30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1

EUROPAPARLAMENTET

SESSIONEN 2019–2020

Sammanträdena den 15–18 april 2019

Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 69, 26.2.2021.

ANTAGNA TEXTER

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/2

P8_TA(2019)0422

Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter (2019/2690(RSP))

(2021/C 158/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff (1), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina) (2), av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti (3), av den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina (4) samt av den 4 oktober 2018 om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang (5),

—	med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003, och av det gemensamma meddelandet av den 22 juni 2016 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina (JOIN(2016)0030),

—	med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina av den 9 april 2019,

—	med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och den 37:e omgången av dialogen, som hölls i Bryssel den 1 och 2 april 2019,

—	med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas författning, som säkerställer alla medborgares rätt till religionsfrihet, och av artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, som Kina undertecknade 1998 men inte ratificerade,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering i kommitténs granskning av Kina,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

I sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati gör EU utfästelser om att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen kommer att främjas utan undantag på alla områden av EU:s yttre åtgärder och att EU kommer att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, inbegripet dess strategiska partner. Detta bör fortsätta att vara en central del i de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i enlighet med EU:s åtagande om att upprätthålla dessa samma värden i sina yttre åtgärder och Kinas uttalade intresse att respektera internationell rätt och normer avseende mänskliga rättigheter i sin egen utveckling.

Kina har lyckats lyfta 700 miljoner människor ur fattigdom, men sedan president Xi Jinping kom till makten i mars 2013 har situationen för de mänskliga rättigheterna fortsatt att försämras till följd av regeringens ökade fientlighet mot fredliga protester, yttrande- och religionsfriheten samt rättsstatsprincipen. De kinesiska myndigheterna har gripit och åtalat hundratals människorättsförsvarare, advokater och journalister.

De nya bestämmelserna om religiösa frågor, som trädde i kraft den 1 februari 2018, är mer restriktiva gentemot religiösa grupper och verksamheter, och tvingar dem att i högre grad följa partiets politik. Religionsfriheten och samvetsfriheten har nått ett nytt lågmärke sedan inledandet av de ekonomiska reformerna och öppnandet av Kina i slutet av 1970-talet. Kina hör till de länder som har flest personer fängslade på religiösa grunder.

I september 2018 nåddes en överenskommelse mellan Heliga stolen och den kinesiska regeringen om utnämningen av biskopar i Kina. Samtidigt har kristna religiösa samfunden utsatts för ett ökat förtryck i Kina, och kristna, såväl i underjordiska som i statligt godkända kyrkor, har utsatts för trakasserier och frihetsberövats, kyrkor har rivits, religiösa symboler har konfiskerats och kristna sammankomster har utsatts för tillslag. I vissa provinser tillåter de kinesiska myndigheterna inte att personer under 18 år deltar i religiös verksamhet. I september 2018 förbjöd Kina Zion Church, den största husförsamlingen i Kina med mer än 1 500 medlemmar.

Situationen i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, där det bor tio miljoner muslimska uigurer och etniska kazaker, har snabbt försämrats, sedan stabiliteten i och kontrollen över Xinjiang har getts högsta prioritet av de kinesiska myndigheterna till följd av både återkommande terroristattacker i eller med påstådd anknytning till Xinjiang av uigurer och den strategiska placeringen av Uiguriska autonoma regionen Xinjiang för initiativet ”Ett bälte, en väg”. Det finns uppgifter om att lägersystemet i Xinjiang har utvidgats till andra delar av Kina.

Ett program för utomrättsliga frihetsberövanden har inrättats, och enligt uppskattningar som citeras av FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering hålls mellan tiotusentals och en miljon uigurer som tvingas genomgå en politisk ”omskolning”, utan att åtalas eller dömas, på obestämd tid, vilket innebär att de är godtyckligt frihetsberövade under förevändning av kampen mot terrorism och religiös extremism. I Xinjiang-provinsen har en politik införts med strikta restriktioner för religionsutövning, det uiguriska språket och den uiguriska kulturen.

G.	Ett sofistikerat nätverk av inkräktande digital övervakning har utvecklats, med bland annat ansiktsigenkänningsteknik och datainsamling.

H.	Den kinesiska regeringen har avslagit ett stort antal begäranden om tillstånd att sända oberoende utredare till Xinjiang från FN:s arbetsgrupp för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra särskilda FN-förfaranden.

Situationen i Tibet har försämrats under de senaste åren, trots den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av infrastrukturen, och den kinesiska regeringen har med hänvisning till säkerhet och stabilitet kringskurit en lång rad mänskliga rättigheter och gjort ständiga utfall mot den tibetanska identiteten och kulturen.

Övervaknings- och kontrollåtgärderna i Tibet har ökat under de senaste åren, liksom fallen av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och misshandel. Den kinesiska regeringen har skapat en miljö i Tibet där statens makt är obegränsad, rädslan genomsyrar hela samhället och varje aspekt av det offentliga och privata livet noga kontrolleras och regleras. I Tibet kan alla typer av icke-våldsamma avvikande meningar eller kritik mot offentlig politik med avseende på etniska eller religiösa minoriteter ses som ”splittrande” och därmed anses vara brottsliga. I dag är tillträdet till den autonoma regionen Tibet mer begränsat än någonsin tidigare.

Sedan 2009 har ett extremt stort antal tibetaner, främst munkar och nunnor, enligt uppgift tänt eld på sig själva i protest mot Kinas restriktiva Tibetpolitik och till stöd för Dalai lamas återvändande och rätten till religionsfrihet i Aba/Ngaba-regionen i Sichuanprovinsen och andra områden på den tibetanska platån. Det har inte gjorts några framsteg i arbetet med att finna en lösning på den tibetanska krisen under de senaste tio åren.

Europaparlamentet är djupt oroat över den alltmer repressiva regim som många religiösa och etniska minoriteter, i synnerhet uigurer och kazaker, tibetaner och kristna, utsätts för, och som ytterligare begränsar de författningsmässiga garantierna för deras rätt till kulturella uttryck, religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera dessa grundläggande friheter.

Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden, utan åtal, rättegång eller fällande dom för brott, av personer som tillhör de uiguriska och kazakiska minoriteterna och av tibetaner, att stänga alla läger och förvarsenheter och att omedelbart och villkorslöst frige de personer som har frihetsberövats.

Europaparlamentet begär ett omedelbart frigivande av godtyckligt frihetsberövade personer och samvetsfångar, däribland Falun Gong-utövare, och ett stopp för påtvingade försvinnanden, och insisterar på att alla ska kunna välja rättslig företrädare, träffa sina familjer och ges läkarvård samt få sina fall utredda.

Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart frige uigurer, bland annat Ilham Tohti, Tashpolat Tiyip, Rahile Dawut, Eli Mamut, Hailaite Niyazi, Memetjan Abdulla, Abduhelil Zunun och Abdukerim Abduweli; personer som förföljs för sin religiösa övertygelse, bland annat Zhang Shaojie, Hu Shigen, Wang Yi och Sun Qian; tibetanska aktivister, författare och religiösa ledare som står åtalade för brott eller har fängslats för att ha utövat sin yttrandefrihet, bland annat Tashi Wangchuk och Lobsang Dargye.

Europaparlamentet begär att den svenska medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai och de två kanadensiska medborgarna Michael Spavor och Michael Kovrig omedelbart ska friges.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck den kinesiska regeringen att lämna ut alla uppgifter om personer som har försvunnit i Xinjiang till deras familjer.

Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att sätta stopp för sina kampanjer mot kristna församlingar och organisationer, trakasserier mot och frihetsberövanden av kristna pastorer och präster och tvångsrivningar av kyrkor.

Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att bevara det tibetanska folkets språkliga, kulturella, religiösa och övriga grundläggande friheter, och att avstå från en bosättningspolitik som gynnar han-folket och förfördelar tibetanerna, samt att avstå från att tvinga tibetanska nomader att överge sitt traditionella nomadliv.

Europaparlamentet fördömer de kampanjer som genomförs genom strategin för ”patriotisk utbildning”, däribland åtgärder för att styra tibetanska buddhistkloster. Parlamentet oroas av att Kinas strafflag missbrukas för att förfölja tibetaner och buddister, vars religiösa verksamhet likställs med ”separatism”. Det är djupt beklagligt att förutsättningarna för att utöva buddism i Tibet har försämrats betydligt efter de tibetanska protesterna i mars 2008, och att den kinesiska regeringen har antagit en mer genomgripande strategi för ”patriotisk utbildning”.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att genomföra den i författningen garanterade rätten till religionsfrihet för alla kinesiska medborgare.

11.

Europaparlamentet påminner om vikten av att EU och dess medlemsstater tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna på alla politiska nivåer med de kinesiska myndigheterna, i linje med EU:s åtagande att tala med en stark, tydlig och enad röst i sina kontakter med landet, bland annat i den årliga människorättsdialogen, den strategiska dialogen, den ekonomiska dialogen och det ekonomiska toppmötet på hög nivå samt vid det kommande toppmötet mellan EU och Asien.

12.

Europaparlamentet understryker att EU och Kina i deras gemensamma uttalande efter det 21:a toppmötet mellan EU och Kina på nytt bekräftade att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade, och att EU med kraft bör uppmana Kina att agera i enlighet med detta. Parlamentet beklagar djupt att brådskande människorättsfrågor återigen spelade en marginell roll vid toppmötet mellan EU och Kina den 9 april 2019. Parlamentet anser att om och när toppmötet mellan EU och Kina enbart leder till vaga ord om mänskliga rättigheter bör rådet, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen besluta sig för att inte inkludera dessa överhuvudtaget och i stället utfärda ett separat meddelande om ämnet med en meningsfull bedömning av såväl situationen som varför man inte kunde enas om mer kraftiga ordalag.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förhindra all verksamhet som bedrivs av de kinesiska myndigheterna på EU:s territorium för att trakassera medlemmar av turkmuslimska samfund, tibetaner och andra religiösa och etniska grupper i syfte att tvinga dem att agera som angivare eller återvända till Kina eller att tysta dem.

14.

Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att tillåta ett fritt, meningsfullt och obehindrat tillträde till Xinjiang-provinsen och den autonoma regionen Tibet för journalister och internationella observatörer, däribland FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att under nästa session i FN:s råd för mänskliga rättigheter ta initiativ till en resolution om inrättande av ett undersökningsuppdrag till Xinjiang.

15.

Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att säkerställa en obegränsad respekt för medborgarnas rättigheter i den kinesiska författningen, med avseende på artikel 4, som skyddar nationella minoriteter; artikel 35, som skyddar yttrande-, press-, mötes-, förenings- och demonstrationsfriheten; artikel 36, som erkänner rätten till religionsfrihet, samt artikel 41, som garanterar rätten att kritisera och lägga fram förslag beträffande alla statliga organ och tjänstemän.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Kina att ge diplomater, journalister och vanliga medborgare från EU fritt tillträde till Tibet på samma sätt som kinesiska resenärer ges fritt och öppet tillträde till EU-medlemsstaternas hela territorier. EU:s institutioner uppmanas med kraft att ta frågan om tillträde till Tibet under allvarligt övervägande i diskussionerna om avtalet om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och Kina.

18.

Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att den 37:e omgången av människorättsdialogen mellan EU och Kina inte gav några påtagliga resultat. Parlamentet beklagar vidare att den kinesiska delegationen inte deltog den 2 april i den fortsättning av dialogen som innehöll en diskussion med det civila samhällets organisationer.

19.

Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att mer noggrant övervaka den oroande utvecklingen av situationen för mänskliga rättigheter i Xinjiang, inklusive förtryck och övervakning från regeringens sida, och att uttala sig både privat och offentligt mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina.

20.

Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att anta riktade sanktioner mot tjänstemän som är ansvariga för kraftåtgärderna i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att stoppa all export och all tekniköverföring av varor och tjänster som Kina använder för att utvidga och förbättra sin utrustning för it-övervakning och förutsägande profilering. Parlamentet är djupt oroat över att Kina redan exporterar sådan teknik till auktoritära stater världen över.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80.

(2) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185.

(3) EUT C 238, 6.7.2018, s. 108.

(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0343.

(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0377.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/7

P8_TA(2019)0423

Kamerun

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kamerun (2019/2691(RSP))

(2021/C 158/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av uttalandet av den 7 mars 2019 från ordföranden i underutskottet för mänskliga rättigheter, Antonio Panzeri, om situationen i Kamerun,

—	med beaktande av uttalandet av den 5 mars 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini om det försämrade politiska läget och säkerhetsläget i Kamerun,

—	med beaktande av de olika uttalandena från talespersonen för den höga representanten om situationen i Kamerun, särskilt uttalandet av den 31 januari 2019,

—	med beaktande av det preliminära uttalandet av den 9 oktober 2018 från Afrikanska unionens valobservatörsuppdrag vid presidentvalet i Kamerun,

—	med beaktande av uttalandet av den 11 december 2018 från FN-experter om de brutala svaren på protesterna,

—	med beaktande av uttalandet av den 6 mars 2019 från den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om människorättssituationen i Kamerun,

—	med beaktande av Kameruns lag mot terrorism från 2014,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”),

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som Kamerun har ratificerat,

—	med beaktande av Republiken Kameruns konstitution,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Kamerun står nu inför ett antal politiska och säkerhetsmässiga utmaningar, bland annat hot från Boko Haram i landets nordligaste region, gränsöverskridande hot längs landets östra gräns med Centralafrikanska republiken och ett internt väpnat separatistuppror i landets engelskspråkiga nordvästra och sydvästra regioner.

B.	Presidentval hölls i Kamerun den 7 oktober 2018. Valet präglades av anklagelser om fusk och rapportering av oegentligheter. President Paul Biya har suttit vid makten sedan 1982. Kameruns konstitution ändrades 2008 för att ta bort tidsbegränsningarna avseende mandatperioden.

C.	Supportrar och allierade till oppositionspartiet MRC, som leds av Maurice Kamto, har organiserat protester i Douala, Yaoundé, Dshang, Bafoussam och Bafang. De statliga säkerhetsstyrkorna har använt sig av oproportionerligt våld, inklusive tårgas och gummikulor, för att slå ned dessa protester.

Omkring 200 personer, däribland Maurice Kamto och andra oppositionsledare, arresterades på godtyckliga grunder i januari 2019 och fängslades utan att få omedelbar tillgång till en advokat. Bland de brott som oppositionens anhängare och ledare anklagats för ingår uppror, fientligheter mot fosterlandet, revolt, förstörelse av offentliga byggnader och egendom, missaktning för republikens president och sammankomster av politisk karaktär.

E.	Den 9 april 2019 bekräftade appellationsdomstolen i Kameruns centralregion det beslut som fattats i första instans, och avvisade ett frisläppande av Maurice Kamto och sex andra personer. Rättsförfarandet i appellationsdomstolen genomfördes utan att Maurice Kamto och hans advokater fick vara med.

F.	De kamerunska myndigheterna har vidtagit oproportionerliga åtgärder genom att inleda militära rättegångar mot vissa medlemmar av oppositionen, vilket förvärrar de politiska oroligheterna i Kamerun. Anklagade som döms riskerar dödsstraff.

G.	De kamerunska myndigheterna har upprepade gånger begränsat yttrandefriheten genom att stänga ned internet, trakassera och arrestera journalister, vägra tillstånd till oberoende medier och intensifiera de politiska angreppen mot den oberoende pressen.

H.	Det råder fortfarande ett spänt läge mellan Kameruns fransktalande majoritet och engelsktalande minoritetsgrupper. Kameruns nordvästra och sydvästra regioner är i huvudsak engelskspråkiga, med annorlunda utbildnings- och rättssystem.

I slutet av 2016 ledde diskrimineringen och den relativa försummelsen av de engelskspråkiga regionerna, tillsammans med införandet av det franska rättssystemet och det franska språket i dessa regioners domstolar och klassrum, till fredliga strejker bland lärare och advokater samt fredliga demonstrationer.

J.	Våldet har trappats upp sedan oktober 2018, och de storskaliga operationer som utförts av säkerhetsstyrkorna omfattar ofta övergrepp och leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet utomrättsliga avrättningar, våldtäkt, våld mot kvinnor och barn samt förstörelse av egendom.

Väpnade separatister har genomfört masskidnappningar, bland annat av skolelever och studenter, begått riktade mord för att döda poliser, brottsbekämpande personal och lokala myndighetspersoner, varit inblandade i utpressning, framtvingat generalstrejk en gång i veckan för att skapa en ”spökstad” och bojkottat samt satt eld på utbildningsinstitutioner och sjukhus, så att tusentals unga människor förlorat sin tillgång till utbildning och befolkningen i allmänhet sin tillgång till hälso- och sjukvård.

Till följd av krisen har uppskattningsvis 444 000 människor fördrivits och blivit internflyktingar, och ytterligare 32 000 personer har flytt till grannlandet Nigeria. Den sammantagna humanitära kris som Kamerun upplever omfattar över 600 000 internflyktingar, ungefär 35 000 flyktingar från grannländerna som försökt undkomma konflikter och 1,9 miljoner människor som riskerar en osäker livsmedelsförsörjning.

Under 2018 och 2019 har Kameruns regering genomfört en beredskapsplan för humanitärt bistånd för nordväst- respektive sydvästregionen i syfte att som en prioriterad fråga säkerställa ett omfattande skydd av och stöd till fördrivna personer och tillhandahålla hälso- och sjukvård till människor som drabbats av krisen.

N.	Könsrelaterat våld och förföljelse av minoriteter är fortfarande allvarliga problem. Strafflagen i Kamerun bestraffar sexuella förbindelser mellan personer av samma kön med upp till fem års fängelse. Polisen och gendarmerna (militärpolisen) fortsätter att gripa och trakassera hbtqi-personer.

O.	Boko Haram fortsätter att begå allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt i landets nordligaste region, inbegripet plundring och förstörelse av egendom samt mord och bortförande av civila.

Europaparlamentet beklagar djupt de fall av tortyr, tvångsförsvinnanden och utomrättsliga avrättningar som begåtts av säkerhetsstyrkorna och de väpnade separatistgrupperna. Särskilt oroande är regeringsstyrkornas agerande i våldet. Parlamentet uppmanar säkerhetsstyrkorna att genomföra sina insatser under respekt för internationell människorättslagstiftning, och uppmanar regeringen att vidta omedelbara åtgärder för att stoppa våldet och straffriheten i landet.

Europaparlamentet fördömer användningen av överdrivet våld mot demonstranter och politiska motståndare samt kränkningarna av press-, yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet beklagar djupt arresteringen och fängslandet av Maurice Kamto och andra fredliga demonstranter. Parlamentet uppmanar de kamerunska myndigheterna att omedelbart frige Maurice Kamto och alla andra som hålls fängslade på politiska grunder, oavsett om de gripits före eller efter presidentvalet 2018.

Europaparlamentet uppmanar dessutom Kameruns regering att upphöra med alla trakasserier och hot mot politiska aktivister, bland annat genom att häva förbudet mot fredliga politiska sammankomster, demonstrationer och protester, och att vidta åtgärder för att bekämpa fall av hatpropaganda.

Europaparlamentet påminner om att militärdomstolar under inga omständigheter bör ha domsrätt över civilbefolkningen. Parlamentet påminner Kamerun om landets internationella skyldigheter att upprätthålla alla medborgares rätt till en rättvis rättegång vid en oberoende domstol.

Europaparlamentet påminner om att dödsstraffet inte har tillämpats i Kamerun sedan 1997, och konstaterar att detta är en milstolpe på landets väg mot ett fullständigt avskaffande. Parlamentet upprepar Europeiska unionens absoluta motstånd mot dödsstraff, och uppmanar Kameruns regering att bekräfta att den inte kommer att plädera för dödsstraff mot politiska aktivister och demonstranter.

Europaparlamentet är oroat över den kamerunska regeringens underlåtenhet att ställa sina säkerhetsstyrkor till svars, vilket har förvärrat våldet och straffrihetskulturen. Parlamentet efterlyser en oberoende och insynsvänlig utredning av polisens och säkerhetsstyrkornas användning av våld mot demonstranter och politiska motståndare, och begär att de ansvariga ska ställas till svars i rättvisa rättegångar.

Europaparlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att vidta alla åtgärder som behövs i enlighet med landets skyldigheter på människorättsområdet för att få ett slut på våldsspiralen. Parlamentet uppmanar särskilt regeringen att anordna en inkluderande politisk dialog i syfte att finna en fredlig och varaktig lösning på krisen i de engelsktalande regionerna. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att bidra till att underlätta en inkluderande nationell fredsdialog genom att erbjuda sig att spela en medlarroll.

Europaparlamentet beklagar att båda parter i konflikten är ovilliga att delta i fredssamtal. Parlamentet uppmanar Afrikanska unionen och de centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap att försöka få till stånd sådana samtal, och uppmanar EU att vara redo att stödja denna process. Om det inte sker några framsteg bör krisen i Kamerun behandlas av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar dessutom EU att utnyttja det politiska inflytande som utvecklingsbistånd och andra bilaterala program ger för att stärka försvaret av de mänskliga rättigheterna i Kamerun.

Europaparlamentet uppmanar Kameruns regering att bygga upp en verklig, representativ och levande demokrati. Parlamentet uppmanar därför regeringen att sammankalla alla politiska aktörer till en samförståndsbaserad översyn av valsystemet, i syfte att säkerställa ett fritt, öppet och trovärdigt valförfarande. Denna process bör äga rum innan några fler val hålls, för att främja fred och undvika eftervalskriser. Parlamentet uppmanar EU att öka det tekniska biståndet för att stödja Kamerun i dess ansträngningar att stärka valförfarandena och göra dem mer demokratiska.

10.

Europaparlamentet upprepar att det krävs ett livskraftigt och oberoende civilt samhälle för att upprätthålla mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Parlamentet oroas över att grupperna inom det engelskspråkiga civilsamhället i Kamerun har förbjudits att bedriva verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att häva förbudet och säkerställa ett öppet utrymme där det civila samhället kan agera.

11.

Europaparlamentet uttrycker oro över att 2014 års lag mot terrorism missbrukas för att begränsa grundläggande friheter. Parlamentet stöder FN-experternas krav att lagen ska ses över för att säkerställa att den inte används för att begränsa rätten till yttrandefrihet, rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten.

12.

Europaparlamentet noterar Förenta staternas beslut att trappa ned sitt militära stöd till Kamerun till följd av trovärdiga anklagelser om säkerhetsstyrkornas grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av EU:s stöd till säkerhetstjänsterna i detta avseende, och att rapportera om detta till Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att inget stöd till de kamerunska myndigheterna bidrar till eller underlättar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, AVS–EU-ministerrådet, Afrikanska unionens institutioner och Kameruns regering och parlament.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/11

P8_TA(2019)0424

Brunei

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Brunei (2019/2692(RSP))

(2021/C 158/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av uttalandet av den 3 april 2019 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om genomförandet av strafflagen i Brunei,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt om människorättsförsvarare och dess riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

—	med beaktande av uttalandet av den 1 april 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, med dess yrkande på att Brunei inte skulle låta denna nya ”drakoniska” strafflag träda i kraft,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Brunei undertecknade 2015,

—	med beaktande av konventionen om barnets rättigheter,

—	med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av Aseans förklaring om mänskliga rättigheter från 2012,

—	med beaktande av handlingsplanen för Asean–EU (2018–2022),

—	med beaktande av den politiska dialogen mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter, som ägde rum den 29 november 2017,

—	med beaktande av uttalandet av den 2 april 2019 från vice talespersonen för Förenta staternas utrikesministerium om genomförandet av andra och tredje fasen av den sharia-baserade strafflagen i Brunei,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Brunei införde en sharia-baserad strafflag 2014, varvid meningen var att den skulle genomföras i tre faser. Den tredje genomförandefasen trädde i kraft den 3 april 2019. I den fasen får sådana bestämmelser verkan som innefattar bland annat dödsstraff genom stening för sexuella handlingar som samtyckande personer av samma kön utövar med varandra, liksom också för utomäktenskapligt sex och för abort, vartill kommer amputation av kroppsdelar för stöld. Här ingår också dödsstraff för smädelse av profeten Muhammed, för både musliner och icke-muslimer. Den sharia-baserade strafflagen gäller både för muslimer och icke-musliner, även utlänningar, liksom för brott som begåtts utomlands av landets medborgare eller personer som är stadigvarande bosatta i landet.

B.	Barn som kommit in i puberteten och blir dömda för dessa brott kan få samma straff som vuxna, och vissa yngre barn kan bli piskade.

C.	Innan den sharia-baserade strafflagen infördes var homosexualitet olaglig i Brunei och straffbelagd med fängelse i upp till tio år.

D.	Senaste gången det hölls val i Brunei var 1962. Sultanen är både statsöverhuvud och premiärminister och innehar hela den verkställande makten.

FN:s särskilda rapportör har påpekat att kroppsstraff av alla slag strider mot förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och kan inte folkrättsligt sett betraktas som en laglig påföljd. Vissa av straffen i strafflagen innebär tortyr samt grym, omänsklig eller förnedrande behandling av det slag som förbjuds i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, bland vilkas signatärmakter Brunei funnits med sedan 2015.

Bestämmelserna i den sharia-baserade strafflagen innebär ett brott mot Bruneis skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, bland annat mot rätten till liv, frihet från tortyr och annan misshandel, yttrande- och religionsfriheten och rätten till privatlivets integritet. Lagens bestämmelser innebär diskriminering på grundval av sexuell läggning, samt mot kvinnor och religiösa minoriteter i Brunei, och kan hetsa till våld.

FN:s gemensamma program avseende hiv/aids (Unaids) och FN:s befolkningsfond har framhållit att bestämmelserna i Bruneis strafflag om straff för homosexualitet och med bestraffning av vissa former av reproduktiv hälsovård i orimlig grad drabbar kvinnor och hbti-personer, hindrar tillgången både till information och tjänster inom hälso- och sjukvården och till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och blir till skada för folkhälsan.

Tradition, religion och kultur tas i Brunei som förevändning för att berättiga diskrimineringen av kvinnor och hbti-personer. I rapporten om Brunei av den 11 mars 2019 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter står det att landet utmärks av inrotade patriarkaliska attityder och diskriminerande stereotyper, något som framgår av kvinnors val av studier och yrke, samt av deras ojämlika ställning på arbetsmarknaden och inom äktenskap och familjerelationer. Dessa stereotyper ligger till grund för våldet mot kvinnor.

Brunei är känt för sin multietniska befolkning med många olika religioner, såsom islam, kristendom, buddhism, hinduism och flera ursprungsreligioner, som lever fredligt tillsammans. I Bruneis statsförfattning erkänns religionsfriheten och föreskrivs att alla religioner får utövas av sina bekännare i en anda av fred, frid och harmoni. Trots vad som står i Bruneis statsförfattning har regeringen förbjudit omvändelseverksamhet och undervisning om alla religioner, utom islam, och dessutom olagligförklarat allt offentligt julfirande.

J.	Brunei har i praktiken ett moratorium för dödsstraffet, och den senaste avrättningen verkställdes 1957. Om den sharia-baserade strafflagen börjar tillämpas kommer detta att innebära att dödsstraffet återinförs. EU fördömer dödsstraffet, oavsett var och när det tillämpas.

När de nya lagarna för ett tag sedan antogs blev följden en internationell proteststorm och upprop till bojkott av de hotell som ägs av Bruneis investeringsmyndighet (Brunei Investment Agency, BIA). Denna myndighet bildar en del av landets finans- och ekonomiministerium och äger en rad olika investeringsprojekt över hela världen. BIA har sagt att ömsesidig respekt och värdesättande av olikhet och mångfald ingår i dess grundläggande värden.

Brunei har ratificerat endast två av FN:s viktigaste internationella människorättskonventioner, nämligen konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Den tredje omgången av den allmänna återkommande utvärderingen av Brunei kommer att inledas den 10 maj 2019.

M.	EU har tillfälligt inställt förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet med Brunei.

Europaparlamentet fördömer skarpt att den bakåtsträvande sharia-baserade strafflagen trätt i kraft. Parlamentet uppmanar med kraft Bruneis myndigheter att omedelbart upphäva den och se till att landets lagar följer internationell rätt och internationella normer, i enlighet med Bruneis skyldigheter enligt internationella människorättsinstrument, också i fråga om sexuella och religiösa minoriteter och icke-troende.

Europaparlamentet fördömer än en gång dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Brunei att fortsätta med sitt moratorium för tillämpningen av dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.

Europaparlamentet fördömer skarpt all användning av tortyr samt grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet understryker att bestämmelserna i den sharia-baserade strafflagen innebär ett brott mot Bruneis skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, och att straffen i den lagen bryter mot den internationella sedvanerättens förbud mot tortyr och annan misshandel.

Europaparlamentet är djupt oroat över att i en situation där flera länder är i färd med att avskaffa straffen för sexuella handlingar mellan samtyckande personer av samma kön, där har Brunei beklagligtvis blivit det sjunde landet som straffar sådana handlingar med döden. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att respektera internationella mänskliga rättigheter och inte längre straffbelägga homosexualitet.

Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att tillförsäkra alla medborgare likhet inför lagen, jämte respekten för deras mänskliga rättigheter, utan åtskillnad av någon som helst slag, såsom på grundval av kön, sexuell läggning, ras eller religion. Parlamentet oroar sig starkt över att strafflagen kanske tillämpas på barn. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att under inga som helst omständigheter avrätta, tortera eller fängsla sådana barn.

Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att odelat respektera religionsfriheten i sultanatet, såsom det ju står i landets egen statsförfattning, och att tillåta offentligt firande av alla religiösa högtider, alltså också julfirande. Parlamentet betonar att lagstiftningen här strikt måste stå i samklang med de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att både inom och utanför Brunei stimulera till en politisk dialog med viktiga berörda parter inom det civila samhället, människorättsorganisationer, konfessionella institutioner och organisationer inom näringslivet, för att främja mänskliga rättigheter på sitt territorium och slå vakt om dem. Parlamentet framhåller att rätten att uttrycka kritiska eller satiriska åsikter är ett berättigat inslag i yttrandefriheten och finns förankrad i det internationella ramverket för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Brunei att ratificera de återstående av FN:s viktigaste internationella människorättsinstrument, bland annat internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att gå ut med en stående inbjudan till de särskilda förfarandena vid FN:s människorättsråd.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att överväga ett antagande på EU-nivå av restriktiva åtgärder för allvarliga människorättskränkningar, också i form av frysning av tillgångar och viseringsförbud, för den händelse att den sharia-baserade strafflagen faktiskt börjar tillämpas i praktiken.

10.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ställa upp som villkor för ett återupptagande av förhandlingarna om samarbets- och partnerskapsavtalet mellan EU och Brunei, att landet har en strafflag som står i överensstämmelse med internationell rätt och internationella människorättsnormer.

11.

Europaparlamentet framhåller människorättsförsvararnas arbete för att främja och skydda hbti-personers rättigheter. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att i Brunei öka sitt stöd till organisationer inom det civila samhället och människorättsförsvarare.

12.

Europaparlamentet uppmanar EU:s i Jakarta baserade delegation för Indonesien och Brunei Darussalam samt EU:s delegation för Asean, jämte Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka situationen och samråda om den med Bruneis myndigheter, ambassadörer och företrädare. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta med situationen i Brunei som en punkt att diskutera vid nästa omgång av den politiska dialogen mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater till ett aktivt deltagande i den förestående allmänna återkommande utvärderingen, som ska utspela sig mellan den 6 och den 17 maj 2019 och inrikta sig på en översyn av situationen för de mänskliga rättigheterna i Brunei.

14.

Europaparlamentet betonar att så länge som den nuvarande strafflagen är i kraft måste EU:s institutioner överväga att svartlista de hotell som ägs av Bruneis investeringsmyndighet.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att respektera det internationella ramverket i fråga om tillgång till asylförfaranden och humanitärt skydd för dem som fallit offer för Bruneis nuvarande strafflag.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s kvinnokommission, FN:s människorättsråd, Aseans sekretariat, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, sultan Hassanal Bolkiah av Brunei och Bruneis regering.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/15

P8_TA(2019)0440

Förhandlingar med rådet och kommissionen om Europaparlamentets undersökningsrätt: lagstiftningsförslag

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om förhandlingarna med rådet och kommissionen om lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt (2019/2536(RSP))

(2021/C 158/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 14 första stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artikel 226 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG (1),

—

med beaktande av respektive punkter i sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (PANA-resolutionen, punkterna 190–200) (2) och sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (EMIS-resolutionen, punkterna 76–94) (3),

—	med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 september 2014, i enlighet med artikel 229 i arbetsordningen, att under den nya valperioden fortsätta att behandla det ovannämnda lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt,

—	med beaktande av de tre arbetsdokumenten (4) från utskottet för konstitutionella frågor om det ovannämnda lagstiftningsförslaget,

—

med beaktande av rådets och kommissionens invändningar rörande detta lagstiftningsförslag, såsom dessa uttrycktes i skrivelsen av den 4 april 2014 till Europaparlamentets generalsekreterare från rådets och kommissionens respektive generalsekreterare och i skrivelserna till ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor av den 28 april 2015 från kommissionens förste vice ordförande, av den 3 september 2015 från det luxemburgska ordförandeskapet i rådet, av den 13 oktober 2016 från det slovakiska ordförandeskapet i rådet och av den 25 oktober 2018 från det österrikiska ordförandeskapet i rådet,

—

med beaktande av debatten i kammaren den 13 december 2017, och särskilt svaren från det estniska ordförandeskapet i rådet och kommissionen, efter de frågor för muntligt besvarande (artikel 128 i arbetsordningen) som ingavs den 29 november 2017 av Danuta Maria Hübner för utskottet för konstitutionella frågor till rådet och kommissionen om Europaparlamentets undersökningsrätt,

—

med beaktande av debatten i kammaren den 17 april 2019 efter de frågor för muntligt besvarande (artikel 128 i arbetsordningen) som ingavs den 22 januari 2019 av Danuta Maria Hübner för utskottet för konstitutionella frågor till rådet och kommissionen om lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt (5),

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för konstitutionella frågor (B8-0238/2019),

—	med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Redan i det första arbetsdokumentet, som antogs av utskottet för konstitutionella frågor (AFCO) den 20 januari 2015, påpekades att de invändningar som rådet och kommissionen uttryckt ”inte i sig [bör] utgöra ett oöverstigligt hinder”. AFCO framhöll att ”det finns alternativa lösningar och mer flexibla formuleringar som skulle göra det möjligt att bryta dödläget i arbetet med förordningen” och föreslog för rådets ordförandeskap och kommissionen att vägen framåt borde bestå av ”först politiska förhandlingar” följt av tekniska möten.

B.	Rådet svarade på detta erbjudande och visade vilja och engagemang för att samarbeta med parlamentet, men med villkoret att parlamentet först skulle ta itu med de problematiska och grundläggande frågorna av rättslig och institutionell natur.

AFCO antog då ett andra arbetsdokument, som gjorde det möjligt för föredraganden att ta ytterligare steg tillsammans med rådet och kommissionen för att förhandla fram ett sätt att ta itu med de ovannämnda invändningarna. En ny förhandlingsstrategi antogs i enlighet med detta, och ett icke-officiellt dokument (s.k. non-paper) som med stöd av politiska argument beskrev möjliga lösningar för vägen framåt översändes till rådet och kommissionen den 30 juni 2016.

Den 10 oktober 2016 beslutade de tre institutionerna att gå vidare med en informell diskussion mellan sina respektive rättstjänster för att ytterligare klargöra samtliga rättsliga och institutionella frågor. Detta möjliggjorde för parlamentet att föreslå en ny lydelse av förordningen, samtidigt som de främsta politiska meningsskiljaktigheterna lämnades olösta.

Trots det juridiska arbete som uträttades kunde de juridiska rådgivarna vid kommissionens och rådets rättstjänster inte formellt godkänna det dokument som blev resultatet av det anmärkningsvärda arbete som utfördes av de tre institutionernas rättstjänster, vilket ledde till ett totalt stillestånd i detta viktiga ärende. Följaktligen hölls den 13 december 2017 en debatt i kammaren under AFCO-utskottets överinseende efter två frågor för muntligt besvarande, varefter AFCO den 3 maj 2018 översände en ny lydelse av förslaget i form av ett icke-officiellt dokument som utgjorde den formella uppföljningen av överenskommelsen av den 10 oktober 2016 mellan å ena sidan AFCO-utskottets ordförande och föredraganden, Ramón Jáuregui Atondo, och å andra sidan det slovakiska rådsordförandeskapet och kommissionen, i vilken det angavs att ”en ny lydelse av parlamentets förslag krävs för att officiella förhandlingar ska kunna inledas”.

Rådet svarade den 25 oktober 2018 på den föreslagna nya lydelsen, som byggde på det juridiska arbete som utförts av rättstjänsterna, erfarenheterna från de två undersökningskommittéer (EMIS och PANA) som inrättades under denna åttonde valperiod samt det förslag som parlamentet antog 2014. I sitt svar formaliserade rådet en ny förteckning över invändningar, som till och med går längre än yttrandet från den egna rättstjänsten. I och med detta ifrågasatte rådet det arbete som hittills uträttats och räknade upp de största institutionella problemen för parlamentet, som är svåra att lösa. Genom att agera på detta sätt lämnade rådet inget utrymme för förhandlingar, trots att tanken bakom det icke-officiella dokumentet faktiskt var att den nya texten skulle öppna upp för förhandlingar och politiska diskussioner.

Det är en inneboende egenskap för alla lagstiftande församlingar och ett grundläggande villkor för maktdelningen i en demokrati värdig namnet att ett parlament har möjlighet att ställa den verkställande makten till svars genom att tillsätta undersökningskommittéer med verkliga befogenheter att kalla vittnen och få tillgång till handlingar.

H.	Alla Europeiska unionens institutioner har regelbundet förbundit sig till lojalt samarbete, men detta är svårt att urskilja när det gäller den aktuella förordningen.

Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste missnöje med rådets (och kommissionens) attityd, eftersom rådet – efter mer än fyra års informella möten och utbyten av skrivelser och dokument – fortsätter att sätta käppar i hjulet för ett formellt möte för att på politisk nivå diskutera möjliga lösningar på de problem som konstaterats, och vägrar att godkänna ett politiskt mandat för rådets ordförandeskap som skulle öppna dörren för politiska möten som syftar till att lösa de mest omtvistade frågorna och ta reda på om en överenskommelse skulle kunna nås.

Europaparlamentet uppmanar talmannen att uppmärksamma de politiska ledarna på parlamentets oro över att rådet och kommissionen inte respekterar principen om interinstitutionellt samarbete.

Europaparlamentet föreslår att utskottet för rättsliga frågor ska undersöka om det skulle gå att väcka talan inför Europeiska unionens domstol med avseende på principen om lojalt samarbete mellan institutionerna (artikel 13.2 i EU-fördraget), och i detta sammanhang att utskottet även ska kontrollera och rapportera om rådets överträdelser av de aktuella rättsliga ramarna för de undersökningskommittéer som inrättats under denna valperiod (PANA och EMIS).

Europaparlamentet understryker att artikel 226 tredje stycket i EUF-fördraget i sin nuvarande lydelse, som föreskriver ett ”särskilt lagstiftningsförfarande” och kräver samtycke från rådet och kommissionen för att en förordning om parlamentets undersökningsrätt ska kunna antas, inte förpliktigar rådet och kommissionen att förhandla, eftersom deras enda skyldighet är att ge eller vägra att ge sitt samtycke till parlamentets förslag, och inte att förhandla om det i syfte att nå en gemensam överenskommelse.

Europaparlamentet rekommenderar att den lagstiftningsprocess som följer av parlamentets initiativrätt enligt fördragen ska omfatta en begäran, i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, om att upprätta en lagstiftningskalender för de berörda initiativen, i likhet med hur det går till inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet understryker vidare att ett sådant särskilt lagstiftningsförfarande måste respektera bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning avseende den institutionella förhandlingsskyldigheten för alla tre institutionerna.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att – om de inte kan ge sitt samtycke till förslaget – återuppta förhandlingarna med det nyvalda parlamentet och erkänna de framsteg som gjorts med förslagets nya lydelse i det icke-officiella dokumentet på grundval av det arbete som utförts av de tre institutionernas rättstjänster. Parlamentet anser att detta är en mer strukturerad och systematisk text än den som antogs 2014 och att den ger samma utredningsbefogenheter men har uppdaterats i linje med de senaste årens erfarenheter och den rådande institutionella verkligheten.

Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att se till att deras valprogram ger uttryck för deras engagemang för parlamentets förslag till en ny och uppdaterad förordning om sin undersökningsrätt. De olika toppkandidaterna uppmanas att uttrycka sitt offentliga och politiska stöd i denna fråga.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, domstolen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 443, 22.12.2017, s. 39.

(2) EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.

(3) EUT C 298, 23.8.2018, s. 140.

(4) PE544.488v03-00, PE571.670v03-00 och PE630.750v01-00.

(5) O-000003/19 och O-000004/19.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/18

P8_TA(2019)0441

En heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen

Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (2019/2683(RSP))

(2021/C 158/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande (COM(2018)0734) av den 7 november 2018Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (nedan kallad meddelandet),

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 191.2,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1),

—	med beaktande av kommissionens förordning (EU) 2018/605 av den 19 april 2018 om ändring av bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 genom angivande av vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (3),

—	med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2100 av den 4 september 2017 om vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (nedan kallat det sjunde miljöhandlingsprogrammet) och särskilt punkt 54 iv (9),

—	med beaktande av målen för hållbar utveckling, särskilt mål nr 3.9 (10),

—	med beaktande av FN:s miljöprograms (Unep) och Världshälsoorganisationens rapport State of the science of endocrine disrupting chemicals 2012 (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen (12),

—	med beaktande av studien av den 15 januari 2019Endocrine Disruptors: from Scientific Evidence to Human Health Protection, som beställdes av parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor (13),

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Enligt Unep/WHO:s rapport från 2012 utgör hormonstörande ämnen ett globalt hot, mot bakgrund av bland annat den höga förekomsten av och den stigande trenden för många hormonrelaterade störningar hos människor, och i rapporten noteras även att hormonrelaterade effekter har observerats bland populationer av vilda djur.

Enligt rapporten finns det nya bevis för att exponering för hormonstörande ämnen har skadliga effekter på fortplantningsförmågan (sterilitet, cancer, missbildningar), och bevisen ökar för att dessa kemikalier påverkar sköldkörtelns funktion, hjärnans funktion, övervikt och ämnesomsättning samt insulin- och blodsockerbalansen.

C.	Det är ostridigt att denna typ av kemikalier medför negativa effekter för människors hälsa och för vilda djur genom att störa hormonsystemet. Följaktligen finns det inte längre något giltigt skäl att skjuta upp en effektiv reglering.

I den senaste studien från Institute for Risk Assessment Sciences om hälso- och sjukvårdskostnader som kan vara kopplade till hormonstörande kemikalier fann man, när man studerade fem hälsoeffekter som eventuellt är relaterade till hormonstörande ämnen, att den socioekonomiska bördan i EU av hälsoeffekter som har samband med hormonstörande ämnen kan vara avsevärd, någonstans mellan 46 miljarder euro och 288 miljarder euro per år (14).

Enligt Unep/WHO:s rapport vet man eller misstänker man att det finns närmare 800 kemikalier som har förmågan att störa hormonreceptorer, hormonsyntesen eller hormonomvandlingen. Endast en bråkdel av dessa kemikalier har dock undersökts i tester som kan identifiera uppenbara endokrina verkningar i intakta organismer.

F.	I meddelandet fastställs det i fråga om den föreslagna EU-ramen, att sedan 1999 har de vetenskapliga bevis som kopplar samman exponering för hormonstörande ämnen med sjukdomar hos människor eller negativ inverkan på naturlivet blivit starkare.

G.	Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet ska programmet säkerställa att den ”oro som rör hormonstörande ämnen åtgärdas effektivt i all relevant unionslagstiftning” före 2020, för att skydda unionens medborgare mot miljöbelastningar och risker för hälsa och välbefinnande.

H.	Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet krävs det därför att det före 2018 tas fram en unionsstrategi som bygger på övergripande åtgärder som ska vidtas senast 2015 för att garantera minimering av exponeringen för hormonstörande ämnen.

I.	Kommissionen har till dags dato inte antagit en unionsstrategi för en giftfri miljö, och inte heller vidtagit övergripande åtgärder senast 2015 för att garantera minimering av exponeringen för hormonstörande ämnen.

J.	Översynen av gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen från 1999 borde ha genomförts för länge sedan.

K.	I avsaknad av en reviderad unionsstrategi för hormonstörande ämnen har medlemsstater som Frankrike, Sverige, Danmark och Belgien vidtagit åtgärder på nationell nivå för att öka skyddsnivån för sina medborgare genom en rad nationella åtgärder.

L.	Det ligger i allas intresse att en effektiv och övergripande europeisk strategi för hormonstörande ämnen införs för att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.

En stabil EU-ram för hormonstörande ämnen och ett effektivt genomförande är av avgörande betydelse för att EU ska kunna bidra till att uppfylla sitt åtagande i fråga om punkt 3.9 i målen för hållbar utveckling, nämligen att ”avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark”.

N.	Det behövs också en stabil EU-ram för hormonstörande ämnen för att lägga grunden för en giftfri cirkulär ekonomi, som uppmuntrar till industriell innovation genom säkrare ersättning av ämnen.

Det är glädjande att kommissionen i sitt meddelande erkänner de hormonstörande ämnenas negativa effekter på människors hälsa och på miljön, inbegripet blandningseffekter, men målet måste vara att minimera den totala exponeringen och det är nödvändigt med en övergripande strategi för identifiering av hormonstörande ämnen.

P.	Meddelandet saknar dock både en konkret handlingsplan för att minimera exponeringen för hormonstörande ämnen och en tidsplan för kommande åtgärder.

Q.	Unionens centrala lagstiftning på känsliga områden saknar fortfarande särskilda bestämmelser om hormonstörande ämnen (t.ex. för kosmetika, leksaker eller material som kommer i kontakt med livsmedel).

Kommissionen har tillkännagett en kontroll av ändamålsenligheten för att bedöma om den relevanta EU-lagstiftningen om hormonstörande ämnen uppfyller sitt övergripande mål att skydda människors hälsa och miljön genom att exponeringen för dessa ämnen minimeras. Ändamålsenlighetskontrollens övergripande karaktär och kommissionens åtagande att ägna särskild uppmärksamhet åt skyddet av utsatta grupper välkomnas. Bedömningen borde emellertid ha gjorts för flera år sedan, och det är beklagligt att kommissionen först nu har beslutat att göra en sådan kontroll av ändamålsenligheten. Kontrollen av ändamålsenligheten bör därför inte motivera en förlängning av genomförandet av konkreta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder.

De vetenskapliga kriterier som utvecklats för att fastställa hormonstörande ämnen i bekämpningsmedel och biocider saknar en kategori för ”misstänkta hormonstörande ämnen” och är därför inte lämpade för övergripande tillämpning. Detta överensstämmer inte med klassificeringen av ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (CMR-ämnen) enligt CLP-förordningen och det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Förmågan att identifiera misstänkta hormonstörande ämnen är mycket viktig, särskilt eftersom både kosmetikaförordningen och direktivet om leksakers säkerhet inte bara begränsar kända och förmodade CMR-ämnen (kategorierna 1A och 1B), utan även misstänkta CMR-ämnen (kategori 2).

T.	Det råder brist på lämpliga tester och uppgiftskrav för att identifiera hormonstörande ämnen i den relevanta unionslagstiftningen.

I meddelandet påpekas att det finns allt fler belägg för blandningseffekter för hormonstörande ämnen (bland annat att exponering för en kombination av hormonstörande ämnen kan leda till negativa effekter i koncentrationer där ingen enskild effekt har observerats), men det lägger inte fram några förslag för att ta itu med denna fråga.

V.	I projektet EDC-MixRisk inom ramen för Horisont 2020 fastställdes att de nuvarande bestämmelserna om antropogena kemiska ämnen systematiskt underskattar hälsoriskerna i samband med kombinerad exponering mot hormonstörande ämnen eller potentiella hormonstörande ämnen (15).

Bristerna i genomförandet av förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach-förordningen) (hög procentandel av registreringsunderlag som inte uppfyller kraven, långsamma utvärderingar på grund av att uppgifter saknas och underlåtenhet att vidta lagstiftningsåtgärder om ämnen som efter utvärdering konstateras utgöra en allvarlig risk för människors hälsa eller för miljön) leder också till en oförmåga att minimera exponeringen för kända eller misstänkta hormonstörande ämnen.

Europaparlamentet anser att EU-ramen för hormonstörande ämnen i enlighet med kommissionens föreslag i meddelandet inte är lämplig när det gäller att hantera hotet mot människors hälsa och miljön till följd av exponering för hormonstörande ämnen, och att den inte når de resultat som krävs enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

Europaparlamentet anser att hormonstörande ämnen är en kemikalieklass som ger anledning till motsvarande oro som ämnen som klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (CMR-ämnen), och därför bör behandlas på samma sätt i unionslagstiftningen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön mot hormonstörande ämnen genom att effektivt minimera människors och miljöns totala exponering för hormonstörande ämnen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2020 lägga fram en övergripande definition av misstänkta hormonstörande ämnen och av kända och förmodade hormonstörande ämnen som bygger på WHO:s definition, i enlighet med klassificeringen av CMR-ämnen i CLP-förordningen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den övergripande definitionen åtföljs av lämpliga vägledande dokument.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2020 lägga fram lagstiftningsförslag om införande av särskilda bestämmelser om hormonstörande ämnen i förordning (EG) nr 1223/2009, liknande dem som gäller för CMR-ämnen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2020 lägga fram lagstiftningsförslag för att införa särskilda bestämmelser om hormonstörande ämnen i direktiv 2009/48/EG, liknande dem som gäller för CMR-ämnen men utan hänvisning till tröskelvärden för klassificering, eftersom sådana tröskelvärden inte är tillämpliga för hormonstörande ämnen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över förordning (EG) nr 1935/2004 senast före juni 2020, för att effektivt minska antalet farliga ämnen i den, med särskilda bestämmelser för att ersätta användningen av hormonstörande ämnen.

Europaparlamentet anser att det finns ett brådskande behov av att påskynda utveckling och validering av tester för att på ett korrekt sätt kunna identifiera hormonstörande ämnen, och införa nya metoder.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att uppgiftskraven kontinuerligt uppdateras i all relevant lagstiftning, för att ta hänsyn till den senaste tekniska och vetenskapliga utvecklingen, så att hormonstörande ämnen kan identifieras på ett korrekt sätt.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt beakta blandningseffekter och kombinerad exponering i all relevant EU-lagstiftning.

12.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska kemikaliemyndigheten, kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att registreringsunderlaget överensstämmer med förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach-förordningen) senast i slutet av 2019, påskynda ämnesutvärderingen och effektivt genomföra slutsatserna från ämnesutvärderingarna i enlighet med Reach-förordningen, som ett viktigt sätt att minimera exponeringen för hormonstörande ämnen.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa lämplig biologisk övervakning av hormonstörande ämnen i människo- och djurpopulationer, och övervakning av hormonstörande ämnen i miljön, även i dricksvatten.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-ramen för hormonstörande ämnen effektivt bidrar till att unionens strategi för en giftfri miljö antas så snart som möjligt.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning om hormonstörande ämnen, särskilt med avseende på deras epigenetiska och generationsöverskridande effekter, deras effekter på mikrobiom, nya förfaranden och dos-effektfunktioner för hormonstörande ämnen, samt säkrare alternativ.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2) EUT L 101, 20.4.2018, s. 33.

(3) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.

(4) EUT L 301, 17.11.2017, s. 1.

(5) EUT L 338, 13.11.2004, s. 4.

(6) EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.

(7) EUT L 170, 30.6.2009, s. 1.

(8) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(9) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(10) https://unstats.un.org/sdgs/METADATA?Text=&Goal=3&Target=3.9

(11) WHO/UNEP, State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals – 2012, Världshälsoorganisationen, 2013, http://www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/

(12) EUT C 36, 29.1.2016, s. 85.

(13) Studien Endocrine Disruptors: from Scientific Evidence to Human Health Protection, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för unionens interna politik, Utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, 15 januari 2019, tillgänglig på: http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2019/608866/IPOL_STU(2019)608866_EN.pdf

(14) Rijk, I., van Duursen, M. och van den Berg, M. Health cost that may be associated with Endocrine Disrupting Chemicals – An inventory, evaluation and way forward to assess the potential health impact of EDC-associated health effects in the EU, Institute for Risk Assessment Sciences, universitetet i Utrecht, 2016, tillgänglig på: https://www.uu.nl/sites/default/files/rijk_et_al_2016_-_report_iras_-_health_cost_associated_with_edcs_3.pdf

(15) https://edcmixrisk.ki.se/wp-content/uploads/sites/34/2019/03/Policy-Brief-EDC-MixRisk-PRINTED-190322.pdf

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/23

P8_TA(2019)0392

Utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen)

Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen) (2019/2020(REG))

(2021/C 158/06)

Europaparlamentet,

—	med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

—	med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 149a.2 i arbetsordningen:

”Utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt enligt artikel 123, 128 eller 135 utgör inte någon ändring av föredragningslistan, under förutsättning att titeln avspeglar det ämne som är föremål för debatt.”

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/24

P8_TA(2019)0393

Politisk förklaring vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen)

Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om den politiska förklaringen vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen) (2019/2019(REG))

(2021/C 158/07)

Europaparlamentet,

—	med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

—	med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen:

”En grupps politiska förklaring ska ange de värden som gruppen står för, och de huvudsakliga politiska mål som dess medlemmar avser att tillsammans sträva efter inom ramen för utövandet av sina mandat. Förklaringen ska beskriva gruppens gemensamma politiska inriktning på ett konkret, tydligt och genuint sätt.”

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/25

P8_TA(2019)0359

Gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (COM(2018)0307 – C8-0182/2018 – 2018/0154(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0307),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0182/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och ståndpunkten i form av Ändring från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0395/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

P8_TC1-COD(2018)0154

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)	I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 (2) fastställs en gemensam och jämförbar rättslig ram för europeisk statistik om migration och internationellt skydd.

(2)

För att tillgodose de nya behoven i unionen i fråga om statistik om asyl migration och reglerad migration internationellt skydd och eftersom migrationen migrationsrörelserna snabbt ändrar karaktär, behövs en ram som gör det möjligt att snabbt reagera på föränderliga behov när det gäller statistik om asyl migration och reglerad migration internationellt skydd . [Ändr. 1]

(2a)

På grund av de aktuella migrationsströmmarnas ständigt föränderliga och skiftande karaktär behövs omfattande och jämförbar könsuppdelad statistik om migranterna för att man ska kunna förstå den verkliga situationen, identifiera sårbarheter och ojämlikheter och ge de politiska beslutsfattarna tillförlitliga uppgifter och information för utarbetandet av framtidens offentliga politik. [Ändr. 2]

(3)

För att unionen effektivt ska kunna reagera på de utmaningar som migration innebär , och för att möjliggöra utveckling av en politik som är jämställdhetsintegrerad och baserad på mänskliga rättigheter, måste uppgifter om asyl migration och reglerad migration internationellt skydd lämnas oftare än en gång om året. [Ändr. 3]

(4)

Statistik om asyl migration och reglerad migration internationellt skydd är avgörande för undersökning, utformning och utvärdering av politiken på olika områden, framför allt när det gäller hantering av tillströmningen av personer som söker skydd i Europa , för att nå de bästa lösningarna . [Ändr. 4]

(4a)

Statistik om migration och internationellt skydd är viktig för det övergripande perspektivet av migrationsrörelserna i unionen och gör att medlemsstaterna kan tillämpa unionsrätten på ett korrekt sätt och respektera de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. [Ändr. 5]

(4b)

Förföljelse på grund av kön utgör ett skäl för ansökan om och beviljande av internationellt skydd. Nationella statistikmyndigheter och statistikmyndigheter på unionsnivå bör samla in statistik om ansökningar om internationellt skydd baserade på könsrelaterade grunder, inklusive könsrelaterat våld. [Ändr. 6]

(5)	För att säkerställa att de uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna är av tillräckligt hög kvalitet, och särskilt att de är jämförbara, och för att möjliggöra tillförlitliga analyser på unionsnivå, bör uppgifterna grundas på samma begrepp och avse samma referensdag eller referensperiod.

(6)	De uppgifter som lämnas om asyl migration och reglerad migration internationellt skydd bör stämma överens med den relevanta information som samlas in enligt förordning (EG) nr 862/2007.

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (3) fastställs en referensram för europeisk statistik om migration och internationellt skydd. I den förordningen föreskrivs att statistiken ska vara förenlig med principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, tillförlitlighet, statistisk konfidentialitet och kostnadseffektivitet.

(8)

Vid utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik bör de nationella och europeiska statistikmyndigheterna, och i förekommande fall andra behöriga nationella och regionala myndigheter, beakta principerna i uppförandekoden för europeisk statistik, som reviderades och uppdaterades av kommittén för det europeiska statistiksystemet den 28 september 2011.

(9)

Eftersom målet med denna förordning, nämligen att se över och komplettera de befintliga gemensamma bestämmelserna för insamling och sammanställande av europeisk statistik om migration och internationellt skydd, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan, av skäl som rör harmonisering och jämförbarhet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(9a)

För att uppnå målen i förordning (EG) nr 862/2007 bör tillräckliga finansiella medel avsättas för insamling, analys och spridning av nationell statistik och unionsstatistik av hög kvalitet om migration och internationellt skydd, särskilt genom stödåtgärder i detta avseende i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (4) . [Ändr. 7]

(10)	Denna förordning garanterar rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och skydd av personuppgifter , icke-diskriminering och jämställdhet enligt artiklarna 7, och 8 , 21 och 23 i stadgan och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (5). [Ändr. 8]

(10a)

Insamling av könsuppdelade uppgifter bör möjliggöra identifikation och analys av kvinnors och mäns specifika sårbarheter och möjligheter, samtidigt som klyftor och ojämlikheter åskådliggörs. Migrationsuppgifter som tar hänsyn till jämställdhetsaspekten har potential att främja större jämlikhet och erbjuda möjligheter för missgynnade grupper. Migrationsstatistiken bör även ta hänsyn till sådana variabler som könsidentitet och sexuell läggning vid insamling av uppgifter om hbtqi+-personers erfarenheter och ojämlikheter i migrations- och asylprocesser. [Ändr. 9]

(11)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning (EG) nr 862/2007 , bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa närmare bestämmelser om uppdelningar lämpligt format för överföring av uppgifter . Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). [Ändr. 10]

(11a)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 862/2007 till den tekniska och ekonomiska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förordning (EG) nr 862/2007 för att uppdatera vissa definitioner och komplettera förordningen för att besluta om grupperingarna av uppgifter och ytterligare uppdelningar och fastställa regler för korrekthet och kvalitetsstandarder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 11]

(11b)

En effektiv övervakning av tillämpningen av förordning (EG) nr 862/2007 förutsätter att den utvärderas regelbundet. Kommissionen bör noggrant bedöma den statistik som sammanställs i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 samt dess kvalitet och tillhandahållande i rätt tid vid utarbetandet av rapporter till Europaparlamentet och rådet. Nära samråd bör hållas med alla aktörer som arbetar med insamling av uppgifter om asyl, däribland Förenta nationernas organ och andra relevanta internationella och icke-statliga organisationer. [Ändr. 12]

(12)	Förordning (EG) nr 862/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)	Kommittén för det europeiska statistiksystemet har hörts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 862/2007 ska ändras på följande sätt:

-1.

I artikel 1 ska led c ersättas med följande:

”c)	Administrativa och rättsliGga förfaranden i medlemsstaterna som rör invandring, beviljande av uppehållstillstånd, medborgarskap, asyl och andra former av internationellt skydd, irreguljära inresor och vistelser samt återvändanden.” [Ändr. 13]

-1a.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska led j ersättas med följande:

”j)	ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (8) . [Ändr. 14]

I punkt ska led k ersättas med följande:

”k)	flyktingstatus: flyktingstatus enligt definitionen i artikel 2 e i direktiv 2011/95/EU ,”[Ändr. 15]

I punkt ska led l ersättas med följande:

”l)	status som skyddsbehövande i övrigt: status som skyddsbehövande i övrigt enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv 2011/95/EU,” [Ändr. 16]

I punkt ska led m ersättas med följande:

”m)	familjemedlemmar: familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (9) .” [Ändr. 17]

I punkt 1 ska led o ersättas med följande:

”o)	underårig utan medföljande vuxen: underårig utan medföljande vuxen enligt definitionen i artikel 2 l i direktiv 2011/95/EU ,”[Ändr. 18]

I punkt 1 ska led p ersättas med följande:

”p)	yttre gränser: yttre gränser i enlighet med definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (10) ,” [Ändr. 19]

I punkt 1 ska led q ersättas med följande:

”q)	tredjelandsmedborgare som nekas inresa: tredjelandsmedborgare som nekas inresa vid en yttre gräns eftersom denne inte uppfyller alla inresevillkor enligt artikel 6.1 i förordning (EU) 2016/399 och inte tillhör någon av personkategorierna i artikel 6.5 i den förordningen,”[Ändr. 20]

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”sa)	avlägsnande: avlägsnande enligt definitionen i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (11).”

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”sb)	frivillig avresa: frivillig avresa enligt definitionen i artikel 3.8 i direktiv 2008/115/EG.” [Ändr. 22]

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”sc)	stöd vid frivilligt återvändande: logistiskt, ekonomiskt eller annat materiellt stöd vid frivillig avresa enligt definitionen i artikel 3.8 i direktiv 2008/115/EG.” [Ändr. 23]

k)	Punkt 3 ska utgå. [Ändr. 24]

-1b.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Statistik om internationell migration, stadigvarande bosatta och förvärv av medborgarskap

1. Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande:

Antalet invandrare som flyttar till en medlemsstats territorium, uppdelat på följande sätt:

i)	Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.

ii)	Grupper av födelseland efter ålder och kön.

iii)	Grupper av länder för tidigare stadigvarande bosättning efter ålder och kön.

Antalet utvandrare som flyttar från en medlemsstats territorium vidareuppdelat på följande sätt:

i)	Efter grupper av medborgarskap.

ii)	Efter ålder.

iii)	Efter kön.

iv)	Efter grupper av länder för nästa stadigvarande bosättning.

Personer som har sin stadigvarande bosättning i medlemsstaten vid slutet av referensperioden, uppdelat på följande sätt:

i)	Grupper av medborgarskap efter ålder och kön.

ii)	Grupper av födelseland efter ålder och kön.

Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten och som tidigare har innehaft medborgarskap i en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller tidigare varit statslösa, vidareuppdelat efter ålder och kön, och efter berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös.

da)	Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium och som under referensåret förvärvat uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, uppdelat efter ålder och kön.

2. Den statistik som avses i punkt 1 skall hänvisa till referensperioder inom ett kalenderår och skall tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tolv månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020 .” [Ändr. 25]

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

-a)

I punkt 1 ska led c ersättas med följande:

”c)	Antalet ansökningar om internationellt skydd som dragits tillbaka under referensperioden , uppdelat efter typ av tillbakadragande .” [Ändr. 26]

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”d)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och som ansöker om internationellt skydd för första gången.

da)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och fått sin ansökan behandlad enligt det påskyndade förfarande som avses i artikel 31.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (12) .” [Ändr. 27]

db)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och fått sin ansökan behandlad enligt det gränsförfarande som avses i artikel 43 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden. [Ändr. 28]

dc)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och undantas från det påskyndade förfarandet eller gränsförfarandet i enlighet med artiklarna 24.3 och 25.6 i direktiv 2013/32/EU. [Ändr. 29]

dd)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd utan att ha registrerats i Eurodac i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (13) . [Ändr. 30]

de)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och som kan uppvisa styrkande handlingar som kan bidra till fastställandet av deras identitet. [Ändr. 31]

df)	Antalet personer som har gjort en efterföljande ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 40 i direktiv 2013/32/EU eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden. [Ändr. 32]

dg)

Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och hölls i förvar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (14) i slutet av referensperioden, uppdelat efter antalet månader dessa personer hållits i förvar och skäl för förvaret. [Ändr. 33]

dh)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU under referensperioden. [Ändr. 34]

di)

Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU under referensperioden, uppdelat efter typ av alternativ enligt följande:

i)	Rapportering.

ii)	Ställande av en finansiell säkerhet.

iii)	Skyldighet att stanna på en angiven ort.

iv)	Annan typ av alternativ till förvar. [Ändr. 35]

dj)

Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem under referensperioden och var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2013/33/EU i slutet av referensperioden, uppdelat efter vilken månad det administrativa beslutet, det rättsliga beslutet eller rättsakten utfärdades mot dessa personer, och vidareuppdelat efter typ av alternativ enligt följande:

i)	Rapportering.

ii)	Ställande av en finansiell säkerhet.

iii)	Skyldighet att stanna på en angiven ort.

iv)	Annan typ av alternativ till förvar. [Ändr. 36]

dk)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd och som genomgått en åldersbedömning under referensperioden. [Ändr. 37]

dl)

Beslut vid åldersbedömningar av sökande, uppdelat enligt följande:

i)	Bedömningar där slutsatsen dras att den sökande är underårig.

ii)	Bedömningar där slutsatsen dras att den sökande är vuxen.

iii)	Ofullständiga eller avbrutna bedömningar. [Ändr. 38]

dm)

Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och identifierats som sökande i behov av särskilda förfarandegarantier i enlighet med artikel 24 i direktiv 2013/32/EU eller som sökande med särskilda mottagandebehov i den mening som avses i artikel 2 led k i direktiv 2013/33/EU under referensperioden. [Ändr. 39]

dn)

Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och åtnjöt kostnadsfritt rättsligt bistånd enligt artikel 20 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden, uppdelat efter förfaranden i första och andra instans. [Ändr. 40]

do)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd eller som omfattas av en sådan ansökan som familjemedlem och åtnjöt materiella mottagningsvillkor som gav dem en rimlig levnadsstandard i enlighet med artikel 17 i direktiv 2013/33/EU i slutet av referensperioden. [Ändr. 41]

dp)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd som ensamkommande barn och som tilldelats en företrädare i enlighet med artikel 25 i direktiv 2013/32/EU under referensperioden. [Ändr. 42]

dq)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd, erkänts som ensamkommande barn och beviljats tillträde till utbildningssystemet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2013/33/EU under referensperioden. [Ändr. 43]

dr)	Antalet personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd, erkänts som ensamkommande barn och placerats i enlighet med artikel 31.3 i direktiv 2011/95/EU under referensperioden, uppdelat efter skälen till placering. [Ändr. 44]

ds)	Det genomsnittliga antalet ensamkommande barn per förmyndare under referensperioden.” [Ändr. 45]

Sista stycket i punkt 1 ska ersättas med följande:

”Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om en kalendermånad och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensmånaden. Den första referensmånaden ska vara januari 2020.”[Ändr. 46]

ba)

I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

”a)

Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om avslag på ansökan om internationellt skydd vilka under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat enligt följande:

i)	Beslut enligt vilka ansökningarna avvisas, vidareuppdelat efter skälen till att de avvisas.

ii)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som ogrundade.

iii)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det ordinarie förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att de avslås.

iv)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det påskyndade förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att det påskyndade förfarandet tillämpas och till att ansökningarna avslås.

v)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås med skälet att den sökande kan åtnjuta skydd i sitt ursprungsland i enlighet med artikel 8 i direktiv 2011/95/EU.” [Ändr. 47]

bb)

I punkt 2 ska led b ersättas med följande:

”b)

Antalet personer som omfattas av beslut i första instans som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya flyktingstatus på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen .” [Ändr. 48]

bc)

I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

”c)

Antalet personer som omfattas av beslut i första instans som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya status som skyddsbehövande i övrigt på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen .” [Ändr. 49]

bd)

I punkt 2 ska följande led läggas till:

”ea)

Antalet personer som omfattas av beslut i första instans om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat efter typ av beslut, varaktigheten för inskränkningen eller indragningen samt skälen.” [Ändr. 50]

I punkt 2 ska sista stycket ersättas med följande:

”Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om tre kalendermånader och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara från januari till mars 2020.

Denna statistik ska vidareuppdelas efter beslut som fattats efter en personlig intervju och beslut som fattats utan en personlig intervju. Statistik om beslut som fattats efter en personlig intervju ska vidareuppdelas efter personliga intervjuer där den sökande fick tillgång till tolk och personliga intervjuer där den sökande inte fick tillgång till tolk.” [Ändr. 51]

d)	I punkt 3 ska led a utgå.

da)

I punkt 3 ska led b ersättas med följande:

”b)

Antalet personer som omfattas av slutliga beslut om att avslå ansökningar om internationellt skydd som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter vid överklagande eller omprövning, uppdelat enligt följande:

i)	Beslut enligt vilka ansökningarna avvisas, vidareuppdelat efter skälen till att de avvisas.

ii)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som ogrundade.

iii)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det ordinarie förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att de avslås.

iv)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås som uppenbart ogrundade under det påskyndade förfarandet, vidareuppdelat efter skälen till att det påskyndade förfarandet tillämpas och till att ansökningarna avslås.

v)	Beslut enligt vilka ansökningarna avslås med skälet att den sökande kan åtnjuta skydd i sitt ursprungsland i enlighet med artikel 8 i direktiv 2011/95/EU.” [Ändr. 52]

db)

I punkt 3 ska led c ersättas med följande:

”c)

Antalet personer som omfattas av slutliga beslut som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya flyktingstatus på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen.” [Ändr. 53]

dc)

I punkt 3 ska led d ersättas med följande:

”d)

Antalet personer som omfattas av slutliga beslut som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter om att bevilja, återkalla, upphäva eller vägra att förnya status som skyddsbehövande i övrigt på grund av upphörande eller uteslutning eller på andra grunder; beslut som fattats på grund av upphörande eller uteslutning ska vidareuppdelas efter det specifika skälet för upphörandet respektive uteslutningen .” [Ändr. 54]

dd)

I punkt 3 ska följande led läggas till:

”ga)

Antalet personer som omfattas av slutliga beslut om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor som under referensperioden fattats av administrativa eller rättsliga myndigheter, uppdelat efter typ av beslut, varaktigheten för inskränkningen eller indragningen samt skälen.” [Ändr. 55]

I punkt 3 ska sista stycket ersättas med följande:

”Statistik enligt leden b, c, d, e, f och g ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. När det gäller led g ska statistiken dessutom uppdelas efter bosättningsland och typ av asylbeslut. Den ska hänvisa till referensperioder om ett kalenderår och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020.”[Ändr. 56]

ea)	Följande punkt ska införas: ”3a. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om överklagandens varaktighet, i kalenderdagar, från den tidpunkt då överklagandet lämnas in till dess att det fattas ett beslut i första instans om överklagandet.” [Ändr. 57]

I punkt 4 ska led d ersättas med följande:

”d)	Det antal överföringar som genomförts med stöd av beslut enligt leden c och h.”

I punkt 4 ska följande led läggas till:

”f)	Antalet framställningar om förnyad prövning av återtagande och övertagande av asylsökande.

g)	De bestämmelser som framställningarna enligt led f grundas på.

h)	De beslut som fattats i fråga om framställningar enligt led f.”

I punkt 4 ska det sista stycket ersättas med följande:

” Denna statistik ska uppdelas efter ålder och kön och efter de berörda personernas medborgarskap samt efter ensamkommande barn. Denna statistik ska hänvisa till referensperioder om ett kalenderår en kalendermånad och tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom tre månader efter referensåret. Det Den första referensåret referensperioden ska vara 2020.”[Ändr. 58]

ha)	Följande punkt ska läggas till: ”4a. Den statistik som avses i punkterna 1–4 ska uppdelas efter den månad då ansökan lämnades in.” [Ändr. 59]

1a.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande:

I punkt 1 ska led a ersättas med följande:

”a)	Antalet tredjelandsmedborgare som nekats inresa till en medlemsstats territorium vid den yttre gränsen, uppdelade efter ålder, kön och medborgarskap .” [Ändr. 61]

I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)	Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits vistas irreguljärt på en medlemsstats territorium enligt nationell lagstiftning om invandring.” [Ändr. 62]

d)	I punkt 1 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Statistiken enligt b ska uppdelas efter ålder och kön, efter medborgarskap hos de berörda personerna, efter skäl för gripandet och efter plats för gripandet .” [Ändr. 63]

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande:

-a)	Antalet ansökningar om första uppehållstillstånd från tredjelandsmedborgare, uppdelat efter medborgarskap, skälet för ansökan om tillstånd, ålder och kön. [Ändr. 64]

-aa)	Antalet avslagna ansökningar om första uppehållstillstånd från tredjelandsmedborgare, uppdelat efter medborgarskap, skälet för ansökan om tillstånd, ålder och kön. [Ändr. 65]

-ab)	Antalet ansökningar om uppehållstillstånd som ändrar invandringsstatus eller skäl för vistelse och som avslås under referensperioden, uppdelat efter medborgarskap, skälet för avslaget på tillståndet, ålder och kön. [Ändr. 66]

Antalet uppehållstillstånd som utfärdats till personer som är tredjelandsmedborgare, uppdelade på följande sätt:

i)	Tillstånd som utfärdats under den referensperiod då personen beviljas tillstånd att bosätta sig för första gången, uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön. [Ändr. 67]

ii)	Tillstånd som utfärdats under referensperioden och som beviljats när en person ändrat invandringsstatus eller skäl för vistelse, uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön. [Ändr. 68]

iii)	Giltiga tillstånd vid referensperiodens utgång (antal utfärdade tillstånd, som inte återkallats och inte löpt ut), uppdelade efter medborgarskap, efter skäl för utfärdande av tillståndet, efter tillståndets giltighetstid, efter ålder och efter kön. [Ändr. 69]

b)	Antalet varaktigt bosatta vid referensperiodens utgång uppdelat efter medborgarskap, efter typ av status som varaktigt bosatt, efter ålder och efter kön. [Ändr. 70]

För statistik som krävs enligt leden -a, -aa och a ska de tillstånd som utfärdas av familjeskäl vidareuppdelas efter skäl och efter statusen för tredjelandsmedborgarens referensperson.” [Ändr. 71]

b)	Punkt 3 ska ersättas med följande: ”Den statistik som avses i punkt 1 ska hänvisa till referensperioder om ett kalenderår och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom sex månader efter referensåret. Det första referensåret ska vara 2020.”

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

-a)

I punkt 1 ska led a ersättas med följande:

”a)

Antalet tredjelandsmedborgare som befunnits vara i en irreguljär situation på medlemsstatens territorium och som omfattas av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt som anger eller förklarar deras vistelse irreguljär och ålägger dem skyldighet att lämna medlemsstatens territorium, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap och skälen för beslutet .” [Ändr. 72]

-aa)

I punkt 1 ska följande led införas:

”aa)	Antalet tredjelandsmedborgare som avses i led a i denna punkt och som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut om inreseförbud eller en rättsakt enligt artikel 11 i direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap.” [Ändr. 73]

-ab)

I punkt 1 ska följande led införas:

”ab)	Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG under referensperioden.” [Ändr. 74]

-ac)

I punkt 1 ska följande led införas:

”ac)	Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter den månad dessa tredjelandsmedborgare placerades i förvar.” [Ändr. 75]

-ad)

I punkt 1 ska följande led införas:

”ad)

Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG under referensperioden, uppdelat efter typ av alternativ enligt följande:

i)	Rapportering.

ii)	Ställande av en finansiell säkerhet.

iii)	Skyldighet att stanna på en angiven ort.

iv)	Annan typ av alternativ till förvar.” [Ändr. 76]

-ae)

I punkt 1 ska följande led införas:

”ae)

Antalet tredjelandsmedborgare som var föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om ett alternativ till förvar i enlighet med direktiv 2008/115/EG i slutet av referensperioden, uppdelat efter vilken månad det administrativa beslutet, det rättsliga beslutet eller rättsakten utfärdades mot dessa personer, och vidareuppdelat efter typ av alternativ enligt följande:

i)	Rapportering.

ii)	Ställande av en finansiell säkerhet.

iii)	Skyldighet att stanna på en angiven ort.

iv)	Annan typ av alternativ till förvar.” [Ändr. 77]

-af)

I punkt 1 ska följande led införas:

”af)	Antalet tredjelandsmedborgare som har varit föremål för uppskjutande av verkställigheten av avlägsnandet i enlighet med artikel 9 i direktiv 2008/115/EG under referensperioden, uppdelat efter skälet till uppskjutandet och de berörda personernas medborgarskap.” [Ändr. 78]

-ag)

I punkt 1 ska följande led införas:

”ag)	Antalet tredjelandsmedborgare som har varit föremål för ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt om förvar och för vilka en rättslig prövning gjorts i enlighet med artikel 15.2 i direktiv 2008/115/EG under referensperioden.” [Ändr. 79]

I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)

Antalet tredjelandsmedborgare som faktiskt lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt, i enlighet med led a, uppdelat efter de berörda personernas medborgarskap, efter typ av återvändande och erhållet stöd och efter destinationsland , vidareuppdelat efter återvändanden till tredjelandsmedborgarens ursprungsland .”[Ändr. 80]

aa)

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”ba)

Antalet tredjelandsmedborgare som lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett administrativt eller rättsligt beslut eller en rättsakt, uppdelat efter typ av beslut eller rättsakt enligt följande:

i)	I enlighet med ett formellt återtagandeavtal på unionsnivå.

ii)	I enlighet med ett informellt återtagandeavtal på unionsnivå.

iii)	I enlighet med ett återtagandeavtal på nationell nivå.

Denna statistik ska vidareuppdelas efter destinationsland och den berörda personens nationalitet.” [Ändr. 81]

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Den statistik som avses i punkt 1 ska vara uppdelad efter den berörda personens ålder och kön samt efter ensamkommande barn. Den ska hänvisa till referensperioder om tre kalendermånader en kalendermånad och ska tillhandahållas kommissionen (Eurostat) inom två månader veckor efter referensperioden. Den första referensperioden ska vara från januari till mars 2020.”[Ändr. 82]

4.	Artikel 8 ska utgå.

4a.

I artikel 9 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen (Eurostat) om de datakällor som används, skälen till valet av dessa källor och effekterna av de valda datakällorna på statistikens kvalitet, de mekanismer som använts för att säkerställa skyddet av personuppgifter samt de metoder som använts för uppskattning, och de ska underrätta kommissionen (Eurostat) om förändringar av dessa.” [Ändr. 83]

4b.

Följande artikel ska införas:

” Artikel 9a

Delegerade akter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på att ändra de definitioner som anges i artikel 2.1.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på att ändra denna förordning genom följande:

a)	Definition av kategorierna grupper av födelseland, grupper av länder för tidigare och nästa stadigvarande bosättning och grupper av medborgarskap som anges i artikel 3.1.

b)	Definition av kategorierna av skäl för utfärdande av uppehållstillstånd, i enlighet med artikel 6.1 a.

c)	Fastställande av ytterligare uppdelningar.

d)	Fastställande av regler för korrekthet och kvalitetsstandarder.” [Ändr. 84]

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter i syfte att fastställa närmare bestämmelser om uppdelningar i enlighet med artiklarna 4, 5, 6 och 7 och att fastställa som fastställer bestämmelser om lämpligt format för överföring av uppgifter i enlighet med artikel 9. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2. [Ändr. 85]

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.2.”

b)	I Punkt 2 ska led d utgå. [Ändr. 86]

5a.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 9a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 87]

5b.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)	Titeln ska ersättas med följande ”Kommittéförfarande” [Ändr. 88]

b)	Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.” [Ändr. 89]

c)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 10 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 11 i den förordningen .” [Ändr. 90]

d)	Punkt 3 ska utgå. [Ändr. 91]

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 4.1, 4.2, 7.1 b och 7.2 i förordning (EG) nr 862/2007 ska gälla från och med den 1 mars 2020.

Artiklarna 4.3, 4.4, 6.1 och 6.3 i förordning (EG) nr 862/2007 ska gälla från och med den 1 juli 2020.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets ståndpunkt av den 16 april 2019.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 168).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).”

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).”

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/42

P8_TA(2019)0360

EU:s anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (06929/2019 – C8-0133/2019 – 2018/0214(NLE))

(Godkännande)

(2021/C 158/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (06929/2019),

—	med beaktande av Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, som undertecknades i Genève den 20 maj 2015 (11510/2018),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0133/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0187/2019).

Europaparlamentet godkänner Europeiska unionens anslutning till akten.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/43

P8_TA(2019)0361

Unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (COM(2018)0365 – C8-0383/2018 – 2018/0189(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0365),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0383/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1)

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor samt yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0036/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens tre uttalanden, som bifogas denna resolution, varav den första och andra kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 55.

P8_TC1-COD(2018)0189

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1753.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen om en möjlig utvidgning av Europeiska unionens skydd av geografiska beteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter

Kommissionen noterar Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2015 om en eventuell utvidgning av EU:s skydd för geografiska beteckningar på andra produkter än jordbruksprodukter.

I november 2018 drog kommissionen igång en studie för att få ytterligare ekonomiska och rättsliga belägg för skydd av andra produkter än jordbruksprodukter med geografisk ursprungsbeteckning på den inre marknaden som kompletterar en studie från 2013 samt för att få ytterligare information om frågor som konkurrenskraft, illojal konkurrens, varumärkesförfalskning, konsumenternas uppfattningar, kostnader/fördelar samt om effektiviteten hos andra modeller för skydd av andra produkter än jordbruksprodukter med geografisk ursprungsbeteckning mot bakgrund av proportionalitetsprincipen.

Enligt principerna om bättre lagstiftning och de åtaganden som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning kommer kommissionen att granska studien och den rapport om unionens deltagande i Genèveakten som avses i artikeln om övervakning och översyn av förordningen om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och överväga eventuella kommande åtgärder.

Uttalande från kommissionen om förfarandet i artikel 9a 3 i förordningen

Kommissionen noterar att även om det förfarande som fastställs i artikel 9a 3 i förordningen är en rättslig nödvändighet med tanke på unionens exklusiva behörighet kan den notera att mot bakgrund av EU:s nuvarande regelverk skulle varje sådant ingripande av kommissionen vara exceptionellt och vederbörligen motiverat. Under samråden med en medlemsstat kommer kommissionen att göra sitt yttersta för att tillsammans med medlemsstaten lösa eventuella problem för att undvika ett negativt yttrande. Kommissionen noterar att ett eventuellt negativt yttrande bör anmälas skriftligen till den berörda medlemsstaten och i enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör beslutet vara motiverat. Kommissionen noterar vidare att ett negativt yttrande inte skulle hindra att en ny ansökan lämnas in för samma ursprungsbeteckning om skälen till det negativa yttrandet senare har hanterats i vederbörlig ordning eller inte längre är tillämpliga.

Uttalande från kommissionen om förslaget till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

Kommissionen noterar att unionen har exklusiv yttre befogenhet när det gäller geografiska beteckningar och att den ansluter sig till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen som självständig part. Detta följer av EU-domstolens dom av den 25 oktober 2017 (mål C-389/15, kommissionen mot rådet). Eftersom EU har exklusiv yttre befogenhet kan medlemsstaterna inte självständigt ansluta sig till Genèveakten och bör inte längre själva skydda geografiska beteckningar som nyligen har registrerats av tredjeländer som är med i Lissabonsystemet. Med hänsyn till de exceptionella omständigheterna, med sju medlemsstater som har varit parter i Lissabonöverenskommelsen under lång tid och har omfattande immateriella rättigheter som har registrerats med stöd av den, och eftersom en smidig övergång krävs, skulle kommissionen ha varit beredd att i detta fall undantagsvis bemyndiga Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Frankrike, Ungern, Italien och Portugal att ansluta sig till Genèveakten i unionens intresse.

Kommissionen motsätter sig starkt att rådet fortsatt insisterar på möjligheten att bemyndiga alla medlemsstater som så önskar att jämsides med unionen ratificera eller ansluta sig till Genèveakten, med reglering av unionens rösträtt i enlighet med artikel 22.4 b ii i Genèveakten som motivering, snarare än de exceptionella omständigheter som anges ovan.

Kommissionen vill också påminna om att medlemsstaterna inte kan ha egna system för skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter, eftersom unionen har utövat sin inre befogenhet när det gäller geografiska beteckningar för jordbruksprodukter.

Kommissionen kommer därför att hävda sina rättigheter, inbegripet rätten att använda sig av rättsmedel mot rådets beslut, och anser under alla omständigheter att detta fall inte kan utgöra ett prejudikat för eventuella andra gällande eller framtida internationella avtal eller Wipo-avtal, särskilt, men inte uteslutande, när unionen redan har ratificerat internationella avtal på grundval av sin exklusiva befogenhet.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/47

P8_TA(2019)0362

Avtal mellan EU och Filippinerna om vissa luftfartsaspekter ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinernas regering om vissa luftfartsaspekter (15056/2018 – C8-0051/2019 – 2016/0156(NLE))

(Godkännande)

(2021/C 158/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (15056/2018),

—	med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinernas regering om vissa luftfartsaspekter (1),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0051/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A8-0191/2019).

Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Filippinerna.

(1) EUT L 322, 18.12.2018, s. 3.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/48

P8_TA(2019)0363

Internationellt avtal om olivolja och bordsoliver ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av 2015 års internationella avtal om olivolja och bordsoliver (06781/2019 – C8-0134/2019 – 2017/0107(NLE))

(Godkännande)

(2021/C 158/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (06781/2019),

—	med beaktande av utkastet till 2015 års internationella avtal om olivolja och bordsoliver (11178/2016),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0134/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0186/2019).

Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/49

P8_TA(2019)0364

Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Viorel Ștefan

Europaparlamentets beslut av den 16 april 2019 om utnämning av Viorel Ştefan till ledamot av revisionsrätten (C8–0049/2019 – 2019/0802(NLE))

(Samråd)

(2021/C 158/13)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0049/2019),

—	med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0194/2019), och av följande skäl:

A.	I en skrivelse av den 14 februari 2019 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Viorel Ștefan till ledamot av revisionsrätten.

B.	Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de krav som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.	Vid sitt sammanträde den 8 april 2019 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till befattningen som ledamot av revisionsrätten.

Europaparlamentet avstyrker rådets förslag till utnämning av Viorel Ștefan till ledamot av revisionsrätten.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/50

P8_TA(2019)0365

Utnämning av en ledamot av revisionsrätten – Ivana Maletić

Europaparlamentets beslut av den 16 april 2019 om utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten (C8–0116/2019 – 2019/0803(NLE))

(Samråd)

(2021/C 158/14)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0116/2019),

—	med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0195/2019), och av följande skäl:

A.	I en skrivelse av den 5 mars 2019 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten.

B.	Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.	Vid sitt sammanträde den 8 april 2019 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Ivana Maletić till ledamot av revisionsrätten.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/51

P8_TA(2019)0366

Skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018)0218 – C8-0159/2018 – 2018/0106(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0218),

—

med beaktande av artiklarna 294.2, 16, 33, 43, 50, 53.1, 62, 91, 100, 103, 109, 114, 168, 169, 192, 207 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 31 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0159/2018),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 16, 43.2, 50, 53.1, 91, 100, 114, 168.4, 169, 192.1 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt artikel 31 i fördragen om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 26 september 2018 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018 (2),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättliga frågor samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0398/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 405, 9.11.2018, s. 1.

(2) EUT C 62, 15.2.2019, s. 155.

P8_TC1-COD(2018)0106

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1937.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande om direktivet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten

Vid översynen enligt artikel 21 i direktivet kommer kommissionen att överväga möjligheten att föreslå att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta vissa rättsakter baserade på artiklarna 153 och 157 i EUF-fördraget, efter eventuellt samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med artikel 154 i EUF-fördraget.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/54

P8_TA(2019)0367

Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (direktiv) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU avseende gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (COM(2018)0092 – C8-0111/2018 – 2018/0041(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0092),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0111/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0430/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.

P8_TC1-COD(2018)0041

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1160.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/55

P8_TA(2019)0368

Gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (förordning) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om underlättande av gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013 och (EU) nr 346/2013 (COM(2018)0110 – C8-0110/2018 – 2018/0045(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0110),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0110/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0431/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 50.

P8_TC1-COD(2018)0045

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1156.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/56

P8_TA(2019)0369

Kapitalkrav (förordning) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (COM(2016)0850 – C8-0480/2016 – 2016/0360A(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0850),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0480/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017 (2),

—	med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 maj 2017 om att ge utskottet för ekonomi och valutafrågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0242/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 5.

(2) EUT C 209, 30.06.2017, s. 36.

P8_TC1-COD(2016)0360A

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/876.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/58

P8_TA(2019)0370

Kapitalkrav (direktiv) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/36/EU när det gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (COM(2016)0854 – C8-0474/2016 – 2016/0364(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0854),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0474/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017 (2),

—

ed beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0243/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 5.

(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

P8_TC1-COD(2016)0364

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/878.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/60

P8_TA(2019)0371

Kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (förordning) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (COM(2016)0851 – C8-0478/2016 – 2016/0361(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0851),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0478/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0216/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 17.

(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

P8_TC1-COD(2016)0361

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/877.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/62

P8_TA(2019)0372

Kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (direktiv) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om ändring av direktiv 98/26/EG, direktiv 2002/47/EG, direktiv 2012/30/EU, direktiv 2011/35/EU, direktiv 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och direktiv 2007/36/EG (COM(2016)0852 – C8-0481/2016 – 2016/0362(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/21)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0852),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0481/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0218/2018),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 17.

(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

P8_TC1-COD(2016)0362

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/879.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/64

P8_TA(2019)0373

Värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar (COM(2018)0339 – C8-0206/2018 – 2018/0171(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/22)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0339),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0206/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	efter att ha hört Europeiska centralbanken,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0180/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 113.

P8_TC1-COD(2018)0171

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar (Sovereign Bond-Backed Securities) (nedan kallade SBBS-värdepapper) skulle kunna användas för att åtgärda vissa sårbarheter som har synliggjorts eller orsakats av finanskrisen 2007–2008. Mer specifikt skulle SBBS-värdepapper kunna hjälpa banker och andra finansinstitut att diversifiera sina statsskuldsexponeringar, ytterligare minska kopplingen mellan kreditinstitut och nationella offentliga finanser och öka utbudet av eurodenominerade lågrisktillgångar som skulle underlätta genomförandet av penningpolitiken . SBBS-värdepapper kan dessutom göra obligationer som emitterats på små och mindre likvida nationella marknader mer attraktiva för internationella investerare, vilket kan gynna riskdelningen och riskreduceringen inom den privata sektorn och främja en mer effektiv fördelning av riskerna bland de finansiella aktörerna.

(2)

Enligt den befintliga rättsliga ramen skulle SBBS-värdepapper behandlas som värdepapperiseringar och därmed omfattas av ytterligare avgifter och avdrag i förhållande till de avgifter och avdrag som gäller för de statsobligationer inom euroområdet som ingår i den underliggande portföljen. Dessa ytterligare avgifter och avdrag skulle hindra produktionen och användningen av SBBS-värdepapper i den privata sektorn, trots att dessa värdepapper medför mindre risker än de risker som förknippas med andra typer av värdepapperiseringar. Vissa risker, såsom lagersrisker eller bedrägligt beteende hos specialföretagens personal, finns dock kvar. SBBS-värdepapper bör därför omfattas av en rättslig ram som tar större hänsyn till produktens unika funktioner och egenskaper och gör det möjligt att introducera den på marknaden.

(2a)

Som värdepapperiseringar är SBBS-värdepapper exponerade för specifika produktrisker kopplade till specialföretaget, som är den juridiskt separata och fristående enhet som inrättats för att utfärda SBBS-värdepapper. En tranch i första-förlustläge utanför banksystemet kommer att vara avgörande för att minska kopplingen mellan banker och statspapper. Därför bör den regleringsmässiga förmånsbehandling som beviljas de underliggande tillgångarna i ett SBBS-värdepapper utvidgas till att omfatta bankers innehav av en prioriterad SBBS-tranch.

(3)

Att möjliggöra en marknadsstyrd utveckling av SBBS-värdepapper är en del av kommissionens ansträngningar för att minska riskerna för den finansiella stabiliteten och ta ytterligare steg mot fullbordandet av bankunionen. SBBS-värdepapper kan bidra till ytterligare portföljdiversifiering inom banksektorn och samtidigt skapa en ny källa av säkerheter av hög kvalitet som är särskilt lämpade för användning vid gränsöverskridande finansiella transaktioner och i den verksamhet som Eurosystemets centralbanker och centrala motparter bedriver . En marknad för SBBS-värdepapper skulle dessutom kunna öka antalet tillgängliga instrument för gränsöverskridande investeringar och privat riskdelning, vilket skulle underlätta kommissionens ansträngningar för att fullborda bankunionen och ytterligare fördjupa och integrera Europas kapitalmarknader inom ramen för kapitalmarknadsunionen.

(4)

SBBS-värdepapper medför inte någon risk- och förlustdelning mellan medlemsstaterna, eftersom medlemsstaterna inte ömsesidigt kommer att garantera varandras skulder i SBBS-värdepappernas underliggande portfölj av statsobligationer. Utvecklingen av SBBS-värdepapper inbegriper inte heller några ändringar av den nuvarande rättsliga behandlingen av statsskuldsexponeringar.

(5)

För att uppnå målen för geografisk riskspridning inom bankunionen och den inre marknaden bör SBBS-värdepapperens underliggande portfölj bestå av statsobligationer från de medlemsstater som har euro som valuta. För att undvika valutarisker bör endast eurodenominerade statsobligationer som emitterats av medlemsstater som har euro som valuta ingå i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj. För att säkerställa att statsobligationer från varje medlemsstat i euroområdet bidrar till produktionen av SBBS-värdepapper i linje med varje medlemsstats bidrag till stabiliteten i euroområdet som helhet bör den relativa vikten av nationella statsobligationer i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj ligga mycket nära den relativa vikten för varje medlemsstat i de nationella centralbankernas fördelningsnyckel för teckning av Europeiska centralbankens kapital.

(6)

För att kunna tillhandahålla en lågrisktillgång av hög kvalitet och samtidigt tillgodose investerarnas olika grader av riskbenägenhet bör en SBBS-emission bestå av både en högst rangordnad tranch och en eller flera lägre prioriterade trancher. Den högst rangordnade tranchen, motsvarande 70 % av det nominella värdet av en SBBS-emission, bör säkerställa att den förväntade förlusten ligger i linje med de säkraste statsobligationerna inom euroområdet, med beaktande av risken och korrelationen av statsobligationerna i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj. De lägre prioriterade trancherna bör fungera som skydd för den högst rangordnade tranchen. ▌ För att begränsa riskerna med den första förlusttranchen (den tranch som bär förluster före alla andra trancher) bör det nominella värdet av den första förlusttranchen emellertid vara minst 5 % av det utestående nominella värdet för hela SBBS-emissionen. Med tanke på produktens särskilda komplexitet bör icke-professionella kunder endast kunna förvärva högst rangordnade trancher och inte första förlusttranchen.

(7)

För att säkerställa en SBBS-emissions integritet och så långt som möjligt begränsa riskerna i samband med innehav och hantering av den underliggande portföljen av statsobligationer bör löptiderna för de underliggande statsobligationerna vara nära anpassade till SBBS-värdepapperens löptid, och sammansättningen av den underliggande portföljen av statsobligationer bör vara densamma under värdepappernas hela livscykel.

(8)

Den standardiserade sammansättningen av den underliggande portföljen för SBBS-värdepapper kan försvåra eller förhindra en emission av dessa värdepapper om statsobligationer från en eller flera av medlemsstaterna inte finns tillgängliga på marknaden. Av detta skäl bör det vara möjligt att utesluta statsobligationer från en viss medlemsstat från framtida SBBS-emissioner om och så länge medlemsstatens emission av statsobligationer är avsevärt begränsad på grund av ett minskat behov av statsskuld eller begränsat marknadstillträde.

(9)

För att se till att SBBS-värdepapperen är tillräckligt homogena bör det endast vara tillåtet att utesluta eller återinföra en viss medlemsstats statsobligationer i den underliggande portföljen efter ett beslut av kommissionen, så att alla SBBS-värdepapper som emitterats vid ett och samma tillfälle har samma underliggande portfölj av statsobligationer. SBBS-värdepapper är nya produkter och för att säkerställa kontinuiteten i SBBS-emissioner på marknaden är det motiverat med en tidseffektiv beslutsmekanism för att anpassa den underliggande portföljen av SBBS-värdepapper i situationer där en medlemsstat inte längre har marknadstillträde. Dessutom har experter och intressenter uttryckt oro över att det skulle kunna uppstå negativa effekter på likviditeten på marknaderna för de underliggande statsobligationerna, och denna oro förtjänar att tas på allvar. Genom denna förordning åläggs därför Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4) (Esma), att övervaka marknaderna för SBBS-värdepapper och de underliggande statsobligationerna för tecken på störningar.

(9a)

På grundval av Esmas synpunkter och rapporter bör kommissionen ges befogenhet att tillhandahålla en tydlig definition av ”marknadslikviditet” och en metod för dess beräkning, och att fastställa de kriterier enligt vilka Esma ska bedöma huruvida en medlemsstat inte längre har marknadstillträde enligt denna förordning. Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(10)

Den fastställda storleken på den högst rangordnade tranchen i varje emission av SBBS-värdepapper kan minskas för framtida emissioner om en mindre storlek, på grund av negativa händelser som försämrar statsskuldsmarknadernas funktion i en medlemsstat eller i unionen, är nödvändig för en fortsatt hög kreditvärdighet och låg risk för den högst rangordnade tranchen. När en sådan negativ marknadsutveckling har vänt bör storleken på den högst rangordnade tranchen återställas till det ursprungliga värdet på 70 %. ▌

(11)

Investerare bör i så hög grad som möjligt skyddas mot risken för insolvens i det institut som förvärvar statsobligationerna (den ursprungliga köparen) i syfte att sätta samman SBBS-värdepapperens underliggande portfölj. Av detta skäl bör endast specialföretag som uteslutande ägnar sig åt emission och hantering av SBBS-värdepapper och som inte bedriver någon annan verksamhet, till exempel tillhandahållande av krediter, ha tillstånd att emittera SBBS-värdepapper. Av samma skäl bör specialföretag omfattas av stränga krav avseende separation av tillgångar.

(12)

För att kunna hantera mindre obalanser i löptiderna under tidsperioden mellan mottagandet av intäkter från skuldbetalningarna för den underliggande portföljen och utbetalningsdagen för investerarna, bör specialföretag endast ha tillstånd att investera intäkterna från skuldbetalningarna för SBBS-värdepapperens underliggande portfölj av statsobligationer i kontanter eller i mycket likvida finansiella instrument med låg marknads- och kreditrisk.

(12a)

Medlemsstaterna bör se till att specialföretags innehav av statsobligationer får samma behandling som andra innehav av samma statsobligation eller av andra statsobligationer som emitterats på samma villkor.

(13)

Endast produkter som uppfyller kraven avseende sammansättningen och löptiderna för den underliggande portföljen, storleken på den högst rangordnade tranchen och de lägre prioriterade trancherna i enlighet med denna förordning och vars emission är förenlig med tillsynsordningen , bör få den rättsliga behandling som fastställs i denna förordning.

(14)

Ett system med certifiering av Esma bör säkerställa att en SBBS-emission uppfyller kraven i denna förordning. Esma bör därför upprätta en förteckning över alla certifierade SBBS-värdepapper ▌ så att investerare kan kontrollera om en produkt som erbjuds som ett SBBS-värdepapper faktiskt är en sådan produkt. Av samma skäl bör Esma ange i förteckningen om någon sanktion har införts för ett SBBS-värdepapper och ta bort de produkter som strider mot bestämmelserna i denna förordning.

(15)

Investerare bör kunna förlita sig på Esmas certifieringar av SBBS-värdepapper och på den information som tillhandahålls av specialföretagen. Informationen om SBBS-värdepapper och de statsobligationer som ingår i den underliggande portföljen bör hjälpa investerarna att förstå, bedöma och jämföra SBBS-transaktioner, så att de inte enbart måste förlita sig på kreditvärderingsinstitut eller andra tredjepartsaktörer. Denna möjlighet bör göra det möjligt för investerare att agera försiktigt och utföra sina due diligence-granskningar på ett effektivt sätt. Information om SBBS-värdepapper bör därför finnas fritt tillgänglig för investerare i standardiserade mallar på en webbplats som alltid går att komma åt.

(16)	För att förhindra missbruk och säkerställa förtroendet för SBBS-värdepapper bör Esma införa lämpliga administrativa sanktioner och korrigeringsåtgärder om anmälnings- eller produktkraven för SBBS-värdepapper har åsidosatts avsiktligen eller på grund av oaktsamhet.

(17)

Investerare i olika finanssektorer bör kunna investera i SBBS-värdepapper på samma villkor som när de investerar i de underliggande statsobligationerna från euroområdet, med undantag för bankers investeringar i innehav av de lägre prioriterade trancherna av SBBS-värdepapper. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (5), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (8) bör därför ändras för att SBBS-värdepapper ska få samma rättsliga behandling som deras underliggande tillgångar i de olika reglerade finanssektorerna.

(18)

För att skydda den finansiella stabiliteten, säkerställa investerarnas förtroende och främja likviditeten måste marknaderna för SBBS-värdepapper övervakas på ett lämpligt och effektivt sätt. I detta syfte bör Esma underrättas om emissioner av SBBS-värdepapper, och alla uppgifter som behövs för att utföra sina tillsynsuppgifter bör tillhandahållas av specialföretagen. Efterlevnaden av denna förordning bör i första hand övervakas för att säkerställa skyddet för investerarna och, i tillämpliga fall, de aspekter som kan kopplas till emission eller innehav av SBBS-värdepapper av reglerade finansiella enheter.

(19)	De nationella behöriga myndigheterna för de enheter som är involverade i sammansättningen av SBBS-värdepapper eller på SBBS-marknaden samt Esma bör nära samordna sin tillsynsverksamhet och säkerställa att deras beslut är enhetliga. ▌

(20)

Med tanke på att SBBS-värdepapper är nya produkter vars effekter på marknaderna för de underliggande statspapperen är okända är det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och de nationella behöriga myndigheterna för makrotillsynsinstrument övervakar marknaden. ESRB bör därför använda sig av sina befogenheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (9) och, om så är lämpligt, utfärda varningar och lämna förslag till korrigerande åtgärder till de behöriga myndigheterna.

(21)

Eftersom det behövs starkt specialiserad expertkunskap om värdepappersmarknaderna är det lämpligt att låta Esma utarbeta ett utkast till tekniska standarder för tillsyn avseende de typer av investeringar som specialföretag kan utföra med intäkterna från betalningarna av kapital eller ränta från SBBS-värdepapperens underliggande portfölj, den information som specialföretaget ska tillhandahålla Esma för anmälan och certifiering av en emission, den information som ska tillhandahållas innan ett SBBS-värdepapper överlåts samt skyldigheterna för samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna. Kommissionen bör ha befogenhet att anta dessa standarder i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 10 till 14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(22)

Kommissionen bör även ha befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010 när det gäller anmälningskraven för specialföretag före en emission av SBBS-värdepapper.

(23)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att besluta om en medlemsstats statsobligationer bör tas bort från eller ingå i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj och om storleken på den högst rangordnade tranchen i framtida SBBS-emissioner bör ändras. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10).

(24)

Eftersom målet med denna förordning, nämligen att fastställa en ram för SBBS-värdepapper, inte kan uppnås fullt ut av medlemsstaterna på grund av att framväxten av en marknad för dessa värdepapper beror på om de hinder som följer av tillämpningen av unionslagstiftningen kan undanröjas, och eftersom lika villkor på den inre marknaden för alla institutionella investerare och bolag som är involverade i handeln med SBBS-värdepapper endast kan uppnås på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs en allmän ram för värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar (Sovereign Bond-Backed Securities) (nedan kallade SBBS-värdepapper).

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning gäller ursprungliga köpare, specialföretag, investerare och alla andra aktörer som är involverade i emission eller innehav av SBBS-värdepapper.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.	behörig myndighet: en offentlig myndighet eller ett organ som har erkänts officiellt i den nationella lagstiftningen och som enligt den nationella lagstiftningen eller unionslagstiftningen har befogenhet att utföra de arbetsuppgifter som fastställs i denna förordning.

2.	statsobligation: ett skuldinstrument som utfärdas av den centrala statsförvaltningen i en medlemsstat, som uttrycks och finansieras i den inhemska valutan i den berörda medlemsstaten och som har en ursprunglig löptid på minst ett år.

3.	värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar eller SBBS-värdepapper: ett finansiellt instrument som uttrycks i euro, vars kreditrisk är kopplad till exponeringarna mot en portfölj av statsobligationer och som uppfyller kraven i denna förordning.

4.	specialföretag: en juridisk person, som inte är den ursprungliga köparen, som emitterar SBBS-värdepapper och som utför den verksamhet som rör den underliggande portföljen av statsobligationer i enlighet med artiklarna 7 och 8 i denna förordning.

5.	ursprunglig köpare: en juridisk person som köper statsobligationer för egen räkning och som därefter överlåter dessa statsobligationer till ett specialföretag i syfte att emittera SBBS-värdepapper.

6.	investerare: en fysisk eller juridisk person som innehar SBBS-värdepapper.

7.	tranch: ett genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med SBBS-värdepapperens underliggande portfölj av statsobligationer och som bär en risk för en större eller mindre kreditförlust än en position med samma belopp i ett annat segment av kreditrisken.

8.	högst rangordnad tranch: den tranch inom SBBS-emission som bär eventuella förluster efter att alla lägre prioriterade trancher av emissionen har burit förluster.

9.	lägre prioriterad tranch: en tranch inom en SBBS-emission som bär förluster före den högst rangordnade tranchen.

10.	första förlusttranch: den tranch inom en SBBS-emission som bär förluster före alla andra trancher.

Kapitel 2

SBBS-värdepappers sammansättning, löptid och utformning

Artikel 4

Den underliggande portföljens sammansättning

1. Ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj ska endast bestå av följande:

a)	Statsobligationer från medlemsstater som har euron som valuta.

b)	Intäkter från inlösen av dessa statsobligationer.

2. Vikten av varje medlemsstats statsobligationer i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj (utgångsvikten) ska motsvara den relativa vikten av medlemsstaternas bidrag till Europeiska centralbanken (ECB) i enlighet med fördelningsnyckeln för teckning, av medlemsstaternas nationella centralbanker, av ECB:s inbetalade kapital som fastställs i artikel 29 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Specialföretag kan emellertid avvika från det nominella värdet av varje medlemsstats statsobligationer, enligt tillämpningen av den utgångsvikten, med upp till tio procent.

3. Efter det att det första SBBS-värdepapperet har certifierats ska Esma utan onödigt dröjsmål börja övervaka och kontinuerligt bedöma huruvida någon av följande situationer föreligger:

Medlemsstaten har under de föregående tolv månaderna (nedan kallade referensperioden) emitterat mindre än hälften av den mängd statsobligationer som motsvarar dess relativa vikt, som fastställs i enlighet med punkt 2 , multiplicerat med det sammanlagda värdet av de SBBS-värdepapper som emitterats under de tolv månader som föregick referensperioden.

aa)	Emissionen av SBBS-värdepapper har haft en betydande negativ inverkan på marknadslikviditeten för någon av de statsobligationer från en medlemsstat som ingår i den underliggande portföljen .

Medlemsstaten har under de föregående tolv månaderna finansierat minst hälften av sitt årliga finansieringsbehov genom officiellt finansiellt stöd avsett för genomförandet av ett makroekonomiskt anpassningsprogram i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (11) eller medlemsstaten har av någon anledning inte länge marknadstillträde.

Vid tillämpning av led aa första stycket ska ”marknadslikviditet” fastställas med beaktande av minimikriterier i form av de senaste tre månadernas belägg för marknadsbredd och marknadsdjup som visas genom liten skillnad mellan köp- och säljkurs, hög handelsvolym och ett stort och varierat antal marknadsaktörer.

Vid tillämpning av led aa första stycket ska kommissionen senast … [6 månader efter denna förordnings ikraftträdande] anta en delegerad akt i enlighet med artikel 24a för att tillhandahålla en tydlig definition och beräkningsmetod för ”marknadslikviditet” i den mening som avses i denna förordning.

Vid tillämpningen av led b första stycket ska kommissionen senast … [6 månader efter denna förordnings ikraftträdande] anta en delegerad akt i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de kriterier enligt vilka Esma ska bedöma om en medlemsstat inte längre har marknadstillträde enligt första stycket i denna punkt.

3a. Esma ska fortlöpande övervaka och bedöma om en medlemsstat vars statsobligationer ingår i ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj inte längre har marknadstillträde eller har påbörjat ett makroekonomiskt anpassningsprogram, om emissionen av SBBS-värdepapper hade en betydande negativ inverkan på marknadslikviditeten och om utgångsvikterna för medlemsstater med begränsad tillgång på statsobligationer hindrar emissionen av nya SBBS-värdepapper, eller om någon av dessa situationer inte längre föreligger.

Om Esma, i samråd med ESRB, konstaterar att en situation som avses i punkt 3 första stycket a eller aa föreligger, kan Esma begära att kommissionen justerar utgångsvikterna för de obligationer från medlemsstaterna som ingår i den underliggande portföljen.

Om Esma, i samråd med ESRB, konstaterar att en situation som avses i punkt 3 första stycket b föreligger, kan Esma begära att kommissionen utesluter medlemsstaten från ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj eller justerar utgångsvikterna för de obligationer från medlemsstaterna som ingår i den underliggande portföljen.

Om Esma, i samråd med ESRB, konstaterar att en situation som avses i punkt 3 första leden a–b inte längre föreligger, kan Esma begära att kommissionen återinför medlemsstatens obligationer i ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj och justerar utgångsvikterna för obligationerna från de medlemsstater som ingår i den underliggande portföljen.

Kommissionen ska inom 48 timmar efter den begäran som avses i andra, tredje och fjärde stycket och på grundval av de skäl och de belägg som Esma har lagt fram, endera

a)	anta en genomförandeakt som antingen utesluter medlemsstatens statsobligationer från SBBS-värdepapperets underliggande portfölj eller justerar de berörda medlemsstaternas utgångsvikter,

b)	anta en genomförandeakt om avvisande av det begärda uteslutandet eller den begärda justeringen av utgångsvikterna för relevanta medlemsstater, eller

c)	anta en genomförandeakt som återinför medlemsstatens obligationer i ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj och på lämpligt sätt justerar utgångsvikterna för de obligationer från medlemsstaterna som ingår i den underliggande portföljen.

3b. Varje genomförandeakt som antas i enlighet med punkt 31 i denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Om en medlemsstat utesluts från ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj till följd av en genomförandeakt enligt punkt 3a ska utgångsvikterna för de återstående medlemsstaternas statsobligationer fastställas genom uteslutande av statsobligationerna från den medlemsstat som avses i punkt 3a och tillämpning av den beräkningsmetod som anges i punkt 2 tillämpas. Om en genomförandeakt enligt punkt 3a tillämpas och utgångsvikterna anpassas ska utgångsvikterna tillämpas i enlighet med genomförandeakten.

Uteslutandet eller justeringen ska gälla under en första period på en månad. Kommissionen får, efter samråd med Esma och med hjälp av en genomförandeakt, förlänga uteslutandet eller justeringen av utgångsvikterna enligt denna artikel med ytterligare perioder på en månad. Om uteslutandet eller justeringen inte förlängs vid utgången av den inledande perioden eller vid utgången av en efterföljande förlängning av perioden ska dessa automatiskt upphöra att gälla.

3c. ECB ska i god tid informeras om alla beslut som fattas i enlighet med punkterna 3a och 3b.

Artikel 5

Förfallodag för de underliggande tillgångarna

1. Trancher av SBBS-värdepapper som ingår i samma emission ska ha samma ursprungliga förfallodag. Denna förfallodag ska vara samma som eller upp till en dag senare än den återstående löptiden för den statsobligation som har den längsta återstående löptiden i den underliggande portföljen.

2. Den återstående löptiden för varje statsobligation i SBBS-värdepapperens underliggande portfölj får inte vara mer än sex månader kortare än den återstående löptiden för den statsobligation som har den längsta återstående löptiden i portföljen.

Artikel 6

Struktur för trancher, betalningar och förluster

1. En SBBS-emission ska bestå av en högst rangordnad tranch och en eller flera lägre prioriterade trancher. Det utestående nominella värdet av den högst rangordnade tranchen ska vara sjuttio procent av det utestående nominella värdet av hela SBBS-emissionen. Antalet och det utestående nominella värdet av de lägre prioriterade trancherna ska bestämmas av specialföretaget med förbehåll för begränsningen att det nominella värdet av den första förlusttranchen ska vara minst fem procent av det utestående nominella värdet av hela SBBS-emissionen.

2. Om en negativ utveckling leder till en allvarlig störning i statsobligationsmarknadernas funktion i en medlemsstat eller i unionen, och om dessa störningar har bekräftats av kommissionen i enlighet med punkt 4, ska specialföretagen sänka det utestående nominella värdet av den högst rangordnade tranchen till sextio procent för alla SBBS-emissioner efter bekräftelsen.

Om kommissionen, i enlighet med punkt 4, har bekräftat att störningen har upphört ska punkt 1 tillämpas för alla SBBS-emissioner efter bekräftelsen.

3. Esma ska övervaka och bedöma huruvida den situation som avses punkt 2 föreligger eller har upphört, och informera kommissionen om detta.

4. Kommissionen kan anta en genomförandeakt för att fastställa att den störning som avses i punkt 2 föreligger eller har upphört. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

5. Utbetalningar från ett SBBS-värdepapper ska vara beroende av utbetalningarna från den underliggande portföljen av statsobligationer.

6. Fördelningen av förluster och utbetalningsordningen ska bestämmas av tranchen i SBBS-emissionen och vara fast under hela emissionens livscykel.

Förluster ska registreras och fördelas efterhand som de uppstår.

Artikel 7

Emission av SBBS-värdepapper och skyldigheter för specialföretag

1. Specialföretag ska uppfylla samtliga av följande krav:

a)	De ska vara etablerade i unionen.

b)	Deras verksamhet ska vara begränsad till emission och förvaltning av SBBS-värdepapper och hantering av den underliggande portföljen i enlighet med artiklarna 4, 5, 6 och 8.

c)	Specialföretag är ensamt ansvariga för tillhandahållande av de tjänster och den verksamhet som avses i led b.

2. Specialföretag ska ha full äganderätt till den underliggande portföljen i en emission av SBBS-värdepapper.

Den underliggande portföljen i en SBBS-emission ska utgöra ett avtal om finansiell säkerhet i den mening som avses i artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets (12) direktiv 2002/47/EG för att säkerställa de finansiella skyldigheter som specialföretaget har gentemot investerare i emissionen.

Innehav av ett SBBS-värdepapper i en specifik SBBS-emission ska inte medföra några rättigheter eller fordringar på tillgångarna hos det specialföretag som emitterat SBBS-värdepapperna utöver emissionens underliggande portfölj och den inkomst som genererats av innehavet av SBBS-värdepapperet.

Eventuella minskningar av värdet eller intäkterna i den underliggande portföljen av statsobligationer ska inte ge rätt till ersättningsanspråk från investerarna.

3. Ett specialföretag ska föra register och räkenskaper så att det kan

a)	särskilja sina egna tillgångar och finansiella resurser från de som tillhör SBBS-värdepapperens underliggande portfölj och de tillhörande intäkterna,

b)	särskilja de underliggande portföljerna och intäkterna från olika SBBS-emissioner,

c)	särskilja de positioner som innehas av olika investerare eller förmedlare,

d)	verifiera att antalet SBBS-värdepapper i en emission vid ett och samma tillfälle är lika med summan av de SBBS-värdepapper som innehas av investerare eller förmedlare i samma emission,

e)	verifiera att det utestående nominella värdet av SBBS-värdepapperen i en emission är lika med det utestående nominella värdet av den underliggande portföljen av statsobligationer i samma emission.

4. Specialföretag ska endast depåförvara de statsobligationer som avses i artikel 4.1 a, vilket medges enligt punkt 1 i avsnitt B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (13) och punkt 2 i avsnitt A i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (14), i centralbanker, värdepapperscentraler, auktoriserade kreditinstitut eller auktoriserade värdepappersföretag.

4a. Medlemsstaterna ska se till att specialföretags innehav av statsobligationer får samma behandling som andra innehav av samma statsobligation eller av andra statsobligationer som emitterats på samma villkor.

Artikel 8

Investeringspolitik

1. Ett specialföretag ska endast investera utbetalningar av kapitalbelopp eller ränta från de statsobligationer som avses i artikel 4.1 a som löper ut före utbetalningarna av kapitalbelopp eller ränta från SBBS-värdepapperen i kontanter eller eurodenominerade instrument som motsvarar likvida medel och som kan likvideras inom en dag med minimal negativ priseffekt.

Ett specialföretag ska endast depåförvara de utbetalningar som avses i första stycket, vilket medges enligt avsnitt B punkt 1 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU och avsnitt A punkt 2 i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014, i centralbanker, värdepapperscentraler, auktoriserade kreditinstitut eller auktoriserade värdepappersföretag.

2. Ett specialföretag får inte ändra ett SBBS-värdepappers underliggande portfölj före SBBS-värdepapperets förfallodag.

3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som ytterligare specificerar vilka finansiella instrument som kan betraktas som mycket likvida med minimal marknads- och kreditrisk i enlighet med punkt 1. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast [ 6 månader efter ikraftträdandet av denna förordning ].

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Kapitel 3

Användning av beteckningen SBBS samt anmälnings-, transparens- och informationskrav

Artikel 9

Användning av beteckningen värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar

Beteckningen värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar eller SBBS ska endast användas för finansiella produkter som uppfyller samtliga följande villkor:

a)	Den finansiella produkten ska fortlöpande uppfylla bestämmelserna i artiklarna 4, 5 och 6.

aa)	Specialföretaget ska fortlöpande uppfylla bestämmelserna i artiklarna 7 och 8.

b)	Esma ska ha certifierat den finansiella produkten i enlighet med artikel 10.1, och den finansiella produkten ska ha införts i den förteckning som avses i artikel 10.2.

Artikel 10

Krav på anmälan av SBBS-värdepapper

1. Ett specialföretag ska lämna in en ansökan om certifiering av ett SBBS-värdepapper genom en anmälan med hjälp av den mall som avses i punkt 5 i denna artikel till Esma minst en vecka före en SBBS-emission om att emissionen uppfyller de krav som anges i artiklarna 4, 5 och 6. Esma ska informera företagets behöriga myndighet om detta utan onödigt dröjsmål.

1a. Den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel ska innehålla en förklaring från specialföretaget om hur det har uppfyllt vart och ett av de krav som anges i artiklarna 4, 5, 6, 7 och 8.

1b. Esma ska endast certifiera en SBBS-emission om Esma är helt förvissad om att det ansökande specialföretaget och SBBS-emissionen uppfyller alla de krav som fastställs i denna förordning. Esma ska utan onödigt dröjsmål informera det ansökande specialföretaget om huruvida certifiering har beviljats eller avslagits.

2. Esma ska upprätthålla en förteckning över alla SBBS-emissioner som har certifierats av Esma på sin officiella webbplats. Esma ska uppdatera förteckningen utan dröjsmål och ta bort alla SBBS-emissioner som inte längre betraktas som sådana efter beslut av Esma i enlighet med artikel 15.

3. ▌ Esma ska omedelbart ange i den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel så snart Esma har infört administrativa sanktioner enligt artikel 16 för vilka det inte längre finns någon rätt till överklagande med avseende på de berörda SBBS-värdepapperen.

3a. Esma ska återkalla certifieringen av en SBBS-emission om någon av följande omständigheter föreligger:

a)	Specialföretaget har uttryckligen avstått från certifieringen eller inte utnyttjat den inom sex månader efter det att certifieringen beviljats.

b)	Specialföretaget har erhållit certifieringen genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

c)	SBBS-emissionen uppfyller inte längre de villkor som låg till grund för certifieringen.

Återkallandet av certifieringen ska ha omedelbar verkan i hela unionen.

4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att fastställa den information som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den […] [6 månader efter det att denna förordning träder i kraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att fastställa de mallar som ska användas för inlämning av den information som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den […] [6 månader efter det att denna förordning träder i kraft].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i detta stycke i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 11

Transparenskrav

1. Ett specialföretag ska, utan onödigt dröjsmål, lämna följande information till investerare och Esma :

a)	Information om den underliggande portföljen som är nödvändig för bedömningen av huruvida den finansiella produkten uppfyller bestämmelserna i artiklarna 4, 5 och 6.

b)	En närmare beskrivning av betalningsprioriteringen för de olika trancherna i SBBS-emissionen.

Om inget prospekt har upprättats i de fall som avses i artiklarna 1.4, 1.5 eller 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 (15) ska en översikt över SBBS-värdepapperens grundläggande karaktär bifogas, med uppgifter om exponeringens egenskaper, kassaflöden och prioritetsordning vid förluster.

d)	Den anmälan och den certifiering som avses i artikel 10.1 respektive artikel 10.1b .

Den information som avses i led a i denna punkt ska finnas tillgänglig senast en månad efter förfallodatumet för betalningen av ränta för SBBS-värdepapperet.

2. Ett specialföretag ska offentliggöra den information som avses i punkt 1 på en webbplats som

a)	har ett välfungerande system för kontroll av datakvaliteten,

b)	är underställd lämpliga förvaltningsstandarder och är föremål för underhåll och drift i enlighet med en organisationsstruktur som säkerställer kontinuitet och att webbplatsen fungerar väl,

c)	omfattas av system, kontroller och förfaranden som identifierar alla relevanta källor till operativ risk,

d)	har system som säkerställer dataskydd och integritetsskydd för den information som mottagits och snabb registrering av denna information, och

e)	gör det möjligt att lagra informationen under minst fem år efter förfallodagen för varje SBBS-emission.

Den information som avses i punkt 1 och den plats där informationen finns tillgänglig ska anges av specialföretaget i den dokumentation om SBBS-värdepapperen som lämnas till investerarna.

Artikel 12

Informationskrav

1. Innan ett SBBS-värdepapper överlåts ska överlåtaren lämna följande information till förvärvaren:

a)	Förfarandet vid fördelning av intäkterna från den underliggande portföljen av statsobligationer till de olika trancherna i SBBS-emissionen, inbegripet om en utebliven betalning av en underliggande tillgång har konstaterats eller kan förväntas.

Hur rösträtterna avseende ett utbyteserbjudande ska tilldelas investerarna om en utebliven betalning för någon av statsobligationerna i den underliggande portföljen har konstaterats eller kan förväntas, och hur eventuella förluster från en utebliven skuldbetalning ska fördelas på de olika trancherna i SBBS-emissionen.

2. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att fastställa den information som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast [6 månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Kapitel 4

Produkttillsyn

Artikel 13

Tillsyn genom Esma

1. Esma ska vara den behöriga myndighet som ska övervaka att specialföretagen uppfyller bestämmelserna i denna förordning.

2. Esma ska ▌ha de tillsyns-, övervaknings- och sanktionsbefogenheter som krävs för att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning.

Esma ska åtminstone ha befogenhet att

a)	begära att få tillgång till alla handlingar oavsett form som rör SBBS-värdepapper och ta emot eller ta en kopia av handlingarna,

b)	kräva att specialföretaget lämnar information utan dröjsmål,

c)	begära information från alla personer som deltar i verksamheten inom specialföretaget,

d)	genomföra inspektioner på plats, med eller utan föranmälan,

e)	vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett specialföretag fortlöpande uppfyller bestämmelserna i denna förordning,

f)	utfärda ett beslut för att säkerställa att ett specialföretag uppfyller bestämmelserna i denna förordning och avstå från beteenden som strider mot denna förordning.

▌

Artikel 14

Samarbete mellan behöriga myndigheter och Esma

1. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter som sätter samman SBBS-värdepapper eller på annat sätt är delaktiga på SBBS-marknaden och Esma ska ha ett nära samarbete och utbyta information som gör att de kan utföra sina uppgifter. De ska i synnerhet samordna sin tillsyn för att identifiera och avhjälpa överträdelser av denna förordning, utarbeta och främja bästa praxis, underlätta samarbete, främja konsekvens i tolkningen och genomföra bedömningar över jurisdiktionsgränserna vid eventuell oenighet.

För att underlätta för de behöriga myndigheterna att utöva sina befogenheter och för att säkerställa en konsekvent tillämpning och efterlevnad av de skyldigheter som fastställs i denna förordning ska Esma agera enligt de befogenheter som fastställs i förordning (EU) nr 1095/2010.

2. En behörig myndighet som har tydliga och påvisbara belägg för att ett specialföretag bryter mot denna förordning ska omedelbart lämna detaljerad information till Esma . Esma ska vidta lämpliga åtgärder, inbegripet det beslut som avses i artikel 15.

3. Om specialföretaget fortsätter att agera på ett sätt som uppenbart strider mot denna förordning trots att åtgärder har vidtagits av Esma , får Esma vidta alla lämpliga åtgärder som behövs för att skydda investerarna, inbegripet att förbjuda specialföretaget att marknadsföra SBBS-värdepapper inom sitt territorium och att fatta det beslut som avses i artikel 15.

Artikel 15

Missbruk av beteckningen SBBS

1. Om det finns skäl att misstänka att ett specialföretag i strid med artikel 9 har använt beteckningen SBBS för att marknadsföra en produkt som inte uppfyller de krav som fastställs i den artikeln, ska Esma följa det förfarande som föreskrivs i punkt 2.

2. Inom 15 dagar efter det att den möjliga överträdelse som avses i punkt 1 har påvisats ska Esma besluta huruvida artikel 9 har åsidosatts och informera ▌ de andra relevanta behöriga myndigheterna, däribland investerarnas behöriga myndigheter om dessa är kända. ▌

▌

Om Esma anser att företagets överträdelse beror på bristande efterlevnad av artikel 9 i god tro, kan Esma besluta att bevilja företaget en period på högst en månad för att åtgärda överträdelsen från och med den dag då företaget informerades om överträdelsen av Esma . Under denna period ska ett SBBS-värdepapper som ingår i den förteckning som upprätthålls av Esma enligt artikel 10.2 fortsätta att betraktas som ett SBBS-värdepapper och stå kvar i förteckningen.

3. Esma ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa samarbetsskyldigheterna och den information som ska utbytas enligt punkterna 1 och 2.

Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast … [6 månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 16

Korrigerande åtgärder och administrativa sanktioner

1. Utan att det påverkar medlemsstaternas rättighet att fastställa straffrättsliga sanktioner i enlighet med artikel 17 ska Esma införa lämpliga korrigerande åtgärder mot specialföretaget eller den fysiska person som förvaltar företaget, inbegripet det beslut som avses i artikel 15 och de lämpliga administrativa sanktioner som fastställs i punkt 3, om specialföretaget

a)	har underlåtit att uppfylla de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7 och 8,

b)	har underlåtit att uppfylla de krav som anges i artikel 9, inbegripet om de inte har meddelat Esma i enlighet med artikel 10.1 eller har gjort en vilseledande anmälan,

c)	har underlåtit att uppfylla de transparenskrav som fastställs i artikel 11.

2. De administrativa sanktioner som avses i punkt 1 åtminstone omfatta följande:

a)	Ett offentligt uttalande som anger identiteten på den fysiska eller juridiska person som är skyldig till överträdelsen och en beskrivning av överträdelsens karaktär.

b)	Ett beslut som kräver att den fysiska eller juridiska person som är skyldig till överträdelsen upphör med beteendet och avstår från att upprepa beteendet.

c)	Ett tillfälligt förbud som hindrar alla medlemmar av företagets styrelse eller andra fysiska personer som hålls ansvariga för överträdelsen från att utöva ledningsfunktioner i specialföretag.

d)	Ett tillfälligt förbud vid sådana överträdelser som avses i led b i punkt 1 som hindrar specialföretaget att göra en anmälan som avses i artikel 10.1.

En administrativ sanktionsavgift på upp till 5 000 000 EUR, eller för medlemsstater som inte har euro som valuta det motsvarande beloppet i den nationella valutan den … [datum för ikraftträdandet av denna förordning], eller högst 10 % av den totala årliga nettoomsättning som fastställts för specialföretaget i de senast tillgängliga räkenskaper som godkänts av specialföretagets ledning.

f)	En administrativ sanktionsavgift till ett belopp som motsvarar högst två gånger den vinst som härrör från överträdelsen, om en sådan vinst kan fastställas, även om denna vinst överstiger de högsta belopp som avses i led e.

3. Esma ska vid fastställande av typen och nivåerna av de administrativa sanktionerna ta hänsyn till den omfattning i vilken överträdelsen var avsiktlig eller berodde på oaktsamhet och alla andra relevanta omständigheter, inbegripet i förekommande fall

a)	överträdelsens väsentlighet, allvar och varaktighet,

b)	graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen,

c)	den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella styrka,

d)	storleken på den vinst som den ansvariga fysiska eller juridiska personen gjort eller den förlust som undvikits, i den mån dessa vinster eller förluster kan fastställas,

e)	förlusterna för tredje part som orsakats av överträdelsen,

f)	den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten,

g)	den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.

4. Esma ska säkerställa att ett beslut om införande av korrigerande åtgärder eller administrativa sanktioner är motiverat och omfattas av rätten att överklaga.

Artikel 17

Samverkan i samband med straffrättsliga sanktioner

Medlemsstater som har fastställt straffrättsliga sanktioner för den överträdelse som avses i artikel 16.1 ska tillåta Esma att samverka med de rättsliga eller brottsbekämpande myndigheterna inom deras jurisdiktion för att kunna ta emot och lämna specifik information från/till relevanta myndigheter avseende straffrättsliga utredningar eller förfaranden som inletts för de överträdelser som avses i artikel 16.1.

Artikel 18

Offentliggörande av administrativa sanktioner

1. Esma ska på sin webbplats offentliggöra alla beslut om införande av en administrativ sanktion som inte längre kan överklagas och som har införts för en överträdelse i den mening som avses i artikel 16.1, utan onödigt dröjsmål och efter att den berörda personen har informerats.

Det offentliggörande som avses i första stycket ska innehålla information om överträdelsens typ och karaktär och identiteten på den fysiska eller juridiska person som är föremål för den administrativa sanktionen.

2. Esma ska offentliggöra de administrativa sanktionerna anonymt ▌ om någon av följande omständigheter föreligger:

a)	Om den administrativa sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en förhandsbedömning, ett offentliggörande av personuppgifter befinns vara oproportionerligt.

b)	Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finansiella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning.

c)	Om ett offentliggörande skulle orsaka oproportionerlig skada för specialföretaget eller de berörda fysiska personerna.

Om det är troligt att de omständigheter som avses i första stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan tidsperiod.

3. Esma ska sörja för att uppgifter som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på dess officiella webbplats i fem år. Personuppgifter ska endast lagras på Esmas officiella webbplats under den period som är nödvändig.

Artikel 18a

Tillsynsavgifter

1. Esma ska av specialföretagen ta ut avgifter i enlighet med denna förordning och med de delegerade akter som antas enligt punkt 2 i denna artikel. Dessa avgifter ska vara proportionella mot det berörda specialföretagets omsättning och fullt ut täcka Esmas nödvändiga utgifter i samband med licensiering av SBBS-värdepapper och tillsyn över specialföretag.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera avgifternas art, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas.

Artikel 19

Makrotillsyn av marknaden för SBBS-värdepapper

Inom de gränser för dess mandat som fastställs i förordning (EU) nr 1092/2010, ska ESRB vara ansvarigt för makrotillsynen av unionens marknad för SBBS-värdepapper och agera i enlighet med de befogenheter som fastställs i den förordningen. Om ESRB konstaterar att marknaderna för SBBS-värdepapper utgör en allvarlig risk för statspappersmarknadernas funktion i de medlemsstater som har euron som valuta, ska ESRB utnyttja sina befogenheter enligt artiklarna 16, 17 och 18 i förordning (EU) nr 1092/2010 på lämpligt sätt.

▌

Kapitel 4

Genomförandebefogenheter och slutbestämmelser

Artikel 21

Ändring av direktiv 2009/65/EG

I direktiv 2009/65/EG ska följande artikel införas som artikel 54a:

”Artikel 54a

1. Om en medlemsstat tillämpar en avvikelse i enlighet med artikel 54 eller beviljar ett undantag enligt artikel 56.3 ska de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat

tillämpa samma avvikelse eller bevilja samma undantag så att ett fondföretag kan investera upp till 100 % av sina tillgångar i SBBS-värdepapper enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas] i enlighet med principen om riskspridning om dessa behöriga myndigheter anser att andelsägarna i fondföretaget har ett skydd som motsvarar skyddet för andelsägare i fondföretag som uppfyller de gränsvärden som fastställs i artikel 52,

b)	undanta tillämpningen av punkterna 1 och 2 i artikel 56.

2. Senast … [6 månader efter ikraftträdandet av förordningen om SBBS-värdepapper] ska medlemsstaterna anta, offentliggöra och anmäla till kommissionen och Esma de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i punkt 1.”.

Artikel 22

Ändring av direktiv 2009/138/EG

I artikel 104 i direktiv 2009/138/EG ska följande punkt läggas till som punkt 8:

”8. Vid beräkning av det primära solvenskapitalkravet ska exponeringar mot SBBS-värdepapper så som de definieras i artikel 3.3 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas] behandlas som exponeringar mot medlemsstaternas centrala statsförvaltningar eller centralbanker som uttrycks och finansieras i deras inhemska valuta.

Senast … [6 månader efter ikraftträdandet av förordningen om SBBS-värdepapper] ska medlemsstaterna anta, offentliggöra och anmäla till kommissionen och Esma de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i det första stycket.”.

Artikel 23

Ändringar av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

I artikel 268 ska följande punkt läggas till som punkt 5:

”5. Genom undantag från den första punkten får den högst rangordnade tranchen av värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar, enligt definitionen i artikel 3.8 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas], alltid behandlas i enlighet med den första punkten i denna artikel.”.

I artikel 325 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

”4. Vid tillämpning av denna avdelning ska instituten behandla exponeringar i form av den högst rangordnade tranchen av värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar, enligt definitionen i artikel 3.8 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas] som exponeringar mot en medlemsstats nationella regering.”.

3.	I artikel 390.7 ska följande stycke läggas till: ”Det första stycket ska tillämpas för exponeringar mot SBBS-värdepapper, enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas].”.

Artikel 24

Ändringar av direktiv (EU) 2016/2341

I direktiv (EU) 2016/2341 ska följande artikel infogas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar

1. I sina nationella bestämmelser avseende värdering av tillgångar i tjänstepensionsinstitut, beräkning av egna medel i tjänstepensionsinstitut och beräkning av en solvensmarginal för tjänstepensionsinstitut ska medlemsstaterna behandla värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar, enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning [hänvisning till förordningen om SBBS-värdepapper infogas], på samma sätt som statsskuldsinstrument utgivna av länder i euroområdet.

Artikel 24a

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.3 tredje och fjärde stycket och artikel 18a.2 ska ges till kommissionen i fem år från den … [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.3 tredje och fjärde stycket och i artikel 18a.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 4.3 tredje eller fjärde stycket eller artikel 18a.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 25

Undantagsklausul

Tidigast fem år efter ikraftträdandet av denna förordning och när tillräckliga uppgifter har blivit tillgängliga ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning för att bedöma om den har uppnått målet att undanröja de rättsliga hindren för utvecklingen av SBBS-värdepapper.

Artikel 26

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av den europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG (16). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C , , s. .

(2) EUT C 62, 15.2.2019, s. 113.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet, EUT L 140, 27.5.2013, s. 1.

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

(16) Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/83

P8_TA(2019)0374

Europeiska tillsynsmyndigheter och finansmarknader ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder, förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (COM(2018)0646 – C8-0409/2018 – 2017/0230(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/23)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0646),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0409/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttranden av den 11 april 2018 (1), och av den 7 december 2018 (2),

—	med beaktande av yttranden från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 februari 2018 (3) och av den 12 december 2018 (4),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0013/2019),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 255, 20.7.2018, s. 2.

(2) EUT C 37, 30.1.2019, s. 1.

(3) EUT C 227, 28.6.2018, s. 63.

(4) EUT C 110, 22.3.2019, s. 58.

P8_TC1-COD(2017)0230

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2175.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/85

P8_TA(2019)0375

Makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och inrättande av en europeisk systemrisknämnd ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1092/2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (COM(2017)0538 – C8-0317/2017 – 2017/0232(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/24)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0538),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0317/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av den Europeiska centralbankens yttrande av den 2 mars 2018 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 februari 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0011/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 120, 6.4.2018, s. 2.

(2) EUT C 227, 28.6.2018, s. 63.

P8_TC1-COD(2017)0232

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2176.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/87

P8_TA(2019)0376

Marknader för finansiella instrument samt upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (COM(2017)0537 – C8-0318/2017 – 2017/0231(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/25)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0537),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0318/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 11 maj 2018 (1),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 februari 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0012/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 251, 18.7.2018, s. 2.

(2) EUT C 227, 28.6.2018, s. 63.

P8_TC1-COD(2017)0231

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/2177.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/89

P8_TA(2019)0377

Tillsyn av värdepappersföretag (direktiv)***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2013/36/EU och 2014/65/EU (COM(2017)0791 – C8-0452/2017 – 2017/0358(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/26)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0791),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0452/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018 (2),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0295/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 378, 19.10.2018, s. 5.

(2) EUT C 262, 25.7.2018, s. 35.

P8_TC1-COD(2017)0358

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/2034.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/91

P8_TA(2019)0378

Tillsynskrav för värdepappersföretag (förordning)***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 1093/2010 (COM(2017)0790 – C8-0453/2017 – 2017/0359(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/27)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0790),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0453/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018 (1),

—	med beaktande av yttrandet av den 19 april 2018 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (2),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0296/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 378, 19.10.2018, s. 5.

(2) EUT C 262, 25.7.2018, s. 35.

P8_TC1-COD(2017)0359

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) No 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2033.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/93

P8_TA(2019)0379

Tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (COM(2017)0797 – C8-0006/2018 – 2017/0355(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/28)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0797),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 153.1 b och 153.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0006/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018 (1),

—	med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 5 juli 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0355/2018),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del avkommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 39.

(2) EUT C 387, 25.10.2018, s. 53.

P8_TC1-COD(2017)0355

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1152.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande

I enlighet med artikel 23 i direktivet kommer kommissionen att se över tillämpningen av det efter åtta år räknat från dagen för ikraftträdandet för att vid behov föreslå nödvändiga ändringar. I sin rapport förbinder sig kommissionen att särskilt uppmärksamma medlemsstaternas tillämpning av artiklarna 1 och 14. Kommissionen kommer också att kontrollera efterlevnaden av artikel 14 när den bedömer om medlemsstaterna fullständigt och korrekt har införlivat direktivet i sina nationella rättssystem.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/96

P8_TA(2019)0380

Europeiska arbetsmyndigheten ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten (COM(2018)0131 – C8-0118/2018 – 2018/0064(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/29)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0131),

—	med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 46, 48, 53.1, 62 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0118/2018),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 46 och 48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för transport och turism, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8–0391/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet godkänner parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, i den utgåva som följer efter den slutliga lagstiftningsakten,

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 128.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 16.

P8_TC1-COD(2018)0064

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1149.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Europaparlamentet, rådet och kommissionen noterar att förfarandet för valet av platsen för Europeiska arbetsmyndighetens säte ännu inte var avslutat vid tidpunkten för antagandet av förordningen om inrättandet av myndigheten.

Med hänsyn till åtagandet om ett lojalt och öppet samarbete och med beaktande av fördragen erkänner de tre institutionerna värdet av informationsutbyte redan i det inledande skedet av valet av säte för Europeiska arbetsmyndigheten.

Ett sådant tidigt informationsutbyte skulle göra det lättare för de tre institutionerna att utöva sina rättigheter enligt fördragen genom de tillhörande förfarandena.

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens avsikt att vidta lämpliga åtgärder för att förordningen om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten ska innehålla en bestämmelse om platsen för Europeiska arbetsmyndighetens säte och se till att Europeiska arbetsmyndigheten fungerar självständigt i enlighet med den förordningen.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/99

P8_TA(2019)0381

Bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011 och (EU) nr 1380/2013, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (COM(2016)0134 – C8-0117/2016 – 2016/0074(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/30)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0134),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0117/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2016 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 december 2016 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0381/2017).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 389, 21.10.2016, s. 67.

(2) EUT C 185, 9.6.2017, s. 82.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 16 januari 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0003).

P8_TC1-COD(2016)0074

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022 samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1241.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/101

P8_TA(2019)0382

Förordning om europeisk företagsstatistik ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk företagsstatistik, om ändring av förordning (EG) nr 184/2005 och om upphävande av tio rättsakter på området företagsstatistik (COM(2017)0114 – C8-0099/2017 – 2017/0048(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/31)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0114),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0099/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 2 januari 2018 (1),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0094/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 77, 1.3.2018, s. 2.

P8_TC1-COD(2017)0048

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om europeisk företagsstatistik och om upphävande av tio rättsakter på området företagsstatistik

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2152.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/102

P8_TA(2019)0383

Utredningar utförda av Olaf och samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i Olafs utredningar (COM(2018)0338 – C8-0214/2018 – 2018/0170(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/32)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0338),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, jämförda med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0214/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 8/2018 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor samt från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0179/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Europeiska revisionsrättens yttrande nr 8/2018.

P8_TC1-COD(2018)0170

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i Olafs utredningar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 325, jämförd med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Genom antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (3) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (4) har unionen avsevärt förstärkt de harmoniserade rättsliga rambestämmelserna för medel som finns att tillgå för att skydda unionens ekonomiska intressen genom straffrätt. Europeiska åklagarmyndigheten kommer att ha är en central prioritering på områdena straffrätt och politik för bedrägeribekämpning, och den har befogenhet att utföra brottsutredningar och väcka åtal för brott som riktar sig mot unionens budget, enligt definitionen i direktiv (EU) 2017/1371, i de deltagande medlemsstaterna. [Ändr. 1]

(2)

För att skydda unionens ekonomiska intressen utför Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utför administrativa utredningar av administrativa oriktigheter och kriminellt beteende. I slutet av sina utredningar får Olaf lämna rättsliga rekommendationer till nationella åklagarmyndigheter, för att möjliggöra åtal och lagföring i medlemsstaterna. I framtiden kommer Olaf, i de medlemsstater som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten, att rapportera misstänkta brott till myndigheten och samarbeta med den i samband med sina utredningar. [Ändr. 2]

(3)

Därför bör Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (5) ändras och anpassas på motsvarande sätt till följd av antagandet av förordning (EU) 2017/1939. De bestämmelser som reglerar förbindelserna mellan Europeiska åklagarmyndigheten och Olaf i förordning (EU) 2017/1939 bör återspeglas av och kompletteras med reglerna i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 för att säkerställa högsta möjliga nivå på skyddet av unionens ekonomiska intressen genom synergieffekter mellan de två organen , vilket innebär tillämpning av principerna om nära samarbete, informationsutbyte, komplementaritet och undvikande av dubbelarbete . [Ändr. 3]

(4)

Med beaktande av sitt gemensamma mål att bevara integriteten i unionens budget bör Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten upprätta och upprätthålla en nära förbindelse, som grundas på lojalt samarbete och som syftar till att säkerställa att deras respektive mandat kompletterar varandra, och samordna sina åtgärder, i synnerhet vad gäller omfattningen av det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten. Slutligen bör förbindelsen bidra till att säkerställa att alla medel används för att skydda unionens ekonomiska intressen och undvika onödigt dubbelarbete.

(5)

Enligt förordning (EU) 2017/1939 ska Olaf, samt alla institutioner, organ och byråer inom unionen och behöriga nationella myndigheter, till Europeiska åklagarmyndigheten, utan otillbörligt dröjsmål, rapportera misstänkta brottsliga handlingar i fråga om vilka Europeiska åklagarmyndigheten kan utöva sin befogenhet. Eftersom Olafs uppdrag är att utföra administrativa utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen är den bäst lämpad och utrustad för att fungera som en naturlig partner och privilegierad informationskälla för Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 4]

(6)

Uppgifter som tyder på brottsliga handlingar som faller inom Europeiska åklagarmyndighetens befogenhet kan i praktiken förekomma i de ursprungliga anklagelser som inkommit till Olaf eller kan uppkomma enbart i samband med en administrativ utredning som inletts av Olaf på grund av misstankar om administrativa oriktigheter. För att kunna uppfylla sin plikt att rapportera till Europeiska åklagarmyndigheten bör Olaf därför, i förekommande fall, rapportera brottsliga handlingar när som helst före eller under loppet av en utredning.

(7)

I förordning (EU) 2017/1939 fastställs vilka uppgifter rapporterna minst ska innehålla. Olaf kan behöva utföra en preliminär utvärdering av anklagelserna för att kontrollera att rapporterna är fullständiga och samla in nödvändiga uppgifter. Olaf bör utföra denna utvärdering snabbt och på ett sätt som inte riskerar att äventyra en eventuell framtida brottsutredning. När utvärderingen slutförts bör Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten rapportera om det finns misstanke om att ett brott som faller inom dess befogenhet har konstaterats.

(8)	Med hänsyn till Olafs sakkunskap bör unionens institutioner, organ och byråer ha möjlighet att utnyttja Olaf för att utföra en sådan preliminär utvärdering av anklagelser som rapporteras till dem.

(9)

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 bör Olaf i princip inte inleda en administrativ utredning parallellt med en utredning som utförs av Europeiska åklagarmyndigheten av samma sakförhållanden. I vissa fall kan dock skyddet av unionens ekonomiska intressen kräva att Olaf utför en kompletterande administrativ utredning innan de straffrättsliga förfaranden som inletts av Europeiska åklagarmyndigheten avslutats för att fastställa huruvida säkerhetsåtgärder är nödvändiga eller huruvida finansiella, disciplinära eller administrativa åtgärder bör vidtas. Dessa kompletterande utredningar kan vara lämpliga, bland annat för att återkräva belopp som ska inbetalas till unionens budget och som omfattas av preskription, när de riskutsatta beloppen är mycket höga eller om det är nödvändigt att undvika ytterligare utgifter i risksituationer genom administrativa åtgärder.

(10)

I förordning (EU) 2017/1939 föreskrivs att Europeiska åklagarmyndigheten får begära att Olaf utför sådana kompletterande utredningar. I de fall där Europeiska åklagarmyndigheten inte begär en sådan kompletterande utredning bör den också, på vissa särskilda villkor, vara möjlig på initiativ av Olaf , efter samråd med Europeiska åklagarmyndigheten . I synnerhet bör Europeiska åklagarmyndigheten kunna invända mot att Olaf inleder eller fortsätter en utredning eller att den utför specifika utredningsåtgärder. Orsakerna till denna invändning bör baseras på behovet av att skydda Europeiska åklagarmyndighetens effektivitet i utredningar och bör stå i proportion till detta mål. Olaf bör avstå från att utföra de åtgärder som Europeiska åklagarmyndigheten gjort invändningar mot. Om Europeiska åklagarmyndigheten inte gör invändningar samtycker till begäran bör Olafs utredningar utföras i nära samråd med Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 6]

(11)

Olaf bör aktivt stödja Europeiska åklagarmyndigheten i dess utredningar. I detta avseende får Europeiska åklagarmyndigheten begära att Olaf stöder eller kompletterar dess brottsutredningar genom utövande av sina befogenheter enligt denna förordning. I dessa fall ska Olaf utföra sina uppgifter inom gränserna för sina befogenheter och inom den ram som anges i denna förordning.

(12)

För att säkerställa en effektiv samordning , ett effektivt samarbete och transparens mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten bör information kontinuerligt utbytas mellan dem. Utbyte av information i de skeden som föregår inledningen av de utredningar som utförs av Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten är särskilt viktigt för att säkerställa en god samordning mellan de olika åtgärderna för att säkra komplementaritet och undvika dubbelarbete. I detta syfte bör både Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten använda funktionerna träff/icke träff i sina respektive ärendehanteringssystem . Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten bör fastställa formerna och villkoren för detta utbyte av information i sina praktiska överenskommelser. [Ändr. 7]

(13)

I kommissionens rapport om utvärdering av tillämpningen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (6), som antogs den 2 oktober 2017, drogs slutsatsen att 2013 års ändringar av regelverket medfört tydliga förbättringar när det gäller genomförandet av utredningar, samarbete med partner och berörda personers rättigheter. Samtidigt har utvärderingen belyst vissa brister som påverkar utredningarnas ändamålsenlighet och effektivitet.

(14)

Det är nödvändigt att ta itu med de mest otvetydiga resultaten i kommissionens utvärdering genom ändringen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Dessa är väsentliga ändringar som krävs på kort sikt för att stärka ramen för Olafs utredningar, för att upprätthålla ett starkt och väl fungerande Olaf som kompletterar Europeiska åklagarmyndighetens straffrättsliga lösningar med administrativa utredningar, men som inte innebär en ändring av dess uppdrag eller befogenheter. Ändringarna rör främst områden där man i dag i brist på tydlighet i förordningen hindrar ett effektivt genomförande av Olafs utredningar, såsom genomförandet av kontroller på plats, möjlighet till tillgång till uppgifter om bankkonton eller tillåtlighet som bevis i de ärenderapporter som Olaf utarbetat. Kommissionen bör lägga fram ett nytt, heltäckande förslag senast två år efter utvärderingen av både Europeiska åklagarmyndigheten och Olaf och av deras samarbete. [Ändr. 8]

(15)

Dessa ändringar påverkar inte de rättssäkerhetsgarantier som tillämpas i samband med utredningar. Olaf är skyldig att tillämpa rättssäkerhetsgarantierna i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (7) och de som ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna ram kräver att Olaf genomför sina utredningar på ett objektivt, opartiskt och konfidentiellt sätt, söker bevis för och emot den berörda personen samt genomför utredningsåtgärder på grundval av ett skriftligt bemyndigande och efter en lagenlighetskontroll. Olaf måste säkerställa att rättigheterna för de personer som berörs av dess utredningar iakttas, inklusive oskuldspresumtionen och rätten att inte röja sig själv. När berörda personer intervjuas har de bland annat rätt att biträdas av en person enligt eget val, att godkänna intervjuprotokollet och att använda något av unionens officiella språk. Berörda personer har också rätt att yttra sig om sakförhållandena i ärendet innan några slutsatser kan dras.

(16)

Olaf genomför kontroller och inspektioner på plats, som gör det möjligt för byrån att få tillgång till ekonomiska aktörers lokaler och dokumentation inom ramen för sina utredningar av misstänkta bedrägerier, korruption eller andra olagliga beteenden som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Dessa utredningar utförs i enlighet med denna förordning och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96, vilka i vissa fall underställer tillämpningen av dessa befogenheter till villkoren i nationell lagstiftning. Kommissionens utvärdering har visat att det inte alltid anges i vilken utsträckning nationell lagstiftning bör tillämpas, och detta hindrar därför effektiviteten i Olafs utredningsverksamhet.

(17)

Det är därför lämpligt att förtydliga i vilka fall nationell rätt bör tillämpas under Olafs utredningar, dock utan att ändra de befogenheter som Olaf förfogar över eller ändra hur förordningen fungerar i förhållande till medlemsstaterna. Förtydligandet återspeglar tribunalens nyligen avkunnade dom i mål T-48/16, Sigma Orionis SA mot Europeiska kommissionen.

(18)

Olafs genomförande av kontroller och inspektioner på plats i situationer där den berörda ekonomiska aktören underkastar sig kontrollen bör enbart omfattas av unionens lagstiftning. Detta bör göra det möjligt för Olaf att utöva sina utredningsbefogenheter på ett effektivt och enhetligt sätt i alla medlemsstater och på så sätt bidra till en hög skyddsnivå för unionens ekonomiska intressen i hela unionen i enlighet med artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(19)

I situationer där Olaf måste förlita sig på bistånd från de nationella behöriga myndigheterna, i synnerhet i de fall där en ekonomisk aktör motsätter sig en kontroll och inspektion på plats bör medlemsstaterna säkerställa att byråns verksamhet är effektiv, och bör tillhandahålla nödvändigt bistånd i enlighet med de relevanta nationella processrättsliga reglerna.

(20)

En skyldighet för ekonomiska aktörer att samarbeta med Olaf bör införas i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Detta är i linje med deras skyldigheter enligt förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 att bevilja tillgång för utförandet av kontroller och inspektioner på plats av lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt och följa kravet i artikel 129 (8) i budgetförordningen att varje person eller enhet som mottar medel från unionen ska samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, också i samband med Olafs utredningar.

(21)

Som en del av denna samarbetsskyldighet bör Olaf kunna kräva av ekonomiska aktörer som kan ha varit inblandade i det ärende som utreds, eller som kan förfoga över relevant information, att lämna relevant information. När ekonomiska aktörer uppfyller sådana krav är de inte skyldiga att erkänna att de har begått en olaglig handling, men de är skyldiga att besvara frågor om sakförhållanden och tillhandahålla handlingar, även om dessa upplysningar kan komma att användas mot dem eller mot en annan aktör om förekomsten av olaglig verksamhet.

(22)

Ekonomiska aktörer bör ha möjlighet att använda något av de officiella språken i den medlemsstat där kontrollen äger rum och rätt att biträdas av en person enligt eget val, bland annat av externa juridiska ombud vid kontroller och inspektioner på plats. Närvaro av ett juridiskt ombud bör dock inte utgöra ett rättsligt villkor för att kontroller och inspektioner på plats ska vara giltiga. För att säkerställa att kontrollerna och inspektionerna på plats är effektiva, särskilt när det gäller risken för att bevismaterial försvinner, bör Olaf kunna få tillgång till lokaler, markområden, transportmedel eller andra platser som används yrkesmässigt, utan att invänta att aktören rådgör med sitt juridiska ombud. Olaf bör endast godta en kort rimlig försening i avvaktan på att det juridiska ombudet rådfrågas innan kontrollen inleds. Alla sådana dröjsmål måste begränsas till ett strikt minimum.

(23)

För att garantera transparens vid genomförandet av kontroller och inspektioner på plats bör Olaf ge ekonomiska aktörer lämplig information om deras samarbetsskyldighet och konsekvenserna av en vägran att samarbeta, och det förfarande som är tillämpligt på kontrollen, inbegripet tillämpliga rättssäkerhetsgarantier.

(24)

Vid interna utredningar och, vid behov, externa utredningar har Olaf tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av institutionerna, organen och byråerna. För att återspegla hur tekniken utvecklas är det, såsom föreslogs i kommissionens utvärdering, nödvändigt att förtydliga att denna tillgång bör vara möjlig oavsett i på vilken form typ av medium denna information eller dessa uppgifter lagras. [Ändr. 9]

(25)

För en mer sammanhängande ram för Olafs utredningar bör de regler som är tillämpliga på interna och externa utredningar samordnas ytterligare, för att därigenom åtgärda vissa brister som identifierats i kommissionens utvärdering, där det inte är motiverat med avvikande regler. Detta bör t.ex. vara fallet när det gäller att se till att rapporter och rekommendationer som upprättas efter en extern utredning kan skickas till den institution, det organ eller den byrå som berörs så att den/det kan vidta lämpliga åtgärder, såsom vid interna utredningar. Om möjligt bör Olaf i enlighet med sitt uppdrag stödja den institution, det organ eller den byrå som berörs av uppföljningen av dess rekommendationer. För att ytterligare säkerställa samarbetet mellan Olaf och institutioner, organ och byråer, bör Olaf, när så är nödvändigt, informera den av unionens institutioner, organ eller byrå som berörs om sitt beslut att inte inleda en extern utredning, exempelvis när en av unionens institutioner, organ eller byråer var källan till den ursprungliga informationen.

(26)

Olaf bör förfoga över de medel som krävs för att spåra varifrån pengarna kommer för att avslöja det tillvägagångssätt som är typiskt för många bedrägliga beteenden. I dag kan Olaf erhålla bankuppgifter som är relevanta för dess utredningsverksamhet och som innehas av kreditinstitut i ett antal medlemsstater genom samarbete med och bistånd från de nationella myndigheterna. För att säkerställa en effektiv strategi i unionen, bör det i förordningen anges en skyldighet för de behöriga nationella myndigheterna att lämna uppgifter om bank- och betalkonton till Olaf, som en del av deras allmänna skyldighet att bistå byrån. Detta samarbete bör i regel äga rum med hjälp av finansunderrättelseenheter i medlemsstaterna. De nationella myndigheterna bör när de lämnar detta bistånd till Olaf agera i enlighet med tillämpliga processrättsliga bestämmelser som föreskrivs i den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

(26a)

För att värna om skyddet av och respekten för processuella rättigheter och rättssäkerhetsgarantier bör Olaf skapa en intern funktion i form av en tillsynsansvarig för rättssäkerhetsgarantier och förse honom eller henne med tillräckliga resurser. Den tillsynsansvarige för rättssäkerhetsgarantier bör ha tillgång till all information som behövs för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter. [Ändr. 10]

(26b)

Denna förordning bör inrätta ett system för klagomål till Olaf i samarbete med den tillsynsansvarige för rättssäkerhetsgarantier, för att skydda respekten för de processuella rättigheterna och rättssäkerhetsgarantierna i samband med all verksamhet vid Olaf. Detta bör utformas som ett administrativt system där den tillsynsansvarige ansvarar för handläggning av klagomål till Olaf i enlighet med rätten till god förvaltning. Detta system bör vara effektivt och säkerställa att klagomål följs upp på rätt sätt. För att öka insynen och möjligheterna att utkräva ansvar bör Olaf i sin årsrapport redogöra för systemet för klagomål. Olaf bör särskilt behandla antalet klagomål som mottagits, de typer av kränkningar av processuella rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som förekommit, de berörda verksamheterna och, när det är möjligt, de uppföljningsåtgärder som Olaf vidtagit. [Ändr. 11]

(27)

En tidigarelagd överföring av uppgifter från Olaf för att anta säkerhetsåtgärder är ett viktigt verktyg för skyddet av EU:s ekonomiska intressen. För att säkerställa ett nära samarbete på detta område mellan Olaf och unionens institutioner, organ och byråer är det lämpligt att den sistnämnda har möjlighet att när som helst samråda med Olaf för att besluta om eventuella lämpliga säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder för att säkra bevis.

(28)

Olafs rapporter utgör för närvarande tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som utformats av nationella administrativa inspektörer. Kommissionens utvärdering visade att i vissa medlemsstater säkerställer inte denna regel i tillräcklig utsträckning effektiviteten i Olafs verksamhet. För att öka effektiviteten och den enhetliga användningen av rapporter från byrån, bör förordningen föreskriva att sådana rapporter är tillåtliga i rättsliga förfaranden som inte är av straffrättslig karaktär inför nationella domstolar samt i administrativa förfaranden i medlemsstaterna. Regeln om likvärdighet med nationella administrativa inspektörers rapporter bör fortsätta att tillämpas i fråga om nationella rättsliga förfaranden av straffrättslig karaktär. I förordningen bör det också föreskrivas att Olafs rapporter är tillåtliga i administrativa och rättsliga förfaranden på unionsnivå.

(29)

Olafs mandat omfattar skydd av intäkterna till unionens budget från egna medel som härrör från mervärdesskatt. På detta område bör Olaf kunna stödja och komplettera medlemsstaternas verksamheter genom utredningar som utförs i enlighet med dess mandat, samordning av nationella behöriga myndigheter i komplexa gränsöverskridande fall och stöd och bistånd till medlemsstaterna och till Europeiska åklagarmyndigheten. För detta ändamål bör Olaf kunna utbyta information genom Eurofiscnätverket, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 904/2010 (9) , med beaktande av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (10) för att främja och underlätta samarbetet vid bekämpningen av mervärdesskattebedrägerier. [Ändr. 12]

(30)

Sambandscentraler för bedrägeribekämpning i medlemsstaterna infördes genom förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 för att underlätta ett effektivt samarbete och utbyte av information, inbegripet utbyte av operativ information mellan byrån och medlemsstaterna. Utvärderingen visade att sambandscentralerna på ett positivt sätt har bidragit till Olafs arbete. I den fastställdes också behovet av att ytterligare klargöra deras roll för att säkerställa att Olaf ges nödvändigt bistånd för att säkerställa att dess utredningar är effektiva, samtidigt som sambandscentralernas organisation och befogenheter överlämnas till respektive medlemsstat. I detta avseende bör sambandscentralerna för bedrägeribekämpning kunna ge, få eller samordna det bistånd som behövs för att Olaf ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt före, under eller i slutet av en extern eller intern utredning.

(31)

Olafs skyldighet att ge medlemsstaterna bistånd så att de kan samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen är en central del av dess uppdrag att stödja gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna. Närmare regler bör fastställas för att underlätta Olafs samordningsverksamhet och dess samarbete med medlemsstaternas myndigheter, tredjeländer och internationella organisationer. Dessa regler bör inte påverka Olafs utövande av kommissionens befogenheter i särskilda bestämmelser om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa myndigheter och kommissionen, särskilt rådets förordning (EG) nr 515/97 (11).

(32)

Dessutom bör det vara möjligt för Olaf att begära bistånd från sambandscentralerna för bedrägeribekämpning i samband med samordningsverksamheten, samt för sambandscentralerna för bedrägeribekämpning att samarbeta sinsemellan för att ytterligare stärka de tillgängliga samarbetsmekanismerna för att motverka bedrägerier.

(32a)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör ge Olaf det stöd som behövs för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter. När Olaf utfärdar rättsliga rekommendationer till de nationella åklagarmyndigheterna i en medlemsstat och ingen uppföljning görs bör medlemsstaten motivera sitt beslut för Olaf. En gång om året bör Olaf utarbeta en rapport med en redogörelse för det stöd som medlemsstaterna har tillhandahållit och uppföljningen av de rättsliga rekommendationerna. [Ändr. 13]

(32b)

För att komplettera de förfaranderegler för utredningar som fastställs i denna förordning bör Olaf fastställa förfaranderegler för utredningar som ska följas av Olafs personal. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör därför delegeras till kommissionen när det gäller fastställandet av sådana förfaranderegler, utan att det påverkar Olafs oberoende i samband med utövandet av dess befogenheter. Dessa delegerade akter bör särskilt omfatta den praxis som ska tillämpas i samband med genomförandet av Olafs mandat och stadgar, detaljerade bestämmelser för utredningsförfaranden och tillåten utredningsverksamhet, de berörda personernas legitima rättigheter, rättssäkerhetsgarantier, bestämmelser om uppgiftsskydd och kommunikations- och informationspolitik samt tillgång till handlingar, bestämmelser om lagenlighetskontrollen och de berörda personernas möjligheter att överklaga, samt förbindelser med Europeiska åklagarmyndigheten. Det är av särskild betydelse att Olaf genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör se till att relevanta handlingar samtidigt översänds till Europaparlamentet och rådet och att detta sker i tid och på ett lämpligt sätt. [Ändr. 14]

(32c)

Senast fem år efter det datum som fastställts i enlighet med andra stycket i artikel 120.2 i förordning (EU) 2017/1939 bör kommissionen utvärdera tillämpningen av denna förordning, i synnerhet effektiviteten avseende samarbetet mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 15]

(33)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen genom att anpassa Olafs verksamhet till inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten och genom att öka effektiviteten i Olafs utredningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan bättre kan uppnås på unionsnivå genom antagande av regler som reglerar förbindelserna mellan två unionsorgan och öka effektiviteten i Olafs utredningar i unionen, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att intensifiera bekämpningen av bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

(34)	Denna förordning innebär inte någon inskränkning av medlemsstaternas befogenheter och ansvar att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

(35)	Europeiska datatillsynsmannen har rådfrågats i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (12) och avgav ett yttrande den … (13).

(36)	Förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska ändras på följande sätt:

-1.

I artikel 1 ska inledningen i punkt 1 ersättas med följande:

”1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad Olaf), som inrättades genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom, ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens (när sammanhanget kräver det nedan gemensamt kallade unionen) ekonomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar som kommissionen har enligt” [Ändr. 16]

-1a.

Artikel 1.2 ska ersättas med följande:

”2. Olaf ska förmedla kommissionens hjälp till medlemsstaterna för att organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, så att de kan samordna sina insatser för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier. Olaf ska bidra till att skapa och utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet eller alla andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olaf ska tillsammans med och mellan medlemsstaterna främja och samordna utbyte av operativa erfarenheter och god praxis när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen och även stödja gemensamma insatser mot bedrägerier som medlemsstaterna vidtar på frivillig grund.” [Ändr. 17]

-1b.

I artikel 1 ska punkt 3 d ersättas med följande:

”d)	Förordning (EU) nr 2018/1725” [Ändr. 18]

-1c.

I artikel 1.3 ska led da läggas till:

”da)	Förordning (EU) 2016/679” [Ändr. 19]

-1d.

Artikel 1.4 ska ersättas med följande:

”4. Olaf ska inom de institutioner, organ och byråer som inrättas genom fördragen eller på grundval av dessa (nedan kallade institutionerna, organen och byråerna), och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12d, utföra administrativa utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet eller alla andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I detta syfte ska Olaf utreda sådana omständigheter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen och som utgör brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter som åligger unionens tjänstemän och övriga anställda, brister som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och i förekommande fall straffrättsliga förfaranden, eller en bristande uppfyllelse av de motsvarande skyldigheter som åvilar ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer samt sådana anställda vid institutioner, organ och byråer som inte omfattas av tjänsteföreskrifterna (nedan tillsammans kallade tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda).” [Ändr. 20]

I artikel 1 ska följande punkt införas:

”4a. Olaf ska upprätta och upprätthålla en nära förbindelse med Europeiska åklagarmyndigheten, som inrättats inom ramen för ett fördjupat samarbete genom rådets förordning (EU) 2017/1939 (14). Denna förbindelse ska grundas på ömsesidigt samarbete , komplementaritet, undvikande av dubbelarbete och informationsutbyte. Den ska särskilt säkerställa att alla tillgängliga medel används för skyddet av unionens ekonomiska intressen genom komplementaritet av deras respektive mandat och stöd från Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 21]

Samarbetet mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten ska regleras genom artiklarna 12c–12f.”.

1a.

Artikel 1.5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutionerna, organen och byråerna får ingå administrativa överenskommelser med Olaf för tillämpningen av denna förordning. De administrativa överenskommelserna får framför allt avse överlämnandet av information samt genomförandet och uppföljningen av utredningar.” [Ändr. 22]

1b	. Artikel 2.2 ska ersättas med följande: ”2. Oegentligheter: oegentligheter enligt definitionen i artikel 1.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 inbegripet överträdelser som påverkar inkomster från mervärdesskatt.” [Ändr. 23]

1c.	Artikel 2.3 ska ersättas med följande: ”3. bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet eller alla andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen: samma mening som dessa ord har i relevanta unionsakter.” [Ändr. 24]

I artikel 2 ska led 4 ersättas med följande:

”4. administrativa utredningar (nedan kallade utredningar): alla inspektioner, kontroller eller andra åtgärder som Olaf vidtar, i enlighet med artiklarna 3 och 4, för att nå de mål som anges i artikel 1 och konstatera eventuella oriktigheter i verksamheter som kontrolleras; dessa utredningar ska inte påverka Europeiska åklagarmyndighetens eller medlemsstaternas befogenheter att inleda straffrättsliga förfaranden.”.

2a.	Artikel 2.5 ska ersättas med följande: ”5. berörd person: en person eller ekonomisk aktör som misstänks för bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och som därför är under utredning av Olaf.” [Ändr. 25]

2b.

I artikel 2 ska följande punkt införas:

”7a. ledamot eller anställd i en institution: en ledamot av Europaparlamentet, en medlem i Europeiska rådet, en företrädare för en medlemsstat på ministernivå i rådet, en ledamot av Europeiska kommissionen, en ledamot av Europeiska unionens domstol, en medlem i Europeiska centralbankens råd eller en ledamot av revisionsrätten, beroende på vad som är lämpligt.” [Ändr. 26]

2c.

I artikel 2 ska följande punkt införas:

”7b. samma sakförhållanden: de väsentliga sakförhållandena är identiska, vilket ska förstås som att det föreligger en uppsättning konkreta omständigheter som är oupplösligt sammankopplade och som helhet kan utgöra delar i en utredning av ett brott för vilken Olaf eller Europeiska åklagarmyndighetens är behörig.” [Ändr. 27]

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Externa utredningar Kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna och i tredjeländer [Ändr. 28]

1. Inom det tillämpningsområde som fastställts i artiklarna artikel 1, 2.1 och 2.3 ska Olaf utföra kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna och, i enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och vid internationella organisationer. [Ändr. 29]

2. Kontroller och inspektioner på plats ska utföras i enlighet med denna förordning och, i den utsträckning ett ärende inte omfattas av denna förordning, i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96.

3. Ekonomiska aktörer ska samarbeta med Olaf i samband med utredningar. Olaf får begära såväl muntlig information, bland annat genom intervjuer, som skriftlig information från ekonomiska aktörer i enlighet med artikel 4.2 b . [Ändr. 30]

4. Olaf ska utföra kontrollerna och inspektionerna på plats mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande enligt artikel 7.2 i denna förordning och artikel 6.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2185/1996. Olaf ska informera den berörda ekonomiska aktören om vilket förfarande som ska tillämpas, bland annat när det gäller de tillämpliga rättssäkerhetsgarantierna och skyldigheten att samarbeta med den berörda ekonomiska aktören.

5. Vid utövandet av sina befogenheter ska Olaf uppfylla de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i denna förordning och i förordning (EG, Euratom) nr 2185/96. Vid genomförandet av en kontroll och inspektion på plats ska den berörda ekonomiska aktören ha rätt att inte lämna förklaringar i vilka vederbörande röjer sig själv och att biträdas av en person enligt eget val. När förklaringar lämnas under kontrollerna på plats ska den ekonomiska aktören ges möjlighet att använda något av de officiella språken i den medlemsstat där vederbörande befinner sig. Rätten att biträdas av en person enligt eget val ska inte hindra att Olaf ges tillträde till den ekonomiska aktörens lokaler, och ska inte otillbörligen försena inledandet av kontrollen.

6. På Olafs begäran ska den berörda medlemsstatens behöriga myndighet utan otillbörligt dröjsmål förse Olafs anställda med det bistånd som behövs för att de effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, i enlighet med det skriftliga bemyndigande som avses i artikel 7.2. [Ändr. 31]

Den berörda medlemsstaten ska i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 säkerställa att Olafs anställda får tillgång till all information och alla handlingar och uppgifter som rör utredningsföremålet och som krävs för att kontrollerna och inspektionerna på plats ska kunna utföras effektivt och på ett verkningsfullt sätt, och att de kan säkra handlingar eller uppgifter för att undvika att de går förlorade. Om privatägda enheter används i arbetssyfte ska Olaf endast granska dessa enheter om byrån har goda skäl att misstänka att innehållet kan vara relevant för utredningen. [Ändr. 32]

7. Om den berörda ekonomiska aktören underkastar sig en kontroll och inspektion på plats som bemyndigats enligt denna förordning, ska artikel 2.4 i förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 samt artikel 6.1 tredje stycket och artikel 7.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 inte tillämpas, i den mån som dessa bestämmelser kräver överensstämmelse med nationell lagstiftning och kan komma att begränsa Olafs tillgång till information och dokumentation på de villkor som gäller för nationella administrativa inspektörer.

Om Olafs anställda konstaterar att en ekonomisk aktör motsätter sig en kontroll eller en inspektion på plats som bemyndigats enligt denna förordning, ska den berörda medlemsstaten genom brottsbekämpande myndigheter lämna dem nödvändigt bistånd för att göra det möjligt för Olaf att genomföra kontrollen eller inspektionen på plats på ett effektivt sätt och utan otillbörligt dröjsmål.

När bistånd ges i enlighet med denna punkt eller punkt 6, ska den behöriga nationella myndigheten agera i enlighet med nationella förfaranderegler som är tillämpliga på den berörda behöriga nationella myndigheten. Om biståndet förutsätter bemyndigande från en rättslig myndighet enligt nationell lagstiftning ska en ansökan om sådant tillstånd lämnas.

7a. Om det visar sig att en medlemsstat inte fullgör sin skyldighet att samarbeta enligt punkterna 6 och 7, ska unionen ha rätt att återkräva beloppet för den berörda kontrollen eller inspektionen på plats. [Ändr. 33]

8. Inom ramen för sina utredande uppgifter ska Olaf utföra kontroller och inspektioner i medlemsstaterna i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 och de sektorsvisa regler som avses i artikel 9.2 i samma förordning, och i tredjeländer och vid internationella organisationer i enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd samt andra gällande rättsliga instrument.

9. Vid en extern utredning har Olaf rätt till tillgång till all relevant information och alla uppgifter, oavsett i vilken form dessa lagras, som innehas av institutionerna, organen eller byråerna avseende utredningsföremålet, och som behövs för att fastställa förekomsten av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Artikel 4.2 och 4.4 ska tillämpas på sådana fall. [Ändr. 34]

10. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12c.1 får Olaf, om byrån före ett beslut om inledande av en extern utredning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, informera de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt vid behov berörda institutioner, organ eller byråer.

Utan hinder av de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska medlemsstaternas behöriga myndigheter säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas, i vilka Olaf får delta, i enlighet med nationell rätt. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska på begäran informera Olaf om vilka åtgärder som har vidtagits och vilka resultat den information som avses i första stycket i denna punkt har gett.”. [Ändr. 35]

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

-a)	I artikel 4 ska rubriken ersättas med följande: ”Ytterligare bestämmelser om utredningar” [Ändr. 36]

-aa)

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1. Administrativa utredningar inom institutionerna, organen och byråerna på de områden som avses i artikel 1 ska utföras i enlighet med de villkor som anges i denna förordning och i de beslut som fattats av respektive institution, organ eller byrå .” [Ändr. 37]

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. I samband med interna utredningar [Ändr. 38]

ska Olaf , där så behövs för att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, utan förhandsanmälan och utan dröjsmål ha rätt till tillgång till all relevant information och alla uppgifter som rör utredningsföremålet , oavsett på i vilken form typ av medium dessa lagras, som innehas av institutionerna, organen och byråerna, till vilkas lokaler Olaf dessutom ska ha tillträde; Om privatägda enheter används i arbetssyfte ska Olaf endast granska dessa enheter om byrån har goda skäl att misstänka att innehållet kan vara relevant för utredningen. Olaf ska ha befogenhet att kontrollera institutionernas, organens och byråernas bokföring, får Olaf kopiera och begära utdrag ur alla handlingar och ur innehållet i all datorbaserad information som institutionerna, organen och byråerna innehar och vid behov säkra dessa handlingar eller dessa uppgifter för att undvika att de går förlorade. [Ändr. 39]

Olaf får begära såväl muntlig information, bland annat genom intervjuer, som skriftlig information från ekonomiska aktörer, tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda , vilken noggrant dokumenterats i enlighet med regelrätta normer för konfidentialitet och unionens skydd av personuppgifter . Ekonomiska aktörer ska samarbeta med Olaf .”[Ändr. 40]

b)	Punkt 3 ska ersättas med följande utgå : ”3. I enlighet med artikel 3 får Olaf utföra kontroller och inspektioner på plats hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.”. [Ändr. 41]

ba)

Artikel 4.4 ska ersättas med följande:

”4. Varje institution, organ och byrå ska informeras när Olafs anställda gör en utredning i deras lokaler eller tar del av handlingar eller uppgifter eller begär annan information som de innehar. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 får Olaf när som helst till den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån överlämna information som har inhämtats i samband med utredningar.” [Ändr. 42]

bb)	Artikel 4.5 ska ersättas med följande: ”5. Institutionerna, organen och byråerna ska införa lämpliga förfaranden och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa utredningarnas förtroliga karaktär.” [Ändr. 43]

bc)

I artikel 4.6 ska första stycket ersättas med följande:

”Om utredningarna visar att en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en chef för en byrå eller en anställd kan beröras, ska den institution, det organ eller den byrå där den personen är verksam informeras.” [Ändr. 44]

bd)	I artikel 4.6 ska andra stycket ersättas med följande: ”I undantagsfall där utredningens förtroliga karaktär inte kan säkras vid användning av gängse kommunikationskanaler ska Olaf använda lämpliga alternativa informationskanaler.” [Ändr. 45]

be)

Artikel 4.7 ska ersättas med följande:

”7. De beslut som alla institutioner, organ och byråer ska anta i enlighet med punkt 1 ska i synnerhet innehålla en regel som rör skyldigheten för tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda att samarbeta med och lämna information till Olaf och samtidigt sörja för utredningens förtroliga karaktär.” [Ändr. 46]

I punkt 8 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12c.1 får Olaf, om byrån före ett beslut om inledande av en intern utredning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, informera den berörda institutionen, det de behöriga myndigheterna i de berörda organet medlemsstaterna eller den berörda byrån institutioner , organ eller byråer beroende på vad som är lämpligt .

Den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån ska på begäran informera Olaf om de åtgärder som vidtas och om de resultat informationen har gett.”. [Ändr. 47]

ca)

I punkt 8 ska andra stycket ersättas med följande:

”Med avseende på utredningar inom institutionerna, organen eller byråerna, i de fall Olaf informerar de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, ska förfarandekraven i artikel 9.4 andra och tredje styckena tillämpas. Om de behöriga myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning beslutar att vidta åtgärder på grundval av den information som har överlämnats till dem, ska de på begäran informera Olaf om det.” [Ändr. 48]

cb)

I punkt 8 ska följande stycke läggas till:

”Med avseende på kontroller och inspektioner på plats i enlighet med artikel 3, utan hinder av de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, ska de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas, i vilka Olaf får delta, i enlighet med nationell rätt. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska på begäran informera Olaf om vilka åtgärder som har vidtagits och vilka resultat den information som avses i första stycket i denna punkt har gett.”. [Ändr. 49]

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska första meningen ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12d får generaldirektören inleda en utredning när det föreligger skälig misstanke, som även kan vara grundad på information från tredje part eller anonymt lämnad information, om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.”. [Ändr. 50]

aa)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12d får generaldirektören inleda en utredning när det föreligger skälig misstanke, som även kan vara grundad på information från tredje part eller anonymt lämnad information, om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Utvärderingsperioden före beslutet ska inte vara längre än två månader. Om man vet vilken uppgiftslämnare som har tillhandahållit den information som ligger till grund för utredningen ska han eller hon i vederbörlig ordning informeras.” [Ändr. 51]

ab)	I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: ”Beslut om utredningar ska fattas av generaldirektören, antingen på eget initiativ eller på begäran av en av unionens institutioner, organ eller byråer, eller av en medlemsstat.” [Ändr. 52]

ac)	I punkt 2 ska andra stycket utgå. [Ändr. 53]

(ad)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. När generaldirektören överväger huruvida en utredning ska inledas eller inte på en sådan begäran som avses i punkt 2, och/eller när Olaf genomför sådana utredningar får de berörda institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt genomföra egna utredningar av samma omständigheter, om inte annat överenskommits med Olaf. Denna punkt ska inte tillämpas på utredningar som Europeiska åklagarmyndigheten utför i enlighet med förordning (EU) 2017/1939.” [Ändr. 54]

b)	I punkt 3 ska följande mening läggas till: ”Denna punkt ska inte tillämpas på utredningar som Europeiska åklagarmyndigheten utför i enlighet med förordning (EU) 2017/1939.”. [Ändr. 55]

ba)

Artikel 5.5 ska ersättas med följande:

”5. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon utredning inom institutionerna, organen och byråerna trots att det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, ska han utan dröjsmål överlämna relevant information till den institution, det organ eller den byrå som berörs, för lämplig uppföljning enligt tillämpliga bestämmelser vid institutionen, organet eller byrån. Olaf ska i förekommande fall tillsammans med institutionen, organet eller byrån fastställa lämpliga åtgärder för att skydda källans identitet; Olaf får vid behov begära information om uppföljningen.” [Ändr. 56]

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om generaldirektören beslutar att inte inleda utföra någon kontroll eller inspektion på plats i enlighet med artikel 3 trots att det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen , ska extern utredning, får han eller hon utan dröjsmål överlämna relevant information till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten för uppföljning, i förekommande fall, i enlighet med unionsrätt och nationell rätt. Vid behov ska Olaf även informera den institution, det organ eller den byrå som berörs.”. [Ändr. 57]

ca)	Följande punkt 6a ska läggas till: ”6a. Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskommittén, i enlighet med artikel 17.5, om de ärenden för vilka han eller hon har beslutat att inte inleda någon utredning och ange skälen till detta beslut.” [Ändr. 58]

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

-a)

Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. Generaldirektören ska leda utredningsarbetet på grundval av, i förekommande fall, skriftliga instruktioner. Utredningarna ska genomföras under generaldirektörens ledning av anställda vid Olaf som han eller hon utsett. Generaldirektören ska inte personligen utföra några utredningar.” [Ändr. 59]

a)	I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ge de anställda vid Olaf det bistånd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag enligt denna förordning effektivt och utan otillbörligt dröjsmål.”.

I punkt 3 ska följande införas som andra stycke:

”På begäran av Olaf i frågor som är under utredning ska de finansunderrättelseenheter som har inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (15) och andra relevanta behöriga myndigheter i medlemsstaterna förse Olaf med följande:

a)	Information som avses i [artikel 32 a.3 i] direktiv (EU) 2015/849 (16).

b)	Transaktionsregister, när det är absolut nödvändigt i samband med utredningen.”.

c)	I punkt 3 ska följande läggas till som tredje stycket: ”När stöd lämnas i enlighet med tidigare stycken, ska de behöriga nationella myndigheterna agera i enlighet med de nationella förfaranderegler som är tillämpliga på den berörda behöriga nationella myndigheten.”

ca)

I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Institutionerna, organen och byråerna ska se till att deras tjänstemän, övriga anställda, ledamöter, chefer eller anställda lämnar Olaf det bistånd som krävs för att de anställda vid Olaf ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med denna förordning effektivt och utan otillbörligt dröjsmål.” [Ändr. 60]

cb)	Punkt 4 ska utgå. [Ändr. 61]

cc)

I punkt 6 ska inledningen ersättas med följande:

”6. Om utredningarna visar att det kan vara lämpligt att vidta administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen ska Olaf utan dröjsmål informera den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om den pågående utredningen och föreslå åtgärder som ska vidtas. Informationen ska omfatta följande:” [Ändr. 62]

cd)

I punkt 6 första stycket ska led b ersättas med följande:

”b )	All information som skulle kunna hjälpa institutionen, organet eller byrån i fråga att besluta vilka lämpliga administrativa säkerhetsåtgärder som ska vidtas för att skydda unionens ekonomiska intressen.” [Ändr. 63]

ce)

I punkt 6 första stycket ska led c ersättas med följande:

”c )

Eventuella rekommendationer om särskilda sekretessåtgärder i framför allt ärenden där sådana utredningsåtgärder måste vidtas som omfattas av en nationell rättslig myndighets behörighet eller annan nationell myndighets behörighet, i enlighet med de nationella bestämmelser som är tillämpliga på utredningen.” [Ändr. 64]

I punkt 6 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utöver vad som sägs i första stycket får ska den institution, det organ eller den byrå som berörs när som helst samråda med Olaf för att, i nära samarbete med Olaf, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder för att säkra bevismaterial, utan dröjsmål informera Olaf om alla avvikelser från de föreslagna säkerhetsåtgärderna och ska utan dröjsmål informera Olaf om sådana beslut om skälen till dessa avvikelser .”[Ändr. 65]

Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Om en utredning inte kan avslutas inom tolv månader från det att den inleddes ska generaldirektören vid utgången av den tolvmånadersperioden och därefter var sjätte månad rapportera till övervakningskommittén, och ange skälen till det förseningen och, i tillämpliga fall, de åtgärder som planeras har vidtagits för att skynda på utredningen.”[Ändr. 66]

ea)

Följande punkt 8a ska läggas till:

”8a. Rapporten ska minst innehålla en kort beskrivning av sakförhållandena, deras brottsrubricering, en bedömning av den skada som åsamkats eller som sannolikt skulle åsamkas, preskriptionstiden, skälen till varför tolvmånadersperioden inte skulle kunna behållas, och de åtgärder som planeras för att skynda på utredningen i tillämpliga fall.” [Ändr. 67]

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

-a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Institutionerna, organen och byråerna ska utan dröjsmål till Olaf överlämna alla uppgifter som kan ha samband med eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Denna skyldighet ska gälla för Europeiska åklagarmyndigheten när de berörda fallen inte faller inom ramen för dess befogenheter i enlighet med kapitel IV i förordning (EU) 2017/1939.” [Ändr. 68]

I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”När institutionerna, organen och byråerna rapporterar till Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med artikel 24 i förordning (EU) 2017/1939 får de uppfylla den skyldighet som fastställs i stället första stycket genom att i stället överlämna en kopia till Olaf av den rapport som sänts till Europeiska åklagarmyndigheten.”. [Ändr. 69]

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån nationell rätt inte förhindrar detta, medlemsstaternas behöriga myndigheter, ska på begäran av Olaf eller på eget initiativ utan dröjsmål till Olaf överlämna alla handlingar och all information som de innehar och som rör någon av Olafs pågående utredningar. [Ändr. 70]

Innan en utredning inleds ska de, på begäran av Olaf, överlämna alla handlingar och uppgifter som de innehar och som är nödvändiga för att bedöma anklagelserna eller tillämpa de kriterier som krävs för att inleda en utredning i enlighet med artikel 5.1.”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån nationell rätt inte förhindrar detta, medlemsstaternas behöriga myndigheter, ska på begäran av Olaf eller på eget initiativ utan dröjsmål till Olaf överlämna alla andra relevanta handlingar och all annan relevant information som de innehar och som rör bekämpningen av bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.”[Ändr. 71]

Följande punkt 4 ska läggas till:

”4. Denna artikel ska inte gälla för Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller brott i fråga om vilka myndigheten skulle kunna utöva sin befogenhet i enlighet med artiklarna 22 och 25 kapitel IV i förordning (EU) 2017/1939. [Ändr. 72]

Detta påverkar inte Europeiska åklagarmyndighetens möjlighet att lämna relevant information till Olaf om ärenden i enlighet med artiklarna 34.8, 36.6, 39.4 samt 101.3 och 101.4 i förordning (EU) 2017/1939.”

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

-a)

I punkt 2 ska fjärde stycket ersättas med följande:

”De krav som anges i andra och tredje styckena ska inte tillämpas på inhämtande av utsagor inom ramen för kontroller och inspektioner på plats. Den berörda personen ska dock informeras om sina rättigheter innan en redogörelse lämnas, särskilt rätten att biträdas av en valfri person.” [Ändr. 73]

-aa)

I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”I detta syfte ska Olaf till den berörda personen sända en anmodan att yttra sig, antingen skriftligen eller vid en intervju med sådana anställda som Olaf utsett. Denna anmodan ska inbegripa en sammanfattning av omständigheter som rör den berörda personen och de uppgifter som krävs enligt artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725, och ska ange tidsfristen för att yttra sig; denna tidsfrist ska vara minst tio arbetsdagar från det att anmodan att yttra sig har mottagits. Denna tidsfrist får förkortas om den berörda personen uttryckligen samtycker till det eller om man kan lämna välmotiverade skäl avseende utredningens brådskande natur. Den slutliga utredningsrapporten ska hänvisa till sådana eventuella yttranden.” [Ändr. 74]

I punkt 4 ska tredje stycket ersättas med följande:

”I välmotiverade fall när utredningssekretessen måste skyddas och/eller omständigheterna kräver utredningsåtgärder som omfattas av Europeiska åklagarmyndighetens eller en nationell rättslig myndighets befogenhet får generaldirektören avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in den berörda personen att yttra sig.”.

aa)

Följande punkt 5a ska läggas till:

”5a. I ärenden där Olaf rekommenderar en rättslig uppföljning, och utan att visselblåsares och informanters rätt till konfidentialitet påverkas, ska den berörda personen få tillgång till den rapport som utarbetats av Olaf enligt artikel 11 efter utredningens slutförande, och till alla relevanta handlingar i den mån de har anknytning till denna person och om, i tillämpliga fall, varken Europeiska åklagarmyndigheten eller de nationella rättsliga myndigheterna inom sex månader invänder mot detta. Ett tillstånd från den behöriga rättsliga myndigheten får även beviljas innan denna period har löpt ut.” [Ändr. 75]

8a.

Följande artikel 9a ska införas:

”Artikel 9a

Tillsynsansvarig för rättssäkerhetsgarantier

1. En tillsynsansvarig för rättssäkerhetsgarantier (nedan kallad den tillsynsansvarige) ska utses av kommissionen, i enlighet med förfarandet i punkt 2, för en period på fem år, som inte kan förlängas. Vid mandattidens utgång ska han eller hon sitta kvar tills en ersättare har utsetts.

2. Efter en ansökningsomgång i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen upprätta en förteckning över kandidater med lämpliga kvalifikationer för posten som tillsynsansvarig. Efter samråd med Europaparlamentet och rådet ska kommissionen utse den tillsynsansvarige.

3. Den tillsynsansvarige ska ha nödvändig kompetens och erfarenhet på området för processuella rättigheter och rättssäkerhetsgarantier.

4. Den tillsynsansvarige ska fullgöra sina uppgifter under fullständigt oberoende och får inte begära eller ta emot instruktioner från någon i sin tjänsteutövning.

5. Den tillsynsansvarige ska övervaka Olafs efterlevnad av processuella rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Han eller hon ska ansvara för handläggningen av de klagomål som Olaf tar emot.

6. Den tillsynsansvarige ska årligen rapportera till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övervakningskommittén och Olaf om utövandet av denna funktion. Den tillsynsansvarige får inte hänvisa till enskilda ärenden under utredning och ska garantera utredningssekretess även efter det att utredningar har avslutats.” [Ändr. 76]

8b.

Följande artikel 9b ska införas:

”Artikel 9b

System för klagomål

1. I samarbete med den tillsynsansvarige ska Olaf vidta de åtgärder som krävs för att inrätta ett system för klagomål i syfte att övervaka och säkerställa respekten för rättssäkerhetsgarantierna i samband med all verksamhet vid Olaf.

2. Varje person som berörs av en utredning av Olaf ska ha rätt att lämna in ett klagomål till den tillsynsansvarige avseende Olafs efterlevnad av rättssäkerhetsgarantierna i artikel 9. Om ett klagomål inges ska detta inte ha någon suspensiv verkan på genomförandet av den pågående utredningen.

3. Klagomål får inges senast en månad efter det att klaganden får kännedom om de relevanta omständigheter som utgör den påstådda överträdelsen av hans eller hennes rättssäkerhetsgarantier. Inga klagomål får lämnas in senare än en månad efter det att utredningen avslutats. Klagomål som rör den tidsfrist som avses i artikel 9.2 och 9.4 ska lämnas in före utgången av den tidsfrist som fastställs i dessa bestämmelser.

4. Vid mottagandet av ett klagomål ska den tillsynsansvarige omedelbart informera Olafs generaldirektör och ge Olaf möjlighet att inom 15 arbetsdagar lösa det problem som tagits upp av klaganden.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 i denna förordning ska Olaf till den tillsynsansvarige överföra all den information som kan behövas för att den tillsynsansvarige ska kunna utfärda en rekommendation.

6. Den tillsynsansvarige ska utfärda en rekommendation om klagomålet utan dröjsmål, men senast två månader efter det att Olaf har underrättat den tillsynsansvarige om de åtgärder som Olaf har vidtagit för att åtgärda frågan eller efter utgången av den period som avses i punkt 3. Rekommendationen ska överlämnas till Olaf och delges klaganden. I undantagsfall får den tillsynsansvarige besluta att förlänga perioden för utfärdandet av rekommendationen med ytterligare 15 dagar. Den tillsynsansvarige ska informera generaldirektören om skälen till förlängningen i en skrivelse. I avsaknad av en rekommendation från den tillsynsansvarige inom de tidsfrister som anges i denna punkt ska den tillsynsansvarige anses ha avvisat klagomålet utan någon rekommendation.

7. Utan att det påverkar den pågående utredningen ska den tillsynsansvarige granska klagomålet i ett kontradiktoriskt förfarande. Om vittnena samtycker får den tillsynsansvarige begära att dessa lämnar skriftliga eller muntliga förklaringar som den tillsynsansvarige anser relevanta för att fastställa fakta.

8. Generaldirektören ska följa den tillsynsansvariges rekommendation i ärendet, med undantag för vederbörligen motiverade fall då han eller hon får avvika från denna. Om generaldirektören avviker från den tillsynsansvariges rekommendation ska han eller hon meddela den klagande och den tillsynsansvarige de huvudsakliga orsakerna till beslutet, i den utsträckning det inte påverkar den pågående utredningen. Han eller hon ska ange orsakerna till att inte följa den tillsynsansvariges rekommendation i en kommentar som ska bifogas utredningens slutrapport.

9. Generaldirektören får begära den tillsynsansvariges yttrande i alla frågor som rör efterlevnaden av rättssäkerhetsgarantierna inom ramen för dennes mandat, däribland om beslutet att skjuta upp överlämnandet av information till den berörda personen i enlighet med artikel 9.3. Generaldirektören ska i alla sådana begäranden ange den tidsfrist inom vilken den tillsynsansvarige ska svara.

10. Utan att det påverkar de tidsfrister som föreskrivs i artikel 90a i tjänsteföreskrifterna ska generaldirektören, om ett klagomål har lämnats in till generaldirektören av en tjänsteman eller annan anställd inom unionen i enlighet med artikel 90a i tjänsteföreskrifterna och tjänstemannen eller den anställde har lämnat ett klagomål till den tillsynsansvarige som rör samma fråga, invänta rekommendationen från den tillsynsansvarige innan han eller hon besvarar klagomålet.” [Ändr. 77]

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

-a)	Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Information som överlämnats eller inhämtas i samband med utredningar utanför institutionerna, organen och byråerna ska oavsett form vara skyddad genom tillämpliga bestämmelser enligt nationell rätt och unionsrätten.” [Ändr. 78]

-aa)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Information som överlämnas eller inhämtas i samband med utredningar inom institutionerna, organen och byråerna ska, oavsett form, omfattas av tystnadsplikt och åtnjuta samma skydd som det som ges enligt de bestämmelser som gäller för unionsinstitutionerna.” [Ändr. 79]

-ab)

Följande punkt 3a ska läggas till:

”3a. Olaf ska offentliggöra sina rapporter och rekommendationer efter det att alla berörda nationella förfaranden och unionsförfaranden har slutförts av de ansvariga organen, och offentliggörandet inte längre påverkar utredningarna. Offentliggörandet ska ske i överensstämmelse med de regler och principer om uppgiftsskydd som fastställs i denna artikel och i artikel 1.” [Ändr. 80]

a)	I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande: Olaf ska utse ett uppgiftsskyddsombud dataskyddsombud i enlighet med artikel 24 43 i förordning (EG) nr 45/2001 ( EU ) 2018 / 1725 . [Ändr. 81]

aa)	Följande punkt 5a ska läggas till: ”5a. Personer som anmäler brott och överträdelser som rör unionens ekonomiska intressen till Olaf ska åtnjuta fullständigt skydd, särskilt med stöd av unionslagstiftningen om skydd för personer som anmäler överträdelser av unionsrätten.” [Ändr. 82]

10.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Rapporten får ska åtföljas av rekommendationer från generaldirektören om åtgärder som ska vidtas. Dessa rekommendationer ska när så är lämpligt ange disciplinära, administrativa, ekonomiska och/eller rättsliga åtgärder från institutioner, organ och byråer och från de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, och ska särskilt ange de uppskattade belopp som ska återkrävas, och den preliminära juridiska innebörden av de omständigheter som konstaterats.”. [Ändr. 83]

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Vid upprättande av sådana rapporter och rekommendationer ska relevanta bestämmelser i unionsrätten och, i den mån den är tillämplig, i den berörda medlemsstatens nationella rätt beaktas.

Olaf ska vidta lämpliga interna åtgärder för att säkerställa konsekvent kvalitet på slutrapporterna och rekommendationerna, och överväga om det finns behov av att se över riktlinjerna om utredningsförfaranden för att ta itu med eventuella inkonsekvenser. [Ändr. 84]

Efter en enkel kontroll av deras äkthet ska rapporter som har upprättats på detta sätt utgöra tillåten , inklusive all bevisning som stöder och bifogas dessa rapporter, utgöra tillåten bevisning i rättsliga förfaranden i rättsliga förfaranden som inte är av straffrättslig karaktär inför nationella domstolar och i administrativa förfaranden i medlemsstaterna. De nationella domstolarnas rätt att fritt bedöma bevisen ska inte påverkas av denna förordning. [Ändr. 85]

Rapporter som har upprättats av Olaf ska utgöra tillåten bevisning i straffrättsliga förfaranden i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer. De ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rapporter. [Ändr. 86]

Medlemsstaterna ska till Olaf anmäla alla regler i nationell lagstiftning som är relevanta för tillämpningen av tredje första stycket. [Ändr. 87]

De nationella domstolarna ska underrätta Olaf om de avvisar bevisning i enlighet med denna punkt. Underrättelsen ska innehålla den rättsliga grunden och en detaljerad motivering av avvisandet. Generaldirektören ska i sina årsrapporter enligt artikel 17.4 utvärdera tillåtligheten av bevisning i medlemsstaterna. [Ändr. 88]

De rapporter som upprättats av Olaf ska utgöra tillåten bevisning i rättsliga förfaranden inför unionens domstolar och vid administrativa förfaranden i unionen.”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en extern utredning och alla handlingar som har anknytning till denna ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om externa utredningar, och, om så krävs, till den institution, det organ eller den byrå som berörs , beroende på vad som är lämpligt . Den institutionen, det organet eller den byrån ska vidta de åtgärder , särskilt disciplinära eller rättsliga åtgärder, som resultaten av den externa utredningen påkallar och ska rapportera om detta till Olaf inom den tidsfrist som Olaf fastställt i de rekommendationer som åtföljer utredningsrapporten, och även på begäran från Olaf. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska inom nio månader rapportera till Olaf om de åtgärder som vidtagits som svar på ärenderapporten. ”[Ändr. 89]

ca)	Punkt 4 ska utgå. [Ändr. 90]

cb)

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. När den rapport som upprättas efter en utredning tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påföljder ska informationen utan dröjsmål överlämnas till den berörda medlemsstatens rättsliga myndigheter , utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 12c och 12d .”[Ändr. 91]

cc)

Punkt 6a ska införas:

”6a. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutionerna, organen och byråerna ska se till att åtgärder vidtas för att genomföra de disciplinära, administrativa, ekonomiska och rättsliga rekommendationer som utfärdats av generaldirektören i enlighet med punkterna 1 och 3, och ska senast den 31 mars varje år till Olaf lämna in en detaljerad rapport om de åtgärder som vidtagits, inbegripet skälen till att Olafs rekommendationer inte genomförts i tillämpliga fall.” [Ändr. 92]

cd)

Punkt 8 ska ändras enligt följande:

”8. Om en uppgiftslämnare har försett Olaf med information som har lett till en utredning, ska Olaf informera uppgiftslämnaren om att utredningen avslutats. Olaf får dock avslå en sådan begäran om den anser att den kan skada den berörda personens rättmätiga intressen, utredningens effektivitet och uppföljning eller sekretesskraven.” [Ändr. 93]

10a.

Efter artikel 11 ska en ny artikel införas:

”Artikel 11a

Förfaranden vid tribunalen

Alla berörda personer får inleda ett förfarande mot kommissionen för ogiltigförklaring av den utredningsrapport som överlämnas till de nationella myndigheterna eller till institutionerna enligt artikel 11.3 på grund av bristande kompetens, på grund av att rapporten strider mot ett viktigt förfarandemässigt krav eller mot fördragen, inklusive överträdelse av stadgan om de grundläggande rättigheterna, eller på grund av maktmissbruk.” [Ändr. 94]

11.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

-a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 i den här förordningen eller bestämmelserna i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna överlämna information som har inhämtats i samband med kontroller eller inspektioner på plats i enlighet med artikel 3 så att de kan vidta lämpliga åtgärder i god tid i enlighet med sin nationella lagstiftning. Olaf får också överlämna information till den institution, det organ eller den byrå som berörs.” [Ändr. 95]

a)	I punkt 1 ska följande mening läggas till: ”Olaf får också överlämna information till den institution, det organ eller den byrå som berörs.”. [Ändr. 96]

aa)

I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 ska generaldirektören till de rättsliga myndigheterna i den berörda medlemsstaten överlämna information som Olaf erhållit under en utredning inom institutionerna, organen och byråerna om omständigheter som omfattas av en nationell rättslig myndighets behörighetsområde.” [Ändr. 97]

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten ska, i den mån nationell rätt inte förhindrar detta, på eget initiativ eller på Olafs begäran i god tid inom en månad informera Olaf om hur den information som överlämnats enligt den här artikeln har följts upp.”[Ändr. 98]

c)	Följande punkt 5 ska läggas till: ”5. Olaf får, på eget initiativ eller på begäran, utbyta relevant information med Eurofiscnätverket som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 904/2010 (17).”.

12.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 12a

Sambandscentraler för bedrägeribekämpning i medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna ska, vid tillämpningen av denna förordning, utse en enhet (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribekämpning) som ska underlätta effektivt samarbete och utbyte av information, inbegripet operativ information, med Olaf. Om det är lämpligt får sambandscentralen för bedrägeribekämpning betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell rätt vid tillämpningen av denna förordning.

2. På begäran av Olaf ska, innan ett beslut har fattats om huruvida en utredning ska inledas eller ej, samt under eller efter en utredning, sambandscentralerna för bedrägeribekämpning lämna, erhålla eller samordna nödvändigt bistånd för att Olaf ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Detta bistånd ska bland annat omfatta särskilt bistånd från nationella behöriga myndigheter i enlighet med artikel 3.6 och 3.7, artikel 7.3 samt artikel 8.2 och 8.3.

3. Olaf får begära bistånd från sambandscentralerna för bedrägeribekämpning i samband med samordningsverksamhet i enlighet med artikel 12b, inklusive, i förekommande fall, övergripande samarbete och utbyte av information mellan sambandscentraler för bedrägeribekämpning.

Artikel 12b

Samordningsverksamhet

1. På grundval av artikel 1.2 får Olaf organisera och underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, institutioner, organ och byråer samt, i enlighet med avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd samt andra gällande rättsliga instrument, myndigheter i tredjeländer och internationella organisationer. I detta syfte får de deltagande myndigheterna och Olaf samla in, analysera och utbyta information, inbegripet operativ information. De anställda vid Olaf får ge vägledning till behöriga myndigheter som genomför utredningsåtgärder på deras begäran. Artiklarna 6, 7.6 och 7.7, 8.3 och 10 ska tillämpas.

2. Olaf får upprätta en rapport om den samordning av verksamheten som utförts och, när så är lämpligt, vidarebefordra den till behöriga nationella myndigheter och de institutioner, organ och byråer som berörs.

3. Denna artikel ska tillämpas utan att den påverkar Olafs utövande av kommissionens genomförandebefogenheter i särskilda bestämmelser om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa myndigheter och kommissionen.

3a. Skyldigheterna i fråga om ömsesidigt bistånd mellan administrativa myndigheter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97 (18) och förordning (EU) nr 608/2013 (19) ska även gälla samordning avseende de europeiska struktur- och investeringsfonderna i enlighet med denna artikel. [Ändr. 99]

4. Olaf får delta i gemensamma utredningsgrupper som inrättats i enlighet med tillämplig unionsrätt och inom denna ram utbyta operativ information som erhållits i enlighet med denna förordning.

Artikel 12c

Rapportering till Europeiska åklagarmyndigheten av brottsliga handlingar avseende vilka den kan utöva sin behörighet

1. Olaf ska utan otillbörligt dröjsmål till Europeiska åklagarmyndigheten rapportera alla brottsliga handlingar avseende vilka myndigheten kan utöva sin behörighet i enlighet med artiklarna 22, 25.2 och 25.3 kapitel IV i förordning (EU) 2017/1939. Rapporten ska sändas när så snart som helst möjligt före eller under loppet av en utredning som utförs av Olaf. [Ändr. 100]

2. Rapporten ska minst innehålla en beskrivning av sakförhållandena och den information som Olaf känner till , däribland en bedömning av den skada som åsamkats eller som sannolikt kommer att åsamkas, om Olaf har sådana uppgifter, möjlig brottsrubricering och alla tillgängliga uppgifter om potentiella brottsoffer, misstänkta och eventuella andra inblandade personer. Tillsammans med rapporten ska Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten överlämna all annan relevant information om ärendet som Olaf förfogar över. [Ändr. 101]

3. Olaf ska inte vara skyldig att rapportera uppenbart ogrundade påståenden till Europeiska åklagarmyndigheten.

I fall där den information som Olaf mottagit inte innehåller de uppgifter som anges i punkt 2, och Olaf inte håller på med någon utredning, får den göra en preliminär utvärdering av anklagelserna. Utvärderingen ska utföras snabbt utan dröjsmål och i vilket fall som helst inom två månader från mottagandet av informationen. Vid denna utvärdering ska artiklarna 6 och 8.2 tillämpas. Olaf ska avstå från att vidta åtgärder som kan äventyra eventuella framtida utredningar av Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 102]

Efter denna inledande utvärdering ska Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten rapportera om de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda.

4. När en handling som avses i punkt 1 framkommer under en utredning av Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten efter rapporten inleder en utredning, ska Olaf inte fortsätta sin utredning av samma sakförhållanden annat än i enlighet med artiklarna 12e eller 12f.

Vid tillämpningen av första stycket ska Olaf i enlighet med artikel 12 g.2 via Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem kontrollera om Europeiska åklagarmyndigheten genomför en utredning. Olaf får begära ytterligare information från Europeiska åklagarmyndigheten. Europeiska åklagarmyndigheten ska besvara en sådan begäran inom 10 arbetsdagar.

5. Institutionerna, organen och byråerna får begära att Olaf utför en preliminär utvärdering av anklagelser som rapporteras till dem. När det gäller sådana begäranden ska punkt 3 punkterna 1–4 tillämpas i tillämpliga delar. Olaf ska informera den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om resultaten från den preliminära utredningen, såvida inte tillhandahållandet av denna information skulle kunna äventyra en utredning som utförs av Olaf eller Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 103]

6. När Olaf avslutar sin utredning efter att ha lämnat rapporten till Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med denna artikel ska artiklarna 9.4 och 11 inte tillämpas.

Artikel 12d

Undvikande av dubbelarbete

1. Generaldirektören ska inte inleda en utredning i enlighet med artikel 5, och ska avbryta en pågående utredning, om Europeiska åklagarmyndigheten genomför en utredning av samma sakförhållanden, annat än i enlighet med artiklarna 12e eller 12f. Generaldirektören ska informera Europeiska åklagarmyndigheten om varje beslut om att inte inleda eller avbryta en utredning som tagits på dessa grunder. [Ändr. 104]

Vid tillämpningen av första stycket ska Olaf i enlighet med artikel 12 g.2 via Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem kontrollera om myndigheten genomför en utredning. Olaf får begära ytterligare information från Europeiska åklagarmyndigheten. Europeiska åklagarmyndigheten ska besvara en sådan begäran inom 10 arbetsdagar. Denna tidsfrist får förlängas i undantagsfall om inte annat följer av formerna för de samarbetsavtal som avses i artikel 12 g.1. [Ändr. 105]

När Olaf avslutar sin utredning i enlighet med första stycket ska artiklarna 9.4 och 11 inte tillämpas. [Ändr. 106]

1a. På begäran av Europeiska åklagarmyndigheten ska Olaf underlåta att utföra vissa handlingar eller vidta vissa åtgärder som skulle kunna äventyra en utredning eller lagföring som utförs av Europeiska åklagarmyndigheten. Europeiska åklagarmyndigheten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta Olaf när skälen för en sådan begäran upphör att gälla. [Ändr. 107]

1b. Om Europeiska åklagarmyndigheten avslutar eller avbryter en utredning om vilken den mottagit information från generaldirektören i enlighet med punkt 1 och som är relevant för utövandet av Olafs mandat, ska den utan onödigt dröjsmål informera Olaf och får lämna rekommendationer om uppföljande administrativa utredningar. [Ändr. 108]

Artikel 12e

Olafs stöd till Europeiska åklagarmyndigheten

1. Under en utredning av Europeiska åklagarmyndigheten, och på begäran av Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med artikel 101.3 i förordning (EU) 2017/1939, ska Olaf i enlighet med sitt mandat stödja eller komplettera Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet genom att i synnerhet

a)	tillhandahålla information, analyser (inbegripet kriminalteknisk analys), sakkunskap och operativt stöd,

b)	underlätta samordning av specifika insatser som de behöriga nationella administrativa myndigheterna och unionsorganen genomför,

c)	genomföra administrativa utredningar.

2. På grundval av vad som anges i En begäran i enlighet med punkt 1 ska en begäran översändas skriftligen och ange åtminstone innehålla följande:

a)	Information om Europeiska åklagarmyndighetens utredning, i den mån den är relevant för syftet med begäran.

b)	Den eller de åtgärder som Europeiska åklagarmyndigheten begär att Olaf ska vidta och,

c)	I förekommande fall, den planerade tidsplanen för deras genomförande.

d)	Begäran ska innehålla information om Europeiska åklagarmyndighetens utredning, i den mån den är relevant för syftet med begäran. Eventuella instruktioner i enlighet med punkt 2a.

Vid behov får Olaf begära ytterligare information. [Ändr. 109]

2a. För att skydda tillåtligheten av bevismaterialet såväl som de grundläggande rättigheterna och rättssäkerhetsgarantierna, i de fall Olaf utför stödjande eller kompletterande åtgärder på begäran av Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med denna artikel, får Europeiska åklagarmyndigheten anmoda Olaf att tillämpa högre standarder när det gäller grundläggande rättigheter, rättssäkerhetsgarantier och uppgiftsskydd än vad som föreskrivs i denna förordning. När Olaf gör detta ska man i detalj ange de formella krav och förfaranden som ska tillämpas.

I frånvaro av sådana särskilda instruktioner från Europeiska åklagarmyndigheten, ska kapitel VI (rättssäkerhetsgarantier) och kapitel VIII (uppgiftsskydd) i förordning (EU) 2017/1939 gälla i tillämpliga delar för åtgärder som utförs av Olaf i enlighet med denna artikel. [Ändr. 110]

Artikel 12f

Kompletterande utredningar

1. I vederbörligen motiverade fall där Europeiska åklagarmyndigheten genomför en utredning ska Olaf, om generaldirektören anser att en utredning bör inledas eller fortsätta i enlighet med Olafs mandat för att underlätta antagandet av säkerhetsåtgärder eller finansiella, disciplinära eller administrativa åtgärder, underrätta Europeiska åklagarmyndigheten skriftligen, med angivande av arten och syftet med utredningen , och begära Europeiska åklagarmyndighetens skriftliga godkännande av att en kompletterande utredning inleds . [Ändr. 111]

Inom 30 dagar 20 arbetsdagar från mottagandet av denna information får ska Europeiska åklagarmyndigheten antingen ge sitt samtycke till eller invända mot att en utredning inleds eller mot att vissa handlingar en viss handling rörande utredningen utförs, om detta är nödvändigt för att inte äventyra dess egen utredning eller lagföring, och så länge som dessa skäl kvarstår. I vederbörligen motiverade fall får Europeiska åklagarmyndigheten förlänga tidsfristen med ytterligare tio arbetsdagar. Den ska underrätta Olaf om detta

Om Europeiska åklagarmyndigheten kommer med invändningar ska Olaf inte inleda någon kompletterande utredning. Europeiska åklagarmyndigheten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta Olaf när skälen för invändningen upphör att gälla. [Ändr. 112]

Om Europeiska åklagarmyndigheten inte har kommit med några invändningar inom den tidsfrist som anges i föregående stycke ger sitt godkännande får Olaf inleda eller fortsätta en utredning, och Olaf ska genomföra den i nära samråd med Europeiska åklagarmyndigheten. [Ändr. 113]

Om Europeiska åklagarmyndigheten inte svarar inom den tidsfrist som anges i andra stycket får Olaf inleda samråd med Europeiska åklagarmyndigheten så att ett beslut kan fattas inom tio dagar. [Ändr. 114]

Olaf ska skjuta upp eller avbryta sin utredning, eller avstå från att utföra vissa handlingar rörande utredningen, om Europeiska åklagarmyndigheten senare gör invändningar mot den, av samma skäl som avses i andra stycket.

2. Om Europeiska åklagarmyndigheten informerar Olaf om att den inte genomför en utredning som svar på en begäran om information som lämnats i enlighet med artikel 12d, och därefter inleder en utredning av samma sakförhållanden, ska den utan otillbörligt dröjsmål informera Olaf om detta. Om generaldirektören, efter mottagandet av denna information, anser att den utredning som Olaf inlett bör fortsätta för att underlätta antagandet av säkerhetsåtgärder eller finansiella, disciplinära eller administrativa åtgärder, ska punkt 1 tillämpas.

Artikel 12 g

Praktiska överenskommelser och utbyte av information med Europeiska åklagarmyndigheten

1. När så krävs för att underlätta samarbetet med Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med artikel 1.4 a, ska Olaf enas med Europeiska åklagarmyndigheten om administrativa överenskommelser. Sådana praktiska överenskommelser får fastställa de praktiska detaljerna för utbyte av information, inbegripet personuppgifter, operativ, strategisk och teknisk information och sekretessbelagda uppgifter , såväl som inrättandet av informationstekniska plattformar, inklusive en gemensam strategi för uppgraderingar och mjukvarukompatibilitet . De ska innehålla detaljerade bestämmelser om fortlöpande utbyte av information vid båda organens mottagande och kontroll av anklagelser i syfte att fastställa behörigheten när det gäller utredningar som genomförs av båda organen. De ska även innehålla överenskommelser rörande överföringen av bevis mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten, såväl som överenskommelser om fördelningen av kostnader.

Innan antagandet av de praktiska överenskommelserna med Europeiska åklagarmyndigheten ska generaldirektören skicka utkastet till Europeiska datatillsynsmannen, övervakningskommittén och Europaparlamentet för kännedom. Europeiska datatillsynsmannen och övervakningskommittén ska yttra sig utan dröjsmål. [Ändr. 115]

2. Olaf ska ha indirekt tillgång till information i Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem på grundval av ett system med träff/icke träff. När överensstämmelse visar sig föreligga mellan uppgifter som Olaf fört in i ärendehanteringssystemet och uppgifter som innehas av Europeiska åklagarmyndigheten ska det faktum att det föreligger en överensstämmelse meddelas till både Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten. Olaf ska vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för Europeiska åklagarmyndigheten att få tillgång till information i dess ärendehanteringssystem på grundval av ett system med träff/icke träff.”

Olaf ska alltid endast ges indirekt tillgång till information i Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem med avseende på och i den mån det är nödvändigt för att Olaf ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning och denna tillgång ska vederbörligen motiveras och valideras via ett internt förfarande som ska inrättas av Olaf. Olaf ska föra en logg över alla tillfällen då byrån fått tillgång till Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem. [Ändr. 116]

2a. Olafs generaldirektör och den europeiska chefsåklagaren ska sammanträda minst en gång per år för att diskutera frågor av gemensamt intresse.” [Ändr. 117]

12a.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Övervakningskommittén ska i synnerhet övervaka utvecklingen i samband med tillämpningen av förfarandegarantierna och utredningarnas längd.”[Ändr. 118]

I punkt 1 ska femte stycket ersättas med följande:

”Övervakningskommittén ska ges tillgång till all den information och alla dokument den anser vara nödvändiga för utförandet av sina uppgifter , inbegripet rapporter och rekommendationer om avslutade utredningar och avvisade ärenden , dock utan att hindra genomförandet av pågående utredningar och med vederbörlig hänsyn till kraven på sekretess och uppgiftsskydd .”[Ändr. 119]

I punkt 8 ska första stycket ersättas med följande:

”Övervakningskommittén ska utse sin ordförande. Den ska anta sin arbetsordning, som innan den antas ska överlämnas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen för kännedom. Övervakningskommitténs sammanträden ska sammankallas på initiativ av dess ordförande eller generaldirektören. Övervakningskommittén ska hålla minst tio möten per år. Övervakningskommittén ska fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter. Dess sekretariat ska tillhandahållas av kommissionen och i nära samarbete med övervakningskommittén. Innan personal till sekretariatet utses ska övervakningskommittén höras och dess synpunkter beaktas. Sekretariatet ska handla enligt övervakningskommitténs anvisningar och oberoende av kommissionen. Utan att det påverkar kommissionens kontroll över budgeten för övervakningskommittén och dess sekretariat, får kommissionen inte ingripa i övervakningskommitténs övervakningsuppdrag.” [Ändr. 120]

13.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

-a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska en gång om året sammanträda med generaldirektören för en överläggning på politisk nivå där man diskuterar Olafs policy rörande metoder för att förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller andra oegentligheter som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Övervakningskommittén ska delta i överläggningarna. Den europeiska chefsåklagaren inbjuds att delta i diskussionen. Företrädare för revisionsrätten, Eurojust och/eller Europol får bjudas in att närvara från fall till fall, på begäran av Europaparlamentet, rådet, kommissionen, generaldirektören eller övervakningskommittén.” [Ändr. 121]

I punkt 1 ska tredje meningen ersättas med följande:

”Företrädare för revisionsrätten, Europeiska åklagarmyndigheten, Eurojust och/eller Europol får bjudas in att närvara från fall till fall på begäran av Europaparlamentet, rådet, kommissionen, generaldirektören eller övervakningskommittén.”. [Ändr. 122]

aa)	I punkt 2 ska inledningsdelen ersättas med följande: ”2. Överläggningarna kan omfatta alla ämnen som Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer överens om. Överläggningarna kan särskilt avse ”[Ändr. 123]

I punkt 2 ska led d ersättas med följande:

”d)	ramen för förbindelserna mellan Olaf och institutionerna, organen och byråerna, särskilt Europeiska åklagarmyndigheten , samt åtgärder som vidtagits med anledning av Olafs slutliga utredningsrapporter och annan information som överlämnats av Olaf, .”[Ändr. 124]

ba)

I punkt 2 ska led e ersättas med följande:

”e)	Olafs förbindelser med behöriga myndigheter i medlemsstaterna och åtgärder som vidtagits av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna med anledning av Olafs slutliga utredningsrapporter och annan information som överlämnats av Olaf ,”[Ändr. 125]

bb)	En ny punkt ska läggas till: ”4a. Ordförandeskapet för överläggningarna ska rotera mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen.” [Ändr. 126]

14.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

-a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Olaf ska ledas av en generaldirektör. Generaldirektören ska utses av kommissionen, i enlighet med det förfarande som anges i punkt 2. Generaldirektören ska utses för en period på sju år och mandatet får inte förlängas. Generaldirektören ska rekryteras som tillfälligt anställd i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” [Ändr. 127]

-aa)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. När en ny generaldirektör ska utses ska kommissionen utlysa tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning. Detta ska ske senast sex månader innan den sittande generaldirektörens mandat löper ut. När övervakningskommittén har tillstyrkt det urvalsförfarande som tillämpas av kommissionen, ska kommissionen utarbeta en förteckning över kandidater med lämpliga kvalifikationer. Generaldirektören ska utnämnas i samförstånd mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och ska därefter utses av den sistnämnda.” [Ändr. 128]

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Generaldirektören ska varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå vid fullgörandet av sin uppgift att inleda och utföra utredningar externa och interna eller samordningsverksamhet och att upprätta rapporter över sådana utredningar eller samordningsverksamhet. Om generaldirektören anser att en åtgärd som vidtas av kommissionen gör att hans eller hennes oberoende ifrågasätts ska han eller hon omedelbart informera övervakningskommittén och eventuellt besluta att väcka talan mot kommissionen inför domstolen.”[Ändr. 129]

aa)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Generaldirektören ska regelbundet, och minst en gång per år, rapportera till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resultaten av de utredningar som görs av Olaf, de uppföljningar som gjorts, de svårigheter man mött och Olafs uppföljning av de rekommendationer som gjorts av övervakningskommittén i enlighet med artikel 15, med iakttagande av utredningssekretess, berörda personers och informatörers legitima rättigheter och i förekommande fall tillämpliga nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden.

I årsrapporten ska även ingå en bedömning av graden av samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och med institutionerna, organen och byråerna, i synnerhet med avseende på genomförandet av artikel 11.2 och 11.6a.” [Ändr. 130]

ab)

Följande punkt 4a ska läggas till:

”4a. På begäran av Europaparlamentet inom ramen för dess rätt att utöva budgetkontroll, får generaldirektören lämna information om Olafs verksamhet, med iakttagande av sekretess i samband med utredningar och uppföljningsförfaranden. Europaparlamentet ska säkerställa sekretessen för den information som lämnas i enlighet med denna punkt.” [Ändr. 131]

ac)	I punkt 5 ska första stycket utgå. [Ändr. 132]

Punkt 5 andra stycket led b ska ersättas med följande:

”b)	fall där information har översänts till rättsliga myndigheter i medlemsstaterna och eller Europeiska åklagarmyndigheten,”[Ändr. 133]

ba)

I punkt 5, tredje stycket ska följande led införas efter led b:

”ba)	ärenden som har avvisats,” [Ändr. 134]

bb)

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Generaldirektören ska införa en intern rådgivnings- och kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll, som bland annat rör respekten för förfarandegarantierna och de grundläggande rättigheterna för de berörda personerna och för vittnena, och de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning, med särskild hänvisning till artikel 11.2. Lagenlighetskontrollen ska genomföras av de av Olafs experter inom juridik och utredningsförfaranden som är kvalificerade att inneha en befattning inom rättsväsendet i en medlemsstat. Deras utlåtande ska bifogas utredningens slutrapport.” [Ändr. 135]

bc)

Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enligt med artikel 19a med avseende på fastställandet av de förfaranderegler för utredningar som ska följas av Olafs personal. De delegerade akterna ska särskilt omfatta följande:

a)	det praktiska genomförandet av Olafs mandat och stadgar,

b)	detaljerade bestämmelser för utredningsförfaranden och tillåten utredningsverksamhet,

c)	de berörda personernas legitima rättigheter,

d)	rättssäkerhetsgarantier,

da)	bestämmelser om uppgiftsskydd och kommunikations- och informationspolitik samt tillgång till handlingar,

db)	bestämmelser om lagenlighetskontrollen och de berörda personernas möjligheter att överklaga,

dc)	förbindelser med Europeiska åklagarmyndigheten.

Under sitt förberedande arbete ska kommissionen samråda med övervakningskommittén och Europeiska datatillsynsmannen.

Alla delegerade akter som antas i enlighet med denna punkt ska offentliggöras för kännedom på Olafs webbplats på unionens samtliga officiella språk.” [Ändr. 136]

I punkt 8 första stycket ska följande led e läggas till:

”e)	förbindelser med Europeiska åklagarmyndigheten.”. [Ändr. 137]

ca)	I punkt 9 ska första stycket ersättas med följande: ”Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot generaldirektören eller häver hans eller hennes immunitet ska den samråda med övervakningskommittén.” [Ändr. 138]

14a.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Utvärderingsrapport och översyn

Senast fem år efter det datum som fastställts i enlighet med andra stycket i artikel 120.2i förordning (EU) 2017/1939 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om tillämpningen och följderna av denna förordning, särskilt vad gäller ändamålsenligheten och effektiviteten i samarbetet mellan Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten. Denna utvärdering ska åtföljas av ett yttrande från övervakningskommittén.

Senast två år efter överlämnandet av utvärderingsrapporten enligt första stycket ska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet om att modernisera Olafs ram, inklusive ytterligare eller mer detaljerade regler om inrättandet av Olaf, dess funktioner eller de förfaranden som är tillämpliga på dess verksamhet, med särskilt beaktande av dess samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten, gränsöverskridande utredningar och utredningar i medlemsstater som inte deltar i Europeiska åklagarmyndigheten.” [Ändr. 139]

14b.

Följande artikel 19a ska införas:

”Artikel 19a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17.8 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den … (dagen för denna förordnings ikraftträdande). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av fyraårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 17.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 17.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 140]

Artikel 2

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Artiklarna 12c och 12f som avses i artikel 1.12 ska tillämpas från och med den dag som fastställs i enlighet med artikel 120.2 andra stycket i förordning (EU) 2017/1939.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 42, 1.2.2019, s. 1.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(4) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(6) COM(2017)0589. Rapporten åtföljdes av en utvärdering, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SWD(2017)0332, och ett yttrande från Olafs övervakningskommitté, yttrande 2/2017.

(7) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(8) Artikel 129 kommer att införas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/XX (ny budgetförordning), om vilken en politisk överenskommelse har nåtts och som väntas antas under de kommande månaderna.

(9) Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, 12.10.2010, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(11) Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(13) EUT C …

(14) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

(16) Artikel 32a.3 kommer att införas i direktiv (EU) 2015/849 genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/XX om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om vilket en politisk överenskommelse nåddes den 19 december 2017 och som väntas antas under de kommande månaderna.

(17) Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, 12.10.2010, s. 1).

(18) Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/133

P8_TA(2019)0384

Inrättande av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning (COM(2018)0474 – C8-0273/2018 – 2018/0258(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/33)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0474),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0273/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0460/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 67.

(2) Denna ståndpunkt motsvarar de Ändring som antogs den 15 januari 2019 (Antagna texter; P8_TA(2019)0001).

P8_TC1-COD(2018)0258

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

De 2 140 tullkontor (3) som finns vid Europeiska unionens yttre gränser måste vara väl utrustade för att tullunionen ska fungera på ett effektivt och ändamålsenligt sätt . Behovet av tillräckliga och likvärdiga tullkontroller blir allt mer trängande inte bara på grund av tullens traditionella uppdrag att uppbära intäkter, utan även i allt högre grad därför att kontrollen av införseln och utförseln av varor över unionens yttre gränser måste förstärkas betydligt för att säkerställa både säkerhet och skydd. Samtidigt bör dock dessa kontroller av varubefordran över de yttre gränserna inte hindra utan tvärtom underlätta den lagliga handeln med tredjeländer och uppfylla villkoren i fråga om säkerhet och skydd . [Ändr. 1]

(1a)

Tullunionen är en hörnsten i Europeiska unionen, ett av världens största handelsblock, och den utgör en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera korrekt, på ett sätt som gynnar både företag och medborgare. I sin resolution av den 14 mars 2018 (4) uttryckte Europaparlamentet särskild oro över tullbedrägerier, som har skapat ett betydande inkomstbortfall för unionens budget. Europaparlamentet upprepade att ett starkare och mer ambitiöst Europa endast kan uppnås om det ges ökade finansiella resurser, och efterfrågade därför fortsatt stöd till befintliga politikområden, ökade anslag till unionens flaggskeppsprogram och att ytterligare ansvarsområden ska åtföljas av ytterligare finansiella resurser. [Ändr. 2]

(2)

För närvarande råder en obalans i medlemsstaternas utförande av tullkontrollerna. Skälen till denna obalans har att göra med både de geografiska skillnaderna mellan medlemsstaterna och deras respektive kapacitet och resurser samt bristen på standardiserade tullkontroller . Medlemsstaternas förmåga att reagera på de utmaningar som uppstår genom de ständigt föränderliga globala affärsmodellerna och leveranskedjorna är inte bara beroende av den mänskliga komponenten, utan även av tillgången till modern och tillförlitlig tullkontrollutrustning som fungerar ordentligt. Andra utmaningar, såsom den plötsliga ökningen av e-handeln, digitaliseringen av kontrollerna och inspektionerna, motståndskraften mot it-angrepp, sabotage, industrispionage och missbruk av uppgifter, kommer också att öka efterfrågan på bättre fungerande tullförfaranden . Tillhandahållandet av likvärdig tullkontrollutrustning är därför en viktig faktor för att råda bot på den rådande obalansen. Detta kommer att bidra till ett mer likvärdigt utförande av tullkontrollerna i alla medlemsstater och undvika att varutrafiken styrs om mot de svagaste punkterna. Alla varor som förs in i unionens tullområde bör omfattas av noggranna kontroller för att undvika att tullbedragare väljer den hamn som har fördelaktigaste villkor. För att säkerställa att medlemsstaterna stärker tullkontrollernas övergripande förmåga och enhetliga utförande krävs det en tydlig strategi för de svagaste punkterna. [Ändr. 3]

(3)

Medlemsstaterna Ett antal medlemsstater har vid upprepade tillfällen framfört behovet av ekonomiskt stöd och efterfrågat en grundlig analys av nödvändig utrustning. I sina slutsatser (5) om tullfinansiering av den 23 mars 2017 uppmanade rådet kommissionen att ”utvärdera möjligheten att finansiera behov av teknisk utrustning via sina framtida ekonomiska program (…) [och] förbättra samordningen och (…) samarbetet mellan tullmyndigheter och andra brottsbekämpande myndigheter i finansieringssyfte”. [Ändr. 4]

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (6) avses med tullkontroller tullmyndigheternas tillsyn av inte bara tullagstiftningen utan även av annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning. Sådan annan lagstiftning som ger tullmyndigheterna befogenhet att utföra specifika kontrolluppgifter är bland annat bestämmelser om beskattning, särskilt när det gäller punktskatter och mervärdesskatt, om de externa aspekterna av den inre marknaden, om den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln, om säkerhet i hela leveranskedjan och om skyddet av unionens och medlemsstaternas finansiella och ekonomiska intressen.

(5)

Stöd till tillräckliga och likvärdiga tullkontroller vid unionens yttre gränser gör det möjligt att maximera fördelarna med tullunionen. En särskild insats från unionens sida när det gäller tullkontrollutrustning som korrigerar nuvarande obalanser skulle dessutom bidra till den övergripande sammanhållningen mellan medlemsstaterna. Mot bakgrund av de utmaningar som världen står inför, och framför allt det fortsatta behovet av att skydda unionens och medlemsstaternas finansiella och ekonomiska intressen men samtidigt underlätta det lagliga handelsflödet, är tillgång till modern och tillförlitlig kontrollutrustning vid de yttre gränserna en absolut nödvändighet.

(6)	Det är därför lämpligt att inrätta ett nytt instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning som bör säkerställa att metoder som förfalskning av varor och andra olagliga affärsmetoder upptäcks . Redan befintliga former av ekonomiskt stöd bör övervägas . [Ändr. 5]

(7)

Eftersom medlemsstaternas tullmyndigheter har fått allt fler ansvarsområden, vilket ofta är ett arbete som även omfattar säkerhet och äger rum vid de yttre gränserna, måste likvärdigheten i utförandet av gränskontroller och tullkontroller vid de yttre gränserna säkerställas genom att medlemsstaterna får lämpligt ekonomiskt stöd från unionen. Det är också viktigt att främja samarbetet , med samtidig hänsyn till it-säkerheten, vid unionens gränser när det gäller kontroller av varor och personer mellan de nationella myndigheterna i varje medlemsstat som ansvarar för gränskontroll eller andra uppgifter som utförs vid gränsen. [Ändr. 6]

(8)	Det är därför nödvändigt att inrätta en fond för integrerad gränsförvaltning (nedan kallad fonden).

(9)	På grund av de rättsliga förhållanden som är tillämpliga på avdelning V i EUF-fördraget samt de olika rättsliga grunder som är tillämpliga på politiken för de yttre gränserna och tullkontroll är det inte juridiskt möjligt att inrätta fonden som ett enda instrument.

(10)

Fonden bör därför inrättas som en övergripande ram för unionens ekonomiska stöd på området gränsförvaltning och omfatta instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning (nedan kallat instrumentet) som inrättas genom denna förordning och det instrument för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… (7).

(11)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för instrumentet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (8) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. För att säkra budgetdisciplinen bör villkoren för hur bidragen ska prioriteras vara tydliga, definierade och utgå från de behov som har fastställts för de uppgifter som utförs av tullstationerna. [Ändr. 7]

(12)	Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/XXX (9) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta instrument. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag.

(13)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/XXX (10) inrättas ett tullprogram för samarbete i tullfrågor till stöd för tullunionen och tullmyndigheterna. För att bevara samstämmigheten mellan och den övergripande samordningen av samarbetsåtgärder bör alla dessa åtgärder genomföras inom ramen för en enda rättsakt och regeluppsättning. Det här instrumentet bör därför bara stödja inköp, underhåll och uppgradering av stödberättigande tullkontrollutrustning, medan tullprogrammet för samarbete i tullfrågor bör stödja närliggande åtgärder, exempelvis samarbetsåtgärder för bedömning av behov eller utbildning avseende den berörda utrustningen.

(13a)

Tullkontrollutrustning som finansieras inom ramen för detta instrument bör uppfylla optimala säkerhetsnormer, inbegripet normer för it-säkerhet, skydd, miljö och hälsa. [Ändr. 8]

(13b)

Uppgifter som tagits fram med tullkontrollutrustning som finansieras inom ramen för detta instrument bör endast vara tillgängliga för och behandlas av vederbörligen bemyndigad personal hos myndigheterna och bör skyddas tillräckligt mot obehörig åtkomst eller förmedling. Medlemsstaterna bör ha fullständig kontroll över dessa uppgifter. [Ändr. 9]

(13c)

Tullkontrollutrustning som finansieras inom ramen för detta instrument bör bidra till en optimal riskhantering på tullområdet. [Ändr. 10]

(13d)

Vid ersättning av gammal tullkontrollutrustning genom detta instrument bör medlemsstaterna ansvara för att gammal tullkontrollutrustning bortskaffas på ett miljövänligt sätt. [Ändr. 11]

(14)

Dessutom bör instrumentet i lämpliga fall också stödja inköp eller uppgradering av tullkontrollutrustning för att testa ny utrustning eller nya funktioner i den operativa verksamheten innan medlemsstaterna köper in sådan ny utrustning i stor skala. Vid test i den operativa verksamheten bör man i synnerhet beakta forskningsresultaten på området tullkontrollutrustning inom ramen för förordning (EU) [XXX/2018] (11).

(15)

Merparten av sådan tullkontrollutrustning kan vara lika användbar, eller användbar i vissa fall, för att kontrollera efterlevnaden av annan lagstiftning, t.ex. bestämmelser om gränsförvaltning, visering eller polissamarbete. Fonden för integrerad gränsförvaltning har därför utformats som två sinsemellan kompletterande instrument med olika, men med varandra sammanhängande, tillämpningsområden för inköp av utrustning. Å ena sidan utesluter instrumentet för gränsförvaltning och visering som inrättas genom förordning [2018/XXX] (12) utrustning som kan användas för både gränsförvaltning och tullkontroll. Å andra sidan ges genom instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning som inrättas genom den här förordningen ekonomiskt stöd inte bara till utrustning där tullkontroller är huvudsyftet, utan utrustningen kan även användas för andra relaterade syften såsom gränskontroller , skydd och säkerhet. Denna uppdelning av rollerna kommer att främja samarbete mellan myndigheter, som är en av beståndsdelarna av den europeiska integrerade gränsförvaltningen i enlighet med artikel 4 e i förordning (EU) 2016/1624 (13), och därigenom göra det möjligt för tullmyndigheter och gränsmyndigheter att arbeta tillsammans och maximera effekten av unionsbudgeten genom samägande av och driftskompatibilitet mellan kontrollutrustning. För att säkerställa att varje instrument eller utrustning som finansieras av fonden finns i permanent förvar hos den utsedda tullstationen som äger utrustningen, bör handlingen av samägande och kompatibilitet mellan tullmyndigheter och gränsmyndigheter definieras som icke-systematisk och oregelbunden. [Ändr. 12]

(16)

Genom undantag från budgetförordningen bör en åtgärd kunna finansieras genom flera av unionens program eller instrument för att vid behov möjliggöra och stödja samarbete och kompatibilitet mellan olika områden. I sådana fall får bidragen emellertid inte täcka samma kostnader i enlighet med förbudet mot dubbelfinansiering som fastställs i budgetförordningen. Om en medlemsstat redan har tilldelats eller fått bidrag från ett annat unionsprogram eller stöd från en unionsfond för att anskaffa samma utrustning bör detta bidrag eller stöd anges i ansökan. [Ändr. 13]

(16a)

Kommissionen bör uppmuntra gemensam upphandling och testning av tullkontrollutrustning mellan medlemsstaterna. [Ändr. 14]

(17)

Eftersom tullprioriteringar, hot och teknik kan förändras snabbt bör arbetsprogrammen inte sträcka sig över längre tidsperioder. Samtidigt innebär ett krav på årliga arbetsprogram att den administrativa bördan ökar för både kommissionen och medlemsstaterna, utan att detta är nödvändigt för genomförandet av instrumentet. Arbetsprogrammen bör därför i princip omfatta mer än ett budgetår. För att säkerställa att integriteten för unionens strategiska intressen bevaras uppmuntras dessutom medlemsstaterna att noga överväga it-säkerheten och riskerna för eventuell exponering av känsliga uppgifter utanför unionen vid upphandling av ny tullkontrollutrustning. [Ändr. 15]

(18)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av arbetsprogrammet enligt denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14). [Ändr. 16]

(19)

Ett centralt genomförande är nödvändigt för att uppnå det särskilda målet att garantera likvärdiga tullkontroller, men med tanke på det här instrumentets tekniska karaktär krävs förberedande arbete på teknisk nivå. Genomförandet bör därför underbyggas med enskilda behovsbedömningar som utgår från nationell expertis och erfarenhet i vilka medlemsstaternas tullförvaltningar deltar. Behovsbedömningarna bör göras enligt en klar och tydlig metod som omfattar ett minimum av åtgärder för att samla in de relevanta uppgifter som krävs. [Ändr. 17]

(20)

För att säkerställa regelbunden övervakning och rapportering bör ett system införas för att övervaka de resultat som uppnås och de åtgärder som genomförs inom ramen för instrumentet. Denna övervakning och rapportering bör baseras på kvantitativa och kvalitativa indikatorer som mäter effekterna av åtgärderna inom ramen för instrumentet. Medlemsstaterna bör säkerställa ett öppet och tydligt upphandlingsförfarande. Rapporteringskraven bör innefatta vissa detaljerade uppgifter om tullkontrollutrustning och upphandlingsförfaranden över en viss kostnadsnivå samt ett styrkande av kostnaderna . [Ändr. 18]

(21)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (15) behöver detta instrument utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av instrumentets konsekvenser i praktiken.

(22)

I syfte att möjliggöra en lämplig respons på förändrade politiska prioriteringar, hot och tekniker bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av denna förordning i syfte att fastställa arbetsprogram samt ändringar av syftena med tullkontrollen för stödberättigande åtgärder inom detta instrument och av förteckningen över indikatorer för att mäta uppnåendet av de särskilda målen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga och fullständigt öppna samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter får Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter får systematiskt delta i möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 19]

(23)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (16), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (17), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (18) och förordning (EU) 2017/1939 (19) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (20). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(24)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering. Finansieringen inom ramen för detta instrument bör respektera principerna om öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering. [Ändr. 20]

(25)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas på grundval av hur väl de bidrar till åtgärdernas särskilda mål och uppnår resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Användning av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen, bör därför övervägas. Vid arbetet med att uppnå instrumentets mål och samtidigt säkerställa en optimal användning av de finansiella resurserna bör man ha som rättesnöre att genomförandet ska bli effektivare och pengarna användas bättre. [Ändr. 21]

(26)

Eftersom målet för denna förordning, vilket är att inrätta ett instrument till stöd för tullunionen och tullmyndigheterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva till följd av rådande objektiva obalanser på geografisk nivå dem emellan, utan snarare, genom den likvärdiga nivå och kvalitet på tullkontrollerna som ett samordnat tillvägagångssätt och en centraliserad finansiering kommer att bidra till att tillhandahålla, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning inrättas ett instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning (nedan kallat instrumentet), som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning (nedan kallad fonden), för att tillhandahålla ekonomiskt stöd för inköp, underhåll och uppgradering av tullkontrollutrustning.

2. Fonden inrättas genom den här förordningen tillsammans med förordning [2018/XXX] om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering (21).

3. Den fastställer målen för instrumentet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.	tullmyndigheter: de myndigheter som definieras i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

2.	tullkontroller: de särskilda åtgärder som definieras i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

3.	tullkontrollutrustning: utrustning som i första hand är avsedd för utförande av tullkontroller.

4.	mobil tullkontrollutrustning: varje transportmedel som, utöver sin mobila kapacitet, är avsett att utgöra tullkontrollutrustning eller är fullt utrustat med tullkontrollutrustning.

underhåll: förebyggande, korrigerande och föregripande åtgärder, inklusive drifts- och funktionskontroller, service, reparation och översyn, men exklusive uppgradering, som är nödvändiga för att bibehålla eller återställa tullkontrollutrustning i specificerat operativt skick och uppnå maximal livslängd.

6.	uppgradering: ändringar som är nödvändiga för att försätta befintlig omodern tullkontrollutrustning i ett specificerat operativt skick som är anpassat till den senaste utvecklingen.

Artikel 3

Instrumentets mål

1. Som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning , och med det långsiktiga målet att alla tullkontroller i unionen standardiseras, är instrumentets allmänna mål att stödja tullunionen och tullmyndigheterna i fråga om att skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen för att främja samarbete mellan olika organ vid unionens gränser när det gäller kontroll av varor och personer , garantera säkerhet och skydd i unionen och skydda unionen mot illojal och olaglig handel, men samtidigt underlätta laglig affärsverksamhet. [Ändr. 22]

2. Instrumentets särskilda mål är att bidra till tillräckliga och likvärdiga tullkontroller genom fullständig öppenhet vid inköp, underhåll och uppgradering av relevant , säker, skyddad, miljövänlig och tillförlitlig tullkontrollutrustning som är anpassad till den senaste tekniska utvecklingen. Ett annat mål är att förbättra kvaliteterna på tullkontrollerna i medlemsstaterna för att undvika att varor styrs om mot de svagare punkterna i unionen. [Ändr. 23]

2a. Instrumentet ska bidra till genomförandet av en europeisk integrerad gränsförvaltning genom att stödja samarbete mellan organ samt delning av och kompatibilitet mellan ny utrustning som förvärvats genom instrumentet. [Ändr. 24]

Artikel 4

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av instrumentet för perioden 2021–2027 ska vara 1 149 175 000 EUR i 2018 års priser ( 1 300 000 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 25]

2. Det belopp som avses i punkt 1 får även täcka lagliga och kontrollerade utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra aktiviteter för förvaltning av instrumentet och bedömning av instrumentets prestationer och måluppfyllelse. Det får också täcka lagliga och kontrollerade utgifter för studier, expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder och utbyte av uppgifter mellan involverade medlemsstater , i den mån de har anknytning till instrumentets särskilda mål för att stödja det allmänna målet , samt utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och -utbyte, däribland gemensamma it-verktyg och annat tekniskt och administrativt bistånd som behövs i samband med förvaltningen av instrumentet. [Ändr. 26]

Artikel 5

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Instrumentet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

1a. Om den åtgärd som stöds omfattar inköp eller uppgradering av utrustning, ska kommissionen inrätta lämpliga skyddsåtgärder och beredskapsåtgärder för att säkerställa att all utrustning som köps in med stöd från unionens program och instrument används av de berörda tullmyndigheterna i alla relevanta fall. [Ändr. 27]

2. Instrumentet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen och särskilt genom bidrag.

3. Om den åtgärd som stöds omfattar inköp eller uppgradering av utrustning, ska kommissionen inrätta en samordningsmekanism som säkerställer effektivitet och kompatibilitet mellan all utrustning som köps in med stöd från unionens program och instrument , som ska möjliggöra samråd med och deltagande av berörda unionsbyråer, särskilt Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Samordningsmekanismen ska inbegripa deltagande av och samråd med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för att maximera mervärdet för unionen i frågor som rör gränsförvaltning . [Ändr. 28]

3a. Om den åtgärd som stöds omfattar inköp eller uppgradering av utrustning, ska kommissionen inrätta lämpliga skyddsåtgärder och beredskapsåtgärder för att säkerställa att all utrustning som köps in med stöd från unionens program och instrument uppfyller överenskomna normer om regelbundet underhåll. [Ändr. 29]

KAPITEL II

BERÄTTIGANDE

Artikel 6

Stödberättigande åtgärder

1. För att åtgärder ska vara berättigade till finansiering inom ramen för detta instrument ska de uppfylla följande krav:

a)	De ska vara inriktade på de mål som avses i artikel 3.

De ska stödja inköp, underhåll och uppgradering av tullkontrollutrustning som har ett eller flera av följande tullkontrollsyften:

1.	Icke-förstörande inspektion.

2.	Indikation om gömda objekt på människor.

3.	Strålningsdetektion och nuklididentifiering.

4.	Analys av prover i laboratorier.

5.	Provtagning och fältanalys av prover.

6.	Sökning med handhållen utrustning.

Bilaga 1 innehåller en vägledande förteckning över tullkontrollutrustning som kan användas för att uppnå de tullkontrollsyften som anges i punkterna 1–6.

2. Genom undantag från punkt 1 får, i vederbörligen motiverade fall, åtgärderna även omfatta fullständig öppenhet vid inköp, underhåll och uppgradering av tullkontrollutrustning för att testa ny utrustning eller nya funktioner i den operativa verksamheten. [Ändr. 30]

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på att ändra de tullkontrollsyften som anges i punkt 1 b och i bilaga 1 om en sådan revidering anses nödvändig och för att hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen, föränderliga mönster för varusmuggling och nya, smarta och innovativa lösningar för tullkontrollsyften . [Ändr. 31]

4. Tullkontrollutrustning som finansieras inom ramen för detta instrument bör främst användas för tullkontroller, men får användas för andra syften än tullkontroller, inbegripet för personkontroll för att bistå de nationella gränsförvaltningsmyndigheterna och för undersökningar för att uppfylla instrumentets allmänna och särskilda mål, som anges i artikel 3 . [Ändr. 32]

4a. Kommissionen bör uppmuntra gemensam upphandling och testning av tullkontrollutrustning mellan medlemsstaterna. [Ändr. 33]

Artikel 7

Stödberättigade enheter

Genom undantag från artikel 197 i budgetförordningen ska stödberättigade enheter vara medlemsstaternas tullmyndigheter om de tillhandahåller den information som krävs för behovsbedömningarna enligt artikel 11.3.

Artikel 8

Medfinansieringssatser

1. Instrumentet får finansiera upp till 80 % av en åtgärds totala stödberättigande kostnader.

2. All finansiering som överskrider detta tak får endast beviljas i vederbörligen motiverade undantagsfall.

2a. Finansiering som överskrider det taket får beviljas för gemensam upphandling och testning av tullkontrollutrustning mellan medlemsstaterna. [Ändr. 34]

2b. De undantagsfall som avses i punkt 2 får omfatta inköp av ny tullkontrollutrustning och överlämning av den till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns reserv för teknisk utrustning. Huruvida tullkontrollutrustningen kan tas upp i reserven för teknisk utrustning ska fastställas i enlighet med artikel 5.3. [Ändr. 35]

Artikel 9

Stödberättigande kostnader

Följande Samtliga kostnader i samband med de åtgärder som avses i artikel 6 ska inte vara stödberättigande enligt vara berättigade till finansiering inom ramen för instrumentet , med undantag för följande : [Ändr. 36]

a)	Kostnader för förvärv av mark.

aa)	Kostnader för utbildning eller kompetensutveckling som är nödvändig för att använda utrustningen. [Ändr. 37]

b)	Kostnader för infrastruktur, t.ex. byggnader och utomhusutrymmen, och möbler.

Kostnader för elektroniska system, med undantag för programvara och programvaruuppdateringar som är helt nödvändig för att använda tullkontrollutrustningen och med undantag för elektronisk programvara och programmering som är nödvändig för att koppla samman befintlig programvara med tullkontrollutrustningen . [Ändr. 38]

d)	Kostnader för nät, såsom säkrade och osäkra kommunikationskanaler, eller abonnemang , med undantag för nät eller abonnemang som är helt nödvändiga för att använda tullkontrollutrustningen . [Ändr. 39]

e)	Kostnader för transportmedel, såsom fordon, luftfartyg eller fartyg, med undantag för mobil tullkontrollutrustning.

f)	Kostnader för förbrukningsmaterial, inbegripet referens- eller kalibreringsmaterial, för tullkontrollutrustningen.

g)	Kostnader för personlig skyddsutrustning.

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 10

Tilldelning, komplementaritet och kombinerad finansiering

1. Bidrag inom instrumentet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2. I enlighet med artikel 195 f i budgetförordningen ska bidrag tilldelas de stödberättigade enheter som avses i artikel 7 utan ansökningsomgångar.

3. Genom undantag från artikel 191 i budgetförordningen kan en åtgärd som har fått ett bidrag från tullprogrammet för samarbete i tullfrågor som inrättats genom förordning (EU) [2018/XXX] (22) eller något annat unionsprogram även få bidrag genom instrumentet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den ackumulerade finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

KAPITEL IV

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING

Artikel 11

Arbetsprogram

1. Instrumentet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110.2 i budgetförordningen.

2. Arbetsprogrammen ska antas avKommissionen genom en genomförandeakt. Den genomförandeakten ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15 14 med avseende på ändring av bilaga 2a för fastställande av arbetsprogram . [Ändr. 40]

3. Utarbetandet av de arbetsprogram som avses i punkt 1 ska styrkas av en enskild behovsbedömning, som ska bestå av följande som ett minimum: [Ändr. 41]

a)	En gemensam kategorisering av gränsövergångsställen.

b)	En fullständig förteckning över tillgänglig och funktionell tullkontrollutrustning. [Ändr. 42]

c)	En gemensam bestämning av en teknisk minimistandard och en optimal standard för tullkontrollutrustning med hänvisning till kategorin av gränsövergångsställen. [Ändr. 43]

ca)	En bedömning av en optimal nivå för tullkontrollutrustning med hänvisning till kategorin av gränsövergångsställen. [Ändr. 44]

d)	En detaljerad beräkning av finansiella behov allt efter tullverksamhetens omfattning och den relativa arbetsbördan . [Ändr. 45]

Behovsbedömningen ska vara en följd av åtgärder som genomförts inom Tull 2020-programmet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013 (23), eller inom tullprogrammet för samarbete i tullfrågor, som inrättats genom förordning (EU) [2018/XXX] (24), och ska uppdateras regelbundet och minst vart tredje år.

Artikel 12

Övervakning och rapportering

1. Indikatorer för rapportering om instrumentets I enlighet med sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 38.3 e i i budgetförordningen ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om programmets prestationer. Kommissionens prestationsrapportering ska omfatta information om både framsteg mot de allmänna och särskilda målen i artikel 3 anges i bilaga 2 och tillkortakommanden . [Ändr. 46]

2. Indikatorer för rapportering om instrumentets framsteg i riktning mot uppnåendet av de allmänna och särskilda målen i artikel 3 anges i bilaga 2. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av instrumentets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på att ändra bilaga 2 för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering i syfte att tillhandahålla Europaparlamentet och rådet uppdaterade kvalitativa och kvantitativa uppgifter om programmets prestationer . [Ändr. 47]

3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter uppgifterna för övervakning av instrumentets genomförande och resultat är jämförbara och fullständiga och att de samlas in resurseffektivt, på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och rättidigt inom föreskiven tid . För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel. Kommissionen ska tillhandahålla Europaparlamentet och rådet tillförlitlig information om kvaliteten på de prestationsuppgifter som använts. [Ändr. 48]

4. De rapporteringskrav som avses i punkt 3 ska innehålla minst ett årligt meddelande till kommissionen med följande uppgifter, om kostnaden för en tullkontrollutrustning överstiger 10 000 EUR exklusive skatt:

a)	Datum för idrifttagning och avveckling av tullkontrollutrustningen.

b)	Statistik över användningen av tullkontrollutrustningen.

c)	Uppgifter om resultaten av användningen av tullkontrollutrustningen.

ca)	Förekomst av utrustning som finansierats via unionens budget och utrustningens skick fem år efter det att den togs i drift. [Ändr. 49]

cb)	Uppgifter om när tullkontrollutrustningen underhållits. [Ändr. 50]

cc)	Uppgifter om upphandlingsförfarandet. [Ändr. 51]

cd)	Styrkande av kostnader. [Ändr. 52]

Artikel 13

Utvärdering

1. Utvärderingar av åtgärder som finansieras inom ramen för instrumentet och som avses i artikel 6 ska utföras utan onödiga dröjsmål bedöma instrumentets resultat, inverkan och ändamålsenlighet och utföras inom föreskriven tid för att kunna användas säkerställa att de används på ett effektivt sätt i beslutsprocessen. [Ändr. 53]

2. En interimsutvärdering av instrumentet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av instrumentet, dock senast fyra tre år efter det att instrumentet började genomföras. [Ändr. 54]

Interimsutvärderingen ska innehålla iakttagelser som är nödvändiga för att fatta beslut om en uppföljning av programmet efter 2027 och dess mål. [Ändr. 55]

3. Vid slutet av instrumentets genomförande, dock senast fyra tre år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av instrumentet. [Ändr. 56]

4. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer och tillvaratagna erfarenheter till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 57]

4a. Kommissionen ska ta med årliga partiella utvärderingar i kommissionens rapport Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning. [Ändr. 58]

KAPITEL V

UTÖVANDE AV DELEGERING OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 14

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3 , 11.2 och 12.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 59]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.3 , 11.2 och 12.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 60]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3 , 11.2 och 12.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 61]

Artikel 15

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av tullprogramkommittén enligt artikel 18 i förordning (EU) [2018/XXX] (25).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 62]

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten , och därigenom visa på mervärdet med unionen och stödja kommissionens insatser för insamling av uppgifter för att öka insynen i budgeten . [Ändr. 63]

2. För att säkerställa öppenhet och insyn ska kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende regelbundet informera allmänheten om instrumentet, och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats instrumentet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål , med hänvisning till bland annat de arbetsprogram som avses i artikel 3 11 . [Ändr. 64]

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.4, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 67.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.

(3) Bilagan till årsrapporten om tullunionens resultat från 2016 finns på: https://ec.europa.eu/info/publications/annual-activity-report-2016-taxation-and-customs-union_en.

(4) P8_TA(2018)0075: Nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020.

(5) https://www.consilium.europa.eu/media/22301/st09581en17-vf.pdf och http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-7586-2017-INIT/sv/pdf.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(7) COM(2018)0473.

(8) Interinstitutionellt avtal av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (EUT C 373, 20.12.2013, s. 1).

(9) COM(2016)0605.

(10) COM(2018)0442.

(11) COM(2018)0435.

(12) COM(2018)0473.

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(15) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(17) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(18) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(19) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(21) COM(2018)0473.

(22) COM(2018)0442.

(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 209).

(24) COM(2018)0442.

(25) COM(2018)0442.

BILAGA 1

Vägledande förteckning över tullkontrollutrustning efter tullkontrollsyfte enligt artikel 6.1 b

TULLKONTROLLSYFTE	TULLKONTROLLUTRUSTNING
	KATEGORI	TILLÄMPNING
Icke-förstörande inspektion	Röntgenskanner – hög energi	Containrar, lastbilar, järnvägsvagnar och fordon
	Röntgenskanner – låg energi	Lastpallar, lådor och paket
		Passagerarbagage
		Fordon
	Röntgen med bakåtstrålning	Containrar
		Lastbilar
		Fordon
	Övriga	System för automatisk nummerskylts- och containerigenkänning
		Vågar för fordonsvägning
		Gaffeltruckar och liknande mobil tullkontrollutrustning
Indikation om gömda objekt på människor (1)	Röntgenbåge Röntgenbaserad båge med bakåtstrålning	Används främst på flygplatser för att upptäcka gömda objekt på människor (narkotika, sprängämnen, kontanter)
	Kroppsskanner
	Millimetervågbaserad säkerhetsskanner
Strålningsdetektion och nuklididentifiering	Radiologisk och nukleär detektion	Personlig strålningsmonitor/-detektor
		Handhållen strålningsdetektor
		Utrustning för isotopidentifiering
		Portalmonitor för strålningsdetektion (RPM)
		Spektrometrisk portalmonitor för identifiering av isotoper (SPM)
Analys av prover i laboratorier	Identifiering, kvantifiering och kontroll av alla slags varor	Gas-vätskekromatografi (GC, LC, HPLC osv.)
		Spektrometri och tekniker i kombination med spektrometri (IR, Raman, UV-VIS, fluorescens, GC-MS osv.)
		Röntgenutrustning (XRF osv.)
		NMR-spektrometri och analys av stabila isotoper
		Annan laboratorieutrustning (AAS, verktyg för destillationsanalys, DSC, elektroforesapparat, mikroskop, LSC, rökmaskin osv.)

[Ändr. 65, 66, 67 och 68]

TULLKONTROLLSYFTE	TULLKONTROLLUTRUSTNING
TULLKONTROLLSYFTE	KATEGORI	TILLÄMPNING
Provtagning och fältanalys av prover	Spårdetektion med spektrometri för jonrörlighet	Bärbar utrustning för att hitta spår av specifika material som kan utgöra ett hot
	Spårdetektion med sökhund	För en rad risker på små och större objekt
	Provtagning	Verktyg för provtagning, dragskåp, handskbox
	Mobila laboratorier	Fullständigt utrustat fordon för fältanalys av prover
	[Analys av organiskt material, metaller och legeringar] Handhållna detektorer	Kemiska kolorimetriska tester
		Ramanspektroskopi
		Infraröd spektroskopi
		Röntgenfluorescens
		Gasdetektorer för containrar
Sökning med handhållen utrustning	Personliga handverktyg	Fickverktyg
		Mekanisk verktygslåda
		Teleskopspegel
	Apparater, anordningar	Endoskop
		Stationär eller handhållen metalldetektor
		Kameror för att kontrollera fordons undersida
		Ultraljudsanordning
		Densitetsmätare
	Övriga	Undervattenssökning

(1) Med förbehåll för tillämplig lagstiftning och andra rekommendationer i fråga om hälsoskydd och respekt för den personliga integriteten.

BILAGA 2

Indikatorer

Särskilt mål: Bidra till likvärdiga och tillräckliga tullkontroller genom inköp, underhåll och uppgradering av relevant och tillförlitlig tullkontrollutrustning som är anpassad till den senaste tekniska utvecklingen

1. Tillgänglig utrustning

a)	Tillgång till tullkontrollutrustning som uppfyller överenskomna standarder, vid gränsövergångsställen till lands (efter typ av utrustning)

b)	Tillgång till tullkontrollutrustning som uppfyller överenskomna standarder, vid gränsövergångsställen till sjöss (efter typ av utrustning)

c)	Tillgång till tullkontrollutrustning som uppfyller överenskomna standarder, vid luftgränsövergångsställen (efter typ av utrustning)

d)	Tillgång till tullkontrollutrustning som uppfyller överenskomna standarder, vid gränsövergångsställen för postbefordran (efter typ av utrustning)

e)	Tillgång till tullkontrollutrustning som uppfyller överenskomna standarder, vid järnvägsgränsövergångsställen (efter typ av utrustning)

1a. Skydd och säkerhet

a)	Graden av efterlevnad av säkerhetsstandarder för tullkontrollutrustning vid alla gränsövergångsställen, inbegripet it-säkerhet.

b)	Graden av efterlevnad av skyddsstandarder för tullkontrollutrustning vid alla gränsövergångsställen. [Ändr. 69]

1b. Hälsa och miljö

a)	Graden av efterlevnad av hälsostandarder för tullkontrollutrustning vid alla gränsövergångsställen.

b)	Graden av efterlevnad av miljöstandarder för tullkontrollutrustning vid alla gränsövergångsställen. [Ändr. 70]

BILAGA 2a

Arbetsprogram [Ändr. 71]

BILAGA 2b

Undantagsfall i samband med överskjutande finansiering [Ändr. 72]

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/153

P8_TA(2019)0385

Inrättande av ett tullprogram för samarbete i tullfrågor ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett tullprogram för samarbete i tullfrågor (COM(2018)0442 – C8-0261/2018 – 2018/0232(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/34)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0442),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0261/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A8-0464/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 45.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 15 januari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0008).

P8_TC1-COD(2018)0232

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) /… om inrättande av ett tullprogram för samarbete i tullfrågor

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Det Tull 2020-program Tull 2020-programmet, som inrättades genom förordning (EU) nr 1294/2013 (3) och dess föregående program föregångare har i betydande mån bidragit avsevärt till att underlätta och förstärka stärka tullsamarbetet. Många av verksamheterna på tullområdet Mycket av tullverksamheten är gränsöverskridande genom att de den involverar och berör samtliga medlemsstater, och de kan således därför inte utföras genomföras ändamålsenligt och effektivt av enskilda medlemsstater varje medlemsstat på egen hand . Ett unionsomfattande tullprogram på unionsnivå som genomförs av kommissionen erbjuder förser medlemsstaterna en unionsram inom vilken de kan med ramar på unionsnivå för att utveckla dessa samarbetsaktiviteter detta samarbete , vilket är mera mer kostnadseffektivt än om varje medlemsstat själv skulle inrätta enskilda inrättar sina egna samarbetsramar på bilateral eller multilateral grund. En fortsatt finansiering från unionens sida av verksamheter på området för tullsamarbete bör följaktligen säkerställas genom att man inrättar nivå . Tullprogrammet spelar också en väsentlig roll för att skydda unionens och medlemsstaternas budgetintressen genom att säkerställa en effektiv uppbörd av tullar och utgör därmed en viktig inkomstkälla för unionens budget och de nationella budgetarna, bland annat genom sitt fokus på uppbyggnad av it-kapacitet och ökat samarbete på tullområdet. Vidare är harmoniserade och standardiserade kontroller nödvändiga för att spåra olagliga gränsöverskridande flöden av varor och bekämpa bedrägerier. Det är därför lämpligt och i effektivitetens intresse att säkerställa kontinuiteten i unionens finansieringsverksamhet på området för tullsamarbete genom att ett nytt program inrättas på samma område, nämligen tullprogrammet (programmet). [Ändr. 1]

(1a)

I 50 år har tullunionen, som förverkligats av de nationella tullmyndigheterna, utgjort en hörnsten för unionen, som är ett av världens största handelsblock. Tullunionen är ett viktigt exempel på framgångsrik integration i unionen och en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera ordentligt och på ett sätt som gynnar både företagen och allmänheten. I sin resolution av den 14 mars 2018 Nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 uttryckte parlamentet särskild oro över tullbedrägerier. En starkare och mer ambitiös union kan uppnås endast om den får förstärkta finansiella medel, kontinuerligt stöd för befintlig politik och ökade resurser. [Ändr. 2]

(2)

Tullunionen har utvecklats väsentligt avsevärt under de femtio senaste 50 åren och tullförvaltningarna utför fullgör nu framgångsrikt en bred uppsättning av lång rad olika uppgifter vid gränserna. Tillsammans gränsen . De arbetar de för tillsammans och strävar efter att underlätta handeln en etisk och rättvis handel och minska byråkratin, ta ut inkomster för inkassera intäkter till nationella budgetars och unionsbudgetens räkning och unionsbudgeten och hjälpa till att skydda allmänheten mot terrorism, befolkningen mot terroristhot , hälso- och miljöhot och samt andra hot. Särskilt införandet av den EU-omfattande genom att införa gemensamma ramen ramar för riskhantering (4) och tullens kontroll av förflyttningar av på tullområdet på unionsnivå och genom att kontrollera stora kontantbelopp kontantflöden för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism innebär att tullen står i främsta ledet när det gäller går tullmyndigheterna i bräschen för att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet och illojal konkurrens . Med detta breda tanke på deras omfattande uppdrag utgör tullen tullmyndigheterna nu i praktiken den ledande myndigheten de huvudansvariga myndigheterna för kontroll kontrollen av varor vid unionens yttre gränser. Mot denna bakgrund bör tullprogrammet inte enbart täcka bara omfatta tullsamarbete utan även stödja tullmyndigheternas uppdrag i stort det bredare tulluppdrag som det anges i artikel 3 i förordning (EU) nr 952/2013, dvs. att övervaka nämligen tillsynen av unionens internationella handel, bidra till och genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå unionspolitik som har betydelse för ett inflytande på handeln, och bidra till leveranskedjans säkerhet. Den rättsliga grunden täcker således i denna förordning bör därför omfatta tullsamarbete (artikel 33 i EUF-fördraget), den inre marknaden (artikel 114 i EUF-fördraget) och handelspolitiken (artikel 207 i EUF-fördraget). [Ändr. 3]

(3)

Programmet bör som ett allmänt mål bistå medlemsstaterna och kommissionen genom att tillhandahålla en ram för åtgärder som har som mål syftar till att stödja tullunionen och tullmyndigheterna bör programmet med det långsiktiga målet att alla tullförvaltningar i unionen ska samarbeta så nära som möjligt, bidra till att skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen, skydda unionen mot illojal och olaglig illojala och olagliga affärsmetoder samtidigt som legitim affärsverksamhet gynnas, garantera uppmuntras , säkerhet och skydd för unionen och dess invånare garanteras och konsumentskyddet därigenom stärks samt underlätta legitim handel, så att företag och invånare allmänhet till fullo kan dra nytta av den inre marknadens och världshandelns fördelar. potential . [Ändr. 4]

(3a)

Det har blivit uppenbart att vissa av de system som avses i artikel 278 i unionens tullkodex endast delvis kan införas till den 31 december 2020, vilket innebär att icke-elektroniska system kommer att fortsätta att användas efter detta datum, och i avsaknad av lagstiftningsändringar som förlänger denna tidsfrist kommer företag och tullmyndigheter inte att kunna fullgöra sina skyldigheter och rättsliga förpliktelser när det gäller tullverksamheten. Därför bör ett av programmets främsta särskilda mål vara att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att inrätta sådana elektroniska system. [Ändr. 5]

(3b)

Tullförvaltning och tullkontroll är ett dynamiskt politikområde som står inför nya utmaningar till följd av globala affärsmodeller och leveranskedjor som hela tiden utvecklas, liksom föränderliga konsumtionsmönster och digitalisering, såsom e-handel, inbegripet sakernas internet, dataanalys, artificiell intelligens och blockkedjeteknik. Programmet bör stödja tullförvaltningen i sådana situationer och möjliggöra användning av innovativa lösningar. Dessa utmaningar understryker ytterligare behovet av samarbete mellan tullmyndigheter och behovet av en enhetlig tolkning och ett enhetligt genomförande av tullagstiftningen. När de offentliga finanserna står under tryck ökar omfattningen av världshandeln, och bedrägerier och smuggling är ett växande problem. Programmet bör bidra till att bemöta dessa utmaningar. [Ändr. 6]

(3c)

För att säkerställa maximal effektivitet och undvika överlappningar bör kommissionen samordna genomförandet av programmet med relaterade unionsprogram och unionsfonder. Detta inbegriper i synnerhet Fiscalisprogrammet, EU:s program för bedrägeribekämpning och programmet för den inre marknaden, liksom Fonden för inre säkerhet och Fonden för integrerad gränsförvaltning, reformstödsprogrammet, programmet för ett digitalt Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa samt rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel med dess genomförandeförordning och genomförandebestämmelser. [Ändr. 7]

(3d)

När det gäller Förenade kungarikets eventuella utträde ur unionen beaktar finansieringsramen för programmet inte de kostnader som följer av avtalet om utträde och den eventuella framtida relationen mellan Förenade kungariket och unionen. Undertecknandet av detta avtal, Förenade kungarikets tillbakadragande från alla befintliga tullsystem och tullsamarbeten samt upphörandet av dess rättsliga skyldigheter på detta område skulle kunna leda till ytterligare kostnader som inte kan uppskattas exakt vid tidpunkten för inrättandet av programmet. Kommissionen bör därför överväga att avsätta tillräckliga medel för att förbereda sig för dessa eventuella kostnader. Dessa kostnader bör dock inte täckas av programmets finansieringsram, eftersom den budget som anslås i programmet bara kommer att räcka till de kostnader som realistiskt kunde förutses vid tidpunkten för inrättandet av programmet. [Ändr. 8]

(4)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (5), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(5)

För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör programmet vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidater och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa samtliga villkor är uppfyllda. Det får även vara öppet för andra tredjeländer i enlighet med på de villkor som anges föreskrivs i särskilda avtal mellan unionen och de berörda länderna om dessa länder angående deras länders deltagande i unionens program, om detta deltagande ligger i unionens program. intresse och har en positiv inverkan på den inre marknaden utan att påverka konsumentskyddet . [Ändr. 9]

(6)

Programmet bör omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) [2018/XXX 1046 ] (6) (nedan kallad budgetförordningen ) är tillämplig på detta program. I den förordningen budgetförordningen fastställs regler reglerna för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter. [Ändr. 10]

(7)

De åtgärder som genomfördes inom Tull 2020-programmet och har visat sig vara adekvata och bör därför behållas, medan andra som har visat sig vara inadekvata bör avslutas . För att programmet ska kunna verkställas på ett enklare och mer flexibelt sätt och därigenom bättre uppnå sina mål bör åtgärderna fastställas enbart i form av övergripande kategorier, med en förteckning över belysande exempel på konkreta verksamheter. Genom samarbete och kapacitetsuppbyggnad bör tullprogrammet programmet även stimulera och stödja införande och utnyttjande av innovationer, för att ytterligare förbättra tullens förmåga att utföra sina kärnuppgifter. [Ändr. 11]

(8)

Genom förordning [2018/XXX] inrättas, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, ett instrument för tullkontrollutrustning (7). För att bevara samstämmigheten mellan och den övergripande samordningen av alla samarbetsåtgärder avseende tull och tullkontrollutrustning bör alla dessa åtgärder genomföras inom ramen för en enda rättsakt och regeluppsättning, dvs. som utgörs av den här förordningen. Instrumentet för tullkontrollutrustning bör följaktligen enbart stödja inköp, underhåll och uppgradering av stödberättigad utrustning, medan detta program bör stödja alla andra relaterade åtgärder, exempelvis samarbetsåtgärder för bedömning av utrustningsbehov eller, i tillämpliga fall, utbildning avseende inköpt utrustning. [Ändr. 12]

(9)

Utbytet av tulluppgifter och relaterad information är grundläggande för att tullen ska kunna fungera och täcker mycket mer än blott utbyten inom tullunionen. Anpassningar eller utvidgningar av europeiska elektroniska system till tredjeländer som inte är associerade till programmet och internationella organisationer skulle kunna vara av intresse för unionen eller medlemsstaterna. När det motiveras av ett sådant intresse bör följaktligen anpassningar eller utvidgningar av europeiska elektroniska system till att även omfatta samarbete med tredjeländer och internationella organisationer betraktas som stödberättigande kostnader inom ramen för programmet.

(10)

Med tanke på vikten av globalisering globaliseringens betydelse bör programmet fortsätta att ge möjlighet att involvera externa experter, i den mening som avses i artikel 238 i budgetförordningen. Sådana externa experter bör främst utgöras av företrädare för statliga myndigheter, även från icke-associerade tredjeländer, liksom akademiker och företrädare för internationella organisationer, ekonomiska aktörer eller det civila samhället. [Ändr. 13]

(11)

I linje med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010Översyn av EU:s budget (8), dvs. att förenkla finansieringsprogram och göra dem samstämmiga, bör medel delas med andra av unionens finansieringsinstrument när programmets planerade åtgärder eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument – med beaktande av att det belopp som anslås till programmet beräknas utan hänsyn till att det kan uppstå oförutsedda utgifter – vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering. Programmets åtgärder bör säkerställa samstämmighet i användningen av unionens medel till stöd för tullunionen och tullmyndigheterna. [Ändr. 14]

(11a)

Inköp av programvara som behövs för att utföra noggranna gränskontroller bör berättiga till finansiering inom ramen för programmet. Vidare bör inköp av programvara som kan användas i alla medlemsstater uppmuntras i syfte att underlätta utbytet av data. [Ändr. 15]

(12)

Den största delen En större del av anslaget till programmet bör gå till åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad. Särskilda bestämmelser bör beskriva gemensamma respektive nationella komponenter i de europeiska elektroniska systemen. Vidare bör åtgärders räckvidd och kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden fastställas tydligt. För att säkerställa sammanhållning och samordning när det gäller åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad bör det i programmet föreskrivas att kommissionen ska utveckla och uppdatera en flerårig strategisk plan för tullens elektroniska system, med målet att skapa en elektronisk miljö som säkerställer konsekvens och driftskompatibilitet mellan tullsystemen i unionen. [Ändr. 16]

(13)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG (9) uppmanas kommissionen att utarbeta en flerårig strategisk plan för tullen, i syfte att skapa en sammanhängande och kompatibel elektronisk tullmiljö för unionen. Utvecklingen och driften av de elektroniska system som tas upp i denna fleråriga strategiska plan finansieras huvudsakligen genom programmet. För att säkerställa att programmet och den fleråriga strategiska planen är samstämmiga och samordnade bör de relevanta bestämmelserna i det beslutet tas med i denna förordning. Eftersom alla relevanta bestämmelser i beslut nr 70/2008/EG har övertagits av förordning (EU) nr 952/2013 eller tas över av denna förordning, bör det beslutet upphävas.

(14)

Denna förordning Kommissionen bör anta genomföras med hjälp av arbetsprogram för tillämpningen av denna förordning . Med tanke på att de mål som ska uppnås har medellång respektive långfristig är av medellång- till långsiktig karaktär och utgående från tidigare erfarenheter bör arbetsprogrammen kunna täcka flera år. Övergången från årliga till fleråriga arbetsprogram kommer att minska den administrativa bördan för både kommissionen och medlemsstaterna. [Ändr. 62]

(14a)

I linje med iakttagelserna i de två särskilda rapporter som nyligen antagits av Europeiska revisionsrätten på tullområdet, nämligen den särskilda rapporten nr 19/2017 av den 5 december 2017. Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen och den särskilda rapporten nr 26/2018 av den 10 oktober 2018 En rad förseningar av tullens it-system: vad har gått fel?, bör de åtgärder som vidtas inom ramen för tullprogrammet för samarbete i tullfrågor syfta till att åtgärda de brister som påpekats. [Ändr. 17]

(14b)

Den 4 oktober 2018 antog Europaparlamentet en resolution om kampen mot tullbedrägerier och skyddet av unionens egna medel. Slutsatserna i denna resolution bör beaktas i samband med de åtgärder som genomförs inom ramen för programmet. [Ändr. 18]

(15)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10). [Ändr. 63]

(16)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av instrumentets konsekvenser i praktiken.

(17)

I syfte att möjliggöra en lämplig respons på ändringar av de politiska prioriteringarna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets särskilda mål uppnåtts, upprättandet och uppdaterandet av den fleråriga strategiska planen för tullområdet samt fastställandet av de fleråriga arbetsprogrammen . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som förbereder delegerade akter. [Ändr. 64]

(18)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (16) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Enligt förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och andra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (17). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(19)

(20)

(21)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(22)	Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013, som därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning inrättas ett tullprogram för samarbete i tullfrågor (nedan kallat programmet).

2. Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.	tullmyndigheter: de myndigheter som definieras i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

2.	europeiska elektroniska system: de elektroniska system som krävs för tullunionen och för utförandet av tullmyndigheternas uppdrag.

3.	tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

Artikel 3

Programmets mål

1. I syfte att uppnå det långsiktiga målet att alla tullförvaltningar i unionen ska samarbeta så nära som möjligt, och i syfte att garantera säkerhet och skydd i medlemsstaterna och skydda unionen mot bedrägerier och illojala och olagliga affärsmetoder, och samtidigt främja legitim affärsverksamhet och en hög konsumentskyddsnivå, är programmets allmänna mål är att stödja tullunionen och tullmyndigheterna när det gäller att skydda i skyddet av unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen, garantera säkerhet och skydd i unionen och skydda unionen mot illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet underlättas. [Ändr. 20]

2. Programmets har följande särskilda mål:

1.	är Att stödja utarbetande och ett enhetligt genomförande av tullagstiftning och tullpolitik, liksom tullsamarbete.

Bistå med uppbyggnad av it-kapacitet genom administrativ kapacitet, däribland personalens kompetens, och utveckling, underhåll och drift av de europeiska elektroniska systemen. system som avses i artikel 278 i unionens tullkodex och möjliggöra en smidig övergång till en papperslös miljö och handel i enlighet med artikel 12 i denna förordning .

3.	Finansiera gemensamma åtgärder genom samarbetsmekanismer som gör det möjligt för tjänstemän att genomföra gemensamma operativa insatser inom sina huvudsakliga ansvarsområden, utbyta erfarenheter på tullområdet och med gemensamma krafter arbeta för resultat på tullområdet.

4.	Stärka personalkompetensen, stödja tulltjänstemännens yrkesfärdigheter och ge dem möjlighet att fullgöra sina uppgifter på en enhetlig grund.

5.	Stödja innovation på det tullpolitiska området. [Ändr. 21]

2a. Programmet ska vara förenligt med och utnyttja eventuella synergieffekter med andra av unionens åtgärdsprogram och fonder som har liknande mål på närliggande områden [Ändr. 22]

2b. Vid genomförandet av programmet ska principerna om öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering respekteras. [Ändr. 23]

2c. Programmet ska också stödja en kontinuerlig utvärdering och övervakning av samarbetet mellan tullmyndigheter i syfte att identifiera svagheter och möjliga förbättringar. [Ändr. 24]

Artikel 4

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 842 844 000 EUR i 2018 års priser ( 950 000 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 25]

2. Där det är nödvändigt och vederbörligen motiverat får det belopp som avses i punkt 1 får även täcka utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra aktiviteter för förvaltning av programmet och bedömning av programmets resultat och måluppfyllelse. Det får också täcka utgifter för studier, expertmöten och informations- och kommunikationsåtgärde från kommissionens sida riktade till medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna , i den mån de har anknytning till programmets mål, samt liksom utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning behandling och -utbyte, utbyte av information , däribland gemensamma it-verktyg och annat tekniskt och administrativt bistånd som behövs i samband med förvaltningen av programmet, i den mån sådana aktiviteter krävs för att programmets mål ska uppnås . [Ändr. 26]

2a. Programmet ska inte användas för att täcka kostnader i samband med Förenade kungarikets eventuella utträde ur unionen. Kommissionen ska på grundval av sin egen bedömning avsätta medel för att täcka kostnaderna i samband med Förenade kungarikets tillbakadragande från alla unionens tullsystem och tullsamarbeten samt upphörandet av dess rättsliga skyldigheter på detta område.

Innan kommissionen avsätter dessa medel ska den göra en uppskattning av de potentiella kostnaderna och informera Europaparlamentet så snart de uppgifter som är relevanta för denna uppskattning blir tillgängliga. [Ändr. 27]

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder.

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder, förutsatt att dessa länder i tillräcklig grad har tillnärmat sin relevanta lagstiftning och sina administrativa metoder till unionens lagstiftning och metoder.

Andra tredjeländer, i enlighet med på de villkor i respektive om föreskrivs i ett särskilt avtal som täcker om ett lands tredjelands deltagande i unionens program, förutsatt att avtalet [Ändr. 28]

—	säkerställer en rimlig balans mellan bidraget från det tredjeland som deltar i unionens program och de fördelar som landet får av respektive program,

—

fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av finansiella bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i förordning [2018/XXX] [den nya budgetförordningen], [Ändr. 29]

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter för deras utgifter för resor och uppehälle.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2. Åtgärder som kompletterar eller stöder sådana åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 i förordning (EU) [2018/XXX] [instrumentet för tullkontrollutrustning] och/eller åtgärder som kompletterar eller stöder sådana åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 2 i förordning (EU) [2018/XXX] [programmet för bedrägeribekämpning] ska också berättiga till finansiering inom ramen för detta program. [Ändr. 30]

3. Åtgärder enligt punkterna 1 och 2 ska innefatta följande:

a)	Möten och liknande särskilda evenemang.

b)	Projektbaserat strukturerat samarbete, såsom samarbete kring it-utveckling av en grupp medlemsstater . [Ändr. 31]

c)	Åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad, i synnerhet utveckling och drift av europeiska elektroniska system.

d)	Åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad, däribland utbildning och utbyte av bästa praxis . [Ändr. 32]

Stöd och andra åtgärder, däribland följande:

Studier.

2.	Innovationsverksamheter, i synnerhet koncepttest och pilot- och prototypförsök.

3.	Gemensamt framtagna kommunikationsåtgärder.

(3a)	Övervakningsverksamhet. [Ändr. 33]

4.	Andra åtgärder som föreskrivs i de arbetsprogram som avses i artikel 13 och som är nödvändiga för att uppnå eller stödja de mål som anges i artikel 3.

I bilaga 1 anges en icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av åtgärder som avses i leden a, b och d.

4. Åtgärder bestående i utveckling, ibruktagande, underhåll och drift av anpassningar eller utvidgningar av gemensamma komponenter i de europeiska elektroniska systemen för samarbete med tredjeländer som inte är associerade till programmet eller internationella organisationer ska vara berättigade till finansiering när de är av intresse för unionen. Kommissionen ska inrätta nödvändiga administrativa arrangemang, som kan ange ett finansiellt bidrag från berörda tredje parter till sådana åtgärder. [Ändr. 34]

5. När en åtgärd för it-kapacitetsuppbyggnad som avses i punkt 3 c avser utveckling och drift av ett europeiskt elektroniskt system ska enbart kostnader relaterade till de ansvarsområden som kommissionen anförtrotts enligt artikel 11.2 vara berättigade till finansiering inom ramen för programmet. Medlemsstaterna ska bära de kostnader som är relaterade till de ansvarsområden som de anförtrotts i enlighet med artikel 11.3.

Artikel 8

Externa experter

1. Om det bidrar till fullbordandet av åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 får företrädare för statliga myndigheter, inbegripet sådana från tredjeländer som inte är associerade till programmet enligt artikel 5, akademiker samt företrädare för internationella och andra relevanta organisationer, företrädare för ekonomiska aktörer och organisationer som företräder ekonomiska aktörer eller och företrädare för det civila samhället delta som externa experter i åtgärder som organiseras inom ramen för programmet. [Ändr. 35]

2. Kostnader som uppstår för sådana externa experter som avses i punkt 1 ska berättiga till ersättning inom ramen för programmet i enlighet med artikel 238 i budgetförordningen.

3. De externa experterna ska väljas ut av kommissionen på grundval av färdigheter, deras kompetens , erfarenheter och kunskaper som är på tillämpningsområdet för denna förordning och deras relevanta för kunskaper om de specifika åtgärderna, åtgärder som vidtas , varvid potentiella intressekonflikter ska undvikas. Vid urvalet ska man uppnå en balans mellan företrädare för näringslivet och andra experter från det civila samhället samt beakta principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Förteckningen över externa experter ska regelbundet uppdateras och göras tillgänglig för allmänheten. [Ändr. 36]

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 9

Tilldelning, komplementaritet och kombinerad finansiering

1. Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen, särskilt principerna om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet, proportionalitet, icke-diskriminering och likabehandling [Ändr. 37].

2. En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

3. I enlighet med artikel 198 f i budgetförordningen ska bidrag tilldelas utan ansökningsomgång när de stödberättigade enheterna är tullmyndigheter i medlemsstaterna och i sådana tredjeländer som är associerade till programmet enligt artikel 5 i den här förordningen, förutsatt att villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Artikel 10

Samfinansieringssats

1. Med avvikelse från artikel 190 i budgetförordningen får programmet finansiera upp till 100 % av en åtgärds stödberättigande kostnader med hänsyn till åtgärdens relevans och beräknade inverkan . [Ändr. 38]

2. Den samfinansieringssats som ska tillämpas när åtgärder kräver tilldelning av bidrag ska anges i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 13.

KAPITEL IV

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ÅTGÄRDER FÖR IT-KAPACITETSUPPBYGGNAD

Artikel 11

Ansvarsområden

1. Kommissionen och medlemsstaterna ska tillsammans säkerställa utveckling och drift, inbegripet utformning, fastställande av specifikationer, överensstämmelsetester, införande, underhåll, förbättringar, säkerhet, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, av de europeiska elektroniska system som förtecknas i den fleråriga strategiska plan för tullen som avses i artikel 12., inbegripet dess utformning, fastställande av specifikationer, överensstämmelsetester, införande, underhåll, förbättringar, modernisering, säkerhet, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll . [Ändr. 39]

2. Kommissionen ska särskilt svara för följande:

a)	Utveckling och drift av gemensamma komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för tullen som föreskrivs i artikel 12.

b)	Övergripande samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen med sikte på att de ska vara funktionsdugliga, och motståndskraftiga mot it-angrepp, sammankopplade, förbättras kontinuerligt och genomföras på ett synkroniserat sätt. [Ändr. 40]

c)	Samordning på unionsnivå av de europeiska elektroniska systemen, med sikte på att främja och genomföra dem på nationell nivå.

d)	Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen i fråga om deras samspel med tredje parter, bortsett från åtgärder som utformats för att uppfylla nationella behov.

e)	Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på unionsnivå.

(ea)	Effektiv och snabb kommunikation med och mellan medlemsstaterna i syfte att rationalisera hanteringen av unionens elektroniska system. [Ändr. 41]

(eb)	Snabb och tydlig kommunikation med de intressenter som berörs av genomförandet av it-system på unions- och medlemsstatsnivå, särskilt om förseningar i genomförandet av och kostnader för unionskomponenter och nationella komponenter. [Ändr. 42]

3. Medlemsstaterna ska särskilt svara för följande:

a)	Utveckling och drift av nationella komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för tullen som föreskrivs i artikel 12.

b)	Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemens nationella komponenter på nationell nivå.

c)	Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på nationell nivå.

d)	Regelbunden information till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att deras respektive myndigheter de berörda myndigheterna eller ekonomiska aktörer aktörerna ska kunna använda de europeiska elektroniska systemen till fullo och på ett ändamålsenligt sätt . [Ändr. 43]

e)	Genomförande på nationell nivå av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 12

Flerårig strategisk plan för tullen

1. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att komplettera denna förordning genom att upprätta och hålla uppdaterad uppdatera en flerårig strategisk plan för tullen tullområdet där samtliga de arbetsuppgifter som är relevanta för utveckling och drift utvecklingen och driften av de europeiska elektroniska systemen förtecknas och varje system eller del av ett system klassificeras som [Ändr. 65]

en gemensam komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på unionsnivå och som är tillgänglig för samtliga medlemsstater eller, av skäl som hänger samman med effektivitet, säkerhet och rationalisering, rationaliseringssäkerhet och tillförlitlighet , har identifierats som gemensam av kommissionen, [Ändr. 45]

en nationell komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på nationell nivå och som är tillgänglig i den medlemsstat som skapat komponenten eller bidragit till dess gemensamma inrättande, till exempel som en del av ett samarbetsprojekt för it-utveckling av en grupp medlemsstater, eller [Ändr. 46]

c)	en kombination av båda.

2. Den fleråriga strategiska planen för tullen ska även innefatta innovations- och pilotåtgärder och sådana stödjande metoder och verktyg som avser de europeiska elektroniska systemen.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om fullgörandet av varje arbetsuppgift som de tilldelats enligt den fleråriga strategiska plan för tullen som avses i punkt 1. De ska också regelbundet rapportera till kommissionen om utvecklingen av genomförandet av arbetsuppgifterna och i förekommande fall om förutsebara förseningar i genomförandet av dem [Ändr. 47].

4. Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen lämna årliga lägesrapporter om genomförandet, under perioden 1 januari–31 december föregående år, av den fleråriga strategiska plan för tullen som avses i punkt 1. Dessa årliga rapporter ska baseras på ett i förväg fastställt format.

5. Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen på grundval av de årliga rapporter som avses i punkt 4 upprätta en samlad rapport där en bedömning görs av medlemsstaternas och kommissionens framsteg med att genomföra den plan som avses i punkt 1, inbegripet information om nödvändiga anpassningar eller förseningar av planen, och offentliggöra den rapporten. [Ändr. 48]

KAPITEL V

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 13

Arbetsprogram

1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådana Fleråriga arbetsprogram enligt vad som avses i artikel 108 110 i budgetförordningen ska antas för tillämpningen av programmet . I de fleråriga arbetsprogrammen ska i synnerhet anges de mål som ska eftersträvas, de förväntade resultaten, metoden för genomförande och det totala beloppet för finansieringsplanen. De ska också inbegripa en detaljerad beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, en uppgift om det belopp som anslagits för varje åtgärd och en vägledande tidsplan för genomförandet [Ändr. 66].

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att komplettera denna förordning genom att upprätta d e fleråriga arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.2. [Ändr. 67]

2a. De fleråriga arbetsprogrammen ska bygga på erfarenheterna från tidigare progrÄndr. [Ändr. 51]

Artikel 14

Övervakning och rapportering

1. I bilaga 2 anges indikatorer för rapportering I enlighet med sina rapporteringsskyldigheter enligt artikel 41.3 h i budgetförordningen ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som beskrivs i artikel 3. resultat . Rapporteringen om resultatet ska omfatta information om både framsteg och tillkortakommanden. [Ändr. 52]

2. I bilaga 2 anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 3. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att ändra bilaga 2 för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering. [Ändr. 53]

3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning uppgifterna från övervakningen av programmets genomförande och resultat är jämförbara och fullständiga och att de samlas in resurseffektivt, på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och rättidigt. inom föreskriven tid . För detta ändamål ska proportionella och relevanta rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel. Kommissionen ska tillhandahålla Europaparlamentet och rådet tillförlitlig information om kvaliteten på de resultatuppgifter som används. [Ändr. 54]

Artikel 15

Utvärdering

1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2. En interimsutvärdering Interimsutvärderingen av programmet ska göras när det väl föreligger genomföras så snart tillräcklig information om genomförandet av programmet, dess genomförande blir tillgänglig , dock senast fyra tre år efter det att programmet började genomföras. [Ändr. 55]

2a. Interimsutvärderingen ska innehålla iakttagelser som är nödvändiga för att fatta beslut om en uppföljning av programmet efter 2027 och dess mål. [Ändr. 56]

3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra tre år efter utgången av den period som anges avses i artikel 1, ska kommissionen göra genomföra en slutlig utvärdering av programmet. [Ändr. 57]

4. Kommissionen ska presentera och överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer och erfarenheter till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 58]

Artikel 16

Revisioner och utredningar

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten och Europeiska åklagarmyndigheten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på platsen, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). och rådets förordning (EU) 2017/1939 (18) [Ändr. 59]

KAPITEL VI

UTÖVANDE AV DELEGERING OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel artiklarna 12.1, 13.2 och 14.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 68]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel artiklarna 12.1, 13.2 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 69]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel artiklarna 12.1, 13.2 och 14.2 ska träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 70]

Artikel 18

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad tullprogramkommittén . Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 71]

KAPITEL VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess största möjliga synlighet för den (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. [Ändr. 60]

2. Kommissionen ska vidta genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende om programmet, och dess om de åtgärder som finansierats inom ramen för programmet och om de resultat som uppnåtts genom de finansierade åtgärderna . De medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska institutionella kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses anges i artikel 3. [Ändr. 61]

Artikel 20

Upphävande

1. Förordning (EU) nr 1294/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

2. Beslut nr 70/2008/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka ett fortsatt genomförande eller en ändring av de åtgärder som berörs av förordning (EU) nr 1294/2013 fram till dess att de avslutas, och den förordningen ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för dess föregångare, dvs. förordning (EU) nr 1294/2013.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.2, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 45

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 209).

(4) https://ec.europa.eu/taxation_customs/general-information-customs/customs-risk-management/measures-customs-risk-management-framework-crmf_en

(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(7) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning.

(8) COM(2010)0700.

(9) Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (EUT L 23, 26.1.2008, s. 21).

(11) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(14) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(15) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(16) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(18) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

BILAGA 1

Icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av åtgärder som avses i artikel 7.3 första stycket a, b och d

De åtgärder som avses i artikel 7.3 första stycket a, b och d kan bland annat ha följande former:

När det gäller möten och liknande särskilda evenemang:

—	Seminarier och workshoppar, där generellt alla länder närvarar, presentationer görs och deltagarna deltar i intensiva diskussioner och intensiv verksamhet om en särskild fråga.

—	Arbetsbesök, som organiseras för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utvidga expertis och kunskaper i tullfrågor.

När det gäller projektbaserat strukturerat samarbete:

—	Projektgrupper, där generellt ett begränsat antal länder deltar, där verksamhet sker under en begränsad tidsperiod i syfte att uppnå ett i förväg fastställt mål med noga angivet resultat, inbegripet samordning eller riktmärkning.

—

Arbetsgrupper, dvs. strukturerade samarbetsformer av icke-permanent eller permanent karaktär, där expertis slås samman för att utföra uppgifter på ett specifikt område eller operativ verksamhet, eventuellt med stöd av samordningstjänster online, administrativt bistånd samt infrastruktur och utrustning.

—

Övervakningsverksamhet, som utförs av gemensamma grupper av kommissionstjänstemän och tjänstemän från stödberättigade myndigheter i syfte att analysera tullpraxis, identifiera problem med genomföranderegler och, i tillämpliga fall, lägga fram förslag till anpassning av unionens regler och arbetsmetoder.

När det gäller åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad:

—	Gemensam utbildning eller utveckling av e-lärande, för att gynna utveckling av erforderliga färdigheter och yrkeskunskaper i tullfrågor.

—	Tekniskt bistånd, för att förbättra administrativa förfaranden, stärka den administrativa kapaciteten och förbättra tullmyndigheternas funktion och drift genom att ta fram och utbyta god praxis.

BILAGA 2

Indikatorer

Särskilt mål: Att stödja utarbetande och enhetligt genomförande av tullagstiftning och tullpolitik, tullsamarbete, uppbyggnad av administrativ kapacitet, däribland personalens kompetens, och utveckling och drift av de europeiska elektroniska system som inrättats för tullens verksamhet.

1. Kapacitetsuppbyggnad (när det gäller administration, personal och it)

1.	Index för tillämpning och genomförande av unionslagstiftning och unionspolitik (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet och rekommendationer som utfärdats till följd av dessa åtgärder)

2.	Index för utbildning (använda utbildningsmoduler; antal tjänstemän som utbildats; deltagarnas kvalitetspoäng)

3.	De europeiska elektroniska systemens tillgänglighet (som procentandel av tiden)

4.	Gemensamma kommunikationsnätets tillgänglighet (som procentandel av tiden)

5.	Användning av de centrala europeiska elektroniska system som syftar till att öka sammankopplingen och gå över till en pappersfri tullunion (antalet utväxlade meddelanden och utförda samråd)

6.	Grad av fullbordande av unionens tullkodex (procentandel uppnådda delmål avseende genomförandet av systemen inom ramen för unionens tullkodex)

2. Kunskapsutbyte och nätverkande

1.	Index för samarbetets stabilitet (den omfattning av nätverkande som skapats, antalet personliga möten, antalet samarbetsgrupper online)

2.	Index för bästa praxis och riktlinjer (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet; procentandel deltagare som använt en arbetspraxis/riktlinje som utvecklats med stöd av programmet)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/170

P8_TA(2019)0386

Saluföring och användning av sprängämnesprekursorer ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (COM(2018)0209 – C8-0151/2018 – 2018/0103(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/35)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0209),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0151/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0473/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 35.

P8_TC1-COD(2018)0103

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1148.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/171

P8_TA(2019)0387

Gemensam ram för europeisk statistik om personer och hushåll ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en gemensam ram för europeisk statistik om personer och hushåll, som grundas på uppgifter på individnivå som samlas in genom urvalsundersökningar (COM(2016)0551 – C8-0345/2016 – 2016/0264(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/36)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0551),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0345/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0247/2017).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

P8_TC1-COD(2016)0264

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av en gemensam ram för europeisk statistik om personer och hushåll, som grundas på uppgifter på individnivå som samlas in genom urvalsundersökningar, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 808/2004, (EG) nr 452/2008 och (EG) nr 1338/2008, och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 och rådets förordning (EG) nr 577/98

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1700.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen avseende artikel 14.2 om samarbetet med unionens byråer

För att säkerställa den europeiska socialstatistikens samstämmighet och jämförbarhet kommer kommissionen att stärka samarbetet med unionens byråer i enlighet med artikel 14.2 och motsvarande skäl (12 och 33). Detta kommer att omfatta stärkt samarbete om statistiska tekniker, metodik, kvalitet, nya instrument och uppgiftskällor.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/174

P8_TA(2019)0388

Interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (gränser och viseringar) och om ändring av rådets beslut 2004/512/EG, förordning (EG) nr 767/2008, rådets beslut 2008/633/RIF, förordning (EU) 2016/399, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2018/XX [Etiasförordningen], förordning (EU) 2018/XX [förordningen om SIS på området in- och utresekontroller] och förordning (EU) 2018/XX [förordningen om eu-LISA] (COM(2018)0478 – C8-0294/2018 – 2017/0351(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/37)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0793) och kommissionens ändrade förslag (COM(2018)0478),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 16.2, 74 och 77.2 a, b, d och e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0294/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandet från budgetutskottet (A8-0347/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 48.

P8_TC1-COD(2017)0351

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/817.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/176

P8_TA(2019)0389

Interoperabilitet mellan EU-informationssystem på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration) och om ändring av [förordning (EU) 2018/XX [Eurodacförordningen]], förordning (EU) 2018/XX [förordningen om SIS på området brottsbekämpning], förordning (EU) 2018/XX [Ecris-TCN-förordningen] och förordning (EU) 2018/XX [förordningen om eu-LISA] (COM(2018)0480 – C8-0293/2018 – 2017/0352(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/38)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0794) och kommissionens ändrade förslag (COM(2018)0480),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 16.2, 74, 78.2 e, 79.2 c, 82.1 d, 85.1, 87.2 a och 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0293/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0348/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 48.

P8_TC1-COD(2017)0352

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/818.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/178

P8_TA(2019)0390

Europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring (omarbetning) (COM(2018)0303 – C8-0184/2018 – 2018/0153(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

(2021/C 158/39)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0303),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 74 och 79.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0184/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (1),

—	med beaktande av skrivelsen av den 28 november 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0040/2019), och av följande skäl:

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

P8_TC1-COD(2018)0153

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1240.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/180

P8_TA(2019)0391

Typgodkännande av motorfordon med avseende på deras allmänna säkerhet ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av förordning (EU) 2018/… och om upphävande av förordningarna (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009 (COM(2018)0286 – C8-0194/2018 – 2018/0145(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/40)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0286),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0194/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för transport och turism (A8-0151/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 90.

P8_TC1-COD(2018)0145

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009 och kommissionens förordningar (EG) nr 631/2009, (EU) nr 406/2010, (EU) nr 672/2010, (EU) nr 1003/2010, (EU) nr 1005/2010, (EU) nr 1008/2010, (EU) nr 1009/2010, (EU) nr 19/2011, (EU) nr 109/2011, (EU) nr 458/2011, (EU) nr 65/2012, (EU) nr 130/2012, (EU) nr 347/2012, (EU) nr 351/2012, (EU) nr 1230/2012 och (EU) 2015/166

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2144.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande om slitna däck

Kommissionen anser att det med hänsyn till trafiksäkerhet, konsumentskydd, avfallsminskning och den cirkulära ekonomin är viktigt att provning av däck inte bara sker med nya däck utan även med slitna däck. Därför kommer kommissionen att stödja utarbetandet av lämpliga provningsprotokoll i samband med FN:s världsforum för harmonisering av föreskrifter om fordon. Om processen inte har avslutats senast i juli 2023 har kommissionen för avsikt att föreslå EU-lagstiftning som specifikt omfattar provning av slitna däck.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/183

P8_TA(2019)0394

Protokoll till avtalet mellan EG och Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan och om Eurodac ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (15822/2018 – C8-0151/2019 – 2018/0423(NLE))

(Godkännande)

(2021/C 158/41)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (15822/2018),

—

med beaktande av utkastet till protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (15823/2018),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 87.2 a och 88.2 första stycket a samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0151/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0196/2019).

Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i Konungariket Danmark och de övriga medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/184

P8_TA(2019)0395

Inrättande av Horisont Europa – fastställande av dess regler för deltagande och spridning ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, och om dess regler för deltagande och spridning (COM(2018)0435 – C8-0252/2018 – 2018/0224(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/42)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0435),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3, 182.1, 183 och 188 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0252/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0401/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (1).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 12 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0509).

P8_TC1-COD(2018)0224

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, och om dess regler för deltagande och spridning

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3, 182.1, 183 och 188 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Det är unionens mål att stärka EU:s vetenskapliga spetskompetens och tekniska grund , där forskare, vetenskapliga kunskaper och teknik cirkulerar fritt, och främja konkurrenskraften, också inom industrin, i syfte att stärka det europeiska forskningsområdet och samtidigt främja all forsknings- och innovationsverksamhet för att förverkliga EU:s strategiska prioriteringar och åtaganden , vilka i förlängningen syftar till att främja fred, unionens värden och medborgarnas välbefinnande.

(2)

För att åstadkomma vetenskapliga, ekonomiska och samhälleliga effekter i linje med detta allmänna mål och maximera mervärdet för EU av dess investeringar i FoU och innovation bör EU investera i forskning och innovation genom Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation 2021–2027 (nedan kallat programmet ) för att stödja skapande, spridning och överföring av högkvalitativ kunskap och teknik inom unionen , stärka effekterna av forskning och innovation när det gäller att hantera globala utmaningar , bland annat målen för hållbar utveckling samt klimatförändringarna, och när det gäller att utveckla, stödja och genomföra unionens politik, stödja spridningen av innovativa och hållbara lösningar inom EU-industrin och samhället i syfte att skapa sysselsättning och främja den ekonomiska tillväxten och industrins konkurrenskraft. Programmet bör främja alla typer av innovation, ▌förbättra marknadslanseringen av innovativa lösningar och optimera investeringarna.

(2a)

Programmet bör bidra till att öka de offentliga och privata investeringarna i FoI i medlemsstaterna och därmed till att man sammanlagt investerar minst 3 % av unionens BNP i forskning och utveckling. För att målet ska uppnås måste medlemsstaterna och den privata sektorn komplettera programmet med egna och förstärkta investeringar i forskning, utveckling och innovation.

(2b)	För att uppnå programmets mål och samtidigt respektera principen om spetskompetens bör programmet bland annat syfta till att stärka samarbetskontakter i Europa och på så sätt bidra till att minska forsknings- och innovationsklyftan.

(3)	Främjandet av den forsknings- och innovationsverksamhet som anses nödvändig för att förverkliga EU:s policymål bör beakta innovationsprincipen som en central drivkraft för att snabbare och mer intensivt omvandla EU:s stora kunskapstillgångar till innovationer .

(4)

Att fortsätta med ” öppen vetenskap, öppen innovation och öppenhet mot världen ” samtidigt som man tryggar unionens vetenskapliga och samhällsekonomiska intressen bör garantera kvalitet och effekter av EU:s investeringar i forskning och innovation och stärka alla medlemsstaters forsknings- och innovationskapacitet . Detta borde medföra ett välavvägt genomförande av programmet ▌.

(5)

Öppen vetenskap ▌har potential att öka vetenskapens kvalitet, effekter och fördelar och påskynda utvecklingen av kunskap genom att göra den pålitligare, effektivare och mer exakt samt begripligare för samhället och mer i linje med samhälleliga utmaningar. Bestämmelser bör fastställas för att säkerställa att stödmottagarna ger öppen och kostnadsfri åtkomst till fackgranskade vetenskapliga publikationer, forskningsdata och andra forskningsresultat på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, så tidigt som möjligt i spridningsprocessen och på ett sätt som möjliggör största möjliga användning och återanvändning. När det gäller forskningsdata bör principen vara ”så öppen som möjligt och så begränsad som nödvändigt”, vilket säkerställer möjligheten till undantag, med beaktande av unionens samhällsekonomiska intressen, immateriella rättigheter, skydd av och konfidentialitet avseende personuppgifter, säkerhetshänsyn och andra legitima intressen. Mer tonvikt bör läggas på ▌ansvarsfull hantering av forskningsdata; denna bör följa Fairprinciperna om sökbarhet, tillgänglighet, kompatibilitet och återanvändbarhet, särskilt genom integrering av datahanteringsplaner. Stödmottagarna bör i förekommande fall utnyttja de möjligheter som det europeiska öppna forskningsmolnet samt den europeiska datainfrastrukturen erbjuder och även ansluta sig till andra principer och metoder för öppen vetenskap. Ömsesidig öppen åtkomst bör uppmuntras i internationella avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete och i relevanta associeringsavtal.

(5a)

Stödmottagare bland små och medelstora företag bör uppmuntras att utnyttja befintliga instrument såsom helpdesken för små och medelstora företag avseende immateriella rättigheter, som hjälper små och medelstora företag från EU både att skydda och hävda sina immateriella rättigheter genom att den utan kostnad tillhandahåller information och tjänster i form av konfidentiell rådgivning om immateriella rättigheter och närliggande frågor samt utbildning, material och online-resurser.

(6)

Programmets utformning och konstruktion bör svara mot behovet av att skapa en kritisk massa av verksamheter som får stöd, inom hela EU och genom internationellt samarbete, samtidigt som man säkerställer att samtliga medlemsstater deltar i programmet, i linje med FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet . Genomförandet av programmet bör förstärka strävan att uppnå detta syfte.

(7)	Verksamhet som stöds inom ramen för programmet bör bidra till uppnåendet av EU:s och programmets mål, prioriteringar och åtaganden , övervakningen och bedömningen av framstegen mot dessa mål, prioriteringar och åtaganden , liksom till utvecklingen av reviderade eller nya prioriteringar.

( 7a )

Programmet bör eftersträva anpassning till befintliga europeiska färdplaner och strategier för forskning och utveckling.

(8)

Programmet bör upprätthålla en balans mellan finansiering enligt principen nedifrån och upp (forskar- eller innovatörsdriven) respektive uppifrån och ned (bestämd av strategiskt fastställda prioriteringar), beroende på typen av forsknings- och innovationsgrupper som deltar inom hela EU, framgångsgraden per verksamhetsområde , verksamheternas karaktär och syfte , subsidiaritetsprincipen samt de eftersträvade effekterna. Kombinationen av dessa faktorer bör avgöra valet av strategi för varje del av programmet, vilka alla bidrar till samtliga av programmets allmänna och särskilda mål.

(8-a)

Den sammanlagda budgeten för programområdet ”bredare deltagande och spridning av spetskompetens” inom den del av Horisont Europa som avser bredare deltagande och förstärkning av det europeiska forskningsområdet bör utgöra minst 3,3 % av den sammanlagda budgeten för Horisont Europa. Denna budget bör huvudsakligen gynna rättsliga enheter i de länder som omfattas av bredare deltagande.

(8-b)

Kompetenshöjande initiativ bör syfta till att stärka spetskompetensen inom forskning och innovation i de stödberättigade länderna, bland annat genom att stödja utbildning för att förbättra ledningsförmågorna i fråga om FoI, priser, stärka innovationsekosystem och inrätta FoI-nätverk, även på grundval av forskningsinfrastrukturer som finansieras av EU. Sökande måste tydligt visa att projekten är kopplade till nationella och/eller regionala FoI-strategier för att kunna ansöka om finansiering inom ramen för bredare deltagande och spridning av spetskompetens inom den del av Horisont Europa som avser bredare deltagande och förstärkning av det europeiska forskningsområdet.

(8a)

Inom ett antal forsknings- och innovationsåtgärder bör man tillämpa påskyndade förfaranden för tillgång till forskning och innovation, där handläggningstiderna för att bevilja stöd inte bör överstiga sex månader. Detta bör göra det möjligt för små samarbetskonsortier som omfattar verksamhet från grundforskning till marknadstillämpning att få snabbare tillgång till finansiering enligt ”nedifrån och upp”-modellen.

(8b)

Programmet bör stödja alla etapper av forskning och innovation, särskilt inom ramen för samarbetsprojekt. Grundforskning är en väsentlig tillgång och en viktig förutsättning för att EU i större utsträckning ska kunna locka till sig de bästa forskarna i syfte att bli en global knutpunkt för spetskompetens. Balansen mellan grundforskning och tillämpad forskning bör säkerställas. Tillsammans med innovation kommer detta att stärka den ekonomiska konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen i unionen.

(8c)	För att Horisont Europa ska få så stort genomslag som möjligt bör framför allt olika slags tvärvetenskapliga förhållningssätt beaktas som en förutsättning för stora vetenskapliga framsteg.

(8d)

Samverkan med samhället bör främjas genom ansvarsfull forskning och innovation som en övergripande beståndsdel, med målet att bygga upp ett effektivt samarbete mellan vetenskapen och samhället. På detta sätt skulle alla samhällsaktörer (forskare, allmänheten, beslutsfattare, företag, organisationer i den tredje sektorn osv.) få möjlighet att arbeta tillsammans under hela forsknings- och innovationsprocessen för att bättre anpassa både processen och dess resultat till det europeiska samhällets värderingar, behov och förväntningar.

(9)

Forskningsverksamhet som genomförs inom pelaren ” vetenskaplig spetskompetens och öppen vetenskap” bör fastställas enligt vetenskapens behov och möjligheter. Forskningsagendan bör fastställas i nära samarbete med forskarsamfundet och bland annat fokusera på att locka till sig nya forsknings- och innovationstalanger, unga forskare, och samtidigt stärka det europeiska forskningsområdet och förhindra kompetensflykt . Forskningen bör finansieras på grundval av spetskompetens .

(10)

Pelaren ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” bör inrättas genom kluster för forskning och innovation i syfte att maximera integrationen mellan de olika verksamhetsområdena och samtidigt garantera en hög och hållbar nivå när det gäller effekten för EU i förhållande till de resurser som används. Denna pelare kommer att främja tvärvetenskapligt, sektorsövergripande, tvärpolitiskt och gränsöverskridande samarbete för att nå FN:s mål för hållbar utveckling och EU:s åtaganden enligt Parisavtalet och vid behov för att hantera samhälleliga utmaningar samt stärka konkurrenskraften för EU:s industri. Verksamheten inom denna pelare bör omfatta hela skalan av forsknings- och innovationsverksamhet, inbegripet FoU, pilotstudier, demonstration och stöd till offentlig upphandling, standardiseringsförberedande forskning och fastställande av standarder samt spridning på marknaden av innovationer, i syfte att säkerställa att Europa behåller sin spetsposition inom forskning på strategiskt fastställda prioriterade områden.

(11)	Fullt och omgående engagemang från industrins sida i programmet, på alla nivåer från den enskilde entreprenören, via små och medelstora företag, till stora företag, bör upprätthållas , särskilt för att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning. ▌

(12)

Det är viktigt att hjälpa EU:s industri att förbli eller bli världsledande när det gäller innovation, digitalisering och utfasning av fossila bränslen, särskilt genom investeringar i viktig möjliggörande teknik som kommer att ligga till grund för morgondagens företag. Viktig möjliggörande teknik kommer att spela en central roll i den andra pelaren, ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” och bör kopplas närmare samman med flaggskeppsinitiativen för framtida och ny teknik, så att forskningsprojekt kan täcka hela innovationskedjan. Programmets åtgärder bör spegla unionens industripolitiska strategi i syfte att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer och öka investeringarna på ett proportionellt och insynsvänligt sätt och utan att överlappa med eller utestänga privat finansiering. De bör också ha ett klart europeiskt mervärde och ge offentlig avkastning på investeringar . Detta kommer att garantera att åtgärderna inom programmet är förenliga med EU:s regler för statligt stöd på områdena forskning, utveckling och innovation, vilka bör ses över i syfte att uppmuntra innovation .

(13)

Programmet bör stödja forskning och innovation på ett integrerat sätt och uppfylla alla Världshandelsorganisationens relevanta bestämmelser. Begreppet forskning, inklusive experimentell utveckling, bör användas i enlighet med Frascatimanualen som tagits fram av OECD, medan begreppet innovation bör användas i enlighet med Oslomanualen som tagits fram av OECD och Eurostat i enlighet med ett brett synsätt som också omfattar social innovation , design och kreativitet . OECD-definitionerna av teknisk mognadsgrad (TRL) bör beaktas , liksom i det tidigare ramprogrammet Horisont 2020 ▌. Arbetsprogrammet för en viss ansökningsomgång inom pelaren ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” kan bevilja bidrag till storskalig produktutvärdering och marknadsintroduktion.

(14)

Kommissionens meddelande om den preliminära utvärderingen av Horisont 2020 (COM(2018)0002) och Europaparlamentets betänkande om bedömningen av genomförandet av Horisont 2020 inför halvtidsutvärderingen och förslaget till det nionde ramprogrammet (2016/2147(INI)) innehåller ett antal rekommendationer för programmet, inklusive dess regler för deltagande och spridning, med utgångspunkt i erfarenheterna från det förra programmet samt synpunkter från EU-institutionerna och berörda parter. Dessa rekommendationer inkluderar att öka investeringarna så att man uppnår en kritisk massa och maximerar effekten, att stödja banbrytande innovation, att prioritera EU-investeringar i forskning och innovation på områden med stort mervärde, t.ex. genom uppdragsinriktning, ett fullständigt, medvetet och omgående medborgarinflytande och bred kommunikation, att rationalisera EU:s finansieringslandskap för att till fullo utnyttja alla medlemsstaters forsknings- och innovationspotential , bl.a. genom att effektivisera de olika partnerskapsinitiativen och systemen för samfinansiering, att utveckla fler och mer konkreta synergier mellan EU:s olika finansieringsinstrument, särskilt i syfte att öka mobiliseringen av underutnyttjad forsknings- och innovationspotential i EU, att bättre inbegripa forskningsinfrastrukturer som finansieras av EU – särskilt via Eruf – i programmets projekt, att stärka det internationella samarbetet och öka öppenheten för tredjeländers deltagande, samtidigt som EU:s intresse skyddas och alla medlemsstaters deltagande i programmet breddas, och att fortsätta förenklingsarbetet utifrån erfarenheterna från genomförandet av Horisont 2020.

(15)

Sammanhållningspolitiken bör även fortsättningsvis bidra till forskning och innovation. Därför måste särskild uppmärksamhet fästas vid samordning och komplementaritet mellan de två EU-politikområdena. Programmet bör eftersträva harmonisering av reglerna och synergier med andra EU-program enligt bilaga IV till denna förordning när det gäller alltifrån utformning och strategisk planering till projekturval, förvaltning, kommunikation, spridning och utnyttjande av resultat, övervakning, revision och styrelseformer. I syfte att undvika överlappningar och dubbelarbete och öka EU-finansieringens genomslagskraft samt minska sökandenas och stödmottagarnas administrativa börda bör alla former av synergier följa principen ”en enda uppsättning regler för en och samma åtgärd”:

—

Överföringar från andra unionsprogram , inbegripet Eruf, till verksamhet inom Horisont Europa kan göras på frivillig basis . I sådana fall kommer de att omfattas av reglerna för Horisont Europa men endast användas till förmån för den medlemsstat eller förvaltningsmyndighet, enligt vad som är tillämpligt, som beslutar att göra överföringen .

—	Samfinansiering av en åtgärd genom Horisont Europa och ett annat unionsprogram kan även planeras samtidigt som de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden inte överskrids. I sådana fall skulle enbart reglerna för Horisont Europa gälla och dubbla revisioner bör undvikas.

—	Spetskompetensstämplar bör tilldelas alla förslag som passerat Horisont Europas ”spetskompetenströskel” men som inte kan finansieras på grund av budgetbegränsningar. I sådana fall bör reglerna för den fond som tillhandahåller stöd tillämpas, med undantag för reglerna om statligt stöd.

(16)

För att få största möjliga effekt av unionens finansiering och ett maximalt effektivt bidrag till unionens policymål och åtaganden kan programmet delta i europeiska partnerskap med privata och/eller offentliga partner beroende på den strategiska planeringens resultat . Dessa partner inbegriper intressenter inom offentlig och privat forskning och innovation, kompetenscentrum, företagsinkubatorer, vetenskaps- och teknikanläggningar , organ med offentliga förvaltningsuppgifter , stiftelser och det civila samhällets organisationer samt, i tillämpliga fall, regionala innovationsekosystem som stöder och/eller bedriver forskning och innovation, förutsatt att de önskade effekterna kan uppnås mer effektivt i partnerskap än av unionen på egen hand.

(17)

Programmet bör stärka samarbetet mellan europeiska partnerskap och partner inom privat och/eller offentlig sektor på internationell nivå, bland annat genom att sammanföra forsknings- och innovationsprogram och gränsöverskridande investeringar i forskning och innovation, vilket ger ömsesidiga fördelar för människor och företag och samtidigt säkerställer att unionen kan hävda sina intressen.

(17a)

Flaggskepp inom framtida och ny teknik har visat sig vara ett effektivt och ändamålsenligt styrmedel som ger fördelar för samhället via en gemensam, samordnad insats av unionen och dess medlemsstater. Verksamhet inom ramen för flaggskeppsinitiativen på området framtida och ny teknik som rör grafen, projektet om den mänskliga hjärnan och kvantteknik, som får stöd inom Horisont 2020, kommer fortsättningsvis att stödjas inom ramen för Horisont Europa genom ansökningsomgångar som ingår i arbetsprogrammet. Förberedande åtgärder som fått stöd inom de flaggskeppsinitiativ på området framtida och ny teknik som ingått i Horisont 2020 kommer att bidra till den strategiska planeringsprocessen inom Horisont Europa och stödja arbetet om uppdrag, samfinansierade/samprogrammerade partnerskap och ordinarie ansökningsomgångar.

(18)

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) bör också fortsättningsvis ge oberoende, kundstyrt vetenskapligt och tekniskt stöd för unionens politik under hela policycykeln. JRC:s direkta åtgärder bör genomföras på ett flexibelt, effektivt och transparent sätt, med beaktande av JRC:s användares relevanta behov , budgetbegränsningarna och unionspolitikens behov, samt så att de garanterar skydd av unionens ekonomiska intressen. JRC bör fortsätta att generera extraresurser.

(19)

Pelaren ”innovativa Europa” bör inrätta en serie åtgärder för integrerat stöd till entreprenörer och forskningsdrivet entreprenörskap i syfte att uppnå och påskynda banbrytande innovation för snabb marknadstillväxt samt för att främja EU:s tekniska oberoende på strategiska områden . Den bör locka innovativa företag , inbegripet små och medelstora företag samt uppstartsföretag, med potential för uppskalning på internationell nivå och unionsnivå och erbjuda snabba, flexibla bidrag och saminvesteringar, även med privata investerare. Dessa mål bör eftersträvas genom inrättande av ett europeiskt innovationsråd (EIC). Denna pelare bör också stödja Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), EIT:s regionala innovationssystem och europeiska innovationsekosystem i stort i hela unionen , särskilt genom att samfinansiera partnerskap med nationella och regionala innovationsstödjande aktörer , såväl offentliga som privata .

(20)

I syfte att tillgodose behovet av att stödja investeringar i icke-linjära verksamheter med högre risk, exempelvis forskning och innovation, är det mycket viktigt att Horisont Europa, framför allt genom Europeiska innovationsrådet, och EIT och dess KI-grupper, arbetar i samverkan med de finansieringsprodukter som ska utvecklas inom ramen för InvestEU. I detta avseende bör erfarenheterna från finansieringsinstrument som utvecklas inom ramen för Horisont 2020, till exempel InnovFin och lånegarantin för små och medelstora företag, fungera som en stabil grund för tillhandahållandet av detta riktade stöd. Europeiska innovationsrådet bör utveckla åtgärder för strategiska underrättelser och realtidsbedömningar i syfte att i god tid administrera och samordna sina olika åtgärder.

(21)

Europeiska innovationsrådet bör tillsammans med andra delar av Horisont Europa stimulera alla former av nyskapande, allt ifrån stegvis växande till banbrytande och omvälvande innovation, med särskild inriktning på marknadsskapande innovation. Europeiska innovationsrådet bör genom sina instrument – Pathfinder och Accelerator – sträva efter att identifiera, utveckla och sprida högriskinnovationer av alla slag, inbegripet stegvis växande, med fokus främst på banbrytande , omvälvande och teknikintensiva innovationer med potential att utvecklas till innovationer som skapar nya marknader. Europeiska innovationsrådet bör genom enhetliga och effektivare stöd fylla det vakuum som nu råder för offentligt stöd och privata investeringar i banbrytande innovation. Europeiska innovationsrådets instrument kräver särskilda rättsliga och administrativa funktioner som återspeglar dess mål, i synnerhet marknadslanseringsverksamhet.

(21a)

I den mening som avses i denna förordning, och i synnerhet med avseende på den verksamhet som bedrivs inom ramen för Europeiska innovationsrådet, är ett uppstartsföretag ett litet eller medelstort företag som befinner sig i ett tidigt skede av sin livscykel (inklusive spin-off-företag från universiteten), och som eftersträvar innovativa lösningar och en skalbar affärsmodell, och som är fristående i den mening som avses i artikel 3 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (4) , och medelstora börsnoterade företag är företag som inte är mikroföretag eller små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, och som har mellan 250 och 3 000 anställda, där personalens storlek beräknas i enlighet med artiklarna 3, 4, 5 och 6 i avdelning I i bilagan till den rekommendationen, medan ett litet börsnoterat företag är ett börsnoterat företag som har högst 499 anställda.

(22)

Genom blandfinansieringen från Europeiska innovationsrådet bör Europeiska innovationsrådets Accelerator (nedan kallat EIC Accelerator) kunna förkorta ”ökenvandringen” mellan forskning, stadiet före storskalig kommersialisering och uppskalningen av företag. Accelerator bör särskilt stödja insatser som innebär sådana tekniska risker eller marknadsrisker att de inte anses säkra och inte kan attrahera större investeringar från marknaden; därigenom kompletteras InvestEU-programmet, som inrättades genom förordning …. (5)

(22a)

Små och medelstora företag är en avsevärd källa till innovation och tillväxt i Europa. Därför behövs ett omfattande deltagande av små och medelstora företag i Horisont Europa, i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG. Baserat på bästa praxis från Horisont 2020 bör Horisont Europa fortsätta att uppmuntra små och medelstora företag att delta i ramprogrammet på ett integrerat sätt.

(22b)

Även om blandfinansiering bör vara det huvudsakliga användningsområdet när det gäller budgeten för EIC Accelerator, bör stöd i form av enbart bidrag från EIC Accelerator till små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, enligt artikel 43 motsvara det stöd som beviljas inom ramen för budgeten för instrumentet för små och medelstora företag i det tidigare ramprogrammet Horisont 2020, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (6).

(22c)

I nära samverkan med InvestEU bör EIC Accelerator, via sina former av stöd genom blandfinansiering och finansiering med eget kapital, finansiera små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, och, i undantagsfall, projekt som drivs av små börsnoterade företag, som antingen ännu inte kan generera intäkter eller ännu inte är lönsamma, eller ännu inte kan locka tillräckligt med investeringar för att genomföra sina projektplaner fullt ut. Sådana stödberättigade enheter kommer att betraktas som inte bankdugliga, även om en del av deras investeringsbehov kunde ha tillgodosetts eller skulle kunna tillgodoses av en eller flera investerare såsom privata eller offentliga banker, family offices, riskkapitalfonder, affärsänglar osv. På så sätt kommer EIC Accelerator att övervinna ett marknadsmisslyckande och finansiera lovande men ännu inte bankdugliga enheter som genomför banbrytande, marknadsskapande innovationsprojekt. När dessa projekt blir bankdugliga kan de i ett senare skede av sin utveckling finansieras genom InvestEU.

(23)

EIT bör, framför allt genom sina kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper) och EIT:s regionala innovationssystem, med målet att utveckla en övergripande innovationskapacitet i EU, sträva efter att stärka de ekosystem för innovation som hanterar globala utmaningar, genom att främja integrering av näringsliv, forskning, högre utbildning och entreprenörskap. EIT bör i enlighet med sin grundakt, EIT-förordningen (7) , och sitt strategiska innovationsprogram (8) i sin verksamhet främja innovation och stödja integreringen av högre utbildning i innovationsekosystemet, särskilt genom att främja dels utbildning i entreprenörskap, dels ett starkt tvärvetenskapligt samarbete mellan industri och akademi och genom att identifiera förväntade färdigheter som gör det möjligt för framtida innovatörer att ta sig an globala utmaningar, bland annat avancerade digitala färdigheter och innovationskompetens. EIT:s stödsystem bör gagna EIC-stödmottagare, och uppstartsföretag från EIT:s KI-grupper bör ha påskyndad tillgång till EIC-åtgärder. EIT:s inriktning på innovationsekosystem bör göra att det naturligt passar in i pelaren ”innovativa Europa”, men det bör i lämpliga fall också stödja alla andra pelare, och planeringen av dess KI-grupper bör anpassas till pelaren ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” genom den strategiska planeringsprocessen. Överlappningar mellan KI-grupper och andra instrument på samma område, i synnerhet andra partnerskap, bör undvikas.

(24)

Att säkerställa och bevara lika villkor för företag som konkurrerar på en given marknad är en viktig förutsättning för att banbrytande eller omvälvande innovation ska frodas och därigenom göra det möjligt för i synnerhet små och medelstora innovatörer att få avkastning på sina investeringar och erövra en del av marknaden. På motsvarande sätt kan en viss grad av öppenhet i innovationsskalan av finansierade åtgärder – som riktar sig till ett stort nätverk av stödmottagare – bidra väsentligt till små och medelstora företags kapacitetsuppbyggnad eftersom det förser dem med de nödvändiga medlen för att locka till sig investeringar och växa.

(25)

Programmet bör främja och integrera samarbete med tredjeländer och internationella organisationer och initiativ på grundval av unionens intresse samt ömsesidig nytta och globala åtaganden för att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. Internationellt samarbete bör syfta till att stärka unionens spetskompetens inom forskning och innovation, liksom dess attraktionskraft och ekonomiska och industriella konkurrenskraft, ta itu med globala utmaningar, enligt vad som anges i FN:s mål för hållbar utveckling, och att stödja unionens externa politik. En allmän öppning för spetskompetens i samband med internationellt deltagande och riktat internationellt samarbete bör eftersträvas, ▌ och lämpliga kriterier för stödberättigande som tar hänsyn till nivåskillnaderna i fråga om forsknings- och innovationskapacitet vid finansieringen av enheter som är etablerade i länder med låga till medelhöga inkomster bör tillämpas . Samtidigt bör man främja associering av tredjeländer till programmet , varvid ömsesidighet bör beaktas, unionens intresse skyddas och ökat deltagande av samtliga medlemsstater i programmet främjas .

(26)

För att fördjupa förbindelserna mellan vetenskap och samhälle och maximera fördelarna av deras samspel bör programmet engagera och involvera medborgarna och det civila samhällets organisationer när det gäller att gemensamt utforma och skapa ansvarsfulla forsknings- och innovationsagendor och motsvarande innehåll som svarar mot allmänhetens och det civila samhällets bekymmer, behov och förväntningar genom att främja vetenskaplig utbildning, göra vetenskaplig kunskap allmänt tillgänglig och underlätta för allmänheten och det civila samhällets organisationer att delta i programmets verksamheter. De åtgärder som vidtas för att förbättra allmänhetens och det civila samhällets deltagande bör övervakas.

(26a)

Horisont Europa bör stödja ny teknik som bidrar till att övervinna hinder som försvårar tillgång och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning och som därmed står i vägen för utvecklingen av ett verkligt inkluderande samhälle.

(27)

I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget har unionens yttersta randområden rätt till särskilda åtgärder (med hänsyn till sin strukturella, sociala och ekonomiska situation) när det gäller tillgång till EU:s horisontella program. Programmet bör därför ta hänsyn till särdragen hos dessa regioner, i linje med kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (COM(2017) 0623 ) som godkändes av rådet den 12 april 2018 , samt om möjligt främja deras deltagande i programmet .

(28)

De verksamheter som utvecklats inom ramen för programmet bör sträva efter att undanröja bristande jämställdhet , förhindra könsfördomar, på ett adekvat sätt jämställdhetsintegrera forsknings- och innovationsinnehållet, sträva efter att förbättra balansen mellan arbete och privatliv och att främja jämställdhet mellan kvinnor och män , inbegripet principerna om lika lön enligt artikel 141.3 i EUF-fördraget och i direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, samt att säkerställa forskningens och innovationens tillgänglighet för forskare med funktionsnedsättning . ▌

(29)

Med tanke på särdragen hos försvarsindustrin bör närmare bestämmelser för unionens finansiering av försvarsforskningsprojekt fastställas i förordning … om inrättande av Europeiska försvarsfonden (9) som innehåller reglerna för deltagande på försvarsforskningsområdet. Även om synergier mellan Horisont Europa och Europeiska försvarsfonden skulle kunna uppmuntras, samtidigt som man undviker dubbelarbete, bör åtgärder inom Horisont Europa uteslutande vara inriktade på civila ändamål .

(30)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet. Det belopp som anges för det särskilda program som avses i artikel 1.3 a bör utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska uppdateras i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (10)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(31)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen ) (11) gäller för detta program om inte annat anges. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(31a)

Administrativ förenkling, i synnerhet minskning av den administrativa bördan för stödmottagarna, bör genomgående eftersträvas i programmet. Kommissionen bör ytterligare förenkla sina verktyg och riktlinjer så att de utgör en minimal börda för stödmottagarna. Kommissionen bör särskilt överväga att offentliggöra en förkortad version av riktlinjerna.

(31b)

Tillräckliga budgetmedel bör anslås till centrala digitala prioriteringar för att säkerställa att Europa behåller sitt ledarskap inom internationell forskning och innovation på det digitala området och ta hänsyn till att det behövs större investeringar för att vi ska kunna dra nytta av de växande möjligheterna med digital teknik.

(32)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (13), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (14) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (15) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt , avhjälpande och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (16). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(33)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (17)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. Programmet bör ta vederbörlig hänsyn till dessa territoriers särdrag för att säkerställa deras faktiska deltagande och stödja samarbetet och synergierna i synnerhet med de yttersta randområdena samt med tredjeländer i deras närområde.

(34)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna och stödmottagarna inom ramen för programmet, undviks. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av programmets konsekvenser i praktiken.

(35)

I syfte att kunna komplettera eller ändra effektkedjeindikatorerna, när så anses nödvändigt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(36)

Samstämmigheten och synergierna mellan Horisont Europa och EU:s rymdprogram kommer att främja en globalt konkurrenskraftig och innovativ europeisk rymdsektor, förstärka unionens oberoende när det gäller tillträde till och användning av rymden i en säker miljö samt stärka Europas roll som en global aktör. Banbrytande lösningar i Horisont Europa kommer att stödjas av data och tjänster som tillhandahålls av rymdprogrammet.

(36a)

För att en särskild åtgärd ska kunna finansieras bör man i arbetsprogrammet beakta resultaten av tidigare särskilda projekt och det aktuella läget inom vetenskap, teknik och innovation på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå samt relevant politisk utveckling, marknadsutveckling och samhällsutveckling.

(37)	Reglerna för deltagande och spridning bör på ett lämpligt sätt återspegla programmets behov, med beaktande av de farhågor som rests och de rekommendationer som gjorts av olika berörda parter.

(38)

Gemensamma regler och krav för hela programmet bör säkerställa förenklade och gemensamma genomförandeverktyg, inklusive för övervakning och rapportering, och ett sammanhängande ramverk som underlättar deltagande i program som får ekonomiska bidrag från programbudgeten, inklusive deltagande i program som förvaltas av finansieringsorgan som t.ex. EIT, gemensamma företag eller andra strukturer enligt artikel 187 i EUF-fördraget, och deltagande i program som genomförs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget. Det bör finnas möjlighet att anta särskilda regler , men undantagen bör begränsas till när det är absolut nödvändigt och vederbörligen befogat.

(39)

Åtgärder som omfattas av programmet bör respektera grundläggande rättigheter och iaktta de principer som erkänns i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa åtgärder bör vara förenliga med alla rättsliga skyldigheter, inklusive internationell rätt och relevanta kommissionsbeslut, till exempel kommissionens meddelande av den 28 juni 2013 (18), samt etiska principer, vilket inbegriper att alla former av överträdelser av forskningsintegriteten undviks. Hänsyn bör tas till yttrandena från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska datatillsynsmannen. Artikel 13 i EUF-fördraget bör beaktas i forskningsverksamhet och användningen av djur i forsknings- och försökssammanhang bör minskas, med målet att till slut ersätta djurförsök med annat.

(40)

I linje med målen för det internationella samarbete som beskrivs i artiklarna 180 och 186 i EUF-fördraget bör deltagande av rättsliga enheter etablerade i tredjeländer samt av internationella organisationer främjas i unionens vetenskapliga, samhälleliga, ekonomiska och tekniska intresse . Genomförandet av programmet bör överensstämma med de åtgärder som antas i enlighet med artiklarna 75 och 215 i EUF-fördraget och bör vara förenliga med internationell rätt. När det gäller åtgärder med anknytning till unionens strategiska tillgångar, intressen, oberoende eller säkerhet får deltagande i särskilda åtgärder inom programmet begränsas till enbart enheter som är etablerade i medlemsstaterna, eller till enheter som är etablerade i särskilt angivna associerade länder eller tredjeländer utöver medlemsstaterna.

(41)

Klimatförändringarna är en av de största globala och samhälleliga utmaningarna, och med tanke på betydelsen av att ta itu med klimatförändringar i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling kommer detta program att bidra till att integrera klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att minst 25 % av utgifterna i EU-budgeten bör stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 . Klimatfrågor bör integreras på lämpligt sätt i forsknings- och innovationsinnehållet och beaktas i alla skeden av forskningscykeln.

(41a)

I samband med den klimatrelaterade effektkedjan kommer kommissionen att rapportera om resultat, innovationer och sammanlagda beräknade effekter av klimatrelevanta projekt, även för varje programdel och genomförandemetod. I sin analys bör kommissionen ta hänsyn till de långsiktiga ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga kostnaderna och fördelarna för EU-medborgarna till följd av programverksamheten, medräknat tillämpning av innovativa lösningar för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, beräknad inverkan på arbetstillfällen och företagsetablering, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, ren energi, hälsa och välbefinnande (inbegripet luft-, mark- och vattenkvalitet). Resultaten av denna konsekvensanalys bör offentliggöras, bedömas inom ramen för EU:s klimat- och energimål samt beaktas i den efterföljande strategiska planeringen och framtida arbetsprogram.

(42)

De övergripande finansiella bestämmelser som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt gäller för denna förordning. Dessa bestämmelser fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. De bestämmelser som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, eftersom respekt för rättsstaten är en förutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektivt EU-stöd.

(43)

Användning av känslig bakgrundsinformation eller obehörig åtkomst till känsliga resultat och forskningsdata kan få negativa konsekvenser för unionens intressen eller en eller flera medlemsstaters intressen. Hanteringen av konfidentiella uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter bör således regleras av all relevant unionsrätt, inbegripet institutionernas interna regler såsom kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (19) som fastställer säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

▌

(45)

Det är nödvändigt att fastställa villkoren för unionsfinansiering för deltagare i åtgärder inom programmet. Bidrag kommer att vara den huvudsakliga finansieringstypen inom programmet . Andra typer av finansiering bör väljas ut utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande regelefterlevnad . När det gäller bidrag bör hänsyn tas till klumpsummor, schablonsatser och skalor för enhetskostnader , i enlighet med budgetförordningen och för att skapa ytterligare förenkling . Innan ett nytt system för kostnadsersättning kan anses utgöra en verklig förenkling för stödmottagarna bör en omfattande utvärdering ha utfallit tillstyrkande.

▌

(47)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (” budgetförordningen”) (20) bör programmet tillhandahålla en bas för en ökad acceptans av stödmottagarnas sedvanliga praxis för redovisning av personalkostnader och enhetskostnader avseende internt fakturerade varor och tjänster , (även när det gäller stora forskningsinfrastrukturer i den mening som avses i Horisont 2020) . Enhetskostnader för internt fakturerade varor och tjänster, beräknade i enlighet med stödmottagarens sedvanliga praxis för kostnadsredovisning, där faktiska direkta och indirekta kostnader kombineras, bör vara ett alternativ som alla stödmottagare kan välja. I detta avseende bör stödmottagarna kunna inkludera faktiska indirekta kostnader som beräknas med hjälp av fördelningsnycklar för dessa enhetskostnader för internt fakturerade varor och tjänster.

(48)

Det nuvarande systemet för ersättning av faktiska personalkostnader bör förenklas ytterligare utifrån den princip om projektbaserad ersättning som utvecklats inom ramen för Horisont 2020 och som är bättre anpassad till budgetförordningen , och bör syfta till att minska lönegapet mellan forskare från EU som är involverade i programmet .

(49)

Garantifonden för deltagare, som inrättades under Horisont 2020 och som förvaltas av kommissionen, har visat sig vara en viktig skyddsmekanism som minskar riskerna beträffande utestående belopp som inte betalats tillbaka av deltagarna. Därför bör garantifonden för stödmottagare, som döpts om till den ömsesidiga försäkringsmekanismen (nedan kallad mekanismen ), fortsätta sin verksamhet och utvidgas till andra finansieringsorgan, särskilt initiativ i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget. Mekanismen bör öppnas för stödmottagare inom alla övriga direkt förvaltade EU-program.

(50)

Det bör fastställas regler för utnyttjande och spridning av resultat för att säkerställa att stödmottagarna skyddar, utnyttjar, sprider och ger åtkomst till dessa resultat, beroende på vad som gäller. Större tonvikt bör läggas på utnyttjande av resultaten , och kommissionen bör fastställa och bidra till att maximera stödmottagarnas möjligheter att utnyttja resultaten , särskilt i unionen. Utnyttjandet bör ske med hänsyn till principerna för detta program, inbegripet främjande av innovation i unionen och stärkande av det europeiska forskningsområdet.

(51)

De viktigaste inslagen i systemet för utvärdering och urval av förslag i det föregående programmet Horisont 2020, med dess särskilda fokus på spetskompetens och kriterierna ”effekt” och ”genomförandets kvalitet och effektivitet” , bör bibehållas. Förslagen bör även fortsättningsvis väljas ut på grundval av den utvärdering som gjorts av oberoende experter från så många medlemsstater som möjligt . Kommissionen bör anordna anonym utvärdering när så är lämpligt och analysera resultaten för att undvika snedvridet urval. I tillämpliga fall bör behovet att säkerställa en övergripande enhetlighet i projektportföljen beaktas av oberoende experter .

(52)

Man bör för alla delar av programmet tillämpa systematisk ömsesidig tillit till revisioner och bedömningar ▌med andra EU-program , i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen för alla delar av programmet, för att minska den administrativa bördan för mottagare av EU-medel. Ömsesidig tillit bör uttryckligen föreskrivas genom att även andra stödjande faktorer, t.ex. revisioner av system och processer, beaktas.

(53)

Särskilda utmaningar inom forskning och innovation bör hanteras med hjälp av pristävlingar, inklusive allmänna eller gemensamma tävlingar när så är lämpligt, organiserade av kommissionen eller finansieringsorganet tillsammans med andra unionsorgan, tredjeländer, internationella organisationer eller icke vinstdrivande rättsliga enheter. Priser bör särskilt tilldelas projekt som lockar forskare till länder som omfattas av bredare deltagande samt framgångsrika projekt för att öka deras synlighet och för att i högre grad marknadsföra unionsfinansierade åtgärder.

(54)

Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. För detta bör klumpsummor, schablonsatser och skalor för enhetskostnader beaktas .

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning inrättas Horisont Europa – Ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat programmet) och reglerna för deltagande och spridning i indirekta åtgärder inom programmet och fastställs ramarna för unionens stöd till forsknings- och innovationsverksamhet .

2. Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

3. Programmet ska genomföras genom

a)	det särskilda program som inrättats genom beslut…/…/EU (21) ▌,

aa)	ett ekonomiskt bidrag till EIT, som inrättats genom förordning (EG) nr 294/2008,

b)	det särskilda programmet för försvarsforskning, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning…/…/EU om inrättande av en europeisk försvarsfond .

4. Termerna ”Horisont Europa”, ”programmet” och ”särskilt program” som används i denna förordning avser frågor som bara är relevanta för det särskilda program som beskrivs i punkt 3 a, såvida inget annat uttryckligen anges.

EIT ska genomföra programmet i linje med sina strategiska mål för perioden 2021–2027, enligt vad som fastställs i EIT:s strategiska innovationsprogram, med beaktande av den strategiska planeringen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

forskningsinfrastrukturer: anläggningar som tillhandahåller resurser och tjänster som forskarvärlden använder för att bedriva forskning och främja innovation inom sina områden. Denna definition inbegriper mänskliga resurser och den omfattar viktig utrustning eller instrumentuppsättningar, kunskapsrelaterade resurser i form av t.ex. samlingar, arkiv eller infrastrukturer för vetenskapliga data, datasystem, kommunikationsnät och all annan infrastruktur av unik karaktär som är öppen för externa användare och som är av avgörande vikt för att uppnå spetskompetens inom forskning och innovation. De kan i tillämpliga fall också användas utanför forskningen, exempelvis inom undervisning eller offentliga tjänster, och de kan vara enstaka, virtuella eller distribuerade.

strategi för smart specialisering: samma innebörd som ”strategi för smart specialisering” enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (22); strategin ska också uppfylla de nödvändiga villkor som anges i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser].

europeiskt partnerskap: ett initiativ , som utarbetats med tidigt deltagande av medlemsstater och/eller associerade länder, där unionen tillsammans med privata och/eller offentliga partner (t.ex. näringslivet, högskolor, forskningsorganisationer, organ med offentliga förvaltningsuppgifter på lokal, regional, nationell eller internationell nivå eller det civila samhällets organisationer, inbegripet stiftelser och icke-statliga organisationer ) åtar sig att gemensamt stödja utvecklingen och genomförandet av ett program för forsknings- och innovationsverksamhet, inbegripet verksamhet som gäller marknadsfrågor, lagstiftning eller policyupptag.

4)	öppen åtkomst: tillhandahållande online av forskningsresultat från åtgärder som finansierats genom programmet, ▌utan kostnad för slutanvändaren , i enlighet med artiklarna 10 och 35.3 i denna förordning .

4a)	öppen vetenskap: ett tillvägagångssätt inom den vetenskapliga processen grundat på öppet samarbete, verktyg och kunskapsspridning, inbegripet de element som avses i artikel 10.

uppdrag: en uppsättning spetskompetensbaserade och konsekvensorienterade forsknings- och innovationsåtgärder inom olika områden och sektorer som syftar till att

—	uppnå ett mätbart mål inom en fastställd tidsram som inte hade kunnat uppnås genom enskilda åtgärder,

—	påverka samhället och det politiska beslutsfattandet genom vetenskap och teknik, och

—	vara relevanta för en avsevärd del av den europeiska befolkningen och ett stort antal EU-medborgare.

förkommersiell upphandling: upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster med delning av risker och fördelar på marknadsvillkor och konkurrenspräglad utveckling i faser, där upphandlade forsknings- och utvecklingstjänster tydligt åtskiljs från introduktionen av slutprodukter i kommersiella mängder.

7)	offentlig upphandling av innovativa lösningar: upphandling där en upphandlande myndighet fungerar som lanseringskund för innovativa varor eller tjänster som ännu inte är tillgängliga i stor skala på kommersiella grunder; kan omfatta konformitetstestning.

8)	åtkomsträtt: rätt att använda resultat eller bakgrundsinformation på de villkor som fastställs i enlighet med denna förordning .

bakgrundsinformation: alla data och all know-how eller information oavsett form eller typ, konkret eller immateriell, inbegripet alla rättigheter i form av t.ex. immateriella rättigheter som i) innehades av stödmottagarna innan de anslöt sig till åtgärden, och ii) identifieras av stödmottagarna i ett skriftligt avtal som krävs för att genomföra åtgärden eller utnyttja dess resultat.

10)	spridning: offentliggörande av resultat på lämpligt sätt (utom sådana sätt som är ett resultat av att resultaten skyddas eller utnyttjas), inbegripet genom vetenskapliga publikationer oavsett medium.

11)	utnyttjande: användning av resultat för annan forskning och innovation än den som omfattas av åtgärden i fråga , inbegripet bl.a. kommersiellt utnyttjande såsom att utveckla, skapa, tillverka och marknadsföra en produkt eller process, ▌skapa och tillhandahålla en tjänst eller för standardisering.

12)

rättvisa och rimliga villkor: lämpliga villkor, inbegripet eventuella finansiella villkor eller villkor för licensavgiftsfrihet, med beaktande av de särskilda omständigheterna kring begäran om åtkomst, till exempel det faktiska eller potentiella värdet av de resultat eller den bakgrundsinformation som begäran gäller och/eller räckvidden, varaktigheten eller andra parametrar för det planerade utnyttjandet.

13)	finansieringsorgan: ett organ eller en organisation, utom kommissionen, enligt vad som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen, till vilket kommissionen har anförtrott uppgifter som avser budgetgenomförande inom ramen för programmet.

14)	internationell europeisk forskningsorganisation: internationell organisation i vilken merparten av medlemmarna är medlemsstater eller associerade länder och vars huvudsyfte är att främja vetenskapligt och tekniskt samarbete i Europa.

15)

rättslig enhet: varje fysisk eller juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har rättskapacitet och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som saknar rättskapacitet i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen.

15a)

länder som omfattas av bredare deltagande/lågpresterande länder inom forskning och innovation: länder där det ska inrättas rättsliga enheter för att de ska vara kvalificerade som samordnare inom programområdet ”bredare deltagande och spridning av spetskompetens” inom den del av Horisont Europa som avser bredare deltagande och förstärkning av det europeiska forskningsområdet. Av EU:s medlemsstater är dessa länder Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Estland, Grekland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien under programmets hela löptid. För associerade länder kommer förteckningen över bidragsberättigade länder att fastställas på grundval av en indikator och offentliggöras i arbetsprogrammet. Med stöd av artikel 349 i EUF-fördraget kommer rättsliga enheter från de yttersta randområdena också att vara fullt kvalificerade som samordnare inom detta programområde.

16)	icke vinstdrivande rättslig enhet: en rättslig enhet som genom sin rättsliga form saknar vinstsyfte eller som har en rättslig eller lagstadgad skyldighet att inte dela ut vinster till sina aktieägare eller enskilda medlemmar.

16a)	små och medelstora företag: mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

17)

små börsnoterade företag: företag som inte är mikroföretag eller små eller medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG och som har högst 499 anställda, där personalens storlek beräknas i enlighet med artiklarna 3, 4, 5 och 6 i avdelning I i bilagan till den rekommendationen.

18)	resultat: alla konkreta eller immateriella resultat av åtgärden, t.ex. data, know-how eller information, oavsett form eller typ, oavsett om de kan skyddas eller ej, samt alla tillhörande rättigheter, inbegripet immateriella rättigheter.

18a)	forskningsresultat: resultat som uppstår genom åtgärden, till vilka åtkomst kan ges i form av vetenskapliga publikationer, data eller andra konstruerade resultat och processer som programvara, algoritmer, protokoll och elektroniska anteckningsböcker.

19)

spetskompetensstämpel: en certifierad märkning som visar att en ansökan som inlämnats i en ansökningsomgång överträffar alla utvärderingströsklar som anges i arbetsprogrammet men inte kan finansieras på grund av brist på budgetmedel för den berörda ansökningsomgången i arbetsprogrammet, men som skulle kunna få stöd från andra EU-finansieringskällor eller nationella finansieringskällor .

19a)

strategisk forsknings- och innovationsplan: en genomförandeakt som fastställer en strategi för att förverkliga innehållet i arbetsprogrammet för en period på högst fyra år, efter ett brett obligatoriskt flerpartssamråd. Planen fastställer de prioriteringar samt lämpliga åtgärdstyper och genomförandeformer som ska tillämpas.

20)	arbetsprogram: ett dokument som antagits av kommissionen för genomförande av det särskilda programmet (23) i enlighet med artikel 12 i det särskilda programmet, eller ett dokument med motsvarande innehåll och struktur som antagits av ett finansieringsorgan. återbetalningspliktigt förskott:

21)

återbetalningspliktigt förskott: den del av en blandfinansiering från Horisont Europa eller Europeiska innovationsrådet som motsvarar ett lån enligt avdelning X i budgetförordningen, men som tilldelas direkt av unionen utan vinstsyfte för att täcka kostnaderna för verksamhet som motsvarar en innovationsåtgärd, och som stödmottagaren ska betala tillbaka till unionen enligt de villkor som anges i avtalet.

22)	avtal: en överenskommelse som kommissionen eller ett finansieringsorgan ingår med en rättslig enhet som genomför en innovations- och marknadslanseringsåtgärd och som erhåller stöd genom blandfinansiering från Horisont Europa eller Europeiska innovationsrådet.

23)

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter: säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter enligt definitionen i artikel 3 i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 samt säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i medlemsstater, säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i tredjeländer med vilka EU har ett säkerhetsavtal och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i internationella organisationer med vilka EU har ett säkerhetsavtal.

24)

blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU-budgeten kombineras med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansiella institutioner, kommersiella finansinstitut och investerare.

25)

blandfinansiering från Horisont Europa ▌: ▌ekonomiskt stöd till ett program i syfte att tillhandahålla stöd till en innovations- och marknadslanseringsåtgärd, bestående av en särskild kombination av ett bidrag eller ett återbetalningspliktigt förskott och en investering i eget kapital och varje annan återbetalningspliktig form av stöd .

25-a)

blandfinansiering från Europeiska innovationsrådet: ett direkt ekonomiskt stöd från Europeiska innovationsrådet till en innovations- och marknadslanseringsåtgärd, bestående av en särskild kombination av ett bidrag eller ett återbetalningspliktigt förskott och en investering i eget kapital och varje annan återbetalningspliktig form av stöd.

25a)

forsknings- och innovationsåtgärd: en åtgärd som huvudsakligen består i verksamhet som syftar till att etablera ny kunskap och/eller undersöka genomförbarheten när det gäller nya eller bättre tekniker, produkter, processer, tjänster eller lösningar. Detta kan omfatta grundläggande och tillämpad forskning, teknologiutveckling och teknologintegration, testning, demonstration och validering av småskaliga prototyper i laboratoriemiljö eller simulerad miljö.

25b)

innovationsåtgärd: en åtgärd som huvudsakligen består i verksamhet som är direkt inriktad på att ta fram planer, projekt eller skisser till nya, ändrade eller förbättrade produkter, processer eller tjänster, eventuellt inbegripet prototyputveckling, testning, demonstration, pilotstudier, storskalig produktutvärdering och marknadsintroduktion.

25c)	EFR-spetsforskning (inklusive EFR-konceptprovning): en forskningsåtgärd som leds av en ansvarig forskare och genomförs av en eller flera stödmottagare, uteslutande inom ramen för EFR.

25d)	utbildnings- och rörlighetsåtgärd: en åtgärd inriktad på att förbättra forskares färdigheter, kunskaper och karriärutsikter på grundval av rörlighet mellan länder och, om det är relevant, mellan sektorer eller discipliner.

25e)

samfinansieringsåtgärd avseende program: en åtgärd för att tillhandahålla flerårig samfinansiering till ett program för åtgärder som inrättats och/eller genomförs av enheter som förvaltar och/eller finansierar forsknings- och innovationsprogram, undantaget unionens finansieringsorgan. Ett sådant program för åtgärder får stödja nätverksarbete och -samordning, forskning, innovation, pilotprojekt samt innovations- och marknadsföringsåtgärder, utbildnings- och mobilitetsåtgärder, kunskapshöjande åtgärder och kommunikation, spridning och utnyttjande, eventuellt relevant ekonomiskt stöd såsom bidrag, priser, upphandling, liksom blandfinansiering från Horisont Europa, eller en kombination av dessa. Samfinansieringsåtgärder avseende program kan genomföras direkt av dessa enheter eller av tredjeparter på deras vägnar.

25f)	förkommersiell upphandlingsåtgärd: en åtgärd som huvudsakligen syftar till att förkommersiell upphandling genomförs av stödmottagare i form av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter.

25 g)

offentlig upphandling av innovativa lösningar: en åtgärd som huvudsakligen syftar till att gemensam eller samordnad offentlig upphandling av innovativa lösningar genomförs av stödmottagare i form av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter.

25h)

samordnings- och stödåtgärd: en åtgärd som bidrar till programmets mål, med undantag för forsknings- och innovationsåtgärder, utom då de genomförs inom ramen för ”bredare deltagande och spridning av spetskompetens” inom den del av Horisont Europa som avser bredare deltagande och förstärkning av det europeiska forskningsområdet, samt nedifrån-och-upp-samordning utan samfinansiering av forskningsverksamhet från EU som möjliggör samarbete mellan rättsliga enheter från medlemsstaterna och associerade länder för att stärka det europeiska forskningsområdet.

25i)	incitamentpris: ett pris som syftar till att uppmuntra investeringar i en viss riktning genom närmare angivelse av ett mål innan arbetet utförs.

25j)	erkännandepris: ett pris som belönar uppnådda resultat och enastående arbete efter genomförandet.

25k)

innovations- och marknadsföringsåtgärder: åtgärder som omfattar en innovationsåtgärd och annan verksamhet som krävs för att få ut en innovation på marknaden, inbegripet expansion av företag genom tillhandahållande av blandfinansiering från Horisont Europa (en blandning av bidragsliknande finansiering och privat finansiering).

25l)	indirekta åtgärder: forsknings- och innovationsverksamhet som unionen ger ekonomiskt stöd till och som genomförs av deltagare.

25m)	direkta åtgärder: forsknings- och innovationsverksamhet som genomförs av kommissionen via dess gemensamma forskningscentrum.

27)	upphandling: upphandling i enlighet med definitionen i artikel 2.49 i budgetförordningen.

28)	anknuten enhet: en rättslig enhet i enlighet med definitionen i artikel 187.1 i budgetförordningen.

30)

innovationsekosystem: ett ekosystem som på EU-nivå sammanför aktörer eller enheter vars funktionella mål är att möjliggöra teknisk utveckling och innovation. De omfattar förbindelser mellan materiella resurser (till exempel fonder, utrustning och anläggningar), institutionella enheter (såsom institutioner för högre utbildning och stödtjänster, forsknings- och teknikorganisationer, företag, riskkapitalister och finansiella mellanhänder) och nationella, regionala och lokala enheter för beslutsfattande och finansiering.

▌

Artikel 3

Programmets mål

1. Programmets allmänna mål är att uppnå vetenskapliga, tekniska, ekonomiska och samhälleliga effekter av EU:s investeringar i forskning och innovation för att stärka den vetenskapliga och tekniska grunden för unionen och främja dess konkurrenskraft i alla medlemsstater , även inom industrin, förverkliga EU:s mål och politiska strategier, bidra till att ta itu med globala utmaningar, bl.a. målen för hållbar utveckling , genom att följa principerna i Agenda 2030 och Parisavtalet, samt stärka det europeiska forskningsområdet . Programmet ska alltså maximera mervärdet för unionen genom att inriktas på mål och verksamhet som inte på ett ändamålsenligt sätt kan genomföras av medlemsstaterna på egen hand utan i samarbete med andra.

2. Programmet har följande särskilda mål:

Att utveckla, främja och sprida vetenskaplig spetskompetens, stödja skapande och spridning av högkvalitativ ny grundläggande och tillämpad kunskap, kompetens, teknik och lösningar, utbildning av och mobilitet för forskare, locka begåvningar på alla nivåer och bidra till att unionens begåvningsreserv utnyttjas fullt ut i åtgärder som stöds inom ramen för det här programmet .

Att ta fram kunskap, stärka effekterna av forskning och innovation när det gäller att utveckla, stödja och genomföra EU-politiken och främja införandet av innovativa lösningar inom den europeiska industrin, främst små och medelstora företag, och samhället i syfte att lösa globala problem , bland annat målen för hållbar utveckling .

c)	Att främja alla former av innovation, underlätta teknisk utveckling, demonstration samt kunskaps- och tekniköverföring och att stärka spridningen och utnyttjandet av innovativa lösningar.

Att optimera programmets resultat för att stärka och öka det europeiska forskningsområdets effekter och attraktionskraft, främja spetskompetensbaserat deltagande från alla medlemsstater i Horisont Europa, medräknat från lågpresterande medlemsstater inom forskning och innovation, och att underlätta förbindelser för samarbete inom europeisk forskning och innovation .

Artikel 4

Programstruktur

1. Programmet består av följande delar som bidrar till de allmänna och särskilda mål som anges i artikel 3:

Den första pelaren, ” vetenskaplig spetskompetens ”, med följande komponenter:

a)	Europeiska forskningsrådet (EFR).

b)	Marie Skłodowska-Curie-åtgärder.

c)	Forskningsinfrastrukturer.

Den andra pelaren, ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, med följande komponenter , med beaktande av att samhällsvetenskaper och humaniora ska ha en viktig roll i alla kluster :

a)	Klustret ”hälsa”.

b)	Klustret ” kultur, kreativitet och ett inkluderande samhälle ”.

ba)	Klustret ”civil säkerhet för samhället”.

c)	Klustret ”digitala frågor, industri och rymden ”.

d)	Klustret ”klimat, energi och mobilitet”.

f)	Klustret ”livsmedel, bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö ”.

g)	Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder.

Den tredje pelaren, ” innovativa Europa ”, med följande komponenter:

a)	Europeiska innovationsrådet (EIC).

b)	Europeiska innovationsekosystem.

c)	Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) som inrättades genom förordning (EG) nr 294/2008 .

Delen ” breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet” ▌, med följande komponenter:

a)	Att bredda deltagandet och sprida spetskompetens

b)	Att reformera och förstärka det europeiska forsknings- och innovationssystemet.

2. Huvuddragen för verksamheterna anges i bilaga I.

Artikel 5 (24)

Försvarsrelaterad forskning och utveckling

1. Verksamheter som ska genomföras inom ramen för det särskilda program som avses i artikel 1.3 b och som fastställs i förordningen om inrättande av Europeiska försvarsfonden ska ha exklusivt fokus på försvarsrelaterad forskning och utveckling , med följande mål och huvudlinjer för verksamheterna:

—	Verksamheter som syftar till att främja konkurrenskraften, effektiviteten och innovationsförmågan inom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

2. Denna förordning ska inte tillämpas på det särskilda program som avses i artikel 1.3 b, med undantag av denna artikel, artikel 1 ▌ och artikel 9.1.

Artikel 6 (25)

Strategisk planering och genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning med de finansieringsorgan som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering till indirekta åtgärder i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag som den huvudsakliga formen av stöd i programmet . Det får också tillhandahålla finansiering genom priser, upphandling och finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser och stöd till eget kapital inom ramen för EIC Accelerator .

3. De regler för deltagande och spridning som fastställs i denna förordning ska tillämpas på indirekta åtgärder.

4. De huvudsakliga typerna av åtgärder som ska användas inom ramen för programmet fastställs och definieras i artikel 2 . De finansieringsformer som avses i punkt 2 ska användas på ett flexibelt sätt för alla programmål, och deras användning ska bestämmas utifrån dels behoven, dels de enskilda målens egenskaper.

5. Programmet ska också stödja direkta åtgärder som vidtas av gemensamma forskningscentrumet. I de fall där dessa åtgärder bidrar till initiativ som inrättats i enlighet med artikel 185 eller artikel 187 i EUF-fördraget ska detta bidrag inte betraktas som en del av det ekonomiska bidrag som anslagits till dessa initiativ.

6. Genomförandet av det särskilda programmet och EIT:s KI-grupper ska stödjas av en transparent och strategisk ▌ planering för forsknings- och innovationsverksamhet enligt vad som fastställs i det särskilda programmet , särskilt för pelaren ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, samt även omfatta relevanta verksamheter enligt den andra pelaren och delen om breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet .

Kommissionen ska säkerställa deltagande från medlemsstaternas sida på ett tidigt stadium och omfattande diskussioner med Europaparlamentet, kompletterat av samråd med berörda parter och den stora allmänheten.

Den strategiska planeringen ska garantera överensstämmelse med andra relevanta EU-program och konsekvens med EU:s prioriteringar och åtaganden, varjämte den ska öka komplementariteten och synergierna med nationella och regionala finansieringsprogram och prioriteringar, och därigenom stärka det europeiska forskningsområdet. Områden för möjliga uppdrag och möjliga institutionaliserade europeiska partnerskap ska inrättas i bilaga Va.

6a. För att små samarbetskonsortier snabbare ska kunna få finansiering får vid behov föreslås ett snabbförfarande för forskning och innovation i en del av ansökningsomgångarna för urval av åtgärder inom forskning och/eller innovation, inom ramen för ramprogrammets delar Globala utmaningar och EU:s industriella konkurrenskraft och Pathfinder för avancerad forskning.

En ansökningsomgång med stöd av detta förfarande ska kännetecknas av följande kumulativa egenskaper:

—	Förslagsinfordringar nedifrån-och-upp.

—	Kortare tid för beviljandet (högst sex månader).

—	Stöd endast till små samarbetskonsortier med högst sex olika och oberoende stödberättigade rättsliga enheter.

—	Högst 2,5 miljoner EUR i ekonomiskt stöd till varje konsortium.

I arbetsprogrammet ska anges vilka ansökningsomgångar som skett enligt ovannämnda förfarande.

7. Horisont Europa-verksamheter ska ▌ förverkligas genom öppna konkurrensbaserade ansökningsomgångar, inklusive inom uppdrag och europeiska partnerskap , med undantag för de verksamheter som anges i artikel 39 avseende priser .

▌

Artikel 6a

Programmets principer

1. Forskning och innovation som genomförs inom ramen för det särskilda program som avses i artikel 1.3 a och inom ramen för EIT ska uteslutande vara inriktad på civila tillämpningar. Budgetöverföringar mellan det belopp som anslagits till det särskilda program som avses i artikel 1.3 a och EIT och det belopp som anslagits till det särskilda program som avses i artikel 1.3 b ska inte vara tillåtna och onödiga dubbleringar mellan de två programmen ska undvikas.

2. Horisont Europa ska säkerställa en tvärvetenskaplig strategi och ska vid behov omfatta integrering av samhällsvetenskaper och humaniora i alla kluster och verksamheter som utformas inom ramen för programmet, också i särskilda ansökningsomgångar som hänför sig till ämnen med anknytning till samhällsvetenskaper och humaniora.

3. De samarbetsbaserade delarna av programmet ska säkerställa en balans mellan lägre och högre teknisk mognadsgrad och därmed omfatta hela värdekedjan.

3a. Programmet ska säkerställa ett effektivt främjande och en effektiv integrering av samarbetet med tredjeländer och internationella organisationer och initiativ, på grundval av ömsesidig nytta, EU:s intressen, internationella åtaganden och, vid behov, ömsesidighet.

4. Programmet ska bidra till att allt fler länder alltmer kan delta i Horisont Europa och verka för att samarbetsprojekt får en bred geografisk täckning, bland annat genom att sprida vetenskaplig spetskompetens, gynna nya samarbetskontakter och stimulera kompetensrörlighet, liksom också genom tillämpning av artiklarna 20.3 och 45.4. Medlemsstaterna ska för detta ändamål vidta proportionella åtgärder, också med hjälp av en attraktiv lönesättning för forskare, med stöd av finansiering på EU-nivå, nationell och regional nivå. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att garantera en geografisk balans i utvärderingspaneler och organ såsom styrelser och expertgrupper, varvid situationens krav inom det berörda forsknings- och innovationsområdet ska beaktas utan att spetskompetenskriterierna sätts på spel.

5. Programmet ska säkerställa ett verkningsfullt främjande av lika möjligheter för alla och genomförande av jämställdhetsintegrering, liksom av jämställdhetsaspekten, i forskningens och innovationens innehåll, och söka åtgärda orsakerna till ojämn könsfördelning. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att i möjligaste mån säkerställa jämn könsfördelning inom utvärderingspaneler och andra aktuella rådgivande organ såsom styrelser och expertgrupper.

5a. Horisont Europa ska genomföras i synergi med andra unionsfinansieringsprogram, varvid en så okomplicerad administration som möjligt ska eftersträvas. En icke uttömmande förteckning över synergier med andra EU-finansieringsprogram återfinns i bilaga IV.

5b. Programmet bidrar till att öka de offentliga och privata investeringarna i forskning och innovation i medlemsstaterna, så att sammanlagt minst 3 % av EU:s BNP investeras i forskning och utveckling.

6. Kommissionen ska vid genomförandet av programmet fortlöpande ha som mål att administrationen ska bli enklare och mindre betungande för sökandena och stödmottagarna.

7. Som ett led i unionens allmänna mål att integrera klimatåtgärder i EU:s sektorspolitik och EU:s medel ska åtgärderna inom ramen för programmet bidra till klimatmålen med minst 35 % av programmets utgifter när så är lämpligt. Klimatfrågor ska integreras på lämpligt sätt i forsknings- och innovationsinnehållet.

8. Programmet ska främja gemensamt skapande och utformande genom att engagera medborgarna och det civila samhället.

9. Programmet ska säkerställa öppenhet och redovisningsskyldighet för den offentliga finansieringen av forsknings- och innovationsprojekt och därmed slå vakt om allmänintresset.

10. Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska säkerställa att alla potentiella deltagare får tillräcklig vägledning och information när ansökningsomgångarna offentliggörs, i synnerhet om den tillämpliga mallen för bidragsavtal.

Artikel 7

Uppdrag

1. Uppdrag ska planeras inom pelaren ”globala utmaningar och EU:s industriella konkurrenskraft” men kan också dra nytta av åtgärder som genomförs inom andra delar av programmet , liksom av kompletterande åtgärder som genomförs inom ramen för unionens andra finansieringsprogram . Uppdragen ska möjliggöra konkurrerande lösningar som utmynnar i alleuropeiskt mervärde och genomslag.

2. Uppdragen ska definieras och genomföras i enlighet med förordningen och det särskilda programmet och säkerställa aktivt deltagande från medlemsstaternas sida på ett tidigt stadium, jämte omfattande diskussioner med Europaparlamentet . Uppdragen och deras syften, budget, mål, omfattning, indikatorer och delmål ska anges närmare i de strategiska forsknings- och innovationsplanerna eller i arbetsprogrammen, beroende på vad som är lämpligt. Utvärdering av förslag inom ramen för uppdragen ska genomföras i enlighet med artikel 26.

2a. Under de första tre åren av programmet ska högst 10 % av årsbudgeten för den andra pelaren programplaneras genom särskilda ansökningsomgångar för genomförande av uppdragen. För den återstående delen av programmet, och enbart om det tillstyrkts vid uppdragets urvals- och förvaltningsprocess, får denna andel stiga. Kommissionen ska tillkännage vilken sammanlagd budgetandel inom varje arbetsprogram som ägnas åt uppdrag.

3. Uppdragen ska

a)	anlita målen för hållbar utveckling som källa till utformning och genomförande, ha ett tydligt forsknings- och innovationsinnehåll, europeiskt mervärde och bidra till att unionens prioriteringar och åtaganden och målen i Horisont Europa-programmet enligt artikel 3 förverkligas,

aa)

täcka områden av gemensam europeisk relevans, vara inkluderande, uppmuntra till ett utbrett engagemang och ett aktivt deltagande från olika parters sida, både från den offentliga och den privata sektorn, även medborgare och slutanvändare, samt avsätta resultat i form av forskning och innovation som kan bli till nytta för alla medlemsstater.

b)	vara djärva och inspirerande och således ha stor vetenskaplig, teknisk, samhällelig och/eller ekonomisk , miljörelaterad eller politisk relevans och inverkan ,

c)	ange en tydlig riktning och tydliga mål och vara målinriktade, mätbara, begränsade i tiden och ha en tydlig budgetram ,

d)	väljas ut på ett transparent sätt och vara inriktade på ambitiösa , spetskompetensbaserade och resultatinriktade men realistiska mål och forsknings- , utvecklings- och innovationsverksamheter,

da)	ha så stor täckning och omfattning som behövs och, genom ytterligare offentliga och privata medel, kunna uppbåda de resurser och åstadkomma de hävstångseffekter som krävs för att uppnå åsyftade resultat,

e)	stimulera till aktivitet mellan olika discipliner , (bland dem också samhällsvetenskaper och humaniora), och innefatta verksamheter från ett brett spektrum av tekniska mognadsgrader, inklusive lägre tekniska mognadsgrader ,

f)	vara öppna för flera nedifrån och upp -strategier och -lösningar, med hänsyn till behoven och fördelarna för människor och samhället och erkänna vikten av olika bidrag för att uppnå dessa uppdrag,

fa)	tillvarata synergier på ett transparent sätt med övriga unionsprogram samt med nationella och, i förekommande fall, regionala innovationsekosystem.

4. Kommissionen ska övervaka och utvärdera varje uppdrag i enlighet med artiklarna 45 och 47 i och bilaga V till denna förordning, inklusive framstegen i riktning mot kort-, medellång- och långsiktiga mål, som omfattar genomförande, övervakning och avveckling av uppdragen. En bedömning av de första uppdragen inom ramen för Horisont Europa ska göras senast 2023 och innan något beslut fattas om att inrätta nya uppdrag, fortsätta, och avsluta eller rikta om pågående uppdrag. Resultaten av bedömningen av uppdragen ska offentliggöras och ska omfatta, men inte begränsas till, analys av deras urvalsförfarande och deras styrning, budget, inriktning och framsteg till dags dato.

Artikel 7a

Europeiska innovationsrådet

1. Kommissionen ska upprätta ett europeiskt innovationsråd (EIC) såsom en centralförvaltad gemensam kontaktpunkt för att genomföra åtgärder inom ramen för den tredje pelaren ”innovativa Europa” som relaterar till EIC. EIC ska i huvudsak inrikta sig på banbrytande och omstörtande innovation, framför allt på marknadsskapande innovation, varvid alla slags innovationer samtidigt ska stödjas, även inkrementell innovation. EIC ska fungera enligt följande principer: Tydligt EU-mervärde, självständighet, risktagningsförmåga, ändamålsenlighet, effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet.

2. EIC ska stå öppet för alla slags innovatörer – från privatpersoner till universitet, forskningsorganisationer, forskningsföretag (små- och medelstora företag inklusive uppstartsföretag och, i undantagsfall, små medelstora börsnoterade företag) och från enskilda stödmottagare till tvärvetenskapliga konsortier. Minst 70 % av EIC:s budget ska avsättas till innovativa uppstartsföretag och små och medelstora företag.

3. EIC:s styrelse- och ledningsfunktioner fastställs i beslut (EU) … [särskilt program] och dess bilagor.

Artikel 8

Europeiska partnerskap

1. Delar av Horisont Europa kan genomföras med hjälp av europeiska partnerskap. Unionens deltagande i europeiska partnerskap kan ske i någon av följande former:

Deltagande i partnerskap som inrättats på grundval av samförståndsavtal och/eller avtal mellan kommissionen och de partner som avses i artikel 2.3 med angivande av målen för partnerskapet, tillhörande åtaganden från alla medverkande parter beträffande ekonomiska bidrag och/eller bidrag in natura från partnerna, nyckelprestations- och effektindikatorer, output som ska uppnås och rapporteringssätt . De inkluderar identifiering av kompletterande forsknings- och innovationsverksamhet som genomförs av partnerna och av programmet (samprogrammerade europeiska partnerskap).

Deltagande i och ekonomiska bidrag till ett program för forsknings- och innovationsverksamhet med angivande av målen, nyckelprestations- och effektindikatorer samt output som ska uppnås , grundat på partnernas åtaganden beträffande ekonomiska bidrag och/eller bidrag in natura samt integrering av deras berörda verksamheter genom en samfinansieringsåtgärd inom programmet (samfinansierade europeiska partnerskap).

Deltagande i och ekonomiska bidrag till forsknings- och innovationsprogram som genomförs av flera medlemsstater i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget, eller av organ som inrättats i enlighet med artikel 187 i EUF-fördraget, t.ex. gemensamma företag, eller av EIT:s kunskaps- och innovationsgrupper i enlighet med EIT-förordningen (institutionaliserade europeiska partnerskap). Sådana partnerskap ska genomföras endast om andra delar av Horisont Europa-programmet, inklusive andra former av europeiska partnerskap inte skulle uppfylla målen eller inte generera de nödvändiga förväntade effekterna, och om det kan motiveras i ett långsiktigt perspektiv och med hög grad av integration. Partnerskap i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget eller artikel 187 i EUF-fördraget ska centralt förvalta alla ekonomiska bidrag, utom i vederbörligen motiverade fall. Vid central förvaltning ska en deltagande stats bidrag på projektnivå fastställas på grundval av hur mycket finansiering som begärts av enheter från den staten, om inte annat överenskommits mellan alla berörda deltagande stater.

Reglerna för sådana partnerskap ska bland annat ange mål, nyckelprestations- och effektindikatorer, och output som ska uppnås, med dithörande åtaganden om ekonomiska bidrag och/eller bidrag in natura från partnerna.

2. Europeiska partnerskap ska

inrättas endast för att ta itu med europeiska eller globala utmaningar när de på ett mer effektivt sätt än unionen ensam kan uppnå målen med Horisont Europa och de visat sig vara effektivare än ramprogrammets andra stödformer . Dessa delar ska få en lämplig andel av budgeten för Horisont Europa. Den största delen av budgeten i den andra pelaren ska avsättas för åtgärder utanför europeiska partnerskap.

efterleva principerna om europeiskt mervärde, öppenhet och insyn, resultat inom och för Europa , starka hävstångseffekter i tillräcklig omfattning , långsiktiga åtaganden från alla berörda parter, flexibilitet vid genomförande , samstämmighet, samordning och komplementaritet med unionens initiativ och lokala, regionala, nationella och , där det är relevant, internationella initiativ eller andra partnerskap och uppdrag ,

c)	ha en tydlig livscykelbaserad strategi, vara tidsbegränsade och inbegripa villkor för utfasning av finansieringen från programmet.

2a. Europeiska partnerskap i enlighet med artikel 8.1 a och b i denna förordning ska anges i de strategiska forsknings- och innovationsplanerna innan de genomförs i arbetsprogrammen.

Bestämmelser och kriterier för urval, genomförande, övervakning, utvärdering och avveckling av partnerskap anges i bilaga III.

Artikel 8a

Översyn av uppdrag och partnerskapsområden

Senast 2023 ska kommissionen utföra en översyn av bilaga Va som en del av den övergripande övervakningen av programmet, inbegripet uppdrag och institutionaliserade europeiska partnerskap som grundar sig på artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget, och lägga fram en rapport om de huvudsakliga resultaten för rådet och Europaparlamentet.

Artikel 9

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av ramprogrammet under perioden 2021–2027 ska vara 120 00 000 000 EUR i 2018 års priser för det särskilda program som avses i artikel 1.3 a och, utöver detta, beloppet för det särskilda program som avses i artikel 1.3 b, enligt vad som föreskrivs i förordning … om inrättande av Europeiska försvarsfonden.

2. Den vägledande fördelningen av det belopp som avses i punkt 1, första delen av meningen, ska vara följande:

27,42 % för första pelaren, ” vetenskaplig spetskompetens och öppen vetenskap”, för perioden 2021–2027, varav

1)	17,64 % för Europeiska forskningsrådet,

2)	7,23 % för Marie Skłodowska-Curie-åtgärder,

3)	2,55 % för forskningsinfrastrukturer.

55,48 % för andra pelaren, ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, för perioden 2021–2027, varav

1)	8,16 % för klustret ”hälsa”,

2)	2,50 % för klustret ”inkluderande och kreativa samhällen”,

2a)	2,00 % för klustret ”säkra samhällen”,

3)	15,94 % för klustret ”digitala frågor, industrin och rymden ”,

4)	15,84 % för klustret ”klimat, energi och mobilitet”,

5)	9,00 % för klustret ”livsmedel, naturresurser och jordbruk ”,

6)	2,04 % för gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder.

12,71 % för tredje pelaren, ” innovativa Europa ”, för perioden 2021–2027, varav

1)	8,71 % för Europeiska innovationsrådet, inklusive upp till 0,53 % för europeiska innovationsekosystem,

2)	4 % för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).

4,39 % för delen ”förstärkning av det europeiska forskningsområdet”, med följande komponenter:

1)	4,00 % för ” spridning av spetskompetens och breddning av deltagandet i unionen ”.

2)	0,39 % för ”reformering och förstärkning av det europeiska forsknings- och innovationssystemet”.

3. För att kunna reagera på oförutsedda situationer eller ny utveckling och nya behov får kommissionen, inom ramen för det årliga budgetförfarandet, avvika från de belopp som avses i punkt 2 upp till maximalt 10 %, inklusive bidragstilldelningen från associerade länder .

3c. 45 % av budgeten för klustret ”inkluderande och kreativa samhällen” ska stödja forskning om de kulturella och kreativa sektorerna, inklusive unionens kulturarv, vilket ska omfatta 300 miljoner EUR som ska öronmärkas för inrättandet av ett ”europeiskt kulturarvsmoln”, i enlighet med bilaga I till det särskilda programmet, efter en konsekvensbedömning som ska läggas fram för Europaparlamentet.

3d. Minst 1 miljard EUR ska ha som syfte att anslås till kvantforskning inom klustret ”digitala frågor, industri och rymden” i den andra pelaren.

4. Det belopp som avses i punkt 1 för det särskilda programmet som avses i artikel 1.3 a och för EIT får även täcka utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra verksamheter som krävs för förvaltning och genomförande av programmet, inbegripet alla administrativa kostnader, samt bedömning av programmets måluppfyllelse. De administrativa kostnaderna med anknytning till indirekta åtgärder får inte överstiga 5 % av programmets totala belopp. Det får också täcka utgifter för studier, expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, i den mån de har anknytning till programmets mål, samt utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och -utbyte, däribland gemensamma it-verktyg och annat tekniskt och administrativt stöd som behövs i samband med förvaltningen av programmet.

5. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka utgifter enligt punkt 4 för förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

6. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen kan utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

▌

Artikel 10

Öppen vetenskap

1. Programmet ska uppmuntra öppen vetenskap som ett tillvägagångssätt inom den vetenskapliga processen grundat på samarbete och kunskapsspridning, varvid särskilt följande ska beaktas:

—	Öppen åtkomst till vetenskapliga publikationer som härrör från forskning som finansieras inom ramen för programmet ▌ .

—	Öppen åtkomst till forskningsdata , också till de vetenskapliga publikationer som ligger till grund .

Detta ska säkerställas i enlighet med artikel 15.2 i denna förordning. Det ska även överensstämma med principen ”så fri som möjligt och så begränsad som nödvändigt”.

1a. Principen om ömsesidighet inom öppen vetenskap ska främjas och uppmuntras i alla associerings- och samarbetsavtal med tredjeländer, inbegripet avtal som undertecknas av finansieringsorgan som ansvarar för programmets indirekta förvaltning.

2. Ansvarsfull hantering av forskningsdata ska säkerställas i linje med Fairprinciperna om sökbarhet, tillgänglighet, kompatibilitet och återanvändbarhet. Uppmärksamhet ska också ägnas åt långsiktigt bevarande av uppgifter.

3. Andra former av öppen vetenskap ▌ ska främjas och uppmuntras, också till nytta för små och medelstora företag .

Artikel 11

Kompletterande, kombinerad och kumulativ finansiering

1. Horisont Europa ska genomföras i synergi med andra unionsfinansieringsprogram, varvid en så okomplicerad administration som möjligt ska eftersträvas. En icke uttömmande förteckning över synergier med andra finansieringsprogram återfinns i bilaga IV. Horisont Europas enhetliga uppsättning regler ska gälla för en samfinansierad åtgärd inom forskning, utveckling och innovation.

2. Spetskompetensstämpeln ska tilldelas i programmets alla delar. Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller de kumulativa, jämförande villkoren att

a)	de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,

b)	de uppfyller minimikraven för kvalitet i den ansökningsomgången,

c)	de får inte finansieras inom ramen för den ansökningsomgången på grund av budgetbegränsningar

får erhålla stöd från nationella eller regionala fonder, däribland Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67].5 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], utan att någon ytterligare ansökan och utvärdering krävs och förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Med undantag för reglerna för statligt stöd ska bestämmelserna för den fond som ger stöd ▌ tillämpas.

2a. I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) XX [… förordningen om gemensamma bestämmelser] kan den förvaltande myndigheten på frivillig basis begära överföring av delar av sina finansiella anslag till Horisont Europa. Överförda resurser ska användas i enlighet med reglerna för Horisont Europa. Dessutom ska kommissionen säkerställa att sådana överförda medel helt och hållet öronmärks för program och/eller projekt som kommer att genomföras i den medlemsstat eller region som de kom från.

2b. Med förhandstillstånd från de sökande ska kommissionen ta med anslagen enligt denna artikel i informationssystemet för utvalda projekt i syfte att möjliggöra ett snabbt informationsutbyte och göra det möjligt för finansieringsmyndigheterna att tillhandahålla finansiering till de utvalda åtgärderna.

En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader.

Artikel 12

Tredjeländer som är associerade till programmet

1. Programmet ska vara öppet för associering för följande tredjeländer:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

Tredjeländer och territorier som uppfyller samtliga följande kriterier:

i.	God kapacitet inom vetenskap, teknik och innovation.

ii.	Engagemang för en regelbaserad öppen marknadsekonomi med rättvis och skälig hantering av immaterialrättigheter och respekt för mänskliga rättigheter och underbyggd av demokratiska institutioner.

iii.	Aktivt främjande av strategier för att förbättra medborgarnas ekonomiska och sociala välfärd.

En fullständig eller partiell associering till programmet av vart och ett av de tredjeländer som avses i led d ska grunda sig på en bedömning av fördelarna för unionen. Framför allt ska en sådan associering ske i enlighet med villkoren i ett särskilt avtal som omfattar tredjelandets deltagande i något unionsprogram, under förutsättning att avtalet

—	säkerställer en rimlig balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

—	ger rätt att samordna en åtgärd inom ramen för programmet, förutsatt att det är till fördel för unionen och att skyddet av unionens ekonomiska intressen säkerställs ,

—	föreskriver villkor för deltagande i programmet, inklusive beräkningen av ekonomiska bidrag till enskilda (del)program och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i budgetförordningen,

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

2. Omfattningen av varje enskilt tredjelands associering till programmet ska beakta målet att driva på den ekonomiska tillväxten i unionen genom innovation och ska undvika kompetensflykt från unionen . Därför kan delar av programmet med en enda stödmottagare– i synnerhet sådana som är avsedda för privata enheter – vara uteslutna från associeringsavtal för vissa länder, med undantag för EES-länder, anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidater.

3. Associeringsavtalet ska i förekommande fall möjliggöra och eftersträva ömsesidigt deltagande för rättsliga enheter som är etablerade i unionen i motsvarande program i associerade länder i enlighet med de villkor som fastställs i associeringsavtalet.

4. Associeringsavtalets villkor för bestämning av det ekonomiska bidragets omfattning ska garantera automatisk korrigering vartannat år av eventuella betydande obalanser jämfört med det belopp som enheter som är etablerade i det associerade landet erhåller genom deltagande i programmet, med beaktande av kostnaderna för programmets förvaltning, utförande och drift.

4a. Bidragen från alla associerade länder ska inbegripas i programmets relevanta delar, förutsatt att budgetfördelningen enligt artikel 9.2 respekteras. Kommissionen ska under det årliga budgetförfarandet avge rapport till rådet och parlamentet om den totala budgeten för varje del av programmet, med angivande av varje associerat land, individuella bidrag samt deras finansiella balans.

AVDELNING II

REGLER FÖR DELTAGANDE OCH SPRIDNING

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 13

Finansieringsorgan och gemensamma forskningscentrumets direkta åtgärder

1. Finansieringsorgan får avvika från de regler som fastställs i denna avdelning , utom från artiklarna 14, 15 och 16, i vederbörligen motiverade fall och endast om detta är tillåtet enligt den grundläggande akten om inrättande av finansieringsorganet eller om delegering av budgetgenomförandeuppgifter till detta eller, för finansieringsorgan i enlighet med artikel 62.1 c ii, iii eller v i budgetförordningen, om det föreskrivs i överenskommelsen om medverkan och deras särskilda operativa behov eller åtgärdens natur så kräver.

2. Reglerna i denna avdelning ska inte tillämpas på de direkta åtgärder som vidtas av gemensamma forskningscentrumet.

Artikel 14

Stödberättigande åtgärder och etiska principer

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ▌ i denna artikel ska endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 berättiga till finansiering.

Följande forskningsområden får inte finansieras:

a)	Verksamhet som syftar till mänsklig kloning för reproduktionsändamål.

b)	Verksamhet som syftar till förändring av människors arvsmassa och som kan leda till att sådana förändringar blir ärftliga (26).

c)	Verksamhet som syftar till att skapa mänskliga embryon enbart för forskningsändamål eller för att erhålla stamceller, inbegripet genom somatisk cellkärnöverföring.

2. Forskning på mänskliga stamceller, både adulta och embryonala, får finansieras, beroende både på innehållet i forskningsförslaget och på regelverket i de berörda medlemsstaterna. Forskningsverksamhet som är förbjuden i samtliga medlemsstater får inte finansieras , vare sig i eller utanför EU . Verksamhet som är förbjuden i en medlemsstat får inte finansieras där.

▌

Artikel 15

Etik (27)

1. Åtgärder som genomförs inom programmet ska följa etiska principer och tillämplig lagstiftning på nationell, unions- och internationell nivå, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, med tilläggsprotokoll.

Man ska särskilt beakta proportionalitetsprincipen, rätten till integritet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till fysisk och mental integritet för personer, rätten till icke-diskriminering och behovet att säkerställa miljöskydd och en hög skyddsnivå för människors hälsa.

2. Enheter som deltar i åtgärden ska tillhandahålla följande:

a)	En etisk självbedömning som anger och preciserar alla förutsebara etiska frågor som rör målet, genomförandet och de sannolika effekterna av de verksamheter som ska finansieras, inklusive en bekräftelse av förenligheten med punkt 1, samt en beskrivning av hur den kommer att säkerställas.

b)	En bekräftelse av att verksamheterna kommer att följa den europeiska uppförandekoden för forskningsintegritet som publicerats av All European Academies och att inga verksamheter som undantas från finansiering kommer att genomföras.

c)	För verksamheter som bedrivs utanför unionen: en bekräftelse på att dessa verksamheter skulle ha varit tillåtna i en medlemsstat. och

För verksamheter där mänskliga embryonala stamceller används: detaljerade uppgifter om de åtgärder för tillståndsgivning och kontroll som ska vidtas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna och detaljerade uppgifter om de etiska godkännanden som ska erhållas innan de berörda verksamheterna inleds.

3. Förslagen ska systematiskt kontrolleras för att identifiera åtgärder som väcker komplicerade eller allvarliga etiska frågor; dessa ska genomgå en etisk bedömning. Den etiska bedömningen ska utföras av kommissionen såvida den inte har delegerats till finansieringsorganet. För åtgärder som inbegriper användning av mänskliga embryonala stamceller eller mänskliga embryon är en etisk bedömning obligatorisk. Etiska kontroller och bedömningar ska genomföras med stöd av etikexperter. Kommissionen och finansieringsorganen ska i största möjliga utsträckning säkerställa insyn i de etiska förfarandena , utan att detta blir till förfång för förfarandenas konfidentiella karaktär .

4. Enheter som deltar i åtgärden måste införskaffa alla godkännanden eller andra obligatoriska handlingar från relevanta nationella eller lokala etikkommittéer eller andra organ, t.ex. dataskyddsmyndigheter, innan den berörda verksamheten inleds. Dokumenten ska arkiveras och tillhandahållas kommissionen eller finansieringsorganet på begäran.

5. Om så är lämpligt ska etiska kontroller utföras av kommissionen eller finansieringsorganet. För allvarliga eller komplicerade etiska frågor ska kontrollerna utföras av kommissionen såvida inte en delegering till organet har gjorts.

Etiska kontroller ska genomföras med stöd av etikexperter.

6. Åtgärder som inte uppfyller de etiska kraven i punkterna 1–4 och således inte är etiskt godtagbara ska därför uteslutas eller avslutas så fort det fastställts att de är oetiska .

Artikel 16

Säkerhet

1. Åtgärder som genomförs inom programmet ska vara förenliga med gällande säkerhetsbestämmelser, i synnerhet bestämmelserna om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mot obehörigt röjande, inbegripet överensstämmelse med tillämplig nationell lagstiftning och unionslagstiftning. Vid forskning som bedrivs utanför unionen som använder sig av och/eller genererar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter är det, utöver iakttagandet av nämnda krav, nödvändigt att ett säkerhetsavtal ingås mellan unionen och det tredjeland där forskningen bedrivs.

2. Om så är lämpligt ska förslag innehålla en självbedömning avseende säkerhet som anger eventuella säkerhetsproblem och beskriver hur dessa kommer att hanteras, så att tillämpliga krav i nationell lagstiftning och unionslagstiftning uppfylls.

3. Kommissionen eller finansieringsorganet ska vid behov utföra en granskning av förslag som väcker säkerhetsfrågor.

4. I tillämpliga fall ska åtgärderna vara förenliga med beslut (EU, Euratom) 2015/444 och dess tillämpningsföreskrifter.

5. Enheter som deltar i åtgärden ska säkerställa skydd mot obehörigt röjande av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som används och/eller genereras inom åtgärden. De ska, innan de berörda verksamheterna inleds, tillhandahålla intyg på säkerhetsgodkännande för personer och/eller för anläggningen som utfärdats av berörda nationella säkerhetsmyndigheter.

6. Om externa experter måste hantera säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska en lämplig säkerhetsprövning krävas innan experterna utses.

7. Kommissionen eller finansieringsorganet får vid behov utföra säkerhetskontroller.

▌Åtgärder som inte uppfyller säkerhetsreglerna enligt denna artikel kan uteslutas eller avslutas när som helst.

KAPITEL II

Bidrag

Artikel 17

Bidrag

Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen, om inte något annat anges i detta kapitel.

Artikel 18

Enheter som har rätt att delta

1. Rättsliga enheter, oavsett etableringsort, däribland rättsliga enheter från icke associerade tredjeländer, och internationella organisationer får delta i åtgärder inom programmet under förutsättning att villkoren i denna förordning har uppfyllts, liksom eventuella villkor som fastställs i tillhörande arbetsprogram eller ansökningsomgång.

2. Enheterna ska ingå i ett konsortium som ska omfatta minst tre oberoende rättsliga enheter som är etablerade i var sin medlemsstat eller ett associerat land och med minst en av dem etablerad i en medlemsstat, såvida inte

a)	arbetsprogrammet föreskriver något annat, om detta är vederbörligen motiverat,

3. Europeiska forskningsrådets åtgärder för spetsforskning, Europeiska innovationsrådets åtgärder, åtgärder för utbildning och rörlighet samt samfinansieringsåtgärder för program kan genomföras av en eller flera rättsliga enheter, varav en måste vara etablerad i en medlemsstat eller i ett associerat land i den mening som avses i artikel 12.1 och genomförandet ska ske på grundval av ett avtal som ingåtts i enlighet med artikel 12 .

4. Samordnings- och stödåtgärder kan genomföras av en eller flera rättsliga enheter, och dessa kan vara etablerade i en medlemsstat eller ett associerat land eller ett annat tredjeland.

5. När det gäller åtgärder med anknytning till unionens strategiska tillgångar, intressen, oberoende eller säkerhet får arbetsprogrammet föreskriva att deltagandet kan begränsas till enbart rättsliga enheter som är etablerade i medlemsstaterna, eller till rättsliga enheter som är etablerade i särskilt angivna associerade länder eller tredjeländer utöver medlemsstaterna.

6. Om det är lämpligt och vederbörligen motiverat får arbetsprogrammet ▌ föreskriva kriterier för stödberättigande utöver dem som anges i punkterna 2, 3, 4 och 5 i enlighet med särskilda policykrav eller åtgärdens karaktär och mål, inklusive antalet rättsliga enheter, typ av rättslig enhet och etableringsort.

7. För åtgärder som erhåller belopp enligt artikel 11 ska deltagandet begränsas till en enda rättslig enhet som är etablerad i den delegerande förvaltningsmyndighetens jurisdiktion, utom då något annat överenskommits med förvaltningsmyndigheten och fastställts i arbetsprogrammet.

8. Om så anges i arbetsprogrammet får gemensamma forskningscentrumet delta i åtgärder.

9. Gemensamma forskningscentrumet, internationella europeiska forskningsorganisationer och rättsliga enheter som inrättats enligt EU-rätten ska anses vara etablerade i en annan medlemsstat än de i vilka andra rättsliga enheter som deltar i åtgärden är etablerade.

10. När det gäller Europeiska forskningsrådets åtgärder för spetsforskning samt åtgärder för utbildning och rörlighet och när så föreskrivs i arbetsprogrammet ska internationella organisationer med säte i en medlemsstat eller i ett associerat land anses vara etablerade i medlemsstaten eller det associerade landet i fråga.

När det gäller andra delar av programmet ska internationella organisationer av annat slag än internationella europeiska forskningsorganisationer anses vara etablerade i ett icke-associerat tredjeland.

Artikel 19

Enheter som är berättigade till finansiering

1. Enheter är berättigade till finansiering om de är etablerade i en medlemsstat eller ett associerat land i enlighet med artikel 12 .

För åtgärder som erhåller belopp enligt artikel 11.3 ska endast enheter som är etablerade i den delegerande förvaltningsmyndighetens jurisdiktion vara berättigade till finansiering.

1b. Länder med låga till medelhöga inkomster och, undantagsvis, andra icke associerade tredjeländer kan komma i fråga för finansiering om

a)	det icke associerade tredjelandet har identifierats i arbetsprogrammet, och

b)	kommissionen eller finansieringsorganet anser att landets deltagande är viktigt för genomförandet av åtgärden.

2. Enheter som är etablerade i andra icke associerade tredjeländer bör ▌ bära kostnaderna för sitt deltagande. Avtal om forskning och utveckling mellan dessa icke associerade tredjeländer o ch unionen kan ingås varhelst detta anses lämpligt, och samfinansieringsmekanismer liknande dem som överenskommits inom Horisont 2020 får upprättas . Dessa länder ska säkerställa att rättsliga enheter från unionen får ömsesidig åtkomst till ländernas finansieringsprogram för forskning, utveckling och innovation samt ömsesidig öppen åtkomst till vetenskapliga resultat och data och till rättvisa och skäliga villkor för immateriella rättigheter.

▌

3. Anknutna enheter är berättigade till finansiering inom en åtgärd om de är etablerade i en medlemsstat eller ett associerat land ▌.

3a. Kommissionen ska rapportera till parlamentet och rådet och för varje icke associerat tredjeland ange hur stort ekonomiskt bidrag de deltagande enheterna fått från unionen och hur stort ekonomiskt bidrag samma land tillhandahållit unionsenheter som deltar i deras verksamhet.

Artikel 20

Ansökningsomgångar

1. ▌Innehållet i ansökningsomgången för alla åtgärder ska tas med i arbetsprogrammet.

▌

3. Om det är nödvändigt för att uppnå målen med en ansökningsomgång kan den , i undantagsfall, begränsas till att utveckla ytterligare verksamheter eller lägga till ytterligare partner till befintliga åtgärder. Arbetsprogrammet får dessutom omfatta en möjlighet för rättsliga enheter från medlemsstater med låga forsknings- och innovationsresultat att gå med i redan utvalda samarbetsinriktade forsknings- och innovationsåtgärder, förutsatt att respektive konsortium ger sitt medgivande och att inga rättsliga enheter från sådana medlemsstater redan medverkar.

4. Det krävs inte någon ansökningsomgång för samordnings- och stödåtgärder eller samfinansieringsåtgärder för program som

a)	ska genomföras av gemensamma forskningscentrumet eller rättsliga enheter som anges i arbetsprogrammet och

b)	inte omfattas av räckvidden för en ansökningsomgång , i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen .

5. Arbetsprogrammet ska ange inom vilka ansökningsomgångar som ”spetskompetensstämplar” kommer att tilldelas. Med förhandstillstånd från den sökande får information om ansökan och utvärderingen delas med berörda finansieringsmyndigheter, på villkor att det ingås avtal om konfidentialitet.

Artikel 21

Gemensamma ansökningsomgångar

Kommissionen eller finansieringsorganet får utfärda en gemensam ansökningsomgång med

a)	tredjeländer, inbegripet deras vetenskapliga och tekniska organisationer och byråer,

b)	internationella organisationer,

c)	icke vinstdrivande rättsliga enheter.

Vid en gemensam ansökningsomgång ska de sökande uppfylla kraven i artikel 18 i denna förordning och gemensamma förfaranden ska fastställas för urval och utvärdering av förslag. Förfarandena ska involvera en representativ grupp av experter som utses av varje part.

Artikel 22

Förkommersiell upphandling och upphandling av innovativa lösningar

1. Åtgärderna får inbegripa, eller ha som sitt primära syfte, förkommersiell upphandling eller offentlig upphandling av innovativa lösningar som ska utföras av stödmottagare som är upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter enligt definitionerna i direktiven 2014/24/EU (28), 2014/25/EU (29) och 2009/81/EG (30).

2. För upphandlingsförfaranden gäller följande:

a)	De ska följa principerna om öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling, sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet samt gällande konkurrensregler.

De får, beträffande förkommersiell upphandling, använda ett förenklat och/eller påskyndat förfarande, om det ställer sig lämpligt och inte blir till förfång för principerna i led a, och får föreskriva särskilda villkor, exempelvis att den upphandlade verksamheten endast får utföras inom medlemsstaternas territorium eller i associerade länder.

c)	De får tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (flera leverantörer). och

d)	De ska föreskriva tilldelning av kontrakt till den eller de anbudsgivare som har det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och samtidigt säkerställa att det inte förekommer några intressekonflikter.

3. En uppdragstagare som tar fram resultat i förkommersiell upphandling ska äga åtminstone de tillhörande immateriella rättigheterna. De upphandlande myndigheterna ska åtminstone ha nyttjanderätt utan ersättningskrav till resultaten för egen användning samt rätt att bevilja, eller ålägga deltagande uppdragstagare att bevilja, icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja resultaten, på de upphandlande myndigheternas vägnar, på rättvisa och rimliga villkor och utan rätt att bevilja underlicenser. Om en uppdragstagare inte lyckas utnyttja resultaten kommersiellt inom en i kontraktet fastställd period efter den förkommersiella upphandlingen kan de upphandlande myndigheterna , efter att ha samrått med uppdragstagaren om orsakerna till att resultaten inte utnyttjats, kräva att uppdragstagaren överlåter äganderätten till resultaten till dem.

▌

Artikel 24

De sökandes ekonomiska kapacitet

1. Utöver de undantag som anges i artikel 198.5 i budgetförordningen ska den finansiella kapaciteten kontrolleras endast för samordnaren och endast om den begärda finansieringen från unionen för åtgärden är på minst 500 000 EUR.

2. Om det finns anledning att tvivla på den finansiella kapaciteten eller om det finns en högre risk på grund av deltagande i flera pågående åtgärder som finansieras genom unionens forsknings- och innovationsprogram, ska dock kommissionen eller finansieringsorganet även kontrollera den finansiella kapaciteten hos andra sökande eller hos samordnarna under det tröskelvärde som avses i punkt 1.

3. Om den finansiella kapaciteten är strukturellt garanterad av en annan rättslig enhet ska den finansiella kapaciteten hos den sistnämnda kontrolleras.

4. I händelse av svag finansiell kapacitet får kommissionen eller finansieringsorganet villkora den sökandes deltagande med tillhandahållandet av en förklaring om solidariskt ansvar från en anknuten enhet.

5. Bidraget till den ömsesidiga försäkringsmekanism som anges i artikel 33 ska anses som en tillräcklig garanti enligt artikel 152 i budgetförordningen. Inga ytterligare garantier eller säkerheter får godtas från stödmottagarna eller åläggas dem.

Artikel 25

Tilldelnings- och urvalskriterierna

1. Förslagen ska bedömas på grundval av följande tilldelningskriterier:

a)	Spetskompetens.

b)	Genomslag.

c)	Kvalitet och effektivitet i genomförandet.

2. Endast det kriterium som avses i punkt 1 a ska tillämpas på förslag avseende EFR-åtgärder för spetsforskning.

3. Arbetsprogrammet ska innehålla närmare uppgifter om tillämpningen av de tilldelningskriterier som anges i punkt 1 , bland annat med viktning, trösklar och, i förekommande fall, regler för hur jämbördiga förslag ska hanteras, med hänsyn tagen till ansökningsomgångens mål . Villkoren för hur jämbördiga förslag ska hanteras kan inbegripa kriterier såsom, men inte uteslutande, små och medelstora företag, jämställdhet, geografisk spridning.

3a. Kommissionen och andra finansieringsorgan ska beakta möjligheten till ett inlämningsförfarande i två steg, där, om så är lämpligt, avidentifierade förslag får utvärderas i det första steget på grundval av ett eller flera av tilldelningskriterierna i punkt 1.

Artikel 26

Utvärdering

1. Förslag ska utvärderas av utvärderingskommittén, som ska bestå av oberoende externa experter.

För EIC:s verksamheter, uppdrag och i vederbörligen motiverade fall som anges i det av kommissionen antagna arbetsprogrammet får utvärderingskommittén delvis eller, vid samordnings- och stödåtgärder, helt eller delvis bestå av företrädare för unionens institutioner eller organ enligt vad som avses i artikel 150 i budgetförordningen.

▌

Utvärderingsprocessen får följas av oberoende observatörer .

2. I förekommande fall ska utvärderingskommittén rangordna de förslag som klarat tillämpliga tröskelvärden efter

a)	deras utvärderingsresultat,

b)	deras bidrag till uppnåendet av specifika policymål, inklusive sammanställningen av en enhetlig projektportfölj för EIC:s Pathfinder-verksamheter, uppdrag och i andra vederbörligen motiverade fall som ingående anges i det av kommissionen antagna arbetsprogrammet .

För EIC:s verksamheter, uppdrag och i andra vederbörligen motiverade fall som ingående anges i det av kommissionen antagna arbetsprogrammet får utvärderingskommittén även föreslå ▌ ändringar i förslagen om detta krävs för portföljstrategins enhetlighet. Sådana ändringar ska motsvara villkoren för deltagande och principen om likabehandling. Programkommittén ska informeras om sådana fall.

2a. Utvärderingsprocessen ska utformas så, att den blir ojävig och opartisk. Öppenhet ska garanteras i utvärderingskriterierna och i metoden för poängsättningen av förslagen.

3. I enlighet med artikel 200.7 i budgetförordningen ska de sökande få respons i alla skeden av utvärderingen och, i förekommande fall, informeras om avslagsgrunderna.

4. Rättsliga enheter som är etablerade i medlemsstater med låga forsknings- och innovationsresultat och som med lyckat resultat deltagit i komponenten ”Att bredda deltagandet och dela spetskompetens” ska, på begäran, få ett intyg om sådant deltagande som kan bifogas förslag till de samarbetsbetonade delarna av det program som de samordnar.

Artikel 27

Förfarande för omprövning av utvärderingen , förfrågningar och klagomål

1. En sökande kan begära omprövning av utvärderingen om denne anser att det gällande utvärderingsförfarandet inte har tillämpats korrekt på det inlämnade förslaget (31).

2. En omprövning av utvärderingen gäller bara de formella aspekterna av utvärderingen, inte utvärderingen av förslagets förtjänster.

2a. En begäran om omprövning ska avse ett särskilt förslag och ska skickas in inom 30 dagar efter att utvärderingsresultaten har meddelats.

En kommitté för omprövning av utvärderingen ska avge ett yttrande över de formella aspekterna och ska ledas av och inbegripa annan personal från kommissionen eller det berörda finansieringsorganet än den som medverkat vid utvärderingen av förslagen. Kommittén får rekommendera något av följande:

a)	Ny utvärdering av ansökan, i första hand utförd av bedömare som inte deltog i den föregående utvärderingen.

b)	Bekräftelse av den ursprungliga utvärderingen.

▌

3. Omprövningen av utvärderingen får inte försena urvalsprocessen för förslag som inte är föremål för omprövning.

3a. Kommissionen ska säkerställa att det finns ett förfarande för att deltagare ska kunna inkomma med direkta förfrågningar och klagomål om sin medverkan i Horisont Europa. Information om hur man registrerar förfrågningar eller klagomål ska göras tillgänglig på nätet.

Artikel 28

Tid för beviljande

1. Genom undantag från artikel 194.2 första stycket i budgetförordningen ska följande tidsfrister gälla:

a)	En period på högst fem månader från slutdatumet för att lämna in fullständiga ansökningar, när det gäller att informera alla sökande om resultatet av bedömningen av deras ansökan.

b)	En period på högst åtta månader från slutdatumet för att lämna in fullständiga ansökningar, för att underteckna bidragsavtal med sökande.

▌

2. Arbetsprogrammet ▌ får fastställa kortare perioder.

3. Utöver de undantag som föreskrivs i artikel 194.2 andra stycket i budgetförordningen får de tidsfrister som avses i punkt 1 överskridas för EFR-åtgärder och för uppdrag samt när åtgärder läggs fram för en etisk bedömning eller säkerhetsbedömning.

Artikel 29

Genomförande av bidraget

1. Om en deltagare underlåter att uppfylla sina skyldigheter i fråga om det tekniska genomförandet av åtgärden ska övriga deltagare uppfylla skyldigheterna utan ytterligare unionsfinansiering, såvida inte kommissionen uttryckligen befriar dem från den skyldigheten. Varje stödmottagares finansiella ansvar ska vara begränsat till dess egna skulder, om inte annat följer av de bestämmelser som rör den ömsesidiga försäkringsmekanismen.

2. Bidragsavtalet får fastställa delmål och därtill hörande delbetalningar av förfinansieringen. Om delmål inte uppnås kan åtgärden avbrytas, ändras eller i vederbörligen motiverade fall avslutas.

3. Åtgärden kan också avslutas om de förväntade resultaten har förlorat sin relevans för unionen av vetenskapliga eller tekniska skäl eller, när det gäller EIC Accelerator, också av ekonomiska skäl , eller, när det gäller Europeiska innovationsrådet och uppdrag, mot bakgrund av sin relevans som en del av en åtgärdsportfölj. Kommissionen ska genomgå ett förfarande med åtgärdssamordnaren och om lämpligt med externa experter innan den beslutar att avsluta en åtgärd i enlighet med artikel 133 i budgetförordningen.

Artikel 29a

Mall för bidragsavtal

1. Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta mallar för bidragsavtal mellan kommissionen eller det berörda finansieringsorganet och stödmottagarna i enlighet med denna förordning. Om det visar sig vara nödvändigt att göra en betydande ändring av modellen för bidragsavtal, till exempel för att den ska bli enklare för stödmottagarna, ska kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna på lämpligt sätt revidera mallen.

2. I bidragsavtalet ska stödmottagarnas och antingen kommissionens eller det berörda finansieringsorganets rättigheter och skyldigheter fastställas i enlighet med denna förordning. I bidragsavtalet ska också fastställas rättigheterna och skyldigheterna för rättsliga enheter som blir stödmottagare under åtgärdens genomförande, samt rollen och arbetsuppgifterna för en konsortiekoordinator.

Artikel 30

Finansieringsgrader

1. En och samma finansieringsgrad ska tillämpas för alla verksamheter inom en åtgärd. Den maximala finansieringsgraden per åtgärd ska fastställas i arbetsprogrammet.

2. Programmet får ersätta upp till 100 % av en åtgärds totala stödberättigande kostnader, utom för

a)	innovationsåtgärder: upp till 70 % av de totala stödberättigande kostnaderna, utom för icke vinstdrivande rättsliga enheter där programmet kan ersätta upp till 100 % av de totala stödberättigande kostnaderna,

b)	samfinansierade programåtgärder: minst 30 % av de totala stödberättigande kostnaderna, och i vissa särskilt motiverade fall upp till 70 %.

3. De finansieringsgrader som fastställs i denna artikel ska också tillämpas på åtgärder där finansiering avseende schablonbelopp, enhetskostnader eller klumpsummor fastställts för hela eller delar av åtgärden.

Artikel 31

Indirekta kostnader

1. Indirekta stödberättigande kostnader ska fastställas genom tillämpning av en schablonsats på 25 % av de totala direkta stödberättigande kostnaderna exklusive direkta stödberättigande kostnader för utläggande på entreprenad, finansiellt stöd till tredje parter och alla enhetskostnader och klumpsummor som inbegriper indirekta kostnader.

Indirekta kostnader som ingår i enhetskostnader eller klumpsummor ska, där så är lämpligt, beräknas med användning av den schablonnivå som anges i punkt 1, med undantag för internt fakturerade enhetskostnader för varor och tjänster som ska beräknas på grundval av de faktiska kostnaderna, i enlighet med stödmottagarens vanliga praxis för kostnadsredovisning.

2. Om detta anges i arbetsprogrammet får dock indirekta kostnader redovisas i form av en klumpsumma eller enhetskostnader.

Artikel 32

Stödberättigande kostnader

1. Utöver de kriterier som anges i artikel 186 i budgetförordningen, för stödmottagare med projektbaserad ersättning, är personalkostnader stödberättigande upp till den ersättning som personen skulle ha fått för arbete i forsknings- och innovationsprojekt som finansieras av nationella system , inklusive sociala avgifter och andra kostnader som är kopplade till ersättningen till åtgärdens personal, och som härrör från nationell rätt eller från anställningsavtalet .

Projektbaserad ersättning avses ersättning som är kopplad till en persons deltagande i projekt, är en del av stödmottagarens vanliga ersättningspraxis och betalas ut på ett konsekvent sätt.

2. Genom undantag från artikel 190.1 i budgetförordningen ska kostnader för resurser som ställs till förfogande av tredje parter genom naturabidrag vara stödberättigande upp till den tredje partens direkta stödberättigande kostnader.

3. Genom undantag från artikel 192 i budgetförordningen ska intäkter som genereras genom utnyttjande av resultaten inte betraktas som intäkter från åtgärden.

3a. I enlighet med denna förordning och artikel 186 i budgetförordningen kan stödmottagarna använda sin gängse redovisningspraxis för att identifiera och deklarera kostnaderna för en åtgärd som följer alla villkor i bidragsavtalet.

4. Genom undantag från artikel 203.4 i budgetförordningen ska ett intyg om redovisningen vara obligatoriskt vid utbetalningen av återstoden om det belopp som hävdas motsvara faktiska kostnader och enhetskostnader, beräknat i enlighet med gängse kostnadsredovisningspraxis, är på minst 325 000 EUR.

Intyg om redovisningen får i enlighet med artikel 203.4 i budgetförordningen, utfärdas av en godkänd utomstående revisor, eller, för offentliga organ, av en behörig och oberoende offentlig tjänsteman.

4a. I samband med åtgärder för utbildning och rörlighet inom Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna ska man i EU:s bidrag, när så är lämpligt, vederbörligen beakta eventuella kostnader som stödmottagaren under bidragets löptid haft för mamma- eller pappaledighet, sjukledighet, särskild ledighet, byte av rekryterande värdorganisation eller byte av civilstånd.

4b. Kostnaderna för öppen åtkomst, också för datahanteringsplaner, ska kunna komma i fråga för ersättning, enligt vad som närmare föreskrivs i bidragsavtalet.

Artikel 33

Ömsesidig försäkringsmekanism

1. En ömsesidig försäkringsmekanism (nedan kallad mekanismen) inrättas härmed, som ersätter och efterträder den fond som inrättats i enlighet med artikel 38 i förordning (EU) nr 1290/2013. Mekanismen ska täcka risken i samband med förfallna skulder som inte betalas in av stödmottagarna

a)	till kommissionen enligt beslut nr 1982/2006/EG,

b)	till kommissionen och unionsorgan enligt Horisont 2020,

c)	till kommissionen och finansieringsorganen inom ramen för programmet. Risktäckning beträffande de finansieringsorgan som avses i första stycket led c får genomföras genom ett system med indirekt täckning enligt det tillämpliga avtalet och med beaktande av typen av finansieringsorgan.

2. Mekanismen ska förvaltas av unionen, företrädd av kommissionen som verkställande organ. Kommissionen ska fastställa särskilda regler för mekanismens verksamhet.

3. Stödmottagarna ska bidra med 5 % av unionsfinansieringen för åtgärden. Detta bidrag kan, på grundval av regelbundna öppna utvärderingar, höjas av kommissionen upp till 8 % eller minskas till under 5 %. Stödmottagarnas bidrag till mekanismen ska avräknas från den inledande förfinansieringen och betalas till mekanismen på stödmottagarnas vägnar , och får under inga omständigheter överstiga den inledande förhandsfinansieringens storlek .

4. Stödmottagarnas bidrag ska återbetalas vid utbetalningen av återstoden.

5. Eventuell avkastning som mekanismen genererar ska adderas till mekanismen. Om avkastningen är otillräcklig ska mekanismen inte ingripa och kommissionen eller finansieringsorganet ska återkräva eventuella förfallna belopp direkt från stödmottagarna eller de tredje parterna.

6. De återkrävda beloppen ska utgöra intäkter som avsätts till mekanismen i den mening som avses i artikel 21.5 i budgetförordningen. När alla bidrag vars risk direkt eller indirekt täcks genom mekanismen har genomförts ska eventuella utestående belopp återkrävas av kommissionen och tas upp i unionens budget, under förutsättning att beslut fattas av den lagstiftande myndigheten.

7. Mekanismen får utökas till stödmottagare inom alla övriga direkt förvaltade EU-program. Kommissionen ska anta villkor för deltagande av stödmottagare inom andra program.

Artikel 34

Äganderätt och skydd

1. Stödmottagarna ska äga de resultat som de genererar. De ska säkerställa att alla rättigheter som tillkommer deras anställda eller någon annan part i förhållande till resultaten kan utövas på ett sätt som är förenligt med stödmottagarens skyldigheter enligt villkoren i bidragsavtalet.

Två eller flera stödmottagare ska samäga resultat om

a)	de har genererat dem tillsammans, och

det inte går att

i)	fastställa hur mycket respektive stödmottagare har bidragit till resultaten eller

ii)	särskilja resultaten i samband med ansökan om, erhållande av eller bibehållande av skydd för dem.

Samägarna ska skriftligen komma överens om fördelningen av och villkoren för utövande av samägandet. Om inte annat har avtalats i konsortieavtalet eller i samägandeavtalet får varje samägare bevilja icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja de samägda resultaten (utan rätt till underlicensiering), om de övriga samägarna underrättas om detta i förväg och erhåller rättvis och rimlig ersättning. De gemensamma ägarna får skriftligen komma överens om att tillämpa en annan ordning än samägande.

2. Stödmottagare som har fått EU-finansiering ska på lämpligt sätt skydda sina resultat om detta är möjligt och motiverat, med beaktande av alla relevanta faktorer, inklusive möjligheterna till kommersiellt utnyttjande , jämte alla andra berättigade intressen . Vid beslut om eventuellt skydd ska stödmottagarna också ta hänsyn till de berättigade intressena hos övriga stödmottagare i åtgärden.

Artikel 35

Utnyttjande och spridning

1. Varje deltagare som erhållit unionsfinansiering ska göra sitt bästa för att utnyttja de resultat som den äger, eller låta dem utnyttjas av en annan rättslig enhet. Utnyttjandet kan göras direkt av stödmottagarna eller indirekt, särskilt genom överlåtelse och licensiering av resultat i enlighet med artikel 36.

Arbetsprogrammet får innehålla bestämmelser om ytterligare skyldigheter avseende utnyttjande.

Om resultaten, trots stödmottagarens vederbörliga ansträngningar, inte utnyttjas, vare sig direkt eller indirekt, inom den tidsfrist som anges i bidragsavtalet ska stödmottagaren använda en lämplig online-plattform som anges i bidragsavtalet för att hitta intresserade parter som kan utnyttja resultaten. Om det är motiverat på grundval av en begäran av stödmottagaren får denna skyldighet frångås.

2. Stödmottagarna ska sprida sina resultat så snart som möjligt, i ett öppet format, med förbehåll för begränsningar på grund av skyddet av immateriella rättigheter, säkerhetsbestämmelser eller berättigade intressen ▌.

Arbetsprogrammet får innehålla bestämmelser om ytterligare skyldigheter avseende spridning, samtidigt som unionens ekonomiska och vetenskapliga intressen skyddas .

3. Stödmottagarna ska se till att öppen åtkomst till vetenskapliga publikationer tillämpas enligt de villkor som anges i bidragsavtalet. Stödmottagarna ska särskilt se till att de eller upphovsmännen behåller tillräckliga immateriella rättigheter för att kunna följa kraven på öppen åtkomst.

Öppen åtkomst till forskningsdata ska vara den allmänna regeln enligt de villkor som anges i bidragsavtalet, men möjligheten till undantag ska säkerställas, i enlighet med principen om ”så fri som möjligt och så begränsad som nödvändigt”, med hänsyn till de berättigade intressena hos stödmottagarna , inklusive kommersiellt utnyttjande, och andra begränsningar, t.ex. dataskyddsregler, personlig integritet, konfidentialitet, affärshemligheter, unionens intressen inom konkurrensen, säkerhetsbestämmelser eller immateriella rättigheter.

Arbetsprogrammet får innehålla ytterligare incitament för anslutning till förfaranden för öppen vetenskap.

4. Stödmottagarna ska hantera alla forskningsdata som tillkommit vid en Horisont Europa-åtgärd i enlighet med Fair-principerna och med villkoren i bidragsavtalet och de ska upprätta en datahanteringsplan.

Arbetsprogrammet får i motiverade fall innehålla ytterligare krav på att använda det europeiska öppna forskningsmolnet för att lagra och ge åtkomst till forskningsdata.

5. Stödmottagare som avser att sprida sina resultat ska meddela detta till övriga stödmottagare inom åtgärden i förväg. Varje övrig stödmottagare får invända mot detta om den kan visa att den avsedda spridningen avsevärt skulle skada dess berättigade intressen med avseende på resultaten eller bakgrundsinformationen. I sådana fall får ingen spridning ske utan att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda dessa berättigade intressen.

6. Om inte något annat föreskrivs i arbetsprogrammet ska förslag innehålla en plan för utnyttjande och spridning av resultat. Om det förväntade utnyttjandet omfattar utveckling, skapande, tillverkning och marknadsföring av en produkt eller process eller skapande och tillhandahållande av en tjänst ska planen innehålla en strategi för sådant utnyttjande. Om planen föreskriver utnyttjande främst i icke associerade tredjeländer ska de rättsliga enheterna förklara hur detta utnyttjande ändå ligger i unionens intresse.

Stödmottagarna ska , i enlighet med bidragsavtalet, uppdatera planen under tiden som åtgärden genomförs och efter det att den slutförts.

7. När det gäller övervakning och spridning som utförs av kommissionen eller finansieringsorganet ska stödmottagarna tillhandahålla all begärd information om utnyttjande och spridning av sina resultat enligt de villkor som fastställs i bidragsavtalet . Sådan information ska offentliggöras, med förbehåll för stödmottagarnas berättigade intressen.

Artikel 36

Överlåtelse och licensiering

1. Stödmottagare får överlåta äganderätten till sina resultat. De ska säkerställa att deras skyldigheter även gäller den nya ägaren och att denne är skyldig att överföra dem vid en eventuell senare överlåtelse.

2. Såvida inte annat skriftligen överenskommits för särskilt identifierade tredje parter , inklusive anknutna enheter, eller såvida det inte är omöjligt enligt tillämplig lagstiftning, ska stödmottagare som avser att överlåta äganderätten till resultat i förväg meddela övriga stödmottagare som fortfarande har rätt att få del av resultaten. Detta meddelande ska innehålla tillräcklig information om den nya ägaren för att stödmottagarna ska kunna bedöma effekterna på sin åtkomsträtt.

Såvida inte annat skriftligen överenskommits för särskilt identifierade tredje parter , inklusive anknutna enheter, får en stödmottagare göra invändningar mot en överlåtelse om denne kan visa att överlåtelsen skulle påverka den egna åtkomsträtten negativt. I sådana fall får överlåtelsen inte göras innan en överenskommelse har nåtts mellan de berörda stödmottagarna. I bidragsavtalet ska tidsfrister fastställas för detta.

3. Stödmottagare får bevilja licenser för sina resultat eller på annat sätt bevilja rätt att utnyttja dem , även med exklusiv rätt, om detta inte påverkar fullgörandet av deras skyldigheter. Exklusiva licenser för resultaten får beviljas om alla övriga berörda stödmottagare samtycker till att avstå från sin åtkomsträtt till dem.

4. När så är motiverat ska bidragsavtalet fastställa kommissionens eller finansieringsorganets rätt att invända mot överlåtelser av äganderätten till resultat, eller till beviljande av en exklusiv licens för resultat, om

a)	de stödmottagare som genererat resultaten har erhållit unionsfinansiering,

b)	överlåtelsen eller licensieringen sker till en rättslig enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland, och

c)	överlåtelsen eller licensieringen inte är i linje med unionens intressen.

Om rätten att göra invändningar är tillämplig ska stödmottagaren lämna förhandsbesked. Undantag från rätten att göra invändningar får medges skriftligen för överföringar eller bidrag till särskilt angivna rättsliga enheter om åtgärder för att skydda unionens intressen är på plats.

Artikel 37

Åtkomsträtt

1. Följande principer för åtkomsträtt ska tillämpas:

a)	Begäran om att utöva åtkomsträtt eller avstå från åtkomsträtt ska göras skriftligen.

b)	Om inget annat överenskommits med överlåtaren inbegriper åtkomsträtt inte rätten att underlicensiera.

c)	Stödmottagarna ska, innan de ansluter sig till bidragsavtalet, underrätta varandra om eventuella begränsningar för att bevilja åtkomst till sin bakgrundsinformation.

d)	Om en stödmottagare inte längre deltar i en åtgärd ska detta inte påverka stödmottagarens skyldighet att bevilja åtkomst.

e)	Om en stödmottagare inte fullgör sina skyldigheter får stödmottagarna komma överens om att denne inte längre har åtkomsträtt.

2. Stödmottagarna ska bevilja åtkomst till

a)	sina resultat, kostnadsfritt, till alla övriga stödmottagare inom åtgärden som behöver dem för att genomföra sina egna uppgifter,

sin bakgrundsinformation till alla övriga stödmottagare inom åtgärden som behöver den för att genomföra sina egna uppgifter, med förbehåll för eventuella begränsningar som avses i punkt 1 c; denna åtkomst ska beviljas kostnadsfritt såvida inget annat överenskommits med stödmottagarna innan de anslöt sig till bidragsavtalet,

sina resultat och, med förbehåll för eventuella begränsningar som avses i punkt 1 c, till sin bakgrundsinformation till alla övriga stödmottagare inom åtgärden som behöver den för att kunna utnyttja sina egna resultat; denna åtkomst ska beviljas på rättvisa och rimliga villkor som ska överenskommas.

3. Om inte annat överenskommits med stödmottagarna ska de också bevilja åtkomst till sina resultat och, med förbehåll för eventuella begränsningar som avses i punkt 1 c, till sin bakgrundsinformation till en rättslig enhet som

a)	är etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land,

b)	står under direkt eller indirekt kontroll av en annan stödmottagare, eller står under samma direkta eller indirekta kontroll som den stödmottagaren, eller kontrollerar den stödmottagaren direkt eller indirekt, och

c)	behöver åtkomst för att utnyttja den stödmottagarens resultat, i enlighet med stödmottagarens skyldigheter avseende utnyttjande .

Åtkomst ska beviljas på rättvisa och rimliga villkor som ska överenskommas.

4. En begäran om åtkomst för utnyttjande får lämnas in upp till ett år efter det att åtgärden slutförts, såvida inte stödmottagarna kommer överens om en annan tidsfrist.

5. Stödmottagare som har fått unionsfinansiering ska bevilja avgiftsfri åtkomst till sina resultat för unionens institutioner, organ, kontor och byråer för utveckling, genomförande och övervakning av unionens politik och program. Åtkomsten ska begränsas till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning.

Åtkomsträtt av detta slag ska inte omfatta stödmottagarnas bakgrundsinformation.

I åtgärder inom klustret ” civil säkerhet för samhället ” ska stödmottagare som fått EU-finansiering också ge avgiftsfri åtkomst till sina resultat till medlemsstaternas nationella myndigheter för utarbetande, genomförande och övervakning av deras politik eller program på det berörda området. Åtkomsten ska begränsas till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning och ska beviljas genom ett bilateralt avtal som fastställer särskilda villkor för att säkerställa att dessa rättigheter endast kommer att utnyttjas i avsett syfte och att det finns lämpliga skyldigheter avseende konfidentialitet. Den begärande medlemsstaten, de begärande unionsinstitutionerna, -organen, -kontoren eller -byråerna ska underrätta alla medlemsstater om en sådan begäran.

6. Arbetsprogrammet får , där så är lämpligt, innehålla bestämmelser om ytterligare åtkomsträttigheter.

Artikel 38

Särskilda bestämmelser ▌

Särskilda regler om ägande, utnyttjande, spridning, överlåtelse och licensiering samt åtkomsträtt kan vara tillämpliga i fråga om EFR-åtgärder, åtgärder för utbildning och rörlighet, förkommersiell upphandling, offentlig upphandling av innovativa lösningar, samfinansieringsåtgärder för program samt samordnings- och stödåtgärder.

Dessa särskilda regler ska fastställas i bidragsavtalet och påverkar inte principerna för och skyldigheterna beträffande öppen åtkomst.

▌

Artikel 39

Priser

1. Priser inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning IX i budgetförordningen, om inte något annat anges i detta kapitel.

2. Alla rättsliga enheter, oavsett etableringsort, får delta i tävlingar, såvida inte något annat föreskrivs i arbetsprogrammet eller i tävlingsreglerna.

3. Kommissionen eller finansieringsorganet får , där så är lämpligt, anordna pristävlingar med

a)	andra unionsorgan,

b)	tredjeländer, inbegripet deras vetenskapliga och tekniska organisationer och byråer,

c)	internationella organisationer, eller

d)	icke vinstdrivande rättsliga enheter.

4. Arbetsprogrammet eller tävlingsbestämmelserna ska innehålla skyldigheter i fråga om kommunikation, och, om så är lämpligt, utnyttjande och spridning , ägande och åtkomsträtt, däribland licensieringsbestämmelser .

KAPITEL IV

Upphandling

Artikel 40

Upphandling

1. Upphandlingar inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VII i budgetförordningen, om inget något annat anges i detta kapitel.

2. Upphandlingar kan också utformas som förkommersiella upphandlingar eller upphandlingar av innovativa lösningar som utförs av kommissionen eller finansieringsorganet för egen räkning eller tillsammans med upphandlande myndigheter från medlemsstaterna och associerade länder. I dessa fall ska reglerna i artikel 22 tillämpas.

KAPITEL V

Blandfinansieringsinsatser och blandfinansiering

Artikel 41

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser som beslutas enligt detta program ska genomföras i enlighet med InvestEU-programmet och avdelning X i budgetförordningen.

Artikel 42

Blandfinansiering från Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet

1. Bidraget och komponenter i form av återbetalningspliktiga förskott av blandfinansieringen från Horisont Europa eller Europeiska innovationsrådet ska omfattas av artiklarna 30–33.

2. Blandfinansieringen från Europeiska innovationsrådet ska genomföras i enlighet med artikel 43. Stödet i form av blandfinansiering från Europeiska innovationsrådet får beviljas till dess att åtgärden kan finansieras som en blandfinansieringsinsats eller som en finansierings- och investeringsinsats som helt täcks av EU-garantin enligt InvestEU. Genom undantag från artikel 209 i budgetförordningen gäller inte de villkor som anges i punkt 2, och i synnerhet leden a och d, då blandfinansieringen från Europeiska innovationsrådet tilldelas.

3. Blandfinansiering från Horisont Europa kan beviljas en samfinansieringsåtgärd för program om ett gemensamt program för medlemsstater och associerade länder innehåller bestämmelser om användning av finansieringsinstrument till stöd för utvalda åtgärder. Bedömningen och urvalet av dessa åtgärder ska ske i enlighet med artiklarna 11, 19, 20, 24, 25 och 26. Genomförandeformerna för blandfinansiering inom Horisont Europa ska vara förenliga med artikel 29, i analogi med artikel 43.9 och med ytterligare och motiverade villkor som anges i arbetsprogrammet.

4. Återbetalningar, inbegripet återbetalda förskott och intäkter i form av blandfinansiering från Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet ska betraktas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.3 f och 21.4 i budgetförordningen.

5. Blandfinansiering från Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet ska tillhandahållas på ett sätt som främjar unionens konkurrenskraft och inte snedvrider konkurrensen på den inre marknaden .

Artikel 42a

Pathfinder

1. Pathfinder ska ge bidrag åt avancerade högriskprojekt som genomförs av konsortier eller enskilda stödmottagare och syftar till att utveckla radikala innovationer och nya marknadsmöjligheter. Pathfinder ska ge stöd åt de första stadierna i vetenskaplig, teknisk eller teknikintensiv forskning och utveckling, inbegripet koncepttest och prototyper för teknikvalidering.

Pathfinder ska huvudsakligen genomföras genom en öppen ansökningsomgång med nedifrån-och-upp-förslag och regelbundna sista inlämningsdagar varje år, och ska också tillhandahålla konkurrenskraftiga utmaningar om att utveckla centrala strategiska mål som kräver teknikintensiv teknik (”deep-tech”) och radikalt tänkande.

2. Övergångsverksamheterna inom Pathfinder ska hjälpa forskare och innovatörer av alla slag att bana väg för kommersiell utveckling i unionen, t.ex. i form av demonstrationsverksamheter och genomförbarhetsstudier för att bedöma potentiella nyttokalkyler och stödja bildande av spin-off-företag och uppstartsföretag.

a)	Lanseringen av och innehållet i ansökningsomgångarna ska fastställas med beaktande av de mål och den budget som anges i arbetsprogrammet i förhållande till den berörda åtgärdsportföljen.

Projekt som redan utvalts via en ansökningsomgång inom ramen för EIC Pathfinder får beviljas ytterligare bidrag till ett fast belopp på högst 50 000 EUR, för att genomföra kompletterande verksamheter, bland annat brådskande samordnings- och stödåtgärder i syfte att förstärka portföljens stödmottagargrupp eller bedöma möjliga avknoppningseffekter eller potentiella marknadsskapande innovationer eller utveckla en verksamhetsplan. Den programkommitté som inrättas inom ramen för det särskilda programmet ska informeras om detta.

3. Tilldelningskriterierna enligt definitionen i artikel 25 ska tillämpas på EIC Pathfinder.

Artikel 43

Acceleratorn

1. EIC Accelerator ska främst syfta till att stödja marknadsskapande innovation . Den ska endast stödja enskilda stödmottagare och huvudsakligen tillhandahålla blandfinansiering. Under vissa förutsättningar får den också tillhandahålla stöd i form av enbart bidrag och i form av enbart eget kapital.

EIC Accelerator ska föreslå två typer av stöd:

—	Stöd i form av blandfinansiering till små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, och, i undantagsfall, små medelstora börsnoterade företag som genomför banbrytande och omvälvande innovation som av bankerna inte anses vara ekonomiskt lönsamma.

—	Stöd i form av bidrag till små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, för någon typ av innovation, alltifrån inkrementella innovationer till banbrytande och omvälvande innovationer, och som syftar till expansion.

Stöd i form av enbart eget kapital till icke bankdugliga små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, som redan har fått stöd i form av enbart bidrag, kan också ges.

Stöd i form av enbart bidrag inom ramen för EIC Accelerator ska endast tillhandahållas om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)	Projektet ska inkludera information om huruvida sökanden har kapacitet och vilja att expandera.

b)	Stödmottagaren får endast vara ett uppstartsföretag eller ett litet eller medelstort företag.

c)	Ett stöd i form av enbart bidrag inom ramen för EIC Accelerator får endast tillhandahållas en gång till en stödmottagare inom ramen för Horisont Europa och till ett värde av högst 2,5 miljoner EUR.

1a. Mottagarna av EIC Accelerator ska vara rättsliga enheter i form av uppstartsföretag, små och medelstora företag eller , i undantagsfall, i form av små medelstora börsnoterade företag som är intresserade av att expandera och etablerade i en medlemsstat eller ett associerat land. Förslaget kan lämnas in antingen av stödmottagaren eller, förutsatt att detta först har godkänts av stödmottagaren, av en eller flera fysiska personer eller rättsliga enheter som har för avsikt att inrätta eller stödja stödmottagaren. I det senare fallet kommer finansieringsavtalet endast att undertecknas med stödmottagaren.

2. Ett enda beslut om tilldelning ska omfatta och tillhandahålla finansiering för alla former av EU-bidrag som tillhandahålls inom ramen för blandfinansiering från Europeiska innovationsrådet.

3. Förslagen ska utvärderas efter sina individuella förtjänster av externa oberoende experter och väljas ut inom ramen för en kontinuerligt öppen ansökningsomgång med sista inlämningsdagar, baserat på artiklarna 24–26, om inte annat följer av punkt 4.

4. Tilldelningskriterierna ska vara

a)	spetskompetens,

b)	genomslag,

c)	risknivån för åtgärden som skulle kunna förhindra investeringar, genomförandets kvalitet och effektivitet och behovet av unionsstöd.

5. Efter godkännande från de berörda sökande får kommissionen eller de finansieringsorgan som genomför Horisont Europa (EIT:s KI-grupper) direkt lämna in för utvärdering enligt det sista tilldelningskriteriet ett förslag till en innovations- och marknadsspridningsåtgärd som redan uppfyller de två första kriterierna, under förutsättning att följande kumulativa villkor är uppfyllda:

Förslaget ska härröra från någon annan åtgärd som finansieras via Horisont 2020 från det här programmet, eller , med förbehåll för ett pilotprojekt i det första arbetsprogrammet för Horisont Europa, från nationella och/eller regionala program . Detta inleds med en kartläggning av efterfrågan för ett sådant system . Närmare bestämmelser ska fastställas i det särskilda programmet .

b)	Förslaget ska bygga på en tidigare projektutvärdering som gjorts för mindre än två år sedan som bedömer spetskompetens och förslagets effekter, med förbehåll för villkor och förfaranden som beskrivs närmare i arbetsprogrammet.

6. En spetskompetensstämpel kan beviljas om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)	Stödmottagaren är ett uppstartsföretag, ett litet eller medelstort företag eller ett litet medelstort börsnoterat företag .

b)	Förslaget var stödberättigande och uppfyller tillämpliga tröskelvärden för de två första tilldelningskriterier som avses i punkt 4.

c)	för sådana verksamheter som skulle vara stödberättigande inom ramen för en innovationsåtgärd.

7. För förslag som klarat utvärderingen ska externa oberoende experter föreslå motsvarande stöd från EIC Accelerator , utifrån den risk som är inblandad och de resurser och den tid som krävs för att få ut och sprida innovationen på marknaden.

Kommissionen får avslå ett förslag som godkänts av externa oberoende experter, förutsatt att detta motiveras, t.ex. med hänvisning till bristande uppfyllande av målen för unionens politik. Programkommittén ska informeras om avslagsgrunderna.

8. Bidraget eller den del av stödet från EIC Accelerator som utgörs av ett återbetalningspliktigt förskott får inte överstiga 70 % av de totala stödberättigande kostnaderna för den utvalda innovationsåtgärden.

9. Genomförandeformerna för stödkomponenter i form av eget kapital och återbetalningspliktiga förskott av stöd från EIC Accelerator ska anges i beslut [särskilt program].

10. Avtalet för den åtgärd som valts ut ska fastställa särskilda mätbara delmål och motsvarande förfinansiering och delbetalningar av blandfinansieringen från stödet från EIC Accelerator .

Vid blandfinansiering från Europeiska innovationsrådet får verksamhet som motsvarar en innovationsåtgärd ▌inledas och en första förfinansiering av bidraget eller det återbetalningspliktiga förskottet betalas ut före genomförandet av andra komponenter av den tilldelade blandfinansieringen från Europeiska innovationsrådet. Genomförandet av dessa komponenter ska vara villkorat med uppnåendet av specifika delmål som fastställts i avtalet.

11. I enlighet med avtalet ska åtgärden avbrytas, ändras eller i vederbörligen motiverade fall avslutas om mätbara delmål inte uppnås. Den får också avslutas om förväntad marknadsspridning , särskilt i unionen, inte kan uppnås.

I undantagsfall och på inrådan av Europeiska innovationsrådets styrelse får kommissionen ▌besluta att öka stödet från EIC Accelerator efter en projektutvärdering som genomförts av externa oberoende experter. Programkommittén ska informeras om sådana fall.

Kapitel VI

Experter

Artikel 44

Utseende av oberoende externa experter

1. Oberoende externa experter ska utses och väljas ut på grundval av ansökningsomgångar som riktar sig till enskilda och ansökningsomgångar som riktar sig till berörda organisationer, till exempel forskningsorgan, forskningsinstitutioner, universitet, standardiseringsorgan, organisationer i det civila samhället eller företag, i syfte att upprätta en databas över kandidater.

Genom undantag från artikel 237.3 i budgetförordningen får kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, i undantagsfall och i vederbörligen motiverade fall, på ett öppet sätt välja ut en enskild expert med lämpliga färdigheter som inte ingår i databasen, förutsatt att en inbjudan att anmäla intresse inte har angett lämpliga oberoende externa experter.

Dessa experter ska visa att de är oberoende och har kapacitet att stödja Horisont Europa-målen.

2. I enlighet med artikel 237.2 och 237.3 i budgetförordningen ska oberoende externa experter avlönas på grundval av standardiserade villkor. En lämplig ersättningsnivå som går utöver standardvillkoren och som baseras på relevanta marknadsstandarder kan beviljas om så är motiverat och i undantagsfall , särskilt för experter på hög nivå.

3. Utöver vad som anges i artikel 38.2 och 38.3 i budgetförordningen ska namnen på de oberoende externa experter som utvärderar bidragsansökningar och som utsetts på personliga mandat offentliggöras, med uppgift om deras sakkunskapsområde, minst en gång om året på kommissionens eller finansieringsorganets webbplats. Dessa uppgifter ska inhämtas, hanteras och offentliggöras i enlighet med EU:s bestämmelser om dataskydd.

3a. Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra intressekonflikter när det gäller oberoende externa experters deltagande i enlighet med artiklarna 61 och 150.5 i budgetförordningen.

Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska se till att en expert som står inför en intressekonflikt avseende en fråga som experten ska uttala sig om inte bedömer, ger råd om eller bistår i fråga om den specifika sakfrågan.

3-b. Vid utseende av oberoende externa experter ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet vidta lämpliga åtgärder för att eftersträva en balanserad sammansättning inom expertgrupperna och utvärderingspanelerna i fråga om kompetens, erfarenhet, kunskap, inklusive vad gäller specialisering, särskilt om samhällsvetenskap och humaniora, geografisk spridning och könsfördelning, med beaktande av situationen i åtgärdens ämnesområde.

3b. För varje ansökan ska i tillämpliga fall ett tillräckligt antal oberoende experter säkerställas så att utvärderingens kvalitet garanteras.

3c. Ersättningsnivån för alla oberoende och externa experter ska göras tillgänglig för Europaparlamentet och rådet. Den ska täckas av programmets utgifter.

AVDELNING III

PROGRAMÖVERVAKNING, KOMMUNIKATION, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 45

Övervakning och rapportering

1. Kommissionen ska kontinuerligt övervaka förvaltningen och genomförandet av Horisont Europa, dess särskilda program och EIT:s verksamhet. För att öka insynen ska dessa uppgifter också offentliggöras på ett åtkomligt sätt på kommissionens webbplats i enlighet med den senaste uppdateringen.

I synnerhet ska uppgifter för projekt som finansieras inom ramen för EFR, europeiska partnerskap, uppdrag, Europeiska innovationsrådet och EIT ingå i samma databas.

Detta ska omfatta följande:

i)	Tidsbundna indikatorer för att årligen rapportera om hur långt programmet kommit för att uppfylla de mål som anges i artikel 3 och bilaga V med användning av effektkedjor.

ii)

Information om integreringen av samhällsvetenskap och humaniora, förhållandet mellan lägre och högre tekniska mognadsgrader i forskningssamarbetet, förbättrat deltagande bland de länder som omfattas av breddningen, den geografiska sammansättningen av konsortier i samarbetsprojekt, forskares löneutveckling, användningen av inlämnings- och utvärderingsförfarande i två steg, de åtgärder som syftar till att underlätta samarbetskontakter inom europeisk forskning och innovation, användningen av omprövning av utvärderingen, antal och typer av klagomål, graden av integrering av klimatåtgärder och därmed sammanhängande utgifter, små och medelstora företags deltagande, den privata sektorns deltagande, könsfördelningen i finansierade åtgärder, utvärderingspaneler, styrelser och rådgivande grupper, spetskompetensstämpeln, europeiska partnerskap samt samfinansieringsgraden, kompletterande och kumulativ finansiering från unionens andra fonder, forskningsinfrastruktur, tid för beviljande av stöd, graden av internationellt samarbete, medborgarengagemang och civilsamhällets deltagande.

iii)	Utgiftsnivåerna uppdelade på projektnivå för att möjliggöra särskild analys, även per insatsområde.

iv)	Överteckningsnivån, i synnerhet antalet ansökningar – och per ansökningsomgång, deras genomsnittspoäng, andelen ansökningar som ligger över respektive under tröskelvärdena.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 med avseende på ändringar av bilaga V för att komplettera eller ändra effektkedjeindikatorerna, om detta anses nödvändigt, samt fastställa utgångsvärden och mål.

3. Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in rättidigt och på ett effektivt och ändamålsenligt sätt , utan att öka den administrativa bördan för stödmottagarna . För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel , även för forskare som deltar i åtgärderna, för att deras karriär och rörlighet ska kunna följas, och (i förekommande fall) medlemsstaterna (32).

3a. Kvalitativa analyser från kommissionen och unionens eller medlemsstaternas finansieringsorgan ska i så stor utsträckning som möjligt komplettera kvantitativa uppgifter.

4. De åtgärder som syftar till att underlätta förbindelser för samarbete inom europeisk forskning och innovation ska övervakas och ses över inom ramen för arbetsprogrammen.

Artikel 46

Information, kommunikation, reklam, spridning och utnyttjande

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska bekräfta ursprunget och säkerställa unionsfinansieringens synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och resultaten av dessa , inbegripet för priser ) genom att tillhandahålla enhetlig, effektiv och proportionellt riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Dessutom ska den i god tid tillhandahålla utförlig information till medlemsstaterna och stödmottagarna. Evidensbaserad kontaktförmedling vars underlag utgörs av dataanalys och observerade likheter mellan och kopplingar mellan nätverk ska tillhandahållas för intresserade enheter så att konsortier för samarbetsprojekt kan bildas, med särskilt uppmärksamhet ägnad åt att identifiera möjligheter till nätverksbyggande för rättsliga enheter från lågpresterande medlemsstater inom forsknings och innovation. Mot bakgrund av en sådan analys kan riktade kontaktförmedlingsevenemang anordnas för specifika ansökningsomgångar. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

3. Kommissionen ska även fastställa en strategi för spridning och utnyttjande av resultaten för att öka tillgängligheten och spridningen av programmets forsknings- och innovationsresultat och tillhörande kunskap, i syfte att påskynda utnyttjande och marknadsinförande och att öka programmets effekt. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, samt till åtgärder avseende information, kommunikation, publicitet, spridning och utnyttjande, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 47

Utvärdering av programmet

1. Utvärderingar av programmet ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen för programmet, eller för följande program eller andra initiativ som berör forskning och innovation.

2. En interimsutvärdering av programmet ska utföras med stöd av oberoende experter som valts ut genom ett öppet förfarande när det finns tillräckligt med information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras. Den ska inbegripa en portföljanalys och en bedömning av de långsiktiga effekterna av tidigare ramprogram och ska, där så är lämpligt, ligga till grund för en anpassning av programmets genomförande och/eller en översyn av programmet . Den ska bedöma programmets effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde för EU.

3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter slutet av den period som anges i artikel 1, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen. Den ska inbegripa en bedömning av tidigare ramprograms långsiktiga effekter.

4. Kommissionen ska offentliggöra och överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer och ska lägga fram dem för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Artikel 48

Revision

1. Kontrollsystemet för programmet ska säkerställa en lämplig balans mellan förtroende och kontroll, och beakta administrativa och andra kostnader för kontroller på alla nivåer, särskilt för stödmottagarna. Revisionsreglerna ska vara tydliga, konsekventa och samstämda genom hela programmet.

2. Revisionsstrategin för programmet ska baseras på den finansiella revisionen av ett representativt urval av utgifter inom programmet som helhet. Det representativa urvalet ska kompletteras med ett urval som grundas på en bedömning av de risker som är förknippade med utgifterna. Åtgärder som får gemensam finansiering från olika unionsprogram ska granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.

3. Dessutom får kommissionen eller finansieringsorganet tillämpa kombinerade systemkontroller på stödmottagarnivå. Sådana kombinerade kontroller ska vara frivilliga för vissa typer av stödmottagare och ska bestå av en system- och förfaranderevision som kompletteras med en revision av transaktioner och som utförts av en oberoende revisor som är kvalificerad att utföra lagstadgad revision av räkenskaper i enlighet med direktiv 2006/43/EG (33). De får användas av kommissionen eller finansieringsorganet för att fastställa en övergripande försäkran om sund ekonomisk förvaltning av utgifter och för omprövning av omfattningen av efterhandsrevisioner och intyg om redovisningen.

4. I enlighet med artikel 127 i budgetförordningen får kommissionen eller finansieringsorganet förlita sig på revisioner av användningen av unionens bidrag som utförs av andra oberoende och behöriga personer eller enheter, inbegripet andra än de som agerar på uppdrag av unionens institutioner eller organ.

5. Revisioner kan genomföras upp till två år efter utbetalningen av återstoden.

5a. Kommissionen ska offentliggöra riktlinjer för revision i syfte att säkerställa en tillförlitlig och enhetlig tillämpning och tolkning av revisionsförfaranden och revisionsregler under programmets hela löptid.

Artikel 49

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1. Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska, i fråga om samtliga stödmottagare, entreprenörer och underleverantörer som har mottagit medel från unionen inom ramen för denna förordning, ha befogenhet att göra revisioner eller, när det gäller internationella organisationer, kontroller i enlighet med avtal som ingåtts med dessa aktörer och på grundval av dokument och kontroller på platsen.

2. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96, utföra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen i samband med unionsfinansiering eller budgetgarantier inom ramen för denna förordning.

3. I enlighet med avtal om ömsesidig rättslig hjälp kan det också krävas att tredjeländers behöriga myndigheter och internationella organisationer samarbetar med Europeiska åklagarmyndigheten, när denna utreder brott som ingår i dess behörighet i enlighet med förordning (EU) 2017/1939.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska sådana samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer, kontrakt, bidragsöverenskommelser, andra rättsliga åtaganden samt avtal om inrättande av en budgetgaranti som följer av genomförandet av denna förordning innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, revisionsrätten och Olaf befogenhet att utföra sådana revisioner och kontroller och inspektioner på platsen enligt sina respektive behörigheter. Detta ska inbegripa bestämmelser som säkerställer att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen eller i en finansieringstransaktion som helt eller delvis stöds av en budgetgaranti beviljar likvärdiga rättigheter.

Artikel 50

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 45.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 45.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 45.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

AVDELNING IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 51

Upphävande

Förordning (EU) nr 1291/2013 och förordning (EU) nr 1290/2013 ska upphöra att gälla den 1 januari 2021.

Artikel 52

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna, enligt förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1290/2013, vilka ska fortsätta att tillämpas för dessa åtgärder till dess att de avslutas. Arbetsplaner och åtgärder som föreskrivs i arbetsplaner som antagits i enlighet med förordning (EU) nr 1290/2013 och i enlighet med de grundläggande akterna för motsvarande finansieringsorgan ska även i fortsättningen regleras av förordning (EU) nr 1290/2013 och dessa grundläggande akter till dess att de fullgjorts.

2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för det föregående programmet, förordning (EU) nr 1291/2013.

Artikel 53

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C […], […], s. […].

(2) EUT C […], […], s. […].

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(5)

(6) Följande förklaring från kommissionen förväntas bli offentliggjord i C-serien av EUT när den slutliga förordningstexten har antagits: ”Kommissionen har för avsikt att genomföra budgeten för EIC Accelerator på ett sätt som säkerställer att stöd i form av enbart bidrag till små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, motsvarar det stöd som tillhandahålls inom ramen för budgeten för instrumentet för små och medelstora företag i programmet Horisont 2020, i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 43.1 och skäl X i förordningen om Horisont Europa”.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 294/2008 av den 11 mars 2008 (EUT L 97, 9.4.2008), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1292/2013 av den 11 december 2013 (EUT L 347, 20.12.2013).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU).

(9)

(10) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(13) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(14) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(15) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(17) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(18) EUT C 205, 19.7.2013, s. 9.

(19) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(21)

(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.

(23) EUT…

(24) Följande förklaring från kommissionen förväntas bli offentliggjord i C-serien av EUT, när en gång den slutliga förordningstexten antagits: ”Kommissionen noterar den kompromiss som medlagstiftarna uppnått om lydelsen av artikel 5. Enligt kommissionens uppfattning inskränker sig det särskilda programmet om försvarsforskning i artikel 1.3 b till enbart forskningsåtgärder med stöd av den framtida Europeiska försvarsfonden, medan utvecklingsåtgärder inte omfattas av denna förordning”.

(25) En förklaring av följande slag från kommissionen förväntas bli offentliggjord i C-serien av EUT, när en gång den slutliga förordningstexten antagits: ”Kommissionen ämnar på begäran diskutera med Europaparlamentets ansvariga utskott om i) förteckningen över potentiella partnerskapskandidater, utgående från artiklarna 185 och 187 i EUF-fördraget, vilket kommer att omfattas av (inledande) konsekvensbedömningar, ii) förteckningen över preliminära uppdrag, enligt vad uppdragsstyrelserna kommit fram till, iii) resultaten av den strategiska planen innan den formellt antagits, varjämte kommissionen iv) kommer att lägga fram och dela med sig av dokument med anknytning till arbetsprogrammen.”

(26) Forskning om cancerbehandling av gonader kan finansieras.

(27) Om inte annat följer av den slutliga rättsakten kommer kommissionen att göra ett uttalande om forskning på mänskliga embryonala stamceller, som i Horisont 2020 (förklaring 2013 / C 373/02).

(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

(31) Förfarandet kommer att förklaras i ett dokument som offentliggörs innan utvärderingen inleds.

(32) Bestämmelser om övervakning av europeiska partnerskap finns i bilaga III till förordningen.

(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

BILAGA I

HUVUDDRAGEN FÖR VERKSAMHETEN

De allmänna och specifika mål som anges i artikel 3 ska följas över hela programmet, genom de interventionsområden och allmänna verksamhetstyper som anges i denna bilaga och i bilaga I till det särskilda programmet.

1) Pelare I ” Vetenskaplig spetskompetens ”

I enlighet med artikel 4 ska denna pelare främja vetenskaplig spetskompetens, locka till sig de bästa förmågorna till Europa, ge lämpligt stöd till forskare i början av sin yrkesbana samt främja skapandet och spridningen av vetenskaplig spetskompetens, högkvalitativa kunskaper , metoder och färdigheter , tekniker och lösningar på globala , sociala, miljömässiga och ekonomiska problem. Detta görs genom de verksamheter som nämns nedan. Den ska också ▌bidra till programmets övriga särskilda mål så som beskrivs i artikel 3.

Europeiska forskningsrådet: Tillhandahållande av attraktiv och flexibel finansiering för att ge begåvade och kreativa enskilda forskare , med fokus på forskare i början av sin yrkesbana, och deras team möjlighet att följa upp lovande spår i vetenskapens framkant, oavsett forskarnas nationalitet och ursprungsland och på grundval av EU-omfattande konkurrens där det enda kriteriet är spetskompetens .

Insatsområde: Spetsforskning

Marie Skłodowska-Curie-åtgärder: Förse forskare med ny kunskap och nya färdigheter genom mobilitet och exponering över gränser, sektorer och ämnesområden, förbättra system för utbildning och karriärutveckling samt strukturera och förbättra institutionell och nationell rekrytering , med beaktande av den europeiska stadgan för forskare och uppförandekoden för rekrytering av forskare . Därigenom bidrar Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna till att lägga grunden för EU:s utomordentliga forskningslandskap i hela Europa , bidrar till ökad sysselsättning, tillväxt och investeringar, och till att lösa dagens och framtidens samhällsproblem.

Insatsområden: Främja spetsforskning genom forskarmobilitet över gränser, sektorer och ämnesområden, bidra till nytt kunnande genom optimal utbildning av forskare, optimera utvecklingen av mänskliga resurser och kunnande över hela europeiska forskningsområdet, öka och underlätta synergieffekter, främja offentlig utåtriktad verksamhet.

Forskningsinfrastrukturer: Förse EU med hållbara forskningsinfrastrukturer av världsklass, som är öppna och tillgängliga för de bästa forskarna från EU och resten av världen. Främja användningen av befintliga forskningsinfrastrukturer, bland annat de som finansieras genom ESI-fonderna. Därvid ska forskningsinfrastrukturens möjligheter att främja vetenskapliga utvecklingar och innovation och möjliggöra öppen vetenskap och vetenskaplig spetskompetens, i enlighet med Fairprinciperna, byggas ut, tillsammans med insatser i andra berörda områden av EU:s politik och internationellt samarbete.

Insatsområden: Konsolidera och utveckla EU:s forskningsinfrastruktur; öppna, integrera och sammanlänka forskningsinfrastruktur; innovationspotentialen hos europeiska forskningsinfrastrukturer och verksamheter för innovation och utbildning; stärka EU:s politik och internationella samarbete på forskningsinfrastrukturområdet,

2) Pelare II ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”

Genom följande verksamheter ska denna pelare i enlighet med artikel 4 främja skapande och spridning av högkvalitativ ny kunskap, teknik och hållbara lösningar, stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, öka effekterna av forskning och innovation i fråga om att utveckla, stödja och genomföra EU-politiken och främja införandet av innovativa lösningar i näringslivet , särskilt inom små och medelstora företag och uppstartsföretag, samt i samhället i syfte att lösa globala problem. Den ska också ▌bidra till programmets övriga särskilda mål så som beskrivs i artikel 3.

Samhällsvetenskap och humaniora ska vara helt integrerade i alla kluster, inklusive i särskild verksamhet.

I syfte att optimera flexibilitet och synergier ska forskning och innovation ▌ organiseras i sex kluster , sammanlänkade genom alleuropeiska forskningsinfrastrukturer , som enskilt och tillsammans kommer att uppmuntra till tvärvetenskapligt, sektorsövergripande, gränsöverskridande och internationellt samarbete. Verksamhet från ett brett spektrum av tekniska mognadsgrader, inklusive lägre tekniska mognadsgrader, kommer att omfattas av denna pelare inom Horisont Europa.

Varje kluster bidrar till flera av FN:s mål för hållbar utveckling, och många av dessa stöds av fler än ett kluster.

Forsknings- och innovationsverksamheten ska genomföras i och mellan följande kluster:

Klustret för hälsa: Förbättra och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande i alla åldersgrupper genom att skapa ny kunskap, utveckla innovativa lösningar och där så är lämpligt säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv integreras, för att förebygga, diagnostisera, övervaka, behandla och bota sjukdomar samt utveckla medicinsk teknik , minska hälsorisker, skydda befolkningsgrupper och främja välmående och välbefinnande, även på arbetsplatser , göra offentliga hälso- och sjukvårdssystem mer kostnadseffektiva, jämlika och hållbara, förebygga och hantera fattigdomsrelaterade sjukdomar samt främja och möjliggöra patienters delaktighet och självförvaltning.

Insatsområden: Hälsa genom hela livet, miljö- och samhällsfaktorer som påverkar hälsan, icke-smittsamma och ovanliga sjukdomar, infektionssjukdomar , inbegripet fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar , verktyg, teknik och digitala lösningar för hälso- och sjukvård , inbegripet individualiserad behandling , hälso- och sjukvårdssystem.

Klustret för kultur, kreativitet och ett inkluderande samhälle : Stärka ▌ demokratiska värderingar, bl.a. rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, skydda kulturarvet, undersöka kulturella och kreativa sektorers potential, främja socioekonomiska förändringar som bidrar till integration och tillväxt, ▌bland annat migrationshantering och integration av migranter .

Insatsområden: Demokrati och samhällsstyrning , kultur, kulturarv och kreativitet , sociala och ekonomiska förändringar▌.

c)	Klustret för civil säkerhet för samhället: Ta itu med de problem som uppkommer genom ständiga säkerhetshot, bland annat från internetbrottslighet och naturkatastrofer samt katastrofer som har orsakats av människor. Insatsområden: Katastroftåliga samhällen, skydd och säkerhet, nätsäkerhet.

Klustret för digitala frågor, industri och rymden : Förstärka kapaciteten och säkra Europas suveränitet vad gäller viktig möjliggörande teknik för digitalisering och produktion, och rymdteknik längs hela värdekedjan, för att bygga en konkurrenskraftig, digital, koldioxidsnål och cirkulär industri. Säkerställa en hållbar försörjning av råvaror. Utveckla avancerade material och lägga en grund för framsteg och innovation när det gäller ▌globala samhällsutmaningar.

Insatsområden: Tillverkningsteknik. Viktig digital teknik, bland annat kvantteknik, ny möjliggörande teknik, avancerade material, artificiell intelligens och robotteknik. Nästa generations internet. Avancerade datorsystem och stordata. Cirkulära industrier. Koldioxidsnåla och rena industrier . Rymden , inklusive jordobservation .

Klustret för klimat, energi och mobilitet: Bekämpa klimatförändringen genom bättre kunskap om dess orsaker, utveckling, risker, konsekvenser och möjligheter genom att göra energi- och transportsektorerna mera klimat- och miljövänliga, effektivare och mer konkurrenskraftiga, samt intelligentare, säkrare och mer motståndskraftiga , genom att främja användningen av förnybara energikällor och energieffektivitet, genom att öka unionens motståndskraft mot externa chocker och anpassa det sociala beteendet efter målen för hållbar utveckling .

Insatsområden: Klimatforskning och lösningar . Energiförsörjning. Energisystem och energinät. Byggnader och industrianläggningar i energiomläggning. Samhällen och städer. Industriell konkurrenskraft på transportområdet. Ren , säker och tillgänglig transport och mobilitet. Smart mobilitet. Energilagring.

Klustret för livsmedel , bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö : Skydda miljön, restaurera, hållbart förvalta och använda naturresurser och biologiska resurser från land , inlandsvatten och vatten för att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden, tillgodose behovet av tryggad livsmedels- och näringsförsörjning för alla samt övergången till en koldioxidsnål, resurseffektiv och cirkulär ekonomi samt en hållbar bioekonomi .

Insatsområden: Miljöobservation. Biologisk mångfald och naturresurser . Jordbruk, skogsbruk och landsbygdsområden. Hav, oceaner och inlandsvatten . Livsmedelssystem. Biobaserade innovationssystem i EU:s bioekonomi . Cirkulära system.

Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder: Ta fram högkvalitativ vetenskaplig dokumentation för effektiv och ekonomisk överkomlig god offentlig politik. Nya initiativ och förslag till EU-lagstiftning behöver transparent, omfattande och balanserad dokumentation för att utformas på ett klokt sätt , medan genomförandet av politiken behöver dokumentation för att mätas och övervakas . Gemensamma forskningscentrumet (JRC) kommer att tillhandahålla oberoende, vetenskaplig dokumentation och tekniskt stöd för unionens politik under hela policycykeln. Gemensamma forskningscentrumet (JRC) kommer att inrikta sin forskning på EU:s politiska prioriteringar.

Insatsområden: Hälsa. Kultur, kreativitet och ett inkluderande samhälle. Civil säkerhet för samhället . Digitala frågor, industrin och rymden . Klimat, energi och mobilitet. Livsmedel , bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö . Stöd till den inre marknadens funktion och unionens ekonomiska styrning. Stöd till medlemsstaterna med genomförandet av lagstiftning och utveckling strategier för smart specialisering. Analytiska metoder och verktyg för beslutsprocessen. Kunskapshantering. Kunskaps- och tekniköverföring. Stöd till forskning om politiska plattformar.

3) Pelare III ” Innovativa Europa ”

Genom följande verksamhet ska denna pelare, i linje med artikel 4, främja alla former av innovation, inbegripet icke-teknisk innovation , främst inom små och medelstora företag, inklusive uppstartföretag, genom att underlätta teknisk utveckling, demonstration och kunskapsöverföring , och främja ▌spridning av innovativa lösningar▌. Den ska också ▌bidra till programmets andra särskilda mål så som beskrivs i artikel 3. Europeiska innovationsrådet kommer huvudsakligen att genomföras genom två instrument: Pathfinder för avancerad forskning, som framförallt genomförs genom forskningssamverkan, och Accelerator.

Europeiska innovationsrådet: inrikta sig huvudsakligen på banbrytande och omvälvande innovation, med särskilt fokus på marknadsskapande innovation, samtidigt som alla typer av innovation också ges stöd, inbegripet inkrementell innovation.

Insatsområden: Pathfinder för avancerad forskning , som ger stöd till framtida och ny banbrytande , marknadsskapande och/eller teknikintensiv teknik. Accelerator, som ska överbrygga finansieringsbehovet mellan forsknings- och innovationsarbetets senare faser och innovationernas spridning på marknaden för att banbrytande, marknadsskapande innovationer ska kunna tas i bruk och företag expandera när marknaden inte tillhandahåller bärkraftig finansiering; ▌ ytterligare verksamheter såsom priser och stipendier och affärstjänster med mervärde.

Europeiska innovationsekosystem

Insatsområden: Verksamheter kommer framför allt att inbegripa, när så är lämpligt i samarbete med EIT, med ▌nationella och regionala innovationsaktörer och stödja genomförandet av medlemsstaternas , regionernas och associerade länders gemensamma gränsöverskridande innovationsprogram, från utbytet av praxis och kunskap om innovationsreglering till främjandet av mjuka färdigheter för innovation till forsknings- och innovationsåtgärder, inklusive öppen eller användardriven innovation, för att effektivisera det europeiska innovationssystemet. Detta bör genomföras i synergi med bland annat stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för innovationsekosystem och interregionala partnerskap kring ämnen som rör smart specialisering.

Europeiska institutet för innovation och teknik

Insatsområden: ▌Hållbara innovationsekosystem i Europa. Innovations- och entreprenörskompetens inom ramen för livslångt lärande , inbegripet ökade kapaciteter för EU:s högskolor . ▌Nya marknadslösningar på globala problem . Synergieffekter och mervärde inom Horisont Europa.

4) Delen ” Bredare deltagande och förstärkning av det europeiska forskningsområdet”.

Genom följande verksamhet ska syftet med denna pelare vara att uppnå de särskilda mål som anges i ▌artikel 3.2 d. Den ska också bidra till programmets andra särskilda mål så som beskrivs i artikel 3. Samtidigt som hela programmet stöttas kommer denna del att stödja åtgärder som bidrar till att locka till sig talanger, främja kompetenscirkulationen och undvika kompetensflykt, och till ett mer kunskapsbaserat, innovativt och jämställt Europa som ligger i framkanten av den globala konkurrensen och som främjar gränsöverskridande samarbete . Nationella styrkor och nationell potential över hela Europa kommer att optimeras i ett välfungerande europeiskt forskningsområde där kunskap och högkvalificerad arbetskraft cirkulerar fritt på ett balanserat sätt , där välinformerade medborgare tar del av, förstår och litar på resultaten av forskning och innovation som ges bred spridning och som också kommer hela samhället till del och där EU:s politik, i synnerhet forsknings- och innovationspolitiken, baseras på högkvalitativa vetenskapliga belägg.

Den ska även stödja verksamhet som syftar till att förbättra kvaliteten på förslag från rättsliga enheter från lågpresterande medlemsstater inom forskning och innovation, såsom professionella förhandskontroller av förslag och rådgivning, och ökade insatser från nationella kontaktpunkter för att stödja internationellt nätverksarbete samt verksamhet som syftar till att stödja rättsliga enheter från lågpresterande medlemsstater inom forskning och innovation att redan gå med i utvalda samarbetsprojekt som rättsliga enheter från sådana medlemsstater inte deltar i.

Insatsområden: Bredare deltagande och spridning av spetskompetens , bland annat genom teaming, twinning, ERA-professurer, Cost, kompetenshöjande initiativ och verksamhet för att främja kompetenscirkulation . Reformera och förstärka det europeiska forsknings- och innovationssystemet , exempelvis genom att stödja nationella forsknings- och innovationspolitiska reformer, erbjuda attraktiva karriärmöjligheter och stödja genus- och medborgarforskning .

BILAGA Ia

EUROPEISKA INSTITUTET FÖR INNOVATION OCH TEKNIK (EIT)

Följande ska gälla vid genomförandet av EIT:s programverksamhet:

1. Bakgrund

Det framgår klart och tydligt av rapporten från högnivågruppen om maximering av effekterna av EU:s forsknings- och innovationsprogram (Lamys högnivågrupp) att vägen framåt är ”att utbilda för framtiden och investera i människor som åstadkommer förändring”. I synnerhet de europeiska högskolorna uppmanas att uppmuntra entreprenörskap, riva disciplinära gränser och institutionalisera starka sektorsövergripande samarbeten mellan den akademiska världen och industrin. Enligt undersökningar som gjorts nyligen är tillgången till begåvade människor den i särklass viktigaste faktorn när europeiska företagsgrundare väljer plats för sitt uppstartsföretag. Utbildning i entreprenörskap, utbildningsmöjligheter och utveckling av kreativa färdigheter spelar en nyckelroll när det gäller att odla fram framtidens innovatörer och utveckla kapaciteten hos befintliga sådana så att de kan expandera sin verksamhet och nå ännu bättre resultat. Tillgång till entreprenörstalang, tillsammans med tillgång till yrkesmässiga tjänster, kapital och marknader på EU-nivå, och att sammanföra viktig innovationsaktörer kring ett gemensamt mål är viktiga inslag för att främja ett innovationsekosystem. Det finns ett behov av att samordna insatserna inom EU för att skapa en kritisk massa av sammanhängande EU-omfattande entreprenörskluster och ekosystem.

EIT är i dag Europas största integrerade innovationsekosystem, som sammanför partner från näringslivet, forskning, utbildning med mera. EIT kommer att fortsätta att stödja sina KI-grupper, som är storskaliga europeiska partnerskap som tar itu med specifika globala utmaningar och stärker innovationsekosystemen runt dem. Det kommer EIT att göra genom att främja integrering av utbildning, forskning och innovation av högsta standard och därigenom skapa innovationsfrämjande miljöer, och genom att främja och stödja en ny generation entreprenörer och stimulera skapandet av innovativa företag, i samverkan och komplementaritet med Europeiska innovationsrådet.

Satsningar behövs fortfarande i hela Europa för att utveckla ekosystem där forskare, innovatörer, industrier och regeringar lätt kan samverka med varandra. Innovationsekosystem fungerar i själva verket fortfarande inte optimalt på grund av ett antal orsaker, såsom följande:

—	Samspelet mellan innovationsaktörer hämmas fortfarande av organisatoriska, rättsliga och kulturella hinder dem emellan.

—	Insatserna för att stärka innovationsekosystemen ska gynnas av samordning och tydligt fokus på särskilda mål och effekter.

För att ta itu med framtida samhällsutmaningar , bejaka de möjligheter som ny teknik innebär och bidra till miljövänlig och hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och de europeiska medborgarnas välfärd, är det nödvändigt att ytterligare stärka Europas innovationskapacitet genom att: stärka befintliga och främja skapandet av nya miljöer som bidrar till samarbete och innovation, stärka innovationsförmågan i den akademiska världen och i forskningssektorn, ge stöd åt en ny generation av entreprenörer, stimulera bildandet och utvecklingen av innovativa projekt , och stärka synligheten för och erkännandet av EU-finansierad forskning och innovation, i synnerhet EIT:s finansiering, bland den bredare allmänheten .

Innovationsutmaningarnas art och omfattning kräver sammanbindning och mobilisering av aktörer och resurser på europeisk nivå, genom att främja gränsöverskridande samarbete. Det finns ett behov av att minska isoleringen mellan olika discipliner och längs värdekedjor och främja skapandet av ett gynnsamt klimat för ett ändamålsenligt utbyte av kunskap och expertis, och för att utveckla och attrahera entreprenörstalanger. EIT:s strategiska innovationsprogram ska säkerställa samstämmighet med utmaningarna i Horisont Europa och komplettera Europeiska innovationsrådet.

2. Insatsområden

2.1. Hållbara innovationsekosystem i Europa

I överensstämmelse med EIT-förordningen och EIT:s strategiska innovationsprogram kommer EIT ▌att ha en starkare roll när det gäller att stärka hållbara , problembaserade innovationsekosystem i hela Europa. Institutet kommer i synnerhet att fortsätta att fungera främst genom sina kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper), de stora europeiska partnerskapen som tar itu med specifika samhällsutmaningar. Det kommer att fortsätta att stärka innovationsekosystemen runt omkring dem genom att öppna upp dem och främja samverkan mellan forskning, innovation och utbildning. Institutet kommer dessutom att stärka innovationsekosystemen i hela Europa genom att utvidga det regionala innovationssystemet (EIT RIS). Institutet kommer att arbeta med innovationsekosystem som uppvisar en hög innovationspotential baserat på strategi, tematisk anpassning och förväntad inverkan, i nära samverkan med strategier för smart specialisering och plattformar.

—

Stärka de befintliga KI-gruppernas ändamålsenlighet och öppenhet gentemot nya partner för att på lång sikt möjliggöra en övergång till självförsörjning och analysera behovet av att inrätta nya för att hantera globala utmaningar . De särskilda tematiska områdena kommer att fastställas i det strategiska innovationsprogrammet, med beaktande av den strategiska planeringen.

—	Påskynda regioner på vägen mot spetskompetens i länder som fastställs i det strategiska innovationsprogrammet, i nära samarbete med strukturfonderna, och i tillämpliga fall med andra relevanta EU-finansieringsprogram .

2.2. Innovations- och entreprenörskompetens inom ramen för livslångt lärande , inbegripet ökad kapacitet för EU:s högskolor .

Institutets utbildningsverksamhet kommer att stärkas för att främja innovation och entreprenörskap genom ändamålsenlig utbildning och fortbildning. Ett starkare fokus på utveckling av humankapitalet kommer att bygga på en utvidgning av befintliga KI-gruppers utbildningsprogram i syfte att fortsätta att erbjuda studenter och yrkesverksamma kursplaner av hög kvalitet som bygger på innovation , kreativitet och entreprenörskap i överensstämmelse med framför allt EU:s strategi för industri och kompetens. Detta kan omfatta forskare och innovatörer som får stöd genom andra delar av Horisont Europa, särskilt Marie Skłodowska-Curie-åtgärder. Institutet kommer också att stödja en modernisering av högskolor i hela Europa och deras integrering i innovationsekosystem genom att stimulera och öka deras potential och förmåga till entreprenörskap och uppmuntra dem att bättre förutse nya kompetensbehov.

—

Utveckla nyskapande kursplaner, varvid hänsyn tas till samhällets och industrins framtida ▌behov och övergripande program som ska erbjudas studerande, entreprenörer och yrkesverksamma inom och utanför Europa där specialistkunskaper och sektorsspecifika kunskaper kombineras med ▌innovationsinriktad kompetens och entreprenörskapskompetens , t.ex. ▌högteknologisk kompetens som hör samman med digital teknik och hållbar viktig möjliggörande teknik .

—

Stärka och utvidga EIT-märket för att förbättra EIT:s synlighet och dess erkännande av utbildningsprogram som bygger på partnerskap mellan olika högskolor, forskningscentrum och företag , och samtidigt höja den allmänna kvaliteten genom att erbjuda läroplaner med inlärning i arbetet och ändamålsenlig utbildning i entreprenörskap samt internationell, interorganisatorisk och sektorsövergripande mobilitet.

—	Utveckla innovation och förmåga till entreprenörskap inom sektorn för högre utbildning, genom att öka och främja EIT-gruppens expertis i att koppla samman utbildning, forskning och näringsliv.

—	Stärka den roll som EIT alumni spelar som förebild för nya studenter och som kraftfullt instrument för att förmedla EIT:s genomslag.

2.3. Nya lösningar på marknaden för att hantera globala problem .

EIT kommer att underlätta, göra det möjligt och lönsamt för entreprenörer, innovatörer, forskare, lärare, studenter och andra innovationsaktörer , samtidigt som jämställdhetsintegrering säkerställs, att arbeta tillsammans i tvärvetenskapliga team för att generera idéer och omvandla dem till både stegvisa och banbrytande innovationer. Verksamheten kommer att kännetecknas av en öppen innovation och gränsöverskridande strategi, med fokus på bland annat relevanta kunskapstriangelverksamheter som är relevanta för att detta ska kunna förverkligas (t.ex. projektansvariga kan förbättra sin tillgång till: särskilt kvalificerade personer med akademisk examen, pionjäranvändare, uppstartsföretag med innovativa idéer, utländska företag med relevanta kompletterande tillgångar osv.).

—	stöd för utvecklingen av nya produkter, tjänster och marknadsmöjligheter där kunskapstriangelns aktörer kommer att samarbeta för att finna lösningar på globala problem .

—	Fullt ut integrera hela innovationskedjan: från student till entreprenör, från idé till produkt, från labb till kund. Detta inbegriper stöd till uppstartsföretag och expansiva företag.

—	Tillhandahålla högkvalitativa tjänster och stöd till innovativa företag, inbegripet tekniskt bistånd till finjustering av produkter eller tjänster, omfattande mentorskap, hjälp att säkra målkunder och anskaffa kapital, i syfte att snabbt komma ut på marknaden och påskynda tillväxten.

2.4. Synergieffekter och mervärde inom Horisont Europa.

EIT kommer att intensifiera sina ansträngningar för att utnyttja synergierna och komplementariteten mellan befintliga KI-grupper och olika aktörer och initiativ på EU-nivå och global nivå och utvidga sitt nätverk av samarbetande organisationer på både strategisk och operativ nivå , samtidigt som dubbelarbete undviks .

—

Nära samarbeta med Europeiska innovationsrådet och InvestEU-programmet för att strömlinjeforma stödet (dvs. finansiering och tjänster) som erbjuds ▌ innovativa projekt i både inlednings- och expansionsfasen, särskilt genom KI-grupperna.

Planera och genomföra EIT-verksamheter i syfte att maximera synergierna och komplementariteten med andra delar av programmet .

—

Samarbeta med EU-medlemsstater, både på nationell och regional nivå, upprätta en strukturerad dialog och samordna ansträngningarna för att möjliggöra synergier med ▌nationella och regionala initiativ , inbegripet strategier för smart specialisering, eventuellt även genom genomförande av europeiska innovationsekosystem, i syfte att identifiera, dela och sprida bästa praxis och lärdomar.

—	Dela och sprida innovativa metoder och innovativt lärande i och utanför Europa och därigenom bidra till den europeiska innovationspolitiken i samordning med andra delar av Horisont Europa.

—

Göra inlägg i diskussioner om innovationspolitiken och bidra till utformningen och genomförandet av EU:s politiska prioriteringar genom att kontinuerligt arbeta med alla berörda avdelningar inom Europeiska kommissionen, andra EU-program och deras intressenter och ytterligare utforska möjligheterna att genomföra initiativ inom politiken.

—	Utnyttja synergier med andra EU-program , inbegripet de program som stöder humankapitalutveckling och innovation (t.ex. Cost, ESF+, Eruf, Erasmus + , Kreativa Europa, Cosmeprogrammet/inre marknaden och InvestEU ).

—

Bygga upp strategiska allianser med viktiga innovationsaktörer på EU-nivå och internationell nivå samt ge stöd åt KI-grupperna att fördjupa samarbetet och banden med viktiga kunskapstriangelpartner från tredjeländer i syfte att öppna nya marknader för lösningar som stöds av KI-grupperna och locka finansiering och talanger från utlandet. Tredjeländers deltagande ska främjas med hänsyn till principerna om ömsesidighet och ömsesidiga fördelar.

▌

BILAGA III

PARTNERSKAP

Europeiska partnerskap ska väljas ut och genomföras, övervakas, utvärderas, fasas ut eller förlängas på grundval av följande kriterier:

Urval:

Demonstration av att det europeiska partnerskapet på ett mer effektivt sätt kommer att uppnå programmets relaterade mål genom medverkan och engagemang från partner , i synnerhet vad gäller att skapa tydliga effekter för EU och dess invånare, särskilt när det gäller att uppnå resultat med hänseende på de globala utmaningarna och forsknings- och innovationsmål, säkerställa EU:s konkurrenskraft , hållbarhet och bidra till att stärka det europeiska området för forskning och innovation och , i förekommande fall, internationella åtaganden.

När det gäller de institutionaliserade europeiska partnerskap som inrättats i överensstämmelse med artikel 185 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt måste minst 40 % av EU:s medlemsstater delta.

b)	Det europeiska partnerskapets samstämmighet och synergieffekter med EU:s forsknings- och innovationslandskap , varvid reglerna för Horisont Europa i så stor utsträckning som möjligt ska följas .

Det europeiska partnerskapets insyn och öppenhet vad gäller fastställande av prioriteringar och mål i fråga om förväntade resultat och konsekvenser samt involvering av parter och intressenter från hela värdekedjan, från olika sektorer , bakgrunder och discipliner , inbegripet internationella deltagare när så är relevant och utan att det stör den europeiska konkurrenskraften. Tydliga villkor för främjande av små och medelstora företags deltagande och för spridning och utnyttjande av resultat, särskilt av små och medelstora företag, inbegripet genom förmedlingsorganisationer .

Föregående demonstration av det europeiska partnerskapets additionalitet och riktning, inbegripet en gemensam strategisk vision av det europeiska partnerskapets syfte. Denna vision omfattar särskilt:

—	Fastställande av mätbara förväntade prestationer, resultat och effekter inom angivna tidsramar, inbegripet centrala ekonomiska och/eller samhälleliga värden för unionen .

—	Demonstration av de förväntade kvalitativa och avsevärda kvantitativa hävstångseffekterna , inbegripet en metod för mätning av centrala resultatindikatorer .

—	Strategier för att säkerställa flexibilitet i genomförandet och för att anpassa partnerskapet till ändrade politiska , samhälleliga och/ eller marknadsmässiga behov eller vetenskapliga framgångar , för att öka den politiska samstämmigheten mellan den regionala och nationella nivån samt EU-nivån .

—	Exitstrategi och åtgärder för utfasning från programmet .

Föregående demonstration av parternas långsiktiga åtagande, inbegripet en minsta andel av offentliga och/eller privata investeringar.

När det gäller de institutionaliserade europeiska partnerskap som fastställts i enlighet med artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget, måste de finansiella bidragen och/eller bidragen i natura från parter andra än EU minst uppgå till 50 % och får uppgå till 75 % av det europeiska partnerskapets samlade budgetåtaganden. För varje sådant institutionaliserat europeiskt partnerskap kommer en del av bidragen från andra parter än EU att vara finansiella bidrag. För andra partner än unionen och de deltagande staterna bör de finansiella bidragen huvudsakligen syfta till att täcka administrativa kostnader såväl som samordning, stöd och annan icke konkurrensutsatt verksamhet.

ea)	I överenskommelse med regionala myndigheter ska Eruf godkännas som ett delvis nationellt bidrag till samfinansiering av programåtgärder som involverar medlemsstater.

Genomförande

Systematiskt tillvägagångssätt som säkerställer medlemsstaternas aktiva medverkan i ett tidigt skede och att det europeiska partnerskapets förväntade effekter uppnås genom flexibelt genomförande av gemensamma åtgärder med stort europeiskt mervärde som också går längre än gemensamma ansökningsomgångar för forsknings- och innovationsåtgärder, bland annat av marknadsrelaterad, lagstiftningsmässig och politisk art.

Lämpliga åtgärder som säkerställer initiativets fortsatta öppenhet och insyn under genomförandet, i synnerhet vad gäller fastställande av prioriteringar och deltagande i ansökningsomgångar , information om styrningssystemens funktion , unionens synlighet, kommunikation och utåtriktad verksamhet, spridning och utnyttjande av resultaten, inbegripet en tydlig strategi för öppen åtkomst/användare längs hela värdekedjan. Lämpliga åtgärder för att informera små och medelstora företag och främja deras deltagande.

c)	Samordning och/eller gemensamma åtgärder med andra relevanta initiativ för forskning och innovation för att säkra en optimal sammanlänkningsnivå och säkerställa effektiva synergier , bland annat för att övervinna eventuella hinder för genomförandet på nationell nivå och öka kostnadseffektiviteten .

d)	▌Åtaganden ▌ för finansiella bidrag och/eller bidrag in natura , från alla parter i enlighet med nationella bestämmelser under initiativets hela livslängd.

e)	När det gäller institutionaliserade europeiska partnerskap ska kommissionen ha tillgång till resultat och annan information som gäller åtgärden, i syfte att utveckla, genomföra och övervaka unionens politik och program.

Övervakning:

a)	Ett övervakningssystem i enlighet med de krav som fastställs i artikel 45 för att följa framstegen mot särskilda politiska mål, prestationer och centrala resultatindikatorer och som gör det möjligt med en utvärdering över tid av resultat, effekter och eventuella behov av korrigerande åtgärder.

Särskild regelbunden rapportering av kvantitativa och kvalitativa hävstångseffekter, inbegripet när det gäller anslagna och faktiskt utdelade finansiella bidrag och bidrag in natura, synlighet och positionering på internationellt plan, effekter på forsknings- och innovationsrelaterade risker för den privata sektorns investeringar.

c)	Detaljerade uppgifter om utvärderingsförfarandet och resultaten från alla ansökningsomgångar inom ramen för partnerskap som i god tid ska göras tillgängliga och åtkomliga i en gemensam onlinedatabas.

Utvärdering, utfasning och förlängning:

Utvärdering av effekterna på unionsnivå och nationell nivå i förhållande till de fastställda målen och centrala resultatindikatorerna, som input för programutvärderingen enligt artikel 47, inbegripet en bedömning av de mest effektiva politiska insatserna för eventuella framtida åtgärder. Ett europeiskt partnerskaps positionering i det samlade europeiska partnerskapslandskapet och dess politiska prioriteringar i samband med en eventuell förlängning av partnerskapet.

I avsaknad av förlängning, lämpliga åtgärder för att säkerställa att utfasningen av finansieringen med medel från ramprogrammet i enlighet med ▌villkor och tidsfrister som fastställts på förhand tillsammans med rättsliga berörda parter utan att det påverkar eventuell fortsatt transnationell finansiering av nationella program eller andra unionsprogram , och utan att det påverkar privata investeringar och pågående projekt .

BILAGA IV

SYNERGIEFFEKTER MED ANDRA PROGRAM

Synergieffekter med Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (den gemensamma jordbrukspolitiken) kommer att säkerställa följande:

EU:s behov avseende forskning och innovation inom jordbrukssektorn och landsbygden identifieras, bland annat inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket (1), och med beaktande av programmets strategiska planeringsprocess för forskning och innovation samt i dess arbetsprogram.

Den gemensamma jordbrukspolitiken tillämpar på bästa sätt forsknings- och innovationsresultat och främjar användningen, genomförandet och spridningen av innovativa lösningar, inbegripet de som kommer från projekt som finansierats av ramprogrammet för forskning och innovation, från det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och från relevanta kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper) inom EIT .

c)	Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling stöder tillämpning och spridning av kunskap och lösningar som kommer från programmets resultat och som leder till en mer dynamisk jordbrukssektor och nya möjligheter för utvecklingen av landsbygdsområden.

Synergieffekter med Europeiska havs- och fiskerifonden kommer att säkerställa följande:

a)	Programmet och fonden är nära kopplade eftersom EU:s forsknings- och innovationsbehov inom havspolitiken kommer att återspeglas i programmets strategiska planering av forskning och innovation.

Fonden stöder införandet av ny teknik och innovativa produkter, processer och tjänster, särskilt sådana som uppkommit ur programmet inom havspolitikens områden. Fonden främjar även fältinsamling av data och databehandling och sprider åtgärder som genomförs inom programmet, vilket i sin tur bidrar till genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, EU:s havspolitik, internationell världshavsförvaltning och internationella åtaganden .

Synergieffekter med Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) kommer att säkerställa följande:

Arrangemang för kombinerad finansiering från Eruf och Horisont Europa används för att stödja verksamheter som länkar samman regionala operativa program, smarta strategier för specialisering och internationell spetskompetens inom forskning och innovation, t.ex. gemensamma transregionala/transnationella program och europaövergripande forskningsinfrastruktur, i syfte att förstärka det europeiska forskningsområdet.

aa)	Eruf-medel kan på frivillig basis överföras för att stödja verksamhet inom ramen för programmet, i synnerhet spetskompetensstämpeln.

b)	Eruf fokuserar bland annat på utveckling och förstärkning av regionala och lokala ekosystem för forskning och innovation samt på industriell förändring, bland annat stöd till införande av resultat och ny teknik samt innovativa lösningar från ramprogrammen för forskning och innovation genom Eruf.

ba)	Befintliga regionala ekosystem, nätverken inom plattformar och regionala strategier förbättras.

Synergieffekter med Europeiska socialfonden+ (ESF+) kommer att säkerställa följande:

a)	ESF+ kan integrera och utöka innovativa kursplaner som stöds av programmet, genom nationella eller regionala program, så att människor får de färdigheter och den kompetens som kommer att behövas för framtidens arbetstillfällen.

b)	Arrangemang för kompletterande finansiering från ESF+ kan användas på frivillig basis för att stödja programverksamhet som främjar utveckling av mänskligt kapital inom forskning och innovation i syfte att förstärka det europeiska forskningsområdet. [Ändr. 148]

Hälsodelen av ESF+ integrerar innovativ teknik och nya affärsmodeller och -lösningar, särskilt sådana som resulterar från programmen, för att bidra till innovativa, effektiva och hållbara hälso- och sjukvårdssystem i medlemsstaterna och underlätta tillgången till bättre och säkrare hälso- och sjukvård för den europeiska allmänheten.

Synergieffekter med Fonden för ett sammanlänkat Europa kommer att säkerställa följande:

a)	Forskning och innovation inom områdena transport, energi och inom den digitala sektorn i EU identifieras och fastställs i den strategiska planeringsprocessen för forskning och innovation inom programmet.

b)	Fonden stödjer införande i stor skala av innovativ ny teknik och lösningar inom transport, energi och fysisk digital infrastruktur, särskilt sådana som härrör från ramprogrammen för forskning och innovation.

c)	Utbyte av information och uppgifter mellan ramprogrammets och fondens projekt kommer att underlättas, t.ex. genom att lyfta fram teknik från ramprogrammet som snabbt kan släppas ut på marknaden och som kan vidareutvecklas av fonden.

Synergieffekter med programmet för ett digitalt Europa kommer att säkerställa följande:

a)	Även om flera tematiska områden som berörs av det här programmet och programmet för ett digitalt Europa sammanfaller är den typ av åtgärder som ska få stöd, deras förväntade output och deras interventionslogik olika och kompletterande.

Forsknings- och innovationsbehov inom den digitala sektorn i EU identifieras och fastställs i den strategiska planeringsprocessen för forskning och innovation inom programmet. Hit hör forskning och innovation för högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, it-säkerhet, teknik för distribuerade liggare, kvantteknik, med kombinationer av digital teknik och annan möjliggörande teknik, samt icke-tekniska innovationer, stöd till expansion för företag som introducerar banbrytande innovationer (som ofta kombinerar digital och fysisk teknik), integration av digital teknik över hela pelaren ”globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, samt stöd till digital forskningsinfrastruktur.

Programmet för ett digitalt Europa är inriktat på storskalig digital kapacitets- och infrastrukturutveckling inom högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, it-säkerhet , teknik för distribuerade liggare, kvantteknik och avancerade digitala färdigheter ämnade att främja ett brett införande och utnyttjande, inom ett EU-nät, av kritiska befintliga eller testade innovativa digitala lösningar på områden av allmänt intresse över hela Europa (hälso- och sjukvård, offentlig förvaltning, rättsväsendet och utbildning), eller motverkande av marknadsmisslyckanden (digitalisering av företag, särskilt små och medelstora företag). Programmet för ett digitalt Europa genomförs främst tillsammans med medlemsstaterna, genom samordnade och strategiska investeringar, bland annat genom offentlig upphandling, i digital kapacitet som kan delas över hela Europa, och i EU-övergripande insatser som främjar driftskompatibilitet och standardisering som en del av utvecklingen av den digitala inre marknaden.

d)	Kapacitet och infrastruktur inom programmet för ett digitalt Europa ställs till förfogande för forskning och innovation, inbegripet verksamhet som stöds genom programmet, till exempel testning, experiment och demonstrationsprojekt inom alla sektorer och ämnesområden.

e)	Ny digital teknik som utvecklats genom programmet ska löpande tas upp och användas inom Programmet för ett digitalt Europa.

f)	Programmets initiativ för utveckling av läroplaner för färdigheter och kompetenser, inbegripet sådana som tillämpas vid Europeiska institutet för innovation och teknik-, KI-grupper , kompletteras av kapacitetsuppbyggnad i avancerade digitala färdigheter stödd av programmet för ett digitalt Europa.

g)	Starka samordningsmekanismer för strategisk planering och operativa förfaranden för båda programmen är anpassade till varandra, och deras styrning innefattar respektive avdelningar inom kommissionen samt andra berörda parter från olika delar av respektive program.

Synergieffekter med programmet för den inre marknaden kommer att säkerställa följande:

Programmet för den inre marknaden tar upp de marknadsmisslyckanden som berör alla små och medelstora företag, och kommer att främja entreprenörskap och skapande av företag samt företagens tillväxt. Det råder full komplementaritet mellan programmet för den inre marknaden och både EIT:s och det framtida Europeiska innovationsrådets åtgärder för innovativa företag, samt i fråga om stödtjänster för små och medelstora företag, särskilt i de fall där marknaden inte ger hållbar finansiering.

Nätverket ”Enterprise Europe Network” kan ge stödtjänster inom ramen för programmet Horisont Europa, inklusive det europeiska innovationsrådet, på samma sätt som andra stödstrukturer för småföretag (som de nationella kontaktpunkterna, innovationsorganen , de digitala innovationsknutpunkterna, kompetenscentrumen, de certifierade företagsinkubatorerna ).

Synergier med Life–programmet för miljö och klimatpolitik kommer att säkerställa följande:

Forskning och innovation för att hantera miljö-, klimat- och energiutmaningar inom EU identifieras och fastställs i den strategiska planeringsprocessen för forskning och innovation inom programmet. Life kommer att fortsätta att fungera som en katalysator för genomförandet av EU:s politik och lagstiftning för miljö, klimat och energi, inbegripet genom att införa och tillämpa forsknings- och innovationsresultat från programmet och bidra till att utnyttja dem nationellt och på (mellan)regional nivå där detta kan vara till hjälp i frågor som rör miljö, klimat eller övergången till ren energi. Framför allt kommer Life att fortsätta att uppmuntra synergier med programmet genom tilldelning av en bonus under utvärderingen för förslag som omfattar utnyttjandet av resultaten från programmet. Lifes standardåtgärdsprojekt kommer att stödja utveckling, testning och demonstration av lämpliga tekniker eller metoder för genomförande av EU:s miljö- och klimatpolitik, som senare kan användas i stor skala, med finansiering från andra källor, bland annat från programmet. EIT inom programmet såväl som det framtida europeiska innovationsrådet ▌kan ge stöd för att utöka och kommersialisera nya banbrytande idéer som eventuellt framkommer vid genomförandet av Life-projekt.

Synergieffekter med Erasmusprogrammet kommer att säkerställa följande:

Att kombinerade medel från programmet och Easmusprogrammet används för att stödja verksamhet som stärker och moderniserar europeiska högskolor. Programmet kommer att komplettera Erasmusprogrammets stöd för initiativet med Europauniversitet, framför allt forskningsaspekterna inom utvecklingen av nya gemensamma och integrerade långsiktiga och hållbara strategier för utbildning, forskning och innovation som bygger på tvärvetenskapliga och sektorsövergripande strategier för att göra kunskapstriangeln till verklighet, och därmed driva på den ekonomiska tillväxten. EIT:s utbildningsverksamhet kan både fungera som inspiration för och vara kopplade till initiativet med Europauniversitet.

Programmet och Erasmusprogrammet främjar integrationen av utbildning och forskning genom att underlätta för högskolor att utforma och inrätta gemensamma utbildnings-, forsknings- och innovationsstrategier, att förse undervisningen med de senaste forskningsrönen och -metoderna för att erbjuda alla studenter och all personal inom högre utbildning, och i synnerhet forskarna, aktiva forskningserfarenheter, och genom att stödja annan verksamhet som integrerar högre utbildning, forskning och innovation.

10.

Synergieffekter med europeiska rymdprogrammet kommer att säkerställa följande:

Forsknings- och innovationsbehov upp- och nedströms i EU:s rymdsektor identifieras och tas med i programmets strategiska forsknings- och innovationsplanering. Rymdforskning som genomförs genom Horisont Europa kommer i förekommande fall att utövas med beaktande av rymdprogrammets bestämmelser om upphandling och enheters behörighet.

Rymddata och rymdtjänster som görs tillgängliga som en kollektiv nyttighet inom ramen för det europeiska rymdprogrammet används för att utveckla banbrytande lösningar genom forskning och innovation, bland annat inom ramprogrammet, särskilt för hållbara livsmedel och naturresurser, klimatövervakning, smarta städer, automatiserade fordon, säkerhet och katastrofhantering.

Copernicustjänster för tillgång till data och information bidrar till det europeiska öppna forskningsmolnet och underlättar därmed forskares och vetenskapsmäns tillgång till Copernicusdata. Forskningsinfrastruktur, inte minst fältobservationsnät, kommer att vara avgörande för den fältobservationsinfrastruktur som möjliggör Copernicustjänster, och infrastrukturen kommer i sin tur att gagnas av information som tas fram av Copernicustjänster

11.

Synergier med instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat externa instrumentet ) kommer att säkerställa att programmets forsknings- och innovationsverksamhet med deltagande av tredjeländer och dess riktade internationella samarbetsåtgärder strävar efter samordning och samstämmighet med samtidiga åtgärder för spridning på marknaden och kapacitetsuppbyggnad inom det externa instrumentet, utgående från en gemensam definition av behov och gemensamt fastställda interventionsområden enligt programmets strategiska planering av forskning och innovation.

12.

Synergieffekter med fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning som en del av den integrerade gränsförvaltningen kommer att säkerställa följande:

a)	Forsknings- och innovationsbehov inom områdena säkerhet och integrerad gränsförvaltning identifieras och fastställs i den strategiska planeringsprocessen för forskning och innovation inom programmet.

b)	Fonden för inre säkerhet och fonden för integrerad gränsförvaltning stöder utbyggnaden av innovativa nya tekniker och lösningar, särskilt sådana som härrör från ramprogrammen för forskning och innovation på området för säkerhetsforskning.

13.

Synergieffekter med fonden InvestEU kommer att säkerställa följande:

Programmet tillhandahåller ur sin egen budget Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet med blandfinansiering för innovatörer, som kännetecknas av en hög grad av risk och för vilka marknaden inte ger någon meningsfull och hållbar finansiering. Samtidigt ska programmet sörja för lämplig samordning av stödet för ett effektivt genomförande och en effektiv förvaltning av den privatfinansierade delen av blandfinansieringen via fonder och intermediärer som stöds av InvestEU.

Finansieringsinstrument för forskning och innovation samt små och medelstora företag är samlade i fonden InvestEU, bland annat genom ett särskilt tematiskt fönster för forskning och innovation, och genom produkter som tillhandahålls i delen för små och medelstora företag med inriktning på innovativa företag. På så sätt bidrar fonden också till att nå programmets mål. Starka och kompletterande band kommer att upprättas mellan InvestEU och Horisont Europa.

14.

Synergieffekter med den innovationsfond som ingår i systemet för handel med utsläppsrätter (nedan kallad innovationsfonden ) kommer att säkerställa följande:

Innovationsfonden kommer att inrikta sig särskilt på innovation i teknik och processer med låga koldioxidutsläpp, bland annat miljösäker avskiljning och användning av koldioxid som bidrar avsevärt till att mildra klimatförändringarna, samt alternativ till koldioxidintensiva produkter. Den ska också stimulera uppförandet och driften av projekt som syftar till miljösäker avskiljning och geologisk lagring av koldioxid samt innovativa förnybara energitekniker och tekniker för energilagring. En lämplig ram kommer därför att skapas för att möjliggöra och stimulera ”grönare” produkter med ett hållbart mervärde för kunderna/slutanvändarna.

Programmet kommer att finansiera utveckling, demonstration och tillämpning av teknik , bland annat banbrytande lösningar, som kan uppfylla målen för en koldioxidsnål ekonomi och unionens mål i fråga om minskade koldioxidutsläpp, energiomvandling och industriell omvandling, särskilt inom dess andra pelare och genom EIT .

Innovationsfonden kan, under förutsättning att urvals- och tilldelningskriterierna uppfylls, stödja demonstrationsfasen av stödberättigande projekt . Projekt som får stöd från innovationsfonden kan vara berättigade till stöd från ramprogrammen för forskning och innovation och omvänt . För att komplettera Horisont Europa kan innovationsfonden koncentrera sig på marknadsnära innovationer som bidrar till en betydande och snabb minskning av koldioxidutsläpp. Starka och kompletterande band kommer att upprättas mellan innovationsfonden och Horisont Europa.

15.

Synergieffekter med Euratoms program för forskning och utbildning kommer att säkerställa följande:

a)	Programmet och Euratoms forsknings- och utbildningsprogram utvecklar övergripande åtgärder till stöd för utbildning och fortbildning (inbegripet Marie Skłodowska-Curie-åtgärder) med syftet att bibehålla och utveckla lämplig kompetens i Europa.

Programmet och Euratoms forsknings- och utbildningsprogram utvecklar gemensam forskning med fokus på övergripande aspekter av en säker och trygg användning av joniserande strålning inom medicin, industri, jordbruk, rymd, klimatförändringar, säkerhet och olycksberedskap och tillhandahållande av kärnvetenskap.

16.	Potentiella synergier med europeiska försvarsfonden kommer att bidra till att dubbelarbete undviks .

16a.	Synergier med Kreativa Europa kommer att stödja konkurrenskraft och innovation, bidra till ekonomisk och social tillväxt och främja en effektiv användning av offentliga medel.

16b.	Synergier med viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse är tänkbara.

(1) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, (COM(2012)0079).

BILAGA V

EFFEKTKEDJEINDIKATORER

Effektkedjor och därmed sammanhängande indikatorer ska strukturera övervakningen av ramprogrammets framsteg i förhållande till dess mål , som avses i artikel 3 . Effektkedjorna är tidsberoende och motsvarar tre kompletterande effektkategorier, vilket återspeglar den icke-linjära karaktären av investeringar i forskning och innovation: vetenskapliga, samhälleliga och tekniska/ekonomiska. För var och en av dessa effektkategorier kommer indikatorer för att bedöma framstegen på kort, medellång och längre sikt att användas, även bortom programmets löptid, med möjligheter till uppdelning även på medlemsstater och associerade länder. Dessa indikatorer ska sammanställas med kvantitativa och kvalitativa metoder. Enskilda programdelar kommer att bidra till dessa indikatorer i olika utsträckning och genom olika mekanismer. Ytterligare indikatorer kan användas för att övervaka enskilda delar av programmen, i förekommande fall.

Mikrodata bakom effektkedjeindikatorerna kommer att samlas in för alla delar av programmet och alla mekanismer för tillhandahållande på ett centralt förvaltat och harmoniserat sätt och på lämplig detaljnivå, med minimal rapporteringsbörda för stödmottagarna.

Dessutom, och utöver effektkedjeindikatorer, kommer data om ett optimerat genomförande av programmet för att stärka det europeiska forskningsområdet, främja spetskompetensbaserat deltagande från alla medlemsstater i programmet samt underlätta samarbetskontakter inom europeisk forskning och innovation, att samlas in och rapporteras i nära realtid som en del av de data som gäller förvaltning och genomförande och som avses i artikel 45. Dessa data kommer bland annat att omfatta övervakningen av samarbetskontakter, nätverksanalys, uppgifter om förslag, ansökningar, deltagare och projekt, sökande och deltagare (inbegripet typen av organisation – till exempel civila samhällets organisationer, små eller medelstora företag och privata sektorn) – land (inbegripet en specifik klassificering för ländergrupper såsom medlemsstater, associerade länder och tredjeländer), kön, roll i projektet, vetenskaplig disciplin/sektor (inbegripet samhällsvetenskap och humaniora), och graden av integrering av klimatåtgärder och därmed sammanhängande utgifter.

Vetenskapliga effektkedjeindikatorer

Programmet förväntas ha inflytande på vetenskapen genom att skapa högkvalitativ ny kunskap, stärka det mänskliga kapitalet inom forskning och innovation, och främja spridning av kunskap och öppen forskning. Framstegen i detta sammanhang kommer att övervakas genom indirekta indikatorer längs följande tre effektkedjor.

Samhälleliga effektkedjeindikatorer

Programmet förväntas få genomslag i samhället genom att hantera EU:s politiska prioriteringar och globala utmaningar, inbegripet FN:s mål för hållbar utveckling, i enlighet med principerna i Agenda 2030 och Parisavtalet, genom forskning och innovation, ge fördelar och effekter via forsknings- och innovationsuppdrag samt europeiska partnerskap och bidra till utnyttjandet av innovationer i samhället , vilket i slutändan bidrar till människors välbefinnande . Framstegen i detta sammanhang kommer övervakas genom indirekta indikatorer längs följande tre effektkedjor.

Tekniska/ ekonomiska▌ effektkedjeindikatorer

Programmet förväntas ha tekniska/ ekonomiska ▌effekter, särskilt inom unionen genom att påverka skapandet av företag och företagens tillväxt, i synnerhet små och medelstora företag liksom uppstartsföretag, genom att skapa direkta och indirekta arbetstillfällen , särskilt inom unionen, och genom att öka investeringarna i forskning och innovation. Framstegen i detta sammanhang kommer att övervakas genom indirekta indikatorer längs följande tre effektkedjor.

Bilaga V – tabell 1

Mot vetenskapligt

inflytande

Kort sikt

Medellång sikt

Lång sikt

Att skapa högkvalitativ ny kunskap

Publikationer –

Antal expertgranskade (peer reviewed) publikationer inom ramprogrammet.

Citat –

Viktat (Field-Weighted) index över citat av fackgranskade

publikationer inom ramprogrammet

Forskning i världsklass –

Antal och andel av fackgranskade publikationer från

ramprogramsprojekt som utgör centrala bidrag till vetenskapliga områden

Att stärka det mänskliga kapitalet inom forskning och innovation

Kompetens –

Antal forskare som deltar i kompetensutveckling (utbildning, mentorskap och handledning, rörlighet och tillgång till forsknings- och innovationsinfrastruktur) i projekt inom ramprogrammet.

Karriärer –

Antal och andel av

av forskare inom ramprogrammet med ökat individuellt inflytande inom sitt forsknings- och innovationsområde

Arbetsvillkor –

Antal och andel av forskare inom ramprogrammet med förbättrade arbetsvillkor , inklusive forskarnas löner

Främja spridning av kunskap och öppen vetenskap

Kunskapsdelning –

Andel av ramprogrammets forskningsoutput (öppna data/publikationer/programvara osv.) som sprids via öppen

kunskapsinfrastruktur

Kunskapsspridning –

Andel av ramprogrammets forskningsoutput med öppen tillgång som utnyttjas aktivt/citerats

Nya samarbeten –

Andel av stödmottagare inom ramprogrammen som har utvecklat nya tvärvetenskapliga och sektorsövergripande samarbeten med användarna av deras öppna forsknings- och innovationsoutput från ramprogrammet

Bilaga V – tabell 2

Mot

samhällseffekter

Kort sikt

Medellång sikt

Lång sikt

Att ta itu med EU:s politiska prioriteringar och globala utmaningar genom forskning och innovation

Resultat –

Antal och andel av output som syftar till hantering av identifierade prioriteringar för EU:s politik och globala utmaningar (inbegripet mål för hållbar utveckling) (flerdimensionellt: för varje identifierad prioritet)

Inbegripet: Antal och andel av klimatrelevant output som syftar till att fullgöra EU:s åtaganden enligt Parisavtalet

Lösningar –

Antal och andel av innovationer och forskningsresultat som syftar till att hantera identifierade prioriteringar för EU:s politik och globala utmaningar (inbegripet mål för hållbar utveckling) (flerdimensionellt: för varje identifierad prioritet)

Inbegripet: Antal och andel av klimatrelevanta innovationer och forskningsresultat som syftar till att fullgöra EU:s åtaganden enligt Parisavtalet

Fördelar –

Sammanlagda beräknade effekter av användning /utnyttjande av ramprogramsfinansierade resultat för att hantera identifierade prioriteringar för EU:s politik och globala utmaningar (inbegripet mål för hållbar utveckling) , inbegripet bidrag till den politiska beslutsprocessen (såsom normer och standarder) (flerdimensionellt: för varje identifierad prioritet)

Inbegripet: Sammanlagda beräknade effekter av användning/utnyttjande av ramprogramsfinansierade klimatrelevanta resultat för att fullgöra EU:s åtaganden enligt Parisavtalet inbegripet bidrag till den politiska beslutsprocessen och lagstiftningsarbetet (såsom normer och standarder)

Fördelar och effekter genom forsknings- och innovationsuppdrag

Output av forsknings- och innovationsuppdrag –

Output av enskilda forsknings- och

innovationsuppdrag

(flerdimensionellt: för varje identifierat uppdrag)

Resultat av forsknings- och innovationsuppdrag –

Resultat av enskilda forsknings- och innovationsuppdrag

(flerdimensionellt: för varje identifierat uppdrag)

Mål för forsknings- och innovationsuppdrag som uppnåtts –

mål som uppnåtts i enskilda forsknings- och innovationsuppdrag

(flerdimensionellt: för varje identifierat uppdrag)

Att stärka utnyttjandet av forskning och innovationer i samhället

Gemensamt skapande –

Antal och andel av ramprogrammets projekt där EU-medborgare och slutanvändare bidrar till att tillsammans skapa forsknings- och innovationsinnehåll

Engagemang –

Antal och andel av ramprogrammets bidragsmottagande enheter med

mekanismer för allmänhetens och slutanvändarnas delaktighet efter ramprogrammets projekt

Införande av forskning och innovation i samhället –

Införande och spridning av ramprogrammets gemensamt skapade forskningsresultat och innovativa lösningar

Bilaga V – tabell 3

Mot tekniska/ ekonomiska ▌effekter:	Kort sikt	Medellång sikt	Lång sikt
Skapa innovationsdriven tillväxt	Innovativ output – Antal innovativa produkter, processer eller metoder från ramprogrammet (per typ av innovation) & tillämpningar av immateriella rättigheter	Innovationer – Antal innovationer från projekt inom ramprogrammet (per typ av innovation), bland annat från tilldelade immateriella rättigheter	Ekonomisk tillväxt – Inrättande, tillväxt & marknadsandelar för företag som har utvecklat ramprogramsinnovationer
Fler och bättre arbetstillfällen	Sysselsättning – Antalet arbetstillfällen (heltidsekvivalenter) som skapats, och arbetstillfällen som bevarats i bidragsmottagande enheter för ramprogrammet (per typ)	Fortsatt anställning – Ökning av antalet arbetstillfällen (heltidsekvivalenter) i bidragsmottagande företag efter ramprogramsprojekt (per typ)	Sysselsättning totalt – Antal direkt & indirekt skapade eller bevarade arbetstillfällen på grund av spridning av ramprogrammets resultat (per typ)
Mobilisering av investeringar i forskning och innovation	Gemensamma investeringar – Summan av offentliga & privata investeringar som mobiliserats genom den ursprungliga ramprogramsinvesteringen	Utvidgning – Summan av offentliga & privata investeringar som mobiliserats för att utnyttja eller utvidga ramprogramsresultat, (inklusive utländska direktinvesteringar)	Bidrag till ”3 %-målet” – EU:s framsteg mot 3 % av BNP-målet tack vare ramprogrammet

BILAGA Va

Områden för möjliga uppdrag och områden för möjliga institutionaliserade europeiska partnerskap som ska inrättas i enlighet med artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget

I enlighet med artiklarna 7 och 8 i denna förordning anges områdena för möjliga uppdrag och möjliga europeiska partnerskap som ska inrättas i enlighet med artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget i denna bilaga.

I. Områdena för möjliga uppdrag

Uppdragsområde 1: Klimatanpassning inbegripet samhällsomvandling

Uppdragsområde 2: Cancer

Uppdragsområde 3: Friska oceaner, hav samt kust- och inlandsvatten

Uppdragsområde 4: Klimatneutrala och smarta städer

Uppdragsområde 5: Markhälsa och livsmedel

Varje uppdrag ska följa de principer som fastställs i artikel 7.3 i denna förordning.

II. Områden för möjliga institutionaliserade europeiska partnerskap på grundval av artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget

Partnerskapsområde 1: Snabbare utveckling och säkrare användning av innovationer på hälsoområdet för europeiska patienter samt global hälsa

Partnerskapsområde 2: Främjande av viktig digital och möjliggörande teknik och dess användning, inbegripet, men inte begränsat till, nyskapande teknik såsom artificiell intelligens, fotonik och kvantteknik

Partnerskapsområde 3: Europeiskt ledarskap inom metrologi, inbegripet ett integrerat metrologisystem

Partnerskapsområde 4: Öka konkurrenskraften, säkerheten och miljöprestandan hos EU:s flygtrafik, luftfart och järnvägstrafik

Partnerskapsområde 5: Hållbara, inkluderande och cirkulära biobaserade lösningar

Partnerskapsområde 6: Teknik för vätgaslagring och lagring av hållbar energi med mindre miljöavtryck samt en mindre energiintensiv produktion.

Partnerskapsområde 7: Rena, sammankopplade, samarbetsinriktade, autonoma och automatiserade lösningar för framtida mobilitetskrav för människor och varor.

Partnerskapsområde 8: Innovativa och FoU-intensiva små och medelstora företag

Förfarandet för bedömning av behovet av ett institutionaliserat europeiskt partnerskap inom ett av de ovannämnda partnerskapsområdena kan leda till ett förslag på grundval av artikel 185 eller 187 i EUF-fördraget, i enlighet med Europeiska kommissionens initiativrätt. I annat fall kan respektive partnerskapsområde även bli föremål för ett partnerskap enligt artikel 8.1 a eller 8.1 b i ramprogrammet eller genomföras med hjälp av ansökningsomgångar inom ramen för Horisont Europa.

Eftersom de möjliga områdena för institutionaliserade europeiska partnerskap täcker breda tematiska områden kan de, på grundval av de behov som bedöms föreligga, genomföras med hjälp av mer än ett partnerskap.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/253

P8_TA(2019)0396

Programmet för genomförande av Horisont Europa ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2018)0436 – C8–0253/2018 – 2018/0225(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/43)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0436)),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3 och 182.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0253/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0410/2018).

Man har till viss del nått en politisk överenskommelse om det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa. Överenskommelsen bygger på en avsevärt ändrad text jämfört med kommissionens förslag. Detta påverkar den rättsliga grunden. Institutionerna förde diskussioner om detta i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (1) och den rättsliga grunden bör därför anpassas vid ett senare tillfälle under behandlingen av detta ärende.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 12 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0510).

P8_TC1-COD(2018)0225

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) …/… om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3 och 182.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

med beaktande av Europaparlamentets betänkande om bedömningen av genomförandet av Horisont 2020 inför halvtidsutvärderingen och förslaget till det nionde ramprogrammet,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3) , och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 182.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska Horisont Europa, ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat Horisont Europa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] av den … (4), genomföras med särskilda program, som fastställer de närmare villkoren för genomförandet, deras längd och de medel som bedöms nödvändiga.

(2)

I [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] förordning (EU) nr … fastställs de allmänna och särskilda målen för Horisont Europa, strukturen på och huvuddragen för verksamheterna som ska utföras, medan detta särskilda program för genomförandet av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat det särskilda programmet) – bör definiera de operativa målen och verksamheterna som är specifika för delar i Horisont Europa. De bestämmelser om genomförande som fastställs i [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] förordning (EU) nr … tillämpas fullt ut i det särskilda programmet, inklusive de som avser etiska principer.

(3)

För att säkerställa att förutsättningarna för genomförande av det särskilda programmet är enhetliga, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta arbetsprogrammen för genomförandet av det särskilda programmet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5).

(4)	Det gemensamma forskningscentrumets (JRC) styrelse, som inrättats genom kommissionens beslut 96/282/Euratom (6), har rådfrågats om det vetenskapliga och tekniska innehållet i det särskilda programmet för JRC:s icke-nukleära direkta åtgärder.

(5)

För att visa på vikten av att bekämpa klimatförändringarna, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och nå FN:s mål för hållbar utveckling, kommer detta särskilda program att bidra till att integrera klimatåtgärder i unionens politik och till att nå det övergripande målet om att minst 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 . Åtgärder inom detta särskilda program kommer att bidra med åtminstone 35 % av det särskilda programmets totala finansieringsram för klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av det särskilda programmet och på nytt bedömas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt kol- och koldioxidintensiva områden under omställning i unionen.

(6)	Åtgärderna inom det särskilda programmet bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, och de ska också ha ett klart europeiskt mervärde.

(7)

Relevanta åtgärder inom det särskilda programmet kommer att stödjas ▌i det riktade klustret Livsmedel, bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö för perioden 2021–2027, vilket återspeglar det viktiga bidrag som forskning och innovation bör göra när det gäller utmaningar avseende livsmedel, jordbruk, landsbygdsutveckling och bioekonomin, och i syfte att tillvarata motsvarande forsknings- och innovationsmöjligheter i nära synergi med den gemensamma jordbrukspolitiken.

(8)

För ett fullbordande av den digitala inre marknaden och mot bakgrund av sammansmältningen av digital och materiell teknik krävs ökade investeringar. Horisont Europa kommer att bidra till dessa insatser med ▌ (7) ett särskilt kluster för att säkerställa att Europa förblir ledande globalt inom forskning och innovation på det digitala området.

(9)

Valet av finansieringstyp och metod för genomförande inom ramen för detta beslut ska göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med hänsyn särskilt till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör hänsyn tas till engångsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader.

(10)	Medlemsstaterna bör tidigt vara delaktiga i processen med att fastställa uppdrag.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom detta beslut inrättas det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa, ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat det särskilda programmet), i enlighet med artikel 1.3 a i [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] förordning…/…/EU.

Det fastställer det särskilda programmets operativa mål, budgeten för perioden 2021–2027, regler för genomförande av det särskilda programmet och verksamhet som ska genomföras inom ramen för det särskilda programmet.

Artikel 2

Operativa mål

1. Det särskilda programmet ska bidra till de allmänna och särskilda mål som anges i artikel 3 i förordning … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande].

2. Det särskilda programmet har följande operativa mål:

a)	Stärka framstående grundforskning och spetsforskning. Stärka och sprida spetskompetens , även genom att främja ett bredare deltagande i hela unionen .

b)	Stärka kopplingen mellan forskning, innovation och i förekommande fall utbildning och annan politik, inbegripet komplementaritet med nationell, regional och europeisk forsknings- och innovationspolitik och forsknings- och innovationsverksamhet.

ba)	Stödja genomförandet av unionens politiska prioriteringar, däribland särskilt målen för hållbar utveckling och Parisavtalet.

c)	Främja ansvarsfull forskning och innovation, med beaktande av försiktighetsprincipen.

ca)	Stärka jämställdhetsaspekten inom programmet.

cb)	Öka samarbetet inom europeisk forskning och innovation och mellan sektorer och discipliner , däribland samhällsvetenskaper och humaniora .

d)	Stärka internationellt samarbete.

da)	Binda samman och utveckla forskningsinfrastrukturer inom det europeiska forskningsområdet och tillhandahålla transnationell åtkomst .

e)	Locka talanger , utbilda och behålla forskare och innovatörer inom det europeiska forskningsområdet, bland annat genom rörlighet ▌.

f)	Främja öppen vetenskap och säkerställa synlighet för allmänheten och öppen åtkomst till vetenskapliga publikationer och forskningsdata, inbegripet lämpliga undantag .

g)	Främja utnyttjande av forsknings- och innovationsresultat och aktivt sprida och utnyttja resultat, särskilt för att mobilisera privata investeringar och utveckla politiken.

▌

j)	Uppnå ambitiösa mål genom forsknings- och innovationsuppdrag inom en fastställd tidsram.

k)	Förbättra förhållandet och växelverkan mellan vetenskap och samhälle, inbegripet vetenskapens synlighet i samhället och vetenskapskommunikation, och främja engagemanget hos medborgare och slutanvändare i gemensamma processer för utformning och skapande.

▌

m)	Påskynda industriell omvandling , bland annat genom att förbättra färdigheter för innovation .

▌

o)	Stimulera forskning och innovation i små och medelstora företag och skapande av och expansion för innovativa företag, särskilt uppstartsföretag, små och medelstora företag och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag .

p)	Förbättra tillgång till riskkapital, även genom synergier med InvestEU, särskilt där marknaden inte tillhandahåller bärkraftig finansiering.

3. Inom de mål som avses i punkt 2 får hänsyn tas till nya och oförutsedda behov som uppstår under det särskilda programmets genomförandeperiod. Det kan i vederbörligen motiverade fall inbegripa reaktioner på nya möjligheter, kriser och hot samt reaktioner på behov som rör utvecklingen av ny unionspolitik.

Artikel 3

Struktur

1. Enligt artikel 4.1 i förordning … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] ska det särskilda programmet bestå av följande delar:

Den första pelaren, ” Vetenskaplig spetskompetens ”, med följande komponenter:

a)	Europeiska forskningsrådet (EFR), enligt beskrivningen i bilaga I, första pelaren, avsnitt 1.

b)	Marie Skłodowska-Curie-åtgärder, enligt beskrivningen i bilaga I, första pelaren, avsnitt 2.

c)	Forskningsinfrastrukturer, enligt beskrivningen i bilaga I, första pelaren, avsnitt 3.

Den andra pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, med följande komponenter:

a)	Klustret Hälsa, enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 1.

b)	Klustret Kultur, kreativitet och inkluderande ▌samhällen, enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 2.

c)	Klustret Civil säkerhet för samhället, enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 3.

d)	Klustret Digitala frågor, industri och rymden , enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 4 .

e)	Klustret Klimat, energi och mobilitet , enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 5 .

f)	Klustret Livsmedel , bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö , enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 6 .

g)	Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder, enligt beskrivningen i bilaga I, andra pelaren, avsnitt 7 .

Den tredje pelaren, ” Ett innovativt Europa ”, med följande komponenter:

a)	Europeiska innovationsrådet (EIC), enligt beskrivningen i bilaga I, tredje pelaren, avsnitt 1.

b)	Europeiska innovationsekosystem, enligt beskrivningen i bilaga I, tredje pelaren, avsnitt 2.

▌

Delen ” breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet”, med följande komponenter:

a)	Breddning av deltagandet och spridning av spetskompetens, enligt beskrivningen i bilaga I, delen ”förstärkning av det europeiska forskningsområdet”, avsnitt 1.

b)	Reformera och förstärka det europeiska forsknings- och innovationssystemet, enligt beskrivningen i bilaga I, delen ”förstärkning av det europeiska forskningsområdet”, avsnitt 2.

2. Den verksamhet som ska bedrivas inom ramen för de delar som avses i punkt 1 beskrivs i bilaga I.

Artikel 4

Budget

1. I enlighet med artikel 9.1 i förordning … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] ska finansieringsramen för genomförandet av det särskilda programmet för perioden 2021–2027 vara 120 000 000 000 EUR i 2018 års priser.

2. Det belopp som avses i punkt 1 i denna artikel ska fördelas mellan de komponenter som anges i artikel 3.1 i detta beslut i enlighet med artikel 9.2 i förordning … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande]. Bestämmelserna i artikel 9.3–9.8 i förordning … [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande] ska tillämpas.

KAPITEL II

GENOMFÖRANDE OCH PROGRAMPLANERING

Artikel 4a

Strategisk plan

1. I enlighet med artikel 6.6 i [förordningen om ramprogrammet] ska genomförandet av det särskilda programmet underlättas genom en flerårig strategisk plan för forsknings- och innovationsverksamhet och även främja samstämmighet mellan arbetsprogrammen, EU:s prioriteringar och nationella prioriteringar. Resultatet av den strategiska planeringsprocessen ska fastställas i en flerårig strategisk plan, för utarbetande av innehållet i arbetsprogrammen (i enlighet med artikel 11) som omfattar högst en period på fyra år, samtidigt som man bibehåller tillräcklig flexibilitet för att kunna reagera snabbt på nya och framväxande utmaningar, oväntade möjligheter och kriser.

2. Den strategiska planeringsprocessen ska i synnerhet vara inriktad på pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” och även omfatta relevanta verksamheter under andra pelare och delen ”breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet”.

Kommissionen ska säkerställa deltagande på ett tidigt stadium och omfattande diskussioner med medlemsstaterna samt omfattande diskussioner med Europaparlamentet, kompletterat av samråd med berörda parter och den breda allmänheten. Detta kommer att bidra till ett starkare engagemang med medborgarna och det civila samhället.

Medlemsstaterna får stödja den strategiska planeringsprocessen även genom att tillhandahålla en översikt över nationella samråd/medborgarnas bidrag som bidrar till den strategiska planen.

3. Den strategiska planen ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 12.4. Den strategiska planen ska motsvara de mål och verksamheter som beskrivs i bilaga 1. Genomförandeakten ska innehålla följande delar, som avser den period som omfattas:

a)	Centrala strategiska riktlinjer för forsknings- och innovationsstöd, inklusive en beskrivning av förväntade effekter, klusterövergripande frågor och de insatsområden som omfattas.

b)	Identifiering av europeiska partnerskap enligt artikel 8.1 a och b i [förordningen om ramprogrammet].

ba)	Identifiering av uppdrag enligt artikel 5 i det särskilda programmet och artikel 7 i och bilaga Va till förordningen om inrättande av Horisont Europa.

c)	Områden för internationellt samarbete, åtgärder som samordnas med forskning och innovation i andra länder och regioner i världen i stor skala, eller åtgärder som ska genomföras i samarbete med organisationer i tredjeländer.

Särskilda frågor, t.ex. balansen mellan forskning och innovation, integrering av samhällsvetenskaper och humaniora, den roll som viktig möjliggörande teknik och strategiska värdekedjor spelar, jämställdhet, inklusive integrering av jämställdhetsdimensionen i forsknings- och innovationsinnehållet, efterlevnad av de högsta normerna för etik och integritet, samt prioriteringar för spridning och utnyttjande.

4. Den strategiska planen ska beakta en analys som omfattar åtminstone följande delar:

a)	Politiska, socioekonomiska och miljömässiga drivkrafter som är relevanta för EU:s och medlemsstaternas politiska prioriteringar.

b)	Forskningens och innovationens bidrag till genomförandet av EU:s politiska mål, samtidigt som man drar nytta av studier, övriga vetenskapliga rön och relevanta initiativ på EU-nivå och nationell nivå, inklusive institutionaliserade partnerskap enligt artikel 8.1 c i [förordningen om ramprogrammet].

Faktaunderlag utifrån framtidsforskning, vetenskap och teknik och innovationsindikatorer, den internationella utvecklingen såsom genomförandet av målen för hållbar utveckling och återkoppling från genomförandet, inbegripet övervakning av genomförandet av särskilda åtgärder för breddning av deltagandet och spridning av spetskompetens samt deltagande av små och medelstora företag.

d)	Prioriteringar med potential att genomföras i synergi med andra EU-program.

e)	En beskrivning av de olika strategierna för samråd med berörda parter och medborgardeltagande som del av arbetet med att utveckla olika arbetsprogram.

f)	Komplementaritet och synergier med planeringen i kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper) inom Europeiska institutet för innovation och teknik i enlighet med förordning (EG) nr 294/2008.

5. Den strategiska planeringsprocessen ska kompletteras med en strategisk samordningsprocess för europeiska partnerskap med jämbördigt deltagande från medlemsstaterna och kommissionen. Den strategiska samordningsprocessen ska fungera som en kontaktpunkt för framtidsanalyser, analys och rådgivning om portföljutveckling, eventuellt inrättande, genomförande, övervakning och utfasning av forsknings- och innovationspartnerskap och vägledas av en övergripande kriterieram utifrån bilaga III till förordningen om Horisont Europa.

Artikel 5

Uppdrag

1. Forsknings- och innovationsuppdrag får inrättas på de uppdragsområden som fastställs i bilaga Va till förordningen om inrättande av Horisont Europa.

2. För varje uppdrag ska en uppdragsstyrelse inrättas såvida inte befintliga rådgivande strukturer kan användas, varvid programkommittén ska underrättas i förväg . Uppdragsstyrelsen ska bestå av högst 15 oberoende personer på hög nivå med bred sakkunskap, inklusive där så är lämpligt experter inom samhällsvetenskaper och humaniora, från hela Europa och resten av världen, inklusive företrädare för relevanta slutanvändare. Uppdragsstyrelsernas ledamöter ska utses av kommissionen efter ett öppet identifieringsförfarande som omfattar en öppen inbjudan att anmäla intresse. Programkommittén ska höras om identifierings- och urvalsförfaranden, inklusive om de kriterier som används, vid en lämplig tidpunkt. Mandatperioden för uppdragsstyrelsens ledamöter ska vara upp till fem år och kunna förlängas en gång.

3. Uppdragsstyrelsen ska , utan att inneha beslutsbefogenheter, ge kommissionen råd om följande:

a)	Fastställande och utformning av ett eller flera uppdrag i respektive uppdragsområde enligt de bestämmelser och kriterier som fastställs i artikel 7 i [förordningen om ramprogrammet].

b)	Arbetsprogrammens innehåll och revideringen av dem om det behövs för att uppdragets mål ska kunna uppnås, med bidrag från berörda parter och , i tillämpliga fall, från allmänheten ▌.

c)	Särdragen hos projektportföljer för uppdrag.

d)	Åtgärder för justering, eller avbrytande i förekommande fall, på grundval av utvärderingar av genomförandet enligt de fastställda målen för uppdraget.

e)	Val av oberoende expertutvärderare enligt bestämmelserna i artikel 44 [i förordningen om ramprogrammet] , information till expertutvärderare samt utvärderingskriterier och deras viktning.

f)	Ramvillkor som bidrar till att uppdragets mål uppnås.

g)	Kommunikation , inbegripet om resultaten av uppdraget och vad som uppnåtts inom ramen för det .

h)	Politisk samordning mellan berörda aktörer på olika nivåer, i synnerhet avseende synergier med annan unionspolitik.

i)	Nyckelutförandeindikatorer.

Uppdragsstyrelsernas råd ska offentliggöras.

▌

4. Programkommittén ska för varje uppdragsområde delta i utarbetandet av uppdragen och i deras livscykler, med beaktande av relevanta frågor i respektive nationella sammanhang och möjligheter att förbättra anpassningen till verksamheter på nationell nivå. Samverkan med uppdragsstyrelserna ska äga rum med nödvändig skyndsamhet och vara heltäckande.

5. Det arbetsprogram som avses i artikel 11 ska, för varje uppdrag som fastställs i den strategiska planen, omfatta utformningen av varje uppdrag, särdragen hos deras projektportföljer och särskilda bestämmelser för att möjliggöra en effektiv portföljstrategi.

Artikel 6

Europeiska forskningsrådet

1. Kommissionen ska inrätta ett europeiskt forskningsråd (EFR) för genomförande av de åtgärder inom den första pelaren, ” Vetenskaplig spetskompetens ”, som är förknippade med EFR. EFR ska efterträda det europeiska forskningsråd som inrättades genom beslut C(2013)1895 (8).

2. EFR ska bestå av ett oberoende vetenskapligt råd i enlighet med artikel 7 och en särskild genomförandestruktur i enlighet med artikel 8.

3. EFR:s ordförande ska väljas bland erfarna och internationellt ansedda forskare.

Ordföranden ska utses av kommissionen genom ett öppet rekryteringsförfarande med en oberoende särskild urvalskommitté och mandatperioden ska vara begränsad till fyra år och kunna förlängas en gång. Rekryteringsförfarandet och den utvalda kandidaten ska godkännas av det vetenskapliga rådet.

Ordföranden ska vara ordförande i det vetenskapliga rådet och stå för dess ledning och dess kontakter med den tillhörande genomförandestrukturen samt representera det i den vetenskapliga världen.

4. EFR ska följa sina centrala principer om vetenskaplig spetskompetens, öppen vetenskap, självständighet, effektivitet, ändamålsenlighet, insyn, ansvarsskyldighet och forskningsintegritet . Det ska säkerställa kontinuitet med den verksamhet som EFR utför enligt beslut …/EG.

5. EFR:s verksamheter ska på ett sätt nedifrån-och-upp stödja spetsforskning som utförs inom alla områden av ansvariga prövare och deras forskarlag som konkurrerar på europeisk nivå , inklusive forskare som befinner sig i ett tidigt skede av sina karriärer .

6. Kommissionen ska stå som garant för EFR:s självständighet och integritet och se till att de uppgifter som anförtrotts EFR utförs korrekt.

Kommissionen ska se till att EFR:s verksamhet genomförs i enlighet med principerna i punkt 4 i denna artikel och EFR:s övergripande strategi enligt artikel 7.2 a, som fastställs av det vetenskapliga rådet.

Artikel 7

EFR:s vetenskapliga råd

1. Det vetenskapliga rådet ska bestå av oberoende vetenskapsmän, ingenjörer och forskare med högsta anseende och lämplig sakkunskap, däribland både kvinnor och män i olika åldersgrupper vilka representerar ett stort antal forskningsområden och olika geografiska ursprung och agerar i egenskap av individer, oberoende gentemot utomstående intressen.

Kommissionen ska utse det vetenskapliga rådets ledamöter, efter ett oberoende och öppet urvalsförfarande som överenskommits med det vetenskapliga rådet och som inbegriper ett öppet samråd med forskarsamhället och en rapport till Europaparlamentet och rådet.

Mandatet för ledamöterna i det vetenskapliga rådet ska vara begränsat till fyra år och kunna förnyas en gång enligt ett rotationssystem som ska säkerställa kontinuiteten i det vetenskapliga rådets arbete.

2. Det vetenskapliga rådet ska upprätta följande:

a)	EFR:s övergripande strategi.

b)	Arbetsprogrammet för genomförande av EFR:s verksamhet.

c)	De metoder och förfaranden för inbördes utvärdering och utvärdering av förslag vilka ska ligga till grund för urvalet av de förslag som ska finansieras.

d)	Ståndpunkter i frågor som ur vetenskaplig synvinkel kan förbättra EFR:s resultat och inverkan och kvaliteten på den forskning som bedrivs.

e)	En uppförandekod, som bland annat ska behandla förebyggande av intressekonflikter.

Kommissionen ska endast avvika från de ståndpunkter som har fastställts av det vetenskapliga rådet i enlighet med första stycket a, c, d och e, om den anser att bestämmelserna i detta beslut inte har efterlevts. I sådant fall ska kommissionen anta åtgärder för att upprätthålla kontinuiteten i genomförandet av det särskilda programmet och säkerställa att dess mål uppnås samt ange på vilka punkter det vetenskapliga rådets ståndpunkter frångås med vederbörliga motiveringar.

3. Det vetenskapliga rådet ska agera i enlighet med mandatet i den första pelaren i bilaga I, avsnitt 1.

4. Det vetenskapliga rådet ska uteslutande agera i EFR:s intresse, i enlighet med de principer som anges i artikel 6. Det ska verka med integritet och redlighet och utföra sitt arbete effektivt och med största möjliga öppenhet.

Artikel 8

Den särskilda genomförandestrukturen för EFR

1. Den särskilda genomförandestrukturen ska ha ansvar för administrativt genomförande och programgenomförande enligt beskrivningen i den första pelaren i bilaga I, avsnitt 1.3.2 . Det ska stödja det vetenskapliga rådet i genomförandet av alla dess uppgifter.

2. Kommissionen ska se till att den särskilda genomförandestrukturen exakt, effektivt och med nödvändig flexibilitet följer EFR:s mål och krav och inget annat.

Artikel 9

Europeiska innovationsrådet

1. I Europeiska innovationsrådet (EIC) , som inrättats i enlighet med artikel 7a i [förordningen om ramprogrammet], ska även den styrelse på hög nivå (nedan kallad EIC:s styrelse) ingå som föreskrivs i artikel 10.

2. Kommissionen ska säkerställa att genomförandet av EIC

a)	sker i enlighet med de principer som anges i punkt 1 i denna artikel, med beaktande av synpunkter från EIC:s styrelse om den övergripande strategin för EIC som avses i artikel 10.1 a, och

b)	inte leder till sådan snedvridning av konkurrensen som strider mot det gemensamma intresset.

3. I syfte att förvalta EIC:s blandfinansiering ska kommissionen använda indirekt förvaltning, eller om detta inte är möjligt får kommissionen bilda ett företag för särskilt ändamål , som ska förvaltas i enlighet med tillämpliga regler om ansvarsskyldighet . Kommissionen ska sträva efter att säkerställa andra offentliga och privata investerares deltagande. Om detta inte är möjligt från början ska företaget för särskilt ändamål struktureras på ett sådant sätt att det kan locka andra offentliga eller privata investerare i syfte att öka hävstångseffekten av unionens bidrag.

4. Kommissionen ska säkerställa att EIC, EIT och InvestEU kompletterar varandra på ett effektivt sätt.

Artikel 10

EIC:s styrelse

1. EIC:s styrelse ska ge kommissionen råd om följande:

a)	Den övergripande strategin för EIC-komponenten under den tredje pelaren ” Ett innovativt Europa ”.

b)	Arbetsprogrammet för genomförande av EIC:s åtgärder.

c)	Kriterierna för bedömning av förslagens innovationsförmåga och riskprofiler samt den lämpliga fördelningen av bidrag, eget kapital och andra former av finansiering för EIC-acceleratorn.

d)	Identifieringen av strategiska projektportföljer.

e)	Profilen för programförvaltarna.

2. EIC:s styrelse kan på begäran lämna rekommendationer till kommissionen om följande:

a)	Sådant som ur ett innovationsperspektiv kan förbättra och främja innovationsekosystem i Europa, resultaten och effekterna av EIC-komponentens mål och innovativa företags kapacitet att lansera sina lösningar.

Kartläggning, i samarbete med kommissionens berörda avdelningar och, där så är lämpligt, nationella och regionala myndigheter och andra berörda enheter, såsom EIT:s styrelse, av eventuella regelverksrelaterade hinder för entreprenörer, särskilt för de som beviljats stöd inom ramen för EIC-komponenten.

c)	Nya tekniska trender från EIC:s portfölj, för att ge underlag för programplaneringen i andra delar av det särskilda programmet.

d)	Identifiering av specifika frågor där råd från EIC behövs.

EIC:s styrelse ska agera i syfte att uppnå EIC-komponentens mål. Den ska verka med integritet och redlighet och utföra sitt arbete effektivt och med öppenhet.

EIC:s styrelse ska agera enligt sitt mandat som anges i den tredje pelaren i bilaga I, avsnitt 1.

3. EIC:s styrelse ska bestå av 15–20 oberoende personer på hög nivå från olika delar av Europas innovationsekosystem, inbegripet entreprenörer, företagsledare, investerare , experter på offentlig förvaltning och forskare , däribland akademiska experter på innovation . Den ska bidra till utåtriktade insatser, och EIC:s styrelseledamöter ska sträva efter att höja prestigen för EIC:s image.

Ledamöterna i EIC:s styrelse ska utses av kommissionen efter en öppen inbjudan att anmäla nomineringar eller intresse eller båda, beroende på vad kommissionen anser lämpligast, och med hänsyn till behovet av balans avseende sakkunskap, kön, ålder och geografisk fördelning.

Deras mandat ska vara begränsat till två år och kan förnyas två gånger; ett system för roterande utnämningar ska tillämpas (ledamöter utses vartannat år).

4. EIC:s styrelse ska ha en ordförande som ska utses av kommissionen genom ett öppet rekryteringsförfarande. Ordföranden ska vara en offentlig person med hög profil och med anknytning till innovationsvärlden samt ha gedigna insikter i forskning och utveckling .

Ordföranden ska utses för en mandatperiod på högst fyra år, som kan förnyas en gång.

Ordföranden ska leda arbetet i EIC:s styrelse, förbereda dess möten, fördela uppgifter till ledamöterna och får inrätta särskilda grupper, i synnerhet för att kartlägga framväxande tekniska trender utifrån EIC:s portfölj. Ordföranden ska företräda EIC i innovationssammanhang. Ordföranden ska också främja EIC och fungera som samtalspartner med kommissionen och, genom de relevanta programkommittéerna, med medlemsstaterna . Kommissionen ska ge administrativt stöd till ordföranden så att han eller hon kan utföra sina uppdrag.

5. En uppförandekod, som bland annat ska behandla förebyggande av intressekonflikter och brott mot konfidentialiteten, ska upprättas av kommissionen. Ledamöter i EIC:s styrelse ska godta uppförandekoden vid tjänstetillträdet.

Artikel 11

Arbetsprogram

1. Programmet ska genomföras med hjälp av de arbetsprogram som avses i punkt 2 och i enlighet med artikel 110 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen) (9). De ska ange den förväntade effekten och utarbetas enligt en strategisk planeringsprocess enligt beskrivningen i bilaga I till detta beslut. Kommissionen ska regelbundet och från ett tidigt skede informera den kommitté som avses i artikel 12 om hur genomförandet av det särskilda programmets indirekta åtgärder, inbegripet uppdrag, fortlöper i stort, även så att kommittén i god tid kan ge lämpliga bidrag till den strategiska planeringsprocessen och till utarbetandet av arbetsprogrammen, särskilt när det gäller uppdrag.

I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammet.

2. Kommissionen ska anta separata arbetsprogram, genom genomförandeakter, för genomförandet av åtgärder inom ramen för följande komponenter, som anges i artikel 3.1 i det här beslutet:

EFR, där arbetsprogrammet ska fastställas av det vetenskapliga rådet enligt artikel 7.2 b, i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 12.3. Kommissionen ska endast avvika från det arbetsprogram som har fastställts av det vetenskapliga rådet, när den anser att detta inte överensstämmer med bestämmelserna i detta beslut. I sådant fall ska kommissionen anta arbetsprogrammet genom en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.4. Kommissionen ska vederbörligen motivera denna åtgärd.

Alla kluster under pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, Marie Skłodowska-Curie-åtgärder, forskningsinfrastruktur, stöd till innovationsekosystem, breddning av deltagandet och spridning av spetskompetens samt reformering och förstärkning av det europeiska forsknings- och innovationssystemet, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.4.

c)	EIC, där arbetsprogrammet ska utarbetas i enlighet med råden från EIC:s styrelse enligt artikel 10.1 b, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.4.

d)	Det gemensamma forskningscentrumet (JRC), där det fleråriga arbetsprogrammet ska ta hänsyn till det yttrande från JRC:s administrativa råd som avses i beslut 96/282/Euratom.

3. Utöver kraven i artikel 110 i budgetförordningen ska de arbetsprogram som avses i punkt 2 i denna artikel innehålla följande, i förekommande fall:

a)	En indikation om det belopp som tilldelats varje åtgärd och uppdrag, och en vägledande tidsplan för genomförandet.

b)	För bidrag ska de innehålla prioriteringar, urvals- och tilldelningskriterier och de olika tilldelningskriteriernas relativa tyngd samt maximal finansieringssats för de totala bidragsberättigande kostnaderna.

c)	Det belopp som tilldelats för blandfinansiering i enlighet med artiklarna 41–43 i förordning …[förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande]:

d)	Eventuella ytterligare krav för bidragsmottagare, i enlighet med artiklarna 35 och 37 i [förordningen om ramprogrammet/reglerna för deltagande].

4. Kommissionen ska genom genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.4 anta följande åtgärder:

Beslut om godkännande av finansieringen av indirekta åtgärder, om det beräknade beloppet för unionens bidrag enligt det särskilda programmet är lika med eller överstiger 2,5 miljoner EUR, med undantag av åtgärder inom ramen för det särskilda målet Europeiska forskningsrådet (EFR). För finansiering av indirekta åtgärder inom kluster 2: beslut om godkännande av finansieringen av indirekta åtgärder, om det beräknade beloppet för unionens bidrag inom ramen för det särskilda programmet är lika med eller överstiger 1 miljon EUR.

b)	Beslut om godkännande av finansieringen av sådana åtgärder som inbegriper användning av mänskliga embryon och embryonala stamceller och åtgärder inom ramen för klustret Civil säkerhet för samhället som avses i artikel 3.1.2 c.

Artikel 12

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté (10). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. Kommittén ska sammanträda i olika sammansättningar i enlighet med bilaga II, beroende på vilken fråga som ska diskuteras.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

5. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.

6. Om kommittén inte avger något yttrande över de genomförandeakter som ska antas enligt artikel 4a.3, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

7 . Kommissionen ska regelbundet informera kommittén om hur genomförandet av det särskilda programmet fortlöper i stort och i tid tillhandahålla upplysningar om alla åtgärder och komponenter som föreslås eller finansieras inom Horisont Europa eller dess externa delar, enligt vad som anges i bilaga III , inbegripet utförlig information/analys av statistiken över de individuella ansökningsomgångarna .

KAPITEL III

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 13

Upphävande

Beslut 2013/743/EU ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021.

Artikel 14

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt beslut 2013/743/EU, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

Vid behov ska återstående uppgifter för den kommitté som har inrättats genom beslut 2013/743/EU genomföras av den kommitté som avses i artikel 12 i detta beslut.

2. Den finansiella tilldelningen för det särskilda programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som behövs för att säkerställa övergången mellan det särskilda programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångaren, beslut 2013/743/EU.

Artikel 15

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C , , s. .

(2) EUT C , , s. .

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) EUT C , , s. .

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(6) Kommissionens beslut 96/282/Euratom av den 10 april 1996 om omorganisation av Gemensamma forskningscentret (EGT L 107, 30.4.1996, s. 12).

(7) ▌

(8) EUT C 373, 20.12.2013, s. 23.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(10) För att underlätta genomförandet av programmet kommer kommissionen för varje möte i programkommittén enligt dagordningen, i enlighet med fastställda riktlinjer, att ersätta utgifterna för en företrädare per medlemsstat och för en sakkunnig/rådgivare per medlemsstat för sådana punkter på dagordningen där en medlemsstat kräver specialiserad sakkunskap.

BILAGA I

STRATEGISK PLANERING OCH PROGRAMVERKSAMHETER

Följande ska gälla vid genomförandet av programmet.

STRATEGISK PLANERING

Såsom fastställs i artikel 4 a ska genomförandet av det särskilda programmet underlättas genom en flerårig strategisk planering för forsknings- och innovationsverksamhet . Den strategiska planeringsprocessen ska i synnerhet vara inriktad på pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, inbegripet relevanta verksamheter under andra pelare och delen ”breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet”, och även ske i nära samordning och synergi med planeringen i kunskaps- och innovationsgrupperna inom Europeiska institutet för innovation och teknik, som inrättades genom förordning (EG) nr 294/2008 .

Resultatet av den strategiska planeringsprocessen ska anges i en strategisk plan för att genomföra innehållet i arbetsprogrammet.

▌

Den strategiska planeringsprocessen syftar till att

—	genomföra Horisont Europas mål på programnivå på ett integrerat sätt och fokusera på effekterna av programmet som helhet och samstämmigheten mellan dess olika pelare,

—	främja synergier mellan Horisont Europa och andra unionsprogram, inbegripet [sammanhållningsfonder] och Euratomprogrammet, och därigenom bli en referenspunkt för forskning och innovation i alla relaterade program inom EU:s budget och andra instrument som inte berör finansieringen, ▌

—	bidra till att utveckla och genomföra EU:s politik på relevanta områden och komplettera utvecklingen av politiken och genomförandet i medlemsstaterna,

—	minska fragmentering av insatser och motverka dubbelarbete och överlappningar mellan finansieringsmöjligheter.

—	utgöra en ram för att binda samman gemensamma forskningscentrumets direkta forskningsinsatser med andra åtgärder som får stöd genom programmet, inklusive användning av resultaten och uppgifterna till stöd för politiken,

—

säkerställa en välavvägd och bred strategi för forskning och innovation, på alla utvecklingsstadier, som inte är begränsad till att främja spetsforskning, utveckling av nya produktprocesser och tjänster på grundval av vetenskapliga och tekniska kunskaper och genombrott, utan också omfattar användningen av befintlig teknik i nyskapande tillämpningar, kontinuerlig förbättring samt icke-teknisk och social innovation,

—

säkerställa en systemisk, tvärvetenskaplig, sektorsövergripande och politiköverskridande strategi för forskning och innovation för att hantera utmaningar samtidigt som nya konkurrenskraftiga företag och industrier skapas, konkurrens främjas, privata investeringar stimuleras och lika villkor på den inre marknaden upprätthålls.

▌

ANDRA PROGRAMVERKSAMHETER

Under pelarna ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft” och ”Ett innovativt Europa” ska forskning och innovation kompletteras av verksamhet som äger rum nära slutanvändarna och marknaden, såsom demonstrationer, pilotprojekt eller koncepttest, dock inte kommersiell verksamhet utöver forsknings- och innovationsfaserna. Detta ska också omfatta stöd till efterfrågeinriktade insatser som bidrar till att påskynda utvecklingen och spridningen av ett brett urval av innovationer. Tonvikten ska ligga på icke-bindande ansökningsomgångar.

Enligt pelaren ”Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft”, som bygger på erfarenheterna från Horisont 2020, ska samhällsvetenskap och humaniora vara helt integrerade i alla kluster, inklusive särskild verksamhet. Även verksamhet som inbegriper forskning och innovation inom havs- och sjöfartsområdet ska genomföras på ett strategiskt och integrerat sätt i linje med EU:s integrerade havspolitik, den gemensamma fiskeripolitiken och internationella åtaganden.

Verksamhet inom ramen för flaggskeppsinitiativ på området framtida och ny teknik som rör grafen, projektet om den mänskliga hjärnan och kvantteknik, som får stöd inom Horisont 2020, ska fortsatt stödjas inom ramen för Horisont Europa genom ansökningsomgångar som ingår i arbetsprogrammet . Förberedande åtgärder som fått stöd inom de flaggskeppsinitiativ på området framtida och ny teknik som ingått i Horisont 2020 kommer att bidra till den strategiska planeringsprocessen inom Horisont Europa och stödja arbetet om uppdrag, samfinansierade/samprogrammerade partnerskap och ordinarie ansökningsomgångar.

Dialoger om samarbetet på det vetenskapliga och tekniska området med EU:s internationella partner och politiska dialoger med de viktigaste världsregionerna ska ge viktiga bidrag för att systematiskt identifiera samarbetsmöjligheter som, i kombination med differentiering per land/region, ska bidra till fastställandet av prioriteringar. Råd kommer att inhämtas i ett tidigt skede från en rådgivande struktur med anknytning till det europeiska forskningsområdet även i fortsättningen.

▌

SPRIDNING OCH KOMMUNIKATION

Horisont Europa kommer att ge särskilt stöd till öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, kunskapsbanker och andra datakällor. Åtgärder för spridning och kunskapsspridning kommer att stödjas, även i samarbete med andra EU-program, däribland klusterbildning och förpackningsresultat och språk och format för målgrupperna och nätverk för medborgarna, näringslivet, offentliga myndigheter, den akademiska världen, det civila samhällets organisationer och beslutsfattare. För detta ändamål får Horisont Europa använda sig av avancerad teknik och informationsverktyg.

Det kommer att finnas lämpligt stöd för mekanismer för att kommunicera programmet till potentiella sökande (t.ex. nationella kontaktpunkter).

Kommissionen kommer också att genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende Horisont Europa, för att upplysa om att resultaten uppnåddes med stöd av EU-medel. Dessa åtgärder ska också syfta till att öka allmänhetens medvetenhet om vikten av forskning och innovation samt bredare inverkan och relevans för EU-finansierad forskning och innovation, med hjälp av t.ex. publikationer, kontakter med media, evenemang, kunskapsbanker, flerkanalsplattformar, webbplatser eller riktad användning av sociala medier. Horisont Europa kommer också att ge stöd till stödmottagarna för att informera om sitt arbete och dess inverkan på samhället i stort.

UTNYTTJANDE OCH SPRIDNING PÅ MARKNADEN

Kommissionen kommer att fastställa övergripande åtgärder för utnyttjande av Horisont Europas resultat och kunskap som genererats. Detta kommer att påskynda den breda marknadsspridningen och stimulera utnyttjandet av programmets effekter.

Kommissionen kommer att systematiskt identifiera och registrera resultaten från forsknings- och innovationsverksamheten inom ramen för programmet, och överföring eller spridning av dessa resultat och kunskap som produceras på ett icke-diskriminerande sätt till industri och företag av alla storlekar, offentliga förvaltningar, den akademiska världen, det civila samhällets organisationer och beslutsfattare för att maximera det europeiska mervärdet av programmet.

INTERNATIONELLT SAMARBETE

Större effekt kommer att uppnås genom att åtgärder samordnas med andra länder och regioner i världen inom ramen för stärkta satsningar på internationellt samarbete ▌. På grundval av ömsesidig nytta kommer partner från hela världen att inbjudas att ansluta sig till EU:s insatser som en del av initiativen till stöd för EU:s åtgärder för hållbarhet, ökad forskning och spetskompetens inom innovation och konkurrenskraft.

Internationella gemensamma åtgärder kommer att säkerställa en effektiv hantering av globala samhällsutmaningar och för hållbar utveckling, tillgång till världens bästa talanger, sakkunskap och resurser, och ökat utbud och efterfrågan på innovativa lösningar.

ARBETSMETODER FÖR UTVÄRDERING

Användningen av oberoende sakkunskap av hög kvalitet i utvärderingsprocessen ligger till grund för programmets samtliga berörda parter, samhällen och intressen, och är en förutsättning för att upprätthålla de finansierade verksamheternas kvalitet och relevans.

Kommissionen eller finansieringsorganet ska garantera processens opartiskhet och undvika intressekonflikter i enlighet med artikel 61 i budgetförordningen. Geografisk spridning ska också eftersträvas vid sammansättningen av utvärderingskommittéer, expertgrupper och rådgivande grupper.

I undantagsfall, om det kan motiveras av kravet att utse de bästa tillgängliga experterna och/eller den begränsade gruppen av kvalificerade experter, får oberoende sakkunniga som bistår eller ingår i utvärderingskommittén utvärdera specifika förslag för vilka de anmäler ett potentiellt intresse. I detta fall ska kommissionen eller finansieringsorganet vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa utvärderingsprocessens integritet. Utvärderingsprocessen kommer att förvaltas i enlighet därmed, och omfatta ett moment där de olika experterna samverkar. Utvärderingskommittén kommer att ta hänsyn till de speciella omständigheterna vid fastställandet av projekt som ska finansieras.

FÖRSTA PELAREN

VETENSKAPLIG SPETSKOMPETENS

Vetenskapliga, ekonomiska, sociala och kulturella framsteg i alla sina former är beroende av ett tillräckligt utbud av framstående forskare, sökandet efter genombrott i förståelse och förvärv av kunskaper på alla nivåer, de verktyg i världsklass som krävs för att uppnå detta, inbegripet fysiska och kunskapsinfrastrukturer för forskning och innovation, liksom möjligheten att öppet sprida och dela kunskap (öppen forskning) samt metoder och färdigheter .

Världsledande innovation är knuten till de framsteg som görs inom öppen vetenskap och vetenskaplig spetskompetens ▌. Vetenskapliga och tekniska paradigmskiften kan vara viktiga drivkrafter för produktivitetsökning, konkurrenskraft, välstånd, hållbar utveckling och sociala framsteg. Sådana paradigmskiften har historiskt sett ofta haft sitt upphov i den vetenskapliga basen inom den offentliga sektorn och sedan lagt grunden för helt nya industrier och sektorer samt omfattande framsteg i samhället .

Offentliga investeringar i forskning, framför allt via universitet och offentliga forskningsinstitutioner och forskningsanläggningar, åtar sig ofta den långsiktiga, högre forskningen och kompletterar den verksamhet som bedrivs av den privata sektorn. Förutom detta skapar den mycket kompetenta mänskliga resurser , kunskaper och erfarenheter, nya vetenskapliga instrument och metoder samt skapar nätverk som överför de senaste rönen.

Europeisk vetenskap och EU-baserade forskare har varit och fortsätter att vara ledande på många områden. Men detta är inte en situation som vi kan ta för given. ▌Till den traditionella utmaningen från länder såsom Förenta staterna kommer nu ekonomiska jättar, t.ex. Kina och Indien, från nyligen industrialiserade delar av världen och från alla länder där staten inser att investeringar i forskning kan ge många och stora vinster.

1. EUROPEISKA FORSKNINGSRÅDET (EFR)

1.1. Bakgrund

Även om EU fortfarande är världens största producent av vetenskapliga publikationer har unionen ▌, i förhållande till sin storlek, relativt få spetskompetenscentrum som är framträdande på global nivå och stora områden med genomsnittliga eller dåliga resultat. Jämfört med USA och numera Kina i viss utsträckning, följer EU en ▌modell för spridning av spetskompetens där resurserna sprids över ett större antal forskare och forskningsinstitutioner. Att skapa attraktiva villkor för de bästa forskarna kommer att bidra till att Europa ökar sin attraktionskraft ▌i den globala konkurrensen om vetenskaplig talang.

Det globala forskningslandskapet har utvecklats dramatiskt och blir allt mer multipolärt till följd av ett växande antal tillväxtländer, särskilt Kina, som utvidgar sin vetenskapliga produktion. Medan EU och USA stod för nästan två tredjedelar av världens utgifter för forskning och utveckling under 2000, hade denna andel minskat till mindre än hälften år 2013.

Europeiska forskningsrådet stöder de bästa forskarna , inbegripet begåvade forskare som befinner sig i början av sin karriär, med flexibel, långsiktig finansiering för att främja banbrytande högriskforskning med hög vinstpotential , i första hand inom Europa . Det fungerar självständigt och leds av ett oberoende vetenskapligt råd som består av vetenskapsmän, ingenjörer och forskare med högsta renommé och lämplig sakkunskap och mångfald. Europeiska forskningsrådet har tillgång till ett större urval av talanger och idéer än vad som skulle vara möjligt för något annat nationellt program, vilket ger ökad spetskompetens genom att de bästa forskarna och de bästa idéerna konkurrerar med varandra.

Spetsforskning som finansieras genom EFR har en påvisad betydande direkt inverkan i form av framsteg vid gränserna för vår kunskap, vilket banar väg för nya och ofta oväntade vetenskapliga och tekniska resultat och nya områden för forskning. Detta i sin tur leder till radikalt nya idéer som driver på innovation och uppfinningsförmåga och tar sig an samhällsutmaningar. EFR har också haft en betydande strukturell inverkan, som ökar kvaliteten i det europeiska forskningssystemet, utöver de forskare och åtgärder som det finansierar direkt. EFR-finansierade åtgärder och forskare utgör ett inspirerande mål för spetsforskning i Europa, stärker dess profil och gör den mer attraktiv för de bästa forskarna i världen som en plats att arbeta på och samarbeta med. Den prestige det innebär att stå värd för EFR:s stipendiater skapar konkurrens mellan Europas universitet och forskningsorganisationer om att erbjuda de mest attraktiva villkoren för de bästa forskarna och kan indirekt hjälpa dem att bedöma sina relativa styrkor och svagheter och få till stånd reformer.

▌EFR finansierar en relativt liten andel av all europeisk forskning, men har ändå ▌stor vetenskaplig betydelse. Den genomsnittliga citatverkan av den forskning som stöds av EFR är jämförbar med den hos världens främsta forskningsuniversitet. EFR:s forskningsresultat är extremt starka jämfört med världens största forskningsfinansiärer. EFR finansierar en stor del av spetsforskning i många av de forskningsområden som har tagit emot det största antalet citat, inbegripet de områden som snabbt håller på att växa fram. Även om finansieringen från EFR är inriktad på spetsforskning har den resulterat i ett stort antal patent.

Det finns tydliga belägg för att EFR drar till sig och finansierar de bästa forskarna genom sina ansökningsomgångar, och EFR-åtgärder producerat ett stort antal av de mest betydande forskningsresultat med stor genomslagskraft över hela världen inom framväxande områden, vilket leder till genombrott och stora framsteg. Det arbete som utförs av EFR-stipendiater är även i högsta grad ämnesövergripande och EFR-stipendiater samarbetar internationellt och offentliggör sina resultat på ett öppet sätt inom alla forskningsområden, inklusive samhällsvetenskap , forskning inom humaniora och konstnärlig utbildning .

Det finns också redan belägg för de mer långsiktiga effekterna av EFR:s bidrag på karriärer, inom utbildning av erkänt högkvalificerade forskare och personer med doktorsexamina , för att öka den europeiska forskningens globala synlighet och prestige och på de nationella forskningssystemen genom dess starka riktmärkningseffekt. Detta är särskilt värdefullt för EU:s modell för spridning av spetskunskap, eftersom forskningsrådets finansieringsstatus kan ersätta och fungera som en mer korrekt indikator på forskningskvalitet än erkännande på grundval av institutioners status. Detta gör att ambitiösa individer, institutioner, regioner och länder kan ta initiativ och förstärka de forskningsprofiler där de är särskilt starka.

1.2. Insatsområden

1.2.1. Spetsforskning

Forskning som finansieras genom EFR förväntas leda till framsteg vid kunskapens gränser, med vetenskapliga publikationer av högsta kvalitet , för att uppnå forskningsresultat med potentiellt stora samhälleliga och ekonomiska effekter, där EFR fastställer ett tydligt och inspirerande mål för spetsforskning i hela EU, Europa och internationellt. I syfte att göra EU till en mer attraktiv miljö för världens bästa forskare kommer EFR att inrikta sig på en mätbar förbättring av EU:s andel av världens 1 % mest citerade publikationer och sträva efter en ▌ ökning av antalet spetsforskare , även från länder utanför Europa, som finansieras av EFR.

Finansiering från EFR ska beviljas i enlighet med följande väletablerade principer. Vetenskaplig spetskompetens ska vara det enda kriteriet för beviljandet av EFR-stipendier. EFR ska agera enligt bottom-up-principen utan i förhand fastställda prioriteringar.

Allmänna riktlinjer

—	Långsiktig finansiering för att stödja idéer från framstående forskare från alla världens länder oavsett ålder eller kön, och deras forskarlag i genomförandet av banbrytande högriskforskning med hög vinstpotential.

—	Möjliggörande för nya forskare och forskare i början av sin karriär med de bästa idéerna att övergå till att bli oberoende och självständiga forskningsledare med hjälp av lämpligt stöd i det kritiska skede när de upprättar eller konsoliderar ett eget forskarlag eller forskningsprogram.

—	Nya arbetsmetoder i den vetenskapliga världen , inklusive strategin för öppen vetenskap, med potential att skapa genombrottsresultat och underlätta möjligheterna till kommersiell och social innovation hos den EU-finansierade forskningen.

—	Utbyte av erfarenheter och bästa praxis med regionala och nationella forskningsfinansieringsorgan och skapande av kopplingar till andra delar av ramprogrammet, särskilt Marie Skłodowska-Curie-åtgärder, för att främja stöd till framstående forskare.

—	Stärkande av spetsforskningens profil i Europa och ökad synlighet för EFR:s program för forskare runt om i Europa och internationellt .

1.3. Genomförande

1.3.1. Det vetenskapliga rådet

Det vetenskapliga rådet är garant för verksamhetens kvalitet ur ett vetenskapligt perspektiv och har fulla befogenheter att fatta beslut om vilken typ av forskning som ska finansieras.

I samband med genomförandet av ramprogrammet och för att utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 7, kommer det vetenskapliga rådet att ansvara för:

Vetenskaplig strategi:

—	Upprättande av den övergripande vetenskapliga strategin för EFR mot bakgrund av vetenskapliga möjligheter och europeiska vetenskapliga behov.

—	Fastställa arbetsprogrammet och utveckla EFR:s blandning av stödåtgärder i enlighet med dess vetenskapliga strategi.

—	Upprätta nödvändiga internationella samarbetsinitiativ, inbegripet utåtriktad verksamhet, för att göra EFR mer synligt för de bästa forskarna från resten av världen, i linje med dess vetenskapliga strategi.

Vetenskaplig ledning, övervakning och kvalitetskontroll:

—

Säkerställa en expertgranskning av världsklass som bygger på vetenskaplig spetskompetens och på helt öppen, rättvis och opartisk behandling av förslag genom att fastställa ståndpunkter med avseende på genomförande och hantering av ansökningsomgångar, utvärderingskriterier, förfaranden för inbördes utvärdering, inbegripet urval av experter och metoder för inbördes utvärdering och förslagsutvärdering, samt nödvändiga regler och riktlinjer, på grundval av vilka de förslag som ska finansieras kommer att fastställas under övervakning av det vetenskapliga rådet.

—	Experter ska utses på grundval av ett förslag från EFR:s vetenskapliga råd när det gäller EFR:s åtgärder för spetsforskning.

—	Se till att stipendierna från Europeiska forskningsrådet genomförs enligt enkla, öppna förfaranden som bibehåller fokus på särskild kompetens, uppmuntrar till initiativ och kombinerar flexibilitet med ansvarsskyldighet genom att fortlöpande övervaka kvaliteten på verksamheten och genomförandet.

—	Se över och bedöma forskningsrådets resultat och inverkan och kvaliteten på den forskning som finansieras av EFR och i enlighet därmed utfärda rekommendationer och riktlinjer om korrigerande eller framtida åtgärder.

—	Fastställa ståndpunkter i alla övriga frågor beträffande resultatet och effekten av EFR:s verksamheter och kvaliteten på den forskning som bedrivs.

Kommunikation och spridning:

—

Höja EFR:s globala profil och göra det mer synligt genom kommunikation och utåtriktad verksamhet, inbegripet vetenskapliga konferenser för att främja EFR:s verksamhet och resultat, samt resultaten av de projekt som finansieras av EFR med forskarsamhället, de viktigaste berörda aktörerna och allmänheten.

—	Vid behov samråda med forskarsamhället inom naturvetenskap, teknik och samhällsvetenskap, regionala och nationella forskningsfinansieringsorgan och andra berörda parter.

—	Regelbunden rapportering till kommissionen om den egna verksamheten.

Det vetenskapliga rådets ledamöter ska kompenseras för de uppgifter de utför genom honorar och i förekommande fall ersättning för resor och uppehälle.

Ordföranden i EFR kommer att vara bosatt i Bryssel under utnämningens varaktighet och ägna den största delen av sin arbetstid (1) åt EFR:s angelägenheter. Ordföranden kommer att avlönas på en nivå som motsvarar kommissionens högsta ledning och den särskilda genomförandestrukturen kommer att tillhandahålla det stöd som ordföranden behöver för att utföra sitt uppdrag.

Det vetenskapliga rådet ska bland sina ledamöter välja tre vice ordförande, som ska bistå ordföranden vid representationen och organisationen av rådets arbete. De vice ordförandena får också inneha titeln som vice ordförande för EFR.

De tre vice ordförandena kommer att tillhandahållas stöd för att säkerställa att de får lämpligt lokalt administrativt bistånd vid sina heminstitutioner.

1.3.2. Den särskilda genomförandestrukturen

Ansvaret för alla aspekter av det administrativa genomförandet och genomförandet av programmet ska ligga på den särskilda genomförandestrukturen, i enlighet med det årliga arbetsprogrammet. Den kommer framförallt att genomföra utvärderingsförfarandena, förfarandet för inbördes utvärdering och urvalsförfarandet i enlighet med den strategi som har fastställts av det vetenskapliga rådet och kommer att säkerställa den finansiella och vetenskapliga förvaltningen av bidragen. Den särskilda genomförandestrukturen ska stödja det vetenskapliga rådet i utförandet av alla dess uppgifter enligt ovan, inbegripet utvecklingen av dess vetenskapliga strategi, övervakning, översyn och bedömning av vad EFR uppnått samt dess kontakter och kommunikation, ge tillgång till nödvändiga handlingar och uppgifter i dess ägo och hålla det vetenskapliga rådet informerat om sin verksamhet.

För att säkerställa en effektiv samverkan med den särskilda genomförandestrukturen i strategiska och operativa frågor kommer ledningen för det vetenskapliga rådet och direktören för den särskilda genomförandestrukturen att hålla regelbundna samordningsmöten.

Förvaltningen av EFR kommer att skötas av personal som har anställts särskilt för detta ändamål, vilket vid behov innefattar tjänstemän från unionsinstitutionerna, och kommer endast att omfatta de faktiska administrativa behoven för att garantera den stabilitet och kontinuitet som krävs för en effektiv administration.

1.3.3. Kommissionens roll

För att fullgöra sina förpliktelser enligt artiklarna 6, 7 och 8 och inom ramen för sitt ansvar för genomförandet av budgeten, ska kommissionen

—	säkerställa det vetenskapliga rådets kontinuitet och förnyelse samt tillhandahålla stöd för en stående valberedning för att utse framtida ledamöter i det vetenskapliga rådet,

—	säkerställa kontinuiteten hos den särskilda genomförandestrukturen och fastställa dess uppgifter och ansvarsområden med beaktande av det vetenskapliga rådets synpunkter,

—	se till att den särskilda genomförandestrukturen utför alla sina uppgifter,

—	utse direktören och ledamöterna i förvaltningen av den särskilda genomförandestrukturen, med beaktande av det vetenskapliga rådets synpunkter,

—	säkerställa att arbetsprogrammet, ståndpunkter när det gäller genomförandemetod samt nödvändiga genomförandebestämmelser antas i tid och i enlighet med EFR:s ansökningsregler och EFR:s mall för bidragsavtal, med beaktande av det vetenskapliga rådets ståndpunkt,

—	regelbundet och vid lämplig tidpunkt informera och samråda med programkommittén om genomförandet av EFR:s verksamheter,

—	i egenskap av ansvarig för övergripande genomförandet av ramprogrammet för forskning, övervaka den särskilda genomförandestrukturen och utvärdera dess resultat .

2. MARIE SKŁODOWSKA-CURIE-ÅTGÄRDER

2.1. Bakgrund

Europa behöver en högutbildad och motståndskraftig humankapitalbas inom forskning och innovation som lätt kan anpassas till och hitta hållbara lösningar för aktuella och framtida utmaningar, såsom stora demografiska förändringar i Europa. För att säkerställa hög kvalitet måste framstående forskare vara rörliga, samarbeta och sprida kunskap mellan länder, sektorer och discipliner, med rätt kombination av kunskaper och färdigheter för att ta itu med samhällsutmaningar och främja innovation.

Europa utgör en vetenskaplig motor med omkring 1,8 miljoner forskare verksamma vid tusentals universitet, forskningscentrum och ▌företag. Det uppskattas dock att EU kommer att behöva utbilda och anställa minst en miljon nya forskare fram till 2027 för att nå målen för ökade investeringar i forskning och innovation. Detta behov är särskilt akut utanför den ▌akademiska sektorn (t.ex. inom industrin och företag, inklusive små och medelstora företag, offentlig förvaltning, det civila samhällets organisationer, kulturinstitutioner, sjukhus etc.) och kräver samarbete mellan de olika sektorerna för att få fram nya forskare med lämplig utbildning. EU måste öka sina ansträngningar för att intressera fler unga män och kvinnor för en karriär inom forskning, vara mer inkluderande och främja bättre balans mellan arbete och familjeliv, locka till sig forskare från tredjeländer, behålla sina egna forskare och attrahera europeiska forskare som är verksamma på annat håll tillbaka till Europa. För att mer allmänt sprida spetskompetens måste de villkor som gäller för forskarna ytterligare förbättras i hela det europeiska forskningsområdet. I detta sammanhang krävs en starkare koppling särskilt med europeiska området för utbildning, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF+).

Dessa utmaningar hanteras bäst på EU-nivå då de är systemiska och kräver gränsöverskridande insatser.

Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna inriktas på spetsforskning som är helt bottom-up, öppna för alla forsknings- och innovationsområden, från grundforskning till marknadsetablering och innovationstjänster. Detta omfattar forskningsområden som täcks av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Om särskilda behov skulle uppstå och ytterligare finansieringskällor blir tillgängliga, kan Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna söka kopplingar till vissa verksamheter för särskilda utmaningar (inbegripet identifierade uppdrag), typer av forsknings- och innovationsinstitutioner eller geografiska platser, för att möta utvecklingen av Europas krav i fråga om kompetenser, forskarutbildning, karriärutveckling och kunskapsutbyte.

Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna utgör det främsta instrumentet på EU-nivå för att locka forskare från tredjeländer till Europa, som därmed utgör ett viktigt bidrag till det globala samarbetet inom forskning och innovation. Det finns belägg för att dessa åtgärder inte bara har en positiv inverkan på enskilda personer, organisationer och på systemnivå, men också stor genomslagskraft och banbrytande forskningsresultat, och samtidigt bidrar väsentligt till samhället samt de strategiska utmaningarna. Långsiktiga investeringar i människor lönar sig, vilket framgår av antalet Nobelpristagare som antingen är tidigare Marie Skłodowska Curie-stipendiater eller -övervakare.

Genom den globala konkurrensen mellan forskare och mellan värdorganisationer, både från universitet och världen utanför, och genom skapande och utbyte av kunskap mellan länder, sektorer och discipliner, bidrar Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna till målen för sysselsättning, tillväxt och investeringar, EU:s globala strategi och FN:s mål för hållbar utveckling.

Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna bidrar till att göra det europeiska forskningsområdet mer effektivt, konkurrenskraftigt och attraktivt på global nivå. Detta uppnås genom att fokusera på en ny generation av högkvalificerade forskare och ge stöd till nya talanger från hela EU och utanför, och även främja deras övergång till andra delar av programmet, såsom EFR och EIT, genom att främja spridning och tillämpning av ny kunskap och nya idéer på europeisk politik, ekonomi och samhälle, bland annat genom förbättrad kommunikation om vetenskap och utåtriktad verksamhet, genom att underlätta samarbete mellan forskningsorganisationer och genom publicering enligt principerna om öppen vetenskap och s.k. FAIR-data, och genom en uttalat strukturerad inverkan på det europeiska forskningsområdet, med stöd för en öppen arbetsmarknad och fastställande av standarder för utbildning av hög kvalitet, attraktiva arbetsvillkor och öppen , transparent och meritbaserad rekrytering för samtliga forskare i linje med den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare .

2.2. Insatsområden

2.2.1. Främja spetskompetens genom att främja forskarnas mobilitet över gränser, sektorer och discipliner

EU måste även fortsättningsvis vara en referenspunkt för framstående forskning och därmed attraktivt för de mest lovande forskarna, både europeiska och utomeuropeiska, under hela karriären. Detta kan ske genom att man låter forskare och forskningsrelaterad personal byta arbete och samarbeta mellan länder, sektorer och discipliner och därmed dra nytta av högkvalitativ utbildning och karriärmöjligheter. Detta kommer att göra det lättare att under yrkeskarriären röra sig mellan den akademiska världen och andra sektorer samt stimulera entreprenörsverksamhet.

Allmänna riktlinjer

—

Erfarenheter av rörlighet inom eller utanför Europa för de bästa eller mest lovande forskarna oavsett nationalitet, för att de ska kunna bedriva framstående forskning, utveckla sina kunskaper och karriärmöjligheter samt bredda sina nätverk i den akademiska världen och andra sektorer (inklusive forskningsinfrastruktur) .

2.2.2. Främja nya färdigheter genom optimal utbildning av forskare

EU behöver en stark, motståndskraftig och kreativ bas för humankapital, med den rätta kombinationen av kompetenser för att matcha framtida behov på arbetsmarknaden, för att förnya och omvandla kunskap och idéer till produkter och tjänster för ekonomiska och sociala fördelar. Detta kan uppnås genom utbildning av forskare för att ytterligare utveckla deras centrala forskningskompetens och stärka deras överförbara färdigheter, såsom en kreativ , ansvarstagande och samhällsinriktad entreprenörsanda och medvetenhet om hållbar utveckling . Detta kommer att göra det möjligt för dem att möta aktuella och framtida utmaningar och förbättra sina karriärmöjligheter och innovationspotential.

Allmänna riktlinjer

—	Utbildningsprogram för att förse forskare med en mångfald av färdigheter som är relevanta för nuvarande och framtida globala utmaningar.

2.2.3. Optimera utvecklingen av mänskliga resurser och kunnande över hela det europeiska forskningsområdet

I syfte att främja spetskompetens, främja samarbete mellan forskningsverksamma organisationer och skapa en positiv strukturerande effekt, måste utbildning och mentorskap av hög kvalitet, goda arbetsvillkor och effektiv karriärutveckling för forskare införas över hela det europeiska forskningsområdet. I förekommande fall och om så motiveras genom en undersökning, ska stöd ges till forskare som återvänder till sitt ursprungsland, inom och till unionen, inom ramen för de allmänna riktlinjerna. Detta kommer att bidra till att modernisera och stärka program och system för forskarutbildning samt öka institutionernas globala attraktionskraft.

Allmänna riktlinjer

—	Utbildningsprogram för att främja kompetens och sprida bästa praxis mellan institutioner , forskningsinfrastrukturer och forsknings- och innovationssystem.

—	Mellan- och tvärvetenskapligt samarbete, produktion och spridning av kunskap inom EU och med tredjeländer.

2.2.4. Förbättra och underlätta synergier

Synergier mellan forsknings- och innovationssystem och sådana program på EU-nivå, regional nivå och nationell nivå måste stärkas ytterligare . Detta kan särskilt uppnås genom synergieffekter, komplementaritet med andra delar av Horisont Europa, t.ex. Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) och andra EU-program, särskilt Erasmus och Europeiska socialfonden +, bland annat via en spetskompetensstämpel.

Allmänna riktlinjer

—	Utbildningsprogram och liknande utvecklingsinitiativ för forskarkarriärer kan stödjas genom en kombination av offentlig eller privat finansiering på regional, nationell eller EU-nivå.

2.2.5. Främja offentlig uppsökande verksamhet

Medvetenheten om programmets verksamhet och allmänhetens erkännande av forskare behöver förbättras både i och utanför EU, för att öka den globala profilen för Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna och för att utveckla en bättre förståelse för forskningsarbetets inverkan på medborgarnas dagliga liv, och uppmuntra ungdomar att slå in på forskarbanan. Detta kan uppnås genom att arbeta i enlighet med principen om öppen vetenskap som leder till bättre utbredning, utnyttjande och spridning av kunskap och praxis. Medborgarforskning skulle också kunna spela en värdefull roll.

Allmänna riktlinjer

—	Utåtriktade initiativ för att främja intresset för forskarkarriärer, särskilt bland unga människor oavsett bakgrund .

—	Åtgärder för att höja den globala profilen, synligheten och medvetenheten om Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna.

—	Spridning och sammanförande av kunskap genom projektöverskridande samarbete , projekt med nationella kontaktpunkter och andra nätverk, t.ex. alumniprogram.

3. FORSKNINGSINFRASTRUKTUR

3.1. Bakgrund

De senaste forskningsinfrastrukturerna tillhandahåller viktiga tjänster till forsknings- och innovationsgrupper, vilket spelar en väsentlig roll när det gäller att vidga kunskapsgränserna och lägga grunden för forsknings- och innovationsbidrag för att hantera globala utmaningar och industriell konkurrenskraft . Stöd till forskningsinfrastrukturer på EU-nivå bidrar till att begränsa problemen för vad som i många fall är splittrade nationella och regionala forskningsinfrastrukturer och fickor av spetskompetens, och därmed både till att stärka det europeiska forskningsområdet och öka spridningen av kunskap mellan olika inriktningar. Vetenskapliga framsteg är alltmer beroende av samarbeten mellan forskningsinfrastrukturer och industri som utvecklar nödvändiga instrument baserade på viktig möjliggörande teknik och annan ny teknik.

Det övergripande målet är att förse Europa med hållbara forskningsinfrastrukturer av världsklass som är öppna och åtkomliga för alla forskare i och utanför Europa, och fullt ut utnyttja deras potential för vetenskaplig utveckling och innovation. De viktigaste målen är att minska fragmenteringen av ekosystem för forskning och innovation, undvika dubbelarbete samt bättre samordna utformningen, utvecklingen , tillgängligheten och användningen av infrastrukturer för forskning, däribland sådana som finansieras genom Eruf . Det är mycket viktigt att stödja öppen tillgång till infrastrukturer för alla europeiska forskare samt , bland annat genom det europeiska öppna forskningsmolnet, ökad tillgång till digitala forskningsresurser, särskilt för att uppmuntra användningen av öppen vetenskap och öppna data.

Det är även viktigt att förbättra forskningsinfrastrukturers långsiktiga hållbarhet eftersom de vanligtvis är i drift under flera decennier, och därför bör planer utarbetas för att säkra kontinuerligt och stabilt stöd.

Samtidigt måste EU måste ta itu med den snabbt växande globala konkurrensen om talanger, genom att locka till sig forskare från tredje land för att arbeta med europeiska forskningsinfrastrukturer i världsklass. Att öka den europeiska industrins konkurrenskraft och innovationsförmåga är också ett viktigt mål för att stödja viktig teknik och viktiga tjänster som är relevanta för forskningsinfrastrukturer och deras användare, och därmed förbättra villkoren för tillhandahållandet av innovativa lösningar.

Tidigare ramprogram har i hög grad bidragit till en mer effektiv och ändamålsenlig användning av nationella forskningsinfrastrukturer och har tillsammans med Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri) utvecklat en konsekvent och strategiskt anpassad metod för politiskt beslutsfattande om alleuropeisk forskningsinfrastruktur. Detta strategiska tillvägagångssätt har medfört tydliga fördelar, bland annat genom minskat dubbelarbete och mer effektiv resursanvändning, samt standardisering av processer och förfaranden. Rörlighet för forskare spelar en viktig roll för att underlätta användningen av forskningsinfrastrukturer, varför hänsyn måste tas till synergier med nationella och europeiska utbytesprogram.

EU-stödd verksamhet kommer att tillhandahålla mervärde genom: konsolidering och optimering av den befintliga miljön för forskningsinfrastrukturer i Europa vid sidan av ansträngningar för att ta fram nya forskningsinfrastrukturer av alleuropeisk betydelse och inverkan, säkerställande av att liknande forskningsinfrastrukturer samarbetar för att lösa strategiska frågor som påverkar användargrupper, inrättande av det europeiska öppna forskningsmolnet, som en anpassningsbar och hållbar miljö för datadriven forskning, sammanlänkning av nationella och regionala forsknings- och utbildningsnätverk, förstärkning och säkerställande av nätinfrastruktur av hög kapacitet för massiva datavolymer och tillgång till digitala resurser över gränserna och domängränser, främjande av alleuropeisk täckning av decentraliserade forskningsinfrastrukturer, även för att möjliggöra tvärnationella jämförelser av forskningsdata, t.ex. inom samhällsvetenskap och humaniora och på miljöområdet, främjande av driftskompatibilitet för forskningsinfrastrukturer, utökad och stärkt kunskapsöverföring och utbildning av högutbildade mänskliga resurser, främjande av användningen och, där så är relevant, en uppgradering av nuvarande alleuropeiska forskningsinfrastrukturer i världsklass inom ramen för hela Horisont Europa, överbryggande av hinder för de bästa forskarlagen att få tillgång till de bästa infrastrukturtjänsterna i Europa , främjande av innovationspotentialen hos forskningsinfrastrukturer som fokuserar på teknikutveckling och gemensam innovation, liksom industrins ökade användning av forskningsinfrastrukturer.

Den internationella dimensionen av EU:s forskningsinfrastrukturer måste förstärkas, för att främja starkare samarbete med internationella motparter och internationella deltagare i europeisk forskningsinfrastruktur för ömsesidig nytta.

Verksamheten kommer att bidra till olika mål för hållbar utveckling såsom: Hållbarhetsmål 3 – God hälsa och välbefinnande, hållbarhetsmål 7 – Överkomlig och ren energi, hållbarhetsmål 9 – Industriell innovation och infrastruktur, hållbarhetsmål 13 – Klimatåtgärder.

3.2. Insatsområden

3.2.1. Konsolidera och utveckla miljön för europeiska forskningsinfrastrukturer

Inrättandet, driften och den långsiktiga hållbarheten av forskningsinfrastruktur som identifierats av Esfri och liknande forskningsinfrastruktur av världsklass och alleuropeisk betydelse är viktiga för att EU ska kunna säkerställa en ledande ställning inom spetsforskning, utbildning och kompetensutveckling för forskare, skapande och användning av kunskap samt industriell konkurrenskraft.

Det europeiska öppna forskningsmolnet bör bli en effektiv och heltäckande distributionskanal för forskningsinfrastrukturtjänster, och bör förse Europas forskarsamfund med nästa generation av datatjänster för insamling, lagring, bearbetning (t.ex. analys, simulering, visualiseringstjänster) och delning av vetenskapliga stordata i enlighet med FAIR-principerna . Det europeiska öppna forskningsmolnet bör också ge forskare i Europa tillgång till merparten av de data som genereras och samlas in av forskningsinfrastrukturer samt till högpresterande datorsystem och exaskala-resurser , inbegripet de som används inom ramen för den europeiska datainfrastrukturen (2).

Det alleuropeiska forsknings- och utbildningsnätverket kommer att sammanföra och möjliggöra fjärråtkomst till forskningsinfrastruktur och forskningsresurser, genom att skapa förbindelser mellan universitet, forskningsinstitut och forsknings- och innovationsgrupper på EU-nivå samt internationella förbindelser till andra partnernätverk i hela världen.

Allmänna riktlinjer

—

Bidra till de alleuropeiska forskningsinfrastrukturernas livscykel genom utformning av nya forskningsinfrastrukturer, deras förberedande- och genomförandefaser, för forskningsinfrastrukturer som får stöd från strukturfonder, deras inledande drift i komplementaritet med övriga finansieringskällor, liksom konsolidering och optimering av ekosystemet för forskningsinfrastruktur genom att rationalisera övervakningspraxisen av Esfris riktmärken och andra alleuropeiska forskningsinfrastrukturer och underlätta serviceavtal, utveckling, alleuropeisk täckning eller avveckling av alleuropeiska forskningsinfrastrukturer.

—

Bidra till det europeiska öppna forskningsmolnet, inbegripet: åtkomstkanalens anpasslighet och hållbarhet, i samarbete med medlemsstaterna och de associerade länderna, effektiv samling av europeiska, nationella, regionala och institutionella resurser, dess tekniska och politiska utveckling för att hantera nya forskningsbehov och krav (t.ex. användning av känsliga dataserier, inbyggt integritetsskydd), kompatibla data och efterlevnad av FAIR-principerna, samt en bredare användarbas.

—	Bidra till det alleuropeiska forsknings- och utbildningsnätverk som ligger till grund för det europeiska öppna forskningsmolnet och elektroniskt datautbyte, samt för HPC/molnbaserade datatjänster i en miljö som kan hantera mycket stora datamängder och processer.

3.2.2. Integrering, öppnande och sammanlänkning av forskningsinfrastrukturer

Forskningsmiljön kommer att förbättras genom att öppenhet säkerställs för viktiga internationella, nationella och regionala infrastrukturer för alla europeiska forskare och genom att tjänsterna integreras när så är nödvändigt för att harmonisera villkoren för tillgång, förbättra och utvidga tillhandahållandet av tjänster och uppmuntra gemensam utveckling av högteknologiska komponenter och avancerade tjänster genom innovation.

Allmänna riktlinjer

—	Nätverk som sammanför nationella och regionala finansiärer av forskningsinfrastruktur för samfinansiering av gränsöverskridande tillgång för forskare.

—	Nätverk av alleuropeiska , nationella och regionala forskningsinfrastrukturer som antar globala utmaningar för tillhandahållande av tillgång för forskare, liksom harmonisering och förbättring av forskningsinfrastrukturernas tjänster.

3.2.2a Innovationspotentialen hos europeiska forskningsinfrastrukturer och verksamheter för innovation och utbildning

För att stimulera innovation både inom ▌forskningsinfrastrukturerna själva och industrierna kommer FoU-samarbete med industrier att främjas för att utveckla unionens kapacitet och krav på högteknologiska ▌områden såsom vetenskapliga instrument ▌. Dessutom kommer industrins användning av forskningsinfrastrukturer, t.ex. experimentella testanläggningar eller kunskapsbaserade centrum, att uppmuntras. Utvecklingen och utnyttjandet av forskningsinfrastrukturer kommer att kräva att förvaltare, forskare, ingenjörer och tekniker samt användare besitter lämplig kompetens. För detta ändamål kommer unionsmedlen att stödja utbildning av personal som förvaltar och driver forskningsinfrastrukturer av alleuropeiskt intresse, utbyte av personal och bästa praxis mellan anläggningar samt adekvat tillhandahållande av mänskliga resurser inom viktiga discipliner, inbegripet utveckling av särskilda utbildningsplaner. Synergier med Marie Skłodowska-Curie-åtgärder kommer att uppmuntras.

Allmänna riktlinjer

—	Integrerade nätverk av forskningsinfrastrukturer för utarbetandet och genomförandet av en gemensam strategi/färdplan för teknisk utveckling och instrumentering.

—	Utbildning av personal som förvaltar och driver forskningsinfrastrukturer av alleuropeiskt intresse.

3.2.2b Stärka europeisk politik för forskningsinfrastruktur och internationellt samarbete

Stöd behövs så att beslutsfattare, finansieringsorgan eller rådgivande grupper, t.ex. Esfri, är samordnade inför utformningen och tillämpningen av en konsekvent , hållbar och långsiktig europeisk strategi för forskningsinfrastruktur.

Möjliggörande av strategiskt internationellt samarbete kommer också att stärka den europeiska forskningsinfrastrukturens ställning internationellt och därmed säkerställa globala nätverk, driftskompabilitet och räckvidd.

Allmänna riktlinjer

—	Kartläggning, övervakning och bedömning av forskningsinfrastrukturer på EU-nivå, samt politiska studier, kommunikations- och utbildningsåtgärder, strategiska åtgärder för internationellt samarbete för forskningsinfrastrukturer och politiska och rådgivande organs särskilda verksamheter.

ANDRA PELAREN

GLOBALA UTMANINGAR OCH EUROPEISK INDUSTRIELL KONKURRENSKRAFT

▌ EU står inför många utmaningar , varav några dessutom är ▌globala utmaningar. Problemens storlek och komplexitet är omfattande och måste hanteras gemensamt med tillräckliga, lämpligt utbildade och kompetenta mänskliga resurser, med lämpliga ekonomiska resurser och rimliga ansträngningar för att lösningar ska hittas. Det är just på dessa områden som EU måste agera samfällt, genom smarta, flexibla och gemensamma lösningar för alla våra medborgares välfärd.

Större effekter kan uppnås genom att åtgärder anpassas till andra länder och regioner i världen inom ett ▌internationellt samarbete i linje med FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, målen för hållbar utveckling och klimatavtalet från Paris. På grundval av ömsesidig nytta kommer partner från hela världen att inbjudas att ansluta sig till EU:s insatser som en del av initiativen för forskning och innovation för hållbar utveckling .

Forskning och innovation är viktiga drivkrafter för en hållbar tillväxt för alla och för teknisk och industriell konkurrenskraft ▌. De kommer att bidra till att man finner lösningar på dagens och morgondagens problem i syfte att så snart som möjligt vända den nuvarande negativa och farliga trenden med ett samband mellan ekonomisk utveckling ▌och ett allt större utnyttjande av naturresurser och växande sociala utmaningar. Detta kommer att omvandla utmaningarna till nya affärsmöjligheter och till snabba vinster för samhället .

EU kommer att gynnas som användare och producent av kunskap, teknik och industrier som visar hur moderna industrialiserade, hållbara, kreativa, motståndskraftiga, inkluderande, öppna och demokratiska samhällen och ekonomier kan fungera och utvecklas. Det växande antalet exempel som samtidigt är ekonomiska, miljömässiga och sociala i en framtida hållbar ▌ekonomi ska främjas och stärkas, vare sig det gäller: hälsa och välbefinnande, motståndskraftiga , kreativa och inkluderande ▌samhällen, samhällen som stärkts genom civil säkerhet, tillgänglig ren energi och mobilitet; en digital ekonomi och ett digitalt samhälle; en tvärvetenskaplig och kreativ industri; rymdrelaterade eller havs- eller landbaserade lösningar, en välfungerande bioekonomi, inbegripet lösningar på livsmedels- och näringsfrågor, hållbar användning av naturresurser ▌, miljöskydd, begränsning av och anpassning till klimatförändringar , vilka alla skapar välstånd i Europa och erbjuder jobb av högre kvalitet. Den industriella omvandlingen kommer att vara av avgörande betydelse , liksom även utvecklingen av innovativa industriella värdekedjor inom EU .

Ny teknik påverkar i stort sett alla politikområden. För varje enskild teknik föreligger det ofta en kombination av sociala och ekonomiska möjligheter, möjligheter till effektivitet och kvalitet och förbättring av styrning och följder för sysselsättning och utbildning, men även möjliga risker när det gäller säkerhet, integritet och etik. Teknikpolitik förutsätter således med nödvändighet en integrerad avvägning mellan intressen och sektorsövergripande samarbete och formulering av strategier.

Forskning och innovation inom denna pelare i Horisont Europa grupperas i integrerade , icke-slutna och breda verksamhetskluster. I stället för att rikta sig till sektorer syftar investeringarna till systemförändringar för samhället och ekonomin längs en hållbarhetsvektor. Dessa kommer endast att uppnås om alla aktörer, privata och offentliga, tillsammans utformar och skapar forskning och innovation genom att sammanföra användare, forskare, tekniker, tillverkare, innovatörer, företag, utbildare, beslutsfattare, medborgare och organisationer från det civila samhället. Inget av ▌klustren är avsett för endast en uppsättning aktörer , och samtliga verksamheter kommer primärt att genomföras genom kollaborativa forsknings- och innovationsprojekt som valts ut på grundval av konkurrensbaserade ansökningsomgångar .

Utöver hantering av globala utmaningar syftar även verksamheterna inom ramen för klustren till att utveckla och tillämpa ▌viktig (digital eller icke-digital) möjliggörande och ny teknik inom ramen för en gemensam strategi för att främja EU:s industriella och sociala ledarskap. Där så är lämpligt kommer EU:s rymdbaserade data och tjänster att användas. Alla tekniska mognadsgrader upp till mognadsgrad 8 kommer att omfattas av denna pelare i Horisont Europa, utan att det påverkar tillämpningen av unionens konkurrensrätt.

Åtgärderna kommer att generera ny kunskap och leda till utveckling av tekniska och icke-tekniska lösningar, överföra teknik från laboratorier till marknaden och utveckla tillämpningar, inbegripet pilotlinjer och demonstratorer, och inkludera åtgärder för att stimulera marknadsspridning, öka den privata sektorns engagemang och stärka incitamenten för standardiseringsverksamhet inom unionen. Teknik kräver en kritisk massa av europeiska forskare och europeisk industri för att världsledande ekosystem ska kunna inrättas, inbegripet den senaste tekniska infrastrukturen för bl.a. tester. Synergieffekterna med andra delar av Horisont Europa och med EIT, liksom med andra program kommer att maximeras.

Klustren kommer att främja ett snabbt införande av pionjärinnovation i EU genom ett brett spektrum av verksamheter, inklusive kommunikation, spridning och utnyttjande av resultaten, standardisering samt stöd till icke-teknisk innovation och innovativa mekanismer för tillhandahållande, hjälp att skapa innovationsvänliga samhällsförhållanden, regleringsförhållanden och marknadsförhållanden såsom innovationsavtal. Leveranskedjor av nyskapande lösningar från forskning och innovationsåtgärder kommer att fastställas och riktas till offentliga och privata investerare samt andra relevanta EU-program och nationella eller regionala program. I detta sammanhang kommer synergier med den tredje pelaren i Horisont Europa att utvecklas.

Jämställdhet är en avgörande faktor när det gäller att uppnå en hållbar ekonomisk tillväxt. Det är därför viktigt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i bemötandet av samtliga globala utmaningar.

1. KLUSTRET ”HÄLSA”

1.1. Bakgrund

EU:s pelare för sociala rättigheter slår fast att var och en har rätt att i rätt tid få överkomlig, förebyggande vård och medicinsk behandling som är säker och av god kvalitet. Detta understryker EU:s engagemang för FN:s mål för hållbar utveckling som efterlyser allmän hälso- och sjukvård för alla i alla åldrar senast 2030, vilket inte ska lämna någon på efterkälken, samt undanröja dödsfall som kan förhindras.

En frisk befolkning är av avgörande betydelse för ett stabilt, hållbart och inkluderande samhälle och förbättrad hälsa är avgörande för att minska fattigdomen, hantera ett åldrande europeiskt samhälle, främja sociala framsteg och välstånd och öka den ekonomiska tillväxten. Enligt OECD är en tioprocentig ökning av medellivslängden ▌kopplad till en ökning av den ekonomiska tillväxten med 0,3–0,4 % per år. Den förväntade livslängden i EU har ökat med tolv år sedan måttet inrättades, som ett resultat av enorma förbättringar av befolkningens livskvalitet, miljö, utbildning och hälso- och sjukvård. Under 2015 var den totala förväntade livslängden vid födseln 80,6 år i EU, jämfört med 71,4 år i världen totalt. Under de senaste åren har den ökat inom EU, med i genomsnitt tre månader per år. Utöver dessa förbättringar kan sociala och könsberoende skillnader vad gäller förväntad livslängd iakttas mellan specifika grupper och mellan de europeiska länderna.

Hälsorelaterad forskning ▌och innovation har spelat en viktig roll för att uppnå detta mål, men också för att förbättra produktiviteten och kvaliteten i hälso- och sjukvårdsindustrin. EU står dock fortfarande inför nya, framväxande eller ihållande utmaningar som hotar dess medborgare och folkhälsan, hållbarheten hos hälso- och sjukvården och de sociala trygghetssystemen, samt konkurrenskraften inom vård och omsorg. De största hälsoutmaningarna i EU omfattar tillgänglighet och överkomlighet för hälsovård och omsorg, avsaknaden av effektivt främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar, ökningen av icke-överförbara sjukdomar, ökningen av cancerfall, ökningen av psykiska sjukdomar, ökningen av antimikrobiella resistensmekanismer och infektionsepidemier, ökade miljöföroreningar, ihållande ojämlikheter i hälsa mellan och inom länder vilket oproportionerligt drabbar människor som är missgynnade eller sårbara, upptäckt, förståelse, kontroll, förebyggande och utjämning av hälsorisker , inbegripet fattigdomsrelaterade aspekter, i en social miljö, stads- , landsbygds- och naturmiljö i snabb förändring, demografiska förändringar, inbegripet frågor knutna till åldrande, och ökade kostnader för europeiska sjukvårdssystem ▌och ett ökat tryck på den europeiska hälso- och sjukvårdsindustrins konkurrenskraft och innovationsförmåga jämfört med framväxande globala aktörer. Dessutom kan vaccinationsmotstånd minska immuniseringstäckningen bland vissa befolkningsgrupper.

Dessa utmaningar är komplexa, sammankopplade och globala till sin natur och kräver tvärvetenskapliga, tekniska och icke-tekniska, sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbeten. Forsknings- och innovationsverksamheten kommer att bygga upp nära kopplingar mellan upptäckt, klinisk, överbryggande, epidemiologisk, etisk, miljörelaterad och socioekonomisk forskning och regulatorisk vetenskap. Den kommer att ta upp ej tillgodosedda kliniska behov såsom sällsynta eller svårbehandlade sjukdomar (cancersjukdomar, bl.a. barncancer och lungcancer). Forsknings- och innovationsverksamheten kommer att utnyttja den samlade kunskapen inom den akademiska världen , bland utövare, tillsynsorgan och företag och främja samarbete med hälso- och sjukvården, sociala tjänster, patienter, beslutsfattare och medborgare i syfte att utnyttja offentliga medel och säkerställa spridningen av resultat i klinisk praxis samt i hälso- och sjukvårdssystemen, med hänsyn tagen till medlemsstaternas befogenheter vad gäller organisationen och finansieringen av sina hälso- och sjukvårdssystem . Full nytta kommer att dras av spetsforskningen inom genomik och annan multi-omik samt av det stegvisa införandet av individualiserad behandling, som är av relevans när det gäller att hantera en rad olika icke-överförbara sjukdomar och digitaliseringen inom hälso- och sjukvården.

Forskning och innovation kommer att främja det strategiska samarbetet på EU-nivå och internationell nivå för att sammanföra expertis, kapacitet och resurser som behövs för att skapa bredd, snabbhet och stordriftsfördelar ▌samt dra nytta av synergieffekter, undvika dubbelarbete och dela med sig av den förväntade nyttan och de ekonomiska riskerna. Synergieffekter avseende hälsorelaterad forskning och innovation inom Horisont Europa ska främjas, särskilt genom hälsodelen av Europeiska socialfonden+.

Digitala hälsolösningar har skapat många möjligheter att lösa problemen med omsorgstjänster och att åtgärda andra framväxande problem med ett åldrande samhälle. Man bör fullt ut utnyttja de möjligheter som digitaliseringen i hälso- och sjukvården kan ge utan att äventyra rätten till integritet och uppgiftsskydd. Digitala enheter och programvara har utvecklats för att diagnostisera, behandla och underlätta patienternas egen sjukdomshantering, inklusive kroniska sjukdomar. Digital teknik används alltmer i medicinsk utbildning och vidareutbildning och för patienter och andra hälso- och sjukvårdskonsumenter för att få åtkomst till, dela och skapa hälsorelaterad information.

Forsknings- och innovationsverksamheten kommer att, för att möta denna globala utmaning, utveckla den kunskapsbas, utnyttja den befintliga kunskap och teknik, konsolidera och skapa den forsknings- och innovationskapacitet och utveckla de lösningar som behövs för ett mer effektivt främjande av hälsa och för integrering av förebyggande, diagnos, övervakning, behandling , rehabilitering och botande av sjukdomar samt för (långvarig och palliativ) vård . Forskningsresultat kommer att omvandlas till rekommendationer om åtgärder och meddelas berörda parter. Förbättrade hälsoresultat kommer i sin tur att leda till ett ökat välbefinnande och en ökad förväntad livslängd, ett hälsosamt och aktivt liv , förbättrad livskvalitet och produktivitet ▌, fler friska levnadsår och hållbarhet i hälso- och sjukvårdssystemen. I linje med artiklarna 14 och 15 i förordningen och stadgan om de grundläggande rättigheterna kommer etik, skydd av människans värdighet, jämställdhetsaspekter och aspekter relaterade till etnicitet samt behoven hos missgynnade och utsatta personer att ägnas särskild uppmärksamhet.

Att ta itu med viktiga utmaningar på hälsoområdet kommer att stödja EU:s engagemang för FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och inom ramen för andra FN-organ och internationella initiativ, inbegripet Världshälsoorganisationens globala strategier och handlingsplaner. Det kommer att bidra till EU:s politiska mål och strategier, i synnerhet till EU:s pelare för sociala rättigheter, den digitala inre marknaden och EU:s direktiv om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, EU:s One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens och genomförandet av relevanta delar av EU:s regelverk. ▌

Verksamheten kommer att direkt bidra till olika mål för hållbar utveckling såsom: Hållbarhetsmål 3 – God hälsa och välbefinnande och Hållbarhetsmål 13 – Klimatåtgärder.

1.2. Insatsområden

1.2.1. Livslång hälsa

Människor i sårbara livsskeden ( den perinatala perioden, födelse, späd ålder, barndom, ungdom, graviditet, mogen och sen vuxen ålder), inklusive personer med funktionshinder eller skador, har särskilda vårdbehov som kräver bättre förståelse och skräddarsydda lösningar , med beaktande av jämställdhetsaspekter och etiska aspekter . Detta kommer att göra det möjligt att minska ojämlikhet i hälsa och förbättra hälsoresultaten till förmån för ett aktivt och hälsosamt åldrande under hela livet, inbegripet genom en hälsosam start i livet och en hälsosam kost som minskar risken för psykiska och fysiska sjukdomar senare i livet. Förebyggande och kommunikation kommer att ta i beaktande de specifika målgruppernas särdrag.

Allmänna riktlinjer

—	Förståelse av tidig utveckling och åldrandeprocessen livet igenom.

—	Hälsa hos ofödda och nyfödda barn, mödrars, fäders, spädbarns och barns hälsa samt föräldrarnas , familjernas och utbildarnas roll.

—	Ungdomars hälsobehov , inbegripet faktorer som påverkar psykisk hälsa .

—	Hälsoeffekter av funktionshinder och skador.

—	Forskning om åtgärder för planering, genomförande och tillsyn av rehabilitering livet igenom och särskilt enskilda rehabiliteringsprogram på ett tidigt stadium för barn som drabbats av invalidiserande sjukdomar.

—	Ett hälsosamt åldrande och ett självständigt och aktivt liv , inbegripet äldres och/eller funktionsnedsatta personers sociala delaktighet .

—	Hälsoundervisning och ▌kompetens på hälsoområdet , inbegripet digital sådan .

1.2.2. Miljömässiga och sociala faktorer som påverkar hälsan

Förbättrad förståelse av hälsoorsaker och riskfaktorer som bestäms av den sociala, kulturella, ekonomiska och fysiska miljön i människornas dagliga liv och hälsa på arbetsplatsen, däribland digitaliseringens effekter, människors rörlighet (t.ex. migration och resor), föroreningar, näring, klimatförändringar och andra miljöfrågor, kommer att bidra till att kartlägga , förebygga och minska hälsorisker, att minska dödsfall och sjukdomar till följd av exponering för kemikalier och miljöförorening, stödja säkra, miljövänliga, sunda, motståndskraftiga och hållbara levnads- och arbetsvillkor, främja hälsosamma livsstilar och konsumtionsmönster, och utveckla ett rättvist, inkluderande och trovärdigt samhälle. Detta ska också grunda sig på populationsbaserade kohortstudier, biologisk exponeringsmätning och epidemiologiska studier.

Allmänna riktlinjer

—	Teknik och metoder för bedömning av risker, exponering och hälsoeffekter av kemikalier, föroreningar inomhus och utomhus och andra stressfaktorer relaterade till klimatförändringar, arbetsplats, livsstil eller miljö och kombinerade effekter av flera stressfaktorer.

—

Miljömässiga, yrkesrelaterade, socioekonomiska, kulturella, genetiska och beteendemässiga faktorer som påverkar den fysiska och psykiska hälsan och välbefinnandet för människor och deras samspel, med särskild tonvikt på sårbara och missgynnade personer , i relevanta fall åldersspecifika och könsspecifika frågor, och inbegripet de effekter på hälsan som utformningen av byggnader, produkter och tjänster har .

—	Riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation med stöd av tvärvetenskapliga strategier, där så är relevant, och av förbättrade verktyg för ett evidensbaserat beslutsfattande, inbegripet ersättning av och alternativ till djurförsök.

—

Kapacitet och infrastruktur för att på ett säkert sätt samla in, dela , använda, vidareutnyttja och kombinera uppgifter om alla de faktorer som påverkar hälsan, inbegripet människors exponering, och säkerställa deras koppling till databaser om miljöförhållanden, livsstilar, hälsostatus och sjukdomar, på EU-nivå och internationell nivå.

—	Hälsofrämjande och primära förebyggande insatser , inbegripet yrkesrelaterade aspekter .

1.2.3. Icke överförbara och sällsynta sjukdomar

Icke-överförbara sjukdomar, inbegripet cancer, och sällsynta sjukdomar är ett stort hälso- och samhällsproblem och kräver bättre förståelse och en förbättrad taxonomi samt mer effektiva strategier ▌, inbegripet individualiserad behandling (även kallad precisionsmedicin) inom förebyggande, diagnos, övervakning, behandling, rehabilitering och botande samt förståelse av multisjuklighet .

Allmänna riktlinjer

—	Förståelse av de mekanismer som ligger till grund för utvecklingen av icke-överförbara sjukdomar, inbegripet hjärt- och kärlsjukdomar.

—	Longitudinella befolkningsstudier till stöd för förståelsen av hälso- och sjukdomsparametrar och populationsstratifiering till stöd för utvecklingen av förebyggande medicin.

—	Diagnostiska verktyg och tekniker för tidigare och mer korrekta diagnoser och patientanpassade behandlingar i god tid, som gör det möjligt att fördröja och/eller vända sjukdomsförloppet .

—	Förebyggande program och screeningprogram , som ligger i linje med eller går längre än rekommendationerna från WHO, FN och EU .

—	Integrerade lösningar för egenkontroll, främjande av hälsa, förebyggande av sjukdomar och hantering av kroniska sjukdomar och multisjuklighet , inbegripet neurodegenerativa sjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar .

—	Behandling , ▌ botemedel eller andra terapeutiska åtgärder , inbegripet både farmakologiska och icke-farmakologiska behandlingar.

—	Palliativ vård.

—	Områden med ett stort ej tillgodosett kliniskt behov, såsom sällsynta sjukdomar, inklusive barncancer.

—	Bedömning av komparativ effektivitet hos insatser och lösningar , inbegripet på grundval av observationsdata .

—	Forskning om genomförande för att utöka vårdinsatserna och stödja deras införande i hälso- och sjukvårdssystemen.

—	Utveckling av forskningen kring och förbättring av informationen om och vården och behandlingen, inbegripet individualiserad behandling, av sällsynta sjukdomar.

1.2.4. Infektionssjukdomar , inbegripet fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar

Att skydda människor mot gränsöverskridande hot mot hälsan är en stor utmaning för folkhälsan och den globala hälsan , vilket kräver ett effektivt internationellt samarbete på EU-nivå och global nivå. Detta kommer att omfatta förståelse och förebyggande av , beredskap inför , tidig upptäckt av och forskningsinsatser mot utbrott av , samt för behandling och botande av infektionssjukdomar , inbegripet fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar samt hantering av antimikrobiell resistens, enligt en One health-modell.

Allmänna riktlinjer

—	Förståelse av infektionsrelaterade mekanismer.

—

Orsakerna bakom uppkomsten eller återuppkomsten av infektionssjukdomar och deras spridning, inbegripet överföring från djur till människor (zoonos), eller från andra delar av miljön (vatten, jord, växter, livsmedel) till människor samt effekterna av klimatförändringar och ekosystems utveckling på dynamiken hos infektionssjukdomar .

—	Prognos, tidig och snabb upptäckt , kontroll och övervakning av infektionssjukdomar, ▌ vårdrelaterade infektioner och miljörelaterade faktorer.

—	Bekämpning av antimikrobiell resistens, inbegripet epidemiologi, förebyggande och diagnos samt utveckling av nya antimikrobiella medel och vacciner.

—	Vacciner, inbegripet plattformsteknik för vacciner, diagnos, behandlingar och botemedel mot infektionssjukdomar, däribland samsjuklighet och samtidiga infektioner.

—	Hantering av låg vaccinationstäckning, förståelse av vaccinationsmotstånd och skapande av förtroende för vacciner.

—	Effektiv beredskap inför hot mot människors hälsa, effektiva åtgärder och strategier för bemötande av sådana hot och för återhämtning, med deltagande av lokalsamhällena och samordning av dessa på regional, nationell och unionell nivå .

—	Hinder för genomförandet och införandet av medicinska interventioner i klinisk praxis samt inom hälso- och sjukvårdssystemet.

—	Gränsöverskridande aspekter av infektionssjukdomar och särskilda utmaningar i låg- och medelinkomstländer, till exempel aids, tuberkulos och tropiska sjukdomar , inbegripet malaria, även i förhållande till migrationsströmmar och allmänt till ökad mänsklig rörlighet .

1.2.5. Verktyg, teknik och digitala lösningar för hälso- och sjukvård , inbegripet individualiserad behandling

Hälsoteknik och hälsoverktyg är av största vikt för människors hälsa och har i hög grad bidragit till de stora förbättringar som åstadkommits i livskvalitet, hälsa och vård av människor i EU. Det är alltså en viktig strategisk utmaning att utforma, utveckla, tillhandahålla, införa och utvärdera lämpliga, tillförlitliga, säkra , användarvänliga och kostnadseffektiva tekniker och verktyg för hälso- och sjukvård, med vederbörlig hänsyn tagen till behoven hos personer med funktionsnedsättning och den åldrande befolkningen. Här ingår viktig möjliggörande teknik, från nya biomaterial till bioteknik såväl som encellsmetoder, multi-omik och systemmedicin, artificiell intelligens och annan digital teknik som erbjuder betydande förbättringar av befintlig vård, liksom främjandet av en konkurrenskraftig och hållbar hälsorelaterad industri som skapar högkvalificerade arbetstillfällen. Europeisk hälsorelaterad industri är en av de viktigaste ekonomiska sektorerna inom EU, och står för 3 % av EU:s BNP och 1,5 miljoner anställda. Berörda parter behöver involveras i ett så tidigt skede som möjligt, och den icke-tekniska dimensionen kommer att tas i beaktande, i syfte att säkerställa att ny teknik och nya metoder och verktyg kan godtas. Till dessa hör medborgare, vårdgivare och yrkesverksamma på hälsoområdet.

Allmänna riktlinjer

—	Verktyg och tillämpad teknik inom hälsosektorn och för alla relevanta medicinska behov, inbegripet funktionsnedsättning.

—

Integrerade verktyg, tekniker , medicintekniska produkter, bilddiagnostik, bioteknik, nanomedicin och avancerade former av terapi (inbegripet cellterapi och genterapi) samt digitala lösningar för människors hälsa och vård , inbegripet artificiell intelligens, mobila lösningar och telemedicin jämte beaktande, i relevanta fall, av produktionens kostnadseffektivitet i ett tidigt skede (i syfte att optimera industrialiseringsfasen och innovationens potential att resultera i en överkomlig medicinsk produkt) .

—	Pilotarbete, storskalig utbyggnad, optimering och innovativ upphandling av teknik och verktyg för hälso- och sjukvård i verkliga miljöer inbegripet kliniska försök, genomförandeforskning , inbegripet diagnos på grundval av individualiserad behandling .

—	Innovativa processer och tjänster för utveckling, tillverkning och snabbt tillhandahållande av verktyg och teknik för hälso- och sjukvården.

—	Säkerhet, effektivitet , kostnadseffektivitet, driftskompatibilitet och kvalitet vad gäller verktyg och teknik för hälso- och sjukvård samt etiska, juridiska och sociala effekter , inbegripet frågor som har med social acceptans att göra .

—	Regulatorisk vetenskap och standarder för teknik och verktyg inom hälso- och sjukvård .

—

Hantering av hälsouppgifter, inbegripet datainteroperabilitet, integrering, metoder för analys och visualisering och beslutsprocesser, som grundar sig på artificiell intelligens, datautvinning, stordatateknik, bioinformatik och högpresterande datorsystem för att främja individualiserad behandling, inbegripet förebyggande behandling, och optimera hälsoutvecklingen.

1.2.6. System för hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdssystemen är en viktig tillgång för EU:s sociala system, med 24 miljoner anställda inom hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala sektorn under 2017. Det är en huvudprioritering för medlemsstaterna att göra hälso- och sjukvårdssystemen säkra, trygga, tillgängliga för alla, integrerade , kostnadseffektiva, motståndskraftiga, hållbara och tillförlitliga , med tjänster som är relevanta och tillhandahålls i god tid, samt att minska ojämlikheter, bland annat genom att frigöra potentialen hos datadriven och digital innovation för bättre hälsa och personcentrerad vård på grundval av en öppen och säker europeisk datainfrastruktur. Nya möjligheter, däribland utbyggnaden av 5G, konceptet ”digitala tvillingar” och sakernas internet, kommer att främja den digitala omvandlingen av hälso- och sjukvården.

Allmänna riktlinjer

—	Stöd till kunskapsbasen för reformer av hälso- och sjukvårdssystem och hälso- och sjukvårdspolitik i och utanför Europa.

—	Nya modeller och metoder för hälso- och sjukvård , inbegripet individualiserad behandling, förvaltning och organisatoriska aspekter, och deras överförbarhet eller anpassning mellan länder och regioner.

—	Förbättrad utvärdering av medicinsk teknik.

—	Utvecklingen av ojämlikhet i hälsa och effektiva politiska åtgärder.

—	Framtida hälso- och sjukvårdspersonal och dess behov , inbegripet digitala färdigheter .

—

Förbättrad aktuell , tillförlitlig, säker och trovärdig hälsoinformation och användning /återanvändning av hälsouppgifter, inklusive elektroniska patientjournaler, med vederbörlig hänsyn till skyddet av personuppgifter, inbegripet missbruk av personlig information om livsstil och hälsa, säkerhet, tillgänglighet, interoperabilitet, standarder, jämförbarhet och integritet.

—	Hälso- och sjukvårdssystemens förmåga att absorbera effekterna av kriser och anpassa sig till banbrytande innovationer.

—	Lösningar för medborgarnas och patienternas egenmakt, egenkontroll och samverkan med hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom social omsorg, till förmån för mer integrerad vård och en användarorienterad inriktning , samtidigt som lika tillträde beaktas .

—	Data, information, kunskap och bästa praxis från forskning om hälso- och sjukvårdssystemen på EU-nivå och globalt , på grundval av befintlig kunskap och befintliga databaser .

2. KLUSTRET ”KULTUR, KREATIVITET OCH INKLUDERANDE ▌SAMHÄLLEN”

2.1. Bakgrund

EU står för ett unikt sätt att kombinera ekonomisk tillväxt med mål för hållbar utveckling, socialpolitik, höga nivåer av social inkludering, gemensamma värderingar som omfattar demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och mångfald. Denna modell utvecklas ständigt och måste hantera utmaningar i form av bland annat globalisering, tekniska förändringar och växande ojämlikhet . ▌

EU ska främja en modell för inkluderande och hållbar tillväxt och samtidigt dra nytta av tekniska framsteg, öka förtroendet för och främja innovation av det demokratiska styret, främja utbildning, bekämpa ojämlikheter, arbetslöshet, marginalisering, diskriminering och radikalisering, garantera mänskliga rättigheter, främja kulturell mångfald och ett europeiskt kulturarv samt ge medborgarna makt genom social innovation. Hanteringen av migration och integration av migranter är också fortsatt prioriterade frågor. Forskning och innovation inom samhällsvetenskap, humaniora och konst samt i de kulturella och kreativa sektorerna är av grundläggande betydelse för att möta dessa utmaningar och uppnå EU:s mål. Framför allt ingår aspekter som rör samhällsvetenskap och humaniora i alla insatsområden i detta kluster.

▌

Utmaningarnas bredd, komplexitet och generations- och gränsöverskridande natur kräver åtgärder på olika EU-nivåer. Att åtgärda sådana avgörande sociala, politiska, kulturella och ekonomiska frågor ▌ enbart på nationell nivå skulle innebära ineffektiv resursanvändning, fragmenterade metoder och olika kunskaps- och kapacitetsnivåer.

▌

Forskning och innovationsverksamhet för att möta denna globala utmaning ska allmänt överensstämma med EU:s prioriteringar under Demokratisk förändring, Sysselsättning, tillväxt och investeringar, Rättvisa och grundläggande rättigheter, Migration, En djupare och rättvisare europeisk monetär union, Digitala inre marknaden. Den ska leva upp till Romagendans åtagande om att verka för ”ett socialt Europa” och ”en union som bevarar vårt kulturarv och främjar kulturell mångfald”. Den ska även stödja Europeiska pelaren för sociala rättigheter och den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration. ▌ Synergier kommer att utnyttjas med programmen för rättvisa och för rättigheter och värden, som stöder verksamhet på områdena rättvisa, offrens rättigheter, jämställdhet, icke-diskriminering, dataskydd och främjande av ett europeiskt medborgarskap samt med programmet Kreativa Europa, programmet för ett digitalt Europa och programmen Erasmus, Erasmus+ och Europeiska socialfonden+ .

Verksamheten kommer att direkt bidra till följande mål för hållbar utveckling: Hållbarhetsmål 1 – Utrotning av fattigdom, Hållbarhetsmål 3 – God hälsa och välbefinnande, Hållbarhetsmål 4 – Utbildning av god kvalitet, Hållbarhetsmål 5 – Jämställdhet, Hållbarhetsmål 8 – Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, Hållbarhetsmål 9 – Industri, innovationer och infrastruktur, Hållbarhetsmål 10 – Minskad ojämlikhet, Hållbarhetsmål 11 – Hållbara städer och samhällen, Hållbarhetsmål 16 – Fred, rättvisa och starka institutioner.

2.2. Insatsområden

2.2.1. Demokrati och styrning

Förtroendet för demokrati och etablerade politiska institutioner verkar minska. Missnöjet med politiken formuleras i ökad utsträckning av etablissemangskritiska och populistiska partier och visar sig också genom ökad nationalism. Till detta ska läggas bland annat socioekonomiska skillnader, höga migrationsflöden och säkerhetsproblem. För att möta dagens och framtidens utmaningar krävs ett nytänkande om hur demokratiska institutioner på alla nivåer måste anpassa sig till en situation med större mångfald, global ekonomisk konkurrens, snabba tekniska framsteg och digitalisering, där medborgarnas uppfattning av demokratins diskurs , praxis och institutioner är grundläggande.

Allmänna riktlinjer

—	Demokratins historia, utveckling och effektivitet, på olika nivåer och i olika former, ▌ utbildnings- , kultur- och ungdomspolitikens roll som hörnstenar i ett demokratiskt medborgarskap.

—	Den roll som socialt kapital och tillgång till kultur har i stärkandet av demokratiska dialoger, medborgardeltagande och öppna och tillitsfulla samhällen.

—	Innovativa och ansvarstagande metoder för att stödja transparens, tillgänglighet, respons, ansvarighet, trovärdighet, motståndskraft, effektivitet och legitimitet i demokratiskt styre med full respekt för de grundläggande och mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

—	Strategier för att hantera populism, rasism, polarisering, korruption, extremism, radikalisering och terrorism samt för att inkludera och engagera ▌ medborgarna och stärka deras egenmakt .

—	Analys och utveckling av social, ekonomisk och politisk inkludering och interkulturell dynamik i och utanför Europa.

—	Bättre förståelse för betydelsen av publicistiska normer och användargenererat innehåll i ett uppkopplat samhälle, och verktyg för att bekämpa desinformation.

—	Betydelsen av mångkulturalism , däribland andlig identitet, i förhållande till demokrati, medborgarskap och politiskt engagemang , och av EU:s grundläggande värden, däribland respekt, tolerans, jämställdhet, samarbete och dialog .

—	Stöd till forskning för att förstå identitet och tillhörighet som går utöver gemenskaper, regioner och nationer.

—	Inverkan på demokratin , integriteten och yttrandefriheten av tekniska och vetenskapliga framsteg, inklusive stordata, sociala nätverk och artificiell intelligens.

—	Beslutande, deltagande och direkt demokrati och samhällsstyrning samt aktivt och inkluderande medborgarskap, inbegripet den digitala dimensionen.

—

Ekonomiska och sociala ojämlikheters inverkan på politiskt deltagande och demokratisk samhällsstyrning, och forskning om i vilken utsträckning den kan bidra till att motverka ojämlikhet och bekämpa alla sorters diskriminering, inklusive könsdiskriminering, för att skapa en mer motståndskraftig demokrati.

—	Mänskliga, sociala och politiska dimensioner av brottslighet, dogmatism och radikalisering, i förhållande till dem som har hamnat eller riskerar att hamna i ett sådant beteende samt till dem som berörs eller kan beröras.

—	Bekämpande av desinformation, falska nyheter och hatpropaganda och dessas inverkan på utformningen av det offentliga rummet.

—	EU som internationell och regional aktör inom multilateral styrning, inbegripet nya strategier för vetenskapsdiplomati.

—	Rättssystemens effektivitet och förbättrad tillgång till rättvisa baserat på rättsväsendets oberoende, rättsliga principer och de mänskliga rättigheterna, med rättvisa, effektiva och transparenta metoder både i civilrättsliga och straffrättsliga frågor.

2.2.2. Kulturarv

Europas kulturella och kreativa sektorer bygger broar mellan konst, kultur, livsåskådningar och erfarenheter, kulturarv, näringsliv och teknik. Kulturella och kreativa näringar har dessutom en nyckelroll i återindustrialiseringen av Europa, de är en drivkraft för tillväxt och har en strategisk ställning för att utlösa nyskapande spridningseffekter inom andra branscher, såsom turism, detaljhandel, medier, digital teknik och ingenjörsverksamhet. Kulturarvet utgör en integrerad del av de kulturella och kreativa sektorerna och är väven i våra liv som ger mening åt samfund, grupper och samhällen, och en känsla av tillhörighet. Det är det som förbinder våra samhällens förflutna och framtid. En bättre förståelse av vårt kulturarv och hur det uppfattas och tolkas är avgörande för att kunna skapa ett inkluderande samhälle i Europa och världen över. Det är också en pådrivande kraft i europeiska, nationella, regionala och lokala ekonomier och en stark inspirationskälla för kreativa och kulturella näringar. Att ge tillgång till, bevara, skydda och återupprätta, tolka och utnyttja vårt kulturarvs fulla potential är viktiga uppgifter för dagens samhällen och för kommande generationer. Kulturarvet – såväl det materiella som det immateriella – är ett viktigt bidrag och inspirationskälla för konst, traditionellt hantverk, de kulturella och kreativa sektorerna samt entreprenörssektorn som driver hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och utrikeshandel. Mot bakgrund av detta behöver såväl innovation som resiliens inom ramen för kulturarvet beaktas i samarbete med lokalsamhällen och berörda parter. Det kan också fungera som ett medel för kulturdiplomati och som en faktor inom identitetsskapande och kulturell och social sammanhållning.

Allmänna riktlinjer

—	Studier i kulturarv och kulturvetenskap, med hjälp av spetsteknologi och innovativa metoder, inbegripet digital teknik.

—	Tillgång till och möjlighet att ta del av kulturarvet, med innovativa mönster och användningar och integrerande förvaltningstjänster.

—

Forskning i syfte att ge tillgång till kulturarvet genom ny teknik, däribland molntjänster, inbegripet men inte begränsat till ett samarbetsprojekt om det europeiska kulturarvet, och främjande och underlättande av överföring av kunskaper och färdigheter. En konsekvensbedömning kommer att föregå detta.

—	Hållbara affärsmodeller i syfte att stärka kulturarvssektorns ekonomiska grund.

—	Sammanföra kulturarvet med framväxande kreativa sektorer , inbegripet interaktiva medier, med social innovation .

—	Kulturarvets bidrag till hållbar utveckling genom bevarande, skydd , utveckling och återskapande av kulturlandskap, med EU som ett laboratorium för kulturarvsbaserad innovation och hållbar kulturell turism.

—	Bevarande, skydd, främjande, återupprättande och hållbar förvaltning av kulturarv och språk med hjälp av bland annat traditionella färdigheter och hantverk eller spetsteknologi, inklusive digital teknik.

—	Betydelsen av kulturminnen, traditioner, beteendemönster, intryck, trosuppfattningar, värderingar, känslan av tillhörighet och identiteter. Kulturens och kulturarvets betydelse i mångkulturella samhällen och mönster vad gäller kulturell inkludering och exkludering .

2.2.3. Sociala och ekonomiska förändringar

Europas samhällen genomgår djupgående socioekonomiska och kulturella förändringar, särskilt till följd av globalisering och tekniska innovationer. Samtidigt har inkomstskillnaderna ökat i flertalet europeiska länder (3). Framåtblickande politik behövs för att främja en hållbar tillväxt för alla , jämställdhet och välbefinnande och för att motverka ojämlikheter samt öka produktiviteten (även hur den mäts) och humankapitalet, motverka sociala ojämlikheter kopplade till bostadsort, förstå och hantera migrations- och integrationsutmaningar och stödja solidariteten mellan generationerna , interkulturell dialog och social rörlighet. Tillgängliga, inkluderande och högkvalitativa utbildnings- och fortbildningssystem behövs för en mer rättvis och välmående framtid.

Allmänna riktlinjer

—

Kunskapsbas för rådgivning om investeringar och åtgärder, särskilt för utbildning och fortbildning, för kompetens med högt mervärde, produktivitet, social mobilitet, tillväxt, social innovation och jobbskapande. Utbildningens och fortbildningens roll för att bekämpa ojämlikhet och understödja inkludering, inbegripet förebyggande av misslyckad skolgång .

—	Social hållbarhet bortom BNP-indikatorer, särskilt nya ekonomiska modeller och affärsmodeller och ny finansteknik.

—	Statistiska och andra ekonomiska instrument för att bättre förstå tillväxt och innovation mot bakgrund av svaga produktivitetsökningar och/eller strukturella ekonomiska utmaningar .

—	Nya styrningsmodeller inom framväxande ekonomiska områden och marknadsinstitutioner.

—	Nya typer av arbete, arbetets roll, kompetensutveckling, trender och förändringar på arbetsmarknaden och i inkomster i dagens samhälle, och deras inverkan på inkomstfördelningen, balansen mellan arbetsliv och privatliv, arbetsvillkor, icke-diskriminering, jämställdhet och social delaktighet.

—	Ökad förståelse av de samhälleliga förändringarna i Europa och deras inverkan.

—	Sociala, tekniska och ekonomiska förändringars inverkan på tillgången till säkra, hälsosamma och hållbara bostäder till ett överkomligt pris.

—	Skatte- och bidragssystem tillsammans med social trygghet och sociala investeringar i syfte att reducera ojämlikhet på ett rättvist och hållbart sätt och hantera ▌ effekterna av teknik, demografi och mångfald.

—	Modeller för inkluderande och hållbar utveckling och tillväxt för stadsområden, mindre tätorter och landsbygdsområden.

—

Förståelse av människors rörlighet och dess effekter i samband med sociala och ekonomiska förändringar, beaktade ur globalt och lokalt perspektiv för bättre migrationsstyrning, respekt för skillnader, långsiktig integration av migranter, inklusive flyktingar, samt förståelse av effekterna av relaterade politiska insatser ; respekt för internationella åtaganden och mänskliga rättigheter samt frågor rörande utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete ; större och förbättrad tillgång till utbildning av hög kvalitet, fortbildning, arbetsmarknaden, kultur, stödtjänster, ett aktivt och inkluderande medborgarskap, särskilt för sårbara kategorier , inbegripet migranter .

—	Hantering av de huvudsakliga utmaningarna rörande europeiska modeller för social sammanhållning, invandring, integration, demografiska förändringar, åldrande, funktionsnedsättning, utbildning, fattigdom och socialt utanförskap.

—	Avancerade strategier och innovativa metoder för jämställdhet inom alla sociala, ekonomiska och kulturella områden, och för att hantera könsdiskriminering och könsrelaterat våld.

—	Utbildningssystem för att främja och på bästa sätt utnyttja EU:s digitala omvandling, även för att hantera riskerna i samband med globala beroendeförhållanden och tekniska innovationer, särskilt nya risker på nätet, etiska frågor, socioekonomisk ojämlikhet och radikala förändringar på marknaderna.

—	Modernisering av offentliga myndigheters styrnings- och förvaltningssystem för att engagera medborgarna och tillgodose deras förväntningar när det gäller tillhandahållande av tjänster, transparens, tillgänglighet, öppenhet, ansvarighet och fokus på användaren.

▌

3. KLUSTRET ”CIVIL SÄKERHET FÖR SAMHÄLLET”

3.1. Bakgrund

Det europeiska samarbetet har bidragit till en aldrig tidigare skådad era av fred, stabilitet och välstånd på den europeiska kontinenten. EU måste dock svara på de utmaningar som uppstår till följd av ihållande hot mot vårt alltmer komplexa och digitaliserade samhälles säkerhet. Terroristattacker och radikalisering samt it-angrepp och hybridhot utgör stora säkerhetsproblem och sätter särskild press på samhället. Nya säkerhetshot som växer fram på grund av ny teknik i den nära framtiden fordrar också uppmärksamhet. Framtidens säkerhet och välstånd är beroende av förbättrad förmåga att skydda Europa mot sådana hot. Dessa hot kan inte hanteras enbart med hjälp av tekniska medel, utan kräver kunskaper om människorna, deras historia, kultur och beteende, och etiska överväganden vad gäller balansen mellan säkerhet och frihet. Europa måste dessutom säkerställa sitt oberoende av säkerhetskritisk teknik och stödja utvecklingen av banbrytande säkerhetsteknik.

Europeiska medborgare, statliga institutioner, EU-organ och ekonomin måste skyddas från det fortsatta hotet från terrorism och organiserad brottslighet, inklusive olaglig handel med skjutvapen, olaglig narkotikahandel, människohandel och olaglig handel med kulturföremål. Kriminalitetens och den våldsbejakande radikaliseringens mänskliga och sociala dimensioner kräver bättre förståelse för att man ska kunna förbättra den offentliga politiken i ett säkerhetshänseende. Att stärka skyddet och säkerheten genom bättre gränsförvaltning, både av sjö- och landgränser, är också av avgörande betydelse. It-brottsligheten ökar och tillhörande risker diversifieras i takt med ekonomins och samhällets digitalisering. EU måste fortsätta sina ansträngningar för att förbättra it-säkerheten, den digitala integriteten och skyddet av personuppgifter och för att bekämpa spridning av falsk och skadlig information, för att garantera demokratisk, social och ekonomisk stabilitet. Ytterligare ansträngningar krävs för att begränsa de effekter på människors liv och försörjning som de extrema väderfenomenen får och som förstärks av klimatförändringen, såsom översvämningar, stormar, värmeböljor eller torka som orsakar skogsbränder, markförsämring och andra naturkatastrofer, såsom jordbävningar. Både naturkatastrofer och sådana katastrofer som orsakas av människan kan äventyra viktiga samhällsfunktioner och kritisk infrastruktur, såsom kommunikationer, hälso- och sjukvård, livsmedels-, dricksvatten- och energiförsörjning samt säkerhet och myndigheter.

Detta kräver både teknisk forskning och forskning kring de inblandade mänskliga faktorerna i syfte att förbättra motståndskraften mot katastrofer, inbegripet, där så är lämpligt, provning av tillämpningar, fortbildning, it-hygien och utbildning inom it-området. Mer insatser krävs för att utvärdera resultaten från säkerhetsforskningen och främja spridningen av dessa resultat.

Detta kluster kommer att eftersträva synergier med i synnerhet programmen Fonden för inre säkerhet, Fonden för integrerad gränsförvaltning och programmet för ett digitalt Europa samt ett förbättrat samarbete vad gäller forskning och innovation mellan mellanstatliga byråer och organisationer, inbegripet genom mekanismer för utbyte och samråd, exempelvis på insatsområdet Skydd och säkerhet.

Säkerhetsforskning ingår i de mer övergripande EU-insatserna mot säkerhetshot. Den bidrar till processen för kapacitetsutveckling genom att möjliggöra framtida tillgänglighet till teknik och applikationer för att kompensera brister i kapaciteten som identifierats av beslutsfattare, yrkesverksamma och organisationer från det civila samhället. Finansieringen av forskning genom EU:s ramprogram motsvarar redan omkring 50 % av de samlade offentliga utgifterna för säkerhetsforskning i EU. Tillgängliga instrument kommer att utnyttjas fullt ut, inbegripet det europeiska rymdprogrammet (Galileo och Egnos, Copernicus, europeiska rymdövervakningssystemet och statlig satellitkommunikation). Forskning och innovation inom ramen för detta program kommer att vara inriktad enbart på civila tillämpningar, men samordning med EU-finansierad försvarsforskning kommer att eftersträvas i syfte att stärka synergier, med tanke på att det finns teknik med dubbla användningsområden. Dubbelfinansiering ska undvikas. Gränsöverskridande samarbete bidrar till att utveckla en inre marknad för säkerhet och förbättrar industrins resultat, vilket är grundläggande för EU:s självständighet. Vederbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas människors förståelse och uppfattning av säkerhet.

Säkerhetsforskningen är ett svar på Romagendans åtagande att arbeta för ”ett tryggt och säkert Europa” och bidrar till en verklig och ändamålsenlig säkerhetsunion.

Verksamheten kommer att direkt bidra till följande mål för hållbar utveckling: Hållbarhetsmål 16 – Fred, rättvisa och starka institutioner.

3.1.1. Katastroftåliga samhällen

Naturkatastrofer kan ha många olika orsaker, antingen naturliga eller förorsakade av människor, inklusive terroristattacker, klimatrelaterade och andra extrema händelser (bland annat stigande havsnivåer), skogsbränder, värmeböljor, översvämningar, torka, ökenspridning, jordbävningar, flodvågor och vulkanutbrott, vattenkriser, rymdväderhändelser, industri- och transportkatastrofer, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära händelser samt samverkande risker. Syftet är att förhindra och minska förlusten av människoliv, skador på hälsa och miljö, trauman och ekonomiska och materiella skador från naturkatastrofer, säkra en tryggad försörjning vad gäller livsmedel , läkemedel, sjukvård och vatten samt förbättra förståelsen och minska riskerna för katastrofer och förbättra återhämtningen efter katastrofer. Detta innebär att man täcker in hela spektrumet av krishantering, från förebyggande och utbildning till krishantering och hantering av situationer efter kriser och motståndskraft.

Allmänna riktlinjer

—	Tekniker, funktioner och styrning för insatspersonal vid katastrofinsatser i kris- och katastrofsituationer och efter katastrofer samt i första skedet av återhämtningsfasen .

—

Samhällets förmåga att bättre förhindra, hantera och minska riskerna för katastrofer, t.ex. genom naturbaserade lösningar, genom att förbättra förmågan att göra prognoser, förebyggande åtgärder, beredskap och insatser mot befintliga och nya risker och dominoeffekter, konsekvensbedömning och en bättre förståelse av den mänskliga faktorn i riskhanterings- och riskkommunikationsstrategier .

—	Mer effektivt stödja Sendai-ramverkets ”build-back-better”-filosofi genom bättre förståelse för återhämtning efter katastrofer och forskning om effektivare riskbedömning efter katastrofer.

—	Driftskompatibilitet mellan olika typer av utrustning och förfaranden för att underlätta operativt samarbete över gränserna och en integrerad EU-marknad.

3.1.2. Skydd och säkerhet

Det finns ett behov av att skydda medborgarna mot och reagera på säkerhetshot från brottslig och terroristverksamhet och hybridhot, att skydda människor, offentliga platser och kritisk infrastruktur från både fysiska attacker (inklusive CBRN-E-incidenter) och cyberattacker, att bekämpa terrorism och våldsbejakande radikalisering, bland annat genom förståelse och motarbetande av terroristers idéer och uppfattningar, att förhindra och bekämpa allvarliga brott, inklusive it-brottslighet och organiserad brottslighet (t.ex. piratkopiering och förfalskning av produkter) , att stödja brottsoffer, att spåra kriminella finansiella flöden, att ta fram nya kriminaltekniska resurser, att stödja användningen av data för brottsbekämpning och säkra uppgiftsskydd vid brottsbekämpning, att stärka gränsskyddsförmågan, att stödja gränsförvaltningen vid EU:s luft-, land- och sjögränser för flödet av personer och varor och att förstå den mänskliga faktorn i alla dessa säkerhetshot och i arbetet med att förebygga och minska dem . Det är viktigt att bibehålla flexibiliteten för att snabbt hantera nya och oförutsedda säkerhetsutmaningar som kan uppstå.

Allmänna riktlinjer

—

Innovativa metoder och tekniker för säkerhetsaktörer (såsom polis, brandkår, hälso- och sjukvård, gränsbevakning och kustbevakning, tullkontor), särskilt inom ramen för den digitala omvandlingen och samverkansförmågan mellan säkerhetsstyrkor, operatörer av infrastruktur, organisationer i det civila samhället, och personal som förvaltar öppna platser.

—	Analys av gränsöverskridande brottslighet, avancerade metoder för snabbt, pålitligt, enhetligt och integritetsfrämjande utbyte och insamling av data samt bästa praxis.

—

Mänskliga och socioekonomiska dimensioner av brottslighet och radikalisering när det gäller de som ägnar sig eller riskerar att ägna sig åt sådant beteende samt de som berörs eller kan komma att beröras , inklusive förståelse och motarbetande av terroristers idéer och uppfattningar och brott som grundar sig på kön, sexuell läggning eller rasdiskriminering .

—

Analys av säkerhetsaspekterna av ny teknik såsom DNA-sekvensering, genredigering, nanomaterial och funktionella material, artificiell intelligens, autonoma system, drönare, robotteknik, kvantdatorteknik, kryptovalutor, 3D-skrivare och kroppsburna enheter, blockkedjor och ökad medvetenhet hos medborgarna, offentliga myndigheter och företagen i syfte att förhindra uppkomsten av nya säkerhetsrisker och för att minska befintliga risker, inbegripet risker med denna nya teknik ▌ .

—	Förbättrad prognos- och analysförmåga för beslutsfattande och på strategisk nivå avseende säkerhetshot.

—	Skydd av kritisk infrastruktur och öppna och offentliga platser mot fysiska och digitala hot och hybridhot, inbegripet effekterna av klimatförändringar.

—	Övervakning och bekämpning av desinformation och falska nyheter med inverkan på säkerheten , inklusive utveckling av förmåga att upptäcka källorna till manipulering .

—	Teknisk utveckling för civila tillämpningar som, i förekommande fall, kan stärka samverkansförmågan mellan civilskydd och militära styrkor.

—	Driftskompatibilitet mellan olika typer av utrustning och förfaranden för att underlätta operativt samarbete över gränserna , mellan stater och mellan organ och utveckla en integrerad EU-marknad.

—	Utveckling av verktyg och metoder för en effektiv och ändamålsenlig integrerad gränsförvaltning, särskilt i syfte att öka insatsförmågan och förbättra kapaciteten att övervaka förflyttningar över de yttre gränserna för att öka upptäcktsrisken, incidenthanteringen och förebyggandet av brottslighet.

—	Upptäckt av bedrägerier vid gränsövergångsställen och genom hela leveranskedjan, inbegripet identifiering av förfalskade eller på annat sätt manipulerade handlingar och upptäckt av människohandel och handel med olagliga varor.

—	Säkerställande av skyddet av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet, särskilt mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen , inbegripet uppgifternas konfidentialitet och integritet och spårbarhet för alla transaktioner och processer .

—	Utveckling av teknik för identifiering av förfalskade produkter, för bättre skydd av originaldelar och originalvaror samt för kontroller av fraktade produkter.

3.1.3. It-säkerhet

Fientlig internetverksamhet inte bara hotar våra ekonomier utan även våra demokratiers funktion, våra friheter och våra värderingar. It-hot är ofta brottsliga, vinstmotiverade, men de kan också vara politiska och strategiska. Vår framtida säkerhet , frihet, demokrati och välstånd är beroende av att vi förbättrar vår förmåga att skydda EU mot it-hot. Den digitala omvandlingen kräver i hög grad att it-säkerheten förbättras för att säkerställa skydd av det stora antal enheter i sakernas internet som förväntas vara anslutna till internet, och en säker drift av nätverk och informationssystem, bl.a. för kraftnät, leverans och distribution av dricksvatten, fordon och transportsystem , sjukhus, finanser, offentliga institutioner, fabriker och hushåll. Europa måste bygga upp sin motståndskraft mot it-angrepp och skapa effektiva avskräckningsmedel på it-området , samtidigt som man ser till att dataskyddet och medborgarnas frihet stärks . Det ligger i EU:s intresse vidareutveckla och bibehålla grundläggande strategisk kapacitet inom it-säkerhet för att trygga den digitala inre marknaden och särskilt säkerställa skyddet av kritiska nätverk och av informationssystem samt tillhandahålla grundläggande it-säkerhetstjänster. Unionen ska vara i stånd att på egen hand säkra sina digitala tillgångar och konkurrera på den globala it-säkerhetsmarknaden.

Allmänna riktlinjer

—	Teknik i hela den digitala värdekedjan (från säkra komponenter och kvantumresistent kryptering till självreparerande programvaror och nätverk).

—	Teknik , metoder, standarder och bästa praxis för att ta itu med ▌ hot mot it-säkerhet, förutse framtida behov och upprätthålla en konkurrenskraftig europeisk industri , inbegripet verktyg för elektronisk identifiering, upptäckt av hot, it-hygien samt utbildning och utbildningsresurser .

—	Ett öppet samarbete för det europeiska kompetensnätverket och kompetenscentrumet för it-säkerhet.

4. KLUSTRET ”DIGITALA FRÅGOR, INDUSTRI OCH RYMDEN”

4.1. Bakgrund

För att säkerställa industrins konkurrenskraft och kapaciteten att ta itu med framtida globala utmaningar måste EU öka sitt tekniska oberoende och sin vetenskapliga, tekniska och industriella kapacitet inom nyckelområden som ligger till grund för omvandlingen av vår ekonomi , samt arbetslivet och samhället.

EU-industrin står för ett av fem arbetstillfällen och två tredjedelar av den privata sektorns FoU-investeringar och 80 % av EU:s export. En ny våg av innovation som innebär en sammanslagning av fysisk och digital teknik kommer att ge stora möjligheter för EU:s näringsliv och förbättra livskvaliteten för EU-medborgarna.

Digitaliseringen är en viktig drivkraft. Allt eftersom den fortsätter i snabb takt inom alla sektorer, blir investeringar på prioriterade områden, som sträcker sig från pålitlig artificiell intelligens till nästa generations internet, högpresterande datorsystem, fotonik , kvantteknik, robotteknik och mikro- och nanoelektronik, avgörande för styrkan i vår ekonomi och vårt samhälles hållbarhet. Att investera, producera och använda digital teknik ger ett uppsving för EU:s ekonomiska tillväxt, motsvarade en ökning på 30 % bara mellan 2001 och 2011. I detta sammanhang är de små och medelstora företagens roll i EU grundläggande, både när det gäller tillväxt och sysselsättning. Användningen av digital teknik bland små och medelstora företag främjar konkurrenskraften och hållbarheten.

Viktig möjliggörande teknik (4) för att kombinera den digitala och den fysiska världen, är central för denna nya våg av innovation. Investeringar i forskning, utveckling, demonstration och spridning av viktig möjliggörande teknik och åtgärder för att garantera en trygg, hållbar och överkomlig tillgång till råvaror och avancerade material kommer att säkra EU:s strategiska självständighet och hjälpa EU-industrin att minska sina koldioxidutsläpp och sin miljöpåverkan påtagligt.

Satsningar på specifik framtida och ny teknik kommer också att fortsätta på lämpligt sätt.

Rymden är strategiskt viktig: omkring 10 % av EU:s BNP beror på användningen av rymdtjänster. EU har en rymdsektor i världsklass: här finns en stark satellittillverkningsindustri och en dynamisk sektor för följdtjänster. Rymdsektorn ger viktiga verktyg för kontroll, kommunikation, navigering och övervakning, och skapar många nya affärsmöjligheter, särskilt i kombination med digital teknik och andra datakällor. EU måste dra nytta av dessa möjligheter genom att till fullo utnyttja potentialen hos sina rymdprogram Copernicus, Egnos och Galileo, och genom att skydda rymdbaserad och markbaserad infrastruktur mot hot från rymden.

EU har en unik möjlighet att bli världsledande och öka sin andel av världsmarknaderna genom att demonstrera hur digital omvandling, ledarskap inom viktig möjliggörande teknik och rymdteknik, övergången till en koldioxidsnål, cirkulär ekonomi och konkurrenskraft kan förstärka varandra genom vetenskaplig och teknisk spetskompetens.

För att en digitaliserad, cirkulär, koldioxidsnål och utsläppssnål ekonomi ska bli verklighet krävs åtgärder på EU-nivå på grund av komplexiteten i värdekedjorna, teknikens systemomfattande och tvärvetenskapliga karaktär och dess höga utvecklingskostnader, samt den sektorsövergripande karaktären hos de problem som ska lösas. EU måste se till att alla aktörer i näringslivet och samhället i stort kan dra nytta av avancerad och ren teknik och digitalisering. Teknikutveckling kommer inte att räcka. Samhällets förståelse av dessa tekniker och denna utveckling är avgörande för engagerade slutanvändare och beteendeförändringar .

Industriinriktad infrastruktur, inbegripet pilotprojekt, kommer att hjälpa företag i EU och särskilt små och medelstora företag att införa denna teknik och nå bättre innovationsresultat, och får även underlättas av andra EU-program.

Ett starkt engagemang från näringslivet och det civila samhället är avgörande för att fastställa prioriteringar och ta fram agendor för forskning och innovation, öka hävstångseffekten hos offentlig finansiering genom privata och offentliga investeringar samt säkerställa bättre spridning av resultaten. Samhällets förståelse och acceptans , inklusive beaktande av utformningen av produkter, varor och tjänster, är viktiga förutsättningar för framgång, liksom en ny agenda för industrikompetens och standardisering.

Att sammanföra digitala verksamheter, viktig möjliggörande teknik och rymdteknik, samt en hållbar råvaruförsörjning, kommer att möjliggöra ett mer systematiskt tillvägagångssätt och en snabbare och mer djupgående digital och industriell omvandling. Detta kommer att se till att forskning och innovation på dessa områden bidrar till genomförandet av EU:s politik för industri, digitalisering, miljö, energi och klimat, en cirkulär ekonomi, råvaror och avancerade material och rymden.

Komplementariteten kommer att säkerställas med verksamhet , särskilt inom programmet för ett digitalt Europa och rymdprogrammet, samtidigt som man respekterar avgränsningen mellan ▌ programmen och undviker överlappning.

Verksamheten kommer att direkt bidra till följande mål för hållbar utveckling: Hållbarhetsmål 8 – Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, Hållbarhetsmål 9 – Industri, innovation och infrastruktur, Hållbarhetsmål 12 – Ansvarsfull konsumtion och produktion, Hållbarhetsmål 13 – Klimatåtgärder.

4.2. Insatsområden

4.2.1. Tillverkningsteknik

Tillverkning är en viktig drivkraft för sysselsättningen och välståndet i EU och står för över tre fjärdedelar av EU:s totala export och över 100 miljoner direkta och indirekta arbetstillfällen. Den viktigaste utmaningen för EU:s tillverkningsindustri är att förbli konkurrenskraftig på global nivå med smartare och mer skräddarsydda produkter med ett högt mervärde, som tillverkas till mycket lägre energikostnader och mycket lägre kostnader för materiella resurser och med minskat koldioxidavtryck och minskad miljöpåverkan . Kreativa och kulturella inslag , liksom perspektiv från samhällsvetenskap och humaniora om förhållandet mellan teknik och människor i produktionen, kommer att vara avgörande för att bidra till att skapa mervärde. Effekterna på arbetslivet och sysselsättningen kommer också att studeras.

Allmänna riktlinjer

—

Banbrytande tillverkningsteknik, som t.ex. bioteknisk produktion, tillsatstillverkning, industriell , samarbetsinriktad, flexibel och intelligent robotteknik, mänskliga integrerade produktionssystem, främjas också genom EU:s nätverk av industriinriktad infrastruktur , som tillhandahåller tjänster för att skynda på den tekniska omvandlingen och utnyttjandet av EU:s industri .

—

Banbrytande innovationer med hjälp av möjliggörande teknik genom hela värdekedjan. Exempel på detta omfattar konvergerande teknik, artificiell intelligens, s.k. digital twin, dataanalys, kontrollteknik, sensorteknik, industriell , samarbetsinriktad och intelligent robotteknik, människocentrerade system, bioteknisk produktion, avancerade batterier och väte, inbegripet väte som baseras på förnybara energikällor, bränslecellsteknik samt avancerad plasma- och laserteknik .

—	Färdigheter, arbetsplatser och företag som är helt anpassade till ny teknik, i linje med EU:s sociala värden.

—	Flexibla, precisa, felfria, hållbara och klimatneutrala kognitiva lågutsläpps- och lågavfallsanläggningar i linje med den cirkulära ekonomin , intelligenta och energieffektiva tillverkningssystem som uppfyller kundernas behov.

—	Banbrytande innovationer inom teknik för utforskning av byggarbetsplatser, för en fullständig automatisering för montering på platsen och prefabricerade komponenter.

4.2.2. Viktig digital teknik

Att upprätthålla och självständigt utveckla stark utformnings- och produktionskapacitet inom viktig digital teknik, som t.ex. mikro- och nanoelektronik, mikrosystem, fotonik, programvara och cyberfysiska system samt deras integration liksom avancerade material för dessa tillämpningar, kommer att vara avgörande för ett konkurrenskraftigt medborgarinriktat och socialt EU.

Allmänna riktlinjer

—	Mikro- och nanoelektronik , inbegripet utformning och tillverkningskoncept , komponenter och tillverkningsutrustning som svarar mot de särskilda kraven i den digitala omvandlingen och globala utmaningar i fråga om prestanda, funktion, energi- och materialförbrukning och integration.

—	Effektiv och säker fjärranalys- och aktiveringsteknik och deras samintegration med datorstödda enheter som drivkraft för industrin och sakernas internet, inbegripet innovativa lösningar för flexibla och anpassliga material för människovänliga samverkande föremål.

—	Teknik som komplement eller alternativ till nanoelektronik, såsom ▌ integrerad kvantdatorteknik , överföring och fjärranalys samt neuromorfiska datorkomponenter och spinntronik .

—

Dataarkitektur , acceleratorer och processorer med lågeffekt för en rad olika tillämpningar, inklusive neuromorfiska datorsystem för drift av applikationer med artificiell intelligens, ”edge computing”, digitalisering av industrin, stordata och molntjänster , smart energi samt uppkopplad och automatiserad mobilitet .

—	Formgivning för datorhårdvara med starka garantier för pålitligt utförande, med inbyggda integritets- och säkerhetsskydd för input/output , kvantdatorteknik samt bearbetningsinstruktion och lämpliga människa-maskingränssnitt .

—	Fotonik som möjliggör tillämpningar med banbrytande framsteg i fråga om funktionalitet , integrering och prestanda.

—	System- och reglerteknik för att stödja flexibla, utvecklingsbara och helt autonoma system för tillförlitliga applikationer som samverkar med den fysiska världen och med människor , inbegripet i industriella och säkerhetskritiska områden.

—	Programvaruteknik som förbättrar programvarans kvalitet , it-säkerhet och tillförlitlighet med ökad livslängd, och samtidigt ökar produktiviteten och inför inbyggd artificiell intelligens och motståndskraft i programvaran och dess arkitektur .

—	Ny teknik som gör att den digitala tekniken expanderar ▌ .

4.2.3. Ny möjliggörande teknik

Viktig möjliggörande teknik har visat sin potential att stimulera innovation inom många olika sektorer (5) . För att underlätta utvecklingen av ny möjliggörande teknik och bidra till kommande innovation måste transformativa forskningsteman kartläggas och stödjas från ett tidigt förberedande stadium ända fram till demonstrationer i pilottillämpningar. Dessutom måste nya, ofta tvärvetenskapliga grupper bistås för att nå den kritiska massa som gör det möjligt för dem att systematiskt ta fram och färdigutveckla lovande teknik. Målet är att ny möjliggörande teknik ska bli så pass färdigutvecklad att den kan ingå i färdplaner för industriell forskning och innovation.

Allmänna riktlinjer

—	Stöd till framtida och framväxande utveckling inom viktig möjliggörande teknik.

—	Stöd till nya grupper som har en människocentrerad strategi redan från början.

—	Utvärdering av de omstörtande möjligheter som ny framväxande industriell teknik har och dess inverkan på människor, företag, samhället och miljön, och skapande av gränssnitt med industriella färdplaner.

—	Utvidgning av den industriella basen för antagande av teknik och innovation med genombrottspotential, inklusive utveckling av mänskliga resurser och i ett globalt sammanhang.

4.2.4. Avancerade material

EU är världsledande inom avancerade material och tillhörande processer, som står för 20 % av dess industri och utgör grunden för nästan alla värdekedjor genom omvandling av råvaror. För att förbli konkurrenskraftigt och uppfylla medborgarnas behov av hållbara, säkra och avancerade material måste EU investera i forskning om nya material, bl.a. biobaserade material och resurseffektiva, innovativa byggnadsmaterial, och förbättra materialens hållbarhet och återvinnbarhet, minska koldioxidavtrycket och miljöpåverkan samt stimulera sektorsöverskridande industriell innovation genom att stödja nya tillämpningar i alla industrisektorer. Dessutom har avancerade material en enorm inverkan på medborgarnas behov.

Allmänna riktlinjer

—

Material (t.ex. polymerer, bio-, nano-, tvådimensionella, smarta material och multimaterial (inklusive lignocellulosa), kompositer, metaller och legeringar) och avancerade material (t.ex. kvantteknik, flexibla, fotoniska och supraledande material) med nya egenskaper och funktionalisering som uppfyller lagstadgade krav (samtidigt som detta inte får leda till ökat tryck på miljön under hela deras livscykel, från produktion till användning och uttjänthet).

—

Integrerade materialprocesser och produktion enligt ett kundorienterat och etiskt förhållningssätt, inbegripet standardförberedande verksamhet och livscykelanalyser, utvinning och förvaltning av råvaror, hållbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet, säkerhet, riskbedömning för folkhälsan och miljö- och riskhantering.

—	Avancerade materialnyckelfaktorer såsom karakterisering (t.ex. för kvalitetssäkring), modellering och simulering , utprovning och uppgradering.

—

Ett EU-ekosystem för innovation av teknikinfrastruktur (6), som är nätverksbaserat och tillgängligt för alla relevanta aktörer, som identifieras och prioriteras i samförstånd med medlemsstaterna, som tillhandahåller tjänster för att påskynda den tekniska omvandlingen och utnyttjandet av EU:s industri, i synnerhet små och medelstora företag. Detta ska omfatta samtliga viktiga tekniker som krävs för att underlätta innovation på materialområdet.

—	Lösningar som bygger på avancerade material för kulturarv, design, arkitektur och kreativitet i allmänhet, med ett starkt fokus på användaren för att tillföra mervärde till industrisektorer och de kreativa näringarna.

4.2.5. Artificiell intelligens och robotteknik

Att göra föremål och apparater intelligenta och uppkopplade är en av de stora trenderna. Forskare och innovatörer som utvecklar artificiell intelligens (AI) och tillämpningar inom robotteknik och andra områden kommer att vara viktiga drivkrafter för framtida ekonomisk tillväxt och produktivitetstillväxt. Många sektorer, inbegripet hälso- och sjukvårdssektorn, tillverkningsindustrin, varvsindustrin, byggnadsindustrin , tjänsteindustrin och jordbruket, kommer att använda och vidareutveckla denna viktiga möjliggörande teknik i andra delar av ramprogrammet. Utvecklingen av AI måste ske på ett öppet sätt i hela EU och måste säkerställa att AI-baserade tillämpningar är säkra samt samhällsmässigt och miljömässigt hållbara, och ta ställning till etiska aspekter redan från början , bedöma riskerna och begränsa riskerna för missbruk och oavsiktliga diskrimineringsgrunder, såsom kön, hudfärg eller funktionshinder . Det måste också säkerställas att AI kan utvecklas inom en väl samordnad ram som respekterar EU:s värderingar och etiska principer samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta program kommer att kompletteras med åtgärder som anges inom programmet för ett digitalt Europa.

Allmänna riktlinjer

—	Möjliggörande av AI-teknik, t.ex. förklarlig AI, etisk AI, AI som kontrolleras av människor, oövervakad maskininlärning och dataeffektivitet samt avancerad människa-maskin-interaktion och maskin-maskin-interaktion .

—	Säker, smart , kollaborativ och effektiv robotteknik och komplexa innefattande och autonoma system.

—	Människocentrerad AI-teknik för AI-baserade lösningar.

—	Utveckling av och nätverkssamarbete i fråga om forskningskompetens inom AI i hela Europa utifrån ett öppet samarbetsperspektiv och samtidig utveckling av kapaciteten för sluten provning .

—	Användning av AI och robotteknik som stöd till personer med funktionshinder och inkludering av marginaliserade personer.

—	Teknik för öppna AI-plattformar, inbegripet programvarualgoritmer, databaser, agentbaserade system, robotteknik och plattformar för autonoma system.

4.2.6. Nästa generations internet

Internet har blivit en viktig faktor för den digitala omvandlingen i alla sektorer av ekonomin och samhället. EU bör ta ledningen när det gäller att driva på nästa generations internet mot ett människoinriktat ekosystem i linje med våra sociala och etiska värderingar. Investeringar i teknik och programvara för nästa generations internet kommer att förbättra EU:s industriella konkurrenskraft i den globala ekonomin. Att optimera spridning inom hela EU kommer att kräva omfattande samarbete mellan berörda parter. Etiska normer som reglerar nästa generations internet bör också övervägas.

Allmänna riktlinjer

—

Teknik och system för tillförlitliga och energieffektiva infrastrukturer för smarta nät och tjänster (konnektivitet bortom 5G, programvarustyrda infrastrukturer, sakernas internet, system-av-system , molninfrastrukturer, nästa generations optiska nät, kognitiva kvantmoln och kvantinternet, integrering av satellitkommunikation ), som möjliggör funktioner i realtid, virtualisering och decentraliserad förvaltning (ultrasnabb och flexibel radio, ”edge computing”, delade sammanhang och kunskaper) för att säkerställa skalbar, effektiv och tillförlitlig och trovärdig nätprestanda som lämpar sig för massiv utveckling av tjänster .

—

Nästa generations internets applikationer och tjänster för konsumenterna, industrin och samhället som bygger på förtroende, rättvisa, interoperabilitet, bättre användarkontroll av data, öppen tillgång till språk, nya multimodala samverkanskoncept, inkluderande och starkt individanpassad tillgång till föremål, information och innehåll, bland annat immersiva och trovärdiga medier, sociala medier och sociala nätverk , och företagsmodeller för transaktioner och tjänster över delad infrastruktur .

—

Programvarubaserad mellanvara, inbegripet teknik för distribuerade liggare såsom blockkedjor , som fungerar i mycket distribuerade miljöer, underlättar datakartläggning och dataöverföring mellan hybridinfrastrukturer med inbyggt uppgiftsskydd och integrerar artificiell intelligens, dataanalys, säkerhet och kontroll i internetapplikationer och internettjänster som bygger på det fria flödet av data och kunskap.

4.2.7. Avancerade datorsystem och stordata

Högpresterande datorsystem och stordata har blivit en nödvändighet i den nya globala dataekonomin, där den som har störst datakapacitet vinner. Högpresterande datorsystem och analys av stordata ska uppmuntras i hela EU och är av avgörande betydelse för beslutsfattande, vetenskapligt ledarskap, innovation och industriell konkurrenskraft samt för att upprätthålla den nationella suveräniteten samtidigt som man respekterar etiska frågor . Dessa verksamheter kommer att kompletteras med åtgärder inom programmet för ett digitalt Europa.

Allmänna riktlinjer

—

Högpresterande datorsystem: nästa generation av viktiga tekniker och system i exaskala och post-exaskala (t.ex. mikroprocessorer med låg effekt, programvara, systemintegration), algoritmer, koder och applikationer, analysverktyg och testanläggningar, industriella pilottestanläggningar och pilottjänster, stöd till forskning och innovation , företrädesvis med deltagande från alla medlemsstater, för en infrastruktur med högpresterande datorsystem av världsklass, inbegripet de första hybridinfrastrukturerna för högpresterande datorsystem/kvantdatorteknik och för delade tjänster i EU.

—

Stordata: dataanalys med extrem prestanda, inbyggt integritetsskydd i analysen av personuppgifter och konfidentiella stordata, tekniker för fullskaliga dataplattformer för återanvändning av industriella, personliga och öppna data, datahantering, interoperabilitet och länkverktyg, dataapplikationer för globala utmaningar samt data science-metoder.

—	Minskat koldioxidavtryck för IKT-processer, som omfattar maskinvara, arkitektur, kommunikationsprotokoll, programvara, sensorer, nät, lagring och datacentraler samt standardiserade bedömningar.

4.2.8. Cirkulära industrier

Europa ligger i framkanten av den globala övergången till en cirkulär ekonomi. Europas industri bör bli cirkulär: värdet av resurser, material och produkter bör upprätthållas under mycket längre tid än i dag och nya värdekedjor bör dessutom skapas. Medborgarnas engagemang är av avgörande betydelse.

Primära råvaror kommer att fortsätta att spela en viktig roll i den cirkulära ekonomin och uppmärksamhet måste ägnas deras hållbara utvinning, användning och produktion. Säkra och hållbara materialkretslopp ska säkerställas. Dessutom bör helt nya material , däribland biobaserade material , produkter och processer utformas för cirkularitet. Uppbyggnaden av en cirkulär industri kommer att innebära flera fördelar för Europa. Den kommer att medföra en säker, hållbar och överkomlig tillgång på råvaror, vilket i sin tur kommer att skydda industrin mot resursknapphet och prisvolatilitet. Den kommer också att skapa nya affärsmöjligheter och innovativa och mer resurs- och energieffektiva produktionssätt . Forskning och utveckling inriktad på utveckling av mindre farliga ämnen kommer att uppmuntras och stimuleras.

Målet är att utveckla överkomliga banbrytande innovationer och utnyttja en kombination av avancerade tekniker och processer för att utvinna största möjliga nytta av alla resurser.

Allmänna riktlinjer

—	Industriell symbios med resursflöden mellan produktionsanläggningar, sektorer och tätorter. Processer och material, för att transportera, omvandla, återanvända och lagra resurser, varigenom tillvaratagandet av biprodukter, avfall , avloppsvatten och koldioxid kombineras.

—	Tillvaratagande och livscykelanalyser av material och produktströmmar med användning av nya alternativa insatsvaror, resursstyrning, materialspårning och materialsortering (inklusive validerade testmetoder och verktyg för bedömning av risker för människors hälsa och för miljön) .

—	Ekodesignade produkter, tjänster och nya affärsmodeller för ökad livslängd, hållbarhet och möjlighet till uppgradering och reparation, demontering , återanvändning och återvinning.

—	En effektiv återvinningsindustri, med maximering av sekundära materials potential och säkerhet och minimering av föroreningar (giftfria materialkretslopp) , kvalitetsförsämring och kvantitetsförlust efter behandlingen.

—	Avlägsnande eller, i brist på alternativ, säker hantering av potentiellt skadliga ämnen under produktionen och produkternas slutskede. Säkra ersättningsprodukter samt säker och kostnadseffektiv produktionsteknik.

—	Hållbar försörjning och ersättning av råvaror, inbegripet råvaror av avgörande betydelse, som omfattar hela värdekedjan.

4.2.9. Koldioxidsnåla och rena industrier

Industrisektorerna, däribland energiintensiva industrier såsom stålindustrin , bidrar med miljontals arbetstillfällen och deras konkurrenskraft är avgörande för välfärden i samhället. De står dock för 20 % av de globala utsläppen av växthusgaser och har stor miljöpåverkan (särskilt när det gäller luft-, vatten- och markföroreningar).

Banbrytande teknik för att åstadkomma betydande minskningar av utsläpp av växthusgaser och föroreningar samt EU:s energibehov , ofta i kombination med teknik för den cirkulära industrin, kommer att leda till starka industriella värdekedjor, revolutionera tillverkningskapaciteten och förbättra industrins övergripande konkurrenskraft, och samtidigt lämna viktiga bidrag till klimat- och miljökvalitetsmålen.

Allmänna riktlinjer

—	Processteknik, inklusive uppvärmning och kylning, digitala verktyg , automatisering och storskaliga demonstrationer för processprestanda och resurs- och energieffektivitet . Betydande minskningar eller förhindrande av industriella utsläpp av växthusgaser och föroreningar, inbegripet partiklar.

—	▌ Tillvaratagande av koldioxid från industrin och andra sektorer.

—	Omvandlingsteknik för hållbar användning av kolkällor i syfte att öka resurseffektiviteten och minska utsläppen, inbegripet hybridenergisystem för industrin och energisektorn med potential att fasa ut fossila bränslen.

—	Elektrifiering och utnyttjande av okonventionella energikällor inom industrianläggningar och energi- och resursutbyten mellan industrianläggningar (t.ex. genom industriell symbios).

—	Industriprodukter som kräver låga eller inga koldioxidutsläpp i produktionsprocessen under hela livscykeln.

4.2.10. Rymden , inklusive jordobservation

EU:s rymdsystem och rymdtjänster sänker kostnaderna och förbättrar effektiviteten, erbjuder lösningar på samhällsutmaningar, ökar samhällets motståndskraft , hjälper till att övervaka och bekämpa klimatförändringarna och främjar en konkurrenskraftig och hållbar ekonomi. EU:s stöd har varit avgörande för att bidra till att uppnå dessa fördelar och effekter. Forsknings- och innovationsverksamheter bör också stödja utvecklingen av unionens rymdprogram som måste ▌ fortsätta att ha kvar sin ledande roll.

EU kommer att stödja synergier mellan rymdteknik och viktig möjliggörande teknik ( ▌ avancerad tillverkning, sakernas internet, stordata, fotonik, kvantteknik, robotteknik och artificiell intelligens), verka för en blomstrande och företagsam och konkurrenskraftig rymdsektor i tidigare och senare led, inbegripet industrin och de små och medelstora företagen , främja tillämpning av rymdteknik, rymddata och rymdtjänster i andra sektorer och bidra till att säkerställa tekniskt oberoende tillgång till och användning av rymden på ett strategiskt, tryggt och säkert sätt , samt uppmuntra kapacitetsbyggande åtgärder . Verksamheten kommer i allmänhet att baseras på en färdplan, med beaktande av ESA:s harmoniseringsprocess och medlemsstaternas relevanta initiativ, och kommer att genomföras med ESA och EU:s rymdprogrambyrå, i enlighet med förordningen om inrättande av Europeiska unionens rymdprogram . Den del som rör rymden kommer dock även att stödja ansökningsomgångar enligt bottom-up-principen, för att framtidens rymdteknik ska kunna växa fram.

Det behövs bredare spridning, utnyttjande och uppdatering av ny teknik och fortsatt forskning och innovation för att ta itu med bristerna inom jordobservation på land, till havs och i atmosfären (t.ex. avseende friska oceaner och hav samt skydd av ekosystem), som drar nytta av Copernicus och andra relevanta europeiska program som viktiga källor och samordnas genom det globala systemet av jordobservationssystem (Geoss) och dess europeiska komponent EuroGeoss.

Allmänna riktlinjer

—

De europeiska globala systemen för satellitnavigering (Galileo och Egnos): innovativa tillämpningar, global spridning (inbegripet internationella samarbetspartner), lösningar för att förbättrad robusthet, autentisering, integritet för tjänster, utveckling av grundläggande inslag såsom chipsatser, mottagare och antenner, hållbara leveranskedjor på kostnadseffektiva och överkomliga villkor, ny teknik (t.ex. kvantteknik, optiska länkar, programmerbar nyttolast), mot ett varaktigt nyttjande av tjänster och inverkan på samhälleliga utmaningar. Nästa generations systemutveckling för nya utmaningar, t.ex. säkerhet eller självkörande fordon.

—

Det europeiska jordobservationssystemet ( Copernicus ): utnyttjande av den fullständiga, fria och öppna datapolitiken, utveckling av innovativa tillämpningar, europeisk och global spridning, inbegripet aktörer på andra områden än rymdområdet och internationella partnerskap, forskning som behövs för att upprätthålla, förbättra och utvidga grundläggande tjänster och forskning för assimilation och utnyttjande av rymddata , tjänsters robusthet och utveckling, hållbara leveranskedjor, sensorer, system och uppdragskoncept (t.ex. plattformar för höga höjder, drönare, lätta satelliter), kalibrering och validering, varaktigt nyttjande av tjänster och inverkan på samhälleliga utmaningar, databehandlingsteknik för jordobservation, inklusive stordata, datorresurser och algoritmverktyg. Nästa generations systemutveckling för ▌ att hantera utmaningar såsom klimatförändringar , polarförhållanden och säkerhet , samt utvidgning av Copernicus portfölj av produkter och tjänster .

—

Rymdlägesbild: utveckling för att stödja robust EU-kapacitet att övervaka och förutse tillståndet i rymdmiljön t.ex. rymdväder, inklusive strålningsrisker, rymdskrot och jordnära objekt. Utveckling av sensorteknik och nya tjänstekoncept, såsom förvaltning av rymdtrafiken, tillämpningar och tjänster för att säkra kritisk infrastruktur i rymden och på jorden.

—	Säker satellitkommunikation för statliga aktörer i EU: lösningar som stöder EU:s självständighet för ▌ statliga användare , inklusive tillhörande användarutrustning , och arkitektoniska och tekniska lösningar och systemlösningar för rymd- och markinfrastruktur▌ .

—

▌ Satellitkommunikation för medborgare och företag: integrering av kostnadseffektiv, avancerad satellitkommunikation i marknäten för att sammankoppla tillgångar och människor i områden med dålig täckning, som en del av ubikvitär konnektivitet genom 5G , ▌ sakernas internet, och bidrag till infrastruktur för nästa generations internet. Förstärkning av marksegment och användarutrustning, standardisering och interoperabilitet samt utveckling av viktig kvantkommunikation via satellit för att säkerställa EU:s industriella ledarskap.

—

Oberoende och hållbar leveranskedja: höjda tekniska beredskapsnivåer hos satelliter och bärraketer, tillhörande rymd- och marksegment samt produktions- och testanläggningar som kompletterar ESA:s verksamhet . För att säkra EU:s tekniska ledarskap och autonomi – förbättrad hållbarhet i leveranskedjan till kostnadseffektiva och överkomliga villkor , minskat beroende av kritisk rymdteknik utanför EU och förbättrad kunskap om hur rymdteknik kan erbjuda lösningar för andra industrisektorer och vice versa .

—

Rymdsystem : validerings- och demonstrationstjänster i omloppsbanan, inbegripet färddelningstjänster för lätta satelliter, rymddemonstratorer på områden som hybridsatelliter eller smarta eller omkonfigurerbara satelliter, underhåll, tillverkning och montering i omloppsbanan, energiförsörjning via diversifierade källor , nya industriprocesser och produktionsverktyg , marksystem samt banbrytande innovationer och tekniköverföring för t.ex. återvinning, miljöanpassad rymdverksamhet, hållbar och fredlig användning av rymdresurser, artificiell intelligens, robotteknik, digitalisering, kostnadseffektivitet, miniatyrisering.

—

Tillträde till rymden: innovativ teknik för att öka den tekniska kompatibiliteten och den ekonomiska effektiviteten för de europeiska rymduppskjutningssystemen, vad gäller uppskjutningen av Europeiska unionens satelliter, i form av billiga produktionsprocesser, teknik för återanvändning av bärraketer och kostnadsminskningskoncept, koncept för framtida marksegment för bärraketer och anpassningar av befintlig markinfrastruktur (t.ex. digitalisering och avancerad datahantering) samt innovativa rymdtransporttjänster/rymdtransportkoncept, inbegripet uppskjutningssystem för lätta satelliter (t.ex. mikrobärraketer) som kompletterar ESA:s verksamhet.

—

Rymdvetenskap: utnyttjande av vetenskapliga uppgifter som tillhandahålls genom vetenskapliga uppdrag och expeditioner, tillsammans med utveckling av innovativa instrument i en internationell och tvärvetenskaplig miljö samt bidrag till förberedande vetenskapliga uppdrag för utveckling av rymdprogrammet.

5. KLUSTRET KLIMAT, ENERGI OCH MOBILITET

5.1. Bakgrund

Skärningspunkten mellan forskning och innovation om klimat, energi och mobilitet kommer att på ett mycket integrerat och effektivt sätt ta upp en av de viktigaste globala utmaningarna för hållbarheten och framtiden för vår miljö , ekonomi och livsstil.

För att uppnå Parisavtalets mål kommer EU att behöva övergå till klimatneutrala , resurseffektiva och motståndskraftiga ekonomier och samhällen. Denna övergång kommer att medföra genomgripande förändringar inom teknik , processer, produkter och tjänster samt inom företagens och konsumenternas beteendemönster . Omvandlingen av energimarknaden kommer att ske genom interaktion mellan teknik, infrastruktur och marknaden, liksom politiska ramar och regelverk, inklusive nya styrelseformer. Insatserna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC kräver snabba framsteg i utfasningen av fossila bränslen i energi-, transport -, byggnads-, industri- och jordbrukssektorerna . Det behövs nya impulser för att skynda på utvecklingen av nästa generations genombrott samt demonstrationen och spridningen av kostnadseffektiva, innovativa tekniker och lösningar genom de möjligheter som erbjuds av digital teknik, bioteknik och rymdteknik samt viktig möjliggörande teknik och avancerade material . Detta kommer att uppnås genom en integrerad strategi, som omfattar minskning av koldioxidutsläppen, resurseffektivitet, förbättrad återvinning, återanvändning och materialåtervinning, minskning av luftföroreningar, tillgång till råvaror och en cirkulär ekonomi inom Horisont Europa .

Framsteg på dessa områden – men även inom hela spektrumet av EU:s industri, bl.a. energiinfrastruktur, transporter, jordbruk och skogsbruk, turism , byggnader, industriprocesser och industriell produktanvändning , ▌ avfallshantering och avfallsåtervinning (7) – kommer att kräva fortsatta ansträngningar för att bättre förstå mekanismerna och dynamiken bakom klimatförändringarna och de därmed förbundna effekterna i hela ekonomin och samhället, genom utnyttjande av synergieffekter med regional och nationell verksamhet, andra typer av EU-åtgärder och internationellt samarbete , inbegripet genom initiativet Mission Innovation .

Under de senaste årtiondena har betydande framsteg gjorts inom klimatvetenskapen, särskilt när det gäller observation och assimilering av data och klimatmodellering. Klimatsystemets komplexitet och behovet att stödja genomförandet av Parisavtalet, målen för hållbar utveckling och EU:s politik kräver dock förstärkta insatser för att fylla de återstående kunskapsluckorna och ytterligare förbättra den rumsliga och tidsmässiga granulariteten inom klimatforskningen, samtidigt som man säkerställer adekvat samspel med medborgarna och andra berörda parter .

EU har infört en övergripande politisk ram i strategin för energiunionen, med bindande mål, rättsakter och forsknings- och innovationsverksamhet som ska medföra en ledande ställning i utvecklingen och användningen av effektiva energiproduktionssystem som bygger på förnybar och alternativ energi (8).

Transport , inbegripet fordon, säkerställer den mobilitet för människor och varor som behövs för en integrerad europeisk inre marknad, territoriell sammanhållning och ett öppet och inkluderande samhälle. Samtidigt kan transporterna ha betydande ▌ inverkan på människors hälsa, trafikstockningar, mark, vatten, klimat, luftkvalitet och buller, samt på säkerheten, vilket leder till ett stort antal för tidiga dödsfall och ökade samhällsekonomiska kostnader. Efterfrågan på varor och mobilitet kommer att fortsätta att växa. Därför måste innovation koppla en växande efterfrågan till renare och effektivare mobilitets- och transportsystem som också måste vara ▌ säkra, smarta, trygga, tysta, tillförlitliga , tillgängliga, inkluderande och överkomliga och erbjuda sömlösa integrerade tjänster från dörr till dörr för alla .

Båda sektorerna (transport och energi) är viktiga drivkrafter för Europas ekonomiska konkurrenskraft och tillväxt. Transportsektorn har grundläggande betydelse för och inom ekonomin, och EU är världsledande inom konstruktion och tillverkning av väg- och järnvägsfordon, luftfartyg och fartyg. Den omfattar ett komplext nätverk av omkring 1,2 miljoner privata och offentligägda företag i EU som sysselsätter omkring 10,5 miljoner personer. Sektorn är även viktig för EU:s internationella handel – under 2016 var 17,2 procent av EU:s totala tjänsteexport transportrelaterad. Samtidigt har EU fler än 2 miljoner människor som arbetar inom området förnybar energi och energieffektivisering, och i fråga om patentering av innovativ teknik för ren energi innehar EU andra plats i världen.

De problem som energi- och transportsektorerna står inför går därför utöver vad som behövs för att minska utsläppen. Det krävs effektiva lösningar för att möta förändringar i användarnas beteende och mobilitetsmönster ▌ , globalisering, den ökande internationella konkurrensen och en äldre, mer urban och alltmer heterogen befolkning. Samtidigt leder den ökade användningen av digital och rymdbaserad teknik, automatiserade fordon, artificiell intelligens, robotteknik, nya marknadsaktörer, omvälvande affärsmodeller och behovet av ökad motståndskraft hos systemen mot mångfasetterade risker (inklusive it-hot) till påtagliga förändringar och skapar utmaningar och möjligheter för de europeiska transport- och energisektorernas konkurrenskraft.

▌

Städerna kommer att bli beroende av teknik för att fungera och det kommer att vara rörlighet, energi och resurseffektivitet, fysisk planering och konkurrens om hur utrymmet används som skapar förutsättningarna för en gynnsam livsmiljö i städerna. Utvecklingen kommer också att bli en utmaning för de befintliga sociala modellernas hållbarhet och för den sociala delaktigheten, för vissa integrations- och tillgänglighetsaspekter samt för prismässig överkomlighet.

Att hitta nya sätt för att skynda på införandet av energieffektiv teknik som är baserad på förnybar energi (inbegripet genom mellanliggande transportörer såsom kraft till gas och väte) och andra icke-tekniska lösningar för minskade koldioxidutsläpp i den europeiska ekonomin kräver också en ökad efterfrågan på innovation. Detta kan främjas genom ökad egenmakt för medborgarna , miljöanpassning av offentlig upphandling samt socioekonomisk innovation och innovation inom den offentliga sektorn och kommer att leda till metoder som är mer omfattande än teknikdriven innovation. Socioekonomisk forskning som bland annat omfattar användarnas behov och användarmönster, framtidsforskning, miljömässiga, regleringsmässiga, ekonomiska, sociala , kulturella och beteendemässiga aspekter, affärsnytta och modeller, forskning med avseende på standardisering samt innovation för marknadsspridning , kommer också att underlätta åtgärder som främjar regleringsmässig, finansiell och social innovation, kompetens samt engagemang och egenmakt för marknadsaktörer, konsumenter och medborgare . Bättre samordning, komplementaritet och synergier mellan nationella och europeiska forsknings- och innovationsinsatser genom att främja informationsutbyte och samarbete mellan länder, företag och forskningsinstitut i EU kommer att bygga på resultaten av t.ex. SET-planen och den strategiska forsknings- och innovationsagendan för transport (Stria). Komplementaritet mellan detta kluster och EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet kommer att säkerställas.

Verksamhet inom detta kluster bidrar särskilt till energiunionens mål, åtagandena enligt Parisavtalet liksom för den digitala inre marknaden och agendan för sysselsättning, tillväxt och investeringar, förstärkningen av EU som global aktör, den nya strategin för EU:s industripolitik, bioekonomistrategin, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, initiativet för den europeiska batterialliansen, råvaruinitiativet, säkerhetsunionen och agendan för städer, EU:s gemensamma jordbrukspolitik samt EU:s rättsliga bestämmelser för att minska buller och luftföroreningar.

Verksamheten kommer att direkt bidra till följande mål för hållbar utveckling i synnerhet: mål 6 – Rent vatten och sanitet, mål 7 – Hållbar energi för alla, mål 9 – Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, mål 11 – Hållbara städer och samhällen, mål 12 – Hållbar konsumtion och produktion, och mål 13 – Bekämpa klimatförändringarna.

5.2. Insatsområden

5.2.1. Klimatvetenskap och klimatlösningar

Ett effektivt genomförande av Parisavtalet måste grundas på vetenskap, vilket kräver en kontinuerlig förbättring av kunskapen om klimatsystemet, samt tillgängliga alternativ för begränsning och anpassning. Detta möjliggör en genomgripande och heltäckande bild av utmaningarna och de klimatansvarsfulla möjligheterna för EU:s ekonomi och samhälle . På denna grundval kommer vetenskapsbaserade lösningar för en kostnadseffektiv övergång till ett klimatneutralt , klimatresilient och resurseffektivt samhälle att utvecklas , med hänsyn till beteendemässiga, regleringsmässiga, socioekonomiska och styrningsmässiga aspekter .

Allmänna riktlinjer

—	Kunskapsbas om hur jordens system för klimat och liv fungerar för närvarande och kommer att utvecklas i framtiden, och därmed sammanhängande effekter, risker och klimatansvarsfulla möjligheter samt effektiviteten hos olika lösningar för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

—	Integrerade klimatneutrala scenarier , begränsande åtgärder och politik som omfattar alla sektorer av ekonomin och som är förenliga med analyser av jordens system , Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling.

—	Klimatmodeller, prognoser och teknik som syftar till att förbättra den förutsägande kapaciteten och klimatrelaterade tjänster för företag, myndigheter och medborgare , inklusive övergripande aspekter i fråga om bättre luftkvalitet .

—

Anpassningsvägar och stödstrategier för sårbara ekosystem, stadsområden, kritiska ekonomiska sektorer och lokal/regional/nationell infrastruktur i EU, inklusive förbättrade verktyg för riskbedömning samt vattnets kretslopp och anpassning till klimatförändringarna, t.ex. översvämningar och vattenbrist .

5.2.2. Energiförsörjning

EU strävar efter att vara världsledande i överkomlig, säker och hållbar energiteknik för att förbättra sin konkurrenskraft i de globala värdekedjorna och sin ställning på tillväxtmarknader. Olika klimatiska, geografiska, miljömässiga och socioekonomiska förhållanden i EU samt behovet att säkerställa klimatresiliens , energitrygghet och tillgång till råvaror, kräver en bred portfölj av energilösningar, inklusive av icke-teknisk natur. När det gäller teknik för förnybar energi måste kostnaderna minska ytterligare, prestandan måste förbättras, integreringen i energisystemet måste förbättras och banbrytande teknik måste utvecklas , varvid man också drar nytta av framstegen inom fotonik och man bör även undersöka hybridlösningar (t.ex. för avsaltning) . När det gäller fossila bränslen är deras minskade användning ▌avgörande för att uppnå klimatmålen.

Allmänna riktlinjer

—

Förnybar energiteknik och energisparteknik och tillhörande lösningar för elproduktion, uppvärmning och kylning, hållbara drivmedel och mellanliggande transportörer, i olika storlekar och utvecklingsstadier, anpassad till geografiska och socioekonomiska förhållanden och marknaderna, både inom EU och globalt.

—	Omstörtande teknik för förnybar energi för både befintliga och nya tillämpningar och för banbrytande lösningar , inbegripet deras miljömässiga, ekonomiska och sociala inverkan .

—

Teknik och lösningar för att minska utsläppen av växthusgaser från såväl fossilbränslebaserade som bio- och energiåtervinningsbaserade strategier för produktion av energi, uppvärmning, kylning eller biobränslen, inbegripet genom avskiljning, användning och lagring av koldioxid samt studier av den socioekonomiska och ekologiska genomförbarheten .

5.2.3. Energisystem och energinät

Den förväntade ökningen av variabel elproduktion och övergången till mer elektrisk uppvärmning, kylning och transport innebär att det behövs nya metoder för att hantera energinät. Förutom utfasning av fossila bränslen är målet att säkerställa överkomliga energipriser, energitrygghet, klimatresiliens och försörjningsstabilitet, vilket uppnås genom investeringar i innovativ teknik för nätinfrastruktur , ökad flexibilitet inom dirigerbar elproduktion, i synnerhet från förnybara källor och innovativ systemförvaltning, liksom genom att främja åtgärder för regleringsmässig och social innovation, kompetens samt engagemang och egenmakt för marknadsaktörer, konsumenter och samhällsgrupper . Lagring av energi i olika former kommer att spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla tjänster till nätet och även förbättra och förstärka nätkapaciteten och systemflexibiliteten . Att utnyttja synergier mellan olika nät (t.ex. elnät, värme- och kylnät, gasnät, laddnings- och tankningsinfrastruktur för transport, väte , inbegripet dess infrastruktur, och telekommunikationsnät) och aktörer (t.ex. industriområden, nätoperatörer, datacentraler, egenproducenter , konsumenter och lokalsamhällen som satsar på förnybar energi ) samt efterfrågeflexibilitet och utveckling och integrering av europeiska och internationella standarder kommer att vara avgörande för att möjliggöra smart, integrerad drift av relevant infrastruktur.

Allmänna riktlinjer

—	Teknik och verktyg för nät för att integrera förnybara energikällor, lagringslösningar och ny last i form av t.ex. elektromobilitet och värmepumpar samt elektrifiering av industriella processer .

—	Multidisciplinära strategier för regionberoende klimatförändringsrelaterad inverkan på energitryggheten, bland annat anpassning av befintlig teknik och en övergång till nya paradigm för energiförsörjning.

—	Alleuropeiska metoder för tillförlitlig energiförsörjning, energiöverföring och energidistribution .

—	Integrerade strategier för att matcha produktion och konsumtion av förnybar energi på lokal nivå, inklusive på öar och i avlägset belägna regioner , baserat på nya tjänster och samhällsbaserade initiativ.

—	Flexibel produktion och flexibla nät , driftskompatibilitet och samverkan mellan olika energikällor, nätverk, infrastrukturer och aktörer , och även utnyttjande av särskild teknik .

—	Teknik, tjänster och lösningar som ger konsumenterna egenmakt som aktiva marknadsaktörer.

5.2.4. Byggnader och industrianläggningar i energiövergången

Byggnader och industrianläggningar spelar en allt mer aktiv roll i samspelet med energisystemet. De är därför viktiga inslag i övergången till ett koldioxidneutralt samhälle baserat på förnybar energi och ökad energieffektivitet .

Byggnader är en viktig faktor för medborgarnas livskvalitet. Genom att integrera olika tekniker, anordningar och system som kopplar samman olika energianvändningar, har byggnader och deras invånare och användare en mycket stor potential för begränsning av klimatförändringar, energiproduktion, energibesparingar, lagring , systemflexibilitet och effektivitetsförbättringar.

Industrier, och i synnerhet sådana som är energiintensiva, skulle kunna förbättra energieffektiviteten ytterligare, minska sin energiförbrukning och främja integreringen av förnybara energikällor. Industrianläggningars roll i energisystemen håller på att förändras på grund av behovet att minska utsläppen, på grund av direkt eller indirekt elektrifiering, men även som en materialkälla för produktionsprocesser (t.ex. väte). Industri- och tillverkningskomplex, där många olika processer äger rum i närheten av varandra, kan optimera utbytet av energiflöden och andra resurser (råvaror) sinsemellan.

Allmänna riktlinjer

—	Förbättra sektorsintegrationen: processer, system och affärsmodeller som stöder flexibilitet och effektivitet vad gäller el- och värmeflöden mellan en industrianläggning eller industrikluster och energi- och transportsystemet▌ .

—	Verktyg och infrastruktur för processkontroll i produktionsanläggningar för att optimera energiflöden och material i samverkan med energisystemet.

—	Relevanta processer, utformning och material , inbegripet industriprocesser med låga eller inga koldioxidutsläpp .

—	Flexibilitet och effektivitet vad gäller elektricitet, råvaror och värme i industrianläggningar och inom energisystemet.

—	Förbättrade eller nya processer, förbättrad eller ny utformning och förbättrade eller nya material för effektiv användning, produktion eller lagring av energi (inbegripet uppvärmning och kylning) inom sektorer som inte omfattas av klustret Digitala frågor, industri och rymden.

—	Strategier och lågutsläppsteknik för att stimulera kol- och koldioxidintensiva områden under omställning.

—	Smarta byggnader och stora mobilitetsknutpunkter (hamnar, flygplatser, logistikcentrum) i egenskap av aktiva element i bredare energinätverk och innovativa mobilitetslösningar.

—

Utformning av byggnaders livscykel, konstruktion, drift , inbegripet uppvärmning och kylning, och avveckling, med beaktande av cirkularitet , energi- och miljöprestanda samt miljökvalitet inomhus, för energi- och resurseffektivitet , för välbefinnande och hälsoeffekter för invånarna, klimatresiliens , koldioxidavtryck samt återvinning. Utveckling och optimering av nya avancerade material för att öka byggnaders energi-, koldioxid- och miljöprestanda under deras livscykel.

—	Nya affärsmodeller, metoder och tjänster för renoveringsfinansiering, förbättring av kompetens i byggbranschen, brukares och andra marknadsaktörers engagemang , med inriktning på åtgärdande av energifattigdom och standardförberedande verksamhet .

—	Övervaknings- och kontrollteknik för byggnaders energiprestanda för optimering av energiförbrukning och byggnadsproduktion samt dess samverkan med det övergripande energisystemet .

—	Verktyg och smarta apparater för ökad energieffektivitet i byggnader.

—	Renovering av befintliga byggnader i riktning mot nära-nollenergibyggnader och innovativ teknik, inbegripet sociala aspekter såsom ökat medborgarinflytande samt medvetenhet och engagemang hos konsumenterna .

5.2.5. Samhällen och städer

Det uppskattas att 2050 kommer mer än 80 % av EU:s befolkning att bo i stadsområden, där den största delen av de tillgängliga resurserna, inklusive energin, förbrukas. Dessa områden är särskilt sårbara för de negativa effekterna av meteorologiska förändringar som förvärras av klimatförändringar och naturkatastrofer redan i dag och i större utsträckning i framtiden. En viktig utmaning är att avsevärt öka den övergripande energi- och resurseffektiviteten samt klimatresiliensen i Europas samhällen och städer med en systematisk och övergripande strategi , med inriktning på byggnadsbestånd, energisystem, mobilitet, klimatförändringar, migration samt vatten, mark, luftkvalitet, avfall och buller , med beaktande av Europas kulturarv, hållbar turismförvaltning, samhällsvetenskaper, humaniora, konstaspekter och livsstil . Synergier med stadspolitik och åtgärder som finansieras genom Eruf bör undersökas och utnyttjas.

Allmänna riktlinjer

—	Energi- och mobilitetssystem för städer/distrikt inför en EU-omfattande utbyggnad av koldioxidneutrala positiva energidistrikt och utsläppsfri mobilitet och logistik senast 2050, som ökar den globala konkurrenskraften hos EU:s integrerade lösningar.

—

Genomgripande stadsplanering, infrastruktursystem och tjänster , inklusive gemensamt gränssnitt och driftskompatibilitet, standardisering, naturbaserade lösningar och användning av digital teknik och rymdbaserade tjänster och data, med beaktande av effekterna av förväntade klimatförändringar och integrerad klimatresiliens och inverkan på luft- och vattenkvalitet .

—	Livskvalitet för medborgarna, säker , flexibel, tillgänglig och överkomlig energi och multimodal mobilitet, social innovation och medborgarengagemang i städerna, städernas cirkulära kapacitet och återhämtningsförmåga, urban metabolism samt minskad miljöpåverkan och minskade föroreningar.

—	Global forskningsagenda för städer, utveckling av strategier för begränsning, anpassning och motståndskraft, fysisk planering och andra relevanta processer.

5.2.6. Industriell konkurrenskraft på transportområdet

Övergången till ren teknik, konnektivitet och automatisering kommer att vara avhängig av konstruktion och tillverkning av luftfartyg, fordon och fartyg i rätt tid som utvecklar banbrytande ny teknik och nya koncept, integrerar olika tekniker och påskyndar deras införande och säljbarhet . Att öka bekvämligheten, effektiviteten och överkomligheten, samtidigt som man minimerar livscykelns inverkan på miljön och människors hälsa och energianvändning är mål av största betydelse. Innovativ och högpresterande transportinfrastruktur är en förutsättning för att alla transportsätt ska fungera, mot bakgrund av den ökade efterfrågan på mobilitet och snabbt föränderliga tekniska system. En integrerad strategi för infrastruktur och utveckling av fordon/fartyg/luftfartyg förtjänar särskild uppmärksamhet också i syfte att tillhandahålla mobilitetstjänster av hög kvalitet och minimera energins ▌ miljöpåverkan och de ekonomiska och sociala konsekvenserna .

Allmänna riktlinjer

—	Sammanslagning av fysisk och digital konstruktion ▌ av fordon/fartyg/luftfartyg, utveckling och demonstration, tillverkning, drift, standardisering, certifiering och reglering och integration (inklusive integration mellan digital konstruktion och digital tillverkning).

—

Koncept och konstruktion av fordon/fartyg/luftfartyg, inbegripet reservdelar , uppdateringar av programvara och teknik samt programvarulösningar. Användning av förbättrade material och strukturer och återvinning/återanvändning av material. Effektivitets-, energilagrings-, energiåtervinnings- och säkerhetsegenskaper med beaktande av användarnas behov, med mindre inverkan på klimatet, miljön och hälsan , inbegripet buller och luftkvalitet .

—

Fordonsbaserade tekniker och delsystem, inklusive automatiserade funktioner, för alla transportsätt med beaktande av relevanta behov av infrastrukturgränssnitt och utforskande. Tekniska synergier mellan olika transportsätt. Multimodala transportsystem. Antikollisions-/säkerhetssystem och förbättrad it-säkerhet. Utnyttjande av framstegen på it-området och inom artificiell intelligens. Utveckling av människa-maskingränssnittet.

—	Nya material, tekniker och metoder för uppbyggnad, drift och underhåll av infrastrukturer, som säkerställer tillförlitlig nätverkstillgänglighet, intermodala gränssnitt och multimodal driftskompatibilitet, arbetstagarnas säkerhet och en strategi som omfattar hela livscykeln.

—

Arbete med frågor som rör sammanslagning av fysisk och digital infrastrukturutformning och -utveckling, infrastrukturunderhåll, återställning och uppgradering av transportintegrering, driftskompatibilitet och intermodalitet , motståndskraft mot extrema väderfenomen, inbegripet anpassning till klimatförändringar .

5.2.7. Ren , säker och tillgänglig transport och mobilitet

För att EU ska kunna nå sina mål för luftkvalitet, klimat och energi, inklusive nettonollutsläpp senast 2050 samt minskat buller, krävs en omprövning av hela mobilitetssystemet inklusive användarnas behov och beteende , fordon, bränslen, infrastruktur samt nya mobilitetslösningar . Det kommer också att kräva införandet av utsläppssnål, alternativ energi och marknadsspridning av utsläppsfria fordon/fartyg/luftfartyg. Utöver ▌ effekterna av växthusgasutsläpp bidrar transporter väsentligt till dålig luftkvalitet och buller i Europa med negativa konsekvenser för människors hälsa och ekosystemen . Det är av avgörande vikt att bygga vidare på framstegen med elektrifiering och användningen av batterier och bränsleceller i bilar, bussar och lätta motorfordon , i kombination med lämpliga standarder, och påskynda forskning och innovation om utsläppssnåla lösningar för andra vägtillämpningar (långfärdsbussar, tunga godsfordon och lastbilar) och andra transportsektorer som t.ex. luftfart, järnväg, sjöfart och inlandssjöfart ▌ . Transportsäkerhetsforskning syftar till minskad olycksfrekvens, färre omkomna och skadade för varje transportsätt och i hela transportsystemet genom att främja kunskap och medvetenhet och genom att utveckla teknik, produkter, tjänster och lösningar som förenar säkerhet, effektivitet, användarvänlighet och hänsyn till klimatförändringar.

Allmänna riktlinjer

—

Elektrifiering av alla transportslag ▌ , inklusive ny batteri-, bränslecells- och hybridteknik för fordons/fartygs/luftfartygs framdrivningssystem och hjälpsystem , snabb laddning/tankning, energiutvinning och användarvänliga och lättillgängliga gränssnitt med infrastruktur för laddning och tankning , som säkerställer driftskompatibilitet och tillhandahållande av sömlösa tjänster. Utveckling och utbyggnad av konkurrenskraftiga, säkra, högpresterande och hållbara batterier för fordon med låga eller inga utsläpp med hänsyn till alla användningsförhållanden och under de olika faserna av livscykeln. Utveckling och utbyggnad av konkurrenskraftiga, säkra, högpresterande och hållbara batterier för fordon med låga eller inga utsläpp .

—

Användning av nya och alternativa hållbara bränslen , inbegripet avancerade biobränslen och nya , säkra och smarta fordon/fartyg/luftfartyg för befintliga och framtida mobilitetsmönster och stödinfrastruktur med minskad inverkan på miljön och folkhälsan. Nischkomponenter och nischsystem för miljövänliga lösningar (t.ex. avancerade system för datainsamling osv.), teknik och användarbaserade lösningar för driftskompatibilitet och tillhandahållande av sömlösa tjänster.

—

Säker, tillgänglig och inkluderande mobilitet till ett överkomligt pris, minskning av de skadliga och ökning av de positiva effekterna av mobilitet på social sammanhållning, miljö och människors hälsa , inbegripet övergång till mindre förorenande transportsätt och delningssystem. Livskvalitet för medborgarna, social innovation i städerna. Intresset av att minska antalet olyckor och skador i vägtrafiken eller eliminera dem helt .

—	Klimatresilienta mobilitetssystem, inbegripet infrastruktur och logistik, för att säkerställa bättre förbindelser för personer och gods, både på korta och långa avstånd.

—	Systemanalys av nya mobilitetsmönster och deras inverkan på transporter och medborgare.

5.2.8. Smart mobilitet

Smart mobilitet kommer att bidra till att säkerställa att mobilitet från dörr till dörr är effektiv, säker och motståndskraftig, inbegripet alla komponenter, särskilt genom användning av digital teknik, avancerad satellitnavigering (Egnos/Galileo) och artificiell intelligens. Ny teknik kommer att bidra till att optimera användningen av och effektiviteten hos transportinfrastrukturen och transportnäten, förbättra multimodaliteten och konnektiviteten, och effektivisera godstransporterna och den logistiska leveranskedjan, vilket kommer att stärka EU:s konkurrenskraft. Ny teknik kommer också att bidra till ökad tillförlitlighet, optimera trafikledningen och möjliggöra innovativa transportlösningar och transporttjänster, och därmed minska trafikstockningar och negativ miljöpåverkan genom att erbjuda bättre mobilitets- och logistiktjänster för medborgare och företag , vilket ökar tillgängligheten och den sociala delaktigheten . Uppkopplad och automatiserad mobilitet tillsammans med stödjande infrastruktur kommer att förbättra effektiviteten och säkerheten inom alla transportsätt.

Allmänna riktlinjer

—

Digital förvaltning av nätverk och trafikledning: avancerade beslutsstödsystem, nästa generations trafikledning (inklusive multimodala nätverk och trafikledning), som bidrar till sömlös, multimodal och sammanlänkad mobilitet för passagerare och gods, användning och begränsningar av stordata, användning av innovativ satellitpositionering och satellitnavigering (Egnos/Galileo).

—	Gemensamma europeiska luftrummet: lösningar ombord och på marken samtidigt för högre grader av automatisering, konnektivitet, säkerhet, driftskompatibilitet, prestanda, minskade utsläpp och tjänster.

—	Järnvägsteknik och insatser för ett tyst järnvägssystem med hög kapacitet, som är driftskompatibelt och automatiserat.

—	Smarta sjöfartslösningar för säkrare, effektivare vattenvägstransporter.

—	Stora mobilitetsnav (t.ex. järnvägsstationer, hamnar, flygplatser, logistikcentrum) som aktiva inslag i innovativa mobilitetslösningar.

—	Vattenburen teknik och verksamhet för säkra och automatiserade transportsystem som tillvaratar de möjligheter som vattenvägstransporter ger.

—	Uppkopplade, samverkande , driftskompatibla och automatiserade mobilitetssystem och tjänster, inbegripet tekniska och icke-tekniska frågor , exempelvis förändringar i användarbeteende och mobilitetsmönster .

5.2.9. Energilagring

Omfattande, smarta, koncentrerade och decentraliserade lagringslösningar (kemiska, elektrokemiska, elektriska, mekaniska och termiska samt ny omstörtande teknik ) i energisystemet kommer att öka effektiviteten, flexibiliteten, det tekniska oberoendet och tillgängligheten samt försörjningstryggheten. Utsläppssnål och koldioxidsnål transport kommer att kräva en allt större andel av elektriska fordon och/eller fordon som drivs med alternativa bränslen, med bättre, billigare och lättare batterier som lämpar sig mycket väl för återvinning och återanvändning och har låg miljöpåverkan, samt lokalt tillhandahållande av alternativa eller förnybara bränslen såsom väte , inbegripet väte som baseras på förnybara energikällor, och innovativa lösningar för lagring på plats. Alternativ som avser hållbara och kostnadseffektiva storskaliga lösningar för energilagring är avgörande för att optimera och balansera energisystemet inom alla produktionssektorer och infrastrukturer fram till slutanvändartillämpningar. Uppmärksamhet bör ägnas åt riskerna med energilagring och andra oönskade bieffekter.

Allmänna riktlinjer

—	Teknik som inbegriper flytande och gasformiga förnybara bränslen och deras värdekedjor , samt omstörtande teknik, för allt från dagliga till säsongsbundna energilagringsbehov , inklusive deras inverkan på miljön och klimatet .

—

Smarta, hållbara och varaktiga batterier samt EU:s värdekedja, inbegripet användning av avancerade materiallösningar, utformning, teknik för storskalig produktion av energieffektiva battericeller, återanvändnings- och återvinningsmetoder samt effektiv drift vid låga temperaturer och standardiseringsbehov .

—	Väte, i synnerhet väte som baseras på koldioxidsnåla energikällor och förnybara energikällor , inbegripet bränsleceller, och EU:s värdekedja från utformning till slutlig användning i olika tillämpningar.

6. KLUSTRET LIVSMEDEL, BIOEKONOMI, NATURRESURSER, JORDBRUK OCH MILJÖ

6.1. Bakgrund

Mänsklig verksamhet sätter ökat tryck på mark, hav och oceaner, vatten, luft, biologisk mångfald och andra naturresurser. Att föda jordens växande befolkning är direkt beroende av hälsotillståndet för naturliga system och resurser. Ett fungerande och välmående ekosystem har ett egenvärde i sig, men det är dessutom själva grunden för allt resursutnyttjande. I kombination med klimatförändringarna ger dock mänsklighetens ökande efterfrågan på naturresurser upphov till miljöproblem långt över hållbara nivåer, vilket påverkar ekosystemen och deras förmåga att tillhandahålla tjänster för människors välbefinnande. Koncepten cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi (9) och blå ekonomi (10) ger en möjlighet att balansera miljömässiga, sociala och ekonomiska mål, och leda in mänsklig verksamhet på en hållbar väg.

Vi måste utnyttja potentialen för forskning och innovation för att uppnå hållbar utveckling, garantera produktionen och konsumtionen av säkra och hälsosamma livsmedel, främja hållbara metoder inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, säkerställa tillgång till rent vatten, ren jord och ren luft åt alla, sanera haven, oceanerna och inlandsvattnen samt bevara och återställa jordens viktiga naturliga system och miljön. Men det saknas kunskap om hur en övergång till hållbarhet kan se ut och hur seglivade hinder kan övervinnas. Övergången till hållbar konsumtion och produktion och att återställa planetens hälsa kräver investeringar i forskning och teknik, nya, högkvalitativa produkter och tjänster, nya affärsmodeller och sociala , territoriella och miljömässiga innovationer . Detta skapar nya möjligheter för en hållbar, motståndskraftig, innovativ och ansvarsfull europeisk bioekonomi , som ökar resurseffektivitet, produktivitet och konkurrenskraft ▌ , ger nya och gröna arbetstillfällen och tillväxt och ökar den sociala delaktigheten .

Det är avgörande för Europa att dess naturresurser utnyttjas på ett mer effektivt och hållbart sätt.

Verksamheten ska bygga upp en kunskapsbas och leverera lösningar för att skydda och hållbart förvalta och använda naturresurser från land och hav (11) och stärka av den roll jord- och vattensystem spelar som kolsänkor, skydda biologisk mångfald, trygga ekosystemtjänster och säkerställa livsmedels- och näringssäkerheten, tillhandahålla säker, hälsosam och näringsrik kost, påskynda övergången från en fossilbaserad linjär ekonomi till en resurseffektiv, motståndskraftig, koldioxidsnål cirkulär ekonomi med låga utsläpp och stödja utvecklingen av en hållbar bioekonomi och den blå ekonomin, samt utveckla motståndskraftiga och livskraftiga landsbygds-, bergs-, kust- och stadsområden.

Denna verksamhet kommer att bidra till att upprätthålla och stärka ▌ den biologiska mångfalden och säkerställa det långsiktiga tillhandahållandet av ekosystemtjänster, till exempel anpassning till och begränsning av klimatförändringar samt koldioxidbindning (både på land och till havs). De kommer att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser och andra utsläpp, avfall och föroreningar från primärproduktion (både på land och i vatten), användning av farliga ämnen, beredning, förbrukning och annan mänsklig verksamhet. De kommer att få igång investeringar, stödja övergången till en cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi och blå ekonomi, samtidigt som man skyddar miljöns hälsa och integritet.

Verksamheten kommer också att främja deltagandebaserade strategier för forskning och innovation, bl.a. en metod som inbegriper flera aktörer, och utveckla kunskaps- och innovationssystem på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Social innovation med medborgarnas engagemang och förtroende för innovation kommer att spela en avgörande roll för att främja nya mönster och kompetenser vad gäller styrning, produktion ▌ och konsumtion.

Eftersom dessa utmaningar är komplexa, sammankopplade och av global karaktär kommer verksamheten att följa ett systemiskt tillvägagångssätt, innebära samarbete med medlemsstaterna och internationella partner, med andra finansieringskällor och andra politiska initiativ. Detta omfattar användardrivet utnyttjande av stora datakällor på miljöområdet, t.ex. Copernicus, Egnos/Galileo, Inspire, det europeiska öppna forskningsmolnet, det globala systemet av jordobservationssystem (Geoss), kommittén för jordobservationssatelliter och det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling.

Forskning och innovationsverksamhet inom detta kluster bidrar särskilt till genomförandet av målen i miljöhandlingsprogrammet, den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, livsmedelslagstiftningen, havspolitiken, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, EU:s bioekonomistrategi , strategin för biologisk mångfald, klimat- och energiramen för 2030 , EU:s långsiktiga vision om koldioxidneutralitet för 2050 (12) , EU:s politik för Arktis samt EU:s rättsliga bestämmelser för att minska luftföroreningar. Utöver de källor som allmänt används för externa sakkunnigutlåtanden kommer specifika samråd att hållas med ständiga kommittén för jordbruksforskning.

Verksamheten kommer att direkt bidra till följande mål för hållbar utveckling i synnerhet: mål 2 – Ingen hunger, mål 3 – Hälsa och välbefinnande, mål 6 – Rent vatten och sanitet, mål 8 – Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, mål 9 – Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, mål 11 – Hållbara städer och samhällen, mål 12 – Hållbar konsumtion och produktion, mål 13 – Bekämpa klimatförändringarna, mål 14 – Hav och marina resurser, och mål 15 – Ekosystem och biologisk mångfald.

6.2. Insatsområden

6.2.1. Miljöobservation

Förmågan att observera miljön (13) , inbegripet rymdbaserad och in-situ-baserad (från luften, havet eller marken) observation samt medborgarnas observationer stöder forskning och innovation ▌ för hållbar användning och övervakning av livsmedel och naturresurser , biologisk övervakning och miljöövervakning . Förbättrad täckning och provtagningsintervall i tid och rum till lägre kostnad, samt tillgång till och integration av stordata från flera källor ger nya sätt att övervaka, förstå och förutsäga hur jordens system fungerar. Forskning och innovation behövs för att utveckla metoder och teknik som förbättrar kvaliteten och underlättar tillgången till och användningen av data.

Allmänna riktlinjer

—	Användarstyrda och genomgripande lösningar inklusive öppna data, miljödata och miljöinformation för komplexa modellerings- och prognossystem , affärsmöjligheter från utnyttjande och tillvaratagande av befintliga och nya data .

—	Fortsatt utveckling av portföljen av produkter och tjänster för miljöobservation .

—

Den biologiska mångfalden, skyddet av ekosystemen, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, tryggad livsmedelsförsörjning, jordbruk och skogsbruk, markanvändning och ändringar av markanvändningen, utveckling av stadsområden och stadsnära områden, förvaltning av naturresurser, förvaltning och bevarande av havets och oceanernas resurser , sjöfartsskydd , långsiktig miljöutveckling, förändringar i de årstidsbetingade variationerna, förändringar av omgivningsluften och atmosfären och andra relevanta områden.

—	Användarinriktade tillämpningar , som ska tillhandahållas genom EuroGeoss-initiativet inbegripet deras utökning, för att bidra till bevarandet och förvaltningen av Europas naturresurser (inbegripet prospektering av råvaror) och ekosystemtjänster och deras värdekedja.

—	Genomförande av Geoss inom initiativet från gruppen för jordobservation.

6.2.2. Biologisk mångfald och naturresurser

Förbättrad förståelse och förvaltning samt förbättrat bevarande av biologisk mångfald och ekosystem, de många tjänster de tillhandahåller (i ett sammanhang av bekämpning av klimatförändringar och anpassning till deras konsekvenser) och planetens ”gränser” samt lösningar som utnyttjar naturens kraft och komplexitet behövs för att ta itu med samhällsutmaningar, främja hållbarhet och uppnå EU:s mål ”Att leva gott inom planetens gränser” senast 2050 i enlighet med vad som fastställs i EU:s 7:e miljöhandlingsprogram. Vederbörlig hänsyn måste tas till potentiell påverkan uppströms under hela förädlingskedjan ▌ . Internationellt samarbete och bidrag till internationella insatser och initiativ, t.ex. den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, är grundläggande för att uppnå målen på detta område. Det finns ett behov av att bättre förstå styrningen av övergången till hållbarhet i de ekonomiska, sociala och naturliga systemen, från lokal till global nivå.

Allmänna riktlinjer

—	Tillståndet i och värdet av den biologiska mångfalden, ekosystem på land och i sötvatten samt i marina ekosystem, naturkapital och ekosystemtjänster , inbegripet jordbruksekosystem och mikrobiom .

—

Övergripande och genomgripande lösningar inom en socioekologisk ram för kopplingarna mellan biologisk mångfald, ekosystem och ekosystemtjänster och deras orsakssamband med drivkrafter för en förändring i olika skalor och ekonomisk verksamhet, inbegripet de socioekonomiska aspekterna och styrning av förändringsprocesser mot hållbarhet.

—

Modellering av trender och integrerade scenarier för biologisk mångfald, ekosystemtjänster och god livskvalitet i olika skalor och horisonter. Biotopers och ekosystems potentiella bidrag som kolsänkor enligt olika scenarier för klimatförändring. Potentiella intressekonflikter i utnyttjandet av naturresurser och tjänster.

—	Ekotoxiciteten för ämnen och nya föroreningar, deras samverkan , inbegripet kombinationseffekter, och miljömässiga agerande, och ändrade biokemiska förlopp i ett föränderligt klimat , återställande av förstörda områden .

—	Integrering av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i beslutsfattandet och bokföringssystem för stater och företag, samt kvantifiering av deras ekologiska, ekonomiska och samhälleliga fördelar.

—

Flexibla och mångfunktionella naturbaserade lösningar på utmaningar i städer och stadsnära områden , i landsbygds - , kust- och bergsområden som är kopplade till klimatförändringar, naturkatastrofer, förlust av biologisk mångfald, förstöring av ekosystem, föroreningar , social sammanhållning och medborgarnas hälsa och välbefinnande.

—

Levande laboratorier med flera aktörer som engagerar myndigheter, berörda parter, näringslivet och det civila samhället i att gemensamt utforma och utarbeta systemlösningar för bevarande, återställande och hållbart utnyttjande av naturkapital, och styrningen av övergången till hållbarhet och hållbara förvaltningsalternativ i ekonomisk verksamhet inom hela värdecykeln under olika miljömässiga, ekonomiska och sociala förhållanden .

6.2.3. Jordbruk, skogsbruk och landsbygdsområden

Motståndskraftigt och hållbart jordbruk och skogsbruk ger ekonomiska, miljömässiga och sociala fördelar och är en förutsättning för fortsatt livsmedelstrygghet. De underhåller dynamiska värdekedjor, förvaltar mark och naturresurser samt levererar en rad grundläggande offentliga nyttigheter, inbegripet koldioxidbindning, bevarande av biologisk mångfald, pollinering och folkhälsan. Det behövs integrerade och platsbaserade tillvägagångssätt för att främja de olika funktionerna i jordbruks- och skogsbruks(eko)system, med hänsyn till det ändrade sammanhanget för primärproduktion, särskilt i fråga om klimatförändringar och miljön, tillgången till resurser, demografi och konsumtionsmönster. Jordbruksprodukters kvalitet och säkerhet ska säkerställas för att stärka konsumentförtroendet. Växtskydd och djurs hälsa och djurskydd ska också säkerställas. Det är också nödvändigt att ta itu med den geografiska, samhällsekonomiska och kulturella dimensionen av jordbruk och skogsbruk och mobilisera potentialen i landsbygds- och kustområden .

Allmänna riktlinjer

—	Metoder, tekniker och verktyg för hållbart, motståndskraftigt och produktivt jord- och skogsbruk , inbegripet anpassning till klimatförändringar .

—

En hållbar förvaltning och ett effektivt utnyttjande av naturresurser (t.ex. mark, vatten, näringsämnen och biologisk mångfald, inklusive genetiska resurser) inom jordbruket och skogsbruket. Alternativ till icke-förnybara resurser och antagande av den cirkulära ekonomins principer , bland annat genom återanvändning och återvinning av avfall och biprodukter .

—	Klimat- och miljöpåverkan av verksamheter i den primära sektorn. Jord- och skogsbrukets potential som kolsänkor och för begränsning av utsläpp av växthusgaser, inklusive metoder för negativa utsläpp. Ökad anpassningsförmåga hos primärproduktion till klimatförändringarna.

—

Integrerade strategier för att ta itu med växtskadegörare och växtsjukdomar. Kontroll av smittsamma och zoonotiska djursjukdomar samt djurskydd. Förebyggandestrategier, kontroll och diagnos och alternativ till användning av omtvistade bekämpningsmedel, antibiotika och andra ämnen även för att hantera resistens .

—	Antimikrobiell resistens och hot från biologiska och lantbrukskemiska faror , inbegripet bekämpningsmedel, samt kemiska föroreningar för att hantera kopplingarna mellan växt-, djur-, ekosystem och folkhälsan från One-Health- och Global-Health-perspektiv.

—	Användning och tillhandahållande av ekosystemtjänster i system för jord- och skogsbruk som tillämpar ekologiska metoder och testar naturbaserade lösningar från gård- till landskapsnivå för ett miljövänligt jordbruk. Stöd till ekologiskt jordbruk .

—	System för jord- och skogsbruk från gård- till landskapsnivå, användning och tillhandahållande av ekosystemtjänster i primärproduktionen , t.ex. via agroekologi eller genom att öka skogarnas roll i förebyggandet av översvämningar och markerosion .

—	Innovationer inom jordbruket vid gränssnitten mellan jordbruk, vattenbruk och skogsbruk och i stadsområden och stadsnära områden .

—	Nya metoder, tekniker och verktyg för hållbar skogsförvaltning och hållbar användning av skogsbiomassa.

—	Stöd till EU:s produktion av vegetabiliskt protein för livsmedel, foder och miljötjänster.

—	Hållbar markanvändning, landsbygdsutveckling och territoriella kopplingar, utnyttja sociala, kulturella, ekonomiska och miljömässiga tillgångar i landsbygdsområden för nya tjänster, affärsmodeller, värdekedjor och kollektiva nyttigheter.

—	Digitala innovationer inom jordbruket, skogsbruket och mellan värdekedjor och landsbygdsområden genom användning av data och utveckling av infrastruktur, teknik (t.ex. AI, robotteknik, precisionsjordbruk och fjärranalys) och styrningsmodeller.

—	Kunskaps- och innovationssystem inom jord- och skogsbruket och deras sammanlänkning i olika skalor, rådgivning, kompetensuppbyggnad , deltagandebaserade strategier och informationsutbyte.

—	Främjande av internationella partnerskap för hållbart jordbruk för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning.

6.2.4. Hav, oceaner och inlandsvatten

Havens , i synnerhet de halvslutna europeiska havens, oceanernas, inlandsvattnens och, i vid bemärkelse, kustområdenas naturkapital och ekosystemtjänster ger betydande samhällsekonomiska och sociala fördelar. Denna potential är i farozonen på grund av det starka trycket från mänskliga och naturliga stressfaktorer såsom föroreningar, överfiske, klimatförändringar, höjda havsnivåer , annan vattenanvändning och extrema väderförhållanden. För att förhindra att haven och oceanerna når en punkt där det inte finns någon återvändo, och för att återupprätta en god status för inlandsvattnen, är det nödvändigt att öka vår kunskap och förståelse för att skydda, återställa och på ett hållbart sätt förvalta ▌ havens , inlandets och kusternas ekosystem och förhindra föroreningar , inom ramen för en förbättrad och ansvarsfull förvaltning ▌ . Detta kommer även att omfatta forskning för att på ett hållbart sätt kunna frigöra havens, oceanernas och inlandsvattnens stora och outnyttjade ekonomiska potential, i syfte att producera mer säkra livsmedel , biobaserade ingredienser och råvaror utan att öka belastningen på dem, ▌och vattenbrukets potential i alla former för att minska trycket på mark-, sötvattens- och havsresurser. Det finns ett behov av partnerskapsinitiativ, inbegripet havsområdesstrategier och makroregionala strategier som når utanför EU (t.ex. i Atlanten, Medelhavet, Östersjön, Nordsjön, Svarta havet, ▌ Karibiska havet och Indiska oceanen) och av stöd till åtagandena inom internationella världshavsförvaltningen, initiativ som FN:s årtionde för hållbar havsforskning och åtaganden knutna till bevarandet av marinbiologisk mångfald på områden utanför nationell jurisdiktion.

Allmänna riktlinjer

—	Hållbart ▌ fiske och vattenbruk i alla former , inbegripet alternativa proteinkällor med ökad livsmedelstrygghet, livsmedelssuveränitet och klimatresiliens. Övervaknings- och förvaltningsverktyg.

—

Stärkt motståndskraft i ekosystemen i hav och inlandsvatten, även korallrev, vilket säkerställer havens, oceanernas och flodernas välmående, bekämpar och mildrar effekterna av naturliga och antropogena påfrestningar såsom föroreningar och marint skräp (inbegripet plast), eutrofiering , invasiva arter, fysiska skador på havsbotten, överexploatering, även överfiske, undervattensbuller, försurning, uppvärmningen av haven, oceanerna och floderna , höjda havsnivåer, med beaktande av skärningspunkten mellan land och hav och den sammanlagda effekten av dessa problem samt främjar ett cirkulärt förhållningssätt och en bättre förståelse av samspelet mellan hav och människa .

—	Styrning ▌ på global och regional nivå för att säkerställa bevarandet och en hållbar användning av havens, oceanernas och inlandsvattnens resurser .

—	Teknik för digitala hav (på havsbottnen, i vattenpelaren och på vattenytan) som knyter samman tjänster och samhällen i landbaserad samt atmosfär-, klimat-, rymd- och väderrelaterad verksamhet och som främjas genom det s.k. blå molnet som ingår i det europeiska öppna forskningsmolnet.

—	Kapacitet för övervakning , riskbaserad bedömning och prognostisering av bland annat stigande havsnivåer och andra naturkatastrofer, t.ex. stormfloder och tsunamier samt den sammanlagda inverkan av mänsklig verksamhet .

—

Förbättrad förståelse av vattnets kretslopp och hydrologiska system, hydromorfologi i olika skalor och utvecklad övervaknings- och prognoskapacitet för vattentillgång och vattenefterfrågan, översvämningar och torka, föroreningar och andra påfrestningar på vattenresurserna och vattenmiljön. Utnyttjande av digital teknik för att förbättra övervakningen och förvaltningen av vattenresurser.

—

Utveckling av innovativa lösningar, inbegripet samhällelig styrning, ekonomiska instrument och finansieringsmodeller för smart vattentilldelning som hanterar konflikter inom vattenanvändning, bland annat exploatering av vattnets värde, kontroll av vattenföroreningar, inklusive plaster och mikroplast och andra nya föroreningar företrädesvis vid källan, som tar itu med andra påfrestningar på vattenresurserna, samt återanvändning av vatten, skydd och återställande av vattenekosystem till god ekologisk status.

—	Hållbara blå värdekedjor, inklusive hållbar användning av sötvattenresurserna, mångbruket av havsområdet och tillväxt i sektorn för förnybar energi från hav och oceaner, inbegripet hållbar användning av alger på mikro- och makronivå.

—	Integrerade strategier för hållbar förvaltning av inlands- och kustvatten som kommer att bidra till miljöskydd och anpassning till klimatförändringar.

—

Naturbaserade lösningar som hämtats från havens, kusternas och inlandsvattnens dynamiska ekosystem, biologiska mångfald och flera ekosystemtjänster, vilka kommer att möjliggöra genomgripande strategier för att på ett hållbart sätt utnyttja havens , särskilt de halvslutna europeiska havens, oceanernas och inlandsvattnens resurser, bidra till miljöskyddet och återställandet av miljön , förvaltningen av kustområden och anpassningen till klimatförändringar.

—	Blå innovation i den blå och digitala ekonomin, över kuststräckor, kuststäder och hamnar i syfte att stärka motståndskraften i kustområden och öka fördelarna för medborgarna.

—	Bättre förståelse av havens och oceanernas roll för begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

6.2.5. Livsmedelssystem

De kombinerade effekterna av befolkningstillväxt, kostutveckling, resursknapphet och överexploatering, miljöförstöring, klimatförändringar och migration skapar exempellösa utmaningar som kräver en omställning av livsmedelssystemen (FOOD 2030) (14). Vår nuvarande produktion och konsumtion av livsmedel är till stora delar ohållbar, samtidigt som vi står inför den dubbla bördan av malnutrition, vilken kännetecknas av samtidig förekomst av undernäring, fetma och andra kostrelaterade obalanser och metabolismrubbningar . Morgondagens livsmedelssystem måste ge resultat vad gäller livsmedelstrygghet och säkerställa tillräckligt säkra, hälsosamma livsmedel av hög kvalitet för alla, med utgångspunkt i resurseffektivitet, hållbarhet (inklusive minskning av utsläppen av växthusgaser, föroreningar, vatten- och energiförbrukning samt avfallsproduktion) och transparens , så att land och hav kopplas samman, livsmedelssvinnet minskar, livsmedelsproduktionen från inlandsvattnen, haven och oceanerna ökar och hela ”värdekedjan för livsmedel” från producenter till konsumenter och tillbaka igen omfattas för att säkerställa motståndskraft . Detta måste gå hand i hand med utvecklingen av system för livsmedelssäkerhet i framtiden, och utformning, utveckling och leverans av verktyg, tekniker och digitala lösningar som ger betydande fördelar för konsumenterna och förbättrar konkurrenskraften och hållbarheten i värdekedjan för livsmedel. Dessutom finns det ett behov av att främja beteendeförändringar i konsumtions- och produktionsmönster för livsmedel , med beaktande av kulturella och sociala aspekter, samt att involvera primärproducenter, näringslivet (inklusive små och medelstora företag), återförsäljare, restaurangbranschen, konsumenter och offentliga tjänster.

▌

Allmänna riktlinjer

—	Evidensbaserad hållbar och hälsosam kost för människors välbefinnande under hela deras livstid , inklusive kostvanor, förbättrad näringsmässig kvalitet för livsmedel och framsteg när det gäller att förstå nutritionens inverkan på hälsan och välbefinnandet .

—	Individanpassad kost, särskilt för sårbara grupper, för att minska risken för kostrelaterade sjukdomar och icke smittsamma sjukdomar.

—	Konsumenternas beteenden, livsstil och motiv, inbegripet livsmedels sociala och kulturella aspekter, främjande av social innovation och samhällets engagemang för bättre hälsa och miljömässig hållbarhet i hela värdekedjan för livsmedel , inbegripet mönster vad gäller detaljhandel .

—	Moderna system för livsmedelssäkerhet och äkthet, inbegripet spårbarhet, förbättring av livsmedelskvaliteten och stärkande av konsumenternas förtroende för livsmedelssystemet.

—	Begränsning av och anpassning till klimatförändringar i livsmedelssystemen, inbegripet utforskning av potentialen för och användningen av mikrobiom, mångfald hos livsmedelsgrödor och alternativ till animaliskt protein.

—

Miljömässigt hållbara, cirkulära, resurseffektiva och motståndskraftiga livsmedelssystem från land och hav, som syftar till säkert dricksvatten och hantering av maritima problem, noll livsmedelsavfall i hela livsmedelssystemet genom återanvändning av livsmedel och biomassa, återvinning av livsmedelsavfall, nya livsmedelsförpackningar, efterfrågan på skräddarsydda och lokalt producerade livsmedel.

—

Nya metoder, inbegripet digitala verktyg och livsmedelssystem för lokalt baserad innovation och olika samhällsgruppers inflytande, vilket främjar rättvis handel och prissättning i hela värdekedjan , delaktighet och hållbarhet genom partnerskap mellan näringslivet (inbegripet små och medelstora företag och småbrukare) , lokala myndigheter, forskare och samhället.

6.2.6. Biobaserade innovationssystem i EU:s bioekonomi

Bioekonomisk innovation skapar en grund för övergången från en fossilbaserad ekonomi ▌. Biobaserad innovation är en viktig del och möjliggörande faktor inom den övergripande bioekonomin och omfattar hållbar materialförsörjning, industriell bearbetning och omvandling av biomassa från land och hav till biobaserade material och produkter. Hållbarhet omfattar alla aspekter – såväl ekologiska, sociala, ekonomiska som kulturella. Den bygger också vidare på potentialen hos levande resurser, livsvetenskaper , digitalisering och bioteknik för nya upptäckter, produkter , tjänster och processer. Biobaserad innovation, inklusive (bio)processer och teknik, kan ge upphov till nya ekonomiska verksamheter och sysselsättning för regioner och städer, bidra till att ge nytt liv åt landsbygdens och kustområdenas ekonomier och samhällen samt stärka cirkulariteten i bioekonomin.

Allmänna riktlinjer

—	Hållbar anskaffning av biomassa, hållbar logistik och hållbara produktionssystem, med inriktning på värdefulla tillämpningar och användningsområden, social och miljömässig hållbarhet, inverkan på klimat och biologisk mångfald , cirkularitet och övergripande resurseffektivitet , inbegripet vatten .

—	Livsvetenskaper och deras konvergens med digital teknik för ▌ förståelse , utforskning och hållbart nyttjande av biologiska resurser.

—

Biobaserade värdekedjor, biobaserade material, inklusive bioinspirerade material, kemikalier. produkter , tjänster och processer med nya egenskaper, funktioner och förbättrad hållbarhet (inklusive minskning av utsläppen av växthusgaser), som främjar utvecklingen av (såväl små som storskaliga) avancerade bioraffinaderier som använder ett bredare spektrum av biomassa. Ersättande av nuvarande produktion av icke-hållbara produkter med biobaserade lösningar med bättre prestanda för innovativa marknadstillämpningar.

—	Bioteknik, inbegripet sektorsövergripande modern bioteknik för tillämpning i konkurrenskraftiga, hållbara och nya industriella processer, miljötjänster och konsumentprodukter (15).

—

Cirkularitet i den biobaserade sektorn inom bioekonomin genom tekniska, genomgripande och sociala innovationer samt innovationer av affärsmodeller för att radikalt öka det värde som genereras per enhet av en biologisk resurs , genom att bevara resursernas värde i ekonomin längre , bevara och förbättra naturkapitalet, förebygga avfall och föroreningar genom utformning, stödja principen om kaskadanvändning av hållbar biomassa genom forskning och innovation och beakta avfallshierarkin .

—	Inkluderande bioekonomiska modeller med olika aktörer som deltar i värdeskapandet och maximerar de samhälleliga effekterna och delaktigheten från allmänhetens sida .

—	Ökad förståelse av bioekonomins gränser , metrik och indikatorer samt av dess synergier och kompromisser med en hälsosam miljö och kompromisser mellan livsmedel och andra tillämpningar .

6.2.7. Cirkulära system

Cirkulära produktions- och konsumtionssystem kommer att ge fördelar för den europeiska ekonomin och den globala miljön genom att minska unionens resursanvändning och resursberoende , minska växthusgasutsläppen och andra negativa effekter på miljön och öka företagens konkurrenskraft. De kommer också att ge fördelar för europeiska medborgare genom att skapa nya sysselsättningsmöjligheter och minska trycket på miljön och klimatet. För övergången till en utsläppssnål, resurseffektiv , biobaserad och cirkulär ekonomi som undviker användning av farliga ämnen behövs, utöver en industriell omvandling, ett mer omfattande systemskifte som kräver genomgripande miljöinnovativa lösningar, nya företagsmodeller, marknader och investeringar, möjliggörande infrastruktur, social innovation, förändringar i konsumentbeteendet, och styrningsmodeller för att stimulera samarbete mellan olika berörda parter i hela värdekedjan för att säkerställa att den tänkta förändringen ger bättre ekonomiska, miljömässiga och sociala resultat (16). En öppning för internationellt samarbete kommer att vara viktigt för jämförbarhet och för att skapa och utbyta kunskap och undvika dubbelarbete, t.ex. genom internationella initiativ såsom den internationella resurspanelen. Dessutom kommer uppmärksamhet att ägnas det sociala sammanhanget för den nya kunskapen och tekniken inom detta område samt denna kunskaps och tekniks spridning och acceptans i samhället.

Allmänna riktlinjer

—

Systemisk övergång till en resurseffektiv , biobaserad och cirkulär ekonomi, med nya modeller för konsumentsamverkan, nya affärsmodeller för resurseffektivitet och miljöprestanda. Produkter och tjänster som stimulerar resurseffektivitet och eliminering eller ersättning av farliga ämnen under hela livscykeln. System för delning, återanvändning, reparation, återtillverkning, återvinning och kompostering. Ekonomiska, sociala, beteendemässiga, regleringsmässiga och finansiella villkor och incitament för sådana övergångar.

—

Mått och indikatorer , baserade på systemtänkande, för att mäta den cirkulära ekonomins och livscykelns resultat och stärka det sociala ansvaret . Styrsystem som påskyndar expansionen av den cirkulära ekonomin , bioekonomin och resurseffektiviteten, och skapar marknader för sekundärt material. Samarbete med flera berörda parter över hela värdekedjan, Investeringsinstrument för den cirkulära ekonomin och bioekonomin .

—	Lösningar för hållbar och regenerativ utveckling av städer, stadsnära områden och regioner, genom att integrera den cirkulära ekonomins omvandling med naturbaserade lösningar, tekniska, digitala, sociala, kulturella innovationer och innovationer för territoriell styrning.

—

Miljöinnovation för förebyggande och sanering av miljöföroreningar från farliga ämnen och exponering för farliga ämnen och kemikalier som ger upphov till allt större oro. Detta även under beaktande av gränssnittet mellan kemikalier, produkter och avfall samt hållbara lösningar för produktionen av primära och sekundära råvaror .

—

Cirkulär användning av vattenresurser, inbegripet minskning av efterfrågan på vatten, förhindrande av spill, återanvändning av vatten, återvinning och tillvaratagande av spillvatten ▌ . Innovativa lösningar på de utmaningar som rör kopplingen vatten–livsmedel–energi som tar itu med effekterna av jordbrukets och energisektorns vattenanvändning och möjliggör synergistiska lösningar.

—

Hållbar grundvattenförvaltning som integrerar georesurser (energi, vatten, råmaterial) och miljöförhållanden (naturkatastrofer, mänsklig påverkan) inom alla relevanta kluster, anpassar det positiva bidraget till en cirkulär ekonomi genom alleuropeiskt geologiskt kunnande och bidrar till organiserade och vetenskapligt grundade insatser med anledning av Parisavtalet och flera av FN:s mål för hållbar utveckling.

—	Utveckling och förbättring av lösningar och infrastrukturer för att underlätta tillgången till dricksvatten och vatten för bevattning och sanitet, bl.a. med hjälp av avsaltning, för att möjliggöra en vattenanvändning som är mer effektiv, energisnål och koldioxidsnål och samtidigt cirkulär.

7. GEMENSAMMA FORSKNINGSCENTRUMETS ICKE-NUKLEÄRA DIREKTA ÅTGÄRDER

7.1. Bakgrund

Högkvalitativa och tillförlitliga vetenskapliga bevis är avgörande för god offentlig politik. Nya initiativ och förslag till EU-lagstiftning kräver omfattande och balanserade bevis, medan man i genomförandet av politiken behöver belägg för att mäta och övervaka framstegen.

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) ger ett mervärde till EU:s politik, eftersom vetenskapen är framstående, multidisciplinär och oberoende av nationella, privata och andra externa intressen. Det ger sektorsövergripande stöd för alla EU:s politikområden som beslutsfattarna behöver för att ta itu med alltmer komplexa samhällsutmaningar. JRC:s oberoende från särintressen, i kombination med dess roll som vetenskaplig och teknisk referens gör det lättare att skapa konsensus mellan berörda parter och andra aktörer, däribland medborgare, och beslutsfattare ▌ . Tack vare sin kapacitet att reagera snabbt på politiska behov kompletterar JRC:s verksamhet de indirekta åtgärder som syftar till att stödja långsiktiga politiska mål.

JRC bedriver egen forskning och är en strategisk förvaltare av kunskap, information, uppgifter och befogenheter för att leverera högkvalitativa och relevanta belägg för smartare politik. För att uppnå detta samarbetar JRC med de bästa organisationerna runt om i världen, och med internationella, nationella och regionala experter och aktörer. Dess forskning bidrar till de allmänna målen och prioriteringarna för Horisont Europa , tillhandahåller oberoende vetenskapligt kunnande, rådgivning och tekniskt stöd för EU:s politik under hela policycykeln och är inriktad på EU:s politiska prioriteringar, till stöd för ett Europa som är säkert och tryggt, välmående och hållbart, socialt ansvarstagande och starkare på den globala arenan.

7.2. Insatsområden

7.2.1. Förstärkning av kunskapsbasen för strategiutveckling

Kunskap och data växer exponentiellt. För att beslutsfattarna ska kunna använda dem måste de granskas och filtreras. Det finns också ett behov av övergripande vetenskapliga metoder och analysverktyg för alla kommissionens avdelningar, särskilt för att förutse kommande samhällsutmaningar och stödja bättre lagstiftning. I detta ingår innovativa processer för att engagera berörda parter och medborgare i politiska frågor samt diverse verktyg för bedömning av konsekvenser och genomförande .

Allmänna riktlinjer

—

Modellering, mikroekonomisk utvärdering, riskbedömningsmetoder, kvalitetssäkringsinstrument för mätningar, utformning av system för övervakning, indikatorer och resultattavlor, känslighetsanalys och revision, livscykelanalys, data- och textutvinning, analys och tillämpningar för (stor)data, designtänkande, framtidssanalys, prognoser och framsynsstudier, beteendevetenskaplig forskning samt engagemang av berörda parter och medborgare.

—	Kunskaps- och kompetenscentrum.

—	Praktikgemenskap och plattformar för kunskapsdelning.

—	Datahantering, datadelning och samordning.

—	Analys av forsknings- och innovationspolitik på EU-nivå och nationell nivå, inbegripet det europeiska forskningsområdet.

7.2.2. Globala utmaningar

JRC kommer att bidra till EU:s specifika politikområden och åtaganden i klustren med sju globala utmaningar, framför allt EU:s åtaganden för hållbar utveckling.

Allmänna riktlinjer

Hälsa

—	Vetenskapligt och tekniskt stöd för förbättrad folkhälsa och förbättrade hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet medicintekniska produkter och utvärdering av medicinska metoder, databaser och digitalisering , inbegripet i syfte att snabbare uppnå interoperabilitet .

—	Metoder för säkerhetsbedömning av potentiella hälso- och miljörisker med kemiska ämnen och föroreningar.

—	EU:s referenslaboratorium för alternativ till djurförsök.

—	Kvalitetssäkringsinstrument såsom referensmaterial som certifierats för hälsobiomarkörer.

—	Forskning om nya hälsofrågor och hälsorisker.

2. Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen

—	Forskning om ojämlikhet, fattigdom och utslagning, social mobilitet, kulturell mångfald och kompetens, migration, bedömning av sociala, demografiska och tekniska förändringars inverkan på ekonomin och samhället.

—	Forskning om god samhällsstyrning och demokrati.

—	Stöd till skydd, bevarande och förvaltning av kulturarvet.

—	Kunskapscentrum för migration och demografi.

3. Civil säkerhet för samhället

—	Kunskapscentrum för katastrofriskhantering.

—	Stöd till säkerhetspolitik när det gäller skydd av kritisk infrastruktur och offentliga platser, CBRN-E (kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen) och hybridhot, gränsskydd och dokumentsäkerhet samt information och underrättelser för bekämpning av terrorism.

—	Teknik för att spåra CBRN-E-material, biometriska system och informationsinsamling.

—	Stöd till EU:s säkerhetsläge i världen, bedömning av konkurrenskraft och innovation i unionens säkerhetsindustri , utnyttjande av synergier mellan säkerhet och försvar.

—	Forskning som syftar till att förstärka EU:s kapacitet för it-säkerhet, motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter.

4. Digitala frågor, industri och rymden

—	Konsekvenserna av digitaliseringen, med fokus på ny och framväxande teknik, såsom maskininlärning och artificiell beräkning, distribuerade liggare, sakernas internet och högpresterande datorsystem.

—	Digitalisering inom enskilda sektorer, t.ex. energi, transporter, byggnadsverksamhet, tjänstenäringen, hälso- och sjukvård och myndigheter.

—	Industriell metrologi och kvalitetssäkringsverktyg för smart tillverkning.

—	Forskning om ▌viktig möjliggörande teknik.

—

Forskning om bästa tillgängliga teknik och praxis för miljöledning, tekniskekonomiska analyser och livscykelanalyser av industriella processer, kemikaliehantering, avfallshantering, återanvändning av vatten, råvaror och råvaror av avgörande betydelse och kvalitetskriterier för återvunnet material, till stöd för den cirkulära ekonomin.

—	Analys av försörjningstryggheten för råvaror, inbegripet råvaror av avgörande betydelse, i samband med uppdateringen av information och data om primära och sekundära resurser i informationssystemet för råvaror.

—	Genomförandet av Copernicus.

—	Tekniskt och vetenskapligt stöd för tillämpningar av EU:s globala system för satellitnavigering.

5. Klimat, energi och mobilitet

—

Stöd till genomförandet av EU:s klimat-, energi- och transportpolitik, övergång till en koldioxidsnål ekonomi och strategier för minskade koldioxidutsläpp fram till 2050, analys av integrerade nationella klimat- och energiplaner, bedömning av vägen mot utfasning av fossila bränslen i alla sektorer, inbegripet jordbruk och markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

—	Bedömning av risker i sårbara ekosystem och viktiga ekonomiska sektorer och infrastruktur, med fokus på anpassningsstrategier.

—	Analys av forsknings- och investeringsaspekter av energiunionen, bedömning av EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden för ren energi.

—	Bedömning av utbyggnadspotentialen hos smart teknik på energiområdet och lösningar för sektorsintegration för att möjliggöra smidig och kostnadseffektiv energiomställning.

—	Bedömning för utbyggnad av förnybar energi och ren energiproduktion.

—	Analys av energianvändningen i byggnader, smarta och hållbara städer och industrier.

—	Tekniska och samhällsekonomiska analyser av energilagring, särskilt sektorsintegration och batterier.

—	Analys av EU:s energiförsörjning, inbegripet energiinfrastruktur och energimarknader.

—	Stöd till energiomställningen, bland annat i form av borgmästaravtalet, ren energi för EU:s öar, känsliga regioner och Afrika.

—	Integrerad analys för utbyggnad av samverkande, uppkopplad och automatiserad mobilitet.

—	Integrerad analys för utveckling och införande av eldrift, inbegripet nästa generationens batteriteknik.

—	Harmoniserade provningsförfaranden och marknadsövervakning för CO2 och förorenande utsläpp från fordon, bedömning av innovativ teknik.

—	Bedömning av system för intelligenta transporter, trafikledning och trängselindikatorer.

—	Analyser av alternativa bränslen och tillhörande infrastrukturbehov.

6. Livsmedel, bioekonomi, naturresurser, jordbruk och miljö

—	Forskning om mark, jord, skogar, luft, vatten, marina resurser, råvaror och biologisk mångfald, vilket kommer att underlätta ett effektivt bevarande, restaurering och hållbar användning av naturresurserna, inbegripet hållbar resursförvaltning i Afrika.

—	Kunskapscentrum för global livsmedels- och näringsförsörjning.

—	Bedömning av klimatförändringarna och eventuella anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder för jordbruks- och fiskeripolitiken, inbegripet livsmedelssäkerhet.

—	Övervakning och prognostisering av jordbruksresurser i EU , utvidgningsländer och grannskapsländer.

—	Forskning om hållbara och ekonomiskt blomstrande vattenbruk och fiske, och om blå tillväxt och den blå ekonomin.

—	Validerade metoder, kvalifikationstester av laboratorier och nya analytiska verktyg för genomförandet av livsmedelssäkerhetspolitiken.

—	EU:s referenslaboratorier för fodertillsatser, genetiskt modifierade organismer och material som kommer i kontakt med livsmedel.

—	Kunskapscentrum för livsmedelsbedrägerier och kvalitet.

—	Kunskapscentrum för bioekonomin.

7.2.3. Innovation, ekonomisk utveckling och konkurrenskraft

JRC kommer att bidra till kunskapsbaserad innovation och tekniköverföring. Det kommer att stödja den inre marknadens funktion och unionens ekonomiska styrning. Det kommer att bidra till utveckling, genomförande och övervakning av politik som riktar sig mot ett mer socialt och hållbart Europa. Det kommer att stödja EU:s externa dimension och internationella mål och bidra till att främja goda styrelseformer. En välfungerande inre marknad med en stark ekonomisk styrning och rättvisa sociala system kommer att främja kunskapsbaserad innovation och konkurrenskraft.

Allmänna riktlinjer

▌

—	Ekonomisk, handelsrelaterad, finansiell och finanspolitisk analys.

—	Standardförberedande forskning och testning av harmonisering och standardisering.

—	Produktion av certifierade referensmaterial.

—	Övervakning av marknaden.

—	Förvaltning av immateriella rättigheter.

—	Främjande av tekniköverföring och samarbete.

7.2.4. Vetenskaplig spetskompetens

JRC ska sträva efter spetskompetens och integritet inom forskningen och omfattande samverkan med forskningsinstitutioner över hela världen på högsta nivå. Det kommer att bedriva forskning på framväxande områden inom vetenskap och teknik och främja öppen vetenskap och öppna data samt kunskapsöverföring.

Allmänna riktlinjer

—	Grundforskningsprogram.

—	Särskilda samarbets- och utbytesprogram med forskningsinstitut och forskare.

—	Tillgång till JRC:s forskningsinfrastrukturer.

—	Utbildning av forskare och nationella experter.

—	Öppen vetenskap och öppna data.

7.2.5. Territoriell utveckling och stöd till medlemsstater och regioner

JRC kommer att bidra till regional politik och stadspolitik, med särskild inriktning på innovationsdriven territoriell utveckling och för att minska skillnaderna mellan olika regioner. Det kommer också att ge tekniskt bistånd till medlemsstater och tredjeländer och stödja genomförandet av EU:s lagstiftning och åtgärder.

Allmänna riktlinjer

—	Genomförande av regional- och stadspolitik, strategier för smart specialisering, strategier för ekonomisk omställning i regioner som får stöd under en övergångsperiod, integrerade strategier och uppgifter för stadsutveckling.

—	Kapacitetsuppbyggnad av lokala och regionala aktörer till genomförandet av makroregionala strategier.

—	Kunskapscentrum för regionalpolitik.

—	Rådgivning ”på begäran” och skräddarsytt stöd till medlemsstaterna, regionerna och städerna, bland annat genom ett virtuellt nätverk av Science4Policy-plattformar.

TREDJE PELAREN

ETT INNOVATIVT EUROPA

Innovation i alla dess former utgör en central drivkraft för EU när det gäller att fortsätta att skapa välstånd för medborgarna och möta framtida utmaningar. Dess genomförande kräver ett systematiskt, övergripande och mångfasetterat tillvägagångssätt. Europas ekonomiska framsteg, sociala välfärd och livskvalitet är beroende av dess förmåga att främja produktiviteten och tillväxten, vilket i sin tur i stor utsträckning beror på dess innovationsförmåga. Innovation är också nyckeln till att lösa de största framtida utmaningarna för EU. Innovation måste vara ansvarstagande, etisk och hållbar.

Liksom var fallet med dess föregångare, är innovation kärnan i Horisont Europa. Strävan efter en snabbare kunskapsöverföring och sökandet efter nya idéer, produkter och processer är en drivkraft för Horisont Europas mål och genomförandeformer, från den strategiska programplaneringen till ansökningsomgångar, och sökandet pågår från början till slutet av alla projekt som får stöd från grundforskning (s.k. blue sky-forskning) till industriella eller tekniska färdplaner och uppdrag.

Men innovation förtjänar särskilda åtgärder eftersom EU på ett beslutsamt sätt måste förbättra villkoren och miljön så att europeisk innovation kan frodas, så att idéer snabbt kan delas mellan aktörerna i innovationsekosystemet och nya idéer och ny teknik snabbt kan omvandlas till de produkter och tjänster som behövs för att EU ska kunna nå resultat.

De senaste årtiondena har det vuxit fram stora och globala nya marknader när det gäller hälso- och sjukvård, medier, underhållning, kommunikation och detaljhandel, baserade på banbrytande innovationer inom informations- och kommunikationsteknik, bioteknik, grön teknik, internet och plattformsekonomin. I senare led av innovationsprocessen införs dessa marknadsskapande innovationer, som påverkar EU:s ekonomi som helhet, av snabbt växande och ofta nya företag , som dock sällan har sitt ursprung i eller expanderar inom EU.

En ny global våg av banbrytande innovation är på ingående, och den kommer att vara baserad på mer teknikintensiv teknik, såsom blockkedjeteknik, artificiell intelligens, genomik /multi-omik och robotteknik liksom annan teknik, vilken också kan utvecklas av enskilda innovatörer och grupper av medborgare. De har det gemensamt att de tar form i brytpunkten mellan olika ▌vetenskapliga discipliner, tekniska lösningar och ekonomiska sektorer, erbjuder helt och hållet nya kombinationer av produkter, processer, tjänster och affärsmodeller och har potential att öppna nya marknader i hela världen. Även andra avgörande sektorer såsom tillverkning, finansiella tjänster, transport eller energi kommer att påverkas.

Europa måste hänga med i den här utvecklingen. Europa har ett bra läge eftersom denna utveckling avser teknikintensiva områden där Europa redan har gjort betydande investeringar, särskilt inom viktig möjliggörande teknik, och därför har vissa konkurrensfördelar när det gäller vetenskap och kunskap, inbegripet mänskliga resurser, och kan bygga på ett nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer (t.ex. inom hälso- och sjukvård eller energi).

För att Europa ska kunna gå i spetsen för den nya utvecklingen av banbrytande innovation måste följande grundläggande utmaningar antas:

▌

—

Öka riskfinansieringen för att överbrygga finansieringsluckor: Europas innovatörer lider av ringa tillgång till riskfinansiering. Privat riskkapital är nyckeln till att omvandla banbrytande innovationer till världsledande företag, men i Europa uppgår riskkapitalet till mindre än en fjärdedel av det belopp som uppbringas i USA och i Asien. Europa måste överbrygga den finansieringssvacka som ofta kallas ”dödens dal”, då idéer och innovationer inte lyckas nå ut på marknaden på grund av klyftan mellan offentligt stöd och privata investeringar, särskilt när det gäller banbrytande högriskinnovationer som kräver stöd i form av långsiktiga investeringar.

—	Underlätta tillgången till forskningsresultat, förbättra omvandlingen av vetenskap till innovation och påskynda överföringen av idéer, tekniker och talanger från grundforskningen till nystartade företag och näringslivet.

—	Ge ytterligare stöd till utvecklingen av alla former av innovation, inbegripet användarstyrd och konsumentstyrd tjänsteinnovation och inkluderande social innovation.

—	Påskynda näringslivets omvandling: Europas ekonomi släpar efter när det gäller att ta till sig ny teknik och expandera – 77 % av de nybildade och stora FoU-företagen finns i USA eller Asien och endast 16 % är baserade i Europa.

—

Förbättra och förenkla det europeiska landskapet för finansiering och stöd till forskning och innovation: mångfalden av finansieringskällor bildar ett komplext landskap för innovatörerna. EU:s insatser måste genomföras i samarbete och i samordning med andra initiativ på europeisk, nationell och regional nivå, både offentliga och privata, för att på ett bättre sätt främja och anpassa stödresurserna, undvika dubbelarbete och göra det lätt för europeiska innovatörer att hitta rätt.

—

Minska fragmenteringen av innovationsekosystemet. I Europa finns ett växande antal centrum (hotspots), men de är inte väl sammankopplade. Företag med internationell tillväxtpotential måste hantera fragmenteringen av nationella marknader med olika språk, affärskulturer och regler. EU har en roll att spela när det gäller att stödja ett effektivt samarbete mellan nationella och regionala ekosystem, så att företag, i synnerhet små och medelstora företag, kan få tillgång till bästa möjliga kunnande, expertis, infrastrukturer och tjänster i hela Europa. EU ska stödja samarbete mellan ekosystem, inbegripet genom reglering, i syfte att förbättra interoperabiliteten mellan olika tekniker och praktiska lösningar.

För att klara av denna nya världsomspännande våg av banbrytande innovation, behöver EU:s stöd till ▌innovatörer följa ett flexibelt, enkelt, smidigt och skräddarsytt tillvägagångssätt. Politiken för att utveckla och införa banbrytande innovationer och expanderande företag måste vara djärv och ta risker och måste ta hänsyn till ovannämnda problem samt tillföra mervärde till anknytande innovationsverksamhet som genomförs av enskilda medlemsstater eller regioner .

Horisont Europas pelare ”Ett innovativt Europa” , i samarbete med annan EU-politik och i synnerhet InvestEU-programmet, är utformad för att nå sådana konkreta resultat. Den bygger på lärdomar och erfarenheter som gjorts i samband med tidigare ramprogram, i synnerhet från verksamheter ▌såsom framtida och ny teknik (FET), snabbspåret till innovation och instrumentet för små och medelstora företag▌, men också privat- och företagsfinansiering (såsom sjunde ramprogrammet, finansieringsinstrument för riskdelning och Horisont 2020 InnovFin), vilka samlats och effektiviserats inom ramen för Europeiska innovationsrådets pilotprojektverksamhet som lanserats för perioden 2018–2020.

På grundval av dessa erfarenheter föreskrivs i den här pelaren inrättandet av Europeiska innovationsrådet (EIC), som huvudsakligen kommer att främja banbrytande och omstörtande teknik och innovation , med inriktning på i synnerhet marknadsskapande innovation, men som samtidigt ska stödja alla typer av innovation, även inkrementell innovation, särskilt inom små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag med snabb expansionspotential på EU-nivå och global nivå och med särskilda typer av åtgärder och verksamheter:

—	Stöd till utvecklingen av framtida och nya banbrytande innovationer , inbegripet både teknikintensiva innovationer och icke-tekniska innovationer .

—	Överbryggning av finansieringsluckor i utveckling, införande och expansion av marknadsskapande innovationer.

—	Mobilisering av privat kapital och investering.

—	Ökning av genomslagskraften och synligheten för EU:s stöd till innovation.

Denna pelare ska även omfatta de verksamheter som utvecklas vid Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), särskilt genom dess kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper). Dessutom ska systematiska synergieffekter mellan EIC och EIT säkerställas; innovativa företag som har sitt ursprung i en av EIT:s KI-grupper kan komma att slussas vidare till EIC i syfte att skapa en leveranskedja för ännu ej ekonomiskt bärkraftiga innovationer, samtidigt som innovativa företag med stor potential som finansieras av EIC men som ännu inte är delaktiga i någon av EIT:s KI-grupper kan komma att erbjudas tillgång till detta ytterligare stöd.

EIC och EIT:s KI-grupper får ge direkt stöd till ▌innovationer i hela EU , men den övergripande miljön som främjar europeiska innovationer måste vidareutvecklas och förbättras: grundforskningens resultat utgör frön till marknadsskapande innovationer. Det måste finnas en gemensam europeisk strävan att stödja innovation i hela Europa och i alla aspekter och former, inbegripet genom kompletterande politik (bland annat genom effektiva synergier med Eruf och strategier för smart specialisering) och resurser på EU-nivå samt på nationell och regional nivå. Denna pelare omfattar därför även ▌

—	förnyade och förstärkta mekanismer för samordning och samarbete med medlemsstater och associerade länder, men också med privata initiativ, i syfte att stödja alla aktörer inom de europeiska innovationsekosystemen , inbegripet på regional och lokal nivå .

—

▌

—

Som en ytterligare insats för att öka riskfinansieringsresurserna för forskning och innovation i Europa ▌kommer denna pelare dessutom att vara nära sammankopplad med InvestEU-programmet. Med utgångspunkt i framgångarna och erfarenheterna från Horisont 2020, InnovFin, samt från Efsi, kommer InvestEU-programmet att förbättra tillgången till riskfinansiering för bärkraftiga enheter samt investerare.

1. EUROPEISKA INNOVATIONSRÅDET (EIC)

1.1. Insatsområden

Europeiska innovationsrådet (EIC) ska följa principerna om ett tydligt EU-mervärde, självständighet, risktagningsförmåga, effektivitet, ändamålsenlighet, öppenhet och ansvarsskyldighet. EIC kommer att fungera som en enda kontaktpunkt för alla typer av innovatörer – från privatpersoner till universitet, forskningsorganisationer och företag (små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, och, i undantagsfall, små medelstora börsnoterade företag). EIC kommer, beroende på sina system, att ge stöd till enskilda stödmottagare och tvärvetenskapliga konsortier.

EIC:s mål är

—	att identifiera, utveckla och införa högriskinnovationer av alla slag, även inkrementell innovation, med ett starkt fokus på banbrytande, omstörtande ▌ och teknikintensiva innovationer som har potential att bli marknadsskapande, och

—	att stödja snabb expansion för innovativa företag , främst små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag, på EU-nivå och internationell nivå under hela vägen från idé till marknad.

Där så är relevant ska EIC bidra till verksamheter som stöds genom andra delar av Horisont Europa, särskilt inom ramen för den andra pelaren.

EIC kommer i första hand att genomföras genom två typer av insatser, nämligen Pathfinder för avancerad forskning, för de tidiga stadierna av teknisk utveckling, och Accelerator, för innovations- och marknadslanseringsinsatser, inklusive etapperna före masskommersialiseringen och företagets tillväxt. Tanken är att Accelerator ska erbjuda en enda kontaktpunkt och ett enda stödförfarande för högriskinnovationer från nystartade företag, små och medelstora företag och, i undantagsfall, små medelstora börsnoterade företag och främst tillhandahålla två typer av stöd: huvudsakligen blandfinansiering (dvs. bidrag i kombination med kapitalinvesteringar ) ▌samt bidrag som, alternativt, åtföljs av stöd till eget kapital. Accelerator kommer dessutom förmedla tillgång till lån och garantier, i synnerhet sådana som ges inom ramen för InvestEU-programmet.

Dessa två kompletterande insatstyper kommer att ha gemensamma egenskaper. De kommer att

—	stödja högriskinnovationer där riskerna, oavsett om de är finansiella, tekniska/vetenskapliga, marknadsrelaterade och/eller regleringsrelaterade, inte enbart kan bäras av marknaden eller ännu inte kan få stöd genom finansieringsinstrument inom InvestEU,

—	huvudsakligen vara inriktade på banbrytande ▌och /eller teknikintensiva högriskinnovationer men också stödja andra former av innovation , inklusive inkrementell innovation, som har potential att skapa nya marknader eller bidra till att komma till rätta med globala utmaningar ,

—

främst utgå från bottom-up-principen och vara öppna för innovationer från alla sektorer inom vetenskap, teknik och alla tillämpningsområden, och samtidigt möjliggöra riktat stöd till ny banbrytande , marknadsskapande och/ eller teknikintensiv teknik av potentiell strategisk betydelse med avseende på ekonomiska och/eller sociala effekter. Kommissionens avdelningar kommer att utvärdera denna potentiella strategiska inverkan på grundval av rekommendationer som lämnas av oberoende experter, av EIC-programförvaltare och, där så är lämpligt, av EIC:s styrelse ,

—	främja innovationer som spänner över olika vetenskapliga och tekniska (t.ex. en kombination av fysiska och digitala) områden och sektorer,

—	vara inriktade på innovatörer och på förenklade förfaranden och administrativa krav, varvid intervjuer kommer att användas för att bedöma ansökningar och garantera snabbt beslutsfattande,

▌

—	genomföras i syfte att avsevärt förbättra det europeiska innovationsekosystemet,

—	förvaltas proaktivt med delmål eller andra i förväg fastställda kriterier för att mäta framstegen och ge möjlighet att , efter en grundlig bedömning, eventuellt med hjälp av oberoende experter, omorientera , omplanera eller avsluta projekt när så krävs.

Utöver ekonomiskt stöd kommer innovatörer att ha tillgång till EIC:s företagsrådgivningstjänster som tillhandahåller projekthandledning, mentorskap och tekniskt bistånd, och parar ihop innovatörer med kolleger, industriella partner och investerare. Innovatörer kommer lättare ha tillgång till expertis, faciliteter (däribland innovationsknutpunkter (17) och testanläggningar för öppen innovation ) och partner från alla verksamheter som får EU-stöd (inklusive de som får stöd av EIT, särskilt via dess KI-grupper). Kommissionen kommer att säkerställa en obruten kontinuitet mellan EIT, EIC och InvestEU i syfte att uppnå komplementaritet och synergier.

För att stärka det europeiska innovationsekosystemet kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt att garantera en korrekt och effektiv komplementaritet med enskilda eller sammanlänkade medlemsstatsinitiativ eller mellanregionala initiativ , även i form av europeiska partnerskap.

1.1.1. Pathfinder för avancerad forskning

Pathfinder kommer att ge bidrag till riskfyllda spetsprojekt som utforskar nya och teknikintensiva områden i syfte att utvecklas till potentiellt genomgripande innovativ framtidsteknik och nya marknadsmöjligheter. De ska sammanföras i en enda modell med en unik uppsättning kriterier. Den kommer att bygga vidare på erfarenheterna från programmet för framtida och ny teknik (FET) som fått stöd inom ramen för sjunde ramprogrammet och Horisont 2020, inbegripet Horisont 2020 FET-Innovation Launchpad samt Horisont 2020:s instrument för små och medelstora företag, fas 1.

Det övergripande målet för Pathfinder kommer att vara att utveckla potentiellt marknadsskapande innovation från banbrytande idéer och föra dem vidare till demonstrationsfasen eller till utveckling av affärsidéer eller strategier för vidare utnyttjande genom Accelerator eller någon annan marknadsspridningslösning. För detta ändamål kommer Pathfinder ▌att stödja de tidigaste skedena av vetenskaplig och teknisk forskning och utveckling, däribland koncepttest och prototyper för teknikvalidering.

För att vara helt öppet för omfattande utforskningar, slumpartade lyckokast och oväntade idéer, koncept och upptäckter kommer Pathfinder huvudsakligen att genomföras genom en ständigt öppen och konkurrensutsatt ansökningsomgång med sista inlämningsdagar enligt bottom-up-principen. Pathfinder kommer också , samtidigt som dess i huvudsak bottom-up-karaktär bibehålls, att sörja för konkurrenskraftiga utmaningar för att ta fram centrala strategiska mål (18) som kräver teknikintensiva och radikala idéer. Områdena för dessa utmaningar kommer att fastställas i arbetsprogrammen. Genom att omgruppera utvalda projekt i tematiska eller målinriktade portföljer kommer det att vara möjligt att uppnå en kritisk massa av insatser och strukturera nya tvärvetenskapliga forskargrupper.

Dessa portföljer med utvalda projekt ▌kommer att vidareutvecklas och förbättras, var och en i linje med en vision som tagits fram med deras innovatörer, men som också delats med forsknings- och innovationsgrupper i samhället i stort. Pathfinders övergångsverksamhet kommer att genomföras för att hjälpa forskare och innovatörer att staka ut vägen mot en kommersiell utveckling, till exempel demonstrationsverksamheter och genomförbarhetsstudier för att bedöma potentiella affärsidéer och stödja skapandet av spin-off-företag och nystartade företag. Pathfinders övergångsverksamhet får också innehålla kompletterande bidrag för att fylla på eller utvidga omfattningen av tidigare och pågående åtgärder, för att engagera nya partner, för att möjliggöra samarbete inom portföljen och för att utveckla tvärvetenskapliga grupper.

Pathfinder kommer att vara öppet för alla typer av innovatörer, från privatpersoner till universitet, forskningsorganisationer och företag, i synnerhet nystartade företag och små och medelstora företag, och vara inriktat på tvärvetenskapliga konsortier. När det gäller projekt med en enda mottagare kommer medelstora börsnoterade företag och större företag inte att tillåtas. Pathfinder kommer huvudsakligen att genomföras genom forskningssamarbete och i nära samordning med andra delar av Horisont Europa, särskilt med Europeiska forskningsrådet (ERC), Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna , delen för europeiska ekosystem inom den tredje pelaren och kunskaps- och innovationsgrupperna vid Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) i syfte att identifiera radikala nya idéer och koncept med banbrytande potential .

1.1.2. Accelerator

Privat finansiering och företagsfinansiering förblir otillräcklig mellan den senare delen av forsknings- och innovationsverksamheten och marknadsgenomslaget för riskfyllda (19) – och därmed inte ”ekonomiskt bärkraftiga” eller investeringsattraktiva – banbrytande och marknadsskapande innovationer. För att överbrygga finansieringssvackan för alla typer av högriskinnovationer, och särskilt för banbrytande och teknikintensiva innovationer som är avgörande för Europas framtida tillväxt, måste en helt ny strategi utvecklas för offentligt stöd. Om marknaden inte ger hållbara ekonomiska lösningar, bör den offentliga sektorn erbjuda en särskild riskdelningsmekanism, som står för om inte hela, så större delen av den ursprungliga risken för potentiellt banbrytande marknadsskapande innovationer för att i ett senare skede attrahera alternativa privata investerare, i takt med att verksamheten utvecklas och risken reduceras till dess att det företag som genomför det innovativa projektet blir bärkraftigt .

Accelerator kommer därmed att tillhandahålla ekonomiskt stöd till små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag som har ambitionen att utveckla och införa sina banbrytande innovationer och snabbt expandera på EU-marknaden och internationella marknader. För detta ändamål kommer man att bygga vidare på erfarenheterna från faserna 2 och 3 av instrumentet för små och medelstora företag inom Horisont 2020 och från Horisont 2020 InnovFin, inbegripet genom tillägg av andra komponenter än bidrag och förmågan att stödja större och mer långsiktiga investeringar.

Accelerator ska främst ge stöd i form av EIC-blandfinansiering samt bidrag och kapital . EIC:s blandfinansiering ska vara en blandning av följande:

—	Bidrag eller återbetalningspliktigt förskott (20) för att täcka innovationsverksamhet.

—

Stöd för investeringar i eget kapital (21) eller andra återbetalningspliktiga former (lån, garantier etc.) , för att på så sätt skapa en bro mellan innovationsverksamheter och faktiskt marknadsinförande, inklusive expandering, på ett sätt som inte tränger ut privata investeringar eller snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Om ett projekt anses vara ekonomiskt bärkraftigt från att det inledningsvis väljs ut (due diligence-granskning) eller om risknivån avsevärt har reducerats kommer det utvalda/stöttade företaget att ges tillgång till skuldfinansiering (t.ex. lån eller garantier ) genom InvestEU-programmet och till kapitalinvesteringar från InvestEU-programmet .

Blandat ekonomiskt stöd kommer att beviljas genom ett enda förfarande och ett enda beslut, som ger stöd till innovatören i form av ett globalt åtagande för ekonomiska resurser som täcker de olika etapperna av innovation ända till marknadslansering, inbegripet etappen före masskommersialisering. Det fullständiga genomförandet av beviljade stöd kommer att vara föremål för delmål och översyn. Kombinationen och volymen av finansieringen kommer att anpassas till företagets behov, storlek och skede, typen av teknik/innovation och innovationscykelns längd. Den kommer att täcka finansieringsbehoven fram till dess att man ersatt dem med alternativa investeringskällor.

Europeiska innovationsrådets Accelerator kommer också att ge stöd i form av bidrag till små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, för flera olika typer av innovationer, alltifrån inkrementella innovationer till banbrytande och omstörtande innovationer, som syftar till expansion i ett senare skede.

Stödet kommer att tillhandahållas genom samma ständigt öppna ansökningsomgång enligt bottom-up-principen som den som används för stöd i form av blandfinansiering. Ett nystartat företag eller ett litet eller medelstort företag kan endast en gång, inom ramen för Horisont Europa, dra nytta av stöd från EIC i form av enbart bidrag som inte överstiger 2,5 miljoner euro. Förslagen ska innehålla utförlig information om sökandens kapacitet att expandera.

För projekt som har dragit nytta av stöd i form av enbart bidrag kan Accelerator därefter, på begäran från stödmottagarna, ge dem ekonomiskt stöd (t.ex. stöd i form av enbart eget kapital) genom sitt företag för särskilda ändamål, med förbehåll för resultatet av det sistnämndas due diligence-granskning.

Om de utvalda projekten tar emot stöd i form av en bidragskomponent för sin forsknings- och innovationsverksamhet kan denna verksamhet genomföras i samarbete med offentliga eller privata forskningsorganisationer, t.ex. genom underentreprenad, för att säkerställa att stödmottagaren kan få optimal tillgång till teknisk och affärsmässig expertis . På så sätt kan stödmottagaren utvecklas med en stark förankring i den befintliga kunskapen och expertisen och de befintliga ekosystemen i hela Europa.

Om de olika riskerna är reducerade ( finansiella, vetenskapliga/ tekniska, marknadsmässiga, förvaltningsrelaterade, rättsliga osv.) väntas den relativa betydelsen av den återbetalningspliktiga förskottskomponenten öka.

Även om EU på egen hand kan bära den ursprungliga risken för utvalda innovations- och marknadslanseringsåtgärder, är målet att från starten och under utvecklingen, göra dem mindre riskfyllda och främja saminvesteringar från andra källor och även ersättningsinvesterare. I så fall kommer saminvesteringsmål ▌och en tidsplan att avtalas med saminvesteraren/saminvesterarna och stödmottagarna/de företag som får stöd .

Accelerator kommer i huvudsak att verka genom en ständigt öppen ansökningsomgång med sista inlämningsdagar, enligt bottom-up-principen, inriktad på små och medelstora företag, inklusive nystartade företag ▌, och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag, inklusive unga och kvinnliga innovatörer som leder eller har nyckelkompetenser i dessa företag . Denna öppna ansökningsomgång enligt bottom-up-principen kan kompletteras med riktat stöd till nya banbrytande , marknadsskapande och/eller teknikintensiva innovationer av potentiellt strategisk betydelse med avseende på ekonomiska och/eller sociala effekter samtidigt som Accelerators övervägande bottom-up-karaktär bibehålls . Områdena för detta riktade stöd kommer att beskrivas i arbetsprogrammen. Även investerare , däribland offentliga innovationsorgan, kan lämna in förslag, men stödet ska beviljas direkt till det företag som genomför det innovativa projekt som de är intresserade av .

Accelerator kommer också att möjliggöra ▌införande av innovationer som härrör från Pathfinder-stödda projekt ▌och från andra pelare inom EU:s ramprogram (22), i syfte att hjälpa dem att nå ut på marknaden. Denna identifiering av projekt som stöds genom andra pelare i Horisont Europa och tidigare ramprogram kommer att baseras på relevanta metoder, såsom innovationsradarn.

I enlighet med artikel 43.5 a i förordningen [om ramprogrammet] kommer dessutom framgångsrika förslag från kvalificerade nationella eller regionala program att, med förbehåll för en inledande kartläggning, kunna få tillträde till Accelerators utvärderingsfas i expansionssyfte, enligt följande kumulativa och sekventiella villkor:

Kommissionen ska, i nära samarbete med medlemsstaterna, genomföra en ingående kartläggning av kvalificerade nationella eller regionala program för att fastställa efterfrågan på ett sådant system. Resultaten av denna kartläggning kommer att offentliggöras på deltagarportalen och uppdateras regelbundet.

Ett pilotprojekt, som grundas på denna kartläggning, kommer att inledas under Horisont Europas första arbetsprogram. Inom detta pilotprojekt måste följande villkor uppfyllas:

—	De nationella eller regionala utvärderingsförfarandena ska certifieras av kommissionen i enlighet med kriterierna i Horisont Europas arbetsprogram.

—

Vid utvärderingen av de förslag som lämnats in inom ramen för EIC:s Accelerator ska kommissionen säkerställa lika behandling med andra förslag. I synnerhet ska alla kvalificerade förslag uppfylla kraven enligt ett fullständigt jämlikt urvalstest, som består av en personlig intervju med en jury med externa oberoende experter.

1.1.3. Ytterligare EIC-verksamhet

Dessutom kommer EIC också att genomföra följande:

—

EIC:s företagsaccelerationstjänster till stöd för verksamheter och insatser inom Pathfinder och Accelerator , vilka rekommenderas i hög grad för alla utvalda nystartade företag och små och medelstora företag, och i undantagsfall små medelstora börsnoterade företag, även om de inte är obligatoriska . Syftet kommer att vara att förena EIC-gruppen av finansierade innovatörer, däribland innovatörer försedda med spetskompetensstämpeln, med investerare, partner och offentliga upphandlare. De kommer att tillhandahålla en rad olika handlednings- och mentorskapstjänster för EIC-insatser. De kommer att förse innovatörer med tillgång till internationella nätverk av potentiella partner, inbegripet industriella sådana, för att komplettera en värdekedja eller utveckla marknadsmöjligheter, och hitta investerare och andra källor till privat finansiering eller företagsfinansiering. Verksamheten kommer att bestå av liveevenemang (t.ex. evenemang för kontakt- och tjänsteförmedling, tillfällen att pitcha sina idéer) men också utveckling av plattformar för kontaktförmedling eller användning av befintliga sådana, i nära förbindelse med finansiella intermediärer som stöds av InvestEU och med EIB-gruppen. Denna verksamhet kommer också att uppmuntra kollegialt utbyte som en källa till lärande i innovationsekosystem, med särskilt god användning av ledamöter i ▌EIC:s styrelse och EIC-stipendiater.

—	EIC-stipendium för att hedra EU:s ledande innovatörer. Dessa kommer att delas ut av kommissionen på inrådan av den rådgivande högnivågruppen för styrelsen för att erkänna dem som ambassadörer för innovation.

—

EIC-Challenges, dvs. innovationstävlingar för att bidra till att utveckla nya lösningar på globala utmaningar, engagera nya aktörer och utveckla nya grupper. Andra EIC-tävlingar kommer att omfatta tävlingen för klimatinnovation (iCapital), innovationstävlingen för social innovation (Social Innovation Inducement Prize) och EU-priset för kvinnliga innovatörer (Women Innovators' Prize) (23). Utformningen av EIC-priserna kommer att vara kopplade till EIC och till andra delar av EU:s ramprogram , bland annat genom uppdrag, och till andra berörda finansieringsorgan. Möjligheter till samarbete med organisationer som kan tillhandahålla kompletterande stöd (t.ex. företag, universitet, forskningsorganisationer, företagskuvöser, välgörenhetsorganisationer och stiftelser) kommer att undersökas.

—	EIC-innovativ upphandling, att upphandla prototyper eller utveckla första inköpsprogrammet för att underlätta för nationella, regionala eller lokala offentliga enheter att – gemensamt, när så är möjligt – prova och förvärva innovativ teknik som ska släppas ut på marknaden.

1.2. Genomförande

I syfte att lyfta fram dess innovationscentrerade tillvägagångssätt och nya typer av insatser kräver genomförandet av EIC ett införande av särskilda förvaltningsinslag ▌.

1.2.1. EIC:s styrelse

Europeiska innovationsrådets styrelse för rådgivande högnivågruppen (nedan kallad EIC:s styrelse) ska biträda kommissionen i genomförandet av EIC. Förutom att ge råd om EIC:s arbetsprogram, ska EIC:s styrelse spela en aktiv roll genom att ge ledningen råd om urvalet av projekt samt om förvaltningen och uppföljningsåtgärderna. Styrelsen kommer att ha en kommunikationsfunktion, där ledamöterna har en ambassadörsroll och bidrar till att stimulera innovation i hela EU. Kommunikationskanalerna kommer att vara t.ex. närvaro vid viktiga innovationsevenemang, sociala medier, inrättandet av en EIC-grupp för innovatörer, arbeta med viktiga medier med inriktning på innovation, gemensamma evenemang med företagsinkubatorer och accelerationsknutpunkter.

EIC:s styrelse ska ge kommissionen råd om innovationstrender eller initiativ som krävs för att öka och främja EU:s innovationsekosystem, inbegripet eventuella regelverksrelaterade hinder. EIC:s styrelse ska i sina råd också identifiera nya innovationsområden som sannolikt kommer att beaktas i verksamheten inom pelaren globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft och dess uppdrag. På detta sätt , och i samordning med den relevanta programkommittésammansättningen, förväntas EIC:s styrelse bidra till den övergripande samstämmigheten i programmet Horisont Europa.

Med utgångspunkt i råden från EIC:s styrelse kommer kommissionen att

—

ge detaljerad information till potentiella sökande inför ansökningsomgångar, som ska innehålla

—	kraven inom de olika stödsystemen,

—	information om hur de föreslagna formerna av ekonomiskt stöd (blandfinansiering, bidrag, kapital, lån och garantier) kommer att tillhandahållas och genomföras,

—	en tydlig differentiering mellan målgrupperna och deras specifika behov, enligt EIC:s system, och

—	en definition av innovationsmålen när det gäller produkter, processer, marknadsföring och tjänster,

—

inrätta en stabil övervakning av genomförandet av EIC:s system, med målet att säkerställa snabbt policylärande och utveckla innovationsmönster; i detta syfte kommer indikatorer att väljas ut och genomföras för att mäta den förväntade och uppnådda innovationen när det gäller produkter, processer, marknadsföring och tjänster,

—	säkerställa att EIC och EIT kompletterar varandra och samarbetar för att undvika dubbelarbete, och

—	förmedla detaljerad information om de verktyg som finns för att locka riskkapitalinvesterare vid mycket riskfyllda projekt.

1.2.2. EIC-programförvaltare

Kommissionen kommer att inta en proaktiv hållning till förvaltningen av högriskprojekt, genom tillgång till nödvändig expertis.

Kommissionen kommer tillfälligt att utnämna ett antal EIC-programförvaltare för att bistå styrelsen med en företags- och teknikbaserad vision och operativ vägledning. Programkommittén kommer att informeras om utnämningarna.

Programförvaltarna ska komma från flera olika kretsar, t.ex. företag, universitet, nationella laboratorier och forskningscentrum. De kommer att föra med sig djupgående sakkunskap från personliga erfarenheter och mångårigt arbete på området. De kommer att vara erkända ledare, som antingen har lett tvärvetenskapliga forskarlag eller stora institutionella program och är medvetna om vikten av att vidarebefordra sina visioner outtröttligt, kreativt och brett. Slutligen kommer de att ha erfarenhet av att hantera stora budgetar, vilket kräver stor ansvarskänsla.

Programförvaltarna förväntas stärka effekterna av EIC-finansieringen genom att främja en aktiv förvaltningskultur, i vilken man kombinerar gedigen teknisk kunskap med en pragmatisk strategi som inbegriper utveckling på portfölj- och projektnivå av visionsbaserade budgetar, tidsplaner och delmål som EIC-projekt måste uppfylla för att få fortsatt finansiering.

Programförvaltarna har särskilt ▌uppsikt över genomförandet av Pathfinder- och Accelerator-ansökningsomgångarna , och yttrar sig till utvärderingskommittén med experter, på grundval av tydliga och rättvisa kriterier och i syfte att utforma en konsekvent, strategisk projektportfölj som i betydande omfattning förväntas bidra till framväxten av potentiella samhälleliga eller ekonomiska marknadsskapande innovationer.

Programförvaltare kommer att ha till uppgift att bygga upp Pathfinder-portföljer genom att tillsammans med stödmottagare utveckla en gemensam vision och ett gemensamt strategiskt tillvägagångssätt som leder till en kritisk massa av insatser. Detta kommer att omfatta förstärkning av nya, nyligen utvecklade forskningsområden och uppbyggnad och strukturering av nya grupper, med målet att omvandla moderna banbrytande idéer till riktiga och mogna marknadsskapande innovationer. Programförvaltare kommer att genomföra övergångsverksamheter som vidareutvecklar portföljen med ytterligare relevanta verksamheter och partner, och noga övervakar eventuella spin-off-företag och nystartade företag.

För att möjliggöra mer flexibilitet kommer programförvaltare att , för varje delmål eller i förväg fastställda kriterier och med jämna mellanrum i enlighet med projektutvecklingen , granska projekt inom Pathfinder och Accelerator för att bedöma huruvida de bör förlängas, omorienteras eller avslutas i enlighet med fastställda metoder och förfaranden för projektförvaltning. Vid behov får sådana bedömningar inbegripa oberoende externa experter. I enlighet med tjänsteföreskrifterna kommer kommissionen att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt eller något brott mot sekretessen när programförvaltarna utför alla sina uppgifter.

Med tanke på hur riskfyllda insatserna är räknar man med att ett betydande antal projekt inte kommer att fullbordas. Budget som frigjorts från sådana avslutade projekt kommer att användas för att stödja andra EIC-insatser och ska i god tid meddelas programkommittén .

1.2.3. Genomförandet av EIC-blandfinansiering

Kommissionen kommer att sköta alla operativa delar av Accelerator-projekt, inbegripet bidrag eller andra icke-återbetalningspliktiga former av stöd.

För att förvalta EIC:s blandfinansiering ska kommissionen bilda ett företag för särskilt ändamål (nedan kallat EIC-SPV).

Kommissionen ska sträva efter att säkerställa andra offentliga och privata investerares deltagande. Om detta inte är möjligt från början ska företaget för särskilt ändamål struktureras på ett sådant sätt att det kan locka andra offentliga eller privata investerare i syfte att öka hävstångseffekten av unionens bidrag.

EIC-SPV:s investeringsstrategi ska godkännas av kommissionen . EIC-SPV ska definiera och genomföra en exitstrategi för sina kapitaltillskott, som kommer att innehålla möjligheten att föreslå överföring av (en del av) en investeringsinsats till de genomförandepartner som får stöd genom InvestEU-programmet , där så är lämpligt och för insatser vars risker har reducerats tillräckligt så att de uppfyller kriterierna i artikel 209.2 i budgetförordningen. Programkommittén kommer att informeras om detta.

EIC-SPV kommer att utföra due diligence-granskning och förhandla om de tekniska villkoren för varje investering i överensstämmelse med additionalitetsprincipen och principen om förebyggande av intressekonflikt i förhållande till annan verksamhet som investeringsobjektet eller andra motparter bedriver. EIC-SPV ska proaktivt stimulera offentliga och/eller privata investeringar i enskilda Accelerator-insatser.

2. EUROPEISKA INNOVATIONSEKOSYSTEM

2.1. Bakgrund

För att till fullo ta till vara innovationspotentialen med inblandning av forskare, företagare, industrin och samhället i stort måste EU , tillsammans med medlemsstaterna, förbättra den miljö där innovation kan blomstra på alla nivåer. För detta krävs bidrag till utvecklingen av ett effektivt innovationsekosystem på EU-nivå och främjande av samarbete, nätverksarbete och utbyte av idéer och kunskap, utveckling av öppna innovationsprocesser i organisationer samt resurser och kompetens bland nationella , regionala och lokala innovationsekosystem , i syfte att stödja alla former av innovation, nå ut till alla innovatörer i hela EU och ge dem tillräckligt stöd .

EU och medlemsstaterna måste också sträva efter att utveckla ekosystem som stöder social innovation och innovation inom den offentliga sektorn, vid sidan av innovation i privata företag. Den offentliga sektorn måste vara innovativ och förnya sig för att kunna stödja de ändringar i reglering och styrning som är nödvändiga för en storskalig utbyggnad av innovationer, däribland ny teknik och en växande efterfrågan på effektivare och mer ändamålsenligt tillhandahållande av tjänster. Sociala innovationer är avgörande för att stärka välfärden i våra samhällen.

För att dessa mål ska uppnås kommer åtgärder att genomföras för att komplettera och säkerställa synergieffekter med EIC:s insatstyper samt med EIT:s verksamhet, med verksamhet som bedrivs inom andra pelare i Horisont Europa och med verksamhet som genomförs av medlemsstaterna och associerade länder, men även genom privata initiativ.

2.2. Insatsområden

Som ett första steg kommer kommissionen att arrangera ett EIC-forum för medlemsstater och associerade länders offentliga myndigheter och organ med ansvar för ▌innovationspolitik och innovationsprogram i syfte att främja samordning och dialog om utvecklingen av EU:s innovationsekosystem. EIC:s respektive EIT:s styrelse kommer också att knytas till detta. Inom detta EIC-forum kommer kommissionen att göra följande:

—

Diskutera utvecklingen av innovationsfrämjande lagstiftning, genom fortsatt tillämpning av innovationsprincipen (24) och utveckling av innovativa metoder för offentlig upphandling, inbegripet utveckling och stärkande av instrumentet för offentlig upphandling av innovativa lösningar, för att främja innovation. Observationsorganet för innovation inom offentlig sektor kommer också att fortsätta stödja interna statliga innovationssatsningar, tillsammans med den moderniserade enheten för politiskt stöd.

—	Främja anpassningen av forsknings- och innovationsagendorna med EU:s insatser för att konsolidera en öppen marknad för kapitalflöden och investeringar, såsom utvecklingen av centrala ramvillkor för innovation inom ramen för kapitalmarknadsunionen.

—

Förbättra samordningen mellan nationella och regionala innovationsprogram och innovationsverksamheter inom ramen för Horisont Europa, särskilt EIC och EIT , för att på så sätt främja operativa synergieffekter och undvika överlappning, genom att dela uppgifter om program och deras genomförande, resurser och expertis, analys och övervakning av tekniska och innovativa utvecklingstrender och ▌koppla samman respektive innovatörsgrupper.

—

Fastställa en gemensam kommunikationsstrategi för innovation i EU. Den ska syfta till att stimulera EU:s mest begåvade innovatörer, entreprenörer, särskilt unga sådana , små och medelstora företag samt nystartade företag i hela EU. Den ska framhäva det EU-mervärde som tekniska, icke-tekniska och sociala innovatörer kan skapa för EU:s medborgare genom att utveckla sina idéer eller visioner till ett blomstrande företag (sociala värden/påverkan, arbetstillfällen och tillväxt, samhälleliga framsteg).

▌

EU kommer också, i synergi med annan verksamhet inom Horisont Europa, inbegripet verksamhet som bedrivs av EIC och EIT, och med regionala strategier för smart specialisering, att göra följande:

—

Främja och samfinansiera gemensamma innovationsprogram som förvaltas av de myndigheter som ansvarar för offentliga nationella, regionala eller lokala innovationsprogram och innovationspolitik, till vilka privata enheter som stöder innovation och innovatörer kan kopplas. Sådana efterfrågestyrda gemensamma program får inrikta sig på, bland annat, stöd till studier i ett tidigt skede och genomförbarhetsstudier, samarbete mellan den akademiska världen och företag, stöd till högteknologiska små och medelstora företags forsknings-, teknik- och kunskapsöverföring, internationalisering av små och medelstora företag, marknadsanalys och utveckling, digitalisering av lågteknologiska små och medelstora företag samt stödja utveckling och sammanlänkning av öppna innovationsinfrastrukturer, t.ex. pilotprojekt, demonstratorer, s.k. makerspaces och testanläggningar , finansieringsinstrument för marknadsnära innovationer eller marknadsintroduktion, social innovation. De kan även omfatta gemensamma initiativ till offentlig upphandling så att innovationer kan marknadsföras i den offentliga sektorn, särskilt för att stödja utvecklingen av ny politik. Detta kan vara särskilt effektivt för att stimulera innovation i allmännyttig tjänst och för att erbjuda marknadsmöjligheter åt europeiska innovatörer.

—

Stödja även gemensamma program för mentorskap, handledning, tekniskt bistånd och andra tjänster som tillhandahålls nära innovatörer genom nätverk, t.ex. nationella kontaktpunkter, Enterprise Europe Network, kluster, alleuropeiska plattformar såsom Startup Europe, regionala eller lokala innovationsaktörer, offentliga eller privata, i synnerhet företagskuvöser och innovationsknutpunkter som dessutom kan sammankopplas för att främja partnerskap mellan innovatörer. Stöd får också ges för att främja mjuka färdigheter för innovation, bland annat till nätverk av yrkesskolor och i nära samarbete med Europeiska institutet för innovation och teknik och dess KI-grupper .

—	Förbättra informationen och kunskaperna om innovationsstöd, inbegripet kartläggning av stödsystem, upprättande av datadelningsplattformar, benchmarking och utvärdering av stödåtgärder.

EU kommer också att inleda nödvändiga åtgärder för att ytterligare övervaka och främja den allmänna innovationsmiljön och förmågan till innovationsstyrning i Europa.

Ekosystemets stödverksamheter kommer att genomföras av kommissionen med stöd av ett genomförandeorgan för utvärderingsprocessen.

▌

DEL – BREDDNING AV DELTAGANDET OCH FÖRSTÄRKNING AV DET EUROPEISKA FORSKNINGSOMRÅDET

I denna del av programmet ska konkreta åtgärder genomföras till stöd för ett breddat deltagande och en förstärkning av det europeiska forskningsområdet. Syftet ska vara att stärka samarbetsförbindelser i hela Europa och öppna upp europeiska nätverk för forskning och innovation, bidra till förbättrad kapacitet för forskningsförvaltning i de länder som omfattas av breddningen av deltagandet, stödja nationella politiska reformer samt utnyttja potentialen hos unionens begåvningsreserv genom riktade åtgärder.

EU har en historia av vetenskapliga och tekniska framsteg i världsklass, men dess forsknings- och innovationspotential utnyttjas inte fullt ut. Trots stora framsteg i utvecklingen av det europeiska forskningsområdet (ERA), bl.a. färdplanen för det europeiska forskningsområdet och de nationella handlingsplanerna för det europeiska forskningsområdet, har Europa fortfarande ett splittrat forsknings- och innovationslandskap, och i alla medlemsstater finns det flaskhalsar i forsknings- och innovationssystemen som kräver politiska reformer. Inom vissa områden är framstegen för långsamma för att hinna ifatt ett alltmer dynamiskt forsknings- och innovationsekosystem (25).

Nivån på investeringar i forskning och innovation i Europa är fortfarande långt under det politiska målet på 3 % av BNP och fortsätter att växa långsammare än våra viktigaste konkurrenter såsom USA, Japan, Kina eller Sydkorea.

Samtidigt växer klyftan i Europa mellan de länder och regioner som är ledande när det gäller forskning och innovation och de som släpar efter. Förändring , t.ex. genom fler och bättre förbindelser mellan aktörer inom forskning och innovation i hela Europa, är nödvändig för att Europa som helhet ska kunna dra nytta av spetskompetens från hela kontinenten, maximera värdet av offentliga och privata investeringar, och deras inverkan på produktivitet, ekonomisk tillväxt, jobbskapande och välfärd. Det finns dessutom ett behov av strukturella politiska reformer på området forskning och innovation samt av ett förbättrat samarbete på nationell och regional nivå och mellan institutioner när det gäller skapande och spridning av högkvalitativ kunskap.

Dessutom ses forskning och innovation av vissa som avlägset och elitistiskt utan tydliga fördelar för medborgarna, vilket framkallar attityder som hämmar skapandet och spridningen av innovativa lösningar, och skepsis mot evidensbaserad offentlig politik. Detta kräver både bättre kopplingar mellan vetenskapsmän, forskare, innovatörer, entreprenörer, medborgarna och beslutsfattarna, och mer kraftfulla strategier för att samla vetenskaplig bevisning i sig i ett samhälle under förändring .

EU behöver nu höja ribban för kvaliteten på och inverkan av sitt forsknings- och innovationssystem, vilket kräver ett förnyat europeiskt forskningsområde (ERA) (26), i hela Europeiska unionen och associerade länder, som får bättre stöd från EU:s ramprogram för forskning och innovation samt från nationella och regionala program . Det behövs i synnerhet en välintegrerad men ändå skräddarsydd uppsättning EU-åtgärder (27) i kombination med reformer och prestationsförbättringar på nationell nivå (till vilka strategier för smart specialisering som stöds genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och enheten för politiskt stöd kan bidra) och, i sin tur, verkningsfulla institutionella förändringar inom organisationer som finansierar och bedriver forskning, däribland universitet, som leder till kunskapsproduktion av hög nivå . Genom att kombinera ansträngningarna på EU-nivå, kan synergier utnyttjas i hela Europa och nödvändig omfattning nås för att göra stödet till nationella politiska reformer mer effektivt och verkningsfullt.

Den verksamhet som får stöd genom denna del behandlar i synnerhet det europeiska forskningsområdets politiska prioriteringar, men generellt sett ges stöd till alla delar av Horisont Europa. Verksamhet kan också bedrivas för att främja kompetensrörlighet i hela det europeiska forskningsområdet genom mobilitet för forskare och innovatörer , med fullt beaktande av nuvarande obalanser, och för att inrätta och utveckla nätverk av akademiker, vetenskapsmän, forskare och innovatörer för att ställa alla deras (immateriella) tillgångar till det europeiska forskningsområdets tjänst genom att stödja utarbetandet av domänspecifika vetenskapliga färdplaner .

Målet är ett EU där kunskap och välutbildad arbetskraft kan röra sig fritt, forskningsresultat spridas snabbt och effektivt, forskare kan dra nytta av attraktiva karriärer och jämställdhet garanteras, där medlemsstaterna och associerade länder tar fram gemensamma strategiska forskningsagendor, justerar nationella planer, fastställer och genomför gemensamma program, och där resultaten av forskning och innovation är begripliga och betrodda av välinformerade medborgare och samhället som helhet.

Denna del kommer i praktiken att bidra till alla mål för hållbar utveckling, men direkt till följande: mål 4 – Utbildning av god kvalitet, mål 5 – Jämställdhet mellan könen, mål 9 – Industri, innovation och infrastruktur, mål 17 – Partnerskap för målen.

1. BREDDNING AV DELTAGANDET OCH SPRIDNING AV SPETSKOMPETENS ▌

Att minska skillnaderna och den befintliga klyftan i fråga om forsknings- och innovationsprestation genom att sprida kunskap och expertis inom hela EU kommer att hjälpa de länder som omfattas av breddningen av deltagandet och ▌ EU:s yttersta randområden att uppnå en konkurrenskraftig ställning i de globala värdekedjorna och unionen att fullt ut dra nytta av alla medlemsstaternas forsknings- och innovationspotential .

Det krävs därför ytterligare åtgärder , t.ex. genom främjande av öppenhet och mångfald i projektkonsortier, för att motverka trenden med slutna samarbeten som kan utesluta många lovande institutioner och personer, inklusive nykomlingar , och för att utnyttja potentialen hos EU:s begåvningsreserv genom att maximera och sprida fördelarna med forskning och innovation i hela EU.

Inom de övergripande verksamhetsområdena kommer budgetposterna att främja specifika forskningsbeståndsdelar som är anpassade till åtgärdernas särskilda behov.

Allmänna riktlinjer

—	Teaming-åtgärder, för att skapa nya eller uppgradera befintliga spetsforskningscentrum i kvalificerade länder, genom att bygga vidare på partnerskap mellan ledande vetenskapliga institutioner och partnerinstitutioner.

—	Twinning-åtgärder, för att väsentligt stärka ▌universitet eller forskningsorganisationer från kvalificerade länder inom ett visst område, genom att sätta dem i förbindelse med internationella ledande forskningsinstitut från andra medlemsstater eller associerade länder.

—

ERA-professurer, för att hjälpa universitet eller forskningsorganisationer från kvalificerade länder att locka till sig och behålla högkvalificerade mänskliga resurser under ledning av en framstående forskare och forskningsledare (nedan kallad ERA-professuren), och att genomföra strukturella förändringar för att uppnå spetskompetens på en hållbar grund.

—

Europeiskt samarbete inom vetenskap och teknik (Cost), som inbegriper ambitiösa villkor för att inkludera kvalificerade länder, och andra åtgärder för att sörja för vetenskapligt nätverksarbete, kapacitetsuppbyggnad och karriärutvecklingsstöd till unga och kvalificerade forskare från dessa målländer genom insatser av hög vetenskaplig kvalitet och relevans . Av Costs totala budget kommer 80 % att anslås till åtgärder som är helt och hållet anpassade till målen i detta insatsområde , inbegripet finansiering av nya verksamheter och tjänster .

▌

—

Verksamhet som syftar till att förbättra kvaliteten på förslag från rättsliga enheter i medlemsstater med låga forsknings- och innovationsresultat, såsom professionella förhandskontroller av förslag och rådgivning, och till att förstärka de nationella kontaktpunkternas verksamhet till stöd för internationellt nätverksarbete, samt verksamhet i enlighet med artikel 20.3 i [förordningen] och evidensbaserad kontaktförmedling i enlighet med artikel 46.2 i [förordningen].

—

Verksamhet kan etableras för att främja kompetensrörlighet för forskare i alla åldrar och på alla nivåer i hela det europeiska forskningsområdet (till exempel bidrag för att göra det möjligt för forskare av alla nationaliteter att förvärva och överföra ny kunskap och att arbeta inom forskning och innovation i de länder som omfattas av breddningen) och för att bättre utnyttja befintlig (och eventuellt gemensamt förvaltad) forskningsinfrastruktur i målländerna genom mobilitet för forskare och innovatörer. Verksamhet kan också etableras för att främja initiativ för spetskompetens.

Detta insatsområde kommer att stödja Horisont Europas särskilda mål: att underlätta ett fullständigt utnyttjande av Europas begåvningsreserv inom åtgärder som ges stöd, sprida och sammankoppla spetskompetens i EU, stärka skapandet av kunskap av hög kvalitet, och öka samarbetet mellan sektorer, tvärvetenskapligt samarbete och gränsöverskridande samarbete.

2. REFORMERA OCH FÖRBÄTTRA EU:S FORSKNINGS- OCH INNOVATIONSSYSTEM

Politiska reformer på nationell nivå kommer att få kraft och kompletteras av utvecklingen av politiska initiativ på EU-nivå, forskning, nätverksarbete, partnerskap, samordning, datainsamling samt övervakning och utvärdering.

Allmänna riktlinjer

—	Stärka evidensbasen för forsknings- och innovationspolitik, för en bättre förståelse av de olika aspekterna och komponenterna i nationella och regionala forsknings- och innovationsekosystem , bland annat drivkrafter, effekter och tillhörande politik.

—

Framåtriktad verksamhet, för att i samordning med och med medverkan av nationella myndigheter och framtidsorienterade aktörer och medborgare , på ett inkluderande sätt, med utgångspunkt i framsteg i prognosmetoden, analysera framväxande behov och tendenser och göra resultaten mer politiskt relevanta samtidigt som synergier inom och utanför programmet utnyttjas.

—

Stöd till beslutsfattare, finansieringsorgan, organisationer som bedriver forskning (inbegripet universitet) eller rådgivande grupper som arbetar med det europeiska forskningsområdet och med politik med anknytning till detta eller som genomför samordnings- och stödåtgärder till stöd för det europeiska forskningsområdet, för att säkerställa att dessa blir väl inriktade mot utformningen och genomförandet av ett enhetligt och långsiktigt hållbart europeiskt forskningsområde. Sådant stöd kan ges i form av samordnings- och stödåtgärder, med ett bottom-up-perspektiv och på ett konkurrensinriktat sätt, för att stödja samarbete på programnivå mellan forsknings- och innovationsprogram i medlemsstaterna, associerade länder och organisationer i det civila samhället, t.ex. stiftelser, utifrån deras prioriteringar, med en tydlig inriktning på genomförandet av transnationella gemensamma verksamheter, inklusive ansökningsomgångar. Det kommer att grundas på tydliga åtaganden från de deltagande programmen att sammanföra resurser och säkerställa att verksamhet och policy kompletterar ramprogrammets och relevanta europeiska partnerskapsinitiativs verksamhet och policy.

—

Påskynda övergången till öppen vetenskap genom att övervaka, analysera och stödja utveckling och användning av politik och praxis (28) för öppen vetenskap , inbegripet FAIR-principerna, i medlemsstater, regioner, institutioner och bland forskare, på ett sätt som optimerar synergier och enhetlighet på EU-nivå.

—

Stödja nationella forsknings- och innovationspolitiska reformer, bland annat genom en förstärkt uppsättning tjänster från enheten för politiskt stöd (29) (dvs. sakkunnigbedömningar, särskilda stödåtgärder, ömsesidigt lärande och kunskapscentrum) till medlemsstaterna och associerade länder, i samverkan med Europeiska regionala utvecklingsfonden, stödtjänsten för strukturreformer och reformverktyget.

—

Erbjuda forskare attraktiva karriärmöjligheter, färdigheter och kompetenser som behövs i den moderna kunskapsekonomin (30). Sammankoppla det europeiska forskningsområdet och det europeiska området för högre utbildning genom att stödja moderniseringen av universiteten och andra forsknings- och innovationsorganisationer, genom att erkänna och belöna mekanismer för att stimulera åtgärder på nationell nivå, samt incitament för att främja införandet av praxis för öppen vetenskap, ansvarsfull forskning och innovation, entreprenörskap (och kopplingar till innovationsekosystem), tvärvetenskap, medborgarengagemang, internationell och sektorsövergripande mobilitet, jämställdhetsplaner, strategier för mångfald och inkludering samt omfattande strategier för institutionella förändringar. I detta sammanhang , som en uppföljning av de pilotåtgärder som lanserats inom ramen för Erasmus+ 2014–2020 avseende ▌Europauniversitet, kommer Horisont Europa att, där så är lämpligt, på ett samverkande sätt komplettera det stöd som ges från Erasmus-programmet till Europauniversitet, med stöd till deras forsknings- och innovationsaspekter ▌. Detta kommer att bidra till utvecklingen av nya gemensamma och integrerade långsiktiga och hållbara strategier för utbildning, forskning och innovation som bygger på tvärvetenskapliga och sektorsövergripande strategier för att göra kunskapstriangeln till verklighet, och därmed driva på hållbar ekonomisk tillväxt, samtidigt som man undviker överlappningar med EIT:s KI-grupper .

—

Medborgarforskning, till stöd för alla sorters formell, icke-formell och informell vetenskapsutbildning, för att säkerställa ett mer effektivt och ansvarsfullt engagemang från medborgarnas sida , oavsett ålder, bakgrund eller förmåga, i den gemensamma utformningen av agendor och politik för forskning och innovation och i den gemensamma framtagningen av vetenskapligt innehåll och innovation genom tvärvetenskaplig verksamhet.

—	Främja och övervaka jämställdhet och andra former av mångfald i vetenskapskarriärer och beslutsfattande , inbegripet i rådgivande organ, samt integrering av jämställdhetsaspekten i forsknings- och innovationsinnehåll.

—

Etik och integritet, för att vidareutveckla en sammanhängande EU-ram i enlighet med högsta etiska normer och den europeiska uppförandekoden för forskningsintegritet , den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare, med tillhandahållande av utbildningsmöjligheter inom dessa områden .

—	Stödja internationellt samarbete genom bilaterala, multilaterala och biregionala politiska dialoger med tredjeländer, regioner och internationella forum kommer att underlätta ömsesidigt lärande och prioriteringar och främja ömsesidig tillgång och övervaka effekterna av samarbeten.

—	Vetenskapliga bidrag till andra politikområden, genom inrättande och underhåll av strukturer och processer för rådgivning och övervakning för att säkerställa att EU:s politik är grundad på bästa tillgängliga vetenskapliga rön och vetenskaplig rådgivning på hög nivå.

—	Genomföra EU:s forsknings- och innovationsprogram, inbegripet insamling och analys av evidens för övervakning, utvärdering, utformning och konsekvensbedömning av ramprogrammen.

—

Kommissionen kommer att säkerställa stöd till nationella kontaktpunkter, bl.a. genom regelbundna möten inför ansökningsomgångar, utbildning och handledning för att stärka särskilda stödstrukturer och underlätta transnationellt samarbete mellan dem (t.ex. med utgångspunkt i nationella kontaktpunkters verksamhet inom tidigare ramprogram). Kommissionen kommer, i samförstånd med medlemsstaternas företrädare, att ta fram miniminormer för driften av dessa stödstrukturer, inbegripet deras roll, struktur, former, informationsflöde från kommissionen före ansökningsomgångar och förebyggande av intressekonflikter.

—

Spridning och utnyttjande av forsknings- och innovationsresultat, data och kunskap, inbegripet genom särskilt stöd till mottagare. Främja synergier med andra EU-program. Riktad kommunikation för att öka medvetenheten om inverkan och betydelsen av EU-finansierad forskning och innovation , samt vetenskapskommunikation .

(1) I princip minst 80 %.

(2) Den europeiska datainfrastrukturen kommer att stödja det europeiska öppna forskningsmolnet genom att tillhandahålla högpresterande datorsystem i världsklass, höghastighetsuppkoppling och ledande data- och mjukvarutjänster.

(3) OECD Understanding The Socio-Economic Divide in Europe, den 26 januari 2017.

(4) Morgondagens viktiga möjliggörande teknik omfattar avancerade material och nanoteknik, fotonik och mikro- och nanoelektronik, biovetenskaplig teknik, avancerad tillverkning och bearbetning, artificiell intelligens och digital säkerhet och konnektivitet.

(5) Re-finding industry – defining innovation. Rapport från högnivågruppen för industriell teknik, Bryssel, april 2018.

(6) Dessa är offentliga och privata inrättningar som tillhandahåller resurser och tjänster i första hand för att den europeiska industrin ska kunna testa och validera viktig möjliggörande teknik och produkter. Sådana infrastrukturer kan vara enstaka, virtuella eller spridda, och måste vara registrerade i en medlemsstat eller ett land som är associerat till ramprogrammet.

(7) Betydande minskningar av växthusgasutsläppen i andra sektorer behandlas i andra delar av den andra pelaren och Horisont Europa i allmänhet.

(8) Termen ”alternativ energi” omfattar inte energi från kärnkraft.

(9) Bioekonomin omfattar alla sektorer och system som förlitar sig på biologiska resurser (djur, växter, mikroorganismer och biomassa från dessa, inklusive organiskt avfall), deras funktioner och principer. Den omfattar och kopplar samman följande: landekosystem och marina ekosystem och de tjänster de tillhandahåller, alla primärproduktionssektorer där man använder och producerar biologiska resurser (jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk) samt alla ekonomiska och industriella sektorer där man använder biologiska resurser och processer för att producera livsmedel, foder, biobaserade produkter, energi och tjänster. Biomediciner och hälsoförknippad bioteknik ingår inte.

(10) Med hållbar blå ekonomi avses all sektorsspecifik och sektorsövergripande ekonomisk verksamhet över hela den inre marknaden som har anknytning till hav, oceaner, kuster och inlandsvatten, vilket inbegriper unionens yttersta randområden och kustlösa stater, inklusive framväxande sektorer och varor och tjänster som inte omsätts på en marknad och är förenlig med unionens miljölagstiftning.

(11) Uttrycket ”land och hav” omfattar ”inlandsvatten” i hela texten i kluster 6.

(12) COM(2018)0773, En ren jord åt alla: En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi.

(13) Miljöobservation, tillgänglig t.ex. genom Copernicusdelen av unionens rymdprogram och andra relevanta europeiska program, liksom initiativet från gruppen för jordobservation kommer att stödja forskning och innovation inom andra insatsområden inom denna globala utmaning samt andra relevanta delar av Horisont Europa.

(14) SWD(2016)0319: European Research and Innovation for Food and Nutrition Security.

(15) Biotekniska hälsotillämpningar kommer att behandlas under hälsoklustret inom denna pelare.

(16) Verksamheten på insatsområdet för cirkulära system är ett komplement till verksamheten för en koldioxidsnål och ren industri i klustret Digitala frågor och industri.

(17) Innovationsknutpunkt är ett samlingsbegrepp som täcker in en rad olika färdigheter. En innovationsknutpunkt kan fungera som en aktiv partner, en gemenskap, ett kunskapscentrum, en kontaktpunkt eller en förmedlande part som erbjuder tillgång till den senaste kunskapen och expertisen om digital och därmed sammanhängande teknik som är nödvändig för att företag ska kunna bli mer konkurrenskraftiga när det gäller produktion, tjänster och affärsprocesser.

(18) Relevanta områden kan identifieras i samband med den strategiska planeringen för Horisont Europa.

(19) Vanligtvis en kombination av vetenskapliga/tekniska risker, förvaltningsrelaterade/finansiella risker, marknadsmässiga/ekonomiska risker och rättsliga risker. Oförutsedda ytterligare risker kan också beaktas.

(20) Ett återbetalningspliktigt förskott, som ett alternativ till ett bidrag när risken anses vara lägre än genomsnittet, ska betalas tillbaka till EU enligt en överenskommen tidsplan och blir därefter ett räntefritt lån. Om stödmottagaren inte kan återbetala lånet men kan fortsätta att bedriva sin verksamhet ska det återbetalningspliktiga förskottet omvandlas till eget kapital. Vid konkurs blir det återbetalningspliktiga förskottet bara ett bidrag.

(21) I princip förväntas inte EU ha mer än en minoritet av rösträtterna i de företag som stöds. I undantagsfall kan EU säkra förvärvet av en blockerande minoritet för att skydda europeiska intressen på viktiga områden, t.ex. it-säkerhet.

(22) Såsom EFR:s bidrag till koncepttest, från projekt som stöds inom pelaren globala utmaningar och industriell konkurrenskraft, nystartade företag som uppstått från KI-grupper inom Europeiska institutet för innovation och teknik. Ansökningarna ska också härröra från Horisont 2020-verksamhet, i synnerhet projekt som valts ut inom fas 2 av Horisont 2020 små och medelstora företag och tillhörande spetskompetensstämpel som medlemsstaterna finansierat, (befintliga och framtida) europeiska partnerskap.

(23) För att säkerställa obruten kontinuitet kommer EIC-priserna att ta över hanteringen av priser som instiftades inom ramen för Horisont 2020 . EIC:s styrelse ska dessutom sörja för utformningen och genomförandet av nya innovationstävlingar och erkännande utmärkelser.

(24) Kommissionens meddelande av den 15 maj 2018 En förnyad EU-agenda för forskning och innovation – EU:s tillfälle att forma sin framtid (COM(2018)0306, rådets beslut av den 27 maj 2016 (8675/16 RECH 127 COMPET 212 MI 300 POGEN 34).

(25) Det europeiska forskningsområdets lägesrapport 2018.

(26) Rådets slutsatser om färdplanen för det europeiska forskningsområdet, 19 maj 2015[Uppdateras efter behov].

(27) Artikel 181.2 i EUF-fördraget.

(28) Den politik och praxis som ska behandlas är bl.a. spridning av forskningsresultat så tidigt och i så stor omfattning som möjligt genom gemensamt överenskomna format och en delad infrastruktur (t.ex. det europeiska öppna forskningsmolnet), medborgarforskning och utveckling och utnyttjande av nya, mer omfattande strategier och indikatorer för utvärdering av forskning och belöning av forskare.

(29) Enheten för politiskt stöd lanserades inom ramen för Horisont 2020. Enheten för politiskt stöd arbetar utifrån den efterfrågan som finns och erbjuder, på frivillig basis, expertis på hög nivå och skräddarsydda råd till nationella offentliga myndigheter. Genom sina avdelningar har den redan bidragit till att skapa politiska förändringar i länder som Polen, Bulgarien, Moldavien eller Ukraina och att lägga fram politiska förändringar till följd av utbyte av bästa praxis på områden som skatteincitament för forskning och utveckling, öppen vetenskap, prestationsbaserad finansiering av offentliga forskningsorganisationer och samverkan mellan nationella program för forskning och innovation.

(30) Bland annat den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare, Euraxess och pensionsfonden Resaver.

BILAGA II

Programkommitténs sammansättningar

Förteckning över olika sammansättningar av programkommittén i enlighet med artikel 12.2:

1.	Strategisk sammansättning: Strategisk översikt över genomförandet av hela programmet, enhetligheten mellan de enskilda arbetsprogrammen inom programmets olika delar, inbegripet uppdrag ▌.

2.	Europeiska forskningsrådet ▌

2a.	Marie Skłodowska-Curie-åtgärder

3.	Forskningsinfrastrukturer

Hälsa

5.	Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen

5a.	Civil säkerhet för samhället

6.	Digitala frågor, industri och rymden

7.	Klimat, energi och mobilitet

8.	Livsmedel , bioekonomi, naturresurser , jordbruk och miljö

9.	Europeiska innovationsrådet (EIC) och europeiska innovationsekosystem

9a.	Breddning av deltagandet och förstärkning av det europeiska forskningsområdet

I horisontella och/eller övergripande frågor, till exempel rymden och mobilitet, kan särskilda möten anordnas inom klustren och/eller med programkommitténs olika sammansättningar och/eller med kommittéer som inrättats genom andra akter.

BILAGA III

Information som kommissionen ska lämna i enlighet med artikel 12.6

Information om enskilda projekt som gör det möjligt att övervaka varje förslags hela livstid, särskilt

—	framlagda förslag,

—	utvärderingsresultat för varje förslag,

—	bidragsöverenskommelser,

—	avslutade projekt i enlighet med artiklarna 29.2 , 29.3 och 43.11 i förordningen (Horisont Europa),

—	slutförda projekt.

Information om resultatet av varje ansökningsomgång och projektgenomförande, särskilt

—	resultaten av varje ansökningsomgång,

—	förslagens utvärderingsresultat och avvikelser från dessa i rangordningen, på grundval av deras bidrag till uppnåendet av särskilda politiska mål, inklusive sammanställningen av en enhetlig projektportfölj i enlighet med artikel 26.2 i förordningen (Horisont Europa),

—	begärda ändringar av förslagen i enlighet med artikel 26.2 i förordningen (Horisont Europe),

—	resultatet av förhandlingarna om bidragsöverenskommelser,

—	projektgenomförande, inbegripet betalningsuppgifter och projektresultat,

—	förslag som godkänts i en utvärdering av oberoende experter, men som avslagits av kommissionen i enlighet med artikel 43.7 i förordningen (Horisont Europa).

Information om programgenomförandet , inbegripet relevant information på nivån för ramprogrammet, det specifika programmet, varje särskilt mål och relaterade teman samt Gemensamma forskningscentrumet, som en del av den årliga övervakningen med användning av de effektkedjor som fastställs i bilaga V till förordningen, och om synergieffekter med andra relevanta unionsprogram.

Information om genomförandet av budgeten för Horisont Europa, inbegripet information om Cost, om åtaganden och betalningar för alla europeiska partnerskap, inbegripet KI-grupper, samt finansiella balanser mellan EU och alla associerade länder .

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/339

P8_TA(2019)0397

Marknadskontroll och överensstämmelse för produkter ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011, (EU) nr 528/2012, (EU) 2016/424, (EU) 2016/425, (EU) 2016/426 och (EU) 2017/1369 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG, 2009/48/EG, 2010/35/EU, 2013/29/EU, 2013/53/EU, 2014/28/EU, 2014/29/EU, 2014/30/EU, 2014/31/EU, 2014/32/EU, 2014/33/EU, 2014/34/EU, 2014/35/EU, 2014/53/EU, 2014/68/EU och 2014/90/EU (COM(2017)0795 – C8-0004/2018 – 2017/0353(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/44)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0795),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0004/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0277/2018),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.

P8_TC1-COD(2017)0353

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1020.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/341

P8_TA(2019)0398

Främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlaments och rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (COM(2018)0238 – C8-0165/2018 – 2018/0112(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/45)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0238),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0165/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A8-0444/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 177.

P8_TC1-COD(2018)0112

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1150.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/343

P8_TA(2019)0399

Bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler (COM(2018)0185 – C8-0143/2018 – 2018/0090(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/46)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0185),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0143/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av de motiverade yttrandena från det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0029/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.

P8_TC1-COD(2018)0090

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av unionens konsumentskyddsregler

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/2161.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/345

P8_TA(2019)0400

Insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel] (COM(2018)0179 – C8-0144/2018 – 2018/0088(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/47)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0179),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 43, 114 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0144/2018),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandena från fiskeriutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A8-0417/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 158.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 225.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 11 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0489).

P8_TC1-COD(2018)0088

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och om ändring av förordningarna (EG) nr 178/2002, (EG) nr 1829/2003, (EG) nr 1831/2003, (EG) nr 2065/2003, (EG) nr 1935/2004, (EG) nr 1331/2008, (EG) nr 1107/2009 och (EU) 2015/2283 och direktiv 2001/18/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1381.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/347

P8_TA(2019)0401

Tilläggsskydd för läkemedel ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel (COM(2018)0317 – C8-0217/2018 – 2018/0161(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/48)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0317),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0217/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0039/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 100.

P8_TC1-COD(2018)0161

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/933.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/348

P8_TA(2019)0402

Unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå och om upphävande av förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013, (EU) nr 377/2014 och beslut 541/2014/EU (COM(2018)0447 – C8–0258/2018 – 2018/0236(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/49)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0447),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 189.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0258/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0405/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 51.

(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 365.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0520).

P8_TC1-COD(2018)0236

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå och om upphävande av förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013, (EU) nr 377/2014 och beslut 541/2014/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 189.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Rymdteknik, rymddata och rymdtjänster har blivit nödvändiga i européernas vardag och spelar en avgörande roll för att bevara många strategiska intressen. Unionens rymdindustri är redan en av de mest konkurrenskraftiga i världen. Framväxten av nya aktörer och utvecklingen av ny teknik håller dock på att revolutionera de traditionella industrimodellerna. Det är därför av avgörande betydelse att unionen förblir en ledande internationell aktör med stor handlingsfrihet på rymdområdet, att den främjar vetenskapligt och tekniskt framåtskridande och stöder konkurrenskraften och innovationsförmågan i unionens rymdindustri, särskilt små och medelstora företag, uppstartsföretag och innovativa företag.

(2)

De möjligheter som rymden erbjuder för unionens och dess medlemsstaters säkerhet bör utnyttjas på det sätt som framför allt hänvisas till i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016, samtidigt som man behåller programmets civila karaktär och respekterar eventuella bestämmelser om neutralitet eller alliansfrihet som är inskrivna i medlemsstaternas författningar. Utvecklingen av rymdsektorn har historiskt sett varit kopplad till säkerhet. I många fall har den utrustning, de komponenter och de instrument som används i rymdsektorn liksom rymddata och rymdtjänster dubbla användningsområden. Unionens säkerhets- och försvarspolitik fastställs emellertid inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med avdelning V i EU-fördraget.

(3)

Unionen har utvecklat sina egna rymdinitiativ och rymdprogram sedan slutet av 1990-talet, nämligen Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service), Galileo och Copernicus, som tillfredsställer unionsmedborgarnas behov och de politiska behoven. ▌Kontinuiteten i dessa initiativ bör säkerställas och de tjänster som de erbjuder bör också förbättras , så att de kan tillgodose användarnas nya behov, fortsätta att ligga i framkant av utvecklingen av ny teknik och omvandlingarna inom datatekniken och informations- och kommunikationstekniken, och kan ▌ understödja politiska prioriteringar, t.ex. klimatförändringar, övervakning av förändringar i polarområdet, transport , säkerhet och försvar.

(3a)

Synergier mellan transportsektorn, rymdsektorn och den digitala sektorn bör utnyttjas för att främja en mer utbredd användning av ny teknik (såsom eCall, digitala färdskrivare, trafikövervakning och trafikledning, självkörande bilar, obemannade fordon och drönare) och hantera behoven av trygg och sömlös uppkoppling, gedigen positionsbestämning, intermodalitet och driftskompatibilitet, så att transporttjänster och transportsektorer blir mer konkurrenskraftiga.

(3b)

För att alla medlemsstater och alla deras medborgare ska kunna dra full nytta av programmets fördelar är det också viktigt att främja användningen och utnyttjandet av de data, de uppgifter och de tjänster som tillhandahålls, samt stödet för utvecklingen av tillämpningar i senare led baserade på dessa data, uppgifter och tjänster. I detta syfte skulle medlemsstaterna, kommissionen och de ansvariga enheterna framför allt kunna genomföra regelbundna informationskampanjer om programmets fördelar.

(4)

För att uppnå målen om handlingsfrihet, oberoende och säkerhet är det en förutsättning för unionen att den har oberoende tillgång till rymden och kan använda den på ett säkert sätt. Det är därför viktigt att unionen stöder en oberoende, tillförlitlig och kostnadseffektiv tillgång till rymden, särskilt i fråga om kritisk infrastruktur och teknik, allmän säkerhet och unionens och medlemsstaternas säkerhet. Kommissionen bör därför ha möjlighet att samla uppskjutningstjänster på unionsnivå, både för sina egna behov och, på begäran för andras behov, däribland medlemsstaterna, i överensstämmelse med artikel 189.2 i fördraget. För att förbli konkurrenskraftig på en snabbt föränderlig marknad är det också av yttersta vikt att unionen även i fortsättningen har tillgång till en modern, effektiv och flexibel infrastruktur för uppskjutningstjänster och kan dra nytta av lämpliga uppskjutningssystem . Därför kan programmet, utan att det påverkar medlemsstaternas och Europeiska rymdorganisationens åtgärder, stödja anpassningar av markinfrastrukturen , inklusive ny utveckling, som är nödvändig för genomförandet av programmet och anpassningar, inbegripet teknisk utveckling, för rymduppskjutningssystemen, vilka är nödvändiga för uppskjutning av satelliter, inbegripet alternativ teknik och innovativa system, för genomförandet av programmets komponenter. Dessa åtgärder bör genomföras i enlighet med budgetförordningen och ▌i syfte att erhålla ökad kostnadseffektivitet i programmet. Med tanke på att det inte finns någon särskild budget, skulle åtgärderna för att stödja tillgång till rymden inte påverka genomförandet av programmets olika komponenter.

(5)

För att stärka konkurrenskraften i unionens rymdindustri och skaffa kapacitet att utforma, bygga och driva egna system, bör unionen stödja skapande, tillväxt och utveckling av hela rymdindustrin. Insatserna för att skapa ett företags- och innovationsvänligt klimat bör också stödjas på europeisk, regional och nationell nivå genom initiativ såsom rymdnav, där rymd- och digitalsektorerna, andra sektorer samt användare kan mötas . Dessa rymdnav bör syfta till att främja entreprenörskap och färdigheter och samtidigt eftersträva synergier med de digitala innovationsknutpunkterna . Unionen bör främja skapande av och expansion i unionsbaserade rymdföretag för att hjälpa dem att nå framgångar, bl.a. genom att stödja deras tillgång till riskfinansiering, eftersom det i unionen saknas lämplig tillgång till privat riskkapital för nystartade företag på rymdområdet, och genom att främja efterfrågan (modellen med första avtal).

(5xx)

Rymdvärdekedjan är i allmänhet uppdelad i följande segment: i) tidigare led, som omfattar åtgärder som leder till ett operativt rymdsystem, inbegripet utveckling, tillverkning och uppskjutning samt driften av ett sådant system, och ii) senare led som täcker tillhandahållandet av rymdrelaterade tjänster och produkter till användarna. Digitala plattformar är också viktiga för att stödja utvecklingen av rymdsektorn, vilket ger tillgång till data och produkter samt verktygslådor, lagrings- och datoranläggningar.

(5x)	När det gäller rymden utövar unionen sina befogenheter i enlighet med artikel 4.3 i EUF-fördraget. Kommissionen bör säkerställa att de åtgärder som genomförs inom ramen för programmet är samstämmiga.

(5a)

Ett antal medlemsstater har en tradition av aktiva rymdrelaterade industrier, men behovet av att utveckla och bygga ut rymdindustrier i medlemsstater med framväxande kapacitet och behovet av att möta de utmaningar som ”den nya rymden” innebär för den traditionella rymdindustrin bör erkännas. Åtgärder för att utveckla rymdindustrins kapacitet i hela unionen och underlätta samarbete mellan den rymdindustri som är aktiv i alla medlemsstater bör främjas.

(5b)	Åtgärder inom programmet bör bygga på och dra nytta av befintlig nationell och europeisk kapacitet (dvs. kapacitet som existerar vid den tidpunkt då åtgärden genomförs).

(6)

På grund av programmets räckvidd och potential att bidra till att lösa globala utmaningar, har rymdverksamheten en stark internationell dimension. I nära samarbete med medlemsstaterna och med deras samtycke kan de relevanta organen i EU:s rymdprogram delta i frågor som rör rymdprogrammet, i internationellt samarbete och samarbeta inom relevanta sektorsspecifika FN-organ. I frågor som rör unionens rymdprogram (nedan kallat programmet) skulle kommissionen kunna samordna, för unionens räkning ▌och inom sitt befogenhetsområde, åtgärder på den internationella arenan, i synnerhet för att försvara unionens och medlemsstaternas intressen i internationella forum, bland annat när det gäller frekvenser som avser programmet, utan att det påverkar medlemsstaternas befogenhet på detta område. Det är särskilt viktigt att unionen, företrädd av kommissionen, samarbetar i det internationella Cospas-Sarsat-programmet.

(6a)

Internationellt samarbete är av största vikt för att främja unionens roll som global aktör inom rymdsektorn och unionens teknik och industri, för att främja rättvis konkurrens på internationell nivå, med beaktande av behovet av att säkerställa ömsesidighet i parternas rättigheter och skyldigheter, och att uppmuntra samarbete på utbildningsområdet. Internationellt samarbete är en viktig aspekt i rymdstrategin för Europa. Kommissionen kommer att använda EU:s rymdprogram för att bidra till och dra nytta av internationella insatser genom initiativ, för att främja europeisk teknik och industri internationellt (t.ex. bilaterala dialoger, industriworkshoppar, stöd till internationalisering av små och medelstora företag) och underlätta tillträdet till internationella marknader samt främja rättvis konkurrens, som bland annat ger upphov till initiativ till ekonomisk diplomati. Europeiska initiativ för rymddiplomati bör vara helt förenliga med och komplettera EU:s befintliga politik, prioriteringar och instrument, samtidigt som unionen, tillsammans med sina medlemsstater måste fortsätta ha en ledande roll på internationell nivå .

(7)

Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet bör, kommissionen ▌ tillsammans med ▌ den höga representanten och i nära samarbete med medlemsstaterna, verka för ett ansvarsfullt beteende i rymden vid genomförandet av programmet, däribland att minska spridningen av rymdskrot och undersöka EU:s möjligheter att ansluta sig till de relevanta FN-fördragen och FN-konventionerna, och vid behov lägga fram lämpliga förslag .

(8)

Programmet har liknande mål som andra unionsprogram, framför allt Horisont Europa, fonden InvestEU, Europeiska försvarsfonden och fonderna enligt förordning (EU) nr [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Därför bör det stadgas om kumulativ finansiering från dessa program, förutsatt att de inte täcker samma kostnader , i synnerhet genom arrangemang för kompletterande finansiering från unionens program där förvaltningsformerna tillåter det – antingen i följd, i ett växlande sätt eller genom en kombination av medel för gemensam finansiering av åtgärder, så att om möjligt innovationspartnerskap och blandfinansieringsinsatser möjliggörs. Vid genomförandet av programmet bör kommissionen därför främja synergier med andra unionsprogram och finansieringsinstrument , vilket i möjligaste mån möjliggör riskfinansiering, innovationspartnerskap, kumulativ finansiering och blandfinansiering. Den bör också säkerställa synergier och samstämmighet mellan de lösningar som utvecklats inom dessa program, särskilt Horisont Europa, och de lösningar som utvecklats inom ramen för rymdprogrammet.

(8a)	I enlighet med artikel 191.3 i budgetförordningen ska samma kostnader aldrig finansieras två gånger genom unionens budget, till exempel genom både Horisont Europa och rymdprogrammet.

(9)

Det här programmets politiska mål bör också omsättas i stödberättigande områden för finansiering och investeringar genom finansieringsinstrument och budgetgarantier inom fonden InvestEU, särskilt dess delar för hållbar infrastruktur och forskning, innovation och digitalisering. Ekonomiskt stöd bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer på ett proportionerligt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde.

(10)

Samstämmighet och synergier mellan Horisont Europa och programmet kommer att främja en konkurrenskraftig och innovativ europeisk rymdsektor, stärka unionens oberoende med säker tillgång till och användning av rymden och stärka unionens ställning i världen. Banbrytande lösningar i Horisont Europa kommer att stödjas av data och tjänster som genom programmet görs tillgängliga för forskare och innovatörer.

(10a)

För att maximera den socioekonomiska avkastningen från programmet är det viktigt att bibehålla de moderna systemen, att uppgradera dem för att tillgodose användarnas förändrade behov och att ny utveckling sker i sektorn för rymdbaserade tillämpningar i senare led. Unionen bör stödja verksamhet som rör forskning och teknisk utveckling eller de tidiga utvecklingsfaser som gäller infrastrukturer som inrättats inom ramen för programmet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende tillämpningar och tjänster baserade på de system som inrättats inom ramen för programmet och därigenom stimulera ekonomisk verksamhet i tidigare och senare led. Det instrument på unionsnivå som är lämpligaste när det gäller att finansiera sådan forsknings- och innovationsverksamhet är Horisont Europa, inrättat genom förordning (EU) nr XXX/XXXX. En mycket specifik del av utvecklingsverksamheten bör dock finansieras via den budget som avsätts till Galileo- och Egnoskomponenterna enligt denna förordning, särskilt om verksamheten avser grundläggande inslag såsom Galileokompatibla chipsets och mottagare, vilket kommer att underlätta utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Sådan finansiering bör emellertid inte äventyra installationen eller driften av den infrastruktur som upprättas inom ramen för programmen.

(10x)

För att säkerställa en framtida konkurrenskraftig europeisk rymdindustri bör programmet stödja utvecklingen av avancerade färdigheter på rymdområdet såväl som utbildningsinsatser, och främja lika möjligheter, inklusive jämställdhet, för att förverkliga EU-medborgarnas fulla potential på detta område.

(10b)

Den infrastruktur som används för programmet kan kräva ytterligare forskning och innovation, som kan stödjas av Horisont Europa, med målet att vara samstämmigt med Europeiska rymdorganisationens verksamhet på detta område. Synergier med Horisont Europa bör säkerställa att rymdsektorns behov av forskning och innovation kartläggs och fastställs som en del av den strategiska forsknings- och innovationsplaneringen. Rymddata och rymdtjänster som görs fritt tillgängliga genom programmet kommer att användas för att utveckla banbrytande lösningar genom forskning och innovation, bland annat inom Horisont Europa, till stöd för unionens politiska prioriteringar. Den strategiska planeringen inom Horisont Europa kommer att identifiera vilken forsknings- och innovationsverksamhet som bör använda unionsägd infrastruktur som Galileo, Egnos och Copernicus. Forskningsinfrastrukturer, i synnerhet markbaserade observationsnät, kommer att utgöra viktiga delar av den markbaserade observationsinfrastrukturen som ligger till grund för Copernicustjänsterna.

(11)

Det är viktigt att unionen äger de materiella tillgångar och innehar rätten till de immateriella tillgångar som skapas eller utvecklas genom offentlig upphandling som den finansierar som en del av rymdprogrammet. För att grundläggande egendomsrättigheter ska respekteras till fullo bör nödvändiga överenskommelser träffas med alla befintliga ägare. Unionens äganderätt bör inte påverka unionens möjlighet att, i enlighet med denna förordning och när så anses lämpligt på grundval av en bedömning från fall till fall, göra dessa tillgångar tillgängliga för tredje part eller att överlåta dem.

(11a)

För att främja en så bred användning som möjligt av de tjänster som erbjuds av programmet vore det lämpligt att betona att data, information och tjänster tillhandahålls utan någon garanti och utan att det påverkar skyldigheterna enligt rättsligt bindande bestämmelser.

(11b)

Kommissionen får, vid fullgörandet av vissa icke-föreskrivande uppgifter, vid behov och i nödvändig utsträckning anlita tekniskt bistånd från vissa utomstående parter. Andra aktörer som medverkar i den offentliga styrningen av programmet får också anlita samma tekniska bistånd för fullgörandet av de uppgifter som de anförtros genom denna förordning.

(12)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(13)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling bör detta program bidra till att integrera klimatfrågor och till uppnåendet av det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten bidrar till klimatmålen. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(14)

▌Inkomster som genereras av programmets komponenter bör tillfalla unionen, för att delvis kompensera de investeringar som redan gjorts, och dessa inkomster bör användas för att stödja uppnåendet av programmets mål. Det bör dock av samma anledning vara möjligt att inbegripa en mekanism för inkomstdelning i eventuella kontrakt som ingås med enheter inom den privata sektorn.

(15)

Eftersom programmet i princip finansieras av unionen, bör kontrakt om offentlig upphandling som ingås inom ramen för programmet för åtgärder som finansieras inom programmet vara förenliga med unionens regler. I detta sammanhang bör unionen också ansvara för att sätta de mål som ska eftersträvas när det gäller offentlig upphandling. Det bör noteras att det i budgetförordningen anges att kommissionen, på grundval av resultaten av en förhandsbedömning, kan förlita sig på de system och förfaranden som används av de personer eller enheter som förvaltar medel från unionen. Särskilda justeringar som krävs för dessa system och förfaranden, samt arrangemangen för att förlänga befintliga kontrakt, bör fastställas i motsvarande ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap eller överenskommelse om medverkan.

(16)

Programmet bygger på komplex och föränderlig teknik. Att bygga på sådan teknik medför osäkerhet och risker för de kontrakt inom offentlig upphandling som tecknas inom ramen för programmet, särskilt som kontrakten kan röra långsiktiga åtaganden avseende utrustning eller tjänster. Särskilda åtgärder avseende offentliga kontrakt är därför nödvändiga som komplement till bestämmelserna i budgetförordningen. Det bör därför kunna gå att genomföra upphandling med villkorade flerfasavtal, på vissa villkor införa ett tillägg medan kontraktet fortfarande löper eller införa en viss minsta grad av underentreprenad , särskilt för att underlätta små och medelstora företags och uppstartsföretags deltagande . På grund av den tekniska osäkerhet som kännetecknar programmets komponenter kan det slutligen hända att priset för en upphandling inte alltid kan fastställas exakt och att det därför bör vara möjligt att ingå avtal där inga fasta, slutgiltiga priser anges, samtidigt som de förenas med villkor om skydd av unionens ekonomiska intressen.

(16a)

För att främja offentlig efterfrågan och innovation inom den offentliga sektorn bör programmet främja användning av programmets data, information och tjänster för att stödja näringslivets samt små och medelstora företags utveckling av skräddarsydda lösningar på lokal och regional nivå genom rymdrelaterade innovationspartnerskap, i enlighet med punkt 7 i bilaga 1 till budgetförordningen, så att alla steg täcks in från utveckling till utbyggnad och upphandling av skräddarsydda driftskompatibla rymdlösningar för offentliga tjänster.

(17)

För att nå programmets mål är det viktigt att i förekommande fall ha tillgång till kapacitet som erbjuds av offentliga och privata enheter i unionen som är verksamma inom rymdområdet, och också ha möjlighet att arbeta på internationell nivå med tredjeländer och internationella organisationer. Av detta skäl måste det stadgas om möjligheterna att utnyttja alla budgetförordningens och fördragets verktyg och förvaltningsmetoder ▌och gemensamma upphandlingsförfaranden.

(18)

När det närmare bestämt gäller bidrag har erfarenheten visat att användar- och marknadsspridningen och det allmänna utåtriktade arbetet bättre bedrivs på ett decentraliserat sätt än centralstyrt av kommissionen. Kuponger, en form av ekonomiskt stöd från en stödmottagare till tredje part, är en av de åtgärder som visat sig fungera bäst för nya aktörer och små och medelstora företag. De har dock hämmats av det tak för ekonomiskt stöd som föreskrivs i budgetförordningen. Taket bör därför höjas för unionens rymdprogram, för att hålla jämna steg med den växande potentialen i marknadstillämpningarna inom rymdsektorn.

(19)

Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, varvid hänsyn särskilt bör tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta användning av schablonbelopp, schablonsatser och enhetskostnader och icke-kostnadsbaserad finansiering enligt [artikel 125.1] i budgetförordningen.

(20)

Förordning (EU, Euratom) nr [den nya budgetförordningen] (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(21)

I enlighet med [nya ULT-beslutet: artikel 88 i rådets beslut …/…/EU] bör personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) kunna få finansiering i enlighet med programmets regler och mål och eventuella ordningar tillämpliga på den medlemsstat till vilken det utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(22)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser, indirekt genomförande och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv unionsfinansiering.

(23)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 2018/1046 (2) (”budgetförordningen”), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (3) och rådets förordning (Euratom EG) nr 2185/96 (4) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (5). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(24)

Tredjeländer som är medlemmar i ▌EES ▌ får delta i unionens program i samband med det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer kan också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, ▌Olaf ▌och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva alla sina befogenheter.

(25)

En sund offentlig styrning av programmet kräver en tydlig fördelning av ansvar och uppgifter mellan de olika enheter som är involverade, för att undvika onödig överlappning och minska fördyringar och förseningar Alla aktörer avseende styrningen bör, inom sina befogenhetsområden och i enlighet med sina ansvarsområden, stödja uppnåendet av programmets mål.

(26)

Medlemsstaterna har länge varit aktiva på rymdområdet. De har system, infrastruktur och nationella byråer och organ med anknytning till rymden. De kan därför ge ett stort bidrag till programmet, särskilt genomförandet av det . De kan samarbeta med unionen för att främja programmets tjänster och tillämpningar. Kommissionen skulle kunna utnyttja de medel som står till medlemsstaternas förfogande, få bistånd från dem och, i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor, lägga ut andra uppgifter i genomförandet av programmet på medlemsstaterna ▌. De berörda medlemsstaterna bör dessutom vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av de markstationer som upprättats på deras territorier. Vidare bör medlemsstaterna och kommissionen samarbeta sinsemellan och med lämpliga internationella organ och tillsynsmyndigheter för att se till att nödvändigt radiospektrum för programmet finns tillgängligt och har en adekvat skyddsnivå , så att tillämpningar baserade på detta system kan utvecklas och genomföras till fullo, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (6).

(26a)

I vissa vederbörligen motiverade fall kan byrån lägga ut särskilda uppgifter på medlemsstaterna eller grupper av medlemsstater. Dessa uppgifter bör begränsas till verksamhet som byrån inte har kapacitet att utföra på egen hand och bör inte påverka styrningen av programmet och fördelningen av uppgifter enligt denna förordning.

(27)

Som främjare av unionens allmänintresse ankommer det på kommissionen att övervaka genomförandet av programmet, ta det övergripande ansvaret och främja användningen. I syfte att optimera resurserna och kompetensen hos de olika aktörerna bör kommissionen ha möjlighet att delegera vissa uppgifter. Kommissionen är dessutom bäst lämpad att fastställa de viktigaste kraven för att utveckla system och tjänster.

(28)

Uppdraget för Europeiska unionens rymdprogrambyrå (nedan kallad byrån), som ersätter och efterträder Europeiska byrån för GNSS som inrättades genom förordning (EU) nr 912/2010, är att bidra till programmet, särskilt när det gäller säkerhet , ackreditering samt utveckling av marknadstillämpningar och tillämpningar i senare led . Vissa uppgifter som rör dessa områden bör därför vila på byrån. När det gäller säkerhet bör byrån, med tanke på dess erfarenhet av området, vara ansvarig för säkerhetsackrediteringen för alla unionsåtgärder inom rymdsektorn. På grundval av byråns positiva resultat när det gäller att främja användar- och marknadsspridning av Galileo och Egnos, bör byrån även få i uppgift att till användarna sprida verksamhet som rör andra programkomponenter än Galileo och Egnos, liksom verksamhet för utveckling av tillämpningar i senare led för alla programmets komponenter. Detta skulle göra att stordriftsfördelar kan utnyttjas och att en utveckling av tillämpningar kan ske som bygger på flera programkomponenter (integrerade tillämpningar). Denna verksamhet bör dock inte påverka de tjänster och den verksamhet för spridning till användarna som kommissionen anförtrott Copernicus enheter. Det faktum att byrån har fått i uppgift att utveckla tillämpningar i senare led hindrar inte andra enheter som anförtrotts uppgifter att utveckla tillämpningar i senare led. Den bör dessutom fullgöra de uppgifter som kommissionen anförtror den genom en eller flera överenskommelser om medverkan inom en ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som omfattar andra särskilda uppgifter med anknytning till programmet. När byrån anförtros uppgifter bör tillräckliga personella, administrativa och finansiella resurser ställas till förfogande.

(28a)

Galileo och Egnos är komplexa system som kräver intensiv samordning. Med tanke på att Galileo och Egnos är unionskomponenter bör en unionsinstitution eller ett unionsorgan sköta denna samordning. Med utgångspunkt i den expertis som utvecklats under de senaste åren är byrån det lämpligaste organet för att samordna alla operativa uppgifter som rör driften av dessa system, med undantag för det internationella samarbetet. Byrån bör därför anförtros uppgiften att förvalta driften av Egnos och Galileo. Detta innebär dock inte att byrån bör utföra alla uppgifter som rör driften av systemen på egen hand. Den skulle kunna dra nytta av expertis från andra enheter, särskilt Europeiska rymdorganisationen. Detta bör inbegripa åtgärder för systemens vidareutveckling samt utformning och utveckling av delar av marksegmentet och satelliter som bör anförtros Europeiska rymdorganisationen. En fördelning av uppgifter till andra enheter bygger på sådana enheters kompetens och bör undvika dubbelarbete.

(29)

Europeiska rymdorganisationen är en internationell organisation med omfattande expertis inom rymdsektorn, som 2004 ingick ett ramavtal med Europeiska gemenskapen. Den är därför en viktig partner för genomförandet av programmet, och lämpliga förbindelser bör fastställas med den. I detta avseende, och i enlighet med budgetförordningen, bör kommissionen ingå ett ramavtal om ekonomiskt partnerskap med Europeiska rymdorganisationen och byrån som omfattar alla ekonomiska förbindelser mellan kommissionen, byrån och Europeiska rymdorganisationen och säkerställer att de är konsekventa och förenliga med det ramavtal som ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska rymdorganisationen, i synnerhet artiklarna 2 och 5. Eftersom Europeiska rymdorganisationen inte är ett unionsorgan och inte omfattas av unionslagstiftningen, är det dock nödvändigt att Europeiska rymdorganisationen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av unionens och medlemsstaternas intressen och när det gäller genomförandet av budgeten, att uppgifter som anförtros kommissionen överensstämmer med de beslut som fattas av kommissionen . Avtalet bör också innehålla alla bestämmelser som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen.

(30)	Att Satcen verkar som en europeisk oberoende kapacitet som tillhandahåller tillgång till information och tjänster som härrör från utnyttjandet av relevanta rymdtillgångar och kompletterande data erkändes redan vid genomförandet av beslut nr 541/2014/EU .

(31)

För att strukturellt förankra användarföreträdarna i styrningen av Govsatcom och för att sammanställa användarnas behov och krav över nationella och civil-militära gränser, kan de relevanta unionsorganen med nära användaranknytning, t.ex. Europeiska försvarsbyrån, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska fiskerikontrollbyrån, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, den militära planerings- och ledningskapaciteten och den civila planerings- och ledningskapaciteten samt Centrumet för samordning av katastrofberedskap, ha en samordnande roll för enskilda användargrupper. På aggregerad nivå bör byrån och Europeiska försvarsbyrån samordna användarrelaterade aspekter för de civila ▌ användargrupperna och kan övervaka operativ användning, efterfrågan, överensstämmelse med kraven och nya behov och krav.

(32)

Med tanke på rymdverksamhetens betydelse för unionens ekonomi och unionsmedborgarnas liv, de dubbla användningsområdena för de system och de tillämpningar som bygger på dessa system, bör det vara högt prioriterat inom programmet att uppnå och bibehålla en hög grad av säkerhet, särskilt för att skydda unionens och medlemsstaternas intressen bl.a. när det gäller säkerhetsskyddsklassificerade och andra känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(33)

Utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter när det gäller den nationella säkerheten bör kommissionen och den höga representanten ▌ var och en inom sitt respektive behörighetsområde garantera programmets säkerhet i enlighet med denna förordning, och i tillämpliga fall rådets beslut 201xx/xxx/Gusp (7).

(33a)

Eftersom utrikestjänsten besitter särskilda fackkunskaper och regelbundet har kontakt med förvaltningarna i tredjeländer och internationella organisationer, får utrikestjänsten bistå kommissionen i genomförandet av vissa uppgifter med anknytning till programmets säkerhet i fråga om yttre förbindelser, i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU.

(34)

Utan att det påverkar medlemsstaternas eget ansvar när det gäller den nationella säkerheten enligt artikel 4.2 i EU-fördraget eller medlemsstaternas rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget bör det finnas en särskilt styrning av säkerhetsfrågor för att säkerställa ett smidigt genomförande av programmet. Denna styrning bör bygga på följande tre principer: För det första är det av avgörande betydelse att medlemsstaternas omfattande och unika erfarenhet av säkerhetsfrågor beaktas i största möjliga mån . För det andra måste driften vara åtskild från säkerhetsackrediteringen, för att förhindra intressekonflikter och eventuella brister i tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna. För det tredje är den enhet som ansvarar för förvaltningen av hela eller delar av programmets komponenter också bäst lämpad att fullgöra de uppgifter som den anförtrotts. Programmets säkerhet kommer att bygga på erfarenheterna från genomförandet av Galileo, Egnos och Copernicus under de senaste åren. En sund säkerhetsstyrning förutsätter också att rollerna fördelas på lämpligt sätt mellan de olika aktörerna. Eftersom kommissionen ansvarar för programmet bör den , utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter när det gäller den nationella säkerheten, fastställa de allmänna säkerhetskrav som är tillämpliga på var och en av de olika programkomponenterna.

(34x)

It-säkerheten för de europeiska rymdinfrastrukturerna, både på marken och i rymden, är av avgörande betydelse för att säkerställa en kontinuerlig systemdrift och tjänstekontinuitet. Behovet av att skydda systemen och deras tjänster mot it-angrepp, bland annat genom att utnyttja ny teknik, bör därför vederbörligen beaktas vid fastställandet av säkerhetskrav.

(34a)

En säkerhetsövervakningsstruktur bör fastställas av kommissionen när så är lämpligt efter risk- och hotbildsanalysen. Detta organ för säkerhetsövervakning bör vara den enhet som följer de instruktioner som utvecklats inom ramen för beslut 201x/xxx/Gusp. För Galileo bör detta organ vara säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo. När det gäller genomförandet av beslut 20xx/xxx/Gusp kommer den roll som styrelsen för säkerhetsackreditering har att begränsas till att lämna synpunkter om säkerhetsackrediteringen av systemet till rådet och/eller den höga representanten.

(35)

Mot bakgrund av programmets unika karaktär och komplexitet och dess säkerhetsanknytning, bör erkända och väletablerade principer följas för säkerhetsackrediteringen. Det är därför nödvändigt att säkerhetsackrediteringen genomförs på grundval av kollektivt ansvar för säkerheten i unionen och medlemsstaterna, genom en strävan efter samförstånd och samverkan med alla parter som berörs av säkerhet, och att ett förfarande för permanent riskövervakning införs. Det är också absolut nödvändigt att den tekniska säkerhetsackrediteringsverksamheten anförtros branschfolk med vederbörliga kvalifikationer för ackreditering av komplexa system och med säkerhetsgodkännande på tillräckligt hög nivå.

(35x)

Säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter ska hanteras i enlighet med säkerhetsbestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 och rådets beslut 2013/488/EU. I enlighet med rådets beslut ska medlemsstaterna respektera de principer och miniminormer som fastställs i dessa, för att säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter ges en likvärdig skyddsnivå.

(36)	För att garantera ett säkert informationsutbyte bör lämpliga överenskommelser ingås för att säkerställa skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som lämnas till tredjeländer och internationella organisationer inom ramen för programmet.

(37)

Ett av de främsta målen med programmet är att säkerställa unionens säkerhet och strategiska oberoende, och därigenom stärka dess förmåga att agera på många olika områden, särskilt i fråga om säkerhet, och dra fördel av de möjligheter som rymden erbjuder unionens och medlemsstaternas säkerhet. Detta mål förutsätter stränga regler om stödberättigande för de enheter som får delta i åtgärder som finansieras inom programmet och som kräver tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter eller känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade.

(37a)

Inom ramen för programmet finns det viss information som, även om den inte är säkerhetsskyddsklassificerad, ska hanteras enligt akter som redan har trätt i kraft eller enligt nationella lagar, regler och föreskrifter, bland annat genom begränsad distribution.

(38)

Ett växande antal viktiga ekonomiska sektorer, särskilt transporter, telekommunikation, jordbruk och energi, använder i allt högre grad satellitnavigerings- och jordobservationssystem . Programmet bör utnyttja synergierna mellan dessa sektorer, med beaktande av rymdteknikens fördelar för dem, stödja utvecklingen av kompatibel utrustning och främja utvecklingen av relevanta standarder och certifieringar. Synergierna mellan rymdverksamhet och verksamhet knuten till unionens och medlemsstaternas säkerhet och försvar ökar också . Att ha fullständig kontroll över satellitnavigeringen bör därför garantera unionens tekniska självständighet, även på längre sikt för infrastrukturkomponenterna, och säkerställa dess strategiska oberoende.

(39)

Syftet med Galileo är att upprätta och driva den första globala infrastrukturen för satellitnavigering och satellitpositionering särskilt utformad för civila ändamål, som kan användas av en mängd olika offentliga och privata aktörer både i Europa och över hela världen. Galileo fungerar oberoende av andra befintliga eller potentiella system och bidrar därigenom bland annat till unionens strategiska oberoende. Systemets andra generation torde driftsättas gradvis före 2030, inledningsvis med minskad operativ kapacitet.

(40)

Målet för Egnos är att höja kvaliteten på öppna signaler från befintliga globala satellitnavigeringssystem, särskilt från Galileo. De tjänster som Egnos tillhandahåller bör med förtur täcka de delar av medlemsstaternas territorium som är belägna i Europa, vilket här inbegriper Cypern, Azorerna, Kanarieöarna och Madeira senast 2026 . På luftfartsområdet bör alla dessa territorier dra nytta av Egnos för flygtrafiktjänster för alla prestandanivåer som stöds av Egnos . Egnostjänsternas geografiska täckning får utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, med förbehåll för den tekniska genomförbarheten och, vad gäller tjänsten till skydd av människoliv, på grundval av internationella avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) 2018/1139 och den nödvändiga övervakningen av Galileotjänsternas kvalitet för luftfartsändamål, bör det noteras att även om Galileos signaler kan användas med god verkan för att underlätta positionsbestämning av luftfartyg , i alla faser av flygningen, genom nödvändiga stödsystem (avionik lokalt, regionalt, ombord) är det bara lokala eller regionala stödsystem som Egnos i Europa som kan utgöra flygledningstjänster och flygtrafiktjänster. Egnos tjänst för skydd av människoliv bör tillhandahållas i enlighet med tillämpliga Icao-standarder.

(41)

Det är helt avgörande att säkerställa hållbarheten hos Galileo och Egnos, och deras tjänsters kontinuitet, tillgänglighet, noggrannhet, tillförlitlighet och säkerhet . I en föränderlig omvärld och en marknad i snabb utveckling bör de fortsätta att utvecklas, och nya generationer av systemen , inklusive därmed sammanhängande utveckling av rymd- och marksegment, bör utarbetas.

▌

(43)

Begreppet kommersiell tjänst som används i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (8) är inte längre lämpligt med tanke på hur den tjänsten utvecklats. I stället ▌talas det om två separata tjänster, nämligen högprecisionstjänsten och autentiseringstjänsten (9).

(44)

För optimal användning bör tjänsterna från Galileo och Egnos ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet med varandra , även på användarnivå, och i möjligaste mån med andra satellitnavigeringssystem och konventionella hjälpmedel för radionavigation, om sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet föreskrivs i ett internationellt avtal, utan att det påverkar målet om unionens strategiska oberoende.

(45)

Med tanke på hur viktig markinfrastrukturen är för Galileo och Egnos, även för säkerheten, bör beslut om infrastrukturens belägenhet fattas av kommissionen. Lokaliseringen av systemens markinfrastruktur bör fortsätta att följa en öppen och genomblickbar process , som kan involvera byrån när så är lämpligt på grundval av dess behörighetsområde .

(46)

För att maximera den socioekonomiska nyttan med Galileo och Egnos, och samtidigt bidra till unionens strategiska oberoende, särskilt i känsliga sektorer och på området säkerhet och skydd , bör användningen av Egnos- och Galileotjänsterna främjas inom annan unionspolitik , även med regleringsåtgärder , där detta är motiverat och fördelaktigt. Åtgärder för att främja tjänsternas användning i alla medlemsstater utgör också en viktig del i processen.

(47)

Copernicus bör säkerställa oberoende tillgång till miljöinformation och central teknik för jordobservation och geoinformationstjänster, och därmed hjälpa unionen att få oberoende beslutskapacitet och handlingsförmåga inom bl.a. miljö, klimatförändringar, utveckling på havs- och sjöfartsområdet, jordbruk och landsbygdsutveckling, bevarande av kulturarv, civilskydd samt infrastruktur för övervakning , säkerhet och digital ekonomi.

(47b)

Programmets komponenter bör stimulera användning av digital teknik i rymdsystem, distribution av data och tjänster samt utveckling i senare led. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de initiativ och åtgärder som kommissionen föreslog i sitt meddelande av den 14 september 2016”Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle” och meddelandet av den 14 september 2016”5G för Europa: en handlingsplan”.

(48)

Copernicus bör bygga vidare på, säkerställa kontinuiteten i och stärka verksamheten och resultaten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 (10) om inrättande av Copernicusprogrammet liksom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 911/2010 om det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) och dess inledande driftsfas (2011–2013) (11), som inrättade det föregående europeiska jordövervakningsprogrammet GMES och föreskrev regler för den inledande driften, med beaktande av den senaste tidens tendenser inom forskning, teknik och innovationer av relevans för jordobservation samt utvecklingen inom stordataanalys, artificiell intelligens och anslutande strategier och initiativ på unionsnivå (12). För utveckling av nya tillgångar bör kommissionen ha ett nära samarbete med medlemsstaterna, Europeiska rymdorganisationen, Eumetsat och, i tillämpliga fall, andra enheter som äger relevant rymd- och markinfrastruktur. I så stor omfattning som möjligt bör medlemsstaternas, Europeiska rymdorganisationens, Eumetsats (13) och andras kapacitet för rymdbaserad observation användas, inbegripet kommersiella initiativ i unionen vilket även bidrar till utvecklingen av en livskraftig kommersiell rymdsektor i unionen. När det är genomförbart och lämpligt bör även markbaserade data och kompletterande data, främst från medlemsstaterna, användas i enlighet med direktiv 2007/2/EG (14). Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna och Europeiska miljöbyrån för effektiv tillgång till och användning av markdataset för Copernicus.

(49)

Copernicus bör genomföras i enlighet med målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (15), särskilt öppenhet, skapande av förutsättningar som gynnar tjänsternas utveckling samt bidrag till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen. Copernicusdata och Copernicusinformation bör vara fritt och öppet tillgängliga.

(49a)

Copernicus fulla potential för unionens samhälle och ekonomi bör utnyttjas fullt ut av andra än de direkta stödmottagarna genom intensifierade åtgärder för användarspridning, vilket kräver ytterligare arbete för att göra data användbara för icke-specialister och därigenom stimulera tillväxt, jobbskapande och kunskapsöverföring.

(50)

Copernicus är ett användardrivet program. Utvecklingen av det bör därför baseras på Copernicuskärnanvändarnas nya krav, och samtidigt erkänna framväxten av nya offentliga och privata användargrupper. Copernicus bör bygga på en analys av alternativen för att tillgodose förändrade användarbehov, bl.a. sådana som rör genomförande och övervakning av unionspolitik som förutsätter löpande och verkningsfull involvering av användarna, särskilt när det gäller utformning och validering av krav.

(51)

Copernicus är redan i drift. Det är därför viktigt att säkerställa kontinuitet i den infrastruktur och de tjänster som redan finns, och samtidigt anpassa sig till de föränderliga användarbehoven, marknadsförhållandena, särskilt framväxten av privata aktörer i rymden (den ”nya rymden”) och sådana sociopolitiska händelser som kräver snabba insatser. Detta kräver att Copernicus struktur utvecklas för att bättre återspegla övergången från den första etappen av operativa tjänster till tillhandahållande av avancerade, mer riktade tjänster för nya användargrupper och främjande av mervärde på nedströmsmarknaderna. För detta ändamål bör det i fortsättningen finnas en strategi längs hela datavärdekedjan, dvs. datainhämtning, data- och informationsbehandling, distribution, utnyttjande samt utåtriktad verksamhet för marknadsspridning till användare samt kapacitetsuppbyggnad , samtidigt som man inom den strategiska planeringen i Horisont Europa kommer att kartlägga forskning- och innovation som bör dra nytta av Copernicus.

(52)

När det gäller datainhämtning bör Copernicusverksamheten syfta till att färdigställa och långsiktigt underhålla den befintliga rymdinfrastrukturen, på lång sikt förbereda ersättandet av uttjänta satelliter samt inleda nya uppdrag med framför allt nya observationssystem för att bidra till att möta klimatförändringarna (t.ex. övervakning av människoskapade utsläpp av CO2 och av andra utsläpp av växthusgaser). Verksamheten i Copernicus bör utöka den globala täckningen över polarområdena och stödja efterlevnad av miljöregler, obligatorisk miljöövervakning och miljörapportering och innovativa miljövänliga tillämpningar inom förvaltning av jordbruks-, skogs- och vattenresurser samt marina resurser och kulturarvet (t.ex. för grödoövervakning, vattenförvaltning och förbättrad brandövervakning). I samband med detta bör Copernicus utnyttja sin hävstångseffekt och dra maximal nytta av investeringarna under den föregående finansieringsperioden (2014-2020), även dem som gjorts av medlemsstaterna, ESA och Eumetsat, och samtidigt överväga nya drifts- och affärsmodeller för att ytterligare komplettera Copernicus kapacitet. Copernicus kan också bygga vidare på framgångsrika partnerskap med medlemsstaterna för att vidareutveckla säkerhetsaspekten inom ramen för lämpliga styrmekanismer i syfte att svara mot nya behov hos användarna på säkerhetsområdet.

(53)

Som en del av data- och informationsbehandlingen bör Copernicus sörja för långsiktig hållbarhet och den fortsatta utvecklingen av Copernicus tjänster , som tillhandahåller information för att tillgodose den offentliga sektorns behov och de behov som följer av unionens internationella åtaganden, och för att maximera möjligheterna till kommersiellt utnyttjande. Copernicus bör i synnerhet på lokal, nationell, europeisk och global nivå, tillhandahålla information om atmosfärens sammansättning och luftkvaliteten , information om oceanernas tillstånd och dynamik , information till stöd för land- och isövervakning för genomförandet av lokal och nationell politik och unionens politik, information till stöd för anpassning till och minskning av klimatförändringar samt geografisk information till stöd för katastrofhantering, inbegripet förebyggande verksamhet, försäkran om efterlevnad av miljölagstiftningen, civilskydd och stöd till unionens yttre åtgärder. Kommissionen bör identifiera lämpliga avtal för att skapa långsiktighet i tillhandahållandet av tjänsterna.

(54)

Vid genomförandet av Copernicus tjänster bör kommissionen förlita sig på behöriga enheter, berörda unionsorgan, grupperingar eller konsortier av nationella organ eller andra relevanta organ som kan komma i fråga för överenskommelse om medverkan. Vid urvalet av dessa enheter bör kommissionen se till att det inte uppstår några avbrott i verksamheten och tillhandahållandet av tjänster, och vad beträffar säkerhetskänsliga uppgifter, att de berörda enheterna har kapacitet för tidig förvarning och krisövervakning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), och särskilt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). I enlighet med artikel 154 i budgetförordningen är personer och enheter som anförtrotts genomförandet av unionens medel skyldiga att respektera principen om icke-diskriminering i förhållande till samtliga medlemsstater. Denna princip bör säkerställas genom relevanta överenskommelser om medverkan om tillhandahållandet av Copernicustjänsterna.

(55)

Genomförandet av Copernicustjänsterna bör även underlätta den allmänna spridningen av tjänster eftersom användarna skulle kunna förutse tillgången och utvecklingen av tjänster samt samarbete med medlemsstaterna och andra parter. Därför bör kommissionen och de enheter den gett i uppdrag att tillhandahålla tjänster samarbeta nära med olika kärngrupper i hela Europa för att vidareutveckla Copernicus tjänste- och informationsportfölj för att säkerställa att man tillgodoser framväxande behov inom den offentliga sektorn samt politiska behov så att den kommersiella spridningen av jordobservationsdata kan maximeras. Kommissionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att ta fram den markbaserade komponenten av Copernicus och underlätta integreringen av markbaserade dataset med rymddataset för uppgraderade Copernicustjänster.

(55a)

Copernicus fria, fullständiga och öppna datapolicy har bedömts vara ett av de mest framgångsrika inslagen i genomförandet av Copernicus och har varit avgörande för att skapa en stark efterfrågan på dess data och information, vilket har gjort Copernicus till en av världens största leverantörer av jordobservationsdata. Det finns ett tydligt behov av att garantera långsiktig och säker kontinuitet i tillhandahållandet av fria, fullständiga och öppna data och att tillgång bör skyddas för att förverkliga de ambitiösa mål som fastställts i rymdstrategin för Europa (2016). Copernicusdata är främst till för EU:s medborgare, och genom att göra dessa data fritt tillgängliga i hela världen maximeras möjligheterna till samarbete för EU:s företag och akademiker och bidrar till ett effektivt europeiskt rymdekosystem. Om tillgången till Copernicusdata och Copernicusinformation begränsas bör det göras i överensstämmelse med Copernicus datapolitik enligt definitionen i denna förordning och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1159/2013.

(56)

Data och information som tas fram inom Copernicus bör göras tillgängliga fullständigt, öppet och kostnadsfritt, i enlighet med tillämpliga villkor och begränsningar, för att främja användningen och spridningen av dem och stärka de europeiska marknaderna för jordobservation, särskilt i förädlingsledet, och på så sätt skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb i unionen. Ett sådant tillgängliggörande bör fortsätta att tillhandahålla data och information med en hög grad av samstämmighet, kontinuitet, tillförlitlighet och kvalitet. Detta kräver storskalig och användarvänlig tillgång till, bearbetning av och utnyttjande av Copernicusdata och Copernicusinformation, med olika aktualitet, för vilka kommissionen bör fortsätta att följa en integrerad strategi både på unionsnivå och i medlemsstaterna, vilket också möjliggör integrering med andra data- och informationskällor. Kommissionen bör därför vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att Copernicusdata och Copernicusinformation kan tillhandahålls och användas på ett lätt och effektivt sätt, särskilt genom att främja Copernicusdata- och informationsåtkomsttjänst (DIAS) i medlemsstaterna och om möjligt främja driftskompatibilitet mellan befintliga europeiska infrastrukturer för jordobservationsdata för att skapa synergier med deras resurser i syfte att maximera och öka marknadsspridningen av Copernicusdata och Copernicusinformation.

(57)

Kommissionen bör arbeta med leverantörerna av data för att komma överens om licensvillkor för tredjepartsdata för att underlätta användningen av dessa inom Copernicus i enlighet med denna förordning och tillämpliga rättigheter för tredje part. Eftersom vissa Copernicusdata och viss Copernicusinformation, däribland högupplösta bilder, kan påverka unionens eller medlemsstaternas säkerhet bör åtgärder i vederbörligen motiverade fall antas för att bemöta risker för och hot mot unionens eller medlemsstaternas säkerhet.

(58)

Bestämmelserna i rättsakter som antagits enligt tidigare förordningar utan slutdatum bör förbli giltiga, utom om de står i strid med den nya förordningen. Detta gäller särskilt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1159/2013 som fastställer registrerings- och licensvillkoren för GMES-användare och kriterier för begränsning av tillgången till särskilda GMES-data och information från GMES-tjänster (16).

(59)

För att främja och underlätta både lokala , regionala och nationella myndigheters, små och medelstora företags och forskares användning av jordobservationsdata och jordobservationsteknik bör man främja särskilda nätverk för spridning av Copernicusdata, inbegripet nationella och regionala organ såsom Copernicus Relay-nätverket och Copernicus Academy , genom verksamhet för spridning till användarna. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför sträva efter att upprätta närmare förbindelser mellan Copernicus och unionens och medlemsstaternas politik för att stimulera efterfrågan på kommersiella tillämpningar och tjänster och göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag och uppstartsföretag, att utveckla tillämpningar baserade på Copernicusdata och Copernicusinformation som syftar till att utveckla ett konkurrenskraftigt ekosystem för jordobservationsdata i unionen.

(60)

På världsscenen bör Copernicus tillhandahålla korrekt och tillförlitlig information för samarbete med tredjeländer och internationella organisationer och till stöd för unionens politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete. Copernicus bör betraktas som ett europeiskt bidrag till det globala systemet av jordobservationssystem (GEOSS), kommittén för jordobservationssatelliter (CEOS), partskonferensen (COP) inom Förenta nationernas ramkonvention av år 1992 om klimatförändringar (UNFCCC) , uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling och Sendairamverket för katastrofriskreducering. Copernicus bör inrätta eller upprätthålla ett lämpligt samarbete med relevanta FN-organ och Meteorologiska världsorganisationen.

(61)

Vid genomförandet av Copernicus bör kommissionen vid behov anlita europeiska internationella organisationer med vilka den redan har ett etablerat partnerskap, i synnerhet Europeiska rymdorganisationen när det gäller utveckling , samordning, genomförande och vidareutveckling av rymdkomponenter, åtkomst till data från tredje part i tillämpliga fall, och, när detta inte görs av andra enheter, driften av särskilda satellituppdrag. Kommissionen bör dessutom anlita Eumetsat när det gäller driften av särskilda satellituppdrag eller delar av dem och, i tillämpliga fall, åtkomsten till data från bidragande uppdrag i enlighet med organisationens expertis och mandat.

(61a)

När det gäller tjänster bör kommissionen dra fördel av den specifika kapacitet som tillhandahålls av unionens byråer som Europeiska miljöbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Satcen och de europeiska investeringarna som redan gjorts i övervakning av havsmiljön genom Mercator Ocean. Beträffande säkerhet kommer en heltäckande unionsstrategi att eftersträvas i samarbete med den höga representanten. Kommissionens gemensamma forskningscentrum (GFC) har deltagit aktivt från början av GMES och har stött utvecklingen när det gäller Galileo och rymdväder. Enligt förordning (EU) nr 377/2014 förvaltar GFC Copernicus krishanteringstjänst och den globala delen av Copernicus markövervakningstjänst, och bidrar till översynen av datans och informationens kvalitet och ändamålsenlighet och till den framtida utvecklingen. Kommissionen bör även i fortsättningen förlita sig på GFC:s vetenskapliga och tekniska rådgivning i genomförandet av Copernicus.

(62)

På begäran av Europaparlamentet och rådet inrättade unionen en ram för rymdövervakning och spårning (SST) genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU av den 16 april 2014 om inrättande av en ram till stöd för rymdövervakning och spårning. Rymdskrot har blivit ett allvarligt hot mot säkerheten, tryggheten och hållbarheten i rymdverksamheterna. SST är därför avgörande för att bevara kontinuiteten i programmets komponenter och deras bidrag till unionens politik. Genom att försöka hindra att mängden rymdskrot ökar, bidrar SST till att säkerställa hållbar tillgång till och användning av rymden, vilket är ett globalt mål . I detta sammanhang kan SST stödja förberedelserna inför EU:s ”städprojekt” i omloppsbanan runt jorden.

(63)

SST bör vidareutveckla SST-kapacitetens prestanda och oberoende. Detta bör därför leda till att det upprättas en oberoende europeisk förteckning över rymdföremål, som bygger på data från nätverket av SST-sensorer. Där så är lämpligt skulle unionen kunna överväga att göra vissa data tillgängliga för kommersiella och icke-kommersiella ändamål samt för forskning. SST bör också fortsätta att stödja driften och tillhandahållandet av SST-tjänsterna. Eftersom SST-tjänsterna är användardrivna system, bör lämpliga mekanismer införas för att samla in användarkrav, däribland säkerhetskrav och krav avseende överföring av relevant information till och från offentliga institutioner i syfte att förbättra systemets effektivitet, samtidigt som nationell säkerhetspolitik respekteras .

(64)

Tillhandahållandet av SST-tjänster bör bygga på ett samarbete mellan unionen och medlemsstaterna och använda befintlig och framtida nationell sakkunskap och infrastruktur, inklusive sådan som utvecklats av Europeiska rymdorganisationen eller av unionen. Det bör vara möjligt att tillhandahålla ekonomiskt stöd till utvecklingen av nya SST-sensorer. Med tanke på den känsliga karaktären hos SST bör kontrollen över nationella sensorer samt drift, underhåll och förnyelse av dem och bearbetning av data som möjliggör tillhandahållandet av SST-tjänster kvarstå hos de deltagande medlemsstaterna.

(65)

Medlemsstater med lämpligt ägande av eller tillgång till SST-kapacitet bör kunna delta i tillhandahållandet av SST-tjänster. De medlemsstater som ingår i det SST-konsortium som inrättats i enlighet med beslut nr 541/2014/EU bör anses uppfylla dessa kriterier. Dessa medlemsstater bör lämna in ett enda gemensamt förslag och visa överensstämmelse med ytterligare krav som rör den operativa strukturen. ▌Lämpliga regler bör fastställas för urval och organisering av deltagande medlemsstater.

(65a)

Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa närmare förfaranden och inslag för medlemsstaternas deltagande. Om inget gemensamt förslag har lämnats eller om kommissionen anser att ett sådant förslag inte uppfyller de fastställda kriterierna får kommissionen inleda ett andra steg för medlemsstaternas deltagande. Förfarandena och inslagen för detta andra steg bör definiera vilka omloppsbanor som ska omfattas och ta hänsyn till behovet av att maximera medlemsstaternas deltagande i tillhandahållandet av SST-tjänster. Om dessa förfaranden och inslag ger kommissionen möjlighet att välja ut flera förslag för att täcka alla omloppsbanor bör lämpliga samordningsmekanismer mellan medlemsstaternas grupper och en effektiv lösning för att täcka alla SST-tjänster också tillhandahållas.

(66)

När SST är inrättat, bör det följa principerna om komplementaritet och kontinuitet för användardrivna SST-tjänster av hög kvalitet som bygger på den bästa sakkunskapen. SST bör därför undvika onödigt dubbelarbete. All dubbel kapacitet bör ▌garantera SST-tjänsternas kontinuitet, kvalitet och stabilitet . Verksamheten i expertgrupperna bör bidra till att undvika sådan onödig överlappning.

(67)

SST bör också bidra till befintliga begränsningsåtgärder, t.ex. Copuos riktlinjer för minskning av rymdskrot ▌och utkastet till riktlinjerna för långsiktig hållbarhet i verksamhet i yttre rymden, eller andra initiativ, för att säkerställa rymdverksamhetens trygghet, säkerhet och hållbarhet. I syfte att minska riskerna för kollisioner bör SST också eftersträva synergier med initiativ för aktivt bortskaffande och oskadliggörande av rymdskrot. SST bör bidra till säkerställandet av fredlig användning och utforskning av yttre rymden. Den ökande rymdverksamheten kan få konsekvenser för internationella initiativ för rymdtrafikledning. Unionen bör övervaka denna utveckling och kan beakta den i samband med halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen.

(68)

I samband med SST, rymdväder och verksamhet som rör jordnära föremål bör hänsyn tas till samarbetet med internationella partner, särskilt Amerikas förenta stater, internationella organisationer och andra tredje parter, för att i synnerhet undvika kollisioner i rymden, förebygga ökningen av mängden rymdskrot och öka beredskapen för extremt rymdväder och jordnära objekt

(69)

Rådets säkerhetskommitté har rekommenderat att man skapar en riskhanteringsstruktur för att säkerställa att datasäkerhetsfrågor vederbörligen beaktas vid genomförandet av beslut nr 541/2014/EU. För detta ändamål och med beaktande av det arbete som redan utförts, bör lämpliga strukturer och förfaranden för riskhantering inrättas av de deltagande medlemsstaterna.

(70)

Stora extrema rymdväderhändelser kan hota allmänhetens säkerhet och störa driften av rymdbaserad och markbaserad infrastruktur. En delkomponent för rymdväder bör därför inrättas som en del av programmet i syfte att bedöma riskerna med rymdväder och motsvarande användarbehov, öka medvetenheten om riskerna med rymdväder, se till att användardrivna rymdvädertjänster tillhandahålls och förbättra medlemsstaternas kapacitet att tillhandahålla rymdvädertjänster. Kommissionen bör prioritera de sektorer där operativa rymdvädertjänster ska tillhandahållas, med hänsyn till användarbehoven, riskerna och den tekniska mognaden. På lång sikt kan andra sektorers behov tillgodoses. Tillhandahållandet av tjänster på unionsnivå i enlighet med användarnas behov kräver målinriktad, samordnad och fortsatt forskning och utveckling för att stödja utvecklingen av rymdvädertjänster. Tillhandahållandet av rymdvädertjänster bör bygga på befintlig nationell kapacitet och unionskapacitet och möjliggöra ett brett deltagande av medlemsstaterna , europeiska och internationella organisationer och den privata sektorn.

(71)

Kommissionens vitbok om EU:s framtid (17), Romförklaringen av stats- och regeringscheferna i 27 medlemsstater (18) och flera resolutioner i Europaparlamentet erinrar om att EU har en stor roll att spela för att garantera ett tryggt, säkert och motståndskraftigt Europa som kan hantera utmaningar som regionala konflikter, terrorism, cyberhot och ett ökande migrationstryck. Trygg och garanterad tillgång till satellitkommunikation är en förutsättning för säkerhetsaktörerna, och att samla och gemensamt utnyttja denna viktiga resurs på unionsnivå ökar säkerheten i en union som skyddar sina medborgare.

(72)

Europeiska rådet välkomnade i sina slutsatser den 20 december 2013 (19) på satellitkommunikationsområdet förberedelserna inför nästa generations statliga satellitkommunikation (Govsatcom) genom ett nära samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska rymdorganisationen. Govsatcom har också angetts som ett inslag i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik i juni 2016. Govsatcom bör bidra till unionens reaktion på hybridhot, stödja unionens marina strategi och unionens politik för Arktis.

(73)

Govsatcom är ett användarcentrerat program med en tydlig säkerhetsdimension. Användningsfallen kan delas in i tre grupper av de relevanta aktörerna : i) krishantering, som kan omfatta civila och militära gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska uppdrag och operationer, naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, humanitära kriser och nödsituationer till sjöss; ii) övervakning, vilket kan omfatta gränsövervakning, övervakning före gränsen, gränsbevakning till havs, havsövervakning och övervakning av smuggling; iii) viktig infrastruktur, vilket kan inbegripa diplomatiska nät, poliskommunikation, digital infrastruktur (t.ex. datacentrum, servrar), kritisk infrastruktur (t.ex. energi, transport och fördämningar som dammar ) och rymdinfrastruktur.

(73a)

Govsatcoms kapacitet och tjänster kommer att användas i säkerhetskritiska uppdrag och insatser av aktörer i unionen och medlemsstaterna. Det behövs därför en lämplig nivå av oberoende från tredje parter (tredjeländer och enheter från tredjeländer) som omfattar alla inslag i Govsatcom, såsom rymd- och markteknik på komponent-, delsystems- och systemnivå, tillverkningsindustrin, ägare och operatörer av rymdsystem, fysisk lokalisering av komponenter till marksystemet.

(74)

Satellitkommunikation är en knapp resurs som begränsas av satellitkapaciteten, frekvenserna och den geografiska täckningen. För att vara kostnadseffektiv och dra nytta av stordriftsfördelar behöver därför Govsatcom optimera matchningen mellan efterfrågan på Govsatcom av godkända användare och tillgången enligt Govsatcoms kontrakt på satellitkapacitet och tjänster. Eftersom både tillgång och efterfrågan kan förändras med tiden, krävs konstant övervakning och flexibilitet för att anpassa Govsatcomtjänsterna. ▌

(75)

De operativa kraven kommer att bestämmas på grundval av en bedömning av användningsfallen. Utifrån dessa operativa krav i kombination med säkerhetskraven bör tjänsteportföljen utvecklas. Tjänsteportföljen bör innehålla utgångspunkterna för de tjänster som Govsatcom ska tillhandahålla. För att bibehålla bästa möjliga jämvikt mellan tillgång till och efterfrågan på tjänster kan Govsatcoms tjänsteportfölj behöva uppdateras regelbundet.

(76)

I Govsatcoms första fas (ungefär fram till 2025) kommer befintlig kapacitet att användas. I detta sammanhang bör kommissionen upphandla EU:s Govsatcomkapacitet från medlemsstater med nationella system och rymdkapacitet och från kommersiella satellitkommunikations- eller tjänsteleverantörer, med beaktande av unionens väsentliga säkerhetsintressen. I denna första fas kommer tjänsterna att byggas ut stegvis ▌. Om en detaljerad analys av den framtida tillgången och efterfrågan visar att detta inte är tillräckligt för att täcka den förändrade efterfrågan, får beslut fattas om att gå vidare till en andra fas och utveckla ytterligare skräddarsydd rymdinfrastruktur eller kapacitet via ett eller flera offentlig-privata partnerskap, t.ex. med unionens satellitoperatörer.

(77)

I syfte att optimera tillgängliga satellitkommunikationsresurser för att garantera tillgången i oförutsebara situationer, som naturkatastrofer, och för att säkerställa operativ effektivitet och korta omställningstider krävs det nödvändiga marksegmentet (nav eller andra potentiella markkomponenter) . Det senare bör utformas på grundval av drifts- och säkerhetskrav. För att minska riskerna kan navet bestå av flera olika fysiska platser. Andra marksegment, t.ex. förankringsstationer, kan behövas.

(78)	För användare av satellitkommunikation är användarutrustningen det absolut viktigaste operativa gränssnittet. Unionens modell för Govsatcom bör göra det möjligt för användare att fortsätta använda sin befintliga användarutrustning för Govsatcomtjänster ▌.

(79)	Med tanke på den operativa effektiviteten har användarna angett att det är viktigt att eftersträva driftskompatibilitet i användarutrustningen, och användarutrustning som kan använda flera olika satellitsystem. Forskning och utveckling kan komma att behövas på detta område.

(80)

När det gäller genomförandet bör uppgifter och ansvarsområden fördelas mellan specialiserade organ, t.ex., Europeiska försvarsbyrån, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska rymdorganisationen, byrån och unionens andra organ på ett sådant sätt att de anpassas till deras huvudsakliga uppgift, särskilt för användaraspekter.

(81)

Den behöriga Govsatcommyndigheten har en viktig roll för att övervaka att användare och andra nationella organ som är involverade i Govsatcom, följer reglerna för delning och prioritering och säkerhetsförfarandena i enlighet med säkerhetskraven. En medlemsstat som inte har utsett en behörig Govsatcommyndighet bör under alla omständigheter utse en kontaktpunkt för att hantera eventuella störsändningar som upptäckts och som påverkar Govsatcom.

(81a)

Medlemsstaterna, rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kan bli Govsatcomdeltagare, i den mån de väljer att godkänna Govsatcomanvändare eller tillhandahålla kapacitet, platser eller anläggningar. Med tanke på att medlemsstaterna själva får välja om de godkänner Govsatcomanvändare eller tillhandahåller kapacitet, platser eller anläggningar, kan medlemsstaterna inte åläggas att bli Govsatcomdeltagare eller att tillhandahålla Govsatcominfrastruktur. Programmets Govsatcomkomponent påverkar därför inte medlemsstaternas rätt att inte delta i Govsatcom, bland annat i enlighet med nationell lagstiftning eller konstitutionella bestämmelser som rör medlemsstatens politik om alliansfrihet och att stå utanför militärallianser.

(82)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser tjänster inom Govsatcom. Det kommer att göra det möjligt för kommissionen att fastställa tekniska specifikationer för användningsfall som avser krishantering, övervakning och förvaltning av central infrastruktur, inbegripet diplomatiska kommunikationsnät. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(83)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser tjänsteportföljen inom Govsatcom. Det kommer att ge kommissionen möjlighet att definiera egenskaper, inbegripet geografisk täckning, frekvens, bandbredd, användarutrustning och säkerhetsegenskaper. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(84)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser regler för delning och prioritering av samlad satellitkommunikationskapacitet inom Govsatcom. Vid fastställande av regler för delning och prioritering bör kommissionen ▌ta hänsyn till operativa krav och säkerhetskrav och analysera risker och förväntad efterfrågan av Govsatcoms deltagare. Även om Govsatcomtjänster i princip bör tillhandahållas kostnadsfritt till Govsatcomanvändarna, om denna analys visar på brist på kapacitet och för att undvika en snedvridning av marknaden, kan en prissättningspolitik utvecklas som en del av dessa detaljerade regler om delning och prioritering. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(85)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad avser markinfrastrukturens belägenhet inom Govsatcom. Det kommer att ge kommissionen möjlighet att ta hänsyn till operativa krav och säkerhetskrav samt befintlig infrastruktur vid valet av sådana platser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

▌

(87)

Genom förordning (EU) nr 912/2010 inrättades en unionsbyrå, kallad Europeiska byrån för GNSS, för att hantera vissa aspekter av Galileo- och Egnosprogrammen för satellitnavigering. I denna förordning föreskrivs bland annat att Europeiska byrån för GNSS ska få nya uppgifter, inte bara i fråga om Galileo och Egnos, utan även för andra av programmets komponenter, särskilt när det gäller säkerhetsackreditering. Europeiska byrån för GNSS behöver därför få ändrat namn, ändrade uppgifter och ändrad organisation.

(87a)

Byrån har sitt säte i Prag i enlighet med beslut 2010/803/EU. För att utföra byråns uppgifter får byråns personal utplaceras i något av de markcentrum för Galileo eller Egnos som avses i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/413 för att utföra den programverksamhet som föreskrivs i det berörda avtalet. För att byrån ska fungera så effektivt som möjligt skulle dessutom vissa anställda kunna utplaceras på lokala kontor i en eller flera medlemsstater. Om personal förflyttas utanför byråns säte eller platsen för Galileo och Egnos bör detta inte innebära att byråns kärnverksamhet överförs till dessa lokala kontor.

(88)

På grund av den utökade verksamheten, som inte längre kommer att vara begränsad till Galileo och Egnos, bör namnet på Europeiska byrån för GNSS ändras . Byrån bör dock trygga kontinuiteten i Europeiska byrån för GNSS verksamhet, inbegripet kontinuiteten när det gäller rättigheter och skyldigheter, personal samt giltigheten i de beslut som fattas.

(89)	Med tanke på byråns mandat och kommissionens roll i genomförandet av programmet, är det lämpligt att föreskriva att vissa av de beslut som fattas av styrelsen inte bör antas utan att kommissionens företrädare röstar ja.

(90)	Utan att det påverkar kommissionens befogenheter, bör styrelsen, styrelsen för säkerhetsackreditering och den verkställande direktören vara oberoende i sin tjänsteutövning och agera i allmänhetens intresse.

(91)

Det är möjligt och till och med troligt att vissa av programmets komponenter kommer att bygga på användning av känslig eller säkerhetsrelaterad nationell infrastruktur. I detta fall är det med tanke på den nationella säkerheten nödvändigt att föreskriva att ▌företrädarna för ▌ medlemsstater och företrädarna för kommissionen ▌ närvarar i mötena i styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering , utgående från sitt behov om kännedom. I styrelsen får endast företrädare för de medlemsstater som förfogar över sådan infrastruktur och en företrädare för kommissionen delta i omröstningar. Den arbetsordning som gäller styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering bör ange i vilka situationer detta är tillämpligt .

▌

(94)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver programmet utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av programmets konsekvenser.

(94a)

Effekterna av att använda Copernicus- och Galileobaserade tjänster förväntas vara stora för den europeiska ekonomin i allmänhet. I dag verkar dock ad hoc-mätningar och fallstudier dominera. Kommissionen bör, genom Eurostat, fastställa relevanta statistiska mätningar och indikatorer som skulle ligga till grund för en systematisk och grundlig övervakning av effekterna av EU:s-rymdverksamhet.

(95)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Kommissionen bör biträdas av en kommitté som bör sammanträda i särskilda konfigurationer.

(95a)

Eftersom programmets komponenter är användarstyrda krävs att användarna fortlöpande och aktivt deltar i förverkligandet och utvecklingen av dem, framför allt fastställandet och godkännandet av krav på tjänsterna. För att öka värdet för användarna bör man aktivt söka deras medverkan och hålla regelbundna samråd med slutanvändare från den offentliga och den privata sektorn i EU:s medlemsstater och när så är lämpligt internationella organisationer. Därför bör en arbetsgrupp inrättas (nedan kallat användarforumet) för att bistå programkommittén med att fastställa användarnas krav, verifiera tjänsternas förenlighet och kartlägga luckor i de tjänster som tillhandahålls. Kommitténs arbetsordning bör fastställa arbetsgruppens organisation och ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos varje komponent och varje tjänst inom komponenterna. När så är möjligt bör medlemsstaterna bidra till användarforumet på grundval av ett systematiskt och samordnat samråd med användare på nationell nivå.

(96)

Eftersom sund offentlig styrning förutsätter en enhetlig förvaltning av programmet, snabbare beslutsfattande och lika tillgång till information, skulle företrädare för enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet kunna delta som observatörer i arbetet i den kommitté som inrättats med stöd av förordning (EU) nr 182/2011. Av samma anledning skulle företrädare för tredjeländer och internationella organisationer som ingått ett internationellt avtal med unionen med anknytning till programmet eller dess komponenter eller delkomponenter kunna delta i kommitténs arbete, med förbehåll för säkerhetsrestriktioner och i enlighet med avtalsvillkoren. Företrädarna för de enheter som anförtrotts uppgifter med anknytning till programmet, tredjeländer och internationella organisationer bör inte ha rösträtt i kommittén. Villkoren för observatörernas och de tillfälliga deltagarnas deltagande bör fastställas i kommittéernas arbetsordning.

(97)

För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå målen, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med avseende på ändringar av bilaga X för att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. Framför allt, för att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(98)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att det överskrider varje enskild medlemsstats ekonomiska och tekniska kapacitet och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan genomföras på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

(99)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av programmets säkerhetskrav bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Medlemsstaterna bör kunna utöva maximal kontroll över programmets säkerhetskrav. När kommissionen antar genomförandeakter på programmets säkerhetsområde bör den biträdas av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna som sammanträder i en särskild säkerhetskonfiguration. Dessa genomförandeakter bör antas i enlighet med det granskningsförfarande som fastställs i förordning (EU) nr 182/2011. Med tanke på säkerhetsfrågornas känslighet bör ordföranden sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. Kommissionen bör inte anta genomförandeakter som fastställer de allmänna säkerhetskraven för programmet i de fall då kommittén inte avger något yttrande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning inrättas unionens rymdprogram (nedan kallat programmet). Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021-2027, formerna för unionsfinansiering, reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering samt reglerna för genomförande av programmet.

2. Genom denna förordning inrättas Europeiska unionens rymdprogrambyrå (nedan kallad byrån) som ersätter och efterträder Europeiska byrån för GNSS, som inrättats genom förordning (EU) nr 912/2010, och här fastställs även regler för byråns verksamhet.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(0)	system för rymdövervakning och spårning: ett nätverk av mark- och rymdbaserade sensorer som kan övervaka och spåra rymdföremål, tillsammans med bearbetningskapacitet för tillhandahållande av data, information och tjänster gällande rymdföremål i omloppsbana runt jorden.

(1)

rymdfarkost: ett föremål i omloppsbana som är utformat för att utföra en viss funktion eller ett visst uppdrag (t.ex. kommunikation, navigering eller jordobservation) , inbegripet ▌satelliter, de övre stegen i bärraketer och fordon för återinträde . En rymdfarkost som inte längre kan utföra sitt avsedda uppdrag anses vara icke-funktionell. Rymdfarkoster i reserv- eller standbyläge som inväntar eventuell återaktivering anses vara funktionella.

(2)

rymdväderhändelse: naturligt förekommande variationer i rymdmiljön vid Solen och runt Jorden . Rymdvädereffekter inbegriper soleruptioner, solära energetiska partiklar, variationer i solvind, masseruptioner från koronan, geomagnetiska stormar och geomagnetisk dynamik, jonosfäriska störningar ▌som kan påverka Jorden och rymdbaserad infrastruktur .

(3)	jordnära föremål (NEO) : naturliga föremål i Solsystemet som närmar sig Jorden.

(4)	rymdföremål: alla konstgjorda föremål i yttre rymden.

(5)	rymdlägesbild (SSA): ett helhetsgrepp som innefattar heltäckande kunskaper och förståelse av de viktigaste rymdriskerna och omfattar kollisioner mellan rymdföremål, rymdföremåls fragmentering och återinträde i atmosfären , rymdväderfenomen och jordnära föremål.

(6)

blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument och/eller budgetgarantier från EU-budgeten kombineras med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansiella institutioner, kommersiella finansinstitut och investerare.

(7)

rättslig enhet: fysisk person, eller juridisk person som bildats och erkänts som sådan i enlighet med nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har juridisk personlighet och har rätt att i eget namn utöva rättigheter och ta på sig skyldigheter, eller enhet som inte är en juridisk person i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen.

(8)	tredjeland: land som inte är en medlemsstat i Europeiska unionen.

(9)	SST-information: bearbetade SST-data som med lätthet kan förstås av mottagaren.

(10)	SST-data: rymdföremålens och rymdskrotets fysiska parametrar, som samlas in av SST-sensorerna eller rymdföremåls banparametrar som hämtats från SST-sensorernas observationer, i samband med komponenten för rymdövervakning och spårning (SST).

(11)	returlänk: en tjänst som bidrar till den globala övervakningstjänsten för luftfartyg, en övervakning som har fastställts av Internationella civila luftfartsorganisationen.

(12)	Copernicus Sentinels: Copernicus egna satellitrymdfarkoster eller rymdfarkostnyttolaster för rymdbaserad jordobservation.

(13)	Copernicusdata: data från Sentinels, inklusive metadata.

(14)	Copernicustredjepartsdata och -information : rumsliga data och rumslig information som används på licens av Copernicus , eller som gjorts tillgängliga för att användas av Copernicus, med ursprung i andra källor än Sentinels.

(14a)

Copernicustjänster: tjänster med ett mervärde av allmänt och gemensamt intresse för unionen och medlemsstaterna som finansieras genom programmet och som omvandlar jordobservationsdata, markdata och andra hjälpdata till bearbetad, aggregerad och tolkad information som är skräddarsydd för Copernicusanvändarnas behov.

(15)	Copernicusmarkdata: observationsdata från mark-, vatten- eller flygburna sensorer samt referens- och stöddata som är licensierade eller tillhandahålls för användning av Copernicus.

(16)	Copernicusinformation: information från Copernicustjänsterna efter behandling eller modellering, inklusive tillhörande metadata.

(17)	förvaltare: rättslig enhet som är fristående från kommissionen eller tredje part och som tar emot data från kommissionen eller den tredje parten för säker lagring och behandling av uppgifterna.

(18)

rymdskrot: alla rymdföremål inklusive rymdfarkoster eller fragment och bitar av sådana, i omloppsbana runt jorden eller i återinträde i jordens atmosfär, som inte längre fungerar eller inte längre tjänar något visst syfte, inbegripet delar av raketer eller artificiella satelliter, eller inaktiva artificiella satelliter.

(19)	SST-sensor: en anordning eller en kombination av anordningar, mark- eller rymdbaserad radar, laser och teleskop, som kan utföra rymdövervakning eller spårning och mäta fysiska parametrar med anknytning till rymdföremål såsom storlek, plats och hastighet.

(19a)

Govsatcomdeltagare: en medlemsstat, rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, unionens organ, tredjeländer och internationella organisationer, under förutsättning att dessa organ, tredjeländer och internationella organisationer vederbörligen fått tillstånd.

(20)

Govsatcomanvändare: unionens eller medlemsstaternas myndigheter, organ som fått i uppdrag att bedriva myndighetsutövning eller fysiska eller juridiska personer som vederbörligen befullmäktigats och fått i uppdrag att sköta övervakning och förvaltning av säkerhetskritiska uppdrag, insatser och infrastruktur.

(20a)

Govsatcomhub: ett operativt centrum med huvudfunktionen att på ett säkert sätt koppla samman Govsatcomanvändarna med leverantörerna av Govsatcomkapacitet och Govcatsomtjänster, och på så sätt optimera tillgång och efterfrågan vid en viss tidpunkt.

(21)	Govsatcomanvändarfall: ett driftsscenario i en viss miljö där ▌Govsatcomtjänster krävs .

(21a)

säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter: uppgifter eller material som placerats på en EU-säkerhetsskyddsklassificeringsnivå och vars obehöriga röjande skulle kunna åsamka Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen olika grader av skada.

(22)

känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter: icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i den mening som avses i artikel 9 i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443, som skapar en skyldighet att skydda känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och som är tillämplig endast på kommissionen och på unionens byråer och organ som enligt lag är skyldiga att tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser .

(23)

Copernicusanvändare indelas enligt följande:

Copernicuskärnanvändare: användare som drar nytta av Copernicusdata och Copernicusinformation och dessutom driver på utvecklingen av Copernicus, är de av unionens institutioner och organ och europeiska, nationella och regionala offentliga organ i unionen eller Copernicus deltagande stater som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter för att utforma, genomföra, upprätthålla eller övervaka civil offentlig politik, bl.a. miljö-, civilskydds-, eller säkerhetspolitik, inbegripet säkerhet för infrastruktur .

andra Copernicusanvändare: användare som drar nytta av Copernicusdata och Copernicusinformation och särskilt omfattar forsknings- och utbildningsorganisationer, kommersiella och privata organ, välgörenhetsorganisationer, icke-statliga organisationer och internationella organisationer.

(24)	Copernicus deltagande stater: tredjeländer som bidrar finansiellt och deltar i Copernicus enligt villkoren i ett internationellt avtal som ingåtts med unionen.

Artikel 3

Programmets komponenter

Programmet ska bestå av följande komponenter:

Ett oberoende civilt globalt satellitnavigeringssystem (GNSS) som står under civil kontroll och som omfattar en konstellation av satelliter, centrum och ett globalt nätverk av markstationer, som erbjuder positionsbestämnings-, navigerings- och tidsbestämningstjänster och som ▌iakttar säkerhetsbehov och säkerhetskrav (nedan kallat Galileo).

Ett civilt regionalt satellitnavigeringssystem under civil kontroll som består av centrum och markstationer och flera transpondrar installerade i geosynkrona satelliter och som förstärker och korrigerar de öppna signalerna från Galileo och andra globala system för satellitnavigering, bland annat för flygledningstjänst, flygtrafiktjänster och andra transportsystem (nedan kallat European Geostationary Navigation Overlay Service eller Egnos).

Ett operativt, oberoende användardrivet civilt jordobservationssystem under civil kontroll som bygger på befintlig nationell och europeisk kapacitet, erbjuder geoinformationdata och -tjänster, bestående av satelliter, markinfrastruktur, data- och informationsbehandlingsanläggningar och distributionsinfrastruktur, grundar sig på en policy för fullständiga, avgiftsfria och öppna data och som i förekommande fall iakttar säkerhetsbehov och säkerhetskrav (nedan kallat Copernicus).

Ett system för rymdövervakning och spårning som syftar till att förbättra, driva och tillhandahålla data, information och tjänster i samband med övervakning och spårning av rymdföremål i omloppsbana runt jorden (delkomponenten SST) , kompletterat med observationsparametrar som rör rymdväderhändelser (delkomponenten SWE) och övervakning av risken att jordnära föremål (delkomponenten NEO) närmar sig jorden (rymdlägesbild (SSA).

e)	En ▌satellitkommunikationstjänst under civil och statlig kontroll som möjliggör tillhandahållandet av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster till unionens och medlemsstaternas myndigheter som hanterar säkerhetskritiska uppdrag och säkerhetskritisk infrastruktur (nedan kallat Govsatcom).

▌Programmet ska omfatta ytterligare åtgärder för att garantera resurseffektiv och autonom tillgång till rymden för programmet, främja en innovativ och konkurrenskraftig europeisk rymdsektor i tidigare och senare led och för att stärka unionens rymdekosystem och stärka unionen som global aktör .

Artikel 4

Mål

1. Programmet ska ha följande allmänna mål:

Tillhandahålla eller bidra till tillhandahållandet av högkvalitativa, aktuella och i tillämpliga fall säkra rymdrelaterade uppgifter, information och tjänster, utan avbrott och i möjligaste mån på global nivå, för att tillgodose befintliga och framtida behov och kunna stödja unionens politiska prioriteringar och tillhörande evidensbaserat och oberoende beslutsfattande , bland annat när det gäller klimatförändringar, transporter och säkerhet ▌.

Maximera den samhällsekonomiska nyttan, särskilt genom att främja utveckling av en innovativ och konkurrenskraftig europeisk sektor i tidigare och senare led, inbegripet små och medelstora företag och uppstartsföretag och därigenom möjliggöra tillväxt och skapande av sysselsättning i unionen och främja bredast möjliga spridning och användning av data, information och tjänster från programmets komponenter , både inom och utanför unionen, samtidigt som synergier och komplementaritet med unionens verksamhet inom området forskning och teknisk utveckling som genomförs inom ramen för Horisont Europa-förordningen säkerställs .

c)	Stärka säkerheten i unionen och dess medlemsstater ▌ och dess ▌ oberoende, särskilt när det gäller teknik ▌.

Främja unionens roll ▌som en global aktör på rymdområdet , främja internationellt samarbete, stärka den europeiska rymddiplomatin, bland annat genom att främja principerna om ömsesidighet och rättvis konkurrens och stärka dess roll för att ta itu med globala utmaningar och stödja globala initiativ, bland annat när det gäller ▌ hållbar utveckling , och öka medvetenheten om rymden som ett gemensamt arv för mänskligheten .

Förbättra säkerheten för, skyddet av och hållbarheten hos all verksamhet i yttre rymden som hör samman med rymdföremål och spridning av skrot, samt rymdmiljön, genom att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet utveckling och införande av teknik för avveckling av uttjänta rymdfarkoster och för avveckling av rymdskrot.

(6a) Internationellt samarbete är av största vikt och är en viktig aspekt i rymdstrategin för Europa och för att främja unionens roll som global aktör inom rymdsektorn. Kommissionen kommer att använda programmet för att bidra till och dra nytta av internationella insatser genom initiativ för rymddiplomati, främja europeisk teknik och industri internationellt (t.ex. bilaterala dialoger, industriworkshoppar, stöd till internationalisering av små och medelstora företag) och underlätta tillträdet till internationella marknader samt främja rättvis konkurrens och då bland annat mobilisera initiativ till ekonomisk diplomati. Europeiska initiativ för rymddiplomati bör vara helt förenliga med och komplettera EU:s befintliga politik, prioriteringar och instrument, samtidigt som unionen, tillsammans med sina medlemsstater, måste kvarstå som en internationell ledare.

2. Programmet ska ha följande särskilda mål:

a)	För Galileo och Egnos: Långsiktigt tillhandahålla moderna och ▌säkra tjänster för positionsbestämning, navigering och tidsbestämning , samtidigt som tjänsternas kontinuitet och tålighet säkerställs .

För Copernicus: Tillhandahålla korrekta och tillförlitliga jordobservationsdata, jordobservationsinformation och tjänster som integrerar andra datakällor , på lång och hållbar sikt, för att stödja utformningen, genomförandet och övervakningen av unionens och dess medlemsstaters politik och åtgärder som baseras på användarkrav .

c)	För rymdlägesbild: Stärka SST:s kapacitet att övervaka, spåra och identifiera rymdföremål och rymdskrot i syfte att ytterligare öka SST-kapacitetens prestanda och oberoende på unionsnivå, tillhandahålla rymdvädertjänster och kartlägga och sammanlänka medlemsstaternas kapacitet för jordnära föremål.

d)	För Govsatcom: Säkerställa långsiktig tillgång till tillförlitliga, säkra och kostnadseffektiva satellitkommunikationstjänster för Govsatcomanvändare .

e)	Stödja en oberoende, säker och kostnadseffektiv förmåga att få tillträde till rymden , varvid hänsyn ska tas till unionens väsentliga säkerhetsintressen .

Främja utvecklingen av en stark rymdekonomi i unionen, bland annat genom att stödja rymdekosystemet och genom att stärka konkurrenskraft, innovation, entreprenörskap, kompetens och kapacitetsuppbyggnad i alla medlemsstater och regioner i unionen, med särskild hänsyn till små och medelstora företag och uppstartsföretag eller fysiska och juridiska personer från unionen som är eller vill bli aktiva i denna sektor ▌.

Artikel 5

Tillträde till rymden

1. Programmet ska stödja upphandling och aggregering av uppskjutningstjänster för programmets behov samt aggregering för medlemsstaterna och internationella organisationer på deras begäran .

2. Programmet får i samverkan med övriga unionsprogram och finansieringsordningar och utan att det påverkar Europeiska rymdorganisationens verksamhet när det gäller tillträde till rymden stödja

a)	anpassningar, inbegripet teknisk utveckling, av rymduppskjutningssystemen, vilka är nödvändiga för uppskjutning av satelliter, inbegripet alternativ teknik och innovativa system för tillträde till rymden, för genomförandet av programmets komponenter.

b)	anpassningar av markbaserad rymdinfrastruktur , inklusive ny utveckling som är nödvändig för genomförandet av programmet .

Artikel 6

Åtgärder till stöd för en innovativ och konkurrenskraftig rymdsektor i unionen

1. Programmet ska främja kapacitetsuppbyggnad i hela unionen och därmed stödja

innovationsåtgärder för att på bästa sätt dra nytta av rymdteknik, infrastruktur och tjänster och åtgärder för att underlätta spridning av innovativa lösningar från forsknings- och innovationsverksamhet och stödja utvecklingen i sektorns senare led, särskilt genom synergier med andra unionsprogram och finansieringsinstrument, inbegripet InvestEU ,

b)	åtgärder som syftar till att främja offentlig efterfrågan och innovation inom den offentliga sektorn för att förverkliga de offentliga tjänsternas fulla potential för medborgare och företag,

c)	entreprenörskap, däribland från inledningsskedet till expansion i enlighet med artikel 21 och på grundval av andra bestämmelser om tillgång till finansiering som avses i artikel 18 och kapitel I i avdelning III , och med hjälp av modellen med första avtal ,

framväxten av ett företagsvänligt rymdekosystem genom samarbete mellan företag i form av ett nätverk av rymdnav som på regional och nationell nivå sammanför aktörer från rymdsektorn, den digitala sektorn och andra sektorer liksom användarna, och detta nätverk av nav ska ha som mål att erbjuda enskilda och företag stöd, anläggningar och tjänster för att främja entreprenörskap och kompetens samt synergier i sektorns senare led och för att främja samarbete med de innovationsknutpunkter som inrättats inom ramen för programmet för ett digitalt Europa ,

e)	utbildning , däribland för yrkesverksamma, entreprenörer, högskoleutbildade och studenter, särskilt genom samverkan med nationella och regionala initiativ för utveckling av avancerade färdigheter ,

f)	tillgång till behandlings- och provningsanläggningar för yrkesverksamma i offentlig och privat sektor, studenter och entreprenörer ,

g)	certifiering och standardisering,

förstärkning av de europeiska leveranskedjorna i hela unionen genom ett brett deltagande av företag, i synnerhet små och medelstora företag och uppstartsföretag, i alla programkomponenter, bland annat genom bestämmelserna i artikel 14, och åtgärder till stöd för företagens konkurrenskraft på global nivå.

2. När man genomför sådan verksamhet som avses i punkt 1 ska behovet av att utveckla kapacitet i medlemsstaterna med en framväxande rymdindustri stödjas för att alla medlemsstater ska få lika möjlighet att delta i rymdprogrammet.

Artikel 7

Tredjeländer och internationella organisationer som är associerade till programmet

1. Programmets komponenter, med undantag för SST och Govsatcom, ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

2. Programmets komponenter, med undantag av SST, ska också vara öppna för alla tredjeländer eller internationella organisationer, enligt villkoren i ett särskilt avtal om tredjelandets eller den internationella organisationens deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet:

a)	säkerställer en rimlig balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland eller den internationella organisation som deltar i unionsprogrammen,

b)	fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av ekonomiska bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [den nya budgetförordningen].

c)	inte ger tredjelandet eller den internationella organisationen beslutsbefogenhet över programmet eller, där så är lämpligt, tillgång till känsliga eller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ,

d)	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

da)	vid behov skyddar unionens strategiska intressen samt suveränitetsintressen på alla relevanta områden, inbegripet europeiskt strategiskt oberoende inom teknik och industri,

3. Programmets komponenter ska endast vara öppna för sådana tredjeländer och internationella organisationer som avses i punkterna 1 och 2, förutsatt att unionens och dess medlemsstaters väsentliga säkerhetsintressen bevaras.

Artikel 8

Tredjeländers eller internationella organisationers tillgång till SST, Govsatcom och PRS

1. Tredjeländer eller internationella organisationer får delta i Govsatcom enligt artikel 67 eller få tillgång till de tjänster som erbjuds av SST endast om de i enlighet med förfarandet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ingår en överenskommelse om villkor och närmare bestämmelser för att få tillgång till sådana data, sådan information, sådan kapacitet och sådana tjänster och om ramarna för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

2. Tredjeländers eller internationella organisationers tillgång till den offentliga reglerade tjänsten inom Galileo ska ges i enlighet med artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU (20).

Artikel 9

Äganderätt till och användning av tillgångar

1. Unionen ska vara ägare till samtliga materiella tillgångar och innehavare till samtliga immateriella rättigheter som uppstår eller utvecklas inom ramen för programmets komponenter. I detta syfte ska kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att relevanta kontrakt, avtal och andra arrangemang som rör denna verksamhet och som kan leda till att sådana tillgångar uppstår eller utvecklas, innehåller bestämmelser som garanterar en sådan egendomsordning avseende dessa tillgångar.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på sådana materiella tillgångar och immateriella rättigheter som uppstår eller utvecklas inom programmets komponenter, om den verksamhet som kan leda till att dessa uppstår eller utvecklas

a)	utförs enligt bidrag eller priser som helt finansieras av unionen,

b)	inte helt finansieras av unionen, eller

c)	avser utveckling, tillverkning och användning av PRS-mottagare som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter eller delar till sådana mottagare.

3. Kommissionen ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de kontrakt, avtal eller andra arrangemang som avser de verksamheter som avses i punkt 2 innehåller bestämmelser om den lämpliga egendoms- och användningsordningen för dessa tillgångar och, när det gäller led c att unionen fritt kan använda och godkänna användning av PRS-mottagarna i enlighet med beslut 1104/2011/EU.

4. Kommissionen ska sträva efter att ingå avtal eller andra arrangemang med tredje part vad gäller följande:

a)	Tidigare äganderätt till materiella tillgångar och innehav av immateriella rättigheter som uppstår eller utvecklas inom ramen för programmets komponenter.

b)	Förvärv av äganderätt eller licenser med avseende på andra materiella tillgångar eller immateriella rättigheter som är nödvändiga för genomförandet av programmet.

5. Kommissionen ska på lämpligt sätt ombesörja en optimal användning av de materiella tillgångar och immateriella rättigheter som avses i punkterna 1 och 2 och som innehas av unionen.

6. När det är fråga om immateriella rättigheter, ska kommissionen särskilt förvalta dessa rättigheter så effektivt som möjligt, med beaktande av behovet av att skydda och exploatera dem, av alla berörda parters legitima intressen och behovet av en harmonisk utveckling av marknader och ny teknik samt för kontinuiteten i de tjänster som tillhandahålls av programmets komponenter. För detta ändamål ska den särskilt säkerställa att relevanta avtal, kontrakt och andra arrangemang omfattar möjligheten att överlåta dessa rättigheter till tredje part eller att bevilja tredje part licenser för dessa rättigheter, inklusive till upphovsmannen till den immateriella rättigheten, och att byrån vid behov fritt kan åtnjuta dessa rättigheter för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning. Den ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 29.3a eller de överenskommelser om medverkan som avses i artikel 32.1 ska innehålla relevanta bestämmelser som gör det möjligt för Europeiska rymdorganisationen och andra enheter som anförtrotts uppgifter att vid behov utnyttja dessa rättigheter för att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning och villkoren för utnyttjandet.

Artikel 10

Garanti

Utan att det påverkar skyldigheterna enligt rättsligt bindande bestämmelser ska de tjänster, de data och den information som tillhandahålls av programmets komponenter ▌tillhandahållas utan någon uttrycklig eller underförstådd garanti vad gäller deras kvalitet, noggrannhet, tillgänglighet, tillförlitlighet, hastighet och lämplighet för varje slags ändamål. ▌ Kommissionen ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att användarna av dessa tjänster, dessa data och denna information ▌informeras på vederbörligt sätt .

AVDELNING II

BUDGETBIDRAG OCH BUDGETMEKANISMER

Artikel 11

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 , inbegripet de relaterade riskerna, ska vara 16,9 miljarder EUR i löpande priser.

▌Fördelningen av det belopp som avses i första stycket ska delas upp i följande utgiftskategorier :

a)	För Galileo och Egnos: 9,7 miljarder EUR.

b)	För Copernicus: 6 miljarder EUR.

c)	För SSA/Govsatcom: 1,2 miljarder EUR.

2. Ytterligare åtgärder enligt artikel 3 , nämligen verksamhet som avses i artiklarna 5 och 6 ska finansieras inom ramen för programmets komponenter.

3. De anslag från unionens budget som tilldelas programmet ska omfatta all verksamhet som krävs för att uppnå de mål som avses i artikel 4. Sådana utgifter får omfatta

a)	studier och expertmöten, i synnerhet iakttagande av kostnads- och tidsmässiga begränsningar,

b)	information och kommunikation, inbegripet central kommunikation om unionens politiska prioriteringar i de fall dessa har direkt anknytning till målen för denna förordning, särskilt i syfte att skapa synergier med annan unionspolitik,

c)	informationstekniska nät vars uppgift är att behandla eller utbyta information, liksom administrativa åtgärder, inklusive säkerhetsåtgärder, som genomförs av kommissionen,

d)	tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelse, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma informationstekniska system.

4. Åtgärder som får kumulativ finansiering från olika EU-program ska granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.

5. Om den verksamhet som ett budgetåtagande inom programmet ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår, får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden.

6. Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln. Om möjligt ska dessa resurser användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 12

Inkomster avsatta för särskilda ändamål

1. De inkomster som genereras av programmets komponenter ska betalas till unionens budget och användas för att finansiera den komponent som har gett dessa inkomster.

2. Medlemsstaterna får skjuta till kompletterande medel till en komponent i programmet, under förutsättning att sådana ytterligare inslag inte skapar någon ekonomisk eller teknisk börda eller några förseningar för den berörda komponenten. Kommissionen ska, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3, besluta huruvida villkoren har uppfyllts.

3. De ytterligare anslag som avses i denna artikel ska behandlas som inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.2] i budgetförordningen.

Artikel 13

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras inom ramen för direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller inom ramen för indirekt förvaltning med organ som avses i artikel [62.1 c] i budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling. Det får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser.

3. När Copernicus budget genomförs genom indirekt förvaltning får upphandlingsreglerna för de enheter som anförtros uppgifter som ingår i budgetgenomförandet tillämpas i den utsträckning som detta är tillåtet enligt artiklarna 62 och 154 i budgetförordningen. Särskilda anpassningar av reglerna som är nödvändiga ska fastställas i relevanta överenskommelser om medverkan.

AVDELNING III

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Upphandling

Artikel 14

Principer för upphandling

1. Den upphandlande myndigheten ska handla i överensstämmelse med följande principer i upphandlingsförfaranden för programmet:

Att i alla medlemsstater i hela unionen och genom hela leveranskedjan främja ett så brett och öppet deltagande som möjligt av alla ekonomiska aktörer, i synnerhet uppstartsföretag, nya aktörer och små och medelstora företag ▌, bland annat genom att kräva att anbudsgivarna ska lägga ut delar på underentreprenad.

b)	Att säkerställa effektiv konkurrens och i möjligaste mån undvika ett alltför stort beroende av en enda leverantör, särskilt för kritisk utrustning och kritiska tjänster, med hänsyn tagen till målen om tekniskt oberoende och tjänstekontinuitet.

c)	Att, med avvikelse från artikel 167 i budgetförordningen och när så är lämpligt, använda flera leverantörer för att säkerställa bättre övergripande kontroll över alla programmets komponenter, och över kostnader och tidsplan.

cc)

Att följa principerna om öppen tillgång och rättvis konkurrens genom hela den industriella leveranskedjan, upphandlingsförfaranden med öppen information i rätt tid, tydlig information om tillämpliga upphandlingsregler och upphandlingsförfaranden, urvals- och tilldelningskriterier samt all annan relevant information som möjliggör likvärdiga förutsättningar för alla potentiella anbudsgivare, inbegripet små och medelstora företag och uppstartsföretag.

d)	Att stärka unionens oberoende, särskilt i tekniskt hänseende.

e)	Att uppfylla säkerhetskraven för programmets komponenter och att bidra till skyddet av unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen.

ee)	Att främja tjänsternas kontinuitet och tillförlitlighet.

f)	Att tillgodose tillämpliga sociala och miljömässiga kriterier.

2. Kommissionens upphandlingsnämnd ska granska upphandlingsförfarandet för alla programmets komponenter och övervaka det avtalsreglerade genomförandet av EU:s budget som delegerats till enheter som anförtrotts uppgifter. Företrädare för de enheter som anförtrotts uppgifter ska vid behov bjudas in.

Artikel 15

Villkorade flerfaskontrakt

1. När det gäller operativ och infrastrukturspecifik verksamhet får den upphandlande myndigheten ▌genomföra upphandling i form av villkorade flerfaskontrakt i enlighet med denna artikel .

2. Villkorade flerfaskontrakt ska omfatta en fast fas, som resulterar i ett fast åtagande att tillhandahålla de kontraktsenliga bygg- och anläggningsarbetena, varorna eller tjänsterna för denna fas, samt en eller flera faser där både budgeten och utförandet är villkorade. I upphandlingsdokumenten ska det anges vilka element som ingår i det villkorade flerfaskontraktet. Särskilt ska föremål, pris eller former för fastställande av pris samt former för tillhandahållande av bygg- och anläggningsarbetena, varorna och tjänsterna i varje fas anges.

3. Prestationerna i den fasta fasen ska utgöra en sammanhängande helhet; och samma sak gäller prestationerna i varje villkorad fas, med beaktande av alla föregående faser.

4. För utförandet av varje villkorad fas ska den upphandlande myndigheten fatta ett beslut som meddelas uppdragstagaren på de villkor som anges i kontraktet.

Artikel 16

Självkostnadsbaserade kontrakt

1. Den upphandlande myndigheten kan, på de villkor som anges i punkt 3, välja att upphandla ett kontrakt som helt eller delvis är självkostnadsbaserat.

Det pris som ska betalas ska utgöras av ersättning för samtliga direkta utgifter som uppdragstagaren har haft under fullgörandet av kontraktet, såsom personalkostnader, materialkostnader eller kostnader för förbrukningsmateriel och användning av utrustning och infrastruktur som krävs för genomförande av kontraktet, indirekta kostnader , en fastställd vinst och en lämplig bonus som baseras på måluppfyllelse i fråga om prestationer och tidhållighet.

2. Självkostnadsbaserade kontrakt ska ha ett högsta pristak.

3. Den upphandlande myndigheten får välja helt eller delvis självkostnadsbaserade kontrakt när det är svårt eller olämpligt att ange ett exakt pris på grund av osäkerhetsfaktorer kring genomförandet av kontraktet därför att

a)	upphandlingen rör mycket komplexa element eller bygger på ny teknik och därför medför betydande teknisk osäkerhet, eller

den verksamhet som kontraktet avser av operativa skäl måste inledas utan dröjsmål, trots att det ännu inte är möjligt att fastställa ett fast och slutgiltigt totalpris, eftersom det föreligger betydande osäkerhetsfaktorer eller eftersom kontraktets genomförande delvis beror på genomförandet av andra kontrakt.

4. Pristaket för ett helt eller delvis självkostnadsbaserat kontrakt ska vara det maximala belopp som kan utbetalas. Det avtalade priset får ändras i enlighet med [artikel 172] i budgetförordningen.

Artikel 17

Underentreprenad

1. För att uppmuntra nya aktörer, små och medelstora företag och uppstartsföretag och deras gränsöverskridande deltagande och för att erbjuda bredast möjliga geografiska täckning och samtidigt skydda unionens ▌ oberoende ska den upphandlande myndigheten begära att anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet genom konkurrensutsatt upphandling till en lämplig grad av underentreprenad på andra företag än dem i anbudsgivarens grupp av företag.

▌

3. Alla avvikelser från en begäran i enlighet med punkt 1 ska motiveras av anbudsgivaren.

4. När det gäller kontrakt på över tio miljoner euro ska den upphandlande myndigheten sträva efter att minst 30 % av kontraktets värde ska läggas ut på underleverantörer genom konkurrensutsatt upphandling på olika nivåer till andra företag än dem som tillhör huvudentreprenörens koncern, framför allt för att små och medelstora företag ska kunna delta över gränserna. Kommissionen ska informera den kommitté som avses i artikel 107.1 om uppfyllandet av detta mål för kontrakt som undertecknats efter denna förordnings ikraftträdande.

KAPITEL II

Bidrag, priser och blandfinansieringsinsatser

Artikel 18

Bidrag och priser

1. Unionen får täcka upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, utan att det påverkar tillämpningen av medfinansieringsprincipen.

2. Genom undantag från artikel [181.6] i budgetförordningen får den behöriga utanordnaren vid tillämpning av schablonsatser tillåta eller ålägga finansiering av mottagarens indirekta kostnader på upp till högst 25 % av de totala stödberättigande direkta ▌kostnaderna för åtgärden .

3. Trots vad som sägs i punkt 2 får indirekta kostnader redovisas i form av ett schablonbelopp eller som enhetskostnader om detta anges i det arbetsprogram som avses i artikel 100.

4. Genom undantag från [artikel 204] i budgetförordningen får det högsta ekonomiska stöd som kan utbetalas till tredje part inte överstiga 200 000 EUR.

Artikel 19

Gemensamma ansökningsomgångar för bidrag

Kommissionen eller en enhet som anförtrotts uppgifter inom ramen för programmet får utfärda en gemensam ansökningsomgång med sådana enheter , organ eller personer som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen .

▌

Vid gemensamma ansökningsomgångar ska de bestämmelser som avses i avdelning VIII i budgetförordningen tillämpas. Utvärderingsförfarandena ska inbegripa en balanserad grupp av experter som utses av varje part. Utvärderingskommittéerna ska följa artikel 150 i budgetförordningen.

Bidragsavtalet ska ange de ordningar som är tillämpliga på immateriella rättigheter.

Artikel 20

Bidrag till förkommersiell upphandling och upphandling av innovativa lösningar

1. Åtgärderna får inbegripa eller ha som sitt huvudsyfte förkommersiell upphandling eller offentlig upphandling av innovativa lösningar som ska utföras av stödmottagarna, som är upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter enligt definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU, 2014/25/EU och 2009/81/EG.

2. Upphandlingsförfarandena

a)	ska följa principerna om öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling, sund ekonomisk förvaltning, proportionalitet och konkurrensrätt,

b)	får vid förkommersiell upphandling förenas med särskilda villkor, t.ex. att platsen där den upphandlade verksamheten ska genomföras måste ligga på medlemsstaternas och de associerade ländernas territorium,

c)	får tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (flera leverantörer), och

d)	ska föreskriva att kontrakt ska tilldelas den eller de anbudsgivare som ger mest valuta för pengarna, samtidigt som man ser till att det inte föreligger några intressekonflikter.

3. Den uppdragstagare som tar fram resultat i förkommersiell upphandling ska äga åtminstone de tillhörande immateriella rättigheterna. De upphandlande myndigheterna ska åtminstone ha nyttjanderätt utan ersättningskrav till resultaten för egen användning samt rätt att bevilja, eller ålägga deltagande uppdragstagare att bevilja, icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja resultaten för den upphandlande myndigheten, på rättvisa och rimliga villkor utan rätt att bevilja underlicenser. Om en uppdragstagare inte utnyttjar resultaten kommersiellt inom en viss avtalad tid efter den förkommersiella upphandlingen, får de upphandlande myndigheterna kräva att den överlåter äganderätten till resultaten till de upphandlande myndigheterna.

Artikel 21

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med [InvestEU-förordningen] och avdelning X i budgetförordningen.

KAPITEL IV

Andra finansiella bestämmelser

Artikel 22

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått ett bidrag genom ett annat unionsprogram får också erhålla ett bidrag från programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

2. Åtgärder som har fått spetskompetensstämpeln eller som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a)	De har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet.

b)	De uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången.

c)	De kan inte finansieras enligt den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel.

De kan få stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67.5] i [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i [förordningen om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med det berörda programmets mål. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

▌

Artikel 24

Gemensam upphandling

1. Utöver bestämmelserna i [artikel 165] i budgetförordningen får kommissionen och/eller byrån genomföra upphandlingsförfaranden gemensamt med Europeiska rymdorganisationen eller andra internationella organisationer som deltar i genomförandet av programmets komponenter.

2. Upphandlingsreglerna i [artikel 165] i budgetförordningen ska gälla i tillämpliga delar, förutsatt att de förfaranderegler som gäller för EU-institutionerna tillämpas.

Artikel 25

Skydd av väsentliga säkerhetsintressen

När så är nödvändigt för att skydda unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, särskilt när det gäller behovet av att bevara unionssystemens integritet och motståndskraft och den oberoende industriella bas som de vilar på, ska kommissionen fastställa nödvändiga villkor för deltagande i upphandling, bidrag eller priser som omfattas av denna avdelning. Därvidlag ska särskild vikt läggas vid att de företag som kan delta ska vara etablerade i en medlemsstat och att de ska åta sig att utföra all relevant verksamhet inom unionen ▌. Dessa villkor ska införas i handlingarna om upphandlingen, bidraget eller priset, beroende på vad som är tillämpligt. Vid upphandling ska villkoren gälla för hela det resulterande kontraktets livscykel.

Artikel 26

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, ▌ Olaf ▌ och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning ▌.

AVDELNING IV

STYRNING AV PROGRAMMET

Artikel 27

Principer för styrningen

Styrningen av programmet ska bygga på följande principer:

Tydlig uppdelning av uppgifter och ansvar mellan de enheter som är involverade i genomförandet av varje komponent och åtgärd inom programmet, särskilt mellan medlemsstaterna, kommissionen, byrån och Europeiska rymdorganisationen och Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter, baserat på deras respektive behörigheter och undvikande av överlappande uppgifter och ansvarsområden .

aa)	Styrningsstrukturen ska vara relevant med hänsyn till varje komponents och programåtgärds särskilda behov, beroende på vad som är lämpligt.

b)	Sträng kontroll av programmet, inbegripet strikt iakttagande av kostnader, tidsplaner och resultat av alla enheter inom deras respektive roller och uppgifter i enlighet med denna förordning.

c)	Öppen och kostnadseffektiv förvaltning.

cc)	Kontinuitet i tjänster och nödvändig infrastruktur, inklusive skydd mot relevanta hot.

d)	Systematiskt och strukturerat hänsynstagande till behoven hos dem som använder de data, den information och de tjänster som tillhandahålls av programmets komponenter, samt till den relaterade vetenskapliga och tekniska utvecklingen ▌.

e)	Ständiga ansträngningar för att kontrollera och minska riskerna.

Artikel 28

Medlemsstaternas roll

1. Medlemsstaterna får delta i programmet . Medlemsstaterna som deltar i programmet ska bidra med sin tekniska kompetens, sin sakkunskap och sitt stöd, särskilt när det gäller säkerhet, och/eller genom att när så är lämpligt och möjligt förse unionen med sådana data och tjänster och sådan information och infrastruktur som de förfogar över eller som är belägna på deras territorium, inbegripet genom att säkerställa effektiv och obehindrad tillgång till och användning av markbaserade data och samarbeta med kommissionen för att förbättra tillgången till markbaserade data som programmet behöver , med beaktande av tillämpliga licenser och skyldigheter .

2. Kommissionen får genom överenskommelser om medverkan anförtro särskilda uppgifter till organisationer i medlemsstaterna, om den berörda medlemsstaten har utsett sådana organisationer. Kommissionen ska genom en genomförandeakt och i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 107.2 fatta beslut om medverkan i samband med överenskommelser om medverkan.

2a. I vissa vederbörligen motiverade fall får byrån när det gäller de uppgifter som avses i artikel 30 genom överenskommelser om medverkan delegera särskilda uppgifter till organisationer i medlemsstaterna , om den berörda medlemsstaten har utsett sådana organisationer .

2aa. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att programmet ska fungera väl ▌, bland annat genom att på lämplig nivå hjälpa till att skydda de frekvenser som behövs för programmet.

2b. Medlemsstaterna och kommissionen får samarbeta för att sprida utnyttjandet av de data, den information och de tjänster som tillhandahålls genom programmet.

2c. Medlemsstaternas bidrag till det användarforum som avses i artikel 107 ska i möjligaste mån grunda sig på ett systematiskt och samordnat samråd med slutanvändargrupper på nationell nivå, särskilt när det gäller Galileo, Egnos och Copernicus.

3. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att utveckla den markbaserade komponent och de markkalibreringstjänster som behövs för användning av rymdsystemen och för att underlätta användningen av markbaserade data och referensdata i största möjliga mån , med utgångspunkt i befintlig kapacitet .

4. När det gäller säkerhet ska medlemsstaterna utföra de uppgifter som avses i artikel 34.4.

Artikel 29

Kommissionens roll

1. Kommissionen ska ha det övergripande ansvaret för genomförandet av programmet, även i fråga om säkerhet , utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter när det gäller den nationella säkerheten . Den ska i enlighet med denna förordning fastställa programmets prioriteringar och långsiktiga utveckling , i överensstämmelse med användarkraven, och övervaka genomförandet av det, utan att det påverkar unionens övriga politikområden.

2. Kommissionen ska förvalta alla komponenter eller delkomponenter i programmet vars förvaltning inte har anförtrotts någon annan enhet , i synnerhet Govsatcom, NEO, rymdväder och de verksamheter som avses i artikel 54 d .

3. Kommissionen ska säkerställa en tydlig arbets- och ansvarsfördelning mellan de olika enheter som deltar i programmet och samordna de enheternas verksamhet. Kommissionen ska också säkerställa att alla enheter som anförtrotts uppgifter och som deltar i genomförandet av programmet skyddar unionens intressen, garanterar en sund förvaltning av unionens medel och följer budgetförordningen och denna förordning.

3a. Kommissionen ska med byrån och Europeiska rymdorganisationen ingå en ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap i enlighet med [artikel 130] i budgetförordningen och artikel 31a, med beaktande av ramavtalet från 2004.

4. Om så krävs för att programmet ska fungera väl och för att tjänsterna från programmets komponenter ska kunna tillhandahållas på ett smidigt sätt, ska kommissionen i delegerade akter fastställa höga krav för genomförandet och utvecklingen av dessa komponenter och de tjänster som de tillhandahåller, efter samråd med användarna och alla andra berörda aktörer , även inom sektorer i senare led . När de höga kraven fastställs ska kommissionen undvika att sänka den allmänna säkerhetsnivån och tillgodose behovet av bakåtkompatibilitet.

Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med artikel 21 .

5. Kommissionen ska ▌säkerställa att spridning och användning av de data och tjänster som tillhandahålls av programmets komponenter inom den offentliga och privata sektorn främjas och maximeras, utan att det påverkar byråns eller andra anförtrodda enheters uppgifter , bland annat genom att stödja en lämplig utveckling av tjänsterna och användarvänliga gränssnitt, och genom att främja en stabil långsiktig miljö. Den ska utveckla lämpliga synergier mellan tillämpningar från programmets olika komponenter. Den ska säkerställa komplementaritet, enhetlighet, synergier och kopplingar mellan programmet och unionens övriga åtgärder och program.

6. Kommissionen ska i förekommande fall säkerställa samstämmighet mellan verksamheten inom ramen för programmet och verksamheten inom rymdområdet på unionsnivå, nationell nivå eller internationell nivå. Den ska främja samarbetet mellan medlemsstaterna och när så är relevant för programmet främja konvergens av deras tekniska kapacitet och utvecklingen på rymdområdet. Kommissionen ska därför samarbeta med byrån och Europeiska rymdorganisationen när det är lämpligt och berör deras behörighetsområden.

7. Kommissionen ska förse den kommitté som avses i artikel 107 med information om del- och slutresultaten från utvärderingen av alla upphandlingsförfaranden och alla kontrakt med offentliga och privata enheter, inklusive underentreprenörskontrakt.

Artikel 30

Byråns roll

1. Byrån ska ha följande egna uppgifter:

a)	Genom sin styrelse för säkerhetsackreditering svara för säkerhetsackrediteringen av alla delar av programmet i enlighet med avdelning V kapitel II.

b)	Utföra övriga uppgifter som anges i artikel 34.2 och 34.3.

c)	Kommunicera, marknadsutveckla och marknadsföra Galileos och Egnos tjänster , i synnerhet verksamhet med anknytning till marknadsspridningen och samordningen av användarnas behov .

ca)	Kommunicera, marknadsföra och marknadsutveckla data, information och tjänster som erbjuds av Copernicus, utan att det påverkar verksamhet som bedrivs av andra enheter som anförtrotts uppgifter och kommissionen.

d)	Erbjuda ▌sakkunskap till kommissionen , inbegripet för att utarbeta prioriteringar för den rymdrelaterade forskningen i senare led .

2. Kommissionen ska överlåta följande uppgifter till byrån:

a)	Förvalta driften av Egnos och Galileo, omfattande åtgärderna enligt artikel 43.

b)	Övergripande samordning av användarrelaterade aspekter av Govsatcom i nära samarbete med medlemsstaterna, andra enheter, relevanta unionsorgan och Europeiska utrikestjänsten för uppdrag och insatser för krishantering.

Genomföra verksamhet som rör utveckling av tillämpningar ▌i senare led på grundval av programmets olika komponenter , bl.a. grundläggande inslag och integrerade tillämpningar baserade på Galileos, Egnos och Copernicus data och tjänster, även när medel har tillgängliggjorts för sådan verksamhet inom ramen för Horisont Europa-programmet som inrättats enligt förordning xx, eller om det är nödvändigt för att uppnå de mål som avses i artikel 4.1 b .

d)	Genomföra verksamhet med anknytning till spridningen till användarna av data, information och tjänster som erbjuds av andra av programmets komponenter än Galileo och Egnos, utan att det påverkar Copernicus verksamhet och tjänster som anförtrotts andra enheter.

e)	Särskilda åtgärder enligt artikel 6.

3. Kommissionen får på grundval av de bedömningar som avses i artikel 102.6 anförtro byrån andra uppgifter, förutsatt att de inte överlappar verksamhet som bedrivs av andra enheter som anförtrotts uppgifter inom ramen för programmet och förutsatt att de syftar till att effektivisera genomförandet av programmets verksamhet .

3a. När verksamhet anförtros byrån ska lämpliga finansiella, mänskliga och administrativa resurser säkerställas för genomförandet av verksamheten.

▌

5. Genom undantag från artikel 62.1 i budgetförordningen och med förbehåll för kommissionens bedömning av skyddet av unionens intressen, får byrån genom överenskommelser om medverkan anförtro särskilda verksamheter till andra enheter, inom deras respektive behörighetsområden, enligt de villkor för indirekt förvaltning som gäller för kommissionen.

Artikel 31

Europeiska rymdorganisationens roll

1. Förutsatt att unionens intressen skyddas ska Europeiska rymdorganisationen ▌anförtros följande uppgifter:

För Copernicus: samordning av rymdkomponenten och genomförandet för Copernicus rymdkomponent och dess utveckling, konstruktion , vidareutveckling och tillverkning av Copernicus rymdinfrastruktur, inbegripet drift av denna infrastruktur och tillhörande upphandling, utom när detta görs av andra enheter, samt i förekommande fall tillgång till tredjepartsdata .

b)	För Galileo och Egnos: systemutveckling, utformning och utveckling av delar av marksegmentet och ▌av satelliter , inklusive provning och validering .

c)	För alla delar av programmet som har forsknings- och utvecklingsverksamhet i tidigare led inom dess kompetensområden.

1a. Europeiska rymdorganisationen får, på grundval av kommissionens bedömning, anförtros andra uppgifter baserat på programmets behov, förutsatt att de inte överlappar verksamhet som bedrivs av andra enheter som anförtrotts uppgifter inom ramen för programmet och förutsatt att de syftar till att effektivisera genomförandet av programmets verksamhet.

▌

4. Utan att det påverkar tillämpningen av den ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 31a får kommissionen eller byrån begära att Europeiska rymdorganisationen bidrar med sin tekniska expertis och den information som krävs för att utföra de uppgifter som de tilldelats enligt denna förordning, i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor.

Artikel 31a

Ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap

1. Den ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 29.3a ska

a)	tydligt fastställa kommissionens, byråns och Europeiska rymdorganisationens roller, ansvarsområden och skyldigheter vad avser varje komponent i programmet och nödvändiga samordnings- och kontrollmekanismer,

b)	ålägga Europeiska rymdorganisationen att tillämpa de unionsbestämmelser om säkerhet som har fastställts i säkerhetsavtalen mellan unionen och dess institutioner och byråer, i synnerhet med Europeiska rymdorganisationen med avseende på behandling av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter,

fastställa villkor för förvaltning av de medel som Europeiska rymdorganisationen anförtros, särskilt avseende offentlig upphandling, inbegripet tillämpning av unionens upphandlingsregler vid upphandlingar i unionens namn och för unionens räkning samt vid den anförtrodda enhetens tillämpning av reglerna i enlighet med artikel 154 i budgetförordningen, förvaltningsförfaranden, förväntade resultat mätta med prestationsindikatorer, åtgärder vid bristfälligt eller bedrägligt genomförande av kontrakt i fråga om kostnader, tidsplan och resultat samt kommunikationsstrategi och bestämmelser om rättigheterna till materiella tillgångar och immateriella rättigheter, varvid villkoren ska överensstämma med avdelningarna III och V i denna förordning och med budgetförordningen,

kräva att när byrån eller Europeiska rymdorganisationen inrättar en nämnd för utvärdering av anbud för en upphandling inom ramen för ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap, ska experter från kommissionen och i förekommande fall den andra anförtrodda enheten delta som medlem i utvärderingsnämndens möten; deltagandet ska inte påverka utvärderingsnämndens tekniska oberoende,

fastställa övervaknings- och kontrollåtgärder, som ska inbegripa bland annat ett system för kostnadsprognoser, systematisk information till kommissionen eller i förekommande fall byrån, om kostnader och tidsplaner och i händelse av skillnader mellan planerad budget, prestationer och tidsplan, korrigeringar som ska garantera utförandet av de anförtrodda uppgifterna inom gränserna för budgetanslagen ▌,

fastställa principerna för ersättning till Europeiska rymdorganisationen för varje komponent i programmet, vilken ska stå i proportion till de villkor enligt vilka åtgärderna genomförs, med vederbörligt beaktande av kriser och instabila situationer och när så är lämpligt vara prestationsbaserad; ersättningen ska endast omfatta allmänna omkostnader som inte är förknippade med verksamheter som Europeiska rymdorganisationen anförtrotts,

g)	föreskriva att Europeiska rymdorganisationen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av unionens intressen och följa de beslut som kommissionen har fattat för varje komponent med stöd av denna förordning .

2. Utan att det påverkar tillämpningen av den ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 31a får kommissionen eller byrån be Europeiska rymdorganisationen att bidra med sin tekniska expertis och den information som krävs för att utföra de uppgifter som de tilldelats enligt denna förordning. Villkoren för sådana förfrågningar och genomförandet av dem ska bli föremål för ömsesidig överenskommelse.

Artikel 32

Rollen för Eumetsat och andra enheter

1. Kommissionen får helt eller delvis genom överenskommelser om medverkan lägga ut genomförandet av nedanstående uppgifter på andra enheter än dem som avses i artiklarna 30 och 31, bland annat följande:

a)	Uppgraderingen, driftsförberedandet och driften av Copernicus rymdinfrastruktur eller delar därav och, i tillämpliga fall, hanteringen av åtkomst till data från bidragande uppdrag , som får anförtros Eumetsat.

b)	Genomförandet av Copernicus tjänster eller delar därav till relevanta byråer, organ eller organisationer , som även hanterar förvärvet av relevant tredjepartsinformation .

2. Kriterier för urval av sådana enheter som anförtrotts uppgifter ska särskilt återspegla deras förmåga att säkerställa kontinuiteten och i tillämpliga fall säkerheten i verksamheten, med inga eller minimala störningar av programmets verksamhet.

2a. När så är möjligt ska villkoren i de överenskommelser om medverkan som avses i punkt 1 överensstämma med villkoren i den ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 31a.1.

3. Programkommittén ska höras i samband med beslut om medverkan avseende den överenskommelse om medverkan som avses i punkt 1 i denna artikel i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 107.2. Programkommittén ska underrättas i förväg om överenskommelser om medverkan som ingås mellan unionen, företrädd av kommissionen, och de enheter som avses i punkt 1.

AVDELNING V

PROGRAMMETS SÄKERHET

KAPITEL I

Programmets säkerhet

Artikel 33

Principer för säkerhet

1. Programmets säkerhet ska bygga på följande principer:

a)	Hänsyn tas till medlemsstaternas erfarenheter på säkerhetsområdet och deras bästa praxis fungerar som inspirationskälla.

b)	▌ Rådets och ▌ kommissionens säkerhetsregler används, som bland annat föreskriver åtskillnad mellan driften och den verksamhet som rör ackreditering.

2. Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas eget ansvar för den nationella säkerheten enligt artikel 4.2 i EU-fördraget eller medlemsstaternas rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget.

Artikel 34

Styrning av säkerhetsfrågor

1. Kommissionen ska inom sitt befogenhetsområde med byråns stöd garantera en hög grad av säkerhet för i synnerhet följande:

a)	Skydd av infrastrukturen, både på marken och i rymden, och av tjänsternas tillhandahållande, särskilt mot fysiska angrepp eller it-angrepp, inklusive störningar av dataströmmarna .

b)	Kontroll och hantering av tekniköverföring.

c)	Utveckling och upprätthållande av kompetens och kunskap inom unionen.

d)	Skydd av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Kommissionen ska i detta syfte se till att en risk- och hotbildsanalys utförs för varje programkomponent. På grundval av denna risk- och hotbildsanalys ska den i genomförandeakter före slutet av 2023 för varje komponent i programmet fastställa allmänna säkerhetskrav. Kommissionen ska därvid ta hänsyn till effekterna av dessa krav på komponentens smidiga funktion, särskilt i fråga om kostnader, riskhantering och tidsplan, och ska säkerställa att den allmänna säkerhetsnivån inte sänks eller att driften av den befintliga utrustning som bygger på denna komponent inte påverkas negativt , samt ta hänsyn till cybersäkerhetsrisker . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

Efter att denna förordning har trätt i kraft ska kommissionen överlämna en vägledande förteckning över genomförandeakter som ska läggas fram för och diskuteras av programkommittén i en säkerhetskonfiguration. Förteckningen ska åtföljas av en vägledande tidsplan för framläggandet.

2. Den enhet som ansvarar för förvaltningen av en programkomponent ska ansvara för den operativa säkerheten för denna komponent och ska för detta ändamål utföra en risk- och hotbildsanalys och all verksamhet som krävs för att garantera och övervaka komponentens säkerhet, särskilt fastställandet av tekniska specifikationer och operativa förfaranden, och övervaka deras överensstämmelse med de allmänna säkerhetskrav som avses i punkt 1. När det gäller Galileo och Egnos ska denna enhet vara byrån i enlighet med artikel 30.

2a. Utgående från risk- och hotbildsanalysen ska kommissionen när så är lämpligt fastställa en struktur för att övervaka säkerheten och följa de anvisningar som tagits fram inom ramen för beslut 201x/xxx/Gusp. (21) Strukturen ska verka i enlighet med de säkerhetskrav som avses i punkt 1. När det gäller Galileo ska denna struktur vara säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo.

3. Byrån ska ansvara för följande:

a)	Säkerställa säkerhetsackrediteringen av alla komponenter i programmet i enlighet med kapitel II i denna avdelning och utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter.

b)	Sköta driften av säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo i enlighet med de krav som avses i punkt 2 och de anvisningar som utarbetats enligt beslut 2014/496/Gusp.

c)	Utföra de uppgifter som den har tilldelats enligt beslut 1104/2011/EU.

d)	Förse kommissionen med teknisk expertis och all information som är nödvändig för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

4. Medlemsstaterna ska göra följande:

Vidta åtgärder som åtminstone motsvarar dem som krävs för att skydda europeisk kritisk infrastruktur i den mening som avses i rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (22) och dem som krävs för att skydda sin egen nationella kritiska infrastruktur i syfte att säkerställa det praktiska skyddet av den markinfrastruktur som utgör en integrerad del av programmet och som är belägen på deras territorium.

b)	Utföra de uppgifter för säkerhetsackreditering som avses i artikel 41.

5 . De enheter som deltar i programmet ska vidta alla nödvändiga åtgärder , även mot bakgrund av de frågor som identifierats vid riskanalysen, för att garantera programmets säkerhet.

Artikel 34a

Säkerhet för system och tjänster som utnyttjas

I samtliga fall där systemens drift kan skada Europeiska unionens eller dess medlemsstaters säkerhet, ska förfarandena enligt rådets beslut XXXX/XX/Gusp tillämpas.

KAPITEL II

Säkerhetsackreditering

Artikel 35

Säkerhetsackrediteringsmyndighet

Den styrelse för säkerhetsackreditering som är inrättad vid byrån ska vara säkerhetsackrediteringsmyndighet för alla komponenter i programmet.

Artikel 36

Allmänna principer för säkerhetsackreditering

Säkerhetsackrediteringen för alla komponenter i programmet ska ske i enlighet med följande principer:

a)	Verksamhet rörande, och beslut om, säkerhetsackreditering ska ske inom ramen för unionens och medlemsstaternas kollektiva säkerhetsansvar.

b)	Man ska sträva efter att besluten i styrelsen för säkerhetsackreditering fattas i samförstånd.

Säkerhetsackrediteringen ska genomföras enligt en riskbedömnings- och riskhanteringsmetod som ska ta hänsyn till riskerna för komponentens säkerhet samt följderna av riskminskningsåtgärder när det gäller kostnader och tidsplaner, med beaktande av målet att komponentens allmänna säkerhetsnivå inte ska sänkas.

d)	Beslut om säkerhetsackreditering av styrelsen för säkerhetsackreditering ska utarbetas och fattas av branschfolk som har betryggande kompetens för ackreditering av komplexa system och lämpligt säkerhetsgodkännande, och de ska agera objektivt.

e)	Ansträngningar ska göras för att höra alla berörda parter med intressen rörande säkerhetsfrågor i fråga om denna komponent.

f)	Säkerhetsackrediteringen ska verkställas av komponentens alla berörda intressenter i enlighet med en policy för säkerhetsackreditering, utan att kommissionens roll påverkas.

Beslut om säkerhetsackreditering av styrelsen för säkerhetsackreditering ska, efter det förfarande som fastställs i den berörda policy för säkerhetsackreditering som styrelsen fastställt, grundas på lokala beslut om säkerhetsackreditering som fattats av respektive medlemsstats nationella myndigheter för säkerhetsackreditering.

Ett permanent, öppet och helt begripligt övervakningsförfarande ska säkerställa att säkerhetsriskerna för komponenten är kända, att säkerhetsåtgärderna är utformade för att minska sådana risker till en godtagbar nivå med tanke på unionens och medlemsstaternas säkerhetsbehov och för en smidigt fungerande komponent och att dessa åtgärder tillämpas i enlighet med begreppet säkerhet på djupet. Åtgärdernas effektivitet ska utvärderas kontinuerligt. Förfarandet som avser säkerhetsriskbedömning och säkerhetsriskhantering ska genomföras gemensamt som ett upprepat förfarande av komponentens intressenter.

Säkerhetsackrediteringsbeslut ska fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering med strikt oberoende, även i förhållande till kommissionen och andra organ med ansvar för att genomföra komponenten och tillhandahålla därtill hörande tjänster samt i förhållande till byråns verkställande direktör och styrelse.

j)	Säkerhetsackrediteringen ska bedrivas med vederbörligt beaktande av behovet av lämplig samordning mellan kommissionen och de myndigheter som ansvarar för säkerhetsföreskrifternas tillämpning.

k)	Den säkerhetsackreditering för Egnos som utförs av styrelsen för säkerhetsackreditering ska inte påverka den ackreditering för luftfart som utförs av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Artikel 37

Uppgifter för styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska utföra sina uppgifter utan att det ansvar som anförtrotts kommissionen eller byråns andra organ påverkas, särskilt i säkerhetsfrågor, och utan att medlemsstaternas befogenheter för säkerhetsackreditering påverkas.

2. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska ha följande uppgifter:

Fastställa och godkänna en policy för säkerhetsackreditering som anger

i)	omfattningen av den verksamhet som krävs för att utföra och upprätthålla ackrediteringen av de olika komponenterna i programmet eller delar av dessa komponenter och eventuella kopplingar mellan dem och andra system eller komponenter,

ii)	ett förfarande för säkerhetsackreditering för de olika komponenterna i programmet eller delar av dessa komponenter, med en detaljnivå som motsvarar den erforderliga säkerhetsnivån och med tydliga uppgifter om vad som krävs för ackreditering,

iii)	en tidsplan för ackrediteringen som ska stämma överens med programkomponenternas etapper, särskilt när det gäller utbyggnad av infrastruktur, tillhandahållande av tjänster samt utveckling, och

iv)

principer för säkerhetsackreditering av nät som är anslutna till det system som inrättats inom programmets komponenter eller delar av dessa komponenter och utrustning som är ansluten till system som inrättats genom dessa komponenter, som ska utföras av medlemsstaternas nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor,

beslut om säkerhetsackreditering, särskilt om godkännande av satellituppskjutningar, tillstånd att sköta driften av system som inrättats enligt de olika komponenterna i programmet eller delar av dessa komponenter i olika konfigurationer och för de olika tjänster som de tillhandahåller, inbegripet signalen i rymden, samt tillstånd att sköta driften av markstationerna. När det gäller nät och utrustning som är ansluten till PRS-tjänsten enligt artikel 44, eller alla andra säkra tjänster med ursprung i programmets komponenter, ska styrelsen för säkerhetsackreditering endast besluta om tillstånd för organ att utveckla eller tillverka känslig PRS-teknik, PRS-mottagare eller PRS-säkerhetsmoduler, eller någon annan teknik eller utrustning som ska kontrolleras enligt de allmänna säkerhetskrav som avses i artikel 34.1, med beaktande av yttranden som avges av nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor och de övergripande säkerhetsriskerna,

c)	behandla och, såvida det inte rör sig om dokument som kommissionen ska anta inom ramen för artikel 34.1 i denna förordning och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, godkänna all dokumentation om säkerhetsackreditering,

d)	inom ramen för sin behörighet ge kommissionen rådgivning vid utarbetandet av utkast till sådana akter som avses i artikel 34.1 i denna förordning och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, bland annat för fastställande av säkra driftsmetoder, och redovisa sin sammanfattande ståndpunkt,

granska och godkänna den säkerhetsriskbedömning som gjorts i enlighet med det övervakningsförfarande som avses i artikel 36 h, med beaktande av överensstämmelsen med de dokument som avses i led c i den här punkten och dem som utarbetats i enlighet med artikel 34.1 i denna förordning och artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, samt samarbeta med kommissionen för att fastställa riskminskningsåtgärder,

f)	kontrollera genomförandet av säkerhetsåtgärder avseende säkerhetsackrediteringen av programmets komponenter genom att själv genomföra eller stödja säkerhetsutvärderingar, inspektioner, revisioner eller översyner i enlighet med artikel 41 b i denna förordning,

g)	stödja urval av godkända produkter och åtgärder som skyddar mot elektronisk avlyssning (Tempest) och av godkända kryptoprodukter som används för att säkra programmets komponenter,

h)	godkänna eller i tillämpliga fall delta i ett gemensamt godkännande, tillsammans med relevanta enheter med behörighet i säkerhetsfrågor, av sammankopplingen mellan de system som inrättats inom ramen för programmets komponenter eller delar av dessa komponenter och andra system,

i)	komma överens med den berörda medlemsstaten om den förlaga för åtkomstkontroll som avses i artikel 41 c,

j)	utarbeta riskrapporter och informera kommissionen, styrelsen, och verkställande direktören om sin riskbedömning och ge dem råd om olika alternativ för hantering av kvarstående risker i samband med ett visst beslut om säkerhetsackreditering,

k)	i nära kontakt med kommissionen ge rådet och den höga representanten råd vid genomförandet av beslut 2014/496/Gusp, efter särskild förfrågan från rådet eller den höga representanten,

l)	bedriva de samråd som är nödvändiga för att utföra uppgifterna, och

m)	anta och offentliggöra sin arbetsordning.

3. Utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter och ansvar ska ett särskilt underordnat organ som företräder medlemsstaterna inrättas under tillsyn av styrelsen för säkerhetsackreditering , i synnerhet för att se till att

a)	förvaltningen av nyckelförsörjningspunkter och de nycklar som krävs för att Galileo ska fungera, och

b)	kontroll av att förfaranden för redovisning, säker hantering, förvaring och distribution av Galileos PRS-nycklar har fastställts och tillämpas.

Artikel 38

Sammansättning av styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat, en företrädare för kommissionen och en företrädare för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten). Mandattiden för ledamöterna i styrelsen för säkerhetsackreditering ska vara fyra år med möjlighet till förlängning.

2. Deltagande i möten i styrelsen för säkerhetsackreditering ska utgå från principen om deltagarens behov av kännedom. I förekommande fall får företrädare för Europeiska rymdorganisationen och företrädare för byrån som inte är involverade i säkerhetsackreditering bjudas in att delta i styrelsemötena i styrelsen för säkerhetsackreditering som observatörer . Undantagsvis får även företrädare för unionsorgan, tredjeländer eller internationella organisationer inbjudas att närvara vid möten som observatörer för ärenden som direkt avser dessa tredjeländer eller internationella organisationer, särskilt frågor som rör infrastruktur som tillhör dem eller som är belägen på deras territorium. Arrangemangen för sådant deltagande av företrädare för tredjeländer eller internationella organisationer och villkoren för detta ska fastställas i relevanta avtal och ska vara förenliga med arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering.

Artikel 39

Omröstningsregler för styrelsen för säkerhetsackreditering

Om samförstånd enligt de allmänna principer som avses i artikel 36 i denna förordning inte kan nås ska styrelsen för säkerhetsackreditering fatta beslut med kvalificerad majoritet i enlighet med artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen. Kommissionens företrädare och den höga representantens företrädare ska inte rösta. Styrelseordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska på dess vägnar underteckna de beslut som fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering.

Artikel 40

Delgivning och verkan av beslut som fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Beslut som fattas av styrelsen för säkerhetsackreditering ska riktas till kommissionen.

2. Kommissionen ska fortlöpande hålla styrelsen för säkerhetsackreditering underrättad om konsekvenserna av eventuella beslut som planerats av denna styrelse för det korrekta genomförandet av programmets komponenter och för genomförandet av planerna för hantering av kvarstående risker. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska beakta alla sådana uppgifter från kommissionen.

3. Kommissionen ska utan dröjsmål hålla Europaparlamentet och rådet underrättade om hur antagandet av ackrediteringsbeslut påverkar det korrekta genomförandet av programmets komponenter. Om kommissionen anser att ett beslut som fattats av styrelsen för säkerhetsackreditering i betydande grad kan påverka komponenternas korrekta genomförande, t.ex. i fråga om kostnader, tidsplaner eller prestanda, ska den omedelbart informera Europaparlamentet och rådet.

4. Styrelsen ska regelbundet informeras om hur arbetet i styrelsen för säkerhetsackreditering fortskrider.

5. Tidsplanen för arbetet i styrelsen för säkerhetsackreditering ska inte påverka tidsplanen i det arbetsprogram som avses i artikel 100.

Artikel 41

Medlemsstaternas roll när det gäller säkerhetsackreditering

Medlemsstaterna ska

a)	till styrelsen för säkerhetsackreditering överlämna all information som de anser vara relevant för säkerhetsackreditering,

enligt överenskommelse med och under tillsyn av nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor ge av styrelsen för säkerhetsackreditering vederbörligen bemyndigade personer tillgång till alla uppgifter och alla områden och/eller platser knutna till säkerheten inom system som omfattas av respektive medlemsstats jurisdiktion i enlighet med dess nationella lagstiftning och utan åtskillnad på grund av medlemsstatsmedborgares nationalitet, vilket inbegriper säkerhetsinspektioner, revisioner och tester som beslutats av styrelsen för säkerhetsackreditering samt den process för övervakning av säkerhetsrisker som avses i artikel 36 h. Dessa inspektioner och tester ska utföras i enlighet med principerna att

i)	vikten av säkerhet och en effektiv riskhantering inom de inspekterade enheterna ska betonas, och att

ii)	man ska rekommendera motåtgärder för att minska de specifika konsekvenserna av att de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifternas konfidentialitet, riktighet eller tillgänglighet går förlorad,

var och en ansvara för utformandet av en modell för åtkomstkontroll som ska ge en översikt eller en förteckning över de områden som ska ackrediteras och om vilken överenskommelse ska nås i förväg mellan medlemsstaterna och styrelsen för säkerhetsackreditering, för att därigenom säkerställa att alla medlemsstater håller samma nivå på åtkomstkontrollen, och

d)	på lokal nivå ansvara för säkerhetsackrediteringen av de platser inom deras territorium som ingår i området för programkomponenternas säkerhetsackreditering och i detta syfte rapportera till styrelsen för säkerhetsackreditering.

KAPITEL III

Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Artikel 42

▌ Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Vid tillämpningen av denna förordning gäller följande:

Utbytet av säkerhetsskyddsklassificerade ▌uppgifter med anknytning till programmet ska omfattas av ett internationellt avtal mellan unionen och ett tredjeland eller en internationell organisation om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller, i tillämpliga fall, av ett arrangemang mellan den behöriga EU-institutionen eller det behöriga EU-organet och de behöriga myndigheterna i ett tredjeland eller en internationell organisation om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och av villkoren i detta .

▌

Fysiska personer som är bosatta och juridiska personer som är etablerade i tredjeländer får hantera säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om programmen endast om de i dessa länder omfattas av säkerhetsbestämmelser som säkerställer en skyddsnivå som är åtminstone likvärdig den som tillhandahålls genom kommissionens säkerhetsbestämmelser i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 och rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU. Likvärdigheten när det gäller säkerhetsföreskrifter som tillämpas i ett tredjeland eller i en internationell organisation ska fastställas i ett informationssäkerhetsavtal, i förekommande fall inbegripet industrisäkerhet, mellan unionen och det tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med förfarandet som föreskrivs i artikel 218 i EUF-fördraget och med beaktande av artikel 13 i beslut 2013/488/EU.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i beslut 2013/488/EU och bestämmelserna om industrisäkerhet enligt bilagan till beslut (EU, Euratom) 2015/444 får en fysisk eller juridisk person, ett tredjeland eller en internationell organisation ges tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter när det, utifrån en bedömning från fall till fall, anses nödvändigt beroende på uppgifternas karaktär och innehåll, mottagarens behovsenliga behörighet och den fördel som unionen vinner därigenom.

AVDELNING VI

Galileo och Egnos

Artikel 43

Stödberättigande åtgärder

Utnyttjandet av Galileo och Egnos ska omfatta följande stödberättigande åtgärder :

a)	Förvaltning, drift, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den rymdbaserade infrastrukturen, inklusive uppgraderingar samt hantering av infrastrukturens åldrande.

b)	Förvaltning, drift, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den markbaserade infrastrukturen, särskilt markbaserade centrum och stationer som avses i beslut (EU) 2016/413 och (EU) 2017/1406, nät, ▌inklusive uppgraderingar samt hantering av infrastrukturens åldrande.

c)	Utveckling av framtida generationer av systemen och utveckling av de tjänster som tillhandahålls av Galileo och Egnos, utan att det påverkar eventuella framtida beslut om unionens budgetram , inklusive med hänsyn till relevanta intressenters behov .

ca)	Stöd för utveckling av Galileo- och Egnostillämpningar i senare led samt framtagande och vidareutveckling av grundläggande tekniska inslag, såsom Galileokompatibla chipset och mottagare.

d)	Stöd för åtgärder för certifiering och standardisering med anknytning till Galileo och Egnos, särskilt inom transportsektorn .

e)	Kontinuerligt tillhandahållande ▌av de tjänster som tillhandahålls av Galileo och Egnos och, som ett komplement till initiativ från medlemsstaterna och den privata sektorn, marknadsutveckling av dessa tjänster, särskilt för att maximera den samhällsekonomiska nytta som avses i artikel 4.1 .

f)	Samarbete med andra regionala eller globala satellitnavigeringssystem , bland annat för att underlätta samverkansförmåga och driftskompatibilitet .

g)	▌Inslag för att övervaka systemen och deras tillförlitlighet samt tjänsternas prestanda .

h)	▌Verksamhet i samband med tillhandahållande av tjänster och samordning när det gäller utvidgning av tjänsternas täckning.

Artikel 44

Galileotjänster

1. De tjänster som tillhandahålls genom Galileo ska omfatta följande:

a)	En öppen Galileotjänst (Galileo Open Service, GOS) som ska vara avgiftsfri för användarna och som tillhandahåller positions- och tidsbestämningsuppgifter huvudsakligen avsedda för satellitnavigeringstillämpningar med stor volym för konsumentbruk.

En högprecisionstjänst (High Accuracy Service, HAS), som ska vara avgiftsfri för användarna och som genom kompletterande uppgifter sända via ett ytterligare frekvensband tillhandahåller positions- och tidsbestämningsuppgifter med hög precision, huvudsakligen avsedd för satellitnavigeringstillämpningar för yrkesmässigt eller affärsmässigt bruk.

c)	En signalautentiseringstjänst (Signal Authentication Service, SAS), baserad på krypterade koder i signalerna, som huvudsakligen är avsedd för satellitnavigeringstillämpningar för yrkesmässigt eller affärsmässigt bruk.

En offentlig reglerad tjänst (Public Regulated Service, PRS) som ska vara förbehållen användare med myndighetstillstånd ▌för känsliga tillämpningar med stort behov av tjänstekontinuitet, inbegripet på säkerhets- och försvarsområdet, som använder störningsokänsliga, krypterade signaler. Denna ska vara avgiftsfri för medlemsstaterna, rådet, kommissionen, utrikestjänsten och, i tillämpliga fall, vederbörligen bemyndigade unionsorgan. Frågan om huruvida avgifter ska tillämpas på de andra PRS-deltagare som avses i artikel 2 i beslut nr 1104/2011/EU ska bedömas från fall till fall, och lämpliga bestämmelser ska fastställas i de avtal som ingås enligt artikel 3.5 i det beslutet. Tillträde till PRS ska regleras i enlighet med beslut 1104/2011/EU, som är tillämpligt på medlemsstaterna, rådet, kommissionen, utrikestjänsten och unionens organ.

En larmtjänst (Emergency Service, ES), som ska vara avgiftsfri för användarna och via rundradio avge signaler med varningar om naturkatastrofer eller andra nödsituationer inom vissa områden. Larmtjänsten ska i förekommande fall tillhandahållas i samarbete med medlemsstaternas nationella civilskyddsmyndigheter.

f)	En tidsbestämningstjänst (Timing Service, TS), som ska vara avgiftsfri för användarna och ger en korrekt och tillförlitlig referenstid och håller koordinerad universell tid, för att underlätta utvecklingen av tidskritiska tillämpningar som bygger på Galileo och användning i kritiska tillämpningar.

2. Galileo ska också bidra till följande:

a)	Cospas-Sarsat-systemets sök- och räddningstjänst (Search and Rescue Support Service, SAR), vilket innebär att nödsignaler från radiosändare kan fångas upp och meddelanden sändas till dessa sändare via en returlänk.

b)	Integritetsövervakningstjänster som är standardiserade på unionsnivå eller internationell nivå för användning inom tjänster för skydd av människoliv på grundval av signalerna från den öppna Galileotjänsten och i kombination med Egnos och andra satellitnavigeringssystem.

Rymdväderinformationstjänster via GNSS-tjänstecentrumet (23) och tjänster för tidig varning som tillhandahålls med hjälp av Galileos markinfrastruktur, som huvudsakligen syftar till att minska riskerna för användarna av de tjänster som tillhandahålls av Galileo och andra rymdrelaterade globala satellitnavigeringssystem ▌.

Artikel 45

Egnostjänster

1. De tjänster som tillhandahålls genom Egnos ska omfatta följande:

a)	En öppen Egnostjänst (Egnos Open Service, EOS) som ska vara avgiftsfri för användarna och som ska tillhandahålla positions- och tidsbestämningsuppgifter huvudsakligen avsedda för satellitnavigeringstillämpningar med stor volym för konsumentbruk.

Egnos tjänst för datatillgång (Egnos Data Access Service, Edas) som ska vara avgiftsfri för användarna och tillhandahålla positions- och tidsbestämningsuppgifter huvudsakligen avsedda för satellitnavigeringstillämpningar för yrkesmässigt eller affärsmässigt bruk, som erbjuder bättre prestanda och data med större mervärde än vad som ingår i EOS.

En tjänst för skydd av människoliv (Safety of Life Service, SoL), som ska vara fri från direkta användaravgifter och ska tillhandahålla positions- och tidsbestämningsuppgifter med hög kontinuitet, tillgänglighet och noggrannhet, och som ska omfatta en integritetsfunktion som varnar användaren vid störningar av eller värden utanför toleranserna i signalerna från Galileo och andra globala system för satellitnavigering, som den förbättrar i täckningsområdet, främst avsedd för användare för vilka säkerhet är avgörande, särskilt inom sektorn för civil luftfart för flygnavigeringstjänster i enlighet med Icaos standarder eller inom andra transportsektorer .

2. De tjänster som avses i punkt 1 ska med förtur tillhandahållas på de delar av alla medlemsstaters territorier som är geografiskt belägna i Europa , inklusive, för detta ändamål, Cypern, Azorerna, Kanarieöarna och Madeira, före slutet av 2026 .

Egnos geografiska täckning får utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, i synnerhet territorier i kandidatländer, i tredjeländer som är associerade till det gemensamma europeiska luftrummet och i tredjeländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, med förbehåll för den tekniska genomförbarheten i enlighet med de säkerhetskrav som avses i artikel 34 och för SoL-tjänsten på grundval av internationella avtal.

3. Kostnaderna för en sådan utvidgning, inklusive de driftskostnader som hör samman med dessa regioner, ska inte täckas av den budget som avses i artikel 11. Kommissionen ska överväga andra program eller styrmedel för att finansiera sådan verksamhet. En sådan utvidgning får inte försena tillhandahållandet av de tjänster som avses i punkt 1 på alla delar av medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa.

Artikel 46

Genomförandeåtgärder för Galileo och Egnos

Om det är nödvändigt för att Galileo och Egnos ska fungera väl och spridas på marknaden, ska kommissionen i förekommande fall anta nödvändiga åtgärder för att

a)	hantera och minska riskerna i samband med driften av Galileo och Egnos, särskilt för att säkerställa kontinuitet i tjänsterna ,

b)	fastställa de beslutssteg som är avgörande för att övervaka och utvärdera Galileos och Egnos genomförande,

c)	bestämma lokaliseringen av centrumen i Galileos och Egnos markinfrastruktur i enlighet med säkerhetskraven, genom en öppen och transparent process, och sköta driften av dem , och

d)	fastställa de tekniska och operativa specifikationerna för de tjänster som avses i artikel 44.1 c, e, f och 44.2 c.

Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

Artikel 47

Samverkansförmåga, driftskompatibilitet och standardisering

1. Galileo och Egnos och de tjänster som dessa tillhandahåller ska ha fullständig teknisk samverkansförmåga och driftskompatibilitet, även på användarnivå .

2. Galileo och Egnos och de tjänster som dessa tillhandahåller ska ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet med andra satellitnavigeringssystem och med konventionella hjälpmedel för radionavigation, om de nödvändiga kraven på sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet samt villkoren för detta fastställs i internationella avtal.

AVDELNING VII

Copernicus

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 48

Copernicus tillämpningsområde

1. Copernicus ska genomföras med utgångspunkt i tidigare investeringar ▌, medräknat av intressenter som Europeiska rymdorganisationen och Eumetsat och, när det är lämpligt och kostnadseffektivt, med utnyttjande av medlemsstaternas nationella eller regionala kapacitet och med beaktande av kapaciteten hos kommersiella leverantörer av jämförbara uppgifter och jämförbar information, samt behovet av att främja konkurrens och marknadsutveckling samtidigt som möjligheterna för europeiska användare maximeras .

2. Copernicus ska tillhandahålla data och information utgående från Copernicusanvändarnas behov och baserat på en policy för fullständiga, avgiftsfria och öppna data.

2a. Copernicus ska stödja utformningen, genomförandet och övervakningen av unionens och dess medlemsstaters politik, särskilt på områdena miljö, klimatförändringar, hav- och sjöfart, atmosfärförhållanden, jordbruks- och landsbygdsutveckling, bevarande av kulturarvet, civilskydd, infrastrukturövervakning, säkerhet och skydd samt den digitala ekonomin, i syfte att ytterligare minska den administrativa bördan.

3. Copernicus ska bestå av följande fyra delar :

Datainhämtning ▌, som ska omfatta

—	utveckling och drift av Copernicus Sentinelsatelliter,

—	tillgång till tredjepartsdata avseende rymdbaserad jordobservation , och

—	tillgång till markdata och andra kompletterande data.

b)	Data- och informationsbehandling genom Copernicustjänster , som ska omfatta verksamhet som ger mervärde till stöd för miljöövervakning, rapportering och säkerställande av efterlevnaden, räddningstjänst och säkerhetstjänster ▌.

c)	Datatillgångs- och spridningskomponenten, som omfattar infrastruktur och tjänster för att garantera spridning, tillgång till, distribution och utnyttjande samt långsiktigt bevarande av Copernicusdata och Copernicusinformation på ett användarvänligt sätt .

Användarspridning, marknadsutveckling och kapacitetsuppbyggnad , i enlighet med artikel 29.5, som ska omfatta relevanta verksamheter, resurser och tjänster för att främja Copernicus, dess data och tjänster samt relaterade tillämpningar i senare led och deras utveckling på alla nivåer för att maximera de samhällsekonomiska fördelarna enligt artikel 4.1 samt för att samla in och analysera uppgifter om användarnas behov .

4. Copernicus ska främja internationell samordning av observationssystem och informationsutbyte i samband därmed för att stärka dess globala dimension och komplementaritet med beaktande av ▌internationella avtal och samordningsprocesser.

KAPITEL II

Stödberättigande åtgärder

Artikel 49

Stödberättigande åtgärder för datainhämtning

Stödberättigande åtgärder inom Copernicus ska omfatta följande:

Åtgärder för att säkerställa bättre kontinuitet i befintliga Sentineluppdrag och utveckla, skjuta upp, underhålla och driva fler Sentinels för att ytterligare utvidga observationstäckningen, särskilt observationskapacitet för övervakning av antropogena utsläpp av CO2 och andra utsläpp av växthusgaser, med möjlighet att övervaka polarområdena och möjliggörande av innovativa miljötillämpningar inom jordbruk, skogsbruk, vattenförvaltning och förvaltning av marina resurser samt kulturarvet .

b)	Åtgärder för att ge tillgång till de tredjepartsdata som krävs för Copernicustjänsterna eller för användning inom unionens institutioner, organ och decentraliserade tjänstegrenar samt, när det är lämpligt och kostnadseffektivt, nationella eller regionala offentliga organ .

Åtgärder för att tillhandahålla och samordna tillgången till markdata och andra kompletterande data som är nödvändiga för alstring, kalibrering och validering av Copernicusdata och Copernicusinformation , samt, när det är lämpligt och kostnadseffektivt, även användning av befintlig nationell kapacitet och undvikande av dubbelarbete .

Artikel 50

Stödberättigande åtgärder för Copernicustjänster

1. Copernicus ska inbegripa åtgärder till stöd för följande tjänster:

Tjänster för miljöövervakning, rapportering och säkerställande av efterlevnaden som omfattar

—	atmosfärsövervakning, som ger information om luftkvalitet med global täckning, med särskilt fokus på europeisk nivå, och atmosfärens kemiska sammansättning,

—	havsmiljöövervakning som ger information om världshavs-, havs- och kustekosystemens tillstånd och utveckling samt om deras resurser och användning ,

—	markövervakning och jordbruk, som ger information om marktäckning, markanvändning och ändringar av markanvändning, kulturarvsområden, markrörelser, stadsområden, vattenkvantitet och vattenkvalitet på inre vattenvägar, skogar, jordbruk och andra naturresurser, biologisk mångfald och kryosfär, och

—

övervakning av klimatförändringar, som ger information om antropogena utsläpp av CO2 och andra utsläpp och annan absorption av växthusgaser, väsentliga klimatvariabler, klimatreanalyser, säsongsprognoser, klimatprognoser och orsaker, information om förändringar i polarområdena/Arktis, samt indikatorer i relevant tids- och rumsskala.

Krishanteringstjänsten, som ger information till stöd för och i samordning med myndigheter med ansvar för civilskydd ▌, för att stödja civilskydd och katastrofinsatser (förbättrade system för tidig varning och krishantering) samt förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder (risk- och återhämtningsanalyser) för olika slags katastrofer.

c)	Säkerhetstjänsten, som stöder övervakningen av unionen och dess yttre gränser, övervakning till sjöss, unionens yttre åtgärder som svar på unionens säkerhetsutmaningar samt målen för och åtgärderna inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

2. Kommissionen, i förekommande fall med stöd av extern oberoende expertis, ska se till att tjänsterna är relevanta genom att

a)	validera den tekniska genomförbarheten och lämpligheten med avseende på de krav som uttrycks av användargrupperna,

b)	bedöma metoder och lösningar som föreslås eller genomförs för att tillgodose användarnas behov och nå programmets mål.

Artikel 51

Stödberättigande åtgärder för tillgång till och spridning av ▌data och ▌information

1. Copernicus ska inbegripa åtgärder för att ge bättre tillgång till alla Copernicusdata och all Copernicusinformation och i förekommande fall tillhandahålla ytterligare infrastruktur och tjänster för att främja spridning av, tillgång till och användning av dessa data och denna information.

2. När Copernicusdata eller Copernicusinformation är säkerhetskänsliga enligt artiklarna 12–16 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1159/2013 (24) får kommissionen lägga ut upphandlingen av, övervakningen av inhämtningen av, tillgången till och spridningen av dessa data och denna information till en eller flera förvaltare. Sådana förvaltare ska upprätta och underhålla ett register över ackrediterade användare och bevilja tillgång till skyddade data genom ett separat arbetsflöde.

KAPITEL III

Copernicus datapolicy

Artikel 52

Policy för Copernicusdata och Copernicusinformation

1. Copernicusdata och Copernicusinformation ska ges till användarna enligt en policy för fullständiga, avgiftsfria och öppna data:

a)	Copernicusanvändarna får avgiftsfritt och i hela världen återge, distribuera, offentliggöra, anpassa och ändra alla Copernicusdata och all Copernicusinformation och kombinera dem med andra data och annan information.

Policyn för fullständiga, avgiftsfria och öppna data ska förenas med följande begränsningar:

i)	Format, tidsfrister och spridningsegenskaper för Copernicusdata och Copernicusinformation ska fastställas på förhand.

ii)	Licensvillkor för tredjepartsdata och tredjepartsinformation som används vid sammanställningen av information från Copernicustjänsterna ska följas i tillämpliga fall.

iii)	Säkerhetsbegränsningar gäller enligt de allmänna säkerhetskrav som avses i artikel 34.1.

iv)	Skyddet mot risken för störningar i det system som sammanställer eller tillgängliggör Copernicusdata och Copernicusinformation samt av själva uppgifterna ska säkerställas.

v)	Skyddet av tillförlitlig tillgång till Copernicusdata och Copernicusinformation för europeiska användare ska säkerställas.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 105 med avseende på de särskilda bestämmelser som kompletterar punkt 1 vad gäller specifikationer, villkor och förfaranden för tillgång till och användning av Copernicusdata och Copernicusinformation.

3. Kommissionen ska utfärda licenser och meddelanden för tillgång till och användning av Copernicusdata och Copernicusinformation, inklusive klausuler om källangivelse, i överensstämmelse med Copernicus datapolicy enligt denna förordning och tillämpliga delegerade akter enligt punkt 2.

AVDELNING VIII

PROGRAMMETS ÖVRIGA KOMPONENTER

KAPITEL I

SSA

AVSNITT I

SST

Artikel 53

Tillämpningsområde för SST

1. SST-delkomponenterna ska stödja följande verksamhet:

Upprättande, utveckling och drift av ett nät av medlemsstaternas markbaserade eller rymdbaserade SST-sensorer , inbegripet sensorer som utvecklats av Europeiska rymdorganisationen eller den privata sektorn i unionen och nationellt drivna unionssensorer, för att kartlägga och spåra rymdföremål och utarbeta en europeisk förteckning över rymdföremål ▌.

b)	Bearbetning och analys av SST-data på nationell nivå för att ta fram den SST-information och de SST-tjänster som avses i artikel 54.

c)	Tillhandahållande av sådana SST-tjänster som avses i artikel 54 till de användare som anges i artikel 55.

cc)

Övervakning och eftersträvande av synergier med initiativ för att främja utveckling och införande av teknik för avveckling av rymdfarkoster i slutet av den operativa livslängden, av tekniska system som är utformade för förebyggande och bortskaffande av rymdskrot, samt med internationella initiativ inom området för rymdtrafikledning.

2. SST-komponenterna ska också tillhandahålla tekniskt och administrativt stöd för att säkerställa övergången mellan unionens rymdprogram och den ram till stöd för rymdövervakning och spårning som inrättades genom beslut 541/2014/EU.

Artikel 54

SST-tjänster

1. SST-tjänsterna ska omfatta följande:

a)	Bedömning av risken för kollision mellan rymdfarkoster eller mellan rymdfarkoster och rymdskrot och utfärdande av kollisionsvarningar under uppskjutning, tidig omloppfas, höjning av omloppsbana, drift i omloppsbana och avvecklingsfas av rymdfarkoster efter uppdraget.

b)	Upptäckt och karaktärisering av fragmentering, sönderbrytningar eller kollisioner i omloppsbana.

c)	Bedömning av risken för okontrollerade återinträden av rymdföremål och rymdskrot i jordens atmosfär och framställande av tillhörande information, inbegripet förutsägelse av tidsramen och den sannolika platsen för det eventuella nedslaget.

Framtagande av åtgärder för att förbereda

i)	en minskning av mängden rymdskrot i syfte att reducera dess uppkomst och

ii)	sanering av rymdskrot genom hantering av befintligt rymdskrot .

2. SST-tjänsterna ska tillhandahållas kostnadsfritt, vara tillgängliga när som helst utan avbrott och vara anpassade till behoven hos de användare som avses i artikel 55 .

3. De deltagande medlemsstaterna, kommissionen och, vid behov, kontaktpunkten, ska inte hållas ansvariga för

a)	skador på grund av frånvaro av eller avbrott i tillhandahållandet av SST-tjänster,

b)	förseningar vid tillhandahållandet av SST-tjänster,

c)	felaktigheter i den information som tillhandahålls genom SST-tjänsterna, eller

d)	åtgärder som vidtagits med anledning av tillhandahållandet av SST-tjänster.

Artikel 55

SST-användare

1. EU-användare ska omfatta följande:

a)	SST:s kärnanvändare: medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, rådet, byrån samt offentliga och privata rymdfarkostägare och rymdfarkostoperatörer ▌i unionen.

b)	SST:s icke-kärnanvändare: Andra offentliga och privata enheter ▌som är etablerade i unionen.

SST:s kärnanvändare ska ha tillgång till alla SST-tjänster som avses i artikel 54.1.

SST:s icke-kärnanvändare får ha tillgång till SST-tjänster som avses i artikel 54.1 b–d.

2. Internationella användare ska omfatta tredjeländer, internationella organisationer som inte har sitt huvudkontor i unionen och privata enheter som inte är etablerade i unionen, på följande villkor:

a)	Tredjeländer och internationella organisationer som inte har sitt huvudkontor i unionen får ha tillgång till SST-tjänster i enlighet med artikel 8.1a.

b)	Privata enheter som inte är etablerade i unionen får ha tillgång till SST-tjänster som omfattas av ett internationellt avtal, vilket har ingåtts i enlighet med artikel 8.1a, med det tredjeland där de är etablerade och som ger dem tillgång till tjänsterna.

3. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel krävs inget internationellt avtal om en SST-tjänst som avses i artikel 54.1 är tillgänglig för allmänheten.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om tillgången till SST-tjänster och de relevanta förfarandena. Dessa akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

Artikel 56

Medlemsstaternas deltagande

1. De medlemsstater som vill delta i tillhandahållandet av de SST-tjänster som avses i artikel 54 och som omfattar alla omloppsbanor ska lämna in en enda gemensam ansökan till kommissionen som styrker att följande kriterier är uppfyllda:

a)	Medlemsstaten äger eller har tillgång till lämpliga SST-sensorer som är tillgängliga för unionens SST och den personal som krävs för att driva dem, eller tillräcklig kapacitet för operativ analys och databehandling som särskilt utformats för SST och som är tillgänglig för unionens SST.

b)	En inledande säkerhetsriskbedömning av alla SST-resurser har utförts och validerats av den berörda medlemsstaten.

c)	Det finns en handlingsplan som beaktar den samordningsplan som har antagits i enlighet med artikel 6 i beslut 541/2014/EU, för genomförandet av den verksamhet som anges i artikel 53 i denna förordning.

d)	Verksamheterna har fördelats mellan de expertgrupper som har utsetts i enlighet med artikel 57.

e)	Det finns bestämmelser om det datautbyte som behövs för att uppnå de mål som avses i artikel 4.

Vad gäller kriterierna i leden a och b ska de medlemsstater som vill delta i tillhandahållandet av SST-tjänsterna visa överensstämmelse med dessa kriterier separat.

Vad gäller kriterierna i leden c–e ska alla medlemsstater som vill delta i tillhandahållandet av SST-tjänsterna gemensamt visa överensstämmelse med dessa kriterier.

2. Kriterierna i punkt 1 a och b ska anses vara uppfyllda av de deltagande medlemsstater vars utsedda nationella enheter är medlemmar av det konsortium som inrättats i enlighet med artikel 7 i beslut 541/2014/EU den dag då denna förordning träder i kraft.

3. Om inget gemensamt förslag har lämnats in i enlighet med punkt 1 eller om kommissionen anser att det gemensamma förslaget inte uppfyller de kriterier som avses i punkt 1, får minst fem medlemsstater lägga fram ett nytt gemensamt förslag för kommissionen ▌ för att visa överensstämmelse med de kriterier som avses i punkt 1 .

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser om de förfaranden och inslag som avses i punkterna 1–3. Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

Artikel 57

Organisatorisk ram för medlemsstaternas deltagande

1. Alla medlemsstater som har lämnat in ett förslag som av kommissionen konstaterats uppfylla kriterierna enligt artikel 56.1 eller som har valts ut av kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 56.3 ska utse en ansvarig nationell enhet som är etablerad på deras territorium för att företräda dem. Den ansvariga nationella enheten ska vara en offentlig myndighet i en medlemsstat eller ett organ som anförtrotts myndighetsutövning.

2. De ansvariga nationella enheter som utsetts i enlighet med punkt 1 ska ingå ett avtal om ett SST-partnerskap som fastställer regler och former för deras samarbete vid genomförandet av den verksamhet som avses i artikel 53. I synnerhet ska avtalet innehålla de uppgifter som nämns i artikel 56.1 c–e och det ska inrättas en riskhanteringsstruktur för att säkerställa genomförandet av bestämmelserna om användning och säkert utbyte av SST-data och SST-information.

3. De ansvariga nationella enheterna ska utveckla unionens SST-tjänster av hög kvalitet i enlighet med en flerårsplan, relevanta nyckelindikatorer för prestanda och användarnas krav, på grundval av verksamheten i de expertgrupper som avses i punkt 6. Kommissionen får genom genomförandeakter anta den fleråriga planen och nyckelindikatorer för prestanda i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

4. De ansvariga nationella enheterna ska bygga upp ett nät av befintliga och eventuella framtida sensorer för att driva dem på ett samordnat och optimalt sätt i syfte att upprätta och underhålla en aktuell gemensam unionsförteckning, utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter i fråga om nationell säkerhet .

5. De deltagande medlemsstaterna ska genomföra säkerhetsackreditering på grundval av de allmänna säkerhetskrav som avses i artikel 34.1.

6. Expertgrupper ska utses av de medlemsstater som deltar i SST för att ansvara för särskilda frågor som hör samman med de olika SST-verksamheterna. Expertgrupperna ska vara permanenta, ledas och bemannas av de ansvariga nationella enheterna i de medlemsstater som inrättat dem och får inbegripa experter från alla ansvariga nationella enheter.

7. De ansvariga nationella enheterna och expertgrupperna ska säkerställa skyddet av SST-data, SST-information och SST-tjänster.

8. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 105 med avseende på specifika, närmare bestämmelser om funktionssättet för den organisatoriska ramen för medlemsstaternas deltagande i SST. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

Artikel 58

SST:s kontaktpunkt

1. Kommissionen ska utse SST:s kontaktpunkt med beaktande av rekommendationen från de ansvariga nationella enheterna , på grundval av den bästa sakkunskapen när det gäller säkerhetsfrågor och tillhandahållande av tjänster . Kontaktpunkten ska

a)	tillhandahålla nödvändiga säkra gränssnitt för att centralisera, lagra och tillgängliggöra SST-information till SST-användarna genom att säkerställa adekvat hantering och spårbarhet,

b)	▌ rapportera om SST-tjänsternas prestanda till SST-partnerskapet och kommissionen .

c)	samla in nödvändiga synpunkter för SST-partnerskapet för att se till att tjänsterna svarar mot användarnas förväntningar, och

d)	stödja, främja och uppmuntra användningen av tjänsterna.

2. De ansvariga nationella enheterna ska ingå nödvändiga genomförandeavtal med SST:s kontaktpunkt.

AVSNITT II

Rymdväder och jordnära föremål

Artikel 59

Rymdväderverksamhet

1. Rymdväderfunktionens delkomponenter får stödja följande verksamheter:

a)	Bedömning och kartläggning av användarbehoven inom de sektorer som anges i punkt 2 b i syfte att fastställa vilka rymdvädertjänster som ska tillhandahållas.

b)	Tillhandahållande av rymdvädertjänster till användare av rymdvädertjänster , i enlighet med kartlagda användarbehov och tekniska krav.

2. Rymdvädertjänsterna ska vara tillgängliga när som helst utan avbrott. Kommissionen ska genom genomförandeakter välja ut dessa tjänster i enlighet med följande regler:

a)	Kommissionen ska prioritera rymdvädertjänster som kommer att tillhandahållas på unionsnivå enligt användarnas behov, tjänsternas tekniska mognadsgrad och resultaten av en riskbedömning.

b)	Rymdvädertjänsterna får bidra till civilskyddsverksamhet och till skyddet av ett stort antal sektorer , såsom rymd, transport , globala satellitnavigeringssystem, elkraftnät och kommunikationer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 107.2.

3. Offentliga eller privata enheter som tillhandahåller rymdvädertjänster ska väljas ut genom ett anbudsförfarande.

Artikel 60

Verksamhet som avser jordnära föremål

1. Delkomponenter som avser jordnära föremål får stödja följande verksamheter:

a)	Kartläggning av medlemsstaternas kapacitet för upptäckt och övervakning av jordnära föremål.

b)	Främjande av nätverkssamarbete mellan medlemsstaternas anläggningar och forskningscentrum.

c)	Utveckling av den tjänst som avses i punkt 2.

d)	Utveckling av en rutinmässig snabbinsatstjänst som kan karakterisera nyligen upptäckta jordnära föremål.

e)	Inrättande av en europeisk förteckning över jordnära föremål.

2. Kommissionen får inom sitt behörighetsområde införa förfaranden för att, med deltagande av lämpliga FN-organ, samordna unionens och de nationella civilskyddsmyndigheternas åtgärder om ett jordnära föremål konstateras närma sig Jorden.

KAPITEL II

GOVSATCOM

Artikel 61

Tillämpningsområde för Govsatcom

Inom Govsatcomkomponenten ska satellitkommunikationskapacitet och -tjänster slås samman till en gemensam pool av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster med lämpliga säkerhetskrav . Komponenten omfattar

a)	utveckling, konstruktion och drift av den markinfrastruktur som avses i artikel 66 och den eventuella rymdinfrastruktur som avses i artikel 69 ,

b)	upphandling av den statliga och kommersiella satellitkommunikationskapacitet, de tjänster och den användarutrustning som krävs för att tillhandahålla Govsatcomtjänster, och

c)	nödvändiga åtgärder för att främja driftskompatibilitet och standardisering av Govsatcomanvändarutrustning.

Artikel 62

Kapacitet och tjänster som tillhandahålls av Govsatcom

1. Govsatcomkapacitet och -tjänster ▌ska tillhandahållas i enlighet med den tjänstekatalog som avses i punkt 3, och i enlighet med de operativa krav som avses i punkt 2, de särskilda säkerhetskrav för Govsatcom som avses i artikel 34.1 och inom ramarna för de delnings- och prioriteringsbestämmelser som avses i artikel 65. Tillgång till Govsatcomkapacitet och -tjänster ska vara avgiftsfri för institutionella och statliga användare, om inte kommissionen fattar beslut om en prispolitik i enlighet med artikel 65.2.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta operativa krav för tjänster som tillhandahålls inom Govsatcom, i form av tekniska specifikationer för användningsfall som i synnerhet avser krishantering, övervakning och förvaltning av nyckelinfrastruktur, inbegripet diplomatiska kommunikationsnät. Dessa operativa krav ska bygga på en detaljerad analys av användarnas krav, och hänsyn ska tas till krav som härrör från befintlig användarutrustning och befintliga nät. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta tjänstekatalogen för de tjänster som tillhandahålls av Govsatcom, i form av en förteckning över kategorier av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster och deras egenskaper, inklusive geografisk täckning, frekvens, bandbredd, användarutrustning och säkerhetsegenskaper. Dessa åtgärder ska uppdateras regelbundet och bygga på de operativa krav och säkerhetskrav som avses i punkt 1 och företräde ska ges tjänster som tillhandahålls användare utifrån deras relevans och betydelse . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

3a. I den tjänstekatalog som avses i punkt 3 ska det tas hänsyn till vilka tjänster som redan är kommersiellt tillgängliga, för att konkurrensen på den inre marknaden inte ska snedvridas.

4. Govsatcomanvändare ska ha tillgång till den kapacitet och de tjänster som anges i tjänstekatalogen . Tillgången ska tillhandahållas genom de Govsatcomnav som avses i artikel 66.

Artikel 63

Leverantörer av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster

Satellitkommunikationskapacitet och -tjänster inom ramen för denna komponent får tillhandahållas av

a)	Govsatcomdeltagare i enlighet med artikel 97 , och

b)	juridiska personer som är vederbörligen ackrediterade att tillhandahålla satellitkapacitet eller -tjänster enligt det säkerhetsackrediteringsförfarande som avses i artikel 36, vilket ska grundas på de allmänna säkerhetskrav som fastställts för Govsatcomkomponenten ▌ enligt artikel 34.1.

Artikel 64

Användare av Govsatcom

1. Följande enheter får bli Govsatcomanvändare, under förutsättning att de har anförtrotts uppgifter avseende kontroll och förvaltning av krisuppdrag och säkerhetskritiska uppdrag, verksamheter och infrastruktur:

a)	Unionens eller en medlemsstats myndighet eller ett organ som anförtrotts myndighetsutövning.

b)	Fysiska eller juridiska personer som agerar för och under kontroll av en sådan enhet som avses i led a .

2. Govsatcomanvändare ska vara vederbörligen godkända av en deltagare som avses i artikel 67 att använda Govsatcomkapacitet och -tjänster och ska uppfylla de allmänna säkerhetskrav som avses i artikel 34.1 och som fastställts för Govsatcomkomponenten .

Artikel 65

Delning och prioritering

1. Poolen av satellitkommunikationskapacitet, tjänster och användarutrustning ska delas och prioriteras mellan Govsatcomdeltagarna på grundval av en analys av säkerhetsriskerna och skyddsriskerna för användarna . En sådan analys ska beakta befintlig kommunikationsinfrastruktur och tillgången till befintlig kapacitet samt deras geografiska täckning på unions- och medlemsstatsnivå. Vid denna delning och prioritering ska företräde ges användare utifrån deras relevans och betydelse .

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare regler om delning och prioritering av resurser, tjänster och användarutrustning, varvid hänsyn ska tas till den förväntade efterfrågan på de olika användningsfallen och en analys av säkerhetsriskerna med dessa användningsfall samt , när så är lämpligt, deras kostnadseffektivitet .

Genom att fastställa en prispolitik inom ramen för dessa regler ska kommissionen säkerställa att tillhandahållande av Govsatcomkapacitet och -tjänster inte snedvrider marknaden, och att det inte råder brist på Govsatcomkapacitet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3.

3. Delning och prioritering av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster mellan Govsatcomanvändare som har godkänts av samma Govsatcomdeltagare ska fastställas och genomföras av den deltagaren.

Artikel 66

Markinfrastruktur och drift

1. Marksegmentet ska omfatta den infrastruktur som krävs för att tillhandahålla tjänster till användarna i enlighet med artikel 65, särskilt de Govsatcomnav som ska upphandlas inom denna komponent för att ansluta Govsatcomanvändarna med leverantörerna av satellitkommunikationskapacitet och -tjänster. Marksegmentet och dess drift ska uppfylla de allmänna säkerhetskrav som avses i artikel 34.1 och som fastställts för Govsatkomponenten.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter bestämma var markinfrastrukturen ska vara belägen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 107.3 och ska inte påverka en medlemsstats rätt att besluta att inte fungera som värd för sådan infrastruktur .

Artikel 67

Govsatcomdeltagare och behöriga myndigheter

1. Medlemsstaterna, rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ska vara Govsatcomdeltagare i den mån de godkänner Govsatcomanvändare eller tillhandahåller satellitkommunikationskapacitet eller markanläggningar eller delar av markanläggningar.

Om rådet, kommissionen eller Europeiska utrikestjänsten godkänner Govsatcomanvändare eller tillhandahåller satellitkommunikationskapacitet eller markanläggningar eller delar av markanläggningar på en medlemsstats territorium ska godkännandet eller tillhandahållandet inte strida mot bestämmelser om neutralitet eller alliansfrihet som är inskrivna i den medlemsstatens grundlag.

2. Unionens organ får bli Govsatcomdeltagare endast i den utsträckning detta krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter och enligt närmare regler som anges i ett administrativt avtal vilket har ingåtts av det berörda organet och den EU-institution som utövar tillsyn över det .

3. Varje deltagare ska utse en behörig Govsatcommyndighet.

4. Den behöriga Govsatcommyndigheten ska se till att

a)	tjänsterna används i enlighet med de tillämpliga säkerhetskraven,

b)	Govsatcomanvändarnas åtkomsträttigheter fastställs och hanteras,

c)	användarutrustningen och tillhörande elektroniska kommunikationsanslutningar och information används och hanteras i enlighet med tillämpliga säkerhetskrav, och

d)	en central kontaktpunkt inrättas för att bistå vid behov med rapportering av säkerhetsrisker och hot, särskilt konstaterad potentiellt skadlig elektromagnetisk interferens som påverkar tjänsterna inom denna komponent.

Artikel 68

Övervakning av tillgång till och efterfrågan på Govsatcom

Kommissionen ska löpande övervaka utvecklingen av bland annat tillgången till befintlig Govsatcomkapacitet i omloppsbana för sammanföring och delning och efterfrågan på Govsatcoms kapacitet och tjänster, med beaktande av nya risker och hot samt teknikens utveckling, i syfte att optimera balansen mellan tillgången till och efterfrågan på Govsatcomtjänsterna.

▌

AVDELNING IX

EUROPEISKA UNIONENS RYMDPROGRAMBYRÅ

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser om byrån

Artikel 70

Byråns rättsliga ställning

1. Byrån ska vara ett unionsorgan. Den ska ha status som juridisk person.

2. Byrån ska i alla medlemsstater ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt lag. Den ska särskilt kunna förvärva eller avyttra lös och fast egendom och föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3. Byrån ska företrädas av den verkställande direktören.

Artikel 71

Byråns säte och lokala kontor

1. Byråns säte ska vara i Prag (Tjeckien).

2. Byråns personal får vara utplacerad i något av de markcentrum för Galileo eller Egnos som avses i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/413 eller (EU) 2017/1406 för att utföra programverksamhet som föreskrivs i det berörda avtalet.

3. Beroende på programmets behov får lokala kontor inrättas i medlemsstaterna i enlighet med förfarandet i artikel 79.2.

KAPITEL II

Byråns organisation

Artikel 72

Förvaltnings- och ledningsstruktur

1. Byråns förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av

a)	styrelsen,

b)	den verkställande direktören, och

c)	styrelsen för säkerhetsackreditering.

2. Styrelsen, den verkställande direktören och styrelsen för säkerhetsackreditering ▌ska samarbeta för att se till att byrån fungerar och samordnas på det sätt som föreskrivs i byråns interna regler, till exempel styrelsens arbetsordning, arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering, de finansiella bestämmelserna för byrån, genomförandebestämmelserna för tjänsteföreskrifterna samt villkoren för tillgång till handlingar.

Artikel 73

Styrelse

1. Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och tre företrädare för kommissionen, vilka alla ska ha rösträtt. Styrelsen ska även inbegripa en ledamot som utsetts av Europaparlamentet utan rösträtt.

2. Ordföranden eller vice ordföranden i styrelsen för säkerhetsackreditering, en företrädare för rådet, en företrädare för den höga representanten och en företrädare för Europeiska rymdorganisationen ska på de villkor som fastställs i styrelsens arbetsordning bjudas in att delta som observatörer i styrelsens möten i frågor som angår dem direkt .

3. Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i dennes frånvaro.

4. Varje medlemsstat ska utse en styrelseledamot och en suppleant med hänsyn till deras kunskaper inom byråns verksamhet och till relevanta kunskaper i fråga om ledarskap, administration och budget. Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna ska sträva efter att begränsa omsättningen av sina företrädare i styrelsen, av omsorg om kontinuiteten i styrelsens verksamhet. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

5. Mandatperioden för ledamöterna i styrelsen och deras suppleanter ska vara fyra år och kunna förlängas ▌.

6. Deltagandet av företrädare för tredjeländer och internationella organisationer samt villkoren för detta ska i förekommande fall fastställas i de avtal som avses i artikel 98 och ska vara förenliga med styrelsens arbetsordning. Dessa företrädare ska inte ha rösträtt.

Artikel 74

Styrelsens ordförande

1. Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland sina röstberättigade ledamöter. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta ordföranden om denne har förhinder.

2. Ordförandens och vice ordförandens mandattid ska vara två år och kunna förlängas en gång. Den ska upphöra om personen upphör att vara ledamot av styrelsen.

3. Styrelsen ska ha befogenhet att avsätta ordföranden, vice ordföranden eller båda.

Artikel 75

Styrelsens möten

1. Styrelsens möten ska sammankallas av dess ordförande.

2. Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna, om inte ordföranden beslutar annat. Den verkställande direktören ska inte ha rösträtt.

3. Styrelsen ska hålla ordinarie möten regelbundet och minst två gånger per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna.

4. Styrelsen får bjuda in personer vilkas ståndpunkter kan vara av intresse och låta dem delta i sammanträdena som observatörer. Styrelseledamöterna får, med förbehåll för arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter.

5. Om diskussionerna rör användning av känslig nationell infrastruktur får medlemsstaternas företrädare och kommissionens företrädare närvara vid styrelsens möten utgående från sitt behov av kännedom, men endast företrädare för de medlemsstater som förfogar över sådan infrastruktur och en kommissionsföreträdare får delta i omröstningarna. Om styrelsens ordförande inte företräder någon av de medlemsstater som förfogar över sådan infrastruktur, ska han eller hon ersättas av företrädarna för de medlemsstater som förfogar över sådan infrastruktur. Styrelsens arbetsordning ska ange i vilka situationer detta förfarande kan vara tillämpligt.

6. Byrån ska tillhandahålla sekretariatet för styrelsen.

Artikel 76

Omröstningsbestämmelser för styrelsen

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska styrelsen fatta sina beslut med majoritet bland de ledamöter som är röstberättigade.

Två tredjedelars majoritet bland samtliga ledamöter med rösträtt ska krävas för val och avsättande av ordförande och vice ordförande för styrelsen samt för antagande av budgeten och arbetsprogrammen , godkännande av de överenskommelser som avses i artikel 98.2 och av byråns säkerhetsbestämmelser, antagande av arbetsordningen, inrättande av lokala kontor samt godkännande av mottagningsavtalen enligt artikel 92 .

2. Varje företrädare för medlemsstaterna och kommissionen ska ha en röst. Om en röstberättigad ledamot är frånvarande ska dennes suppleant ha rätt att rösta i ledamotens ställe. ▌Beslut som grundar sig på artikel 77.2 a ▌– utom i ärenden som omfattas av avdelning V kapitel II – eller på artikel 77.5 får antas endast om kommissionens företrädare röstar ja.

3. I styrelsens arbetsordning ska anges närmare regler om röstningsförfarandet, särskilt villkoren för hur en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar och eventuella krav på beslutsförhet när så är lämpligt .

Artikel 77

Styrelsens uppgifter

1. Styrelsen ska se till att byrån fullgör det uppdrag som den anförtrotts på de villkor som fastställs i denna förordning och fatta alla nödvändiga beslut i detta avseende, utan att det påverkar de befogenheter som styrelsen för säkerhetsackreditering har tilldelats för de verksamheter som omfattas av avdelning V kapitel II.

2. Styrelsen ska också

a)	senast den 15 november varje år anta byråns arbetsprogram för det kommande året efter att, utan ändring, ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 80 b och efter att ha inhämtat kommissionens yttrande,

senast den 30 juni under det första året av den fleråriga budgetram som föreskrivs i artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anta byråns fleråriga arbetsprogram för den period som omfattas av den fleråriga budgetramen efter att, utan ändring, ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 80 a och efter att ha inhämtat kommissionens yttrande; Europaparlamentet ska rådfrågas om det fleråriga arbetsprogrammet, förutsatt att samrådet syftar till en diskussion och att resultatet inte är bindande för byrån,

b)	utöva de budgetfunktioner som anges i artikel 84.5, 84.6, 84.10 och 84.11,

c)	övervaka driften av det säkerhetsövervakningscentrum för Galileo som avses i artikel 34.3 b,

d)	anta genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (25), i enlighet med artikel 94,

e)	godkänna de överenskommelser som avses i artikel 98 efter att ha hört styrelsen för säkerhetsackreditering om de bestämmelser i överenskommelserna som rör säkerhetsackreditering,

f)	fastställa de tekniska förfaranden som krävs för att den ska kunna sköta sina uppgifter,

g)	anta årsrapporten om byråns verksamhet och framtidsplaner efter att, utan ändring, ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 80 c och senast den 1 juli översända rapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten,

säkerställa lämplig uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna i de utvärderingar och revisioner som avses i artikel 102 samt i de undersökningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), och i olika interna eller externa revisionsrapporter, och till budgetmyndigheten översända all information med relevans för resultaten av utvärderingsförfarandena,

i)	konsulteras av den verkställande direktören om sådana ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 31.2 och sådana överenskommelser om medverkan som avses i artiklarna 28.2a och 30.5 innan de undertecknas,

j)	anta byråns säkerhetsbestämmelser enligt artikel 96,

k)	på grundval av ett förslag från den verkställande direktören anta en strategi för bedrägeribekämpning,

l)	vid behov och på grundval av förslag från den verkställande direktören godkänna de organisatoriska strukturer som avses i artikel 77.1 n,

▌

n)	utse en räkenskapsförare, som kan vara kommissionens räkenskapsförare och som ska omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda och ska vara helt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter,

o)	anta och offentliggöra sin arbetsordning.

3. Vad gäller byråns personal har styrelsen de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och den myndighet som har befogenhet att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan kallade befogenheter som tillsättningsmyndighet).

I enlighet med förfarandet i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna ska styrelsen fatta ett beslut på grundval av artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera relevanta befogenheter som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören och fastställa villkoren för när denna delegering av befogenheter kan upphävas. Den verkställande direktören ska rapportera till styrelsen om utövandet av dessa delegerade befogenheter. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Med tillämpning av andra stycket i denna punkt får styrelsen, om synnerliga skäl föreligger, genom ett beslut tillfälligt upphäva en delegering till den verkställande direktören av befogenheterna som tillsättningsmyndighet och de befogenheter som denne vidaredelegerat och utöva dem själv eller delegera dem till en av sina ledamöter eller en annan anställd än den verkställande direktören.

Genom undantag från andra stycket ska styrelsen vara skyldig att till ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering delegera de befogenheter som avses i första stycket vad gäller rekrytering, bedömning och ändring av lönegradsplaceringen för anställda som deltar i de verksamheter som omfattas av avdelning V kapitel II samt eventuella disciplinära åtgärder mot sådana anställda.

Styrelsen ska anta genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda enligt det förfarande som anges i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. Den ska först samråda med styrelsen för säkerhetsackreditering och ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter vad gäller rekrytering, bedömning och ändring av lönegradsplaceringen för anställda som deltar i de verksamheter som omfattas av avdelning V kapitel II samt eventuella disciplinära åtgärder.

Den ska även anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till byrån. Innan den antar beslutet ska den rådfråga styrelsen för säkerhetsackreditering i fråga om utstationering av nationella experter som är inblandade i den säkerhetsackreditering som avses i avdelning V kapitel II och ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter.

4. Styrelsen ska utse den verkställande direktören och kan förlänga eller upphäva dennes mandat i enlighet med artikel 89.

5. Styrelsen ska ha disciplinär bestämmanderätt över den verkställande direktören i fråga om dennes arbetsresultat, särskilt i fråga om säkerhetsfrågor som omfattas av byråns behörighet, utom när det gäller verksamhet som bedrivs i enlighet med avdelning V kapitel II.

Artikel 78

Den verkställande direktören

1. Byrån ska ledas av den verkställande direktören. Den verkställande direktören ska vara ansvarig inför styrelsen.

Denna punkt ska inte påverka självständigheten och oberoendet hos styrelsen för säkerhetsackreditering och den personal inom byrån som står under dess överinseende i enlighet med artikel 82 och inte heller påverka de befogenheter som tilldelats styrelsen för säkerhetsackreditering och dess ordförande i enlighet med artikel 37 respektive artikel 81.

2. Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen och styrelsen ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

Artikel 79

Den verkställande direktörens uppgifter

1. Den verkställande direktören ska utföra följande arbetsuppgifter:

a)	Företräda byrån och underteckna de överenskommelser som avses i artiklarna 31.2 , 28.2a och 30.5 .

b)	Förbereda styrelsens arbete och utan rösträtt delta i styrelsens arbete, om inte annat följer av artikel 76.2.

c)	Genomföra styrelsens beslut.

d)	Svara för utarbetandet av byråns fleråriga och årliga arbetsprogram och lägga fram dem för styrelsen för godkännande, med undantag för de delar som utarbetats och antagits av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 80 a och b.

e)	Svara för genomförandet av de fleråriga och årliga arbetsprogrammen, med undantag för de delar som genomförts av ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering.

f)	Utarbeta en lägesrapport om det årliga och, i relevanta fall, det fleråriga arbetsprogrammets genomförande inför varje styrelsemöte och, utan ändring, införa den del som utarbetats av ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering.

g)	Utarbeta årsrapporten om byråns verksamhet och framtidsplaner, med undantag för den del som utarbetats och antagits av styrelsen för säkerhetsackreditering i enlighet med artikel 80 c vad gäller de verksamheter som omfattas av avdelning V, och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

h)	Sköta byråns dagliga administration och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att byrån verkar i enlighet med denna förordning, bl.a. genom att anta föreskrifter för den interna administrationen och offentliggöra meddelanden.

i)	Utarbeta ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning i enlighet med artikel 84 och genomföra budgeten i enlighet med artikel 85.

j)	Se till att byrån, som huvudman för säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo, kan följa de anvisningar som ges i beslut 2014/496/Gusp och fullgöra sin roll enligt artikel 6 i beslut nr 1104/2011/EU.

k)	Se till att all relevant information, i synnerhet om säkerhetsfrågor, förmedlas mellan byråns interna organ enligt artikel 72.1.

I nära samarbete med ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering, vad gäller de frågor om säkerhetsackreditering som omfattas av avdelning V kapitel II i den här förordningen, fastställa byråns organisationsstrukturer och lägga fram dem för styrelsen för godkännande. Dessa strukturer ska avspegla särdragen hos de olika komponenterna i programmet.

m)	Med avseende på byråns personal utöva de befogenheter som avses i artikel 37.3 första stycket, i den mån dessa befogenheter delegerats till den verkställande direktören i enlighet med andra stycket i samma artikel.

n)	Se till att sekretariatstjänster och alla nödvändiga resurser för att verksamheten ska fungera väl tillhandahålls styrelsen för säkerhetsackreditering, de organ som avses i artikel 37.3 samt ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering.

Utarbeta en åtgärdsplan för att säkerställa uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna från de utvärderingar som avses i artikel 102, med undantag för den del av åtgärdsplanen som avser verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II, samt, efter att utan ändringar ha infört den del som utarbetats av styrelsen för säkerhetsackreditering, halvårsvis lämna en lägesrapport till kommissionen som även ska lämnas till styrelsen för kännedom.

Vidta följande åtgärder till skydd för unionens ekonomiska intressen:

i)	Förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet samt verkningsfulla övervakningsåtgärder.

ii)	Om oriktigheter upptäcks återkräva felaktigt utbetalda medel, när så är lämpligt med effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

För byrån utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi som står i proportion till bedrägeririskerna, med beaktande av en kostnads–nyttoanalys av de åtgärder som ska vidtas och med hänsyn till slutsatser och rekommendationer som följer av utredningar som utförts av Olaf, och översända den till styrelsen för godkännande.

r)	På begäran rapportera till Europaparlamentet om resultatet av sitt arbete. Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om resultatet av sitt arbete.

2. Den verkställande direktören ska besluta om det är nödvändigt att utplacera en eller flera anställda i en eller flera medlemsstater för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Innan den verkställande direktören beslutar att inrätta ett lokalt kontor ska denne inhämta förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den eller de medlemsstater som berörs. I beslutet ska man ange omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas vid det lokala kontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och överlappning av byråns administrativa uppgifter. Det kan krävas ett mottagningsavtal med den eller de berörda medlemsstaterna. Där det är möjligt ska konsekvenserna för personalfördelningen och budgeten inbegripas i det utkast till samlat programplaneringsdokument som avses i artikel 84.6.

Artikel 80

Ledningsuppgifter för styrelsen för säkerhetsackreditering

Förutom de uppgifter som avses i artikel 37 ska styrelsen för säkerhetsackreditering som en del av ledningen av byrån göra följande:

Utarbeta och godkänna den del av det fleråriga arbetsprogrammet som avser operativ verksamhet enligt avdelning V kapitel II och de ekonomiska och personella resurser som är nödvändiga för att genomföra den verksamheten, och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i det fleråriga arbetsprogrammet.

Utarbeta och godkänna den del av det årliga arbetsprogrammet som avser operativ verksamhet enligt avdelning V kapitel II och de ekonomiska och personella resurser som är nödvändiga för att genomföra den verksamheten, och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i det årliga arbetsprogrammet.

Utarbeta och godkänna den del av årsrapporten som avser byråns verksamhet och framtidsplaner enligt avdelning V kapitel II och de ekonomiska och personella resurser som är nödvändiga för att genomföra den verksamheten och de framtidsplanerna, och i god tid översända den till styrelsen så att den kan ingå i årsrapporten.

Artikel 81

Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska bland sina ledamöter välja en ordförande och en vice ordförande med två tredjedelars majoritet bland de ledamöter som har rösträtt. Om två tredjedelars majoritet inte har uppnåtts efter två möten i styrelsen för säkerhetsackreditering, ska enkel majoritet krävas.

2. Vice ordföranden ska automatiskt inträda i ordförandens ställe om ordföranden inte kan fullgöra sina plikter.

3. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska ha befogenhet att avsätta ordföranden, vice ordföranden eller båda. Styrelsen ska fatta sitt beslut om avsättning med två tredjedelars majoritet.

4. Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska vara två år och kunna förlängas en gång. Mandatperioden för var och en av dessa personer ska upphöra när han eller hon inte längre är ledamot i styrelsen för säkerhetsackreditering.

Artikel 82

Organisatoriska aspekter av styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska ha tillgång till alla personalresurser och materiella resurser som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt. Den ska ha tillgång till all den information till nytta för utförandet av sina uppgifter som andra av byråns organ förfogar över, utan att det påverkar principerna om självständighet och oberoende enligt artikel 36 i.

2. Styrelsen för säkerhetsackreditering och den personal inom byrån som står under dess överinseende ska utföra sitt arbete på ett sätt som garanterar självständigheten och oberoendet i förhållande till byråns övriga verksamheter, särskilt i förhållande till operativ verksamhet i samband med driften av systemen, i enlighet med programkomponenternas mål. Ingen medlem av byråns personal som står under överinseende av styrelsen för säkerhetsackreditering får samtidigt tilldelas andra uppgifter inom byrån.

En ändamålsenlig organisatorisk åtskillnad ska därför göras i byrån mellan den personal som deltar i verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II och byråns övriga personal. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska omedelbart underrätta den verkställande direktören, styrelsen och kommissionen om omständigheter som kan inverka på dess självständighet eller oberoende. Om byrån inte kan lösa problemet ska kommissionen undersöka situationen i samråd med de berörda parterna. Med utgångspunkt i resultatet av denna undersökning ska kommissionen vidta lämpliga motåtgärder som byrån ska genomföra, och underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

3. Styrelsen för säkerhetsackreditering ska inrätta särskilda underställda organ, som ska handla enligt dess instruktioner, för att hantera specifika frågor. Den ska i synnerhet, samtidigt som den säkerställer den nödvändiga kontinuiteten i arbetet, inrätta en panel som ska genomföra översyner av säkerhetsanalyser och tester och ta fram relevanta riskrapporter i syfte att bistå styrelsen i beredandet av beslut. Styrelsen för säkerhetsackreditering får inrätta och upplösa expertgrupper som ska bidra till panelens arbete.

Artikel 83

Arbetsuppgifter som åligger ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering

1. Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering ska ansvara för att styrelsen utför säkerhetsackrediteringen helt oberoende och ska utföra följande uppgifter:

a)	Leda säkerhetsackrediteringen under ledning av styrelsen för säkerhetsackreditering.

b)	Under ledning av styrelsen för säkerhetsackreditering genomföra den del av byråns fleråriga och årliga arbetsprogram som omfattas av avdelning V kapitel II.

c)	Samarbeta med den verkställande direktören och hjälpa denne att upprätta det utkast till tjänsteförteckning som avses i artikel 84.4 samt byråns organisationsstruktur.

d)	Utarbeta den del av lägesrapporten som avser operativ verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II och i god tid översända den till styrelsen för säkerhetsackreditering och den verkställande direktören så att den kan ingå i lägesrapporten.

e)	Utarbeta den del av årsrapporten och av åtgärdsplanen som avser operativ verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II och i god tid översända den till den verkställande direktören.

f)	Företräda byrån vid alla verksamheter och beslut som omfattas av avdelning V kapitel II.

g)	Med avseende på den del av byråns personal som deltar i verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II utöva de befogenheter enligt artikel 77.3 första stycket som delegerats till honom eller henne i enlighet med artikel 77.3 fjärde stycket.

2. I samband med verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II får Europaparlamentet och rådet vända sig till ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering med en begäran om en diskussion vid dessa institutioner om byråns arbete och framtidsplaner, bland annat vad avser det fleråriga och det årliga arbetsprogrammet.

KAPITEL III

Finansiella bestämmelser för byrån

Artikel 84

Byråns budget

1. Utan att det påverkar andra resurser och avgifter ▌ska byråns inkomster inbegripa ett bidrag från unionen som tas upp i unionens budget i syfte att garantera balansen mellan inkomster och utgifter. Byrån får ta emot särskilda bidrag från unionens budget.

2. Byrån ska täcka kostnader för personal, administration och infrastruktur, driftskostnader och kostnader för den löpande verksamheten i styrelsen för säkerhetsackreditering, inbegripet de organ som avses i artiklarna 37.3 och 82.3 , samt kontrakt och avtal som byrån ingår för att fullgöra de uppgifter som den anförtros.

3. Inkomsterna och utgifterna ska balansera varandra.

4. Den verkställande direktören ska för verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II, i nära samarbete med ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering, utarbeta ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning för byrån för det följande budgetåret och då tydligt ange åtskillnaden mellan de delar i utkastet till inkomst- och utgiftsberäkning som avser säkerhetsackreditering och dem som avser byråns övriga verksamhet. Ordföranden för styrelsen för säkerhetsackreditering får skriftligen yttra sig över detta utkast, och den verkställande direktören ska översända både utkastet till beräkning och yttrandet till styrelsen och till styrelsen för säkerhetsackreditering, åtföljt av ett utkast till tjänsteförteckning.

5. Styrelsen ska varje år på grundval av utkastet till inkomst- och utgiftsberäkning, och i nära samarbete med styrelsen för säkerhetsackreditering, utarbeta en inkomst- och utgiftsberäkning för byrån för det följande budgetåret för verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel II.

6. Styrelsen ska senast den 31 januari översända ett utkast till samlat programplaneringsdokument med bl.a. en inkomst- och utgiftsberäkning, ett utkast till tjänsteförteckning och ett preliminärt årligt arbetsprogram till kommissionen och till de tredjeländer eller internationella organisationer med vilka byrån har ingått överenskommelser i enlighet med artikel 98.

7. Kommissionen ska vidarebefordra inkomst- och utgiftsberäkningen till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans med förslaget till Europeiska unionens allmänna budget.

8. På grundval av beräkningen ska kommissionen i förslaget till Europeiska unionens allmänna budget införa de beräknade belopp som den bedömer som nödvändiga för tjänsteförteckningen och det bidragsbelopp som ska belasta den allmänna budgeten, vilket den ska lägga fram för budgetmyndigheten i enlighet med artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

9. Budgetmyndigheten ska bevilja anslag för bidraget till byrån samt anta byråns tjänsteförteckning.

10. Budgeten ska antas av styrelsen. Den blir definitiv när Europeiska unionens allmänna budget slutligen har antagits. Vid behov ska byråns budget justeras i enlighet med Europeiska unionens allmänna budget.

11. Styrelsen ska så snart som möjligt meddela budgetmyndigheten om den har för avsikt att genomföra något projekt som kommer att få avsevärda ekonomiska konsekvenser för budgetfinansieringen, i synnerhet projekt som rör egendom, t.ex. hyra eller köp av fastigheter. Styrelsen ska informera kommissionen om detta.

12. Om någon av budgetmyndighetens båda grenar har meddelat att den har för avsikt att lämna ett yttrande ska den överlämna detta till styrelsen inom sex veckor från och med den dag då meddelandet om projektet lämnades.

Artikel 85

Genomförandet av byråns budget

1. Den verkställande direktören ska genomföra byråns budget.

2. Den verkställande direktören ska varje år till budgetmyndigheten översända alla uppgifter som krävs för budgetmyndighetens utvärdering.

Artikel 86

Redovisning av byråns räkenskaper och ansvarsfrihet

Redovisningen av byråns preliminära och slutliga räkenskaper ska följa reglerna och tidsplanen i budgetförordningen och rambudgetförordningen för de organ som avses i [artikel 70] i budgetförordningen.

Artikel 87

Finansiella bestämmelser för byrån

Styrelsen ska anta byråns finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från rambudgetförordningen för de organ som avses i [artikel 70] i budgetförordningen, såvida inte en sådan avvikelse krävs särskilt för byråns verksamhet och kommissionen har lämnat sitt samtycke i förväg.

KAPITEL V

Byråns personal

Artikel 88

Byråns personal

1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och de genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda som antagits gemensamt av unionens institutioner ska gälla för den personal som är anställd vid byrån.

2. Byråns personal ska bestå av anställda som byrån ska rekrytera i nödvändig omfattning för att kunna utföra sina uppgifter. De ska ha lämpligt säkerhetsgodkännande med hänsyn till skyddsklassificeringen av den information som de hanterar.

3. Byråns interna regler, till exempel styrelsens arbetsordning, arbetsordningen för styrelsen för säkerhetsackreditering, de finansiella bestämmelserna för byrån, genomförandebestämmelserna för tjänsteföreskrifterna samt villkoren för tillgång till handlingar, ska garantera säkerhetsackrediteringspersonalens självständighet och oberoende gentemot den personal som utövar byråns övriga verksamhet, i enlighet med artikel 36 i.

Artikel 89

Den verkställande direktörens utnämning och mandat

1. Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Den verkställande direktören ska utnämnas av styrelsen på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningsförmåga samt relevant kompetens och erfarenhet från en förteckning över minst tre kandidater, upprättad av kommissionen efter ett öppet och transparent uttagningsförfarande efter att en inbjudan att anmäla intresse offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller i andra publikationer.

Den kandidat som styrelsen utnämner till verkställande direktör får så snart som möjligt uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentsledamöterna.

Ordföranden för styrelsen ska företräda byrån när avtalen med den verkställande direktören ingås.

Styrelsen ska fatta sitt beslut om att utnämna den verkställande direktören med två tredjedelars majoritet.

2. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. När den mandatperioden löper ut ska kommissionen göra en utvärdering av de resultat som den verkställande direktören har uppnått, med beaktande av byråns framtida uppgifter och utmaningar.

På förslag av kommissionen får styrelsen med beaktande av den utvärdering som avses i första stycket förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med en period på högst fem år.

Beslut om att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod ska antas med två tredjedelars majoritet av styrelsens ledamöter.

En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får därefter inte delta i ett urvalsförfarande för samma tjänst.

Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Före en förlängning får den verkställande direktören uppmanas att göra ett uttalande inför behöriga utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från ledamöterna.

3. Styrelsen får på förslag från kommissionen eller från en tredjedel av sina ledamöter avsätta den verkställande direktören, vilket ska ske genom ett beslut med två tredjedelars majoritet.

4. Europaparlamentet och rådet får vända sig till den verkställande direktören med en begäran om en diskussion vid dessa institutioner om byråns arbete och framtidsplaner, bland annat vad avser det fleråriga och det årliga arbetsprogrammet. Denna diskussion ska inte beröra frågor med anknytning till verksamhet för säkerhetsackreditering som omfattas av avdelning V kapitel II.

Artikel 90

Utstationering av nationella experter till byrån

Byrån får anställa nationella experter från medlemsstaterna samt, i enlighet med artikel 98.2, nationella experter från deltagande tredjeländer och internationella organisationer. Dessa experter ska ha lämpligt säkerhetsgodkännande med hänsyn till skyddsklassificeringen av den information som de hanterar i enlighet med artikel 42 c . Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda ska inte gälla för denna personal.

KAPITEL VI

Övriga bestämmelser

Artikel 91

Immunitet och privilegier

Protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogats till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas på byrån och dess personal.

Artikel 92

Avtal om säte och mottagningsavtal för lokala kontor

1. De nödvändiga arrangemangen beträffande byråns lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, ledamöterna i styrelsen, byråns personal och deras familjemedlemmar ska, efter styrelsens godkännande, fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av byrån och den berörda medlemsstat där sätet är beläget. Om det krävs för det lokala kontorets verksamhet ska ett mottagningsavtal mellan byrån och den berörda medlemsstat där kontoret är beläget ingås efter styrelsens godkännande.

2. Byråns värdmedlemsstater ska tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar för att byrån ska kunna fungera smidigt och effektivt, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

Artikel 93

Byråns språkordning

1. Bestämmelserna i förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (26) ska gälla för byrån.

2. De översättningar som krävs för byråns verksamhet ska tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

Artikel 94

Policy om tillgång till handlingar som innehas av byrån

1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på de handlingar som finns hos byrån.

2. Styrelsen ska vidta åtgärder för att tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001.

3. Mot de beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan klagomål framföras till ombudsmannen eller talan väckas vid Europeiska unionens domstol enligt artiklarna 228 och 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 95

Byråns bedrägeribekämpning

1. För att underlätta bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska byrån, inom sex månader från den dag då den inleder sin verksamhet, ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (27) och anta lämpliga bestämmelser som ska vara tillämpliga på alla anställda vid byrån genom att använda den mall som anges i bilagan till det avtalet.

2. Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla bidragsmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit EU-finansiering från byrån.

3. Olaf får göra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, för att undersöka misstankar om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidrag eller kontrakt som finansieras av byrån, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska byråns samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut innehålla bestämmelser som uttryckligen ger Europeiska revisionsrätten och Olaf befogenheter att utföra revision och utredningar i enlighet med sina respektive befogenheter.

Artikel 96

Byråns skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Byrån ska efter samråd med kommissionen anta egna säkerhetsbestämmelser som är likvärdiga med kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, inbegripet bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter, i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (28) av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen och 2015/444 (29).

Artikel 97

Byråns ansvar

1. Byråns inomobligatoriska ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2. Domstolen ska vara behörig att träffa avgöranden på grundval av skiljedomsklausuler i de avtal som ingåtts av byrån.

3. Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska byrån, i enlighet med de allmänna principer som ingår i alla medlemsstaters lagstiftning, ersätta skador som orsakats av dess enheter eller av dess anställda under tjänsteutövning.

4. Domstolen ska ha behörighet att avgöra tvister som avser ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5. De anställdas personliga ansvar gentemot byrån ska regleras av bestämmelserna i tillämpliga tjänsteföreskrifter eller anställningsvillkor för övriga anställda.

Artikel 98

Samarbete med tredjeländer och internationella organisationer

1. Byrån ska vara öppen för deltagande av tredjeländer och internationella organisationer som har ingått internationella avtal med unionen i detta syfte.

2. I enlighet med de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i punkt 1 och i artikel 42 ska det utarbetas överenskommelser i vilka särskilt karaktären, omfattningen och utformningen av de berörda tredjeländernas deltagande i byråns arbete anges, inklusive bestämmelser om deltagande i byråns initiativ, finansiella bidrag och personal. När det gäller personalfrågor ska dessa överenskommelser under alla förhållanden vara förenliga med tjänsteföreskrifterna. I förekommande fall ska de även innehålla bestämmelser om utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med tredjeländer och internationella organisationer. Dessa bestämmelser ska kräva förhandsgodkännande från kommissionen.

3. Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer inom ramen för de internationella avtal som avses i punkt 1 i de frågor som byrån har behörighet för.

4. Kommissionen ska se till att byrån i sina förbindelser med tredjeländer och internationella organisationer verkar inom sitt mandat och den befintliga institutionella ramen genom att ingå en lämplig överenskommelse med byråns verkställande direktör.

Artikel 99

Intressekonflikter

1. Ledamöter av styrelsen och av styrelsen för säkerhetsackreditering, den verkställande direktören, utstationerade nationella experter och observatörer ska redovisa åtaganden och intressen med uppgift om huruvida det saknas eller föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa redovisningar ska vara riktiga och fullständiga. De ska göras skriftligen när tjänsten tillträds och ska förnyas varje år. De ska uppdateras vid behov, särskilt vid relevanta förändringar av personliga omständigheter hos de berörda personerna.

2. Ledamöter av styrelsen och av styrelsen för säkerhetsackreditering, den verkställande direktören, utstationerade nationella experter, observatörer samt externa experter som deltar i ad hoc-grupper ska innan de deltar i ett möte riktigt och fullständigt redovisa huruvida det saknas eller föreligger intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende i fråga om ärenden på dagordningen och ska avstå från att delta i diskussionen och omröstningen i sådana ärenden.

3. Styrelsen och styrelsen för säkerhetsackreditering ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska formerna för den intresseredovisning som avses i punkterna 1 och 2 och för förebyggande och hantering av intressekonflikter.

AVDELNING X

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 100

Arbetsprogram

Programmet ska genomföras genom sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen, som kan vara specifika för varje komponent i programmet. Arbetsprogrammen ska i förekommande fall ange det totala belopp som är avsatt för blandfinansieringsinsatser.

Artikel 101

Övervakning och rapportering

1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de allmänna och särskilda målen i artikel 4 anges i bilagan.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 105 vad gäller ändringar av bilagan för att se över och/eller komplettera indikatorerna när det anses nödvändigt.

3. Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och i förekommande fall medlemsstaterna.

4. Vid tillämpning av punkt 1 ska mottagarna av medel från unionen vara skyldiga att lämna lämplig information. De uppgifter som krävs för kontroll av resultaten ska samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid.

Artikel 102

Utvärdering

1. Kommissionen ska utvärdera programmet i så god tid att utvärderingen kan användas i beslutsprocessen.

2. Senast den 30 juni 2024 och därefter vart fjärde år ska kommissionen utvärdera genomförandet av programmet ▌.

Utvärderingen ska omfatta alla programmets komponenter och åtgärder. Kommissionen ska bedöma kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls samt utvecklingen i fråga om användarbehov och tillgänglig delnings- och sammanslagningskapacitet när den utvärderar genomförandet av SSA och Govsatcom, eller de data och tjänster som erbjuds av konkurrenter när den utvärderar genomförandet av Galileo, Copernicus och Egnos. För varje komponent ska utvärderingen, utifrån en kostnads–nyttoanalys, även innehålla en bedömning av konsekvenserna av denna utveckling, däribland behovet av en ändrad prispolitik eller av ytterligare rymd- eller markinfrastruktur.

Utvärderingen ska vid behov åtföljas av ett lämpligt förslag.

▌

4. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

5. De enheter som deltar i genomförandet av denna förordning ska förse kommissionen med de uppgifter och den information som behövs för utvärderingen enligt punkt 1.

6. Senast den 30 juni 2024 och därefter vart fjärde år ska kommissionen bedöma byråns prestationer i förhållande till dess mål, uppdrag och uppgifter ▌, i enlighet med kommissionens riktlinjer. Utvärderingen ska särskilt ta upp det eventuella behovet av att ändra byråns uppdrag och de ekonomiska följderna av en sådan eventuell ändring och ska utgå från en kostnads–nyttoanalys . Den ska också ta upp byråns regler för intressekonflikter samt oberoendet och självständigheten hos styrelsen för säkerhetsackreditering. Kommissionen får även utvärdera byråns prestationer i syfte att undersöka möjligheten att anförtro den ytterligare uppgifter i enlighet med artikel 30.3. Utvärderingen ska vid behov åtföljas av ett lämpligt förslag.

Om kommissionen anser att det inte längre finns några skäl för byrån att fortsätta att bedriva sin verksamhet, mot bakgrund av dess mål, uppdrag och uppgifter, får den föreslå att denna förordning ändras i enlighet med detta.

Kommissionen ska översända en rapport om utvärderingen av byrån tillsammans med sina slutsatser till Europaparlamentet, rådet, byråns styrelse och byråns styrelse för säkerhetsackreditering. Resultaten av utvärderingen ska offentliggöras.

Artikel 103

Revisioner

Revisioner av användningen av unionens bidrag som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som agerar på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran enligt artikel 127 i budgetförordningen.

Artikel 104

Skydd av personuppgifter och privatliv

Alla personuppgifter som behandlas i samband med arbetsuppgifter och verksamheter enligt denna förordning, även av Europeiska unionens rymdprogrambyrå, ska behandlas i enlighet med tillämplig lagstiftning om skydd av personuppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Styrelsen ska fastställa bestämmelser för byråns tillämpning av förordning (EG) nr 45/2001, även bestämmelser om utnämning av ett dataskyddsombud vid byrån. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

AVDELNING XI

DELEGERING OCH GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER

Artikel 105

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 52 och 101 ska ges till kommissionen ▌till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 52 och 101 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 52 och 101 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 106

Skyndsamt förfarande

1. ▌Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2. Antingen Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 105.6 . ▌I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända .

Artikel 107

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Kommittén ska sammanträda i olika specifika konfigurationer enligt följande:

a)	Galileo och Egnos.

b)	Copernicus.

SSA.

d)	Govsatcom.

e)	Säkerhetskonfiguration: Alla säkerhetsaspekter av programmet, utan att det påverkar rollen för styrelsen för säkerhetsackreditering. Företrädare för ESA och byrån får bjudas in att delta som observatörer. Europeiska utrikestjänsten ska också bjudas in att närvara (30).

f)	Horisontell konfiguration: Strategisk översyn av programmets genomförande, samstämmighet mellan programmets olika komponenter, övergripande åtgärder och omfördelning av budgeten enligt artikel 11.

1a. Programkommittén ska i enlighet med sin arbetsordning inrätta ”användarforumet”, en arbetsgrupp som ska bistå programkommittén med råd om aspekter på användarkrav, tjänsternas utveckling och användarspridning. Användarforumet ska sträva efter att garantera en kontinuerlig och ändamålsenlig användarmedverkan och sammanträda i specifika konfigurationer för varje programkomponent.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4. I enlighet med internationella avtal som ingås av unionen får företrädare för tredjeländer eller internationella organisationer bjudas in som observatörer till kommitténs möten enligt de villkor som fastställs i kommitténs arbetsordning och med beaktande av säkerheten i unionen.

AVDELNING XII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 108

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska bekräfta ursprunget och säkerställa unionsfinansieringens synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och resultaten av dessa) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Ekonomiska resurser som anslagits till programmet ska även bidra till central kommunikation av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 4.

3. Byrån får bedriva kommunikationsverksamhet på eget initiativ inom sitt behörighetsområde. Tilldelningen av resurser för kommunikationsverksamhet får inte inverka menligt på det faktiska utförandet av de uppgifter som avses i artikel 30. Sådan kommunikation ska följa de relevanta planer för kommunikation och informationsspridning som antagits av styrelsen.

Artikel 109

Upphävanden

1. Förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013 och (EU) nr 377/2014 samt beslut nr 541/2014/EU ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

2. Hänvisningar till de upphävda rättsakterna ska anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 110

Övergångsbestämmelser och tjänstekontinuitet efter 2027

1. Den här förordningen ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av de berörda åtgärderna till dess att de har avslutats, enligt förordningarna (EU) nr 377/2014, (EU) nr 1285/2013 och (EU) nr 912/2010 och enligt beslut 541/2014/EU, som ska fortsätta att tillämpas på de berörda åtgärderna till dess att de avslutas. I synnerhet ska det konsortium som inrättats enligt artikel 7.3 i beslut 541/2014/EU tillhandahålla SST-tjänster till och med tre månader efter det att de ansvariga nationella enheterna undertecknat ett avtal om inrättande av det SST-partnerskap som anges i artikel 57.

2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits enligt förordningarna (EU) nr 377/2014 och (EU) nr 1285/2013 och beslut nr 541/2014/EU.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de nödvändiga kostnaderna för fullgörandet av målen i artikel 4 ▌, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 111

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

[Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

…,

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(4) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (EUT L 81, 21.3.2012, s. 7).

(7) Detta rådsbeslut kommer att följa av förslaget från den höga representanten om utvidgning av tillämpningsområdet för rådets beslut 2014/496/Gusp av den 22 juli 2014, som för närvarande är under förhandling.

(8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 1.

(9) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/224 av den 8 februari 2017 om fastställande av tekniska och operativa specifikationer som gör det möjligt för den kommersiella tjänst som erbjuds genom det system som upprättats enligt Galileoprogrammet att uppfylla de funktioner som avses i artikel 2.4 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 (EUT L 34, 9.2.2017, s. 36).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av Copernicusprogrammet och om upphävande av förordning (EU) nr 911/2010 (EUT L 122, 24.4.2014, s. 44).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 911/2010 av den 22 september 2010 om det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) och dess inledande driftsfas (2011–2013) (EUT L 276, 20.10.2010, s. 1).

(12) Meddelandet Artificiell intelligens för Europa (COM(2018)0237 final), meddelandet Mot ett gemensamt dataområde i EU (COM(2018)0232 final) samt förslaget till rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (COM(2018)0008 final).

(13) Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter.

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire).

(15) EUT L 175, 27.6.2013, s. 1.

(16) EUT L 309, 19.11.2013, s. 1.

(17) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/ pressdata/en/intm/146072.pdf

(18) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/ cms_data/docs/pressdata/en/intm/146072.pdf

(19) EUCO 217/13.

(20) EUT L 287, 4.11.2011, s. 1.

(21) Detta rådsbeslut kommer att följa av förslaget från den höga representanten om utvidgning av tillämpningsområdet för rådets beslut 2014/496/Gusp av den 22 juli 2014, som för närvarande är under förhandling.

(22) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.

(23) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/413 av den 18 mars 2016 om lokalisering av Galileosystemets markinfrastruktur och om åtgärder som krävs för driften samt om upphävande av genomförandebeslut 2012/117/EU (EUT L 74, 19.3.2016, s. 45).

(24) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1159/2013 av den 12 juli 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 911/2010 om det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) genom att fastställa registrerings- och licensvillkoren för GMES-användare och kriterier för begränsning av tillgången till särskilda GMES-data och information från GMES-tjänster (EUT L 309, 19.11.2013, s. 1).

(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(26) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.

(27) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(28) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(29) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(30) Ett uttalande av rådet och kommissionen om tillämpningen av artikel 107 avseende programmets säkerhetsaspekter bör fogas till förordningen och skulle kunna utformas som följer: ”Rådet och kommissionen framhåller att det, på grund av programmets känsliga säkerhetsaspekter och i enlighet med artiklarna 3.4 och 6.2 i förordning (EU) nr 182/2011, är utomordentligt viktigt att ordföranden för programkommittén när den sammanträder i sin säkerhetskonfiguration gör allt för att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén eller omprövningskommittén när den överväger att anta utkast till genomförandeakter om programmets säkerhetsaspekter.”

NYCKELINDIKATORER

Nyckelindikatorer ska strukturera övervakningen av hur programmet lyckats nå de mål som avses i artikel 4, i syfte att minimera administrativa bördor och kostnader.

I samband med årlig rapportering bör därför uppgifter samlas in för följande uppsättning nyckelindikatorer, för vilka genomförandedetaljer som t.ex. mått, siffror och tillhörande nominella värden och trösklar (inklusive kvantitativa och kvalitativa fall) enligt tillämpliga uppdragskrav och förväntade resultat ska fastställas i de avtal som upprättas med anförtrodda enheter.

Särskilt mål enligt artikel 4.2 a:

Indikator 1: Noggrannheten i tjänster för navigering och tidsbestämning som tillhandahålls av Galileo och Egnos separat.

Indikator 2: Tillgängligheten och kontinuiteten i tjänster som tillhandahålls av Galileo och Egnos separat.

Indikator 3: Egnostjänsternas geografiska täckning och antal offentliggjorda Egnosrutiner (både APV-I och LPV-200).

Indikator 4: Användarnöjdheten i EU med Galileo- och Egnostjänster.

Indikator 5: Andel Galileo- och Egnoskompatibla mottagare på marknaden för GNSS/SBAS-mottagare (globala system för satellitnavigering/satellitbaserade stödsystem) i världen och i EU.

Särskilt mål enligt artikel 4.2 b:

Indikator 1: Antal EU-användare av Copernicustjänster, Copernicusdata och data- och informationsåtkomstsystem (Dias), om möjligt med information om t.ex. typ av användare, geografisk fördelning och verksamhetssektor.

Indikator 1a: I förekommande fall antal begärda och/eller utförda aktiveringar av Copernicustjänster.

Indikator 1b: Användarnöjdheten i EU med Copernicustjänster och Dias.

Indikator 1c: Tillförlitligheten, tillgängligheten och kontinuiteten i Copernicustjänster och Copernicus dataström.

Indikator 2: Antal nya informationsprodukter som tillhandahållits i portföljen för varje Copernicustjänst.

Indikator 3: Datamängd som genererats av Sentinels.

Särskilt mål enligt artikel 4.2 c:

Indikator 1: Antal användare av SSA-komponenter, om möjligt med information om t.ex. typ av användare, geografisk fördelning och verksamhetssektor.

Indikator 2: Tjänsternas tillgänglighet.

Särskilt mål enligt artikel 4.2 d:

Indikator 1: Antal EU-användare av Govsatcom, om möjligt med information om t.ex. typ av användare, geografisk fördelning och verksamhetssektor.

Indikator 2: Tjänsternas tillgänglighet.

Särskilt mål enligt artikel 4.2 e:

Indikator 1: Antal uppskjutningar för programmet (inklusive antal per typ av bärraket).

Särskilt mål enligt artikel 4.2 f:

Indikator 1: Antal rymdnav i unionen och deras placering.

Indikator 2: EU-etablerade små och medelstora företags andel av det sammanlagda värdet på kontrakt som rör programmet.

Den utvärdering som avses i artikel 102 ska beakta ytterligare element, såsom

a)	konkurrenternas resultat inom navigering och jordobservation,

b)	Galileo- och Egnostjänsternas användarspridning,

c)	Egnostjänsternas integritet,

d)	spridning av Copernicustjänster bland Copernicus kärnanvändare,

e)	antal politikområden på unions- och medlemsstatsnivå som utnyttjar eller drar nytta av Copernicus,

f)	analys av SST-komponentens självständighet och av EU:s grad av oberoende inom detta område,

g)	aktuellt läge när det gäller nätverkssamarbete kring verksamhet som avser jordnära föremål,

h)	bedömning av Govsatcoms kapacitet i förhållande till användarbehoven enligt artiklarna 68 och 69,

i)	användarnöjdheten med SSA- och Govsatcomtjänster,

j)	Ariane- och Vegauppskjutningars sammanlagda marknadsandel på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter,

k)	utvecklingen inom sektorer i senare led, mätt efter antalet nya företag som använder EU:s rymdrelaterade data, uppgifter och tjänster, arbetstillfällen som skapats samt omsättning per medlemsstat, när sådana uppgifter finns, även genom användning av tillgängliga Eurostatundersökningar,

l)	utvecklingen inom rymdsektorer i tidigare led i EU, mätt efter antalet arbetstillfällen som skapats och omsättning per medlemsstat samt den europeiska rymdindustrins globala marknadsandel, när sådana uppgifter finns, även genom användning av tillgängliga Eurostatundersökningar.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/424

P8_TA(2019)0403

Programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434 – C8–0256/2018 – 2018/0227(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/50)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0434),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och artiklarna 172 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0256/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet av utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning, och även yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för rättsliga frågor samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0408/2018),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 292.

(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 272.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0521).

P8_TC1-COD(2018)0227

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 172 and 173.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i {referens att uppdatera enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (4)}, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/ 1046 (5) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. Där fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(3)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (6), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (7), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (8) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (9) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (10). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(4)

I enlighet med {uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 88 i rådets beslut / /EU (11)} bör personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) kunna få finansiering i enlighet med programmets regler och mål och eventuella ordningar tillämpliga på den medlemsstat till vilken det utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. Deras faktiska deltagande i programmet bör övervakas och utvärderas regelbundet av kommissionen.

(5)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (12) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, som är kopplad till befintliga behov och som överensstämmer med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (13), samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna , och med beaktande av befintliga ramar för mätning och riktmärkning på det digitala området . Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara kvantitativa och kvalitativa indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av programmets konsekvenser i praktiken.

(5a)	Programmet bör säkerställa största möjliga insyn och ansvarsskyldighet när det gäller innovativa finansiella instrument och mekanismer som inbegriper unionens budget, särskilt vad avser deras bidrag, både när det gäller ursprungliga förväntningar och slutresultat i fråga om att uppnå unionens mål.

(6)

Vid det digitala toppmötet i Tallinn (14) i september 2017 och i Europeiska rådets slutsatser (15) av den 19 oktober 2017 framhölls att Europa måste investera i ▌våra ekonomier och ta itu med kompetensunderskottet för att upprätthålla och förbättra Europas konkurrenskraft och innovation , vår livskvalitet och sociala struktur. Europeiska rådet konstaterade att den digitala omvandlingen erbjuder enorma möjligheter till innovation, tillväxt och sysselsättning och kommer att bidra till vår globala konkurrenskraft och öka den kreativa och kulturella mångfalden. För att kunna ta till vara dessa möjligheter krävs en gemensam ansträngning för att möta ▌de utmaningar som den digitala omvandlingen medför samt en översyn av de politikområden som påverkas av digitaliseringen.

(6a)	Ett lyckat genomförande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, Wif4EU och den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation kommer att gynna byggandet av en stark europeisk digital ekonomi och ett starkt europeiskt samhälle.

(7)

Europeiska rådet slog i synnerhet fast att unionen behöver en handlingsberedskap när det gäller att reagera på nya utvecklingstrender: Detta innefattar sådana frågor som artificiell intelligens ▌, med samtidigt säkerställande av dataskydd i full överensstämmelse med förordning (EU) 2016/679 , digitala rättigheter , grundläggande rättigheter och etiska normer på hög nivå. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en europeisk strategi för artificiell intelligens senast i början av 2018 och uppmanade kommissionen att lägga fram de initiativ som krävs för att stärka ramvillkoren i syfte att göra det möjligt för EU att utforska nya marknader genom riskbaserade radikala innovationer och på nytt bekräfta den europeiska industrins ledande roll.

(7c)

EU måste göra avgörande investeringar i sin framtid och bygga upp en strategisk digital kapacitet för att kunna dra fördel av den digitala revolutionen. En omfattande budget (på minst 9,2 miljarder EUR) måste säkerställas på EU-nivå för detta ändamål, och den måste kompletteras med betydande investeringar på nationell och regional nivå genom en förbindelse med struktur- och sammanhållningsfonderna som stämmer överens med och kompletterar dem.

(8)

Ett av de alternativ för nästa budgetram som beskrivs i kommissionens meddelande En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (16) är ett program för Europas digitala omvandling som syftar till ”smart tillväxt inom bl.a. datainfrastruktur, uppkopplingar och it-säkerhet. Det skulle säkra EU:s ledarskap inom superdatorer, nästa generations internet, artificiell intelligens, robotteknik och stordata. Det skulle också stärka det europeiska näringslivets konkurrensläge i hela den digitala ekonomin. Slutligen skulle det bidra betydligt till att överbrygga och täppa till kompetensgapet i EU så att de europeiska medborgarna har den kompetens, de färdigheter och den kunskap som krävs för att möta den digitala omvandlingen .”

(9)	Meddelandet Mot ett gemensamt dataområde i EU (17) behandlar den nya åtgärd som ska vidtas som ett viktigt steg mot ett gemensamt dataområde i EU – ett sömlöst digitalt område av en skala som kommer att möjliggöra utvecklingen och innovationen inom nya databaserade produkter och tjänster.

(10)

Programmets allmänna syfte bör vara att stödja industrins digitala omvandling och främja ett bättre utnyttjande av den industriella potentialen i strategierna för innovation, forskning och teknisk utveckling, till gagn för företag och medborgare i hela unionen , inklusive de yttersta randområdena och de ekonomiskt missgynnade områdena . Programmet bör struktureras kring fem specifika mål som motsvarar centrala politikområden, nämligen högpresterande datorsystem ▌, artificiell intelligens, cybersäkerhet, avancerad digital kompetens samt utbyggnad, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet. Inom alla dessa områden bör programmet också syfta till att en mer enhetlig politik på unionsnivå och i medlemsstaterna och regionerna och föra samman privata och industriella medel för att öka investeringarna och utveckla mer synergieffekter. Vidare bör programmet stärka unionens konkurrenskraft och dess ekonomis motståndskraft.

(10a)

De särskilda målen är åtskilda men är ändå beroende av varandra. Exempelvis behövs cybersäkerhet för att den artificiella intelligensen ska vara tillförlitlig, högpresterande datorsystem kommer att vara avgörande som stöd för lärande i ett AI-perspektiv och alla tre kapaciteterna kräver avancerade digitala färdigheter. Även om de individuella åtgärderna i detta program kan höra till ett enskilt särskilt mål, bör målen inte betraktas som separata, utan som kärnan i ett sammanhängande paket.

(10b)

Det är nödvändigt att prioritera stöd till små och medelstora företag som har för avsikt att utnyttja den digitala omvandlingen i sina produktionsprocesser. Detta kommer att göra det möjligt för små och medelstora företag att bidra till den ekonomiska tillväxten i EU genom ett effektivt resursutnyttjande.

(11)

Europeiska digitala innovationsknutpunkter kommer att ha en central roll i programgenomförandet. De kommer att främja ett brett införande av avancerad digital teknik i näringslivet, i synnerhet i små och medelstora företag samt enheter som har upp till 3 000 anställda och som inte är små och medelstora företag (midcap-företag), hos offentliga organ och i den akademiska världen. I syfte att klargöra skillnaden mellan digitala innovationsknutpunkter som uppfyller kriterierna för stödberättigande i detta program och digitala innovationsknutpunkter som inrättas i enlighet med meddelandet om digitalisering av den europeiska industrin (COM(2016)0180) och som finansieras genom andra källor, bör digitala innovationsknutpunkter som finansieras genom detta program kallas europeiska digitala innovationsknutpunkter. De europeiska digitala innovationsknutpunkterna bör fungera tillsammans som ett decentraliserat nätverk. De tjänar som åtkomstpunkter för den senaste digitala kapaciteten, inklusive högpresterande datorsystem (HPC), artificiell intelligens och cybersäkerhet, liksom annan befintlig innovativ teknik, såsom viktig möjliggörande teknik, som även finns tillgänglig i s.k. fablabs och citylabs. De bör fungera som enda kontaktpunkt för åtkomst till prövad och validerad teknik och bör främja öppen innovation. De kommer även att tillhandahålla stöd på området avancerad digital kompetens (t.ex. genom samordning med utbildningsanordnare i syfte att tillhandahålla kortare utbildningar för arbetstagare och praktiktjänstgöringar för studerande) . Nätverket av europeiska digitala innovationsknutpunkter bör säkerställa en bred geografisk täckning i Europa (18) och också bidra till att få med de yttersta randområdena i den digitala inre marknaden.

(11a)

Under programmets första år bör ett inledande nätverk av europeiska digitala innovationsknutpunkter inrättas genom ett öppet och konkurrensutsatt förfarande och utgående från enheter som utses av medlemsstaterna. För detta syfte bör medlemsstaterna ha frihet att föreslå kandidater i enlighet med sina nationella förfaranden och administrativa och institutionella strukturer, varvid kommissionen bör fästa yttersta vikt vid varje medlemsstats yttrande innan en europeisk digital innovationsknutpunkt väljs ut på dess territorium. Enheter som redan utför funktioner i egenskap av digitala innovationsknutpunkter inom ramen för initiativet för digitalisering av den europeiska industrin får, efter det konkurrensbaserade och öppna förfarandet, utses till kandidater av medlemsstaterna. Kommissionen får ta hjälp av oberoende externa experter i urvalsprocessen. Kommissionen och medlemsstaterna bör undvika onödiga överlappningar av befogenheter och funktioner på nationell nivå och EU-nivå. Det bör därför finnas tillräcklig flexibilitet när de ska utse knutpunkter och besluta om deras verksamhet och sammansättning. För att kunna säkerställa både en bred geografisk täckning över hela Europa och en jämn teknisk eller sektorsmässig täckning kan nätverket utvidgas ytterligare genom ett öppet och konkurrensbaserat förfarande.

(11b)

De europeiska digitala innovationsknutpunkterna bör utveckla lämpliga synergier med digitala innovationsknutpunkter som finansieras via Horisont Europa eller andra forsknings- och utvecklingsprogram, Europeiska institutet för innovation och teknik, särskilt EIT Digital men även med etablerade nätverk såsom Enterprise Europe Network och EU:s investeringsknutpunkter.

(11c)

Europeiska digitala innovationsknutpunkter bör bidra till att föra samman industri, näringsliv och förvaltningar i behov av nya tekniska lösningar med företag, särskilt uppstartsföretag och små och medelstora företag, som har marknadsfärdiga lösningar.

(11d)

Ett konsortium av rättsliga enheter får väljas ut till europeisk digital innovationsknutpunkt i enlighet med bestämmelsen i artikel 197.2 c i budgetförordningen, enligt vilken enheter som inte har någon rättskapacitet enligt tillämplig nationell rätt får delta i en ansökningsomgång, under förutsättning att deras företrädare har förmåga att ingå rättsliga förpliktelser på deras vägnar och att enheterna lämnar garantier till skydd för unionens ekonomiska intressen som är likvärdiga de garantier en juridisk person kan ge.

(11e)

Europeiska digitala innovationsknutpunkter bör få ta emot bidrag från medlemsstater, deltagande tredjeländer eller offentliga myndigheter i dessa, bidrag från internationella organ eller institutioner, bidrag från den privata sektorn, i synnerhet från medlemmar i, andelsägare i eller partner till europeiska digitala innovationsknutpunkter, inkomster från de europeiska digitala innovationsknutpunkternas egna tillgångar och verksamheter, legat, donationer och bidrag från enskilda personer eller finansiering bland annat i form av bidrag från programmet och andra unionsprogram.

(12)

Programmet bör genomföras genom projekt som stärker väsentlig digital kapacitet och en bred användning av sådan. Detta bör innefatta samfinansiering med medlemsstaterna och, vid behov, den privata sektorn. Samfinansieringsnivån bör fastställas i arbetsprogrammet. Endast i undantagsfall får unionsfinansieringen täcka 100 % av de stödberättigande kostnaderna. För detta krävs i synnerhet att man uppnår en kritisk massa i upphandling för att få mer valuta för pengarna och garantera att leverantörerna i Europa ligger kvar i framkanten av den tekniska utvecklingen.

(13)	De politiska målen för detta program kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier ▌inom ramen för fonden InvestEU.

(14)

Programmets åtgärder bör användas för att ytterligare förbättra unionens digitala kapacitet och för att åtgärda marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan överlappningar eller undanträngning av privat finansiering. Den ska också ha ett klart europeiskt mervärde.

(15)

För att uppnå maximal flexibilitet under hela programmets löptid och få de olika delarna att samverka får de särskilda målen genomföras genom samtliga instrument som finns tillgängliga inom budgetförordningen. De genomförandemekanismer som bör användas är direkt förvaltning och indirekt förvaltning när unionsfinansieringen bör kombineras med andra finansieringskällor eller när gemensamt styrda strukturer krävs för genomförandet. Vidare får kommissionen, i syfte att tillgodose ny utveckling och nya behov, t.ex. ny teknik, inom ramen för det årliga budgetförfarandet och i enlighet med budgetförordningen föreslå en avvikelse från de vägledande belopp som fastställs i denna förordning.

(15a)

I syfte att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder och verksamheter som genomförs inom ramen för programmet har ett europeiskt mervärde och kompletterar medlemsstaternas verksamhet; samtidigt bör samstämmighet, komplementaritet och synergieffekter eftersträvas med finansieringsprogram som stöder politikområden med nära kopplingar till varandra. För direkt och indirekt förvaltade åtgärder innefattar de relevanta arbetsprogrammen ett verktyg för att säkerställa samstämmighet, men samarbete mellan kommissionen och de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna bör upprättas för att även säkerställa samstämmighet och komplementaritet mellan direkt eller indirekt förvaltade medel och medel med delad förvaltning.

(16)

Kapacitet för högpresterande datorsystem och tillhörande databehandlingskapacitet i unionen bör möjliggöra en mer omfattande användning av högpresterande datorsystem inom näringslivet och, mer generellt, inom områden av allmänt intresse, så att man kan gripa de unika möjligheter som superdatorer erbjuder samhället på områdena hälsa, miljö och säkerhet samt företagens konkurrenskraft, i synnerhet de små och medelstora företagen. Tack vare superdatorer i världsklass kommer unionen att säkra sitt försörjningssystem och bidra till utbyggnaden av tjänster för simulering, visualisering och prototyper, samtidigt som det säkerställs att det högpresterande datorsystemet är förenligt med unionens värderingar och principer.

(17)

Både rådet (19) och Europaparlamentet (20) har uttryckt sitt stöd för unionens insatser på detta område. Åren 2017 –2018 undertecknade också 19 medlemsstater EuroHPC-förklaringen (21), en överenskommelse mellan flera regeringar om att samarbeta med kommissionen för att bygga och använda HPC- och datainfrastrukturer i Europa som baseras på den senaste tekniken och är tillgängliga i hela unionen för partner från forskarvärlden, offentliga sektorn och privata sektorn.

(18)

För det särskilda målet avseende högpresterande datorsystem anses ett gemensamt företag vara den lämpligaste genomförandemekanismen, i synnerhet för att på unionsnivå och på nationell nivå samordna strategier och investeringar i HPC-infrastruktur och forskning och utveckling (FoU) samt föra samman offentlig och privat finansiering, och skydda unionens ekonomiska och strategiska intressen (22). Kompetenscentrum för högpresterande datorsystem i medlemsstaterna , enligt definitionen i artikel 2.4 i rådets förordning (EU) 2018/1488, kommer också att tillhandahålla högpresterande datortjänster för näringslivet, däribland små och medelstora företag och uppstartsföretag, den akademiska världen och offentliga förvaltningar.

(19)

Utveckling av kapacitet för artificiell intelligens är en viktig motor för den digitala omvandlingen av industrin , tjänstesektorn och även den offentliga sektorn. Allt mer autonoma robotar används i fabriker, djuphavstillämpningar, hushåll, städer och sjukhus. Kommersiella plattformar för artificiell intelligens har gått från tester till faktiska tillämpningar på miljö- och hälsoområdet; alla större fordonstillverkare håller på att utveckla självkörande bilar, och maskininlärningsteknik är central för alla viktiga webbplattformar och stordatatillämpningar. Det är avgörande för Europa att förena sina krafter på alla nivåer för att kunna vara konkurrenskraftigt på ett internationellt plan. Medlemsstaterna har erkänt detta genom konkreta åtaganden för samarbete i en samordnad handlingsplan.

(19a)

Algoritmbibliotek kan täcka en bred uppsättning av algoritmer, såväl enkla lösningar såsom klassificeringsalgoritmer, algoritmer för neurala nätverk och planerings- eller resonemangsalgoritmer som mer komplicerade lösningar såsom algoritmer för röstigenkänning, navigationsalgoritmer inbäddade i autonoma anordningar såsom obemannade luftfartyg och självkörande bilar och robotar med inbyggda AI-algoritmer som kan interagera med och anpassa sig till sin miljö. Algoritmbibliotek bör vara lättillgängliga för alla på grundval av rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.

(19b)

I sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin påpekar Europaparlamentet språkbarriärernas inverkan på industrin och dess digitalisering. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att utveckla storskalig språkteknik baserad på artificiell intelligens, såsom automatisk översättning, taligenkänning, textanalys med stordatateknik, dialogsystem och frågebesvarande system, för att bevara den språkliga mångfalden, säkerställa delaktighet och möjliggöra kommunikation mellan människa och människa och mellan människa och maskin.

(19c)

Produkter och tjänster som bygger på artificiell intelligens bör vara användarvänliga och automatiskt stämma överens med lagen samt ge konsumenter fler valmöjligheter och mer information, i synnerhet om produkternas och tjänsternas kvalitet.

(20)	Tillgången till storskaliga dataset och test- och experimentanläggningar har stor betydelse för utvecklingen av artificiell intelligens , inbegripet språkteknik .

(21)

I sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin (23) lyfte Europaparlamentet fram betydelsen av en gemensam europeisk strategi för cybersäkerhet, och konstaterade att medvetenheten måste öka och att resiliens på cyberområdet är ett mycket viktigt ansvarsområde för företagsledare och näringslivets säkerhetsansvariga på nationell och europeisk nivå , liksom tillämpning av inbyggd säkerhet och inbyggt integritetsskydd .

(22)

Cybersäkerheten är en utmaning för hela unionen som man inte kan ▌hantera endast med hjälp av ▌nationella initiativ. Den europeiska cybersäkerhetskapaciteten bör stärkas för att förse Europa med den kapacitet som är nödvändig för att skydda ▌medborgare , offentliga förvaltningar och företag mot cyberhot. Konsumenterna bör också skyddas när de använder uppkopplade produkter, som kan hackas och därmed undergräva deras säkerhet. Detta arbete bör göras tillsammans med medlemsstaterna och den privata sektorn genom att utveckling och säkerställande av samordning mellan projekt som stärker den europeiska cybersäkerhetskapaciteten och säkerställer ett omfattande införande av de senaste cybersäkerhetslösningarna i hela ekonomin, liksom genom sammanförande av de kompetenser som finns på området för att säkra en kritisk massa och spetskompetens.

(23)

I september 2017 lade kommissionen fram ett paket med initiativ (24) för en heltäckande unionsstrategi för cybersäkerhet, i syfte att stärka den europeiska kapaciteten för att hantera cyberattacker och cyberhot samt stärka den tekniska och industriella kapaciteten på detta område. Det omfattar förordningen om EU:s cybersäkerhetsbyrå (Enisa), och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (”cybersäkerhetsakten”).

(24)

Förtroende är en förutsättning för en fungerande digital inre marknad. Cybersäkerhetsteknik, såsom digitala identiteter, kryptografi eller intrångsdetektion, och denna tekniks tillämpning på sådana områden som finans, industri 4.0, energi, transport, hälso- och sjukvård eller e-förvaltning, är nödvändig för att skydda säkerheten och förtroendet för de aktiviteter och transaktioner online som utförs av både medborgare, offentliga förvaltningar och företag.

(25)

I sina slutsatser av den 19 oktober 2017 betonade Europeiska rådet att unionen, för att lyckas bygga upp ett digitalt Europa, framför allt behöver arbetsmarknader och utbildnings- och fortbildningssystem som är anpassade till den digitala tidsåldern och att det behövs investeringar i digital kompetens, för att ge alla européer egenmakt och möjligheter.

(26)

I Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2017 uppmanades medlemsstaterna, rådet och kommissionen att gå vidare med agendan från det sociala toppmötet i Göteborg i november 2017 i fråga om utbildning och fortbildning, inklusive den europeiska pelaren för sociala rättigheter samt utbildning och genomförandet av den nya kompetensagendan för Europa. Europeiska rådet uppmanade också kommissionen, rådet och medlemsstaterna att undersöka möjliga åtgärder avseende kompetensutmaningarna i samband med digitalisering, cybersäkerhet, mediekompetens och artificiell intelligens samt behovet av en inkluderande utbildningsstrategi som är innovationsdriven och baserad på livslångt lärande. Som svar lade kommissionen den 17 januari 2018 fram ett första åtgärdspaket som behandlade nyckelkompetenser, digitala färdigheter (25), gemensamma värderingar och inkluderande utbildning. I maj 2018 inleddes ett andra paket av åtgärder för att fram till 2025 skapa ett europeiskt område för utbildning, vilket också understryker hur centrala digitala färdigheter är.

(26a)

Mediekompetens omfattar de grundläggande kompetenser (kunskap, färdigheter och attityder) som möjliggör för medborgare att ta del av medier och andra informationskällor effektivt och att utveckla färdigheter för kritiskt tänkande och livslångt lärande med målet att som medborgare leva ett aktivt samhällsliv.

(26b)

Med tanke på behovet av ett helhetsperspektiv bör programmet även ta hänsyn till områdena delaktighet, kvalifikationer, utbildning och specialisering, som tillsammans med avancerad digital kompetens är avgörande för att skapa mervärde i kunskapssamhället.

(27)

I sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin (26) fastställde Europaparlamentet att utbildning och livslångt lärande utgör hörnstenen för den sociala sammanhållningen i ett digitalt samhälle. Det efterlyste även att jämställdhetsperspektivet skulle införlivas i alla digitala initiativ och betonade att könsklyftan inom IKT-sektorn måste åtgärdas, eftersom detta är utslagsgivande för EU:s långsiktiga tillväxt och välstånd.

(28)

Den avancerade digitala teknik som stöds genom detta program, såsom högpresterande datorsystem, cybersäkerhet och artificiell intelligens, har nu blivit tillräckligt mogen för att lämna forskningsnivån och kan börja införas, användas och skalas upp på unionsnivå. Införandet av denna teknik förutsätter unionsåtgärder, och samma sak gäller kompetensdimensionen. Utbildningsmöjligheterna avseende avancerade digitala färdigheter , inklusive dataskyddskompetens, behöver utökas och finnas tillgängliga i hela EU. Annars undergrävs det smidiga införandet av avancerad digital teknik och begränsas unionsekonomins allmänna konkurrenskraft. De åtgärder som stöds genom detta program kompletterar de åtgärder som stöds av programmen ESF, Eruf , Erasmus+ och Horisont Europa. De kommer att inriktas på arbetskraften i såväl privat som offentlig sektor, i synnerhet IKT-personal och annan personal på närliggande områden, och även på studenter. Dessa kategorier inkluderar praktikanter och utbildare. Med arbetskraft avses den ekonomiskt aktiva delen av befolkningen, som inbegriper såväl sysselsatta (arbetstagare och egenföretagare) som arbetslösa.

(29)

Moderniseringen av offentliga förvaltningar och tjänster med hjälp av digital teknik är viktig för att minska det administrativa krånglet för ▌medborgarna ▌genom att göra deras myndighetskontakter snabbare, mer användarvänliga och mindre kostsamma och genom att förbättra effektiviteten , transparensen och kvaliteten på tjänsterna för medborgare och företag och samtidigt effektivisera de offentliga utgifterna . Eftersom ett antal tjänster av allmänt intresse nu har en europeisk dimension bör stödet till genomförandet och användningen på unionsnivå säkerställa att medborgarna och företagen kan dra nytta av flerspråkiga digitala tjänster av hög kvalitet i hela Europa. Unionsstöd inom detta område förväntas dessutom uppmuntra till vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

(29a)

Digitaliseringen kan underlätta och förbättra obehindrad tillgänglighet för alla, däribland äldre, personer med nedsatt rörlighet eller en funktionsnedsättning och personer i avlägsna områden eller på landsbygden.

30)

Den digitala omvandlingen av sådana områden av allmänt intresse som hälso- och sjukvård (27), mobilitet, rättsliga frågor, jord- och miljöövervakning, säkerhet, minskning av koldioxidutsläppen, energiinfrastruktur, utbildning och kultur förutsätter en fortsättning på och utbyggnad av infrastrukturer för digitala tjänster som möjliggör ett säkert datautbyte över gränser och främjar nationell utveckling. En samordning enligt denna förordning är bästa sättet att frigöra potentialen för synergieffekter.

(30a)

Införandet av den nödvändiga digitala tekniken, i synnerhet inom ramen för de särskilda målen för högpresterande datorsystem, artificiell intelligens samt cybersäkerhet och förtroende, är mycket viktigt för att fördelarna med den digitala omvandlingen ska kunna tillvaratas, och denna teknik kan kompletteras av annan spetsteknologi och framtidsteknik, såsom distribuerade liggare (t.ex. blockkedjeteknik).

(30b)

Den digitala omvandlingen bör göra det möjligt för EU:s medborgare att få åtkomst till, använda och hantera sina personuppgifter på ett säkert sätt över gränserna, oavsett var de själva befinner sig eller var uppgifterna är lagrade.

(31)

Ministerrådets fastslog i sin Tallinförklaring av den 6 oktober 2017 att den digitala utvecklingen håller på att omvandla våra samhällen och ekonomier i grunden och innebär utmaningar för effektiviteten i tidigare politiska strategier inom många olika områden samt de offentliga förvaltningarnas roll och funktion rent allmänt. Det är vår plikt att förutse och hantera dessa utmaningar för att tillgodose medborgarnas och företagens behov och förväntningar.

(32)

Moderniseringen av de europeiska offentliga förvaltningarna är en av de viktigaste prioriteringarna för ett framgångsrikt genomförande av strategin för en digital inre marknad. Halvtidsutvärderingen av strategin visade att omvandlingen av offentliga förvaltningar behövde stärkas och att medborgarnas tillgång till lättåtkomliga, förtroendeskapande och sömlösa offentliga tjänster måste säkerställas.

(33)

Den årliga tillväxtöversikt som kommissionen offentliggjorde 2017 (28) visar att de europeiska offentliga förvaltningarnas kvalitet har en direkt inverkan på den ekonomiska miljön och därmed är en central faktor när det gäller att stimulera produktivitet, konkurrenskraft, ekonomiskt samarbete, hållbar tillväxt, sysselsättning och högkvalitativa arbetstillfällen . Effektiva och öppna offentliga förvaltningar och verkningsfulla rättsväsenden är i synnerhet nödvändiga för att underbygga den ekonomiska tillväxten och tillhandahålla högkvalitativa tjänster för företag och allmänhet.

(34)

Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster rör alla förvaltningsnivåer: Unionsnivå, nationellt, regionalt och lokalt. Förutom att undanröja hinder för en fungerande inre marknad främjar interoperabilitet, gränsöverskridande samarbete, främjande av europeiska standarder, ett framgångsrikt genomförande av politiska strategier och erbjuder en stor potential för att motverka gränsöverskridande elektroniska hinder, vilket ytterligare säkrar framväxten av nya gemensamma offentliga tjänster på unionsnivå, eller konsolideringen av utvecklingen av sådana. För att eliminera fragmenteringen av europeiska tjänster till stöd för de grundläggande friheterna och ett operativt ömsesidigt erkännande inom EU bör man främja ett sektorsövergripande och gränsöverskridande helhetsgrepp när det gäller interoperabilitet, på det sätt som är mest effektivt och bäst anpassat till slutanvändarnas behov. Detta innebär att interoperabilitet ska tolkas i vid mening och omfattar både tekniska och rättsliga nivåer och policyelement på området. Följaktligen skulle berörda aktiviteter sträcka sig längre än till den vanliga livscykeln för lösningar och omfatta alla interventionselement som stöder de ramvillkor som är nödvändiga för varaktig allmän interoperabilitet. Programmet bör också underlätta korsbefruktning mellan de olika nationella initiativen, vilket leder till utveckling av det digitala samhället.

(34a)

Programmet bör därför uppmuntra lösningar med öppen källkod, för att möjliggöra återanvändning, öka förtroendet och garantera öppenheten. Det kommer att få positiva effekter på hållbarheten hos finansierade projekt.

(35)	Den budget som avsätts för särskilda aktiviteter förbundna med genomförandet av interoperabilitetsramen och interoperabiliteten för utvecklade lösningar är 194 miljoner EUR.

(36)	Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin (29) betonar betydelsen av att frigöra tillräckliga offentliga och privata medel för digitaliseringen av den europeiska industrin.

(37)

I april 2016 antog kommissionen initiativet för digitalisering av den europeiska industrin för att ”se till att alla industrier i Europa, oavsett sektor, oavsett lokalisering och oavsett storlek kan dra nytta av alla fördelar som digital innovation erbjuder”. Detta är av särskild betydelse för små och medelstora företag i den kulturella och kreativa sektorn.

(38)

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnade meddelandet Digitalisering av den europeiska industrin och såg det, tillsammans med följedokumenten, som ”ett första steg mot ett brett europeiskt arbetsprogram som ska genomföras i nära samarbete mellan samtliga berörda offentliga och privata parter” (30).

(39)

För att uppnå målen bör man mobilisera hävstångspotentialen hos kompletterande teknik på nät- och datorområdet, i enlighet med meddelandet Digitalisering av den europeiska industrin (31), där det konstateras att ”tillgång till nätverk och molninfrastruktur i världsklass” är en nödvändig komponent för digitaliseringen av industrin.

(40)

Förordning (EU) 2016/679 , som föreskriver en enda uppsättning bestämmelser som är direkt tillämpliga i medlemsstaternas rättsordningar , garanterar det fria flödet för personuppgifter mellan EU:s medlemsstater och stärker förtroendet och säkerheten för enskilda, två saker som är nödvändiga för en fungerande digital inre marknad. Alla åtgärder som vidtas inom detta program bör därför, när de innefattar behandling av personuppgifter, främja tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 , t.ex. på området artificiell intelligens och blockkedjeteknik, De bör främja utvecklingen av digital teknik som uppfyller kraven på ”inbyggt uppgiftsskydd och uppgiftsskydd som standard”.

(41)

Programmet bör genomföras helt i enlighet med den internationella ramen och EU-ramen för skydd och kontroll av efterlevnaden av immateriella rättigheter. Ett effektivt skydd av immateriella rättigheter har stor betydelse för innovation och är därmed nödvändigt för ett effektivt genomförande av detta program.

(42)

De organ som genomför programmet bör efterleva de bestämmelser som gäller för unionens institutioner och den nationella lagstiftning som rör hantering av information, i synnerhet känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. För särskilt mål 3 kan det av säkerhetsskäl krävas att enheter som kontrolleras från tredjeländer utesluts från ansökningsomgångar och anbudsinfordringar inom ramen för detta program. I undantagsfall kan en sådan uteslutning också krävas i samband med de särskilda målen 1 och 2. Säkerhetsskälen för en sådan uteslutning bör vara proportionerliga och vederbörligen motiverade med hänvisning till de risker som dessa enheter skulle utgöra om de inte uteslöts.

(43)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden för att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, bör detta program bidra till att integrera klimatåtgärder i alla politikområden och till uppnåendet av det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen (32). De berörda åtgärderna bör identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

▌

(45)

Arbetsprogram bör antas så att programmålen uppnås i enlighet med unionens och medlemsstaternas prioriteringar, samtidigt som konsekvens, transparens och kontinuitet säkerställs vad gäller unionens och medlemsstaternas gemensamma åtgärder. Arbetsprogrammen bör i princip antas vartannat år, eller, om det är motiverat mot bakgrund av de behov som genomförandet av programmet avser, på årsbasis . Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av de särskilda målen för åtgärderna och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(46)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II för att se över och/eller komplettera indikatorerna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)

Denna förordning är i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet de som avses i artiklarna [8], [11], [16], [21], [35], [38] och [47] vad gäller skydd av personuppgifter, yttrandefrihet och informationsfrihet, näringsfrihet, förbud mot diskriminering, hälso- och sjukvård, konsumentskydd och rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. Medlemsstaternas domstolar bör tillämpa denna förordning på ett sätt som är förenligt med dessa rättigheter och principer.

▌

(49)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas programmet för ett digitalt Europa (nedan kallat programmet).

Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU-budgeten sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

rättslig enhet: fysisk eller juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har rättskapacitet och som i eget namn kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som saknar rättskapacitet i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen.

c)	tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

d)	associerat land: ett tredjeland som är part i ett avtal med unionen vilket tillåter dess deltagande i programmet i enlighet med artikel [10].

da)	internationell organisation av europeiskt intresse: en internationell organisation där en majoritet av medlemmarna är medlemsstater eller vars huvudkontor ligger i en medlemsstat.

europeisk digital innovationsknutpunkt: rättslig enhet som ▌väljs ut i enlighet med artikel 16 för att fullgöra uppgifterna inom ramen för programmet, i synnerhet direkt tillhandahålla , eller säkerställa tillgång till, teknisk expertis och experimentanläggningar, såsom utrustning och programvaruverktyg för att främja företagens digitala omvandling , samt underlätta tillgång till finansiering . Europeiska digitala innovationsknutpunkter ska vara öppna för företag i alla former och storlekar, särskilt för små och medelstora företag, midcap-företag, expanderande företag och offentliga förvaltningar i hela unionen.

avancerade digitala färdigheter: de färdigheter och yrkes kompetenser som kräver kunskaper och erfarenheter som behövs för att förstå, utforma, utveckla, förvalta, testa, införa, använda och underhålla den teknik och de produkter och tjänster som stöds genom denna förordning i enlighet med artikel 3.2 a, b, c och e .

fa)	europeiskt partnerskap: ett initiativ enligt definitionen i [inför hänvisning till förordningen om inrättande av ramprogrammet Horisont Europa].

fb)	små och medelstora företag: mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

g)	cybersäkerhet: all verksamhet som är nödvändig för att skydda nät- och informationssystem, deras användare och berörda personer mot cyberhot.

h)	infrastrukturer för digitala tjänster: infrastrukturer som gör det möjligt att tillhandahålla nättjänster elektroniskt, vanligtvis via internet.

i)	spetskompetensstämpel: en certifierad märkning enligt definitionen i [inför hänvisning till förordningen om inrättande av ramprogrammet Horisont Europa].

Artikel 3

Programmets mål

1. Programmet har följande allmänna mål: att stödja och påskynda den digitala omvandlingen av ekonomi , näringsliv och samhälle i Europa , att se till att europeiska medborgare , offentliga förvaltningar och företag i hela unionen kan dra nytta av fördelarna samt att stärka Europas konkurrenskraft i den globala digitala ekonomin och samtidigt minska den digitala klyftan i hela unionen och stärka unionens strategiska oberoende. Detta kräver ett helhetsorienterat, sektorsövergripande och gränsöverskridande stöd samt ett starkare unionsbidrag. Programmet , som i tillämpliga fall genomförs i nära samordning med andra unionsfinansierade program, kommer att

a)	stärka och främja Europas kapacitet inom nyckelområden för digital teknik genom ett storskaligt införande, och

b)	bredda spridningen och genomslaget inom den privata sektorn och inom områden av allmänt intresse genom att där främja den digitala omvandlingen och säkerställa tillgång till digital teknik .

2. Programmet har följande fem sinsemellan sammanhängande särskilda mål:

a)	Särskilt mål nr 1: Högpresterande datorsystem.

b)	Särskilt mål nr 2: Artificiell intelligens.

c)	Särskilt mål nr 3: Cybersäkerhet och förtroende.

d)	Särskilt mål nr 4: Avancerade digitala färdigheter.

e)	Särskilt mål nr 5: Införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet.

Artikel 4

Högpresterande datorsystem

1. Finansiering från unionen inom särskilt mål 1, högpresterande datorsystem, ska fylla följande operativa syften:

Inrätta och på unionsnivå samordna och driva en integrerad efterfrågeinriktad och tillämpningsstyrd superdator- och datainfrastruktur i exaskala ▌ i unionen, vilken ska vara ▌lättillgänglig ▌för offentliga och privata användare , framför allt små och medelstora företag, oavsett i vilken medlemsstat de är belägna, och för forskningssyften , i enlighet med {förordningen om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem} .

Införa användarfärdig/operativ teknik som tagits fram genom forskning och innovation för att bygga upp ett integrerat ekosystem av högpresterande datorsystem i unionen, som omfattar olika aspekter av den vetenskapliga och industriella värdekedjan, inklusive hårdvara, programvara, tillämpningar, tjänster, sammankoppling och digitala färdigheter , med en hög nivå av säkerhet och uppgiftsskydd .

c)	Inrätta och driva en infrastruktur i post-exaskala ▌ , inklusive integrering med kvantdatorteknik och ▌forskningsinfrastrukturer för datorvetenskap. Uppmuntra utvecklingen inom unionen av den maskinvara och programvara som behövs för detta.

2. Åtgärderna inom ramen för särskilt mål nr 1 ska huvudsakligen genomföras genom det gemensamma företag som inrättats genom rådets förordning (EU) 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (33).

Artikel 5

Artificiell intelligens

1. Finansiering från unionen inom särskilt mål 2, artificiell intelligens, ska fylla följande operativa syften:

Bygga upp och stärka kärnkapaciteten för och kunskapen om artificiell intelligens i unionen, inklusive kvalitetsdataresurser och motsvarande utbytesmekanismer och algoritmbibliotek , samtidigt som en människocentrerad och inkluderande strategi säkerställs som respekterar europeiska värderingar .

I full enlighet med dataskyddslagstiftningen ska AI-baserade lösningar och data som görs tillgängliga respektera principen om integritetsskydd och inbyggd säkerhet.

Göra denna kapacitet tillgänglig för alla företag , i synnerhet små och medelstora företag och uppstartsföretag, civilsamhället, icke-vinstdrivande organisationer, forskningsinstitut, universitet och offentliga förvaltningar , för att maximera nyttan för det europeiska samhället och den europeiska ekonomin .

c)	Stärka, och bygga upp nätverk mellan, ▌test- och experimentanläggningar för artificiell intelligens i medlemsstaterna.

ca)

Utveckla och stärka kommersiella tillämpnings- och produktionssystem genom att underlätta integration av teknik i värdekedjor, utveckla innovativa affärsmodeller och förkorta tiden från innovation till industrialisering, samt främja spridningen av AI-baserade lösningar på områden av offentligt intresse och i samhället.

1b. Med hänsyn till bland annat rekommendationerna från högnivåexpertgruppen om artificiell intelligens ska kommissionen, i enlighet med relevant unionsrätt och internationell rätt samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, specificera de villkor som rör etiska frågor i arbetsprogrammen under särskilt mål 2. Ansökningsomgångarna eller bidragsavtalen ska innehålla relevanta villkor såsom de fastställs i arbetsprogram.

Kommissionen ska om så är lämpligt utföra etiska kontroller. Finansiering av åtgärder som inte överensstämmer med de villkor som rör etiska frågor får skjutas upp, avslutas eller sättas ned när som helst i enlighet med budgetförordningen.

1c. Åtgärderna inom ramen för detta särskilda mål ska genomföras främst genom direkt förvaltning.

De etiska och rättsliga krav som anges i denna artikel ska gälla för alla åtgärder inom ramen för särskilt mål 2 oavsett genomförandemetod.

Artikel 6

Cybersäkerhet och förtroende

1. Finansiering från unionen inom särskilt mål 3, cybersäkerhet och förtroende, ska fylla följande operativa syften:

Tillsammans med medlemsstaterna stödja uppbyggnaden och upphandlingen av avancerade utrustningar, verktyg och datainfrastrukturer för cybersäkerhet för att uppnå en gemensam hög cybersäkerhet på EU-nivå , i full enlighet med dataskyddslagstiftningen och de grundläggande rättigheterna, och samtidigt säkerställa EU:s strategiska oberoende .

b)	Stödja uppbyggnad och bästa användning av europeiska kunskaper, kapaciteter och färdigheter på cybersäkerhetsområdet , och dela och integrera bästa praxis.

c)	Säkerställa ett brett införande av de senaste cybersäkerhetslösningarna i hela ekonomin, med särskild uppmärksamhet på offentliga tjänster och viktiga ekonomiska aktörer, såsom små och medelstora företag.

Stärka kapaciteten i medlemsstaterna och den privata sektorn för att hjälpa dem uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen , inte minst genom åtgärder för att utveckla en cybersäkerhetskultur inom organisationerna.

da)

Öka motståndskraften mot cyberattacker, öka riskmedvetenheten och kunskaperna om grundläggande säkerhetsprocesser bland användare, särskilt offentliga inrättningar, små och medelstora företag och uppstartsföretag, säkerställa att företag har en grundläggande säkerhetsnivå, såsom totalsträckskryptering av data och kommunikations- och programvaruuppdateringar samt främja användningen av inbyggda säkerhetslösningar som standard och kunskap om grundläggande säkerhetsprocesser samt it-hygien.

1a. Åtgärderna inom särskilt mål 3, cybersäkerhet och förtroende, ska genomföras främst genom det europeiska forsknings- och kompetenscentrumet för cybersäkerhet och kompetensnätverket för cybersäkerhet, i enlighet med [Europaparlamentets och rådets förordning … (34)].

Artikel 7

Avancerade digitala färdigheter

1. Finansiering från unionen inom särskilt mål 4, avancerade digitala färdigheter, ska stödja utvecklingen av avancerade digitala färdigheter inom områden som omfattas av detta program och därigenom bidra till att öka Europas kompetensreserv, överbrygga den digitala klyftan, främja ökad professionalism med beaktande av könsfördelningen , i synnerhet när det gäller högpresterande och molnbaserade datorsystem, analys av stordata, cybersäkerhet, teknik för distribuerade liggare (t.ex. blockkedjeteknik), kvantteknik , robotteknik och artificiell intelligens. För att hantera kompetensglappen och uppmuntra specialisering i digital teknik och digitala tillämpningar ska finansieringen uppfylla följande operativa syften:

a)	Stödja utformningen och tillhandahållandet av högkvalitativa långsiktiga utbildningar och kurser , däribland blandat lärande, för studenter ▌och arbetskraften i allmänhet.

b)	Stödja utformningen och tillhandahållandet av högkvalitativa kortare utbildningar och kurser för ▌arbetskraften i allmänhet , i synnerhet i små och medelstora företag och i den offentliga sektorn .

c)	Stödja högkvalitativ arbetsplatsanknuten utbildning och praktikplatser för studenter ▌och arbetskraften, i synnerhet i små och medelstora företag och i den offentliga sektorn .

2. Åtgärderna inom ramen för detta särskilda mål, avancerade digitala färdigheter, ska genomföras genom direkt förvaltning.

Artikel 8

Införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet

1. Finansiering från unionen inom särskilt mål 5, införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet, ska fylla följande operativa syften och samtidigt minska den digitala klyftan :

Stödja den offentliga sektorn och områden av allmänt intresse, såsom vård och omsorg, utbildning, rättsväsende, tullväsende, transport, mobilitet, energi, miljö och kulturella och kreativa sektorer, däribland relevanta företag som är etablerade inom unionen, för att effektivt införa och få tillgång till den senaste digitala tekniken, såsom högpresterande datorsystem, artificiell intelligens och cybersäkerhet.

b)	Inrätta, driva och underhålla transeuropeiska interoperabla infrastrukturer för digitala tjänster (inklusive tillhörande tjänster) med den senaste tekniken i hela unionen som ett komplement till nationella och regionala åtgärder.

ba)	Stödja integration och användning av transeuropeiska infrastrukturer för digitala tjänster och av överenskomna europeiska digitala standarder i den offentliga sektorn och inom områden av allmänt intresse för att underlätta kostnadseffektiv tillämpning och interoperabilitet.

c)	Främja utveckling, uppdatering och användning av lösningar och ramar hos europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare, inklusive öppen källkod och vidareutnyttjande av interoperabilitetslösningar och interoperabilitetsramar.

d)	Erbjuda den offentliga sektorn och unionens näringsliv, i synnerhet små och medelstora företag, enkel tillgång till testning och pilotprojekt inom digital teknik och expansion av densamma , inklusive gränsöverskridande användning av sådan.

Främja genomslag i den offentliga sektorn och i unionens näringsliv, i synnerhet små och medelstora företag och uppstartsföretag, för avancerad digital teknik och näraliggande teknik, i synnerhet högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, cybersäkerhet , annan spetsteknologi och framtida ▌teknik , såsom distribuerade liggare (t.ex. blockkedjeteknik) .

Stödja utformning, testning, genomförande, användning och underhåll av interoperabla digitala lösningar , bland annat lösningar för digital förvaltning , för offentliga tjänster på EU-nivå, som levereras genom en databaserad återanvändbar plattform för lösningar, för att främja innovation och fastställa gemensamma ramar för att frigöra hela potentialen i de offentliga förvaltningarnas tjänster för europeiska medborgare och företag.

g)	Säkerställa en kontinuerlig kapacitet på unionsnivå för att leda den digitala utvecklingen, utöver att iaktta, analysera och anpassa sig till föränderliga digitala trender, samt dela och integrera bästa praxis.

Stödja samarbete för att skapa ett europeiskt ekosystem av tillförlitliga infrastrukturer för datadelning och digitala infrastrukturer med användning av bland annat distribuerade liggare och tillämpningar, inklusive stöd till interoperabilitet och standardisering och främjande av införandet av gränsöverskridande tillämpningar i EU baserade på inbyggd säkerhet och inbyggt integritetsskydd med respekt för konsument- och dataskyddslagstiftning .

i)	Bygga upp och stärka de europeiska digitala innovationsknutpunkterna och deras nätverk .

2. Åtgärderna inom ramen för detta särskilda mål ska genomföras främst genom direkt förvaltning.

Artikel 9

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 8 192 391 000 EUR i 2018 års priser (9 194 000 000 EUR i löpande priser).

2. Den vägledande fördelningen av det angivna beloppet ska vara följande:

a)	Upp till 2 404 289 438 EUR i 2018 års priser (2 698 240 000 EUR i löpande priser) för särskilt mål 1, högpresterande datorsystem.

b)	Upp till 2 226 192 703 EUR i 2018 års priser ( 2 498 369 000 EUR i löpande priser) för särskilt mål 2, artificiell intelligens.

c)	Upp till 1 780 954 875 EUR i 2018 års priser ( 1 998 696 000 EUR i löpande priser) för särskilt mål 3, cybersäkerhet och förtroende.

d)	Upp till 623 333 672 EUR i 2018 års priser ( 699 543 000 EUR i löpande priser) för särskilt mål 4, avancerade digitala färdigheter.

e)	Upp till 1 157 620 312 EUR i 2018 års priser ( 1 299 152 000 EUR i löpande priser) för särskilt mål 5, införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet.

3. Det belopp som avses i punkt 1 får även användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

4. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden.

5. Medel som tilldelas medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet , bland annat för att komplettera bidrag till stödberättigande åtgärder med upp till 100 % av de totala stödberättigande kostnaderna när detta är möjligt, utan att detta påverkar tillämpningen av principen om samfinansiering enligt artikel 190 i budgetförordningen eller reglerna för statligt stöd . Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln. ▌Dessa resurser ska endast användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen kan utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

Artikel 10

Tredjeländer som är associerade till programmet

▌

1.	Programmet ska vara öppet för medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Fullständig eller partiell associering till programmet för tredjeländer som inte avses i punkt 1 ska baseras på bedömning av de särskilda målen från fall till fall, i enlighet med de ▌villkor som finns i ett särskilt avtal som omfattar tredjelandets deltagande i något unionsprogram, förutsatt att detta särskilda avtal fullständigt respekterar följande kriterier:

—	Tredjelandets deltagande ligger i unionens intresse.

—	Deltagandet bidrar till att nå de mål som fastställs i artikel 3.

—	Deltagandet ger inte anledning till några säkerhetsbekymmer och respekterar fullständigt de relevanta säkerhetskrav som fastställs i artikel 12.

—	Avtalet säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen.

—	Avtalet föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [den nya budgetförordningen].

—	Avtalet ger inte tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet.

—	Avtalet garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och skydda sina ekonomiska intressen.

2a.	När arbetsprogrammen förbereds ska kommissionen eller andra relevanta genomförandeorgan bedöma från fall till fall om de villkor som fastställs i avtalet enligt punkt 2 är uppfyllda för de åtgärder som ingår i arbetsprogrammen.

▌

Artikel 11

Internationellt samarbete

1. Unionen får samarbeta med tredjeländer som nämns i artikel 10, med andra tredjeländer och med internationella organisationer eller organ som är etablerade i dessa länder, i synnerhet inom ramen för Medelhavspartnerskapet och det östliga partnerskapet och med grannländer, i synnerhet länder på västra Balkan och i Svartahavsområdet. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 ska de därmed sammanhängande kostnaderna inte täckas av programmet.

2. Samarbete med tredjeländer och organisationer enligt punkt 1 under särskilt mål 1, högpresterande datorsystem, särskilt mål 2, artificiell intelligens, och särskilt mål 3, cybersäkerhet och förtroende, ska i förekommande fall omfattas av artikel 12.

Artikel 12

Säkerhet

1. Åtgärder som genomförs inom programmet ska vara förenliga med gällande säkerhetsbestämmelser och i synnerhet skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mot otillåtet röjande, inbegripet överensstämmelse med tillämplig nationell lagstiftning och unionslagstiftning. När verksamhet som äger rum utanför unionen använder och/eller genererar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter måste, vid sidan uppfyllandet av ovannämnda krav, ett säkerhetsavtal ha ingåtts mellan unionen och det tredjeland där verksamheten äger rum.

2. I tillämpliga fall ska förslag och anbud innehålla en säkerhetssjälvbedömning med en beskrivning av eventuella säkerhetsproblem och hur de ska åtgärdas för att uppfylla kraven i tillämplig nationell lagstiftning och unionslagstiftning.

3. Kommissionen eller finansieringsorganet ska vid behov utföra en säkerhetsgranskning av förslag som väcker säkerhetsfrågor.

4. I tillämpliga fall ska åtgärderna vara förenliga med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (35) och dess tillämpningsföreskrifter.

5. Arbetsprogrammet får också föreskriva att rättsliga enheter som är etablerade i associerade länder, och rättsliga enheter som är etablerade i EU men kontrolleras från tredjeländer, inte har rätt att delta i en del eller samtliga åtgärder inom ramen för särskilt mål 3 av vederbörligen motiverade säkerhetsskäl. I sådana fall ska ansökningsomgångarna och anbudsinfordringarna begränsas till enheter som är etablerade eller bedöms vara etablerade i medlemsstater och som kontrolleras av medlemsstater och/eller medborgare i medlemsstater.

Om det är vederbörligen motiverat av säkerhetsskäl får arbetsprogrammet också föreskriva att rättsliga enheter som är etablerade i associerade länder, och rättsliga enheter som är etablerade i EU men kontrolleras från tredjeländer, kan ha rätt att delta i en del eller samtliga åtgärder inom ramen för de särskilda målen 1 och 2 endast om de iakttar villkoren gällande de krav som dessa rättsliga enheter ska uppfylla för att garantera skyddet av unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen och skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i handlingar. Dessa villkor ska anges i arbetsprogrammet.

5a. Kommissionen ska vid behov utföra säkerhetskontroller. Finansiering av åtgärder som inte överensstämmer med villkoren gällande säkerhetsfrågor får skjutas upp, avslutas eller sättas ned när som helst i enlighet med budgetförordningen.

Artikel 13

Synergieffekter med andra unionsprogram

1. Programmet är avsett att genomföras på ett sätt som främjar synergier, såsom beskrivs vidare i bilaga III, med andra program för unionsfinansiering, i synnerhet genom arrangemang för kompletterande finansiering från EU-program där mål och förvaltningsformer så tillåter; antingen i följd, omväxlande, eller genom en kombination av medel inklusive gemensam finansiering av åtgärder. Kommissionen ska säkerställa att en förstärkning av komplementariteten mellan programmet och andra europeiska finansieringsprogram inte hindrar uppnåendet av de särskilda målen 1–5.

2. Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna, säkerställa övergripande samstämmighet och komplementaritet mellan programmet och relevanta politikområden och unionsprogram. För detta ändamål ska kommissionen underlätta ändamålsenliga mekanismer för samordningen mellan berörda myndigheter och mellan myndigheter och kommissionen och ska inrätta ändamålsenliga övervakningsverktyg ▌för att systematiskt säkerställa synergier mellan programmet och andra relevanta EU-finansieringsinstrument. Arrangemangen ska bidra till att motverka överlappning och maximera effekterna av utgifterna.

Artikel 14

Genomförande av och former för finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom sådana organ som avses i artikel 62.1 c ▌i budgetförordningen , i enlighet med artiklarna 4–8 . Finansieringsorgan får avvika från de bestämmelser om deltagande och spridning som fastställs i denna förordning endast om detta föreskrivs i den grundläggande akt som inrättar det berörda finansieringsorganet och/eller som anförtror detta organ budgetgenomförandeuppgifter eller, när det gäller finansieringsorgan enligt artikel 62.1 c led ii, iii eller v i budgetförordningen, om det föreskrivs i överenskommelsen om medverkan och det krävs mot bakgrund av finansieringsorganets särskilda operativa behov eller typen av åtgärd.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, i synnerhet upphandling men även bidrag och priser.

Om upphandling av innovativa varor och tjänster krävs för att uppnå något av åtgärdens mål får bidrag endast beviljas stödmottagare som är upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter såsom dessa definieras i direktiven 2014/24/EU (36) , 2014/25/EU (37) och 2009/81/EC (38).

Om tillhandahållande av innovativa digitala varor eller tjänster som ännu inte är tillgängliga i stor skala på kommersiella grunder krävs för att uppnå åtgärdens mål får flera kontrakt tilldelas inom ett och samma upphandlingsförfarande.

Om det är vederbörligen motiverat av hänsyn till den allmänna säkerheten får den upphandlande myndigheten ställa villkoret att kontraktet ska fullgöras inom unionens territorium.

Programmet får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser.

3. Bidrag till en gemensam försäkringsmekanism får täcka den risk som är förenad med krav på återbetalning av belopp från mottagare och ska anses vara en tillräcklig garanti inom ramen för budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i ▌förordning XXX – den förordning som ersätter förordningen om garantifonden] ska gälla.

Artikel 15

Europeiska partnerskap

Delar av programmet får genomföras genom europeiska partnerskap som inrättats i enlighet med förordningen om Horisont Europa och inom den strategiska planeringsprocessen mellan kommissionen och medlemsstaterna . Detta får i synnerhet innefatta bidrag till befintliga eller nya offentlig-privata partnerskap i form av gemensamma företag inrättade i enlighet med artikel 187 i EUF-fördraget. På dessa bidrag ska bestämmelserna om europeiska partnerskap enligt [förordningen om Horisont Europa, hänvisning ska införas] tillämpas.

Artikel 16

Digitala innovationsknutpunkter

1. Under det första året av genomförandet av programmet ska det inrättas ett inledande nätverk av europeiska digitala innovationsknutpunkter bestående av minst en knutpunkt per medlemsstat, dock utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 .

2. För inrättandet av det nätverk som anges i punkt 1 ska varje medlemsstat , i enlighet med sina nationella förfaranden och sina administrativa och institutionella strukturer, utse kandidatenheter genom ett öppet och konkurrensbaserat förfarande, baserat på följande kriterier:

a)	Lämpliga kompetenser för de funktioner hos de europeiska digitala innovationsknutpunkterna som anges i artikel 16.5 och kompetenser inom ett eller flera av de områden som anges i artikel 3.2 .

b)	Den lämpliga ledningskapacitet, personal och infrastruktur som krävs för att utföra de funktioner som anges i artikel 16.5 .

c)	Operativa och rättsliga resurser för att tillämpa de administrativa, avtalsenliga och finansiella förvaltningsregler som fastställts på unionsnivå.

d)	Tillräcklig ekonomisk bärkraft motsvarande nivån på de unionsmedel som kontoret ska förvalta, vilket vid behov påvisas av garantier, helst utfärdade av en offentlig myndighet. ▌

3. Kommissionen ska anta ett beslut om urvalet av enheter som ska utgöra det inledande nätverket i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27a.2, med yttersta vikt fäst vid varje medlemsstats yttrande innan en europeisk digital innovationsknutpunkt väljs ut på dess territorium . Dessa enheter ska väljas ut av kommissionen bland kandidatenheter som utses av medlemsstaterna baserat på de kriterier som anges i punkt 2 och dessutom följande kriterier:

a)	Tillgänglig budget för finansiering av det inledande nätverket.

Behovet av att säkerställa att det inledande nätverket täcker behoven för näringslivet och områden av allmänt intresse, har en bred och balanserad geografisk täckning och förbättrar konvergensen mellan sammanhållningsländer och övriga medlemsstater, t.ex. genom att överbrygga den digitala klyftan i geografiskt hänseende .

4. Efter ett öppet och konkurrensbaserat förfarande ska kommissionen, med yttersta vikt fäst vid varje medlemsstats yttrande innan en europeisk digital innovationsknutpunkt väljs ut på dess territorium, vid behov välja ut ytterligare europeiska digitala innovationsknutpunkter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27a.2 på ett sätt som säkerställer bred geografisk täckning i Europa. Antalet enheter i nätverket ska tillgodose efterfrågan på knutpunktens tjänster i enskilda medlemsstater ▌. För att beakta de särskilda problemen i EU:s yttersta randområden får särskilda enheter utses för att täcka deras behov.

4a. Europeiska digitala innovationsknutpunkter ska ha stor generell frihet att fastställa sin organisation, sin sammansättning och sina arbetsmetoder.

5. De europeiska digitala innovationsknutpunkterna ▌ska delta i genomförandet av programmet genom att utföra följande funktioner till gagn för unionens näringsliv, i synnerhet små och medelstora företag och midcap-företag, och den offentliga sektorn :

a)	Öka medvetenheten om och tillhandahålla , eller säkerställa tillgång till, expertis, kunnande och tjänster avseende digital omvandling – inklusive test- och experimentanläggningar ▌.

aa)	Hjälpa företag, särskilt små och medelstora företag samt uppstartsföretag, och organisationer att bli konkurrenskraftigare och förbättra sina affärsmodeller genom användning av ny teknik som omfattas av programmet.

Underlätta överföringen av expertis och kunnande mellan regioner, i synnerhet genom att skapa nätverk mellan små och medelstora företag , uppstartsföretag och midcap-företag som är etablerade i en region och de europeiska digitala innovationsnätverk etablerade i andra regioner som är mest lämpade för att tillhandahålla relevanta tjänster. Uppmuntra till utbyte av kompetens, gemensamma initiativ och god praxis.

Erbjuda , eller säkerställa tillgång till, tematiska tjänster, i synnerhet tjänster som rör artificiell intelligens, högpresterande datorsystem samt cybersäkerhet och förtroende, åt förvaltningar, den offentliga sektorns organisationer, små och medelstora företag eller midcap-företag. Europeiska digitala innovationsknutpunkter får specialisera sig på vissa tematiska tjänster och behöver inte tillhandahålla alla tematiska tjänster som anges i denna punkt eller tillhandahålla dessa tjänster till alla kategorier av enheter .

d)	Tillhandahålla ekonomiskt stöd till tredje parter inom ramen för särskilt mål 4, avancerade digitala färdigheter.

6. När en europeisk digital innovationsknutpunkt tar emot medel inom ramen för detta program ska detta vara i form av bidrag.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 17

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som bidrar till de mål som avses i artikel ▌3 ▌och artiklarna ▌4 ▌– ▌8 ▌ska berättiga till finansiering.

2. Kriterierna för stödberättigande ska fastställas i arbetsprogrammen.

Artikel 18

Stödberättigade enheter

▌

Följande rättsliga enheter ska vara stödberättigade:

Rättsliga enheter etablerade i

i)	en medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den, och

ii)	tredjeländer som är associerade till programmet i enlighet med artiklarna 10 och 12 .

b)	Rättsliga enheter som inrättats i enlighet med unionsrätten eller internationella organisationer.

2.	Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet får i undantagsfall delta i specifika åtgärder när det är nödvändigt för att uppnå programmets syften. Sådana enheter ska bära kostnaden för sitt deltagande om inget annat anges i arbetsprogrammen.

3.	Fysiska personer ska inte vara stödberättigade, förutom när det gäller bidrag inom ramen för särskilt mål 4, avancerade digitala färdigheter.

Det arbetsprogram som avses i artikel 23 får föreskriva att deltagandet begränsas till stödmottagare som är etablerade endast i medlemsstater, eller till stödmottagare som är etablerade i medlemsstater och angivna associerade länder eller tredjeländer, av säkerhetsskäl eller i samband med åtgärder som är direkt kopplade till EU:s strategiska oberoende. Alla begränsningar i deltagandet för rättsliga enheter som är etablerade i associerade länder ska ske i enlighet med denna förordning och med villkoren i avtalet i fråga.

▌

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 19

Bidrag

Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen och får täcka upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, dock utan att det påverkar principen om samfinansiering enligt artikel 190 i budgetförordningen, samt i enlighet med specifikationerna för varje mål .

Artikel 20

Tilldelningskriterier

1. Tilldelningskriterierna ska definieras i arbetsprogrammen och i ansökningsomgångarna, med beaktande av åtminstone följande aspekter:

a)	Åtgärdens projektutvecklingsstatus.

b)	Den föreslagna genomförandeplanens sundhet.

▌

c)	Behovet av att undanröja finansiella hinder, såsom brist på marknadsfinansiering.

2. I förekommande fall ska följande aspekter beaktas:

a)	Unionsstödets stimulerande effekt på offentliga och privata investeringar.

b)	Förväntade ekonomiska, sociala, klimatmässiga och miljömässiga konsekvenser ▌.

c)	Tillgänglighet och enkel åtkomst till respektive tjänst.

d)	▌Den transeuropeiska dimensionen.

e)	▌En balanserad geografisk spridning i unionen, däribland överbryggande av geografiska klyftor, vilket även inbegriper de yttersta randområdena.

f)	▌Förekomsten av en långsiktig hållbarhetsplan.

g)	Frihet att återanvända och anpassa projektresultaten.

h)	Synergi och komplementaritet med andra unionsprogram.

Artikel 20a

Utvärdering

I enlighet med artikel 150 i budgetförordningen ska ansökningar om bidrag utvärderas av en utvärderingskommitté som helt eller delvis får bestå av oberoende externa experter.

KAPITEL IV

BLANDFINANSIERINGSINSATSER OCH ANNAN KOMBINERAD FINANSIERING

Artikel 21

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser som beslutas inom ramen för detta program ska genomföras i enlighet med förordningen om InvestEU och avdelning X i budgetförordningen.

Artikel 22

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram , inklusive finansiering inom ramen för delad förvaltning, får också erhålla bidrag från programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas på dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

2. Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller följande kumulativa, jämförande villkor, nämligen att

a)	de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,

b)	de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången, och

c)	de kan inte finansieras i den ansökningsomgången på grund av budgetbegränsningar,

får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel [67.5] i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [8] i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

2a. Om en åtgärd redan har certifierats eller fått bidrag från något annat unionsprogram eller stöd från en EU-fond ska detta bidrag eller stöd förtecknas i ansökan om bidrag inom ramen för programmet.

KAPITEL V

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING, KONTROLLER

Artikel 23

Arbetsprogram

1 . Programmet ska genomföras genom arbetsprogram enligt artikel 110 i budgetförordningen.

2. Dessa arbetsprogram ska antas som fleråriga arbetsprogram för programmet som helhet. Om det är motiverat mot bakgrund av särskilda genomförandebehov får de också antas som årliga arbetsprogram som omfattar ett eller flera särskilda mål.

3. Arbetsprogrammen ska fokusera på åtgärder som anges i bilaga I och ska säkerställa att de åtgärder som därigenom stöds inte tränger ut privat finansiering.

3a. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27 för att ändra bilaga I genom att se över eller komplettera de verksamheter som fastställs i denna på ett sätt som är förenligt med målen för denna förordning enligt artiklarna ▌ 4–8 ▌ .

4. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammen.

Artikel 24

Övervakning och rapportering

1. I bilaga II anges mätbara indikatorer för att övervaka programgenomförandet och programmets framsteg med att uppnå de allmänna och särskilda målen enligt artikel 3.

1a. Kommissionen ska fastställa en metod för utveckling av indikatorer för en korrekt bedömning av vilka framsteg som gjorts med att uppnå de allmänna målen enligt artikel 3.1.

2. I syfte att säkerställa en effektiv bedömning av framstegen med att uppnå programmets mål ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 27, för att ändra bilaga II genom att vid behov se över eller komplettera de mätbara indikatorerna och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att data för övervakning av programmets genomförande ▌samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid så att resultaten lämpar sig för en djupanalys av framsteg och svårigheter på vägen . För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.

4. Officiell EU-statistik, såsom regelbundna statistiska IKT-undersökningar, ska användas maximalt som kontextindikatorer . Nationella statistikbyråer ska rådfrågas om, och tillsammans med Eurostat delta i, den inledande utformningen och den efterföljande utvecklingen av statistiska indikatorer för övervakningen av programmets genomförande och framstegen med avseende på den digitala omvandlingen.

Artikel 25

Utvärdering av programmet

1. Utvärderingar ska utföras i rätt tid för att kunna användas i beslutsprocessen. De ska innehålla en kvalitativ bedömning av framstegen med att nå programmets allmänna mål.

2. Utöver att regelbundet övervaka programmet ska kommissionen göra en halvtidsutvärdering av programmet ▌när det föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras. Halvtidsutvärderingen ska ligga till grund för lämpliga anpassningar av programmets genomförande, varvid hänsyn även ska tas till ny relevant teknisk utveckling.

Halvtidsutvärderingen ska översändas till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel ▌1 ▌, ska kommissionen göra en slututvärdering av programmet.

Slututvärderingen ska innehålla en bedömning av programmets konsekvenser på längre sikt och dess hållbarhet.

4. Rapporteringssystemet för utvärderingar ska säkerställa att data för programutvärderingar samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, i god tid och på lämplig detaljnivå av mottagarna av unionsmedel.

4a. Kommissionen ska översända den slututvärderingsrapport som avses i punkt 3 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

▌

Artikel 26

Revision

1. Revisioner av användningen av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen.

2. Kontrollsystemet ska säkerställa en lämplig balans mellan förtroende och kontroll, och beakta administrativa och andra kostnader för kontroller på alla nivåer.

3. Utgiftsrevisioner ska genomföras på ett konsekvent sätt, i enlighet med principerna om ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet.

4. Som ett led i kontrollsystemet får revisionsstrategin baseras på en finansiell revision av ett representativt urval av utgifter. Detta representativa urval ska kompletteras med ett urval som grundas på en bedömning av de risker som är förknippade med utgifterna.

5. Åtgärder som får kumulativ finansiering från olika EU-program ska granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.

Artikel 27

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 23 och 24 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 23 och 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 23 och 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27a

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av samordningskommittén för programmet för ett digitalt Europa. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28

Skydd av unionens ekonomiska intressen

När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra de utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Information, kommunikation, reklam, stöd till politiken och spridning

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Den ska också säkerställa integrerad information och utåtriktad verksamhet som vänder sig till potentiella sökande av unionsfinansiering inom den digitala sektorn. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel ▌3 ▌.

3. Programmet ska tillhandahålla stöd för utveckling av politiken, utåtriktad verksamhet, medvetandehöjande insatser och spridning av åtgärder samt främja samarbete och utbyte av erfarenheter på de områden som anges i artiklarna 4–8.

Artikel 30

Upphävande

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 31

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (39) och beslut (EU) 2015/2240 (40), som ska fortsätta att tillämpas på de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 9.4, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 32

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 292.

(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 272.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) Hänvisningen ska uppdateras. EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns tillgängligt på följande webbplats: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AC%3A2013%3A373%3ATOC

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(6) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1. Förordningen finns på: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:32013R0883&rid=1

(7) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. Förordningen finns på: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:31995R2988&rid=1

(8) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. Förordningen finns på: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:31996R2185&rid=1

(9) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1. Förordningen finns på: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:32017R1939&rid=1

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(11) Rådets beslut / /EU.

(12) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(14) https://www.eu2017.ee/news/insights/conclusions-after-tallinn-digital-summit

(15) https://www.consilium.europa.eu/media/21620/19-euco-final-conclusions-en.pdf

(16) COM(2018)0098.

(17) COM(2018)0125.

(18) Såsom anges i meddelandet Digitalisering av den europeiska industrin (COM(2016)0180).

(19)

(20)

(21)

(22) Konsekvensanalys som åtföljer rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/proposal-council-regulation-establishing-eurohpc-joint-undertaking-impact-assessment).

(23) Dokument ref. A8-0183/2017, finns på: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P8-TA-2017-0240.

(24) https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/policies/cybersecurity

(25) I detta paket ingår handlingsplanen för digital utbildning (COM(2018)0022), som omfattar ett antal åtgärder för att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av digitala färdigheter och kompetenser inom formell utbildning.

(26) Dokument ref. A8-0183/2017, finns på: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2017-0240+0+DOC+XML+V0//SV

(27) http://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=51628

(28) COM(2016)0725.

(29)

(30)

(31) COM(2016)0180: Digitalisering av den europeiska industrin. Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter.

(32) COM(2018)0321, s. 1.

(33) Förordningen om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem 10594/18. Bryssel den 18 september 2018. http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10594-2018-INIT/sv/pdf

(34) Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum.

(35) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(36) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (text av betydelse för EES).

(37) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (text av betydelse för EES).

(38) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (text av betydelse för EES).

(39) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 av den 11 mars 2014 om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG (EUT L 86, 21.3.2014, s. 14).

(40) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn.

BILAGA 1

VERKSAMHETER

Teknisk beskrivning av programmet: Den inledande verksamhetens omfattning

Programmets inledande verksamhet ska genomföras i enlighet med följande tekniska beskrivning:

Särskilt mål 1. Högpresterande datorsystem

Programmet ska genomföra den europeiska strategin för högpresterande datorsystem (high performance computing, HPC) genom att stödja ett fullskaligt ekosystem inom EU som erbjuder den HPC- och datakapacitet som krävs för att Europa ska bli konkurrenskraftigt på global nivå. Syftet med strategin är att införa en HPC- och datainfrastruktur i världsklass med exaskalakapacitet senast 2022/23, och post-exaskalasystem senast 2026/27, så att unionen får en egen oberoende och konkurrenskraftig HPC, når spetskompetens inom HPC-tillämpningar och breddar tillgången till och användningen av HPC.

Den inledande verksamheten ska innehålla följande:

En gemensam upphandlingsram som möjliggör gemensam utformning vid förvärv av ett integrerat nät av HPC i världsklass som omfattar en superdator- och datainfrastruktur i exaskala (utför 1018 beräkningar per sekund) . Den kommer att vara lättillgänglig för offentliga och privata användare, särskilt för små och medelstora företag oavsett i vilken medlemsstat de är belägna, och för ▌forskning i enlighet med {förordningen om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem} .

2.	En gemensam upphandlingsram för en superdator- och datainfrastruktur i post-exaskala (utför 1021 beräkningar per sekund) , inklusive en integrering med kvantdatorteknik.

3.	Samordning på EU-nivå och tillräckliga ekonomiska resurser för att stödja utveckling, upphandling och drift av en sådan infrastruktur.

4.	Nätverkssamordning av medlemsstaternas HPC- och datakapacitet och bistånd till de medlemsstater som önskar uppgradera sin befintliga HPC-kapacitet eller förvärva ny.

Nätverkssamarbete mellan HPC-kompetenscentrumen, åtminstone ett i varje medlemsstat med koppling till de nationella centrumen för superdatorteknik, för tillhandahållande av HPC-tjänster till näringslivet (särskilt små och medelstora företag), den akademiska världen och de offentliga förvaltningarna.

Införande av användarfärdig/operativ teknik: Superdatorsystem utgör en tjänst, utvecklad genom forskning och innovation, för att bygga upp ett integrerat europeiskt HPC-ekosystem som täcker alla vetenskapliga och industriella värdekedjesegment (maskinvara, programvara, tillämpningar, tjänster, sammankopplingar och avancerade digitala färdigheter).

Särskilt mål 2. Artificiell intelligens

Programmet ska bygga upp och stärka grundläggande kapacitet för artificiell intelligens i Europa, inbegripet dataresurser och algoritmregister, göra dem tillgängliga för alla företag och offentliga förvaltningar samt stärka, och bygga upp nätverk mellan, befintliga och nyinrättade test- och experimentanläggningar för AI i medlemsstaterna.

Den inledande verksamheten ska innehålla följande:

Inrättande av gemensamma dataområden i EU som samlar offentlig information från hela Europa , inbegripet genom vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, och blir indatakälla för AI-lösningar. Dataområdena ska ▌vara öppna för den privata och offentliga sektorn. För att öka användningen bör data inom ett dataområde göras ▌interoperabla , i synnerhet genom dataformat som är öppna, maskinläsbara, standardiserade och dokumenterade , både i samspelet mellan offentliga och privata sektorer, inom en och samma sektor och mellan olika sektorer (semantisk interoperabilitet).

Utveckling av gemensamma europeiska bibliotek eller gränssnitt för algoritmbibliotek som ska vara lättillgängliga för alla enligt rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor . Företagen och den offentliga sektorn ska kunna identifiera och införskaffa de lösningar som fungerar bäst för deras behov.

Saminvesteringar med medlemsstaterna i referensanläggningar av världsklass för experiment och testning under verkliga förhållanden med fokus på AI-tillämpningar inom viktiga sektorer såsom hälso- och sjukvård, jord- och miljöövervakning, transport och mobilitet, säkerhet, tillverkning eller finans, och andra områden av allmänt intresse. Anläggningarna bör vara tillgängliga för alla aktörer i Europa och vara anslutna till nätverket av digitala innovationsknutpunkter. De bör vara utrustade med eller anslutna till omfattande beräknings- och datahanteringssystem samt det senaste inom AI-teknik, inklusive inom framväxande områden , bland annat neuromorfiska datorsystem, djupinlärning och robotteknik.

Särskilt mål 3. Cybersäkerhet och förtroende

Programmet ska stimulera den förstärkning, den uppbyggnad och det förvärv av väsentlig kapacitet som fordras för att trygga den digitala ekonomin, samhället och demokratin i EU genom att stärka EU:s industriella potential och konkurrenskraft på området cybersäkerhet, och utveckla såväl den privata som den offentliga sektorns kapacitet att skydda EU-medborgarna och EU-företagen från cyberhot, vilket inbegriper att stödja genomförandet av direktivet om nät- och informationssäkerhet.

Den inledande verksamheten inom ramen för detta mål ska innehålla följande:

Saminvesteringar med medlemsstaterna i sådan avancerad utrustning, infrastruktur och know-how på cybersäkerhetsområdet som är avgörande för att skydda kritisk infrastruktur och den digitala inre marknaden i stort. Detta kan inbegripa investeringar i kvantsystem och dataresurser för cybersäkerhet, situationsmedvetenhet i cyberrymden samt andra verktyg som kommer att göras tillgängliga för den offentliga och privata sektorn i hela Europa.

Öka den befintliga tekniska kapaciteten och bygga upp nätverk mellan medlemsstaternas kompetenscentrum och se till att den ökade kapaciteten tillgodoser den offentliga sektorns och näringslivets behov, inte minst när det gäller produkter och tjänster som stärker cybersäkerheten och förtroendet på den digitala inre marknaden.

3.	Säkerställa en bred spridning av effektiva cybersäkerhets- och förtroendelösningar på aktuell kunskapsnivå till alla medlemsstater. Detta inbegriper att stärka produkternas säkerhet och trygghet , från utformning till kommersialisering .

4.	Stöd för att råda bot på kompetensunderskottet inom cybersäkerhet, t.ex. genom att samordna programmen för cybersäkerhetskompetens, anpassa dem till sektorsspecifika behov och underlätta tillgången till riktade specialiserade utbildningskurser.

Särskilt mål 4. Avancerade digitala färdigheter

Programmet ska främja möjligheter till utbildning i avancerade digitala färdigheter, särskilt i HPC, analys av stordata, AI, distribuerade liggare (t.ex. blockkedjeteknik) och cybersäkerhet för nuvarande och framtida arbetskraft, genom att erbjuda bland annat studenter, nyutexaminerade, medborgare i alla åldrar i behov av kompetensutveckling och dagens arbetstagare, oavsett var de befinner sig, möjlighet att förvärva och utveckla dessa färdigheter.

Den inledande verksamheten ska innehålla följande:

1.	Tillgång till utbildning på arbetsplatsen genom praktik i kompetenscentrum och hos företag och andra organisationer som använder avancerad digital teknik.

Tillgång till kurser i avancerad digital teknik som kommer att erbjudas av lärosäten, forskningsinstitut och näringslivets yrkescertifieringsorgan i samarbete med de organ som deltar i programmet (exempel på ämnen som förväntas erbjudas är AI, cybersäkerhet, distribuerade liggare, t.ex. blockkedjeteknik, samt HPC och kvantteknik).

3.	Deltagande i kortvarig, specialiserad yrkesutbildning som har certifierats i förväg, t.ex. på cybersäkerhetsområdet.

Insatserna ska inriktas på avancerade digitala färdigheter avseende specifik teknik.

▌De europeiska digitala innovationsknutpunkterna enligt definitionen i artikel 16 ska fungera som förmedlare av utbildningsmöjligheter och skapa förbindelser med utbildningsanordnare .

Särskilt mål 5. Införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet

I. Den inledande verksamheten rörande digital omvandling på områden av allmänt intresse ska innehålla följande:

Projekt som främjar införande, bästa användning av digital kapacitet eller interoperabilitet ska betraktas som projekt av gemensamt intresse.

1. Modernisering av de offentliga förvaltningarna:

1.1.	Stödja medlemsstaterna i genomförandet av principerna i Tallinndeklaration om e-förvaltning i alla politikområden och vid behov skapa de register som krävs och koppla samman dem med full hänsyn till den allmänna dataskyddsförordningen.

1.2.

Stödja utformning, pilotförsök med, införande, underhåll , utveckling och främjande av ett sammanhängande ekosystem av gränsöverskridande digitala infrastrukturtjänster och underlätta sammanhängande, säkra, interoperabla, flerspråkiga gräns- eller sektorsöverskridande lösningar och gemensamma ramar inom den offentliga förvaltningen. Metoder för bedömning av effekterna och fördelarna ska också ingå.

1.3.

Stöd till bedömning, uppdatering och främjande av befintliga gemensamma specifikationer och standarder samt utveckling, fastställande och främjande av nya gemensamma specifikationer och öppna specifikationer och standarder genom unionens standardiseringsplattformar och i samarbete med europeiska eller internationella standardiseringsorganisationer, beroende på vad som är lämpligt.

1.4.	Samarbeta för att skapa ett europeiskt ekosystem av tillförlitliga infrastrukturer som eventuellt använder distribuerade liggare och tillämpningar (t.ex. blockkedjeteknik), inklusive stöd till interoperabilitet och standardisering och främjande av gränsöverskridande tillämpningar inom EU.

2. Hälso- och sjukvård (1)

2.1.

Säkerställa att medborgarna har kontroll över sina personuppgifter och kan få tillgång till, dela med sig av, använda och förvalta sina personliga hälsouppgifter ▌över gränserna på ett säkert sätt som garanterar deras integritet oavsett var de själva eller deras uppgifter befinner sig , i enlighet med tillämplig lagstiftning om skydd av personuppgifter . Fullborda infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster och utöka den med nya digitala tjänster för förebyggande av sjukdomar och för vård och omsorg samt stödja deras införande på grundval av ett brett stöd från EU-åtgärder och från medlemsstaterna, i synnerhet i nätverket för e-hälsa enligt artikel 14 i direktiv 2011/24/EU .

2.2.

Tillgängliggöra bättre data för att främja forskning, förebyggande av sjukdomar och individanpassad vård och omsorg. Säkerställa att europeiska hälsoforskare och läkare har tillgång till de resurser (gemensamma dataområden , inbegripet datalagring och datorsystem , expertis och analytisk kapacitet) som krävs för att åstadkomma genombrott i fråga om både stora och sällsynta sjukdomar. Målet är att säkerställa en populationsbaserad kohort på minst 10 miljoner människor. ▌

2.3.	Tillhandahålla digitala verktyg för medborgarinflytande och personcentrerad vård genom att stödja utbyte av innovativ bästa praxis inom digitala hälsolösningar, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd, särskilt för cybersäkerhet, AI och HPC.

Rättsväsende: Möjliggöra smidig och säker gränsöverskridande kommunikation inom rättsväsendet och mellan rättsväsendet och andra behöriga organ på områdena civilrätt och straffrätt. Förbättra tillgången till rättslig prövning, juridisk information och förfaranden för medborgare, företag, rättstillämpare och personal inom rättsväsendet med semantiskt interoperabla sammanlänkningar till ▌databaser och register samt underlätta tvistlösning utanför domstol online. Främja utveckling och genomförande av innovativ teknik för domstolar och juristkåren som bland annat grundar sig på AI-lösningar som kan rationalisera och påskynda förfarandena (t.ex. ”legaltech”-tillämpningar).

Transport, mobilitet, energi och miljö: Ta fram sådana decentraliserade lösningar och infrastrukturer som krävs för storskaliga digitala tillämpningar såsom uppkopplad och automatiserad körning, obemannade luftfartyg, koncept för smart mobilitet, smarta städer, smarta landsbygdsområden eller smarta yttersta randområden till stöd för transport-, energi- och miljöpolitiken , i samordning med åtgärderna för digitalisering av transport- och energisektorerna inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa .

Utbildning, kultur och medier : Ge upphovsmän, den kreativa sektorn och kultursektorn i Europa åtkomst till den senaste digitala tekniken från AI till avancerade datorsystem. Utnyttja det europeiska kulturarvet, inbegripet Europeana, för att stödja utbildning och forskning och för att främja kulturell mångfald, social sammanhållning och det europeiska samhället . Stödja spridningen av digital teknik i utbildningen och i privat och offentligt finansierade kulturinstitutioner .

▌

Annan verksamhet till stöd för den digitala inre marknaden, exempelvis att främja digital kompetens och mediekompetens och öka medvetenheten ▌bland underåriga, föräldrar och lärare om vilka risker underåriga kan utsättas för på nätet och metoder för att skydda dem , att bekämpa nätmobbning och spridning av barnpornografi på nätet genom att stödja ett alleuropeiskt nätverk av centrum för säkrare internetanvändning, att främja åtgärder som syftar till att upptäcka och bekämpa avsiktlig spridning av desinformation och därigenom öka unionens övergripande motståndskraft och att stödja ett EU-observationsorgan för den digitala ekonomin samt studier och uppsökande aktiviteter.

Den verksamhet som avses i punkterna 1– 6 kan delvis stödjas av europeiska digitala innovationsknutpunkter via samma kapacitet som utvecklats för att bistå näringslivet i dess digitala omvandling (se punkt II).

II. Inledande verksamhet rörande digitaliseringen av näringslivet:

Bidra till att stärka ▌nätverket av europeiska digitala innovationsknutpunkter för att säkerställa tillgången till digital kapacitet för alla företag, särskilt de små och medelstora företagen i EU:s regioner. Detta omfattar framför allt följande:

1.1.	Tillgång till det gemensamma dataområdet i EU och AI-plattformarna och de europeiska HPC-systemen för dataanalys och beräkningsintensiva tillämpningar.

1.2.	Tillgång till storskaliga testanläggningar för AI och avancerade verktyg för cybersäkerhet.

1.3.	Tillgång till avancerade digitala färdigheter.

Verksamheten kommer att samordnas med och komplettera innovationsåtgärder inom digitalteknik som stöds genom i synnerhet programmet Horisont Europa samt investeringar i europeiska digitala innovationsknutpunkter som stöds genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska utvecklingsfonden. Bidrag för marknadsintroduktion kan också tillhandahållas från programmet för ett digitalt Europa i linje med reglerna för statligt stöd. Stöd för tillgång till finansiering av ytterligare åtgärder på vägen mot digital omvandling kommer att tillhandahållas via finansiella instrument som utnyttjar InvestEU-programmet.

(1) COM(2018)0233, om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle.

BILAGA 2

Resultatindikatorer

Särskilt mål 1 – Högpresterande datorsystem

1.1

Antal HPC-infrastrukturer som upphandlas gemensamt.

1.2

Användning av datorer i exaskala och post-exaskala, totalt och för olika grupper av berörda parter (universitet, små och medelstora företag osv.).

Särskilt mål 2 – Artificiell intelligens

2.1

Totalt belopp som saminvesteras i anläggningar för experiment och testning.

2.2

Användning av gemensamma europeiska bibliotek eller gränssnitt för algoritmbibliotek, användning av gemensamma dataområden i EU och användning av anläggningar för experiment och testning inom ramen för verksamhet enligt denna förordning.

2.2a

Antal fall där organisationer beslutar att integrera AI i sina produkter, processer eller tjänster till följd av programmet.

Särskilt mål 3 – Cybersäkerhet och förtroende

3.1

Antal cybersäkerhetsinfrastrukturer och/eller cybersäkerhetsverktyg som upphandlas gemensamt.

3.2

Antal användare och användargrupper som får tillgång till europeiska cybersäkerhetssystem.

Särskilt mål 4 – Avancerade digitala färdigheter

4.1

Antal personer som har genomgått utbildning för att förvärva avancerade digitala färdigheter som stöds av programmet .

4.2

Antal företag , i synnerhet små och medelstora företag, med svårigheter att rekrytera IKT-specialister.

4.2b

Antal personer som rapporterar att deras sysselsättningssituation har förbättrats efter att ha genomgått en utbildning som stöds av programmet.

Särskilt mål 5 – Införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet

5.1

Spridning av offentliga digitala tjänster.

5.2

Företag med bra resultat när det gäller digital intensitet.

5.3

Graden av anpassning av de nationella interoperabilitetsramarna till den europeiska interoperabilitetsramen.

5.4

Antal företag och offentliga organ som har utnyttjat de europeiska digitala innovationsknutpunkternas tjänster.

BILAGA 3

Synergier med andra unionsprogram

1 .

Synergier med Horisont Europa ska säkerställa följande:

a)	Även om flera tematiska områden som berörs av programmet för ett digitalt Europa och Horisont Europa sammanfaller, är den typ av åtgärder som ska få stöd, deras förväntade output och deras interventionslogik olika och kompletterande.

Horisont Europa kommer att ge omfattande stöd till forskning, teknisk utveckling, demonstration, pilotarbete, koncepttest, tester och innovation, inklusive förkommersiell användning av innovativ digital teknik, särskilt genom i) en särskild budget i pelaren ”globala utmaningar” till ”it och industri” för att utveckla möjliggörande teknik (artificiell intelligens och robotteknik, nästa generations internet, högpresterande datorsystem och stordata, viktig digital teknik och kombinationer av digital teknik och annan teknik), ii) stöd till e-infrastrukturer under pelaren ”öppen vetenskap”, iii) integration av digital teknik över hela pelaren ”globala utmaningar” (hälso- och sjukvård, säkerhet, energi och mobilitet, klimat osv.), och iv) stöd till expansion av banbrytande innovationer inom pelaren ”öppen innovation” (av vilka många kommer att kombinera digital och fysisk teknik).

Programmet för ett digitalt Europa kommer att investera i i) digital kapacitetsutveckling inom högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, teknik för distribuerade liggare, cybersäkerhet och avancerade digitala färdigheter, och ii) nationellt, regionalt och lokalt införande, inom ett EU-nät, av digital kapacitet och den senaste digitala tekniken på områden av allmänt intresse (t.ex. hälso- och sjukvård, offentlig förvaltning, rättsväsendet och utbildningssektorn) eller områden med marknadsmisslyckande (t.ex. digitalisering av företag, inte minst små och medelstora företag).

d)	Kapacitet och infrastruktur inom programmet för ett digitalt Europa ställs till förfogande för forskning och innovation, inbegripet verksamhet som stöds genom Horisont Europa, till exempel testning, experiment och demonstration inom alla sektorer och ämnesområden.

e)	I takt med att utvecklingen av ny digital teknik mognar genom Horisont Europa kommer den tekniken gradvis att utnyttjas och användas av programmet för ett digitalt Europa.

Horisont Europas initiativ för utveckling av läroplaner för färdigheter och kompetenser, inbegripet sådana som tillämpas vid Europeiska institutet för innovation och tekniks centrum för samlokalisering, KIC-Digital, kompletteras av kapacitetsuppbyggnad i avancerade digitala färdigheter stödd av programmet för ett digitalt Europa.

g)	Starka samordningsmekanismer för programplanering och genomförande har införts, vilka anpassar de båda programmens förfaranden till varandra i möjligaste mån. Deras styrning kommer att innefatta alla kommissionens berörda avdelningar.

2 .

Synergier med unionsprogram inom ramen för delad förvaltning, bl.a. Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden Plus (ESF+), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), ska säkerställa följande:

Arrangemang för kompletterande finansiering från unionsprogram inom ramen för delad förvaltning och från programmet för ett digitalt Europa ska användas för att stödja verksamhet som länkar samman smarta specialiseringar och stöd till den digitala omvandlingen av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället .

Eruf ska bidra till utvecklingen och förstärkningen av regionala och lokala ekosystem för innovation, till industriell förändring samt till en digital omvandling av samhället och av offentlig förvaltning, och därigenom även stimulera genomförandet av Tallinndeklarationen om e-förvaltning . Detta inkluderar stöd till digitalisering av näringslivet och utnyttjande av resultat samt införande av ny teknik och innovativa lösningar. Programmet för ett digitalt Europa kommer att komplettera och stödja transnationellt nätverkssamarbete och kartläggning av digital kapacitet för att göra detta tillgängligt för små och medelstora företag och se till att interoperabla it-lösningar blir tillgängliga för alla EU:s regioner.

3 .

Synergier med Fonden för ett sammanlänkat Europa ska säkerställa följande:

Det framtida programmet för ett digitalt Europa ska inriktas på storskalig digital kapacitets- och infrastrukturutveckling inom högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, cybersäkerhet och avancerade digitala färdigheter ämnade att främja ett brett genomslag och användande i hela Europa av kritiska befintliga eller testade innovativa digitala lösningar, inom ett EU-nät, på områden av allmänt intresse eller områden med marknadsmisslyckande. Programmet för ett digitalt Europa genomförs främst tillsammans med medlemsstaterna, genom samordnade och strategiska investeringar, bland annat genom offentlig upphandling, i digital kapacitet som kan delas över hela Europa, och i EU-övergripande insatser som främjar interoperabilitet och standardisering som en del av utvecklingen av den digitala inre marknaden.

Kapacitet och infrastruktur inom programmet för ett digitalt Europa ska göras tillgängliga för införande av innovativ ny teknik och lösningar inom mobilitet och transport. Fonden för ett sammanlänkat Europa ska stödja införande och spridning av innovativ ny teknik och lösningar inom mobilitet och transport.

c)	Samordningsmekanismer kommer att inrättas, särskilt genom lämpliga styrningsstrukturer.

4 .

Synergier med InvestEU ska säkerställa följande:

a)	Stöd genom marknadsbaserad finansiering, inte minst för att uppnå detta programs politiska mål, kommer att tillhandahållas inom ramen för förordningen om fonden InvestEU. Denna marknadsbaserade finansiering kan kombineras med bidragsstöd.

b)	Företagens tillgång till finansiella instrument kommer att underlättas genom det stöd som tillhandahålls av digitala innovationsknutpunkter.

Synergier med Erasmus ska säkerställa följande:

a)	Genom programmet kommer stöd att ges till utveckling och förvärv av de avancerade digitala färdigheter som behövs för utveckling av spetsteknik såsom artificiell intelligens eller högpresterande datorsystem i samarbete med berörda branscher.

b)	Den del av Erasmus+ som rör avancerade färdigheter kommer att komplettera de åtgärder inom programmet för ett digitalt Europa som är inriktade på förvärv av färdigheter på alla områden och på alla nivåer genom erfarenheter från mobilitet.

5a.

Synergier med Horisont Europa ska säkerställa följande:

a)	Delprogrammet Media, som ingår i Kreativa Europa, stöder initiativ som kan skapa reella effekter för de kulturella och kreativa sektorerna i hela Europa och bidrar därigenom till deras anpassning till den digitala omvandlingen.

b)	Programmet för ett digitalt Europa ger bland annat upphovsmän, den kreativa sektorn och kultursektorn i Europa åtkomst till den senaste digitala tekniken från AI till avancerade datorsystem.

Synergier med andra EU-program och EU-initiativ om kompetens/färdigheter ska säkerställas.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/459

P8_TA(2019)0404

Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (COM(2018)0443 – C8-0260/2018 – 2018/0233(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/51)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0443),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 197 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0260/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandet från budgetutskottet (A8-0421/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 118.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0039).

P8_TC1-COD(2018)0233

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 197,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Fiscalis 2020-programmet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (3) och genomförs av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och associerade länder, har liksom sina föregångare bidragit väsentligt till att underlätta och utöka samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Mervärdet av dessa program, även när det gäller att skydda unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen, har framhållits av skattemyndigheterna i deltagande länder. De utmaningar som identifierats inför nästa decennium kan inte hanteras om medlemsstaterna inte ser bortom gränserna för sina administrativa territorier och har ett starkt samarbete med sina motparter.

(2)

Fiscalis 2020-programmet erbjuder medlemsstaterna en unionsram inom vilken de kan utveckla dessa samarbetsaktiviteter, vilket är mera kostnadseffektivt än om varje medlemsstat själv skulle inrätta enskilda samarbetsramar på bilateral eller multilateral grund. En fortsättning av det programmet bör följaktligen säkerställas genom att man inrättar ett nytt program på samma område, Fiscalisprogrammet (nedan kallat programmet).

(3)

Genom att tillhandahålla en ram för åtgärder som stöder den inre marknaden, främjar unionens konkurrenskraft och skyddar unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen bör programmet bidra till att stödja skattepolitiken och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet, förebygga och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande , aggressiv skatteplanering och dubbel icke-beskattning , förebygga och minska onödiga administrativa bördor för medborgare och företag vid gränsöverskridande transaktioner, främja mer rättvisa och effektiva skattesystem, frigöra den inre marknadens hela potential och främja rättvis konkurrens i unionen, stödja en gemensam unionsstrategi i internationella forum och främja uppbyggnaden av skattemyndigheternas administrativa kapacitet, bland annat genom modernisering av rapporteringsmetoder och revisionsteknik, samt främja utbildning av personalen i detta avseende .

(4)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (4), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(5)

(6)	Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (5) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling och ersättning till externa experter.

(7)

De åtgärder som genomfördes inom Fiscalis 2020-programmet har visat sig vara adekvata och bör därför behållas. För att programmet ska kunna verkställas på ett enklare och mer flexibelt sätt och därigenom bättre uppnå sina mål bör åtgärderna fastställas enbart i form av övergripande kategorier, med en förteckning över belysande exempel på konkreta verksamheter , såsom möten och liknande enstaka arrangemang, inbegripet, i tillämpliga fall, närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar, projektbaserat strukturerat samarbete, däribland, i tillämpliga fall, gemensamma revisioner och it-kapacitetsuppbyggnad, inbegripet, i tillämpliga fall, skattemyndigheternas tillgång till sammankopplade register . I tillämpliga fall bör åtgärderna också syfta till att behandla prioriterade frågor med avseende på att uppnå programmets mål. Genom samarbete och kapacitetsuppbyggnad bör Fiscalisprogrammet även stimulera och stödja införande och utnyttjande av innovationer, för att ytterligare förbättra förmågan att utföra kärnuppgifterna vad gäller beskattning.

(8)

Med tanke på skattebetalarnas ökade rörlighet, antalet gränsöverskridande transaktioner och internationaliseringen av finansiella instrument , och därmed den ökade risken för skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, långt utöver unionens gränser kan det vara av intresse för unionen och medlemsstaterna att anpassa eller utvidga europeiska elektroniska system till tredjeländer som inte är associerade till programmet och internationella organisationer. Det skulle framför allt undvika den administrativa börda och de kostnader som är förbundna med att utveckla och handha två likartade elektroniska system för informationsutbyten inom unionen respektive internationellt. När det motiveras av ett sådant intresse bör följaktligen anpassningar eller utvidgningar av europeiska elektroniska system till att även omfatta samarbete med tredjeländer och internationella organisationer betraktas som stödberättigande kostnader inom ramen för programmet.

(9)

Med tanke på vikten av globalisering och betydelsen av att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, bör programmet fortsätta att ge möjlighet att involvera externa experter, i den mening som avses i artikel 238 i budgetförordningen. Sådana externa experter bör främst utgöras av företrädare för statliga myndigheter, även från icke-associerade tredjeländer , däribland de minst utvecklade länderna, och företrädare för internationella organisationer, ekonomiska aktörer, skattebetalare och det civila samhället. Med minst utvecklade länder avses länder eller territorier utanför EU som är berättigade till att erhålla offentligt utvecklingsbistånd i enlighet ned den relevanta förteckning som har offentliggjorts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och som baseras på FN:s definition. Urvalet av experter till expertgrupper bör baseras på kommissionens beslut av den 30 maj 2016 om övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion. När det gäller experter som utsetts på personliga mandat för att agera oberoende i allmänhetens intresse, bör det säkerställas att de är opartiska, att det inte föreligger någon risk för intressekonflikt i förhållande till deras yrkesmässiga roll och att information om deras urval och deltagande är allmänt tillgänglig.

(10)

I linje med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010 Översyn av EU:s budget (6), dvs. att förenkla finansieringsprogram och göra dem samstämmiga, bör medel delas med andra av unionens finansieringsinstrument när programmets planerade åtgärder eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering. Programmets åtgärder bör säkerställa samstämmighet i användningen av unionens medel till stöd för skattepolitik och skattemyndigheter.

(10a)

Av kostnadseffektivitetsskäl bör Fiscalis-programmet utnyttja möjliga synergier med andra unionsåtgärder på närliggande områden, t.ex. tullprogrammet, EU:s program för bedrägeribekämpning, programmet för den inre marknaden och stödprogrammet för reformer.

(11)

Den största delen av anslaget till programmet bör gå till åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad. Särskilda bestämmelser bör därför beskriva gemensamma respektive nationella komponenter i de europeiska elektroniska systemen. Vidare bör åtgärders räckvidd och kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden fastställas tydligt. Det bör i största möjliga utsträckning säkras interoperabilitet mellan de gemensamma och nationella komponenterna i de europeiska elektroniska systemen och synergier med andra elektroniska system i relevanta unionsprogram.

(12)

Det finns för närvarande inget krav på att en flerårig strategisk plan för beskattning ska upprättas för att skapa en sammanhållen och driftskompatibel elektronisk miljö för beskattning inom unionen. För att säkerställa att åtgärderna för it-kapacitetsuppbyggnad är samstämmiga och samordnade bör programmet föreskriva att en sådan flerårig plan för beskattning ska upprättas , som ett planeringsverktyg som ska vara förenligt med och inte gå utöver de skyldigheter som följer av de relevanta rättsligt bindande unionsrättsakterna .

(13)

Denna förordning bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Med tanke på att de mål som ska uppnås har medellång respektive långfristig karaktär och utgående från tidigare erfarenheter bör arbetsprogrammen kunna täcka flera år. Övergången från årliga till fleråriga arbetsprogram , som samtliga täcker högst tre år, kommer att minska den administrativa bördan för både kommissionen och medlemsstaterna.

(14)	För att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogrammen .

(15)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av instrumentets konsekvenser i praktiken. Interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna, som bör genomföras senast fyra år efter inledandet av genomförandet eller slutförandet av programmet, bör bidra till beslutsprocessen i förbindelse med nästa fleråriga budgetram. Interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna bör också behandla de återstående hindren för uppnåendet av programmets mål och ge förslag till bästa praxis. Utöver interimsutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna, som en del av systemet för prestationsrapportering, bör årliga lägesrapporter utarbetas för att övervaka de framsteg som görs. Dessa rapporter bör innehålla en sammanfattning av de erfarenheter som uppnåtts och, i tillämpliga fall, av de hinder som har uppstått i samband med den programverksamhet som har utförts under det berörda året.

(15a)

Kommissionen bör regelbundet anordna seminarier för skattemyndigheter med företrädare för stödmottagande medlemsstater för att diskutera problem och föreslå möjliga förbättringar med anknytning till programmets mål, däribland informationsutbytet mellan skattemyndigheter.

(16)

I syfte att möjliggöra en lämplig respons på ändringar av de skattepolitiska prioriteringarna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets särskilda mål uppnåtts. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (8), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (11) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter , inbegripet bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Enligt förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och andra brott mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (12). I enlighet med budgetförordningen ska de personer eller enheter som tar emot medel från unionen samarbeta fullt ut för att skydda unionens ekonomiska intressen, ge kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(17a)

Tredjeländer som ingår i EES får delta i unionens program i samband med det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer bör också få delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att den ansvariga utanordnaren, Olaf och Europeiska revisionsrätten ska beviljas nödvändiga rättigheter och tillgång för att de ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(18)

(19)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. De stödberättigande kostnaderna kommer att fastställas beroende på arten av de stödberättigande åtgärderna. Täckning av kostnader för resor, logi och uppehälle för deltagare i aktiviteter av typen möte, eller kostnader i förbindelse med anordnandet av arrangemang bör vara av största vikt, så att nationella experter och administrationen kan delta i gemensamma aktioner.

(20)

(21)	Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013, som därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning inrättas Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (nedan kallat programmet).

2. Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

beskattning: utformning, administration, tillämpning och efterlevnad vad gäller följande skatter och avgifter:

a)	Mervärdesskatt enligt rådets direktiv 2006/112/EG (13).

b)	Punktskatter på alkohol enligt rådets direktiv 92/83/EEG (14).

c)	Punktskatter på tobaksprodukter enligt rådets direktiv 2011/64/EU (15).

d)	Skatter på energiprodukter och elektricitet enligt rådets direktiv 2003/96/EG (16).

e)	Andra skatter och avgifter som avses i artikel 2.1 a i rådets direktiv 2010/24/EU (17) i den mån de är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

2.	skattemyndigheter: offentliga myndigheter och andra organ som ansvarar för beskattning eller skatterelaterad verksamhet.

3.	europeiska elektroniska system: de elektroniska system som krävs för beskattning och för utförandet av skattemyndigheternas uppdrag.

4.	tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

Artikel 3

Programmets mål

1. Programmets allmänna mål ▌att stödja skattemyndigheter och underlätta beskattning för att förbättra den inre marknadens funktion, stärka unionens konkurrenskraft och en sund konkurrens i unionen, skydda unionens och dess medlemsstaters budgetintressen och ekonomiska intressen , däribland skydda dessa intressen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, och förbättra skatteuppbörden .

2. Programmets särskilda mål är att stödja skattepolitiken och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet, främja skattesamarbete, inbegripet utbyte av skatteinformation, och stödja uppbyggnaden av administrativ kapacitet, däribland personalens kompetens, och utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 4

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 300 miljoner EUR i 2018 års priser eller 339 miljoner EUR i löpande priser.

2. Det belopp som avses i punkt 1 får bland annat täcka utgifter för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering och andra aktiviteter för förvaltning av programmet och bedömning av programmets måluppfyllelse. Det får också täcka utgifter för studier och annat relevant skriftligt material , expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, i den mån de har anknytning till programmets mål, samt utgifter i samband med it-nätverk som fokuserar på informationsbearbetning och -utbyte, däribland it-verktyg för den strategiska kommunikationen och annat tekniskt och administrativt bistånd som behövs i samband med förvaltningen av programmet.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

Andra tredjeländer i enlighet med villkor i respektive särskilt avtal som täcker ett lands deltagande i unionens program, förutsatt att avtalet

—	säkerställer en rimlig balans mellan bidraget från det tredjeland som deltar i unionens program och de fördelar som landet får av respektive program,

—	fastställer villkoren för deltagande i programmen, inklusive beräkningen av finansiella bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader. Dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i ▌budgetförordningen,

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2. Åtgärder enligt punkt 1 ska innefatta följande:

a)	Möten och liknande särskilda evenemang.

b)	Projektbaserat strukturerat samarbete.

c)	Åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad, i synnerhet utveckling och drift av europeiska elektroniska system.

d)	Åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad.

Stöd och andra åtgärder, däribland följande:

1)	Studier och annat relevant skriftligt material .

2)	Innovationsverksamheter, i synnerhet koncepttest och pilot- och prototypförsök.

3)	Gemensamt framtagna kommunikationsåtgärder.

4)	Andra relevanta åtgärder som föreskrivs i de arbetsprogram som avses i artikel 13 och som är nödvändiga för att uppnå eller stödja de mål som anges i artikel 3.

I bilaga I anges en icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av relevanta åtgärder som avses i leden a, b och d.

I bilaga III anges en icke-uttömmande förteckning över prioriterade områden för åtgärder.

3. Åtgärder bestående i utveckling och drift av anpassningar eller utvidgningar av gemensamma komponenter i de europeiska elektroniska systemen för samarbete med tredjeländer som inte är associerade till programmet eller internationella organisationer ska vara berättigade till finansiering när de är av intresse för unionen. Kommissionen ska inrätta nödvändiga administrativa arrangemang, som kan ange ett finansiellt bidrag från berörda tredje parter till sådana åtgärder.

4. När en åtgärd för it-kapacitetsuppbyggnad som avses i punkt 2 c avser utveckling och drift av ett europeiskt elektroniskt system ska enbart kostnader relaterade till de ansvarsområden som kommissionen anförtrotts enligt artikel 11.2 vara berättigade till finansiering inom ramen för programmet. Medlemsstaterna ska bära de kostnader som är relaterade till de ansvarsområden som de anförtrotts i enlighet med artikel 11.3.

Artikel 8

Deltagande av externa experter

1. Om det bidrar till fullbordandet av åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 får företrädare för statliga myndigheter, inbegripet sådana från tredjeländer som inte är associerade till programmet enligt artikel 5 , däribland från minst utvecklade länder och, i tillämpliga fall, företrädare för internationella och andra relevanta organisationer, företrädare för ekonomiska aktörer och organisationer som företräder ekonomiska aktörer eller det civila samhället delta som externa experter i åtgärder som organiseras inom ramen för programmet.

2. Kostnader som uppstår för sådana externa experter som avses i punkt 1 ska berättiga till ersättning inom ramen för programmet i enlighet med artikel 238 i budgetförordningen.

3. De externa experterna ska väljas ut av kommissionen , inbegripet bland experter som föreslås av medlemsstaterna, på grundval av färdigheter, erfarenheter och kunskaper som är relevanta för de specifika åtgärderna på ad hoc-basis, baserat på behoven .

Kommissionen ska bland annat bedöma dessa externa experters oberoende och avsaknaden av intressekonflikter med deras yrkesmässiga förpliktelser.

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 9

Tilldelning, komplementaritet och kombinerad finansiering

1. Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2. En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom programmet, under förutsättning att bidraget inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

3. I enlighet med artikel 198 f i budgetförordningen ska bidrag tilldelas utan ansökningsomgång när de stödberättigade enheterna är skattemyndigheter i medlemsstaterna och i sådana tredjeländer som är associerade till programmet enligt artikel 5 i den här förordningen, förutsatt att villkoren i den artikeln är uppfyllda.

Artikel 10

Samfinansieringssats

1. Med avvikelse från artikel 190 i budgetförordningen får programmet finansiera upp till 100 % av en åtgärds stödberättigande kostnader.

2. Den samfinansieringssats som ska tillämpas när åtgärder kräver tilldelning av bidrag ska anges i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 13.

KAPITEL IV

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ÅTGÄRDER FÖR IT-KAPACITETSUPPBYGGNAD

Artikel 11

Ansvarsområden

2. Kommissionen ska särskilt svara för följande:

a)	Utveckling och drift av gemensamma komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)	Övergripande samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen med sikte på att de ska vara funktionsdugliga och sammankopplade, förbättras kontinuerligt och genomföras på ett synkroniserat sätt.

c)	Samordning på unionsnivå av de europeiska elektroniska systemen, med sikte på att främja och genomföra dem på nationell nivå.

d)	Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen i fråga om deras samspel med tredje parter, bortsett från åtgärder som utformats för att uppfylla nationella behov.

e)	Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på unionsnivå.

3. Medlemsstaterna ska särskilt svara för följande:

a)	Utveckling och drift av nationella komponenter som de fastställts inom ramen för den fleråriga strategiska plan för beskattning som föreskrivs i artikel 12.

b)	Samordning av utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemens nationella komponenter på nationell nivå.

c)	Samordning mellan de europeiska elektroniska systemen och andra relevanta åtgärder som rör e-förvaltning på nationell nivå.

d)	Regelbunden information till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att deras respektive myndigheter eller ekonomiska aktörer ska kunna använda de europeiska elektroniska systemen till fullo.

e)	Genomförande på nationell nivå av de europeiska elektroniska systemen.

Artikel 12

Flerårig strategisk plan för beskattning

1. Kommissionen och medlemsstaterna ska upprätta och hålla uppdaterad en flerårig strategisk plan för beskattning , som anpassats till relevanta bindande unionsrättsakter, där samtliga arbetsuppgifter som är relevanta för utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen förtecknas och varje system eller del av ett system klassificeras som

a)	en gemensam komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på unionsnivå och som är tillgänglig för samtliga medlemsstater eller, av skäl som hänger samman med effektivitet, säkerhet och rationalisering, har identifierats som gemensam av kommissionen,

b)	en nationell komponent, dvs. en komponent i de europeiska elektroniska systemen som utvecklats på nationell nivå och som är tillgänglig i den medlemsstat som skapat komponenten eller bidragit till dess gemensamma inrättande, eller

c)	en kombination av båda.

2. Den fleråriga strategiska planen för beskattning ska även innefatta innovations- och pilotåtgärder och sådana stödjande metoder och verktyg som avser de europeiska elektroniska systemen.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om fullgörandet av varje arbetsuppgift som de tilldelats enligt den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. De ska också regelbundet rapportera till kommissionen om utvecklingen av genomförandet av arbetsuppgifterna.

4. Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen lämna årliga lägesrapporter om genomförandet, under perioden 1 januari–31 december föregående år, av den fleråriga strategiska plan för beskattning som avses i punkt 1. Dessa årliga rapporter ska baseras på ett i förväg fastställt format.

KAPITEL V

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 13

Arbetsprogram

1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådana fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2. De fleråriga arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom delegerade akter . Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 17 .

Artikel 14

Övervakning och rapportering

1. I bilaga II anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som beskrivs i artikel 3.

2. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 med avseende på att ändra bilaga II för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering.

3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in resurseffektivt, ändamålsenligt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

Artikel 15

Utvärdering

1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen. Utvärderingarna ska offentliggöras av kommissionen.

2. En interimsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.

3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av programmet.

Artikel 16

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på platsen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL VI

UTÖVANDE AV DELEGERING OCH KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2 och 14.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad Fiscaliskommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL VII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Information, kommunikation och publicitet

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 20

Upphävande

Förordning (EU) nr 1286/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka ett fortsatt genomförande eller en ändring av de åtgärder som berörs av förordning (EU) nr 1286/2013 fram till dess att de avslutas, och den förordningen ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C …

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 25).

(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(6) COM(2010)0700.

(7) Det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(9) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(10) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(11) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(13) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(14) Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21).

(15) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

(16) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

(17) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

BILAGA I

Icke-uttömmande förteckning över möjliga typer av åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d

De åtgärder som avses i artikel 7.2 första stycket a, b och d kan bland annat ha följande former:

När det gäller möten och liknande särskilda evenemang:

—	Seminarier och workshoppar, där generellt alla länder närvarar, presentationer görs och deltagarna deltar i intensiva diskussioner och intensiv verksamhet om en särskild fråga.

—	Arbetsbesök, som organiseras för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utvidga expertis och kunskaper vad gäller skattepolitik.

—	Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar.

När det gäller strukturerat samarbete:

—	Projektgrupper, där generellt ett begränsat antal länder deltar, där verksamhet sker under en begränsad tidsperiod i syfte att uppnå ett i förväg fastställt mål med noga angivet resultat, inbegripet samordning eller riktmärkning.

—

—	Multilateral eller simultan kontroll, bestående av samordnad kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer, vilken organiseras av två eller fler länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

—	Gemensam revision, bestående av en gemensam kontroll av skattesituationen för en eller flera närstående beskattningsbara personer genom en enda inspektionsgrupp bestående av två eller flera länder, varav minst två medlemsstater, med gemensamma eller kompletterande intressen.

—	Varje annan form av administrativt samarbete upprättat genom direktiv 2011/16/EU, förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EU) nr 389/2012 eller direktiv 2010/24/EU.

När det gäller åtgärder för uppbyggnad av personalkompetens och annan kapacitetsuppbyggnad:

—	Gemensam utbildning eller utveckling av e-lärande, för att gynna erforderliga färdigheter och kunskaper om skattefrågor.

—	Tekniskt stöd, för att förbättra administrativa förfaranden, stärka den administrativa kapaciteten och förbättra skatteförvaltningarnas funktion och drift genom att ta fram och utbyta god praxis.

BILAGA II

Indikatorer

Särskilt mål: stödja skattepolitik, skattesamarbete och administrativ kapacitetsuppbyggnad, inbegripet personalkompetens samt utveckling och drift av de europeiska elektroniska systemen.

1. Kapacitetsuppbyggnad (när det gäller administration, personal och it):

1.	Index för tillämpning och genomförande av unionslagstiftning och unionspolitik (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet och rekommendationer som utfärdats till följd av dessa åtgärder)

2.	Index för utbildning (använda utbildningsmoduler; antal tjänstemän som utbildats; deltagarnas kvalitetspoäng)

3.	De europeiska elektroniska systemens tillgänglighet (som procentandel av tiden)

4.	Gemensamma kommunikationsnätets tillgänglighet (som procentandel av tiden)

5.	Förenklade it-förfaranden för nationella förvaltningar och ekonomiska aktörer (antal registrerade ekonomiska aktörer, antal ansökningar och antal samråd i olika elektroniska system som finansieras genom programmet)

2. Kunskapsdelning och nätverkande:

6.	Index för samarbetets stabilitet (den omfattning av nätverkande som skapats, antalet personliga möten, antalet samarbetsgrupper online)

7.	Index för bästa praxis och riktlinjer (antal åtgärder som organiserats på detta område inom programmet; procentandel skatteförvaltningar som använt en arbetspraxis/riktlinje som utvecklats med stöd av programmet)

BILAGA III

I överensstämmelse med programmets särskilda och allmänna mål kan de åtgärder som avses i artikel 7 bland annat inriktas på följande prioriterade områden:

a)	Stöd till genomförandet av unionsrätten på skatteområdet, inbegripet utbildning av personal i detta avseende, och hjälp med att identifiera möjliga sätt att förbättra det administrativa samarbetet, inbegripet bistånd avseende indrivning, mellan skattemyndigheter.

b)	Stöd till ett effektivt informationsutbyte, inbegripet gruppförfrågningar, utveckling av standardiserade it-format, skattemyndigheters tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap och förbättrad användning av mottagen information.

c)	Stöd till en effektiv användning av mekanismer för administrativt samarbete och utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheter, inbegripet bästa praxis för indrivning av skatt.

d)	Stöd till digitalisering och uppdatering av metoderna inom skatteförvaltningarna.

e)	Stöd till utbyte av bästa praxis för bekämpning av mervärdesskattebedrägeri.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/475

P8_TA(2019)0405

Program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013 (COM(2018)0385 – C8-0249/2018 – 2018/0209(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/52)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0385),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0249/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandena från budgetutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0397/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 226.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 156.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 11 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0487).

P8_TC1-COD(2018)0209

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192 .1 ,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Unionens politik och lagstiftning för miljö, klimat och i relevanta delar ▌ energi har lett till märkbara förbättringar av miljösituationen. Men det finns fortfarande stora miljö- och klimatutmaningar, och om inget görs kommer de att få betydande negativa konsekvenser för unionen och för unionsmedborgarnas välbefinnande.

(2)

Programmet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 (4) för perioden 2014–2020, är det senaste i en rad unionsprogram under en 25-årsperiod som stöder genomförandet av miljö- och klimatlagstiftningen och åtföljande politiska prioriteringar. I den nyligen gjorda halvtidsutvärderingen (5) fick programmet en positiv bedömning och ansågs vara ändamålsenligt, effektivt och relevant. Life-programmet 2014–2020 bör därför förlängas med vissa ändringar som identifierats i halvtidsutvärderingen och i efterföljande bedömningar. Följaktligen bör ett program för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat Life- programmet) inrättas för perioden från och med 2021.

(3)

I strävan efter att uppnå unionens mål som fastställs i lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och i relevanta delar energi, bör Life- programmet i linje med en rättvis omställning bidra till övergången till en hållbar , cirkulär, energieffektiv, klimatneutral och klimattålig ekonomi baserad på förnybar energi samt till skydd , återställande och förbättring av kvaliteten på miljön , inklusive luften, vattnet och marken, och hälsan, och till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald , bland annat genom att stödja genomförandet och förvaltningen av Natura 2000 och motverka förstöringen av ekosystem , antingen genom direkta insatser eller genom att stödja integrering av dessa mål i andra politikområden. Life-programmet bör också stödja genomförandet av de allmänna handlingsprogram som antagits i enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget, såsom det sjunde miljöhandlingsprogrammet (6).

(4)

Unionen har åtagit sig att utveckla ett övergripande svar på målen för hållbar utveckling i Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, där man lyfter fram det inneboende sambandet mellan förvaltningen av naturresurser för att säkerställa deras tillgänglighet på lång sikt, ekosystemtjänster och deras koppling till människors hälsa samt en hållbar och socialt inkluderande ekonomisk tillväxt. I denna anda bör Life- programmet spegla principerna om solidaritet och samtidigt ge ett väsentligt bidrag till både ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

(4a)

För att främja hållbar utveckling bör kraven gällande miljö- och klimatskydd integreras i definitionen och genomförandet av unionens samtliga strategier och verksamheter. Synergier och komplementaritet med unionens övriga finansieringsprogram bör därför främjas, bland annat genom att man underlättar finansieringen av verksamheter som kompletterar strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt och stöder utnyttjandet och reproduktionen av lösningar som tas fram inom ramen för Life-programmet. Samordning krävs för att förebygga dubbelfinansiering. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att förhindra administrativa överlappningar och bördor för stödmottagande projekt till följd av rapporteringsskyldigheter enligt olika finansieringsinstrument.

(5)

Life- programmet bör bidra till hållbar utveckling och till uppnåendet av målen i unionens lagstiftning, strategier, planer och internationella åtaganden för miljö, klimat och i relevanta delar ▌energi, i synnerhet Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling (7), konventionen om biologisk mångfald (8) och Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (9) (nedan kallat Parisavtalet om klimatförändringar) , och bland annat Uneces konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt FN:s Baselkonvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, FN:s Rotterdamkonvention om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel och FN:s Stockholmskonvention om långlivade organiska föroreningar .

▌

(6a)	Unionen fäster stor vikt vid den långsiktiga hållbarheten inom Life-projektens resultat och kapaciteten att säkerställa och upprätthålla dessa resultat efter genomförandet av projekten, bland annat genom att projekten fortsätter, reproduceras och/eller överförs.

(7)

För att uppfylla unionens åtaganden enligt Parisavtalet om klimatförändringar krävs att unionen omvandlas till ett hållbart, cirkulärt, energieffektivt, klimatneutralt och klimattåligt samhälle baserat på förnybar energi . Detta kräver i sin tur åtgärder som är särskilt inriktade på sektorer som bidrar mest till nuvarande växthusgasutsläpp och föroreningar, och åtgärder som främjar energieffektivitet och förnybar energi samt bidrar till genomförandet av ramen för energi- och klimatpolitiken fram till 2030 och till medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner. Dessutom behöver unionens långsiktiga klimat- och energistrategi fram till mitten av detta århundrade genomföras, i linje med Parisavtalets långsiktiga mål . Life- programmet bör också omfatta åtgärder som bidrar till genomförandet av unionens politik för klimatanpassning för att minska sårbarheten för klimatförändringarnas negativa effekter.

(7a)

Projekt inom ramen för Life-programmets nya delprogram Övergång till ren energi bör inriktas på att möjliggöra kapacitetsuppbyggnad och spridning av kunskap, kompetens, innovativ teknik, metoder och lösningar för att uppnå målen i unionens lagstiftning och politik för övergången till förnybar energi och ökad energieffektivitet. Dessa är i regel samordnings- och stödåtgärder med högt EU-mervärde, som syftar till att undanröja marknadshinder som hämmar den socioekonomiska övergången till hållbar energi, vanligtvis med deltagande av små och medelstora berörda parter, flera aktörer, inklusive lokala och regionala myndigheter och ideella organisationer. Dessa åtgärder medför många sidovinster, såsom bekämpning av energifattigdom, förbättrad inomhusluftkvalitet, minskade lokala föroreningar tack vare förbättrad energieffektivitet och ökad spridning av förnybar energi, och bidrar till positiva lokala ekonomiska effekter och en mer socialt inkluderande tillväxt.

(8)

För att bidra till att begränsa klimatförändringarna och unionens internationella åtaganden om utfasning av fossila bränslen, måste omvandlingen av energisektorn påskyndas . Åtgärder för kapacitetsuppbyggnad som stöder energieffektivitet och förnybar energi , som fram till 2020 finansieras inom ramen för Horisont 2020 (10), bör integreras i Life-programmets nya delprogram Övergång till ren energi , eftersom deras syfte inte är att finansiera spetskompetens och skapa innovation, utan att underlätta införandet av redan tillgänglig teknik för förnybar energi och energieffektivitet som kommer att bidra till begränsning av klimatförändringarna. Life-programmet bör involvera alla berörda parter och sektorer som spelar en roll för övergången till ren energi. Införandet av dessa åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i Life- programmet har potentialen att skapa synergieffekter mellan delprogrammen och gör unionsfinansieringen generellt sett mer sammanhängande. Därför bör data om utnyttjandet av befintliga forskningsresultat och innovativa lösningar i Life-projekten samlas in och spridas, inbegripet från Horisont Europa och dess föregångare.

(9)

Enligt konsekvensbedömningen för ändringen av direktivet om energieffektivitet (11) kommer det att krävas ytterligare investeringar på uppskattningsvis 177 miljarder EUR per år under perioden 2021–2030 för att uppnå unionens energimål för 2030. De största bristerna rör investeringar för minskning av koldioxidutsläpp från byggnader (energieffektivitet och småskalig förnybar energi), där kapital måste inriktas på projekt med en mycket decentraliserad karaktär. Ett av målen för delprogrammet Övergång till ren energi , som omfattar ett snabbt införande av förnybar energi och energieffektivitet, är att bygga upp kapacitet för utvecklingen och aggregeringen av sådana projekt, för att därigenom bidra till att absorbera medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och fungera som katalysator för investeringar i förnybar energi och energieffektivitet , även med hjälp av finansieringsinstrumenten inom InvestEU.

( 9a)

Life-programmet är det enda program som är särskilt inriktat på miljö och klimatpolitik och spelar därför en avgörande roll som stöd till genomförandet av unionens lagstiftning på dessa områden.

(10)

Synergieffekter med Horisont Europa bör underlätta att behoven av forskning och innovation för att hantera miljö-, klimat- och energiutmaningar inom EU identifieras och fastställs i planeringsprocessen för strategisk forskning och innovation inom Horisont Europa. Life -programmet bör fortsätta att fungera som en katalysator för genomförandet av EU:s politik och lagstiftning för miljö, klimat och i relevanta delar energi, inbegripet genom att utnyttja och tillämpa forsknings- och innovationsresultat från Horisont Europa och bidra till att de används i större skala där detta kan vara till hjälp för att ta itu med frågor som rör miljö, klimat eller energiomställning . Det europeiska innovationsrådet inom Horisont Europa kan ge stöd för att skala upp och kommersialisera nya banbrytande idéer som eventuellt framkommer vid genomförandet av Life-projekt. På samma sätt bör även synergieffekter med innovationsfonden inom ramen för utsläppshandelssystemet beaktas.

(11)

En åtgärd som har fått stöd från Life- programmet kan också erhålla ett bidrag från ett annat unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Åtgärder som får kumulativ finansiering från olika unionsprogram bör granskas endast en gång, varvid alla berörda program och deras respektive tillämpliga bestämmelser ska beaktas.

(12)

Kommissionens senaste meddelande om granskningen av genomförandet av miljöpolitiken (12) visar att betydande framsteg krävs för att påskynda genomförandet av unionens miljölagstiftning och öka integreringen av miljö- och klimatmål i andra politikområden. Life- programmet bör därför fungera som en katalysator för att ta itu med övergripande systemiska utmaningar liksom de bakomliggande orsakerna till de genomförandebrister som fastställs i granskningen av genomförandet av miljöpolitiken och för att åstadkomma de nödvändiga framstegen genom att utveckla, prova och reproducera nya metoder; stödja utarbetande, övervakning och översyn av politik; förbättra styrningen i frågor som rör miljö, klimatförändringar och relaterad övergång till ren energi, bland annat genom att öka de berörda parternas delaktighet på alla nivåer, kapacitetsuppbyggnad, kommunikation och medvetenhet ; mobilisera investeringar från unionens investeringsprogram eller andra finansiella källor och stödja åtgärder för att övervinna de olika hindren för ett effektivt genomförande av viktiga planer som krävs enligt miljölagstiftningen.

(13)

För att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald , förstöringen av ekosystemen, inbegripet i marina ekosystem, krävs stöd till utarbetande, genomförande, upprätthållande och bedömning av unionens relevanta lagstiftning och politik, inbegripet EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 (13), rådets direktiv 92/43/EEG (14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (16). Detta bör särskilt ske genom att utveckla kunskapsbasen för utarbetande och genomförande av politik och genom att utveckla, prova, demonstrera och tillämpa bästa praxis och lösningar , såsom effektiv förvaltning, i liten skala eller skräddarsydda för särskilda lokala, regionala eller nationella förhållanden, inbegripet integrerade strategier för genomförandet av de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas på grundval av direktiv 92/43/EEG. Unionen och medlemsstaterna bör spåra sina utgifter relaterade till biologisk mångfald för att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt konventionen om biologisk mångfald. Krav på spårning i annan relevant unionslagstiftning bör också uppfyllas. Unionsutgifter relaterade till biologisk mångfald kommer att spåras med hjälp av en särskild uppsättning markörer (17).

(14)

Den senaste tidens utvärderingar och bedömningar, bland annat halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 och kontrollen av naturvårdslagstiftningens ändamålsenlighet, visar att en av de främsta orsakerna till bristande genomförande av EU:s naturvårdslagstiftning och strategin för biologisk mångfald är avsaknaden av tillräcklig finansiering. Unionens huvudsakliga finansieringsinstrument, däribland [Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden], kan ge ett viktigt kompletterande bidrag för att tillgodose dessa behov. Life- programmet kan ytterligare öka effektiviteten i integreringen genom strategiska naturprojekt som syftar till att katalysera genomförandet av unionens lagstiftning och politik för natur och biologisk mångfald, inklusive de åtgärder som anges i de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetats i enlighet med direktiv 92/43/EEG. De strategiska naturprojekten bör stödja program för åtgärder i medlemsstaterna som syftar till att integrera relevanta mål för natur och biologisk mångfald i övriga politikområden och finansieringsprogram, och därigenom garantera att tillräckliga medel mobiliseras för att genomföra politiken. Medlemsstaterna skulle inom sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken kunna använda en viss andel av anslagen från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för att förstärka stödet för åtgärder som kompletterar de strategiska naturprojekt som definieras i denna förordning.

(15)

Det frivilliga systemet för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i utomeuropeiska territorier (Best) främjar bevarande av biologisk mångfald, inklusive marin biologisk mångfald, och hållbar användning av ekosystemtjänster, däribland ekosystembaserade strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringar i unionens yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna. Genom den förberedande åtgärden Best som antogs 2011 och de senare programmen Best 2.0 och Best för de yttersta randområdena har Best bidragit till att öka medvetenheten om den ekologiska betydelsen av de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna och deras nyckelroll för att bevara den biologiska mångfalden på global nivå. Kommissionen beräknar att behovet av ekonomiskt stöd för projekt på plats i dessa territorier uppgår till 8 miljoner EUR per år. I sina ministerförklaringar från 2017 och 2018 har de utomeuropeiska länderna och territorierna uttryckt sin uppskattning för detta system med små bidrag för biologisk mångfald. Det är följaktligen lämpligt att Life- programmet finansierar små bidrag för den biologiska mångfalden , inklusive kapacitetsuppbyggnad och katalytiska åtgärder, i både de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

(16)

Främjande av den cirkulära ekonomin och resurseffektivitet kräver ett förändrat sätt att utforma, producera, konsumera , reparera, återanvända, materialåtervinna och bortskaffa material och produkter, däribland plast , med inriktning på produkternas hela livscykel . Life- programmet bör bidra till övergången till en cirkulär ekonomisk modell genom ekonomiskt stöd som inriktas på en rad olika aktörer (företag, myndigheter och konsumenter), i synnerhet genom att tillämpa, utveckla och reproducera bästa teknik, metoder och lösningar som är skräddarsydda för lokala, regionala eller nationella förhållanden, bland annat genom integrerade strategier för tillämpningen av avfallshierarkin och genomförandet av planer för avfallshantering och förebyggande av avfall. Genom att stödja genomförandet av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi kan åtgärder vidtas i synnerhet för att försöka lösa problemet med marint skräp.

(16a)

En hög nivå av miljöskydd är av grundläggande betydelse för unionsmedborgarnas hälsa och välmående. Programmet bör stödja unionens mål att framställa och använda kemikalier på ett sätt som minimerar de betydande negativa effekterna för människors hälsa och miljön, för att uppnå målet om en giftfri miljö i EU. Programmet bör också stödja verksamhet som främjar genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG (18) i syfte att uppnå bullernivåer som inte medför avsevärda negativa konsekvenser och risker för människors hälsa.

(17)

Unionens långsiktiga mål för luftpolitiken är att uppnå luftkvalitetsnivåer som inte medför betydande negativa effekter på, och risker för, människors hälsa och miljön, samtidigt som man stärker synergierna mellan förbättringar av luftkvaliteten och minskning av växthusgasutsläppen . Allmänhetens medvetenhet om luftföroreningar är hög, och medborgarna förväntar sig att myndigheterna ska agera , särskilt i områden där befolkningen och ekosystemen utsätts för höga nivåer av luftföroreningar . I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (19) understryks att unionsfinansiering kan ha betydelse för att uppnå målen för ren luft. Därför bör Life- programmet stödja projekt, inklusive strategiska integrerade projekt, som har potentialen att mobilisera offentliga och privata medel och att tjäna som exempel på god praxis och katalysatorer för genomförandet av planer och lagstiftning för luftkvalitet på lokal, regional, multiregional, nationell och transnationell nivå.

(18)

I direktiv 2000/60/EG (20) fastställs en ram för skyddet av unionens ytvatten, kustvatten, vatten i övergångszon och grundvatten. Direktivets mål stöds av ▌bättre genomförande och en ökad integrering av vattenpolitikens mål i andra politikområden. Life- programmet bör därför stödja projekt som medverkar till ett effektivt genomförande av direktiv 2000/60/EG och andra relevanta delar av unionens vattenlagstiftning som bidrar till att uppnå god status i unionens vattenförekomster genom att tillämpa, utveckla och reproducera bästa praxis, samt genom att mobilisera kompletterande åtgärder inom ramen för andra unionsprogram eller finansieringskällor.

(19)

Skydd och återställande av den marina miljön är ett av de övergripande målen för unionens miljöpolitik. Life- programmet bör stödja följande: förvaltning, bevarande, återställande och övervakning av biologisk mångfald och marina ekosystem, särskilt i marina områden inom Natura 2000, och skydd av arter i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som utarbetas i enlighet med direktiv 92/43/EEG; uppnående av god miljöstatus i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (21); främjande av rena och friska hav; genomförande av kommissionens meddelande om den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi, för att försöka lösa problemet med förlorade fiskeredskap och marint skräp i synnerhet; främjande av unionens deltagande i den internationella havsförvaltningen, som är avgörande för att uppnå målen för Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling och garantera friska hav för framtida generationer. Life- programmets strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt bör inkludera relevanta åtgärder som syftar till skydd av den marina miljön.

(20)

För att få en bättre styrning i miljöfrågor, klimatfrågor och relaterade frågor om energiomställning krävs att det civila samhället medverkar genom att höja allmänhetens medvetenhet , bland annat genom en kommunikationsstrategi som tar hänsyn till de nya medierna och sociala nätverken, och öka konsumenternas engagemang samt ett bredare deltagande från berörda parter på alla nivåer , inbegripet icke-statliga organisationer, i samråd om och genomförande av politiken. Programmet bör därför stödja ett brett spektrum av icke-statliga organisationer samt nätverk av ideella organisationer som arbetar för mål av allmänt unionsintresse, och som främst är verksamma inom området miljö eller klimatpolitik, genom att på ett konkurrensutsatt och öppet sätt bevilja driftsbidrag i syfte att hjälpa sådana icke-statliga organisationer, nätverk och ideella organisationer att på ett ändamålsenligt sätt bidra till unionens politik, och att bygga upp och stärka sin kapacitet att bli effektivare partner.

(21)

Medan bättre styrning på alla nivåer bör vara ett övergripande mål för Life- programmets alla delprogram, bör Life- programmet stödja utarbetande, genomförande , upprätthållande och efterlevnad av miljö- och klimatlagstiftningen, i synnerhet av övergripande lagstiftning om miljöstyrning, inklusive den lagstiftning som genomför Uneces (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (22).

(22)

Life- programmet bör förbereda marknadsaktörerna för och stödja dem i övergången till en hållbar , cirkulär, energieffektiv, klimatneutral och klimattålig ekonomi baserad på förnybar energi genom att prova nya affärsmöjligheter, förbättra yrkeskunskaper, underlätta konsumenternas tillgång till hållbara produkter och tjänster, engagera och stärka opinionsbildare och prova nya metoder för att anpassa befintliga processer och affärslandskapet. För att stödja en bredare marknadsspridning av hållbara lösningar bör allmänhetens acceptans och konsumenternas engagemang främjas.

(22a)

Programmet är utformat för att stödja demonstration av teknik, tillvägagångssätt och bästa praxis som kan reproduceras och skalas upp. Innovativa lösningar skulle bidra till bättre miljöprestanda och hållbarhet, särskilt för framtagandet av hållbara jordbruksmetoder i de områden som är aktiva inom klimat, vatten, mark, biologisk mångfald och avfall. I detta avseende bör man betona synergier med andra program och strategier, såsom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning.

(23)

På unionsnivå finansieras stora investeringar i miljö- och klimatåtgärder huvudsakligen genom unionens stora finansieringsprogram (integrering). Det är därför nödvändigt att man ökar integreringsinsatserna för att garantera hållbarhet, biologisk mångfald och klimatsäkring i unionens övriga finansieringsprogram samt integrering av skyddsmekanismer för hållbarhet i alla unionsinstrument. Med tanke på deras funktion som katalysatorer bör strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt som utarbetas inom Life- programmet mobilisera finansieringsmöjligheter inom ramen för dessa finansieringsprogram och andra finansieringskällor, t.ex. nationell finansiering, och skapa synergieffekter.

(23a)

Framgången för de strategiska naturprojekten och strategiska integrerade projekten är beroende av ett nära samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter och de icke-statliga aktörer som påverkas av programmets mål. Man bör därför tillämpa principerna om öppenhet och offentliggörande när det gäller beslut som rör utarbetande, genomförande, bedömning och övervakning av projekt, särskilt när det gäller integrering eller när flera finansieringskällor är inblandade.

(24)

Med tanke på betydelsen av att ta itu med klimatförändringar på ett samordnat och ambitiöst sätt, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling kommer Life-programmet att bidra till att integrera klimatåtgärder och till uppnåendet av det övergripande målet att minst 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 . Åtgärder inom Life-programmet väntas bidra med 61 % av Life- programmets totala finansieringsram till klimatmål. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under Life- programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(25)

Vid genomförandet av Life- programmet bör vederbörlig hänsyn tas till strategin för de yttersta randområdena (23) med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget och dessa områdens särskilda behov och sårbarhet. Unionens politik på andra områden än miljö, klimat och i relevanta delar energi bör också beaktas.

(26)

Till stöd för genomförandet av Life- programmet bör kommissionen samarbeta med Life- programmets nätverk för nationella kontaktpunkter för att stimulera samarbetet i syfte att förbättra och effektivisera nätverkets tjänster i hela EU och öka den övergripande kvaliteten på inlämnade förslag , anordna seminarier och workshoppar, offentliggöra förteckningar över projekt som finansierats inom Life- programmet eller genomföra annan verksamhet , såsom mediekampanjer, för att bättre sprida projektresultaten och underlätta utbyte av erfarenheter, kunskaper och bästa praxis och reproduktion av projektresultat i hela unionen , och därmed främja samarbete och kommunikation . Sådan verksamhet bör framför allt inriktas på medlemsstater med lågt utnyttjande av medel och bör underlätta kommunikationen och samarbetet mellan projektens stödmottagare, sökande eller berörda parter för avslutade och pågående projekt inom samma område. Det är avgörande att denna kommunikations- och samarbetsverksamhet riktar sig till regionala och lokala myndigheter och berörda parter.

(26a)

Kvalitet är det kriterium som styr utvärderingen av projekt och tilldelningsförfarandet inom Life-programmet. I syfte att underlätta genomförandet av Life-programmets mål i hela unionen och främja projektförslag av hög kvalitet bör finansiering tillhandahållas för projekt för tekniskt bistånd som syftar till att åstadkomma ett verkligt deltagande i Life-programmet. Kommissionen bör eftersträva en verklig, kvalitetsbaserad geografisk täckning i hela unionen, bland annat genom att stödja medlemsstaterna med att höja kvaliteten på projekten genom kapacitetsuppbyggnad. Specificeringen av ett lågt verkligt deltagande och stödberättigande verksamhet samt tilldelningskriterierna för Life-programmet kommer att fastställas i det fleråriga arbetsprogrammet och kommer att bygga på deltagandet av och framgångarna för sökande från respektive medlemsstater, med beaktande av bland annat befolkning och befolkningstäthet, total areal för Natura 2000-områden i varje medlemsstat uttryckt som andelen av den totala arealen Natura 2000-områden och andelen av en medlemsstats territorium som täcks av Natura 2000-områden. Stödberättigande verksamhet bör vara av sådant slag att den syftar till att höja projektansökningarnas kvalitet.

(27)

Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen (Impel), det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE) och Europeiska unionens miljödomarförening (EUFJE (24)) har inrättats för att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och spelar en unik roll i upprätthållandet av unionens miljölagstiftning. De bidrar avsevärt till ökad konsekvens i genomförandet och upprätthållandet av unionens miljölagstiftning i hela unionen, varigenom snedvridning av konkurrens undviks, de bidrar till förbättrad kvalitet på miljötillsyn och brottsbekämpningsmekanismer genom nätverksbildning på både unions- och medlemsstatsnivå, och de tillhandahåller utbyte av information och erfarenhet på olika administrativa nivåer samt genom utbildning och djupgående diskussioner om miljöfrågor och efterlevnadsaspekter, inbegripet övervakning och tillståndsförfaranden. Mot bakgrund av deras bidrag till Life- programmets mål är det lämpligt att tillåta tilldelning av bidrag till Impel, ENPE och EUFJE utan ansökningsomgång i syfte att fortsätta att ge stöd till verksamheten i dessa sammanslutningar. Dessutom finns det andra fall där det inte krävs någon ansökningsomgång i enlighet med de allmänna kraven i budgetförordningen, till exempel för organ som utsetts av medlemsstaterna och som verkar under deras ansvar, när dessa medlemsstater identifieras som stödmottagare genom en unionsrättsakt.

(28)

Det är lämpligt att fastställa en finansieringsram för Life- programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (25) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(28a)

De maximala medfinansieringssatserna bör ligga på de nivåer som krävs för att upprätthålla en ändamålsenlig stödnivå från programmet. Med tanke på den nödvändiga anpassbarhet som krävs för att ta hänsyn till de olika befintliga åtgärderna och enheterna kommer specifika medfinansieringssatser att bidra till ökad säkerhet, samtidigt som en viss flexibilitet upprätthålls som tillämpas efter specifika behov eller krav. De specifika medfinansieringssatserna bör alltid följa de fastställda relevanta maximala medfinansieringssatserna.

(29)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv EU-finansiering.

(30)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (26) (budgetförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (27), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (28), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (29) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (30) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter , inbegripet bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I synnerhet i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen och som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (31). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen och bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs samt säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(31)

Valet av finansieringstyp och genomförandemetod bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat, med beaktande av framför allt kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör även användning av enhetsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader beaktas. Kommissionen bör säkerställa att genomförandet är lättförståeligt, och arbeta för en verklig förenkling till förmån för de projektansvariga.

(32)	Om så är lämpligt bör de politiska målen för Life- programmet ▌också hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för InvestEU , inbegripet med det anslagna belopp från Life-programmet som anges inom de fleråriga arbetsprogrammen inom ramen för Life-programmet .

(33)

I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (32) är enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för Life- programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. Dessa enheters deltagande i Life- programmet bör främst inriktas på projekt inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald.

(34)	Programmet bör vara öppet för tredjeländer i enlighet med de avtal mellan unionen och dessa länder som fastställer de särskilda villkoren för deras deltagande.

(35)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom EES-avtalet, varvid programmens genomförande följer ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(36)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning behöver Life-programmet utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undviks. Dessa krav får i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av Life- programmets konsekvenser i praktiken. Den fulla effekten av Life- programmet uppstår genom indirekta, långsiktiga och svårmätbara bidrag till uppnåendet av unionens samtliga miljö- och klimatmål. För övervakningen av Life- programmet bör direkta outputindikatorer och spårningskrav som föreskrivs i denna förordning kompletteras genom aggregering av särskilda indikatorer på projektnivå som ska anges i fleråriga arbetsprogram eller i meddelanden om ansökningsomgångar, bland annat när det gäller Natura 2000 och utsläpp av vissa luftföroreningar.

(36a)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning i fråga om antagandet av de fleråriga arbetsprogrammen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (33) . Om kommittén för Life-programmet inte avger något yttrande om ett utkast till genomförandeakt bör kommissionen, i enlighet med artikel 5.4 andra stycket i förordning (EU) nr 182/2011, inte anta utkastet till genomförandeakt.

(37)

I syfte att säkerställa att stöd från och genomförande av programmet är förenligt med unionens politik och prioriteringar bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i syfte att ändra indikatorerna eller komplettera denna förordning med avseende på indikatorerna och för att inrätta en ram för övervakning och utvärdering . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(38)

Eftersom målen för denna förordning – nämligen att bidra till en hög nivå av miljöskydd och ambitiösa klimatåtgärder med god styrning och en flerpartsstrategi, hållbar utveckling och till uppnåendet av målen i unionens lagstiftning, strategier, planer eller internationella åtaganden för miljö, biologisk mångfald, klimat , cirkulär ekonomi och i relevanta delar förnybar energi och energieffektivitet – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av denna förordnings omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(39)	Förordning (EU) nr 1293/2013 bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (nedan kallat Life- programmet).

Här fastställs målen för Life- programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(1)

strategiska naturprojekt: projekt som stöder uppnåendet av unionens mål för natur och biologisk mångfald genom att genomföra sammanhållna handlingsprogram i medlemsstaterna för att integrera dessa mål och prioriteringar i andra politikområden och finansieringsinstrument, även genom ett samordnat genomförande av prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.

(2)

strategiska integrerade projekt: projekt som på regional, multiregional, nationell eller transnationell nivå genomför strategier eller handlingsplaner för miljö eller klimat som utarbetats av medlemsstaternas myndigheter och som krävs enligt särskild unionslagstiftning eller unionspolitik för miljö, klimat eller i relevanta delar ▌energi, samtidigt som de säkerställer berörda parters medverkan och främjar samordning med och mobilisering av minst en annan nationell eller privat finansieringskälla eller unionsmedel.

(3)

projekt för tekniskt bistånd: projekt som stöder utvecklingen av kapacitet för att delta i standardåtgärdsprojekt, förberedelse av strategiska naturprojekt och strategiska integrerade projekt, förberedelse för att få tillgång till unionens övriga finansieringsinstrument eller andra åtgärder som är nödvändiga för att förbereda en uppskalning eller reproduktion av resultaten från andra projekt som finansierats genom Life- programmet, dess föregångare eller andra unionsprogram, i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 3. Sådana projekt får även inbegripa kapacitetsuppbyggnad av den verksamhet vid medlemsstaternas myndigheter som syftar till att åstadkomma ett verkligt deltagande i Life-programmet.

(4)	standardåtgärdsprojekt: projekt, andra än strategiska integrerade projekt, strategiska naturprojekt eller projekt för tekniskt bistånd, som syftar till att uppnå de särskilda mål som anges i artikel 3.2.

(5)

blandfinansieringsinsatser: åtgärder som stöds genom unionsbudgeten, inbegripet inom ramen för blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i förordning (EU, Euratom) 2018/… (nedan kallad budgetförordningen), i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från unionsbudgeten sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

(6)

Artikel 3

Programmets mål

1. Life- programmets allmänna mål ska vara att bidra till övergången till en hållbar , cirkulär, energieffektiv, klimatneutral och klimattålig ekonomi baserad på förnybar energi , och till att skydda, återställa och förbättra kvaliteten på miljön , inklusive luften, vattnet och marken, stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald samt få bukt med förstöringen av ekosystem, bland annat genom att stödja genomförandet och förvaltningen av Natura 2000-nätverket , för att därigenom bidra till en hållbar utveckling. Life-programmet ska också stödja genomförandet av allmänna handlingsprogram som antagits i enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget.

2. Life- programmet ska ha följande särskilda mål:

Utveckla, demonstrera och främja innovativa tekniker , metoder och tillvägagångssätt för att uppnå målen i unionens lagstiftning och politik på miljöområdet, inbegripet natur och biologisk mångfald, och klimatområdet, inbegripet övergången till förnybar energi och ökad energieffektivitet , och bidra till kunskapsbasen och tillämpningen av bästa praxis , i synnerhet när det gäller natur och biologisk mångfald , inbegripet genom stöd till Natura 2000-nätverket .

Stödja utarbetande, genomförande, övervakning och upprätthållande av unionens relevanta lagstiftning och politik på miljöområdet, inbegripet natur och biologisk mångfald, och på klimatområdet och övergången till förnybar energi eller ökad energieffektivitet , inbegripet genom att förbättra styrningen på alla nivåer, i synnerhet genom att öka offentliga och privata aktörers kapacitet och det civila samhällets deltagande.

Katalysera storskalig spridning av framgångsrika tekniska och politikrelaterade lösningar för att genomföra unionens relevanta lagstiftning och politik på miljöområdet, inbegripet natur och biologisk mångfald, och på klimatområdet och övergången till förnybar energi eller ökad energieffektivitet, genom att reproducera resultat, integrera relaterade mål i andra politikområden samt i den offentliga och privata sektorns verksamhet, mobilisera investeringar och förbättra tillgången till finansiering.

Artikel 4

▌Struktur

Life- programmet ska ha följande struktur:

(1)

Området Miljö, som omfattar

a)	delprogrammet Natur och biologisk mångfald,

b)	delprogrammet Cirkulär ekonomi och livskvalitet.

(2)

Området Klimatpolitik, som omfattar

a)	delprogrammet Begränsning av och anpassning till klimatförändringar,

b)	delprogrammet Övergång till ren energi.

Artikel 5

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 6 442 000 000 EUR i 2018 års priser (7 272 000 000 EUR i löpande priser).

2. Den vägledande fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 ska vara

(a)

4 715 000 000 EUR i 2018 års priser (5 322 000 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 73,2 % av programmets totala finansieringsram) för området Miljö, varav

(1)	2 829 000 000 EUR i 2018 års priser (3 261 420 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 44,9 % av programmets totala finansieringsram) för delprogrammet Natur och biologisk mångfald, och

(2)	1 886 000 000 EUR i 2018 års priser (2 060 580 000 EUR i löpande priser, vilket utgör 28,3 % av programmets totala finansieringsram) för delprogrammet Cirkulär ekonomi och livskvalitet,

(b)

1 950 000 000 EUR för området Klimatpolitik, varav

(1)	950 000 000 EUR för delprogrammet Begränsning av och anpassning till klimatförändringar, och

(2)	1 000 000 000 EUR för delprogrammet Övergång till ren energi.

3. De belopp som avses i punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna om flexibilitet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) … (34) [den nya förordningen om den fleråriga budgetramen] och budgetförordningen.

3a. Trots vad som sägs i punkt 2 ska minst 60 % av de budgetmedel som tilldelas projekt som stöds genom åtgärdsbidrag på området Miljö, som avses i punkt 2 a, anslås till bidrag för projekt som stöder delprogrammet Natur och biologisk mångfald, som avses i punkt 2 a i.

4. Life-programmet får finansiera kommissionens verksamhet avseende tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av Life- programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system och nätverksverksamhet till stöd för Life-programmets nationella kontaktpunkter, inbegripet utbildning, verksamhet för ömsesidigt lärande och evenemang för att utbyta erfarenheter .

5. Programmet får finansiera verksamhet som genomförs av kommissionen för att stödja utarbetandet, genomförandet och integreringen av unionens lagstiftning och politik för miljö, klimat eller i relevanta delar ▌energi i syfte att uppnå de allmänna målen i artikel 3. Sådan verksamhet kan innefatta följande:

Information och kommunikation, däribland åtgärder för att öka medvetenheten. Ekonomiska resurser som tilldelas kommunikationsverksamhet enligt denna förordning ska också omfatta gemensam kommunikation om unionens politiska prioriteringar samt om genomförande- och införlivandestatus för unionslagstiftning för miljö, klimat eller i relevanta delar energi.

b)	Studier, undersökningar, utveckling av modeller och scenarier.

c)	Förberedelser, genomförande, övervakning, kontroll och utvärdering av ▌politik, program och lagstiftning samt bedömning och analys av projekt som inte finansieras av Life-programmet, om de uppnår målen i enlighet med artikel 3 .

d)	Workshoppar, konferenser och möten.

e)	Samarbete i nätverk och plattformar för bästa praxis.

f)	Andra verksamheter , såsom priser .

Artikel 6

Tredjeländer som är associerade till programmet

1. Förutsatt att de följer samtliga tillämpliga regler och bestämmelser ska programmet ▌vara öppet för följande tredjeländer:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

Andra tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

—	säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

—	föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen,

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

2. När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Artikel 6a

Internationellt samarbete

Under genomförandet av Life-programmet ska samarbete med relevanta internationella organisationer, och med deras institutioner och organ, vara möjligt om det krävs för att uppnå de allmänna mål som anges i artikel 3.

Artikel 7

Synergieffekter med andra unionsprogram

Kommissionen ska underlätta ett konsekvent genomförande av Life- programmet , och kommissionen och medlemsstaterna ska underlätta samstämdhet och samordning med Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa och InvestEU, i syfte att skapa synergieffekter, särskilt vad gäller strategiska naturprojekt och strategiska integrerade projekt, och att stödja spridning och reproduktion av lösningar som utvecklats inom Life- programmet. Kommissionen och medlemsstaterna ska eftersträva komplementaritet på alla nivåer.

Artikel 8

Genomförande av och former för unionsfinansiering

1. Kommissionen ska genomföra Life- programmet ▌genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel [61.1 c] i budgetförordningen.

2. Life- programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling. Det får också tillhandahålla finansiering i form av finansieringsinstrument inom blandfinansieringsinsatser.

2a. Minst 85 % av Life-programmets budget ska anslås till de bidrag som avses i artikel 10.2 och 10.5, till projekt som finansieras genom andra former av finansiering i den omfattning som anges i det fleråriga arbetsprogrammet eller, när så är lämpligt och i den omfattning som anges i det fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17, till finansieringsinstrument i form av blandfinansieringsinsatser enligt artikel 8.2. Kommissionen ska se till att de projekt som finansieras genom andra finansieringsformer är helt i linje med de mål som anges i artikel 3 i denna förordning. Det högsta belopp som anslås till bidrag som avses i artikel 10.3b ska vara 15 miljoner EUR.

2b. De maximala medfinansieringssatserna för de stödberättigande åtgärder som avses i artikel 10.2 a–d ska vara upp till 60 % av de stödberättigande kostnaderna och upp till 75 % för de projekt som finansieras inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald, särskilt de som rör prioriterade livsmiljöer eller arter för genomförande av direktiv 92/43/EEG, eller de fågelarter som bör prioriteras för finansiering enligt den kommitté för anpassning till teknisk och vetenskaplig utveckling som inrättats i enlighet med artikel 16 i direktiv 2009/147/EG, när det är nödvändigt för att uppnå bevarandemålet. För de åtgärder som avses i artikel 10.5 ska den maximala medfinansieringssatsen vara 70 % av de stödberättigande kostnaderna. Utan att det påverkar tillämpningen av de relevanta och fastställda maximala medfinansieringssatserna ska specifika satser specificeras närmare i det fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17. De får anpassas i enlighet med kraven för varje delprogram, projekttyp eller bidragstyp.

För projekt som beskrivs i artikel 10.3b ska de maximala medfinansieringssatserna inte överstiga 95 % av de stödberättigande kostnaderna för projekt under den period som omfattas av det första fleråriga arbetsprogrammet; för det andra fleråriga arbetsprogrammet och med förbehåll för bekräftelse i detta arbetsprogram ska medfinansieringssatsen vara 75 % av de stödberättigande kostnaderna.

2c. Kvalitet är det kriterium som styr utvärderingen av projekt och tilldelningsförfarandet inom Life-programmet. Kommissionen ska eftersträva en verklig, kvalitetsbaserad geografisk täckning i hela unionen, bland annat genom att stödja medlemsstaterna med att höja kvaliteten på projekten genom kapacitetsuppbyggnad.

KAPITEL II

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 9

Bidrag

Bidrag inom Life- programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

Artikel 10

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2. Bidrag får finansiera följande typer av åtgärder:

a)	Strategiska naturprojekt inom det delprogram som avses i artikel 4.1 a.

b)	Strategiska integrerade projekt inom de delprogram som avses i artikel 4.1 b, 4.2 a och 4.2 b.

c)	Projekt för tekniskt bistånd.

d)	Standardåtgärdsprojekt.

e)	Andra åtgärder som behövs för att uppnå det allmänna målet i artikel 3.1 , inbegripet samordnings- och stödåtgärder för kapacitetsuppbyggnad, spridning av information och kunskap samt medvetandehöjande åtgärder för att stödja övergången till förnybar energi och ökad energieffektivitet .

3. Projekt inom delprogrammet Natur och biologisk mångfald som gäller förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden i enlighet med direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG ska beakta prioriteringar i nationella och regionala planer, strategier och politikområden som avser bevarande av natur och biologisk mångfald, inbegripet i de prioriterade åtgärdsplaner som upprättas i enlighet med direktiv 92/43/EEG.

3a. Projekt för tekniskt bistånd för kapacitetsuppbyggnad med anknytning till den verksamhet som medlemsstaternas myndigheter bedriver för att förbättra det verkliga deltagandet i Life-programmet ska stödja verksamhet i de medlemsstater där det verkliga deltagandet är lågt, i syfte att förbättra de nationella kontaktpunkterna i hela EU och öka den övergripande kvaliteten på inlämnade förslag.

4. Bidrag får finansiera verksamhet utanför en av unionens medlemsstater eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den medlemsstaten , under förutsättning att projektet eftersträvar unionens miljö- och klimatmål och att verksamhet utanför unionen är nödvändig för att säkerställa ändamålsenligheten hos insatser som genomförs i medlemsstatsterritorier eller i ett utomeuropeiskt land eller territorium, eller för att stödja internationella avtal som unionen är part i .

5. Driftsbidrag ska stödja ideella organisationer som deltar i utarbetande, genomförande och upprätthållande av unionens lagstiftning och politik och som främst är verksamma inom området miljö eller klimatpolitik, inbegripet energiomställningen, i linje med Life-programmets mål enligt artikel 3 .

Artikel 11

Stödberättigade enheter

1. Utöver de kriterier som anges i artikel [197] i budgetförordningen ska de urvalskriterier som fastställs i punkterna 2–3 tillämpas:

2. Följande enheter ska vara berättigade till stöd:

Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder eller territorier:

(1)	En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

(2)	Ett tredjeland som är associerat till Life -programmet.

(3)	Andra tredjeländer som förtecknas i det fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17, på de villkor som anges i punkterna 4–6 i denna artikel .

b)	Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.

3. Fysiska personer ska inte vara berättigade till stöd.

4. Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att uppnå målen för en viss åtgärd i syfte att säkerställa ändamålsenligheten hos insatser som genomförs i unionen.

5. Rättsliga enheter som ingår i konsortier av minst tre oberoende enheter, etablerade i olika medlemsstater eller utomeuropeiska länder eller territorier som är knutna till dessa stater eller tredjeländer som är associerade till programmet eller andra tredjeländer, är berättigade till stöd.

6. Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet bör i princip bära kostnaderna för sitt deltagande.

6a. I syfte att säkerställa en ändamålsenlig användning av programmets medel och ett effektivt deltagande för de rättsliga enheter som avses i punkt 4, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att komplettera denna artikel genom att fastställa hur omfattande dessa rättsliga enheters deltagande i unionens miljö- och klimatpolitik ska vara för att de ska anses berättigade till stöd från programmet.

Artikel 12

Direkt tilldelning

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel [188] i budgetförordningen får bidrag tilldelas utan ansökningsomgång till de organ som förtecknas i bilaga I.

Artikel 13

Specificering av tilldelningskriterier

Kommissionen ska ange tilldelningskriterierna i de fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17 och meddelandena om ansökningsomgångar, med beaktande av följande principer :

Projekt som finansieras genom Life- programmet ska vara av unionsintresse genom att på ett betydande sätt bidra till uppnåendet av, och inte undergräva Life- programmets allmänna och särskilda mål som avses i artikel 3 och ska, när helst detta är möjligt, främja användning av miljöanpassad offentlig upphandling.

aa)	Projekten ska ha ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt och vara tekniskt och finansiellt enhetliga.

ab)	Projekt med störst potential att bidra till att uppnå de mål som anges i artikel 3 ska prioriteras.

b)	Projekt som ger sidovinster och främjar synergieffekter mellan de olika delprogram som avses i artikel 4 ska få en bonus i utvärderingen .

c)	Projekt med störst potential att reproduceras och spridas av den offentliga eller privata sektorn eller att mobilisera de största investeringarna eller finansiella resurserna (katalyspotential) ska få en bonus i utvärderingen .

d)	Det ska säkerställas att resultaten från standardåtgärdsprojekt kan reproduceras.

e)	Projekt som bygger på eller skalar upp resultaten från andra projekt som finansieras genom Life- programmet, dess föregångare eller unionens andra fonder ska få en bonus i utvärderingen.

f)	I förekommande fall ska särskild hänsyn tas till projekt i geografiska områden med särskilda behov eller svårigheter, t.ex. områden med särskilda miljöproblem eller naturliga begränsningar, gränsöverskridande områden , områden med högt naturvärde eller yttersta randområden.

Artikel 14

Stödberättigande kostnader för förvärv av mark

Utöver de kriterier som anges i artikel [186] i budgetförordningen, ska kostnader för förvärv av mark anses stödberättigande förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

Förvärvet kommer att bidra till att förbättra, bevara och återställa integriteten hos det Natura 2000-nätverk som upprättats i enlighet med artikel 3 i direktiv 92/43/EEG, däribland genom att förbättra konnektiviteten genom skapande av korridorer eller förbindelsefunktioner eller genom att förbättra andra aspekter av grön infrastruktur.

b)	Förvärv av mark är det enda eller det mest kostnadseffektiva sättet att uppnå det önskade bevaranderesultatet.

c)	Den förvärvade marken reserveras långsiktigt för sådan användning som är förenlig med Life- programmets särskilda mål.

d)	Den berörda medlemsstaten säkerställer, genom överföring eller på annat sätt, att marken långsiktigt avsätts för naturvårdsändamål.

Artikel 15

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått bidrag från något annat unionsprogram får också erhålla bidrag genom Life- programmet, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader och att åtgärden strävar efter att uppnå de miljö- eller klimatmål som anges i artikel 3 och inte undergräver något av dem . Bestämmelserna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för dess respektive bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

2. Åtgärder som certifierats med en spetskompetensstämpel, eller som uppfyller följande kumulativa, jämförande villkor:

a)	de har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för Life- programmet,

b)	de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången,

c)	de kan inte finansieras i den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel,

får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med artikel 67.5 i förordning (EU) XX [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel 8 i förordning (EU) XX [finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken], förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen och urvalskriterierna för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

KAPITEL III

BLANDFINANSIERINGSINSATSER

Artikel 16

Blandfinansieringsinsatser

Blandfinansieringsinsatser inom Life-programmet ska genomföras i enlighet med InvestEU-förordningen och avdelning X i budgetförordningen , med vederbörlig hänsyn till kraven om hållbarhet och insyn .

KAPITEL IV

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH UTVÄRDERING

Artikel 17

Flerårigt arbetsprogram

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta fleråriga arbetsprogram för Life-programmet . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20a.2 .

2. Varje flerårigt arbetsprogram ska i enlighet med de mål som fastställs i artikel 3 innehålla uppgifter om följande:

a)	Fördelningen av medel inom varje delprogram mellan olika behov och mellan olika typer av finansiering samt det högsta totala belopp som anslås till bidrag som avses i artikel 10.2 a och b .

aa)	Det högsta totala beloppet för finansieringsinstrument som ingår i blandfinansieringsinsatser inom ramen för Life-programmet, i tillämpliga fall.

ab)	Det högsta totala beloppet för bidrag som ska tilldelas de organ som förtecknas i bilaga I i enlighet med artikel 12.

b)	De projektämnen eller särskilda behov för vilka det finns en förhandstilldelning av medel för de projekt som avses i artikel 10.2 c och d.

c)	De strategier och planer som strategiska integrerade projekt är inriktade på och för vilka medel kan sökas för de projekt som avses i artikel 10.2 b.

d)	Den maximala stödberättigande perioden för genomförandet av projektet.

da)	Vägledande tidsplaner för ansökningsomgångarna under den period som omfattas av det fleråriga arbetsprogrammet.

db)	Den tekniska metoden för förfarandet för inlämning och urval av projekt och tilldelningskriterierna i enlighet med de principer som avses i artikel 13.

dc)	Specificeringen av de medfinansieringssatser som avses i artikel 8.2b.

dd)	De maximala medfinansieringssatserna för de stödberättigande åtgärder som avses i artikel 10.2 e.

de)	Närmare bestämmelser om tillämpningen av kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering, i tillämpliga fall.

df)	Specificeringen av ett lågt verkligt deltagande och stödberättigande verksamheter samt tilldelningskriterier för projekt för tekniskt bistånd för kapacitetsuppbyggnad med anknytning till den verksamhet som medlemsstaternas myndigheter bedriver för ett verkligt deltagande i Life-programmet.

2a. Löptiden för det första fleråriga arbetsprogrammet ska vara fyra år, och löptiden för det andra fleråriga arbetsprogrammet ska vara tre år.

2b. Inom ramen för det fleråriga arbetsprogrammet ska kommissionen offentliggöra meddelanden om ansökningsomgångar för den berörda perioden. Kommissionen ska se till att outnyttjade medel i en viss ansökningsomgång omfördelas mellan de olika typer av åtgärder som avses i artikel 10.2 inom samma område.

2c. Kommissionen ska se till att det hålls samråd med berörda parter under utarbetandet av de fleråriga arbetsprogrammen.

Artikel 18

Övervakning och rapportering

1. Kommissionen ska rapportera om Life- programmets framsteg när det gäller att uppnå de mål som anges i artikel 3 på grundval av indikatorerna i bilaga II.

2. För att säkerställa en effektiv bedömning av Life- programmets framsteg i riktning mot uppnåendet av dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 med avseende på att ändra bilaga II för att se över eller komplettera indikatorerna om det anses nödvändigt , även för att de ska stämma överens med indikatorerna för andra unionsprogram, och att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

2a. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att på grundval av bilaga II fastställa specifika indikatorer för varje delprogram och projekttyp .

3. Kommissionen ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och rättidigt. I detta syfte och i enlighet med relevanta metoder ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel för att möjliggöra insamling av aggregerbara output- och effektindikatorer på projektnivå för alla relevanta särskilda miljö- och klimatpolitiska mål, inbegripet i anslutning till Natura 2000 och utsläpp av vissa luftföroreningar, däribland koldioxid.

4. Kommissionen ska regelbundet övervaka och rapportera om integrering av mål för klimat och biologisk mångfald, inklusive utgiftsbeloppet. Denna förordnings bidrag till målet att 25 % av utgifterna i budgeten ska bidra till klimatmålen ska spåras genom unionens system för klimatmarkörer. Utgifter som rör biologisk mångfald ska spåras med hjälp av en särskild uppsättning markörer. Dessa spårningsmetoder ska användas för att kvantifiera de åtagandebemyndiganden som väntas bidra till mål för klimat och biologisk mångfald under den fleråriga budgetramen för 2021–2027 på lämplig uppdelningsnivå. Utgifterna ska redovisas varje år i programförklaringen för budgeten. Programmets bidrag till unionens mål för klimat och biologisk mångfald ska rapporteras regelbundet inom ramen för utvärderingar och den årliga rapporten.

5. Kommissionen ska bedöma synergieffekter mellan Life- programmet och andra kompletterande unionsprogram och mellan dess delprogram.

Artikel 19

Utvärdering

1. Kommissionen ska utföra utvärderingar ▌i god tid så att de kan användas i beslutsprocessen , med vederbörlig hänsyn till samstämdhet, synergier, mervärde för unionen och långsiktig hållbarhet och med användning av unionens klimat- och miljöprioriteringar .

2. Kommissionen ska utföra halvtidsutvärderingen av Life- programmet ▌ när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast 42 månader efter det att Life- programmet började genomföras , med användning av de output- och resultatindikatorer som fastställs i enlighet med bilaga II .

Utvärderingen ska åtminstone omfatta följande:

a)	Kvalitativa och kvantitativa aspekter av genomförandet av programmet.

b)	Effektiviteten i resursanvändningen.

c)	I vilken utsträckning målen för samtliga åtgärder har uppnåtts, om möjligt med uppgift om resultat och effekter.

d)	Projektens faktiska eller förväntade resultat när det gäller att mobilisera andra unionsmedel, särskilt med beaktande av fördelarna med ökad samstämdhet med unionens övriga finansieringsinstrument.

e)	I vilken utsträckning synergier mellan målen har uppnåtts samt programmets komplementaritet med andra relevanta unionsprogram.

f)	Life-programmets mervärde för unionen och långsiktiga verkan, för att man ska kunna fatta beslut om förlängning, ändring eller upphävande av åtgärderna.

g)	I vilken utsträckning berörda parter har involverats.

h)	En kvantitativ och kvalitativ analys av Life-programmets bidrag till bevarandestatusen för de livsmiljöer och arter som anges i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG.

i)	En analys av den geografiska täckning i unionen som avses i artikel 8.2c, och, om ingen sådan täckning uppnås, en analys av de bakomliggande orsakerna.

3. Vid slutet av Life- programmets genomförande, dock senast fyra år efter slutet av den period som anges i artikel 1 andra stycket, ska en slututvärdering av Life- programmet utföras av kommissionen.

4. Kommissionen ska lägga fram slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén , och ska offentliggöra resultaten av utvärderingarna .

KAPITEL V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar projekten och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. I detta syfte ska mottagarna använda Life-programmets logotyp som avbildas i bilaga IIa eller, när så inte är möjligt, nämna Life-programmet i all kommunikationsverksamhet, och logotypen ska visas på anslagstavlor på strategiska platser som är synliga för allmänheten. Alla varaktiga varor som erhålls inom ramen för ett Life-program ska bära Life-programmets logotyp såvida inte kommissionen angett något annat.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende Life- programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats Life- programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 20a

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för Life-programmet. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

4. Kommissionen ska årligen rapportera till kommittén om de övergripande framstegen med att genomföra delprogrammen och om särskilda åtgärder, bland annat om blandfinansieringsinsatser som genomförts genom budgetmedel som anslagits ur Life-programmet.

Artikel 21

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 18.2 och 18.2a ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 18.2 och 18.2a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 18.2 och 18.2a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 22

Upphävande

Förordning (EU) nr 1293/2013 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021.

Artikel 23

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 614/2007 (35) och förordning (EU) nr 1293/2013 vilka ska fortsätta att tillämpas för de berörda projekten fram till dess att de avslutas.

2. Finansieringsramen för Life- programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan Life- programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för förordningarna (EG) nr 614/2007 och (EU) nr 1293/2013.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter den 31 december 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 5.4, i syfte att möjliggöra förvaltning av projekt som inte slutförts den dagen.

4. Återflöden från finansieringsinstrument som inrättats genom förordning (EU) nr 1293/2013 får investeras i finansieringsinstrument som inrättats inom [fonden InvestEU].

5. Anslag som motsvarar specifika inkomster från återbetalningar av belopp som betalats ut på felaktiga grunder i enlighet med förordning (EG) nr 614/2007 eller förordning (EU) nr 1293/2013 ska användas, i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (36), för att finansiera Life- programmet.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C […], […], s. […].

(2) EUT C […], […], s. […].

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).

(5) Rapport om halvtidsutvärderingen av programmet för miljö och klimatpolitik (Life) (SWD(2017)0355).

(6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).

(7) Agenda 2030, resolution antagen av FN:s generalförsamling den 25 september 2015.

(8) 93/626/EEC: Rådets beslut av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1).

(9) EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.

(10) Horisont 2020 del III – ”Säker, ren och effektiv energi” (Samhällsutmaningar) (rådets beslut 2013/743/EU av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 965).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210).

(12) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063).

(13) COM(2011)0244.

(14) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).

(17) SEC(2017)0250.

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller – Kommissionens förklaring i förlikningskommittén om direktivet om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EUT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

(22) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

(23) Dok. 13715/17 – COM(2017)0623.

(24) Dok. 5485/18 – COM(2018)0010, s. 5.

(25) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(28) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(29) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(30) [fullständig titel + EUT L information].

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(32) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(34) [För in fullständig titel och EUT-information]

(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 614/2007 av den 23 maj 2007 om det finansiella instrumentet för miljön (Life+) (EUT L 149, 9.6.2007, s. 1).

(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

BILAGA I

Organ som får tilldelas bidrag utan ansökningsomgång

Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen (Impel)

Det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE)

Europeiska unionens miljödomarförening (EUFJE)

BILAGA II

Indikatorer

1. Outputindikatorer

1.1.

Antal projekt som utvecklar, demonstrerar och främjar innovativa tekniker och metoder.

1.2.

Antal projekt som tillämpar bästa praxis i fråga om natur och biologisk mångfald.

1.3.

Antal projekt för utarbetande, genomförande, övervakning och upprätthållande av unionens relevanta lagstiftning och politik.

1.4.

Antal projekt som förbättrar styrningen genom att öka offentliga och privata aktörers kapacitet och det civila samhällets deltagande.

1.5.

Antal projekt , inbegripet strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt, som genomför

—	viktiga planer eller strategier,

—	handlingsprogram för integrering av Natur och biologisk mångfald.

2. Resultatindikatorer

2.1.

Nettoförändring för miljön och klimatet, på grundval av aggregering av indikatorer på projektnivå som kommer att specificeras i meddelandena om ansökningsomgångar inom delprogrammen för följande:

—	Natur och biologisk mångfald.

—	Cirkulär ekonomi och livskvalitet omfattande minst följande:

—	Luftkvalitet.

—

Mark.

—

Vatten.

—

Avfall.

—	Kemikalier.

—

Buller.

—	Resursanvändning och resurseffektivitet.

—	Begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

—	Övergång till ren energi.

2.2.

Kumulativa investeringar till följd av projekten eller tillgång till finansiering (miljoner EUR).

2.3.

Antal organisationer som deltar i projekt eller erhåller driftsbidrag.

2.4.

Andel projekt som har haft en katalysatoreffekt efter projektets slutdatum.

BILAGA IIa

Programmets logotyp

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/501

P8_TA(2019)0406

Programmet för rättsliga frågor ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättsliga frågor (COM(2018)0384 – C8-0235/2018 – 2018/0208(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/53)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0384),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 81.1, 81.2 och 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0235/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0068/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (3). Parlamentet upprepar sitt stöd för program på områdena kultur, utbildning, medier, ungdomsfrågor, idrott, demokrati, medborgarskap och det civila samhället som tydligt har visat sitt europeiska mervärde och åtnjuter varaktig popularitet bland stödmottagarna. Parlamentet upprepar att en starkare och mer ambitiös union kan uppnås endast om den ges ökade finansiella resurser. Parlamentet efterlyser därför fortlöpande stöd till befintlig politik, större resurser till unionens flaggskeppsprogram och att ytterligare ansvarsområden ska matchas med ytterligare finansiella resurser.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 februari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0097).

(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0075.

P8_TC1-COD(2018)0208

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 81.1, 81.2 och 82.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ”bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”[u]nionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och att den bland annat ska ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter och de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

(2)

Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att aktivt odlas, skyddas, främjas, upprätthållas och spridas bland ▌medborgare och folk och utgöra EU-projektets kärna, eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet . Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden som omfattar programmen för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och för rättsliga frågor inrättas i EU-budgeten . I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring och ett krympande utrymme för ett oberoende civilt samhälle är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att stödja vidareutvecklingen av ett unionsområde med rättvisa som bygger på rättsstaten, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning samt gränsöverskridande samarbete . Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kommer att samla 2014–2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 (3), och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/2014 (4) (nedan kallade de föregående programmen ).

(3)

Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer ▌att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden, vår jämlikhet, våra rättigheter och vår rika mångfald levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Detta innefattar ett dynamiskt och livskraftigt civilt samhälle som en nyckelaktör som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, ▌på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen krävs det att unionens institutioner ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att de på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(4)

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. Respekt för och främjande av rättsstaten, grundläggande rättigheter och demokrati inom unionen är förutsättningar för att upprätthålla alla rättigheter och skyldigheter som stadgas i fördragen och för att bygga upp människors förtroende för unionen. Hur rättsstatens principer tillämpas i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för att säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och mellan deras rättssystem. För detta ändamål får unionen anta åtgärder för att utveckla det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor ▌. Respekten för grundläggande rättigheter och för gemensamma principer och värden som icke-diskriminering och likabehandling med hänsyn till alla de grunder som förtecknas i artikel 21 i stadgan, solidaritet , faktisk tillgång till rättslig prövning för alla, rättsstaten , demokrati samt ett välfungerande oberoende rättsväsen bör säkerställas och främjas på alla nivåer i vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa.

(5)

Finansiering bör även i fortsättningen vara ett viktigt verktyg för att framgångsrikt uppnå de ambitiösa målen i fördraget. Dessa mål bör uppnås bland annat genom inrättandet av ett flexibelt och ändamålsenligt program för rättsliga frågor, som bör underlätta planeringen och genomförandet av dessa mål. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt (genom användarvänlig tillämpning och rapportering) och bör syfta till en balanserad geografisk täckning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt programmets tillgänglighet för alla typer av stödmottagare.

(6)

I syfte att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för alla ska unionen besluta om åtgärder rörande rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden, vilken sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 är en hörnsten i det rättsliga samarbetet inom unionen. Ömsesidigt erkännande kräver en hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Åtgärder för tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning har antagits på flera områden för att underlätta ömsesidigt erkännande och främja ömsesidigt förtroende. Ett välfungerande område med rättvisa, där hindren för gränsöverskridande rättsliga förfaranden och för tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande situationer har avskaffats, är också av avgörande betydelse för att säkerställa ekonomisk tillväxt och vidare integration . Samtidigt behövs det ett väl fungerande europeiskt område med rättvisa samt effektiva, oberoende och högkvalitativa nationella rättssystem, liksom större ömsesidigt förtroende, för att få till stånd en blomstrande inre marknad och för att upprätthålla unionens gemensamma värden.

(6a)	Tillgång till rättslig prövning bör särskilt omfatta tillgång till domstolar, alternativa tvistlösningsmetoder och innehavare av offentliga ämbeten som enligt lag är skyldiga att förse parterna med oberoende och opartisk juridisk rådgivning.

(7)

Fullständig respekt för och främjande av rättsstaten är avgörande för en hög grad av ömsesidigt förtroende på området rättsliga och inrikes frågor, i synnerhet för ett verkningsfullt rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor som bygger på ömsesidigt erkännande. Respekten för rättsstaten är ett av de gemensamma värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, och principen om ett effektivt domstolsskydd, som föreskrivs i artikel 19.1 i EU-fördraget och i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är ett konkret uttryck för rättsstaten. Att främja rättsstaten genom att stödja arbetet med att förbättra nationella rättssystems oberoende, transparens, ansvarsskyldighet, kvalitet och effektivitet stärker det ömsesidiga förtroende som är oundgängligt för det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor. Rättsväsendets oberoende och opartiskhet utgör en del av det väsentliga i rätten till en rättvis rättegång och är avgörande för skyddet av europeiska värden. Att ha effektiva rättssystem med rimliga tidsfrister för förfaranden gynnar dessutom rättssäkerheten för alla berörda parter.

(8)

Enligt artiklarna 81.2 h och 82.1 c i EUF-fördraget ska unionen stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet som ett sätt att förbättra det rättsliga samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Utbildning av yrkesverksamma jurister är ett viktigt verktyg för att utveckla en samsyn om hur rättsstaten och de grundläggande rättigheterna bäst kan genomföras och upprätthållas. Det bidrar till att bygga upp det europeiska området med rättvisa genom att skapa en gemensam rättskultur bland yrkesverksamma jurister i medlemsstaterna. Det är av avgörande betydelse att säkerställa en icke-diskriminerande, korrekt och enhetlig rättstillämpning inom unionen och ett ömsesidigt förtroende och en samsyn mellan yrkesverksamma jurister vid gränsöverskridande förfaranden. De utbildningsverksamheter som får stöd enligt programmet bör bygga på en förnuftig bedömning av utbildningsbehoven, tillämpa de senaste utbildningsmetoderna, inbegripa gränsöverskridande evenemang som samlar yrkesverksamma jurister från olika medlemsstater, omfatta inslag av aktivt lärande och nätverksbyggande samt vara hållbara. Verksamheterna bör omfatta utbildning i juridisk terminologi, civil- och straffrätt, grundläggande rättigheter, ömsesidigt erkännande och rättssäkerhetsgarantier. De bör omfatta kurser för domare, advokater och åklagare om de utmaningar och hinder som är verkligheten för personer som ofta diskrimineras eller befinner sig i en utsatt situation, såsom kvinnor, barn, minoriteter, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning samt offer för könsrelaterat våld, våld i hemmet eller våld i nära relationer och andra former av våld mellan personer. Sådana kurser bör anordnas under direkt medverkan av organisationer som företräder eller stöder sådana personer och, om möjligt, under personernas egen medverkan. Med tanke på att kvinnliga domare är underrepresenterade på toppositionerna bör kvinnliga domare och åklagare och kvinnor i andra rättsliga yrken uppmuntras att delta i utbildningsverksamheterna.

(8a)

Vid tillämpningen av denna förordning bör termen ”domare och övrig personal inom rättsväsendet” tolkas brett, så att den omfattar domare, åklagare, personal vid domstolar och åklagarmyndigheter samt alla andra yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet eller på annat sätt deltar i rättskipningen, oavsett hur de definieras på nationell nivå, vilken rättslig ställning de har och hur de är organiserade internt, såsom advokater, notarier, exekutionsbiträden eller utmätningsmän, insolvensförvaltare, medlare, domstolstolkar och domstolsöversättare, sakkunniga vid domstolar, fängelsepersonal och övervakare inom frivården.

(9)

Rättslig utbildning kan omfatta olika aktörer, såsom medlemsstaternas rättsliga, judiciella och administrativa myndigheter, akademiska institutioner, nationella organ med ansvar för rättslig utbildning, utbildningsorganisationer eller utbildningsnätverk på europeisk nivå eller nätverk för samordnare av unionsrätten vid domstolar. Organ och enheter som verkar i ett allmänt europeiskt intresse på området utbildning inom rättsväsendet, såsom det europeiska nätverket för rättslig utbildning, Europeiska rättsakademin, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ), sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen och Europeiska institutet för offentlig administration, bör fortsätta att spela sin roll för att främja fortbildningsprogram med en verklig europeisk dimension för domare och övrig personal inom rättsväsendet, och bör därför ges adekvat ekonomiskt stöd i enlighet med de förfaranden och kriterier som anges i de ▌arbetsprogram som kommissionen antar i enlighet med denna förordning.

(10)

Programmet bör stödja det årliga arbetsprogrammet för det europeiska nätverket för rättslig utbildning, som är en viktig aktör när det gäller rättslig utbildning. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning befinner sig i en särställning, eftersom det är det enda nätverk på unionsnivå som samlar medlemsstaternas organ för rättslig utbildning. Det har en unik ställning för att organisera utbyten för nya och erfarna domare och åklagare mellan alla medlemsstater och att samordna de nationella utbildningsorganens arbete med att organisera utbildningar som rör unionsrätt och att främja god utbildningspraxis. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning tillhandahåller också utbildningar av hög kvalitet på ett kostnadseffektivt sätt på unionsnivå. I nätverket ingår vidare organen för rättslig utbildning i kandidatländerna som observatörer. Den årliga rapporten från det europeiska nätverket för rättslig utbildning bör innehålla information om den utbildning som tillhandahålls, uppdelat också efter personalkategori.

(11)

Åtgärder enligt programmet bör stödja ett förstärkt ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut och domar i civil- och straffrättsliga ärenden, ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna samt den tillnärmning av lagstiftningen som är nödvändig för att underlätta samarbetet mellan alla relevanta myndigheter, även med elektroniska medel. De bör också stödja domstolsskyddet för individuella rättigheter på privaträttens område. Programmet bör också främja ▌en större konvergens inom civilrätten, vilket kommer att bidra till att undanröja hinder för väl och effektivt fungerande rättsliga och utomrättsliga förfaranden till nytta för alla parter i en civilrättslig tvist. För att stödja ett verkningsfullt genomdrivande och den praktiska tillämpningen av unionsrätten på området för rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor bör programmet stödja det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG. På det straffrättsliga området bör programmet bidra till att främja och genomföra regler och förfaranden för att säkerställa erkännande av domar och beslut i hela unionen. Det bör underlätta samarbete och bidra till att undanröja hinder för gott samarbete och ömsesidigt förtroende. Programmet bör också bidra till att förbättra tillgången till rättslig prövning genom att främja och stödja brottsoffers rättigheter samt misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.

(12)

Programmet bör, i enlighet med artikel 3.3 i EU-fördraget, artikel 24 i stadgan och FN:s konvention från 1989 om barnets rättigheter, stödja skyddet av barnets rättigheter och integrera främjandet av barnets rättigheter i genomförandet av alla sina åtgärder. I detta syfte bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som syftar till att skydda barns rättigheter i samband med civil- och straffrätt, bland annat skyddet av barn som följer med föräldrar som hålls i förvar, barn till fängslade föräldrar samt barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.

(13)

Programmet för 2014–2020 har möjliggjort utbildningsverksamheter om unionsrätt, i synnerhet om stadgans räckvidd och tillämpning, vilka har varit inriktade på medlemmar av domstolsväsendet och andra rättstillämpare. I sina slutsatser av den 12 oktober 2017 om tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna under 2016 erinrade rådet om vikten av att öka medvetenheten bland beslutsfattare, rättstillämpare och rättighetshavarna själva om tillämpningen av stadgan, på nationell nivå och unionsnivå. För att integrera grundläggande rättigheter på ett konsekvent sätt är det därför nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till medvetandehöjande åtgärder för andra offentliga myndigheter än rättsliga myndigheter och rättstillämpare.

(14)

Enligt artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna, för vilket en icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning för alla är avgörande. För att underlätta faktisk tillgång till rättslig prövning, och i syfte att främja det ömsesidiga förtroende som är oundgängligt för att området med frihet, säkerhet och rättvisa ska fungera väl, är det nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till verksamhet som bedrivs av andra myndigheter än rättsliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och rättstillämpare, liksom av organisationer i det civila samhället, som bidrar till dessa mål. Stöd bör ges i synnerhet till verksamheter som underlättar faktisk och likvärdig tillgång till rättslig prövning för personer som ofta utsätts för diskriminering eller befinner sig i en utsatt situation. Det är viktigt att stödja det opinionsbildande arbete som bedrivs av organisationer i det civila samhället, såsom nätverksbyggande, rättstvister, kampanjarbete, kommunikation och annan bevakning. I detta sammanhang har yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet och arbetar för organisationer i det civila samhället också en viktig roll att spela.

(15)

I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör programmet i alla sina verksamheter stödja jämställdhetsintegrering och integreringen av målen om icke-diskriminering ▌. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bekräftar också rätten till full rättskapacitet och tillgång till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet bör omfatta en utvärdering av jämställdhetskonsekvenserna i syfte att bedöma i vilken utsträckning programmet bidrar till jämställdhet och fastställa att programmet inte har några oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten. I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till verksamheternas olika natur och omfattning inom programmets särskilda mål, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in när så är möjligt delas upp efter kön. Det är också viktigt att ge dem som ansöker om bidrag information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat i fråga om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv där så behövs. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(15a)

Programmet bör i all sin verksamhet, där det är relevant, också stödja och skydda brottsoffers rättigheter i såväl civilrättsliga som straffrättsliga ärenden. I detta syfte bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ett bättre genomförande av och en bättre samordning mellan de olika unionsinstrumenten för skydd av brottsoffer, liksom åt åtgärder som syftar till utbyte av bästa praxis mellan domstolar och rättstillämpare som hanterar ärenden som rör våld. Programmet bör också stödja en förbättring av kunskapen om och användningen av instrument för kollektiv prövning.

(16)

Åtgärder som omfattas av denna förordning bör bidra till att skapa ett europeiskt område med rättvisa, främja rättssystemets oberoende och effektivitet, öka det gränsöverskridande samarbetet och samarbetet i nätverk , stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsväsenden samt bidra till att uppnå en korrekt och konsekvent tillämpning av unionsrätten. Finansieringsverksamheterna bör också bidra till en gemensam syn på unionens värden och rättsstaten, bättre kunskaper om unionens lagstiftning och politik, utbyte av sakkunskaper och bästa praxis i samband med alla berörda aktörers användning av instrument för rättsligt samarbete samt spridning och främjande av driftskompatibla digitala lösningar som underbygger ett smidigt och effektivt gränsöverskridande samarbete. De bör även tillhandahålla en solid analytisk grund för utvecklingen, genomdrivandet och den korrekta förståelsen och tillämpningen av unionens lagstiftning och politik. Insatser på unionsnivå innebär att dessa verksamheter kan genomföras konsekvent i hela unionen och ger stordriftsfördelar. Vidare är unionen bättre ägnad än medlemsstaterna att hantera gränsöverskridande situationer och att tillhandahålla en europeisk plattform för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis .

(16a)

Programmet bör också bidra till att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna på områden där unionsrätten har en extern dimension, med beaktande av externa konsekvenser, i syfte att förbättra tillgången till rättslig prövning och underlätta hanteringen av judiciella och processrättsliga utmaningar.

(17)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, såsom Eurojust, byrån för grundläggande rättigheter, eu-LISA och Europeiska åklagarmyndigheten, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas av programmet.

(18)

Det är nödvändigt att säkerställa bärkraften, synligheten, grundprincipen om ett europeiskt mervärde och en sund ekonomisk förvaltning i genomförandet av alla åtgärder och verksamheter inom ramen för programmet för rättsliga frågor, liksom att de kompletterar medlemsstaternas insatser och är konsekventa med andra unionsverksamheter. För att säkerställa en effektiv och prestationsbaserad tilldelning av medel ur unionens allmänna budget bör konsekvens, komplementaritet och synergier eftersträvas mellan finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt inom fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden – och således med programmet för rättigheter och värden – och mellan programmet för rättsliga frågor och programmet för den inre marknaden, gränsförvaltning och säkerhet, särskilt asyl- och migrationsfonden (Amif) och fonden för inre säkerhet, strategisk infrastruktur, särskilt programmet för ett digitalt Europa, Europeiska socialfonden+, programmet Erasmus+, ramprogrammet för forskning och innovation, instrumentet för stöd inför anslutningen och Life-förordningen (5). Genomförandet av programmet för rättsliga frågor bör inte påverka, utan kompletteras av, unionens lagstiftning och politik beträffande skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna.

(19)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet för rättsliga frågor som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (6)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(19a)

Mekanismerna för att säkerställa en koppling mellan unionens finansieringspolitik och unionens värden bör finjusteras ytterligare för att göra det möjligt för kommissionen att lägga fram ett förslag till rådet om att överföra medel, anslagna till en medlemsstat inom ramen för delad förvaltning, till programmet, om medlemsstaten är föremål för förfaranden som rör unionens värden. En övergripande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bör garantera en regelbunden och likvärdig översyn av alla medlemsstater och tillhandahålla nödvändig information för aktivering av åtgärder som rör allmänna brister i fråga om unionens värden i medlemsstaterna. För att säkerställa ett enhetligt genomförande, och med hänsyn till omfattningen av de ekonomiska effekterna av de åtgärder som ska genomföras, bör genomförandebefogenheter ges till rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen. För att göra det lättare att anta de beslut som krävs för att säkerställa effektiva åtgärder bör omröstning med omvänd kvalificerad majoritet användas.

(20)

Förordning (EU, Euratom) [den nya budgetförordningen] (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(21)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma önskade resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan , relevanta aktörers och berörda stödmottagares kapacitet samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(22)

Enligt budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (7), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (8), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (9) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (10) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet fullständig transparens i programmets finansierings- och urvalsförfaranden, förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 bör Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 bör Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (11). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(23)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen ska genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, organ och nätverk för mänskliga rättigheter, inklusive nationella institutioner som ansvarar för skyddet av de mänskliga rättigheterna i varje medlemsstat, organ och nätverk som ansvarar för icke-diskriminering och jämställdhetspolitik, ombudsmän, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) samt Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt och stärka sina synergier och sitt samarbete . Det bör vara möjligt att inkludera tredjeländer, särskilt när deras deltagande främjar programmets mål, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller liknande avtal.

(24)

De övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister med avseende på rättsstatliga principer i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstaten är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(24a)

Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstaten i medlemsstaterna syftar till att rusta unionen att bättre skydda sin budget när svagheter i rättsstaten skadar eller hotar att skada en sund ekonomisk förvaltning av unionens ekonomiska intressen. Det bör komplettera programmet rättsliga frågor, vars roll är en annan, nämligen att ytterligare stödja utvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstatliga principer och ömsesidigt förtroende, och att säkerställa att människor kan åtnjuta sina rättigheter.

(25)

Enligt [artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (12)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för programmen och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken berört utomeuropeiskt land eller territorium är knutet. Det är väsentligt att det inom ramen för programmet säkerställs att sådana personer och enheter får tillräcklig information om sin rätt till finansiering.

(25a)

Med tanke på vikten och relevansen av unionens och medlemsstaternas åtagande att uppnå målen för hållbar utveckling bör detta program bidra till att uppfylla detta åtagande.

(26)

Med tanke på vikten av att motverka klimatförändringarna i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling kommer detta program att bidra till att integrera klimatåtgärder i den normala verksamheten och till att nå det övergripande målet att 25 procent av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.

(27)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan vid behov omfatta mätbara indikatorer som ligger som grund för att utvärdera programmets effekter på plats.

(28)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 12 och 14 samt i bilaga II. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(29)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

(30)	I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(31)

[I enlighet med artikel 3 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Irland [genom en skrivelse av den …] meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning. ELLER

I enlighet med artiklarna 1 och 2 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas programmet för rättsliga frågor (nedan kallat programmet).

I förordningen fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med

1.	domare och övrig personal inom rättsväsendet: domare, åklagare och personal vid domstolar och åklagarmyndigheter samt alla andra yrkesverksamma jurister som är knutna till rättsväsendet ▌.

Artikel 3

Programmets mål

1. Programmet har det allmänna målet att bidra till vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstaten, inbegripet rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande, ömsesidigt förtroende samt rättsligt samarbete, och därigenom också att stärka demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna .

2. Programmet har följande särskilda mål ▌:

Att underlätta och stödja rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor och att främja rättsstaten och rättsväsendets oberoende och opartiskhet , bland annat genom att stödja insatser för att förbättra de nationella rättssystemens effektivitet och den faktiska verkställigheten av avgöranden.

b)	Att stödja och främja rättslig utbildning i syfte att främja en gemensam kultur i rättsligt, judiciellt och rättsstatligt hänseende , liksom ett konsekvent och verkningsfullt genomförande av de av unionens rättsliga instrument som är relevanta för programmet .

Att underlätta faktisk och icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning för alla och ett effektivt rättsmedel, även på elektronisk väg (e-juridik) , genom att främja effektiva civil- och straffrättsliga förfaranden och genom att främja och stödja alla brottsoffers rättigheter samt misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.

Artikel 3a

Integrering av rättigheter

Vid genomförandet av alla åtgärder ska programmet sträva efter att främja jämställdhet mellan könen, barnets rättigheter, bland annat genom ett barnvänligt rättsväsen, skydd av brottsoffer och en verkningsfull tillämpning av principen om lika rättigheter och icke-diskriminering med hänsyn till alla de grunder som förtecknas i artikel 21 i stadgan, i enlighet med och inom de gränser som fastställs i artikel 51 i stadgan.

Artikel 4

Budget

1. I den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet] punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning ska finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 , vilken utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet, vara 316 000 000 EUR i 2018 års priser (356 000 000 EUR i löpande priser).

2. Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

2a. Den anslagna budgeten för jämställdhetsåtgärder ska anges årligen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen får utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

4. Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran , eller på begäran av kommissionen, överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen ▌. Där så är möjligt ska dessa medel användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till programmet

Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

Andra tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

—	säkerställer en rimlig balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

—	föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [den nya budgetförordningen],

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenhet över programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen.

3. [Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som efterträder förordningen om garantifonden] ska tillämpas.]

Artikel 7

Typ av åtgärder

Åtgärder som bidrar till att uppnå ett särskilt mål som anges i artikel 3 får beviljas finansiering inom ramen för denna förordning. I synnerhet verksamheter som förtecknas i bilaga I ska berättiga till finansiering.

KAPITEL II

BIDRAG

Artikel 8

Bidrag

Bidrag inom ramen för programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

Artikel 9

Kumulativ [, kompletterande] och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått ett bidrag genom programmet får också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. [Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från olika unionsprogram får beräknas proportionellt.]

2. Om programmet och fonderna inom ramen för delad förvaltning i enlighet med artikel 1 i förordning (EU) [XX] [CPR] gemensamt ger ekonomiskt stöd till en enskild åtgärd, ska åtgärden genomföras i enlighet med de regler som anges i denna förordning, inbegripet regler om återkrav av belopp som betalats ut felaktigt.

3. Åtgärder som är stödberättigande enligt programmet och uppfyller de villkor som avses i andra stycket får identifieras i syfte att finansieras genom fonderna inom ramen för delad förvaltning. I detta fall ska de samfinansieringsgrader och de regler för stödberättigande som föreskrivs i denna förordning tillämpas.

De åtgärder som avses i första stycket ska uppfylla följande kumulativa villkor:

a)	De har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för programmet.

b)	De uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången.

c)	De kan inte finansieras inom ramen för den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel.

Åtgärderna ska genomföras av den förvaltande myndighet som avses i artikel [65] i förordning (EU) [XX] [CPR] i enlighet med de regler som anges i den förordningen och i fondspecifika förordningar, inbegripet regler om finansiella korrigeringar.

Artikel 10

Stödberättigade enheter

1. Utöver de kriterier som anges i [artikel 197] i budgetförordningen ska de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkterna 2 och 3 tillämpas.

2. Följande enheter är berättigade till stöd:

Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

—	En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

—	Ett tredjeland som är associerat till programmet.

b)	Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.

3. Programmet ska stödja de utgifter som det europeiska nätverket för rättslig utbildning har i samband med sitt permanenta arbetsprogram , och alla administrationsbidrag för detta ändamål ska tilldelas utan någon ansökningsomgång i enlighet med budgetförordningen .

KAPITEL III

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 11

Arbetsprogram

1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2. Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en delegerad akt . Den delegerade akten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 14 .

Artikel 12

Övervakning och rapportering

1. I bilaga II anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 3.

2. I syfte att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets framsteg mot uppfyllelsen av sina mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på utarbetande av bestämmelser om ramar för övervakning och utvärdering, däribland genom ändringar av bilaga II för att se över och vid behov komplettera indikatorerna.

3. Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in på ett ändamålsenligt och effektivt sätt och i tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.

Artikel 13

Utvärdering

1. Utvärderingar ska utföras i så god tid att de kan användas i beslutsprocessen.

3. Vid utgången av perioden för genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska en slutlig utvärdering av programmet genomföras av kommissionen.

Artikel 14

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen fram till den 31 december 2027.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med två månader.

Artikel 15

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de lyfter fram åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

Artikel 17

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011 och ska bistås av relevanta organisationer i det civila samhället och människorättsorganisationer . En jämn könsfördelning och en lämplig representation av minoritetsgrupper och andra utestängda grupper i kommittén ska säkras.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 18

Upphävande

Förordning (EU) nr 1382/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 19

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna enligt förordning (EU) nr 1382/2013, som ska fortsätta att tillämpas på de åtgärderna fram till dess att de avslutas.

Artikel 20

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 62).

(4) Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 (EUT L 115, 17.4.2014, s. 3).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).

(6) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(8) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(9) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(10) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(12) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

BILAGA I

Programmets verksamheter

De allmänna och särskilda mål för programmet som anges i artikel 3 kommer att eftersträvas i synnerhet genom stöd till följande verksamheter:

Medvetandehöjande och spridning av information för att förbättra kunskapen om unionens politik och unionsrätten, däribland materiell rätt och processrätt, om instrument för rättsligt samarbete, om relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol samt om komparativ rätt och europeiska och internationella standarder , inbegripet en förståelse av samspelet mellan olika rättsområden .

Ömsesidigt lärande genom utbyte av god praxis mellan berörda parter för att förbättra kunskapen om och den ömsesidiga förståelsen av medlemsstaternas civil- och straffrätt och deras rättssystem och domstolsväsenden, inbegripet rättsstaten och tillgången till rättslig prövning, liksom genom ett stärkande av det ömsesidiga förtroendet.

3.	Analys- och övervakningsverksamheter (1) för att förbättra kunskapen om och förståelsen av potentiella hinder för ett smidigt fungerande europeiskt område med rättvisa och för att förbättra genomförandet av unionens lagstiftning och politik i medlemsstaterna.

Utbildning av relevanta aktörer för att förbättra kunskapen om unionens lagstiftning och politik ▌, däribland materiell rätt och processrätt, grundläggande rättigheter, användningen av unionens instrument för rättsligt samarbete, relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol, juridiskt språkbruk samt komparativ rätt.

Utveckling och underhåll av verktyg för informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt e-juridik, med beaktande av personlig integritet och uppgiftsskydd, för att effektivisera rättssystemen och samarbetet dem emellan genom informations- och kommunikationsteknik, inbegripet gränsöverskridande driftskompatibilitet mellan system och applikationer.

Utveckling av kapaciteten hos centrala nätverk på europeisk nivå och europeiska rättsliga nätverk, inbegripet nätverk som inrättats genom unionsrätten, för att säkerställa en effektiv tillämpning och ett effektivt genomdrivande av unionsrätten samt främja och vidareutveckla unionsrätten, politiska mål och strategier på programmets områden ▌.

6a.

Stöd till organisationer i det civila samhället och ideella aktörer som är verksamma på programmets områden i syfte att öka deras kapacitet att reagera och agera och se till att alla medborgare har tillräcklig tillgång till deras tjänster, rådgivning och stödverksamhet, och därigenom också bidra till demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

7.	Förbättring av kunskapen om programmet och spridning, överförbarhet och öppenhet när det gäller dess resultat, liksom främjande av förutsättningarna att nå ut till medborgarna, bland annat genom att anordna diskussionsforum för berörda parter .

(1) Dessa verksamheter omfattar exempelvis insamling av data och statistik, utveckling av gemensamma metoder och i förekommande fall indikatorer eller riktmärken, undersökningar, forskning, analyser och enkäter, utvärderingar, konsekvensbedömning, utarbetande och publicering av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial.

BILAGA II

Indikatorer

Programmet kommer att övervakas på grundval av en uppsättning indikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad programmets allmänna och särskilda mål har uppnåtts och syftar till att minimera de administrativa bördorna och kostnaderna. Uppgifter kommer därför att samlas in , med respekt för rättigheter som rör personlig integritet och uppgiftsskydd, för följande nyckelindikatorer:

Antal medlemmar av domstolsväsendet och personal inom rättsväsendet som har deltagit i utbildningsverksamhet (inklusive personalutbyten, studiebesök, workshoppar och seminarier) som finansierats genom programmet, inbegripet genom administrationsbidrag från det europeiska nätverket för rättslig utbildning.

Antal organisationer i det civila samhället som får stöd genom programmet.

Antal utbyten av uppgifter i det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris).

Antal träffar på e-juridikportalen / sidor som tillgodoser behovet av information om gränsöverskridande civil- och straffrättsliga mål och ärenden.

Antal personer per särskilt mål som har nåtts av

i)	verksamheter för ömsesidigt lärande och utbyte av god praxis,

ii)	verksamheter för medvetandehöjande, information och spridning.

Alla enskilda uppgifter ska när så är möjligt delas upp efter kön. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet ska inriktas på varje särskilt mål och inbegripa ett jämställdhetsperspektiv och en utvärdering av jämställdhetskonsekvenserna.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/517

P8_TA(2019)0407

Programmet för rättigheter och värden ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (COM(2018)0383 – C8-0234/2018 – 2018/0207(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/54)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0383),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 16.2, 19.2, 21.2, 24, 167 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0234/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0468/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 196.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 17 januari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0040).

P8_TC1-COD(2018)0207

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 16.2, 19.2, 21.2, 24, 167 och 168,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ”bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och bland annat ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter och de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) .

(2)

Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att aktivt odlas, skyddas, främjas, upprätthållas och spridas bland medborgare och folk och vara en del av EU-projektets kärna , eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet . Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmen för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och för rättsliga frågor, inrättas inom ramen för EU:s budget. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring, liksom med ett krympande utrymme för ett oberoende civilt samhälle, är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att ge stöd till den fortsatta utvecklingen av unionens rättsliga område som bygger på rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning och det gränsöverskridande samarbetet. Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kommer att samla 2014-2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 (4), och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/2014 (5) (nedan kallade de föregående programmen).

(3)

Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer ▌att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden, rättigheter samt jämlikhet och rika mångfald levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Det innefattar ett dynamiskt och livskraftigt civilsamhälle som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen krävs det att unionens institutioner ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att de på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(3a)

En regelbunden, öppen och tydlig dialog med programmets stödmottagare och andra berörda parter bör införas genom att inrätta en grupp för civil dialog. Gruppen för civil dialog bör vara ett öppet och informellt diskussionsforum och bidra till utbytet av erfarenheter och god praxis och till diskussionen om den politiska utvecklingen inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden. Gruppen för civil dialog bör inte få något ansvar för programförvaltningen.

(4)

Programmet ▌bör göra det möjligt att utveckla synergier för att möta gemensamma utmaningar när det gäller att främja och skydda unionens värden och för att nå den kritiska massa som krävs för att få konkreta resultat på fältet. Detta bör uppnås genom att man bygger vidare på och vidareutvecklar de positiva erfarenheterna från de föregående programmen. Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergipotentialen fullt ut, på ett mer effektivt sätt stödja de politikområden som omfattas och stärka deras förmåga att nå ut till människor och det civila samhället, med målet att nå en jämn geografisk fördelning. För att fungera effektivt bör programmet använda skräddarsydda och riktade strategier för att beakta de olika sektorernas specifika natur, deras olika målgrupper och dessas särskilda behov.

(4a)

Fullständig respekt för och främjande av rättsstatsprincipen och demokratin är grundförutsättningar för att man ska kunna bygga upp medborgarnas förtroende för unionen och säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Genom att främja rättigheter och värden kommer programmet att bidra till uppbyggnaden av en mer demokratisk union, respekten för rättsstatsprincipen och demokratisk dialog, öppenhet och god förvaltning, även vid krympande utrymme för det civila samhället.

(5)

För att föra Europeiska unionen närmare dess medborgare och främja demokratiskt deltagande krävs en rad olika insatser och samordnade ansträngningar. Unionsmedborgarskapet och den europeiska identiteten bör utvecklas och främjas genom att medborgarna uppmuntras att förstå den politiska beslutsprocessen och genom att främja medborgerligt engagemang i unionens åtgärder. Åtgärder för att sammanföra medborgare i vänortsprojekt eller nätverk av städer och stödja det civila samhällets organisationer på lokal, regional, nationell och transnationell nivå på de områden som omfattas av programmet kommer också att bidra till att stärka medborgarnas engagemang i samhället och i slutändan deras aktiva delaktighet i det demokratiska livet i unionen. Samtidigt kan stödverksamhet som främjar ömsesidig förståelse, interkulturell dialog, kulturell och språklig mångfald, ▌ social delaktighet och respekt för andra bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och ett gemensamt medborgarskap inom ramen för en europeisk identitet, baserad på en gemensam förståelse av våra gemensamma europeiska värden, vår gemensamma europeiska kultur och historia samt vårt gemensamma europeiska arv . Främjandet av en ökad känsla av samhörighet med unionen och unionens värden är särskilt viktigt bland medborgare i EU:s yttersta randområden på grund av deras avsides läge och avstånd från den europeiska kontinenten.

(6)

Åminnelseverksamhet och kritisk eftertanke kring Europas historiska minnen är nödvändiga inslag för att göra medborgarna , särskilt unga, medvetna om sin gemensamma historia och sina gemensamma värden , som grundval för en gemensam framtid▌. Åminnelseverksamhet bör begrunda orsakerna till de totalitära regimerna i Europas nutidshistoria – särskilt nazismen, som ledde till förintelsen; fascismen, stalinismen och de totalitära kommunistregimerna – och hedra minnet av offren för deras brott. Den bör även omfatta verksamhet som gäller andra avgörande ögonblick och viktiga hållpunkter i Europas nutidshistoria. Relevansen av historiska, sociala, kulturella och interkulturella aspekter bör också beaktas för att skapa en europeisk identitet som bygger på gemensamma värden och en känsla av samhörighet.

(7)

Medborgarna bör också bli mer medvetna om sina rättigheter på grundval av unionsmedborgarskapet, och bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat. De bör också känna att de kan åtnjuta och utöva alla sina medborgerliga rättigheter och förlita sig på att rättigheterna är tillgängliga på lika villkor, kan göras gällande utan inskränkningar och omfattas av skydd, utan någon diskriminering oavsett var i unionen de råkar befinna sig. Det civila samhället måste stödjas för att främja, skydda och öka medvetenheten om ▌ unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för att bidra till att de rättigheter som följer med unionsrätten faktisk kan åtnjutas.

(8)

Jämställdhet ▌är ett grundläggande värde och ett mål för Europeiska unionen. På det hela taget har framstegen på jämställdhetsområdet dock stagnerat. Diskriminering och ojämlik behandling av kvinnor och flickor kränker deras grundläggande rättigheter och hindrar dem från att delta fullt ut i politiken, samhället och ekonomin. Detsamma gäller olika former av våld mot kvinnor och flickor . Dessutom utgör politiska, strukturella och kulturella barriärer ett hinder för att uppnå verklig jämställdhet ▌. Att främja jämställdhet och jämställdhetsintegrering i all verksamhet som bedrivs av unionen är därför en viktig uppgift för unionen och en drivkraft för ekonomisk tillväxt och social utveckling som bör stödjas genom programmet. Att aktivt bekämpa stereotyper och ta itu med tyst diskriminering och diskriminering på flera grunder är särskilt viktigt. Lika tillgång till arbete, likvärdigt arbetsmarknadsdeltagande och undanröjande av hinder för karriärutveckling inom alla sektorer, till exempel rättsväsendet och sektorer med koppling till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, är jämställdhetens stöttepelare. Fokus bör också ligga på balansen mellan arbetsliv och privatliv och på lika fördelning mellan män och kvinnor av obetalt hushållsarbete och omsorgsarbete för barn, äldre och andra personer i beroendeställning, något som utgör en stöttepelare för ett likvärdigt ekonomiskt oberoende och deltagande och är nära sammankopplat till uppnåendet av jämställdhet mellan kvinnor och män.

(9)

Könsrelaterat våld och våld mot riskutsatta grupper ( barn, unga och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning) utgör en allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter och ▌lever kvar i hela unionen, i alla sociala och ekonomiska sammanhang, och har allvarliga konsekvenser för offrens fysiska , mentala och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Kvinnor är de som drabbas mest av könsrelaterat våld och trakasserier i både hemmet och det offentliga rummet. Att bekämpa detta våld är därför en nyckelåtgärd för att främja jämställdhet. I Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) definieras ”våld mot kvinnor” som ”varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang”. Åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld kräver en flerdimensionell strategi som bland annat tar itu med dess rättsliga, ekonomiska, utbildningsrelaterade och hälsorelaterade aspekter. Man måste också aktivt bekämpa såväl könsstereotyper från tidig ålder som alla former av hatpropaganda och våld på nätet. I det sammanhanget är det av största vikt att stödja kvinnorättsorganisationer och andra aktörer som arbetar på detta område. Barn, unga ▌ och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning, riskerar också i större utsträckning att utsättas för våld, särskilt i familjeförhållanden och i nära relationer. Åtgärder bör vidtas för att främja ▌ riskutsatta personers rättigheter – i synnerhet barns rättigheter (däribland föräldralösa barn, och barn som blivit föräldralösa till följd av brottsliga handlingar i hemmet och andra särskilt utsatta grupper av barn) – och bidra till att skydda ▌ dem och säkerställa ▌deras rätt till utveckling ▌och värdighet. Åtgärder för att bekämpa alla former av våld , särskilt könsrelaterat våld, främja förebyggande av sådant våld och skydda och stödja offer är prioriteringar för unionen som bidrar till att tillvarata individers grundläggande rättigheter och främjar jämställdhet ▌. Dessa prioriteringar bör stödjas genom programmet.

(10)

En stark politisk vilja och samordnade insatser som bygger på metoder och resultat från de föregående Daphneprogrammen, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Rättsliga frågor är nödvändiga förutsättningar för att förebygga och bekämpa alla former av våld och skydda offren. Det bör särskilt framhållas att allt sedan starten 1997 har finansieringen via Daphne för att ge stöd till våldsoffer och bekämpa våld mot kvinnor, barn och unga varit en verklig framgång, såväl i fråga om popularitet bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som i fråga om hur effektiva de finansierade projekten har varit. Programmet har också finansierat projekt för att öka medvetenheten, tillhandahålla stödtjänster för offer och stödja det civila samhällets organisationers verksamheter på fältet. Det har tagit upp alla former av våld, såsom våld i hemmet, sexuellt våld, människohandel, stalkning och skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning, liksom nya framväxande former av våld, exempelvis nätmobbning och nättrakasserier .

Det är därför viktigt att fortsätta med alla dessa insatser, med ett oberoende budgetanslag för Daphne, och att resultat och erfarenheter vederbörligen beaktas vid genomförandet av programmet.

(11)

Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Icke-diskriminering tas även upp i artikel 21 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering , däribland direkt, indirekt och strukturell diskriminering, bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utarbetas parallellt. Programmet bör stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism och antimuslimskt hat samt andra former av intolerans, inklusive homofobi, bifobi, transfobi och intersexfobi samt andra former av intolerans som grundar sig på könsidentitet, såväl på nätet som i verkliga livet, mot personer som tillhör minoriteter, med hänsyn till diskriminering på flera grunder. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerant behandling. Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan verksamhet inom unionen med samma mål ömsesidigt stärker varandra. Detta gäller särskilt verksamheter som avses i Europeiska kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020”10 och i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (6).

(12)

▌Hinder i den sociala och fysiska miljön ▌ samt bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att delta fullt ut och effektivt i samhället, på lika villkor med andra. ▌ Personer med funktionsnedsättning hindras bland annat från att få tillgång till arbetsmarknaden, dra fördel av en inkluderande och kvalitativ utbildning, undvika fattigdom och social utestängning, beredas tillgång till kulturella initiativ och media eller använda sina politiska rättigheter. I egenskap av part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD), har unionen och alla dess medlemsstater åtagit sig att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionshinder. Konventionens bestämmelser har blivit en integrerad del av unionens rättsordning.

(13)

Rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer (rätten till personlig integritet) är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter kontrolleras av oberoende tillsynsmyndigheter. Unionens regelverk, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (8), innehåller bestämmelser som ska säkerställa att rätten till skydd av personuppgifter tillvaratas på ett effektivt sätt. Dessa rättsakter ger de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd i uppgift att främja allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter. Unionen bör kunna bedriva informationsverksamhet , bland annat genom att stödja organisationer i det civila samhället som kämpar för att skyddet av personuppgifter följer unionens standarder, och genomföra studier och annan relevant verksamhet med hänsyn till betydelsen av rätten till skydd av personuppgifter i en tid av snabb teknisk utveckling.

(14)

Enligt artikel 24 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet anta bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för framläggande av ett medborgarinitiativ i den mening som avses i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen. Så har också skett genom antagandet av [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 (9).] Programmet bör stödja finansieringen av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av [förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.

(15)

I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet bör innehålla en utvärdering av könsspecifika konsekvenser för att bedöma i vilken utsträckning programmet bidrar till jämställdhet och fastställa att programmet inte har några oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten. I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till de olika verksamheternas natur inom programmets olika delar och deras storlek, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in av de projektansvariga delas upp efter kön när så är möjligt. Det är också viktigt att ge de sökande information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat i fråga om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning vid behov. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(16)	I artikel 3.3 i EUF-fördraget åläggs unionen att främja skyddet av barns rättigheter i enlighet med artikel 24 i stadgan och FN:s konvention om barnets rättigheter.

(17)

I enlighet med unionsrättsakter om likabehandling ska medlemsstaterna inrätta oberoende organ för främjandet av likabehandling för att motverka diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. Många medlemsstater har dock gått längre än dessa krav och sett till att likabehandlingsorgan också kan hantera frågor om diskriminering på andra grunder, t.ex. språk, ålder, könsegenskaper, könsidentitet och varierat könsuttryck, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller funktionshinder▌. Organen för likabehandling spelar en viktig roll när det gäller att främja jämlikhet och säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, främst genom att tillhandahålla ett oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i alla frågor som rör diskriminering i sina respektive länder. Det är mycket viktigt att det arbete som utförs av organen för likabehandling är samordnat på unionsnivå i detta hänseende. Equinet inrättades 2007. Dess medlemmar utgörs av de nationella organen för främjande av likabehandling, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 2000/43/EG (10) och 2004/113/EG (11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (12) och 2010/41/EU (13). Den 22 juni 2018 antog kommissionen en rekommendation om standarder för jämställdhetsorgan som omfattar jämställdhetsorganens mandat, oberoende, effektivitet, samordning och samarbete. Equinet är i en särskild situation, eftersom det är den enda enheten som säkerställer samordning av den verksamhet som bedrivs av organ för likabehandling. Denna samordningsverksamhet är av central betydelse för ett effektivt genomförande av unionens lagstiftning mot diskriminering i medlemsstaterna och bör stödjas genom programmet.

(17a)

För att göra tillgängligheten mer användarvänlig och ge opartisk vägledning och praktisk information om alla aspekter av programmet får kontaktpunkter inrättas i medlemsstaterna för att bistå både stödmottagare och sökande. Programmets kontaktpunkter bör kunna utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt utan att myndigheterna lägger sig i deras beslut. Medlemsstaterna bör kunna välja den mest lämpliga förvaltningen av programmets kontaktpunkter, bland annat genom myndigheter, organisationer i det civila samhället eller konsortier av dessa. Programmets kontaktpunkter bör inte få något ansvar för programförvaltningen.

(18)

Oberoende människorättsorganisationer och organisationer i det civila samhället spelar en väsentlig roll för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget, och för att bidra till ett effektivt utövande av rättigheter enligt unionslagstiftningen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna. Som framgår av Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 är ökade medel och ett tillräckligt finansiellt stöd avgörande för utvecklingen av gynnsamma och hållbara förutsättningar för det civila samhällets organisationer att stärka sin roll och utföra sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Som komplement till insatserna på nationell nivå bör EU:s finansiering därför bidra till att stödja, stärka och bygga upp kapaciteten hos oberoende organisationer i det civila samhället som arbetar med att främja värden och ▌rättigheter och vars verksamhet bidrar till det strategiska säkerställandet av rättigheter som fastställs i unionsrätten och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom opinionsbildning såsom strategisk tvistlösning, kampanjande, kommunikation och annan övervakande verksamhet, samt till att främja, tillvarata och öka medvetenheten om unionens ▌värderingar på lokal, regional, nationell och transnationell nivå. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt, t.ex. genom ett användarvänligt ansöknings- och rapporteringsförfarande. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt tillgängligheten för organisationer i det civila samhället på transnationell, nationell, regional och lokal nivå, bland annat vad gäller lokala organisationer i det civila samhället på gräsrotsnivå samt stödmottagarnas kapacitet. Detta bör i tillämpliga fall inbegripa överväganden om användningen av finansiellt stöd till tredje parter.

(19)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet.

(20)

Programmet bör på vissa villkor vara öppet för deltagande av länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Eftaländer som inte är medlemmar i EES samt andra europeiska länder. Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi bör också kunna delta i programmet.

(21)

För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget, är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder som vidtas har ett europeiskt mervärde och fungerar som komplement till medlemsstaternas insatser, samtidigt som konsekvens, komplementaritet och synergier bör eftersträvas med finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt inom fonden för rättvisa, rättigheter och värden, och därmed också med programmet för rättsliga frågor – samt med programmet Kreativa Europa samt Erasmus +, för att realisera potentialen i kulturell samverkan på områdena kultur, media, konst, utbildning och kreativitet. Det är nödvändigt att skapa synergier med andra europeiska finansieringsprogram, särskilt på områdena sysselsättning och kampen mot social utestängning, särskilt Europeiska socialfonden+, den inre marknaden, företagande, ungdom, hälsa, medborgarskap och rättvisa, migration, säkerhet, forskning, innovation, teknik, näringsliv, sammanhållning, turism, yttre förbindelser, handel och hållbar utveckling.

(22)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (14)], för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(23)	Förordning (EU, Euratom) [the new FR] (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(24)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan , kapaciteten för berörda parter och berättigade stödmottagare samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. ▌

(24a)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (15) , rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (16) , rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (17) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (18) ska unionens finansiella intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (19) . I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens finansiella intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(25)

Angående genomförandet av de särskilda målen att främja jämställdhet, rättigheter, medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och bekämpa våld, får tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ▌delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(26)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och reglerar även kontroller av de ekonomiska aktörernas ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(26a)

Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna syftar till att ge unionen möjlighet att bättre skydda sin budget när brister i rättsstatsprincipen hindrar eller hotar att hindra en sund ekonomisk förvaltning eller att skada unionens finansiella intressen. Förslaget bör komplettera programmet för rättigheter och värden, vars roll är annorlunda, nämligen att finansiera politik som är i linje med de grundläggande rättigheter och europeiska värden som inriktas på att främja människors liv och delaktighet.

(27)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (20)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering , med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som härrör från de utomeuropeiska ländernas och territoriernas avsides läge måste tas i beaktande vid genomförandet av programmet, och deras faktiska deltagande i programmet måste övervakas och regelbundet utvärderas.

(28)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att strömlinjeforma klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 . Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.

(29)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet för bättre lagstiftning av den 13 april 2016 är det nödvändigt att utvärdera detta program på grundval av information som samlats in genom specifika övervakningskrav samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan, i tillämpliga fall, innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för att bedöma programmets effekter på fältet.

(30)

I syfte att ▌ komplettera denna förordning för att genomföra programmet och säkerställa en ändamålsenlig bedömning av dess måluppfyllelse bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på arbetsprogram, i enlighet med artikel 13, och indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 14 och 16 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

▌

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden (nedan kallat programmet).

I förordningen fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Programmets mål

1. Programmets allmänna mål är att skydda och främja de rättigheter och värden som är förankrade i fördragen , Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och tillämpliga internationella människorättskonventioner, särskilt genom att stödja organisationerna i det civila samhället och andra berörda parter som är verksamma på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och genom att uppmuntra medborgarnas demokratiska och medborgerliga deltagande i syfte att upprätthålla och vidareutveckla öppna, rättighetsbaserade, demokratiska , jämlika och inkluderande samhällen som bygger på rättsstatsprincipen .

2. Inom ramen för det allmänna mål som anges i punkt 1 har programmet följande särskilda mål, vilka motsvarar de programsegment som anges:

-a)	Att skydda och främja unionens värden (segmentet Unionens värden).

a)	Att främja rättigheter, icke-diskriminering, jämlikhet , inbegripet jämställdhet mellan kvinnor och män, och att främja jämställdhetsintegrering och integrering av ett icke-diskrimineringsperspektiv (segmentet Jämlikhet, rättigheter och jämställdhet ).

b)	Att främja medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv och utbyten mellan medborgarna i olika medlemsstater samt öka deras medvetenhet om vår gemensamma europeiska historia (segmentet Medborgarnas engagemang och deltagande).

c)	Att bekämpa våld , inbegripet könsrelaterat våld (segmentet Daphne).

Artikel 2a

Segmentet Unionens värden

Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 -a ska programmet vara inriktat på att skydda, främja och öka medvetenheten om rättigheter genom att ge ekonomiskt stöd till organisationer i det civila samhället som är verksamma på lokal, regional och transnationell nivå så att de kan främja och vårda dessa rättigheter, vilket också stärker skyddet och främjandet av unionens värden och respekten för rättsstatsprincipen och bidrar till uppbyggnaden av en mer demokratisk union, demokratisk dialog, insyn och god samhällsstyrning.

Artikel 3

Segmentet Jämlikhet, rättigheter och jämställdhet

Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 a ska programmet vara inriktat på att

a)	främja jämlikhet och förebygga och bekämpa ojämlikhet och diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ▌ och iaktta principen om förbud mot diskriminering på de grunder som anges i artikel 21 i stadgan,

▌ stödja, driva på och genomföra en övergripande politik

i)	som främjar kvinnors möjlighet att till fullo utnyttja sina rättigheter, jämställdhet, inbegripet balans mellan arbetsliv och privatliv, kvinnors egenmakt och jämställdhetsintegrering,

ii)	som främjar icke-diskriminering och integrering av ett icke-diskrimineringsperspektiv,

iii)	som bekämpar rasism, främlingsfientlighet och alla former av intolerans, inbegripet homofobi, bifobi, transfobi, intersexfobi och andra former av intolerans på grundval av könsidentitet, såväl på nätet som i verkliga livet,

iv)	som skyddar och främjar barnets rättigheter,

v)	som skyddar och främjar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning,

ba)	skydda och främja de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet och rätten till skydd av personuppgifter.

Artikel 4

Segmentet Medborgarnas engagemang och deltagande

Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 b ska programmet vara inriktat på att

▌ stödja projekt som dels syftar till att hedra minnet av avgörande händelser i Europas nutidshistoria, bland annat orsakerna till och följderna av auktoritära och totalitära regimer, dels syftar till att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om Europas gemensamma historia, kultur, kulturarv och värden, och därigenom öka deras förståelse av unionen, dess ▌ ursprung, syfte, mångfald och resultat och av vikten av ömsesidig förståelse och tolerans ,

b)	▌främja medborgarnas ▌och representativa sammanslutningars deltagande i och bidrag till det demokratiska och medborgerliga livet i unionen genom att de ger uttryck för och offentligt diskuterar sina åsikter inom alla unionens åtgärdsområden,

ba)	främja utbyten mellan medborgare från olika länder, särskilt genom vänortssamverkan och nätverk av orter, så att de får praktisk erfarenhet av den rikedom och mångfald som finns i unionens gemensamma arv och blir medvetna om att detta utgör grunden för en gemensam framtid.

Artikel 5

Segmentet Daphne

Inom ramen för det allmänna mål som anges i artikel 2.1 och det särskilda mål som anges i artikel 2.2 c ska programmet vara inriktat på att

-a)	på alla nivåer förebygga och bekämpa alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor och våld i hemmet, även genom att främja de normer som fastställs i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

a)	förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn och unga▌, liksom våld mot andra riskutsatta grupper , såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning , och

stödja och skydda alla direkta och indirekta offer för sådant våld , till exempel våld i hemmet som utövas i familjen och våld i nära relationer, bland annat barn som blivit föräldralösa till följd av brott i hemmet, samt stödja och säkerställa samma skyddsnivå i hela unionen för offer för könsrelaterat våld.

Artikel 6

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 1 627 000 000 EUR i 2018 års priser [1 834 000 000 EUR i löpande priser].

2. Inom ramen för det belopp som anges i punkt 1 ska följande vägledande belopp anslås för följande mål:

-a)	754 062 000 EUR i 2018 års priser [850 000 000 EUR i löpande priser] (dvs. 46,34 % av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i artikel 2.2 -a.

a)	429 372 000 EUR i 2018 års priser [484 000 000 EUR] (dvs. 26,39 % av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i artikel 2.2 a och c.

b)	443 566 000 EUR i 2018 års priser [500 000 000 EUR] (dvs. 27,26 % av den totala finansieringsramen) för de särskilda mål som avses i artikel 2.2 b.

Kommissionen ska anslå minst 50 % av de belopp som avses i leden -a och a i första stycket i denna punkt för att stödja verksamhet som bedrivs av organisationer i det civila samhället, varav minst 65 % ska anslås till lokala och regionala organisationer i det civila samhället.

Kommissionen får inte avvika från de anslagna procentsatserna i finansieringsramen, såsom de anges i bilaga -I, med mer än fem procentenheter. Om det visar sig nödvändigt att överskrida denna gräns ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 med avseende på att ändra bilaga -Igenom att ändra de tilldelade procentsatserna av programmets medel med fem till tio procentenheter.

3. Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelse, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma informationstekniska system, studier, expertmöten, kommunikation om prioriteringar och områden med anknytning till programmets allmänna mål.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen får utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.

5. Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på medlemsstaternas eller kommissionens begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 a i budgetförordningen▌. Om möjligt ska dessa medel användas till förmån för medlemsstaten.

Artikel 7

Tredjeländer som är associerade till programmet

1. Programmet ska vara öppet för följande länder, förutsatt att villkoren är uppfyllda:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

Andra tredjeländer i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

—	säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

—	föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [den nya budgetförordningen],

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 8

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras inom ramen för direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller inom ramen för indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla former som anges i budgetförordningen.

Artikel 9

Typ av åtgärder

Åtgärder som bidrar till att uppnå ett särskilt mål som anges i artikel 2 får beviljas finansiering enligt denna förordning. Särskilt verksamheter som förtecknas i bilaga I ska berättiga till finansiering.

Artikel 9a

Gruppen för civil dialog

Kommissionen ska inrätta en grupp för civil dialog som ska säkerställa en regelbunden, öppen och insynsvänlig dialog med programmets stödmottagare och andra berörda parter i syfte att utbyta erfarenheter och god praxis och diskutera den politiska utvecklingen inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden.

KAPITEL II

BIDRAG

Artikel 10

Bidrag

1. Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2. Utvärderingskommittén får bestå av externa experter.

Artikel 11

Kumulativ [, kompletterande] och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått ett bidrag genom programmet får också erhålla ett bidrag från andra unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. [Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från olika unionsprogram får beräknas proportionellt].

2. Om programmet och fonderna inom ramen för delad förvaltning i enlighet med artikel 1 i förordning (EU) [XX] [förordningen om gemensamma bestämmelser] gemensamt ger ekonomiskt stöd till en enskild åtgärd, ska åtgärden genomföras i enlighet med de regler som anges i denna förordning, inbegripet regler om återkrav av belopp som betalats ut felaktigt.

De åtgärder som avses i första stycket ska uppfylla följande kumulativa villkor:

a)	De har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för programmet.

b)	De uppfyller minimikraven för kvalitet i den ansökningsomgången.

c)	De får inte finansieras inom ramen för den ansökningsomgången på grund av budgetbegränsningar.

Åtgärderna ska genomföras av den förvaltande myndighet som avses i artikel [65] i förordning (EU) [XX] [förordningen om gemensamma bestämmelser] i enlighet med de regler som anges i den förordningen och i fondspecifika förordningar, inbegripet regler om finansiella korrigeringar.

Artikel 12

Stödberättigade enheter

1. Utöver de kriterier som anges i [artikel 197] i budgetförordningen ska de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkterna 2 och 3 tillämpas:

2. Följande enheter är berättigade till stöd:

Rättsliga enheter etablerade i något av följande länder:

—	En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

—	Ett tredjeland som är associerat till programmet , utom för det särskilda mål som avses i artikel 2.2 -a .

b)	Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation.

3. Ett bidrag för administrationskostnader får också tilldelas utan ansökningsomgång till det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) enligt artikel 6.2 a för att täcka utgifter i samband med dess ständiga arbetsprogram.

KAPITEL III

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 13

Arbetsprogram och fleråriga prioriteringar

1. Programmet ska utföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa ett lämpligt arbetsprogram .

Artikel 14

Övervakning och rapportering

1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda mål som anges i artikel 2 anges i bilaga II.

2. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets uppfyllelse av sina mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 med avseende på att utveckla bestämmelserna om en ram för övervakning och utvärdering, inbegripet genom ändringar av bilaga II för att se över och komplettera indikatorerna när så krävs.

3. Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.

Artikel 15

Utvärdering

1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2. En halvtidsutvärdering av programmet ska utföras när tillräcklig information finns tillgänglig om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras. Halvtidsutvärderingen ska ta hänsyn till resultaten av utvärderingarna av de långsiktiga effekterna av de föregående programmen (Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och Ett Europa för medborgarna).

3. Vid utgången av perioden för genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen.

Artikel 16

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13 och 14 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13 och 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. På grundval av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning får medborgarna och andra berörda parter yttra sig över utkastet till en delegerad akt under en period på fyra veckor. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ska höras om utkastet mot bakgrund av icke-statliga organisationers och lokala och regionala myndigheters erfarenheter i samband med genomförandet av programmet.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 13 eller 14 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 17

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Information, kommunikation och publicitet

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 2.

Artikel 18a

Kontaktpunkter för programmet

Varje enskild medlemsstat får inrätta kontaktpunkter för programmet. De ska ansvara för att tillhandahålla opartisk vägledning, praktisk information och hjälp till programmets sökande, berörda parter och stödmottagare när det gäller alla aspekter av programmet, även i samband med ansökningsförfarandet, spridning av användarvänlig information och programresultat, förfrågningar till partner, utbildning och andra formaliteter. Kontaktpunkterna för programmet ska utföra sina arbetsuppgifter på ett oberoende sätt.

▌

Artikel 20

Upphävande

Förordning (EU) nr 1381/2013 och förordning (EU) nr 390/2014 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordningarna (EU) nr 1381/2013 och (EU) nr 390/2014, som ska fortsätta att tillämpas på de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för de föregående programmen, som inrättades genom förordningarna (EU) nr 1381/2013 och (EU) nr 390/2014.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de utgifter som föreskrivs i artikel 6.3, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 178.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 196.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 62).

(5) Rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 (EUT L 115, 17.4.2014, s. 3).

(6) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.

(7) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(8) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 11.3.2011, s. 1).

(10) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(11) Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, 21.12.2004, s. 37).

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, 15.7.2010, s. 1).

(14) [Hänvisning som ska uppdateras: EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns tillgängligt på följande adress: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.SWE&toc=OJ:C:2013:373:TOC].

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(16) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(17) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(18) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(20) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

BILAGA -I

De tillgängliga programmedel som avses i artikel 6.1 ska fördelas enligt följande:

Inom det belopp som avses i artikel 6.2 a ska

—	minst 15 % gå till verksamhet som genomför det särskilda mål som anges i artikel 3 b i,

—	minst 40 % gå till verksamhet som genomför de särskilda mål som anges i artikel 5 -a, och

—	minst 45 % gå till verksamhet som genomför de särskilda mål som anges i artikel 3 a, b ii–v och c samt i artikel 5 a och b.

Inom det belopp som avses i artikel 6.2 b ska

—	15 % gå till åminnelseverksamhet,

—	65 % gå till demokratiskt deltagande,

—	10 % gå till marknadsföring, och

—	10 % gå till administration.

BILAGA I

Verksamheter som stöds av programmet

De allmänna och särskilda mål för programmet som anges i artikel 2 kommer i synnerhet att eftersträvas genom stöd till följande verksamheter:

a)	Medvetandehöjande, främjande och spridning av information för att förbättra kunskaperna om rättigheter, värden och politik ▌inom de områden och mål som omfattas av programmet.

b)	Ömsesidigt lärande genom utbyte av god praxis mellan berörda parter för att förbättra kunskaperna och den ömsesidiga förståelsen.▌

Analytisk övervakning för att främja en bättre förståelse av situationen ▌i medlemsstaterna och på unionsnivå inom de områden som omfattas av programmet och för att förbättra genomförandet av unionsrätten , unionens politik och unionens värden i medlemsstaterna, till exempel insamling av data och statistik, utveckling av gemensamma metoder och vid behov indikatorer eller riktmärken, undersökningar, forskning, analyser och enkäter, utvärderingar, konsekvensbedömning, utarbetande och offentliggörande av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial .

d)	Utbildning av berörda parter i syfte att förbättra deras kunskaper om politik och rättigheter inom de områden som omfattas av programmet .

e)	Utveckling och underhåll av verktyg för informations- och kommunikationsteknik (IKT).

ea)	Stöd till organisationer i det civila samhället och ideella aktörer som är verksamma inom de områden som omfattas av programmet för att förbättra deras reaktionsförmåga och säkerställa att alla medborgare har lämplig tillgång till deras tjänster, rådgivning och stödverksamhet.

eb)

Stöd till organisationer i det civila samhället och ideella aktörer som är verksamma inom de områden som omfattas av programmet så att de kan bedriva opinionsbildning för att främja rättigheter, vilket också stärker skyddet och främjandet av unionens värden och respekten för rättsstatsprincipen och bidrar till demokratisk dialog, insyn och god samhällsstyrning, även i fall där det civila samhällets utrymme krymper.

Stärkande av medborgarnas – särskilt de ungas – medvetenhet om europeisk kultur, kulturarv, identitet och historia , även när det gäller totalitära och auktoritära regimer och andra avgörande händelser i Europas nutidshistoria, så att man stärker åminnelsen och unionsmedborgarnas engagemang för unionen och uppmuntrar tolerans, ömsesidig förståelse, interkulturell dialog och respekt för mångfald .

g)	Sammanförande av medborgare av olika nationalitet och från olika kulturer genom att man ger dem möjlighet att delta i vänortsprojekt och civilsamhälleliga projekt och på så sätt skapar förutsättningar för en starkare nedifrån och upp-strategi och främjar medborgerligt och demokratiskt engagemang .

h)	Åtgärder för att uppmuntra och underlätta ett aktivt och inkluderande deltagande i uppbyggnaden av en mer demokratisk union, liksom för att öka medvetenheten om rättigheter och värden genom stöd till organisationer i det civila samhället.

i)	Utveckling av de europeiska nätverkens kapacitet för att främja och vidareutveckla unionsrätten och unionens värden, politiska mål och strategier.

j)	Finansiering av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.

k)	Insatser för att förbättra kunskaperna om programmet och spridning och överförbarhet av dess resultat samt främjande av förutsättningar för att nå ut till medborgarna, bland annat genom att inrätta och stödja kontaktpunkter för programmet .

BILAGA II

Indikatorer

Antal personer som har nåtts av

i)	utbildningsverksamhet,

ii)	verksamheter för ömsesidigt lärande och utbyte av god praxis,

iii)	verksamheter för medvetandehöjande, information och spridning.

Antal organisationer i det civila samhället som nåtts av stöd och kapacitetsuppbyggnad.

Antal transnationella nätverk och initiativ som är inriktade på europeiskt minne och arv som en följd av ingripanden genom programmet.

Alla enskilda uppgifter ska när så är möjligt uppdelas efter kön. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet ska fokusera på varje enskilt programsegment och på varje enskild verksamhet. De ska även omfatta ett jämställdhetsperspektiv och en utvärdering av konsekvenserna för jämställdheten.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/536

P8_TA(2019)0408

Antalet interparlamentariska delegationer, delegationer till gemensamma parlamentarikerkommittéer samt delegationer till parlamentariska samarbetskommittéer och multilaterala parlamentariska församlingar

Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om antalet interparlamentariska delegationer, antalet delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna och antalet delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och till de multilaterala parlamentariska församlingarna (2019/2698(RSO))

(2021/C 158/55)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—	med beaktande av associerings- och samarbetsavtalen och andra avtal som EU ingått med tredjeländer,

—	med beaktande av artiklarna 212 och 214 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Det är angeläget att den parlamentariska demokratin stärks genom en kontinuerlig interparlamentarisk dialog.

Europaparlamentet beslutar att antalet interparlamentariska delegationer och deras regionala fördelning ska vara följande:

a)	Europa, Västra Balkan och Turkiet

Delegationerna till

—	den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Nordmakedonien

—	den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet

Delegationen för samarbete i norr och för förbindelserna med Schweiz och Norge, till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island och till EES gemensamma parlamentarikerkommitté

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Serbien

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Albanien

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro

Delegationen för förbindelserna med Bosnien och Hercegovina och Kosovo

b)	Ryssland och stater i det östliga partnerskapet

Delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland

Delegationen till den parlamentariska associeringskommittén EU–Ukraina

Delegationen till den parlamentariska associeringskommittén EU–Moldavien

Delegationen för förbindelserna med Vitryssland

Delegationen till den parlamentariska partnerskapskommittén EU–Armenien, den parlamentariska samarbetskommittén EU–Azerbajdzjan och till den parlamentariska associeringskommittén EU–Georgien

c)	Maghrebländerna, Mashriqländerna, Israel och Palestina

Delegationerna för förbindelserna med:

—

Israel

—

Palestina

—	Maghrebländerna och Arabiska Maghrebunionen, inklusive de gemensamma parlamentarikerkommittéerna EU-Marocko, EU-Tunisien och EU-Algeriet

—	Mashriqländerna

d)	Arabiska halvön, Irak och Iran

Delegationerna för förbindelserna med:

—	Arabiska halvön

—

Irak

—

Iran

e)	Nord- och Sydamerika

Delegationerna för förbindelserna med:

—	Förenta staterna

—

Kanada

—	Förbundsrepubliken Brasilien

—	länderna i Centralamerika

—	länderna i Andinska gemenskapen

—

Mercosur

Delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Mexiko

Delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Chile

Delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum–EU

f)	Asien, Stillahavsområdet

Delegationerna för förbindelserna med:

—

Japan

—	Folkrepubliken Kina

—

Indien

—	Afghanistan

—	länderna i Sydasien

—	länderna i Sydostasien och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean)

—	Koreahalvön

—	Australien och Nya Zeeland

Delegationen till de parlamentariska samarbetskommittéerna EU–Kazakstan, EU–Kirgizistan, EU–Uzbekistan och EU–Tadzjikistan samt förbindelserna med Turkmenistan och Mongoliet

Afrika

Delegationerna för förbindelserna med:

—

Sydafrika

—	Panafrikanska parlamentet

h)	Multilaterala församlingar

Delegationen till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen

Delegationen till den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet

Delegationen till den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika

Delegationen till den parlamentariska församlingen Euronest

Delegationen för förbindelserna med Natos parlamentariska församling.

Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i parlamentarikerkommittéer som inrättas på grundval av det ekonomiska partnerskapsavtalet uteslutande ska utses bland ledamöterna i utskottet för internationell handel och utskottet för utveckling – för att säkerställa den ledande roll som utskottet för internationell handel har som ansvarigt utskott – och att de aktivt bör samordna sitt arbete med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och den parlamentariska församlingen Euronest uteslutande ska utses bland ledamöterna i de bilaterala eller subregionala delegationerna för varje församling.

Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i delegationen för förbindelserna med Natos parlamentariska församling uteslutande ska utses bland ledamöterna i underutskottet för säkerhet och försvar.

Europaparlamentet beslutar att delegationsordförandekonferensen bör upprätta en verksamhetskalender för varje halvår efter samråd med utskotten för utrikes frågor, utveckling och internationell handel. Denna bör nära samordnas med utskottsordförandekonferensens halvårsvisa kalender för utskottsdelegationer, och även beakta årsprogrammet för arbetet i gruppen för demokratistöd och valsamordning i syfte att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt. Den gemensamma halvårskalendern för verksamheten ska därefter läggas fram för antagande av talmanskonferensen. Talmanskonferensen får ändra det föreslagna utkastet till kalender för att reagera på politiska händelser och säkerställa konsekvensen i parlamentets hela utrikesverksamhet.

Europaparlamentet påminner om att endast officiella valövervakningsdelegationer som vederbörligen har godkänts av talmanskonferensen ska tillåtas att utföra valövervakning på Europaparlamentets vägnar och företräda dess ståndpunkt.

Europaparlamentet beslutar att de politiska grupperna och de grupplösa ledamöterna i samtliga typer av delegationer ska utse ett antal ständiga suppleanter som inte får överskrida det antal ordinarie ledamöter som företräder grupperna eller de grupplösa ledamöterna.

Europaparlamentet beslutar att ständiga interparlamentariska delegationer ska kunna delta i interparlamentariska sammanträden utanför parlamentets arbetsplatser. Om en ordinarie ledamot inte kan resa kan han eller hon ersättas av en ständig suppleant eller, om suppleanten inte är tillgänglig, av en ledamot av den interparlamentariska församling som täcker denna delegation. Denna ledamot nomineras av den politiska grupp som den ordinarie ledamoten tillhör. Om ingen ledamot av den interparlamentariska församling som täcker denna delegation finns tillgänglig, kan ledamöter från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel ha rätt att delta.

Europaparlamentet anser att inför varje interparlamentariskt möte med motparterna (SAPC, JPC. PAC, PCC, IPM osv.), och inför varje delegationsresa, bör ett nära samråd äga rum med berörda utskott om eventuella politiska frågor eller lagstiftningsfrågor som delegationen bör ta upp i möten med motparterna i det berörda landet.

10.

Europaparlamentet kommer att arbeta för att säkerställa att en eller flera av utskottens föredragande eller ordförande också kan delta i delegationer, gemensamma parlamentarikerkommittéer, parlamentariska samarbetskommittéer och multilaterala parlamentariska församlingar, samt beslutar att talmannen, efter gemensam begäran från de berörda delegations- eller utskottsordförandena, ska godkänna denna typ av resa.

11.

Europaparlamentet fastställer att detta beslut ska träda i kraft vid den första sammanträdesperioden i parlamentets nionde valperiod.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/540

P8_TA(2019)0409

Anpassning till artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll – del II ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2016)0799 – C8-0148/2019 – 2016/0400B(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/56)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0799),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0148/2019),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artiklarna 294.3 43.2, 53.1, 62, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 192.1 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 1 juni 2017 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 december 2017 (2),

—	med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

—	med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 7 mars 2019 om att ge utskottet för rättsliga frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0020/2018),

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena och ståndpunkterna i form av Ändring från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0190/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 29.

(2) EUT C 164, 8.5.2018, s. 82.

P8_TC1-COD(2016)0400B

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1, 43.2, 53.1, 62, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 192.1 och 338.1. [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Genom Lissabonfördraget har väsentligen ändrat de rättsliga ramarna för de befogenheter som lagstiftaren tilldelar kommissionen genom att det infördes en åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen så att den kan anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen så att den kan anta akter för att säkra enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter).[Ändr. 2]

(2)

De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG (4).

(3)	Tidigare förslag beträffande anpassning av rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll inom den rättsliga ram som infördes i och med Lissabonfördraget (5) drogs tillbaka (6) på grund av att de interinstitutionella förhandlingarna inte ledde till resultat.

(4)

I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (7) enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen om en ny ram för delegerade akter och erkände behovet av att anpassa alla befintliga rättsakter till den rättsliga ram som infördes i och med Lissabonfördraget. I synnerhet var de eniga om behovet av att prioritera en snabb anbassning av alla grundläggande rättsakter som fortfarande innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen åtog sig att utarbeta ett förslag till denna anpassning före 2016 års slut.

(5)	Majoriteten av de befogenheter i grundläggande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll uppfyller kriterierna i artikel 290.1 i EUF-fördraget och bör anpassas till den artikeln.

(6)	Andra befogenheter i grundläggande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll uppfyller kriterierna i artikel 291.2 i EUF-fördraget och bör anpassas till den artikeln.

(7)	När kommissionen ges genomförandebefogenheter bör de befogenheterna utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(8)	I ett fåtal grundläggande rättsakter som för närvarande föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll gäller vissa befogenheter inte längre och bör därför utgå.

8a)

Genom att bunta ihop och lägga fram befogenheter som inte har någon nära koppling till varandra i en enda delegerad akt från kommissionen hindras parlamentet från att utöva sin granskningsrätt, eftersom det tvingas att helt enkelt godta eller avvisa hela den delegerade akten, vilket inte lämnar något utrymme för att yttra sig enskilt över varje befogenhet. [Ändr. 3]

(9)	Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(10)	Eftersom de anpassningar och ändringar som ska göras endast avser förfaranden på unionsnivå behöver de, i fråga om direktiv, inte införlivas av medlemsstaterna.

(11)	Berörda rättsakter bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning ska ändras i enlighet med vad som anges bilagan.

Artikel 2

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C , , s. .

(2) EUT C , , s. .

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.

(4) Rådets beslut nr 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

(5) COM(2013)0451, COM(2013)0452 och COM(2013)0751.

(6) EUT C 80, 7.2.2015, s. 17.

(7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

BILAGA

I. KLIMATPOLITIK

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (1)

I syfte att säkerställa en snabb teknisk anpassning av direktiv 2009/31/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de nödvändiga ändringarna för att anpassa bilagorna till direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/31/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 29 ska ersättas med följande:

”Artikel 29

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på ändring av bilagorna till detta direktiv i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen .”[Ändr. 4]

Följande artikel ska införas som artikel 29a:

”Artikel 29a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 29 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 5]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 29 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (*1).

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 29 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Artikel 30 ska utgå ersättas med följande: .

”Artikel 30

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för klimatförändringar som inrättats genom artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (*2) . Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*3) .

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”

(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13). "

(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). [Ändr. 6]"

Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (2)

I syfte att säkerställa att transaktioner enligt beslut nr 406/2009/EG bokförs på ett korrekt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av det beslutet med krav på medlemsstaternas register och den centrala förvaltaren när det gäller hanteringen av transaktioner. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av beslut nr 406/2009/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att bestämma de årliga utsläppstilldelningarna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Erfarenheten har visat att en delegering av befogenheter som avser formerna för vissa överföringar inte är nödvändig.

Beslut nr 406/2009/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska fjärde och femte styckena ersättas med följande:

”När de relevanta granskade och verifierade utsläppssifferuppgifterna är tillgängliga, ska kommissionen genom en genomförandeakt fastställa de årliga utsläppstilldelningarna för perioden 2013–2020 uttryckt som ton koldioxidekvivalenter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.2.”

b)	Punkt 6 ska utgå.

2.	Artikel 11.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel.”

Följande artikel ska införas som artikel 12a:

”Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6 En delegerad akt som antas enligt artikel 11.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*4) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Artikel 13.2 ska ersättas med följande:

”2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*5) tillämpas.

(*5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).” [Ändr. 7]"

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (3)

I syfte att säkerställa att unionen fullgör sina skyldigheter som part i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet och att handeln inom och utom unionen med ämnen som bryter ned ozonskiktet, samt produkter och utrustning som innehåller sådana ämnen, fungerar på ett korrekt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att

—	ändra förordning (EG) nr 1005/2009 genom att införa vissa ämnen i delarna A och B i bilaga II,

—	ändra den förordningen genom att göra nödvändiga tekniska anpassningar av bilaga III och av maximimängderna för de kontrollerade ämnena,

—	ändra bilaga V till den förordningen i syfte att uppfylla åtagandena enligt Montrealprotokollet,

—	ändra bilaga VI till den förordningen,

—	ändra förteckningen över tillstånd för import och export,

—	ändra bilaga VII till den förordningen för att ta hänsyn till ny teknisk utveckling,

—	ändra rapporteringskraven,

—	komplettera den förordningen med en förteckning över produkter och utrustning för vilka återvinning av kontrollerade ämnen eller destruktion av produkter och utrustning utan föregående återvinning av kontrollerade ämnen ska betraktas som tekniskt och ekonomiskt genomförbar,

—	komplettera den förordningen med en mekanism för tilldelning av kvoter till tillverkare och importörer,

—	komplettera den förordningen med regler om form och innehåll på märkning av behållare för vissa kontrollerade ämnen,

—	komplettera den förordningen vad gäller övervakning av olaglig handel,

—	komplettera den förordningen vad gäller övergång till fri omsättning inom unionen av vissa produkter och viss utrustning som importeras från stater som inte är parter i protokollet,

—	komplettera den förordningen med minimikrav på kvalifikationer, och

—	komplettera den förordningen med en förteckning över den teknik eller praxis som ska användas av företag för att förhindra och minimera eventuella läckage och utsläpp av kontrollerade ämnen.

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1005/2009 ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 7.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”[Ändr. 8]

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”[Ändr. 9]

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av följande, mot bakgrund av ny information eller ny teknisk utveckling eller beslut som fattats av parterna:

a)	Bilaga III.

b)	Den maximala mängden kontrollerade ämnen som får användas som agenser i tillverkningsprocessen eller som får släppas ut i samband med användning som agenser i tillverkningsprocessen, i enlighet med andra och tredje styckena i punkt 4.”

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

I punkt 3 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas. [Ändr. 10]

Kontrollerade ämnen som avses i första stycket får endast släppas ut på marknaden och distribueras vidare på de villkor som fastställs i bilaga V.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilaga V i syfte att uppfylla sina åtaganden enligt protokollet.”

I punkt 6 ska tredje stycket ersättas med följande:

Artikel 13.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilaga VI om ändringar och tidsfrister för avveckling av användningsområden av avgörande betydelse genom att fastställa slutdatum för nya tillämpningar och slutdatum för befintliga tillämpningar, om tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ och tekniker som är godtagbara med hänsyn till miljö och hälsa inte är tillgängliga inom den tidsram som fastställs i bilagan, eller om det är nödvändigt för att garantera överensstämmelse med internationella åtaganden.”

Artikel 18.9 ska ersättas med följande:

”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av den förteckning som anges i punkt 3 i denna artikel och i bilaga IV för att uppfylla förpliktelserna enligt protokollet eller för att underlätta deras tillämpning.”

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Åtgärder för övervakning av illegal handel

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på ytterligare åtgärder för övervakning av kontrollerade ämnen eller nya ämnen, och av produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av kontrollerade ämnen, som omfattas av förfarandet för tillfällig lagring, tullager eller frizoner eller som befinner sig i transit genom unionens tullområde och som därefter återexporteras, på grundval av en utvärdering av de potentiella riskerna för illegal handel i samband med sådana rörelser och med beaktande av de miljömässiga fördelarna med och socioekonomiska följderna av sådana åtgärder.”[Ändr. 12]

Artikel 20.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa reglerna, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för övergång till fri omsättning i unionen av produkter och utrustning som importeras från stater som inte är parter i protokollet och som framställts med hjälp av kontrollerade ämnen men inte innehåller ämnen som entydigt kan identifieras som kontrollerade ämnen. Identifieringen av sådana produkter och sådan utrustning ska överensstämma med den återkommande tekniska rådgivningen till parterna.”[Ändr. 13]

Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilaga VII i syfte att ta hänsyn till ny teknisk utveckling.”

I punkt 4 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på en förteckning över produkter och utrustning, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för vilka återvinning av kontrollerade ämnen eller destruktion av produkter och utrustning utan föregående återvinning av kontrollerade ämnen ska betraktas som tekniskt och ekonomiskt genomförbar, i förekommande fall med angivande av vilken teknik som ska tillämpas. [Ändr. 14]

Alla förslag till delegerade akter som fastställer en sådan förteckning ska åtföljas och stödjas av en fullständig ekonomisk bedömning av kostnader och fördelar, med hänsyn till medlemsstaternas individuella omständigheter.”

I punkt 5 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska utvärdera de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på dessa minimikrav på kvalifikationer, på grundval av denna utvärdering samt av teknisk och annan relevant information.”[Ändr. 15]

Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

I första stycket ska andra meningen ersättas med följande:

”På grundval av en utvärdering av dessa åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna, samt av teknisk och annan relevant information, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på harmoniseringen av dessa minimikrav på kvalifikationer.”[Ändr. 16]

ii)	Andra stycket ska utgå.

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på upprättandet för att komplettera denna förordning genom att upprätta av en förteckning över den teknik eller praxis som ska användas av företag för att förhindra och minimera eventuella läckage och utsläpp av kontrollerade ämnen.”[Ändr. 17]

10.

Artikel 24.2 och 24.3 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av del A i bilaga II för att inkludera ämnen som ingår i del B i den bilagan och som exporteras, importeras, produceras eller släpps ut på marknaden i betydande mängder och som enligt protokollets panel för vetenskapliga bedömningar har en avsevärd ozonnedbrytande potential och, om det är lämpligt, fastställa eventuella undantag till punkt 1.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av del B i bilaga II för att inkludera alla ämnen som inte är kontrollerade ämnen men som enligt protokollets panel för vetenskapliga bedömningar, eller någon annan erkänd myndighet i likvärdig ställning, har en avsevärd ozonnedbrytande potential, mot bakgrund av relevant vetenskaplig information.”

11.

Följande artikel ska införas efter rubriken i kapitel VII som artikel 24a:

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen för en period på fem år med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2, 8.3, 8.5, 10.3, 10.6, 13.2, 18.9, 19, 20.2, 22.3, 22.4, 22.5, 23.4, 23.7, 24.2, 24.3, 26.3 och 27.10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 18]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.2, 8.3, 8.5, 10.3, 10.6, 13.2, 18.9, 19, 20.2, 22.3, 22.4, 22.5, 23.4, 23.7, 24.2, 24.3, 26.3 och 27.10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.2, 8.3, 8.5, 10.3, 10.6, 13.2, 18.9, 19, 20.2, 22.3, 22.4, 22.5, 23.4, 23.7, 24.2, 24.3, 26.3 och 27.10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*6) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

12.	Artikel 25.3 ska utgå.

13.

Artikel 26.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av de rapporteringskrav som anges i punkt 1 i denna artikel för att uppfylla förpliktelserna enligt protokollet eller för att underlätta deras tillämpning.”

14.

Artikel 27.10 ska ersättas med följande:

”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändringar av för att ändra de rapporteringskrav som anges i punkterna 1–7 i denna artikel för att uppfylla förpliktelserna enligt protokollet eller för att underlätta deras tillämpning.”[Ändr. 19]

II. KOMMUNIKATIONSNÄT, INNEHÅLL OCH TEKNIK

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (4)

I syfte att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter samt för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av direktiv 2002/58/EG när det gäller omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas för informations- och anmälningskraven. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2002/58/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att komplettera detta direktiv med avseende på omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas på de informations- och anmälningskrav som avses i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel, efter samråd med Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättats genom artikel 29 i direktiv 95/46/EG, och Europeiska datatillsynsmannen.”[Ändr. 20]

2.	Artikel 14a ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 14b:

”Artikel 14b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.5 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 21]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 4.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 733/2002 av den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu (5) (*8)

I syfte att fastställa villkoren för genomförandet av den nationella toppdomänen .eu som inrättats genom förordning (EG) nr 733/2002, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med kriterierna och förfarandet för att utse registreringsenheten samt allmänna riktlinjer för genomförandet och driften av toppdomänen.eu och allmänna principer för registrering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 733/2002 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 3.1 ska led a ersättas med följande:

”a)

anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på fastställande av kriterier och förfarande för att utse registreringsenheten.

Om det, i fråga om fastställandet av kriterierna och förfarandet för att utse registreringsenheten, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 5b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”Efter samråd med registreringsenheten ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på fastställande av allmänna riktlinjer för inrättandet och driften av toppdomänen .eu och allmänna principer för registrering.”

b)	I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Om en medlemsstat eller kommissionen inom 30 dagar efter offentliggörandet motsätter sig någon punkt i en anmäld förteckning, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a i syfte att avhjälpa situationen.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a och 5b:

”Artikel 5a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.1, 5.1 och 5.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.1, 5.1 och 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.1, 5.1 och 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 5b

Skyndsamt förfarande

1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 6.3 och 6.4 ska utgå.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster (6) (*10)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av beslut nr 626/2008/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende de lämpliga metoderna för en samordnad tillämpning av bestämmelserna om verkställighet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Beslut nr 626/2008/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen får genom en genomförandeakt anta åtgärder som fastställer eventuella lämpliga metoder för samordnad tillämpning av de bestämmelser om verkställighet som avses i punkt 2, inbegripet bestämmelser för samordnat upphävande eller återkallande av tillstånd för överträdelse av de gemensamma villkor som föreskrivs i artikel 7.2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 10.3.”

2.	Artikel 10.4 ska utgå.

III. HUMANITÄRT BISTÅND OCH CIVILSKYDD (*11)

Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (7)

Sedan förordningen antogs 1996 har kommissionen inte behövt anta några åtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll för att ändra icke-väsentliga delar i förordning (EG) nr 1257/96. Det tycks inte heller finnas några förutsebara behov av att göra det i framtiden. Möjligheten att anta genomförandeåtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll bör därför tas bort från förordning (EG) nr 1257/96, utan att det är nödvändigt att ge kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget.

Förordning (EG) nr 1257/96 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 15.1 ska utgå.

2.	Artikel 17.4 ska utgå.

IV. SYSSELSÄTTNING, SOCIALPOLITIK OCH INKLUDERING

Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (8)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, tekniska framsteg, förändringar av internationella regler eller specifikationer och nya rön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 89/391/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 89/391/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 16a:

”Artikel 16a

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17b med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering och tekniska framsteg, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön.”

2.	Artikel 17 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 17b:

”Artikel 17b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem å från och med den [dag då denna samlingsförordning samlingsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 22]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 16a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (9) (*13)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller utformning, tillverkning eller konstruktion av delar av arbetsplatsen, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om arbetsplatser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 89/654/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 89/654/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller utformning, tillverkning eller konstruktion av delar av arbetsplatsen, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om arbetsplatser.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 9b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 9a och 9b:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 9b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*14) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

10.

Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (10) (*15)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön inom området personlig skyddsutrustning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 89/656/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 89/656/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering av personlig skyddsutrustning, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön inom området personlig skyddsutrustning.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 9a och 9b:

” Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 9b

Skyndsamt förfarande

(*16) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

11.

Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (11) (*17)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändrade internationella regler och specifikationer eller nya rön inom området manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbas av skador, särskilt i ryggen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på tekniska ändringar av bilagorna till direktiv 90/269/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 90/269/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

” Artikel 8

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändrade internationella regler och specifikationer eller nya rön inom området manuell hantering av laster.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 8b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 8a och 8b:

” Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 8b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 8a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*18) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

12.

Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (12) (*19)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer samt nya rön inom bildskärmsområdet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 90/270/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 90/270/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, utvecklingen i fråga om internationella regler och specifikationer samt nya rön inom bildskärmsområdet.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 10b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 10a och 10b:

” Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 10b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 10a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*20) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

13.

Rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg (13) (*21)

I syfte att ta hänsyn till teknisk utveckling, ändringar i internationella regelverk och nya rön inom området medicinsk behandling på fartyg, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 92/29/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/29/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

” Artikel 8

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk utveckling, ändringar i internationella regelverk och nya rön inom området medicinsk behandling på fartyg.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 8b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 8a och 8b:

” Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 8b

Skyndsamt förfarande

(*22) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

14.

Rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (åttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (14) (*23)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller ny kunskap som har betydelse för tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga IV till direktiv 92/57/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/57/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 13 ska ersättas med följande:

” Artikel 13

Ändringar av bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga IV i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering beträffande tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller ny kunskap som har betydelse för tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser.

Om det, i fråga om överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a och 13b:

” Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 13b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*24) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

15.

Rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (nionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (15) (*25)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 92/58/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/58/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9 ska ersättas med följande:

” Artikel 9

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering beträffande utformning av varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet och tillverkning av anordningar för dem, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 9a och 9b:

” Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 9b

Skyndsamt förfarande

(*26) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

16.

Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (16)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om utvinningsindustri som utnyttjar borrning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 92/91/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/91/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering avseende utvinningsindustri som utnyttjar borrning, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om utvinningsindustri som utnyttjar borrning.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning samlingsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. . [Ändr. 23]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*27) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

17.

Rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (17)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om utvinningsindustri ovan och under jord, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 92/104/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/104/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering avseende utvinningsindustri ovan och under jord, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om utvinningsindustri ovan och under jord.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den … [dag då denna samlingsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 24]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

(*28) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

18.

Rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (18)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 93/103/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 93/103/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering beträffande vissa aspekter kring säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön beträffande säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 12b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 12a och 12b:

”Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 25]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*29) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

19.

Rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet (19) (*30)

I syfte att uppnå tillräckligt skydd av minderåriga i arbetslivet och ta hänsyn till teknisk utveckling, förändringar av internationella regler eller normer och nya rön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 94/33/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 94/33/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, utvecklingen i fråga om internationella regler och specifikationer samt nya rön om skydd av minderåriga i arbetslivet.”

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

” Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*31) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

20.

Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (20) (*32)

I syfte att uppnå tillräckligt skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet och ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, tekniska framsteg, förändringar av internationella standarder eller specifikationer och nya rön när det gäller kemiska agenser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 98/24/EG och kompletteringar av det direktivet genom att fastställa eller revidera indikativa yrkeshygieniska gränsvärden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 98/24/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 3.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på fastställande eller ändring av indikativa yrkeshygieniska gränsvärden, med beaktande av tillgänglig mätteknik.

Medlemsstaterna ska informera arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna om de indikativa yrkeshygieniska gränsvärden som fastställts på unionsnivå.

Om det, i fråga om eventuella exceptionella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 12b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Artikel 12.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering i fråga om kemiska agenser, samt tekniska framsteg, förändringar av internationella standarder eller specifikationer och nya rön när det gäller kemiska agenser.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 12b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 12a och 12b:

”Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2 och 12.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2 och 12.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2 och 12.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12b

Skyndsamt förfarande

(*33) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

21.

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (femtonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (21)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering avseende området explosionsskydd, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regelverk eller specifikationer samt nya rön om förebyggande av och skydd mot explosioner, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 1999/92/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 1999/92/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering avseende området explosionsskydd, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regelverk eller specifikationer samt nya rön om förebyggande av och skydd mot explosioner.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 10b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 10a och 10b:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 26]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 10b

Skyndsamt förfarande

1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt

2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

(*34) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

22.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (22)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om biologiska agens, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 2000/54/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2000/54/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer och nya rön om biologiska agens.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 19b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 19a och 19b:

”Artikel 19a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 27]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 19 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 19b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*35) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

23.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (23) (*36)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplats, tekniska framsteg, förändringar av de lämpligaste harmoniserade europeiska normerna eller specifikationerna samt nya rön om mekanisk vibration, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan till direktiv 2002/44/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2002/44/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Ändringar av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagan i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplats, tekniska framsteg, förändringar av de lämpligaste harmoniserade europeiska normerna eller specifikationerna samt nya rön om mekanisk vibration.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

(*37) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12 ska utgå.

24.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (24) (*38)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplats, tekniska framsteg, förändringar av harmoniserade europeiska normer eller specifikationer samt nya rön om buller, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av direktiv 2003/10/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2003/10/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 12 ska ersättas med följande:

” Artikel 12

Ändringar av direktivet

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändringar av teknisk art av detta direktiv i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplats, tekniska framsteg, förändringar av harmoniserade europeiska normer eller specifikationer samt nya rön om buller.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 12b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 12a och 12b:

” Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12b

Skyndsamt förfarande

(*39) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 13 ska utgå

25.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (25) (*40)

I syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg, ändringar av internationella bestämmelser eller specifikationer samt nya upptäckter när det gäller carcinogener eller mutagena ämnen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga II till direktiv 2004/37/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2004/37/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 17 ska ersättas med följande:

” Artikel 17

Ändring av bilaga II

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga II i syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg, ändringar av internationella bestämmelser eller specifikationer samt nya upptäckter när det gäller carcinogener eller mutagena ämnen.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 17b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 17a och 17b:

” Artikel 17a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 17b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 17a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*41) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

26.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (26) (*42)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplatser, tekniska framsteg, förändringar av harmoniserade europeiska standarder eller internationella specifikation samt nya vetenskapliga rön om exponering för optisk strålning i arbetet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna till direktiv 2006/25/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2006/25/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10 ska ersättas med följande:

” Artikel 10

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplatser, tekniska framsteg, förändringar av harmoniserade europeiska standarder eller internationella specifikation samt nya vetenskapliga rön om exponering för optisk strålning i arbetet.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 10b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 10a och 10b:

” Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 10b

Skyndsamt förfarande

(*43) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 11 ska utgå.

27.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (27)

I syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer eller nya rön om arbetsutrustning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna I och II till direktiv 2009/104/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/104/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar av teknisk art av bilagorna I och II i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering av arbetsutrustning, samt den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler eller specifikationer eller nya rön om arbetsutrustning.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 28]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

(*44) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

28.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (28) (*45)

I syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga I till direktiv 2009/148/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/148/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 9 ska utgå.

Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

”2. En bedömning av hälsotillståndet ska finnas tillgänglig för varje arbetstagare innan arbetstagaren exponeras för damm från asbest eller asbesthaltiga material på arbetsplatsen.

Denna bedömning ska omfatta en särskild undersökning av bröstet. I bilaga I finns praktisk vägledning som medlemsstaterna kan använda beträffande den kliniska undersökningen av arbetstagarna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av teknisk art av bilaga I i syfte att anpassa den till de tekniska framstegen.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som uppstår vid exponering för asbest i arbetet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 18b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.

Bedömningen ska upprepas åtminstone vart tredje år så länge exponeringen fortsätter.

En individuell hälsojournal ska upprättas i överensstämmelse med nationella bestämmelser och/eller praxis för varje arbetstagare som avses i första stycket.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 18a och 18b:

” Artikel 18a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 18.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18b

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*46) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

V. ENERGI

29.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (29)

I syfte att säkerställa en inre marknad för naturgas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av direktiv 2009/73/EG med nödvändiga riktlinjer som fastställer detaljerna för ett antal förfaranden avseende regler för gasmarknaden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/73/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 6.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för regionalt samarbete i en solidarisk anda.”[Ändr. 29]

Artikel 11.10 ska ersättas med följande:

”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer där detaljer anges för förfarandet vid tillämpningen av denna artikel.”

Artikel 15.3 ska ersättas med följande: [Ändr. 30]

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer i syfte att säkerställa att överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagringssystemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel”. [Ändr. 31]

Artikel 36.10 ska ersättas med följande

”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för tillämpningen av de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel och fastställa det förfarande som ska följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9 i denna artikel.”[Ändr. 32]

Artikel 42.5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer om i vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med byrån.”

Artikel 43.9 ska ersättas med följande: [Ändr. 33]

”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för det förfarande som ska följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer överens med de riktlinjer som avses i denna artikel.”[Ändr. 34]

Artikel 44.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras.”[Ändr. 35]

Följande artikel ska införas som artikel 50a:

”Artikel 50a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. . [Ändr. 36]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*47) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

9.	Artikel 51.3 ska utgå.

30.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (30)

I syfte att säkerställa villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av förordning (EG) nr 715/2009 med nödvändiga riktlinjer som anger närmare uppgifter om förfarandet, åtgärder för mycket komplexa tekniska arrangemang och åtgärder som specificerar vissa bestämmelser i förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Förordning (EG) nr 715/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel.”[Ändr. 37]

I artikel 6.11 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte understiger två månader samråda med byrån, Entso för gas och alla berörda intressenter om ett utkast till nätföreskrift. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på antagande av för att komplettera denna förordning genom att anta sådana nätföreskrifter.”[Ändr. 38]

3.	Artikel 7.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändringar av alla nätföreskrifter som har antagits enligt artikel 6 med beaktande av byråns förslag.”

Artikel 12.3 ska ersättas med följande:

”3. I syfte att uppnå målen i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa de regionala samarbetsstrukturernas geografiska utsträckning, med beaktande av befintliga regionala samarbetsstrukturer. I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för gas. [Ändr. 39]

Varje medlemsstat får främja samarbete i mer än ett geografiskt område.”

I artikel 23.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa riktlinjer för de områden som behandlas i punkt 1 i denna artikel och att ändra de riktlinjer som avses i punkt 1 a, b och c.”[Ändr. 40]

Följande artikel ska införas som artikel 27a:

”Artikel 27a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.5, 6.11, 7.3, 12.3 och 23.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 41]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.5, 6.11, 7.3, 12.3 och 23.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.5, 6.11, 7.3, 12.3 och 23.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

(*48) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 28 ska utgå.

31.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (31) (*49)

I syfte att genomföra nödvändiga tekniska anpassningar av förordning (EG) nr 1222/2009, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till den förordningen för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1222/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Ändringar och anpassning till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av denna förordning i fråga om följande:

a)	Införande av informationskrav som avser kategorisering avseende väggrepp på vått underlag för C2- och C3-däck, under förutsättning att lämpliga harmoniserade testmetoder finns tillgängliga.

b)	Anpassning, i tillämpliga fall, av väggreppsklassen till de tekniska egenskaperna hos däck som i huvudsak är utformade för att ge bättre prestanda på is- och/eller snöunderlag än ett normalt däck i fråga om förmågan att starta, behålla eller hejda fordonsrörelse.

c)	Anpassning av bilagorna I–V till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 12a:

” Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*50) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 13 ska utgå.

VI. MILJÖ

32.

Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (32)

I syfte att anpassa direktiv 91/271/EEG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga I till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 91/271/EEG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3.2 ska ersättas med följande: ”2. De ledningsnät som avses i punkt 1 ska uppfylla kraven i avsnitt A i bilaga I. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av de kraven.”

Artikel 4.3 ska ersättas med följande:

”3. I fråga om sådana utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpliga krav i avsnitt B i bilaga I vara uppfyllda.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av de kraven.”

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

”3. I fråga om sådana utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som avses i punkt 2 ska tillämpliga krav i avsnitt B i bilaga I vara uppfyllda.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av de kraven.”

4.	Artikel 11.2 ska ersättas med följande: ”2. Sådana regleringar och tillstånd ska utformas så att kraven i avsnitt C i bilaga I uppfylls. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av de kraven.”

Artikel 12.3 ska ersättas med följande:

”3. Sådana regleringar och/eller tillstånd för utsläpp från reningsverk som avses i punkt 2 ska utformas så att tillämpliga villkor i avsnitt B i bilaga I uppfylls, om utsläppen sker i tätorter med mellan 2 000 och 10 000 pe i fråga om utsläpp till sötvatten och flodmynningar, eller i tätorter med mer än 10 000 pe i övriga fall.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av de kraven.”

Följande artikel ska införas som artikel 17a:

”Artikel 17a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 4.3, 5.3, 11.2 och 12.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 42]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 4.3, 5.3, 11.2 och 12.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 4.3, 5.3, 11.2 och 12.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*51) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 18.3 ska utgå.

33.

Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (33)

I syfte att anpassa direktiv 91/676/EEG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 91/676/EEG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 8 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 43]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*52) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9.3 ska utgå.

34.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer (34) (*53)

I syfte att säkerställa att de krav för utrustning för bottenlastning som fastställs i direktiv 94/63/EG ses över vid behov och anpassa bilagorna till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 94/63/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 4.1 ska sjätte stycket ersättas med följande:

”Alla depåer med utlastningsanläggningar för tankbilar ska vara utrustade med minst en utlastningsanordning som uppfyller de krav för utrustning för bottenlastning som fastställs i bilaga IV. Kommissionen ska regelbundet se över dessa krav och ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av bilaga IV på grundval av resultatet av denna översyn.”

Artikel 7 ska ersättas med följande:

” Artikel 7

Anpassning till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen, med undantag för de gränsvärden som anges i punkt 2 i bilaga II.”

Följande artikel ska införas som artikel 7a:

” Artikel 7a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.1 och 7 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.1 och 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.1 och 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*54) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 8 ska utgå.

35.

Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (35)

I syfte att fastställa kompletterande tekniska regler som är nödvändiga för bortskaffande av PCB och PCT enligt direktiv 96/59/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom att

—	fastställa referensmetoder för mätning av halten av PCB,

—	bestämma, för vissa ändamål, ersättningar för PCB som är mindre farliga,

—	fastställa, för vissa ändamål, tekniska krav för andra metoder för bortskaffande av PCB.

Direktiv 96/59/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10b med avseende på för att komplettera detta direktiv för följande syften: [Ändr. 44]

a)	fastställande av referensmetoder för mätning av halten av PCB i kontaminerat materiel,

b)	vid behov, och endast för de ändamål som avses i artikel 9.1 b och c, fastställande av ersättningar för PCB som är mindre farliga,

c)	fastställande av tekniska krav för de andra metoder för bortskaffande av PCB som avses i artikel 8.2 andra meningen.

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska mätningar som utförts innan referensmetoderna fastställts förbli giltiga.”

2.	Artikel 10a.3 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 10b:

”Artikel 10b

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 45]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 10.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*55) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

36.

Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (36)

I syfte att anpassa direktiv 98/83/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna II och III till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Den befogenhet att fastställa kontrollfrekvenser och kontrollmetoder för radioaktivt ämne som fastställs i bilaga I del C anmärkning 10 har blivit inaktuell till följd av antagandet av rådets direktiv 2013/51/Euratom (37).

När det gäller den befogenhet som fastställs i bilaga III del A andra stycket föreskrivs möjligheten att ändra bilaga III genom delegerade akter redan i artikel 11.2 i direktiv 98/83/EG.

Direktiv 98/83/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 11.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilagorna II och III vid behov i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 46]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 11.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*56) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12.3 ska utgå.

Del C i bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)	Den del av tabellen som bär rubriken ”Radioaktivitet” ska utgå.

b)	Anmärkningarna 8, 9 och 10 ska utgå.

5.	I del A i bilaga III ska andra stycket utgå.

37.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (38)

I syfte att säkerställa att direktiv 2000/53/EG uppdateras och att fastställa ytterligare tekniska åtgärder avseende uttjänta fordon, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna till det direktivet,

—	komplettering av direktivet med minimikrav för skrotningsintyget,

—	komplettering av direktivet med föreskrifter som krävs för att kontrollera att medlemsstaterna uppfyller mål och standarder för kodning av komponenter och material.

Direktiv 2000/53/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 4.2 ska led b ersättas med följande:

”b)

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på regelbunden ändring av bilaga II i syfte att anpassa den till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen genom att

i)	där så erfordras, fastställa de högsta koncentrationer av i led a angivna ämnen i specifika material och komponenter som ska tolereras,

ii)	undanta vissa material och komponenter i fordon från led a om användning av de ämnena inte kan undvikas,

iii)	stryka material och komponenter i fordon från bilaga II om användning av dessa ämnen kan undvikas,

iv)	enligt leden i och ii ange vilka material och komponenter i fordon som kan avlägsnas före ytterligare behandling, och kräva att de ska märkas eller göras identifierbara på annat lämpligt sätt.”

Artikel 5.5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska genom erforderliga åtgärder se till att behöriga myndigheter ömsesidigt erkänner och godtar skrotningsintyg som är utfärdade i andra medlemsstater i enlighet med punkt 3.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa minimikrav för skrotningsintyg.”[Ändr. 47]

3.	Artikel 6.6 ska ersättas med följande: ”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

I artikel 7.2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de närmare föreskrifter som krävs för att kontrollera att medlemsstaterna uppfyller de mål som fastställs i det första stycket. När sådana föreskrifter utarbetas ska kommissionen beakta alla relevanta faktorer, bland annat tillgängligheten av uppgifter samt export och import av uttjänta fordon.”[Ändr. 48]

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de standarder som avses i punkt 1. När sådana standarder utarbetas ska kommissionen beakta det arbete inom detta område som pågår i relevanta internationella forum och i förekommande fall medverka i detta arbete.”[Ändr. 49]

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2 b, 5.5, 6.6, 7.2 och 8.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 50]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2 b, 5.5, 6.6, 7.2 och 8.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2 b, 5.5, 6.6, 7.2 och 8.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*57) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 11.3 ska utgå.

38.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (39)

I syfte att anpassa direktiv 2000/60/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och att fastställa ytterligare tekniska bestämmelser som krävs för unionens åtgärder på vattenpolitikens område, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna I och III och avsnitt 1.3.6 i bilaga V till det direktivet,

—	komplettering av det direktivet med tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatusen,

—	komplettering av det direktivet genom att fastställa resultaten av interkalibreringen och värdena för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem.

Direktiv 2000/60/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatusen.”[Ändr. 51]

I artikel 20.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på ändring av bilagorna I och III och avsnitt 1.3.6 i bilaga V i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, med beaktande av perioderna för översyn och uppdatering av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt artikel 13.”

Följande artikel ska införas som artikel 20a:

”Artikel 20a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.3, artikel 20.1 första stycket och punkt 1.4.1 led ix i bilaga V, ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 52]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.3, artikel 20.1 första stycket och punkt 1.4.1 led ix i bilaga V får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 8.3, artikel 20.1 första stycket och punkt 1.4.1 led ix i bilaga V ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*58) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 21.3 ska utgå.

I punkt 1.4.1 i bilaga V ska led ix ersättas med följande:

”ix)

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa resultaten av interkalibreringen och värdena för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem i enlighet med leden i-viii. De ska offentliggöras inom sex månader efter det att interkalibreringen har slutförts.”[Ändr. 53]

39.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (40) (*59)

I syfte att anpassa direktiv 2002/49/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2002/49/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av bilaga II i syfte att fastställa gemensamma bedömningsmetoder för att fastställa L den och L night .”

b)	I punkt 3 ska följande andra stycke läggas till: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att fastställa gemensamma bedömningsmetoder för att fastställa skadliga effekter.”

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av bilaga I punkt 3 och bilagorna II och III i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 12a:

”Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 6.3 och 12 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 6.3 och 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 6.3 och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*60) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 13.3 ska utgå.

5.	Den första meningen i inledningsfrasen i bilaga III ska ersättas med följande: ”De dos-effekt-samband som införs genom framtida revideringar av denna bilaga kommer bland annat att gälla följande:”

40.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG (41) (*61)

I syfte att säkerställa användningen av aktuella analysmetoder för att fastställa efterlevnad av gränsvärdena för halten av flyktiga organiska föreningar, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga III till direktiv 2004/42/EG för att anpassa den till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2004/42/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 11 ska ersättas med följande: ” Artikel 11 Anpassning till den tekniska utvecklingen Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*62) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12.3 ska utgå.

41.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (42)

I syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av direktiv 2004/107/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2004/107/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.15 ska ersättas med följande:

”15. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändring av denna artikel, avsnitt II i bilagorna II, III, IV respektive V och avsnitt V i bilaga V i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Ändringarna får emellertid inte leda till direkta eller indirekta ändringar av målvärdena.”

Följande artikel ska införas som artikel 5a:

”Artikel 5a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.15 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 54]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 4.15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*63) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 6.3 ska utgå.

4.	Avsnitt V i bilaga V ska ersättas med följande: ”Inga referensmetoder för luftkvalitetsmodellering kan specificeras för närvarande.”

42.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (43)

I syfte att anpassa direktiv 2006/7/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilaga I till det direktivet när det gäller analysmetoderna för de parametrar som fastställs i den bilagan,

—	ändring av bilaga V till det direktivet,

—	komplettering av det direktivet genom specificering av EN/ISO-standarden för mikrobiologiska metoders likvärdighet.

Direktiv 2006/7/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 15.2 ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på

a)	att komplettera detta direktiv genom specificering av EN/ISO-standarden för mikrobiologiska metoders likvärdighet vid tillämpningen av artikel 3.9, [Ändr. 55]

b)	ändring av att ändra bilaga I, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver, när det gäller analysmetoderna för de parametrar som fastställs i den bilagan, [Ändr. 56]

c)	ändring av att ändra bilaga V, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver.”[Ändr. 57]

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 58]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 15.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*64) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 16.3 ska utgå.

43.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (44)

I syfte att utveckla de tekniska bestämmelserna i direktiv 2006/21/EG och anpassa det till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna till det direktivet för att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen,

—	komplettering av det direktivet med tekniska krav för tillämpningen av artikel 13.6,

—	komplettering av det direktivet med de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II, komplettering av det direktivet med en tolkning av definitionen i artikel 3.3,

—	komplettering av det direktivet med kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,

—	komplettering av det direktivet med harmoniserade provtagningsnormer och analysmetoder.

Direktiv 2006/21/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 22.2 och 22.3 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a med avseende på för att komplettera detta direktiv för följande syften: [Ändr. 59]

a)	utveckling av att utveckla tekniska krav för tillämpningen av artikel 13.6, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna, [Ändr. 60]

b)	komplettering av att komplettera de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II, [Ändr. 61]

c)	tolkningen att tillhandahålla en tolkning av definitionen i artikel 3.3, [Ändr. 62]

d)	fastställande av att fastställa kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,[Ändr. 63]

e)	fastställande av att fastställa de harmoniserade standarder för provtagning och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av detta direktiv. [Ändr. 64]

Vid utövandet av den delegering av befogenhet som avses i första stycket ska kommissionen prioritera de åtgärder som avses i leden b, c och d.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Sådana ändringar ska företas i syfte att uppnå hög miljöskyddsnivå.”

Följande artikel ska införas som artikel 22a:

”Artikel 22a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 22.2 och 22.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 65]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 22.2 och 22.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 22.2 och 22.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*65) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 23.3 ska utgå.

44.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (45)

I syfte att anpassa direktiv 2006/118/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna II, III och IV till det direktivet och tillägg av nya förorenande ämnen eller indikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2006/118/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Tekniska anpassningar

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av delarna A och C i bilaga II och bilagorna III och IV i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, med beaktande av perioden för översyn och uppdatering av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av del B i bilaga II i syfte att lägga till nya förorenande ämnen eller indikatorer.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samordsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 66]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*66) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9 ska utgå.

45.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (46) (*67)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 166/2006 till den tekniska utvecklingen och till utvecklingen av internationell rätt, och säkerställa en bättre rapportering, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna II och III till den förordningen i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller som ett resultat av att eventuella ändringar av bilagorna till Uneces protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar antagits vid sammanträden mellan parterna i protokollet, samt komplettering av den förordningen genom att inleda rapportering om utsläpp av relevanta föroreningar från en eller flera diffusa källor. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 166/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8.3 ska ersättas med följande:

”3. Om kommissionen slår fast att uppgifter om utsläpp från diffusa källor saknas, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på inledande av rapportering om utsläpp av relevanta föroreningar från en eller flera diffusa källor enligt internationellt godkända metoder.”

Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av bilagorna II och III i syfte att

a)	anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen,

b)	anpassa dem som ett resultat av att eventuella ändringar av protokollets bilagor antagits då parterna i protokollet sammankommit.”

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8.3 och 18 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.3 och 18 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.3 och 18 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*68) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 19.3 ska utgå.

46.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (47)

I syfte att uppdatera och vidareutveckla de tekniska bestämmelser som är tillämpliga för infrastrukturen för rumslig information i unionen enligt direktiv 2007/2/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av beskrivningen av befintliga datateman i bilagorna I, II och III till det direktivet,

—	komplettering av det direktivet med tekniska arrangemang för interoperabilitet och, när så är möjligt, harmonisering av datamängder och datatjänster,

—	komplettering av det direktivet med tekniska specifikationer för vissa tjänster och minimikriterier för prestanda för rumsliga datatjänster,

—	komplettering av det direktivet med vissa skyldigheter,

—	komplettering av det direktivet med harmoniserade villkor för tillgång till rumsliga datamängder och datatjänster.

Direktiv 2007/2/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av beskrivningen av befintliga datateman i bilagorna I, II och III, i syfte att ta hänsyn till ändrade behov av rumsliga data till stöd för unionspolitik som påverkar miljön.”

Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa tekniska arrangemang för interoperabilitet och, när så är möjligt, harmonisering av rumsliga datamängder och datatjänster. Relevanta användarkrav, befintliga initiativ och internationella standarder för att harmonisera rumsliga datamängder samt överväganden avseende genomförbarhet och kostnad-nytta ska beaktas vid utformningen av dessa arrangemang. [Ändr. 67]

Om organisationer som inrättats enligt internationell rätt har antagit tillämpliga standarder för att sörja för interoperabilitet eller harmonisering av rumsliga datamängder och datatjänster, ska de standarderna integreras och en hänvisning till befintliga tekniska medel i lämpliga fall ingå i de delegerade akter som avses i första stycket.”

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på regler som kompletterar för att komplettera detta kapitel direktiv genom att bland annat fastställa [Ändr. 68]

tekniska specifikationer för de tjänster som avses i artiklarna 11 och 12 och minimikriterier för prestanda hos dessa tjänster, med beaktande av befintliga rapporteringskrav och rekommendationer som antagits inom ramen för unionens miljölagstiftning, befintliga e-handelstjänster och tekniska framsteg,

b)	de skyldigheter som avses i artikel 12.”

Artikel 17.8 ska ersättas med följande:

”8. Medlemsstaterna ska ge unionens institutioner och organ tillgång till rumsliga datamängder och datatjänster enligt harmoniserade villkor.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa regler för dessa villkor. Dessa regler ska till fullo följa principerna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.”[Ändr. 69]

Följande artikel ska införas som artikel 21a:

”Artikel 21a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.7, 7.1, 16 och 17.8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 70]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.7, 7.1, 16 och 17.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.7, 7.1, 16 och 17.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*69) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 22.3 ska utgå.

47.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (48)

I syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagan till direktiv 2007/60/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2007/60/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilagan i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, med beaktande av perioderna för översyn och uppdatering enligt artikel 14.”

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 71]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*70) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12.3 ska utgå.

48.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (49)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–VI, VIII, IX, X och XV till direktiv 2008/50/EG i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2008/50/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Ändringar och genomförandebestämmelser”

b)	I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28a med avseende på ändring av bilagorna I–VI, VIII, IX, X och XV i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 28a:

”Artikel 28a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 28.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 72]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 28.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 28.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*71) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 29.3 ska utgå.

49.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (50)

I syfte att anpassa direktiv 2008/56/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och för att säkerställa enhetlighet och möjliggöra jämförelse mellan marina regioner och delregioner, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna III, IV och V till det direktivet och komplettering av det direktivet med kriterier och metodstandarder och specifikationer och standardmetoder för övervakning och bedömning som ska användas av medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2008/56/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på fastställande för att komplettera detta direktiv genom att , senast den 15 juli 2010, av fastställa kriterier och metodstandarder som ska användas av medlemsstaterna, på grundval av bilagorna I och III på ett sådant sätt att enhetlighet säkerställs och jämförelse möjliggörs mellan marina regioner och delregioner av i vilken grad god miljöstatus har uppnåtts. [Ändr. 73]

Innan kommissionen föreslår sådana kriterier och standarder ska den höra alla berörda parter, inbegripet regionala havskonventioner.”

Artikel 11.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa specifikationer och standardmetoder för övervakning och bedömning som tar hänsyn till befintliga åtaganden och säkerställer att resultaten från övervakning och bedömning blir jämförbara.”[Ändr. 74]

Artikel 24.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilagorna III, IV och V i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, med beaktande av perioderna för översyn och uppdatering av de marina strategierna enligt artikel 17.2.”

Följande artikel ska införas som artikel 24a:

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9.3, 11.4 och 24.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 75]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9.3, 11.4 och 24.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9.3, 11.4 och 24.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*72) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 25.3 ska utgå.

50.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (51) (*73)

I syfte att säkerställa att förordning (EG) nr 1272/2008 regelbundet uppdateras, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilaga VI till den förordningen i syfte att harmonisera klassificering och märkning av ämnen,

—	ändring av den förordningen genom tillägg av en bilaga om insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas,

—	ändring av vissa bestämmelser i den förordningen och bilagorna I–VIII till den förordningen i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Förordning (EG) nr 1272/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 37.5 ska ersättas med följande:

”5. Om den finner att harmonisering av klassificeringen och märkningen av det berörda ämnet är lämplig, ska kommissionen utan onödigt dröjsmål anta delegerade akter i enlighet med artikel 53a med avseende på ändring av bilaga VI genom att införa det ämnet med lämpliga uppgifter om klassificering och märkning i tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI och, i förekommande fall, särskilda koncentrationsgränser eller multiplikationsfaktorer.

En motsvarande post ska införas i tabell 3.2 i del 3 i bilaga VI enligt samma villkor, fram till och med den 31 maj 2015.

Om det, i fråga om harmonisering av klassificering och märkning av ämnen, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 53b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Artikel 45.4 ska ersättas med följande:

”4. Senast den 20 januari 2012 ska kommissionen genomföra en översyn för att bedöma möjligheten att harmonisera de uppgifter som avses i punkt 1, inklusive fastställande av ett format för importörernas och nedströmsanvändarnas översändande av uppgifter till de utsedda organen. På grundval av denna översyn, och efter samråd med berörda parter som Europeiska sammanslutningen av giftcentraler och kliniska toxikologer (EAPCCT), ska kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad förordning i enlighet med artikel 53a med avseende på ändring av den här förordningen genom tillägg av en bilaga.”

Artikel 53.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 53a med avseende på ändring av artiklarna 6.5, 11.3, 12, 14, 18.3 b, 23, 25–29 och 35.2 andra och tredje stycket samt bilagorna I-VIII i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, med beaktande av vidareutvecklingen av GHS, särskilt eventuella FN-ändringar som avser användningen av information om liknande blandningar, samt utvecklingen inom internationellt erkända kemikalieprogram och uppgifter från olycksdatabaser.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 53b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 53a och 53b:

” Artikel 53a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 37.5, 45.4 och 53.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 37.5, 45.4 och 53.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 37.5, 45.4 och 53.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 53b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 53a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*74) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 54.3 och 54.4 ska utgå.

51.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer (52) (*75)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med relevanta normer fastställda av Europeiska standardiseringskommittén (CEN), bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av vissa bestämmelser i direktiv 2009/126/EG för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/126/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Tekniska anpassningar

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av artiklarna 4 och 5 i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen när det är nödvändigt för att säkerställa överensstämmelse med relevanta normer fastställda av Europeiska standardiseringskommittén (CEN).

Den delegering av befogenhet som avses i första stycket ska inte gälla för den återföringsgrad för bensinångor och det volymförhållande som anges i artikel 4 samt för de tidsperioder som anges i artikel 5.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*76) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9 ska utgå.

52.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (53)

I syfte att anpassa direktiv 2009/147/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och V till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/147/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 15 ska ersättas med följande: ”Artikel 15 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av bilagorna I och V i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 76]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*77) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 16 ska utgå.

53.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (54)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1221/2009 och fastställa förfaranden för utvärdering, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till den förordningen och komplettera komplettering av den med förfaranden för inbördes utvärdering av de behöriga organen samt tillhandahållande av sektorspecifika referensdokument och vägledning om registrering av organisationer och om harmoniseringsförfaranden . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 77]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1221/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende harmonisering av vissa förfaranden och i relation till sektorsspecifika referensdokument. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 78]

Förordning (EG) nr 1221/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 16.4 ska ersättas med följande:

”4. Riktlinjer Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att fastställa vägledning om de som godkänts av forumet av behöriga organ ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2. [Ändr. 79]

Dessa dokument ska göras tillgängliga för allmänheten.”

Artikel 17.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa förfaranden för den inbördes utvärderingen av de behöriga organen för Emas, inklusive lämpliga rutiner för överklagande av beslut som fattas till följd av den inbördes utvärderingen.”[Ändr. 80]

Artikel 30.6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska genom genomförandeakter ges befogenhet att anta riktlinjer delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att fastställa vägledning om de harmoniseringsförfaranden som godkänts av ackrediterings- och licensieringsorganens forum. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2. [Ändr. 81]

Dessa dokument ska göras tillgängliga för allmänheten.”

Artikel 46.6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska anta de sektorspecifika referensdokument som avses i punkt 1 och den handledning som avses i punkt 4 genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2.” ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att anta de sektorspecifika referensdokument som avses i punkt 1 och den handledning som avses i punkt 4.”[Ändr. 82]

Artikel 48 ska ersättas med följande:

”Artikel 48

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a med avseende på ändringar av bilagorna om så är lämpligt mot bakgrund av erfarenheter från genomförandet av Emas, för att tillgodose behov av vägledning om Emas-kraven och mot bakgrund av eventuella ändringar av internationella standarder eller nya standarder som har betydelse för denna förordnings verkan.”

Följande artikel ska införas som artikel 48a:

”Artikel 48a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 16.4, 17.3 , 30.6, 46.6 och 48 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 16.4, 17.3 , 30.6, 46.6 och 48 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 16.4, 17.3 , 30.6, 46.6 och 48 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 83]

(*78) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 49.3 ska utgå.

54.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (55)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 66/2010 och fastställa de ytterligare tekniska bestämmelser som krävs för EU-miljömärket, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna till den förordningen,

—	komplettering av den förordningen med åtgärder för att bevilja vissa undantag,

—	komplettering av den förordningen med åtgärder för att fastställa vissa kriterier för EU-miljömärket.

När det gäller utvecklingen av kriterier för EU-miljömärket för livsmedels- och foderprodukter offentliggjorde kommissionen 2011 en studie om genomförbarheten i att utarbeta miljömärkeskriterier för livsmedels- och foderprodukter. På grundval av slutrapporten från denna genomförbarhetsstudie och yttrandet från Europeiska unionens miljömärkningsnämnd avser kommissionen inte att utarbeta miljömärkeskriterier för livsmedels- och foderprodukter för närvarande. Det är därför inte nödvändigt att ge kommissionen befogenheten att besluta för vilka grupper av livsmedel och foder som det är genomförbart att utarbeta miljömärkeskriterier.

Förordning (EG) nr 66/2010 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 5 ska andra stycket utgå.

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder för beviljande av undantag från punkt 6 i denna artikel för vissa kategorier av varor som innehåller ämnen som avses i punkt 6, och endast om det inte är tekniskt möjligt att ersätta dem som sådana, använda alternativa material eller utformningar, eller för produkter som har en betydligt högre total miljöprestanda jämfört med andra varor i samma kategori. [Ändr. 84]

Inga undantag ska göras för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 och som identifieras i enlighet med förfarandet i artikel 59.1 i den förordningen och som finns i blandningar, i en artikel eller i en homogen del av en sammansatt artikel i koncentrationer på över 0,1 viktprocent.”

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på fastställande, för att komplettera denna förordning genom att , senast nio månader efter det att EUEB har hörts, av fastställa åtgärder för att fastställa specifika kriterier för EU-miljömärkning för varje produktgrupp. Dessa åtgärder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. [Ändr. 85]

Vid utövandet av de delegerade befogenheter som avses i första stycket ska kommissionen beakta EUEB:s kommentarer och tydligt understryka, dokumentera och förklara resonemanget bakom eventuella ändringar i det slutliga förslaget jämfört med utkastet till förslag till kriterier efter det att EUEB har hörts.”

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av bilagorna.

Vad gäller ändringar av de maximiavgifter som anges i bilaga III ska kommissionen ta hänsyn till behovet av avgifter för att täcka kostnaderna för att driva programmet.”

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.7, 8.2 och 15 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 86]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.7, 8.2 och 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.7, 8.2 och 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*79) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 16 ska utgå.

VII. EUROSTAT

55.

Rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen (56)

I syfte att anpassa förordning (EEG) nr 3924/91 till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom att

—	uppdatera Prodcom-förteckningen och de uppgifter som faktiskt ska samlas in om varje rubrik,

—	anta närmare regler för tillämpning av artikel 3.3,

—	besluta om att det för vissa rubriker i Prodcom-förteckningen ska utföras månadsundersökningar eller kvartalsundersökningar,

—	fastställande av regler avseende innehållet i frågeformulär och detaljerade bestämmelser för hur medlemsstaterna ska bearbeta de ifyllda frågeformulären eller uppgifter ur andra källor.

Förordning (EEG) nr 3924/91 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 2.6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på uppdatering av för att komplettera denna förordning genom att uppdatera Prodcom-förteckningen och de uppgifter som faktiskt ska samlas in om varje rubrik.”[Ändr. 87]

Artikel 3.5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att anta närmare regler för tillämpningen av punkt 3 i denna artikel, däribland för anpassning till den tekniska utvecklingen.”[Ändr. 88]

I artikel 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska dock ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på beslut om för att komplettera denna förordning genom att se till att månadsundersökningar eller kvartalsundersökningar ska göras för vissa rubriker i Prodcom-förteckningen.”

Artikel 5.1 ska ersättas med följande: [Ändr. 89]

”1. De behövliga uppgifterna ska insamlas av medlemsstaterna med hjälp av frågeformulär vilkas innehåll ska följa de regler som fastställs av kommissionen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att definiera dessa regler.”[Ändr. 90]

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Bearbetning

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare regler för hur medlemsstaterna ska bearbeta de ifyllda frågeformulär som avses i artikel 5.1 eller de uppgifter ur andra källor som avses i artikel 5.3.”[Ändr. 91]

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.6, 3.5, 4, 5.1 och 6 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 92]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.6, 3.5, 4, 5.1 och 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.6, 3.5, 4, 5.1 och 6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*80) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 10.3 ska utgå.

56.

Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (57)

I syfte att anpassa förordning (EEG) nr 696/93 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av de statistiska enheterna i produktionssystemet, de kriterier som används och de definitioner som anges i bilagan till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EEG) nr 696/93 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av i synnerhet de statistiska enheterna i produktionssystemet, de kriterier som används och de definitioner som anges i bilagan för att anpassa dem till den ekonomiska och tekniska utvecklingen.”[Ändr. 93]

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 94]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*81) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 7.3 ska utgå.

57.

Rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik (58)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 1165/98 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna till den förordningen i syfte att uppdatera förteckningen över variabler, definitionerna och de lämpliga formerna för de översända variablerna,

—	ändring av förteckningen över näringsgrenar,

—	komplettering av den förordningen avseende godkännande och tillämpning av europeiska stickprovsundersökningar,

—	komplettering av den förordningen med kriterier för mätning av variablernas kvalitet, [Ändr. 95]

—	komplettering av den förordningen med villkoren för att garantera nödvändig datakvalitet,

—	komplettering av den förordningen genom att fastställa villkoren för tillämpning av en europeisk stickprovsundersökning,

—	komplettering av den förordningen med användning av andra observationsenheter,

—	komplettering av den förordningen med en förteckning över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar, komplettering av den förordningen med villkoren för fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning.

Flera befogenheter endast nödvändiga för övergångsåtgärder har nu blivit obsoleta.

Förordning (EG) nr 1165/98 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 3 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av bilagorna för att uppdatera förteckningen över variabler, definitionerna och de lämpliga formerna för de översända variablerna.”

I artikel 4.2 första stycket led d ska andra stycket ersättas med följande:[Ändr. 96]

”De undersökningar som nämns i första stycket ska omfatta de uppgifter som avses i bilagorna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera godkännande och tillämpning av dessa.”[Ändr. 97]

3.	I artikel 10 ska följande punkt läggas till som punkt 5: ”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att specificera kriterierna kriterier för mätning av kvalitet.”[Ändr. 98]

4.	Artikel 17 ska utgå.

4a.	Artikel 18.3 ska utgå. [Ändr. 99]

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 och 10, första stycket led d, artikel 10.5 , leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 100]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 första stycket led d, artikel 10.5 , och 10, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 101]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 första stycket led d, artikel 10.5 , och 10, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 102]

(*82) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Bilaga A ska ändras på följande sätt:

Led a ska ersättas med följande:

”a)

Denna bilaga gäller alla näringsgrenar i avdelningarna B–E i Nace rev. 2 respektive alla produkter i avdelningarna B–E i CPA. Några uppgifter krävs inte för 37, 38.1, 38.2 och 39 i Nace Rev. 2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över näringsgrenar.”

ii)

Led b.3 ska ersättas med följande:

”3.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”[Ändr. 103]

iii)

Led c.2 ska ersättas med följande:

”2.

Uppgifter om producentpriser på exportmarknad (312) och importpriser (340) får sammanställas på grundval av enhetsvärden för produkter från utrikeshandel eller andra källor endast om detta inte medför någon betydande kvalitetsförsämring jämfört med de specifika prisuppgifterna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att garantera nödvändig datakvalitet.”[Ändr. 104]

iv)

Led c.4 ska ersättas med följande:

”4.	Räknat från inledningen av den första referensperioden får uppgifter om antal sysselsatta (210) uppskattas med hjälp av antalet anställda (211). Denna uppskattning får göras för en period på fem år räknat från den dag då förordningen träder i kraft.”

Led c.10 ska ersättas med följande:

”10.

Uppgifter om producentpriser och importpriser (310, 311, 312 och 340) krävs inte för följande grupper eller undergrupper i Nace rev. 2 respektive CPA: 07.21, 24.46, 25.4, 30.1, 30.3, 30.4 och 38.3. Uppgifter om importpriser (340) krävs inte heller för huvudgrupperna 09, 18, 33 och 36 i CPA. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över näringsgrenar.”

vi)

Led d.2 ska ersättas med följande:

”2.

Variablerna produktion (110) och antal utförda arbetstimmar (220) ska dessutom översändas korrigerat för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”[Ändr. 105]

vii)

Led f.8 ska ersättas med följande:

”8.

För variabeln importpriser (340) ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för tillämpning av en europeisk stickprovsundersökning enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d.”[Ändr. 106]

viii)

Led f.9 ska ersättas med följande:

”9.

Variablerna för exportmarknader (122 och 312) ska översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i Nace rev. 2, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i Nace rev. 2. Uppgifter om Nace rev. 2 D och E krävs inte för variabel 122. Vidare ska variabeln importpriser (340) översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i CPA, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i CPA. För uppdelningen på länder i och utanför euroområdet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för tillämpning av europeiska stickprovsundersökningar enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d. I en europeisk stickprovsundersökning får räckvidden för variabeln importpriser begränsas till att endast omfatta import av produkter från länder utanför euroområdet. Uppdelningen på länder i och utanför euroområdet för variablerna 122, 312 och 340 behöver inte tillämpas av de medlemsstater som inte har infört euron som sin valuta.”[Ändr. 107]

Bilaga B ska ändras på följande sätt:

Led b.4 ska ersättas med följande:

”4.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”[Ändr. 108]

ii)

Led c.3 ska ersättas med följande:

”3.	Räknat från inledningen av den första referensperioden får uppgifter om antal sysselsatta (210) uppskattas med hjälp av antalet anställda (211). Denna uppskattning får göras för en period på fem år räknat från den dag då förordningen träder i kraft.”

iii)	I led c.6 ska fjärde stycket utgå.

iv)

Led d.2 ska ersättas med följande:

”2.

Variablerna produktion (110, 115 och 116) och antal utförda arbetstimmar (220) ska dessutom översändas korrigerat för antalet arbetsdagar.

När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”[Ändr. 109]

Bilaga C ska ändras på följande sätt:

Led b.2 ska ersättas med följande:

”2.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”[Ändr. 110]

ii)

Led c.3 ska ersättas med följande:

”3.	Räknat från inledningen av den första referensperioden får uppgifter om antal sysselsatta (210) uppskattas med hjälp av antalet anställda (211). Denna uppskattning får göras för en period på fem år räknat från den dag då förordningen träder i kraft.”

iii)	I led c.4 ska sista tredje stycket utgå. [Ändr. 111]

iv)

Led d.2 ska ersättas med följande:

”2.

Variablerna omsättning (120) och försäljningsvolym (123) ska också översändas korrigerade för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”[Ändr. 112]

Led g.2 ska ersättas med följande:

”2.

Variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) ska översändas inom en månad med den grad av noggrannhet som anges i punkt 3 i avsnitt f i denna bilaga. Medlemsstaterna får i fråga om variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) välja att delta med bidrag i enlighet med fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning i enlighet med artikel 4.2 första stycket d. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för fördelningen i en europeisk sickprovsundersökning.”[Ändr. 113]

10.

Bilaga D ska ändras på följande sätt:

Led b.2 ska ersättas med följande:

”2.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”[Ändr. 114]

ii)

Led c.2 ska ersättas med följande:

”2.	Räknat från inledningen av den första referensperioden får uppgifter om antal sysselsatta (210) uppskattas med hjälp av antalet anställda (211). Denna uppskattning får göras för en period på fem år räknat från den dag då förordningen träder i kraft.”

iii)	I led c.4 ska tredje stycket utgå.

iv)

Led d.2 ska ersättas med följande:

”2.

Variabeln omsättning (120) ska också översändas korrigerad för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”[Ändr. 115]

v)	I led e ska fjärde stycket utgå.

vi)	Led f.6 ska utgå.

58.

Rådets förordning (EG) nr 530/1999 av den 9 mars 1999 om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader (59)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 530/1999 för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas och utvärderingskriterier för kvaliteten. kriterierna för kvalitetsutvärdering av statistiken . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 116]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 530/1999, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende det tekniska formatet för överföringen av resultaten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 530/1999 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 6 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att specificera definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel. Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”[Ändr. 117]

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Överföring av resultat

Resultaten ska sändas in till kommissionen (Eurostat) inom 18 månader räknat från utgången av referensåret. Kommissionen ska besluta om det lämpliga tekniska formatet för överföringen av dessa resultat genom en genomförandeakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.”

I artikel 10 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på kriterier för att komplettera denna förordning genom att specificera kriterierna för utvärdering av kvaliteten på statistiken . Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”[Ändr. 118]

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3 och 10.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 119]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.3 och 10.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3 och 10.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 120]

(*83) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 11 ska utgå.

6.	Artikel 12.3 ska utgå.

59.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (60)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 2150/2002 för att beakta den ekonomiska och tekniska utvecklingen vid insamlingen och statistisk bearbetning av avfallsstatistik, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av den förordningen för att anpassa den till den ekonomiska och tekniska utvecklingen när det gäller insamling och statistisk bearbetning av uppgifter,

—	ändring av bearbetning och överföring av resultat och anpassning av specifikationerna i bilagorna I, II och III till den förordningen,

—	komplettering av den förordningen genom att fastställa minimikravet avseende täckning enligt bilagorna I och II, avsnitt 7.1,

—	komplettering av den förordningen genom att fastställa en jämförelsetabell mellan statistiknomenklaturen i bilaga III till den förordningen och avfallsförteckningen i kommissionens beslut 2000/532/EG (61) och genom att fastställa krav på kvalitet och exakthet.

Bestämmelserna om övergångsåtgärder har blivit obsoleta.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 2150/2002, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende redovisningen av resultat, det lämpliga formatet för överföring av resultaten och innehållet i strukturen och de närmare bestämmelserna för kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 121]

Förordning (EG) nr 2150/2002 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 1.5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på fastställandet av för att komplettera denna förordning genom att fastställa en jämförelsetabell mellan statistiknomenklaturen i bilaga III till denna förordning och avfallsförteckningen i kommissionens beslut 2000/532/EG (*84). [Ändr. 122]

(*84) Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).”"

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa krav på kvalitet och exakthet.”[Ändr. 123]

I punkt 4 ska följande stycke läggas till:

”För varje post i avsnitt 8 (näringsgrenar och hushåll) i bilaga I samt för de karakteristika som förtecknas i avsnitt 3 samt för varje post inom de olika typerna av åtgärder förtecknade i avsnitt 8.2 i bilaga II ska medlemsstaterna ange hur stor procentandel som den sammanställda statistiken representerar av den totala mängden avfall i respektive post. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på komplettering av denna förordning genom att fastställa minimikrav för omfattning.”

3.	Artiklarna 4 och 5 ska utgå.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a och 5b:

”Artikel 5a

Anpassning till den ekonomiska och tekniska utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på anpassning för att ändra denna förordning genom att anpassa den till den ekonomiska och tekniska utvecklingen när det gäller insamling och statistisk bearbetning av uppgifter samt bearbetning och rapportering av resultat och anpassningen av genom att anpassa de specifikationer som anges i bilagorna. [Ändr. 124]

Artikel 5b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.5, 3.1, 3.4 och 5a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordnin ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 125]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.5, 3.1, 3.4 och 5a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6 En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.5, 3.1, 3.4 och 5a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*85) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeakter som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning, särskilt i fråga om följande:

Redovisning av resultat enligt artikel 3.2, 3.3 och 3.4 med beaktande av de ekonomiska strukturerna och tekniska förutsättningarna i en medlemsstat. Genom genomförandeakterna får en enskild medlemsstat undantas från att rapportera vissa poster i indelningen, förutsatt att det kan bevisas att verkningarna på statistikens kvalitet är begränsade. I alla de fall där undantag beviljas ska den sammanlagda avfallsmängden för varje post i avsnitten 2.1 och 8.1 i bilaga I sammanställas.

b)	Fastställande av ett lämpligt format för medlemsstaternas resultatrapportering, inom två år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

c)	Innehållet i Strukturen och de närmare bestämmelserna för de kvalitetsrapporter som avses i avsnitt 7 i bilaga I och avsnitt 7 i bilaga II. [Ändr. 126]

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 7.2.”

6.	Artikel 7.3 ska utgå.

7.	Artikel 8.2 och 8.3 ska utgå.

8.	I avsnitt 7 i bilaga I ska punkt 1 utgå.

9.	I avsnitt 7 i bilaga II ska punkt 1 utgå.

60.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 437/2003 av den 27 februari 2003 om statistisk rapportering om lufttransport av passagerare, gods och post (62)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 437/2003 för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av karakteristika för uppgiftsinsamlingen och specifikationerna i bilagorna till den förordningen och komplettering av den förordningen genom att fastställa andra normer för tillförlitlighet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 437/2003, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende datafilerna för överföring, beskrivningen av de datakoder och det medium som ska användas för att föra över uppgifterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 437/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1. Varje medlemsstat ska samla in statistiska uppgifter avseende följande variabler:

a)	Passagerare.

b)	Gods och post.

c)	Flygetapper.

d)	Tillgängliga passagerarsittplatser.

e)	Luftfartygsrörelser.

De statistiska variablerna för varje område, nomenklaturerna för variablernas klassificering, observationens periodicitet och definitionerna anges i bilagorna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av karakteristika för uppgiftsinsamlingen och specifikationerna i bilagorna.”

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Statistikens tillförlitlighet

Insamlingen av uppgifter ska baseras på fullständiga rapporter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa andra normer för tillförlitlighet.”[Ändr. 127]

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Resultaten ska överföras i enlighet med de datafiler som anges i bilaga I, för vilka beskrivningen ska specificeras av kommissionen genom en genomförandeakt.

Kommissionen ska också genom genomförandeakter specificera beskrivningen av de datakoder och det medium som ska användas för överföring.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.2.”

4.	Artikel 10 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.1 och 5 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 128]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.1 och 5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4 Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (*86).

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.1 och 5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*86) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 11.3 ska utgå.

61.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex (63)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 450/2003 för att beakta den ekonomiska och sociala utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av den förordningen genom att fastställa tekniska specifikationer av indexet, inklusive revidering av vägningsstrukturen, genom att inkludera vissa näringsgrenar,

—	komplettering av den förordningen genom att identifiera de näringsgrenar där uppgifterna ska delas upp och de näringsgrenar där indexet ska brytas ned,

—	komplettering av den förordningen genom att fastställa separata kvalitetskriterier och metoden för att uppnå kedjeindex.

—	komplettering av den förordningen genom att anta åtgärder avseende tillhandahållandet av data i överensstämmelse med resultaten av genomförbarhetsstudierna. [Ändr. 129]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 450/2003, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende innehållet i strukturen och de närmare bestämmelserna för kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 130]

Förordning (EG) nr 450/2003 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 2.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar för att ändra bilagan i syfte att omdefiniera tekniska specifikationer av indexet och revidera vägningsstrukturen.”[Ändr. 131]

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar för att förordningens för att ändra denna förordning så att dess tillämpningsområde ska omfatta omfattar näringsgrenarna i avdelningarna O–S i Nace Rev. 2, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som avses föreskrivs i artikel 10.”[Ändr. 132]

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Uppdelning av variabler

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på identifiering, för att komplettera denna förordning avseende uppdelningen , med beaktande av bidragen till totalt antal anställda och till arbetskraftskostnader på gemenskapsnivå och på nationella nivåer, av de näringsgrenar som anges i Nace Rev. 2-avdelningar och efter ytterligare uppdelningar, dock inte utöver Nace Rev. 2 huvudgrupper (tvåsiffrig nivå) eller grupperingar av huvudgrupper där uppgifterna ska delas upp med hänsyn till den ekonomiska och sociala utvecklingen. [Ändr. 133]

Arbetskostnadsindex ska tas fram separat för följande kategorier av arbetskraftskostnader:

a)	Totala arbetskraftskostnader.

b)	Egentlig lön definieras med hänvisning till punkt D.11 i bilaga II till förordning (EG) nr 1726/1999.

c)	Arbetsgivares kollektiva avgifter samt de skatter som betalas av arbetsgivaren med avdrag för subventioner som arbetsgivaren erhåller, definierat som summan av punkterna D.12 och D.4 minus D.5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1726/1999.

2. Ett index över de uppskattade totala arbetskostnaderna, exklusive bonus som definieras i D.11112 i bilaga II till förordning (EG) nr 1726/1999, ska anges uppdelade efter näringsgren som fastställs av kommissionen och grunda sig på Nace Rev.2-indelningen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa dessa näringsgrenar, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som avses föreskrivs i artikel 10. [Ändr. 134]

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för att uppnå kedjeindex.”[Ändr. 135]

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Kvalitet

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på definitionen av för att komplettera denna förordning genom att definiera separata kvalitetskriterier. De överförda aktuella och historiska uppgifterna ska uppfylla dessa kvalitetskriterier. [Ändr. 136]

2. Medlemsstaterna ska, med början år 2003, till kommissionen överlämna årliga kvalitetsrapporter. Innehållet Strukturen och de närmare bestämmelserna för dessa rapporter ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.”[Ändr. 137]

4a.	Artikel 9 ska utgå. [Ändr. 138]

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska vidta åtgärder ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning med avseende på tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel i överensstämmelse med resultaten av genomförbarhetsstudierna genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2. Dessa åtgärder de genomförbarhetsstudier som avses i denna artikel . Dessa delegerade akter ska respektera principen om kostnadseffektivitet enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 223/2009, bland annat när det gäller att reducera minimera belastningen på uppgiftslämnarna.”[Ändr. 139]

b)	Punkt 6 ska utgå.

6.	Artikel 11 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.4, 3.2 och 4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 140]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.4, 3.2 och 4 2.4, 3.2, 4 .1, 4.2, 4.3, 8.1 och 10.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 141]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.4, 3.2 och 4 2.4, 3.2, 4 .1, 4.2, 4.3, 8.1 och artikel 10.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 142]

(*87) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

8.	Artikel 12.3 ska utgå.

9.	I bilagan ska punkt 3 utgå.

62.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 808/2004 av den 21 april 2004 om gemenskapsstatistik om informationssamhället (64)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 808/2004 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, särskilt vad gäller innehållet i modulerna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

komplettering av modulerna i den förordningen avseende urval och specifikation, justering och ändring av ämnen och deras karakteristika, täckning, referensperioder och uppdelning av karakteristika, periodicitet och vid vilken tidpunkt uppgifterna ska överföras samt tidsfristerna för överföring av resultaten.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Delegerade befogenheter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på komplettering av modulerna i den förordningen avseende urval och specifikation, justering och ändring av ämnen och deras karakteristika, täckning, referensperioder och uppdelning av karakteristika, periodicitet och vid vilken tidpunkt uppgifterna ska överföras samt tidsfristerna för överföring av resultaten.

Dessa delegerade akter ska beakta den ekonomiska och tekniska utvecklingen, medlemsstaternas resurser, det extra arbete som uppgiftslämnarna orsakas, den tekniska och metodologiska genomförbarheten samt resultatens tillförlitlighet.

2. De delegerade akterna ska antas senast nio månader innan uppgiftsinsamlingsperioden inleds.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 143]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 8.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*88) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9 ska utgå.

Punkt 3 i bilaga I ska ersättas med följande:

”3.	Varaktighet och frekvens för dataframställningen

Statistiken ska lämnas varje år för upp till 15 referensår från och med den 20 maj 2004. Alla uppgifter måste inte nödvändigtvis framställas varje år, utan det kommer att specificeras och fastställas som en del av de delegerade akter som antas enligt artikel 8.1 hur ofta statistik ska framställas för respektive variabel.”

Punkt 3 i bilaga II ska ersättas med följande:

”3.	Varaktighet och frekvens för dataframställningen

63.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor (65)

I syfte att säkerställa kvaliteten på de kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaperna för unionen och euroområdet som sammanställs enligt förordning (EG) nr 1161/2005, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av den förordningen i syfte att anpassa tidsfristen för överföring för vissa punkter,

—	ändring av den förordningen i syfte att justera andelen av unionens totala bruttonationalprodukt, (Berör inte den svenska versionen.) [Ändr. 144]

—	komplettering av den förordningen med en tidsplan för överföringen av vissa punkter som anges i bilagan, med beslut som kräver en uppdelning av de transaktioner som förtecknas i bilagan på motpartssektor och med gemensamma kvalitetsnormer.

Förordning (EG) nr 1161/2005 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att specificera tidsplanen för överföringen av punkterna P.1, P.2, D.42, D.43, D.44, D.45 och B.4G, samt beslut som kräver och genom att kräva en uppdelning av de transaktioner som förtecknas i bilagan på efter motpartssektor. Varje sådant beslut sådan delegerad akt ska endast antas först efter det att kommissionen har inlämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning i enlighet med artikel 9.”[Ändr. 145]

b)	Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av punkt 3 i syfte att justera, med högst fem dagar, den tidsfrist för överföring som anges i den punkten.”

ba)	Punkt 5 ska utgå. [Ändr. 146]

2.	Artikel 3.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av för att ändra punkt 1 i denna artikel vad gäller i syfte att justera andelen (1 %) av unionens totala bruttonationalprodukt.”[Ändr. 147]

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på antagandet för att komplettera denna förordning genom att fastställa av gemensamma kvalitetsstandarder. [Ändr. 148]

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att kvaliteten på de uppgifter som överförs successivt förbättras, så att de uppfyller dessa gemensamma kvalitetsstandarder.”

Följande artikel ska införas som artikel 7a:

”Artikel 7a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 149]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 150]

(*89) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 8.3 ska utgå.

64.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1552/2005 av den 7 september 2005 om statistik över yrkesutbildning på företag (66)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1552/2005 för att beakta den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen

—	genom att utvidga definitionen av statistiska enheter,

—	genom att fastställa krav på urval och precision, de urvalsstorlekar som behövs för att kraven ska uppfyllas samt specifikationer av Nace Rev. 2 och storlekskategorier på vilka resultaten ska kunna uppdelas,

—	genom att fastställa vilka särskilda uppgifter som ska samlas in för utbildningsföretag och övriga företag respektive olika slags yrkesinriktad utbildning,

—	genom att specificera kvalitetskraven för de uppgifter som ska samlas in och överföras för europeisk statistik över yrkesutbildning på företag, och alla nödvändiga åtgärder för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet,

—	genom att fastställa det första referensåret och de åtgärder som krävs avseende insamling, överföring och behandling av uppgifterna.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1552/2005, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende utformningen av kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 1552/2005 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna får, med hänsyn till deras specifika nationella företagsstorleksfördelning och utvecklingen av politiska behov, utvidga definitionen av en statistisk enhet i sitt land.

Kommissionen ska dessutom ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att anta en utvidgning av den definitionen, om en sådan utvidgning väsentligt skulle förbättra undersökningsresultatens representativitet och kvalitet i de berörda medlemsstaterna.”

Artikel 7.3 ska ersättas med följande: [Ändr. 151]

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa krav på urval och precision, de urvalsstorlekar som behövs för att kraven ska uppfyllas samt specifikationer av Nace Rev. 2 och storlekskategorier på vilka resultaten ska kunna uppdelas.”[Ändr. 152]

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka särskilda uppgifter som ska samlas in för utbildningsföretag och övriga företag respektive olika slags yrkesinriktad utbildning.”[Ändr. 153]

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa kvalitetskraven för de uppgifter som ska samlas in och överföras för europeisk statistik över yrkesutbildning på företag, och genom att anta alla nödvändiga åtgärder för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet.”[Ändr. 154]

Följande punkt ska läggas till som punkt 5:

”5. Kommissionen ska fastställa utformingen Vid utarbetandet av de kvalitetsrapporter som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna uppfylla de kvalitetskrav och de andra åtgärder som fastställts i enlighet med punkt 4. För att bedöma kvaliteten hos de översända uppgifterna ska de använda sig av det format som kommissionen fastställt genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2.”[Ändr. 155]

5.	Artikel 10.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa det första referensår för vilket uppgifter ska samlas in.”[Ändr. 156]

I artikel 13 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på komplettering av denna förordning för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen avseende insamling, överföring och behandling av uppgifterna.”

Följande artikel ska införas som artikel 13a:

”Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 7.3, 8.2, 9.4, 10.2 och 13 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 157]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 7.3, 8.2, 9.4, 10.2 och 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 7.3, 8.2, 9.4, 10.2 och 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*90) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

8.	Artikel 14.3 ska utgå.

65.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (67) (*91)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 1893/2006 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen och anpassa Nace rev. 2 till andra klassifikationer av samhälle och ekonomi, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagan till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1893/2006 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 6.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av bilagan för att beakta den tekniska eller ekonomiska utvecklingen eller anpassa den till andra klassifikationer av samhälle och ekonomi.”

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 6.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*92) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 7.3 ska utgå.

66.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 458/2007 av den 25 april 2007 om det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd (Esspros) (68)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 458/2007 till den tekniska och ekonomiska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen genom uppdatering av reglerna för spridning och komplettering genom att fastställa vilket år som ska vara det första för vilket fullständig uppgiftsinsamling ska ske och åtgärder beträffande en detaljerad klassificering av de insamlade uppgifterna och de definitioner som ska användas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 458/2007 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 5.2 ska utgå.

Artikel 7.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilket år som ska vara det första för vilket fullständig uppgiftsinsamling ska ske och antagande av genom att anta åtgärder beträffande en detaljerad klassificering av de insamlade uppgifterna och de definitioner som ska användas. [Ändr. 158]

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av denna förordning i syfte att uppdatera reglerna för spridning.”

Följande artikel ska införas som artikel 7a:

”Artikel 7a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.3 och punkt 1.1.2.4 i bilaga I ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 159]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.3 och punkt 1.1.2.4 i bilaga I får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 7.3 och punkt 1.1.2.4 i bilaga I ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*93) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 8.3 ska utgå.

5.	Punkt 1.1.2.4 Övriga inkomster i bilaga I ska ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på tillhandahållande av insamlade uppgifter (med hänvisning till detaljerad klassificering).”

67.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet (69)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 716/2007 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av definitionerna i bilagorna I och II och detaljnivån i bilaga III och samt komplettering av den förordningen med åtgärder för statistik över utländska dotterbolag i det land som sammanställer uppgifterna och över det landets dotterbolag i utlandet och gemensamma kvalitetsstandarder . [Ändr. 160]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 716/2007, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att fastställa kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 716/2007 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 2 ska följande stycken läggas till:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av definitionerna i bilagorna I och II och detaljnivån i bilaga III.

Särskild hänsyn ska tas till principen att nyttan med sådana åtgärder måste överstiga kostnaden och principen att ytterligare ekonomiska bördor som läggs på medlemsstater eller företag ska hållas inom rimliga gränser.”

Artikel 5.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för statistik över utländska dotterbolag i det land som sammanställer uppgifterna och över det landets dotterbolag i utlandet, på grundval av slutsatserna från pilotstudierna. [Ändr. 161]

3.	Artikel 6.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa de gemensamma kvalitetsstandarder som avses i punkt 1 .”[Ändr. 162]

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)	[berör ej den svenska versionen]

ii)

Följande led ska läggas till som led c:

”c)	Fastställa kvalitetsrapporternas innehåll struktur, närmare bestämmelser och periodicitet för de kvalitetsrapporter som avses i artikel 6.2 .”[Ändr. 163]

b)	Punkt 2 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 5.4 och 6.3 artikel 2 andra stycket , artikel 5.4 och artikel 6.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 164]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2 andra stycket och artiklarna 2, 5.4 och 6.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 165]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, artikel 2 andra stycket och 5.4 och 6.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 166]

(*94) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 10.3 ska utgå.

68.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (70)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 862/2007 till den tekniska och ekonomiska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen i syfte att uppdatera vissa definitioner och komplettering genom att besluta om grupperingarna av uppgifter och ytterligare uppdelningar och fastställa regler för korrekthet och kvalitetsstandarder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 862/2007 ska därför ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på de definitioner som anges i artikel 2.1.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på följande: för att komplettera denna förordning genom att : [Ändr. 167]

a)	Definition av kategorierna grupper av födelseland, grupper av länder för tidigare och nästa stadigvarande bosättning och grupper av medborgarskap som anges i artikel 3.1.

b)	Definition av kategorierna av skäl för utfärdande av tillstånd, i enlighet med artikel 6.1 a.

c)	Definition av ytterligare uppdelning och de uppdelningsnivåer som ska tillämpas på variablerna, i enlighet med artikel 8.

d)	Fastställande av regler för korrekthet och kvalitetsstandarder.”

2.	Artikel 10.2 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 168]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*95) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 11.3 ska utgå.

69.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa (71)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1445/2007 för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen vid beräkningen och spridningen av köpkraftspariteter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen för att anpassa definitionerna och ändra basgrupperna i bilaga II och komplettering av den förordningen med kvalitetskriterier. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1445/2007, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att anpassa kvalitetsrapporternas struktur. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 1445/2007 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 3 ska följande stycke läggas till:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av definitionerna i punkt 1 och förteckningen över basgrupper i bilaga II i syfte att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, om inte en sådan ändring medför en oproportionerlig ökning av kostnaderna för medlemsstaterna.”[Ändr. 169]

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa de gemensamma kriterier som kvalitetskontrollen den kvalitetskontroll som avses i punkt 1 grundar sig på.”[Ändr. 170]

Följande punkt ska läggas till som punkt 5:

”5. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa kvalitetsrapporternas struktur och närmare bestämmelser för kvalitetsrapporterna i enlighet med vad som avses i punkt 3 och specificeras i punkt 5.3 i bilaga I. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.2.”[Ändr. 171]

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna artikel 3 andra stycket och artikel 7.4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 172]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna artikel 3 andra stycket och artikel 7.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 173]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna artikel 3 andra stycket och artikel 7.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 174]

(*96) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 11.3 ska utgå.

5.	Artikel 12.3 ska utgå.

70.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93 (72)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 177/2008 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av förteckningen av registervariabler i bilagan, deras definitioner och kontinuitetsregler i bilagan till den förordningen och komplettering av den förordningen med gemensamma kvalitetsnormer normer för kvaliteten på företagsregister och regler för uppdatering av registren och genom att fastställa i vilken utsträckning vissa företag och företagsgrupper ska införas i registren, med angivande av enheter i överensstämmelse med definitionerna för jordbruksstatistik. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 175]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 177/2008, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att fastställa kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 177/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa i vilken mån som företag med mindre än en halv anställd och de inhemskt etablerade företagsgrupper utan statistisk betydelse för medlemsstaterna ska införas i registren samt definitionen av enheter i överensstämmelse med definitionerna för jordbruksstatistik.”[Ändr. 176]

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av bilagan för att uppdatera förteckningen av registervariabler, deras definitioner och kontinuitetsregler, med beaktande av principen att nyttan med uppdateringen måste uppväga kostnaderna i samband med denna samt principen att de ytterligare kostnader som detta medför antingen för medlemsstater eller företag måste förbli rimliga.”

Artikel 6.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa gemensamma kvalitetsnormer. normer för kvaliteten på företagsregister i enlighet med vad som avses i punkt 1 .”[Ändr. 177]

Kommissionen ska genom genomförandeakter fatta beslut om kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet. struktur, närmare bestämmelser och periodicitet för de kvalitetsrapporter som avses i punkt 2 . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.2. [Ändr. 178]

Kommissionen ska ta hänsyn till kostnaderna för att sammanställa uppgifterna.”

4.	Artikel 8.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler för uppdatering av registren.”[Ändr. 179]

5.	Artikel 15.1 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.6, 5.2, 6.3 och 8.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 180]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.6, 5.2, 6.3 och 8.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.6, 5.2, 6.3 och 8.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 181]

(*97) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 16.3 ska utgå.

71.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (73)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 295/2008 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen

—	vad gäller tillämpningsområde, förteckningen över variabler, referensperioden, den verksamhet som ska ingå och kvalitetskraven för den flexibla modulen,

—	med åtgärder som är nödvändiga på grundval av utvärderingen av pilotstudierna,

—	med de nationella resultat som utarbetats av medlemsstaterna,

—	vad gäller referensperioden för vissa moduler,

—	med en översyn av reglerna för Cetomärkningen och grupperingen av medlemsstater,

—	genom att uppdatera förteckningarna över variabler och preliminära resultat,

—	vad gäller fastställande av periodicitet för sammanställning av statistiken,

—	vad gäller det första referensåret för sammanställningen av resultaten,

—	med överföringen av preliminära resultat eller skattningar för huvudgrupp 66 i Nace Rev. 2,

—	vad gäller fördelningen av resultat, särskilt de klassificeringar som ska användas och kombinationen av storleksklasser,

—	genom att uppdatera tidsperioderna för överföring av data,

—	genom att anpassa verksamhetsindelningen vid ändring eller revidering av Nace och produktindelningen vid ändring eller revidering av CPA, ändra den nedre gränsen för referenspopulationen,

—	med kriterier för kvalitetskontrollen.

Förordning (EG) nr 295/2008 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 3.4 ska första stycket ersättas med följande:

”Användningen av den flexibla modul som avses i punkt 2 j ska planeras i nära samarbete med medlemsstaterna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa den flexibla modulens tillämpningsområde, dess förteckning över variabler, referensperiod, verksamhet som ska ingå och kvalitetskrav. Dessa delegerade akter ska antas senast tolv månader före det att referensperioden börjar. [Ändr. 182]

Kommissionen ska också specificera behovet av informationen samt datainsamlingens effekter för företagens arbetsbörda och medlemsstaternas kostnader.”

2.	Artikel 4.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka åtgärder som är nödvändiga på grundval av utvärderingen av pilotstudierna.”[Ändr. 183]

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. För att möjliggöra sammanställning Med avseende på sammanställandet av unionsaggregat ska medlemsstaterna redovisa de nationella resultaten enligt de Nace Rev. 2-nivåer som anges i bilagorna till denna förordning eller i delegerade akter. Kommissionen ska ges befogenhet att anta sådana delegerade akter i enlighet med artikel 11b för att komplettera denna förordning genom att fastställa relevanta Nace Rev. 2-nivåer .”[Ändr. 184]

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Resultaten ska överföras i lämpligt tekniskt format inom en tidsfrist räknad från utgången av referensperioden. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att specificera referensperioden för de moduler som föreskrivs i artikel 3.2 a–h och j och denna en period som får inte får vara längre än 18 månader. För den modul som avses i artikel 3.2 i, får tidsfristen vara högst 30 månader eller 18 månader i enlighet med bilaga IX avdelning 9. Dessutom ska ett mindre antal skattade, uppskattade preliminära resultat överföras inom en tidsfrist som räknas från och med utgången av den referensperiod referensperioden. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b för att komplettera denna förordning genom att specificera den perioden som ska fastställas enligt nämnda förfarande för modulerna i artikel 3.2 a–g, och en period som inte får överstiga tio månader. [Ändr. 185]

För den modul som avses i artikel 3.2 i får tidsfristen för preliminära resultat vara högst 18 månader.”

I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på översynen av för att komplettera denna förordning genom att se över reglerna för Cetomärkningen och grupperingen av medlemsstater, senast den 29 april 2013, och därefter vart femte år.”[Ändr. 186]

5.	Artikel 11.2 ska utgå.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning vad gäller [Ändr. 187]

uppdateringen av förteckningarna över variabler och preliminära resultat, i den mån en sådan uppdatering, efter en kvantitativ utvärdering, inte medför en ökning av antalet undersökta enheter eller en oproportionerligt stor belastning på enheterna i förhållande till de förväntade resultaten (artiklarna 4 och 8 samt avsnitt 6 i bilaga I, avsnitt 6 i bilaga II, avsnitt 6 i bilaga III, avsnitt 6 i bilaga IV),

b)	periodiciteten för sammanställning av statistiken (artikel 3),

c)	det första referensåret för sammanställning av resultat (artikel 8 och avsnitt 5 i bilaga I),

d)	fördelningen av resultat, särskilt de klassificeringar som ska användas och kombinationen av storleksklasser (artikel 7 och avsnitt 4.2 och 4.3 i bilaga VIII, avsnitt 8.2 och 8.3 i bilaga IX, och avsnitt 10 i bilaga IX),

e)	uppdateringen av tidsfrister för leverans av data (artikel 8 och avsnitt 8.1 i bilaga I och avsnitt 7 i bilaga VI).

f)	anpassningen av verksamhetsindelningen vid ändring eller revidering av Nace och produktindelningen vid ändring eller revidering av CPA,

g)	ändring av den nedre gränsen för referenspopulationer (avsnitt 3 i bilaga VIII) och

h)	kriterier för kvalitetskontrollen (artikel 6 och avsnitt 6 i bilaga I, avsnitt 6 i bilaga II, avsnitt 6 i bilaga III och avsnitt 6 i bilaga IV).

Artikel 11b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.4, 4.4, 7.2, 8.2, 8.3 och 11a, avsnitten 5, 6, 8.1 och 8.2 i bilaga I, avsnitt 6 i bilagorna II, III och IV, avsnitt 7 i bilaga VI, avsnitten 3, 4.2 och 4.3 i bilaga VIII, avsnitten 8.2, 8.3 och 10.2 i bilaga IX ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 188]

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.4, 4.4, 7.2, 8.2, 8.3 och 11a, avsnitten 5, 6, 8.1 och 8.2 i bilaga I, avsnitt 6 i bilagorna II, III och IV, avsnitt 7 i bilaga VI, avsnitten 3, 4.2 och 4.3 i bilaga VIII och avsnitten 8.2, 8.3 och 10.2 i bilaga IX får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.4, 4.4, 7.2, 8.2, 8.3 och 11a, avsnitten 5, 6, 8.1 och 8.2 i bilaga I, avsnitt 6 i bilagorna II, III och IV, avsnitt 7 i bilaga VI, avsnitten 3, 4.2 och 4.3 i bilaga VIII och avsnitten 8.2, 8.3 och 10.2 i bilaga IX ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 189]

(*98) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 12.3 ska utgå.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

Avsnitten 5 och 6 ska ersättas med följande:

”AVSNITT 5

Första referensåret

Det första referensår för vilket årsstatistik ska sammanställas är kalenderåret 2008. Uppgifterna ska sammanställas enligt uppdelningen i avsnitt 9. Kommissionen ska emellertid ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa det första referensår för vilket statistik om näringsgrenarna i Nace Rev. 2 grupperna 64.2, 64.3 och 64.9 och huvudgrupp 66 ska sammanställas. [Ändr. 190]

AVSNITT 6

Rapport om statistikens kvalitet

För varje nyckelvariabel ska medlemsstaterna ange graden av precision med hänvisning till ett konfidensintervall på 95 %, och kommissionen ska inkludera dessa uppgifter i den rapport som avses i artikel 13, allt under beaktande av tillämpningen av den artikeln i varje medlemsstat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa nyckelvariablerna.”[Ändr. 191]

Avsnitt 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Resultaten ska överföras inom 18 månader efter utgången av kalenderåret under referensperioden, utom för näringsgrenarna 64.11 och 64.19 i Nace rev. 2. För näringsgrenarna 64.11 och 64.19 i Nace rev. 2 är tidsgränsen för överföring tio månader. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa tidsgränsen för överföringen av resultaten för näringsgrenarna i Nace Rev. 2 grupperna 64.2, 64.3 och 64.9 och huvudgrupp 66.”[Ändr. 192]

ii)

I punkt 2 ska sista stycket ersättas med följande:

”Dessa preliminära resultat eller skattningar ska fördelas på den tresiffriga nivån i Nace Rev. 2 (grupper). Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa överföringen av preliminära resultat eller skattningar för huvudgrupp 66 i Nace Rev. 2.”[Ändr. 193]

Avsnitt 6 i bilaga II ska ersättas med följande:

”AVSNITT 6

Rapport om statistikens kvalitet

För varje nyckelvariabel ska medlemsstaterna ange graden av precision med hänvisning till ett konfidensintervall på 95 %, och kommissionen ska inkludera dessa uppgifter i den rapport som avses i artikel 13 med beaktande av tillämpningen av nämnda artikel i varje medlemsstat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på nyckelvariablerna för att komplettera denna förordning genom att fastställa sådana nyckelvariabler.” [Ändr. 194]

10.

Avsnitt 6 i bilaga III ska ersättas med följande:

”AVSNITT 6

Rapport om statistikens kvalitet

För varje nyckelvariabel ska medlemsstaterna ange graden av precision med hänvisning till ett konfidensintervall på 95 %, och kommissionen ska inkludera dessa uppgifter i den rapport som avses i artikel 13 med beaktande av tillämpningen av nämnda artikel i varje medlemsstat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på nyckelvariablerna. för att komplettera denna förordning genom att fastställa sådana nyckelvariabler .”[Ändr. 195]

11.

Avsnitt 6 i bilaga IV ska ersättas med följande:

”AVSNITT 6

Rapport om statistikens kvalitet

För varje nyckelvariabel ska medlemsstaterna ange graden av precision med hänvisning till ett konfidensintervall på 95 %, och kommissionen ska inkludera dessa uppgifter i den rapport som avses i artikel 13 med beaktande av tillämpningen av nämnda artikel i varje medlemsstat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på nyckelvariablerna. för att komplettera denna förordning genom att fastställa sådana nyckelvariabler .”[Ändr. 196]

12.

Avsnitt 7 i bilaga VI ska ersättas med följande:

”AVSNITT 7

Överföring av resultat

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa tidsgränsen för överföring av resultaten som inte får överstiga tio månader från referensårets slut.”[Ändr. 197]

13.

Bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

I avsnitt 3 ska femte meningen ersättas med följande:

”På grundval av denna undersökning ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på en ändring av för att ändra denna förordning genom att ändra den undre gränsen för referenspopulationen .”[Ändr. 198]

I avsnitt 4 punkterna 2 och 3 tabellerna ”Omsättning fördelad på produkttyp” ska meningen i kolumnen ”Anmärkning” ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa produktindelningen.”[Ändr. 199]

14.

Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

I avsnitt 8 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa att vissa resultat som även ska fördelas efter storleksklasser enligt den detaljnivå som anges i avsnitt 10, med undantag för Nace rev. 2-avdelningarna L, M och N, där det endast krävs uppdelning på gruppnivå. [Ändr. 200]

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa att vissa resultat som även ska fördelas efter associationsform enligt den detaljnivå som anges i avsnitt 10, med undantag för Nace rev. 2-avdelningarna L, M och N, där det endast krävs uppdelning på gruppnivå.”[Ändr. 201]

I avsnitt 10 slutet av punkt 2 ska underavsnittet ”Särskilda aggregat” ersättas med följande:

”Särskilda aggregat

För att göra det möjligt att sammanställa unionsstatistik över företagens demografi inom informations- och kommunikationstekniksektorn ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11b med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa ett antal särskilda aggregat från Nace Rev. 2 som ska överföras.”[Ändr. 202]

72.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93 (74) (*99)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 451/2008 till den ekonomiska och tekniska utvecklingen och anpassa den till andra klassifikationer av samhälle och ekonomi, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagan till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 451/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av bilagan

a)	för att ta hänsyn till den tekniska och ekonomiska utvecklingen,

b)	för att anpassa den till andra klassifikationer av ekonomi och samhälle.”

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*100) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 7.3 ska utgå.

73.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 452/2008 av den 23 april 2008 om framställning och utveckling av statistik om utbildning och livslångt lärande (75)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 452/2008 till den politiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom urval och precisering av ämnen för statistik, deras egenskaper, indelning av egenskaper, observationsperiod och tidsfrister för rapportering av resultaten samt kvalitetskrav, inklusive erfordrad precision. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 452/2008, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende regler för kvalitetsrapportering. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 452/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på för att komplettera denna förordning vad gäller [Ändr. 203]

a)	urval och precisering av vilka ämnen som ska ingå i de olika områdena och vilka egenskaper som kännetecknar dessa, utgående från politiska och tekniska behov,

b)	indelning av egenskaperna,

c)	observationsperioder och tidsfrister för rapportering av resultaten,

d)	kvalitetskrav, inbegripet erfordrad precision.

Om dessa delegerade akter kräver en avsevärd utökning av nuvarande datainsamlingar eller nya datainsamlingar eller undersökningar ska de delegerade akterna baseras på en kostnads-nyttoanalys, som ska ingå som ett led i en omfattande undersökning av effekter och följder, med beaktande av nyttan med åtgärderna, kostnaderna för medlemsstaterna och bördan för uppgiftslämnarna.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta regler för kvalitetsrapportering. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 7.2.”

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 204]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 6.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*101) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 7.3 ska utgå.

74.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen (76)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 453/2008 för att tillhandahålla regelbunden kvartalsstatistik över lediga platser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom att definiera begreppen aktivt försöka hitta en lämplig sökande och en viss tidsperiod, fastställa vissa referensdatum, fastställa ramen för genomförbarhetsstudier och anta lämpliga åtgärder på grundval av resultaten av dessa studier. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 453/2008, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende formatet för överföringen av uppgifter och metadata. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 453/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

ledig plats: en avlönad tjänst som är ny, obesatt eller på väg att bli ledig och som arbetsgivaren

a)	aktivt försöker hitta en lämplig sökande till utanför det egna företaget, med beredskap att om så behövs vidta ytterligare åtgärder i detta syfte, och

b)	avser att tillsätta omedelbart eller inom en viss tidsperiod.

Inom den statistik som överförs ska det vara frivilligt att skilja mellan lediga platser med visstidsanställning och lediga platser med fast anställning.”

Följande stycke ska läggas till som andra stycke:

”För tillämpningen av punkt 1 i första stycket ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på definition av för att komplettera denna förordning genom att definiera begreppen aktivt försöka hitta en lämplig sökande och en viss tidsperiod.”[Ändr. 205]

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska sammanställa kvartalsstatistik med särskilda referensdatum. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa dessa särskilda referensdatum.”[Ändr. 206]

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa tidpunkten för det första referenskvartalet samt de tidfrister för överföring som är tillämpliga på medlemsstaterna . Eventuella ändringar av kvartalsuppgifter för tidigare kvartal ska överlämnas samtidigt.

Medlemsstaterna ska överföra uppgifterna och metadata till kommissionen (Eurostat) och ange deras källa, i ett tekniskt format som fastställs av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.3.”[Ändr. 207]

Artikel 7.1, 7.2 och 7.3 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa lämpliga ramar för fastställande av en rad genomförbarhetsstudier. [Ändr. 208]

Dessa studier ska utföras av de medlemsstater som har svårt att tillhandahålla uppgifter för

a)	enheter med mindre än tio anställda och/eller

följande verksamheter:

i)	Offentlig förvaltning och försvar, obligatorisk socialförsäkring.

ii)	Utbildning.

iii)	Vård och omsorg samt sociala tjänster.

iv)	Kultur, nöje och fritid.

v)	Intressebevakning, religiös verksamhet, reparation av datorer, hushållsartiklar och personliga artiklar samt andra konsumenttjänster.

2. De medlemsstater som gör genomförbarhetsstudier ska var och en lämna in en resultatrapport inom tolv månader efter det att de delegerade akterna enligt punkt 1 trätt i kraft.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att, så snart som möjligt efter det att resultaten av genomförbarhetsstudierna föreligger och i samspråk med medlemsstaterna samt inom rimlig tidsrymd, anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på komplettering av den förordningen genom att vidta nödvändiga åtgärder.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 3.1, 5.1, 7.1 och 7.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 209]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 3.1, 5.1, 7.1 och 7.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 3.1, 5.1, 7.1 och 7.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*102) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 9.2 ska utgå.

75.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 763/2008 av den 9 juli 2008 om folk- och bostadsräkningar (77)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 763/2008, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med fastställande av ytterligare referensår samt antagandet av programmet för statistiska data och metadata. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 763/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Varje medlemsstat ska fastställa en referensdag. Denna referensdag måste infalla under ett år som fastställts i enlighet med denna förordning (referensår). Det första referensåret ska vara 2011.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa ytterligare referensår. Referensåren ska ligga i början av varje årtionde.”[Ändr. 210]

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på fastställande av ör att komplettera denna förordning genom att fastställa ett program för de statistiska data och metadata som ska översändas för att kraven i denna förordning ska anses uppfyllda.”[Ändr. 211]

2.	Artikel 7.2 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 7a:

”Artikel 7a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.1 och 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 212]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.1 och 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 5.1 och 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*103) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 8.3 ska utgå.

76.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (78)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 1099/2008 till den tekniska utvecklingen och nya behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av förteckningen över uppgiftskällor samt tillämpliga förtydliganden och definitioner i den förordningen,

—	ändring av formerna för översändandet av nationella uppgifterna i den förordningen,

—	komplettering av den förordningen med årlig statistik om kärnenergi,

—	komplettering av den förordningen med statistik om förnybar energi och om den slutliga energiförbrukningen.

Förordning (EG) nr 1099/2008 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av förteckningen över uppgiftskällor.”

Artikel 4.2 och 4.3 ska ersättas med följande:

”2. Tillämpliga förtydliganden och definitioner av de fackuttryck som används återfinns i de enskilda bilagorna samt i bilaga A (Förtydliganden av terminologin).

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ytterligare förtydligande av för att ändra denna förordning i syfte att förtydliga terminologin genom att lägga till relevanta hänvisningar till Nace efter det att en revision av Nace har trätt i kraft. [Ändr. 213]

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av de uppgifter som ska översändas och tillämpliga förtydliganden och definitioner.”

3.	Artikel 5.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på formerna för översändandet av nationella uppgifterna.”

4.	I artikel 8 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att upprätta den årliga statistiken om kärnenergi.”[Ändr. 214]

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att upprätta statistik om förnybar energi och om den slutliga energiförbrukningen.”[Ändr. 215]

b)	Punkt 3 ska utgå.

6.	Artikel 10.1 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 4.2, 4.3, 5.3, 8 och 9.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 216]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.3, 4.2, 4.3, 5.3, 8 och 9.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.3, 4.2, 4.3, 5.3, 8 och 9.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*104) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

8.	Artikel 11.2 ska utgå.

9.	I punkt 2 i bilaga A ska anmärkningen utgå.

77.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet (79)

I syfte att förbättra tillämpningen av förordning (EG) nr 1338/2008, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom att fastställa variabler, definitioner och klassificeringar när det gäller de områden som omfattas av bilagorna I–V, uppdelningen av dessa uppgifter, samt referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftsinlämningen och tillhandahållandet av metauppgifter. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1338/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6.2 ska ersättas med följande:

”2. När antagandet av en delegerad akt planeras i enlighet med artikel 9a, ska en kostnads-nyttoanalys genomföras med beaktande av den nytta man har av tillgången till uppgifter jämfört med kostnaden för insamlandet av uppgifterna och den börda för medlemsstaterna som detta medför.”

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska på elektronisk väg överföra de uppgifter och metauppgifter som krävs enligt denna förordning, i överensstämmelse med en utbytesstandard som kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna enas om.

Uppgifterna ska tillhandahållas enligt de anvisningar om tidsfrister, intervall och referensperioder som ges i bilagorna, eller i delegerade akter. Kommissionen ska ges befogenhet att anta sådana delegerade akter i enlighet med artikel 9a genom att komplettera denna förordning .”[Ändr. 217]

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa [Ändr. 218]

a)	uppgifterna, dvs. variabler, definitioner och klassificeringar när det gäller de områden som avses i bilagorna I–V,

b)	uppdelningen av dessa uppgifter,

c)	referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämningen,

d)	tillhandahållande av metauppgifter.

Dessa akter ska särskilt beakta bestämmelserna i artiklarna 5, 6.2, 6.3 och 7.1 samt unionens befintliga uppgiftskällors tillgänglighet, lämplighet och rättsliga sammanhang, efter en granskning av alla uppgiftskällor för respektive område och ämne.”

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 7.2 och 9.1 och leden c, d och e i bilagorna I, II, III, IV och V ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 219]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 7.2 och 9.1 samt i leden c, d och e i bilagorna I, II, III, IV och V får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 7.2 och 9.1 samt i leden c, d och e i bilagorna I, II, III, IV och V ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*105) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 10.2 ska utgå.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska tillhandahållas ur EHIS vart femte år; det kan dock behövas en annan frekvens för insamling av andra typer av uppgifter som avser sjuklighet eller olycksfall och skador samt de som avser särskilda undersökningsmoduler. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som avser första referensåret, tidsintervall och tidsfristen för uppgiftslämning.”[Ändr. 220]

I led d ska andra stycket ersättas med följande:

Alla ämnen behöver inte behandlas varje gång uppgifter lämnas. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som avser statistiska uppgifter, som variabler, definitioner och klassificeringar av de ämnesområden som är förtecknade ovan och uppdelningen av uppgifterna.” [Ändr. 221]

Led e ska ersättas med följande:

”e)

Metauppgifter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på bestämmelser som rör tillhandahållande av metauppgifter, inklusive metauppgifter om karakteristika hos undersökningar och andra använda källor, den population som omfattas och information om eventuella nationella särdrag som är väsentliga för tolkningen och sammanställningen av jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.”[Ändr. 222]

Bilaga II ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

I led d ska fjärde stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som avser statistiska uppgifter, som variabler, definitioner och klassificeringar av de ämnesområden som är förtecknade ovan och uppdelningen av uppgifterna.”[Ändr. 224]

Led e ska ersättas med följande:

”e)

Metauppgifter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som rör tillhandahållande av metauppgifter, inklusive metauppgifter om karakteristika hos källor och andra använda sammanställningar, den population som omfattas och information om eventuella nationella särdrag som är väsentliga för tolkningen och sammanställningen av jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.”[Ändr. 225]

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska sammanställas årligen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som avser första referensåret. Uppgifterna ska översändas senast 24 månader efter referensårets slut. Preliminära eller beräknade uppgifter kan lämnas tidigare. När det gäller incidenter som rör folkhälsan kan dessutom ytterligare särskilda uppgiftsinsamlingar göras, antingen för samtliga dödsfall eller för särskilda dödsorsaker.”[Ändr. 226]

I led d ska fjärde stycket ersättas med följande:

Led e ska ersättas med följande:

”e)

Metauppgifter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som rör tillhandahållande av metauppgifter, inklusive metauppgifter om den population som omfattas och information om eventuella nationella särdrag som är väsentliga för tolkningen och sammanställningen av jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.”[Ändr. 228]

Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

I led d ska fjärde stycket ersättas med följande:

Led e ska ersättas med följande:

”e)

Metauppgifter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som rör tillhandahållande av metauppgifter, inklusive metauppgifter om den population som omfattas, anmälningsnivån för olycksfall i arbetet och, när det är relevant, urvalsuppgifter samt information om eventuella nationella särdrag som är väsentliga för tolkningen och sammanställningen av jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.”[Ändr. 231]

10.

Bilaga V ska ändras på följande sätt:

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

När det gäller arbetssjukdomar ska statistik sammanställas varje år och lämnas in senast 15 månader efter referensårets slut. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som rör referensperioder, intervall och tidsfrister för tillhandahållande av övriga uppgiftsinsamlingar.”[Ändr. 232]

I led d ska fjärde stycket ersättas med följande:

Led e ska ersättas med följande:

”e)

Metauppgifter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser om de åtgärder som rör tillhandahållande av metauppgifter, inklusive metauppgifter om den population som omfattas och information om eventuella nationella särdrag som är väsentliga för tolkningen och sammanställningen av jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.”[Ändr. 234]

78.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel (80)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1185/2009, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av kraven i fråga om det tillhandahållande av kvalitetsrapporter som avses i avsnitt 6 i bilagorna I och II och förteckningen över ämnen och klassificeringen i produktkategorier och kemiska klasser i enlighet med bilaga III och komplettering av den förordningen med en definition av det ”område som behandlats” enligt avsnitt 2 i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1185/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska andra stycket utgå.

b)	Följande punkt ska införas som punkt 1a: ”1a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändring av kraven i fråga om det tillhandahållande av kvalitetsrapporter som avses i avsnitt 6 i bilagorna I och II.”

Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på komplettering av avsnitt 2 i bilaga II avseende definitionen av område som behandlats.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändring av förteckningen över ämnen som omfattas och deras klassificering i produktkategorier och kemiska klasser enligt bilaga III regelbundet och minst vart femte år.”

Följande artikel ska införas som artikel 5a:

”Artikel 5a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.1a, 5.2 och 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 235]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.1a, 5.2 och 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 5.1a, 5.2 och 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*106) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 6.3 ska utgå.

VIII. FINANSIELL STABILITET, FINANSIELLA TJÄNSTER OCH KAPITALMARKNADSUNIONEN

79.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (81)

I syfte att besluta om tillämpligheten av de internationella redovisningsstandarder som utarbetats av IASB (International Accounting Standards Board) inom unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av förordning (EG) nr 1606/2002. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1606/2002 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på tillämpningen för att komplettera denna förordning genom att fastställa tillämpligheten av internationella redovisningsstandarder inom unionen (nedan kallade antagna internationella redovisningsstandarder) . [Ändr. 236]

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för finansmarknadens stabilitet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 5b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.” [Ändr. 237]

b)	Punkt 3 ska utgå.

1a)

I artikel 4 ska första stycket ersättas med följande:

”För varje räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller därefter ska de företag som är underställda en medlemsstats lagstiftning upprätta sin koncernredovisning i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som antagits i överensstämmelse med förfarandet artikel 6.2 3.1, under förutsättning att deras värdepapper på balansdagen är noterade på en reglerad marknad i en medlemsstat i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 1.13 i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster på värdepappersområdet(1) i enlighet med artikel 4.1 led 21 i direktiv 2014/65/EU.” [Ändr. 238]

1b)

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Valmöjligheter i fråga om årsredovisningar och onoterade företag

Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att

a)	sådana företag som avses i artikel 4 utarbetar sina årsredovisningar, och att

b)	andra företag än sådana som avses i artikel 4 utarbetar sin koncernredovisning och/eller sin årsredovisning i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som antas i enlighet med i artikel 3.1.” [Ändr. 239]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a och 5b:

”Artikel 5a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 240]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 241]

Artikel 5b

Skyndsamt förfarande

(*107) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artiklarna Artikel 6 och 7 ska utgå. [Ändr. 243]

3a.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Rapportering och samordning

1. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om frågor som rör pågående IASB-projekt och deras status och alla därtill relaterade dokument utfärdade av IASB för att samordna ståndpunkter och underlätta diskussioner om antagandet av de standarder som projekten och dokumenten i fråga kan ge upphov till.

2. Kommissionen ska i vederbörlig ordning och i god tid rapportera till Europaparlamentet och rådet om den har för avsikt att inte föreslå att en standard ska antas.” [Ändr. 244]

80.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (82)

I syfte att anpassa direktiv 2009/110/EG för att ta hänsyn till inflation eller teknik- och marknadsutvecklingen och säkerställa en enhetlig tillämpning av vissa undantag som anges i det direktivet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Artikel 14 i direktiv 2009/110/EG inkluderar en befogenhet för kommissionen att anta åtgärder som är nödvändiga för att uppdatera bestämmelserna i detta direktiv för att ta hänsyn till inflation eller teknik- och marknadsutvecklingen i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll. Denna befogenhet skulle, om den anpassades till en befogenhet att anta delegerade akter utan ytterligare ändringar, inte uppfylla kraven i artikel 290 i EUF-fördraget om uttrycklig avgränsning av mål, innehåll och omfattning för delegering av befogenheter. Med hänsyn till att kommissionen hittills inte har använt befogenheten bör den strykas.[Ändr. 245]

Direktiv 2009/110/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 14 ska ersättas med följande: utgå.

”Artikel 14

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på följande:

a)	Ändring av detta direktiv för att ta hänsyn till inflation eller teknik- och marknadsutvecklingen.

b)	Ändring av artikel 1.4 och 1.5 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av undantagen i dessa bestämmelser.” [Ändr. 246]

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

”Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 14 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 14 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*108) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.” [Ändr. 247]"

3.	Artikel 15 ska utgå.

IX. INRE MARKNADEN, INDUSTRI, ENTREPRENÖRSKAP SAMT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

81.

Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (83)

I syfte att ta hänsyn till utvecklingen av ny teknik för aerosolbehållare och säkerställa en hög säkerhetsnivå, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av direktiv 75/324/EEG för att anpassa det till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 75/324/EEG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av bilagan i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

2.	Artiklarna 6 och 7 ska utgå.

I artikel 10.3 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att säkerställa nödvändiga tekniska anpassningar avseende faroanalys, tekniska specifikationer för aerosolbehållare, innehållets fysiska och kemiska egenskaper, krav på märkning och brandfarlighet samt provningsmetoder och förfaranden för aerosolbehållare.”

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5 och 10.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 248]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5 och 10.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5 och 10.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 249]

(*109) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

82.

Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (84) (*110)

I syfte att anpassa direktiv 76/211/EEG till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 76/211/EEG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 6 ska ersättas med följande: ”Artikel 6 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*111) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

83.

Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG (85)

I syfte att anpassa direktiv 80/181/EEG till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagan till det direktivet och komplettering av det direktivet med kompletterande visningar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 80/181/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6a ska ersättas med följande:

”Artikel 6a

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6c med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa kompletterande visningar. [Ändr. 250]

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6c med avseende på ändring av kapitel I i bilagan i syfte att anpassa det till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 6c:

”Artikel 6c

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 251]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 6a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 252]

(*112) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

84.

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (86)

I syfte att säkerställa en snabb teknisk anpassning av kvalitetsnormer, särskilt när det gäller befordringstider och regelbundenhet och tillförlitlighet när det gäller gränsöverskridande tjänster, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till direktiv 97/67/EG i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och komplettering av det direktivet med standardiserade villkor för kontrollen av utförandet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 97/67/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 16 ska tredje och fjärde styckena ersättas med följande:

”Dessa normer ska fastställas av

a)	medlemsstaterna när det gäller nationella tjänster,

b)	Europaparlamentet och rådet när det gäller gränsöverskridande tjänster inom unionen (se bilaga II).

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga II i syfte att anpassa normerna för gränsöverskridande tjänster inom unionen till teknik- eller marknadsutvecklingen.

Oberoende kontroll av utförandet ska ske minst en gång om året av utomstående organ som inte har några band till tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster, enligt standardiserade villkor och ska omfattas av rapporter som ska offentliggöras minst en gång om året.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa sådana standardiserade villkor.”[Ändr. 253]

2.	I kapitel 8 ska rubriken ersättas med följande: ”Delegerade akter och genomförandeakter”

Följande artikel ska införas efter rubriken i kapitel 8 som artikel 20a:

”Artikel 20a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 254]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 16 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*113) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	I artikel 21 ska andra stycket utgå.

85.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (87) (*114)

I syfte att anpassa direktiv 2000/14/EG till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilaga III till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2000/14/EG ska därför ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 17a:

”Artikel 17a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 18a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*115) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

2.	Artikel 18.2 ska utgå.

Artikel 18a ska ersättas med följande:

”Artikel 18a

Ändringar av bilaga III

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen. Dessa delegerade akter får inte direkt påverka den uppmätta ljudeffektnivån för utrustning som förtecknas i artikel 12, särskilt genom införande av hänvisningar till tillämpliga europeiska standarder.”

4.	I artikel 19 ska led b utgå.

86.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (88)

I syfte att anta de nödvändiga tekniska anpassningarna av förordning (EG) nr 2003/2003, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I–IV till den förordningen i syfte att anpassa och modernisera mät-, provtagnings- och analysmetoderna och fastställa kontrollåtgärder och ändring av bilaga I till den förordningen genom att föra in nya typer av gödselmedel. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 2003/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 29.4 ska ersättas med följande:

”4 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna I–IV i syfte att anpassa och modernisera mät-, provtagnings- och analysmetoderna och ska om möjligt använda europeiska standarder.

Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna I–IV i syfte att specificera de kontrollåtgärder som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel och i artiklarna 8, 26 och 27. I sådana akter ska särskilt anges hur ofta provningarna ska utföras på nytt samt åtgärder för att se till att det gödselmedel som släpps ut på marknaden är detsamma som det provade gödselmedlet.”

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att inkludera nya typer av gödselmedel.”

b)	Punkt 4 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 31a:

”Artikel 31a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 29.4 och 31.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 255]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 29.4 och 31.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 29.4 och 31.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*116) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

87.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/9/EG av den 11 februari 2004 om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP) (89) (90)

I syfte att anta nödvändiga tekniska anpassningar av direktiv 2004/9/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av det direktivet i syfte att lösa tvister avseende överensstämmelse med GLP,

—	ändring av garantiformuleringen i det direktivet,

—	ändring av bilaga I till det direktivet i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Direktiv 2004/9/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 6.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att lösa de problem som avses i punkt 1.”

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3 och 8.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.3 och 8.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3 och 8.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*117) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 7.3 ska utgå.

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av

a)	formuleringen i artikel 2.2,

b)	bilaga I i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen.”

88.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (91)

I syfte att säkerställa den nödvändiga tekniska anpassningar av direktiv 2004/10/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga I till det direktivet i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen med beaktande av principerna för god laboratoriesed och ändring av det direktivet i syfte att införa nödvändiga tekniska anpassningar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2004/10/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3a ska ersättas med följande: ”Artikel 3a Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 3b med avseende på ändring av bilaga I i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen, med beaktande av principerna om god laboratoriesed.”

Följande artikel ska införas som artikel 3b:

”Artikel 3b

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3a och 5.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 256]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3a och 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3a och 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*118) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 4 ska utgå.

4.	I artikel 5.2 ska tredje och fjärde styckena ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 3b med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att införa nödvändiga tekniska anpassningar.”

89.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och ändring av direktiv 95/16/EG (92) (*119)

I syfte att ta hänsyn till utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av den vägledande förteckningen över säkerhetskomponenter i bilaga V till direktiv 2006/42/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2006/42/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på nödvändiga åtgärder avseende potentiellt riskfyllda maskiner. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Direktiv 2006/42/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 8.1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga V i syfte att uppdatera den vägledande förteckningen över säkerhetskomponenter.”

2.	I artikel 9.3 ska andra och tredje styckena ersättas med följande: ”Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till detta samråd och anta nödvändiga åtgärder genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.3.”

Följande artikel ska införas som artikel 21a:

”Artikel 21a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*120) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

Artikel 22.3 ska ersättas med följande:

”3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*121) tillämpas.

(*121) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”"

90.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (93)

I syfte att säkerställa en snabb teknisk anpassning av direktiv 2006/123/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av det direktivet med gemensamma kriterier och vissa tidsfrister. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2006/123/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 23.4 ska ersättas med följande:

”4. För att genomföra punkt 1 får kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2 upprätta en förteckning över tjänster som har de särdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 39a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa gemensamma kriterier som gör det möjligt att fastställa hur den försäkring eller de garantier som avses i punkt 1 i denna artikel bör vara utformade med hänsyn till riskens art och omfattning.”[Ändr. 257]

Artikel 36 ska ersättas med följande:

”Artikel 36

Delegerade akter och genomförandeakter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 39a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de tidsfrister som föreskrivs i artiklarna 28 och 35. [Ändr. 258]

Kommissionen ska också genom genomförandeakter anta rutinerna för utbyte av information på elektronisk väg mellan medlemsstaterna, särskilt bestämmelserna om informationssystemens driftskompatibilitet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40.2.”

Följande artikel ska införas som artikel 39a:

”Artikel 39a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 23.4 och 36 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga . [Ändr. 259]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 23.4 och 36 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 23.4 och 36 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 260]

(*122) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 40.3 ska utgå.

91.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (94)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 i syfte att ändra procentandelen av underlag som väljs ut för kontroll av överensstämmelse och att ändra eller ta med ytterligare kriterier för deras urval,

—	ändring av bilagorna till den förordningen i vissa fall, [Ändr. 261]

—	komplettering av den förordningen med regler om testmetoder.

Förordning (EG) nr 1907/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 13.2 och 13.3 ska ersättas med följande:

”2. De metoder som avses i punkt 1 ska regelbundet ses över och förbättras i syfte att minska antalet försök på ryggradsdjur och antalet djur som ingår i dem. Kommissionen ska, om så är lämpligt, så snart som möjligt och efter samråd med berörda parter, ändra kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 (*123) och bilagorna till den här förordningen, om så krävs, för att ersätta, minska eller förbättra djurförsöken. I detta syfte ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av den kommissionsförordningen och bilagorna till den här förordningen.

3. Om det krävs olika test för att få fram information om ämnens inneboende egenskaper ska de genomföras i enlighet med de testmetoder som anges i en kommissionsförordning eller i enlighet med andra internationella testmetoder som bedöms som lämpliga av kommissionen eller kemikaliemyndigheten.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa testmetoder. [Ändr. 262]

Information om ämnens inneboende egenskaper får även genereras med hjälp av andra testmetoder, under förutsättning att de villkor som anges i bilaga XI uppfylls.

(*123) Kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 142, 31.5.2008, s. 1).”"

Artikel 41.7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att efter samråd med kemikaliemyndigheten anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a, med avseende på variation av för att ändra denna förordning genom att variera procentandelen av de underlag som väljs ut och genom att ändra , uppdatera eller ta med ytterligare kriterier i punkt 5.”[Ändr. 263]

Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av bilaga XIV i syfte att inkludera ämnen som avses i artikel 57. Dessa akter ska för varje ämne omfatta följande information:”

b)	Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av bilaga XIV för att avlägsna ämnen som till följd av ny information inte längre uppfyller kriterierna i artikel 57.”

Artikel 68.1 och 68.2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av bilaga XVII i syfte att införa nya begränsningar eller ändra nuvarande begränsningar för tillverkning, användning eller utsläppande på marknaden av ämnen – som sådana eller ingående i blandningar eller i varor – i enlighet med förfarandet i artiklarna 69–73, om det föreligger en oacceptabel hälso- eller miljörisk i samband med tillverkning, användning eller utsläppande på marknaden av sådana ämnen och denna risk måste hanteras på unionsnivå. I samband med alla sådana akter ska de socioekonomiska effekterna av begränsningen beaktas, bl.a. tillgången till alternativ.

Första stycket ska inte gälla vid användning av ett ämne som isolerad intermediär på plats.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av bilaga XVII avseende restriktioner för konsumentanvändning av ett ämne – som sådant eller ingående i en blandning eller vara – som uppfyller kriterierna för att klassificeras i faroklasserna cancerogenitet, mutagenitet i könsceller eller reproduktionstoxicitet, kategori 1A eller 1B och vilket skulle kunna användas av konsumenter. Artiklarna 69–73 ska inte tillämpas.”

4a)

Artikel 73.2 ska ersättas med följande:

”2. Ett slutgiltigt beslut ska fattas Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med förfarandet i artikel 133.4. Kommissionen ska sända utkastet till ändring till medlemsstaterna senast 45 dagar före omröstningen. 131a för att komplettera denna förordning med det slutliga beslutet om ändring av bilaga XVII .”[Ändr. 264]

5.	Artikel 131 ska ersättas med följande: ”Artikel 131 Ändringar av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av bilagorna.”

Följande artikel ska införas som artikel 131a:

”Artikel 131a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2, 13.3, 41.7, 58.1, 58.8, 68.1, 68.2, 73.2, 131 och 138.9 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den … [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2, 13.3, 41.7, 58.1, 58.8, 68.1, 68.2, 73.2, 131 och 138.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2, 13.3, 41.7, 58.1, 58.8, 68.1, 68.2, 73.2, 131 och 138.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 265]

(*124) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 133.4 ska utgå.

Artikel 138 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 5 ska utgå.

I punkt 9 ska andra meningen ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 131a med avseende på ändring av dessa krav på testning på grundval av denna översyn, under förutsättning att en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön sökerställs.”

92.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (95) (*125)

I syfte att säkerställa att nödvändiga tekniska anpassningar av direktiv 2009/34/EG utförs, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

När det gäller befogenheten i artikel 5.3, i vilken föreskrivs att medlemsstater som har beviljat begränsat EG-typgodkännande ska ansöka om anpassning till tekniska framsteg av bilagorna I och II, existerar ett sådant begränsat EG-typgodkännande inte längre. Befogenheten i artikel 5.3 bör därför utgå.

Direktiv 2009/34/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 5.3 ska utgå.

2.	Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 16a:

” Artikel 16a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*126) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 17 ska utgå.

93.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (96) (*127)

I syfte att säkerställa att förteckningen över försvarsrelaterade produkter i bilagan till direktiv 2009/43/EG står i strikt överensstämmelse med Europeiska unionens gemensamma militära förteckning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av den bilagan och ändringar av det direktivet vad gäller under vilka omständigheter medlemsstaterna får undanta överföringar av försvarsrelaterade produkter från skyldigheten att ha föregående tillstånd. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/43/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, av punkt 2 i syfte att inkludera följande fall:

a)	Överföringen sker under sådana förhållanden att den inte påverkar den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten.

b)	Kravet på föregående tillstånd har blivit oförenligt med medlemsstaternas internationella åtaganden till följd av att detta direktiv antagits.

c)	Det är nödvändigt för sådan mellanstatlig samverkan som avses i artikel 1.4.”

Artikel 13 ska ersättas med följande:

” Artikel 13

Ändring av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av förteckningen över försvarsrelaterade produkter i bilagan så att den står i strikt överensstämmelse med Europeiska unionens gemensamma militära förteckning.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a och 13b:

” Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3 och 13 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.3 och 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3 och 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 13b

Skyndsamt förfarande

(*128) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 14 ska utgå.

94.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (97)

I syfte att harmonisera säkerhetskraven för leksaker i hela unionen och undanröja hinder för handeln med leksaker mellan medlemsstaterna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av

—	bilaga I, bilaga II del III punkterna 11 och 13 och bilaga V till direktiv 2009/48/EG i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen,

—	tillägg C till bilaga II till det direktivet i syfte att fastställa särskilda gränsvärden för kemikalier som används i leksaker för barn under 36 månader eller i andra leksaker som är avsedda att stoppas i munnen,

—	tillägg A till bilaga II till det direktivet i syfte att fastställa tillåten användning i leksaker av ämnen eller blandningar som klassificerats som carcinogena, mutagena eller reproduktionstoxiska i kategori 1A, 1B eller 2 enligt förordning (EG) nr 1272/2008.

Direktiv 2009/48/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 46 ska ersättas med följande:

”Artikel 46

Ändringar av bilagorna

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 46a med avseende på ändring av bilaga I, del III punkterna 11 och 13 i bilaga II och bilaga V i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 46a med avseende på ändring av tillägg C till bilaga II i syfte att fastställa särskilda gränsvärden för kemikalier som används i leksaker för barn under 36 månader eller i andra leksaker som är avsedda att stoppas i munnen, med beaktande av kraven för livsmedelsförpackningar som fastställs i förordning (EG) nr 1935/2004 samt de sammanhängande särskilda åtgärderna för specifika material, samt skillnaderna mellan leksaker och material som kommer i kontakt med livsmedel.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 46a med avseende på ändring av tillägg A till bilaga II i syfte att bestämma tillåten användning i leksaker av ämnen eller blandningar som klassificerats som carcinogena, mutagena eller reproduktionstoxiska i kategori 1A, 1B eller 2 enligt förordning (EG) nr 1272/2008 och som har utvärderats av den berörda vetenskapliga kommittén.”

Följande artikel ska införas som artikel 46a:

”Artikel 46a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 46 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 266]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 46 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 46 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 267]

(*129) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 47 ska utgå.

95.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (98) (*130)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 79/2009 till den tekniska utvecklingen vad gäller säkerheten hos vätgasdrivna fordon, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med tekniska krav för sådana fordon samt med administrativa bestämmelser, mallar för administrativa handlingar och mallar för märkning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 79/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 12 ska ersättas med följande:

” Artikel 12

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska mot bakgrund av den tekniska utvecklingen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på följande:

a)	Detaljerade regler för provningsförfaranden som fastställs i bilagorna II–V.

b)	Detaljerade regler för kraven angående installering av vätgaskomponenter och vätgassystem som fastställs i bilaga VI.

c)	Detaljerade regler för kraven angående vätgaskomponenternas och vätgassystemens säkra och tillförlitliga funktion enligt artikel 5.

Anvisningar för krav som avser något av följande:

i)	Användning av rent väte eller en blandning av väte och naturgas/biometan.

ii)	Nya former för lagring eller användning av vätgas.

iii)	Fordonets islagsskydd, för att hålla vätgaskomponenter och vätgassystem oskadda.

iv)	Integrerade systemsäkerhetskrav som minst omfattar detektering av läckor och krav som avser utvädringsgas.

v)	Elektrisk isolering och elektrisk säkerhet.

e)	Administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av fordon med avseende på vätgasdrift och av vätgaskomponenter och vätgassystem.

f)	Regler om vilka uppgifter som ska tillhandahålls av tillverkarna för typgodkännandeändamål och den inspektion som avses i artikel 4.4 och 4.5.

g)	Detaljerade regler för märkning eller andra former av tydlig och snabb identifiering av vätgasdrivna fordon enligt punkt 16 i bilaga VI och

h)	andra åtgärder som krävs för tillämpningen av denna förordning.”

Följande artikel ska införas som artikel 12a:

” Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*131) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 13 ska utgå.

96.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (99) (*132)

I syfte att anpassa direktiv 2009/81/EG till den snabba tekniska, ekonomiska och regleringsrelaterade utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av tröskelvärdena för kontrakt för att anpassa dem till de tröskelvärden som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (100) , ändringar av hänvisningarna till den gemensamma upphandlingsordlistan (CPV) och ändringar av vissa referensnummer i CPV-nomenklaturen och referensförfarandena för vissa rubriker i CPV-nomenklaturan. Eftersom tekniska detaljer och karakteristik avseende anordningar för elektroniska mottagningsbevis bör hållas uppdaterade med den tekniska utvecklingen är det också nödvändigt att ge kommissionen befogenhet att ändra de tekniska detaljerna och karakteristiken avseende anordningar för elektroniska mottagningsbevis. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/81/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 68.1 ska ändras på följande sätt:

a)	Andra stycket ska ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 66a med avseende på ändringar av de tröskelvärden som avses i första stycket.”

Följande stycke ska införas som tredje stycke:

”Om det är nödvändigt att revidera de tröskelvärden som avses i det första stycket och det av tidsbrist inte går att använda förfarandet i artikel 66a och det därför föreligger tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 66b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Artikel 69.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 66a med avseende på ändring av

a)	referensnumren i CPV-nomenklaturen enligt bilagorna I och II, förutsatt att direktivets materiella tillämpningsområde inte ändras därigenom, och formerna för hänvisning i meddelandena till särskilda nummer i CPV-nomenklaturen inom de tjänstekategorier som anges i dessa bilagor,

b)	bestämmelserna om och de tekniska krav på utrustningen för elektronisk mottagning som avses i punkterna a, f och g i bilaga VIII.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 66a och 66b:

” Artikel 66a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 68.1 och 69.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 68.1 och 69.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 68.1 och 69.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 66b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 66a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*133) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 67.3 och 67.4 ska utgå.

97.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (101)

I syfte att förbättra energirelaterade produkters påverkan på miljön och åstadkomma energibesparingar, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av direktiv 2009/125/EG med specifika krav på ekodesign för bestämda miljöaspekter som har betydande påverkan på miljön. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/125/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1 När en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas av en delegerad akt eller en självreglering i enlighet med punkt 3 b.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta sådana delegerade akter i enlighet med artikel 18a genom att komplettera detta direktiv .”[Ändr. 268]

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. När kommissionen utarbetar ett utkast till delegerad akt ska den beakta

a)	unionens prioriteringar på miljöområdet, t.ex. dem som fastställs i beslut nr 1600/2002/EG eller i europeiska klimatförändringsprogrammet från kommissionen (ECCP),

b)	relevant unionslagstiftning och självreglering, t.ex. frivilliga avtal, som efter en bedömning i enlighet med artikel 17 förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav.”

Punkt 10 ska ersättas med följande:

”10. I förekommande fall ska en delegerad akt som fastställer kraven för ekodesign innehålla föreskrifter om hur de olika miljöaspekterna ska vägas mot varandra. Kommissionen ska ges befogenhet att anta sådana delegerade akter i enlighet med artikel 18a genom att komplettera detta direktiv. ”[Ändr. 269]

2.	I artikel 16.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta dessa åtgärder genom delegerade akter i enlighet med artikel 18a genom att komplettera detta direktiv .”[Ändr. 270]

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Delegerade akter

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 15.1 och 16.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 271]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 15.1 och 16.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 15.1 och 16.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*134) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	I artikel 19 ska tredje stycket utgå.

98.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (102)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 661/2009 till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av vissa gränsvärden och bilaga IV och komplettering av den förordningen med tekniska krav för motorfordon, system, komponenter och separata tekniska enheter liksom med administrativa bestämmelser, mallar för administrativa handlingar och för märkning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 661/2009 ska därför ändras på följande sätt:

1.	I kapitel IV ska rubriken ersättas med följande: ”Delegering av befogenheter”

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Delegerade befogenheter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på för att ändra denna förordning mot bakgrund av den tekniska utvecklingen genom att fastställa följande:

a)	Åtgärder för att ändra de gränsvärden för rullmotstånd och rullningsbuller som fastställs i delarna B och C i bilaga II i den mån detta behövs på grund av förändrade provningsförfaranden och utan att nivån på miljöskydd sänks.

Åtgärder för att ändra bilaga IV för att infoga de Unece-föreskrifter som görs obligatoriska genom artikel 4.4 i beslut 97/836/EG.

Kommissionen ska mot bakgrund av den tekniska utvecklingen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande:

a)	Detaljerade regler för särskilda förfaranden, provningar och tekniska krav för typgodkännandet av motorfordon och deras släpvagnar samt komponenter och separata tekniska enheter enligt bestämmelserna i artiklarna 5–12.

b)	Detaljerade regler om specifika säkerhetskrav för de fordon som är avsedda för vägtransport av farligt gods inom eller mellan medlemsstaterna, med hänsyn tagen till Uneces föreskrifter nr 105.

En mer exakt definition av de fysiska egenskaper och prestandakrav ett däck ska ha för att definieras som ’däck för särskilt bruk’, ’terränggående däck för yrkesmässigt bruk’, ’förstärkt däck’ eller ’däck för extra last’, ’vinterdäck’, ’reservdäck för temporärt bruk (T-typ)’ eller ’drivhjulsdäck’ i enlighet med artikel 3 andra stycket punkterna 8–13.

d)	Åtgärder för att ändra de gränsvärden för rullmotstånd och rullningsbuller som fastställs i del B och del C i bilaga II i den mån detta behövs på grund av förändrade provningsförfaranden och utan att nivån på miljöskydd sänks.

e)	Detaljerade regler om förfarandet för att fastställa de bullernivåer som avses i punkt 1 i del C i bilaga II.

f)	Åtgärder för att ändra bilaga IV för att infoga de Uneceföreskrifter som görs obligatoriska genom artikel 4.4 i beslut 97/836/EG.

g)	Administrativa bestämmelser för särskilda förfaranden, provningar och tekniska krav för typgodkännandet av motorfordon och deras släpvagnar samt komponenter och separata tekniska enheter enligt bestämmelserna i artiklarna 5–12.

Åtgärder som undantar vissa fordon eller fordonstyper inom kategorierna M2, M3, N2 och N3 från skyldigheten att installera de avancerade fordonssystem som avses i artikel 10, om det kan påvisas, på grundval av en kostnadseffektivitetsanalys och med beaktande av alla relevanta säkerhetsaspekter, att dessa system inte är lämpade för fordonet eller fordonstypen i fråga.

i)	Andra åtgärder som krävs för tillämpningen av denna förordning.”[Ändr. 272]

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

”Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 14 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den dag då denna förordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga . [Ändr. 273]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 14 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 274]

(*135) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 15 ska utgå.

99.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (103)

I syfte att säkerställa att förordning (EG) nr 1223/2009 anpassas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av definitionen av nanomaterial i den förordningen,

—	ändring av den förordningen i fråga om krav på anmälan.

—	ändring av den förordningen i syfte att utvidga tillämpningsområdet för bilaga IV till hårfärgningsmedel,

—	ändring av den förordningen i fråga om ämnen som är carcinogena, mutagena eller reproduktionstoxiska,

—	ändring av informationen i anmälan i den förordningen och ändring av bilagorna II och III med avseende på nanomaterial,

—	ändring av bilagorna II–VI till den förordningen om användningen av ämnen i kosmetiska produkter medför en risk för människors hälsa som kräver åtgärder på unionsnivå,

—	ändring av bilagorna III–VI och VIII till den förordningen i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen,

—	komplettering av den förordningen med en förteckning över gemensamma kriterier för påståenden.

—	komplettering av denna förordning genom att tillåta undantag från förbudet mot djurförsök, i den händelse allvarliga farhågor uppstår med avseende på en befintlig kosmetikaingrediens säkerhet. [Ändr. 275]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1223/2009 avseende undantag för djurförsök, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på beslut om beviljande av undantag från förbudet mot djurförsök. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 276]

Förordning (EG) nr 1223/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 2.3 ska ersättas med följande:

”3. Med tanke på de olika definitioner av nanomaterial som offentliggjorts av olika organ och den ständiga tekniska och vetenskapliga utvecklingen på nanoteknikområdet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av punkt 1 k i syfte att anpassa den punkten till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och till de definitioner som därefter överenskommits på internationell nivå.”

Artikel 13.8 ska ersättas med följande:

”8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av punkterna 1–7 i den här artikeln genom att lägga till krav, med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och särskilda behov kopplade till marknadsövervakning.”

Artikel 14.2 ska ersättas med följande:

”2. Med förbehåll för ett beslut av kommissionen att låta bilaga IV även omfatta hårfärgningsmedel får sådana produkter inte innehålla andra färgämnen avsedda för hårfärgning än de som upptas i bilaga IV och färgämnen avsedda för hårfärgning som förtecknas där men som inte används i enlighet med villkoren i den bilagan.

I syfte att anta det beslut som avses i första stycket ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilaga IV.”

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Användning i kosmetiska produkter av ämnen klassificerade som CMR-ämnen i kategori 2 enligt del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 ska förbjudas.

Ett ämne som tillhör kategori 2 får dock användas i kosmetiska produkter om det har utvärderats av SCCS och befunnits säkert för användning i kosmetiska produkter.

För tillämpningen av denna punkt ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna till den här förordningen.”

I punkt 2 ska fjärde och femte styckena ersättas med följande:

”För tillämpningen av denna punkt ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändringar av bilagorna till den här förordningen inom 15 månader efter att de berörda ämnena har införts i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.

Om det, i fråga om risker för människors hälsa som härrör från användningen av ämnen i kosmetiska produkter, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna II och III med beaktande av yttrandet från SCCS och i de fall då det finns potentiella risker för människors hälsa, inbegripet om det inte finns tillräckliga uppgifter.

7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av punkt 3 genom att lägga till krav, med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

b)	Punkt 8 ska utgå.

Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Om det, i fråga om risker för människors hälsa som härrör från användningen av ämnen i kosmetiska produkter, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antas enligt punkterna 6 och 7.”

I artikel 18.2 ska nionde stycket ersättas med följande:

”De åtgärder Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a för att komplettera denna förordning genom att tillåta det undantag som avses i sjätte stycket ska antas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 32.2.”[Ändr. 277]

I artikel 20.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska, efter samråd med SCCS eller andra relevanta myndigheter och med beaktande av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på upprättandet av för att komplettera denna förordning genom att upprätta en förteckning över gemensamma kriterier för påståenden som får användas när det gäller kosmetiska produkter.”[Ändr. 278]

Artikel 31 ska ersättas med följande:

”Artikel 31

Ändring av bilagorna

1. Kommissionen ska, efter samråd med SCCS, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna II–VI om användningen av ämnen i kosmetiska produkter medför en risk för människors hälsa som kräver åtgärder på unionsnivå.

Om det, i fråga om eventuella risker för människors hälsa som härrör från användningen av ämnen i kosmetiska produkter, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.

2. Kommissionen ska, efter samråd med SCCS, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna III–VI och VIII i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

3. Kommissionen ska, efter samråd med SCCS, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilaga I när det är nödvändigt för att säkerställa säkerheten hos kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 31a och 31b:

”Artikel 31a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.3, 13.8, 14.2, 15.1, 15.2, 16.8, 16.9, 18.2, 20.2, 31.1, 31.2 och 31.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.3, 13.8, 14.2, 15.1, 15.2, 16.8, 16.9, 18.2, 20.2, 31.1, 31.2 och 31.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.3, 13.8, 14.2, 15.1, 15.2, 16.8, 16.9, 18.2, 20.2, 31.1, 31.2 och 31.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 279]

Artikel 31b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*136) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

10.	Artikel 32.3 och 32.4 ska utgå.

X. RÄTTSLIGA FRÅGOR OCH KONSUMENTFRÅGOR

100.

Rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (104) (*137)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändringar av internationella bestämmelser eller specifikationer samt nya rön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av teknisk art av bilaga I till direktiv 92/85/EEG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 92/85/EEG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av teknisk art av bilaga I i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, ändringar av internationella bestämmelser eller specifikationer samt nya rön.

Om det, i fråga om eventuella överhängande risker för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a och 13b:

” Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 13.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 13b

Skyndsamt förfarande

(*138) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

101.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (105) (*139)

I syfte att uppdatera direktiv 2008/48/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av det direktivet i syfte att lägga till ytterligare antaganden vid beräkningen av den effektiva räntan eller ändra befintliga antaganden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2008/48/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 19.5 ska ersättas med följande:

”5. Där så är nödvändigt får de ytterligare antaganden som anges i bilaga I användas vid beräkningen av den effektiva räntan.

Om de antaganden som anges i denna artikel och i del II av bilaga I inte räcker för att beräkna den effektiva räntan på ett enhetligt sätt avgiften eller inte längre är anpassade till de affärsmässiga förhållandena på marknaden ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 24a med avseende på ändring av denna artikel och bilaga I i syfte att lägga till de ytterligare antaganden som krävs för att beräkna den effektiva räntan eller ändra befintliga sådana.”

Följande artikel ska införas som artikel 24a:

” Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19.5 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 19.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*140) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 25 ska utgå.

XI. TRANSPORT OCH RÖRLIGHET

102.

Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (106)

I syfte att anpassa förordning (EEG) nr 3922/91 till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilaga III till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EEG) nr 3922/91 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 280]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 11.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12b.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*141) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12.3 och 12.4 ska utgå.

103.

Rådets direktiv 95/50/EG av den 6 oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods (107) (*142)

I syfte att anpassa direktiv 95/50/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet, särskilt för att ta hänsyn till ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (108) . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 95/50/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9a ska ersättas med följande:

” Artikel 9a

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9aa med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom tillämpningsområdet för detta direktiv, och särskilt för att ta hänsyn till ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (*143) .

(*143) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).”"

Följande artikel ska införas som artikel 9aa:

” Artikel 9aa

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*144) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9b ska utgå.

104.

Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver (109)

I syfte att anpassa direktiv 97/70/EG till utvecklingen av internationell rätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av för att ändra det direktivet i syfte att tillämpa efterföljande ändringar av Torremolinosprotokollet och att komplettera det genom att anta bestämmelser om en harmoniserad tolkning av de bestämmelser i bilagan till Torremolinosprotokollet som har överlåtits till de enskilda avtalsslutande parternas administrationers gottfinnande .

I syfte att säkerställa att unionens standarder skyddas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av Torremolinosprotokollet om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå på sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att sådana ändringar skulle vara oförenliga med denna lagstiftning.

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 281]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 97/70/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att anta bestämmelser om en harmoniserad tolkning av de bestämmelser i bilagan till Torremolinosprotokollet som har överlåtits till de enskilda avtalsslutande parternas administrationers gottfinnande, i den utsträckning som krävs för att säkerställa att de genomförs enhetligt inom unionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 282]

Direktiv 97/70/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Delegerade akter och genomförandeakter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 och bilagorna i syfte att tillämpa efterföljande ändringar av Torremolinosprotokollet vid tillämpningen av detta direktiv.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a för att komplettera detta direktiv i syfte att fastställa en harmoniserad tolkning av de bestämmelser i bilagan till Torremolinosprotokollet som har överlåtits till de enskilda avtalsslutande parternas administrationers gottfinnande. i den utsträckning som krävs för att säkerställa att de genomförs enhetligt inom unionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.2. [Ändr. 283]

3. Ändringarna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av det internationella instrument som avses i artikel 2.4 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002. (*145) om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå för sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 284]

(*145) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1).”"

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 285]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.1 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 286]

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 8.1 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 287]

(*146) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9.3 ska utgå.

105.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (110)

I syfte att förbättra den ordning som fastställs i direktiv 2000/59/EG och anpassa det direktivet till andra unionsinstrument och internationella instrument, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av det direktivet i syfte att anpassa hänvisningarna till unionens och IMO:s instrument för att bringa dem i överensstämmelse med unionens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft,

—	ändring av bilagorna till det direktivet.

I syfte att säkerställa att unionens standarder skyddas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av Marpol 73/78 om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå på sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 288]

Direktiv 2000/59/EG ska därför ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 13a:

”Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*147) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

2.	Artikel 14 ska utgå.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Ändringar

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändringar av hänvisningarna i direktivet till unionens och IMO:s instrument i syfte att bringa dem i överensstämmelse med unionens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att tillämpningsområdet för detta direktiv utökas.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilagorna om detta är nödvändigt för att förbättra den ordning som fastställs i detta direktiv, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att tillämpningsområdet för detta direktiv utökas.

3. Ändringarna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av de det internationella instrument som avses i artikel 2 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 (*148). om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå för sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 290]

(*148) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1).”"

106.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/96/EG av den 4 december 2001 om fastställande av harmoniserade krav och förfaranden för säker lastning och lossning av bulkfartyg (111)

I syfte att anpassa direktiv 2001/96/EG till utvecklingen av unionens regler och det internationella regelverket och förbättra de tillämpliga förfarandena, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av det direktivet avseende

—	vissa definitioner,

—	hänvisningarna till internationella konventioner och koder och till IMO:s resolutioner och cirkulär, hänvisningarna till ISO-standarder och hänvisningarna till unionsrättsakter och tillhörande bilagor,

—	förfaranden mellan bulkfartyg och terminaler,

—	vissa rapporteringskrav.

I syfte att säkerställa att unionens standarder skyddas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av det internationella instrument som avses i artikel 3 om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå på sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 291]

Direktiv 2001/96/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 14 ska utgå.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Ändringar

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av definitionerna i artikel 3.1–3.6 och artikel 3.15–3.18, hänvisningarna till internationella konventioner och koder och till IMO:s resolutioner och cirkulär, hänvisningarna till ISO-standarder och till unionsinstrument i syfte att anpassa dem till internationella instrument och unionsinstrument som antas, ändras eller träder i kraft efter det att detta direktiv har antagits, förutsatt att detta inte utvidgar tillämpningsområdet för direktivet.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av artikel 8 om förfaranden mellan bulkfartyg och terminaler, rapporteringskraven i artikel 11.2 och bilagorna, förutsatt att sådana akter inte utvidgar tillämpningsområdet för direktivet.

3. Ändringarna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av det internationella instrument som avses i artikel 3, får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002. om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå för sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 292]

(*)	EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.” [Ändr. 293]

Följande artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*149) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

107.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (112) (*150)

I syfte att anpassa direktiv 2002/59/EG till utvecklingen av unionsrätten och internationell rätt och efter erfarenheter från tillämpningen av direktivet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av

—	hänvisningarna till unionens och IMO:s instrument i det direktivet, i syfte att bringa dem i överensstämmelse med bestämmelserna i unionens lagstiftning eller internationell rätt,

—	vissa definitioner i det direktivet, i syfte att bringa dem i överensstämmelse med andra bestämmelser i unionens lagstiftning eller internationell rätt,

—	bilagorna I, III och IV till det direktivet mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och erfarenheterna av det direktivet.

Direktiv 2002/59/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 27 ska ersättas med följande:

” Artikel 27

Ändringar

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändringar av hänvisningarna i direktivet till unionens och IMO:s instrument samt av definitionerna i artikel 3 och bilagorna i syfte att bringa dem i överensstämmelse med bestämmelser i unionens lagstiftning eller internationell rätt som har antagits, ändrats eller trätt i kraft, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att tillämpningsområdet för detta direktiv utökas.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändring av bilagorna I, III och IV i ljuset av den tekniska utvecklingen och de erfarenheter som vunnits genom detta direktiv, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att tillämpningsområdet för detta direktiv utökas.”

Följande artikel ska införas som artikel 27a:

”Artikel 27a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 27 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 27 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 27 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*151) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 28 ska utgå.

108.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (113) (*152)

I syfte att uppdatera förteckningen över unionsakter som hänvisar till kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) i förordning (EG) nr 2099/2002, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen genom att införa en hänvisning till de unionsakter som överför befogenheter till som har trätt i kraft. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 2099/2002 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3.3 ska utgå.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Coss befogenheter och ändringar

Coss ska utöva de befogenheter som den tilldelas i enlighet med unionens gällande maritima lagstiftning.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av artikel 2.2 i syfte att föra in en hänvisning till sådana unionsrättsakter som ger Coss befogenheter och som har trätt i kraft efter det att denna förordning antogs.”

Följande artikel ska införas som artikel 7a:

”Artikel 7a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*153) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

109.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg (114) (*154)

I syfte att anpassa direktiv 2003/25/EG till den tekniska utvecklingen, till utvecklingen på internationell nivå och efter erfarenheter från tillämpningen av direktivet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2003/25/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändringar av bilagorna i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och för att direktivet ska bli mer effektivt mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

” Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*155) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 11 ska utgå.

110.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (115) (*156)

I syfte att anpassa direktiv 2003/59/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2003/59/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11 ska ersättas med följande:

” Artikel 11

Anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*157) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12 ska utgå.

111.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg (116)

I syfte att ytterligare utveckla kontrollen av skadliga antifoulingsystem på fartyg, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av hänvisningarna till AFS-konventionen, AFS-certifikat och AFS-försäkran och AFS-intyget om överensstämmelse i förordning (EG) nr 782/2003,

—

ändring av bilagorna till den förordningen, inklusive berörda IMO-riktlinjer beträffande artikel 11 i AFS-konventionen, i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) eller för att direktivet ska bli mer effektivt mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts,

—	komplettering av den förordningen med ett harmoniserat besiktnings- och certifieringssystem för vissa fartyg.

Förordning (EG) nr 782/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Led b ska ersättas med följande:

”b)	Fartyg med en längd på 24 meter eller däröver och en bruttodräktighet under 400 ton, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, ska medföra en AFS-försäkran som bevis på att fartyget uppfyller kraven i artiklarna 4 och 5.”

ii)

Följande stycke ska läggas till som andra stycke:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på inrättande av för att komplettera denna förordning genom att inrätta ett harmoniserat besiktnings- och certifieringssystem för sådana fartyg som avses i första stycket led b i denna punkt, om det visar sig nödvändigt.”[Ändr. 295]

b)	Punkt 3 ska utgå.

2.	I artikel 7 ska andra stycket utgå.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Ändringar

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av hänvisningarna till AFS-konventionen, AFS-certifikat och AFS-försäkran och AFS-intyget om överensstämmelse, samt av bilagorna till denna förordning, inklusive berörda IMO-riktlinjer beträffande artikel 11 i AFS-konventionen, i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) eller för att direktivet ska bli mer effektivt mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.1 och 8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 296]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.1 och 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.1 och 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*158) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 9 ska utgå.

112.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (117)

I syfte att anpassa och ytterligare utveckla vissa tekniska specifikationer för elektroniska vägtullssystem, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagan till direktiv 2004/52/EG för att anpassa den till den tekniska utvecklingen,

—	komplettering av det direktivet med beslut om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska beslut om upprättandet av det systemet.

Direktiv 2004/52/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 4a med avseende på ändring av bilagan i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 4a med avseende på definitionen av för att komplettera denna förordning genom att definiera det europeiska systemet för elektroniska vägtullar. Sådana akter ska endast antas om samtliga villkor, utvärderade enligt lämpliga undersökningar, föreligger för att möjliggöra driftskompatibilitet i alla avseenden, inbegripet tekniska, rättsliga och handelsmässiga villkor. [Ändr. 297]

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 4a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att anta tekniska beslut om upprättandet av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar.”[Ändr. 298]

Följande artikel ska införas som artikel 4a:

”Artikel 4a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.2, 4.4 och 4.5 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 299]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.2, 4.4 och 4.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 4.2, 4.4 och 4.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ”.

(*159) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1."

” 3.	Artikel 5.2 ska utgå.

113.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet (118)

I syfte att anpassa direktiv 2004/54/EG till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2004/54/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16 Ändring av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 16a:

”Artikel 16a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*160) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 17.3 ska utgå.

114.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (119)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 725/2004 till utvecklingen av internationell rätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av den förordningen i syfte att införliva ändringar av vissa internationella instrument och att komplettera den genom att fastställa harmoniserade förfaranden för tillämpning av de tvingande bestämmelserna i ISPS-koden, utan att den förordningens tillämpningsområde utökas . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 301]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 725/2004, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att fastställa harmoniserade förfaranden för tillämpningen av de tvingande bestämmelserna i ISPS-koden utan att denna förordnings tillämpningsområde utökas. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 302]

Förordning (EG) nr 725/2004 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10.2 och 10.3 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av denna förordning i syfte att införliva ändringar av de internationella instrument som avses i artikel 2 med avseende på fartyg i nationell fart och de hamnanläggningar som betjänar dem och som omfattas av denna förordning, i den mån ändringarna utgör en teknisk uppdatering av bestämmelserna i Solaskonventionen och i ISPS-koden.

Om det, i fråga om de åtgärder som avses i första stycket, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 10b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten. Förfarandet för kontroll av överensstämmelse som fastställs i punkt 5 i den här artikeln är inte tillämpligt i dessa fall.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på komplettering av denna förordning i syfte att fastställa harmoniserade förfaranden för tillämpningen av de tvingande bestämmelserna i ISPS-koden utan att denna förordnings tillämpningsområde utökas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.2.”[Ändr. 303]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 10a och 10b:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 10b

Skyndsamt förfarande

(*161) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 11.4 och 11.5 ska utgå.

115.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer (120) (*162)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 785/2004 till utvecklingen av internationell rätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av vissa värden i den förordningen mot bakgrund av ändringar av internationella avtal. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 785/2004 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 6.5 ska ersättas med följande: ”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av de värden som anges i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel, när ändringar i berörda internationella avtal gör detta nödvändigt.”

2.	Artikel 7.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av de värden som anges i punkt 1 i denna artikel, när ändringar i berörda internationella avtal gör detta nödvändigt.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

” Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5 och 7.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.5 och 7.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.5 och 7.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*163) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 9.3 ska utgå.

116.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91 (121) (*164)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 789/2004 till utvecklingen på internationell nivå, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen, och för att förordningen ska bli mer effektiv mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av vissa definitioner i den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 789/2004 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 7.3 ska utgå.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändringar av definitionerna i artikel 2 i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och för att förordningen ska bli mer effektiv mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och den tekniska utvecklingen, i den mån sådana ändringar inte vidgar denna förordnings tillämpningsområde.”

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

” Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 9.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*165) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

117.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 av den 21 april 2004 om skydd mot sådana subventioner och sådan illojal prissättning vid tillhandahållandet av lufttrafiktjänster från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen som skadar EG-lufttrafikföretag (122)

I syfte att underlätta upptäckt av illojal prissättning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av förordning (EG) nr 868/2004 med en detaljerad metod för att fastställa förekomst av illojal prissättning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 868/2004 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa en detaljerad metod för att fastställa förekomst av illojal prissättning. Metoden ska bland annat avse hur normal konkurrensutsatt prissättning, faktiska kostnader och rimliga vinstmarginaler ska beräknas inom just luftfartssektorn.”[Ändr. 305]

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

”Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 306]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*166) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 15.4 ska utgå.

118.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG av den 7 september 2005 om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen (123) (*167)

I syfte att anpassa direktiv 2005/44/EG till den tekniska utvecklingen och beakta erfarenheterna av tillämpningen av det direktivet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2005/44/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Ändringar av bilagorna I och II

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av bilagorna I och II mot bakgrund av den erfarenhet som görs vid tillämpningen av detta direktiv och för att anpassa dessa bilagor till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 10a:

” Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*168) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 11.4 ska utgå.

119.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd (124) (*169)

I syfte att regelbundet uppdatera de tekniska åtgärder som krävs för att säkerställa hamnskydd, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till direktiv 2005/65/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2005/65/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Ändringar av bilagorna I–IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av bilagorna I–IV i syfte att anpassa dem mot bakgrund av den erfarenhet som görs vid tillämpningen av dem, utan att utvidga detta direktivs tillämpningsområde.

Om det, i fråga om ändringar som krävs för att anpassa bilagorna I–IV, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 14b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 14a och 14b:

”Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 14 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 14b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*170) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 15 ska utgå.

120.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv 2004/36/EG (125) (*171)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 2111/2005 till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt ytterligare specificera tillämpliga förfaranden, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagan till den förordningen och komplettering av den förordningen med detaljerade regler för vissa förfaranden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 2111/2005 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

”2. De gemensamma kriterierna för att belägga ett lufttrafikföretag med verksamhetsförbud, vilka ska baseras på de relevanta säkerhetsnormerna, fastställs i bilagan (nedan kallade de gemensamma kriterierna ).

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av bilagan i syfte att ändra de gemensamma kriterierna för att beakta den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Artikel 8 ska ersättas med följande:

” Artikel 8

Detaljerade regler

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på fastställande av detaljerade regler för de förfaranden som avses i detta kapitel med vederbörlig hänsyn till att beslut måste kunna fattas snabbt i samband med uppdateringen av gemenskapens förteckning.

Om det, i fråga om de åtgärder som avses i punkt 1, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 14b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 14a och 14b:

” Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2 och 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2 och 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2 och 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på en månad från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 14b

Skyndsamt förfarande

(*172) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 15.4 ska utgå.

121.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (126)

I syfte att förstärka de åtgärder som är nödvändiga för att garantera säkerheten för körkort, garantera kompatibilitet i framtiden och anpassa direktiv 2006/126/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I–VI till det direktivet och komplettering av det direktivet med specifikationer för att förhindra förfalskningar.

Direktiv 2006/126/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa föreskrifter för mikroprocessorn som avses i bilaga I. Dessa föreskrifter ska innehålla bestämmelser om EG-typgodkännande som får beviljas endast om förmågan att motstå försök att manipulera eller ändra lagrade uppgifter kan visas. [Ändr. 307]

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser om uppgiftsskydd får medlemsstaterna förse körkortet med ett lagringsmedium (en mikroprocessor), så snart de delegerade akterna har trätt i kraft.”

b)	I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att garantera kompatibilitet i framtiden.”

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

”2. Det material som används för körkortet enligt bilaga I ska göras förfalskningssäkert.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa fastställande av lämpliga specifikationer för att motverka förfalskningar. [Ändr. 308]

Medlemsstaterna får införa ytterligare säkerhetsdetaljer.”

3.	Artikel 8 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Ändringar av bilagorna I–VI Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av bilagorna I–VI i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.2, 1.3, 3.2 och 8 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 309]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.2, 1.3, 3.2 och 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.2, 1.3, 3.2 och 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*173) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 9 ska utgå.

122.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (127) (*174)

I syfte att uppdatera bestämmelserna om genomförande av internationella säkerhetsorganisationskoden, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga II till förordning (EG) nr 336/2006. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 336/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilaga II i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) eller för att förordningen ska bli mer effektiv mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid dess tillämpning.”

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

” Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*175) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 12.3 ska utgå.

123.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (128)

I syfte att anta de tekniska åtgärder som krävs för ett korrekt genomförande av direktiv 2007/59/EG och för att anpassa det till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet för att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt komplettering av det direktivet i syfte att

—	fastställa en modell för förarbeviset, intyget och den bestyrkta kopian av intyget och bestämma deras fysiska utformning, med beaktande av åtgärder mot förfalskning,

—	anta gemenskapskoderna för de olika typerna i kategorierna A och B,

—	anpassa de grundläggande föreskrifterna för registren till utvecklingen,

—	anta gemensamma kriterier för att definiera yrkeskunskaper och bedöma personal,

—	anta unionskriterier för val av prov och examinatorer,

—	anta tekniska och funktionsmässiga specifikationer för smartkort.

Direktiv 2007/59/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande, för att komplettera detta direktiv genom att, på grundval av ett utkast som utarbetats av byrån, av fastställa en gemenskapsmodell för förarbeviset, intyget och den bestyrkta kopian av intyget, och även besluta om dessas fysiska utformning, med beaktande av åtgärder mot förfalskning. [Ändr. 310]

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande, för att komplettera detta direktiv genom att , på grundval av en rekommendation från byrån, av fastställa gemenskapskoderna för de olika typerna i kategorierna A och B enligt punkt 3 i denna artikel.”[Ändr. 311]

I artikel 22.4 ska andra stycket ersättas med följande:

”För detta ändamål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande, för att komplettera detta direktiv genom att , på grundval av ett utkast som utarbetats av byrån, fastställa de grundläggande föreskrifterna för registren, t.ex. vilka uppgifter som ska registreras, deras dataformat, protokollet för datautbyte, rätt till tillträde, hur länge uppgifterna ska förvaras och de förfaranden som ska följas vid konkurs.”[Ändr. 312]

Artikel 23.3 ska ändras på följande sätt:

Led b ska ersättas med följande:

”b)	med de kriterier som byrån föreslår enligt artikel 36 i förordning (EU) 2016/796.”

b)	Följande stycke ska läggas till som andra stycke: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa dessa kriterier.”[Ändr. 313]

Artikel 25.5 ska ersättas med följande:

”5. Val av prov och examinatorer får ske utifrån unionskriterier. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa sådana unionskriterier, på grundval av ett utkast som utarbetats av byrån. [Ändr. 314]

Om det, i fråga om fastställande av unionskriterier för val av prov och examinatorer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.

Om unionskriterier saknas ska de behöriga myndigheterna fastställa nationella kriterier.”

Artikel 31.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Om det, i fråga om de bilagor som ska anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 31a och 31b:

”Artikel 31a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.4, 22.4, 23.3, 25.5, 31.1 och 34 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 315]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.4, 22.4, 23.3, 25.5, 31.1 och 34 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.4, 22.4, 23.3, 25.5, 31.1 och 34 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 31b

Skyndsamt förfarande

(*176) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 32.3 och 32.4 ska utgå.

I artikel 34 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa tekniska och funktionsmässiga specifikationer för smartkort.”[Ändr. 316]

124.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (129)

I syfte att anta de åtgärder som krävs för att anpassa förordning (EG) nr 1371/2007 till den tekniska utvecklingen och de erfarenheter som gjorts vid dess tillämpning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilagorna II och III till den förordningen,

—	ändring av den förordningen genom att ändra de finansiella beloppen i enlighet med inflationen,

—	komplettering av den förordningen genom att vidta lämpliga åtgärder om undantag som beviljats av medlemsstaterna inte anses vara förenliga med bestämmelserna i artikel 2,

—	komplettering av den förordningen genom att anta tekniska specifikationer för driftskompatibilitet –avseende telematikapplikationer för persontrafik,

—	komplettering av den förordningen genom att vidta åtgärder för att säkerställa att järnvägsföretagen är försäkrade eller vidta likvärdiga åtgärder, så att de kan infria sitt skadeståndsansvar enligt den förordningen.

Förordning (EG) nr 1371/2007 ska därför ändras på följande sätt:

Artiklarna 33 och 34 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Ändringar av bilagorna II och III

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på ändring av bilagorna II och III mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid förordningens tillämpning.

Artikel 34

Delegerade akter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att anta de åtgärder som avses i artiklarna 2, 10 och 12. [Ändr. 317]

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på ändring av denna förordning genom att ändra de finansiella belopp som anges i den, med undantag för beloppen i bilaga I, i enlighet med inflationen.”

Följande artikel ska införas som artikel 34a:

”Artikel 34a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 33 och 34 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 318]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 33 och 34 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 33 och 34 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*177) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 35 ska utgå.

125.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (130) (*178)

I syfte att anpassa direktiv 2008/68/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2008/68/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive användningen av teknik för spårning, inom de områden som omfattas av detta direktiv, särskilt för att ta hänsyn till ändringar av ADR, RID och ADN.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

” Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*179) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9.3 ska utgå.

126.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (131)

I syfte att anpassa direktiv 2008/96/EG till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet och komplettering av det direktivet genom att fastställa gemensamma kriterier för rapporter om olyckors allvarlighetsgrad.

Direktiv 2008/96/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 7 ska följande punkt införas som punkt 1a:

”1a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa gemensamma kriterier enligt vilka olyckans allvarlighetsgrad, inklusive antal dödsoffer och skadade, ska rapporteras.”[Ändr. 319]

2.	Artikel 11.2 ska utgå.

3.	Artikel 12 ska ersättas med följande: ”Artikel 12 Ändring av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 12a:

”Artikel 12a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.1a och 12 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 320]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.1a och 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.1a och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*180) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 13 ska utgå.

Punkt 5 i bilaga IV ska ersättas med följande:

”5.	Uppgift om olyckans allvarlighetsgrad.”

127.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (132)

I syfte att förbättra innehållet och funktionen av de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart mot olagliga handlingar som äventyrar skyddet av den civila luftfarten, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av förordning (EG) nr 300/2008 genom att anta en ytterligare bilaga om specifikationerna för nationella program för kvalitetskontroll,

—	komplettering av den förordningen med allmänna åtgärder som rör vissa delar av de gemensamma grundläggande standarderna,

—	komplettering av den förordningen med kriterier för hur medlemsstaterna får bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna.

Förordning (EG) nr 300/2008 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)	Första stycket ska ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa vissa delar av de gemensamma grundläggande standarderna.”[Ändr. 321]

ii)

Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Om det, i fråga om antagande av allmänna åtgärder rörande de gemensamma grundläggande standarderna, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 18b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

I punkt 4 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa kriterier för hur medlemsstaterna får bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna i punkt 1 och anta alternativa skyddsåtgärder som ger en tillräcklig skyddsnivå på grundval av en lokal riskbedömning. Denna typ av alternativa åtgärder ska vara motiverade av skäl som rör luftfartygets storlek eller flygningarnas art, omfattning eller frekvens eller av annan relevant verksamhet. [Ändr. 322]

Om det, i fråga om fastställande av kriterier för hur medlemsstaterna får bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 18b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

I artikel 11.2 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av denna förordning genom att lägga till en bilaga om specifikationerna för nationella program för kvalitetskontroll.

Om det, i fråga om specifikationerna för nationella program för kvalitetskontroll, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 18b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 18a och 18b:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 4.4 och 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 323]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 4.4 och 11.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 4.4 och 11.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18b

Skyndsamt förfarande

(*181) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 19.3 och 19.4 ska utgå.

128.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (133) (*182)

I syfte att anpassa direktiv 2009/15/EG till utvecklingen av relevanta internationella instrument och ändra de högsta belopp som ska betalas som kompensation till skadelidande, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av det direktivet för att

—	införliva senare ändringar av vissa internationella konventioner, protokoll, koder och resolutioner med anknytning till direktivet, som har trätt i kraft,

—	ändra vissa belopp som anges i direktivet.

Direktiv 2009/15/EG ska därför ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 5a:

” Artikel 5a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 7.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*183) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

2.	Artikel 6.3 ska utgå.

Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändring av detta direktiv, utan att utvidga dess tillämpningsområde, i syfte att

a)	med avseende på tillämpningen av detta direktiv införliva senare ikraftträdda ändringar av de internationella konventioner och tillhörande protokoll, koder och resolutioner som avses i artiklarna 2 d, 3.1 och 5.2,

b)	ändra de belopp som anges i artikel 5.2 b ii och iii.”

129.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (134)

I syfte att anpassa direktiv 2009/18/EG till utvecklingen av unionsbestämmelser och internationella bestämmelser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av det direktivet i syfte att uppdatera definitioner och hänvisningar till unionsakter och IMO:s instrument för att bringa dem i överensstämmelse med unionens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft,

—	ändring av bilagorna till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och erfarenheterna av genomförandet,

—	komplettering av det direktivet med en gemensamma metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss.

I syfte att säkerställa att unionens standarder skyddas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av IMO-koden för utredningar av sjöolyckor om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå på sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning. [Ändr. 324]

Direktiv 2009/18/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5.4 ska ersättas med följande:

”4. När utredningsorganet utför säkerhetsutredningar ska det följa den gemensamma metoden för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss. Utredarna får avvika från denna metod i specifika fall, när detta enligt deras yrkesmässiga bedömning i nödvändig omfattning kan motiveras, och om det är nödvändigt för att nå utredningssyftet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa den gemensamma metoden för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss med beaktande av eventuella relevanta erfarenheter från säkerhetsutredningar.”[Ändr. 325]

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.4 och 20 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 326]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.4 och 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.4 och 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*184) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 19.3 ska utgå.

Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Ändringsbefogenheter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändringar av definitionerna i direktivet och hänvisningarna till unionens akter och IMO:s instrument i syfte att bringa dem i överensstämmelse med unionens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft, under beaktande av gränserna för detta direktivs tillämpningsområde.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av bilagorna till detta direktiv i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och erfarenheter från deras genomförande.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att från dess tillämpningsområde utesluta ändringar av IMO-koden för utredningar av sjöolyckor får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002. om det, på grundval av en utvärdering av kommissionen, finns en uppenbar risk för att sådana internationella ändringar skulle försämra den nivå för sjösäkerheten, det förhindrande av föroreningar från fartyg eller det skydd av boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som föreskrivs i unionens lagstiftning på sjöfartsområdet, eller att de skulle vara oförenliga med denna lagstiftning .”[Ändr. 327]

130.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (135)

I syfte att anpassa direktiv 2009/33/EG till inflationen och den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagan till det direktivet för att anpassa uppgifterna för beräkning av driftskostnaderna under hela livscykeln för vägtransportfordon. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/33/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Ändring av bilagan

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8a med avseende på ändring av bilagan för att anpassa uppgifterna för beräkning av driftskostnaderna under hela livscykeln för vägtransportfordon till inflationen och till tekniska framsteg.”

Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 328]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*185) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 9 ska utgå.

131.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (136) (*186)

I syfte att göra förordning (EG) nr 391/2009 fullständig och anpassa den till utvecklingen av internationella bestämmelser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av de minimikriterier som fastställs i bilaga I till den förordningen med beaktande av i synnerhet de relevanta beslut som har fattats av IMO,

—

komplettering av den förordningen med kriterier för mätning av reglernas och förfarandenas effektivitet samt den erkända organisationens prestationsnivå i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening från av dem klassificerade fartyg, varvid särskild hänsyn ska tas till data som tas fram inom ramen för Paris-samförståndsavtalet om hamnstatskontroll eller liknande mekanismer,

—	komplettering av den förordningen med kriterier för att fastställa när en sådan prestationsnivå ska betraktas som ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön, varvid särskilda hänsyn kan tas till mindre organisationer eller starkt specialiserade organisationer,

—	komplettering av den förordningen med närmare bestämmelser om böter och viten och återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn.

Förordning (EG) nr 391/2009 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 12.4 ska utgå.

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av bilaga I, utan att utvidga dess tillämpningsområde, i syfte att uppdatera minimikriterierna som anges där, med särskild hänsyn till relevanta beslut som har fattats av IMO.”

Artikel 14.1 och 14.2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på

kriterier för mätning av reglernas och förfarandenas effektivitet samt den erkända organisationens prestationsnivå i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening från av dem klassificerade fartyg, varvid särskild hänsyn ska tas till data som tas fram inom ramen för Paris-samförståndsavtalet om hamnstatskontroll eller liknande mekanismer,

b)	kriterier för när en sådan prestationsnivå ska betraktas som ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön, varvid särskilda hänsyn kan tas till mindre organisationer eller starkt specialiserade organisationer.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på närmare bestämmelser för föreläggande av böter och viten enligt artikel 6 och, vid behov, om återkallelse av erkännande av organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn enligt artikel 7.”

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

” Artikel 14a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.1, 14.1 och 14.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.1, 14.1 och 14.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.1, 14.1 och 14.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*187) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

132.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (137) (*188)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 392/2009 till andra unionsbestämmelser och internationella bestämmelser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av bilaga I till den förordningen genom att införa ändringar av bestämmelserna i Atenkonventionen,

—	ändring av de gränsvärden som fastställs i bilaga I till den förordningen för fartyg av klass B enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (138),

—	ändring av bilaga II till den förordningen genom att införa ändringar av bestämmelserna i IMO:s riktlinjer.

Förordning (EG) nr 392/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Ändring av bilagorna

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av bilaga I till den förordningen i syfte att införliva ändringar av de begränsningsbelopp som anges i artiklarna 3.1, 4a.1, 7.1 och 8 i Atenkonventionen för att ta hänsyn till de beslut som fattas i enlighet med artikel 23 i den konventionen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta, på grundval av en lämplig konsekvensbedömning, delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av de gränser som anges i bilaga I till denna förordning för fartyg av klass B enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (*189) , med hänsyn tagen till, för perioden fram till och med den 31 december 2016, följderna när det gäller avgifter och marknadens möjlighet att erhålla ett försäkringsskydd till överkomligt pris på erforderlig nivå, mot den politiska bakgrunden att stärka passagerares rättigheter och den säsongbetonade arten hos en del av trafiken.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på ändring av bilaga II i syfte att införliva ändringar av bestämmelserna i IMO:s riktlinjer.

(*189) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 163, 25.6.2009, s. 1).”"

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

”Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.1 och 9.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.1 och 9.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 9.1 och 9.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*190) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 10 ska utgå.

133.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (139)

I syfte att fastställa graden av allvar i vissa överträdelser mot gällande bestämmelser och för att anpassa förordning (EG) nr 1071/2009 till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I, II och III till den förordningen och komplettering av den förordningen genom att upprätta en förteckning över de kategorier, typer och grader av allvar i fråga om allvarliga överträdelser av unionsregler som, utöver dem som anges i bilaga IV, kan leda till förlust av gott anseende. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Flera befogenheter för kommissionen enligt förordning (EG) nr 1071/2009 som gör det möjligt att anta åtgärder för förlängning är inte längre nödvändiga.

Förordning (EG) nr 1071/2009 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 6.2 b ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på upprättandet av för att komplettera denna förordning genom att upprätta en förteckning över kategori, typ och allvarlighetsgrad i fråga om allvarliga överträdelser av unionsregler, utöver dem som anges i bilaga IV, som kan leda till förlust av gott anseende. Medlemsstaterna ska beakta upplysningar om dessa överträdelser, inklusive upplysningar från andra medlemsstater, när de fastställer prioriteringarna för kontroller enligt artikel 12.1.”[Ändr. 329]

2.	Artikel 8.9 ska ersättas med följande: ”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilagorna I, II och III i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

3.	I artikel 11.4 ska tredje stycket utgå.

4.	I artikel 12.2 ska andra stycket utgå.

5.	Artikel 16.7 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 24a:

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2 och 8.9 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 330]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2 och 8.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2 och 8.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*191) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 25.3 ska utgå.

134.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (140)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 1072/2009 till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I, II och III till den förordningen avseende giltighetstiden för gemenskapstillståndet.

Förordning (EG) nr 1072/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av denna förordning för att anpassa giltighetstiden för gemenskapstillståndet efter den tekniska utvecklingen, särskilt de nationella elektroniska registren över vägtransportföretag i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009.”

b)	I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

2.	Artikel 5.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas efter rubriken i kapitel V som artikel 14a:

”Artikel 14a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 4.4 och 5.4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 331]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 4.4 och 5.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 4.4 och 5.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*192) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 15 ska utgå.

135.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (141)

I syfte att anpassa förordning (EG) nr 1073/2009 till den tekniska utvecklingen och fastställa de tekniska åtgärder som krävs för dess korrekta tillämpning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till den förordningen och komplettering av den förordningen genom att fastställa

—	förfarandena för namnen på tillfälliga transportföretagen och anslutningspunkterna utmed färdvägen,

—	formaten för certifikat för transport för egen räkning,

—	formaten för tillstånd för linjetrafik,

—	formaten för ansökningar om sådana tillstånd,

—	formaten för färdblad för tillfällig trafik, format för häften med färdblad och villkor för hur de ska användas,

—	formatet på den tabell som ska användas vid inlämnandet av den statistik över antalet tillstånd som har utfärdats för cabotagetrafik i form av linjetrafik som bedrivs av ett transportföretag som inte är hemmahörande i värdmedlemsstaten och som äger rum i samband med internationell linjetrafik.

Förordning (EG) nr 1073/2009 ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 4.2 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

I punkt 3 ska femte stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa förfarandena för att meddela de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna namnen på sådana transportföretag och anslutningspunkterna utmed färdvägen.”[Ändr. 332]

b)	I punkt 5 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa formatet för certifikat.”[Ändr. 333]

3.	Artikel 6.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa formatet för tillstånd.”[Ändr. 334]

4.	Artikel 7.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa formatet för ansökningar.”[Ändr. 335]

5.	Artikel 12.5 ska ersättas med följande: ”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa färdbladets och färdbladshäftets format och villkor för hur de ska användas.”[Ändr. 336]

Följande artikel ska införas som artikel 25a:

”Artikel 25a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 5.3, 5.5, 6.4, 7.2, 12.5 och 28.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 337]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 5.3, 5.5, 6.4, 7.2, 12.5 och 28.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 5.3, 5.5, 6.4, 7.2, 12.5 och 28.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*193) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 26 ska utgå.

Artikel 28.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa formatet på den tabell som ska användas vid inlämnandet av den statistik som avses i punkt 2.”[Ändr. 338]

XII. HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET

136.

Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel (142)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 89/108/EEG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av det direktivet med renhetskriterier som ska uppfyllas av frysmedier, förfaranden som ska användas vid provtagning av djupfrysta livsmedel och förfaranden för kontroll av deras temperatur och av temperaturerna i transportmedel och i lagrings- och förvaringsutrymmen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 89/108/EEG ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 4 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa renhetskriterier som ska uppfyllas av dessa frysmedier.”[Ändr. 339]

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa förfaranden som ska användas vid provtagning av djupfrysta livsmedel och förfaranden för kontroll av deras temperatur och av temperaturerna i transportmedel och i lagrings- och förvaringsutrymmen.”[Ändr. 340]

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4 och 11 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 341]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4 och 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4 och 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*194) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 12 ska utgå.

137.

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning (143)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 1999/2/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av det direktivet i den mån det är nödvändigt för att säkerställa skyddet av folkhälsan, och komplettering av det direktivet i fråga om undantag för den högsta strålningsdosen för livsmedel, och med ytterligare krav på anläggningarna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 342]

Direktiv 1999/2/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på för att komplettera detta direktiv i syfte att medge undantag från punkt 1 med beaktande av tillgängliga vetenskapliga rön och tillämpliga internationella normer.”[Ändr. 343]

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Godkännande får endast beviljas om anläggningen

—	uppfyller kraven i den internationella kodex för drift av anläggningar för behandling av livsmedel genom bestrålning som rekommenderas av FAO/WHO:s gemensamma Codex Alimentarius-kommission (se FAO/WHO/CAC/Vol. XV utgåva 1) och de kompletterande föreskrifter som kan komma att antas av kommissionen;

—	utser en person, som ansvarar för att alla villkor som är nödvändiga för tillämpningen av processen iakttas.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de kompletterande föreskrifter som avses i första strecksatsen i första stycket i den här artikeln, med beaktande av kraven i fråga om effektivitet och säkerhet för behandling och om god hygienpraxis i bearbetning av livsmedel.”[Ändr. 344]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 7.2 och 14.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 345]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 7.2 och 14.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 7.2 och 14.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 11b

(*195) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 12.3, 12.4 och 12.5 ska utgå.

Artikel 14.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av detta direktiv i den mån det är nödvändigt för att säkerställa skyddet av folkhälsan och ska begränsas till förbud eller restriktioner i förhållande till tidigare rättsläge.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet rörande människors hälsa, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här punkten.”

138.

Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (144) (*196)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 141/2000, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med definitioner av uttrycken liknande läkemedel och klinisk överlägsenhet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 141/2000 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 8.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10b med avseende på komplettering av denna förordning genom att anta definitioner av uttrycken liknande läkemedel och klinisk överlägsenhet.”

2.	Artikel 10a.3 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 10b:

” Artikel 10b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 8.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 8.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*197) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

139.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (145) (*198)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2001/18/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet och komplettering av det direktivet med

—	undantagskriterier och informationskrav för anmälan för utsläppande på marknaden av vissa typer av genetiskt modifierade organismer,

—	lägsta gränsvärden under vilka produkter där tillfälliga eller tekniskt oundvikliga spår av godkända genetiskt modifierade organismer inte kan uteslutas, inte behöver märkas som genetiskt modifierade organismer,

—	lägre gränsvärden än 0,9 %, under vilka de märkningskrav som fastställs i direktivet inte tillämpas på spår av genetiskt modifierade organismer i produkter avsedda för direkt bearbetning,

—	särskilda märkningskrav för genetiskt modifierade organismer som inte har släppts ut på marknaden i den mening som avses i detta direktiv.

Direktiv 2001/18/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på fastställande av de kriterier och uppgiftskrav som avses i punkt 1 samt relevanta krav på en sammanfattning av handlingarna, efter samråd med den berörda vetenskapliga kommittén. Kriterierna och uppgiftskraven ska vara av den beskaffenheten att en hög säkerhetsnivå för människors hälsa och för miljön säkerställs, och grundas på tillgänglig vetenskaplig bevisning om sådan säkerhet och på tidigare erfarenhet av utsättning av jämförbara genetiskt modifierade organismer.”

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Innan den antar delegerade akter enligt punkt 2 ska kommissionen se till att allmänheten får tillgång till förslaget. Allmänheten får framföra synpunkter till kommissionen inom 60 dagar. Kommissionen ska översända sådana synpunkter tillsammans med en analys till den expertgrupp som avses i artikel 29a.4.”

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. För produkter där tillfälliga eller tekniskt oundvikliga spår av godkända genetiskt modifierade organismer inte kan uteslutas, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på fastställande av lägsta gränsvärden under vilka dessa produkter inte ska behöva märkas enligt bestämmelsen i punkt 1 i denna artikel. Gränsvärden ska fastställas beroende på vilken produkt som avses.”

b)	I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på fastställande av de tröskelvärden som avses i första stycket i denna punkt.”

Artikel 26.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på ändring av bilaga IV genom att fastställa särskilda märkningskrav som avses i punkt 1, utan upprepning av eller bristande överensstämmelse med gällande bestämmelser om märkning i befintlig unionslagstiftning. I samband med detta bör hänsyn i förekommande fall tas till bestämmelser om märkning som medlemsstaterna har fastställt i enlighet med unionslagstiftningen.”

Artikel 27 ska ersättas med följande:

” Artikel 27

Anpassning av bilagorna till den tekniska utvecklingen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på ändring av avsnitt C och D i bilaga II, bilagorna III–VI och avsnitt C i bilaga VII i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 29a:

” Artikel 29a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 16.2, 21.2, 21.3, 26.2 och 27 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 16.2, 21.2, 21.3, 26.2 och 27 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 16.2, 21.2, 21.3, 26.2 och 27 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*199) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 30.3 ska utgå.

140.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (146) (*200)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2001/83/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på

—	ändring av det direktivet när det gäller ett av villkoren som homeopatika måste uppfylla för att komma i åtnjutande av ett särskilt, förenklat registreringsförfarande, om nya vetenskapliga rön motiverar detta,

—	ändring av det direktivet när det gäller de typer av åtgärder som kan anses utgöra tillverkning av aktiva substanser som används som utgångsmaterial, med hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen,

—	ändring av bilaga I till det direktivet i syfte att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen,

—	komplettering av det direktivet med lämpliga förfaranden för granskning av ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning som beviljats i enlighet med detta direktiv,

—	komplettering av det direktivet genom att fastställa principer och riktlinjer för god tillverkningssed för läkemedel.

Direktiv 2001/83/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 14.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 121a med avseende på ändring av första stycket tredje strecksatsen om nya vetenskapliga rön motiverar detta.”

2.	Artikel 23b.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 121a med avseende på de förfaranden som avses i punkt 1.”

3.	Artikel 46a.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 121a med avseende på ändring av punkt 1 för att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

4.	I artikel 47 ska första stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 121a med avseende på fastställande av de principer och riktlinjer för god tillverkningssed för läkemedel som avses i artikel 46 f.”

5.	Artikel 120 ska ersättas med följande: ”Artikel 120 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 121a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

6.	Artikel 121.2a ska utgå.

Artikel 121a ska ersättas med följande:

”Artikel 121a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 14.1, 22b, 23b, 46a, 47, 52b, 54a och 120 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 14.1, 22b, 23b, 46a, 47, 52b, 54a och 120 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 14.1, 22b, 23b, 46a, 47, 52b, 54a och 120 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*201) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

8.	Artiklarna 121b och 121c ska utgå.

141.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (147)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 999/2001, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till den förordningen och komplettering av den förordningen med

—	godkännande av uppdatering av förteckningen över tillåtna snabbtester,

—	ändring av åldern på de nötkreatur som ska omfattas av årliga övervakningsprogram,

—	fastställande av uppdatering av förteckningen över kriterier för att påvisa en förbättring av den epidemiologiska situationen i landet och föra in dem i bilagan,

—	beslut att tillåta utfodring av ungdjur av idisslare med protein som härrör från fisk,

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget bör delegeras till kommissionen för att komplettera den förordningen genom

—	fastställande av närmare kriterier för beviljande av undantag från förbud avseende foder,

—	beslut att införa en toleransnivå för obetydliga mängder animaliska proteiner i foder på grund av oavsiktlig och tekniskt oundviklig kontaminering,

—	beslut om ålder,

—	fastställande av regler om undantag från skyldigheten att avlägsna och destruera specificerat riskmaterial,

—	godkännande av produktionsprocesser,

—	beslut att utvidga vissa bestämmelser till att omfatta andra djurarter,

—	beslut att utvidga till andra produkter av animaliskt ursprung,

—	antagande av den metod för att bekräfta förekomst av BSE hos får och getter. [Ändr. 346]

Förordning (EG) nr 999/2001 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 5.3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på godkännande av de snabbtest som avses i andra stycket. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av kapitel C punkt 4 i bilaga X genom att uppdatera den förteckning över tillåtna snabbtester som återfinns där.”[Ändr. 347]

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på godkännande av snabbtest för detta ändamål. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av bilaga X i syfte att förteckna dessa test. de snabbtester som är tillåtna för detta ändamål .”[Ändr. 348]

I punkt 1b ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av punkt 1a a och c i syfte att anpassa den ålder som anges där till den vetenskapliga utvecklingen efter samråd med Efsa.

På begäran av en medlemsstat som kan påvisa en förbättring av den epidemiologiska situationen i landet, får de årliga övervakningsprogrammen för just den medlemsstaten ses över. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av kapitel A del I punkt 7 i bilaga III för att ange de

a)	fastställande av vissa kriterier enligt vilka en förbättring av den epidemiologiska situationen i landet bör bedömas, i syfte att se över övervakningsprogrammen,

b)	ändring av bilaga III kapitel A del I punkt 7 för att ange de kriterier som avses i punkt a.” [Ändr. 349]

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av bilaga IV för att tillåta utfodring av ungdjur av idisslare med protein som härrör från fisk, med beaktande av

a)	en vetenskaplig bedömning av näringsbehoven hos ungdjur av idisslare,

b)	de bestämmelser som antas för tillämpningen av denna artikel enligt punkt 5 i denna artikel,

c)	en bedömning av kontrollaspekterna av detta undantag.”

I punkt 4 ska tredje stycket ersättas med följande:

”På begäran av en medlemsstat eller ett tredjeland får ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 24.2 fattas om att bevilja enskilda undantag från begränsningarna i denna punkt. Varje undantag ska beakta bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare kriterier som ska beaktas vid beviljande av sådana undantag.”[Ändr. 350]

Punkt 4a ska ersättas med följande:

”4a. På grundval av en gynnsam riskbedömning, där åtminstone mängden och den eventuella källan till kontamineringen och slutdestinationen för sändningen beaktas, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa en toleransnivå för obetydliga mängder animaliska proteiner i foder på grund av oavsiktlig och tekniskt oundviklig kontaminering.”[Ändr. 351]

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Det specificerade riskmaterialet ska avlägsnas och bortskaffas i enlighet med bilaga V till denna förordning och med förordning (EG) nr 1069/2009. Det får inte importeras till unionen. Förteckningen över specificerat riskmaterial som avses i bilaga V ska omfatta åtminstone hjärna, ryggmärg, ögon och tonsiller hos nötkreatur äldre än tolv månader och ryggkotpelare hos nötkreatur över en ålder som ska fastställas av kommissionen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa den åldern. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av förteckningen över specificerat riskmaterial i bilaga V med beaktande av de olika riskkategorier som fastställs i artikel 5.1 första stycket och kraven i artikel 6.1a och 6.1b b.”[Ändr. 352]

I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på godkännande av ett alternativt test ändring av bilaga X för att uppdatera den förteckning över tillåtna alternativa tester för att påvisa BSE före slakt och ändring av förteckningen i bilaga X. som återfinns där . Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på vävnader från djur som undergått det alternativa testet, förutsatt att testet tillämpas under de villkor som föreskrivs i bilaga V och att testresultaten är negativa.”[Ändr. 353]

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler om undantag från punkterna 1–4 i denna artikel, med hänsyn till den tidpunkt när det förbud mot utfodring som föreskrivs i artikel 7.1 faktiskt träder i kraft eller, när det gäller tredjeländer eller regioner i tredjeländer med en kontrollerad risk för BSE, med hänsyn till den tidpunkt när förbudet mot däggdjursprotein i foder för idisslare faktiskt träder i kraft, i syfte att begränsa kraven att avlägsna och destruera specificerat riskmaterial till de djur som fötts före detta datum i berörda länder eller regioner.”[Ändr. 354]

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på godkännande av för att komplettera denna förordning genom att godkänna produktionsprocesser som ska användas för de produkter av animaliskt ursprung som förtecknas i bilaga VI.”[Ändr. 355]

b)	Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska, när det gäller kriterierna i punkt 5 i bilaga V, inte tillämpas på idisslare som har genomgått det alternativa test som avses i artikel 8.2 och som förtecknats i bilaga X, förutsatt att testresultaten är negativa.”

Artikel 15.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på komplettering av för att komplettera denna förordning i syfte genom att utvidga bestämmelserna i punkterna 1 och 2 till att omfatta andra djurarter.”[Ändr. 356]

I artikel 16.7 ska första meningen ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på komplettering av för att komplettera denna förordning i syfte genom att utvidga bestämmelserna i punkterna 1–6 till att omfatta andra animaliska produkter.”[Ändr. 357]

I artikel 20.2 ska andra meningen ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för att bekräfta förekomst av BSE hos får och getter.”[Ändr. 358]

Artikel 23 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23b med avseende på ändring av bilagorna. Ändringarna ska syfta till att anpassa bestämmelserna i bilagorna till den epidemiologiska situationens utveckling, tillgängliga vetenskapliga kunskaper, relevanta internationella standarder, tillgängliga analysmetoder för offentlig kontroller eller resultat från kontroller eller undersökningar om genomförandet av dessa bestämmelser och ska beakta

(i)	i tillämpliga fall, slutsatserna i Efsas yttrande,

(ii)	behovet av att upprätthålla en hög nivå av skydd av människors och djurs hälsa i unionen.”

10.	Artikel 23a ska utgå.

11.

Följande artikel ska införas som artikel 23b:

”Artikel 23b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 6.1, 6.1b, 7.3, 7.4, 7.4a, 8.1, 8.2, 8.5, 9.1, 9.3, 15.3, 16.7, 20.2 och 23 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft ]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 359]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 6.1, 6.1b, 7.3, 7.4, 7.4a, 8.1, 8.2, 8.5, 9.1, 9.3, 15.3, 16.7, 20.2 och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.3, 6.1, 6.1b, 7.3, 7.4, 7.4a, 8.1, 8.2, 8.5, 9.1, 9.3, 15.3, 16.7, 20.2 och 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*202) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

12.	Artikel 24.3 ska utgå.

142.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (148) (*203)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2002/32/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och komplettering av det direktivet med godtagbarhetskriterier för avgiftningsprocesser. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2002/32/EG ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 7.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Ett beslut ska omedelbart fattas om huruvida bilagorna I och II ska ändras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av de bilagorna.

Om det, i fråga om dessa ändringar, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 11a tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Om det, i fråga om dessa ändringar, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 10b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

I punkt 2 ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”—	ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på definition av godtagbarhetskriterier för avgiftningsprocesser som ett komplement till de kriterier som finns för djurfoder som genomgått sådana processer.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 10a och 10b:

” Artikel 10a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2, 8.1 och 8.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.2, 8.1 och 8.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.2, 8.1 och 8.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 10b

(*204) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 11.3 och 11.4 ska utgå.

143.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (149)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2002/46/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och komplettering av det direktivet vad gäller renhetskriterier för de ämnen som anges i bilaga II till detta direktiv och minimi- och maximinivåer miniminivåer för vitaminer och mineralämnen i kosttillskott. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 360]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2002/46/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på fastställande av maximinivåer för vitaminer och mineralämnen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 361]

Direktiv 2002/46/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på för att komplettera detta direktiv genom att fastställa renhetskriterier för de ämnen som anges i bilaga II, utom när dessa kriterier är tillämpliga i enlighet med punkt 3.”[Ändr. 362]

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på ändring av förteckningarna i bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.

Om det, i fråga om avlägsnande av en vitamin eller ett mineralämne från de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 12b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 5.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a med avseende på fastställande av komplettering av detta direktiv genom att fastställa

a)	de miniminivåer av vitaminer och mineralämnen som avses i punkt 3 i denna artikel, och

b)	de maximinivåer av vitaminer och mineralämnen som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.2.”[Ändr. 363]

Artikel 12.3 ska utgå ersättas med följande:

”3. För att avhjälpa de svårigheter som nämns i punkt 1 och säkerställa skyddet av människors hälsa ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12a för att komplettera detta direktiv.

Den medlemsstat som har vidtagit skyddsåtgärder får i så fall upprätthålla dessa tills dessa delegerade akter har antagits.” . [Ändr. 364]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 12a och 12b:

”Artikel 12a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 4.5, och 5.4 och 12.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av den aktuella perioden.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 4.5, och 5.4 och 12.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 4.5, och 5.4 och 12.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 365]

Artikel 12b

(*205) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 13.3 och 13.4 ska utgå.

144.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (150)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2002/98/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och komplettering av det direktivet med vissa tekniska krav. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 29 andra stycket led i i direktiv 2002/98/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att fastställa ett förfarande för anmälan av allvarliga avvikande händelser och biverkningar samt anmälningsformat. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 366]

Direktiv 2002/98/EG ska därför ändras på följande sätt:

Följande artiklar ska införas efter rubriken i kapitel IX som artiklarna 27a och 27b:

”Artikel 27a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 29 första och tredje styckena ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 367]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 29 första och tredje styckena får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 29 första och tredje styckena ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*206) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

2.	Artikel 28.3 och 28.4 ska utgå.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändringar av för att ändra de tekniska krav som anges i bilagorna I–IV i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Om det, i fråga om de tekniska krav som anges i bilagorna III och IV, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 27b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”[Ändr. 368]

b)	I andra stycket ska led i utgå. [Ändr. 369]

Tredje och fjärde styckena ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på komplettering av detta direktiv avseende de tekniska krav som avses i andra stycket.

Om det, i fråga om de tekniska krav som anges i andra stycket leden b, c, d, e, f och g, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 27b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande ska läggas till som femte stycke:

”Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa ett förfarande för anmälan av allvarliga avvikande händelser och biverkningar samt anmälningsformat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.2.” [Ändr. 370]

145.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (151) (*207)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 178/2002, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av den förordningen vad gäller antalet vetenskapliga paneler och deras namn, och komplettering av den förordningen med det förfarande som ska tillämpas av myndigheten då begäran om ett vetenskapligt yttrande inkommer, med kriterier för att ta med ett institut i den förteckning över kompetenta organisationer som utsetts av medlemsstaterna, regler för harmoniserade kvalitetskrav samt regler för ekonomiskt stöd.

Förordning (EG) nr 178/2002 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 28.4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57a med avseende på ändring av det första stycket när det gäller antalet vetenskapliga paneler och deras namn, mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, på begäran av myndigheten.”

Artikel 29.6 ska ersättas med följande:

”6. För tillämpningen av denna artikel ska kommissionen efter samråd med myndigheten anta

a)	delegerade akter i enlighet med artikel 57a med avseende på det förfarande som ska tillämpas av myndigheten då begäran om ett vetenskapligt yttrande inkommer,

genomförandeakter som fastställer riktlinjerna för vetenskaplig utvärdering av sådana ämnen, produkter eller processer som enligt gemenskapslagstiftningen kräver förhandsgodkännande eller som måste vara upptagna på en positivlista, särskilt då gemenskapslagstiftningen föreskriver eller tillåter att ansökan om detta lämnas in. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2.”

I artikel 36.3 ska första stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57a med avseende på fastställande av kriterier för att ta med ett institut i den förteckning över kompetenta organisationer som utsetts av medlemsstaterna, regler för harmoniserade kvalitetskrav samt regler för ekonomiskt stöd.”

4.	I kapitel V avsnitt 1 ska rubriken ersättas med följande: ”AVSNITT 1 DELEGERING AV BEFOGENHET, GENOMFÖRANDEFÖRFARANDEN OCH MEDLINGSFÖRFARANDEN”

Följande artikel ska införas efter rubriken i avsnitt 1 som artikel 57a:

”Artikel 57a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 28.4, 29.6 och 36.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 28.4, 29.6 och 36.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 28.4, 29.6 och 36.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*208) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 58.3 ska utgå.

146.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG (152)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2003/99/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga I till det direktivet i syfte att uppdatera förteckningen över zoonoser eller zoonotiska smittämnen som anges i den bilagan, ändringar av bilagorna II, III och IV till det direktivet eller komplettering av det direktivet med samordnade övervakningsprogram för en eller flera zoonoser eller zoonotiska smittämnen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2003/99/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att uppdatera förteckningen över zoonoser eller zoonotiska smittämnen, med särskilt beaktande av följande kriterier:

a)	Förekomst i djurpopulationer och befolkningsgrupper, foder och livsmedel.

b)	Skadlighet för människors hälsa.

c)	Ekonomiska konsekvenser för djur- och folkhälsovård samt för foder- och livsmedelsföretag.

d)	Epidemiologiska trender i djurpopulationer och befolkningsgrupper, i foder och livsmedel.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet för att skydda människors hälsa, ska det förfarande som anges i artikel 11b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1. Om data som samlas in genom rutinövervakning i enlighet med artikel 4 inte är tillräckliga ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa samordnade övervakningsprogram avseende en eller flera zoonoser eller zoonotiska smittämnen. Sådana delegerade akter ska i synnerhet antas om särskilda behov kan identifieras och det finns behov av att bedöma riskerna eller fastställa jämförelsevärden beträffande zoonoser eller zoonotiska smittämnen på medlemsstats- eller unionsnivå.”[Ändr. 371]

2a.	I artikel 11 ska rubriken ersättas med följande: Ändringar av bilagorna och genomförandeåtgärder [Ändr. 372]

I artikel 11 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilagorna II, III och IV, med särskilt beaktande av följande kriterier:

a)	Förekomsten av zoonoser, zoonotiska smittämnen och antimikrobiell resistens i djur- och människopopulationer, foder, livsmedel och miljön.

b)	Möjligheten till nya verktyg för övervakning och rapportering.

c)	Behov som krävs för bedömningen av utvecklingstendenser på nationell, europeisk eller global nivå.”

3a.	I artikel 11 ska stycke 3 ersättas med följande: ”Vidare får genomförandeåtgärder antas i enlighet med det kommittéförfarande som avses i artikel 12.2.” [Ändr. 373]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 11a och 11b:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.4, 5.1 och 11 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 374]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.4, 5.1 och 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.4, 5.1 och 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 11b

Skyndsamt förfarande

(*209) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 12.3 och 12.4 ska utgå.

147.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (153)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1829/2003, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagan till den förordningen i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen och komplettering av den förordningen genom att fastställa vilka livsmedel och foder som omfattas av förordningens olika avsnitt, genom att fastställa lägre tröskelvärden för förekomst av genetiskt modifierade organismer i livsmedel och foder, under vilka märkningskraven inte är tillämpliga på vissa villkor genom att fastställa åtgärder för aktörer så att de kan visa för de behöriga myndigheterna att de uppfyller kraven samt åtgärder som är nödvändiga för att aktörerna ska kunna uppfylla märkningskraven och genom att fastställa särskilda bestämmelser om sådan information som ska ges till storkök som levererar livsmedel till slutkonsumenter. [Ändr. 375]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1829/2003, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende åtgärder för att företagarna ska kunna uppfylla de krav som behöriga myndigheter ställer, åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla märkningskraven och regler för att underlätta en enhetlig tillämpning av vissa bestämmelser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 376]

Förordning (EG) nr 1829/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen får genom genomförandeakter besluta ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på komplettering av denna förordning genom att bestämma om en typ av livsmedel omfattas av detta avsnitt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”[Ändr. 377]

Artikel 12.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på fastställande av komplettering av denna förordning genom att fastställa lägre tröskelvärden, särskilt i fråga om livsmedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer, eller för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg.”[Ändr. 378]

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på antagande av komplettering av denna förordning genom att fastställa följande:

a)	åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla de krav som behöriga myndigheter ställer i enlighet med artikel 12.3,

b)	åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla märkningskraven i enlighet med artikel 13, och

c)	särskilda bestämmelser om sådan information som ska ges till storkök som levererar livsmedel till slutkonsumenter. För att kunna beakta de särskilda förhållanden som råder i storkök får sådana bestämmelser innebära att de krav som anges i artikel 13.1 e anpassas.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter anta följande närmare bestämmelser för att underlätta en enhetlig tillämpning av artikel 13. :

a)	Åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla de krav som behöriga myndigheter ställer i enlighet med artikel 12.3.

b)	Åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla märkningskraven i enlighet med artikel 13.

c)	Detaljerade regler för att underlätta en enhetlig tillämpning av artikel 13.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”[Ändr. 379]

Artikel 15.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen får genom genomförandeakter besluta ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på komplettering av denna förordning genom att fastställa om en typ av foder omfattas av detta avsnitt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”[Ändr. 380]

Artikel 24.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på fastställande av komplettering av denna förordning genom att fastställa lägre tröskelvärden, särskilt i fråga om foder som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer, eller för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg.”[Ändr. 381]

Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter

1. Kommissionen får genom genomförandeakter anta följande: ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på komplettering av denna förordning genom att fastställa följande:

a)	Åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla de krav som behöriga myndigheter ställer i enlighet med artikel 24.3.

b)	Åtgärder som är nödvändiga för att företagare ska kunna uppfylla märkningskraven i enlighet med artikel 25.

c)	Detaljerade regler för att underlätta en enhetlig tillämpning av artikel 25.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter anta närmare bestämmelser för att underlätta en enhetlig tillämpning av artikel 25. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”[Ändr. 382]

7.	I artikel 32 ska sjätte stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34a med avseende på ändring av bilagan i syfte att anpassa den till den tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 34a:

”Artikel 34a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 12.4, 14.1a och 14.1, 15.2, 24.4, 26.1 samt artikel 32 sjätte stycket ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 12.4, 14.1a och 14.1, 15.2, 24.4 , 26.1 samt artikel 32 sjätte stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 12.4, 14.1a och 14.1, 15.2, 24.4, 26.1 samt artikel 32 sjätte stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 383]

(*210) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

9.	Artikel 35.3 ska utgå.

10.	Artikel 47.3 ska utgå.

148.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (154) (*211)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1830/2003, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen genom att inrätta ett system för utveckling och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1830/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8 ska ersättas med följande:

” Artikel 8

Unika identitetsbeteckningar

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på inrättande och anpassning av ett system för utveckling och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer med hänsyn till utvecklingen i internationella forum.”

Följande artikel ska införas som artikel 9a:

” Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*212) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 10.2 ska utgå.

4.	I artikel 13.2 ska första stycket utgå.

149.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (155) (*213)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1831/2003, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I, II, III och IV till den förordningen för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och komplettering av den förordningen bestämmelser som möjliggör förenklade förfaranden för att godkänna sådana tillsatser som har godkänts för användning i livsmedel. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1831/2003 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3.5 ska ersättas med följande: ”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga IV i syfte att anpassa de allmänna villkoren i den bilagan till tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling.”

2.	Artikel 6.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att anpassa kategorierna av fodertillsatser och de funktionella grupperna till tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling.”

I artikel 7.5 ska tredje stycket ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på fastställande av bestämmelser som möjliggör förenklade förfaranden för att godkänna sådana tillsatser som har godkänts för användning i livsmedel.”

4.	Artikel 16.6 ska ersättas med följande: ”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling.”

5.	I artikel 21 ska fjärde stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på ändring av bilaga II.”

Följande artikel ska införas som artikel 21a:

” Artikel 21a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.5, 6.3, 7.5, 16.6 och 21 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.5, 6.3, 7.5, 16.6 och 21 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.5, 6.3, 7.5, 16.6 och 21 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*214) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 22.3 ska utgå.

150.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (156) (*215)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 2065/2003, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till den förordningen efter inhämtande av vetenskapliga och/eller tekniska råd från myndigheten och komplettering av den förordningen med kvalitetskriterier för validerade analysmetoder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 2065/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 17.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på kvalitetskriterier för de validerade analysmetoder som avses i punkt 4 i bilaga II, inklusive ämnen som ska analyseras. De delegerade akterna ska utformas med beaktande av tillgängliga vetenskapliga rön.”

2.	Artikel 18.1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av bilagorna efter inhämtande av vetenskapliga och/eller tekniska råd från myndigheten.”

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 17.3 och 18.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17.3 och 18.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17.3 och 18.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*216) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

4.	Artikel 19.3 ska utgå.

151.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (157)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 2160/2003 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I, II och III till den förordningen och komplettering av den förordningen vad gäller unionens mål för att minska förekomsten av zoonoser och zoonotiska smittämnen, särskilda bekämpningsmetoder och särskilda bestämmelser om kriterier för import från tredjeländer, ansvarsområden och uppgifter för unionens referenslaboratorier för att godkänna testmetoder och när det gäller vissa ansvarsområden och uppgifter för de nationella referenslaboratorierna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.[Ändr. 384]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 2160/2003, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende godkännande av testmetoder. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 385]

Förordning (EG) nr 2160/2003 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på komplettering av denna förordning när det gäller unionens mål för att minska prevalensen av de zoonoser och zoonotiska smittämnen som förtecknas i första kolumnen i bilaga I inom de djurpopulationer som förtecknas i andra kolumnen i samma bilaga, med beaktande särskilt av [Ändr. 386]

a)	erfarenheter av gällande nationell lagstiftning, och

b)	information som överlämnats till kommissionen eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i enlighet med gällande unionskrav, särskilt i samband med de uppgifter som föreskrivs i direktiv 2003/99/EG, särskilt artikel 5 i detta.”

I punkt 6 ska led a ersättas med följande:

”a)	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilaga I i de syften som anges i led b med särskilt beaktande av kriterierna i led c.”

c)	Punkt 7 ska ersättas med följande: ”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att lägga till kriterier för att avgöra vilka serotyper av salmonella som har betydelse för folkhälsan.”

Artikel 5.6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilaga II för att anpassa de krav och minimikrav för provtagning som fastställs i den bilagan, efter det att särskilt kriterierna i artikel 4.6 c har beaktats.”

Artikel 8.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på komplettering av denna förordning när det gäller följande: [Ändr. 387]

a)	särskilda bekämpningsmetoder som får eller ska tillämpas för att minska prevalansen av zoonoser och zoonotiska smittämnen vid primärproduktion av djur eller i andra led i näringskedjan,

b)	bestämmelser som får införas rörande villkor för användning av de metoder som avses i led a,

c)	närmare bestämmelser som får införas om nödvändiga dokument och förfaranden samt minimikrav för de metoder som avses i led a, och

d)	vissa särskilda bekämpningsmetoder som inte får användas inom bekämpningsprogrammen.”

Artikel 9.4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.6 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser beträffande medlemsstaternas fastställande av de kriterier som avses i artikel 5.5 och i punkt 2 i denna artikel.”[Ändr. 388]

I artikel 10.5 ska andra och tredje meningarna ersättas med följande:

”Bemyndigandet får återkallas i enlighet med samma förfarande. och Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.6 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda bestämmelser rörande dessa villkor.”[Ändr. 389]

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa ansvarsområden och uppgifter för unionens referenslaboratorier, särskilt när det gäller samordningen av deras verksamhet med de nationella referenslaboratoriernas verksamhet.”[Ändr. 390]

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa vissa ansvarsområden och uppgifter för nationella referenslaboratorier, särskilt när det gäller samordningen av deras verksamhet med verksamheten vid medlemsstaternas laboratorier som utses enligt artikel 12.1 a.”[Ändr. 391]

I artikel 12.3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”3. Kommissionen får genom genomförandeakter ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning genom att godkänna andra testmetoder än dem som anges första och andra styckena i denna punkt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2.” [Ändr. 392]

7a)	I artikel 13 ska rubriken ersättas med följande: ”Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter” [Ändr. 393]

8.	I artikel 13 ska första stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändringar av för att komplettera denna förordning genom att ändra delar av de berörda hälsointygen.”[Ändr. 394]

8a)	I artikel 13 ska stycke 2 ersättas med följande: ”Vidare får genomförandebestämmelser antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 14.2.” [Ändr. 395]

Följande artikel ska införas som artikel 13a:

”Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.1, 3.6, 3.7, 5.6, 8.1, 9.4, 10.5, 11.2, 11.4 , 12.3 tredje stycket och 13 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.1, 3.6, 3.7, 5.6, 8.1, 9.4, 10.5, 11.2, 11.4, artikel 12.3 tredje stycket och artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.1, 3.6, 3.7, 5.6, 8.1, 9.4, 10.5, 11.2, 11.4, artikel 12.3 tredje stycket och artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 396]

(*217) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

9.	Artikel 14.3 ska utgå.

152.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (158)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2004/23/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av det direktivet med genom att fastställa krav beträffande spårbarhet för vävnader och celler samt avseende produkter och material som kommer i kontakt med vävnader och celler och som påverkar deras kvalitet, samt med avseende på fastställande av förfaranden för att säkerställa spårbarhet och kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsstandarder för importerade vävnader och celler, och komplettering av det direktivet med vissa tekniska krav. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 397]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2004/23/EG, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa förfaranden för att säkerställa spårbarhet och för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 398]

Direktiv 2004/23/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 8.5 och 8.6 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28a med avseende på fastställande av för att komplettera detta direktiv genom att fastställa krav beträffande spårbarhet för vävnader och celler samt avseende produkter och material som kommer i kontakt med vävnader och celler och som påverkar deras kvalitet och säkerhet, samt genom att fastställa förfaranden för att säkerställa spårbarhet på unionsnivå . [Ändr. 399]

6. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förfarandena för att säkerställa spårbarhet på unionsnivå. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 29.2.” [Ändr. 400]

Artikel 9.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28a för att komplettera denna förordning genom att fastställa förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer i enlighet med punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 29.2.” [Ändr. 401]

I artikel 28 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28a för att komplettera detta direktiv med avseende på de tekniska krav som avses i första stycket leden a–i. [Ändr. 402]

Om det, i fråga om de tekniska krav som anges i första stycket leden d och e, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 28b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 28a och 28b:

”Artikel 28a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel artiklarna 8.5, och 9.4 och i artikel 28 andra stycket ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga .

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel artiklarna 8.5 och 9.4 och artikel 28 andra stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel artiklarna 8.5 och 9.4 och artikel 28 andra stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 403]

Artikel 28b

Skyndsamt förfarande

(*218) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 29.3 och 29.4 ska utgå.

153.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (159)

I syfte att uppnå målen i förordning (EG) nr 852/2004, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I och II till den förordningen och komplettering av den förordningen med avseende på särskilda hygienåtgärder, krav för godkännande av livsmedelsanläggningar, särskilda bestämmelser för tillämpningen av kraven i förordningen på särskilda livsmedel för att hantera särskilda risker eller framväxande faror för folkhälsan och när det gäller undantag från bestämmelserna i bilagorna till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 852/2004 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på antagande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda hygienåtgärder som avses i punkt 3, särskilt när det gäller [Ändr. 404]

a)	fastställande av mikrobiologiska kriterier och tillhörande metoder för provtagning och analys,

b)	införande särskilda krav på temperatur och upprätthållande av kylkedjan, och

c)	fastställande av särskilda mikrobiologiska mål.”

I artikel 6.3 ska led c ersättas med följande:

”c)	enligt en delegerad akt som kommissionen ges befogenhet att anta i enlighet med artikel 13a och som kompletterar denna förordning .”[Ändr. 405]

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda bestämmelser för tillämpningen av kraven i denna förordning på särskilda livsmedel för att hantera särskilda risker eller framväxande faror för folkhälsan.”[Ändr. 406]

Artikel 13.1 och 13.2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilagorna I och II. Ändringarna ska syfta till att säkerställa och underlätta uppnåendet av de mål som anges i förordningen, med hänsyn till de relevanta riskfaktorerna och ska motiveras på grundval av följande:

a)	De erfarenheter som gjorts av livsmedelsföretagare och/eller behöriga myndigheter, särskilt vid genomförandet av HACCP-baserade system och de förfaranden som bygger på HACCP-principerna i enlighet med artikel 5.

b)	De erfarenheter som gjorts av kommissionen, särskilt resultaten av dess kontroller.

c)	Den tekniska utvecklingen och dess praktiska konsekvenser samt konsumenternas förväntningar på livsmedlens sammansättning.

d)	Nya vetenskapliga utlåtanden, särskilt nya riskbedömningar.

e)	Mikrobiologiska kriterier och temperaturkriterier för livsmedel.

De ändringar som avses i första stycket ska omfatta

a)	hygienbestämmelser för primärproduktion och därmed sammanhängande verksamhet,

b)	krav på lokaler och utrustning för livsmedel,

c)	bestämmelser tillämpliga på livsmedel, inklusive transport, emballering och förpackning,

d)	värmebehandling av livsmedel,

e)	hantering av matavfall,

f)	krav på vattentillgång,

g)	hygien och utbildning för personer som arbetar där livsmedel hanteras.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på beviljande av för att komplettera denna förordning genom att bevilja undantag från bilagorna I och II, särskilt för att underlätta genomförandet av artikel 5 för små företag, under beaktande av de relevanta riskfaktorerna och under förutsättning att undantagen inte motverkar denna förordnings syften angående

a)	att underlätta tillämpningen av artikel 5 för småföretag,

b)	anläggningar som framställer, hanterar eller bearbetar råvaror som är avsedda för tillverkning av högförädlade livsmedelsprodukter som har genomgått en behandling som garanterar dess säkerhet.”[Ändr. 407]

Följande artikel ska införas som artikel 13a:

”Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.4, 6.3 c, 12, 13.1 och 13.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.4, 6.3 c, 12, 13.1 och 13.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.4, 6.3 c, 12, 13.1 och 13.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 408]

(*219) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 14.3 ska utgå.

154.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (160) (*220)

I syfte att uppnå målen i förordning (EG) nr 853/2004, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna II och III till den förordningen och komplettering av den förordningen vad gäller användning av andra ämnen än dricksvatten för att avlägsna ytkontaminering från produkter av animaliskt ursprung, ändringar av särskilda garantier avseende att släppa ut vissa livsmedel av animaliskt ursprung på marknaden i Sverige eller Finland och undantag från bilagorna II och II till förordning (EG) nr 853/2004. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 853/2004 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

”2. Livsmedelsföretagare får inte använda något annat ämne än dricksvatten – eller, när förordning (EG) nr 852/2004 eller den här förordningen medger dess användning, rent vatten – för att avlägsna ytkontaminering från produkter av animaliskt ursprung, såvida inte ämnets användning godkänts av kommissionen. I detta syfte ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a. Livsmedelsföretagare ska också uppfylla varje användningsvillkor som kan komma att antas i enlighet med samma förfarande. Användning av ett godkänt ämne ska inte påverka livsmedelsföretagares skyldighet att uppfylla kraven i denna förordning.”

I artikel 8.3 ska led a ersättas med följande:

”a)

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av punkterna 1 och 2 i syfte att uppdatera de krav som anges i de punkterna, med hänsyn till ändringar av medlemsstaternas kontrollprogram eller antagandet av mikrobiologiska kriterier i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004.”

3.	Artikel 9 ska utgå.

Artikel 10.1 och 10.2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändring av bilagorna II och III. Ändringarna ska syfta till att säkerställa och underlätta uppnåendet av de mål som anges i förordningen, med hänsyn till de relevanta riskfaktorerna och ska motiveras på grundval av följande:

a)	De erfarenheter som gjorts av livsmedelsföretagare och/eller behöriga myndigheter, särskilt vid genomförandet av HACCP-baserade system i enlighet med artikel 5.

b)	De erfarenheter som gjorts av kommissionen, särskilt resultaten av dess kontroller.

c)	Den tekniska utvecklingen och dess praktiska konsekvenser samt konsumenternas förväntningar på livsmedlens sammansättning.

d)	Vetenskapliga utlåtanden, särskilt nya riskbedömningar.

e)	Mikrobiologiska kriterier och temperaturkriterier för livsmedel.

f)	Förändringar i konsumtionsmönster.

De ändringar som avses i första stycket ska omfatta

a)	kraven på identifieringsmärkning av produkter av animaliskt ursprung,

b)	målen för HACCP-baserade förfaranden,

c)	kraven på information från livsmedelskedjan,

d)	de särskilda hygienkraven för lokaler, inklusive transportmedel, där produkter av animaliskt ursprung framställs, hanteras, bearbetas, förvaras eller distribueras,

e)	de särskilda hygienkraven för verksamhet som omfattar produktion, hantering, bearbetning, lagring, transport eller distribution av produkter av animaliskt ursprung,

f)	bestämmelser för transport av icke nedkylt kött,

g)	hälsonormer eller kontroller, om vetenskapliga rön tyder på att de är nödvändiga för att skydda folkhälsan,

h)	utvidgning av bilaga III, avsnitt VII, kapitel IX till att omfatta andra levande musslor än kammusslor,

kriterier för fastställande av att en fångstplats enligt epidemiologiska data inte utgör någon hälsorisk med avseende på förekomsten av parasiter och följaktligen för fastställande av när den behöriga myndigheten får ge livsmedelsföretagare tillstånd att inte behöva frysa fiskeriprodukter i enlighet med bilaga III, avsnitt VIII, kapitel III, del D,

kompletterande hälsonormer för levande musslor i samarbete med berört referenslaboratorium i gemenskapen, inbegripet

i)	gränsvärden och analysmetoder för andra marina biotoxiner,

ii)	metoder för provtagning för virus och virologiska normer, och

iii)	provtagningsplaner samt metoder och analystolerans för kontroll av att hälsonormerna följs.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på beviljande av undantag från bilagorna II och III, under beaktande av de relevanta riskfaktorerna och under förutsättning att undantagen inte motverkar denna förordnings syften angående

a)	att underlätta tillämpningen av dem för småföretag,

b)	att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder vid alla stadier av tillverkning, bearbetning eller distribution av livsmedel,

c)	att tillgodose behoven för livsmedelsföretag som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar,

d)	anläggningar som framställer råvaror som är avsedda för tillverkning av högförädlade livsmedelsprodukter och som har genomgått en behandling som garanterar dess säkerhet.”

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)	Inledningsfrasen ska ersättas med följande: ”Utan att det påverkar den generella tillämpningen av artiklarna 9 och 10.1 får kommissionen genom genomförandeakter fastställa följande åtgärder. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.”

b)	Punkterna 1, 5, 6, 7 och 8 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 8.3 a, 10.1 och 10.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 8.3 a, 10.1 och 10.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 8.3 a, 10.1 och 10.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*221) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

7.	Artikel 12.3 ska utgå.

155.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (161)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 854/2004, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I, II, III, IV, V och VI till den förordningen och komplettering av den förordningen avseende beviljande av undantag från dessa bilagor. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 854/2004 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 16 ska utgå.

Artikel 17.1 och 17.2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av bilagorna I, II, III, IV, V och VI. Ändringarna ska syfta till att säkerställa och underlätta uppnåendet av de mål som anges i förordningen, med hänsyn till de relevanta riskfaktorerna och ska motiveras på grundval av

a)	de erfarenheter som gjorts av livsmedelsföretagare och/eller behöriga myndigheter, särskilt vid genomförandet av HACCP-baserade system i enlighet med artikel 5,

den tekniska utvecklingen och dess praktiska konsekvenser samt konsumenternas förväntningar på livsmedlens sammansättning,

i)	vetenskapliga utlåtanden, särskilt ny riskvärdering, och

ii)	förändringar i konsumtionsmönster.

De ändringar som avses i första stycket ska omfatta

a)	de behöriga myndigheternas uppgifter,

b)	organiserande av officiella kontroller, särskilt frekvens och fördelning av ansvarsområden,

c)	slakteripersonalens deltagande i de officiella kontrollerna,

d)	åtgärder efter kontrollerna,

e)	särskilda krav för köttbesiktning,

f)	krav för specifika risker,

g)	särskilda krav för upptagning i en förteckning för anläggningar i tredjeländer,

h)	kriterierna för att på grundval av en riskanalys bestämma när den officiella veterinären inte behöver vara närvarande i slakterier och vilthanteringsanläggningar under besiktningen före och efter slakt,

i)	omständigheter under vilka vissa av de särskilda förfaranden för besiktning efter slakt som anges i avsnitt IV i bilaga I inte är nödvändiga, med tanke på jordbruksanläggningen, regionen eller ursprungslandet och principerna om riskanalys,

j)	bestämmelser om innehållet i prov för officiella veterinärer och officiella assistenter,

k)	bestämmelser om laboratorieundersökning,

l)	analysgränser som ska användas vid den offentliga kontroll av fiskeriprodukter som krävs enligt bilaga III, bland annat när det gäller parasiter och miljöföroreningar.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på beviljande av komplettering av denna förordning genom att bevilja undantag från bilagorna I, II, III, IV, V och VI, under beaktande av de relevanta riskfaktorerna och under förutsättning att undantagen inte motverkar denna förordnings syften angående , i syfte att

i)	att underlätta tillämpningen av kraven i bilagorna för små företag,

ii)	att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder vid alla stadier av tillverkning, bearbetning eller distribution av livsmedel,

iii)	att tillgodose behoven för livsmedelsföretag som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar.”[Ändr. 409]

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Utan att det påverkar den generella tillämpningen av artiklarna 16 och 17.1 ska får kommissionen genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande åtgärder: Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.” [Ändr. 410]

b)	Punkterna 3, 4, 7, 8 och 15 ska utgå.

Följande artikel ska införas som artikel 18a:

”Artikel 18a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17.1, och 17.2 och 18 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. .

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 17.1, och 17.2 och 18 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 17.1, och 17.2 och 18 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 411]

(*222) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 19.3 ska utgå.

156.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (162) (*223)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 183/2005, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I, II och III till den förordningen i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och komplettering av den förordningen genom att fastställa särskilda mikrobiologiska kriterier, godkänna foderföretags anläggningar och bevilja undantag från bilagorna I, II och III till den förordningen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 183/2005 ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 5.3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30a med avseende på fastställande av de kriterier och mål som avses i leden a och b.”

Artikel 10.3 ska ersättas med följande:

”3.	Godkännande krävs genom en delegerad förordning som kommissionen ges befogenhet att anta i enlighet med artikel 30a.”

3.	I artikel 27 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30a med avseende på ändring av bilagorna I, II och III.”

Artikel 28 ska ersättas med följande:

” Artikel 28

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30a med avseende på beviljande av undantag av särskilda skäl från bilagorna I, II och III, under förutsättning att undantagen inte motverkar denna förordnings syften.”

Följande artikel ska införas som artikel 30a:

”Artikel 30a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 10.3, 27 och 28 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 10.3, 27 och 28 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.3, 10.3, 27 och 28 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*224) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 31.3 ska utgå.

157.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (163)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1901/2006, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen

—	genom att fastställa närmare grunder för beviljande av uppskov med inledandet eller slutförandet av vissa åtgärder, och

—	med bestämmelser om tillämpningen av ekonomiska påföljder.

Förordning (EG) nr 1901/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 20.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare grunder för beviljande av uppskov, på grundval av de erfarenheter som gjorts till följd av tillämpningen av punkt 1.”[Ändr. 412]

Artikel 49.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen får besluta om ekonomiska sanktioner i form av böter eller viten för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning eller de genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med denna och som gäller läkemedel som har godkänts genom förfarandet i förordning (EG) nr 726/2004.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa [Ändr. 413]

a)	en förteckning över de skyldigheter som ska fullgöras enligt denna förordning, och som vid underlåtenhet att göra detta kan leda till ekonomiska sanktioner,

b)	förfaranden för att utöva befogenheten att ålägga böter eller viten, inklusive regler för inledandet av förfarandet, bevisupptagning, rätten till försvar, tillgång till handlingar, juridiskt ombud och konfidentiell behandling,

c)	regler för förfarandets längd och preskriptionstider,

d)	vilka uppgifter kommissionen ska beakta då den fastställer nivån på böter och viten, maximibelopp för dessa samt villkor och form för indrivning.

Vid utredningen får kommissionen samarbeta med de nationella behöriga myndigheterna och ska utnyttja de resurser som tillhandahålls av läkemedelsmyndigheten.

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka kommissionen har ålagt ekonomiska sanktioner. Domstolen får undanröja, minska eller öka böter eller viten som har ålagts.”

3.	Rubriken i avsnitt 2 i kapitel 1 ska ersättas med följande: ”Avsnitt 2 Utövande av delegeringen”

Följande artikel ska införas efter rubriken i avsnitt 2 i kapitel 1 som artikel 50a:

”Artikel 50a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 20.2 och 49.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 414]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 20.2 och 49.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 20.2 och 49.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*225) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5.	Artikel 51 ska utgå.

158.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (164)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1924/2006, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagan till den förordningen för att anpassa den till den tekniska utvecklingen och komplettering av den förordningen avseende

—	näringsvärdesdeklarationen för oförpackade livsmedel som säljs till slutkonsumenten eller till storhushåll och för livsmedel som på begäran av köparen förpackas på försäljningsstället eller färdigförpackas för omedelbar försäljning,

—	undantag från godkännandeförfarandena i samband med användningen av varumärken, märkesnamn eller fantasinamn,

—	undantag för näringsämnen där tillräckliga mängder inte kan fås med en balanserad och varierad kost,

—	särskilda näringsprofiler som livsmedel eller vissa kategorier av livsmedel måste uppfylla för att förses med näringspåståenden eller hälsopåståenden,

—	åtgärder som fastställer de livsmedel eller livsmedelskategorier för vilka näringspåståenden eller hälsopåståenden ska begränsas eller förbjudas.

—

antagandet av unionsförteckningen över tillåtna hälsopåståenden utöver sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa samt villkoren för deras användning, eventuella ändringar av eller tillägg till denna förteckning, och slutliga beslut om ansökningar om godkännanden av påståenden. [Ändr. 415]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1924/2006, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller antagandet av unionsförteckningen över tillåtna hälsopåståenden utöver sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa samt villkoren för deras användning, eventuella ändringar eller tillägg till denna förteckning, och vad gäller slutliga beslut om ansökningar om godkännanden av påståenden. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 416]

Förordning (EG) nr 1924/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Artikel 7 och artikel 10.2 a och b ska inte gälla oförpackade livsmedel (inbegripet färskvaror såsom frukt, grönsaker eller bröd) som säljs till slutkonsumenten eller till storhushåll och inte heller livsmedel som på begäran av köparen förpackas på försäljningsstället eller färdigförpackas för omedelbar försäljning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på märkning av dessa oförpackade livsmedel. Nationella föreskrifter får tillämpas fram till dess att det slutliga antagandet av dessa delegerade akter.”[Ändr. 417]

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. För generiskt hållna beskrivningar (beteckningar) som traditionellt har använts för att ange en egenskap hos en kategori av livsmedel eller drycker som skulle kunna antyda en effekt på människors hälsa, får de berörda livsmedelsföretagarna ansöka om undantag från punkt 3. Ansökan ska sändas till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat, som utan dröjsmål ska vidarebefordra den till kommissionen. Kommissionen ska anta och offentliggöra de bestämmelser som ska gälla för livsmedelsföretagare om hur sådana ansökningar ska göras, för att säkerställa att ansökningarna handläggs på ett sätt som medger insyn och inom skälig tid. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på undantag från punkt 3.”[Ändr. 418]

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

I andra stycket ska led d ersättas med följande:

”d)	ange, föreslå eller antyda att en balanserad och varierad kost inte kan ge lämpliga mängder av näringsämnen i allmänhet.”

Följande stycke ska läggas till:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att bevilja undantag från led d i punkt 2 andra stycket i denna artikel för näringsämnen där tillräckliga mängder inte kan fås med en balanserad och varierad kost. De delegerade akterna ska innehålla villkor för tillämpningen av undantagen, med beaktande av de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna.”[Ändr. 419]

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a senast den 19 januari 2009 för att komplettera denna förordning med avseende på fastställande av särskilda näringsprofiler, inklusive undantag, som livsmedel eller vissa kategorier av livsmedel måste uppfylla för att förses med näringspåståenden eller hälsopåståenden samt villkoren för användningen av näringspåståenden eller hälsopåståenden om livsmedel eller kategorier av livsmedel med hänsyn till näringsprofilerna.”[Ändr. 420]

ii)

Sjätte stycket ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på uppdateringen av näringsprofilerna och villkoren för deras användning, med hänsyn till den relevanta vetenskapliga utvecklingen. I detta syfte ska de berörda parterna och framför allt livsmedelsföretagare och konsumentgrupper höras.”[Ändr. 421]

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på åtgärder för att fastställa andra livsmedel eller kategorier av livsmedel än de som avses i punkt 3 i denna artikel, för vilka näringspåståenden och hälsopåståenden ska begränsas eller förbjudas mot bakgrund av vetenskapliga rön.”[Ändr. 422]

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändring av bilagan, efter samråd med myndigheten, när så är lämpligt. Kommissionen ska, när så är lämpligt, samråda med berörda parter, särskilt livsmedelsföretagare och konsumentgrupper, för att utvärdera hur påståendena i fråga uppfattas och förstås.”

Artikel 13.3 och 13.4 ska ersättas med följande:

”3. Efter samråd med myndigheten ska k ommissionen ska, genom genomförandeakter och efter samråd med myndigheten, anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att upprätta en unionsförteckning över tillåtna påståenden som avses i punkt 1 och alla nödvändiga villkor för användningen av dessa påståenden senast den 31 januari 2010. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2. [Ändr. 423]

4. Efter samråd med myndigheten ska k ommissionen ska, genom genomförandeakter och efter samråd med myndigheten, anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a , antingen på kommissionens eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, för att komplettera denna förordning genom att anta eventuella ändringar i den förteckning som avses i punkt 3 baserat på på allmänt vedertagna vetenskapliga rön. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” [Ändr. 424]

Artikel 17.3 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett slutligt ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på sitt slutliga beslut om ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” [Ändr. 425]

I andra stycket ska led b ersättas med följande:

”b)

före utgången av femårsperioden, om påståendet fortfarande uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning ska kommissionen genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att anta bestämmelser för godkännande av påståendet utan begränsning av användningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” [Ändr. 426]

Artikel 18.5 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”Om myndigheten avger ett yttrande som inte stöder att påståendet tas upp i den förteckning som avses i punkt 4 ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a när det gäller dess beslut om ansökan .”[Ändr. 427]

I andra stycket ska led b ersättas med följande:

”b)

före utgången av femårsperioden, om påståendet fortfarande uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning ska kommissionen genom genomförandeakter anta bestämmelser för godkännande av påståendet utan begränsning av användningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning när det gäller bestämmelser för godkännande av påståendet utan begränsning av användningen .”[Ändr. 428]

Följande artikel ska införas som artikel 24a:

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.2, 1.4, 3, 4.1, 4.5, 8.2 , 13.3, 13.4, 17.3, 17.4, 18.5 och 28 . 6 a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.2, 1.4, 3, 4.1, 4.5, och 8.2, 13.3, 13.4, 17.3, 17.4, 18.5 och 28.6 a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.2, 1.4, 3, 4.1, 4.5, och 8.2, 13.3, 13.4, 17.3, 17.4, 18.5 och 28.6 a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 429]

(*226) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

9.	Artikel 25.3 ska utgå.

10.

Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 4 ska led b utgå.

I punkt 6 a ska led ii ersättas med följande:

”ii)

Efter att ha samrått med myndigheten ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de hälsopåståenden som godkänts på detta sätt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2.” [Ändr. 430]

159.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (165)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1925/2006, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I och II till denna förordning för att anpassa den till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och ändring av bilaga III till den förordningen för att tillåta användning av vitaminer, mineraler och vissa andra ämnen som omfattas av förbud eller begränsningar eller som är föremål för unionens granskning och komplettering av den förordningen genom att fastställa till vilka andra livsmedel eller livsmedelskategorier vitaminer och mineralämnen inte får tillsättas, renhetskriterier för vitaminföreningar och mineralämnen och den lägsta mängden som avviker från den betydande mängden för förekomsten av ett visst vitamin eller mineral i livsmedel, samt genom att fastställa högsta mängder för vitaminer eller mineraler som tillsätts livsmedel och fastställa villkor för att begränsa eller förbjuda tillsatser av specifika vitaminer eller mineraler . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 431]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1925/2006, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller de mängder av vitaminer eller mineralämnen som tillsatts i livsmedel och vad gäller de villkor som begränsar eller förbjuder tillsättningen av ett visst vitamin eller mineralämne. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 432]

Förordning (EG) nr 1925/2006 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 3.3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av förteckningarna i bilagorna I och II i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.

Om det, i fråga om avlägsnande av en vitamin eller ett mineralämne från de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.

Kommissionen ska innan sådana ändringar fastställs samråda med berörda parter, framför allt med livsmedelsföretagare och konsumentorganisationer.”

I artikel 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning med avseende på åtgärder som fastställer till vilka andra livsmedel eller livsmedelskategorier vitaminer och mineralämnen inte får tillsättas i ljuset av vetenskapliga rön och med hänsyn till deras näringsvärde.”[Ändr. 433]

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning med avseende på åtgärder för att fastställa renhetskriterier för de vitaminföreningar och mineralämnen som anges i bilaga II, utom när renhetskriterier är tillämpliga i enlighet med punkt 2 i denna artikel.”[Ändr. 434]

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. När ett vitamin eller ett mineralämne tillsätts i livsmedel, oavsett ändamål, får den totala mängden av vitaminet eller mineralämnet i livsmedlet när det säljs inte överstiga vissa högsta mängder. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning med avseende på dessa högsta mängder. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2. Kommissionen får för detta ändamål lägga fram ett utkast till åtgärder om högsta mängder senast den 19 januari 2009. För koncentrerade och torkade produkter ska de högsta mängder som fastställs vara de som finns i livsmedlen när de bereds för konsumtion enligt tillverkarens anvisningar. [Ändr. 435]

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning när det gäller att fastställa eventuella villkor som begränsar eller förbjuder tillsättningen av ett visst vitamin eller mineralämne i ett livsmedel eller en livsmedelskategori. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2.” [Ändr. 436]

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Tillsättning av ett vitamin eller ett mineralämne i ett livsmedel ska leda till att livsmedlet innehåller åtminstone en betydande mängd av det vitaminet eller mineralämnet, om en sådan mängd definieras i del A punkt 2 i bilaga XIII till förordning (EU) nr 1169/2011. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning med avseende på åtgärder som fastställer de lägsta mängderna av vitaminer och mineralämnen i livsmedel, inbegripet eventuella lägre mängder som avviker från de betydande mängderna, för särskilda livsmedel eller kategorier av livsmedel.”[Ändr. 437]

Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. I märkning och presentation av samt reklam för livsmedel som tillsatts vitaminer och mineralämnen får det inte påstås eller antydas att en väl sammansatt och varierad kost inte skulle tillhandahålla tillräckliga mängder näringsämnen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att bevilja undantag från denna bestämmelse vad gäller ett särskilt näringsämne.”[Ändr. 438]

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. På eget initiativ eller på grundval av information från medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att lägga till det ämne eller den ingrediens som avses i punkt 1 i denna artikel. En sådan delegerad akt ska följa, i varje enskilt fall, myndighetens bedömning av tillgängliga uppgifter och ska uppfylla följande villkor:

Om det framgår att ämnet har en skadlig effekt på hälsan, ska ämnet och/eller den ingrediens som innehåller ämnet

i)	tas upp i del A i bilaga III, vilket innebär ett förbud mot tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning, eller

ii)	tas upp i del B i bilaga III, vilket innebär att tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning endast får ske på de villkor som där anges.

b)	Om det framgår att ämnet kan ha en skadlig effekt på hälsan utan att det ännu är vetenskapligt bevisat, ska ämnet tas upp i del C i bilaga III.

Om det, i fråga om upptagning av ett ämne eller en ingrediens i del A eller B av bilaga III, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Inom fyra år efter det att ett ämne har tagits upp i del C i bilaga III och med beaktande av myndighetens yttrande om eventuell dokumentation som lämnats in för bedömning enligt punkt 4 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av bilaga III för att tillåta användning av ett ämne som förtecknas i del C i bilaga III eller för att förteckna det i del A eller B i bilaga III, beroende på vad som är lämpligt.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a och 13b:

”Artikel 13a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 4, 5.1, 6.1, 6.2, 6.6, 7.1, 8.2 och 8.5 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.3, 4, 5.1, 6.1, 6.2, 6.6, 7.1, 8.2 och 8.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.3, 4, 5.1, 6.1, 6.2, 6.6, 7.1, 8.2 och 8.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 439]

Artikel 13b

Skyndsamt förfarande

(*227) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

8.	Artikel 14.3 och 14.4 ska utgå.

160.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (166) (*228)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1394/2007, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till den förordningen i syfte att anpassa dem till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1394/2007 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 24 ska ersättas med följande:

” Artikel 24

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a med avseende på ändring av bilagorna efter samråd med myndigheten i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 25a:

”Artikel 25a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 24 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*229) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 26.3 ska utgå.

161.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/32/EG av den 23 april 2009 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser (167)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2009/32/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga I till det direktivet för att anpassa det till den tekniska utvecklingen och komplettering av det direktivet avseende de analysmetoder som behövs för att kontrollera överenstämmelsen med renhetskriterierna, förfaranden vid provtagning och metoder för analys av de extraktionsmedel som förtecknas i bilaga I till direktivet och högsta tillåtna halter av kvicksilver och kadmium i dessa medel. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/32/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändring av bilaga I mot bakgrund av de vetenskapliga och tekniska framstegen inom området för användning av lösningsmedel, deras användningsvillkor och högsta resthalt.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande: [Ändr. 440]

a)	de analysmetoder som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med de allmänna och särskilda renhetskriterier som föreskrivs i artikel 3,

b)	förfaranden vid provtagning och metoder för kvalitativ och kvantitativ analys av de extraktionsmedel som förtecknas i bilaga I och som är avsedda att användas i livsmedel eller i livsmedelsingredienser,

c)	särskilda renhetskriterier, om så behövs, för de extraktionsmedel som förtecknas i bilaga I, särskilt högsta tillåtna halter av kvicksilver och kadmium i extraktionsmedlen.

3. Om det, i fråga om skydd av människors hälsa, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 5b tillämpas på delegerade akter som antas enligt punkterna 1 och 2 c.”

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

”3. Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5a med avseende på ändringar av detta direktiv som anses nödvändiga för att lösa de problem som avses i punkt 1 och för att säkerställa skyddet av människors hälsa.

Den medlemsstat som har vidtagit säkerhetsåtgärder får låta dessa bestå tills ändringarna träder i kraft inom medlemsstatens territorium.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a och 5b:

”Artikel 5a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4 och 5.3 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 441]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4 och 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4 och 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 5b

(*230) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 6.3 och 6.4 ska utgå.

162.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (168)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2009/41/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till det direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och för att förteckna de typer av GMM som inte omfattas av direktivet om deras säkerhet har fastslagits i enlighet med de kriterier som anges i det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/41/EG ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19a med avseende på ändring av

a)	bilagorna II, III, IV och V för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen,

b)	del C i bilaga II i syfte att upprätta och uppdatera förteckningen över typer av GMM som avses i artikel 3.1 b.”

Följande artikel ska införas som artikel 19a:

”Artikel 19a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

(*231) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 20.2 ska utgå.

Del B punkt 1 i bilaga II ska ersättas med följande:

”1.

Inledning

De typer av GMM som förtecknas i del C i enlighet med artikel 19 är undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv. GMM kommer att tas med i förteckningen efter prövning i varje enskilt fall, och undantaget kommer endast att avse entydigt identifierade GMM. Detta undantag är endast tillämpligt när GMM används under villkoren för innesluten användning. Det är inte tillämpligt i fråga om avsiktlig utsättning av GMM. För att en GMM ska tas med i förteckningen i del C måste det kunna visas att den uppfyller nedanstående kriterier.”

5.	Del C i bilaga II ska ersättas med följande: ”Del C Typer av GMM som uppfyller de kriterier som förtecknas i del B: … (ska kompletteras i enlighet med artikel 19).”

163.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (169)

I syfte att uppnå de mål som anges i direktiv 2009/54/EG, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av det direktivet i syfte att säkerställa skydd av folkhälsan och komplettering av det direktivet vad gäller

—	gränsvärden för koncentrationerna av de beståndsdelar som ingår i naturligt mineralvatten,

—	nödvändiga föreskrifter för att i märkningen ange höga halter av vissa beståndsdelar,

—	villkor för användning av ozonberikad luft för behandling av naturligt mineralvatten, information om hur naturligt mineralvatten behandlats,

—	analysmetoder för att bestämma frånvaron av föroreningar i naturligt mineralvatten,

—	provtagningsförfaranden och analysmetoder som behövs för att kontrollera de mikrobiologiska egenskaperna hos naturligt mineralvatten.

Direktiv 2009/54/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	I artikel 4.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i första stycket led b i och c i.”[Ändr. 443]

2.	I artikel 9.4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i första stycket led d.”[Ändr. 444]

I artikel 11.4 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på ändring av detta direktiv i syfte att skydda folkhälsan.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

4.	I artikel 12 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i första stycket leden a–f.”[Ändr. 445]

Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a och 13b:

”Artikel 13a

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.1, 9.4, 11.4 och 12 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 446]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.1, 9.4, 11.4 och 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.1, 9.4, 11.4 och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 13b

(*232) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

6.	Artikel 14 ska utgå.

164.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (170) (*233)

I syfte att fastställa en ram för unionens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till direktiv 2009/128/EG i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Direktiv 2009/128/EG ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 5.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på ändring av bilaga I i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

2.	Artikel 8.7 ska ersättas med följande: ”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på ändring av bilaga II i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

3.	I artikel 14.4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på ändring av bilaga III i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

4.	I artikel 15.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på ändring av bilaga IV i syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artikel ska införas som artikel 20a:

” Artikel 20a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 8.7, 14.4 och 15.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 8.7, 14.4 och 15.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.3, 8.7, 14.4 och 15.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*234) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

165.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (171)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 470/2009, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av för att komplettera den förordningen med vetenskapliga metoder för att fastställa referensvärden för åtgärder, referenspunkter för åtgärder angående rester från farmakologiskt verksamma ämnen, regler om åtgärder vid bekräftad förekomst av ett förbjudet eller otillåtet ämne samt metodologiska principer för riskbedömning och rekommendationer för riskhantering och regler för användningen av ett MRL-värde som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för ett visst livsmedel på ett annat livsmedel som härrör från samma art, eller ett MRL-värde som fastställts för en farmakologiskt aktiv substans för ett eller flera djurslag på andra djurslag. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 447]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 470/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende referensvärden för åtgärder med avseende på resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 448]

Förordning (EG) nr 470/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 13.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på antagande av [Ändr. 449]

a)	metodologiska principer för den riskbedömning och de rekommendationer för riskhantering som avses i artiklarna 6 och 7, inklusive tekniska krav i överensstämmelse med internationella standarder,

bestämmelser för användningen av ett MRL-värde som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för ett visst livsmedel för ett annat livsmedel som härrör från samma art, eller ett MRL-värde som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för en eller flera djurarter för en annan djurart enligt artikel 5. Dessa bestämmelser ska ange hur och under vilka omständigheter vetenskapliga data om resthalter i ett visst livsmedel, eller för en eller flera djurarter, kan användas för att fastställa ett MRL-värde för andra livsmedel eller djurarter.”

Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Referensvärden för åtgärder

Om det behövs för att säkerställa fungerande kontroller av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras eller släpps ut på marknaden i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, får ska kommissionen genom genomförandeakter ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa referensvärden för åtgärder med avseende på resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen som inte behöver klassificeras enligt artikel 14.2 a, b eller c. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Referensvärdena för åtgärder ska regelbundet ses över mot bakgrund av nya vetenskapliga rön om livsmedelssäkerhet, resultaten av utredningar och de analyser som avses i artikel 24 och den tekniska utvecklingen.

Vid vederbörligen motiverade och Om det i fall av risk för folkhälsan finns tvingande skäl till skyndsamhet, med avseende på skyddet av folkhälsan, får kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i ska det förfarande som anges i artikel 24b tillämpas på delegerade akter som antas enligt denna artikel 26.2a.”[Ändr. 450]

I artikel 19.3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på metodologiska principer och vetenskapliga metoder för att fastställa referensvärden för åtgärder.”[Ändr. 451]

4.	Artikel 24.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning med avseende på tillämpningen av denna artikel.”[Ändr. 452]

Följande artikel ska införas i avdelning V som artikel 24a:

”Artikel 24a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 13.2, 18, 19.3 och 24.4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga .

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 13.2, 18, 19.3 och 24.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 13.2, 18, 19.3 och 24.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 453]

(*235) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

5a)

Följande artikel ska införas som artikel 24b:

”Artikel 24b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.” [Ändr. 454]

6.	Artikel 25.3 ska utgå.

Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska införas som punkt 2a:

”När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*236) jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

(*236) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”"

b)	Punkterna 3 och 4 ska utgå.

166.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG (172)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 767/2009, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna till den förordningen för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen, och uppdatera förteckningen över avsedda användningsområden och fastställa högsta tillåtna halt av kemiska orenheter i enlighet med punkt 1 i bilaga I samt även komplettering av den förordningen med en förteckning över foderråvarukategorier och ett klargörande av huruvida en produkt ska betraktas som foder . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 455]

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 767/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att klargöra huruvida en produkt ska betraktas som foder, uppdatera förteckningen över användningsområden och fastställa högsta tillåtna halter av kemiska orenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 456]

Förordning (EG) nr 767/2009 ska därför ändras på följande sätt:

I artikel 6.2 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändring av bilaga III.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 27b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.”

Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen får ska ges befogenhet att anta genomförandeakter delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning i syfte att klargöra huruvida en produkt ska betraktas som foder enligt denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.3.” [Ändr. 457]

Artikel 10.5 ska ersättas med följande:

”5. Inom sex månader efter mottagandet av en giltig ansökan eller, i förekommande fall, efter mottagandet av myndighetens yttrande, ska kommissionen anta genomförandeakter om uppdatering av delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning genom att uppdatera förteckningen över avsedda användningsområden, förutsatt att villkoren i punkt 2 är uppfyllda. Dessa genomförandeakter delegerade akter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.3. 27a .”[Ändr. 458]

I artikel 17.4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på upprättandet av för att komplettera denna förordning genom att upprätta den förteckning över foderråvarukategorier som avses i punkt 2 c.”[Ändr. 459]

5.	I artikel 20.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändring av bilaga VIII.”

Artikel 26.3 ska ersättas med följande:

”3. Ändringar av Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att ändra gemenskapsförteckningen avseende fastställandet av högsta tillåtna halter av kemiska orenheter i enlighet med punkt 1 i bilaga I eller halter av botanisk renhet i enlighet med punkt 2 i bilaga I eller vattenhalterna som avses i punkt 6 i bilaga I eller uppgifter som ersätter den obligatoriska märkningsuppgift som avses i artikel 16.1 b, ska antas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.3.” [Ändr. 460]

7.	Artikel 27.1 ska ersättas med följande: ”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

Följande artiklar ska införas som artiklarna 27a och 27b:

”Artikel 27a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 7.2, 10.5, 17.4, 20.2 , 26.3 och 27.1 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 461]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 17.4, 20.2 och 27.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 17.4, 20.2 och 27.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*237) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

9.	Artikel 28.4, 28.5 och 28.6 ska utgå.

10.	Artikel 32.4 ska utgå.

167.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (173)

I syfte att uppnå de mål som anges i förordning (EG) nr 1069/2009, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av för att ändra den förordningen vad gäller slutpunkten i tillverkningskedjan och komplettera den vad gäller [Ändr. 462]

—	slutpunkten i tillverkningskedjan, [Ändr. 463]

—	fastställande av allvarliga överförbara sjukdomar,

—	de villkor som utformats för att förhindra att sjukdomar sprids till människors eller djur,

—	riskkategorierna för att beakta vetenskapliga framsteg när det gäller riskbedömningen,

—	kontroller av användning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt villkor för utfodring,

—	undantag för forskning och andra särskilda ändamål,

—	vissa åtgärder avseende insamling, transport och bortskaffande,

—	godkännande av alternativa metoder för användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter,

—	vissa åtgärder avseende insamling och identifiering,

—	vissa åtgärder avseende kategori och transport,

—	vissa åtgärder avseende insamling, transport och spårbarhet,

—	vissa åtgärder avseende registrering och godkännande,

—	utsläppande på marknaden av animaliska biprodukter och därav framställda produkter avsedda att användas för utfodring av produktionsdjur,

—	utsläppande på marknaden och användning av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel,

—	vissa åtgärder som rör andra framställda produkter,

—	vissa åtgärder rörande import och transitering av produkter,

—	ändamål för export av kategori 1-material, kategori 2-material och därav framställda produkter,

—	kontroller vid avsändande till andra medlemsstater.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1069/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende viss dokumentation, parametrar för tillverkningsprocessen och krav på testning av slutprodukten, förlagor till hälsointyg, handelsdokument och försäkran som ska åtfölja sändningarna, med angivande av under vilka förutsättningar det kan konstateras att de animaliska biprodukter eller därav framställda produkterna har insamlats eller tillverkats i enlighet med kraven i denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 1069/2009 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska fjärde stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på ändring av slutpunkten i tillverkningskedjan för de produkter som avses i leden a och b i tredje stycket i den här punkten, med hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51b med avseende på ändring av slutpunkten i tillverkningskedjan för de produkter som avses i tredje stycket leden a och b i den här punkten, med hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.”

I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på för att ändra denna förordning vad gäller en slutpunkt i tillverkningskedjan efter vilken de framställda produkter som avses i denna punkt inte längre omfattas av kraven i denna förordning.”[Ändr. 464]

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i första stycket led b ii.”[Ändr. 465]

b)	I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i första stycket.”[Ändr. 466]

3.	Artikel 7.4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler med avseende på de åtgärder som avses i punkterna 2 och 3.”[Ändr. 467]

Artikel 11.2 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa med avseende på fastställande av åtgärder som rör följande:”[Ändr. 468]

b)	Andra stycket ska utgå.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Delegerade befogenheter”

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder som rör följande:”[Ändr. 469]

ii)	Andra stycket ska utgå.

6.	I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa de villkor som avses i första stycket.”[Ändr. 470]

Artikel 18.3 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder som rör följande:”[Ändr. 471]

b)	Andra stycket ska utgå.

Artikel 19.4 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder som rör följande:”[Ändr. 472]

b)	Andra stycket ska utgå.

Artikel 20.11 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att efter mottagandet av Efsas yttrande anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att anta följande:”[Ändr. 473]

b)	Andra stycket ska utgå.

10.

Artikel 21.6 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder som rör följande:”[Ändr. 474]

b)	Andra stycket ska utgå.

11.

Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

a)	I artikel 27 ska rubriken ersättas med följande: ”Delegerade befogenheter”

I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera förordningen genom att fastställa regler med avseende på följande åtgärder som rör detta avsnitt och avsnitt 1 i detta kapitel.”[Ändr. 475]

c)	Andra stycket ska utgå.

12.

Artikel 31.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler med avseende på åtgärder i fråga om villkor för människors och djurs hälsa i samband med insamling, bearbetning och behandling av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som avses i punkt 1.”[Ändr. 476]

13.

Artikel 32.3 ska ändras på följande sätt:

a)	I första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder som rör följande:”[Ändr. 477]

b)	Andra stycket ska utgå.

14.

Artikel 40 ska ersättas med följande:

”Artikel 40

Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning med avseende på villkoren för [Ändr. 478]

a)	utsläppande på marknaden av importerat sällskapsdjurfoder eller sällskapsdjurfoder som producerats från importerat material, från sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 c,

b)	användning av säkra källor och för förflyttning av material som är avsett att användas på villkor som utesluter risker för människors och djurs hälsa,

c)	en säker användning av framställda produkter som medför en risk för människors och djurs hälsa.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter om delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning med avseende på [Ändr. 479]

a)	dokumentation som avses i artikel 37.2 första stycket,

b)	parametrar för den tillverkningsprocess som avses i artikel 38 första stycket, särskilt när det gäller fysikalisk eller kemisk behandling av det material som används,

c)	krav på testning av slutprodukten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3.” [Ändr. 480]

15.

Artikel 41 ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av de villkor som avses i första stycket led b. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de villkor som avses i artikel 52.3.” första stycket led b.”[Ändr. 481]

I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av delegerade akter i enlighet med artikel 51a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de krav som anges i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3.” [Ändr. 482]

16.

Artikel 42 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter”

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande: [Ändr. 483]

a)	Villkoren för import och transitering av kategori 1-material och kategori 2-material och för därav framställda produkter.

Begränsningar med hänsyn till människors och djurs hälsa för importerat kategori 3-material eller därav framställda produkter, som kan fastställas med hänvisning till förteckningarna över tredjeländer eller delar av tredjeländer, upprättade i enlighet med artikel 41.4 eller för andra ändamål som avser människors eller djurs hälsa.

Villkor för tillverkning av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter i anläggningar i tredjeländer; sådana villkor kan vara reglerna för den behöriga myndighetens kontroll av sådana anläggningar och de kan undanta vissa typer av anläggningar som hanterar animaliska biprodukter eller därav framställda produkter från det krav på godkännande eller registrering som avses i artikel 41.3 andra stycket led b.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om fastställande av förlagor till hälsointyg, handelsdokument och försäkran som ska åtfölja sändningarna och där det anges under vilka förutsättningar det kan konstateras att de animaliska biprodukter eller de därav framställda produkterna har insamlats eller tillverkats i enlighet med kraven i denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3.”

17.	I artikel 43.3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på för att komplettera denna förordning genom att fastställa de regler som avses i första stycket.”[Ändr. 484]

18.

Artikel 45.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen får anta genomförandeakter delegerade akter om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet komplettering av denna artikel, bland dem regler beträffande referensmetoder för mikrobiologiska analyser. Dessa genomförandeakter delegerade akter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3. 51a .”[Ändr. 485]

19.

Artikel 48.7 och 48.8 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa följande: [Ändr. 486]

a)	En viss tidsperiod för den behöriga myndighetens beslutsfattande som avses i punkt 1.

b)	Tilläggsvillkor för avsändande av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter som avses i punkt 4.

c)	Förlagor till de hälsointyg som ska åtfölja sändningar som avsänds i enlighet med punkt 5.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa villkor för när animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda för utställningsändamål, konstnärlig verksamhet, diagnostiska ändamål samt utbildnings- och forskningsändamål får sändas till andra medlemsstater, genom undantag från punkterna 1–5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på fastställande av för att komplettera denna förordning genom att fastställa de villkor enligt vilka de behöriga myndigheterna får bevilja undantag från punkterna 1–4 i fråga om [Ändr. 487]

a)	avsändande av naturgödsel som transporteras mellan två platser inom samma jordbruksföretag eller mellan jordbruksföretag belägna i gränsregioner i medlemsstater som har en gemensam gräns,

b)	avsändande av andra animaliska biprodukter eller därav framställda produkter mellan anläggningar belägna i gränsregioner i medlemsstater som har en gemensam gräns, och

c)	transport av döda sällskapsdjur för kremering till anläggningar belägna i gränsregioner i medlemsstater som har en gemensam gräns.”

20.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 51a och 51b:

”Artikel 51a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7.4, 11.2, 15.1, 17.2, 18.3, 19.4, 20.11, 21.6, 27, 31.2, 32.3, 40.1, 40.2, 41.1 andra stycket, 41.3 tredje stycket, 42.2 första stycket, 43.3, 45.4, 48.7 första stycket och 48.8 första stycket ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då denna samlingsförordning ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7.4, 11.2, 15.1, 17.2, 18.3, 19.4, 20.11, 21.6, 27, 31.2, 32.3 och 40.1, 40.2, 41.1 andra stycket, 41.3 tredje stycket, artikel 42.2 första stycket, artikel 43.3, artikel 45.4, 48.7 första stycket och artikel 48.8 första stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7.4, 11.2, 15.1, 17.2, 18.3, 19.4, 20.11, 21.6, 27, 31.2, 32.3 och 40.1, 40.2, 41.1 andra stycket, 41.3 tredje stycket, artikel 42.2 första stycket, artikel 43.3, 45.4, artikel 48.7 första stycket och artikel 48.8 första stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 488]

Artikel 51b

Skyndsamt förfarande

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

(*238) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

21.	Artikel 52.4, 52.5 och 52.6 ska utgå.

XIII. SKATTER OCH TULLAR

168.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (174) (*239)

Enligt artikel 15 i beslut nr 70/2008/EG har kommissionen rätt att förlänga vissa tidsfrister i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG (175) . Denna befogenhet har aldrig utövats och behövs inte längre. Det är därför inte nödvändigt att den anpassas till artikel 290 i fördraget. I stället bör bemyndigandet återkallas och artiklarna 15 och 16 i det beslutet bör utgå.

I beslut nr 70/2008/EG ska därför artiklarna 15 och 16 utgå.

(*1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*4) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*6) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*14) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*16) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*18) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*20) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*22) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*24) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*26) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*27) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*28) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*29) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*31) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*33) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*34) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*35) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*37) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*39) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*41) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*43) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*44) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*46) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*47) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*48) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*50) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*51) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*52) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*54) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*55) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*56) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*57) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*58) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*60) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*62) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*63) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*64) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*65) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*66) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*68) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*69) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*70) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*71) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*72) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*74) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*76) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*77) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*78) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*79) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*80) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*81) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*82) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*83) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*85) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*86) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*87) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*88) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*89) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*90) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*92) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*93) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*94) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*95) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*96) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*97) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*98) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*100) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*101) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*102) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*103) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*104) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*105) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*106) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*107) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*108) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.” [Ändr. 247]

(*109) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*111) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*112) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*113) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*115) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*116) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*117) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*118) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*120) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*122) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*124) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*126) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*128) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*129) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*131) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*133) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*134) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*135) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*136) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*138) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*140) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*141) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*143) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).”

(*144) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*146) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*147) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*149) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*151) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*153) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*155) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*157) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*158) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*159) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(*160) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*161) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*163) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*165) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*166) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*168) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*170) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*172) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*173) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*175) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*176) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*177) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*179) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*180) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*181) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*183) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*184) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*185) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*187) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*189) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 163, 25.6.2009, s. 1).”

(*190) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*191) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*192) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*193) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*194) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*195) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*197) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*199) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*201) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*202) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*204) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*205) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*206) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*208) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*209) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*210) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*212) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*214) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*216) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*217) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*218) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*219) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*221) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*222) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*224) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*225) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*226) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*227) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*229) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*230) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*231) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*232) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*234) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*235) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*237) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*238) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.””

(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 114.

(2) EUT L 140, 5.6.2009, s. 136.

(3) EUT L 286, 31.10.2009, s. 1.

(4) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(5) EGT L 113, 30.4.2002, s. 1.

(*8) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A

(6) EUT L 172, 2.7.2008, s. 15.

(*10) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(*11) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(7) EGT L 163, 2.7.1996, s. 1.

(8) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(9) EGT L 393, 30.12.1989, s. 1.

(*13) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(10) EGT L 393, 30.12.1989, s. 18.

(*15) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(11) EGT L 156, 21.6.1990, s. 9.

(*17) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(12) EGT L 156, 21.6.1990, s. 14.

(*19) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(13) EGT L 113, 30.4.1992, s. 19.

(*21) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(14) EGT L 245, 26.8.1992, s. 6.

(*23) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(15) EGT L 245, 26.8.1992, s. 23.

(*25) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(16) EGT L 348, 28.11.1992, s. 9.

(17) EGT L 404, 31.12.1992, s. 10.

(18) EGT L 307, 13.12.1993, s. 1.

(19) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.

(*30) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(20) EGT L 131, 5.5.1998, s. 11.

(*32) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(21) EGT L 23, 28.1.2000, s. 57.

(22) EGT L 262, 17.10.2000, s. 21.

(23) EGT L 177, 6.7.2002, s. 13.

(*36) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(24) EUT L 42, 15.2.2003, s. 38.

(*38) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(25) EUT L 158, 30.4.2004, s. 50.

(*40) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(26) EUT L 114, 27.4.2006, s. 38.

(*42) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(27) EUT L 260, 3.10.2009, s. 5.

(28) EUT L 330, 16.12.2009, s. 28.

(*45) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(29) EUT L 211, 14.8.2009, s. 94.

(30) EUT L 211, 14.8.2009, s. 36.

(31) EUT L 342, 22.12.2009, s. 46.

(*49) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(32) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40.

(33) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1.

(34) EGT L 365, 31.12.1994, s. 24.

(*53) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(35) EGT L 243, 24.9.1996, s. 31.

(36) EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.

(37) Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12).

(38) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.

(39) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(40) EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.

(*59) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(41) EUT L 143, 30.4.2004, s. 87.

(*61) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(42) EUT L 23, 26.1.2005, s. 3.

(43) EUT L 64, 4.3.2006, s. 37.

(44) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(45) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19.

(46) EUT L 33, 4.2.2006, s. 1.

(*67) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(47) EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.

(48) EUT L 288, 6.11.2007, s. 27.

(49) EUT L 152, 11.6.2008, s. 1.

(50) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(51) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(*73) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(52) EUT L 285, 31.10.2009, s. 36.

(*75) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(53) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

(54) EUT L 342, 22.12.2009, s. 1.

(55) EUT L 27, 30.1.2010, s. 1.

(56) EGT L 374, 31.12.1991, s. 1.

(57) EGT L 76, 30.3.1993, s. 1.

(58) EGT L 162, 5.6.1998, s. 1.

(59) EGT L 63, 12.3.1999, s. 6.

(60) EGT L 332, 9.12.2002, s. 1.

(61) Kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(62) EUT L 66, 11.3.2003, s. 1.

(63) EUT L 69, 13.3.2003, s. 1.

(64) EUT L 143, 30.4.2004, s. 49.

(65) EUT L 191, 22.7.2005, s. 22.

(66) EUT L 255, 30.9.2005, s. 1.

(67) EUT L 393, 30.12.2006, s. 1.

(*91) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(68) EUT L 113, 30.4.2007, s. 3.

(69) EUT L 171, 29.6.2007, s. 17.

(70) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.

(71) EUT L 336, 20.12.2007, s. 1.

(72) EUT L 61, 5.3.2008, s. 6.

(73) EUT L 97, 9.4.2008, s. 13.

(74) EUT L 145, 4.6.2008, s. 65.

(*99) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(75) EUT L 145, 4.6.2008, s. 227.

(76) EUT L 145, 4.6.2008, s. 234.

(77) EUT L 218, 13.8.2008, s. 14.

(78) EUT L 304, 14.11.2008, s. 1.

(79) EUT L 354, 31.12.2008, s. 70.

(80) EUT L 324, 10.10.2009, s. 1.

(81) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(82) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

(83) EGT L 147, 9.6.1975, s. 40.

(84) EGT L 46, 21.2.1976, s. 1.

(*110) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(85) EGT L 39, 15.2.1980, s. 40.

(86) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14.

(87) EGT L 162, 3.7.2000, s. 1.

(*114) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(88) EUT L 304, 21.11.2003, s. 1.

(89) EUT L 50, 20.2.2004, s. 28.

(90) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(91) EUT L 50, 20.2.2004, s. 44.

(92) EUT L 157, 9.6.2006, s. 24.

(*119) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(93) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

(94) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(95) EUT L 106, 28.4.2009, s. 7.

(*125) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(96) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.

(*127) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(97) EUT L 170, 30.6.2009, s. 1.

(98) EUT L 35, 4.2.2009, s. 32.

(*130) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(99) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.

(*132) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(100) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(101) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(102) EUT L 200, 31.7.2009, s. 1.

(103) EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.

(104) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.

(*137) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(105) EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

(*139) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(106) EGT L 373, 31.12.1991, s. 4.

(107) EGT L 249, 17.10.1995, s. 35.

(*142) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(108) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

(109) EGT L 34, 9.2.1998, s. 1.

(110) EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.

(111) EGT L 13, 16.1.2002, s. 9.

(112) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

(*150) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(113) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

(*152) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(114) EUT L 123, 17.5.2003, s. 22.

(*154) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(115) EUT L 226, 10.9.2003, s. 4.

(*156) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(116) EUT L 115, 9.5.2003, s. 1.

(117) EUT L 166, 30.4.2004, s. 124.

(118) EUT L 167, 30.4.2004, s. 39.

(119) EUT L 129, 29.4.2004, s. 6.

(120) EUT L 138, 30.4.2004, s. 1.

(*162) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(121) EUT L 138, 30.4.2004, s. 19.

(*164) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(122) EUT L 162, 30.4.2004, s. 1.

(123) EUT L 255, 30.9.2005, s. 152.

(*167) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(124) EUT L 310, 25.11.2005, s. 28.

(*169) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(125) EUT L 344, 27.12.2005, s. 15.

(*171) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(126) EUT L 403, 30.12.2006, s. 18.

(127) EUT L 64, 4.3.2006, s. 1.

(*174) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(128) EUT L 315, 3.12.2007, s. 51.

(129) EUT L 315, 3.12.2007, s. 14.

(130) EUT L 260, 30.9.2008, s. 13.

(*178) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(131) EUT L 319, 29.11.2008, s. 59.

(132) EUT L 97, 9.4.2008, s. 72.

(133) EUT L 131, 28.5.2009, s. 47.

(*182) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(134) EUT L 131, 28.5.2009, s. 114.

(135) EUT L 120, 15.5.2009, s. 5.

(136) EUT L 131, 28.5.2009, s. 11.

(*186) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(137) EUT L 131, 28.5.2009, s. 24 .

(*188) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(138) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 163, 25.6.2009, s. 1).

(139) EUT L 300, 14.11.2009, s. 51.

(140) EUT L 300, 14.11.2009, s. 72.

(141) EUT L 300, 14.11.2009, s. 88.

(142) EUT L 40, 11.2.1989, s. 34.

(143) EGT L 66, 13.3.1999, s. 16.

(144) EGT L 18, 22.1.2000, s. 1.

(*196) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(145) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(*198) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(146) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(*200) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(147) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(148) EGT L 140, 30.5.2002, s. 10.

(*203) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(149) EGT L 183, 12.7.2002, s. 51.

(150) EUT L 33, 8.2.2003, s. 30.

(151) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(*207) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(152) EUT L 325, 12.12.2003, s. 31.

(153) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(154) EUT L 268, 18.10.2003, s. 24.

(*211) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(155) EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(*213) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(156) EUT L 309, 26.11.2003, s. 1.

(*215) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(157) EUT L 325, 12.12.2003, s. 1.

(158) EUT L 102, 7.4.2004, s. 48.

(159) EUT L 139, 30.4.2004, s. 1.

(160) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(*220) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(161) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.

(162) EUT L 35, 8.2.2005, s. 1.

(*223) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(163) EUT L 378, 27.12.2006, s. 1.

(164) EUT L 404, 30.12.2006, s. 9.

(165) EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.

(166) EUT L 324, 10.12.2007, s. 121 .

(*228) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(167) EUT L 141, 6.6.2009, s. 3.

(168) EUT L 125, 21.5.2009, s. 75.

(169) EUT L 164, 26.6.2009, s. 45.

(170) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.

(*233) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(171) EUT L 152, 16.6.2009, s. 11.

(172) EUT L 229, 1.9.2009, s. 1.

(173) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.

(174) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

(*239) Det här ledet omfattas av förfarandet 2016/0400A.

(175) Rådets beslut nr 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/829

P8_TA(2019)0410

Anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll – del I ***I

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/57)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0799),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0524/2016),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 b, 172, 192.1, 207.2, 214.3, och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 1 juni 2017 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 december 2017 (2),

—	med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

—	med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 7 mars 2019 om att ge utskottet för rättsliga frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0190/2019),

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0020/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 29.

(2) EUT C 164, 8.5.2018, s. 82.

P8_TC1-COD(2016)0400A

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1243.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande

I punkt 27 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bekräftade de tre institutionerna behovet av att anpassa all befintlig lagstiftning till de rättsliga ramar som infördes i och med Lissabonfördraget, i synnerhet behovet av att ge hög prioritet åt en snabb anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Denna förordning, som följer kommissionens förslag i detta avseende, tillgodoser det behovet genom att anpassning avseende det föreskrivande förfarandet med kontroll föreskrivs i ett betydande antal akter som ingår i det förslaget. De tre institutionerna kommer att fortsätta att arbeta med anpassningen av de återstående akterna i förslaget.

Kommissionens uttalande

Kommissionen noterar att lagstiftarna har föreskrivit en begränsad varaktighet för alla befogenheter för vilka det föreskrivande förfarandet med kontroll anpassas genom denna förordning, samt infört en rapporteringsskyldighet och automatisk förlängning av befogenheten. Eftersom det är många rapporter som ska läggas fram med jämna mellanrum och information om användningen av befogenheterna finns lättillgänglig i registret över delegerade akter betonar kommissionen sin rätt att själv avgöra på vilket sätt rapporteringsskyldigheten ska fullgöras. När det är lämpligt kan kommissionen därför i ett enda dokument samla rapporter som krävs enligt flera grundläggande akter.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/832

P8_TA(2019)0411

Anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2016)0798 – C8-0525/2016 – 2016/0399(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/58)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0798),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0525/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0012/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

P8_TC1-COD(2016)0399

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom Lissabonfördraget gjordes avsevärda ändringar av de rättsliga rambestämmelser som styr de befogenheter som lagstiftaren tilldelar kommissionen, och det infördes en åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen så att den kan anta icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen så att den kan anta akter för att säkra enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter). [Ändr. 1]

(2)

(3)	Tidigare förslag beträffande anpassning av lagstiftning som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll till den rättsliga ram som infördes i och med Lissabonfördraget (3) drogs tillbaka (4) på grund av att de interinstitutionella förhandlingarna inte ledde till resultat.

(4)

I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (5) enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen om en ny ram för delegerade akter och erkände behovet av att anpassa all befintlig lagstiftning till den rättsliga ram som infördes i och med Lissabonfördraget. I synnerhet var de eniga om behovet av att prioritera en snabb anbassning av alla grundläggande akter som fortfarande innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen åtog sig att utarbeta ett förslag till denna anpassning före 2016 års slut.

(5)	Befogenheterna i de grundläggande akter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget och bör anpassas till den bestämmelsen.

(5a)

Genom att samla och lägga fram befogenheter som inte har någon nära koppling till varandra i en enda delegerad akt från kommissionen hindras parlamentet från att utöva sin granskningsrätt, eftersom det tvingas att bara godta eller avvisa hela den delegerade akten, vilket inte lämnar något utrymme för att yttra sig enskilt över varje befogenhet. [Ändr. 2]

(6)	Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(7)	De berörda akterna bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De akter som förtecknas i bilagan till denna förordning ska ändras i enlighet med vad som anges i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.

(2) Rådets beslut nr 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

(3) COM(2013)0451, COM(2013)0452 och COM(2013)0751.

(4) EUT C 80, 7.2.2015, s. 17.

(5) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

BILAGA

1. Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (1)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1206/2001, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagan till den förordningen i syfte att uppdatera formulären eller att göra tekniska ändringar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1206/2001 ska därför ändras på följande sätt:

Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)	Rubriken ska ersättas med följande: ”Handbok”.

b)	Punkt 2 ska utgå.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 19a och 19b:

”Artikel 19a

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19b med avseende på ändring av bilagan i syfte att uppdatera formulären eller att göra tekniska ändringar av dessa formulär.

Artikel 19b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19a ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med … [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 3]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 19a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 4]

(*1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 20 ska utgå.

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (2)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 805/2004, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till den förordningen i syfte att uppdatera standardformulären. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 805/2004 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 31 ska ersättas med följande: ”Artikel 31 Ändring av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a med avseende på ändring av bilagorna i syfte att uppdatera standardformulären.”

Följande artikel ska införas som artikel 31a:

”Artikel 31a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 31 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med … [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 5]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 31 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 31 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 6]

(*2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 32 ska utgå.

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (3)

I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1393/2007, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I och II till den förordningen i syfte att uppdatera standardformulären eller att göra tekniska ändringar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Förordning (EG) nr 1393/2007 ska därför ändras på följande sätt:

1.	Artikel 17 ska ersättas med följande: ”Artikel 17 Ändring av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a med avseende på ändring av bilagorna I och II i syfte att uppdatera standardformulären eller att göra tekniska ändringar av dessa formulär.”

Följande artikel ska införas som artikel 17a:

”Artikel 17a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den … [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 7]

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 8]

(*3) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”"

3.	Artikel 18 ska utgå.

(*1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

(*3) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.””

(1) EGT L 174, 27.6.2001, s. 1.

(2) EUT L 143, 30.4.2004, s. 15.

(3) EUT L 324, 10.12.2007, s. 79.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/839

P8_TA(2019)0412

Genomförande och finansiering av EU:s allmänna budget under 2019 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om utkastet till rådets förordning om åtgärder för genomförande och finansiering av unionens allmänna budget under 2019 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen (06823/1/2019 – C8-0155/2019 – 2019/0031(APP))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

(2021/C 158/59)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets förordning (06823/1/2019),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C8-0155/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från budgetutskottet (A8-0197/2019).

Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/840

P8_TA(2019)0413

Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering (07683/2019 – C8-0153/2019 – 2019/0005(NLE))

(Godkännande)

(2021/C 158/60)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (07683/2019),

—	med beaktande av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering (1),

—	med beaktande av det uttalande som den höga representanten Federica Mogherini gjorde på EU:s vägnar den 20 mars 2019 om Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol,

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0153/2019),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0188/2019).

Europaparlamentet godkänner att avtalet förlängs.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Ryssland.

(1) EGT L 299, 28.11.2000, s. 15.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/841

P8_TA(2019)0414

Ändring av Europeiska investeringsbankens stadga *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till rådets beslut om ändring av Europeiska investeringsbankens stadga (07651/2019 – C8-0149/2019 – 2019/0804(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2021/C 158/61)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens förslag till rådet om att ändra Europeiska investeringsbankens stadga (07651/2019),

—	med beaktande av artikel 308 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0149/2019),

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0189/2019), och av följande skäl:

Europaparlamentet godkänner förslaget.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen, Europeiska investeringsbanken och de nationella parlamenten.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/842

P8_TA(2019)0415

Den europeiska gräns- och kustbevakningen ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av rådets gemensamma åtgärd nr 98/700/RIF, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (COM(2018)0631 – C8-0406/2018 – 2018/0330A(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/62)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0631),

—	med beaktande av artikel 294.2, artikel 77.2 b och d samt artikel 79.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0406/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 februari 2019 (2),

—	med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 21 mars 2019 om att ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 april 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0076/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 62.

(2) EUT C 168, 16.5.2019, s. 74.

P8_TC1-COD(2018)0330A

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om den europeisk gräns- och kustbevakningen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1896.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om möjliga metoder för att säkerställa att Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är attraktiv

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån förväntas stå inför stora utmaningar under de kommande åren när det gäller att tillgodose exceptionella behov av rekrytering, utbildning och bevarande av kvalificerad personal från ett så stort geografiskt område som möjligt. Mot bakgrund av byråns uppdrag och det stora antalet anställda är det viktigt att undersöka metoder som gör det möjligt att säkerställa att byrån är attraktiv som arbetsgivare, genom att i enlighet med tillämplig unionsrätt anpassa lönerna för byråns personal i Warszawa.

Europaparlamentet och rådet uppmanar därför kommissionen att bedöma grunden och villkoren för sådana lämpliga metoder, i synnerhet när den lägger fram förslag till översyn av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, vilka fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (1). Dessa metoder ska stå i proportion till betydelsen av de eftersträvade målen och får inte leda till ojämlik behandling av personalen vid unionens institutioner, organ och byråer, om dessa institutioner, organ och byråer står inför en liknande situation.

(1) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/845

P8_TA(2019)0416

Viseringskodex ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (COM(2018)0252 – C8-0114/2018 – 2018/0061(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/63)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0252),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0114/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0434/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 142.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 11 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0495).

P8_TC1-COD(2018)0061

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1155.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/846

P8_TA(2019)0417

Bevarande- och kontrollföreskrifter som är tillämpliga i regleringsområdet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bevarande- och kontrollföreskrifter som är tillämpliga i regleringsområdet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2115/2005 och (EG) nr 1386/2007 (COM(2018)0577 – C8-0391/2018 – 2018/0304(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/64)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0577),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0391/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 januari 2019 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0017/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

P8_TC1-COD(2018)0304

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av bevarande- och tillämpningsföreskrifter som är tillämpliga i regleringsområdet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del, om ändring av förordning (EU) 2016/1627 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2115/2005 och (EG) nr 1386/2007

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/833.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/847

P8_TA(2019)0418

Bestämmelser för att underlätta användningen av finansiell och annan information ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF (COM(2018)0213 – C8-0152/2018 – 2018/0105(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/65)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0213),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 87.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0152/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av yttrandet av den 12 juli 2018 (1) från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0442/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet godkänner sitt uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning, L-serien, tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 84.

P8_TC1-COD(2018)0105

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1153.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europaparlamentets uttalande om artikel 9

Europaparlamentet beklagar att direktivet, till skillnad från det ursprungliga förslaget, inte innehåller bestämmelser om exakta tidsfrister och it-kanaler för informationsutbyte mellan olika medlemsstaters finansunderrättelseenheter. Europaparlamentet beklagar även att tillämpningsområdet för denna artikel har begränsats till fall av terrorism och organiserad brottslighet med koppling till terrorism, och att det till skillnad från vad som angavs i det ursprungliga förslaget inte omfattar alla typer av allvarliga brott, som också kan få mycket skadliga konsekvenser för våra samhällen. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att på nytt ta upp denna fråga i samband med sina rapporter om genomförandet och utvärderingen av detta direktiv och av penningtvättsdirektivet, och särskilt i samband med sin bedömning enligt artikel 21. Europaparlamentet kommer noggrant att följa och analysera dessa rapporter och bedömningar, och kommer vid behov att lägga fram egna rekommendationer.

Kommissionens uttalande

Vad gäller artikel 9 i direktivet beklagar kommissionen att direktivet, jämfört med det ursprungliga förslaget, inte innehåller regler om exakta tidsfrister och it-kanaler för informationsutbytet mellan olika medlemsstaters finansunderrättelseenheter. Kommissionen beklagar också att tillämpningsområdet för denna artikel har begränsats till ärenden som rör terrorism och organiserad brottslighet förknippad med terrorism, och inte omfattar alla typer av allvarliga brott, som ursprungligen föreslogs. Kommissionen kommer att fortsätta reflektera över samarbetet mellan finansunderrättelseenheter, särskilt som en del av sina rapporter om genomförandet av detta direktiv och om penningtvättsdirektivet.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/850

P8_TA(2019)0419

Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och nätverket av nationella samordningscentrum ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum (COM(2018)0630 – C8-0404/2018 – 2018/0328(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/66)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0630),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3 och 188 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0404/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 januari 2019 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0084/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 mars 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0189).

P8_TC1-COD(2018)0328

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 173.3 och artikel 188 första stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

I takt med att Då mer än 80 % av unionens befolkning har internetuppkoppling och vår vardag och våra ekonomier blir alltmer beroende av digital teknik löper medborgarna också större risk att utsättas för allvarliga cyberincidenter. Vår framtida säkerhet förutsätter bland annat att vi bidrar till övergripande resiliens, stärker teknikens och näringslivets förmåga att skydda unionen mot ständigt föränderliga cyberhot, eftersom både civil infrastruktur och militär kapacitet säkerhetskapacitet är beroende av säkra digitala system. Sådan säkerhet kan uppnås genom att man ökar medvetenheten om cybersäkerhetshot genom att utveckla kompetens, kapacitet och förmåga i hela unionen, med noggrann hänsyn till samspelet mellan maskinvaru- och programvaruinfrastruktur, nätverk, produkter och processer samt samhälleliga och etiska konsekvenser och farhågor. [Ändr.]

(1a)

It-brottslighet är ett snabbt växande hot mot unionen, dess medborgare och dess ekonomi. Under 2017 var 80 % av de europeiska företagen med om minst en cyberincident. WannaCry-angreppet i maj 2017 påverkade över 150 länder och 230 000 it-system och fick avsevärda konsekvenser för kritiska infrastrukturer såsom sjukhus. Detta understryker vikten av högsta cybersäkerhetsstandarder och helhetslösningar för cybersäkerhet som inbegriper personer, produkter, processer och teknik i unionen, ett unionsledarskap på området och digitalt oberoende. [Ändr. 2]

(2)

Sedan cybersäkerhetsstrategin (4) infördes 2013 i syfte att främja ett tillförlitligt, säkert och öppet cyberekosystem har unionen stadigt ökat sina insatser för att hantera utmaningarna inom cybersäkerhet. År 2016 antog unionen de första åtgärderna på cybersäkerhetsområdet genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 (5) om säkerhet i nätverks- och informationssystem.

(3)

I september 2017 lade kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fram ett gemensamt meddelande (6) om resiliens, avskräckning och försvar: ett starkt cyberförsvar för EU för att ytterligare stärka unionens resiliens, avskräckning och hantering av cyberattacker.

(4)

Vid det digitala toppmötet i Tallinn i september 2017 uppmanade stats- och regeringscheferna unionen att bli ”ledande när det gäller cybersäkerhet senast 2025 för att försäkra oss om att våra medborgare, konsumenter och företag kan ha förtroende för och åtnjuta skydd på internet och för att möjliggöra ett fritt och säkrare internet som styrs av lagen”. De utfäste sig också att ”i högre grad använda lösningar med öppen källkod och/eller öppna standarder när det gäller (åter)uppbyggnad av informations- och kommunikationsteknik-system (IKT)- och IKT-lösningar (bland annat för att undvika beroende av en enda säljare), inklusive de som utvecklas och/eller främjas av EU-program för interoperabilitet och standardisering, t.ex. ISA2”. [Ändr. 3]

(4a)

Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning (nedan kallat kompetenscentrumet) bör bidra till att öka resiliensen och tillförlitligheten för infrastrukturen i nätverk och informationssystem, bland annat internet och annan infrastruktur som är avgörande för att samhället ska fungera, exempelvis transport-, hälso- och sjukvårds- samt banksystem. [Ändr. 4]

(4b)	Kompetenscentrumet och dess åtgärder bör beakta genomförandet av förordning (EU) 2019/XXX [omarbetning av förordning (EG) nr 428/2009 enligt förslaget i COM(2016)0616] (7) . [Ändr. 5]

(5)

Allvarliga störningar i nätverks- och informationssystem kan både drabba enskilda medlemsstater och unionen som helhet. Det är därför helt nödvändigt för en väl fungerande inre marknad både samhället och näringslivet att nätverks- och informationssystem är säkra håller högsta säkerhet i hela unionen . Unionen är för närvarande beroende av icke-europeiska leverantörer av cybersäkerhetslösningar. Det ligger emellertid i unionens strategiska intresse att bibehålla och vidareutveckla nödvändig teknisk kapacitet och förmåga inom cybersäkerhet för att trygga sin digitala inre marknad och framför allt skydda kritiska nätverk och informationssystem dataskydd och kritiska nätverk och informationssystem för de europeiska medborgarna och företagen, bland annat kritisk infrastruktur för samhällets funktion, exempelvis transport-, hälso- och sjukvårds- samt banksystem, och den digitala inre marknaden, samt tillhandahålla grundläggande cybersäkerhetstjänster. [Ändr. 6]

(6)

Det finns omfattande sakkunskap och erfarenhet inom unionen när det gäller cybersäkerhetsforskning, cybersäkerhetsteknik och industriell utveckling av cybersäkerhetslösningar, men insatserna inom forskarsamhället och näringslivet är fragmenterade, saknar inriktning och ett gemensamt mål, vilket hämmar konkurrenskraften och ett effektivt skydd av kritiska data, nätverk och system på detta område. Insatser och sakkunskap måste slås ihop, sammanföras i nätverk och användas på ett effektivt sätt för att förstärka och komplettera befintlig kapacitet inom forskning, teknik , färdighetskompetens och näringsliv på EU-nivå och nationellt. Sektorn för informations- och kommunikationsteknik står inför betydande utmaningar, såsom att uppfylla sin efterfrågan på kvalificerad arbetskraft, och den kan dra nytta av att representera mångfalden i samhället som helhet och av att uppnå en jämn könsfördelning, etnisk mångfald och icke-diskriminering av personer med funktionsnedsättning, samt av att underlätta tillgången till kunskap och utbildning för framtida cybersäkerhetsexperter, inbegripet deras utbildning i icke-formella sammanhang, till exempel i projekt för fri och öppen källkod, medborgarutvecklade teknikprojekt, uppstartsföretag och mikroföretag. [Ändr. 7

(6a)

Små och medelstora företag är viktiga aktörer i den unionens cybersäkerhetssektor som kan tillhandahålla spjutspetslösningar tack vare sin flexibilitet. Samtidigt är små och medelstora företag som inte är specialiserade inom cybersäkerhet emellertid benägna att vara mer utsatta för cyberincidenter på grund av höga investerings- och kunskapskrav för att införa effektiva cybersäkerhetslösningar. Det är därför nödvändigt att kompetenscentrumet och nätverket för cybersäkerhet (nedan kallat nätverket) tillhandahåller särskilt stöd till små och medelstora företag genom att underlätta deras tillgång till kunskap och utbildning, för att göra det möjligt för dem att skydda sig själva tillräckligt och för de företag som är aktiva inom cybersäkerhet att bidra till unionsledarskapet på området.] [Ändr. 8]

(6b)

Expertis finns även utanför industriella och forskningsrelaterade sammanhang. Icke-kommersiella och förkommersiella medborgarutvecklade teknikprojekt (s.k. civic tech-projekt) använder öppna standarder, öppna data och fri och öppen källkod i samhällets och allmänhetens intresse. De bidrar till resiliens, medvetenhet och utveckling av kompetens i frågor som rör cybersäkerhet och spelar en viktig roll i att bygga upp kapacitet för näringsliv och forskning. [Ändr. 9]

(6c)

När termen berörda parter används inom ramen för denna förordning, hänvisar den bland annat till näringslivet, offentliga organ och andra aktörer som arbetar med operativa och tekniska frågor på området cybersäkerhet, liksom det civila samhället, bland annat fackföreningar, konsumentorganisationer, gemenskapen för fri och öppen källkod samt den akademiska världen och forskarsamhället. [Ändr. 10]

I de rådsslutsatser som antogs i november 2017 uppmanades kommissionen att inom kort tillhandahålla en konsekvensbedömning av och senast i mitten av 2018 föreslå de relevanta rättsliga instrumenten för att skapa ett nätverk av kompetenscentrum för cybersäkerhet och ett europeiskt forsknings- och kompetenscentrum för cybersäkerhet.

(8)

Kompetenscentrumet bör vara unionens huvudorgan för sammanslagning av investeringar i cybersäkerhetsforskning, cybersäkerhetsteknik och industriell utveckling av cybersäkerhetslösningar och genomförande av relevanta projekt och initiativ tillsammans med kompetensnätverket för cybersäkerhet nätverket . Det bör ge finansiellt stöd till cybersäkerhet från programmen Horisont Europa och Ett digitalt Europa , samt från Europeiska försvarsfonden för åtgärder och administrativa kostnader i samband med försvar, och i lämpliga fall vara öppet för Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra program. Detta bör skapa synergieffekter och samordna det ekonomiska stödet till EU-initiativ på områdena forskning och utveckling , innovation, teknik och industriell utveckling inom cybersäkerhet och därmed undvika överlappningar. [Ändr. 11]

(8a)

Principen om inbyggd säkerhet, som fastställs i kommissionens gemensamma meddelande av den 13 september 2017”Resiliens, avskräckning och försvar: stärkt cybersäkerhet i EU”, omfattar avancerade metoder för att öka säkerheten i alla faser av en produkts eller tjänsts livscykel, med början i metoder för säker utformning och utveckling, genom att angreppsytan minskas och det införs lämpliga säkerhetstester och säkerhetsgranskningar. Vid drift och underhåll måste tillverkare eller leverantörer utan dröjsmål ge tillgång till uppdateringar som åtgärdar nya sårbarheter eller hot under den beräknade livslängden för en produkt och därefter. Detta kan också uppnås genom att man gör det möjligt för tredje part att ta fram och tillhandahålla sådana uppdateringar. Tillhandahållande av uppdateringar är särskilt nödvändigt när det gäller allmänt använda infrastrukturer, produkter och processer. [Ändr. 12]

(8b)

Mot bakgrund av utmaningarna inom cybersäkerheten och de investeringar som gjorts i cybersäkerhetskapacitet och cybersäkerhetsförmåga i andra delar av världen, bör unionen och dess medlemsstater utöka sitt ekonomiska stöd till forskning, utveckling och tillämpning på detta område. För att åstadkomma stordriftsfördelar och uppnå skydd på jämförbar nivå i hela unionen, bör medlemsstaterna förlägga sina insatser inom en europeisk ram genom att investera via kompetenscentrumets mekanism när det är relevant. [Ändr. 13]

(8c)

För att främja EU:s konkurrenskraft och högsta möjliga cybersäkerhetsstandarder internationellt bör kompetenscentrumet och kompetensgemenskapen för cybersäkerhet eftersträva utbyte i fråga om produkter, processer, standarder och tekniska standarder för cybersäkerhet med det internationella samfundet. Tekniska standarder omfattar inrättande av referenstillämpningar som publiceras med fria och öppna standardlicenser. Att i synnerhet referenstillämpningar är säkert utformade är avgörande för att allmänt använd infrastruktur för nätverks- och informationssystem, såsom internet och kritiska infrastrukturer, ska kunna vara allmänt tillförlitliga och resilienta. [Ändr. 14]

(9)

Med tanke på att målen med detta initiativ bäst uppnås om alla eller så många medlemsstater som möjligt deltar bidrar , och som ett incitament för medlemsstaterna att delta, bör bara medlemsstater som bidrar till finansieringen av kompetenscentrumets administrativa och operativa kostnader ha rösträtt. [Ändr. 15]

(10)	De deltagande medlemsstaternas del av finansieringen bör stå i proportion till unionens bidrag till finansieringen av detta initiativ.

(11)

Kompetenscentrumet bör främja och bidra till att samordna arbetet inom kompetensnätverket för cybersäkerhet (nedan kallat nätverket), vilket ska utgöras av nationella samordningscentrum i varje medlemsstat. Nationella samordningscentrum bör få direkt finansiellt stöd från unionen, däribland bidrag som beviljas utan någon föregående förslagsinfordran, för att bedriva verksamhet som omfattas av denna förordning.

(12)

Nationella samordningscentrum bör utses av medlemsstaterna. Förutom nödvändig administrativ kapacitet bör samordningscentrumen själva besitta eller ha direkt tillgång till teknisk sakkunskap inom cybersäkerhet, framför allt när det gäller kryptografi, IKT-säkerhetstjänster, intrångsdetektering, systemsäkerhet, nätverkssäkerhet, programvaru- och applikationssäkerhet samt säkerhets- och integritetsaspekter för enskilda, och , etik, samhället och miljön . De bör även ha kapacitet att effektivt samverka och samordna med näringsliv, offentlig sektor, inklusive de myndigheter som utses i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 (8), och forskarsamhället för att upprätta en kontinuerlig offentlig-privat dialog om cybersäkerhet . Dessutom bör allmänheten informeras om cybersäkerhet genom lämpliga kommunikationsmetoder . [Ändr. 16]

(13)	Om finansiellt stöd ges till nationella samordningscentrum för att stödja tredje parter på nationell nivå ska det vidarebefordras till relevanta intressenter genom kaskadavtal.

(14)

Ny teknik som artificiell intelligens, sakernas internet, högpresterande datorsystem, kvantdatorer, blockkedjor och säkra digitala identiteter leder till nya utmaningar när det gäller cybersäkerhet men erbjuder samtidigt lösningar produkter och processer . För att bedöma och validera befintliga och framtida IKT-systems resiliens krävs tester av säkerhetslösningar säkerhetsrelaterade produkter och processer mot attacker mot högpresterande datorsystem och kvantmaskiner. Kompetenscentrumet, nätverket, de europeiska digitala innovationsknutpunkterna och kompetensgemenskapen för cybersäkerhet bör driva på och sprida de senaste cybersäkerhetslösningarna cybersäkerhetsprodukterna och cybersäkerhetsprocesserna, bland annat dubbla användningsområden, framför allt de som hjälper organisationer att kontinuerligt bygga upp kapacitet, resiliens och lämpliga styrelseformer . Kompetenscentrumet och nätverket bör stimulera hela innovationscykeln och bidra till att överbrygga den finansieringssvacka som kallas dödsskuggans dal för innovationer inom cybersäkerhetsteknik och tillhörande tjänster. Samtidigt bör kompetenscentrumet, nätverket och kompetensgemenskapen stå till tjänst för produktutvecklare och aktörer inom kritiska sektorer som transport, energi, hälsa, finans, offentlig förvaltning, telekommunikation, tillverkningsindustri, försvar och rymden och hjälpa dem att hantera sina utmaningar inom cybersäkerhet och forska om de olika motiven bakom attacker mot integriteten hos nätverk och informationssystem, såsom brottslighet, företagsspionage, förtal och desinformation . [Ändr. 17]

(14a)

På grund av den snabbt föränderliga karaktären hos cyberhot och cybersäkerhet måste unionen snabbt och fortlöpande kunna anpassa sig till ny utveckling på området. Kompetenscentrumet, nätverket och kompetensgemenskapen för cybersäkerhet bör därför vara tillräckligt flexibla för att garantera den reaktionsförmåga som krävs. De bör främja lösningar som hjälper aktörer att kontinuerligt bygga upp kapacitet för att stärka sin egen och unionens resiliens. [Ändr. 18]

(14b)

Kompetenscentrumet bör ha målet att utveckla ett unionsledarskap och europeisk expertis inom cybersäkerhet, och därmed garantera högsta säkerhetsstandarder i unionen, säkerställa skydd av data, informationssystem, nätverk och kritisk infrastruktur i unionen, skapa nya högkvalitativa arbetstillfällen på området, förhindra kompetensflykt av europeiska cybersäkerhetsexperter till tredjeländer och skapa europeiskt mervärde för befintliga nationella cybersäkerhetsåtgärder. [Ändr. 19]

(15)

Kompetenscentrumet bör ha flera viktiga funktioner. För det första bör det främja och bidra till att samordna arbetet inom nätverket för cybersäkerhet och stödja kompetensgemenskapen för cybersäkerhet. Centrumet bör driva agendan i cybersäkerhetsfrågor och sammanföra, utbyta och göra det lättare att få tillgång till den sakkunskap som samlas i nätverket och kompetensgemenskapen för cybersäkerhet och till infrastruktur för cybersäkerhet. För det andra bör kompetenscentrumet genomföra relevanta delar av programmen Ett digitalt Europa och Horisont Europa genom att bevilja bidrag, normalt efter en förslagsinfordran. För det tredje bör kompetenscentrumet främja gemensamma investeringar av från unionen, medlemsstaterna och/eller näringslivet samt gemensamma utbildningsmöjligheter och informationsprogram i enlighet med programmet för ett digitalt Europa för medborgare och företag, i syfte att överbrygga kompetensklyftan. Centrumet bör fästa särskild uppmärksamhet vid att aktivera små och medelstora företag på området cybersäkerhet. [Ändr. 20]

(16)

Kompetenscentrumet bör stimulera och stödja långsiktigt strategiskt samarbete och samordning av insatserna inom kompetensgemenskapen för cybersäkerhet, som ska vara en stor och öppen , tvärvetenskaplig grupp bestående av många olika europeiska aktörer som arbetar med cybersäkerhetsteknik. Kompetensgemenskapen bör i synnerhet omfatta forskningsorganisationer , inbegripet organisationer som arbetar med etiska frågor kring cybersäkerhet , företag på utbudssidan, företag på efterfrågesidan och offentlig sektor, däribland små och medelstora företag, och den offentliga sektorn . Kompetensgemenskapen för cybersäkerhet bör lämna synpunkter på kompetenscentrumets insatser och arbetsprogram och även få ta del av kompetenscentrumets och nätverkets gemenskapsbyggande verksamhet, men i övrigt inte ha någon förmånsställning i förslags- eller anbudsinfordringar. [Ändr. 21]

(16a)

Kompetenscentrumet bör tillhandahålla lämpligt stöd till Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) i dess uppdrag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 (”NIS-direktivet”) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/XXX (9) (”cybersäkerhetsakten”). Enisa bör därför ge kompetenscentrumet relevant information om sitt arbete med att fastställa finansieringsprioriteringar. [Ändr. 22]

(17)

För att svara mot företagens behov i den offentliga sektorn och på både utbuds- och efterfrågesidan bör kompetenscentrumets uppdrag att erbjuda den offentliga sektorn och näringslivet kunskap och tekniskt stöd inom cybersäkerhet gälla både IKT-produkter , IKT-processer och IKT-tjänster samt alla andra industriella och tekniska produkter och lösningar processer i vilka cybersäkerhet är en integrerad del. Kompetenscentrumet bör framför allt underlätta införande av dynamiska lösningar på företagsnivå som är inriktade på att bygga upp färdigheter inom hela organisationer, inbegripet personresurser, processer och teknik, för att effektivt skydda organisationerna mot ständigt föränderliga cyberhot. [Ändr. 23]

(17a)

Kompetenscentrumet bör bidra till att avancerade cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetslösningar införs på bred bas, särskilt om de är internationellt erkända. [Ändr. 24]

(18)

Även om kompetenscentrumet och nätverket bör eftersträva synergieffekter och samordning mellan cybersäkerhet på det civila och det försvarsrelaterade området ska projekt som finansieras genom Horisont Europa-programmet genomföras i enlighet med förordning XXX [Horisont Europa-förordningen], i vilken det fastställs att forsknings- och innovationsverksamhet som utförs inom ramen för Horisont Europa ska fokusera på civila tillämpningar. [Ändr. 25]

(19)	För att säkerställa ett strukturerat och hållbart samarbete bör förhållandet mellan kompetenscentrumet och de nationella samordningscentrumen regleras genom ett avtal som bör harmoniseras på EU-nivå [Ändr. 26].

(20)	Lämpliga bestämmelser bör införas som garanterar kompetenscentrumets och de finansierade företagens ansvar och transparens. [Ändr. 27]

(20a)

Genomförandet av projekt för införande, framför allt av infrastrukturer och färdigheter på EU-nivå eller inom ramen för gemensam upphandling, kan delas upp i olika genomförandefaser, exempelvis separata upphandlingar för utformning av maskin- och programvara, deras produktion samt deras drift och underhåll, medan de enskilda företagen endast kan delta i en av faserna, och mottagarna inom en eller flera av dessa faser måste uppfylla vissa villkor om europeiskt ägarskap eller styre. [Ändr. 28]

(20b)

Eftersom Enisa är avsedd att vara unionens byrå för cybersäkerhet bör kompetenscentrumet sträva efter så omfattande synergieffekter med Enisa som möjligt, och styrelsen bör samråda med Enisa mot bakgrund av dess konkreta erfarenheter i alla frågor som rör cybersäkerhet, i synnerhet när det gäller forskningsrelaterade projekt. [Ändr. 29]

(20c)

I samband med utnämningen av företrädaren till styrelsen bör Europaparlamentet ta med uppgifter om mandatet, inbegripet skyldigheten att regelbundet rapportera till Europaparlamentet eller de ansvariga utskotten. [Ändr. 30]

(21)

Med tanke på deras respektive sakkunskap inom cybersäkerhet och för att säkerställa så omfattande synergieffekter som möjligt bör kommissionens gemensamma forskningscentrum och Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) spela en aktiv roll i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet och i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden. Enisa bör fortsätta att uppfylla sina strategiska mål, framför allt när det gäller cybersäkerhetscertifiering enligt definitionen i förordning (EU) 2019/XXX [cybersäkerhetsakten (10) , medan kompetenscentrumet bör fungera som ett operativt organ för cybersäkerhet. [Ändr. 31]

(22)	Nationella samordningscentrum och aktörer som ingår i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet bör, om de får finansiella bidrag från unionens allmänna budget, offentliggöra att de relevanta aktiviteterna genomförs inom ramen för detta initiativ.

(23)	Unionens bidrag till kompetenscentrumet bör finansiera hälften av kostnaderna för centrumets etablering samt administrations- och samordningsverksamhet. För att undvika dubbelfinansiering bör dessa aktiviteter inte samtidigt få bidrag från andra unionsprogram.

(24)

Kompetenscentrumets styrelse, bestående av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen, bör fastställa den allmänna inriktningen för kompetenscentrumets verksamhet och säkerställa att det fullgör sitt uppdrag i enlighet med denna förordning. Styrelsen bör få nödvändiga befogenheter att fastställa budgeten och kontrollera dess genomförande, anta lämpliga finansiella regler, fastställa klara och tydliga förfaranden för kompetenscentrumets beslutsfattande, anta kompetenscentrumets arbetsprogram och fleråriga strategiska plan som återspeglar prioriteringarna vid fullgörandet av kompetenscentrumets mål och uppgifter, anta sin egen arbetsordning, utse en verkställande direktör och besluta om förlängning respektive avslutande av dennes förordnande. För att dra nytta av synergieffekter bör Enisa vara ständig observatör i styrelsen och bidra till kompetenscentrumets arbete, bland annat genom att rådfrågas om den fleråriga strategiska planen och arbetsprogrammet samt om förteckningen över verksamhet som valts ut för finansiering. [Ändr. 32]

(24a)

Styrelsen bör sträva efter att sprida information om kompetenscentrumet internationellt för att öka dess attraktionskraft och göra det till ett spjutspetsorgan i världsklass inom cybersäkerhet. [Ändr. 33]

(25)

För att kompetenscentrumet ska fungera väl och effektivt bör kommissionen och medlemsstaterna säkerställa att personer som utses till styrelseledamöter har lämplig yrkesmässig sakkunskap och erfarenhet inom verksamhetsområdena. För att skapa kontinuitet i styrelsens arbete bör medlemsstaterna och kommissionen även eftersträva att begränsa omsättningen av deras respektive företrädare och att uppnå en jämn könsfördelning. [Ändr. 34]

(25a)

Kommissionens röst i styrelsebeslut bör ha den vikt som motsvarar bidraget från unionens budget till kompetenscentrumet, i linje med kommissionens ansvar att säkerställa att unionens budget förvaltas korrekt i enlighet med unionens intressen, så som fastställs i fördragen. [Ändr. 35]

(26)

För att kompetenscentrumet ska fungera väl krävs att den verkställande direktören utses genom ett öppet förfarande på grundval av sina meriter, sin dokumenterade kompetens inom förvaltning och ledarskap samt sina kvalifikationer och erfarenheter inom cybersäkerhet, och den verkställande direktören bör vara helt oberoende i fullgörandet av sitt uppdrag. [Ändr. 36]

(27)

Kompetenscentrumet bör ha en näringslivs- och vetenskapsnämnd som rådgivande organ för att säkerställa regelbunden och tillräckligt öppen dialog med den privata sektorn, konsumentorganisationer och andra berörda intressenter. Det bör också ge den verkställande direktören och styrelsen oberoende rådgivning om införande och upphandling . Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden bör inrikta sig på frågor som är relevanta för intressenter och göra kompetenscentrumets styrelse uppmärksam på dem. Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens sammansättning och de uppgifter som den tilldelas, t.ex. att rådfrågas om arbetsprogrammet, bör säkerställa att intressenter ges en tillräcklig representation i kompetenscentrumets verksamhet. Varje kategori av intressenter i näringslivet bör få ett minimiantal platser, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att små och medelstora företag är företrädda. [Ändr. 37]

(28)

Kompetenscentrumet och dess verksamhet bör genom sin rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnd få ta del av den särskilda sakkunskap och den breda och relevanta representation av intressenter som etableras genom det offentlig-privata partnerskapet om cybersäkerhet under Horisont 2020-programmets löptid löptiden för Horisont 2020-programmet och de pilotprojekt inom ramen för Horisont 2020 som avser kompetensnätverket för cybersäkerhet . Kompetenscentrumet och den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden bör i förekommande fall beakta upprepningar av befintliga strukturer, exempelvis arbetsgrupper. [Ändr. 38]

(28a)

Kompetenscentrumet och dess organ bör utnyttja erfarenheter och bidrag från tidigare och pågående initiativ, såsom det avtalsbaserade offentlig-privata partnerskapet om cybersäkerhet, Europeiska cybersäkerhetsorganisationen (Ecso), och pilotprojektet och förberedande åtgärder för revision av fri och öppen källkod (EU Fossa). [Ändr. 39]

(29)

Kompetenscentrumet bör ha regler för att förebygga, och hantera identifiera och lösa intressekonflikter som uppstår i fråga om dess medlemmar, organ och anställda, styrelsen samt den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden och kompetensgemenskapen. Medlemsstaterna bör säkerställa förebyggande, fastställande och lösning av intressekonflikter som uppstår i fråga om de nationella samordningscentrumen . Kompetenscentrumet bör vidare tillämpa relevanta unionsbestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (11). Kompetenscentrumets behandling av personuppgifter ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/2018. Kompetenscentrumet bör följa de bestämmelser som är tillämpliga på unionens institutioner och den nationella lagstiftning som rör hantering av information, i synnerhet känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. [Ändr. 40]

(30)

Unionens ekonomiska intressen bör under hela utgiftscykeln skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder för att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, återkräva medel som förlorats, utbetalats på felaktiga grunder eller använts felaktigt och, när så är tillämpligt, tillämpa administrativa och ekonomiska i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr XXX (12) [nedan kallad budgetförordningen].

(31)

Kompetenscentrumet bör bedriva sin verksamhet på ett öppet och transparent sätt, utan dröjsmål tillhandahålla all relevant heltäckande information och synliggöra sin verksamhet genom bland annat informations- och upplysningsinsatser riktade till allmänheten. Kompetenscentrumet bör förse allmänheten och alla berörda parter med en förteckning över medlemmarna i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet och offentliggöra de intresseförklaringar som de avger i enlighet med artikel 42. Arbetsordningen för kompetenscentrumets organ bör vara offentlig. [Ändr. 41]

(31a)

Både kompetenscentrumet och de nationella samordningscentrumen bör övervaka och följa de internationella standarderna så mycket som möjligt för att uppmuntra till utveckling i riktning mot bästa praxis internationellt. [Ändr. 42]

(32)	Kommissionens internrevisor bör utöva samma befogenheter över kompetenscentrumet som över kommissionen.

(33)	Kommissionen, kompetenscentrumet, revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning bör få tillgång till all information och alla lokaler som de behöver för att genomföra revisioner och utredningar avseende bidrag, avtal och överenskommelser som ingåtts av kompetenscentrumet.

(33a)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av innehållet i avtal mellan kompetenscentrumet och nationella samordningscentrum och med avseende på specificering av kriterier för att bedöma och ackreditera aktörer som medlemmar i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(34)

Unionen kan vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, eftersom målen med denna förordning, nämligen att stärka unionens konkurrenskraft och kapacitet inom cybersäkerhet och minska dess digitala beroende genom att öka användningen av cybersäkerhetsprodukter, cybersäkerhetsprocesser och cybersäkerhetstjänster som tagits fram inom unionen, att bibehålla och vidareutveckla unionens tekniska och industriella kapacitet inom cybersäkerhet, stärka konkurrenskraften hos unionens cybersäkerhetssektor och göra cybersäkerhet till en konkurrensfördel för andra sektorer inom unionen, på grund av att de befintliga, begränsade resurserna är utspridda och att det krävs omfattande investeringar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan, för att undvika onödiga överlappningar mellan olika ansträngningar, för att uppnå en kritisk massa av investeringar och för att säkerställa att offentliga medel används på bästa möjliga sätt, lättare kan uppnås på unionsnivå. Dessutom kan endast åtgärder på unionsnivå säkerställa en så omfattande cybersäkerhetsnivå som möjligt i alla medlemsstater och därmed motverka de säkerhetsbrister som finns i vissa medlemsstater och som medför säkerhetsbrister för hela unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. [Ändr. 44]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH PRINCIPER FÖR KOMPETENSCENTRUMET OCH NÄTVERKET

Artikel 1

Syfte

1. Genom denna förordning upprättas Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning (nedan kallat kompetenscentrumet) och nätverket av nationella samordningscentrum (nedan kallat nätverket) , och det fastställs regler för utnämningen av nationella samordningscentrum och för upprättandet av kompetensgemenskapen för cybersäkerhet (nedan kallad kompetensgemenskapen) . Kompetenscentrumet och nätverket ska bidra till den allmänna resiliensen och medvetenheten i unionen när det gäller cybersäkerhetshot, och i det sammanhanget noggrant beakta samhälleliga konsekvenser. [Ändr. 45]

2. Kompetenscentrumet ska bidra till genomförandet av cybersäkerhetsdelen av det program för ett digitalt Europa som inrättades genom förordning (EU) […] (14) och i synnerhet åtgärder som har anknytning till artikel 6 i förordning (EU) nr XXX [programmet för ett digitalt Europa] och av det Horisont Europa-program som inrättades genom förordning nr XXX (15) och i synnerhet avsnitt 2.2.6 i pelare II i bilaga I till beslut nr XXX om inrättandet av det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation [ref.nr till det specifika programmet].

3. Kompetenscentrumet ska ha sitt säte i Bryssel i Belgien. [Ändr. 46]

4. Kompetenscentrumet ska vara en juridisk person. Det ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Det ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. [Ändr. 47]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.	cybersäkerhet: all verksamhet som är nödvändig för att skydda nät- och informationssystem, deras användare och andra berörda personer mot cyberhot. [Ändr. 48]

1a.

cyberförsvar och cybersäkerhet på det försvarsrelaterade området: enbart defensiv och reaktiv teknik för cyberförsvar som syftar till att skydda kritiska infrastrukturer, militära nätverk och informationssystem, deras användare och berörda personer mot cyberhot, inbegripet situationsmedvetenhet, upptäckt av hot och digital kriminalteknik. [Ändr. 183]

cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetslösningar : produkter och processer : kommersiella och icke-kommersiella IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer som är specifikt utformade för att skydda data-, nät- och informationssystem, deras användare och andra personer mot cyberhot cybersäkerhetshot . [Ändr. 49]

2a.	cyberhot: en potentiell omständighet, händelse eller handling som kan skada, störa eller på annat negativt sätt påverka nät- och informationssystem, deras användare och berörda personer. [Ändr. 50]

offentlig myndighet: statlig eller annan offentlig förvaltning, inbegripet offentliga rådgivande organ, på nationell, regional eller lokal nivå, eller fysisk eller juridisk person som har offentliga förvaltningsuppgifter enligt unionsrätten eller nationell lag rätt , inklusive särskilda uppdrag. [Ändr. 51]

4.	deltagande bidragande medlemsstat: medlemsstat som frivilligt bidrar ekonomiskt till kompetenscentrumets administrativa kostnader och driftskostnader. [Ändr. 52]

4a.	europeiska digitala innovationsknutpunkter: en rättslig enhet enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/XXX (16) . [Ändr. 53]

Artikel 3

Centrumets och nätverkets uppdrag

1. Kompetenscentrumet och nätverket ska hjälpa unionen att

behålla och utveckla den tekniska, och industriella, samhälleliga, akademiska och forskningsrelaterade sakkunskap, kapacitet och förmåga inom cybersäkerhet som krävs för att säkra unionens digitala inre marknad och stärka skyddet av de europeiska medborgarnas, företagens och offentliga förvaltningarnas data , [Ändr. 54]

aa)	öka resiliensen och tillförlitligheten hos infrastrukturen för nät- och informationssystem, medräknat kritisk infrastruktur, internet och allmänt använd maskin- och programvara i unionen, [Ändr. 55]

b)	göra unionens cybersäkerhetssektor mer konkurrenskraftig och göra cybersäkerhet till en konkurrensfördel inom unionens övriga sektorer. [Ändr. 56] (Berör inte den svenska versionen.)

ba)	öka medvetenheten om cybersäkerhetshot och relaterade samhälleliga och etiska konsekvenser och farhågor samt minska kompetensklyftan inom cybersäkerhet i unionen, [Ändr. 57]

bb)	utveckla ett unionsledarskap inom cybersäkerhet och säkerställa högsta cybersäkerhetsstandarder i hela unionen, [Ändr. 58]

bc)	stärka unionens konkurrenskraft och kapacitet och minska dess digitala beroende genom att öka användningen av cybersäkerhetsprodukter, cybersäkerhetsprocesser och cybersäkerhetstjänster som tagits fram inom unionen, [Ändr. 59]

bd)	stärka medborgarnas, konsumenternas och företagens förtroende för den digitala världen, och på så sätt bidra till målen i strategin för den digitala inre marknaden, [Ändr. 60]

2. Kompetenscentrumet ska i lämpliga fall utföra sina uppgifter i samarbete med nätverket av nationella samordningscentrum och en kompetensgemenskap för cybersäkerhet.

Artikel 4

Kompetenscentrumets mål och uppgifter

Kompetenscentrumet ska ha följande mål och därmed sammanhängande uppgifter:

1.	Underlätta och hjälpa till att samordna Upprätta, förvalta och underlätta arbetet inom det nätverk som avses i artikel 6 och den kompetensgemenskap som avses i artikel 8. [Ändr. 61]

Bidra till Samordna genomförandet av cybersäkerhetsdelen av det program för ett digitalt Europa som inrättades genom förordning (EU) XXX (17) och i synnerhet åtgärder som har anknytning till artikel 6 i förordning (EU) nr XXX [programmet för ett digitalt Europa] och av det Horisont Europa-program som inrättades genom förordning nr XXX (18) och i synnerhet avsnitt 2.2.6 i pelare II i bilaga I till beslut nr XXX om inrättandet av det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation [ref.nr till det specifika programmet] samt av andra unionsprogram när så stadgas i unionens rättsakter, och bidra till genomförandet av de åtgärder som finansieras av Europeiska försvarsfonden, inrättad genom förordning (EU) 2019/XXX . [Ändr. 62]

Stärka cybersäkerhetsresiliensen, cybersäkerhetskapaciteten, cybersäkerhetskunskapen och cybersäkerhetsinfrastrukturen till förfogande för samhället, näringslivet, den offentliga sektorn och forskarsamhället, genom att utföra följande uppgifter , med beaktande av den avancerade cybersäkerhetsindustrins och cybersäkerhetsforskningens infrastrukturer och tillhörande tjänster : [Ändr. 63]

När det gäller den senaste cybersäkerhetsinfrastrukturen för näringsliv och forskning och därmed sammanhängande tjänster, Förvärva, uppgradera, ta i drift och göra sådan infrastruktur kompetenscentrumets anläggningar och därmed sammahängande tjänster tillgängliga på ett rättvist, öppet och transparent sätt för ett brett spektrum av användare i hela unionen från näringslivet, inklusive framför allt från små och medelstora företag, offentlig sektor den offentliga sektorn och forskarsamhället. [Ändr. 64]

När det gäller avancerad industri- och forskningsinfrastruktur inom cybersäkerhet och därmed sammanhängande tjänster, Ge stöd till andra aktörer, inklusive ekonomiskt stöd, för att införskaffa, uppdatera, ta i drift och göra sådan infrastruktur sådana anläggningar och därmed sammahängande tjänster tillgänglig tillgängliga för ett brett spektrum av användare i hela unionen från näringslivet, inklusive framför allt från de små och medelstora företagen, samt från den offentliga sektorn och forsknings- och vetenskapsvärlden. [Ändr. 65]

ba)	Ge ekonomiskt och tekniskt stöd till uppstartsföretag, små och medelstora företag, mikroföretag, sammanslutningar, enskilda experter och medborgarutvecklade teknikprojekt inom cybersäkerhet. [Ändr. 66]

bb)	Finansiera revisioner och relaterade förbättringar av programvarusäkerhetskoder i projekt med fri och öppen källkod, som används allmänt för infrastruktur, produkter och processer. [Ändr. 67]

Tillhandahålla Underlätta spridande av kunskap och tekniskt stöd inom cybersäkerhet bland annat till företag och det civila samhället, näringslivet, den akademiska världen och forskargemenskapen , särskilt genom att stödja åtgärder avsedda att underlätta tillgången till den sakkunskap som finns i nätverket och i kompetensgemenskapen i syfte att förbättra cyberresiliensen i unionen . [Ändr. 68]

ca)

Främja ”inbyggd säkerhet” som princip i arbetet med att utveckla, underhålla, driva och uppdatera infrastrukturer, produkter och tjänster, särskilt genom att stödja avancerade och säkra utvecklingsmetoder, adekvata säkerhetstester och säkerhetsgranskningar, inklusive producentens eller leverantörens åtagande att utan dröjsmål ge tillgång till uppdateringar som åtgärdar nya sårbarheter eller hot, även utöver den beräknade livslängden för en produkt, eller göra det möjligt för tredje part att ta fram och tillhandahålla sådana uppdateringar. [Ändr. 69]

cb)	Hjälpa till med att utveckla strategier för källkodsbidrag, särskilt när projekt med fri och öppen källkod används, ändras och förbättras inom offentliga myndigheter, [Ändr. 70]

cc)

Sammanföra intressenter från näringslivet, fackföreningar, den akademiska världen, forskningsorganisationer och offentliga aktörer för att säkerställa långsiktigt samarbete inom utveckling och tillämpning av cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetsprocesser, bland annat genom att samla och dela resurser och information om sådana produkter och processer där så är lämpligt. [Ändr. 71]

Bidra till brett införande av avancerade produkter och lösningar inom cybersäkerhet i hållbara cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetsprocesser i hela ekonomin unionen , genom att utföra följande uppgifter: [Ändr. 72]

a)	Stimulera forskning och utveckling inom cybersäkerhet och bland annat offentliga myndigheters användarindustriers näringslivets och marknadens användning av unionens cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetslösningar helhetsinriktade processer under hela innovationscykeln, . [Ändr. 73]

b)	Hjälpa offentliga myndigheter, företag på efterfrågesidan och andra användare att öka sin resiliens genom att anta och integrera de senaste cybersäkerhetslösningarna. avancerade cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetsprocesser . [Ändr. 74]

Hjälpa i synnerhet offentliga myndigheter att anordna offentliga upphandlingar eller handla upp avancerade cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetslösningar cybersäkerhetsprocesser på offentliga myndigheters vägnar bland annat genom att tillhandahålla stöd för upphandling, för att öka säkerheten och fördelarna med offentliga investeringar [Ändr. 75].

Ge ekonomiskt stöd och tekniskt bistånd till nystartade och uppstartsföretag på cybersäkerhetsområdet, små och medelstora cybersäkerhetsföretag , mikroföretag, enskilda experter, allmänt använda projekt med fri och öppen källkod samt medborgarutvecklade teknikprojekt inom cybersäkerhet att öka sin sakkunskap om cybersäkerhet, få tillträde till potentiella marknader och tillämpningsmöjligheter och locka till sig investeringar. [Ändr. 76]

Förbättra kunskaperna om cybersäkerhet och, bidra till att minska bristen på kvalificerad arbetskraft och stärka kompetensnivån inom cybersäkerhet i unionen genom att utföra följande uppgifter: [Ändr. 77]

-a)	i förekommande fall ge stöd till uppnåendet av det särskilda målet 4 om avancerad digital kompetens i programmet för ett digitalt Europa, i samarbete med europeiska digitala innovationsknutpunkter. [Ändr. 78]

Ge stöd till ytterligare kompetens utveckling, sammanföring och utbyte av färdigheter och kompetens inom cybersäkerhet på alla relevanta utbildningsnivåer samt till målet att uppnå en jämn könsfördelning, underlätta en gemensam hög nivå av kunskap om cybersäkerhet och bidra till användarnas och infrastrukturernas resiliens i hela unionen i samordning med nätverket och , när så är lämpligt, tillsammans med anpassat efter de relevanta EU-byråerna och EU-organen, bl.a. Enisa. [Ändr. 79]

Bidra till ökad forskning och utveckling inom cybersäkerhet i unionen genom att

a)	ge ekonomiskt stöd till forskning om cybersäkerhet på grundval av en gemensam och förbättrad flerårig strategisk agenda plan för näringsliv, teknik och forskning som utvärderas fortlöpande , i enlighet med artikel 13 , [Ändr. 80]

b)	stödja storskaliga forsknings- och demonstrationsprojekt kring nästa generation cybersäkerhetsteknik i samarbete med näringslivet, den akademiska världen och forskarsamhället, den offentliga sektorn och de offentliga myndigheterna, inklusive och nätverket, och kompetensgemenskapen, [Ändr. 81]

ba)	säkerställa respekt för de grundläggande rättigheterna och det etiska uppförandet i samband med forskningsprojekt inom cybersäkerhet som finansieras av kompetenscentrumet, [Ändr. 82]

bb)	övervaka rapporter om sårbarheter som upptäckts av kompetensgemenskapen och göra det lättare att avslöja sårbarheter, utveckla programfixar och lösningar samt sprida dessa, [Ändr. 83]

bc)	i samarbete med Enisa övervaka forskningsresultat om självundervisningsalgoritmer som används för skadlig cyberverksamhet och stödja genomförandet av direktiv (EU) 2016/1148, [Ändr. 84]

bd)	stödja forskning på området it-brottslighet, [Ändr. 85]

be)	stödja forskningen om och utvecklingen av produkter och processer som fritt kan undersökas, delas och byggas vidare på, framför allt i fråga om kontrollerad och kontrollerbar maskin- och programvara, i nära samarbete med näringslivet, nätverket och kompetensgemenskapen, [Ändr. 86]

c)	stödja forskning och innovation för formell och informell standardisering och certifiering av cybersäkerhetsteknik med koppling till det befintliga arbetet och i förekommande fall i nära samarbete med de europeiska standardiseringsorganisationerna, certifieringsorgan och Enisa, [Ändr. 87]

ca)	tillhandahålla små och medelstora företag särskilt stöd genom att underlätta deras tillgång till kunskap och utbildning via skräddarsydd åtkomst till produkterna av forskning och utveckling som kompetenscentrumet och nätverket har stärkt i syfte att öka konkurrenskraften, [Ändr. 88]

Stärka samarbetet mellan civila och försvarsrelaterade sektorer när det gäller teknikens och tillämpningarnas dubbla användningsområden inom cybersäkerhet genom att utföra följande uppgifter, som ska vara reaktiva och defensiva tekniker, tillämpningar och tjänster för cyberförsvar [Ändr. 184]:

a)	Ge medlemsstater och intressenter från näringslivet och forskarsamhället stöd vad gäller forskning, utveckling och ibruktagande.

b)	Bidra till samarbetet mellan medlemsstater genom att stödja utbildning, fortbildning och övningar.

c)	Sammanföra intressenter för att skapa synergieffekter mellan den civila och den försvarsrelaterade sektorns forskning och marknader på cybersäkerhetsområdet.

Stärka synergieffekterna mellan cybersäkerhet på det civila respektive det försvarsrelaterade området rörande Europeiska försvarsfonden genom att utföra följande uppgifter , som ska vara reaktiva och defensiva tekniker, tillämpningar och tjänster för cyberförsvar : [Ändr. 185]

a)	Tillhandahålla rådgivning, utbyta sakkunskap och underlätta samarbete bland de relevanta intressenterna.

b)	Driva multinationella cybersäkerhetsprojekt, på medlemsstaternas begäran, och därmed agera projektledare i den mening som avses i förordning XXX [förordningen om upprättande av Europeiska försvarsfonden].

ba)	Tillhandahålla kommissionen assistans och råd vid genomförandet av förordning (EU) 2019/XXX [omarbetning av förordning (EG) nr 428/2009 enligt förslaget i COM(2016)0616]. [Ändr. 89]

8a.

Bidra till unionens insatser för att stärka det internationella samarbetet i fråga om cybersäkerhet genom att

a)	underlätta kompetenscentrumets deltagande i internationella konferenser och statliga organisationer samt dess bidrag till internationella standardiseringsorganisationer,

b)	samarbeta med tredjeländer och internationella organisationer inom relevanta internationella samarbetsramar. [Ändr. 90]

Artikel 5

Investering i och utnyttjande av infrastruktur, kapacitet, produkter eller lösningar processer.[Ändr. 91]

1. När kompetenscentrumet tillhandahåller finansiering för infrastruktur, kapacitet, produkter eller lösningar processer i enlighet med artikel 4.3 och 4.4 i form av upphandlingar, bidrag eller pris, får följande anges i kompetenscentrumets arbetsplan: [Ändr. 92]

a)	Specifika regler för driften av infrastruktur eller kapacitet, inbegripet, i tillämpliga fall, anförtro åt en aktör att sköta driften utifrån kriterier som ska fastställas av kompetenscentrumet. [Ändr. 93]

b)	Regler för tillgång till och användande av en infrastruktur eller kapacitet,

ba)	Specifika regler för olika genomförandefaser, [Ändr. 94]

bb)	Att åtkomsten till följd av unionens bidrag är så öppen som möjligt och så stängd som det är nödvändigt, och att återanvändning är möjlig. [Ändr. 95]

2. Kompetenscentrumet får ha ansvar för det övergripande genomförandet av relevanta gemensamma upphandlingsåtgärder, bl.a. förkommersiell upphandling, som företrädare för nätverksmedlemmarna, medlemmarna i kompetensgemenskapen eller tredje part som företräder användarna av cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetslösningar. För detta ändamål får kompetenscentrumet bistås av ett eller flera nationella samordningscentrum eller medlemmar i kompetensgemenskapen eller relevanta europeiska digitala innovationsknutpunkter [Ändr. 96].

Artikel 6

Utnämning av nationella samordningscentrum

-1. Ett nationellt samordningscentrum ska inrättas i varje medlemsstat. [Ändr. 97]

1. Senast [datum] ska varje medlemsstat utnämna den aktör som ska vara nationellt samordningscentrum i enlighet med denna förordning och anmäla detta till kommissionen.

2. På grundval av en bedömning av om den aktören uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 4 ska kommissionen utfärda ett beslut inom sex månader från den dag utnämningen anmäldes av medlemsstaten om ackreditering av den aktören som nationellt samordningscentrum eller om avslag av utnämningen. Förteckningen över nationella samordningscentrum ska offentliggöras av kommissionen.

3. Medlemsstaterna får när som helst utnämna en ny aktör till nationellt samordningscentrum i enlighet med denna förordning. Punkterna 1 och 2 ska gälla vid utnämningen av varje ny aktör.

4. Det utnämnda nationella samordningscentrumet ska kunna ge stöd åt kompetenscentrumet och nätverket i fullgörandet av deras uppdrag enligt artikel 3 i denna förordning. De ska äga eller ges direkt tillgång till teknisk sakkunskap om cybersäkerhet och vara i stånd att föra en dialog med och samordna arbetet med näringslivet, den offentliga sektorn , den akademiska världen och forskarsamhället samt medborgarna. Kommissionen ska utfärda riktlinjer med ytterligare detaljer om bedömningsförfarandet och tillämpningen av kriterierna. [Ändr. 98]

5. Förhållandet mellan kompetenscentrumet och de nationella samordningscentrumen ska bygga på ett avtal standardavtal som tecknas mellan kompetenscentrumet och vart och ett av de nationella samordningscentrumen. I Avtalet ska fastställas bestå av samma uppsättning harmoniserade allmänna villkor som fastställer bestämmelser om förhållandet och fördelningen av uppgifter mellan kompetenscentrumet och vart och ett av de nationella samordningscentrumen, samt särskilda villkor som är skräddarsydda för just det aktuella nationella samordningscentrumet . [Ändr. 99]

5a. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 45a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de harmoniserade allmänna villkoren för de avtal som avses i punkt 5 i den här artikeln, inklusive deras format. [Ändr. 100]

6. Nätverket av nationella samordningscentrum ska bestå av alla de nationella samordningscentrum som utnämnts av medlemsstaterna.

Artikel 7

De nationella samordningscentrumens uppgifter

1. De nationella samordningscentrumen ska ha följande uppgifter:

a)	Hjälpa kompetenscentrumet att uppfylla sina mål och i synnerhet upprätta och samordna kompetensgemenskapen. [Ändr. 101]

b)	Främja, uppmuntra och göra det lättare för det civila samhället, näringslivet , särskilt uppstartsföretag och små och medelstora företag, den akademiska världen och forskarsamhället samt andra aktörer på medlemsstatsnivå att delta i gränsöverskridande projekt. [Ändr. 102]

ba)

I samarbete med andra aktörer med liknande uppgifter, fungera som en gemensam kontaktpunkt för cybersäkerhetsprodukter och cybersäkerhetsprocesser som finansieras genom andra unionsprogram, exempelvis InvestEU eller programmet för den inre marknaden, i synnerhet för små och medelstora företag. [Ändr. 103]

c)	Tillsammans med kompetenscentrumet bidra till att kartlägga och hantera sektorspecifika cybersäkerhetsutmaningar för näringslivet. [Ändr. 104]

ca)	Ha ett nära samarbete med nationella standardiseringsorganisationer för att främja att befintliga standarder tas i bruk och för att involvera alla berörda intressenter, särskilt små och medelstora företag, när nya standarder sätts. [Ändr. 105]

d)	Fungera som kontaktpunkt på nationell nivå för kompetensgemenskapen och kompetenscentrumet.

e)	Sträva efter att uppnå synergieffekter med relevanta aktiviteter på nationell, och regional och lokal nivå. [Ändr. 106]

f)	Genomföra särskilda åtgärder för vilka kompetenscentrumet beviljat bidrag, t.ex. genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd till tredje parter i enlighet med artikel 204 i förordning XXX [nya budgetförordningen] enligt de villkor som anges i de berörda bidragsavtalen.

fa)	Främja och sprida gemensamma kursplaner för cybersäkerhet i samarbete med berörda organ i medlemsstaterna. [Ändr. 107]

g)	Främja och sprida relevanta resultat av det arbete som bedrivs inom nätverket, kompetensgemenskapen och kompetenscentrumet på nationell, och regional och lokal nivå. [Ändr. 108]

h)	Bedöma begäranden från aktörer och enskilda personer som är etablerade i samma medlemsstat som samordningscentrumet om att få ingå i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet. [Ändr. 109]

2. I enlighet med led f får det ekonomiska stödet till tredje parter tillhandahållas i någon av de former som anges i artikel 125 i förordning XXX [nya budgetförordningen], bland annat i form av klumpsummor.

3. De nationella samordningscentrumen får ta emot bidrag från unionen i enlighet med artikel 195 d i förordning XXX [nya budgetförordningen] i samband med utförandet av de uppgifter som fastställs i denna artikel.

4. De nationella samordningscentrumen ska, när så är lämpligt, samarbeta via nätverket och med de relevanta europeiska digitala innovationsknutpunkterna för att genomföra de uppgifter som avses i punkterna a, b, c, e och g i punkt 1. [Ändr. 110]

Artikel 8

Kompetensgemenskapen för cybersäkerhet

1. Kompetensgemenskapen för cybersäkerhet ska bidra bidrar till kompetenscentrumets uppdrag i enlighet med vad som anges i artikel 3 och öka och sprida ökar, samlar och sprider sakkunskap om cybersäkerhet i hela unionen samt tillhandahåller teknisk expertis . [Ändr. 111]

2. Kompetensgemenskapen för cybersäkerhet ska bestå av det civila samhället, näringslivet, från både efterfråge- och utbudssidan, inklusive små och medelstora företag , den akademiska världen icke vinstdrivande forskningsorganisationer, samt organisationer och och forskarsamhället , sammanslutningar av användare , enskilda experter, relevanta europeiska standardiseringsorganisationer samt offentliga och andra aktörer som arbetar med driftsfrågor och tekniska frågor inom cybersäkerhet . Den ska föra samman de viktigaste intressenterna inom teknisk och industriell, akademisk och forskningsrelaterad samt samhällelig kapacitet och förmåga på cybersäkerhetsområdet i unionen. Den och ska också engagera de nationella samordningscentrumen, de europeiska digitala innovationsknutpunkterna och de unionsinstitutioner och unionsorgan som har relevant sakkunskap i enlighet med artikel 10 i denna förordning [Ändr. 112].

3. Endast aktörer som är etablerade inom och enskilda personer som är bosatta i unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), får ackrediteras som medlemmar i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet. De Sökande ska kunna visa att de har kan tillhandahålla sakkunskap inom cybersäkerhet på minst ett av områdena: [Ändr. 113]

a)	den akademiska världen eller forskning, [Ändr. 114]

b)	industriell utveckling,

c)	utbildning och fortbildning,

ca)	etik, [Ändr. 115]

cb)	formell och teknisk standardisering och formella och tekniska specifikationer. [Ändr. 116]

4. Kompetenscentrumet ska ackreditera aktörer som etablerats i enlighet med nationell lag rätt, eller enskilda personer, som medlemmar i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet efter det att kompetenscentrumet, det nationella samordningscentrumet i den medlemsstat där den aktören är etablerad eller den berörda personen är bosatt har gjort en harmoniserad bedömning av om den de uppfyller kriterierna i punkt 3. En ackreditering ska inte vara tidsbegränsad men får när som helst återkallas av kompetenscentrumet om kompetenscentrumet eller det relevanta nationella samordningscentrumet anser att den aktören eller enskilda personen inte uppfyller kriterierna i punkt 3 eller inte omfattas av de relevanta bestämmelserna i artikel 136 i förordning XXX [nya budgetförordningen]. Medlemsstaternas nationella samordningscentrum ska sträva efter att uppnå en balanserad representation av intressenter i kompetensgemenskapen och aktivt stimulera deltagande av underrepresenterade kategorier, särskilt små och medelstora företag samt grupper av enskilda personer. [Ändr. 117]

4a. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 45a för att komplettera denna förordning genom att närmare ange kriterierna i punkt 3 i denna artikel, enligt vilka sökande väljs, och förfarandena för bedömning och ackreditering av aktörer som uppfyller kriterierna i punkt 4 i denna artikel. [Ändr. 118]

5. Kompetenscentrumet ska ackreditera relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som medlemmar i kompetensgemenskapen för cyberssäkerhet efter att ha gjort en bedömning av om de uppfyller kriterierna i punkt 3. En ackreditering ska inte vara tidsbegränsad men kan när som helst återkallas av kompetenscentrumet om det anser att den aktören inte uppfyller kriterierna i punkt 3 eller inte omfattas av de relevanta bestämmelserna i artikel 136 i förordning XXX [nya budgetförordningen].

6. Kommissionens företrädare får delta i kompetensgemenskapens arbete.

Artikel 9

Kompetensgemenskapen för cybersäkerhet: medlemmarnas uppgifter

Medlemmarna i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet ska

1)	hjälpa kompetenscentrumet att fullgöra det uppdrag och uppnå de mål som fastställs i artiklarna 3 och 4 och för detta ändamål föra ett nära samarbete med kompetenscentrumet och de relevanta nationella samordningscentrumen,

2)	delta i den verksamhet som främjas av kompetenscentrumet och de nationella samordningscentrumen,

3)	i relevanta fall, delta i de arbetsgrupper som inrättas av kompetenscentrumets styrelse för att utföra särskilda uppgifter i enlighet med kompetenscentrumets arbetsplan,

4)	i relevanta fall stödja kompetenscentrumet och de nationella samordningscentrumen i främjandet av specifika projekt,

5)	främja och sprida relevanta resultat av de uppgifter och projekt som genomförts inom kompetensgemenskapen,

5a)	stödja kompetenscentrumet genom att rapportera och avslöja sårbarheter, bidra till att mildra dem och ge råd om hur sådana sårbarheter kan minskas, även genom certifiering enligt de system som antagits i enlighet med förordning (EU) 2019/XXX [cybersäkerhetsakten]. [Ändr. 119]

Artikel 10

Kompetenscentrumets samarbete med unionens institutioner, organ, kontor och byråer

1. För att säkerställa samstämmighet och komplementaritet ska kompetenscentrumet ska samarbeta med unionens relevanta institutioner, organ, kontor och byråer, bl.a. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) Enisa , incidenthanteringsorganisationen för EU:s institutioner och byråer (CERT-EU), den europeiska avdelningen för yttre åtgärder utrikestjänsten , kommissionens gemensamma forskningscentrum, genomförandeorganet för forskning (Rea), genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea), relevanta europeiska digitala innovationsknutpunkter, Europeiska it-brottscentrumet vid Europol och Europeiska försvarsbyrån (EDA) när det gäller projekt, tjänster och kompetenser med dubbla användningsområden . [Ändr. 120].

2. Samarbetet ska ske inom ramen för samarbetsavtal. Sådana avtal ska föreläggas kommissionen för antas av styrelsen efter kommissionens förhandsgodkännande. [Ändr. 121]

KAPITEL II

KOMPETENSCENTRUMETS ORGANISATION

Artikel 11

Medlemmar och struktur

1. Medlemmar i kompetenscentrumet ska vara unionen, företrädd av kommissionen, och medlemsstaterna.

2. Kompetenscentrumets struktur ska omfatta följande:

a)	En styrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 13.

b)	En verkställande direktör, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 16.

c)	En rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnd, som ska utföra de uppgifter som anges i artikel 20,

AVSNITT I

STYRELSEN

Artikel 12

Styrelsens sammansättning

1. Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat, en företrädare som utses av Europaparlamentet som observatör och fem fyra företrädare från kommissionen som ska representera unionen, med syftet att uppnå en jämn könsfördelning bland styrelseledamöterna och deras suppleanter [Ändr. 122].

2. Varje ledamot av styrelsen ska ha en suppleant som företräder ledamoten i hans eller hennes frånvaro.

3. Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses mot bakgrund av deras kunskaper inom teknik cybersäkerhet , och relevanta kunskaper i fråga om ledarskap, administration och budget. Kommissionen och medlemsstaterna ska bemöda sig om att begränsa omsättningen av sina företrädare i styrelsen för att säkerställa kontinuitet i styrelsens arbete. Kommissionen och medlemsstaterna ska ha som mål att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen. [Ändr. 123]

4. Mandatperioden för styrelsens ledamöter och deras suppleanter ska vara fyra år. Mandatperioden får förlängas.

5. Styrelseledamöterna ska handla i kompetenscentrumets intresse och främja dess mål, uppdrag, identitet, självständighet och enhetlighet på ett oberoende och transparent sätt.

6. Kommissionen Styrelsen får vid behov bjuda in observatörer, inklusive företrädare för unionens berörda byråer och organ samt kompetensgemenskapens medlemmar , att delta i styrelsens sammanträden. [Ändr. 124]

7. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) och den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska vara ständig observatör ständiga observatörer i styrelsen, i en rådgivande funktion utan rösträtt . Styrelsen ska ta yttersta hänsyn till de synpunkter som framförs av de ständiga observatörerna [Ändr. 125].

Artikel 13

Styrelsens uppgifter

1. Styrelsen ska ha det övergripande ansvaret för kompetenscentrumets strategiska inriktning och drift och ska övervaka genomförandet av dess verksamhet.

2. Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning. Den ska omfatta särskilda förfaranden för att fastställa och undvika intressekonflikter och säkerställa konfidentialiteten för känslig information.

3. Styrelsen ska fatta nödvändiga strategiska beslut, och särskilt

a)	anta en flerårig strategisk plan som ska innehålla med en redogörelse för kompetenscentrumets huvudsakliga prioriteringar och planerade initiativ, inklusive en uppskattning av finansieringsbehov och finansieringskällor, med hänsyn till de råd som Enisa tillhandahållit, [Ändr. 126]

b)	anta kompetenscentrumets arbetsplan, årsredovisning och balansräkning samt årliga verksamhetsrapport på grundval av ett förslag från verkställande direktören, med hänsyn till de råd som Enisa tillhandahållit, [Ändr. 127]

c)	anta kompetenscentrumets särskilda finansiella regler i enlighet med [artikel 70 i budgetförordningen],

d)	anta ett förfarande för utnämning av den verkställande direktören,

e)	anta kriterier och förfaranden för att bedöma och ackreditera aktörer som medlemmar i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet, [Ändr. 128

ea)	anta de samarbetsavtal som avses i artikel 10.2, [Ändr. 129]]

f)	utse, entlediga, förlänga mandatperioden för och ge vägledning till den verkställande direktören, övervaka dennes resultat samt utse räkenskapsföraren,

g)	anta kompetenscentrumets årliga budget, inbegripet motsvarande tjänsteförteckning med uppgifter om antalet tillfälliga tjänster per tjänstegrupp och grad, antalet kontraktsanställda och utlånade nationella experter uttryckt i heltidsekvivalenter,

ga)	anta öppenhetsregler för kompetenscentrumet, [Ändr. 130]

h)	anta regler för intressekonflikter,

i)	inrätta arbetsgrupper med medlemmar i kompetensgemenskapen, för cybersäkerhet, med hänsyn till de råd som de ständiga observatörerna tillhandahållit, [Ändr. 131]

j)	utse medlemmarna i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden,

k)	inrätta en intern revisionsfunktion i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (19),

l)	sprida information om främja kompetenscentrumets verksamhet internationellt för att öka dess attraktionskraft och göra det till ett spjutspetsorgan i världsklass inom cybersäkerhet, samarbete med globala aktörer , [Ändr. 132]

m)	fastställa kompetenscentrumets kommunikationspolicy på rekommendation av den verkställande direktören,

n)	ansvara för att övervaka att det sker en lämplig uppföljning av slutsatser som dragits av efterhandsutvärderingar,

o)	vid behov fastställa genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren i enlighet med artikel 13.3,

p)	vid behov fastställa bestämmelser om utlåning av nationella experter till kompetenscentrumet och om användning av praktikanter i enlighet med artikel 32.2,

q)	anta säkerhetsregler för kompetenscentrumet,

anta en bedrägeribekämpningsstrategi bedrägeri- och korruptionsbekämpningsstrategi som står i proportion till bedrägeririskerna bedrägeri- och korruptionsriskerna, med beaktande av en kostnads–nyttoanalys av de åtgärder som ska genomföras, samt anta omfattande skyddsåtgärder för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten i enlighet med tillämplig unionslagstiftning, [Ändr. 133]

anta en metod för beräkning utförlig definition av det de finansiella bidraget bidragen från medlemsstaterna och en metod för beräkning av det belopp av medlemsstaternas frivilliga bidrag som kan redovisas som finansiella bidrag i enlighet med denna definition; denna beräkning ska göras i slutet av varje budgetår , [Ändr. 134]

t)	ansvara för alla uppgifter som inte uttryckligen tilldelats ett särskilt organ inom kompetenscentrumet; den får delegera dessa till något av kompetenscentrumets organ.

Artikel 14

Styrelseordförande och styrelsens sammanträden

1. Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland sina röstberättigade ledamöter för en period av två år , med syftet att uppnå en jämn könsfördelning . Ordförandens och vice ordförandens mandat får efter beslut av styrelsen förlängas en gång. Om deras styrelseuppdrag emellertid upphör någon gång under deras mandatperiod, upphör deras mandatperiod automatiskt vid denna tidpunkt. Vice ordföranden ska träda i ordförandens ställe om ordföranden inte kan fullgöra sitt uppdrag. Ordföranden ska delta i omröstningen [Ändr. 135].

2. Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträden minst tre gånger per år. Den får hålla extraordinarie sammanträden på begäran av kommissionen, en tredjedel av ledamöterna, ordföranden eller den verkställande direktören vid fullgörandet av hans eller hennes uppgifter.

3. Den verkställande direktören ska delta i diskussionerna, såvida inte styrelsen beslutar något annat, men ska inte ha någon rösträtt. Styrelsen får bjuda in andra personer att närvara vid dess sammanträden som observatörer i enskilda fall. [Ändr. 136]

4. Ledamöterna i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden får på ordförandens inbjudan delta i styrelsens sammanträden utan rösträtt. [Ändr. 137]

5. Om inte annat följer av styrelsens arbetsordning får styrelseledamöterna och deras suppleanter bistås av rådgivare eller experter vid sammanträdena.

6. Kompetenscentrumet ska tillhandahålla sekretariatet för styrelsen.

Artikel 15

Omröstningsregler för styrelsen

1. Unionen ska ha 50 % av rösterna. Unionens rösträttigheter ska vara odelbara.

2. Varje deltagande medlemsstat ska ha en röst.

3. Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av minst 75 % av alla röster, inbegripet rösterna från de medlemmar som är frånvarande, vilka står för minst 75 % av det totala ekonomiska bidraget till kompetenscenstrumet. Det ekonomiska bidraget ska beräknas utifrån de utgiftsberäkningar från medlemsstaterna som avses i artikel 17.2 c, och utifrån den rapport om storleken på de deltagande medlemsstaternas bidrag som avses i artikel 22.5.

4. Endast kommissionens företrädare och de deltagande medlemsstaternas företrädare ska ha rösträtt.

5. Ordföranden ska delta i omröstningen. [Ändr. 138]

Artikel 15a

Omröstningsregler för styrelsen

1. Beslut som är föremål för omröstning kan avse

a)	ledning och organisation av kompetenscentrumet och nätverket,

b)	fördelning av budgeten för kompetenscentrumet och nätverket,

c)	gemensamma åtgärder av flera medlemsstater, eventuellt kompletterade av unionens budgetmedel efter beslut om fördelning i enlighet med led b.

2. Styrelsen ska anta sina beslut på grundval av minst 75 % av rösterna från alla medlemmar. Unionens rösträttigheter ska utövas av kommissionen och vara odelbara.

3. För beslut enligt punkt 1a ska varje medlemsstat vara företrädd och ha samma rätt att rösta. För de återstående röster som är tillgängliga upp till 100 % bör unionen ha minst 50 % av de rösträttigheter som motsvarar dess ekonomiska bidrag.

4. För beslut som omfattas av punkt 1 b eller c, eller något annat beslut som inte omfattas av någon annan kategori i punkt 1, ska unionen ha minst 50 % av de rösträttigheter som motsvarar dess ekonomiska bidrag. Endast bidragande medlemsstater ska ha rösträttigheter, och dessa ska motsvara deras ekonomiska bidrag.

5. Om ordföranden har valts bland medlemsstaternas företrädare ska ordföranden delta i omröstningen som företrädare för sin egen medlemsstat. [Ändr. 139]

AVSNITT II

VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR

Artikel 16

Utnämning och entledigande av samt förlängning av mandatperioden för den verkställande direktören

1. Den verkställande direktören ska vara en person med sakkunskap och gott anseende på de områden där kompetenscentrumet är verksamt.

2. Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid kompetenscentrumet i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

3. Den verkställande direktören ska utnämnas av styrelsen utifrån en förteckning över kandidater som föreslås av kommissionen medräknat kandidater från medlemsstaterna med syftet att uppnå en jämn könsfördelning, på grundval av ett öppet, och transparent och icke-diskriminerande urvalsförfarande. [Ändr. 140]

4. I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska kompetenscentrumet företrädas av styrelsens ordförande.

5. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fyra fem år. I slutet av denna period ska kommissionen genomföra en utvärdering som beaktar den verkställande direktörens arbetsinsats och kompetenscentrumets framtida uppgifter och utmaningar. [Ändr. 141]

6. Styrelsen får på ett förslag från kommissionen som beaktar den utvärdering som avses i punkt 5 förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fyra fem år. [Ändr. 142]

7. En verkställande direktör vars mandat förlängs får inte delta i något ytterligare uttagningsförfarande för samma befattning.

8. Den verkställande direktören ska avsättas endast efter ett styrelsebeslut på förslag av styrelsens medlemmar eller av kommissionen. [Ändr. 143]

Artikel 17

Den verkställande direktörens uppgifter

1. Den verkställande direktören ska ansvara för verksamheten och den dagliga ledningen av kompetenscentrumet och vara dess rättsliga företrädare. Den verkställande direktören ska vara ansvarig inför styrelsen och i sin tjänsteutövning vara fullständigt oberoende inom ramen för sina befogenheter.

2. Den verkställande direktören ska i synnerhet utföra följande uppgifter på ett oberoende sätt:

a)	Genomföra de beslut som antas av styrelsen.

b)	Stödja styrelsen i dess arbete, tillhandahålla sekretariatshjälp för deras sammanträden och förse dem med all information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Efter samråd med styrelsen , den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden, Enisa och kommissionen, utarbeta och för godkännande överlämna till styrelsen ett utkast till kompetenscentrumets fleråriga strategiska plan och ett utkast till årlig arbetsplan som visar omfattningen av de ansökningsomgångar, intresseanmälningar och anbudsinfordringar som krävs för att genomföra arbetsplanen och motsvarande utgiftsberäkningar enligt förslagen från medlemsstaterna och kommissionen. [Ändr. 144]

d)	För antagande av styrelsen utarbeta och lämna in ett förslag till årlig budget, inbegripet tillhörande tjänsteförteckning med uppgift om antalet tillfälliga tjänster i varje lönegrad och tjänstegrupp och antalet kontraktsanställda och utlånade nationella experter, uttryckt i heltidsekvivalenter.

e)	Genomföra arbetsplanen och rapportera till styrelsen om detta.

f)	Utarbeta ett utkast till årsrapport om verksamheten inom kompetenscentrumet, inbegripet uppgifter om tillhörande utgifter.

g)	Säkra genomförandet av effektiva övervaknings- och utvärderingsförfaranden när det gäller kompetenscentrumets verksamhet.

h)	Utarbeta en handlingsplan för uppföljning av slutsatserna från efterhandsutvärderingarna samt rapportera vartannat år till kommissionen och Europaparlamentet om de framsteg som gjorts. [Ändr. 145]

i)	Förbereda, förhandla om och ingå avtal med de nationella samordningscentrumen.

j)	Inom ramen för styrelsens delegering ansvara för administrativa och ekonomiska frågor och personalfrågor, inklusive genomförandet av kompetenscentrumets budget, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till internrevisionsfunktionens råd.

k)	Godkänna och hantera lansering av ansökningsomgångar i enlighet med arbetsplanen och administrera bidragsavtal och bidragsbeslut.

l)	Efter samråd med den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden och Enisa godkänna förteckningen över aktiviteter som valts ut för finansiering baserat på den rangordnade lista som tagits fram av en grupp oberoende experter. [Ändr. 146]

m)	Godkänna och hantera lanseringen av anbudsinfordringar i enlighet med arbetsplanen och administrera kontrakten.

n)	Godkänna förteckningen över anbud som valts ut för finansiering.

o)	Lämna förslag till kompetenscentrumets årsredovisning och balansräkning till internrevisionen och därefter till styrelsen.

p)	Säkerställa att riskbedömning och riskhantering görs.

q)	Underteckna enskilda bidragsöverenskommelser, bidragsbeslut och kontrakt.

r)	Underteckna upphandlingskontrakt.

Utarbeta en handlingsplan för uppföljning av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter, liksom utredningar utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), samt rapportera om läget två gånger om året till kommissionen och Europaparlamentet och regelbundet till styrelsen. [Ändr. 147]

t)	Utarbetande av ett utkast till finansiella regler som ska tillämpas på kompetenscentrumet.

u)	Fastställa ett ändamålsenligt och effektivt internt kontrollsystem, säkerställa dess funktionssätt och rapportera alla betydande ändringar av det till styrelsen.

v)	Se till att det finns en effektiv kommunikation med unionsinstitutionerna och på begäran rapportera till Europaparlamentet och rådet [Ändr. 148].

w)	Vidta eventuella ytterligare åtgärder som krävs för att bedöma hur kompetenscentrumet uppfyller sina mål enligt artiklarna 3 och 4 i denna förordning.

x)	Utföra alla övriga uppgifter som styrelsen tilldelat eller delegerat till den verkställande direktören.

AVSNITT II

RÅDGIVANDE NÄRINGSLIVS- OCH VETENSKAPSNÄMND

Artikel 18

Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens sammansättning

1. Den rådgivande industri- och vetenskapsnämnden ska ha högst 16 25 ledamöter. Ledamöterna ska utses av styrelsen bland företrädarna för aktörerna i kompetensgemenskapen för cybersäkerhet eller dess enskilda medlemmar . Endast företrädare för aktörer som inte kontrolleras av ett tredjeland eller av en aktör från ett tredjeland, utom från EES- och EFTA-länder, ska kunna utses. Detta ska ske i enlighet med ett öppet, transparent och icke-diskriminerande förfarande. Styrelsens sammansättning ska syfta till att uppnå en jämn könsfördelning och omfatta en balanserad representation av intressentgrupperna från näringslivet, den akademiska världen och det civila samhället . [Ändr. 149]

2. Ledamöterna i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska ha sakkunskap om antingen forskning, industriell utveckling eller professionella tjänster när det gäller cybersäkerhet tillhandahållande, genomförande eller ibruktagande av professionella tjänster eller om ibruktagande. produkter på området cybersäkerhet . Kraven på sådan sakkunskap ska fastställas närmare av styrelsen. [Ändr. 150]

3. Förfarandena för styrelsens utnämning av den rådgivande nämndens ledamöter och för dess arbete ska anges i kompetenscentrumets arbetsordning och offentliggöras.

4. Mandatperioden för den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens ledamöter ska vara tre år. Mandatperioden får förlängas.

5. Företrädare för kommissionens och för Enisa får ska uppmanas att delta i och stödja den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens arbete. Styrelsen får bjuda in ytterligare företrädare från kompetensgemenskapen i egenskap av observatör, rådgivare eller sakkunnig, beroende på vad som är lämpligt, från fall till fall. [Ändr. 151]

Artikel 19

Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens arbetsformer

1. Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska sammanträda minst två tre gånger per år. [Ändr. 152]

2. Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden får ge råd till ska tillhandahålla styrelsen förslag om inrättandet av arbetsgrupper för särskilda frågor av relevans för arbetet i kompetenscentrumet om dessa frågor ingår i de uppgifter och kompetensområden som anges i artikel 20, och vilka vid behov ska samordnas av en eller flera ledamöter i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden. [Ändr. 153]

3. Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska välja sin ordförande.

4. Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska anta sin arbetsordning och även utse de personer som i relevanta fall ska företräda den rådgivande nämnden samt fastställa längden på deras mandatperiod.

Artikel 20

Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens uppgifter

Den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden ska regelbundet ge kompetenscentrumet råd med avseende på genomförandet av dess verksamhet samt [Ändr. 154]

ge den verkställande direktören och styrelsen strategiska råd och lämna synpunkter inför när det gäller ibruktagandet av samt inriktningen och verksamheten för kompetenscentrumet i fråga om näringsliv och forskning, samt utarbetandet av arbetsprogrammet och den fleråriga strategiska planen inom de tidsfrister som styrelsen fastställt, [Ändr. 155]

1a.	ge styrelsen råd om inrättandet av arbetsgrupper om särskilda frågor av relevans för kompetenscentrumets arbete, [Ändr. 156]

2.	anordna offentliga samråd som är öppna för alla offentliga och privata intressenter för vilka cybersäkerhet är viktigt för att samla in underlag för de strategiska råd som avses i punkt 1, och

3.	främja och samla in synpunkter på kompetenscentrumets arbetsprogram och fleråriga strategiska plan och ge styrelsen råd om hur kompetenscentrumets strategiska inriktning och verksamhet kan förbättras . [Ändr. 157].

KAPITEL III

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 21

Unionens ekonomiska bidrag

1. Unionens bidrag till kompetenscentrumet för att täcka de administrativa kostnaderna och driftkostnaderna ska omfatta följande:

a)	1 981 668 000 EUR 1 780 954 875 EUR i 2018 års priser (1 998 696 000 EUR i löpande priser) från programmet för ett digitalt Europa, inklusive upp till 21 385 465 EUR i 2018 års priser ( 23 746 000 EUR i löpande priser) för administrativa kostnader. [Ändr. 158]

b)	Ett belopp från Horisont Europa-programmet, inklusive för administrativa kostnader, som ska fastställas med beaktande av den strategiska planeringsprocess som ska genomföras i enlighet med artikel 6.6 i förordning XXX [Horisont Europa-förordningen].

ba)

Ett belopp från Europeiska försvarsfonden för försvarsrelaterade åtgärder av kompetenscentrumet, inklusive för alla relaterade administrativa kostnader, såsom kostnader som kan uppstå för kompetenscentrumet när det fungerar som projektledare för åtgärder som utförs inom ramen för Europeiska försvarsfonden. [Ändr. 159]

2. Maximalt bidrag från unionen ska betalas från de anslag i unionens allmänna budget som anslagits för [programmet för ett digitalt Europa], och för det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa, som inrättades genom beslut XXX, för Europeiska försvarsfonden och för andra program och projekt som ingår i kompetenscentrumets eller nätverkets verksamhet . [Ändr. 160]

3. Kompetenscentrumet ska genomföra cybersäkerhetsåtgärder inom ramen för [programmet för ett digitalt Europa] och [Horisont Europa-programmet] i enlighet med artikel 62 c iv i förordning (EU, Euratom) nr XXX (20) [budgetförordningen].

4. Unionens finansiella bidrag från programmet för ett digitalt Europa och Horisont Europa ska inte omfatta de uppgifter som anges i artikel 4.8 b. Dessa får omfattas av det finansiella bidraget från Europeiska försvarsfonden. [Ändr. 161]

Artikel 22

Bidrag från de deltagande medlemsstaterna

1. De deltagande medlemsstaterna ska lämna ett totalt bidrag till kompetenscentrumets driftskostnader och administrativa kostnader som uppgår till minst samma belopp som anges i artikel 21.1 i denna förordning.

2. Vid bedömningen av de bidrag som avses i punkt 1 och i punkt 3 b ii i artikel 23 ska kostnaderna fastställas i enlighet med sedvanliga kostnadsredovisningsmetoder i den berörda medlemsstaten, tillämpliga redovisningsstandarder i medlemsstaten och tillämpliga internationella redovisningsstandarder och IFRS-standarder. Kostnaderna ska styrkas av en oberoende extern revisor som utsetts av den berörda medlemsstaten. Värderingsmetoden kan kontrolleras av kompetenscentrumet, om bestyrkandet skulle ge upphov till någon osäkerhet.

3. Om en deltagande medlemsstat inte fullgör sina åtaganden i fråga om det finansiella bidraget ska den verkställande direktören dokumentera detta skriftligen och fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken detta ska rättas till. Om situationen inte rättas till inom tidsfristen ska den verkställande direktören sammankalla ett möte med styrelsen för att besluta om den berörda medlemsstatens medlemskap ska sägas upp eller om det ska vidtas några andra åtgärder tills medlemsstaten har fullgjort sina skyldigheter. Den försumliga medlemsstatens rösträtt ska upphävas till dess att den har fullgjort sina åtaganden.

4. Kommissionen får avsluta, minska proportionerligt eller tillfälligt dra in unionens ekonomiska bidrag till kompetenscentrumet, om de deltagande medlemsstaterna inte bidrar eller endast delvis bidrar eller bidrar för sent när det gäller de bidrag som avses i punkt 1. Kommissionens avslutande, minskning eller indragande av unionens ekonomiska bidrag ska vad gäller belopp och tidsram stå i proportion till avslutandet, minskningen eller indragandet av medlemsstaternas bidrag [Ändr. 162]

5. Senast den 31 januari varje år ska den deltagande medlemsstaten rapportera till styrelsen om värdet på de bidrag enligt punkt 1 som de lämnat under varje föregående budgetår.

Artikel 23

Kompetenscentrumets kostnader och resurser

1. Kompetenscentrumet ska finansieras gemensamt av unionen och medlemsstaterna genom finansiella bidrag som betalas ut i delbetalningar och bidrag bestående av de nationella samordningscentrumens och betalningsmottagarnas utgifter för genomförandeåtgärder som inte ersätts av kompetenscentrumet.

2. De administrativa kostnaderna för kompetenscentrumet får inte överstiga [belopp] euro och ska täckas genom finansiella bidrag som ska fördelas jämnt på årsbasis mellan unionen och de deltagande medlemsstaterna. Om en del av bidraget för administrativa kostnader inte används, får det göras tillgängligt för att täcka kompetenscentrumets driftskostnader.

3. Kompetenscentrumets driftskostnader ska täckas genom

a)	unionens finansiella bidrag,

bidrag från de deltagande medlemsstaterna i form av

(i)	finansiella bidrag, och

ii)	när så är lämpligt, naturabidrag från de deltagande medlemsstaterna som omfattar de nationella samordningscentrumens och stödmottagarnas utgifter för genomförandet av indirekta åtgärder med avdrag för bidragen från kompetenscentrumet och alla andra unionsbidrag till dessa kostnader.

4. De medel som tas upp i kompetenscentrumets budget ska bestå av följande bidrag:

a)	Unionens och de deltagande medlemsstaternas finansiella bidrag till de administrativa kostnaderna. [Ändr. 163].

b)	Unionens och de deltagande medlemsstaternas finansiella bidrag till driftskostnaderna. [Ändr. 164]

c)	Kompetenscentrumets eventuella egna inkomster.

d)	Andra finansiella bidrag, medel och inkomster.

5. Alla räntor på de bidrag som betalas till kompetenscentrumet av de deltagande medlemsstaterna ska betraktas som kompetenscentrumets inkomster.

6. Komptenscentrumets samtliga resurser och dess åtgärder ska syfta till att uppnå de mål som anges i artikel 4.

7. Kompetenscentrumet ska äga alla tillgångar som det genererat eller som överförts till det för att uppfylla målen.

8. Med undantag för om kompetenscentrumet avvecklas ska ett eventuellt överskott inte betalas ut till de deltagande medlemmarna i kompetenscentrumet.

8a. Kompetenscentrumet ska ha ett nära samarbete med unionens övriga institutioner, byråer och organ i syfte att dra nytta av synergieffekterna och i förekommande fall minska de administrativa kostnaderna. [Ändr. 165]

Artikel 24

Finansiella åtaganden

Kompetenscentrumets finansiella åtaganden får inte överstiga beloppet för de ekonomiska resurser som finns tillgängliga eller som medlemmarna ska betala till dess budget.

Artikel 25

Räkenskapsår

Räkenskapsåret ska inledas den 1 januari och avslutas den 31 december.

Artikel 26

Upprättandet av budgeten

1. Varje år ska den verkställande direktören upprätta en preliminär beräkning av kompetenscentrumets inkomster och utgifter för följande räkenskapsår och överlämna denna till styrelsen tillsammans med ett utkast till tjänsteförteckning. Inkomster och utgifter ska vara i balans. Kompetenscentrumets utgifter ska omfatta utgifter för personal, administration, infrastruktur och drift. Administrativa utgifter ska hållas så låga som möjligt.

2. Varje år ska styrelsen, på grundval av den preliminära beräkning av inkomster och utgifter som avses i punkt 1 lägga fram en beräkning av kompetenscentrumets inkomster och utgifter för det därpå följande räkenskapsåret.

3. Styrelsen ska senast den 31 januari varje år till kommissionen överlämna den beräkning som avses i punkt 2, vilken ska utgöra en del av utkastet till det samlade programdokumentet.

4. På grundval av den beräkningen ska kommissionen ta upp de medel som den anser vara nödvändiga för tjänsteförteckningen och storleken på det anslag som ska belasta den allmänna budgeten i förslaget till unionens budget, som den ska förelägga Europaparlamentet och rådet i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.

5. Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslagen för bidraget till kompetenscentrumet.

6. Europaparlamentet och rådet ska anta kompetenscentrumets tjänsteförteckning.

7. Styrelsen ska anta kompetenscentrumets budget tillsammans med arbetsprogrammet. Den blir slutlig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Styrelsen ska vid behov anpassa kompetenscentrumets budget och arbetsprogrammet till unionens allmänna budget.

Artikel 27

Kompetenscentrumets räkenskaper och beviljande av ansvarsfrihet

Kompetenscentrumets preliminära och slutliga redovisning och beviljandet av ansvarsfrihet ska följa bestämmelserna och tidsplanen i budgetförordningen och i dess finansiella regler som antagits i enlighet med artikel 29.

Artikel 28

Operativ och finansiell rapportering

1. Den verkställande direktören ska varje år rapportera till styrelsen om utförandet av sina uppgifter i enlighet med de finansiella reglerna för kompetenscentrumet.

2. Inom två månader efter räkenskapsårets slut ska den verkställande direktören överlämna en årlig verksamhetsrapport om kompetenscentrumets resultat under det föregående kalenderåret, särskilt i förhållande till arbetsplanen för det året, till styrelsen för godkännande. Denna rapport ska bland annat innehålla information om följande:

a)	Operativa åtgärder som vidtagits och motsvarande utgifter.

b)	Åtgärder som föreslagits fördelat på typ av deltagare, däribland små och medelstora företag, och medlemsstat.

c)	De åtgärder som valts ut för finansiering fördelat på typ av deltagare, däribland små och medelstora företag, och medlemsstat samt med uppgift om kompetenscentrumets bidrag till enskilda deltagare och åtgärder.

d)	Framsteg mot ett uppnående av målen i artikel 4 och förslag till fortsatt nödvändigt arbete för att nå dessa mål.

3. Efter styrelsens godkännande ska den årliga verksamhetsrapporten offentliggöras.

Artikel 29

Finansiella regler

Kompetenscentrumet ska anta sina särskilda finansiella regler i enlighet med artikel 70 i förordning XXX [nya budgetförordningen].

Artikel 30

Skydd av ekonomiska intressen

1. Kompetenscentrumet ska säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av insatser som finansieras enligt denna förordning genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom regelbundna och effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner. [Ändr. 166]

2. Kompetenscentrumet ska ge kommissionens personal och andra personer som har auktoriserats av kommissionen, samt revisionsrätten, tillträde till sina områden och lokaler och till all den information som behövs för att utföra kontrollerna, även information i elektroniskt format.

3. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får utföra utredningar, till exempel kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (21) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (22), i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett bidragsavtal eller ett kontrakt som direkt eller indirekt har finansierats i enlighet med denna förordning.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska kontrakt och bidragsavtal som följer av genomförandet av detta beslut innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, kompetenscentrumet, revisionsrätten och Olaf behörighet att utföra sådana kontroller och utredningar, i enlighet med deras respektive befogenheter. Om genomförandet av en åtgärd helt eller delvis kontrakteras ut eller vidaredelegeras, eller om det krävs att ett offentligt kontrakt eller ekonomiskt stöd tilldelas en tredje part, ska kontraktet eller bidragsavtalet innehålla en skyldighet för entreprenören eller stödmottagaren kräva att alla inblandade tredje parter uttryckligen godkänner dessa befogenheter för kommissionen, kompetenscentrumet, revisionsrätten och Olaf.

KAPITEL IV

KOMPETENSCENTRUMETS PERSONAL

Artikel 31

Personal

1. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (23) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren), och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för kompetenscentrumets personal.

2. I förhållande till kompetenscentrumets personal ska styrelsen utöva de befogenheter som genom tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och de befogenheter som genom anställningsvillkoren tilldelas den myndighet som är behörig att ingå avtal (nedan kallade tillsättningsmyndighetsbefogenheter).

3. Styrelsen ska i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren om delegering av relevanta befogenheter som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören och om fastställande av på vilka villkor den delegeringen får dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

4. Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen genom ett beslut tillfälligt dra in delegeringen av befogenheterna som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören samt eventuell vidaredelegering som denne gjort. I sådant fall ska styrelsen själv utöva befogenheterna som tillsättningsmyndighet eller delegera dem till en av sina medlemmar eller till en annan anställd i kompetenscentrumet än den verkställande direktören.

5. Styrelsen ska i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna och för anställningsvillkoren.

6. Personalstyrkan ska fastställas i en tjänsteförteckning för kompetenscentrumet som anger antalet tillfälliga tjänster per tjänstegrupp och lönegrad och antalet kontraktsanställda uttryckt i heltidsekvivalenter i enlighet med kompetenscentrumets årsbudget.

7. Kompetenscentrumets Kompetenscentrumet ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning bland sina anställda. personal Personalen ska utgöras av tillfälligt anställda och kontraktsanställda. [Ändr. 167]

8. Alla personalkostnader ska bäras av kompetenscentrumet.

Artikel 32

Utlånade nationella experter och annan personal

1. Kompetenscentrumet får använda sig av utlånade nationella experter och annan personal som inte är anställd av kompetenscentrumet.

2. Styrelsen ska, efter överenskommelse med kommissionen, anta ett beslut om regler för utlåning av nationella experter till kompetenscentrumet.

Artikel 33

Immunitet och privilegier

Kompetenscentrumet och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

KAPITEL V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 34

Säkerhetsbestämmelser

1. Artikel 12.7 i förordning (EU) nr XXX [programmet för ett digitalt Europa] ska tillämpas på deltagandet i alla åtgärder som finansieras av kompetenscentrumet.

2. Följande särskilda säkerhetsregler ska tillämpas på åtgärder som finansieras genom Horisont Europa.

I enlighet med artikel 34.1 [Äganderätt och skydd] i förordning (EU) nr XXX [Horisont Europa] får när så föreskrivs i arbetsprogrammet beviljandet av icke-exklusiva licenser begränsas till tredjeparter som är etablerade i eller anses vara etablerade i en medlemsstat eller som kontrolleras av en medlemsstat och/eller medborgare i en medlemsstat.

I enlighet med artikel 36.4 b [Överlåtelse och licensiering] i förordning (EU) nr XXX [Horisont Europa] ska överlåtelse eller licensiering till en aktör som är etablerad i ett associerat tredjeland eller etablerad i unionen men kontrolleras från ett tredjeland, också utgöra skäl att invända mot överlåtelser av äganderätten till resultat, eller till beviljande av en exklusiv licens för resultat.

I enlighet med artikel 37.3 a [Åtkomsträtt] i förordning (EU) nr XXX [Horisont Europa] får när så föreskrivs i arbetsprogrammet beviljandet av åtkomst till resultat och bakgrundsinformation begränsas till en aktör som är etablerad i eller anses vara etablerad i en medlemsstat eller som kontrolleras av en medlemsstat och/eller medborgare i en medlemsstat.

ca)

Artiklarna 22 [Äganderätt till resultat], 23 [Äganderätt till resultat] och 30 [Tillämpliga bestämmelser i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter] i förordning (EU) 2019/XXX [Europeiska försvarsfonden] ska tillämpas på deltagande i alla försvarsrelaterade åtgärder av kompetenscentrumet när så föreskrivs i arbetsprogrammet, och beviljandet av icke-exklusiva licenser får begränsas till tredje part som är etablerad eller anses vara etablerad i en medlemsstat och som kontrolleras av en medlemsstat och/eller medborgare i en medlemsstat. [Ändr. 168]

Artikel 35

Öppenhet

1. Kompetenscentrumet ska utföra sitt arbete med en hög grad av högsta möjliga transparens. [Ändr. 169]

2. Kompetenscentrumet ska säkerställa att allmänheten och alla berörda parter får lämplig, i tid förses med heltäckande , saklig, tillförlitlig och lättillgänglig information, framför allt om resultaten av dess kompetenscentrumets, nätverkets, den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämndens och kompetensgemenskapens arbete. Den ska också offentliggöra de intresseförklaringar som avges i enlighet med artikel 41. 42. [Ändr. 170]

3. Styrelsen får på den verkställande direktörens förslag ge andra berörda parter tillstånd att observera delar av kompetenscentrumets verksamhet.

4. Kompetenscentrumet ska i sin arbetsordning fastställa hur de transparensregler som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt. För åtgärder som finansieras genom Horisont Europa ska vederbörlig hänsyn i detta sammanhang tas till bestämmelserna i bilaga III till Horisont Europa-förordningen.

Artikel 36

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade

1. Utan att detta påverkar artikel 35 ska kompetenscentrumet inte för tredje part röja uppgifter som det behandlar eller mottar, om det i en motiverad ansökan har begärts att uppgifterna helt eller delvis ska behandlas konfidentiellt.

2. Ledamöterna i styrelsen, den verkställande direktören, medlemmarna i den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden, de externa experter som deltar i olika tillfälliga arbetsgrupper och kompetenscentrumets personal ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 339 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), även efter det att deras uppdrag upphört.

3. Kompetenscentrumets styrelse ska efter godkännande av kommissionen anta kompetenscentrumets säkerhetsbestämmelser, grundade på säkerhetsprinciperna i kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (24) och 2015/444 (25).

4. Kompetenscentrumet får vidta de åtgärder som krävs för att göra det lättare att utbyta information som är relevant för dess arbetsuppgifter med kommissionen och medlemsstaterna, och vid behov med relevanta unionsbyråer. Varje administrativt arrangemang för detta ändamål om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter, eller i frånvaro av sådana arrangemang, ad hoc-utlämning av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i undantagsfall, ska ske med kommissionens förhandsgodkännande.

Artikel 37

Tillgång till handlingar

1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på de handlingar som finns hos kompetenscentrumet.

2. Styrelsen ska vidta åtgärder för att genomföra förordning (EG) nr 1049/2001 inom sex månader efter det att kompetenscentrumet inrättats.

3. Beslut som fattas av kompetenscentrumet i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får bli föremål för ett klagomål till ombudsmannen enligt artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller väckande av talan vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 38

Övervakning, utvärdering och översyn

1. Kompetenscentrumet ska säkerställa att dess verksamhet, inklusive den som förvaltas genom de nationella samordningscentrumen och nätverket, ska vara föremål för löpande övervakning och regelbundna utvärderingar. Kompetenscentrumet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in effektivt och utan onödigt dröjsmål och proportionella rapporteringskrav ska ställas på mottagarna av unionens medel och medlemsstaterna. Resultaten av utvärderingen ska offentliggöras.

2. Kommissionen ska göra en interimsutvärdering av kompetenscentrumet när det finns tillräckligt med information om genomförandet av denna förordning, dock senast tre och ett halvt år efter det att programmet började genomföras. Kommissionen ska upprätta en rapport om den utvärderingen och överlämna denna till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2024. Kompetenscentrumet och medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för att upprätta rapporten.

3. Den utvärdering som avses i punkt 2 ska omfatta en bedömning av de resultat som uppnåtts av kompetenscentrumet, med beaktande av dess mål, mandat och uppgifter samt effektivitet och ändamålsenlighet . Om kommissionen anser att det är motiverat att kompetenscentrumet fortsätter sin verksamhet med tanke på dess uppsatta mål, mandat och uppgifter får den föreslå en förlängning av det mandat för kompetenscentrumet som anges i artikel 46. [Ändr. 171]

4. Med utgångspunkt i slutsatserna från den deltidsutvärdering som avses i punkt 2 får kommissionen agera i enlighet med [artikel 22.5] eller vidta andra lämpliga åtgärder.

5. Övervakning, utvärdering, avveckling och förnyande av bidragen från Horisont Europa kommer att ske enligt bestämmelserna i artiklarna 8, 45 och 47 samt bilaga III i Horisont Europa-förordningen och de överenskomna genomförandeformerna.

6. Övervakning, utvärdering, avveckling och förnyande av bidragen från ett digitalt Europa kommer att ske enligt bestämmelserna i artiklarna 24 och 25 i programmet för ett digitalt Europa.

7. Om kompetenscentrumet avvecklas ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av kompetenscentrumet inom sex månader från det att det har avvecklats, dock senast inom två år efter det att det avvecklingsförfarande som avses i artikel 46 i denna förordning har inletts. Resultatet av den slutliga utvärderingen ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet.

Artikel 38a

Kompetenscentrumet som juridisk person

1. Kompetenscentrumet ska vara en juridisk person.

2. I varje medlemsstat ska kompetenscentrumet ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Det ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. [Ändr. 172]

Artikel 39

Kompetenscentrumets ansvar

1. Kompetenscentrumets avtalsenliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på överenskommelsen, beslutet eller avtalet i fråga.

2. Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska kompetenscentrumet ersätta skada som orsakats av dess personal under tjänsteutövningen i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

3. Kompetenscentrumets utbetalningar till följd av det skadeståndsansvar som avses i punkterna 1 och 2 samt kostnader och utgifter i samband med detta ska räknas som utgifter för kompetenscentrumet och täckas med dess medel.

4. Kompetenscentrumet ska ensamt vara ansvarigt för fullgörandet av sina skyldigheter.

Artikel 40

Europeiska unionens domstols behörighet och tillämplig lagstiftning

1. Europeiska unionens domstol ska vara behörig

1.	i enlighet med eventuella skiljedomsklausuler i överenskommelser eller avtal som ingås eller i beslut som fattas av kompetenscentrumet,

2.	vid tvister om ersättning för skada som vållats av kompetenscentrumets personal under deras tjänsteutövning, och

3.	vid tvister mellan kompetenscentrumet och dess tjänstemän, inom de gränser och på de villkor som anges i tjänsteföreskrifterna.

2. Lagstiftningen i den stat där kompetenscentrumet har sitt säte ska tillämpas i alla frågor som inte omfattas av denna förordning eller av några andra unionsrättsakter.

Artikel 41

Medlemmarnas ansvar och försäkring

1. Medlemmarnas ekonomiska ansvar för kompetenscentrumets skulder ska vara begränsat till deras redan inbetalade bidrag till de administrativa kostnaderna.

2. Kompetenscentrumet ska teckna och ha lämpliga försäkringar.

Artikel 42

Intressekonflikter

Kompetenscentrumets styrelse ska anta bestämmelser för att förebygga, identifiera och hantera lösa intressekonflikter som uppstår i fråga om kompetenscentrumets dess medlemmar, organ och anställda, inklusive den verkställande direktören , Dessa bestämmelser ska omfatta bestämmelser om undvikande av intressekonflikter bland företrädarna för de medlemmar som ingår i styrelsen och samt den rådgivande näringslivs- och vetenskapsnämnden i enlighet med förordning XXX [nya budgetförordningen]. och kompetensgemenskapen . [Ändr. 173]

Medlemsstaterna ska säkerställa förebyggande, fastställande och lösning av intressekonflikter som uppstår i fråga om de nationella samordningscentrumen. [Ändr. 174]

De regler som avses i punkt 1 ska vara förenliga med förordning (EU, Euratom) 2018/1046. [Ändr. 175]

Artikel 43

Skydd av personuppgifter

1. Kompetenscentrumet ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/2018.

2. Styrelsen ska anta de genomförandebestämmelser som avses i artikel 24.8 i förordning (EU) nr XXX/2018. Styrelsen får anta ytterligare åtgärder som behövs för kompetenscentrumets tillämpning av förordning (EU) nr XXX/2018.

Artikel 44

Säte och s töd från värdmedlemsstaten [Ändr. 176]

Kompetenscentrumets säte ska fastställas genom ett förfarande med demokratiskt ansvar, öppna kriterier och i enlighet med unionsrätten. [Ändr. 177]

Värdmedlemsstaten ska tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar för att säkerställa att kompetenscentrumet fungerar korrekt, bland annat en enda förläggningsplats, och ytterligare förutsättningar såsom tillgång till adekvata utbildningsmöjligheter för de anställdas barn och lämpligt arbetsmarknadstillträde samt social trygghet och hälso- och sjukvård för både barn och partner. [Ändr. 178]

Kompetenscentrumet och den medlemsstat [Belgien] värdmedlemsstat där det har sitt säte får ska ingå en administrativ överenskommelse om immunitet och privilegier och annat stöd från den medlemsstaten till kompetenscentrumet. [Ändr. 179]

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 45

Inledande åtgärder

1. Kommissionen ska ansvara för bildandet av kompetenscentrumet och dess inledande verksamhet till dess att det har operativ förmåga att genomföra sin egen budget. Kommissionen ska, i enlighet med unionsrätten, vidta alla nödvändiga åtgärder med bidrag från behöriga organ inom kompetenscentrumet.

2. I enlighet med punkt 1 får kommissionen till dess att den verkställande direktören tillträder sin tjänst, efter att ha utnämnts av styrelsen i enlighet med artikel 16, utse en tillförordnad verkställande direktör för att fullgöra de plikter som åligger den verkställande direktören, och denne får biträdas av ett begränsat antal tjänstemän från kommissionen. Kommissionen får utse ett begränsat antal tjänstemän på tillfällig basis.

3. Den tillförordnade verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av de bemyndiganden som anges i den årliga budgeten för kompetenscentrumet, när de godkänts av styrelsen, och får ingå överenskommelser, anta beslut och ingå avtal, inbegripet anställningsavtal, när tjänsteförteckningen för kompetenscentrumet har antagits.

4. Den tillförordnade verkställande direktören ska, i samförstånd med den verkställande direktören för kompetenscentrumet, och med förbehåll för styrelsens godkännande, fastställa det datum då kompetenscentrumet ska ha förmåga att genomföra sin egen budget. Från och med det datumet ska kommissionen avstå från att göra åtaganden och utbetalningar för kompetenscentrumets verksamhet.

Artikel 45a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5a och 8.4b ska ges till kommissionen tills vidare från och med den … [den dag då denna förordning träder i kraft].

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.5a och 8.4b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.5a och 8.4b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 180]

Artikel 46

Varaktighet

1. Kompetenscentrumet ska inrättas för perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2029.

2. I slutet av denna period ska avvecklingsförfarandet inledas, såvida inte annat beslutas vid översynen av denna förordning. Avvecklingsförfarandet ska inledas automatiskt om unionen eller alla deltagande medlemsstaterna drar sig ur kompetenscentrumet.

3. För genomförande av kompetenscentrumets avveckling ska styrelsen utse en eller flera förvaltare, som ska följa styrelsens beslut.

4. När kompetenscentrumet avvecklas ska dess tillgångar användas för att täcka dess skulder samt utgifterna i samband med avvecklingen. Ett eventuellt överskott ska fördelas mellan unionen och de deltagande medlemsstaterna i förhållande till deras finansiella bidrag till kompetenscentrumet. Eventuellt överskott som tilldelas unionen ska återföras till unionens budget.

Artikel 47

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlaments vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C […], […], s. […].

(2) EUT C […], […], s. […].

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.

(4) Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet: EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd JOIN(2013)0001 final).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

(6) Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet – Resiliens, avskräckning och försvar: stärkt cybersäkerhet i EU, JOIN(2017)0450 final.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… av den … om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av samt teknisk assistans för produkter med dubbla användningsområden (EUT L …, …, s. …).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/ … om Enisa (Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L …) (2017/0225(COD)).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/ … om Enisa (Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L …) (2017/0225(COD)).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(12) [infoga titel och EUT-hänvisning]

(13) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(14) [infoga titel och EUT-hänvisning]

(15) [infoga titel och EUT-hänvisning]

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/XXX av den … om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027, (EUT L …) (2018/0227(COD)).

(17) [Ange fullständig titel och EUT-hänvisning].

(18) [Ange fullständig titel och EUT-hänvisning].

(19) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42.)

(20) [Ange fullständig titel och EUT-hänvisning].

(21) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(23) Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(24) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(25) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/884

P8_TA(2019)0420

Fonden för ett sammanlänkat Europa ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 (COM(2018)0438 – C8–0255/2018 – 2018/0228(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/67)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0438),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 172 och 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0255/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A8-0409/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 191.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 173.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 12 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0517).

P8_TC1-COD(2018)0228

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 172 och 194,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

För att få till stånd en smart och hållbar tillväxt för alla, stimulera skapandet av arbetstillfällen och respektera de långsiktiga åtagandena om minskade koldioxidutsläpp behöver unionen en modern, multimodal och högeffektiv infrastruktur som bidrar till att binda samman och integrera unionen och alla dess regioner , däribland avlägsna områden, yttersta randområden, öområden, perifera områden, bergsområden och glesbefolkade områden, inom transport-, digitaliserings- och energisektorerna. Dessa förbindelser bör bidra till att förbättra den fria rörligheten för personer, varor, kapital och tjänster. De transeuropeiska näten bör underlätta gränsöverskridande förbindelser, främja större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och bidra till en mer konkurrenskraftig och hållbar social marknadsekonomi och bekämpning av klimatförändringarna.

(2)

Syftet med Fonden för ett sammanlänkat Europa (nedan kallad programmet) är att påskynda investeringarna på området för transeuropeiska nät och stimulera till ökade medel från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som rättssäkerheten ökas och principen om teknikneutralitet respekteras. Programmet bör möjliggöra maximala synergier mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna och därmed effektivisera unionens åtgärder och optimera kostnaderna för genomförandet.

(3)

Programmet bör bidra till EU:s åtgärder mot klimatförändringar och stödja projekt som är hållbara ur ▌miljö- och samhällsperspektiv och, om så är lämpligt, åtgärder för bekämpning av och anpassning till klimatförändringar. Särskilt bör programmets bidrag till att uppnå målen från Parisavtalet samt de föreslagna klimat- och energimålen för 2030 och de långsiktiga målen för koldioxidminskningar förstärkas.

(3a)	Programmet bör garantera en hög grad av öppenhet och säkerställa offentliga samråd i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.

(4)

För att spegla vikten av att bekämpa klimatförändringarna, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, bör denna förordning integrera klimatåtgärder och leda till att det övergripande målet, dvs. att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmål, kan uppnås (4). Åtgärder som rör klimatmål inom ramen för detta program bör utgöra 60 % av programmets totala finansieringsram, baserat på bl.a. följande Rio-markörer: i) 100 % för de utgifter som rör järnvägsinfrastruktur, laddningsinfrastruktur, alternativa och hållbara bränslen, rena stadstransporter, överföring och lagring av elektricitet, smarta nät, koldioxidtransport och förnybar energi, ii) 40 % för inre vattenvägar och multimodala transporter, samt gasinfrastruktur – om detta möjliggör ökad användning av förnybart väte eller biometan. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderings- och översynsprocesser. För att förhindra att infrastruktur är sårbar för långsiktiga klimatförändringar och säkerställa att kostnaderna för växthusgasutsläpp till följd av ett projekt ingår i projektets ekonomiska utvärdering, bör projekt som stöds genom programmet klimatsäkras i enlighet med anvisningar som bör utarbetas av kommissionen i linje med de anvisningar som utarbetas för andra unionsprogram, om detta är relevant.

(5)

För att uppfylla de rapporteringsskyldigheter som fastställs i artikel 11 c i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG, och som rör användningen av unionsfinansiering som stöd till åtgärder som vidtas för att uppfylla målen i detta direktiv, bör utgifter som rör minskning av utsläpp eller luftföroreningar inom ramen för detta direktiv följas upp.

(6)

Ett viktigt mål för programmet är att skapa ökade synergier och ökad komplementaritet mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna. Därför bör programmet föreskriva arbetsprogram ▌ som kan riktas mot särskilda områden för interventioner, t.ex. avseende uppkopplad och automatiserad mobilitet eller hållbara alternativa bränslen. Att möjliggöra digital kommunikation skulle kunna utgöra en integrerad del av ett projekt av gemensamt intresse på energi- och transportområdet. Programmet bör dessutom, inom varje sektor, ge möjlighet att betrakta vissa synergiskapande komponenter som rör en annan sektor som stödberättigande, om detta förbättrar investeringens socioekonomiska nytta. Synergier mellan sektorer bör ges incitament genom de tilldelningskriterier som används för att välja ut åtgärder samt i fråga om ökad samfinansiering .

(7)

I de riktlinjer för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (5) (nedan kallade TEN-T-riktlinjerna) kartläggs infrastrukturen för TEN-T, specificeras de krav som ska uppfyllas av infrastrukturen och föreskrivs åtgärder för deras genomförande. Enligt riktlinjerna ska framför allt stomnätet fullbordas senast 2030 genom att ny infrastruktur skapas och befintlig infrastruktur väsentligt uppgraderas och återställs för att säkerställa nätets kontinuitet .

(7a)

Åtgärder som bidrar till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse i transportsektorn och som finansieras av programmet bör bygga på komplementaritet mellan alla transportsätt för att möjliggöra effektiva, sammanlänkade och multimodala nät i syfte att säkerställa konnektivitet i hela unionen. Detta bör inbegripa vägar i medlemsstater som fortfarande har stora behov av investeringar för att färdigställa sina stomvägnät.

(8)

För att uppnå de mål som fastställs i TEN-T-riktlinjerna är det nödvändigt att prioritera stöd till pågående TEN-T-projekt och till gränsöverskridande och felande länkar och att säkerställa, om så är tillämpligt, att de åtgärder som stöds är förenliga med de arbetsplaner för korridorer som fastställs enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 och med den övergripande nätutvecklingen i fråga om prestanda och driftskompatibilitet.

(8a)	Framför allt kräver det fullständiga införandet av ERTMS i stomnätet senast 2030 i enlighet med vad som föreskrivs i förordning (EU) nr 1315/2013 att man ökar stödet på europeisk nivå och skapar incitament för privata investerares deltagande.

(8b)	En viktig förutsättning för ett framgångsrikt färdigställande av TEN-T-stomnätet och säkerställande av effektiv intermodalitet är dessutom att flygplatser ansluts till TEN-T-nätet. Därför måste man prioritera att ansluta flygplatser till TEN-T-stomnätet om en sådan anslutning saknas.

(8c)

Vid gränsöverskridande åtgärder krävs en hög integreringsgrad i planeringen och genomförandet. Utan att prioritera något av följande exempel skulle denna integrering kunna påvisas genom inrättandet av ett gemensamt projektföretag, en gemensam förvaltningsstruktur, ett samriskföretag, en bilateral rättslig ram, en genomförandeakt enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 eller någon annan form av samarbete. Integrerade förvaltningsstrukturer, däribland samriskföretag, bör uppmuntras, bland annat genom en högre samfinansieringsgrad.

(8d)	Rationaliseringsåtgärder som för närvarande är under utveckling för att främja förverkligandet av TEN-T bör stödja ett effektivare genomförande av projekt av gemensamt intresse på transportområdet.

(9)

För att återspegla växande transportflöden och nätets utveckling bör sträckningen för stomnätskorridorerna och de i förväg identifierade avsnitten anpassas. Dessa anpassningar av stomnätskorridorerna bör inte påverka färdigställandet av stomnätet senast 2030, bör förbättra korridorernas täckning av medlemsstaternas territorium och bör vara proportionerliga för att behålla en samstämd och effektiv utveckling och samordning av korridorerna. Av denna anledning bör stomnätskorridorernas längd inte öka med mer än 15 procent. Stomnätskorridorernas sträckning bör ta vederbörlig hänsyn till resultaten av den översyn av stomnätets genomförande som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) nr 1315/2013. Översynen bör ta hänsyn till regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser i TEN-T som har övergetts eller avvecklats och till utvecklingen av det övergripande nätet samt konsekvenserna av Förenade kungarikets EU-utträde.

(10)

Det är nödvändigt att uppmuntra till offentliga och privata investeringar som gynnar smart, driftskompatibel, hållbar, multimodal, inkluderande, tillgänglig säker och trygg mobilitet i hela unionen för alla transportsätt . Kommissionen presenterade 2017 ”Europa på väg” (6), en bred uppsättning initiativ för att göra trafiken säkrare, uppmuntra till smarta vägavgifter, minska koldioxidutsläpp, luftföroreningar och trafikstockningar, främja uppkopplad och autonom mobilitet och säkerställa korrekta förhållanden och vilotider för arbetare. Dessa initiativ bör åtföljas av ekonomiskt stöd från unionen genom detta program om så är relevant.

(11)

I riktlinjerna för TEN-T krävs, med avseende på ny teknik och innovation, att TEN-T ska möjliggöra en fullständig utfasning av fossila bränslen för alla transportsätt genom incitament för energieffektiva lösningar och användning av alternativa bränslen , samtidigt som principen om teknikneutralitet respekteras . I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (7) fastställs en gemensam ram med åtgärder för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen för alla transportsätt i unionen, i syfte att så långt möjligt minimera oljeberoendet och begränsa transporternas miljö- och klimatpåverkan , och krav på medlemsstaterna att säkerställa allmänt tillgängliga laddnings- och tankstationer senast den 31 december 2025. I kommissionens förslag (8) från november 2017 anges att en uttömmande uppsättning åtgärder för att främja utsläppssnål mobilitet är nödvändig, inbegripet ekonomiskt stöd om marknadsförhållandena inte ger tillräckligt med incitament.

(12)

Kommissionen framhåller i sitt meddelande ”Hållbar mobilitet i EU: säker, uppkopplad och ren” (9) att automatiserade fordon och avancerade system för konnektivitet kommer att leda till fordon som är säkrare, enklare att dela med andra och mer tillgängliga för alla medborgare, inbegripet de som kan vara utestängda från mobilitetstjänster idag, t.ex. äldre personer och personer med nedsatt rörlighet . I detta sammanhang har kommissionen också föreslagit en ”strategisk handlingsplan för trafiksäkerhet” och en översyn av direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet.

(13)

För att förbättra fullbordandet av transportprojekt i nätets mindre utvecklade delar bör ett anslag från Sammanhållningsfonden överföras till programmet, för finansiering av transportprojekt i medlemsstater som är berättigade till finansiering genom Sammanhållningsfonden. I en inledande fas bör urvalet av projekt som berättigar till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden ▌. I slutet av den inledande fasen bör resurser som förs över till programmet utan att ha anslagits till ett transportinfrastrukturprojekt tilldelas konkurrerande projekt i medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden, med prioritet för gränsöverskridande och felande länkar. Kommissionen bör stödja medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden i deras ansträngningar att förbereda en rad lämpliga projekt, särskilt genom att stärka den institutionella kapaciteten i berörda offentliga förvaltningar.

(14)

I linje med det gemensamma meddelandet ▌från november 2017 (10) understryks i den handlingsplan för militär rörlighet som antogs den 28 mars 2018 av kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (11) att politiken för transportinfrastruktur erbjuder goda möjligheter att öka synergierna mellan försvarsbehoven och TEN-T med det övergripande syftet att förbättra den militära rörligheten i unionen, med beaktande av en jämn geografisk fördelning och de potentiella vinsterna för civilskyddet . I enlighet med handlingsplanen övervägde och validerade rådet ▌2018 ▌de militära kraven avseende transportinfrastrukturen (12), och 2019 fastställde kommissionen ▌vilka delar av det transeuropeiska transportnätet som är lämpliga för dubbla användningsområden , inklusive nödvändiga uppgraderingar av befintlig infrastruktur. Unionsfinansiering för att genomföra projekt för dubbla användningsområden bör inrättas genom programmet på grundval av ▌arbetsprogram som anger de tillämpliga kraven enligt vad som definieras i handlingsplanen eller någon annan vägledande förteckning över prioriterade projekt som medlemsstaterna fastställt i enlighet med handlingsplanen för militär rörlighet .

(15)

I TEN-T-riktlinjerna erkänns att det övergripande nätet säkerställer tillgänglighet och konnektivitet för alla regioner i unionen, inklusive avlägsna regioner, öregioner och yttersta randområden. I sitt meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden” (13) framhåller kommissionen vidare transport-, energi- och digitaliseringsbehoven i de yttersta randområdena och nödvändigheten att erbjuda tillräcklig unionsfinansiering som passar dessa behov, inbegripet genom programmet , via samfinansieringssatser på högst 70 % .

(16)

Mot bakgrund av de betydande investeringsbehoven för att göra framsteg mot ett fullständigt stomnät i TEN-T senast 2030 (uppskattade till 350 miljarder euro under perioden 2021–2027), ett fullständigt övergripande nät i TEN-T senast 2050 och investeringar som rör minskade koldioxidutsläpp, digitalisering och stadsutveckling (uppskattade till 700 miljarder euro för perioden 2021–2027) är det lämpligt att använda unionens olika stödprogram och instrument så effektivt som möjligt och därigenom maximera mervärdet från de investeringar som får stöd från unionen. Detta kan uppnås genom en rationell investeringsprocess som synliggör transportprojektens planering och samstämmighet i flera olika relevanta unionsprogram, särskilt Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och InvestEU. Särskild hänsyn bör, om så är relevant, tas till de nödvändiga villkor som beskrivs i bilaga IV till förordning (EU) XXX [Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, samt ekonomiska regler för dessa och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och Instrumentet för gränsförvaltning och visering (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser)].

(17)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (14) identifieras de prioriteringar för transeuropeisk energiinfrastruktur som behöver genomföras för uppnåendet av unionens energi- och klimatpolitiska mål, identifieras projekt av gemensamt intresse som krävs för genomförandet av dessa prioriteringar och fastställs åtgärder beträffande tillståndsgivning, allmänhetens deltagande och regler för att påskynda och/eller underlätta genomförandet av dessa projekt, inbegripet de kriterier som ska vara uppfyllda för att sådana projekt ska vara berättigade till ekonomiskt stöd från unionen. Identifieringen av projekt av gemensamt intresse enligt den förordningen kommer även fortsättningsvis att följa principen om ”energieffektivitet först” genom att projekten bedöms mot scenarier för energiefterfrågan som är fullt förenliga med EU:s energi- och klimatmål.

(18)	I direktiv [omarbetning av direktivet om förnybara energikällor] understryks behovet av att inrätta en ram som möjliggör en bättre användning av unionsmedel, med en uttrycklig hänvisning till möjliggörande av åtgärder som stöder gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi.

(19)

Samtidigt som fullbordandet av nätinfrastrukturen kvarstår som första prioritering för utvecklingen av förnybar energi återspeglar ett integrerat och gränsöverskridande samarbete om förnybar energi och utveckling av ett smart och effektivt energisystem med lagrings- och efterfrågeflexibilitetslösningar som hjälper till att balansera nätet den strategi som antogs enligt initiativet om ren energi för alla i EU, med ett kollektivt ansvar att nå ett ambitiöst mål för förnybar energi 2030, och en ändrad politisk kontext där en rättvis och lämplig social omställning ska säkerställas med ambitiösa, långsiktiga mål för minskade koldioxidutsläpp.

(20)

Innovativ infrastrukturteknik som möjliggör omställning till utsläppssnåla energi- och mobilitetssystem och som förbättrar försörjningstryggheten och syftar till att stärka unionens oberoende på energiområdet är nödvändiga för unionens strategi för minskade koldioxidutsläpp. Kommissionen underströk särskilt i sitt meddelande om att stärka Europas energinät av den 23 november 2017 (15) att elektriciteten, där förnybar energi kommer att utgöra hälften av elproduktionen senast 2030, i allt högre grad kommer att driva på minskningen av koldioxidutsläppen i sektorer där fossila bränslen tidigare dominerat, t.ex. transport, industri samt uppvärmning och kylning, och att den transeuropeiska politiken för energiinfrastruktur i enlighet med detta måste inriktas mot projekt som rör sammanlänkningar av elnät, lagring av el och smarta nät samt investeringar i gasinfrastruktur . För att stödja unionens mål för minskade koldioxidutsläpp, integrering av den inre marknaden och försörjningstrygghet bör teknik och projekt som bidrar till omställningen till en utsläppssnål ekonomi vederbörligen beaktas och prioriteras. Kommissionen kommer att inom ramen för programmet försöka öka antalet projekt som rör gränsöverskridande smarta nät, innovativ lagring samt koldioxidtransport.

(20a)

Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bör möjliggöra kostnadseffektiv utbyggnad av förnybar energi i unionen och uppnående av unionens bindande mål på minst 32 % förnybar energi år 2030 enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (16) samt bidra till strategisk spridning av innovativ teknik för förnybar energi. Några belysande exempel på teknik som är stödberättigande är förnybar produktion från land- och havsbaserad vindkraft, solenergi, hållbar biomassa, havsenergi, geotermisk energi eller kombinationer av dessa, nätanslutning för dessa tekniker samt andra aspekter såsom lagrings- eller konverteringsanläggningar. Stödberättigande åtgärder är inte begränsade till elsektorn utan kan omfatta andra energibärare och potentiell integrering av sektorer med t.ex. uppvärmning och kylning, kraft till gas, lagring och transport. I syfte att bevara flexibiliteten när det gäller tekniska framsteg och den tekniska utvecklingen är denna förteckning är inte uttömmande. Sådana projekt innebär inte nödvändigtvis en fysisk koppling mellan de samarbetande medlemsstaterna. Projekten kan vara belägna i endast en berörd medlemsstat, under förutsättning att de allmänna kriterierna i del IV i bilagan är tillämpliga.

(20b)

För att stödja gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi och marknadsgenomslaget för projekt bör kommissionen underlätta utvecklingen av gränsöverskridande projekt för förnybar energi. I energisektorn bör, vid otillräckligt marknadsgenomslag för gränsöverskridande projekt för förnybar energi, outnyttjade budgetmedel avsedda för gränsöverskridande projekt för förnybar energi användas för att uppfylla de mål för transeuropeiska energinät som fastställs i artikel 3.2 b i samband med åtgärder enligt artikel 9.3, innan man överväger att eventuellt använda dem till unionens finansieringsmekanism för förnybar energi enligt artikel 7.6.

(20c)

Det behövs stöd till projekt för smarta nät som integrerar produktion, distribution eller förbrukning av el med hjälp av ett system för realtidsstyrning och som påverkar de gränsöverskridande energiflödena. Energiprojekten bör vidare spegla smarta näts centrala betydelse för energiomställningen, och stödet från programmet bör bidra till att övervinna de finansieringsunderskott som för närvarande hämmar investeringarna i en storskalig utbyggnad av teknik för smarta nät.

( 20d)

EU-stödet bör särskilt beakta gränsöverskridande sammanlänkningar av energinäten, bland annat de som krävs för att nå elsammanlänkningsmålet på 10 % för 2020 och målet på 15 % för 2030 enligt vad som fastställs i förordning (EU) 2018/1999 (17) . Utbyggnaden av elsammanlänkningar är avgörande för att man ska kunna integrera marknaderna, möjliggöra mer förnybar energi i systemet och dra nytta av de olika portföljerna för efterfrågan och tillgång på förnybar energi, havsbaserade vindkraftsnät och smarta nät, samt integrera alla länder i en likvid och konkurrenskraftig energimarknad.

(21)

Förverkligandet av en digital inre marknad förutsätter en underliggande infrastruktur för digital konnektivitet. Digitaliseringen av Europas industri och moderniseringen av sektorer som transport, energi, hälso- och sjukvård och offentlig administration är beroende av att alla kommer åt tillförlitliga och överkomliga nät med hög eller mycket hög kapacitet. Digital konnektivitet har blivit en avgörande faktor för att överbrygga ekonomiska, sociala och territoriella gränser och därmed modernisera lokala ekonomier och ge en grund för diversifiering av den ekonomiska verksamheten. Programmets tillämpningsområde när det gäller interventioner inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör justeras för att återspegla dess ökade betydelse för ekonomin och samhället i stort. Det är därför nödvändigt att fastställa vilka projekt av gemensamt intresse avseende infrastruktur för digital konnektivitet som behövs för att uppnå unionens mål om en digital inre marknad, och att upphäva Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (18).

(22)

I meddelandet ”Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle” (19) (nedan kallat strategin för gigabitsamhället) fastställs strategiska mål för 2025 med avseende på optimerade investeringar i infrastruktur för digital konnektivitet. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (20) syftar bl.a. till att skapa ett regelverk som ger incitament till privata investeringar i nät för digital konnektivitet. Det står dock klart att nätutbyggnad i många områden i hela unionen inte heller fortsättningsvis kommer att vara kommersiellt bärkraftig till följd av olika faktorer, t.ex. avsides belägenhet, territoriella eller geografiska särdrag, låg befolkningstäthet och olika socioekonomiska faktorer, och därför snarast möjligt behöver ägnas större uppmärksamhet . Programmet bör därför justeras så att det bidrar till att de strategiska mål som fastställs i strategin för gigabitsamhället uppnås , och samtidigt även eftersträva balans mellan och landsbygdens och städernas utveckling, som ett komplement till det stöd som erbjuds till utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet genom andra program, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden och InvestEU-fonden.

(23)

Samtidigt som alla nät för digital konnektivitet som är anslutna till internet till sin natur är transeuropeiska, huvudsakligen till följd av funktionen hos de tillämpningar och tjänster som de möjliggör, bör programmet prioritera åtgärder som har den största förväntade inverkan på den digitala inre marknaden, bland annat genom deras samstämmighet med målen i meddelandet om strategin för gigabitsamhället, samt på den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället, med beaktande av konstaterade marknadsmisslyckanden och hinder för genomförande.

(24)

Skolor, universitet, bibliotek, lokala, regionala eller nationella myndigheter, huvudleverantörer av offentliga tjänster, sjukhus och vårdenheter, knutpunkter för transporter och utpräglat digitaliserade företag är enheter och platser som kan påverka den viktiga socioekonomiska utvecklingen i det område där de är belägna , även på landsbygden och i glesbefolkade områden . Sådana socioekonomiska drivkrafter behöver ligga i framkant i fråga om gigabitkonnektivitet för att erbjuda åtkomst till de bästa tjänsterna och tillämpningarna för Europas medborgare, företag och lokalsamhällen. Programmet bör stödja åtkomst till nät med mycket hög kapacitet, däribland 5G och andra ultramoderna konnektivitetssystem som kan tillhandahålla gigabitkonnektivitet för dessa socioekonomiska drivkrafter, för att maximera de positiva effekter de har på hela ekonomin och samhället inom sina områden , bland annat genom att skapa större efterfrågan på konnektivitet och tjänster.

(24a)

Ej uppkopplade territorier inom unionens alla områden utgör flaskhalsar och outnyttjad potential på den digitala inre marknaden. I de flesta landsbygdsområden och avlägsna områden kan internetkonnektivitet av hög kvalitet spela en viktig roll för att förhindra en digital klyfta, isolering och avfolkning genom att kostnaderna för att tillhandahålla både varor och tjänster blir lägre och den avsides belägenheten delvis kompenseras. Internetkonnektivitet av hög kvalitet är nödvändig för nya ekonomiska möjligheter i form av t.ex. precisionsteknik inom jordbruket eller utveckling av en bioekonomi i landsbygdsområden. Programmet bör bidra till att erbjuda fast eller trådlös konnektivitet med hög kapacitet till alla europeiska hushåll, på landsbygden och i tätorter, med inriktning på sådan utbyggnad där det har konstaterats en viss grad av marknadsmisslyckande som kan åtgärdas med lågintensiva bidrag. För att maximera synergierna mellan de åtgärder som får stöd genom programmet bör vederbörlig hänsyn tas till koncentrationen av socioekonomiska drivkrafter i ett visst område och den finansieringsnivå som krävs för att skapa täckning. Programmet bör dessutom sikta mot att uppnå en omfattande täckning av hushåll och territorier eftersom det är oekonomiskt att senare fylla luckor i täckningen.

(25)

Programmet bör dessutom, på grundval av framgången med initiativet WiFi4EU, fortsätta att stödja tillhandahållandet av kostnadsfri och säker lokal trådlös konnektivitet av hög kvalitet på centrala platser för det lokala offentliga livet, däribland enheter med ett offentligt uppdrag, t.ex. offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster, samt platser utomhus som är tillgängliga för allmänheten, för att främja unionens digitala vision i lokalsamhällen.

(25a)

Digital infrastruktur är en viktig grund för innovation. För att programmet ska få största möjliga genomslag bör det inriktas på att finansiera infrastrukturen. Enskilda digitala tjänster och tillämpningar, t.ex. sådana som omfattar olika tekniker för distribuerade liggare eller som använder artificiell intelligens, bör därför inte omfattas av programmet utan på lämpligt sätt hanteras genom andra instrument, såsom programmet för ett digitalt Europa. Det är också viktigt att maximera synergierna mellan olika program.

(26)

Bärkraften i den nästa generation av digitala tjänster som är på väg, t.ex. sakernas internet och tillämpningar som förväntas skapa betydande nytta inom flera olika sektorer och för samhället i stort, kommer att kräva oavbruten gränsöverskridande täckning med 5G-system , särskilt för att möjliggöra för användare och föremål att förbli uppkopplade när de är i rörelse. Scenarierna för 5G-utbyggnadens kostnadsdelning är dock fortsatt oklara och riskerna med kommersiell utbyggnad inom vissa nyckelområden upplevs som mycket höga. Vägkorridorer och järnvägsförbindelser förväntas bli viktiga områden för den första fasen av nya tillämpningar inom området för uppkopplad mobilitet och utgör därför centrala gränsöverskridande projekt att finansiera inom ramen för detta program.

▌

(28)

Utbyggnaden av stomnät för elektronisk kommunikation, inbegripet undervattenskablar som förbinder europeiska territorier med tredjeländer på andra kontinenter eller som förbinder europeiska öar , yttersta randområden eller utomeuropeiska länder och territorier , inbegripet via unionens territorialvatten och medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zon , behövs för att tillhandahålla nödvändig redundans för sådan central infrastruktur och för att öka kapaciteten och tåligheten i unionens digitala nät , vilket också bidrar till territoriell sammanhållning . Sådana projekt saknar dock ofta kommersiell bärkraft utan offentligt stöd. Dessutom bör stöd vara tillgängligt för att komplettera europeiska högpresterande datorsystemresurser med adekvata anslutningar med terabitkapacitet.

(29)

Åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör använda bästa tillgängliga teknik som är bäst lämpad för det specifika projektet och som erbjuder bästa balans ▌mellan senaste teknik i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nättålighet och kostnadseffektivitet, och bör prioriteras genom arbetsprogram som beaktar de kriterier som fastställs i denna förordning. Utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet kan omfatta passiv infrastruktur för att maximera både socioekonomisk nytta och miljönytta. Slutligen bör hänsyn tas till den potentiella spridningseffekten i form av konnektivitet när åtgärder prioriteras, t.ex. när ett påbörjat projekt kan förbättra affärsnyttan för framtida utbyggnad vilket leder till ytterligare täckning av territorier och befolkning i områden som dittills saknat täckning.

(30)

Unionen har utvecklat sin egen satellitteknik för PNT (Positioning, Navigation and Timing) i form av Egnos/Galileo och sitt eget jordobservationssystem i form av Copernicus. Både Egnos/Galileo och Copernicus erbjuder avancerade tjänster som innebär stor ekonomisk nytta för offentliga och privata användare. Därför bör all transport-, energi- eller digitaliseringsinfrastruktur som finansieras genom programmet och som utnyttjar PNT- eller jordobservationstjänster vara tekniskt kompatibel med Egnos/Galileo och Copernicus.

(31)

De positiva resultaten från den första ansökningsomgången med blandfinansiering som utlystes inom ramen för det nuvarande programmet 2017 bekräftade relevansen och mervärdet i att använda EU-bidrag för blandfinansiering tillsammans med finansiering från Europeiska investeringsbanken eller nationella investeringsbanker eller andra utvecklingsinstitut och offentliga finansinstitut samt från privata finansinstitut och investerare, bland annat genom offentlig-privata partnerskap. Blandfinansiering bör bidra till att locka privata investeringar och förstärka den offentliga sektorns totala bidrag i enlighet med målen för programmet InvestEU. Programmet bör därför fortsätta att stödja åtgärder som möjliggör en kombination av EU-bidrag och andra finansieringskällor. I transportsektorn bör blandfinansieringsinsatser inte överstiga 10 % av det särskilda anslaget i artikel 4.2 a i.

(31a)

I transportsektorn bör blandfinansieringsinsatser kunna användas för åtgärder som rör smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet enligt vad som förtecknas i artikel 9.2 b.

(32)

De politiska målen för detta program kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom de politiska områdena av fonden InvestEU. Programmets åtgärder bör användas för att främja investeringar genom att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, i synnerhet när åtgärder inte är kommersiellt bärkraftiga, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, och de ska också ha ett klart europeiskt mervärde.

(33)

För att gynna en integrerad utveckling av innovationscykeln är det nödvändigt att säkerställa komplementaritet mellan de innovativa lösningar som utvecklas inom ramen för unionens forsknings- och innovationsprogram och de innovativa lösningar som sprids med stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa. I detta syfte kommer synergier med Horisont Europa att säkerställa att a) behov av forskning och innovation inom transport, energi och digitaliseringssektorn i EU identifieras och fastställs inom Horisont Europas strategiska planeringsprocess, b) Fonden för ett sammanlänkat Europa stöder införande och utbyggnad i stor skala av innovativa typer av teknik och lösningar inom transport, energi och digital infrastruktur, särskilt när de är ett resultat av Horisont Europa, c) utbytet av information och data mellan Horisont Europa och Fonden för ett sammanlänkat Europa underlättas, t.ex. genom att teknik från Horisont Europa med en hög grad av marknadsmognad lyfts fram och kan vidareutvecklas genom Fonden för ett sammanlänkat Europa.

(34)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela perioden 2021–2027 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (21) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet].

(35)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen ramen för att identifiera nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna tar fram sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen i syfte att ange huvuddragen för och samordna prioriterade investeringsprojekt som ska få nationell finansiering och/eller unionsfinansiering. De bör också bidra till att unionsfinansieringen används på ett enhetligt sätt och maximera det ekonomiska stödets mervärde, särskilt vad gäller stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen, InvestEU och Fonden för ett sammanlänkat Europa, om så är relevant. Ekonomiskt stöd bör också användas på ett sätt som är förenligt med energi- och klimatplaner på unionsnivå och nationell nivå, om så är relevant.

(36)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) gäller för denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(37)

(38)

(39)

Reglerna för tilldelning av bidrag fastställs i budgetförordningen. För att beakta särdragen hos de åtgärder som stöds av programmet och säkerställa ett enhetligt genomförande i de sektorer som omfattas av programmet är det nödvändigt att lämna ytterligare vägledning om stödberättigande och tilldelningskriterier. Urvalet av insatser och finansieringen av dessa bör uppfylla endast de villkor som föreskrivs i denna förordning och i budgetförordningen. Utan att avvika från budgetförordningen kan arbetsprogrammen föreskriva förenklade förfaranden.

(39a)

I enlighet med budgetförordningen fastställs urvals- och tilldelningskriterierna i arbetsprogrammen. I transportsektorn bör ett projekts kvalitet och relevans bedömas även med hänsyn till dess förväntade inverkan på konnektiviteten i EU, dess överensstämmelse med tillgänglighetskrav och dess strategi för framtida underhållsbehov.

(40)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (22), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (23), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (24) och rådets förordning (EU) 2017/193 (25) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (26). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(41)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (27)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(42)	Unionen bör eftersträva samstämmighet och synergier med unionsprogrammen för EU:s externa politik, däribland föranslutningsstöd som följer av de åtaganden som gjorts mot bakgrund av meddelandet ”Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan” (28).

(43)

När tredjeländer och enheter som är etablerade i tredjeländer deltar i åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse eller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, bör ekonomiskt stöd vara tillgängligt endast om det är nödvändigt för att uppnå målen för dessa projekt. När det gäller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bör samarbetet mellan en eller flera medlemsstater och ett tredjeland (inklusive energigemenskapen) respektera de villkor som fastställs i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/XXX [direktivet om förnybar energi] i fråga om behovet av en fysisk koppling till EU.

(43a)

I kommissionens meddelande från oktober 2017 ”Offentlig upphandling i och utanför EU” (29) konstateras att EU är världens mest öppna marknad för offentlig upphandling men att EU-företag inte alltid har motsvarande tillträde i andra länder. Bidragsmottagare från FSE bör därför dra full nytta av de möjligheter till strategisk upphandling som ges i direktiv 2014/25/EU.

(44)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (30) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, exempelvis om klimatspårning, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Utvärderingar bör göras av kommissionen och delges Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för att bedöma finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet och dess inverkan på programmets övergripande mål och för att göra nödvändiga ändringar .

(45)

Lämpliga övervaknings- och rapporteringsåtgärder som medger insyn och ansvarsutkrävande och inbegriper mätbara indikatorer bör införas för att bedöma och rapportera programmets framsteg mot de allmänna och särskilda mål som fastställs i denna förordning och för att främja programresultaten . Systemet för resultatrapportering bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat lämpar sig för e djupanalys av framsteg och svårigheter och att uppgifterna och resultaten samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid. Det är nödvändigt att ställa proportionella rapporteringskrav på mottagarna av unionens medel för att samla in relevanta data för programmet.

(45a)

Programmet bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Kommissionen bör senast den 31 december 2020 anta de första fleråriga arbetsprogrammen med en tidtabell för ansökningsomgångarna för programmets tre första år, uppgifter om deras teman och en vägledande budget samt en framåtblickande ram som omfattar hela programperioden.

(46)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om antagande av arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (31).

(47)

I syfte att vid behov anpassa de indikatorer som används för övervakning av programmet, de vägledande procentsatser för budgetmedel som tilldelas vart och ett av de särskilda målen i transportsektorn och definitionen av stomnätskorridorerna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av delarna I, II och III i bilagan till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(48)	Förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 bör av tydlighetsskäl upphävas. Artikel 29 i förordning (EU) nr 1316/2013, som ändrar bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (32) i fråga om förteckningen över godskorridorer, bör dock fortsätta att gälla.

(49)	För att de genomförandeakter som föreskrivs i denna förordning ska kunna antas i tid är det nödvändigt att den träder i kraft omedelbart efter det att den offentliggjorts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Fonden för ett sammanlänkat Europa (nedan kallad programmet).

Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)	åtgärd: verksamhet som har identifierats som ekonomiskt och tekniskt oberoende, som har en fast tidsram och som krävs för att genomföra ett projekt.

b)	alternativa bränslen: alternativa bränslen för alla transportsätt enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2014/94/EU.

ca)	bidragsmottagare: en juridisk person med vilken en bidragsöverenskommelse har undertecknats.

blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, även inom ramen för blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i förordning (EU, Euratom) 2018/XXX (nedan kallad budgetförordningen), där icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument och/eller budgetgarantier från EU-budgeten kombineras med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare.

e)	övergripande nät: transportinfrastruktur som fastställs i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013.

f)	stomnät: transportinfrastruktur som fastställs i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 1315/2013.

g)	stomnätskorridor: instrument för att underlätta ett samordnat genomförande av stomnätet i enlighet med kapitel IV i förordning (EU) nr 1315/2013 och enligt förteckningen i del III i bilagan till den här förordningen.

ga)	gränsöverskridande länk: inom transportsektorn ett projekt av gemensamt intresse som säkerställer kontinuitet för TEN-T-nätet mellan medlemsstater eller mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

gb)

felande länk: ett transportavsnitt som saknas för alla transportsätt i TEN-T-nätet eller ett transportavsnitt som ansluter stomnät eller övergripande nät till TEN-T-korridorerna och som hindrar TEN-T-nätets kontinuitet eller innehåller en eller flera flaskhalsar som påverkar TEN-T-nätets kontinuitet.

gc)	infrastruktur med dubbla användningsområden: en transportnätsinfrastruktur som tillgodoser både civila behov och försvarsbehov.

gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi: ett projekt som är stödberättigande eller kan vara stödberättigande inom ett samarbetsavtal eller någon annan form av arrangemang mellan minst två medlemsstater eller arrangemang mellan minst en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer enligt vad som fastställs i artiklarna 8, 9, 11 och 13 i direktiv (EU) 2018/2001 och som rör planering för eller utbyggnad av förnybar energi, i enlighet med de kriterier som fastställs i del IV i bilagan till den här förordningen.

ha)	energieffektivitet först: energieffektivitet först enligt vad som avses i artikel 2.18 i förordning (EU) 2018/1999.

i)	infrastruktur för digital konnektivitet: nät med mycket hög kapacitet, 5G-system, lokal trådlös konnektivitet med mycket hög kvalitet, stomnät, samt digitala driftplattformar som är direkt förknippade med infrastruktur för transport och energi.

5G-system: en uppsättning element för digital infrastruktur som är baserade på globalt överenskomna standarder för mobil och trådlös kommunikationsteknik som används för konnektivitet och mervärdestjänster med avancerade prestandaegenskaper, i form av t.ex. mycket höga datahastigheter och mycket hög datakapacitet, kommunikationer med låg latens, ultrahög tillförlitlighet eller stöd till ett stort antal anslutna enheter.

5G-korridor: en transportled, i form av väg, järnväg eller inre vattenväg , som har full täckning från infrastruktur för digital konnektivitet och särskilt 5G-system, vilket ger möjlighet till oavbrutet tillhandahållande av digitala synergitjänster, t.ex. uppkopplad och automatiserad mobilitet, liknande smarta mobilitetstjänster för järnvägar eller digital konnektivitet för inre vattenvägar .

digitala driftplattformar direkt förknippade med infrastruktur för energi och transport: fysiska och virtuella resurser för informations- och kommunikationsteknik (IKT) som fungerar med kommunikationsinfrastrukturen som grund och som stöder överföring, lagring, behandling och analys av infrastrukturdata som rör transport och/eller energi.

m)	projekt av gemensamt intresse: projekt som fastställs i förordning (EU) nr 1315/2013, i förordning (EU) nr 347/2013 eller i artikel 8 i den här förordningen.

studier: åtgärder som krävs för att förbereda genomförandet av ett projekt, såsom förstudier, kartläggningsstudier, genomförbarhetsstudier, utvärderingsstudier, prov- och valideringsstudier inbegripet i programvaruform, samt annat tekniskt stöd, inklusive förberedande åtgärder för att definiera och utveckla ett projekt och fatta beslut om finansiering av projektet, som exempelvis rekognoscering på plats och förberedelse av finansieringsarrangemang.

o)	socioekonomiska drivkrafter: enheter vilka genom sitt uppdrag, sin karaktär eller sin lokalisering direkt eller indirekt kan skapa socioekonomiska fördelar för medborgare, företag och lokalsamhällen som finns i deras omgivningar eller influensområden .

p)	tredjeland: ett land som inte är medlem i Europeiska unionen.

q)	nät med mycket hög kapacitet: nät med mycket hög kapacitet enligt vad som definieras i artikel 2.2 i direktiv (EU) 2018/ 172 .

r)	bygg- och anläggningsarbeten: inköp, leverans och installation av komponenter, system och tjänster, inbegripet programvara, utvecklings-, bygg- och anläggningsverksamhet i samband med ett projekt, slutbesiktning av anläggningarna samt igångsättning av ett projekt.

Artikel 3

Mål

1. Programmet har det allmänna målet att bygga, utveckla, modernisera och fullborda de transeuropeiska näten inom transport-, energi- och digitaliseringsområdena och att underlätta gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi, med beaktande av de långsiktiga åtagandena om minskade koldioxidutsläpp , ökad europeisk konkurrenskraft, smart och hållbar tillväxt för alla, territoriell, social och ekonomisk sammanhållning samt tillträde till och integration av den inre marknaden och med tonvikt på synergier mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna .

2. Programmet har följande särskilda mål:

Inom transportsektorn:

i)	Att i enlighet med målen i förordning (EU) nr 1315/2013 bidra till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse som rör effektiva, sammanlänkade och multimodala nät och infrastruktur för smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet.

ii)	Att anpassa delar av det transeuropeiska transportnätet med avseende på dubbla användningsområden för transportinfrastruktur i syfte att förbättra både den civila och den militära mobiliteten .

Inom energisektorn: Att bidra till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse som rör fortsatt integrering av en effektiv och konkurrenskraftig inre energimarknad och nätens driftskompatibilitet, över gränser och mellan sektorer, och därmed underlätta en minskning av koldioxidutsläppen i ekonomin, främja energieffektivitet och säkerställa försörjningstrygghet, och att underlätta gränsöverskridande samarbete på energiområdet, bland annat inom förnybar energi.

Inom digitaliseringssektorn: Att bidra till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse som rör utbyggnaden av säkra och trygga nät med mycket hög kapacitet och 5G-system, till en ökad tålighet och kapacitet i digitala stomnät på EU:s territorium genom att länka dem till angränsande territorier, samt till digitaliseringen av transport- och energinäten.

Artikel 4

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 43 850 768 000 euro i fasta priser (XXX euro i löpande priser) .

2. Detta belopp ska fördelas enligt följande:

33 513 524 000 euro i fasta priser (XXX euro i löpande priser) för de särskilda mål som avses i artikel 3.2 a, varav

i)	17 746 000 000 euro i fasta priser (XXX euro i löpande priser) från klustret för europeiska strategiska investeringar,

ii)	10 000 000 000 euro i fasta priser (11 285 493 000 euro i löpande priser) överförda från Sammanhållningsfonden, för användning i enlighet med denna förordning uteslutande i de medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden,

iii)	5 767 524 000 euro i fasta priser (6 500 000 000 euro i löpande priser) från klustret för försvar, för det särskilda mål som avses i artikel 3.2 a ii.

b)	8 650 000 000 euro för de särskilda mål som avses i artikel 3.2 b, varav 15 % för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, med förbehåll för marknadsgenomslaget . Om tröskelvärdet på 15 % nås ska kommissionen öka beloppet till 20 %, med förbehåll för marknadsgenomslaget.

c)	2 662 000 000 euro i fasta priser (3 000 000 000 euro i löpande priser) för de särskilda mål som avses i artikel 3.2 c.

3. Kommissionen får inte avvika från det belopp som avses i punkt 2 a ii.

4. Upp till 1 % av det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet och de sektorsspecifika riktlinjerna, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma informationssystem och tekniska system. Detta belopp får också användas för att finansiera kompletterande åtgärder till stöd för projektens förberedelser , särskilt för att ge råd till projektansvariga om möjligheter till finansiering i syfte att hjälpa till med struktureringen av deras projektfinansiering .

5. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden.

7. Belopp som förs över från Sammanhållningsfonden ska förvaltas i enlighet med denna förordning, med förbehåll för punkt 8 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.2 b.

8. När det gäller de belopp som förs över från Sammanhållningsfonden ska, ▌fram till den 31 december 2022 , urvalet av de projekt som berättigar till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden ▌. Från och med den 1 januari 2023 ska medel som förs över till programmet och som inte har anslagits till ett transportinfrastrukturprojekt göras tillgängliga , på konkurrensmässiga villkor, för alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med denna förordning.

8a. Det belopp som överförs från Sammanhållningsfonden får inte användas för att finansiera sektorsövergripande arbetsprogram och blandfinansieringsinsatser.

9. Medel anslagna till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med [artikel 62.1 a] i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i den artikeln. ▌Dessa medel ska användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

9a. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.9 får, i den digitala sektorn, resurser som anslås till medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning på deras begäran överföras till programmet, bland annat för att komplettera finansieringen av stödberättigande åtgärder enligt artikel 9.4 med upp till 100 % av de totala stödberättigande kostnaderna när detta är möjligt; detta ska dock inte påverka tillämpningen av principen om samfinansiering enligt artikel 190 i budgetförordningen eller reglerna för statligt stöd. Dessa resurser ska endast användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till i programmet

1. Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:

a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

Anslutande länder, kandidater och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för deras deltagande i unionens program i ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

Andra tredjeländer i enlighet med villkoren i ett särskilt avtal som omfattar tredjelandets deltagande i unionens program, förutsatt att avtalet

—	säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

—	föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i budgetförordningen,

—	inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,

—	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen,

—	ger ömsesidigt tillträde till liknande program i tredjelandet, särskilt offentlig upphandling.

2. De tredjeländer som avses i punkt 1, och enheter som är etablerade i dessa länder, får inte ta emot ekonomiskt stöd inom ramen för denna förordning, utom i de fall det krävs för att uppnå målen för ett visst projekt av gemensamt intresse samt på de villkor som fastställs i arbetsprogrammen enligt artikel 19 och i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i förordning (EU) nr 1315/2013 .

Artikel 6

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel [ 62.1 c ] i budgetförordningen.

2. Programmet får tillhandahålla finansiering i form av bidrag och upphandling i enlighet med budgetförordningen. Det får också bidra till blandfinansieringsinsatser ▌i enlighet med InvestEU-förordningen och avdelning X i budgetförordningen. I transportsektorn får unionens bidrag till blandfinansieringsinsatser inte överstiga 10 % av det budgetbelopp som anges i artikel 4.2 a i. I transportsektorn får blandfinansieringsinsatser användas för åtgärder som rör smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet enligt vad som förtecknas i artikel 9.2 b.

3. Kommissionen får till genomförandeorgan delegera befogenheter att genomföra delar av programmet i enlighet med artikel [69] i budgetförordningen, i syfte att uppnå en optimal och effektiv förvaltning av programmet i transport-, energi- och digitaliseringssektorerna.

4. Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av medel från mottagare och ska betraktas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som ersätter förordningen om garantifonden] ska tillämpas.

Artikel 7

Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi

1. Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska bidra till att minska koldioxidutsläppen, fullborda den inre energimarknaden och öka försörjningstryggheten. Dessa projekt ska ingå i ett samarbetsavtal eller någon annan form av arrangemang mellan minst två medlemsstater eller arrangemang mellan minst en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer enligt vad som fastställs i artiklarna 8, 9, 11 och 13 i direktiv (EU) 2018/2001 . Dessa projekt ska identifieras i enlighet med de allmänna kriterier och den process som fastställs i del IV i bilagan till denna förordning.

2. Senast den 31 december 2019 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 d i denna förordning för att , utan att det påverkar tilldelningskriterierna enligt artikel 13, precisera de särskilda urvalskriterierna och närmare fastställa processen för urval av projekt samt offentliggöra metoderna för hur projektens bidrag till de allmänna kriterierna ska bedömas och hur kostnads-nyttoanalysen enligt del IV i bilagan ska göras .

3. Studier som syftar till att utveckla och identifiera gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska berättiga till finansiering inom ramen för denna förordning.

4. Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska berättiga till unionsfinansiering av bygg- och anläggningsarbeten om de uppfyller följande tilläggskriterier:

Den projektspecifika kostnads-nyttoanalysen enligt punkt 3 i del IV i bilagan är obligatorisk för alla projekt som stöds, utförs på ett transparent, heltäckande och fullständigt sätt och styrker att det finns betydande kostnadsbesparingar och/eller fördelar när det gäller systemintegration, miljömässig hållbarhet, försörjningstrygghet eller innovation.

b)	Sökanden visar att projektet inte skulle förverkligas utan bidraget, eller att projektet inte kan bli kommersiellt bärkraftigt utan bidraget. Denna analys ska ta hänsyn till eventuella intäkter till följd av stödsystem.

5. Bidraget till bygg- och anläggningsarbeten ska stå i proportion till de kostnadsbesparingar och/eller fördelar som avses i punkt 2 b i del IV i bilagan, får inte överstiga det belopp som krävs för att säkerställa att projektet förverkligas eller kan bli kommersiellt bärkraftigt och ska respektera bestämmelserna i artikel 14.3 .

6. Programmet ska möjliggöra samordnad finansiering via det möjliggörande ramverket för utbyggnad av förnybar energi enligt artikel 3.5 i direktiv (EU) 2018/2001 och samfinansiering via unionens finansieringsmekanism för förnybar energi enligt artikel 33 i förordning (EU) 2018/1999.

Kommissionen ska regelbundet bedöma utnyttjandet av medlen med avseende på referensbeloppet i artikel 4.2 b vid gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi. Om marknadsgenomslaget för gränsöverskridande förnybarhetsprojekt är otillräckligt ska, efter denna bedömning, outnyttjade budgetmedel avsedda för gränsöverskridande förnybarhetsprojekt användas för att uppfylla de mål för transeuropeiska energinät som fastställs i artikel 3.2 b i samband med stödberättigande åtgärder enligt artikel 9.3 och får från och med 2024 även användas för att samfinansiera unionens finansieringsmekanism för förnybar energi, som inrättats enligt förordning (EU) 2018/1999.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa särskilda regler för samfinansiering mellan de delar i FSE som avser gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi och den finansieringsmekanism som inrättats genom artikel 33 i förordning (EU) 2018/1999. Granskningsförfarandet enligt artikel 22 ska tillämpas.

Artikel 8

Projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet

1. Projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet är sådana projekt som förväntas lämna ett betydande bidrag till unionens strategiska konnektivitetsmål och/eller tillhandahålla nätinfrastruktur som stöder den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället samt den europeiska digitala inre marknaden .

1a. Projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet ska uppfylla nedanstående kriterier:

a)	De ska bidra till det särskilda mål som anges i artikel 3.2 c.

b)	De ska använda bästa tillgängliga teknik som är bäst lämpad för det specifika projektet och som erbjuder bästa balans i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nättålighet, cybersäkerhet och kostnadseffektivitet.

2. Studier som syftar till att utveckla och identifiera projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet ska berättiga till finansiering inom ramen för denna förordning.

3. Utan att det påverkar de tilldelningskriterier som fastställs i artikel 13 ska finansieringens prioritering fastställas med beaktande av följande kriterier:

Åtgärder som bidrar till utbyggnad av och tillgång till nät med mycket hög kapacitet , däribland 5G och annan ultramodern teknik, i linje med EU:s strategiska konnektivitetsmål i områden där socioekonomiska drivkrafter är belägna ska prioriteras, med beaktande av deras konnektivitetsbehov och det ytterligare område, inklusive hushåll, som får täckning , i enlighet med del V i bilagan. Särskild utbyggnad för socioekonomiska drivkrafter kan stödjas, utom i de fall då detta är ekonomiskt oproportionerligt eller fysiskt ogenomförbart.

b)	Åtgärder som bidrar till att lokal trådlös konnektivitet av mycket hög kvalitet kan erbjudas i lokalsamhällen, i enlighet med del V i bilagan.

▌Åtgärder som bidrar till utbyggnaden av ▌ 5G-korridorer längs större transportleder , bland annat i de transeuropeiska transportnäten, ska prioriteras för att säkerställa täckning längs större transportleder så att oavbrutet tillhandahållande av digitala synergitjänster möjliggörs, med beaktande av den socioekonomiska relevansen i förhållande till befintliga installerade tekniska lösningar inom ramen för en framåtblickande strategi . En vägledande förteckning över projekt som kan få stöd ingår i del V i bilagan.

Projekt som syftar till utbyggnad eller väsentlig uppgradering av gränsöverskridande stomnät som länkar unionen till tredjeländer och stärker länkar mellan nät för elektronisk kommunikation inom unionens territorium, inklusive undervattenskablar, ska prioriteras utifrån i vad mån projektet väsentligt bidrar till ökad prestanda, tålighet och mycket hög kapacitet hos dessa elektroniska kommunikationsnät.

▌

f)	I fråga om projekt för utbyggnad av digitala driftplattformar ska åtgärder prioriteras på grundval av senaste teknik, med beaktande av t.ex. driftskompatibilitet, cybersäkerhet, dataskydd och återanvändning.

KAPITEL III

STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 9

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som bidrar till uppnåendet av de mål som avses i artikel 3 berättigar till finansiering , med beaktande av långsiktiga åtaganden om minskade koldioxidutsläpp . Dessa åtgärder omfattar studier, bygg- och anläggningsarbeten och andra kompletterande åtgärder som krävs för förvaltning och genomförande av programmet och de sektorsspecifika riktlinjerna. Studier är stödberättigande endast när de rör projekt som är stödberättigande enligt detta program.

2. I transportsektorn ska endast följande åtgärder berättiga till ekonomiskt stöd från unionen enligt denna förordning:

Åtgärder som rör effektiva, sammanlänkade , driftskompatibla och multimodala nät för utveckling av infrastruktur för järnväg, väg, inre vattenvägar och sjöfart .

Åtgärder för genomförande av stomnätet i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 1315/2013, bland annat åtgärder som rör gränsöverskridande länkar och felande länkar, såsom de som förtecknas i del III i bilagan till den här förordningen, samt urbana knutpunkter, mulitimodala logistikplattformar, kusthamnar, inlandshamnar, järnvägs-/vägterminaler och förbindelser till flygplatser i stomnätet, enligt vad som definieras i bilaga II till förordning (EU) nr 1315/2013. Åtgärder för genomförande av stomnätet kan inbegripa element som berörs, men som finns i det övergripande nätet, när detta krävs för att optimera investeringar och i enlighet med de genomförandeformer som anges i arbetsprogrammen enligt artikel 19 i den här förordningen.

ii)

Åtgärder som rör gränsöverskridande länkar i det övergripande nätet i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013, såsom de som förtecknas i del III avsnitt 2 i bilagan till den här förordningen , åtgärder som avses i del III avsnitt 3 i bilagan till den här förordningen, åtgärder som rör studier för att utveckla det övergripande nätet och åtgärder som rör kusthamnar och inlandshamnar i det övergripande nätet i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013 .

iia)	Åtgärder för återupprättande av felande regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser i TEN-T som har övergetts eller avvecklats.

iii)

Åtgärder för genomförande av avsnitt i det övergripande nätet som finns i de yttersta randområdena i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013, bland annat åtgärder som rör urbana knutpunkter, kusthamnar, inlandshamnar och järnvägs-/vägterminaler , förbindelser till flygplatser och multimodala logistikplattformar i det övergripande nätet, enligt vad som definieras i bilaga II till förordning (EU) nr 1315/2013.

iv)	Åtgärder till stöd för projekt av gemensamt intresse för att ansluta det transeuropeiska nätet till infrastrukturnät i grannländer, enligt vad som definieras i artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1315/2013.

Åtgärder som rör smart, driftskompatibel, hållbar, multimodal, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet:

i)	Åtgärder till stöd för sjömotorvägar i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1315/2013 , med fokus på gränsöverskridande närsjöfart .

ii)

Åtgärder till stöd för system för telematiktillämpningar, ▌i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1315/2013 , för respektive transportsätt, särskilt följande:

—	För järnvägar: det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS).

—	För inre vattenvägar: flodinformationstjänster (RIS).

—	För vägtransporter: intelligenta transportsystem (ITS).

—	För sjötransporter: övervaknings- och informationssystem för sjötrafik (VTMIS) och e-tjänster för sjöfart, bland annat tjänster via en enda kontaktpunkt, såsom en enda maritim kontaktpunkt, system för hamnsamverkan och relevanta tullinformationssystem.

—	För lufttransporter: flygledningssystem, särskilt de som följer av Sesar-systemet.

iii)	Åtgärder till stöd för hållbara godstransporttjänster i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1315/2013 och åtgärder för att minska bullret från godstransporter på järnväg .

iv)	Åtgärder till stöd för ny teknik och innovation, bland annat automation, förbättrade transporttjänster, modal integrering och infrastruktur för alternativa bränslen för alla transportsätt , i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1315/2013.

v)	Åtgärder för att undanröja hinder för driftskompatibilitet, särskilt när det gäller påverkan på korridorer/nät , i enlighet med artikel 3 o i förordning (EU) nr 1315/2013, bland annat när det gäller att främja ökad godstrafik på järnväg, t.ex. genom möjligheter till automatisk spårviddsändring .

va)	Åtgärder för att undanröja hinder för driftskompatibilitet, särskilt i urbana knutpunkter enligt definitionen i artikel 30 i förordning (EU) nr 1315/2013.

vi)	Åtgärder för genomförande av säker och trygg infrastruktur och mobilitet, i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 1315/2013.

vii)	Åtgärder som förbättrar transportinfrastrukturens tålighet, särskilt mot klimatförändringar och naturkatastrofer och mot cybersäkerhetshot .

viii)

Åtgärder som förbättrar transportinfrastrukturens åtkomlighet inom alla transportsätt och för alla användare , särskilt användare med nedsatt rörlighet, i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1315/2013.

ix)	Åtgärder som förbättrar transportinfrastrukturens åtkomlighet och tillgänglighet för säkerhets- och civilskyddsändamål och åtgärder som anpassar transportinfrastruktur för kontroller vid unionens yttre gränser, i syfte att underlätta trafikströmmarna .

Inom ramen för det särskilda målet i artikel 3.2 a ii och i enlighet med artikel 11a : åtgärder, eller specifika verksamheter inom en åtgärd, till stöd för nya eller befintliga delar av det transeuropeiska transportnätet som lämpar sig för militära transporter, i syfte att anpassa det till krav på infrastruktur med dubbla användningsområden ▌.

3. I energisektorn ska endast följande åtgärder berättiga till ekonomiskt stöd från unionen inom ramen för denna förordning:

a)	Åtgärder som rör projekt av gemensamt intresse enligt vad som fastställs i artikel 14 i förordning (EU) nr 347/2013.

Åtgärder till stöd för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, inklusive innovativa lösningar samt lagring av förnybar energi, och utformningen av dem, enligt vad som definieras i del IV i bilagan till denna förordning, och under förutsättning att de villkor som fastställs i artikel 7 i denna förordning uppfylls.

4. I digitaliseringssektorn ska endast följande åtgärder berättiga till ekonomiskt stöd från unionen inom ramen för denna förordning:

a)	Åtgärder till stöd för utbyggnad av och tillgång till nät med mycket hög kapacitet, däribland 5G-system, som kan erbjuda gigabitkonnektivitet i områden där socioekonomiska drivkrafter är belägna .

b)	Åtgärder till stöd för att tillhandahålla lokal trådlös konnektivitet av mycket hög kvalitet i lokalsamhällen, utan kostnad och utan diskriminerande villkor.

c)	Åtgärder för genomförande av oavbruten täckning med 5G-system för alla större transportleder , inbegripet de transeuropeiska transportnäten.

d)	Åtgärder till stöd för utbyggnad av nya eller väsentlig uppgradering av befintliga stomnät, inklusive undervattenskablar, inom och mellan medlemsstater och mellan unionen och tredjeländer.

f)	Åtgärder för införande av krav på infrastruktur för digital konnektivitet som rör gränsöverskridande projekt inom transport- eller energiområdet och/eller som stöder digitala driftplattformar som är direkt förknippade med transport- eller energiinfrastruktur.

En vägledande förteckning över stödberättigande projekt i digitaliseringssektorn finns i del V i bilagan.

Artikel 10

Synergier mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna

1. Åtgärder som bidrar till att ett eller flera av målen uppnås för minst två sektorer samtidigt , enligt vad som föreskrivs i artikel 3.2 a, b och c, ska berättiga till ekonomiskt stöd från unionen inom ramen för denna förordning och åtnjuta en högre samfinansieringssats, i enlighet med artikel 14 . Dessa åtgärder ska genomföras genom ▌arbetsprogram som gäller minst två sektorer, innehåller särskilda tilldelningskriterier och finansieras genom budgeten för de sektorer som ingår.

2. Inom var och en av transport-, energi- och digitaliseringssektorerna kan åtgärder som är stödberättigande i enlighet med artikel 9 omfatta synergielement som rör någon av de andra sektorerna men inte avser sådana stödberättigande åtgärder som anges i artikel 9.2, 9.3 eller 9.4, under förutsättning att de uppfyller samtliga följande krav:

a)	Kostnaderna för dessa synergielement överstiger inte 20 % av åtgärdens totala stödberättigande kostnader.

b)	Dessa synergielement rör transport-, energi- eller digitaliseringssektorn.

c)	Dessa synergielement ger möjlighet att väsentligt förbättra åtgärdens nytta i fråga om socioekonomi, klimat eller energi.

Artikel 11

Stödberättigade enheter

1. De kriterier för stödberättigande som fastställs i denna artikel ska tillämpas utöver de kriterier som anges i artikel [197] i budgetförordningen.

2. Följande enheter är berättigade till stöd:

a)	Rättsliga enheter som är etablerade i en medlemsstat , däribland samriskföretag .

b)	Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som är associerat till programmet eller i utomeuropeiska länder och territorier .

c)	Rättsliga enheter som skapats enligt unionslagstiftning och internationella organisationer om detta föreskrivs i arbetsprogrammen.

3. Fysiska personer är inte berättigade till stöd.

4. Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet kan i undantagsfall vara stödberättigade enligt programmet när det är nödvändigt för att uppnå målen för ett visst projekt av gemensamt intresse inom transport, energi och digitalisering eller ett gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi.

5. ▌Endast förslag som lämnas in av en eller flera medlemsstater eller, med de berörda medlemsstaternas samtycke, av internationella organisationer, gemensamma företag eller offentliga eller privata företag eller organ , däribland regionala eller lokala myndigheter, är stödberättigande. Om en medlemsstat inte samtycker till en inlämning ska den meddela detta.

En medlemsstat får besluta att förslag till ett särskilt arbetsprogram eller särskilda kategorier av ansökningar får lämnas in utan dess samtycke. I sådana fall ska detta på begäran av den berörda medlemsstaten anges i det berörda arbetsprogrammet och den berörda ansökningsomgången.

Artikel 11a

Särskilda krav för stödberättigande vid åtgärder för att anpassa TEN-T-nät till dubbla – civila och försvarsrelaterade – användningsområden

1. Åtgärder som bidrar till att anpassa TEN-T:s stomnät eller övergripande nät enligt definitionen i förordning (EU) nr 1315/2013 i syfte att möjliggöra dubbla – civila och försvarsrelaterade – användningsområden för infrastrukturen ska omfattas av följande tilläggskrav för stödberättigande:

a)	Förslagen ska lämnas in av en eller flera medlemsstater eller, med de berörda medlemsstaternas samtycke, av rättsliga enheter som är etablerade i medlemsstater.

Åtgärderna ska röra de avsnitt eller knutpunkter som identifierats av medlemsstaterna i bilagorna till ”Militära krav för militär rörlighet inom och utanför EU”, som antogs av rådet den 20 november 2018 (33) , eller någon annan förteckning som antagits därefter eller någon annan vägledande förteckning över prioriterade projekt som kan identifieras av medlemsstaterna i enlighet med handlingsplanen för militär rörlighet.

c)	Åtgärderna får röra både uppgradering av befintliga infrastrukturkomponenter och uppförande av nya infrastrukturkomponenter med beaktande av infrastrukturkraven enligt punkt 2.

Åtgärder som genomför en nivå av infrastrukturkrav som är högre än den nivå som krävs för dubbla användningsområden är stödberättigande; kostnaden för dessa ska dock endast vara stödberättigande upp till den kostnadsnivå som motsvarar den nödvändiga kravnivån för dubbla användningsområden. Åtgärder som rör infrastruktur som endast används för militära ändamål ska inte vara stödberättigande.

e)	Åtgärder enligt denna artikel ska endast finansieras från beloppet i artikel 4.2 a iii.

2. Kommissionen ska anta en genomförandeakt som vid behov anger de infrastrukturkrav som gäller för vissa kategorier av åtgärder för infrastruktur med dubbla användningsområden samt utvärderingsförfarandet för de åtgärder som är kopplade till åtgärder för infrastruktur med dubbla – civila och försvarsrelaterade – användningsområden.

Efter den interimsutvärdering av programmet som föreskrivs i artikel 21.2 får kommissionen föreslå för budgetmyndigheten att pengar som inte anslagits ska överföras från artikel 4.2 a iii till artikel 4.2 a i.

KAPITEL III

BIDRAG

Artikel 12

Bidrag

Bidrag inom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

Artikel 13

Tilldelningskriterier

1. Öppna tilldelningskriterier ska definieras i de arbetsprogram som avses i artikel 19 och i ansökningsomgångarna, med beaktande endast av följande element, i den mån det är tillämpligt:

a)	Ekonomiska, sociala och miljörelaterade konsekvenser , däribland klimatpåverkan (nytta och kostnad under projektets livscykel ) , samt analysens sundhet, omfattning och överskådlighet .

b)	Aspekter avseende innovation och digitalisering , säkerhet, driftskompatibilitet och åtkomlighet , även för personer med nedsatt rörlighet .

c)	Den gränsöverskridande dimensionen , nätintegrering och territoriell tillgänglighet, även för de yttersta randområdena och för öar .

ca)	Europeiskt mervärde.

d)	Synergier mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna.

e)	Åtgärdens mognad i fråga om projektutveckling.

ea)	Sundheten i den underhållsstrategi som föreslås för det färdiga projektet.

f)	Den föreslagna genomförandeplanens sundhet.

g)	Unionsstödets effekt som katalysator för investeringar.

h)	Behovet av att övervinna finansiella hinder, t.ex. sådana som orsakas av otillräcklig kommersiell bärkraft , höga initialkostnader eller brist på marknadsfinansiering.

ha)	Potentialen för dubbla användningsområden inom ramen för militär mobilitet.

i)	Samstämmighet med unionens energi- och klimatplaner och nationella energi- och klimatplaner , däribland principen om energieffektivitet först .

2. Bedömningen av förslag gentemot tilldelningskriterierna ska, om så är relevant, beakta tåligheten mot klimatförändringarnas skadeverkningar genom en sårbarhets- och riskbedömning ur klimatperspektiv, inbegripet relevanta anpassningsåtgärder.

3. Bedömningen av förslag gentemot tilldelningskriterierna ska, om så är relevant enligt vad som anges i arbetsprogrammen, säkerställa att åtgärder som stöds av programmet och som omfattar PNT-teknik (Positioning, Navigation and Timing) är tekniskt kompatibla med EGNOS/Galileo och Copernicus.

4. För transportsektorn ska bedömningen av förslag gentemot tilldelningskriterierna enligt punkt 1, i tillämpliga fall, säkerställa att de föreslagna åtgärderna är förenliga med arbetsplanerna för korridorer och genomförandeakterna i enlighet med artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 och beakta det rådgivande yttrandet från den ansvariga europeiska samordnaren i enlighet med artikel 45.8 i den förordningen. Bedömningen ska också undersöka om genomförandet av de åtgärder som finansieras av FSE riskerar att störa gods- och passagerarflödena på den sträcka som berörs av projektet och om dessa risker har begränsats.

5. När det gäller åtgärder som rör gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska de tilldelningskriterier som fastställs i arbetsprogrammen och i ansökningsomgångarna beakta villkoren i artikel 7.4.

6. När det gäller åtgärder som rör projekt av gemensamt intresse avseende digital konnektivitet ska de tilldelningskriterier som fastställs i arbetsprogrammen och i ansökningsomgångarna beakta villkoren i artikel 8.3.

Artikel 14

Samfinansieringssatser

1. För studier får det ekonomiska stödet från unionen inte överstiga 50 % av den totala stödberättigande kostnaden. För studier som finansieras med medel som överförs från Sammanhållningsfonden ska de högsta samfinansieringssatserna vara de som är tillämpliga på Sammanhållningsfonden enligt vad som anges i punkt 2 b.

2. För bygg- och anläggningsarbeten i transportsektorn ska följande högsta samfinansieringssatser gälla:

För bygg- och anläggningsarbeten som rör de särskilda målen enligt artikel 3.2 a i får det ekonomiska stödet från unionen inte överstiga 30 % av den totala stödberättigande kostnaden. Samfinansieringssatserna får ökas till högst 50 % för åtgärder som rör gränsöverskridande länkar, på de villkor som anges i led c i denna punkt, för åtgärder till stöd för system för telematiktillämpningar, för åtgärder till stöd för inre vattenvägar och driftskompatibilitet för järnvägar, för åtgärder till stöd för ny teknik och innovation, för åtgärder till stöd för förbättrad infrastruktursäkerhet och för åtgärder som anpassar transportinfrastruktur för kontroller vid unionens yttre gränser, i enlighet med relevant unionslagstiftning. För åtgärder i de yttersta randområdena ska samfinansieringssatserna fastställas till högst 70 % .

aa)

För bygg- och anläggningsarbeten som rör de särskilda målen enligt artikel 3.2 a ii får det ekonomiska stödet från unionen inte överstiga 50 % av den totala stödberättigande kostnaden. Samfinansieringssatserna får ökas till högst 85 % om de nödvändiga medlen överförs till programmet i enlighet med artikel 4.9.

När det gäller de medel som överförs från Sammanhållningsfonden ska de maximala samfinansieringssatserna vara de som är tillämpliga på Sammanhållningsfonden enligt vad som avses i förordning (EU) XXX [förordningen om gemensamma bestämmelser]. Dessa samfinansieringssatser får ökas till högst 85 % för åtgärder som rör gränsöverskridande länkar, på de villkor som anges i led c i denna punkt , och för åtgärder som rör felande länkar .

När det gäller åtgärder som rör gränsöverskridande länkar får de ökade högsta samfinansieringssatser som föreskrivs i leden a och b tillämpas endast på åtgärder som för sin planering och sitt genomförande kan påvisa en hög integreringsgrad i samband med det tilldelningskriterium som avses i artikel 13.1 c, till exempel genom inrättande av ett gemensamt projektföretag, en gemensam administrativ struktur, en bilateral rättslig ram eller en genomförandeakt enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013. Dessutom får samfinansieringssatsen för projekt som genomförs av integrerade förvaltningsstrukturer, däribland samriskföretag, i enlighet med artikel 11.2, ökas med 5 %.

3. För bygg- och anläggningsarbeten i energisektorn ska följande högsta samfinansieringssatser gälla:

För bygg- och anläggningsarbeten som rör de särskilda målen enligt artikel 3.2 b får det ekonomiska stödet från unionen inte överstiga 50 % av den totala stödberättigande kostnaden ; för bygg- och anläggningsarbeten i de yttersta randområdena ska samfinansieringssatserna fastställas till högst 70 % .

Samfinansieringssatserna får ökas till högst 75 % för åtgärder som bidrar till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse och som, med ledning av det underlag som avses i artikel 14.2 i förordning (EU) nr 347/2013, skapar en hög grad av regional eller unionsomfattande försörjningstrygghet, stärker solidariteten i unionen eller omfattar mycket innovativa lösningar.

4. För bygg- och anläggningsarbeten i digitaliseringssektorn ska följande högsta samfinansieringssatser gälla: För bygg- och anläggningsarbeten som rör de särskilda målen enligt artikel 3.2 c får det ekonomiska stödet från unionen inte överstiga 30 % av den totala stödberättigande kostnaden. För bygg- och anläggningsarbeten i de yttersta randområdena ska samfinansieringssatserna fastställas till högst 70 %. Samfinansieringssatserna får ökas upp till 50 % för åtgärder med en stark gränsöverskridande dimension, t.ex. oavbruten täckning med 5G-system längs större transportleder eller utbyggnad av stomnät mellan medlemsstater och mellan unionen och tredjeländer, och upp till 75 % för åtgärder för genomförande av gigabitkonnektivitet för socioekonomiska drivkrafter. Åtgärder för att tillhandahålla lokal trådlös konnektivitet i lokalsamhällen får, när de genomförs via bidrag till låga belopp, finansieras genom ekonomiskt stöd från unionen med upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, utan att det påverkar tillämpningen av principen om samfinansiering.

5. Den högsta samfinansieringssatsen för åtgärder som ▌avses i artikel 10.1 ska vara den högsta av respektive högsta samfinansieringssats för de sektorer som berörs. Dessutom får samfinansieringssatsen för dessa åtgärder ökas med 10 %.

Artikel 15

Stödberättigande kostnader

Följande kriterier för stödberättigande kostnader ska tillämpas utöver de kriterier som anges i artikel [186] i budgetförordningen:

Endast utgifter som uppstått i medlemsstaterna kan vara stödberättigande, förutom när projekt av gemensamt intresse eller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi berör territoriet i ett eller flera tredjeländer enligt artikel 5 eller artikel 11.4 i denna förordning, eller internationellt vatten, och när åtgärden krävs för att målen för projektet i fråga ska kunna uppnås.

b)	Kostnaderna för utrustning, anläggningar och infrastruktur som av bidragsmottagaren behandlas som kapitalutgifter får vara stödberättigande i sin helhet.

Utgifter för förvärv av mark ska inte vara stödberättigande , förutom medel som överförts från Sammanhållningsfonden i transportsektorn i enlighet med artikel 58 i förordning (EU) XXX om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, samt ekonomiska regler för dessa och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och Instrumentet för gränsförvaltning och visering .

d)	De stödberättigande kostnaderna ska inte inbegripa mervärdesskatt (nedan kallad moms).

Artikel 16

Kombinering av bidrag med andra finansieringskällor

1. Bidrag får användas tillsammans med finansiering från Europeiska investeringsbanken eller nationella investeringsbanker eller andra utvecklingsinstitut och offentliga finansinstitut samt från privata finansinstitut och investerare, bland annat genom offentlig-privata partnerskap.

2. Den användning av bidrag som avses i punkt 1 får genomföras genom riktade ansökningsomgångar.

Artikel 17

Nedsättning eller uppsägning av bidrag

1. Utöver de skäl som anges i artikel [131.4] i budgetförordningen kan bidraget , utom i vederbörligen motiverade fall, komma att sättas ned av följande skäl:

a)	Åtgärden har inte inletts inom ett år , om det gäller studier, eller två år, om det gäller bygg- och anläggningsarbeten, efter det startdatum som anges i bidragsöverenskommelsen.

b)	Efter en översyn av framstegen med åtgärden har det konstaterats att genomförandet av åtgärden har försenats så mycket att åtgärdens mål sannolikt inte kommer att nås.

2. Bidragsöverenskommelsen får ändras eller sägas upp på grundval av de skäl som anges i punkt 1.

3. Innan ett beslut om nedsättning eller uppsägning av ett bidrag fattas, ska en helhetsbedömning av ärendet göras och de berörda bidragsmottagarna ska ges möjlighet att lägga fram sina synpunkter inom en rimlig tidsfrist.

3a. Tillgängliga åtagandebemyndiganden som följer av tillämpningen av punkt 1 eller punkt 2 ska fördelas till andra arbetsprogram som föreslagits inom motsvarande finansieringsram i enlighet med artikel 4.2.

Artikel 18

Kumulativ, kompletterande och kombinerad finansiering

1. En åtgärd som har fått bidrag genom programmet kan också erhålla ett bidrag från något annat unionsprogram, inbegripet fonder med delad förvaltning, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Genomförandet ska följa bestämmelserna i artikel 62 i budgetförordningen. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, och stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

2. Åtgärder som uppfyller följande kumulativa ▌villkor, nämligen

a)	att de har bedömts i en ansökningsomgång enligt programmet,

b)	att de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången,

c)	att de inte kan finansieras i den ansökningsomgången på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel,

får erhålla stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, eller Sammanhållningsfonden, i enlighet med [artikel 67.5] i förordning (EU) XXX [förordningen om gemensamma bestämmelser], utan någon ytterligare bedömning och förutsatt att åtgärderna är förenliga med målen för programmet i fråga. Bestämmelserna för den fond som ger stöd ska tillämpas.

KAPITEL IV

PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLLER

Artikel 19

Arbetsprogram

1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. ▌

1a. För att skapa insyn och förutsägbarhet och förbättra projektens kvalitet ska kommissionen senast den 31 december 2020 anta de första fleråriga arbetsprogrammen med en tidtabell för ansökningsomgångarna för programmets tre första år, uppgifter om deras teman och en vägledande budget samt en framåtblickande ram som omfattar hela programperioden.

2. Arbetsprogrammen ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22 i denna förordning.

3. I energisektorn ska särskild uppmärksamhet ägnas åt projekt av gemensamt intresse och därmed sammanhängande åtgärder som syftar till att ytterligare integrera den inre energimarknaden, avskaffa energiisolering och undanröja flaskhalsar i elnäten, med betoning på de projekt som bidrar till att uppnå sammanlänkningsmålet på minst 10 % senast 2020 och 15 % senast 2030 och projekt som bidrar till att synkronisera elsystemen med EU:s nät.

3a. I enlighet med artikel 200.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 får den behöriga utanordnaren där så är lämpligt organisera urvalsförfarandet i två steg enligt följande:

a)	Sökandena ska lämna in ett förenklat underlag med relativt kortfattade uppgifter för ett förhandsurval av projekt utifrån en begränsad uppsättning kriterier.

b)	Sökande som förhandsutvalts i det första steget ska lämna in ett fullständigt underlag efter det första stegets avslutande.

Artikel 19a

Tilldelning av ekonomiskt stöd från unionen

1. Efter varje ansökningsomgång på grundval av ett arbetsprogram enligt artikel 19 ska kommissionen i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 22 genom en genomförandeakt besluta om storleken på det ekonomiska stöd som ska tilldelas de utvalda projekten eller delar av dessa. Kommissionen ska fastställa villkor och förfaranden för deras genomförande.

2. Under genomförandet av bidragsöverenskommelserna ska kommissionen underrätta bidragsmottagarna och berörda medlemsstater om ändringar i bidragsbeloppen och de slutliga belopp som betalas ut.

3. Bidragsmottagarna ska lämna in rapporter i enlighet med respektive bidragsöverenskommelse utan förhandsgodkännande från medlemsstaterna. Kommissionen ska ge medlemsstaterna tillgång till rapporter avseende åtgärder som är belägna inom deras territorium.

Artikel 20

Övervakning och rapportering

1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de allmänna och särskilda målen i artikel 3 anges i del I i bilagan.

2. För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå målen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 med avseende på att ändra del I i bilagan för att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och med avseende på att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

3. Systemet för resultatrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat lämpar sig för en djupanalys av framstegen, bland annat i fråga om klimatspårning, och att de samlas in effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.

3a. Kommissionen ska förbättra den särskilda webbplatsen för offentliggörande i realtid av en karta med de projekt som håller på att genomföras tillsammans med relevanta upplysningar (konsekvensbedömningar, värde, bidragsmottagare, genomförande enhet, aktuellt läge) och ska lägga fram framstegsrapporter vartannat år. Framstegsrapporterna ska ta upp programmets genomförande utifrån dess allmänna och sektorsspecifika mål enligt artikel 3 och klargöra om de olika sektorerna är på rätt spår, om det totala budgetåtagandet är i linje med det totala belopp som tilldelats, om pågående projekt har färdigställts i tillräcklig utsträckning och om de fortfarande är genomförbara och kan slutföras på ett lämpligt sätt.

Artikel 21

Utvärdering

1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2. Interimsutvärderingen av programmet ska göras när det föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.

3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast fyra år efter slutet av den period som anges i artikel 1, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen.

Artikel 22

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av FSE:s samordningskommitté , som kan sammanträda i olika konstellationer beroende på ämne . Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 23

Delegerade akter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 24 i denna förordning med avseende på följande:

a)	▌För att inrätta en ram för övervakning och utvärdering baserat på de indikatorer som anges i del I i bilagan .

▌

d)	För att komplettera del IV i bilagan, när det gäller identifiering av gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi. För att upprätta och uppdatera förteckningen över utvalda gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi.

2. Med förbehåll för artikel 172 andra stycket i EUF-fördraget ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 24 i denna förordning med avseende på följande:

a)	För att ändra del III i bilagan när det gäller fastställande av transportkorridorer i stomnätet och i förväg identifierade avsnitt i det övergripande nätet.

b)	För att ändra del V i bilagan när det gäller identifiering av projekt av gemensamt intresse som avser digital konnektivitet.

Artikel 24

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 23 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 25

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de framhåller åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska kommunikationen om unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

2a. Öppenhet och offentliga samråd ska säkerställas i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.

Artikel 26

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 27

Upphävande och övergångsbestämmelser

1. Förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 ska upphöra att gälla.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska den här förordningen inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de åtgärder som berörs, fram till dess att de avslutas, enligt förordning (EU) nr 1316/2013, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

Kommissionen ska se över ändamålsenligheten och den politiska samstämmigheten i förordning (EU) nr 347/2013 och lägga fram en utvärdering för Europaparlamentet och rådet med resultatet av översynen senast den 31 december 2020. I utvärderingen ska kommissionen bland annat beakta unionens energi- och klimatmål för 2030, EU:s långsiktiga mål att minska koldioxidutsläppen samt principen om energieffektivitet först. Utvärderingen får, om så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om revidering av den förordningen.

3. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångaren, Fonden för ett sammanlänkat Europa enligt förordning (EU) nr 1316/2013.

4. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.5 i denna förordning, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 28

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 191.

(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 173.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) COM(2018)0321, s. 13.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).

(6) Meddelande från kommissionen: ”Europa på väg – En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla” (COM(2017)0283).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

(8) Meddelande från kommissionen: ”Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare” (COM(2017)0675).

(9) COM(2018)0293.

(10) JOIN(2017)0041.

(11) JOIN(2018)0005.

(12) Militära krav för militär rörlighet inom och utanför EU (ST 14770/18).

(13) COM(2017)0623.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

(15) COM(2017)0718.

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 av den 11 mars 2014 om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG (EUT L 86, 21.3.2014, s. 14).

(19) COM(2016)0587.

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).

(21) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(23) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(24) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(25) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(26) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(27) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(28) COM(2018)0065.

(29) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Offentlig upphandling i och utanför EU (COM(2017)0572).

(30) Interinstitutionellt avtal av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(31) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik (EUT L 276, 20.10.2010, s. 22).

(33) ST 13674/18.

BILAGA

DEL I – INDIKATORER

Programmet kommer att övervakas noggrant, på grundval av en uppsättning indikatorer som är avsedda att mäta i vilken grad de allmänna och särskilda målen har uppnåtts, för att därigenom kunna minimera de administrativa bördorna och kostnaderna. Uppgifter kommer därför att samlas in för följande nyckelindikatorer:

Sektorer	Särskilda mål	Indikatorer
Transport	Effektiva, sammanlänkade och multimodala nät och infrastruktur för smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet	Antal gränsöverskridande och felande länkar som åtgärdas genom stöd från FSE (inbegripet åtgärder som rör urbana knutpunkter, regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser, multimodala plattformar, kusthamnar, inlandshamnar, förbindelser till flygplatser och järnvägs-/vägterminaler i TEN-T-stomnätet och det övergripande nätet )
		Antal åtgärder med FSE-stöd som bidrar till digitalisering av transporter , särskilt genom utbyggnad av ERTMS, flodinformationstjänster (RIS), ITS, VTMIS/e-tjänster för sjöfart och Sesar
		Antal leveranspunkter för alternativa bränslen som inrättas eller uppgraderas med stöd från FSE
		Antal åtgärder med FSE-stöd som bidrar till säkra transporter
		Antal FSE-åtgärder som bidrar till tillgänglighetsanpassning av transporter för personer med nedsatt rörlighet
		Antal åtgärder med FSE-stöd som bidrar till att minska buller från godstransporter på järnväg
	Anpassning till transportinfrastruktur med dubbla användningsområden (civila och militära)	Antal komponenter i form av transportinfrastruktur som anpassas till krav på dubbla användningsområden (civila och militära)
Energi	Bidrag till sammanlänkningar och marknadsintegration	Antal FSE-åtgärder som bidrar till projekt för sammanlänkning av medlemsstaternas energinät och undanröjer interna hinder
	Trygg energiförsörjning	Antal FSE-åtgärder som bidrar till projekt för säkerställande av tåliga gasnät
	Trygg energiförsörjning	Antal FSE-åtgärder som bidrar till smartare digitaliserade nät och ökad kapacitet för energilagring
	Hållbar utveckling genom ökade möjligheter till minskade koldioxidutsläpp	Antal FSE-åtgärder som bidrar till projekt som ger möjlighet till ökat marknadsgenomslag för förnybar energi i energisystemen
		Antal FSE-åtgärder som bidrar till gränsöverskridande samarbete inom förnybar energi
Digitalisering	Bidrag till utbyggnaden av infrastruktur för digital konnektivitet i hela Europeiska unionen	Nya anslutningar till nät med mycket hög kapacitet för socioekonomiska drivkrafter och anslutningar av mycket hög kvalitet för lokalsamhällen
		Antal FSE-åtgärder som möjliggör 5G-konnektivitet längs med transportleder
		Antal FSE-åtgärder som möjliggör nya anslutningar ▌till nät med mycket hög kapacitet
		Antal FSE-åtgärder som bidrar till digitaliseringen av energi- och transportsektorerna

DEL II: VÄGLEDANDE PROCENTSATSER FÖR TRANSPORTSEKTORN

De budgetmedel som avses i artikel 4.2 a i ▌ska fördelas enligt följande:

60 % till de åtgärder som förtecknas i artikel 9.2 a, ”Åtgärder som rör effektiva, sammanlänkade och multimodala nät”.

40 % till de åtgärder som förtecknas i artikel 9.2 b, ”Åtgärder som rör smart, hållbar, inkluderande, säker och trygg mobilitet”.

De budgetmedel som avses i artikel 4.2 a ii ska fördelas enligt följande:

85 % till de åtgärder som förtecknas i artikel 9.2 a, ”Åtgärder som rör effektiva, sammanlänkade och multimodala nät”.

15 % till de åtgärder som förtecknas i artikel 9.2 b, ”Åtgärder som rör smart, hållbar, inkluderande, säker och trygg mobilitet”.

För de åtgärder som förtecknas i artikel 9.2 a bör 85 % av budgetmedlen anslås till åtgärder som rör stomnätskorridorerna ▌och 15 % till åtgärder som rör det övergripande nätet.

DEL III: TRANSPORTKORRIDORER I STOMNÄTET OCH GRÄNSÖVERSKRIDANDE LÄNKAR I DET ÖVERGRIPANDE NÄTET

1. Stomnätskorridorer och vägledande förteckning över i förväg identifierade gränsöverskridande länkar och felande länkar

Stomnätskorridoren ”Atlantic”
Sträckning	Gijón–León–Valladolid A Coruña–Vigo–Orense–León– Zaragoza–Pamplona/Logroño–Bilbao Teneriffa/Gran Canaria–Huelva/Sanlúcar de Barrameda–Sevilla–Córdoba Algeciras–Bobadilla–Madrid Sines/Lissabon–Madrid–Valladolid Lissabon–Aveiro–Leixões/Porto–Dourofloden Shannon Foynes/Dublin/Cork–Le Havre–Rouen–Paris Aveiro–Valladolid–Vitoria-Gasteiz–Bergara–Bilbao/Bordeaux– Toulouse/ Tours–Paris–▌Metz–Mannheim/Strasbourg Shannon Foynes/Dublin/Cork –Saint Nazaire–Nantes–Tours –Dijon
Gränsöverskridande länkar	Evora–Merida	Järnväg
	Vitoria-Gasteiz–San Sebastián–Bayonne–Bordeaux
	Aveiro–Salamanca
	Dourofloden (via Navegável do Douro)	Inre vattenvägar
Felande länkar	Driftskompatibla linjer som inte har UIC-spårvidd på Iberiska halvön	Järnväg
Stomnätskorridoren ”Baltic–Adriatic”
Sträckning	Gdynia–Gdańsk–Katowice/Sławków Gdańsk–Warszawa–Katowice /Kraków Katowice–Ostrava–Brno–Wien Szczecin/Świnoujście–Poznań–Wrocław–Ostrava Katowice– Bielsko-Biała –Žilina–Bratislava–Wien Wien–Graz–Villach–Udine–Trieste Udine–Venedig–Padova–Bologna–Ravenna–Ancona Graz–Maribor–Ljubljana–Koper/Trieste
Gränsöverskridande länkar	Katowice /Opole –Ostrava –Brno Katowice–Žilina Bratislava–Wien Graz–Maribor Venedig– Trieste–Divača –Ljubljana	Järnväg
Gränsöverskridande länkar	Katowice–Žilina Brno–Wien	Väg
Felande länkar	Gloggnitz–Mürzzuschlag: Bastunnel, Semmering Graz–Klagenfurt: Järnvägslinje och tunnel, Koralm Koper–Divača	Järnväg
Stomnätskorridoren ”Mediterranean”
Sträckning	Algeciras–Bobadilla–Madrid–Zaragoza–Tarragona Madrid–Valencia–Sagunto–Teruel–Zaragoza Sevilla–Bobadilla–Murcia Cartagena–Murcia–Valencia–Tarragona/Palma de Mallorca–Barcelona Tarragona–Barcelona–Perpignan– Narbonne–Toulouse/ Marseille–Genua/Lyon– La Spezia/ Turin–Novara–Milano–Bologna/Verona–Padova–Venedig– Ravenna/Trieste/Koper–Ljubljana–Budapest Ljubljana/Rijeka–Zagreb–Budapest–gränsen till Ukraina
Gränsöverskridande länkar	Barcelona–Perpignan	Järnväg
	Lyon–Turin: Bastunnel och tillfartsleder
	Nice–Ventimiglia
	Venedig– Trieste–Divača –Ljubljana
	Ljubljana–Zagreb
	Zagreb–Budapest
	Budapest–Miskolc–gränsen till Ukraina
	Lendava–Letenye	Väg
	Vásárosnamény–gränsen till Ukraina	Väg
Felande länkar	Almería–Murcia	Järnväg
	Driftskompatibla linjer som inte har UIC-spårvidd på Iberiska halvön
	Perpignan–Montpellier
	Koper–Divača
	Rijeka–Zagreb
	Milano–Cremona–Mantova–Porto Levante/Venedig–Ravenna/Trieste	Inre vattenvägar
Stomnätskorridoren ”North Sea–Baltic”
Sträckning	Luleå–Helsingfors–Tallinn–Riga Ventspils–Riga Riga–Kaunas Klaipeda–Kaunas–Vilnius Kaunas–Warszawa Gränsen till Vitryssland–Warszawa–Łódź/Poznań–Frankfurt/Oder–Berlin–Hamburg–Kiel Łódź–Katowice/Wrocław Gränsen till Ukraina–Rzeszów– Katowice–Wrocław–Falkenberg–Magdeburg Szczecin/Świnoujście–Berlin–Magdeburg–Braunschweig–Hannover Hannover–Bremen–Bremerhaven/Wilhelmshaven Hannover–Osnabrück–Hengelo–Almelo–Deventer–Utrecht Utrecht–Amsterdam Utrecht–Rotterdam–Antwerpen Hannover/Osnabrück –Köln–Antwerpen
Gränsöverskridande länkar	Tallinn–Riga–Kaunas–Warszawa: Rail Baltic – ny helt driftskompatibel linje med UIC-spårvidd	Järnväg
	Świnoujście/Szczecin–Berlin	Järnväg/inre vattenvägar
	Korridoren Via Baltica (Estland–Lettland–Litauen–Polen)	Väg
Felande länkar	Kaunas–Vilnius : Del av Rail Baltic – ny helt driftskompatibel linje med UIC-spårvidd	Järnväg
	Warszawa/Idzikowice–Poznań/Wrocław, inbegripet anslutningar till den planerade centrala knutpunkten för transporter	Järnväg
	Kielkanalen	Inre vattenvägar
	Berlin–Magdeburg–Hannover, Mittellandkanal, kanaler i västra Tyskland
	Rhen, Waal
	Noordzeekanaal, IJssel, Twentekanaal
Stomnätskorridoren ”North Sea–Mediterranean”
Sträckning	Gränsen till Förenade kungariket –Dublin–Shannon Foynes/Cork Shannon Foynes/Dublin/Cork–Le Havre/Calais Dunkerque/Zeebrugge/Terneuzen/Gent/ Antwerpen/Rotterdam/Amsterdam ▌ ▌ Gränsen till Förenade kungariket –Lille–Bryssel Amsterdam–Rotterdam–Antwerpen–Bryssel–Luxemburg Luxemburg–Metz–Dijon–Macon–Lyon–Marseille Luxemburg–Metz–Strasbourg–Basel Antwerpen/Zeebrugge–Gent– Calais/ Dunkerque/Lille–Paris –Rouen–Le Havre
Gränsöverskridande länkar	Bryssel–Luxemburg–Strasbourg	Järnväg
	Terneuzen–Gent	Inre vattenvägar
	Nätet Seine–Escaut och därmed förknippade vattenvägar i avrinningsområdena för Seine, Escaut och Meuse
	Korridoren Rhen–Schelde
Felande länkar	Albertkanaal/Canal Albert och Canal Bocholt-Herentals ▌	Inre vattenvägar
Stomnätskorridoren ”Orient/East-Med”
Sträckning	Hamburg–Berlin Rostock–Berlin–Dresden Bremerhaven/Wilhelmshaven–Magdeburg–Dresden Dresden–Ústí nad Labem–Mělník/Prag–Lysá nad Labem/Poříčany–Kolín Kolín–Pardubice–Brno–Wien/Bratislava–Budapest–Arad–Timișoara–Craiova–Calafat–Vidin–Sofia Sofia–gränsen till Serbien/gränsen till Nordmakedonien Sofia–Plovdiv–Burgas /gränsen till Turkiet ▌Gränsen till Turkiet–Alexandropouli–Kavala–Thessaloniki–Ioannina–Kakavia/Igoumenitsa Gränsen till Nordmakedonien –Thessaloniki Sofia–Thessaloniki–Aten–Pireus/Ikonio–Heraklion–Lemesos (Vasiliko)–Lefkosia /Larnaka Aten–Patras/Igoumenitsa
Gränsöverskridande länkar	Dresden–Prag /Kolín	Järnväg
	Wien/Bratislava–Budapest
	Békéscsaba–Arad– Timişoara
	Craiova –Calafat–Vidin–Sofia–Thessaloniki
	Sofia–gränsen till Serbien/gränsen till Nordmakedonien
	Gränsen till Turkiet–Alexandropouli
	Gränsen till Nordmakedonien– Thessaloniki
	Ioannina–Kakavia (gränsen till Albanien)	Väg
	Drobeta-Turnu Severin/Craiova–Vidin–Montana
	Sofia–gränsen till Serbien
	Hamburg–Dresden–Prag–Pardubice	Inre vattenvägar
▌	▌
Stomnätskorridoren ”Rhine–Alpine”
Sträckning	Genua–Milano–Lugano–Basel Genua–Novara–Brig–Bern–Basel–Karlsruhe–Mannheim–Mainz–Koblenz–Köln Köln–Düsseldorf–Duisburg–Nijmegen/Arnhem–Utrecht–Amsterdam Nijmegen–Rotterdam–Vlissingen Köln–Liège–Bryssel–Gent Liège–Antwerpen–Gent–Zeebrugge
Gränsöverskridande länkar	Zevenaar–Emmerich–Oberhausen	Järnväg
	Karlsruhe–Basel
	Milano/Novara–gränsen till Schweiz
	Basel–Antwerpen/Rotterdam–Amsterdam	Inre vattenvägar
Felande länkar	Genua–Tortona/Novi Ligure	Järnväg
	Zeebrugge–Gent
Stomnätskorridoren ”Rhine–Danube”
Sträckning	Strasbourg–Stuttgart–München–Wels/Linz Strasbourg–Mannheim–Frankfurt–Würzburg–Nürnberg–Regensburg–Passau–Wels/Linz München/Nürnberg–Prag–Ostrava/Přerov–Žilina–Košice–gränsen till Ukraina Wels/Linz–Wien–Bratislava–Budapest–Vukovar Wien/Bratislava–Budapest–Arad– Moravita/ Brašov/Craiova–Bukarest– Giurgiu/ Constanta–Sulina
Gränsöverskridande länkar	München–Prag	Järnväg
	Nürnberg–Plzeň
	München–Mühldorf–Freilassing–Salzburg
	Strasbourg–Kehl Appenweier
	Hranice–Žilina
	Košice–gränsen till Ukraina
	Wien–Bratislava/Budapest
	Bratislava–Budapest
	Békéscsaba–Arad –Timişoara–gränsen till Serbien
	Bukarest– Giurgiu–Rousse
	Donau (Kehlheim–Constanța/Midia/Sulina) och därmed förknippade vattenvägar i avrinningsområdena för Váh, Sava och Tisza	Inre vattenvägar
	Zlín–Žilina	Väg
	Timişoara–gränsen till Serbien	Väg
Felande länkar	Stuttgart–Ulm	Järnväg
	Salzburg–Linz
	▌Craiova– Bukarest
	Arad–Sighişoara–Brasov–Predeal
Stomnätskorridoren ”Scandinavian–Mediterranean”
Sträckning	Gränsen till Ryssland–Fredrikshamn /Kotka–Helsingfors–Åbo/Nådendal–Stockholm–Örebro (Hallsberg)/Linköping –Malmö Narvik/Uleåborg–Luleå–Umeå–Stockholm /Örebro(Hallsberg) Oslo–Göteborg–Malmö–Trelleborg Malmö–Köpenhamn–Fredericia–Aarhus–Aalborg–Hirtshals/Frederikshavn Köpenhamn–Kolding/Lübeck–Hamburg–Hannover Bremerhaven–Bremen–Hannover–Nürnberg Rostock–Berlin– Halle/ Leipzig –Erfurt –München Nürnberg–München–Innsbruck–Verona–Bologna–Ancona/Florens Livorno/La Spezia–Florens–Rom–Neapel–Bari–Taranto–Valletta /Marsaxlokk Cagliari– Neapel–Gioia Tauro–Palermo/Augusta–Valletta /Marsaxlokk
Gränsöverskridande länkar	Gränsen till Ryssland–Helsingfors	Järnväg
	Köpenhamn–Hamburg: Tillfartsleder till fast förbindelse under Fehmarn bält
	München–Wörgl–Innsbruck–Fortezza–Bolzano–Trento–Verona: Bastunnel under Brenner och dess tillfartsleder
	Göteborg–Oslo
	Köpenhamn–Hamburg: Fast förbindelse under Fehmarn bält	Järnväg/väg

2. Vägledande förteckning över i förväg identifierade gränsöverskridande länkar i det övergripande nätet

De gränsöverskridande avsnitten i det övergripande nät som avses i artikel 9.2 a ii i denna förordning omfattar särskilt följande avsnitt:

Dublin/Letterkenny –Gränsen till Förenade kungariket	Väg
Pau–Huesca	Järnväg
Lyon–gränsen till Schweiz	Järnväg
Athus–Mont-Saint-Martin	Järnväg
Breda–Venlo–Viersen–Duisburg	Järnväg
Antwerpen–Duisburg	Järnväg
Mons–Valenciennes	Järnväg
Gent–Terneuzen	Järnväg
Heerlen–Aachen	Järnväg
Groningen–Bremen	Järnväg
Stuttgart–gränsen till Schweiz	Järnväg
Gallarate/Sesto Calende–gränsen till Schweiz	Järnväg
Berlin–Rzepin/Horka–Wrocław	Järnväg
Prag–Linz	Järnväg
Villach–Ljubljana	Järnväg
Pivka–Rijeka	Järnväg
Plzeň–České Budějovice–Wien	Järnväg
Wien– Győr	Järnväg
Graz –Celldömölk –Győr	Järnväg
Neumarkt-Kallham–Mühldorf	Järnväg
Amber-korridoren (Polen–Slovakien–Ungern)	Järnväg
Korridoren Via Carpathia (gränsen till Vitryssland/Ukraina–Polen–Slovakien–Ungern–Rumänien)	Väg
Focșani–gränsen till Moldavien	Väg
Budapest–Osijek–Svilaj (gränsen till Bosnien-Hercegovina)	Väg
Faro–Huelva	Järnväg
Porto–Vigo	Järnväg
Giurgiu–Varna ▌	Järnväg
Svilengrad–Pithio	Järnväg

Komponenter av det övergripande nätet i medlemsstater som inte har landgräns till någon annan medlemsstat

DEL IV: IDENTIFIERING AV GRÄNSÖVERSKRIDANDE PROJEKT INOM OMRÅDET FÖRNYBAR ENERGI

1. Mål för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi

Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi ska främja gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater på området för planering, utveckling och kostnadseffektivt utnyttjande av förnybara energikällor samt underlätta deras integrering genom energilagringsanläggningar med syftet att bidra till unionens långsiktiga strategi för minskade koldioxidutsläpp .

2. Allmänna kriterier

Ett projekt ska uppfylla samtliga följande allmänna kriterier för att räknas som ett gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi:

a)	Det ska ingå i ett samarbetsavtal eller någon annan form av arrangemang mellan minst två medlemsstater och/eller mellan minst en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer enligt vad som fastställs i artiklarna 8, 9, 11 och 13 i direktiv (EU) 2018/2001 .

Det ska ge kostnadsbesparingar inom utbyggnaden av förnybar energi och/eller fördelar avseende systemintegration, försörjningstrygghet eller innovation, i jämförelse med ett liknande projekt eller ett projekt för förnybar energi som skulle ha genomförts på egen hand av någon av de deltagande medlemsstaterna.

c)	De potentiella övergripande fördelarna med samarbete är större än kostnaderna, även på lång sikt, enligt en bedömning på grundval av den kostnads-nyttoanalys som avses i punkt 3 och med tillämpning av den metod som avses i artikel [7].

3. Kostnads-nyttoanalys

a)	Kostnader för elproduktion.

b)	Kostnader för systemintegration.

c)	Stödkostnader.

d)	Växthusgasutsläpp.

e)	Försörjningstrygghet.

f)	Luftföroreningar och andra lokala föroreningar , såsom effekter på den lokala naturen och miljön .

g)	Innovation.

4. Process

Projektansvariga, inbegripet medlemsstater, som potentiellt kan vara stödberättigade genom ett gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi inom ett samarbetsavtal eller någon annan form av arrangemang mellan minst två medlemsstater och/eller mellan minst en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer enligt vad som fastställs i artiklarna 8, 9, 11 och 13 i direktiv (EU) 2018/2001 , och som söker uppnå status som gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, ska till kommissionen lämna in en ansökan om att bli utvald som gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi. Ansökan ska innehålla relevant information som gör det möjligt för kommissionen att utvärdera projektet mot de kriterier som fastställs i punkterna 2 och 3, i enlighet med de metoder som avses i artikel 7.

Kommissionen ska säkerställa att projektansvariga får möjlighet att ansöka om status som gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi minst en gång per år.

2.	Kommissionen ska inrätta och leda en grupp för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bestående av en företrädare för varje medlemsstat och en för kommissionen. Gruppen ska anta sin egen arbetsordning.

3.	Minst en gång om året ska kommissionen anordna en urvalsprocess för gränsöverskridande projekt och ska efter utvärdering tillställa den grupp som anges i punkt 3 en förteckning över stödberättigande projekt inom området förnybar energi som uppfyller kriterierna i artikel 7 och i punkt 5.

Den grupp som avses i punkt 3 ska ges relevant information, såvida den inte är kommersiellt känslig, om de stödberättigande projekten i den förteckning som kommissionen skickat när det gäller följande kriterier:

—	En bekräftelse på att alla projekt uppfyller kriterierna för stödberättigande och urval.

—	Information om den samarbetsmekanism som ett projekt hänför sig till och information om i vilken utsträckning ett projekt stöds av en eller flera medlemsstater.

—	En beskrivning av projektets mål, inklusive uppskattad kapacitet (i kW) och, om informationen finns tillgänglig, produktion av förnybar energi (i kWh per år) samt totala projektkostnader och angivna stödberättigande kostnader i euro.

—	Information om det förväntade EU-mervärdet i enlighet med punkt 2 b i denna bilaga och om förväntade kostnader och fördelar samt det förväntade EU-mervärdet i enlighet med punkt 2 c i denna bilaga.

5.	Gruppen får till sina möten bjuda in ansvariga för stödberättigande projekt, tredjeländer som deltar i stödberättigande projekt och andra berörda parter, beroende på vad som är lämpligt.

6.	På grundval av utvärderingsresultaten ska gruppen enas om ett utkast till förteckning över projekt som ska bli gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, och denna ska antas i enlighet med punkt 8.

Kommissionen ska anta den slutliga förteckningen över utvalda gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi genom en delegerad akt på grundval av det utkast till förteckning som avses i punkt 7 och med beaktande av punkt 10, och ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över utvalda gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi. Denna förteckning ska ses över vid behov och minst vartannat år.

8.	Gruppen ska övervaka genomförandet av projekten i den slutliga förteckningen och lägga fram rekommendationer om hur eventuella förseningar i genomförandet ska åtgärdas. De ansvariga för de utvalda projekten ska för detta ändamål tillhandahålla information om genomförandet av sina projekt.

9.	Kommissionen ska vid urvalet av gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi sträva efter ▌att säkerställa en lämplig geografisk balans vid identifieringen av sådana projekt ▌. Regionala grupperingar får användas vid identifieringen av projekt.

10.	Ett projekt ska inte väljas ut som gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, eller ska få denna status indragen, om utvärderingen av projektet grundades på felaktig information som var en avgörande faktor i utvärderingen, eller om projektet inte uppfyller unionslagstiftningen.

▌

DEL V – PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE FÖR INFRASTRUKTUR SOM AVSER DIGITAL KONNEKTIVITET

1. Gigabitkonnektivitet , däribland 5G och annan ultramodern konnektivitet, för socioekonomiska drivkrafter

Vid prioritering av åtgärder ska hänsyn tas till de socioekonomiska drivkrafternas funktion, relevansen i de tjänster och tillämpningar som blir möjliga genom den underliggande konnektiviteten och de potentiella socioekonomiska fördelarna för medborgare, företag och lokalsamhällen, bland annat det ytterligare område som får täckning, inklusive hushåll . De tillgängliga budgetmedlen ska anslås till medlemsstaterna på ett geografiskt balanserat sätt.

Förtur ska ges åt åtgärder som bidrar till gigabitkonnektivitet, däribland 5G och annan ultramodern konnektivitet, för följande:

—	▌Sjukhus och vårdenheter, i enlighet med arbetet för att digitalisera hälso- och sjukvårdssystemet och därigenom öka EU-medborgarnas välbefinnande och förändra patienternas utnyttjande av hälso- och sjukvårdstjänster (1).

—

▌Utbildnings- och forskningscentrum, inom ramen för arbetet med att underlätta användningen av bland annat datorsystem med hög hastighet, molnapplikationer och stordata, överbrygga digitala klyftor och främja innovation i skolsystemen, och därigenom förbättra läranderesultaten, stärka rättvisan och öka effektiviteten (2).

—	Oavbruten täckning med trådlöst 5G-bredband i alla stadsområden senast 2025.

2. Trådlös konnektivitet i lokalsamhällen

Åtgärder som syftar till att tillhandahålla kostnadsfri lokal trådlös konnektivitet utan diskriminerande villkor på centrala platser för det lokala offentliga livet, inklusive platser utomhus som är tillgängliga för allmänheten och spelar en viktig roll i det offentliga livet i lokalsamhällena, ska uppfylla följande villkor för att kunna ta emot stöd:

—	Åtgärderna genomförs av en offentlig myndighet enligt stycket nedan, som kan planera och övervaka installationen av lokala trådlösa accesspunkter på offentliga platser inomhus eller utomhus, samt under minst tre år säkerställa finansieringen av driftskostnaderna.

—	Åtgärderna bygger på digitala nät med mycket hög kapacitet som ger användare möjlighet till en internetupplevelse av mycket hög kvalitet som

—	är kostnadsfri och utan diskriminerande villkor, lättåtkomlig, säker och bygger på senaste och bästa tillgängliga utrustning och kan erbjuda användarna konnektivitet med hög hastighet, och

—	stöder utbredd och icke-diskriminerande tillgång till innovativa digitala tjänster.

—	Åtgärderna använder en gemensam visuell identitet som ska tillhandahållas av kommissionen och länkar till flerspråkiga relevanta verktyg online.

—	Åtgärderna underlättar utbyggnad av 5G-anpassade trådlösa accesspunkter med kort räckvidd, enligt definitionen i direktiv (EU) 2018/1972, för att uppnå synergier, öka kapaciteten och förbättra användarupplevelsen.

—	Åtgärderna innefattar ett åtagande att upphandla nödvändig utrustning och/eller tillhörande installationstjänster i enlighet med gällande lagstiftning för att säkerställa att projekt inte otillbörligen snedvrider konkurrensen.

Ekonomiskt stöd ska vara tillgängligt för offentliga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (3) som åtar sig att i enlighet med nationell lagstiftning tillhandahålla kostnadsfri lokal trådlös konnektivitet utan diskriminerande villkor genom installation av lokala trådlösa åtkomstpunkter.

Finansierade åtgärder får inte överlappa befintliga kostnadsfria privata eller offentliga erbjudanden med liknande egenskaper, inbegripet kvalitet, som finns på samma offentliga plats.

De tillgängliga budgetmedlen ska anslås till medlemsstaterna på ett geografiskt balanserat sätt.

Samordning och enhetlighet kommer, om så är relevant, att säkerställas med FSE-åtgärder som stöder socioekonomiska drivkrafters tillgång till nät med mycket hög kapacitet som kan tillhandahålla gigabitkonnektivitet , däribland 5G och annan ultramodern konnektivitet .

3. Vägledande förteckning över 5G-korridorer och gränsöverskridande stomnätsförbindelser som är stödberättigande

I enlighet med de mål om gigabitsamhället som kommissionen fastställt för att säkerställa att större landtransportleder har oavbruten 5G-täckning senast 2025 (4) omfattar åtgärderna för att införa oavbruten täckning med 5G-system enligt artikel 9.4 c som ett första steg åtgärder som rör gränsöverskridande avsnitt för CAM (5)-experiment, och som ett andra steg åtgärder som rör längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala längs korridorerna, enligt vad som anges i tabellerna nedan (som utgör en vägledande förteckning). TEN-T-korridorerna används som bas för detta ändamål, men utbyggnaden av 5G är inte nödvändigtvis begränsad till dessa korridorer (6).

Vidare får åtgärder som stöder utbyggnaden av stomnät, bland annat med undervattenskablar, i medlemsstaterna och mellan unionen och tredjeländer eller förbinder europeiska öar i enlighet med artikel 9.4 d också stöd för att tillhandahålla nödvändig redundans för sådan vital infrastruktur och för att öka kapaciteten och tåligheten i unionens digitala nät.

Stomnätskorridoren ”Atlantic”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Porto–Vigo
	Merida–Evora
	Paris–Amsterdam–Frankfurt
	Aveiro–Salamanca
	San Sebastian–Biarritz
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Metz–Paris–Bordeaux–Bilbao–Vigo–Porto–Lissabon
	Bilbao–Madrid–Lissabon
	Madrid–Merida–Sevilla–Tarifa
Utbyggnad av stomnät, bland annat med undervattenskablar	Azorerna/Madeira–Lissabon
Stomnätskorridoren ”Baltic–Adriatic”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Gdańsk–Warszawa–Brno–Wien–Graz–Ljubljana –Koper –Trieste
Stomnätskorridoren ”Mediterranean”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Budapest–Zagreb–Ljubljana–Rijeka–Split– Dubrovnik
	Ljubljana–Zagreb–Slavonski Brod–Bajakovo (gränsen till Serbien)
	Slavonski Brod–Đakovo–Osijek
	Montpellier–Narbonne–Perpignan–Barcelona–Valencia–Malaga–Tarifa med förlängning till Narbonne–Toulouse
Utbyggnad av stomnät, bland annat med undervattenskablar	Nät med undervattenskablar: Lissabon–Marseille–Milano
Stomnätskorridoren ”North Sea–Baltic”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Warszawa–Kaunas–Vilnius
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Kaunas–Klaipėda
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Tallinn– Riga– Kaunas –gränsen mellan Litauen och Polen–Warszawa
	Gränsen mellan Vitryssland och Litauen–Vilnius–Kaunas–Klaipėda
	Via Carpathia: Klaipėda–Kaunas–Ełk–Białystok–Lublin–Rzeszów–Barwinek–Košice
Stomnätskorridoren ”North Sea–Mediterranean”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Metz–Merzig–Luxemburg
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Rotterdam–Antwerpen–Eindhoven
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Amsterdam–Rotterdam–Breda–Lille–Paris
	Bryssel–Metz–Basel
	Mulhouse–Lyon–Marseille
Stomnätskorridoren ”Orient/East-Med”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Sofia–Thessaloniki–Belgrad
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Berlin–Prag–Brno–Bratislava–Timişoara–Sofia–gränsen till Turkiet
	Bratislava –Košice
	Sofia–Thessaloniki–Aten
Stomnätskorridoren ”Rhine–Alpine”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Bologna–Innsbruck–München (Brennerkorridoren)
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Rotterdam–Oberhausen–Frankfurt (M)
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Basel–Milano–Genua
Stomnätskorridoren ”Rhine–Danube”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Frankfurt (M)–Passau–Wien–Bratislava–Budapest–Osijek–Vukovar–Bukarest–Constanta
	Bukarest – Iasi
	Karlsruhe–München–Salzburg–Wels
	Frankfurt (M)–Strasbourg
Stomnätskorridoren ”Scandinavian–Mediterranean”
Gränsöverskridande avsnitt för CAM-experiment	Uleåborg–Tromsö Oslo–Stockholm–Helsingfors
Längre avsnitt för utbyggnad av CAM i större skala	Åbo–Helsingfors–gränsen till Ryssland
	Oslo–Malmö–Köpenhamn–Hamburg–Würzburg–Nürnberg–München–Rosenheim–Verona–Bologna–Neapel–Catania–Palermo
	Stockholm–Malmö
	Neapel–Bari–Taranto
	Aarhus–Esbjerg–Padborg

(1) Se även ”Meddelande från kommissionen om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle” (COM(2018)0233).

(2) Se även ”Meddelande från kommissionen om handlingsplanen för digital utbildning”, COM(2018)0022.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(4) Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle (COM(2016)0587).

(5) Uppkopplad och automatiserad mobilitet (CAM, Connected and Automated Mobility).

(6) Avsnitt i kursivstil finns utanför stomnätskorridorerna i TEN-T, men ingår i 5G-korridorerna.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/932

P8_TA(2019)0421

Förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online (COM(2018)0640 – C8-0405/2018 – 2018/0331(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/68)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0640),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0405/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det motiverade yttrande från den tjeckiska deputeradekammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1),

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0193/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 67.

P8_TC1-COD(2018)0331

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om förhindrande bekämpande av spridning av terrorisminnehåll online [Ändr. 1]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Denna förordning syftar till att säkerställa att den digitala inre marknaden fungerar smidigt i ett öppet och demokratiskt samhälle, genom att förhindra motverka att värdtjänster missbrukas för terrorismändamål och bidra till den allmänna säkerheten i Europas samhällen . Den digitala inre marknadens funktion bör förbättras genom att öka rättssäkerheten för värdtjänstleverantörer, stärka användarnas förtroende för onlinemiljön och förbättra skyddet för yttrandefriheten , friheten att ta emot och informationsfriheten sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle samt mediernas frihet och mångfald . [Ändr. 2]

(1a)

Regleringen av värdtjänstleverantörer kan endast komplettera medlemsstaternas strategier för att ta itu med terrorism, som måste inriktas på åtgärder utanför nätet, såsom investeringar i socialt arbete, avradikaliseringsinitiativ och samarbete med berörda grupper för att uppnå ett hållbart förebyggande av radikalisering i samhället. [Ändr. 3]

(1b)

Terrorisminnehåll är en del av ett bredare problem med olagligt innehåll online, vilket inbegriper andra typer av innehåll såsom sexuell exploatering av barn, olagliga affärsmetoder och överträdelser av immateriella rättigheter. Terroristorganisationer och andra kriminella organisationer ägnar sig ofta åt handel med olagligt innehåll för att tvätta och anskaffa såddpengar för att finansiera sin verksamhet. Detta problem kräver en kombination av lagstiftningsåtgärder samt icke-lagstiftningsåtgärder och frivilliga åtgärder, på grundval av samarbetet mellan myndigheter och leverantörer, med fullständig respekt för grundläggande rättigheter. Även om hotet från olagligt innehåll har mildrats genom framgångsrika initiativ såsom den industriledda uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet och initiativet WePROTECT Global Alliance to end child sexual abuse online, är det nödvändigt att inrätta en lagstiftningsram för gränsöverskridande samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter för att avlägsna olagligt innehåll. [Ändr. 4]

(2)

Värdtjänstleverantörer som är aktiva på internet spelar en viktig roll i den digitala ekonomin genom att koppla samman företag och medborgare , genom att tillhandahålla möjligheter till lärande samt genom att underlätta den offentliga debatten och spridningen och mottagandet av information, åsikter och idéer, vilket i hög grad bidrar till innovation, ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i unionen. Deras tjänster missbrukas dock i vissa fall av tredje part för att bedriva olaglig verksamhet på nätet. Särskilt oroande är att terroristgrupper och deras anhängare utnyttjar värdtjänsteleverantörer för att sprida terrorisminnehåll online i syfte att få ut sitt budskap, radikalisera och rekrytera samt att främja och styra terroristverksamhet. [Ändr. 5]

(3)

Även om det inte är den enda faktorn, har förekomsten av terrorisminnehåll online visat sig vara en katalysator för radikaliseringen av personer som har begått terroristhandlingar, och har därför allvarliga negativa konsekvenser för användare, medborgare och samhället i stort samt för de tjänsteleverantörer som hyser sådant innehåll online, eftersom det undergräver användarnas förtroende och skadar deras affärsmodeller. Med tanke på onlinetjänsteleverantörernas centrala roll och i förhållande till de tekniska resurser och den tekniska kapacitet som förknippas med deras tjänster, har de ett särskilt samhällsansvar att skydda sina tjänster mot terroristmissbruk och bidra till hjälpa behöriga myndigheter att förhindra att bekämpa terrorisminnehåll som sprids via deras tjänster , samtidigt som de tar hänsyn till den centrala betydelsen av yttrandefrihet och frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle . [Ändr. 6]

(4)

Unionens insatser för att motverka terrorisminnehåll online inleddes 2015 genom en ram för frivilligt samarbete mellan medlemsstaterna och värdtjänstleverantörerna, som nu behöver kompletteras med en tydlig rättslig ram för att ytterligare minska tillgången till terrorisminnehåll online och på lämpligt sätt ta itu med ett snabbt växande problem. Avsikten med denna rättsliga ram är att bygga vidare på frivilliga insatser, som förstärktes genom kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 (3), och tillmötesgå uppmaningarna från Europaparlamentet att vidta kraftigare åtgärder mot olagligt och skadligt innehåll i linje med den övergripande ram som fastställs genom direktiv 2000/31/EG och från Europeiska rådet att förbättra den automatiska upptäckten och raderingen av innehåll som uppviglar till terroristdåd. [Ändr. 7]

(5)

Tillämpningen av denna förordning bör inte påverka tillämpningen av artikel 14 i direktiv 2000/31/EG (4). I synnerhet bör inga åtgärder som en värdtjänstleverantör vidtar i enlighet med denna förordning, inte heller proaktiva åtgärder, i sig leda till att tjänsteleverantören förlorar möjligheten till det undantag från ansvarighet som föreskrivs i den artikeln. Denna förordning påverkar inte de nationella myndigheternas och domstolarnas befogenheter att fastställa värdtjänstleverantörernas ansvar i specifika fall när villkoren för undantag från ansvarighet i artikel 14 i direktiv 2000/31/EG inte är uppfyllda. [Ändr. 8]

(6)

Regler för att förhindra motverka att värdtjänster missbrukas för spridning av terrorisminnehåll online anges i denna förordning i syfte att garantera att den inre marknaden fungerar smidigt, med full respekt för och de bör fullt ut respektera de grundläggande rättigheter som skyddas i unionens rättsordning och i synnerhet de som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 9]

(7)

Denna förordning bidrar syftar till att bidra till att skydda den allmänna säkerheten, samtidigt som och bör fastställa lämpliga och stabila skyddsåtgärder fastställs för att säkerställa skyddet av de grundläggande rättigheter som berörs. Hit hör rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsligt skydd, rätten till yttrandefrihet (inklusive friheten att ta emot och sprida uppgifter), näringsfriheten samt principen om icke-diskriminering. Behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer bör endast vidta åtgärder som är nödvändiga, lämpliga och proportionella i ett demokratiskt samhälle, med beaktande av den särskilda vikt som tillmäts yttrandefriheten och informationsfriheten , friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar , rätten till skydd för privat- och familjeliv och rätten till skydd av personuppgifter som utgör en väsentlig grund för ett pluralistiskt, demokratiskt samhälle och är ett av unionens grundläggande värden. Man bör i samband med alla åtgärder som utgör undvika ingrepp i yttrandefriheten och informationsfriheten bör vara strikt riktade, i den bemärkelsen att de måste och åtgärderna bör i möjligaste mån tjäna till att förhindra bekämpa spridning av terrorisminnehåll genom en välriktad strategi , men utan att därigenom påverka rätten att lagligen ta emot och sprida uppgifter, med beaktande av värdtjänstleverantörernas centrala roll i att främja offentlig debatt samt delande och mottagande av fakta, åsikter och idéer i enlighet med lagen. Verksamma åtgärder online för bekämpning av terrorism och skyddet av yttrandefriheten utgör inte motstridiga mål, utan är mål som kompletterar och ömsesidigt förstärker varandra. [Ändr. 10]

(8)

Rätten till ett effektivt rättsmedel fastställs i artikel 19 i EU-fördraget och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Varje fysisk eller juridisk person har rätt till ett effektivt rättsmedel inför behörig nationell domstol mot alla åtgärder som vidtas enligt denna förordning och som kan inverka negativt på den personens rättigheter. Rätten inbegriper särskilt värdtjänstleverantörernas och innehållsleverantörernas möjlighet att effektivt bestrida avlägsnandeorder inför domstol i den medlemsstat vars myndigheter utfärdade avlägsnandeordern , och innehållsleverantörernas möjlighet att bestrida de specifika åtgärder som vidtagits av värdtjänstleverantöre . [Ändr. 11]

(9)

För att ge klarhet om de åtgärder som både värdtjänstleverantörer och behöriga myndigheter bör vidta för att förhindra bekämpa spridning av terrorisminnehåll online, bör denna förordning innehålla en definition av terrorisminnehåll i förebyggande syfte vilken utgår från definitionen av terroristbrott i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (5). Med tanke på behovet av att motverka den bekämpa det skadligaste terroristpropagandan terrorisminnehållet online bör definitionen omfatta material och information som uppviglar till, uppmuntrar eller förespråkar försöker värva till utförande av eller bidrag till terroristbrott, ger instruktioner om utförande av sådana brott eller som främjar deltagande i en terroristgrupps verksamhet och därigenom ger upphov till en risk för att ett eller flera sådana brott utförs uppsåtligen . Definitionen bör också omfatta innehåll som ger vägledning för tillverkning och användning av sprängämnen, skjutvapen, alla andra vapen, skadliga eller farliga ämnen samt kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen (CBRN-ämnen) och all vägledning om andra metoder och tekniker, bland annat val av mål i syfte att begå terroristbrott . Sådan information inbegriper i synnerhet text, bilder, ljudupptagningar och videor. Vid bedömningen av huruvida innehåll utgör terrorisminnehåll i den mening som avses i denna förordning bör de behöriga myndigheterna och värdtjänstleverantörerna ta hänsyn till sådana faktorer som karaktären hos och formuleringen av uttalandena, i vilket sammanhang de gjordes samt deras potential att få skadliga konsekvenser och därigenom påverka människors säkerhet. Det faktum att materialet producerats av, kan tillskrivas eller sprids på uppdrag av en organisation eller person som är uppförd på EU:s terroristförteckning utgör en viktig faktor i bedömningen. Innehåll som sprids i utbildningssyfte, journalistiskt syfte eller forskningssyfte , eller i syfte att höja medvetenheten om terroristverksamhet, bör skyddas på lämpligt sätt . I synnerhet i fall då innehållsleverantören innehar ett redaktionellt ansvar bör man vid varje beslut angående avlägsnande av det spridda materialet ta hänsyn till de publicistiska normer som fastställts genom press- eller mediereglering och som överensstämmer med unionens lagstiftning och stadgan om de grundläggande rättigheterna . Dessutom bör det gå att uttrycka radikala, polemiska eller kontroversiella åsikter i den offentliga debatten om känsliga politiska frågor utan att detta ska anses vara terrorisminnehåll. [Ändr. 12]

(10)

För att omfatta de onlinevärdtjänster där terrorisminnehåll sprids, bör denna förordning tillämpas på informationssamhällets tjänster som på begäran av en tjänstemottagare lagrar information som tillhandahållits av denna tjänstemottagare och gör den lagrade informationen tillgänglig för tredje part allmänheten , oavsett om denna verksamhet är av rent teknisk, automatisk och passiv karaktär. Sådana leverantörer av informationssamhällets tjänster är till exempel sociala medieplattformar, direktuppspelningstjänster, video-, bild- och ljuddelningstjänster, fildelningstjänster och andra molntjänster i den mån som de gör informationen tillgänglig för tredje part allmänheten samt webbplatser där användarna kan kommentera eller lägga upp recensioner. Förordningen bör också tillämpas på värdtjänstleverantörer som är etablerade utanför unionen men erbjuder tjänster inom unionen, eftersom en betydande andel av de värdtjänstleverantörer som är utsatta för terrorisminnehåll på sina tjänster är etablerade i tredjeländer. Detta bör säkerställa att alla företag som är verksamma på den digitala inre marknaden uppfyller samma krav, oavsett etableringsland. För att fastställa om en tjänsteleverantör erbjuder tjänster i unionen krävs en bedömning av huruvida tjänsteleverantören gör det möjligt för juridiska eller fysiska personer i en eller flera medlemsstater att använda dess tjänster. Enbart det faktum att en tjänsteleverantörs webbplats, e-postadress och andra kontaktuppgifter är tillgängliga i en eller flera medlemsstater bör dock inte i sig vara tillräckligt för att denna förordning ska kunna tillämpas. Den bör inte tillämpas på molntjänster, inklusive molntjänster mellan företag, där tjänsteleverantören inte har några kontraktsenliga rättigheter beträffande vilket innehåll som lagras eller hur det behandlas eller görs offentligt tillgängligt av dess kunder eller av sådana kunders slutanvändare, och där tjänsteleverantören inte har någon teknisk kapacitet att avlägsna specifikt innehåll som lagras av dess kunder eller tjänsternas slutanvändare. [Ändr. 13]

(11)

En betydande anknytning till unionen bör vara relevant för att fastställa tillämpningsområdet för denna förordning. En sådan betydande anknytning till unionen bör anses föreligga om tjänsteleverantören har ett verksamhetsställe i unionen eller, i brist på det, på grundval av att det finns ett betydande antal användare i en eller flera medlemsstater eller att verksamheten riktas till en eller flera medlemsstater. Huruvida verksamheten är riktad till en eller flera medlemsstater kan avgöras på grundval av alla relevanta omständigheter, t.ex. faktorer som användning av ett språk eller en valuta som i allmänhet används i den medlemsstaten, eller möjligheten att beställa varor eller tjänster. Verksamheten kan även anses vara riktad till en medlemsstat om en app finns tillgänglig i den berörda nationella appbutiken, om lokal marknadsföring eller reklam görs på det språk som används i medlemsstaten eller om kundkontakter, t.ex. kundtjänst, sköts på det språk som vanligen används i den medlemsstaten. En betydande anknytning bör också antas föreligga om en tjänsteleverantör riktar sin verksamhet till en eller flera medlemsstater i den mening som avses i artikel 17.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (6). Däremot kan det inte enbart på grund av att en tjänst tillhandahålls för att efterleva det förbud mot diskriminering som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 (7) anses att verksamheten riktas till ett visst territorium inom unionen. [Ändr. 14]

(12)

Värdtjänstleverantörer bör följa vissa aktsamhetskrav för att förhindra motverka att terrorisminnehåll sprids på deras tjänster till allmänheten . Dessa aktsamhetskrav bör inte utgöra en allmän övervakningsskyldighet skyldighet för värdtjänstleverantörer att övervaka den information de lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet . Aktsamhetskraven bör omfatta att värdtjänstleverantörer, när de tillämpar denna förordning, agerar på ett omsorgsfullt, proportionellt och icke-diskriminerande sätt med avseende på innehåll som de lagrar, i synnerhet när de tillämpar sina egna användarvillkor, i syfte att undvika att innehåll som inte är terrorisminnehåll avlägsnas. När innehåll avlägsnas eller görs oåtkomligt måste det ske med hänsyn till yttrandefriheten , friheten att ta emot och informationsfriheten sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle samt mediernas frihet och mångfald . [Ändr. 15]

(13)

En harmonisering bör ske av förfarandet för och de skyldigheter som följer av rättsliga beslut avlägsnandeorder som ålägger värdtjänstleverantörer att avlägsna terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt efter en bedömning av de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna bör ha fortsatt frihet att välja de behöriga myndigheterna, så att de kan utse administrativa, en rättslig myndighet eller en funktionellt oberoende administrativ eller brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter myndighet för denna uppgift. Med tanke på hur snabbt terrorisminnehåll sprids via onlinetjänster åläggs värdtjänstleverantörerna i denna förordning skyldigheter att säkerställa att det terrorisminnehåll som anges i avlägsnandeordern avlägsnas eller görs oåtkomligt inom en timme från mottagandet av avlägsnandeordern. Det är upp till värdtjänstleverantörerna att besluta om de ska avlägsna innehållet i fråga eller göra det oåtkomligt för användarna i unionen. [Ändr. 16]

(14)

Den behöriga myndigheten bör översända avlägsnandeordern direkt till mottagaren värdtjänstleverantörens kontaktpunkt och kontaktpunkten , om värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe är i en annan medlemsstat, till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten på ett elektroniskt sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning och som ger förutsättningar för tjänsteleverantören att säkerställa autentisering – även att datum och tidpunkt för sändandet och mottagandet av ordern är korrekt – såsom genom säkrad e-post, säkrade plattformar eller andra säkra kanaler, även sådana som tillhandahålls av tjänsteleverantören, i enlighet med reglerna om skydd av personuppgifter. Detta krav kan särskilt uppfyllas genom användning av en kvalificerad elektronisk tjänst för rekommenderad leverans i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (8). [Ändr. 17]

(15)

Anmälningar från de behöriga myndigheterna eller Europol utgör ett effektivt och snabbt sätt att göra värdtjänstleverantörer medvetna om specifikt innehåll på deras tjänster. Denna mekanism för att uppmärksamma värdtjänstleverantörer på information som kan anses vara terrorisminnehåll, så att de på frivillig basis kan bedöma om innehållet är förenligt med de egna användarvillkoren, bör förbli tillgänglig vid sidan av avlägsnandeorder. Det är viktigt att värdtjänstleverantörer bedömer dessa anmälningar som en prioriterad fråga och ger snabb återkoppling om de åtgärder som vidtagits. Det är fortsättningsvis värdtjänstleverantören som fattar det slutliga beslutet om huruvida innehållet ska avlägsnas eftersom det inte är förenligt med användarvillkoren. Europols mandat som fastställs i förordning (EU) 2016/794 (9) påverkas inte av tillämpningen av denna förordning när det gäller anmälningar. [Ändr. 18]

(16)

Med tanke på terrorisminnehållets omfattning och den snabbhet som krävs för att effektivt identifiera och avlägsna det, är proportionella proaktiva specifika åtgärder, även användning av automatiska metoder i vissa fall, en avgörande del i bekämpandet av terrorisminnehåll online. I syfte att minska tillgången till terrorisminnehåll på värdtjänstleverantörernas tjänster, bör de bedöma om det är lämpligt att vidta proaktiva specifika åtgärder beroende på riskerna för och graden av utsatthet för terrorisminnehåll, samt inverkan på tredje parters rättigheter och allmänhetens intresse av information att ta emot och sprida uppgifter, särskilt då de utsätts för terrorisminnehåll och mottar avlägsnandeorder i betydande omfattning . Därför bör värdtjänstleverantörer fastställa vilken lämplig, riktad, effektiv och proportionell proaktiv specifik åtgärd som bör vidtas. Detta krav bör inte innebära någon allmän övervakningsskyldighet. Dessa specifika åtgärder kan inbegripa regelbunden rapportering till de behöriga myndigheterna, utökning av personal som arbetar med åtgärder för att skydda tjänsterna mot offentlig spridning av terrorisminnehåll samt utbyte av bästa praxis. I samband med denna bedömning är det ett tecken på en låg nivå av utsatthet för terrorisminnehåll om inga avlägsnandeorder och anmälningar har riktats till värdtjänstleverantören. [Ändr. 19]

(17)

När proaktiva specifika åtgärder införs bör värdtjänstleverantörer säkerställa att användarnas rätt till yttrandefrihet och informationsfrihet – inklusive friheten frihet att ta emot och sprida uppgifter – och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle bibehålls. Utöver de krav som fastställs i lagstiftning, även lagstiftningen om skydd av personuppgifter, bör värdtjänstleverantörer agera med vederbörlig omsorg och vidta skyddsåtgärder, framför allt mänsklig tillsyn och kontroll, när så är lämpligt, för att undvika oavsiktliga och felaktiga beslut som leder till att innehåll som inte är terrorisminnehåll avlägsnas. Detta är särskilt relevant när värdtjänstleverantörerna använder automatiska metoder för att upptäcka terrorisminnehåll. Beslut om att använda automatiska metoder, oavsett om de fattats av värdtjänstleverantören själv eller efter en begäran från den behöriga myndigheten, bör bedömas med hänsyn till den underliggande teknikens tillförlitlighet och den resulterande inverkan på de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 20]

(18)

För att säkerställa att de värdtjänstleverantörer som utsätts för terrorisminnehåll vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra att deras tjänster missbrukas, bör de den behöriga myndigheterna myndigheten begära att värdtjänstleverantörer som har mottagit en ett betydande antal avlägsnandeorder som vunnit laga kraft rapporterar om vilka proaktiva åtgärder som vidtagits. Dessa kan bestå av åtgärder för att förhindra att terrorisminnehåll som avlägsnats eller gjorts oåtkomligt till följd av en avlägsnandeorder eller en anmälan laddas upp på nytt, genom en kontroll mot offentliga eller privata verktyg som omfattar känt terrorisminnehåll. De får också använda tillförlitliga tekniska verktyg för att identifiera nytt terrorisminnehåll, antingen sådana som finns tillgängliga på marknaden eller sådana som värdtjänstleverantören har utvecklat. Tjänsteleverantören bör rapportera om de specifika proaktiva åtgärder som vidtagits för att göra det möjligt för den behöriga myndigheten att bedöma om åtgärderna är nödvändiga, effektiva och proportionella och, om automatiska metoder används, huruvida värdtjänstleverantören har de nödvändiga förutsättningarna för mänsklig tillsyn och kontroll. Vid bedömningen av åtgärdernas effektivitet , nödvändighet och proportionalitet bör de behöriga myndigheterna beakta relevanta parametrar såsom antalet avlägsnandeorder och anmälningar som utfärdats till leverantören, dess storlek och ekonomiska kapacitet och tjänstens inverkan på spridningen av terrorisminnehåll (t.ex. med beaktande av antalet användare i unionen) , såväl som de skyddsåtgärder som införts för att skydda yttrandefriheten och informationsfriheten samt antalet fall av begränsning av lagligt innehåll . [Ändr. 21]

(19)

Efter begäran bör den behöriga myndigheten inleda en dialog med värdtjänstleverantören om de nödvändiga proaktiva specifika åtgärder som ska vidtas. Vid behov bör den behöriga myndigheten föreskriva begära att värdtjänstleverantören på nytt utvärderar vilka åtgärder som krävs eller begära antagande av lämpliga, effektiva och proportionella proaktiva specifika åtgärder om den anser att de åtgärder som vidtagits inte följer nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna eller inte är tillräckliga för att hantera riskerna. Ett beslut att föreskriva Den behöriga myndigheten bör endast begära specifika åtgärder som värdtjänstleverantören rimligen kan förväntas genomföra, med beaktande av faktorer som exempelvis värdtjänstleverantörens finansiella och andra resurser. En begäran om att genomföra sådana specifika proaktiva åtgärder bör i princip inte leda till införandet av en allmän övervakningsskyldighet i den mening som avses i artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG. Med tanke på de särskilt allvarliga risker som är förknippade med spridningen av terrorisminnehåll, kan de beslut som fattas av de behöriga myndigheterna på grundval av denna förordning avvika från den metod som fastställs i artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG när det gäller vissa specifika, riktade åtgärder som antas av tvingande hänsyn till allmän säkerhet. Innan den behöriga myndigheten fattar sådana beslut bör den finna rätt balans mellan hänsyn till allmän säkerhet och de berörda grundläggande rättigheterna, framför allt yttrandefriheten, informationsfriheten och näringsfriheten, samt lämna en lämplig motivering. [Ändr. 22]

(20)

Värdtjänstleverantörernas skyldighet att bevara avlägsnat innehåll och relaterade data bör fastställas för specifika ändamål och tidsbegränsas till den period som är nödvändig. Det finns ett behov av att utvidga bevarandekravet till relaterade data i den mån sådana data annars skulle gå förlorade till följd av att det berörda innehållet avlägsnades. Relaterade data kan omfatta data såsom ”abonnentdata”, t.ex. särskilt uppgifter om innehållsleverantörens identitet, och ”åtkomstdata”, t.ex. uppgifter om datum och tidpunkt för innehållsleverantörens användning av eller inloggning till och utloggning från tjänsten, tillsammans med den ip-adress som internetleverantören har tilldelat innehållsleverantören. [Ändr. 23]

(21)

Skyldigheten att bevara innehållet för administrativa eller rättsliga prövningsförfaranden förfaranden för prövning eller överklagande är nödvändig och motiverad för att säkerställa effektiv prövning för den innehållsleverantör vars innehåll har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt samt för att säkerställa att innehållet kan återställas i samma skick beroende på resultatet av prövningsförfarandet. Skyldigheten att bevara innehåll för utrednings- och lagföringsändamål är motiverad och nödvändig med tanke på det värde som detta material kan tillföra för att störa eller förhindra terroristverksamhet. Om företag avlägsnar material eller gör det oåtkomligt, i synnerhet genom egna proaktiva specifika åtgärder, och inte informerar den berörda myndigheten eftersom de bedömer att det inte omfattas av artikel 13.4 i denna förordning, kan bör de omgående informera de behöriga brottsbekämpande myndigheterna vara omedvetna om att innehållet existerar. Därför Det är det också motiverat att bevara innehåll för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott. För dessa ändamål bör terrorisminnehållet och relaterade data endast lagras under en viss period så att de brottsbekämpande myndigheterna kan kontrollera innehållet och besluta om det skulle behövas för dessa specifika ändamål. Perioden bör inte överstiga sex månader. För förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av terroristbrott är kravet på att bevara data begränsat till data som sannolikt har samband med terroristbrott och därmed kan bidra till att lagföra terroristbrott eller förhindra allvarliga risker för den allmänna säkerheten. [Ändr. 24]

(22)

För att säkerställa proportionalitet bör perioden för bevarande vara begränsad till sex månader så att innehållsleverantörerna får tillräckligt med tid för att inleda prövningsförfarandet och eller så att brottsbekämpande myndigheter ska kunna få åtkomst till relevanta data för utredning och lagföring av terroristbrott. Denna period kan dock förlängas med den tid som är nödvändig om prövningsförfaranden förfaranden för prövning eller överklagande inleds men inte avslutas inom sexmånadersperioden, på begäran av den myndighet som genomför prövningen. Denna period bör också vara tillräcklig för att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna bevara bevis material som är nödvändiga nödvändigt för utredningar och straffrättsliga förfaranden , samtidigt som balansen i förhållande till de berörda grundläggande rättigheterna säkerställs. [Ändr. 25]

(23)	Denna förordning påverkar inte de procedurgarantier och processuella utredningsåtgärder som rör åtkomst till innehåll och relaterade data som bevarats för att utreda och lagföra terroristbrott, vilka fastställs i medlemsstaternas nationella lagstiftning och unionslagstiftningen.

(24)

Transparens i värdtjänstleverantörernas strategier för terrorisminnehåll är avgörande för att öka deras ansvarighet gentemot användarna och stärka medborgarnas förtroende för den digitala inre marknaden. Endast värdtjänstleverantörer som under det relevanta året är föremål för avlägsnandeorder bör vara skyldiga att offentliggöra årliga transparensrapporter som innehåller meningsfull information om åtgärder som vidtagits för att upptäcka, identifiera och avlägsna terrorisminnehåll. [Ändr. 26]

(24a)

De myndigheter som är behöriga att utfärda avlägsnandeorder bör också offentliggöra transparensrapporter som innehåller information om antalet avlägsnandeorder, antalet nekade order, antalet fall med identifierat terrorisminnehåll som lett till utredning och lagföring samt antalet fall då innehåll felaktigt identifierats som terrorisminnehåll. [Ändr. 27]

(25)

Klagomålsförfaranden utgör en nödvändig skyddsåtgärd mot felaktigt avlägsnande av innehåll som är skyddat genom yttrandefriheten och informationsfriheten friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle . Värdtjänstleverantörer bör därför upprätta användarvänliga klagomålsmekanismer och säkerställa att klagomål hanteras snabbt och med full transparens gentemot innehållsleverantören. Kravet på att värdtjänstleverantören ska återställa innehållet om det har avlägsnats felaktigt påverkar inte värdtjänstleverantörernas möjlighet att genomdriva sina egna användarvillkor på andra grunder. [Ändr. 28]

(26)

För ett effektivt rättsligt skydd enligt artikel 19 i EU-fördraget och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna krävs att personer ska kunna utröna av vilka orsaker det innehåll de laddat upp har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt. För detta ändamål bör värdtjänstleverantören tillhandahålla innehållsleverantören meningsfull information som såsom orsakerna till att innehållet avlägsnades eller gjordes oåtkomligt, och den rättsliga grunden för åtgärden, vilket gör det möjligt för innehållsleverantören att bestrida beslutet. Detta kräver dock inte nödvändigtvis en underrättelse till innehållsleverantören. Beroende på omständigheterna kan värdtjänstleverantörer ersätta innehåll som anses vara terrorisminnehåll med ett meddelande om att det har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt i enlighet med denna förordning. Ytterligare information om orsakerna och innehållsleverantörens möjligheter att bestrida beslutet bör ges på begäran. Om de behöriga myndigheterna beslutar att det av hänsyn till allmän säkerhet, t.ex. inom ramen för en utredning, är olämpligt eller kontraproduktivt att direkt underrätta innehållsleverantören om att innehåll har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt, bör de informera värdtjänstleverantören. [Ändr. 29]

(27)

För att undvika dubbelarbete och möjlig störning av utredningar samt minimera kostnaderna för berörda värdtjänstleverantörer , bör de behöriga myndigheterna informera, samordna sig med och samarbeta med varandra och Europol, när så är lämpligt, när de utfärdar avlägsnandeorder eller anmäler innehåll till värdtjänstleverantörer. Vid genomförandet av bestämmelserna i denna förordning kan Europol tillhandahålla stöd i enlighet med dess nuvarande mandat och befintliga rättsliga ram. [Ändr. 30]

(27a)

Anmälningar från Europol utgör ett effektivt och snabbt sätt att göra värdtjänstleverantörer medvetna om specifikt innehåll på deras tjänster. Denna mekanism för att uppmärksamma värdtjänstleverantörer på information som kan anses vara terrorisminnehåll, så att de på frivillig basis kan bedöma om innehållet är förenligt med de egna användarvillkoren, bör förbli tillgänglig vid sidan av avlägsnandeorder. Därför är det viktigt att värdtjänstleverantörer samarbetar med Europol och bedömer Europols anmälningar som en prioriterad fråga och ger snabb återkoppling om de åtgärder som vidtagits. Det är fortsättningsvis värdtjänstleverantören som fattar det slutliga beslutet om huruvida innehållet ska avlägsnas eftersom det inte är förenligt med användarvillkoren. Europols mandat som fastställs i förordning (EU) 2016/794 (10) påverkas inte av tillämpningen av denna förordning. [Ändr. 31]

(28)

I syfte att säkerställa ett effektivt och tillräckligt enhetligt genomförande av proaktiva åtgärder från värdtjänstleverantörernas sida bör de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samarbeta med varandra i fråga om de diskussioner de har med värdtjänstleverantörerna avseende avlägsnandeorder samt identifiering, genomförande och bedömning av specifika proaktiva åtgärder. Ett sådant samarbete behövs också i samband med antagandet av regler om påföljder, samt genomförandet och verkställandet av påföljderna. [Ändr. 32]

(29)

Det är viktigt att den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är ansvarig för att utdöma påföljder är fullständigt informerad om utfärdandet av avlägsnandeorder och anmälningar samt efterföljande utbyten mellan värdtjänstleverantören och den de relevanta behöriga myndigheten myndigheterna i andra medlemsstater . För detta ändamål bör medlemsstaterna säkerställa lämpliga och säkra kommunikationskanaler och mekanismer som gör det möjligt att dela den relevanta informationen i rätt tid. [Ändr. 33]

(30)

För att underlätta ett snabbt utbyte mellan behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer, och för att undvika dubbelarbete, får medlemsstaterna använda sig av de verktyg som utvecklats av Europol, såsom den befintliga Internet Referral Management application (IRMa) eller efterföljare till detta verktyg.

(31)

Med tanke på de särskilt allvarliga konsekvenserna av visst terrorisminnehåll, bör värdtjänstleverantörer omgående informera myndigheterna i den berörda medlemsstaten eller de behöriga myndigheterna där de är etablerade eller har en rättslig företrädare om förekomsten av bevis för terroristbrott som de får kännedom om. För att säkerställa proportionalitet är denna skyldighet begränsad till terroristbrott enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2017/541. Informationsskyldigheten innebär inte att värdtjänstleverantörer är skyldiga att aktivt söka sådana bevis. Den berörda medlemsstaten är den medlemsstat som har jurisdiktion över utredning och lagföring av terroristbrott enligt direktiv (EU) 2017/541 på grundval av gärningsmannens eller det potentiella brottsoffrets nationalitet eller målplatsen för terroristdådet. I tveksamma fall får värdtjänstleverantörer överföra informationen till Europol som bör följa upp den i enlighet med sitt mandat, t.ex. genom att vidarebefordra den till de relevanta nationella myndigheterna.

(32)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör ha rätt att använda sådan information för att vidta utredningsåtgärder som föreskrivs i medlemsstaternas eller unionens lagstiftning, även att utfärda en europeisk utlämnandeorder enligt förordningen om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (11).

(33)

Både värdtjänstleverantörer och medlemsstaterna bör upprätta kontaktpunkter för att underlätta en snabb handläggning av avlägsnandeorder och anmälningar. I motsats till den rättsliga företrädaren tjänar kontaktpunkten operativa syften. Värdtjänstleverantörens kontaktpunkt bör bestå av någon typ av särskilda medel som möjliggör elektronisk inlämning av avlägsnandeorder och anmälningar och av tekniska resurser och personalresurser som möjliggör snabb handläggning av dem. Värdtjänstleverantörens kontaktpunkt måste inte vara belägen i unionen, och värdtjänstleverantören är fri att utse en befintlig kontaktpunkt, under förutsättning att denna kontaktpunkt klarar av att fullgöra de funktioner som föreskrivs i denna förordning. I syfte att säkerställa att terrorisminnehåll avlägsnas eller görs oåtkomligt inom en timme från mottagandet av en avlägsnandeorder, bör värdtjänstleverantörerna säkerställa att kontaktpunkten kan nås dygnet runt varje dag. Informationen om kontaktpunkten bör inbegripa information om vilket språk kontaktpunkten kan kontaktas på. För att underlätta kommunikationen mellan värdtjänstleverantörerna och de behöriga myndigheterna, uppmuntras värdtjänstleverantörer att tillåta kommunikation på ett av unionens officiella språk som deras användarvillkor finns tillgängliga på. [Ändr. 34]

(34)

Då det inte finns något allmänt krav på att tjänsteleverantörer måste säkerställa fysisk närvaro på unionens territorium, finns det ett behov av att säkerställa klarhet om vilken medlemsstats jurisdiktion den värdtjänstleverantör som erbjuder tjänster inom unionen omfattas av. Som en allmän regel omfattas värdtjänstleverantören av jurisdiktionen i den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller där den har utsett en rättslig företrädare. Om en annan medlemsstat utfärdar en avlägsnandeorder bör det dock vara möjligt för dess myndigheter att genomdriva sin order genom att vidta tvångsåtgärder av en icke-bestraffande karaktär, såsom vite. När det gäller en värdtjänstleverantör som inte har något verksamhetsställe i unionen och som inte utser en rättslig företrädare, bör alla medlemsstater ändå kunna utdöma påföljder, under förutsättning att principen ne bis in idem följs. [Ändr. 35]

(35)

Värdtjänstleverantörer som inte är etablerade i unionen bör skriftligen utse en rättslig företrädare för att säkerställa att skyldigheterna enligt denna förordning efterlevs och verkställs. Värdtjänstleverantörer får använda sig av en befintlig rättslig företrädare, under förutsättning att denna rättsliga företrädare kan fullgöra de funktioner som anges i denna förordning. [Ändr. 36]

(36)	Den rättsliga företrädaren bör ha rättslig befogenhet att agera på värdtjänstleverantörens vägnar.

(37)

Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter en enda rättslig eller funktionellt oberoende administrativ myndighet för tillämpningen av denna förordning. Kravet på att utse behöriga myndigheter Detta krav förutsätter inte nödvändigtvis att nya myndigheter att en ny myndighet inrättas, utan de det kan vara befintliga ett befintligt organ som ges i uppdrag att sköta de funktioner som anges i denna förordning. Denna förordning kräver att det utses myndigheter en myndighet som ska vara behöriga behörig att utfärda avlägsnandeorder och anmälningar, övervaka proaktiva specifika åtgärder och fastställa påföljder. Det är upp till Medlemsstaterna att bestämma hur många myndigheter de vill utse för dessa uppgifter bör underrätta kommissionen om den behöriga myndighet som utsetts enligt denna förordning, och kommissionen bör offentliggöra en sammanställning online av de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat . Onlineregistret bör vara lättillgängligt så att värdtjänstleverantörerna snabbt kan kontrollera att avlägsnandeordern är autentisk . [Ändr. 37]

(38)

Påföljder är nödvändiga för att säkerställa att värdtjänstleverantörerna effektivt genomför sina skyldigheter enligt denna förordning. Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om påföljder, även riktlinjer för bötfällning när så är lämpligt. Särskilt stränga Påföljder ska bör fastställas om värdtjänstleverantören värdtjänstleverantörerna systematiskt och ständigt underlåter att avlägsna terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt inom en timme från mottagandet av en avlägsnandeorder. Bristande efterlevnad i enskilda fall kan leda till påföljder, med respekt för principen ne bis in idem och proportionalitetsprincipen, samt med säkerställande av att påföljderna utdöms med beaktande av systematisk underlåtenhet. För att säkerställa rättssäkerhet bör det i förordningen anges i vilken utsträckning de relevanta skyldigheterna kan bli föremål för påföljder fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning . Påföljder för bristande efterlevnad av artikel 6 bör endast tillämpas i fråga om skyldigheter som följer av en begäran om rapportering enligt artikel 6.2 eller ett beslut om införande genomförande av ytterligare proaktiva specifika åtgärder enligt artikel 6.4. Vid fastställande av huruvida böter bör föreskrivas, bör vederbörlig hänsyn tas till leverantörens ekonomiska resurser. Den behöriga myndigheten bör dessutom ta hänsyn till om värdtjänstleverantören är ett nystartat företag eller ett litet eller medelstort företag och avgöra från fall till fall om företaget haft förmåga att på lämpligt sätt följa den utfärdade ordern. Medlemsstaterna ska säkerställa att påföljderna inte uppmuntrar till avlägsnande av innehåll som inte är terrorisminnehåll. [Ändr. 38]

(39)

Användningen av standardiserade mallar underlättar samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och tjänsteleverantörer, och gör det möjligt för dem att kommunicera snabbare och mer effektivt. Det är särskilt viktigt att säkerställa snabba åtgärder efter mottagandet av en avlägsnandeorder. Mallarna minskar översättningskostnaderna och bidrar till en hög kvalitetsstandard. Svarsformulär bör också möjliggöra ett standardiserat informationsutbyte, vilket är särskilt viktigt om tjänsteleverantörerna inte kan följa ordern. Autentiserade inlämningskanaler kan garantera att avlägsnandeordern är autentisk, liksom att datum och tidpunkt för sändande och mottagande av ordern är korrekt.

(40)

För att vid behov möjliggöra snabba ändringar av innehållet i de mallar som ska användas vid tillämpningen av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I, II och III till denna förordning. För att kunna ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och utvecklingen av den relaterade rättsliga ramen, bör kommissionen också ges befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera denna förordning med tekniska krav på de elektroniska medel som de behöriga myndigheterna ska använda för att översända avlägsnandeorder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(41)

Medlemsstaterna bör samla in information om genomförandet av lagstiftningen , inbegripet information om antalet fall av framgångsrik upptäckt, utredning och lagföring av terroristbrott som en följd av denna förordning . Ett detaljerat program för övervakning av denna förordnings utfall, resultat och effekter bör fastställas som underlag för en utvärdering av lagstiftningen. [Ändr. 39]

(42)

På grundval av resultaten och slutsatserna i genomföranderapporten och resultaten av övervakningen bör kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning tidigast tre ett år efter dess ikraftträdande. Utvärderingen bör bygga på de fem sju kriterierna effektivitet, nödvändighet, proportionalitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och mervärde för EU. Man kommer att bör bedöma hur de olika operativa och tekniska åtgärder som föreskrivs i denna förordning fungerar, bland annat effektiviteten i de åtgärder som ska förbättra upptäckt, identifiering och avlägsnande av terrorisminnehåll, skyddsmekanismernas effektivitet samt inverkan på tredje parts potentiellt påverkade rättigheter och grundläggande rättigheter, bland annat yttrandefriheten och friheten att ta emot och sprida uppgifter, mediernas frihet och mångfald, näringsfriheten och rätten till integritet och skydd av personuppgifter. Kommissionen bör också bedöma inverkan på intressen, inklusive en översyn av kravet på att informera innehållsleverantörerna. [Ändr. 42]

(43)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa att den digitala inre marknaden fungerar smidigt genom att förhindra spridning av terrorisminnehåll online, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av begränsningens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I denna förordning fastställs riktade enhetliga regler för att förhindra att bekämpa missbruk av värdtjänster missbrukas för offentlig spridning av terrorisminnehåll online. Här fastställs i synnerhet följande: [Ändr. 41]

a)	Regler om rimliga och proportionella aktsamhetskrav som värdtjänstleverantörer ska iaktta för att förhindra bekämpa offentlig spridning av terrorisminnehåll via deras tjänster och vid behov säkerställa ett snabbt avlägsnande. [Ändr. 42]

En rad åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att identifiera terrorisminnehåll, göra det möjligt för värdtjänstleverantörerna att snabbt avlägsna det i enlighet med de unionsrättsliga bestämmelser som föreskriver lämpliga skyddsåtgärder för yttrandefriheten och friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle samt underlätta samarbete med behöriga myndigheter i andra medlemsstater, med värdtjänstleverantörer och i tillämpliga fall med relevanta unionsorgan. [Ändr. 43]

2. Denna förordning ska tillämpas på värdtjänstleverantörer som i unionen erbjuder tjänster i unionen till allmänheten , oberoende av deras huvudsakliga verksamhetsställe. [Ändr. 44]

2a. Denna förordning ska inte tillämpas på innehåll som sprids i utbildningssyfte, konstnärligt syfte, journalistiskt syfte eller forskningssyfte, eller i syfte att öka medvetenheten om terroristverksamhet; den ska heller inte tillämpas på innehåll som är ett uttryck för polemiska eller kontroversiella åsikter i den offentliga debatten. [Ändr. 45]

2b. Denna förordning ska inte medföra någon ändring av skyldigheten att respektera de rättigheter, friheter och principer som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och den påverkar inte tillämpningen av de grundläggande principerna i unionsrätten och nationell lagstiftning om yttrandefrihet, pressfrihet och mediernas frihet och mångfald. [Ändr. 46]

2c. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiv 2000/31/EG. [Ändr. 47]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

-1.	informationssamhällets tjänster: de tjänster som avses i artikel 2 a i direktiv 2000/31/EG. [Ändr. 48]

värdtjänstleverantör: en leverantör av informationssamhällets tjänster som innebär att leverantören lagrar information som tillhandahållits av innehållsleverantören på dennas begäran och gör den lagrade informationen tillgänglig för tredje part allmänheten. Detta gäller enbart tjänster som tillhandahålls allmänheten i applikationslagret. Leverantörer av molninfrastruktur och leverantörer av molntjänster betraktas inte som värdtjänstleverantörer. Elektroniska kommunikationstjänster enligt definitionen i direktiv (EU) 2018/1972 är också undantagna . [Ändr. 49]

2.	innehållsleverantör: en användare som har tillhandahållit information som lagras eller har lagrats och gjorts tillgänglig för allmänheten av en värdtjänstleverantör på användarens begäran. [Ändr. 50]

erbjuda tjänster i unionen: göra det möjligt för juridiska eller fysiska personer i en eller flera medlemsstater att använda de tjänster som erbjuds av en värdtjänstleverantör som har en betydande anknytning till den eller de medlemsstaterna, såsom att värdtjänstleverantören

a)	har ett verksamhetsställe i unionen,

b)	har ett betydande antal användare i en eller flera medlemsstater,

c)	riktar verksamheten till en eller flera medlemsstater.

4.	terroristbrott : brott enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2017/541. [Ändr. 51]

terrorisminnehåll: information material som [Ändr. 52]

uppviglar till utförande av ett av de brott som anges i artikel 3.1 a–i i direktiv (EU) 2017/541, i fall där sådana handlingar, direkt eller förespråkar, även indirekt, till exempel genom förhärligande av terroristdåd , förespråkar utförande av terroristbrott, och därigenom ger upphov till en risk för att ett eller flera sådana handlingar brott utförs uppsåtligen , och/eller [Ändr. 53]

uppmuntrar bidrag till terroristbrott försöker värva en annan person eller grupp av personer för att utföra eller bidra till utförandet av något av de brott som anges i artikel 3.1 a–i i direktiv (EU) 2017/541, och därigenom ger upphov till en risk för att ett eller flera sådana brott utförs uppsåtligen , och/eller [Ändr. 54]

främjar försöker värva en annan person eller grupp av personer för att delta i en terroristgrupps verksamhet, i synnerhet genom att uppmuntra till deltagande i eller stöd till en terroristgrupp , inbegripet tillhandahåller information eller materiella resurser eller bidrar med någon form av finansiering av dess verksamhet, i den mening som avses i artikel 2.3 4 i direktiv (EU) 2017/541 och därigenom ger upphov till en risk för att ett eller flera sådana brott begås uppsåtligen , och/eller [Ändr. 55]

lär ut tillhandahåller instruktioner om tillverkning eller användning av sprängämnen, skjutvapen eller andra vapen eller skadliga eller farliga ämnen, eller om andra särskilda metoder eller tekniker för att utföra eller bidra till utförandet av något av de terroristbrott som anges i artikel 3.1 a–i i direktiv (EU) 2017/541 . [Ändr. 56]

(da)	avbildar utförandet av ett eller flera av de brott som anges i artikel 3.1 a–i i direktiv (EU) 2017/541 och därigenom ger upphov till en risk för att ett eller flera sådana brott utförs uppsåtligen, och/eller [Ändr. 57]

6.	spridning av terrorisminnehåll: att göra terrorisminnehåll tillgängligt för tredje part allmänheten via värdtjänstleverantörernas tjänster. [Ändr. 58]

7.	användarvillkor: alla krav, villkor och klausuler som, oberoende av deras namn eller form, reglerar avtalsförhållandet mellan värdtjänstleverantören och dess användare.

anmälan : ett meddelande från en behörig myndighet, eller i tillämpliga fall ett relevant unionsorgan, till en värdtjänstleverantör om information som kan anses vara terrorisminnehåll, för att leverantören på frivillig basis ska överväga om innehållet är förenligt med dess egna användarvillkor som syftar till att förhindra spridning av terrorisminnehåll. [Ändr. 59]

9.	huvudsakligt verksamhetsställe: det huvudkontor eller säte där de huvudsakliga finansiella funktionerna och den operativa ledningen utövas.

(9a)	behörig myndighet: en enda utsedd rättslig myndighet eller funktionellt oberoende administrativ myndighet i medlemsstaten. [Ändr. 60]

AVSNITT II

ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRHINDRA SPRIDNING AV TERRORISMINNEHÅLL ONLINE

Artikel 3

Aktsamhetskrav

1. Värdtjänstleverantörer ska vidta lämpliga, rimliga och proportionella åtgärder agera i enlighet med denna förordning för att motverka spridning av terrorisminnehåll och skydda användarna mot terrorisminnehåll. När de gör Detta ska de handla ske på ett omsorgsfullt, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, med vederbörlig hänsyn under alla omständigheter till användarnas grundläggande rättigheter och med beaktande av den grundläggande vikten av yttrandefrihet och informationsfrihet frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle och i syfte att undvika att innehåll som inte är terrorisminnehåll avlägsnas . [Ändr. 61]

1a. Dessa aktsamhetskrav får inte utgöra en allmän skyldighet för värdtjänstleverantörer att övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet. [Ändr. 62]

2. Värdtjänstleverantörer ska i sina användarvillkor inbegripa bestämmelser för att förhindra spridning av terrorisminnehåll och tillämpa dessa. [Ändr. 63]

2a. Om värdtjänstleverantörer får kunskap eller kännedom om terrorisminnehåll på deras tjänster, ska de informera de behöriga myndigheterna om detta innehåll och snabbt avlägsna det. [Ändr. 64]

2b. De värdtjänstleverantörer som uppfyller kriterierna i definitionen av leverantörer av videodelningsplattformar i direktiv (EU) 2018/1808 ska vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa spridningen av terrorisminnehåll i enlighet med artikel 28b.1 c och 28b.3 i direktiv (EU) 2018/1808. [Ändr. 65]

Artikel 4

Avlägsnandeorder

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe är beläget ska ha befogenhet att utfärda ett beslut en avlägsnandeorder som kräver att värdtjänstleverantören avlägsnar terrorisminnehåll eller gör det oåtkomligt i alla medlemsstater . [Ändr. 66]

1a. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där värdtjänstleverantören inte har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller inte har en rättslig företrädare får begära att terrorisminnehållet ska göras oåtkomligt och verkställa denna begäran inom sitt territorium. [Ändr. 67]

1b. Om den berörda behöriga myndigheten inte tidigare har utfärdat en avlägsnandeorder till en värdtjänstleverantör, ska den kontakta värdtjänstleverantören och tillhandahålla information om förfaranden och tillämpliga tidsfrister senast tolv timmar innan avlägsnandeordern utfärdas. [Ändr. 68]

2. Värdtjänstleverantörer ska avlägsna terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt så snart som möjligt, dock senast inom en timme från mottagandet av avlägsnandeordern. [Ändr. 69]

3. Avlägsnandeorder ska innehålla följande uppgifter i enlighet med mallen i bilaga I:

a)	Uppgift om Identifiering med hjälp av en elektronisk signatur av den behöriga myndighet som utfärdat avlägsnandeordern och den behöriga myndighetens autentisering av avlägsnandeordern. [Ändr. 70]

b)	En detlajerad redogörelse av orsaker till att innehållet anses vara terrorisminnehåll, åtminstone genom och en särskild hänvisning till de kategorier av terrorisminnehåll som anges i artikel 2.5. [Ändr. 71]

c)	En exakt webbadress (URL) och, vid behov, ytterligare information som gör det möjligt att identifiera det innehåll som anmäls. [Ändr. 72]

d)	En hänvisning till denna förordning som rättslig grund för avlägsnandeordern.

e)	Datum och tidpunkt för utfärdande.

f)	Lättbegriplig information om värdtjänstleverantörens och innehållsleverantörens prövningsmöjligheter , inbegripet prövning vid såväl den behöriga myndigheten som vid domstol samt tidsfrister för överklagande [Ändr. 73].

g)	I tillämpliga fall Där så är nödvändigt och proportionellt , beslutet att inte lämna ut information om att terrorisminnehåll avlägsnats eller gjorts oåtkomligt i den mening som avses i artikel 11. [Ändr. 74]

4. På värdtjänstleverantörens eller innehållsleverantörens begäran ska den behöriga myndigheten lämna en detaljerad motivering, utan att det påverkar värdtjänstleverantörens skyldighet att följa avlägsnandeordern inom den tidsfrist som anges i punkt 2. [Ändr. 75]

5. De Den behöriga myndigheterna myndigheten ska rikta avlägsnandeordern till värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe eller till den juridiska företrädare som värdtjänstleverantören har utsett enligt artikel 16 och överföra den till den kontaktpunkt som avses i artikel 14.1. Sådana order ska sändas på ett elektroniskt sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning och som ger förutsättningar att säkerställa autentisering av avsändaren, även att datum och tidpunkt för sändandet och mottagandet av ordern är korrekt. [Ändr. 76]

6. Värdtjänstleverantörer ska bekräfta mottagandet och utan onödigt dröjsmål informera den behöriga myndigheten om att terrorisminnehållet har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt, med angivelse av i synnerhet tidpunkten för åtgärden, med hjälp av mallen i bilaga II. [Ändr. 77]

7. Om värdtjänstleverantören inte kan följa avlägsnandeordern på grund av force majeure eller faktisk omöjlighet som inte kan tillskrivas värdtjänstleverantören, bland annat av tekniska eller operativa skäl, ska den utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten och förklara orsakerna till detta med hjälp av mallen i bilaga III. Den frist som anges i punkt 2 ska tillämpas så snart de angivna orsakerna inte längre föreligger. [Ändr. 78]

8. Om Värdtjänstleverantören inte kan följa får vägra avlägsnandeordern eftersom om ordern innehåller uppenbara fel eller inte innehåller tillräcklig information för att verkställa den, . Värdtjänstleverantören ska värdtjänstleverantören informera den behöriga myndigheten utan dröjsmål och be om nödvändiga klargöranden med hjälp av mallen i bilaga III. Den frist som anges i punkt 2 ska tillämpas så snart klargörandet har lämnats. [Ändr. 79]

9. Den behöriga myndighet som utfärdade avlägsnandeordern ska informera den behöriga myndighet som övervakar genomförandet av proaktiva specifika åtgärder i enlighet med artikel 17.1 c när avlägsnandeordern vunnit laga kraft. En avlägsnandeorder vinner laga kraft när den inte har överklagats inom tidsfristen enligt tillämplig nationell rätt eller när den har bekräftats efter ett överklagande. [Ändr. 80]

Artikel 4a

Samrådsförfarande för avlägsnandeorder

1. Den behöriga myndighet som utfärdar en avlägsnandeorder enligt artikel 4.1a ska översända en kopia av denna till den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 a där värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe är beläget samtidigt som den överförs till värdtjänstleverantören i enlighet med artikel 4.5.

2. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe är beläget ska, i fall där den har rimliga skäl att anta att avlägsnandeordern kan påverka grundläggande intressen i den medlemsstaten, underrätta den utfärdande behöriga myndigheten. Den utfärdande myndigheten ska beakta dessa omständigheter och, vid behov, dra tillbaka eller anpassa avlägsnandeordern. [Ändr. 81]

Artikel 4b

Samarbetsförfarande för utfärdande av en ytterligare avlägsnandeorder

1. Om en behörig myndighet har utfärdat en avlägsnandeorder enligt artikel 4.1a, får den myndigheten kontakta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där värdtjänstleverantören har sitt huvudsakliga verksamhetsställe för att begära att den sistnämnda behöriga myndigheten också utfärdar en avlägsnandeorder enligt artikel 4.1.

2. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe är beläget ska så snart som möjligt, dock senast en timme efter att den blivit kontaktad enligt punkt 1, antingen utfärda en avlägsnandeorder eller vägra att utfärda en avlägsnandeorder, och den ska underrätta den behöriga myndighet som har utfärdat den första ordern om sitt beslut.

3. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget behöver mer än en timme för sin bedömning av innehållet, ska den sända en begäran till den berörda värdtjänstleverantören om att tillfälligt göra innehållet oåtkomligt i upp till 24 timmar; under denna tid ska den behöriga myndigheten ska göra sin bedömning och antingen sända avlägsnandeordern eller dra tillbaka begäran om att göra innehållet oåtkomligt. [Ändr. 82]

Artikel 5

Anmälningar

1. Den behöriga myndigheten eller det relevanta unionsorganet får göra en anmälan till en värdtjänstleverantör.

2. Värdtjänstleverantörer ska införa operativa och tekniska åtgärder som underlättar snabb utvärdering av innehåll som har anmälts av de behöriga myndigheterna, och i tillämpliga fall relevanta unionsorgan, för frivilligt övervägande.

3. Anmälan ska riktas till värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe eller till den rättsliga företrädare som värdtjänstleverantören utsett enligt artikel 16 och överföras till den kontaktpunkt som avses i artikel 14.1. Sådana anmälningar ska sändas på elektronisk väg.

4. Anmälan ska innehålla tillräckligt detaljerad information, inklusive orsakerna till att innehållet anses vara terrorisminnehåll, en webbadress och, vid behov, ytterligare information som gör det möjligt att identifiera det anmälda terrorisminnehållet.

5. Värdtjänstleverantören ska, som en prioriterad fråga, bedöma det innehåll som anges i anmälan utifrån sina egna användarvillkor och besluta om den ska avlägsna innehållet eller göra det oåtkomligt.

6. Värdtjänstleverantören ska skyndsamt informera den behöriga myndigheten eller det relevanta unionsorganet om resultatet av bedömningen och tidpunkten för eventuella åtgärder som vidtagits till följd av anmälan.

7. Om värdtjänstleverantören anser att anmälan inte innehåller tillräcklig information för att bedöma det anmälda innehållet, ska den utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna eller det relevanta unionsorganet och ange vilka ytterligare upplysningar eller klargöranden som krävs. [Ändr. 83]

Artikel 6

Proaktiva Specifika åtgärder [Ändr. 84]

1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2018/1808 och direktiv 2000/31/EG får värdtjänstleverantörer ska, när så är lämpligt, vidta proaktiva särskilda åtgärder för att skydda sina tjänster mot offentlig spridning av terrorisminnehåll. Åtgärderna ska vara verkningsfulla , riktade och proportionella, med beaktande av och ska särskilt beakta risken för och graden av utsatthet för terrorisminnehåll, användarnas grundläggande rättigheter och den grundläggande vikten av rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle. [Ändr. 85]

2. När den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c har informerats i enlighet med artikel 4.9, ska den begära att värdtjänstleverantören, inom tre månader efter mottagandet av begäran och därefter minst en gång om året, lämnar in en rapport om de specifika proaktiva åtgärder som den har vidtagit, även med hjälp av automatiska verktyg, i syfte att

(a)	förhindra att innehåll som tidigare har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt på grund av att det anses vara terrorisminnehåll laddas upp på nytt,

(b)	upptäcka, identifiera och snabbt avlägsna terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt.

En sådan begäran ska sändas till värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe eller till den rättsliga företrädare som värdtjänstleverantören utsett.

Rapporterna ska innehålla all relevant information som gör det möjligt för den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c att bedöma om de proaktiva åtgärderna är effektiva och proportionella samt utvärdera hur eventuella automatiska verktyg och mekanismer för mänsklig tillsyn och kontroll som använts fungerar. [Ändr. 86]

3. Om den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c anser att de proaktiva åtgärder som vidtagits och rapporterats enligt punkt 2 är otillräckliga för att minska och hantera risken för och graden av utsatthet, får den begära att värdtjänstleverantören vidtar ytterligare specifika proaktiva åtgärder. För detta ändamål ska värdtjänstleverantören samarbeta med den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c i syfte att identifiera de särskilda åtgärder som värdtjänstleverantören ska införa samt fastställa centrala mål, riktmärken och tidsfrister för genomförandet. [Ändr. 87]

4. Om en överenskommelse inte kan nås inom tre månader från begäran enligt punkt 3 Efter att ha fastställt att en värdtjänstleverantör har tagit emot ett betydande antal avlägsnandeorder, får den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c utfärda ett beslut skicka en begäran om att föreskriva nödvändiga, proportionerliga och effektiva ytterligare specifika nödvändiga och proportionella proaktiva åtgärder. Beslutet som värdtjänstleverantören måste vidta . Den behöriga myndigheten får inte ålägga en allmän övervakningsskyldighet eller göra det obligatoriskt att använda automatiska verktyg . Begäran ska särskilt ta hänsyn till åtgärdernas tekniska genomförbarhet, värdtjänstleverantörens storlek och ekonomiska kapacitet samt sådana åtgärders inverkan på användarnas grundläggande rättigheter och den grundläggande vikten av yttrandefrihet och informationsfrihet. Ett sådant beslut frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle . En sådan begäran ska sändas till värdtjänstleverantörens huvudsakliga verksamhetsställe eller till den rättsliga företrädare som tjänsteleverantören utsett. Värdtjänstleverantören ska regelbundet rapportera om genomförandet av de åtgärder som fastställts av den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c. [Ändr. 88]

5. En värdtjänstleverantör får när som helst begära att den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c prövar och, när det är lämpligt, återkallar en begäran eller ett beslut enligt punkt 2, 3 respektive 4. Den behöriga myndigheten ska lämna ett motiverat beslut inom rimlig tid efter det att den har mottagit värdtjänstleverantörens begäran. [Ändr. 89]

Artikel 7

Bevarande av innehåll och relaterade data

1. Värdtjänstleverantörer ska bevara terrorisminnehåll som har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt till följd av en avlägsnandeorder, en anmälan eller proaktiva specifika åtgärder enligt artiklarna 4, 5 och 6, samt relaterade data som avlägsnats till följd av att terrorisminnehållet har avlägsnats, och som är nödvändigt för [Ändr. 90]

a)	administrativa eller rättsliga prövningsförfaranden eller rättsmedel , [Ändr. 91]

b)	brottsbekämpande myndigheters förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av terroristbrott. [Ändr. 92]

2. Det terrorisminnehåll och de relaterade data som avses i punkt 1 ska bevaras i sex månader och därefter förstöras . Terrorisminnehållet ska, på den behöriga myndighetens eller domstolens begäran, bevaras under en längre viss ytterligare period , endast om och så länge som det krävs för ett sådant pågående administrativt eller rättsligt prövningsförfarande eller rättsmedel som avses i punkt 1 a. Värdtjänstleverantörer ska bevara det terrorisminnehåll och de relaterade uppgifter som avses i punkt 1 b till dess att den brottsbekämpande myndigheten reagerar på den anmälan som värdtjänstleverantören gjort i enlighet med artikel 13.4, men aldrig längre än sex månader. [Ändr. 93]

3. Värdtjänstleverantörer ska säkerställa att terrorisminnehåll och relaterade data som bevaras enligt punkterna 1 och 2 omfattas av lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder.

Dessa tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder ska säkerställa att det terrorisminnehåll och de relaterade data som bevaras endast åtkoms och behandlas för de syften som avses i punkt 1, samt säkerställa en hög säkerhetsnivå för de berörda personuppgifterna. Värdtjänstleverantörer ska vid behov se över och uppdatera dessa skyddsåtgärder.

AVSNITT III

SKYDDSÅTGÄRDER OCH ANSVARIGHET

Artikel 8

Transparenskrav för värdtjänstleverantörer [Ändr. 94]

1. I tillämpliga fall ska värdtjänstleverantörer ska i sina användarvillkor fastställa sin strategi för att förhindra spridningen av terrorisminnehåll, när så är lämpligt och i tillämpliga fall även ge en meningsfull förklaring av hur proaktiva specifika åtgärder, bland annat användningen av automatiska verktyg, fungerar. [Ändr. 95]

2. Värdtjänstleverantörer som under det relevanta året är eller har varit föremål för avlägsnandeorder ska offentliggöra årliga transparensrapporter en årlig transparensrapport om åtgärder som vidtagits för att förhindra spridningen av terrorisminnehåll. [Ändr. 96]

3. Transparensrapporterna ska innehålla minst följande information:

a)	Information om värdtjänstleverantörens åtgärder för att upptäcka, identifiera och avlägsna terrorisminnehåll.

b)	Information om värdtjänstleverantörens åtgärder för att förhindra att innehåll som tidigare har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt på grund av att det anses vara terrorisminnehåll laddas upp på nytt , särskilt när automatisk teknik har använts . [Ändr. 97]

c)	Mängd terrorisminnehåll som avlägsnats eller gjorts oåtkomligt efter avlägsnandeorder, anmälningar respektive proaktiva eller specifika åtgärder , och antalet order där innehållet inte avlägsnats i överensstämmelse med artiklarna 4.7 och 4.8, tillsammans med skälen till nekandet . [Ändr. 98]

d)	Översikt Antal och resultat av klagomålsförfaranden och överklaganden, inklusive antalet ärenden i vilka det fastställts att innehållet felaktigt identifierats som terrorisminnehåll . [Ändr. 99]

Artikel 8a

Transparenskrav för behöriga myndigheter

1. Värdtjänstleverantörerna ska offentliggöra årliga transparensrapporter som ska innehålla åtminstone följande information:

(a)	Antal utfärdade avlägsnandeorder, antal avlägsnanden och antal nekade eller förbisedda avlägsnandeorder.

(b)	Antal fall med identifierat terrorisminnehåll som lett till utredning och lagföring och antal fall då innehåll felaktigt identifierats som terrorisminnehåll.

(c)	En beskrivning av åtgärder som de behöriga myndigheterna har begärt i enlighet med artikel 6.4. [Ändr. 100]

Artikel 9

Skyddsåtgärder avseende användningen och genomförandet av proaktiva specifika åtgärder [Ändr. 101]

1. När värdtjänstleverantörer använder automatiska verktyg enligt denna förordning avseende det innehåll som de lagrar, ska de tillhandahålla effektiva och lämpliga skyddsmekanismer för att säkerställa att beslut som fattas angående detta innehåll, i synnerhet beslut om att avlägsna innehåll som anses vara terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt, är korrekta och välgrundade. [Ändr. 102]

2. Skyddsåtgärderna ska särskilt omfatta mänsklig tillsyn och kontroll, när detta är lämpligt och i alla händelser när det krävs en detaljerad bedömning av lämpligheten i beslut om det relevanta sammanhanget för att avlägsna innehåll eller neka tillgång till det, i synnerhet med tanke på rätten till yttrandefrihet och frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar i ett öppet och demokratiskt samhälle avgöra om innehållet ska anses vara terrorisminnehåll eller inte. [Ändr. 103]

Artikel 9a

Effektiva rättsmedel

1. Innehållsleverantörer vars innehåll har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt till följd av en avlägsnandeorder, och värdtjänstleverantörer som har tagit emot en avlägsnandeorder, ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna ska införa effektiva förfaranden för utövandet av denna rättighet. [Ändr. 104]

Artikel 10

Klagomålsmekanismer

1. Värdtjänstleverantörer ska inrätta effektiva en effektiv och tillgängliga mekanismer tillgänglig mekanism som gör det möjligt för innehållsleverantörer, vars innehåll har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt till följd av en anmälan enligt artikel 5 eller av proaktiva specifika åtgärder enligt artikel 6, att lämna in ett klagomål mot värdtjänstleverantörens åtgärd och begära att innehållet återställs. [Ändr. 105]

2. Värdtjänstleverantörer ska omgående granska varje klagomål som de tar emot och återställa innehållet utan onödigt dröjsmål om det inte var berättigat att avlägsna innehållet eller göra det oåtkomligt. De ska informera klaganden om resultatet av granskningen inom två veckor från mottagandet av klagomålet, tillsammans med en förklaring i sådana fall där värdtjänstleverantören beslutar att inte återställa innehållet . Ett återställande av innehåll ska inte utesluta ytterligare rättsliga åtgärder mot värdtjänstleverantörens eller den behöriga myndighetens beslut. [Ändr. 106]

Artikel 11

Information till innehållsleverantörer

1. Om värdtjänstleverantörer har avlägsnat avlägsnar terrorisminnehåll eller gjort gör det oåtkomligt, ska de tillhandahålla uttömmande och saklig information till innehållsleverantören om att terrorisminnehållet har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt och om möjligheterna att bestrida beslutet, samt på begäran ge innehållsleverantören en kopia av den avlägsnandeorder som utfärdats i överensstämmelse med artikel 4 . [Ändr. 107]

2. På innehållsleverantörens begäran ska värdtjänstleverantören informera innehållsleverantören om orsakerna till att innehållet avlägsnades eller gjordes oåtkomligt och möjligheterna att bestrida beslutet. [Ändr. 108]

3. Skyldigheten enligt punkterna punkt 1 och 2 ska inte gälla om den behöriga myndigheten beslutar , på grundval av objektiva bevis och med beaktande av proportionaliteten i och nödvändigheten av ett sådant beslut, att orsakerna inte bör lämnas ut av hänsyn till allmän säkerhet, såsom förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av terroristbrott, under en så lång tid som det är nödvändigt, men inte längre än [fyra] veckor efter beslutet. I sådana fall ska värdtjänstleverantören inte lämna någon information om att terrorisminnehållet har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt. [Ändr. 109]

AVSNITT IV

SAMARBETE MELLAN BEHÖRIGA MYNDIGHETER, UNIONSORGAN OCH VÄRDTJÄNSTLEVERANTÖRER

Artikel 12

De behöriga myndigheternas kapacitet

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter har den kapacitet och de resurser som krävs för att uppnå målen och fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning , med starka garantier för oberoende . [Ändr. 110]

Artikel 13

Samarbete mellan värdtjänstleverantörer, behöriga myndigheter och i tillämpliga fall relevanta behöriga unionsorgan [Ändr. 111]

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska informera, samordna sig med och samarbeta med varandra, och när så är lämpligt med relevanta unionsorgan såsom Europol, avseende avlägsnandeorder och anmälningar för att undvika dubbelarbete, öka samordningen och undvika att störa utredningar i andra medlemsstater. [Ändr. 112]

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska informera, samordna sig med och samarbeta med den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c och 17.1 d avseende åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 6 och verkställighetsåtgärder enligt artikel 18. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 c och 17.1 d förfogar över all relevant information. För detta ändamål ska medlemsstaterna sörja för lämpliga och säkra kommunikationskanaler eller mekanismer för att säkerställa att den relevanta informationen delas inom rimlig tid. [Ändr. 113]

3. Medlemsstater och värdtjänstleverantörer får välja att använda särskilda verktyg, när så är lämpligt även sådana som inrättats av relevanta unionsorgan som t.ex. Europol, för att särskilt underlätta [Ändr. 114]

a)	handläggning och återkoppling avseende avlägsnandeorder enligt artikel 4,

b)	handläggning och återkoppling avseende anmälningar enligt artikel 5, [Ändr. 115]

c)	samarbete i syfte att identifiera och genomföra proaktiva specifika åtgärder enligt artikel 6. [Ändr. 116]

4. Om värdtjänstleverantörer får kännedom om bevis för terroristbrott terrorisminnehåll ska de omedelbart underrätta de myndigheter som är behöriga att utreda och lagföra brott i den berörda medlemsstaten eller . Om det inte går att fastställa vilken medlemsstat som berörs ska värdtjänstleverantörerna underrätta kontaktpunkten i den mening som avses i artikel 14.2 17.2 i den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller en rättslig företrädare. I tveksamma fall får värdtjänstleverantörerna , och även vidarebefordra denna information till Europol för lämplig uppföljning. [Ändr. 117]

4a. Värdtjänstleverantörerna ska samarbeta med de behöriga myndigheterna. [Ändr. 118]

Artikel 14

Kontaktpunkter

1. Värdtjänstleverantörer som tidigare tagit emot en eller flera avlägsnandeorder ska inrätta en kontaktpunkt, så att de kan ta emot avlägsnandeorder och anmälningar på elektronisk väg och säkerställa att de handläggs snabbt i enlighet med artiklarna artikel 4 och 5. De ska säkerställa att denna information offentliggörs. [Ändr. 119]

2. I den information som avses i punkt 1 ska det anges på vilket eller vilka av unionens officiella språk, i den mening som avses i förordning (EG) nr 1/58, som kan användas för kontakter med kontaktpunkten kan kontaktas och för ytterligare utbyten avseende avlägsnandeorder och anmälningar enligt artiklarna artikel 4 och 5 ska äga rum. Detta ska omfatta åtminstone ett av de officiella språken i den medlemsstat där värdtjänstleverantören har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller där dess rättsliga företrädare enligt artikel 16 är bosatt eller etablerad. [Ändr. 120]

3. Medlemsstaterna ska inrätta en kontaktpunkt för att hantera begäranden om klargöranden och återkoppling avseende avlägsnandeorder och anmälningar som de har utfärdat. Information om kontaktpunkten ska offentliggöras. [Ändr. 121]

AVSNITT V

GENOMFÖRANDE OCH VERKSTÄLLIGHET

Artikel 15

Jurisdiktion

1. Den medlemsstat där värdtjänstleverantören har sitt huvudsakliga verksamhetsställe ska ha jurisdiktion vid tillämpningen av artiklarna 6, 18 och 21. En värdtjänstleverantör som inte har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i en av medlemsstaterna ska anses lyda under jurisdiktionen i den medlemsstat där den rättsliga företrädare som avses i artikel 16 är bosatt eller etablerad.

2. Om en värdtjänstleverantör som inte har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i någon av medlemsstaterna inte har utsett en rättslig företrädare ska samtliga medlemsstater ha jurisdiktion. Om en medlemsstat beslutar att utöva denna jurisdiktion ska den informera alla övriga medlemsstater. [Ändr. 122]

3. Om en myndighet i en annan medlemsstat har utfärdat en avlägsnandeorder enligt artikel 4.1 har den medlemsstaten jurisdiktion att vidta tvångsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning för att verkställa avlägsnandeordern. [Ändr. 123]

Artikel 16

Rättslig företrädare

1. En värdtjänstleverantör som inte har något verksamhetsställe i unionen men som erbjuder tjänster i unionen ska skriftligen utse en juridisk eller fysisk person till sin rättsliga företrädare i unionen för mottagande, efterlevnad och verkställighet av avlägsnandeorder, anmälningar, och begäranden och beslut som utfärdas av de behöriga myndigheterna på grundval av denna förordning. Den rättsliga företrädaren ska vara bosatt eller etablerad i en av de medlemsstater där värdtjänstleverantören erbjuder tjänsterna. [Ändr. 124]

2. Värdtjänstleverantören ska anförtro den rättsliga företrädaren mottagande, efterlevnad och verkställighet av avlägsnandeorder, anmälningar, och begäranden och beslut som avses i punkt 1 på den berörda värdtjänstleverantörens vägnar. Värdtjänstleverantörer ska förse sin rättsliga företrädare med de befogenheter och resurser som krävs för att samarbeta med de behöriga myndigheterna och efterleva dessa beslut och order. [Ändr. 125]

3. Den utsedda rättsliga företrädaren kan hållas ansvarig för bristande efterlevnad av skyldigheter enligt denna förordning, utan att det påverkar de skadeståndskrav och rättsliga åtgärder som kan inledas mot värdtjänstleverantören.

4. Värdtjänstleverantören ska underrätta den behöriga myndighet som avses i artikel 17.1 d i den medlemsstat där den rättsliga företrädaren är bosatt eller etablerad om utseendet. Information om den rättsliga företrädaren ska offentliggöras.

AVSNITT VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Utseende av behöriga myndigheter

1. Varje medlemsstat ska utse den en rättslig eller de myndigheter en funktionellt oberoende administrativ myndighet som är behörig att [Ändr. 126]

a)	utfärda avlägsnandeorder i enlighet med artikel 4,

b)	upptäcka och identifiera terrorisminnehåll och anmäla terrorisminnehåll till värdtjänstleverantörer i enlighet med artikel 5, [Ändr. 127]

c)	övervaka genomförandet av proaktiva specifika åtgärder i enlighet med artikel 6, [Ändr. 128]

d)	säkerställa att skyldigheterna enligt denna förordning efterlevs genom påföljder i enlighet med artikel 18.

1a. Medlemsstaterna ska utse en kontaktpunkt inom de behöriga myndigheterna för att hantera begäranden om klargöranden och återkoppling avseende avlägsnandeorder som de har utfärdat. Information om kontaktpunkten ska offentliggöras. [Ändr. 129]

2. Senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande] ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de behöriga myndigheter som avses i punkt 1. Kommissionen ska upprätta ett onlineregister över alla dessa behöriga myndigheter och den utsedda kontaktpunkten för varje behörig myndighet . Kommissionen ska offentliggöra underrättelsen och eventuella ändringar därav i Europeiska unionens officiella tidning. [Ändr. 130]

Artikel 18

Påföljder

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder vid värdtjänstleverantörers systematiska och fortgående överträdelser av skyldigheter enligt denna förordning och ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de tillämpas. Sådana påföljder ska begränsas till åsidosättande av skyldigheterna enligt [Ändr. 131]

a)	artikel 3.2 (värdtjänstleverantörernas användarvillkor), [Ändr. 132]

b)	artikel 4.2 och 4.6 (genomförande av och återkoppling om avlägsnandeorder),

c)	artikel 5.5 och 5.6 (bedömning av och återkoppling om anmälningar), [Ändr. 133]

d)	artikel 6.2 och 6.4 (rapporter om proaktiva specifika åtgärder och antagande av åtgärder efter ett beslut som föreskriver ytterligare specifika proaktiva åtgärder), [Ändr. 134]

e)	artikel 7 (bevarande av data),

f)	artikel 8 (transparens för värdtjänstleverantörer ), [Ändr. 135]

g)	artikel 9 (skyddsåtgärder i samband med proaktiva avseende genomförandet av specifika åtgärder), [Ändr. 136]

h)	artikel 10 (klagomålsförfaranden),

i)	artikel 11 (information till innehållsleverantörer),

j)	artikel 13.4 (information om bevis på terroristbrott terrorisminnehåll ), [Ändr. 137]

k)	artikel 14.1 (kontaktpunkter),

l)	artikel 16 (utseende av en rättslig företrädare).

2. Påföljderna enligt punkt 1 ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska senast den [inom sex månader efter denna förordnings ikraftträdande] till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt utan dröjsmål eventuella ändringar som påverkar dem. [Ändr. 138]

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, när de fastställer påföljdernas typ och nivå, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat

a)	överträdelsens karaktär, allvar och varaktighet,

b)	om överträdelsen är avsiktlig eller har orsakats av vårdslöshet,

c)	tidigare överträdelser som den juridiska person som hålls ansvarig gjort sig skyldig till,

d)	den finansiella styrkan hos den juridiska person som hålls ansvarig,

e)	värdtjänstleverantörens vilja att samarbeta med de behöriga myndigheterna., [Ändr. 139]

ea)	värdtjänstleverantörernas karaktär och storlek, särskilt för mikroföretag eller småföretag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (13) . [Ändr. 140]

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att en systematisk och fortgående underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 4.2 blir föremål för böter på upp till 4 % av värdtjänstleverantörens totala omsättning under det senaste räkenskapsåret. [Ändr. 141]

Artikel 19

Tekniska krav , kriterier för bedömning av betydelsen och ändringar av mallarna för avlägsnandeorder [Ändr. 142]

1. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning med nödvändiga tekniska krav på de elektroniska medel som de behöriga myndigheterna ska använda för översändande av avlägsnandeorder. [Ändr. 143]

1a. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning med kriterier och siffror som de behöriga myndigheterna ska använda för att avgöra vad som utgör ett betydande antal obestridda avlägsnandeorder enligt denna förordning. [Ändr. 144]

2. Kommissionen ska ha befogenhet att anta sådana delegerade akter för att ändra bilagorna I, II och III i syfte att effektivt åtgärda eventuella behov av förbättringar av innehållet i formulären för avlägsnandeorder och formulär som ska användas för att meddela att det är omöjligt att verkställa avlägsnandeordern.

Artikel 20

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [datum då denna förordning börjar tillämpas].

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 21

Övervakning

1. Medlemsstaterna ska samla in information från sina behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörerna under deras jurisdiktion om de åtgärder som dessa har vidtagit i enlighet med denna förordning och sända informationen till kommissionen senast den [31 mars] varje år. Denna information ska omfatta följande:

Information om antalet utfärdade avlägsnandeorder och anmälningar, mängd terrorisminnehåll som har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt, inklusive tidsramarna för detta i enlighet med artiklarna artikel 4 och 5 , samt information om antalet motsvarande fall med framgångsrik upptäckt, utredning och lagföring av terroristbrott . [Ändr. 145]

b)	Information om de specifika proaktiva åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 6, inklusive den mängd terrorisminnehåll som har avlägsnats eller gjorts oåtkomligt och tidsramarna för detta.

ba)	Information om antalet begäranden om tillgång som utfärdats av behöriga myndigheter avseende innehåll som bevaras av värdtjänstleverantörerna i enlighet med artikel 7. [Ändr. 146]

c)	Information om det antal klagomålsförfaranden som inletts och de åtgärder som vidtagits av värdtjänstleverantörerna i enlighet med artikel 10.

d)	Information om antalet prövningsförfaranden som har inletts och beslut som fattats av den behöriga myndigheten i enlighet med nationell lagstiftning.

2. Senast [ett år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas] ska kommissionen upprätta ett detaljerat program för övervakning av denna förordnings utfall, resultat och effekter. I övervakningsprogrammet ska det anges indikatorer, vilka metoder som ska användas för att samla in uppgifter och andra nödvändiga belägg och med vilka intervaller detta ska ske. Det ska anges vilka åtgärder kommissionen och medlemsstaterna ska vidta för att samla in och analysera uppgifterna och andra belägg för att övervaka framstegen och utvärdera denna förordning i enlighet med artikel 23.

Artikel 22

Genomföranderapport

Senast den … [två år efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Information om övervakning enligt artikel 21 och information som härrör från transparenskraven enligt artikel 8 ska beaktas i kommissionens rapport. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för att utarbeta denna rapport.

Artikel 23

Utvärdering

Tidigast [tre Ett år från och med efter den dag då denna förordning börjar tillämpas] ska kommissionen göra en utvärdering av denna förordning och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen, inklusive om funktionen och effektiviteten i skyddsmekanismerna, samt om inverkan på grundläggande rättigheter, i synnerhet på yttrandefriheten, friheten att ta emot och sprida uppgifter och rätten till respekt för privatlivet . I samband med utvärderingen ska kommissionen även rapportera om hur nödvändigt, genomförbart och effektivt det är att inrätta en europeisk plattform om terrorisminnehåll online, som skulle ge alla medlemsstater en säker kommunikationskanal för att sända order om avlägsnande av terrorisminnehåll till värdtjänstleverantörer. Vid behov ska rapporten åtföljas av förslag till rättsakter. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för att utarbeta denna rapport. [Ändr. 147]

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den [6 12 månader efter ikraftträdandet]. [Ändr. 148]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 67.

(2) Europaparlamentets och rådets ståndpunkt av den 17 april 2019.

(3) Kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (EUT L 63, 6.3.2018, s. 50).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG (EUT L 601, 2.3.2018, s. 1).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

(11) COM(2018)0225.

(12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

BILAGA I

AVLÄGSNANDEORDER FÖR TERRORISMINNEHÅLL (artikel 4 i förordning (EU) xxx)

Enligt artikel 4 i förordning (EU)… (1) ska den som mottar en avlägsnandeorder avlägsna terrorisminnehåll eller göra det oåtkomligt inom en timme från mottagandet av avlägsnandeordern från en behörig myndighet.

I enlighet med artikel 7 i förordning (EU) … (2) måste mottagarna bevara innehåll och relaterade data som har avlägsnats, eller gjorts oåtkomliga, i sex månader eller längre på begäran av behöriga myndigheter eller domstolar.

Avlägsnandeordern bör sändas på ett av de språk som mottagaren har angett i enlighet med artikel 14.2.

AVSNITT A:

Utfärdande medlemsstat:

ANM.: uppgifter om utfärdande myndighet ska lämnas i slutet (avsnitten E och F)

Mottagare (rättslig företrädare):

. . .

Mottagare (kontaktpunkt):

. . .

Medlemsstat som har jurisdiktion över mottagaren [om annan än den utfärdande staten]:

Tid och datum för utfärdande av avlägsnandeordern:

. . .

Referensnummer för avlägsnandeordern:

AVSNITT B: Innehåll som ska avlägsnas eller göras oåtkomligt inom en timme utan onödigt dröjsmål [Ändr. 162]

En webbadress (URL) och all annan information som gör det möjligt att identifiera och hitta exakt plats för det anmälda innehållet:

. . .

Orsaker till att innehållet anses vara terrorisminnehåll, i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EU) xxx. Innehållet (markera relevant(a) ruta/rutor)

□	uppviglar till, förespråkar eller förhärligar utförande av terroristbrott som anges i artikel 3.1a-i i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.5 a) [Ändr. 149]

□	uppmuntrar bidrag försöker värva en annan person eller grupp av personer för att utföra eller bidra till utförande av terroristbrott som anges i artikel 3.1 a-i i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.5 b) [Ändr. 150]

□	främjar försöker värva en annan person eller grupp av personer till medverkan i sådan en terroristgrupps verksamhet, uppmuntrar till deltagande i eller stöd till gruppen som anges i artikel 3.1 a-i i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.5 c) [Ändr. 151]

□

tillhandahåller instruktioner eller tekniker för tillverkning eller användning av sprängämnen, skjutvapen eller andra vapen eller skadliga eller farliga ämnen, eller för andra särskilda metoder eller tekniker för utförande av terroristbrott m anges i artikel 3.1 a–i i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.5 d) [Ändr. 152]

[]	avbildar utförande av terroristbrott som anges i artikel 3.1a-i i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.5 e). [Ändr. 153]

Ytterligare information om orsakerna till att innehållet anses vara terrorisminnehåll (frivilligt):

. . .

AVSNITT C: Information till innehållsleverantören

Observera att (kryssa för om det är tillämpligt)

□	mottagaren, av hänsyn till allmän säkerhet, inte får informera den innehållsleverantör vars innehåll avlägsnas eller görs oåtkomligt.

I övriga fall: Uppgifter om möjligheterna att bestrida avlägsnandeordern i den utfärdande medlemsstaten (som på begäran kan vidarebefordras till innehållsleverantören) enligt nationell lagstiftning, se avsnitt G nedan.

AVSNITT D: Information till den medlemsstat som har jurisdiktion

□	Kryssa för om den stat som har jurisdiktion över mottagaren är en annan än den utfärdande medlemsstaten:

□	en kopia av avlägsnandeordern skickas till den relevanta behöriga myndigheten i den stat som har jurisdiktion

AVSNITT E: Uppgifter om den myndighet som utfärdade avlägsnandeordern

Typ av myndighet som utfärdade denna avlägsnandeorder (kryssa för relevant ruta):

□	domare, domstol eller undersökningsdomare

□	brottsbekämpande myndighet

□	annan behörig myndighet → fyll även i avsnitt F

Uppgifter om den utfärdande myndigheten och/eller dess företrädare, som intygar att avlägsnandeordern är riktig och korrekt

Myndighetens namn:

Myndighetens företrädare:

Befattning (titel/grad):

Dokumentnummer:

Adress:

Tfn: (landsnummer) (riktnummer)

Fax: (landsnummer) (riktnummer)

E-postadress:

Datum:

. . .

Officiell stämpel (om tillämpligt) och underskrift (3):

AVSNITT F: Kontaktuppgifter för uppföljning

Kontaktuppgifter med vilka den utfärdande myndigheten kan nås för att få återkoppling om när innehållet avlägsnades eller gjordes oåtkomligt, eller för att ge ytterligare klargöranden:

. . .

Kontaktuppgifter till myndigheten i den stat som har jurisdiktion över mottagaren [om annan än den utfärdande medlemsstaten]:

. . .

AVSNITT G: Information om möjligheter till prövning

Information om behörigt organ eller behörig domstol, tidsfrister och förfaranden – inklusive formella krav – för bestridande av avlägsnandeordern [Ändr. 154]

Behörig instans eller domstol för att bestrida avlägsnandeordern:

. . .

Tidsfrist för bestridande av beslutet:

Xxx månader från och med xxxx

Länk till bestämmelserna i den nationella lagstiftningen:

. . .

(1) Europaparlamentets och rådets förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online (EUT L…).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online (EUT L…).

(3) Underskrift krävs ej vid sändning via autentiserade inlämningskanaler.

BILAGA II

FORMULÄR FÖR ÅTERKOPPLING EFTER DET ATT TERRORISMINNEHÅLL AVLÄGSNATS ELLER GJORTS OÅTKOMLIGT

(artikel 4.5 i förordning (EU) xxx)

AVSNITT A:

Avlägsnandeorderns mottagare:

………………………………………………………………………………….……………..

Myndighet som utfärdade avlägsnandeordern:

………………………………………………………………………………….……………..

Referensnummer för den utfärdande myndigheten:

………………………………………………………………………………….……………..

Referensnummer för mottagaren:

………………………………………………………………………………….……………..

Tid och datum för mottagande av avlägsnandeordern:

………………………………………………………………………………….……………..

AVSNITT B:

Det terrorisminnehåll som avlägsnandeordern avser har (kryssa för relevant ruta)

□	avlägsnats

□	gjorts oåtkomligt

Tid och datum då innehållet avlägsnades eller gjordes oåtkomligt: ……………………………………………..

AVSNITT C: Uppgifter om mottagaren

Namn på värdtjänstleverantören/dess rättsliga företrädare:

………………………………………………………………………………….……………..

Medlemsstat där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget eller den rättsliga företrädaren är etablerad: ………………………………………………………………………………….……………..

Namn på den bemyndigade personen:

………………………………………………………………………………….……………..

Uppgifter om kontaktpunkten (e-postadress): ……………………………………………………………………….

Datum:

………………………………………………………………………………….……………..

BILAGA III

INFORMATION OM ATT DET ÄR OMÖJLIGT ATT VERKSTÄLLA AVLÄGSNANDEORDERN (artikel 4.6 och 4.7 i förordning (EU) xxx)

AVSNITT A:

Avlägsnandeorderns mottagare:

………………………………………………………………………………….……………..

Myndighet som utfärdade avlägsnandeordern:

………………………………………………………………………………….……………..

Referensnummer för den utfärdande myndigheten: ………………………………………………………………………………….……………..

Referensnummer för mottagaren: ………………………………………………………………………………….……………..

Tid och datum för mottagande av avlägsnandeordern:

………………………………………………………………………………….……………..

AVSNITT B: Orsakerna till utebliven verkställighet

Avlägsnandeordern kan inte verkställas eller kan inte verkställas inom den begärda tidsfristen av följande orsaker:

□	force majeure eller faktisk omöjlighet som inte kan tillskrivas mottagaren eller tjänsteleverantören , inbegripet tekniska eller driftsmässiga skäl [Ändr. 155]

□	avlägsnandeordern innehåller uppenbara fel

□	avlägsnandeordern innehåller inte tillräckligt med information

ii)	Redogör närmare för orsakerna till utebliven verkställighet: ………………………………………………………………………………………………….

iii)	Om avlägsnandeordern innehåller uppenbara fel och/eller inte innehåller tillräckligt med information, precisera vilka fel och vilken ytterligare information eller vilka klargöranden som krävs: ………………………………………………………………………………………………….

AVSNITT H: Uppgifter om tjänsteleverantören/dess rättsliga företrädare

Namn på tjänsteleverantören/dess rättsliga företrädare:

………………………………………………………………………………….……………..

Namn på den bemyndigade personen:

………………………………………………………………………………….……………..

Kontaktuppgifter (e-postadress):

………………………………………………………………………………….……………..

Underskrift:

………………………………………………………………………………….……………..

Tid och datum: ………………………………………………………………………………….……………..

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/963

P8_TA(2019)0425

Avtalet om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Danmark *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av avtalet om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Konungariket Danmark (07770/2019 – C8–0152/2019 – 2019/0805(CNS))

(Samråd)

(2021/C 158/69)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (07770/2019),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0152/2019),

—	med beaktande av rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (1), särskilt artikel 26a.2,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8–0192/2019).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 63, 6.3.2002, s. 1.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/964

P8_TA(2019)0426

Utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon (COM(2018)0284 – C8-0197/2018 – 2018/0143(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/70)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0284),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0197/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0354/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 286.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 14 november 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0455).

P8_TC1-COD(2018)0143

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1242.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande

Kommissionen följer den tekniska utvecklingen av verktyget för beräkning av fordons energiförbrukning (Vehicle Energy Consumption Calculation Tool – Vecto) för att regelbundet och i tid uppdatera det med hänsyn till innovationer och ny teknik som införts för att förbättra tunga fordons bränsleeffektivitet.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/967

P8_TA(2019)0427

Främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (COM(2017)0653 – C8-0393/2017 – 2017/0291(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/71)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0653),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0393/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 juli 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0321/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 58.

(2) EUT C 387, 25.10.2018, s. 70.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 25 oktober 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0424).

P8_TC1-COD(2017)0291

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1161.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/968

P8_TA(2019)0428

Användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt (COM(2018)0239 – C8-0166/2018 – 2018/0113(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/72)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0239),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 50.1, 50.2 b, 50.2 c, 50.2 f och 50.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0166/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0422/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.

P8_TC1-COD(2018)0113

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1151.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/969

P8_TA(2019)0429

Gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag (COM(2018)0241 – C8-0167/2018 – 2018/0114(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/73)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0241),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 50.1 och 50.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0167/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor samt yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0002/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.

P8_TC1-COD(2018)0114

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/2121.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/970

P8_TA(2019)0430

Europeiska försvarsfonden ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska försvarsfonden (COM(2018)0476 – C8–0268/2018 – 2018/0254(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/74)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0476),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3, 182.4, 183 och 188 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0268/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, budgetutskottet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0412/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 75.

(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 12 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0516).

P8_TC1-COD(2018)0254

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av Europeiska försvarsfonden

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3, 182.4 och 183 samt artikel 188 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(-1b)

Unionens geopolitiska kontext har förändrats dramatiskt under det senaste årtiondet. Situationen i Europas grannregioner är instabil, och unionen konfronteras med en komplex och svårhanterad närmiljö där nya hot såsom hybrid- och it-angrepp växer fram i kombination med mer konventionella utmaningar på väg tillbaka. I denna situation anser både medborgarna i Europa och deras politiska ledare att mer måste göras kollektivt på försvarsområdet.

(-1c)

Försvarssektorn präglas av ökande kostnader för försvarsutrustning och höga kostnader för forskning och utveckling (FoU), och dessa kostnader begränsar inledandet av nya försvarsprogram och påverkar direkt konkurrenskraften och innovationskapaciteten för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Mot bakgrund av denna kostnadseskalering bör utvecklingen av en ny generation större försvarssystem och ny försvarsteknik stödjas på unionsnivå i syfte att öka samarbetet mellan medlemsstaterna kring investeringar i försvarsmateriel.

(1)

I den europeiska försvarshandlingsplan som antogs den 30 november 2016 åtog sig kommissionen att komplettera, stimulera och befästa medlemsstaternas samarbetsinriktade insatser för att utveckla försvarsteknisk och försvarsindustriell kapacitet som svar på säkerhetsutmaningar, liksom att främja en konkurrenskraftig, innovativ och effektiv europeisk försvarsindustri i hela unionen och utanför den, och därmed också stödja skapandet av en mer integrerad försvarsmarknad i Europa och främja spridningen på den inre marknaden av europeiska försvarsprodukter och europeisk försvarsteknik, så att beroendet av källor utanför EU minskar . Där föreslogs i synnerhet att en europeisk försvarsfond (nedan kallad fonden) skulle inrättas för att stödja investeringar i gemensam forskning och gemensam utveckling i fråga om försvarsprodukter och försvarsteknik, och därmed främja synergieffekter och kostnadseffektivitet, och att medlemsstaternas gemensamma inköp och underhåll av försvarsutrustning skulle främjas. Denna fond skulle komplettera den nationella finansiering som redan används för detta ändamål och skulle fungera som incitament för medlemsstaterna att samarbeta och öka sina försvarsinvesteringar. Fonden skulle stödja samarbete under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik.

(2)

Fonden skulle bidra till upprättandet av en stark, konkurrenskraftig och innovativ europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell ▌bas och gå hand i hand med unionens initiativ för en mer integrerad europeisk försvarsmarknad, särskilt de två direktiv (2) om upphandling respektive överföring av försvarsrelaterade produkter inom EU som antogs 2009.

(3)

I enlighet med ett integrerat tillvägagångssätt och i syfte att bidra till ökad konkurrenskraft och innovationskapacitet inom unionens försvarsindustri bör en europeisk försvarsfond inrättas. Fonden bör syfta till att stärka konkurrenskraften, innovationen, effektiviteten och det tekniska oberoendet hos unionens försvarsindustri och därigenom bidra till unionens strategiska oberoende genom stöd till gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och samarbete mellan företag, forskningscentrum, nationella förvaltningar, internationella organisationer och universitet i hela unionen i forskningsfasen och i utvecklingsfasen för försvarsprodukter och försvarsteknik. För att uppnå mer innovativa lösningar och en öppen inre marknad bör fonden stödja och underlätta ett utökat gränsöverskridande samarbete med små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag inom försvarsindustrin.

Inom unionen kartläggs brister som rör gemensam kapacitet på försvarsområdet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt genom ▌kapacitetsutvecklingsplanen , medan man i den överbryggande strategiska forskningsagendan också identifierar gemensamma mål för försvarsforskningen . Andra unionsprocesser, såsom den samordnade årliga försvarsöversikten och permanent strukturerat samarbete , kommer att stödja genomförandet av relevanta prioriteringar genom kartläggning och vidareutveckling av möjligheter till fördjupat samarbete i syfte att förverkliga EU:s ambitioner på säkerhets- och försvarsområdet. När så är lämpligt får hänsyn tas även till regionala och internationella prioriteringar, däribland inom ramen för Nato, om de är förenliga med unionens prioriteringar och inte hindrar någon medlemsstat eller något associerat land från att delta, samtidigt som man också tar hänsyn till att onödig överlappning bör undvikas.

(4)

Forskningsfasen är ▌avgörande ▌, eftersom den är en förutsättning för den europeiska industrins kapacitet och oberoende för produktutveckling och medlemsstaternas oberoende som slutanvändare av försvarsprodukter och försvarsteknik. Forskningsfasen kopplad till utveckling av försvarskapacitet kan innebära stora risker, särskilt risker som hänger samman med låg mognadsgrad och banbrytande teknik. Utvecklingsfasen, som vanligtvis följer på forskningsfasen , medför också stora risker och kostnader som hämmar det fortsatta utnyttjandet av forskningsresultaten och har en negativ inverkan på konkurrenskraften och innovationen inom unionens försvarsindustri. Fonden bör därför främja kopplingen mellan forskningsfasen och utvecklingsfasen.

(5)	Fonden bör inte stödja grundforskning, som i stället bör stödjas genom andra program, men kan omfatta försvarsinriktad grundläggande forskning som sannolikt kommer att utgöra grunden för en lösning på erkända eller förväntade problem eller tillvaratagande av möjligheter.

(6)

Fonden skulle kunna stödja åtgärder som omfattar både nya produkter och ny teknik samt uppgradering av befintliga produkter och befintlig teknik . Åtgärder för uppgradering av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik bör vara stödberättigade endast om redan befintlig information som behövs för att genomföra åtgärden inte är föremål för någon begränsning av icke-associerade tredjeländer eller enheter i icke-associerade tredjeländer på ett sådant sätt att åtgärden inte kan genomföras . Vid ansökan om unionsfinansiering bör de rättliga enheterna vara skyldiga att lämna relevant information som styrker avsaknaden av begränsningar. Om sådan information saknas bör unionsfinansiering inte vara möjlig.

(6a)

Fonden bör ge ekonomiskt stöd till åtgärder som gynnar utvecklingen av banbrytande försvarsteknik. Eftersom banbrytande teknik kan bygga på koncept eller idéer från icke-traditionella aktörer på försvarsområdet bör fonden ge utrymme för tillräcklig flexibilitet när det gäller samråd med intressenter och genomförandet av sådana åtgärder.

(7)

För att unionens och dess medlemsstaters internationella skyldigheter ska respekteras vid genomförandet av denna förordning bör åtgärder som rör produkter eller teknik som det enligt internationell rätt är förbjudet att använda, utveckla eller framställa inte stödjas ekonomiskt genom fonden. I detta avseende bör även stödberättigande för åtgärder som avser nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik ▌vara beroende av utvecklingen i internationell rätt. Utan att det påverkar möjligheten att tillhandahålla finansiering för åtgärder för utveckling av system för tidig varning och motåtgärder för försvarsändamål bör åtgärder för att utveckla dödliga autonoma vapen utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över urvals- och uppdragsbeslut vid anfall mot människor inte heller berättiga till finansiellt stöd från fonden.

(8)

Svårigheten att komma överens om krav för konsoliderad försvarskapacitet och gemensamma tekniska specifikationer eller standarder hämmar det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan rättsliga enheter som är etablerade i olika medlemsstater. Avsaknaden av sådana krav, specifikationer och standarder har medfört ökad uppsplittring av försvarssektorn, teknisk komplexitet, fördröjningar och kostnadsökningar , onödig överlappning samt minskad interoperabilitet. En överenskommelse om gemensamma tekniska specifikationer bör vara en förutsättning för åtgärder som omfattar en högre grad av teknisk mognad. ▌Verksamhet ▌som utmynnar i krav på gemensam försvarskapacitet ▌samt verksamhet som syftar till att stödja utarbetandet av en gemensam definition av tekniska specifikationer eller standarder bör också kunna få stöd genom fonden , i synnerhet om den främjar interoperabilitet .

(9)

Eftersom syftet med fonden är att främja konkurrenskraft , effektivitet och innovation inom unionens försvarsindustri genom stöd och komplement till samarbetsinriktad försvarsforskning och teknisk verksamhet samt att minska riskerna i utvecklingsfasen av samarbetsprojekt, bör åtgärder kopplade till forskningen om och utvecklingen av en försvarsprodukt eller försvarsteknik kunna få stöd från fonden. Detta bör också gälla för uppgradering, inklusive interoperabilitet, av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik.

(10)

Eftersom syftet med fonden i synnerhet är att fördjupa samarbetet mellan rättsliga enheter och EU:s medlemsstater bör en åtgärd kunna finansieras ▌om den genomförs genom samarbete inom ett konsortium mellan minst tre rättsliga enheter som är baserade i minst tre olika medlemsstater eller associerade länder. Minst tre av dessa stödberättigade ▌enheter som är etablerade i minst två olika medlemsstater eller associerade länder bör varken direkt eller indirekt stå under ▌ kontroll av samma enhet eller kontrollera varandra. I detta sammanhang avses med kontroll förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter. Med hänsyn till de särdrag som kännetecknar banbrytande försvarsteknik, liksom studier, skulle denna verksamhet kunna utföras av en enda rättslig enhet. För att öka samarbetet mellan medlemsstaterna kan fonden också stödja gemensam förkommersiell upphandling.

(11)

I enlighet med [hänvisning som vid behov ska uppdateras i enlighet med ett nytt beslut om utomeuropeiska länder och territorier: artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (3)] bör enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder och territorier kunna få finansiering enligt fondens regler och mål och eventuella arrangemang som är tillämpliga på den medlemsstat till vilken det utomeuropeiska landet eller territoriet är kopplat.

(12)

Eftersom fonden syftar till att öka konkurrenskraften och effektiviteten ▌inom unionens försvarsindustri bör endast enheter som är etablerade i unionen eller i associerade länder som inte kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter i tredjeländer i princip kunna få stöd. I detta sammanhang avses med kontroll förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter. För att säkerställa skyddet av väsentliga säkerhets- och försvarsintressen i unionen och dess medlemsstater bör dessutom infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som används av stödmottagarna och deras underleverantörer i de åtgärder som ekonomiskt stöds genom fonden inte vara belägna på icke-associerade tredjeländers territorier , och deras strukturer för verkställande ledning bör vara etablerade i unionen eller i ett associerat land . I enlighet därmed kan en enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller en enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land men har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland inte vara en stödberättigad mottagare eller underleverantör som deltar i åtgärden. För att slå vakt om unionens och dess medlemsstaters väsentliga säkerhets- och försvarsintressen bör dessa villkor för stödberättigande gälla också för finansiering som tillhandahålls genom upphandling, genom undantag från artikel 176 i budgetförordningen.

(13)

▌Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att medge undantag från principen att stödmottagare och deras underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds ekonomiskt genom fonden inte ▌kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter i tredjeländer. I detta sammanhang bör rättsliga enheter som är etablerade i unionen eller i ett associerat land och som kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en icke-associerad enhet i ett tredjeland kunna vara stödberättigade som mottagare eller underleverantörer som deltar i åtgärden, förutsatt att stränga villkor som rör unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen är uppfyllda. Sådana rättsliga enheters deltagande bör inte stå i strid med fondens mål. De sökande bör tillhandahålla all relevant information om den infrastruktur och de anläggningar, tillgångar och resurser som ska användas i åtgärden. Medlemsstaternas invändningar rörande försörjningstryggheten bör också beaktas i detta avseende.

(13-a)

Inom ramen för EU:s restriktiva åtgärder, som antas på grundval av artikel 29 i EU-fördraget och artikel 215.2 i EUF-fördraget, får inga tillgångar eller ekonomiska resurser göras tillgängliga, direkt eller indirekt, till eller till förmån för utsedda juridiska personer, enheter eller organ. Sådana utsedda enheter och enheter som ägs eller kontrolleras av dem kan därför inte stödjas ekonomiskt genom fonden.

(13a)

Unionsfinansiering bör beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar som utlyses i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen) (4) . Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter får unionsfinansiering dock även beviljas i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen. Begreppet exceptionella omständigheter bör tolkas strikt, eftersom tilldelning av finansiering i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen utgör ett undantag från den allmänna regeln om konkurrensutsatta ansökningsomgångar. För att bidrag ska kunna beviljas utan en ansökningsomgång bör kommissionen, biträdd av en kommitté med företrädare för medlemsstaterna (nedan kallad kommittén), göra en bedömning av i vilken utsträckning den föreslagna åtgärden överensstämmer med fondens mål i fråga om gränsöverskridande industriell samverkan och konkurrens längs hela leveranskedjan.

(14)	Om ett konsortium vill delta i en stödberättigande åtgärd och unionens ekonomiska stöd ska lämnas i form av ett bidrag bör konsortiet utse en av sina medlemmar till samordnare och huvudsaklig kontaktpunkt.

(15)

Om en åtgärd som ekonomiskt stöds genom fonden leds av en projektledare som utsetts av medlemsstaterna eller associerade länder, bör kommissionen samråda med projektledaren innan den verkställer utbetalningen till stödmottagarna , så att projektledaren kan se till att stödmottagarna håller tidsfristerna. Projektledaren bör lämna ▌synpunkter till kommissionen om framstegen med åtgärden, så att kommissionen kan bekräfta huruvida villkoren för att verkställa utbetalningen är uppfyllda.

(15a)

Kommissionen bör genomföra fonden genom direkt förvaltning för största möjliga ändamålsenlighet och effektivitet samt säkerställa full överensstämmelse med andra unionsinitiativ. Därför bör kommissionen förbli ansvarig för urvals- och tilldelningsförfarandena, även när det gäller etikbedömningar. Kommissionen får dock i motiverade fall anförtro vissa genomförandeuppgifter för särskilda åtgärder som får ekonomiskt stöd genom fonden till sådana organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen. Detta kan till exempel vara fallet när en projektledare har utsetts av medlemsstater som samfinansierar en åtgärd, förutsatt att kraven i budgetförordningen är uppfyllda. Ett sådant anförtroende skulle bidra till att effektivisera förvaltningen av medfinansierade åtgärder och säkerställa en smidig samordning av finansieringsavtalet med det kontrakt som undertecknats mellan konsortiet och den projektledare som utsetts av de medlemsstater som samfinansierar åtgärden.

(16)	För att de finansierade åtgärderna ska bli ekonomiskt bärkraftiga måste de sökande visa att de kostnader för åtgärden som inte täcks av unionens finansiering täcks genom andra finansieringssätt.

(17)

Olika typer av finansiella lösningar bör stå till medlemsstaternas förfogande för gemensam utveckling och gemensamt förvärv av försvarskapacitet. ▌Kommissionen skulle kunna tillhandahålla olika typer av lösningar som medlemsstaterna skulle kunna utnyttja på frivillig grund för att hantera de finansieringsutmaningar som samarbetsinriktad utveckling och upphandling innebär. Utnyttjandet av sådana finansiella lösningar skulle ytterligare kunna främja inledandet av gemensamma och gränsöverskridande försvarsprojekt och effektivisera försvarsutgifterna, även för projekt som stöds genom fonden .

(18)

Med hänsyn till särdragen för försvarsindustrin, där efterfrågan nästan uteslutande kommer från medlemsstaterna och de associerade länderna, som också kontrollerar allt förvärv av försvarsrelaterade produkter och försvarsrelaterad teknik, inklusive export, fungerar försvarssektorn på ett unikt sätt som inte följer de konventionella regler och affärsmodeller som styr mer traditionella marknader. Industrin kan därför inte bedriva några omfattande egenfinansierade forsknings- och utvecklingsprojekt på försvarsområdet, och medlemsstaterna och de associerade länderna finansierar ofta alla kostnader för forskning och utveckling. I syfte att uppnå målen med fonden, särskilt att ge incitament till samarbete mellan rättsliga enheter från olika medlemsstater och associerade länder, med beaktande av försvarssektorns särdrag, bör upp till 100 procent av de stödberättigande kostnaderna täckas för åtgärder som genomförs före fasen för utveckling av prototyper.

(19)

Prototypfasen är en avgörande fas där medlemsstaterna eller de associerade länderna vanligtvis fattar beslut om sin samlade investering och inleder förvärvsprocessen för sina framtida försvarsprodukter eller sin framtida försvarsteknik. Detta är skälet till att medlemsstaterna och de associerade länderna i denna specifika fas kommer överens om de nödvändiga åtagandena, inklusive kostnadsdelning och äganderätt till projektet. För att deras åtaganden ska bli trovärdiga bör unionens ekonomiska stöd genom fonden normalt sett inte överstiga 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

(20)	För åtgärder efter prototypfasen bör finansiering med upp till 80 procent föreskrivas. Dessa åtgärder, som ligger närmare den slutliga produkt- och teknikutformningen, kan ändå medföra betydande kostnader.

(21)

Intressenter inom försvarssektorn har särskilda indirekta kostnader, såsom kostnader för säkerhet. De är dessutom verksamma på en särskild marknad där de – utan efterfrågan från några köpare – inte kan få tillbaka kostnaderna för FoU som inom den civila sektorn. Det är därför motiverat att medge en schablonsats på 25 procent samt en möjlighet att ▌ta ut indirekta kostnader som beräknats enligt stödmottagarnas vanliga bokföringsmetoder, om dessa metoder godtas av deras nationella myndigheter för jämförbar verksamhet på försvarsområdet , som har meddelats kommissionen. ▌

(21a)

Åtgärder med deltagande av gränsöverskridande små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag hjälper till att öppna upp leveranskedjorna och bidrar till fondens mål. Sådana åtgärder bör därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad som gynnar alla deltagande enheter.

(22)

För att de finansierade åtgärderna ska bidra till konkurrenskraften och effektiviteten i den europeiska försvarsindustrin är det viktigt att medlemsstaterna ▌avser att gemensamt upphandla slutprodukten eller använda tekniken, särskilt genom gemensam gränsöverskridande upphandling, där medlemsstaterna organiserar sina upphandlingsförfaranden gemensamt, i synnerhet med hjälp av ett centralt upphandlingsorgan.

(22a)

För att de åtgärder som stöds ekonomiskt genom fonden ska bidra till konkurrenskraften och effektiviteten i den europeiska försvarsindustrin bör de vara marknadsorienterade, efterfrågestyrda och kommersiellt bärkraftiga på medellång till lång sikt. Kriterierna för stödberättigande för utvecklingsåtgärder bör därför ta hänsyn till huruvida medlemsstaterna har för avsikt, bland annat genom ett samförståndsavtal eller en avsiktsförklaring, att upphandla den slutliga försvarsprodukten eller använda tekniken på ett samordnat sätt. Tilldelningskriterierna för utvecklingsåtgärder bör också ta hänsyn till huruvida medlemsstaterna politiskt eller rättsligt åtar sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga försvarsprodukten eller försvarstekniken.

(23)

Innovation och teknisk utveckling inom unionens försvarsindustri bör främjas på ett sätt som är förenligt med unionens säkerhets- och försvarsintressen. Åtgärdernas bidrag till dessa intressen och till de forsknings- och kapacitetsprioriteringar på försvarsområdet som medlemsstaterna gemensamt kommit överens om bör följaktligen vara ett kriterium för tilldelning. ▌

(24)

Stödberättigande åtgärder som utformas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet inom unionens institutionella ramar bör säkerställa ett förstärkt och fortlöpande samarbete mellan rättsliga enheter i de olika medlemsstaterna och därigenom direkt bidra till fondens mål. Om sådana projekt väljs ut bör de därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad.

(25)	Kommissionen kommer att beakta den övriga verksamhet som finansieras genom ramprogrammet Horisont Europa i syfte att undvika onödig överlappning och säkerställa korsbefruktning och synergier mellan civil forskning och försvarsforskning.

(26)

It-säkerhet och it-försvar blir allt större utmaningar, och kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har framhållit behovet att skapa synergier mellan åtgärder som gäller it-försvar inom ramen för fonden och unionsinitiativ för it-säkerhet, till exempel de som togs upp i det gemensamma meddelandet om it-säkerhet. I synnerhet bör det europeiska kompetenscentrum för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning som ska inrättas sträva efter synergier mellan it-säkerhet på det civila respektive det försvarsrelaterade området. Det skulle aktivt kunna stödja medlemsstaterna och andra relevanta aktörer genom rådgivning, utbyte av sakkunskap och underlättande av samverkan med avseende på projekt och åtgärder samt, på medlemsstaternas begäran, fungera som projektledare i förhållande till fonden .

(27)

Ett integrerat tillvägagångssätt bör säkerställas genom att man sammanför verksamhet som omfattas av den förberedande åtgärd för försvarsforskning som kommissionen inlett i den mening som avses i artikel 58.2 b i ▌budgetförordningen och det program för utveckling av den europeiska försvarsindustrin som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 (5), i syfte att harmonisera villkoren för deltagandet, skapa en mer enhetlig uppsättning instrument samt öka de innovativa, samverkansinriktade och ekonomiska effekterna, samtidigt som onödig överlappning och uppsplittring undviks. Med detta integrerade tillvägagångssätt skulle fonden också kunna bidra till ett bättre utnyttjande av resultaten från försvarsforskning och överbrygga klyftan mellan forskningsfasen och utvecklingsfasen med beaktande av försvarssektorns särdrag samt främja alla former av innovation, inklusive banbrytande innovation ▌. I tillämpliga fall kan positiva spridningseffekter förväntas också på det civila området.

(28)	Där så är lämpligt med tanke på åtgärdens särdrag bör fondens ▌mål ▌också ▌uppnås med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för ▌ InvestEU.

(29)

Det ekonomiska stödet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt ▌mervärde för unionen .

(30)

Typerna av finansiering av och metoderna för genomförande av fonden bör väljas ut med hänsyn till i vilken utsträckning de kan leda till att målen med de särskilda åtgärderna kan förverkligas och resultat kan uppnås, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(31)

Kommissionen bör upprätta årliga ▌arbetsprogram i enlighet med fondens mål och med beaktande av de första lärdomarna från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet . Kommissionen bör vid upprättandet av arbetsprogrammen biträdas av kommittén . Kommissionen bör sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. I samband med detta kan kommittén sammanträda i konstellationen med nationella försvars- och säkerhetsexperter i syfte att tillhandahålla kommissionen specifikt stöd, bland annat för att ge råd avseende skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom ramen för åtgärderna. Det är medlemsstaterna som ska utse sina respektive företrädare i kommittén. Kommittéledamöterna bör ges faktisk möjlighet att i god tid granska utkasten till genomförandeakt och framföra sina åsikter.

(31a)

Kategorierna i arbetsprogrammen bör innehålla funktionskrav i syfte att klargöra för industrin vilka funktioner och uppgifter som ska genomföras av de förmågor som kommer att utvecklas. I kraven bör de förväntade resultaten tydligt anges, men de bör inte vara inriktade på specifika lösningar eller specifika enheter och inte förhindra konkurrens i samband med ansökningsomgångar.

(31b)

Under utarbetandet av arbetsprogrammen bör kommissionen också, genom lämpliga samråd med kommittén, se till att de förslagna forsknings- eller utvecklingsåtgärderna inte leder till onödigt dubbelarbete. I detta sammanhang kan kommissionen göra en förhandsbedömning av eventuell överlappning med befintlig kapacitet eller redan finansierade forsknings- eller utvecklingsprojekt inom unionen.

(31bb)

Kommissionen bör se till att arbetsprogrammen är sammanhållna under försvarsprodukternas och försvarsteknikens hela industriella livscykel.

(31bc)

Arbetsprogrammen bör också säkerställa att en trovärdig andel av den totala budgeten gynnar åtgärder som gör det möjligt för små och medelstora företag att delta över nationsgränserna.

(31c)

För att man ska kunna dra nytta av dess sakkunskap inom försvarssektorn kommer Europeiska försvarsbyrån att få status som observatör i kommittén. Med hänsyn till försvarsområdets särdrag bör även Europeiska utrikestjänsten bistå kommittén.

(32)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet av arbetsprogrammet och tilldelningen av medel till de utvecklingsåtgärder som väljs ut. Vid genomförandet av utvecklingsåtgärder bör försvarssektorns särdrag beaktas, särskilt medlemsstaternas och/eller de associerade ländernas ansvar för planeringen och inköpsprocessen. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ▌nr 182/2011 (6).

(32a)

Efter en utvärdering av förslagen med hjälp av oberoende experter, vars säkerhetsreferenser bör valideras av de berörda medlemsstaterna, bör kommissionen välja ut de åtgärder som ska stödjas ekonomiskt genom fonden. Kommissionen bör inrätta en databas över oberoende experter. Databasen bör inte offentliggöras. De oberoende experterna bör utses på grundval av sin kompetens, erfarenhet och kunskap, med beaktande av de uppgifter som de ska tilldelas. När kommissionen utser de oberoende experterna bör den i möjligaste mån vidta lämpliga åtgärder för att sträva efter en balanserad sammansättning inom expertgrupperna och bedömningspanelerna i fråga om en variation av kompetens, erfarenhet, kunskap, geografisk spridning och könsfördelning, med beaktande av situationen på området för åtgärden. En lämplig rotering av experter och en lämplig balans mellan privat och offentlig sektor bör också eftersträvas. Medlemsstaterna bör underrättas om utvärderingsresultaten tillsammans med den rangordnade förteckningen över utvalda åtgärder och framstegen inom de finansierade åtgärderna. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet och genomförandet av arbetsprogrammet samt antagandet av tilldelningsbesluten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(32b)

De oberoende experterna bör inte bedöma, ge råd om eller bistå i frågor där de har en intressekonflikt, särskilt med avseende på den ställning de innehar. De bör i synnerhet inte inneha en ställning där de kan använda den mottagna informationen till skada för det konsortium som de utvärderar.

(32bb)

▌När de sökande föreslår nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik eller en uppgradering av befintliga försvarsprodukter eller befintlig försvarsteknik bör de hålla sig till etiska principer, såsom de som rör människors välfärd och skyddet av det mänskliga genomet, vilka också återspeglas i relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt, i tillämpliga fall, dess protokoll. Kommissionen bör se till att förslag granskas systematiskt för att fastställa vilka åtgärder som ger upphov till allvarliga etiska frågor och hänskjuta dem till en etikbedömning.

(33)	I syfte att stödja en öppen inre marknad bör gränsöverskridande små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag uppmuntras att delta, antingen som medlemmar i konsortier, underleverantörer eller enheter i leveranskedjan . ▌

(34)	Kommissionen bör sträva efter att upprätthålla en dialog med medlemsstaterna och industrin i syfte att säkerställa fondens framgång. I egenskap av medlagstiftare och nyckelaktör bör Europaparlamentet också engageras i detta avseende.

(35)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för Europeiska försvarsfonden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [det nya interinstitutionella avtalet] mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (7), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Kommissionen bör se till att de administrativa förfarandena är så enkla som möjligt och medför minsta möjliga ytterligare kostnader.

(36)	Om inte annat anges är budgetförordningen tillämplig på fonden. I den förordningen fastställs bestämmelser för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(37)

De övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer i synnerhet förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. De regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget rör också skyddet av unionens budget i händelse av allmänna brister i medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen, eftersom iakttagandet av rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv EU-finansiering.

(38)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (8), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (11) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter , däribland bedrägerier, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten ▌utreda och lagföra ▌brott som skadar unionens ekonomiska intressen, såsom föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (12). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten för de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och se till att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(39)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(40)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver denna förordning utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan vid behov omfatta mätbara indikatorer som ligger som grund för att utvärdera förordningens effekter på plats. Kommissionen bör göra en interimsutvärdering senast fyra år efter det att fonden börjat genomföras , bland annat i syfte att lägga fram förslag till lämpliga ändringar av den nuvarande förordningen, samt en slutlig utvärdering vid slutet av perioden för genomförandet av fonden, där den granskar den finansiella verksamheten med avseende på det ekonomiska utfallet och, i den mån det är möjligt vid den tidpunkten, resultaten och genomslaget. I detta sammanhang bör den slutliga utvärderingsrapporten också bidra till att identifiera de områden där unionen är beroende av tredjeländer för utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Denna slutliga rapport bör också innehålla en analys av de små och medelstora företagens och de medelstora börsnoterade företagens gränsöverskridande deltagande i projekt som stöds ekonomiskt genom fonden och deras deltagande i den globala värdekedjan , liksom av fondens bidrag till att avhjälpa de brister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen, och bör innehålla information om stödmottagarnas ursprung, antalet medlemsstater och associerade länder som deltar i enskilda åtgärder samt fördelningen av de immateriella rättigheter som genererats . Kommissionen kan även föreslå ändringar av denna förordning som en reaktion på ny händelseutveckling under genomförandet av fonden.

( 40a)

Kommissionen bör regelbundet övervaka genomförandet av fonden och årligen rapportera om de framsteg som gjorts, bland annat om hur identifierade erfarenheter och lärdomar som dragits av det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet beaktas vid genomförandet av fonden. Kommissionen bör för detta ändamål införa nödvändiga arrangemang för övervakning. Denna rapport bör läggas fram för Europaparlamentet och rådet och bör inte innehålla känslig information.

(41)

Denna fond kommer att bidra till att integrera klimatåtgärder i unionens politik och till att uppnå det övergripande målet att 25 procent av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen, vilket återspeglar vikten av att bekämpa klimatförändringarna i linje med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av fonden och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av den.

(42)

Eftersom fonden stöder enbart forsknings- och utvecklingsfaserna när det gäller försvarsprodukter och försvarsteknik bör unionen i princip inte ha äganderätt eller immateriella rättigheter när det gäller de produkter eller den teknik som de finansierade åtgärderna utmynnar i, såvida inte unionens bidrag ges genom offentlig upphandling. När det gäller forskningsåtgärder bör dock intresserade medlemsstater och associerade länder ha möjlighet att utnyttja resultaten av de finansierade åtgärderna för att delta i uppföljande samarbetsutveckling ▌.

(43)

Unionens ekonomiska stöd bör inte påverka överföringen av försvarsrelaterade produkter inom unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG (13) och inte heller exporten av produkter, utrustning eller teknik. Medlemsstaternas export av militär utrustning och militär teknik regleras av den gemensamma ståndpunkten 944/2008/Gusp.

(44)

Användningen av känslig bakgrundsinformation , inbegripet data, sakkunskap eller uppgifter som genererats före eller utanför fondens verksamhet, eller obehöriga personers tillgång till ▌resultat som genereras i samband med åtgärder som ekonomiskt stöds genom fonden kan leda till negativa konsekvenser för unionens eller en eller flera medlemsstaters intressen. Hanteringen av känsliga uppgifter bör därför regleras av ▌relevant unionsrätt och nationell lagstiftning .

(44a)

För att säkerställa skyddet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på erforderlig nivå bör miniminormerna för industrisäkerhet följas när säkerhetsskyddsklassificerade finansieringsavtal undertecknas. För detta ändamål, och i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444, ska kommissionen förmedla säkerhetsinstruktionerna för programmet, inbegripet handboken om säkerhetsskyddsklassificering, för att ge råd till de experter som utsetts av medlemsstaterna.

(45)

För att effektkedjeindikatorerna ska kunna kompletteras eller ändras, om det anses nödvändigt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. ▌Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att samråden anordnas i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)	Kommissionen bör förvalta fonden med vederbörlig hänsyn till kraven på sekretess och säkerhet, särskilt i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga uppgifter.

▌HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR FORSKNING OCH UTVECKLING ▌

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Europeiska försvarsfonden (nedan kallad fonden) , så som denna fastställs i artikel 1.3 b i förordning …/…/EU [Horisont – 2018/0224(COD)] .

I förordningen fastställs målen för fonden, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(0)	sökande: en rättslig enhet som lämnar in en ansökan om stöd från fonden efter en ansökningsomgång eller i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen.

(1)

blandfinansieringsinsats: åtgärd som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd eller finansieringsinstrument från EU-budgeten kombineras med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansieringsinstitutioner, liksom från kommersiella finansinstitut och investerare.

( 1a)

certifiering: ett förfarande enligt vilket en nationell myndighet intygar att försvarsprodukten, den materiella eller immateriella komponenten eller den materiella eller immateriella tekniken överensstämmer med de tillämpliga bestämmelserna.

(1b)

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter: alla former av uppgifter eller material vars obehöriga röjande skulle kunna åsamka Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen olika grader av skada och som har försetts med en EU-säkerhetsskyddsmarkering eller en motsvarande säkerhetsskyddsmarkering, i linje med avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (2011/C 202/05).

(1c)	konsortium: en samarbetande grupp av sökande eller mottagare, bundna av ett konsortieavtal, som har bildats för att genomföra en åtgärd inom ramen för fonden.

(1d)	samordnare: en rättslig enhet som är medlem i ett konsortium och som av alla medlemmar i konsortiet har utsetts till huvudsaklig kontaktpunkt i förbindelserna med kommissionen.

(2)	kontroll: förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter.

(3)	utvecklingsåtgärd: åtgärd som består ▌av försvarsinriktad verksamhet i främst utvecklingsfasen och som omfattar nya produkter eller ny teknik eller uppgradering av befintliga produkter och befintlig teknik, med undantag av produktion eller användning av vapen.

(4)

banbrytande försvarsteknik: teknik som medför en genomgripande förändring, däribland förbättrad eller helt ny teknik, som i sin tur ger upphov till ett paradigmskifte i fråga om koncepten och genomförandet när det gäller försvarsfrågor , bland annat genom att ersätta befintlig försvarsteknik eller göra den föråldrad .

(5)

struktur för verkställande ledning: ett ▌organ inom en rättslig enhet som har utsetts i enlighet med nationell lagstiftning , i förekommande fall rapporterar till den verkställande direktören och ▌har mandat att fastställa den rättsliga enhetens strategi, mål och allmänna inriktning samt kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande.

(5a)	förgrundsinformation: data, sakkunskap eller uppgifter som genereras inom ramen för fondens verksamhet, oavsett form eller karaktär.

(6)

rättslig enhet: en ▌juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har ställning som juridisk person och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som inte är en juridisk person, i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen.

(7)	medelstora börsnoterade företag: företag som inte är ▌små och medelstora företag ▌och som har upp till 3 000 anställda och där personalens storlek beräknas i enlighet med artiklarna 3–6 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (14).

(8)

förkommersiell upphandling: upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som innebär delning av risker och fördelar på marknadsvillkor och konkurrenspräglad utveckling i faser, där upphandlade forsknings- och utvecklingstjänster tydligt åtskiljs från introduktionen av slutprodukter i kommersiella mängder.

(9)

projektledare: en upphandlande myndighet som är etablerad i en medlemsstat eller i ett associerat land och som fått i uppdrag av en medlemsstat eller ett associerat land eller en grupp av medlemsstater eller associerade länder att hantera multinationella vapenprojekt på ett permanent sätt eller efter behov.

(9a)	kvalificering: hela det förfarande som påvisar att utformningen av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik uppfyller de angivna kraven och som tillhandahåller objektiva bevis på att särskilda krav för en utformning har uppfyllts.

(10)	mottagare: en rättslig enhet med vilken ett finansieringsavtal har undertecknats eller som har delgivits ett finansieringsbeslut .

(11)	forskningsåtgärd: en åtgärd som främst består av forskningsverksamhet , i synnerhet tillämpad forskning och vid behov grundläggande forskning, med målet att förvärva ny kunskap och med fokus uteslutande på militära tillämpningar.

(12)	resultat: en konkret eller immateriell effekt av åtgärden, såsom data, kunskap eller information, oavsett form eller typ och oavsett om de kan skyddas eller ej, samt alla tillhörande rättigheter, inbegripet immateriella rättigheter.

(12a)

känsliga uppgifter: uppgifter och data, inbegripet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som måste skyddas mot obehörig tillgång eller spridning på grund av skyldigheter som föreskrivs i nationell lagstiftning eller unionslagstiftning eller för att skydda en persons eller organisations integritet eller säkerhet.

(12b)

små och medelstora företag: små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

(13)

särskild rapport: en specifik produkt av en forskningsåtgärd som sammanfattar dess resultat och som tillhandahåller omfattande information om de grundläggande principerna, målen, de faktiska resultaten, de grundläggande egenskaperna, de utförda testerna, de eventuella fördelarna, de eventuella militära tillämpningarna och det förväntade utnyttjandet av forskningen för att uppnå utveckling, inbegripet information om innehav av immateriella rättigheter men utan skyldighet att inkludera information om immateriella rättigheter .

(14)	systemprototyp: en modell av en produkt eller teknik som kan visa prestanda i driftsmiljö.

(15)	tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

(16)	icke-associerat tredjeland: ett tredjeland som inte är ett associerat land i enlighet med artikel 5.

(17)	enhet i ett icke-associerat tredjeland: en rättslig enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller , om den är etablerad i unionen eller i ett associerat land, som har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland.

Artikel 3

Fondens mål

1. Fondens allmänna mål är att främja konkurrenskraften, effektiviteten och innovationsförmågan inom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen i hela unionen, vilket bidrar till unionens strategiska oberoende och dess handlingsfrihet, genom att stödja samarbetsinriktade insatser och gränsöverskridande samarbete mellan rättsliga enheter i hela unionen, särskilt små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag, stärka och förbättra både försvarslogistikkedja och försvarsvärdekedjans flexibilitet, bredda det gränsöverskridande samarbetet mellan rättsliga enheter samt främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom innovation, forskning och teknisk utveckling i varje skede av den industriella livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik . ▌

2. Fonden ska ha följande särskilda mål:

Stödja ▌samarbetsinriktad forskning som avsevärt skulle kunna förbättra resultaten för framtida kapacitet i hela unionen , i syfte att maximera innovation och införa nya försvarsprodukter och ny försvarsteknik, inklusive banbrytande försvarsprodukter och försvarsteknik , och att säkerställa effektivast möjliga användning av försvarsforskningsutgifter i unionen .

Stödja samarbetsinriktad utveckling av försvarsprodukter och försvarsteknik ▌och på så sätt bidra till större effektivitet i försvarsutgifterna inom unionen, uppnå större stordriftsfördelar, minska risken för onödig överlappning och därmed stimulera till spridning på marknaden av europeiska produkter och europeisk teknik samt minska splittringen avseende försvarsprodukter och försvarsteknik i hela unionen. I slutänden kommer fonden att leda till ökad standardisering av försvarssystem och större interoperabilitet mellan medlemsstaternas kapacitet.

Detta samarbete ska vara konsekvent med försvarskapacitetsprioriteringar som medlemsstaterna gemensamt enats om inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och särskilt mot bakgrund av kapacitetsutvecklingsplanen. I detta avseende kan regionala och internationella prioriteringar – om de tjänar unionens säkerhets- och försvarsintressen såsom dessa slagits fast inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och med hänsyn till behovet att undvika onödigt dubbelarbete – också beaktas där så är lämpligt, såvida de inte utesluter möjligheten att delta för någon medlemsstat eller något associerat land.

Artikel 4

Budget

1. I enlighet med artikel 9.1 i förordning …/…/EU ska finansieringsramen för genomförandet av Europeiska försvarsfonden för perioden 2021–2027 ▌vara 11 453 260 000 EUR i 2018 års priser ( 13 000 000 000 EUR i löpande priser).

2. ▌Fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 ska vara följande:

a)	3 612 182 000 EUR i 2018 års priser ( 4 100 000 000 EUR) för forskningsåtgärder.

b)	7 841 078 000 EUR i 2018 års priser ( 8 900 000 000 EUR i löpande priser) för utvecklingsåtgärder.

2a. För att hantera oförutsedda situationer eller ny händelseutveckling och nya behov får kommissionen omfördela belopp mellan de anslag för forskningsåtgärder och utvecklingsåtgärder som avses i punkt 2 med upp till högst 20 procent.

3. Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av fonden, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

4. Minst 4 procent och högst 8 procent av den finansieringsram som avses i punkt 1 ska avsättas för ansökningsomgångar eller tilldelning av finansiering som stöder banbrytande försvarsteknik.

Artikel 5

Associerade länder

Fonden ska kunna utnyttjas av de medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med villkoren i EES-avtalet. Alla ekonomiska bidrag till fonden inom ramen för denna artikel ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen.

Artikel 6

Stöd till banbrytande försvarsteknik

1. Kommissionen ska tilldela medel efter öppna och offentliga samråd om teknik med inriktning på försvarstillämpningar med banbrytande potential för försvaret på de insatsområden som fastställs i arbetsprogrammen.

2. ▌Den lämpligaste formen för att finansiera denna banbrytande teknik för försvaret ska fastställas i arbetsprogrammen .

Artikel 7

Etik

1. De åtgärder som genomförs inom ramen för fonden ska vara förenliga med relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna . Dessa åtgärder ska också vara förenliga med etiska principer som återspeglas i relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt.

2. Innan finansieringsavtalet undertecknas ska förslag ▌granskas av kommissionen, på grundval av en etikbedömning som utarbetats av konsortiet själv, för att fastställa vilka åtgärder som väcker ▌allvarliga etiska frågor , bland annat när det gäller villkoren för genomförande, och vid behov överlämnas för en etikbedömning.

Etiska kontroller och bedömningar ska genomföras av kommissionen med hjälp av oberoende experter med olika bakgrund, särskilt sådana med erkänd sakkunskap i försvarsetik.

Villkoren för genomförande av verksamhet som väcker etiskt känsliga frågor ska anges i finansieringsavtalet.

Kommissionen ska i största möjliga utsträckning säkerställa insyn i de etiska förfarandena och rapportera om detta inom ramen för sina skyldigheter enligt artikel 32 . Experterna ska vara medborgare i så många olika medlemsstater som möjligt.

3. De enheter som deltar i åtgärden ska införskaffa alla relevanta godkännanden eller andra obligatoriska handlingar som krävs av nationella eller lokala etikkommittéer eller andra organ, såsom dataskyddsmyndigheter, innan den berörda verksamheten inleds. Dessa handlingar ska arkiveras och tillhandahållas kommissionen på begäran .

▌

5. Förslag som inte är etiskt godtagbara ska förkastas ▌.

▌

Artikel 8

Genomförande av och former för EU-finansiering

1. Fonden ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

1a. Genom undantag från punkt 1 får särskilda åtgärder i motiverade fall genomföras genom indirekt förvaltning av organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen. Detta får inte omfatta urvals- och tilldelningsförfarandet enligt vad som avses i artikel 12.

2. Fonden får tillhandahålla finansiering i enlighet med budgetförordningen, genom bidrag, priser och upphandling samt, där så är lämpligt med tanke på åtgärdens särdrag, finansieringsinstrument inom blandfinansieringsinsatser.

2a. Blandfinansieringsinsatser ska genomföras i enlighet med avdelning X i budgetförordningen och InvestEU-förordningen.

2b. Finansieringsinstrument ska strikt rikta sig till enbart mottagarna.

▌

Artikel 10

Stödberättigade enheter

1. Mottagare och ▌ underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds finansiellt genom fonden ska vara ▌ etablerade i unionen eller i ett associerat land ▌.

1a. Infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som tillhör de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd, vilka används för de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden, ska vara belägna på en medlemsstats eller ett associerat lands territorium under hela den tid som åtgärden pågår, och deras strukturer för verkställande ledning ska vara etablerade i unionen eller i ett associerat land.

1b. För de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd inte kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller av en enhet i ett icke-associerat tredjeland.

2. Genom undantag från punkt 1b i denna artikel ska en rättslig enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land och kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland vara stödberättigad i egenskap av mottagare eller underleverantör som deltar i en åtgärd endast om de garantier som godkänts av den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad, i enlighet med dess nationella förfaranden, görs tillgängliga för kommissionen. Dessa garantier kan hänvisa till den rättsliga enhetens strukturer för verkställande ledning som är etablerade i unionen eller i ett associerat land. Om den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad anser att det är lämpligt kan dessa garantier även hänvisa till särskilda statliga rättigheter vad gäller kontrollen över den rättsliga enheten.

Dessa garantier ska försäkra att en sådan rättslig enhets deltagande i en åtgärd inte skulle strida mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen såsom dessa fastställs inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i EU-fördraget eller mot de mål som anges i artikel 3. Garantierna ska också vara förenliga med bestämmelserna i artiklarna 22 och 25. Garantierna ska i synnerhet styrka att det, med avseende på åtgärden, finns bestämmelser för att säkerställa att

kontroll över den sökande rättsliga enheten inte ▌ utövas på ett sätt som begränsar eller inskränker dess förmåga att ▌ genomföra åtgärden och åstadkomma resultat, som inför begränsningar vad gäller dess infrastruktur, anläggningar, tillgångar, resurser, immateriella rättigheter eller kunnande som behövs för åtgärden eller som undergräver dess förmågor och standarder som krävs för att utföra åtgärden ,

tillgång för ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland till ▌ känsliga ▌ uppgifter som rör åtgärden ▌ förhindras, och att de anställda eller andra personer som deltar i åtgärden i förekommande fall har genomgått nationell säkerhetsprövning som har utfärdats av en medlemsstat eller ett associerat land,

äganderätten till de immateriella rättigheterna härrörande från, och till resultaten av, åtgärden stannar hos mottagaren under åtgärden och efter dess slutförande och inte blir föremål för kontroll eller begränsningar som utförs av icke-associerade tredjeländer eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, och inte exporteras utanför unionen eller utanför associerade länder, och tillträde till de immateriella rättigheterna eller till de resultaten utanför unionen eller utanför associerade länder inte beviljas, utan godkännande av de medlemsstater eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad och i enlighet med målen i artikel 3 .

Om den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad anser att det är lämpligt får ytterligare garantier ges.

Kommissionen ska underrätta den kommitté som avses i artikel 28 om rättsliga enheter som anses stödberättigade enligt denna punkt.

▌

4. Om det inte finns några lätt tillgängliga konkurrenskraftiga alternativ inom unionen eller i ett associerat land får de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd använda sin infrastruktur samt sina tillgångar, anläggningar och resurser som är belägna eller förvaras utanför unionsmedlemsstaternas eller de associerade ländernas territorium, under förutsättning att den användningen inte strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen, är förenlig med målen i artikel 3 och är helt i enlighet med artiklarna 22 och 25 . ▌ Kostnaderna för denna verksamhet ska inte berättiga till finansiellt stöd från fonden.

4a. Vid genomförandet av en stödberättigande åtgärd får de mottagare och underleverantörer som deltar i åtgärden även samarbeta med rättsliga enheter som är etablerade utanför medlemsstaternas eller de associerade ländernas territorium eller som kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, bland annat genom att använda dessa rättsliga enheters tillgångar, infrastruktur, anläggningar och resurser, såvida detta inte strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen. Detta samarbete ska vara förenligt med de mål som anges i artikel 3 och helt i enlighet med artiklarna 22 och 25.

Ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland får inte ges obehörig tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör genomförandet av åtgärden, och eventuell negativ inverkan på försörjningstryggheten i fråga om insatsvaror av avgörande betydelse för åtgärden ska undvikas.

Kostnaderna för denna verksamhet ska inte berättiga till stöd från fonden.

▌

6. Sökandena ska lämna all relevant information som behövs för bedömningen av kriterierna för stödberättigande ▌. Om det under genomförandet av en åtgärd sker förändringar som skulle kunna leda till tvivel huruvida kriterierna för stödberättigande är uppfyllda, ska den berörda rättsliga enheten informera kommissionen, som ska bedöma huruvida dessa kriterier och villkor för stödberättigande fortfarande är uppfyllda och bedöma den eventuella inverkan på finansieringen av åtgärden.

7. ▌

8. ▌

9. Vid tillämpningen av denna artikel avses med underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds finansiellt genom fonden de underleverantörer som har ett direkt avtalsförhållande med en mottagare , andra underleverantörer som tilldelas minst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och underleverantörer som får kräva tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ▌ för att genomföra åtgärden och som inte är medlemmar i konsortiet .

Artikel 11

Stödberättigande åtgärder

1. Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2. Fonden ska stödja de åtgärder som omfattar ▌ nya försvarsprodukter och ny försvarsteknik samt uppgraderingar av befintliga produkter och befintlig teknik, förutsatt att användningen av de befintliga uppgifter som behövs för att genomföra åtgärderna för uppgraderingen inte är föremål för en begränsning från ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter på ett sådant sätt att åtgärden inte kan genomföras .

3. En stödberättigande åtgärd ska avse en eller flera av följande verksamheter :

a)	Verksamhet som syftar till att skapa, stödja och stärka ▌kunskap , produkter och teknik, inbegripet banbrytande teknik, som kan få betydande inverkan på försvarsområdet.

Verksamhet som syftar till att öka interoperabilitet och motståndskraft, inklusive säker produktion och säkert utbyte av uppgifter, sätta sig in i kritisk försvarsteknik, stärka funktionssäkerheten eller göra det möjligt att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja resultaten för försvarsprodukter och försvarsteknik.

c)	Studier, såsom genomförbarhetsstudier, för att undersöka genomförbarheten när det gäller ny eller bättre teknik och nya eller bättre produkter, processer, tjänster och lösningar ▌.

Utformning av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik samt fastställande av tekniska specifikationer utifrån vilka en sådan utformning har utvecklats, vilket får inbegripa partiella provningar för riskminskning i en industriell eller representativ miljö.

e)	Utveckling av en modell av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik, som kan visa delens prestanda i driftsmiljö (systemprototyp).

f)	Provning av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik.

g)	Kvalificering av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik. ▌

h)	Certifiering av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik. ▌

i)	Utveckling av teknik eller tillgångar som ökar effektiviteten under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik.

▌

4. ▌ Åtgärden ska genomföras i samarbete inom ett konsortium mellan minst tre stödberättigade enheter som är etablerade i minst tre olika medlemsstater ▌ eller associerade länder. Minst tre av dessa stödberättigade enheter som är etablerade i minst två medlemsstater ▌ eller associerade länder ska under hela genomförandet av åtgärden varken direkt eller indirekt stå under ▌kontroll av samma enhet eller kontrollera varandra.

5. Punkt 4 ska inte tillämpas för de åtgärder som rör banbrytande försvarsteknik eller för de åtgärder som avses i punkt 3 c ▌.

6. Åtgärder för utveckling av produkter och teknik, vars användning, utveckling eller produktion är förbjuden enligt tillämplig internationell rätt ska inte vara stödberättigande.

Utan att det påverkar möjligheten att tillhandahålla finansiering för åtgärder för utveckling av system för tidig varning och motåtgärder för försvarsändamål ska åtgärder för att utveckla dödliga autonoma vapen utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över urvals- och uppdragsbeslut vid anfall mot människor inte heller berättiga till finansiellt stöd från fonden.

▌

Artikel 12

Urvals- och tilldelningsförfarande

1. Unionsfinansiering ska beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar som offentliggörs i enlighet med budgetförordningen. Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter får unionsfinansiering även beviljas ▌ i enlighet med artikel ▌ 195 e ▌ i budgetförordningen.

▌

2a. Vid tilldelning av finansiering ▌ ska kommissionen vidta åtgärder genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.2.

Artikel 13

Tilldelningskriterier

▌ Varje förslag ska bedömas på grundval av följande kriterier:

a)	Bidrag till spetskompetens eller eventuella banbrytande händelser på försvarsområdet, särskilt genom att det visas att de förväntade resultaten av den föreslagna åtgärden innebär avsevärda fördelar jämfört med befintliga försvarsprodukter eller befintlig försvarsteknik .

Bidrag till innovation och teknisk utveckling inom den europeiska försvarsindustrin, särskilt genom att det visas att den föreslagna åtgärden inbegriper banbrytande eller nya koncept och strategier, nya lovande framtida tekniska förbättringar eller tillämpning av teknik eller koncept som inte tillämpats tidigare i försvarssektorn , samtidigt som onödig överlappning undviks .

Bidrag till den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft ▌ genom att det visas att den föreslagna åtgärden bevisligen innebär en positiv balans vad gäller kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, vilket skapar nya marknadsmöjligheter i och utanför unionen och påskyndar företags tillväxt ▌ i hela unionen.

▌

d)	Bidrag till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens oberoende, bland annat genom ökat oberoende av icke EU-källor och genom stärkt funktionssäkerhet, och till säkerhets- och försvarsintressen i unionen i enlighet med de prioriteringar som avses i artikel 3 .

Bidrag till att skapa nytt gränsöverskridande samarbete mellan rättsliga enheter som är etablerade i medlemsstater eller associerade länder , särskilt för små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag som på ett väsentligt sätt deltar i åtgärden som mottagare eller underleverantörer eller som andra enheter i leveranskedjan och som är etablerade i andra medlemsstater ▌ eller i andra associerade länder än de där de enheter i konsortiet som inte är små och medelstora företag eller medelstora börsnoterade företag är etablerade.

f)	Kvaliteten på och effektiviteten hos genomförandet av åtgärden.

▌

Artikel 14

Samfinansieringssats

1. Fonden ska finansiera upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna för en verksamhet som anges i artikel 11.3 utan att det påverkar tillämpningen av artikel 190 i budgetförordningen .

2. Genom ett undantag från punkt 1 gäller följande:

a)	För de verksamheter som avses i artikel 11.3 e ska det ekonomiska stödet från fonden inte överstiga 20 % av de stödberättigande kostnaderna för verksamheten .

b)	För de verksamheter som avses i artikel 11.3 f–h ska det ekonomiska stödet från fonden inte överstiga 80 % av de stödberättigande kostnaderna för verksamheten .

3. För utvecklingsåtgärder ska finansieringssatsen höjas i följande fall:

a)	För en verksamhet som utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbete som inrättats genom rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 får finansieringssatsen höjas med ytterligare 10 procentenheter.

Finansieringssatsen för en verksamhet får höjas i enlighet med andra och tredje styckena i denna punkt om minst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i en ▌ medlemsstat eller i ett ▌ associerat land och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan .

Finansieringssatsen får höjas med de procentenheter som motsvarar den procentandel av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten som avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i medlemsstater eller i associerade länder där mottagare som inte är små eller medelstora företag är etablerade och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan, upp till ytterligare 5 procentenheter. Finansieringssatsen får höjas med de procentenheter som motsvarar två gånger den procentandel av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten som avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i andra medlemsstater eller i andra associerade länder än de där mottagare som inte är små eller medelstora företag är etablerade och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan.

c)	Finansieringssatsen för en verksamhet får höjas med ytterligare 10 procentenheter om minst 15 % av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten avsätts till medelstora börsnoterade företag som är etablerade i unionen eller i ett associerat land.

d)	Den totala ökningen av finansieringssatsen för en verksamhet får inte överstiga 35 procentenheter. Det ekonomiska stöd som unionen tillhandahåller från fonden, inbegripet högre finansieringssatser, får inte täcka mer än 100 % av åtgärdens stödberättigande kostnader.

Artikel 15

Finansiell kapacitet

Genom undantag från artikel 198 i budgetförordningen gäller följande:

Endast samordnarens finansiella kapacitet ska kontrolleras och endast om den begärda finansieringen från unionen är lika med eller större än 500 000 EUR. Om det finns skäl att betvivla den finansiella kapaciteten ska kommissionen emellertid även kontrollera den finansiella kapaciteten hos andra sökande eller de samordnare som ligger under det tröskelvärde som avses i första meningen.

b)	Den finansiella kapaciteten ska inte kontrolleras när det gäller rättsliga enheter vars livskraft garanteras av en medlemsstats relevanta myndigheter .

c)	Om den finansiella kapaciteten garanteras strukturellt av en annan rättslig enhet ska dennas finansiella kapacitet kontrolleras.

Artikel 16

Indirekta kostnader

1. Genom undantag från artikel 181.6 i budgetförordningen ska indirekta stödberättigande kostnader ▌ fastställas genom tillämpning av en schablonsats på 25 % av de totala direkta stödberättigande kostnaderna, med undantag av de direkta stödberättigande kostnaderna för underentreprenad, finansiellt stöd till tredje part och alla enhetskostnader eller enhetsbelopp som inbegriper indirekta kostnader.

2. Alternativt får indirekta stödberättigande kostnader ▌ fastställas i enlighet med mottagarens vanliga metoder för kostnadsredovisning på grundval av faktiska indirekta kostnader, förutsatt att dessa metoder för kostnadsredovisning godtas av de nationella myndigheterna när det gäller jämförbara verksamheter på försvarsområdet, i enlighet med artikel ▌185 ▌ i budgetförordningen, och meddelas kommissionen.

Artikel 17

Användning av enhetsbelopp eller bidrag som inte är kopplade till kostnader

1. Om unionsbidraget samfinansierar mindre än 50 % av de totala kostnaderna för åtgärden får kommissionen använda

a)	ett bidrag som inte är kopplat till de kostnader som avses i artikel ▌180.3 ▌ i budgetförordningen och som grundar sig på uppnådda resultat, som mäts i förhållande till tidigare uppsatta delmål eller genom resultatindikatorer, eller

b)	ett enhetsbelopp som avses i artikel ▌182 ▌ i budgetförordningen och som grundar sig på den preliminära budgeten för den åtgärd som redan godkänts av de nationella myndigheterna i de samfinansierande medlemsstaterna och associerade länderna.

2. Indirekta kostnader ska inkluderas i enhetsbeloppet.

Artikel 18

Förkommersiell upphandling

1. Unionen får stödja förkommersiell upphandling genom att bevilja bidrag till upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter – såsom fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (15), 2014/25/EU (16) och 2009/81/EC (17) – som gemensamt upphandlar forsknings- och utvecklingstjänster på försvarsområdet eller samordnar sina upphandlingsförfaranden.

2. Upphandlingsförfarandena

a)	ska vara i linje med bestämmelserna i denna förordning,

(b)	får tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (flera leverantörer),

(c)	ska föreskriva tilldelning av kontrakt till den eller de anbudsgivare som har det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet , och samtidigt säkerställa att det inte förekommer några intressekonflikter .

Artikel 19

Garantifond

Bidrag till ett ömsesidigt försäkringssystem får täcka risken i samband med återbetalning av belopp från mottagarnas sida och ska uppfattas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som efterträder förordningen om garantifonden] ska tillämpas.

▌

Artikel 20

Villkor för stödberättigande avseende upphandling och priser

1. I tillämpliga delar ska artiklarna 10 och 11 gälla för priser.

2. I tillämpliga delar ska artikel 10 – genom undantag från artikel 176 i budgetförordningen – och artikel 11 gälla för upphandling av studier som avses i artikel 11.3 c.

▌

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FORSKNING

Artikel 22

Äganderätt till forskningsresultat

1. Resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska ägas av de mottagare som genererar dem. Om rättsliga enheter gemensamt genererar resultat och om deras respektive bidrag inte kan fastställas, eller om det inte går att särskilja sådana gemensamma resultat, ska de rättsliga enheterna ha gemensam äganderätt till resultaten. Samägarna ska ingå ett avtal om fördelningen och villkoren för utövande av samäganderätten i enlighet med sina skyldigheter enligt bidragsavtalet.

2. Genom undantag från punkt 1 ska, om unionsstöd ges i form av offentlig upphandling, ▌ resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ägas av unionen. Medlemsstaterna och de associerade länderna ska på deras skriftliga begäran ha kostnadsfri nyttjanderätt till resultaten.

3. Resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ▌ ska inte vara föremål för någon kontroll eller begränsning som görs av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland , antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter, inbegripet i form av tekniköverföring ▌.

4. När det gäller resultat som mottagarna genererat genom åtgärder som stöds finansiellt genom fonden och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8a i denna artikel, ska kommissionen informeras i förväg om varje överföring av äganderätt till ▌ eller beviljande av en exklusiv licens ▌ till ett icke-associerat tredjeland eller till en enhet i ett icke-associerat tredjeland. Om en sådan överföring av äganderätt strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen eller målen i denna förordning, vilka fastställs i artikel 3, ska de medel som tillhandahållits inom ramen för fonden återbetalas .

5. De nationella myndigheterna i medlemsstaterna och i de associerade länderna ska ha nyttjanderätt till den särskilda rapporten om forskning som har erhållit finansiering från unionen. Sådan nyttjanderätt ska beviljas utan ersättningskrav och överföras av kommissionen till medlemsstaterna och de associerade länderna efter det att det säkerställts att kraven på konfidentialitet iakttagits.

6. De nationella myndigheterna i medlemsstaterna och i de associerade länderna ska använda den särskilda rapporten endast för syften som rör användning av eller för deras väpnade styrkor, eller säkerhets- eller underrättelsetjänster, inbegripet inom ramen för sina samarbetsprogram. Sådan användning ska innefatta, men inte vara begränsad till, studier, utvärdering, bedömning, forskning, design ▌ och godkännande och certifiering av produkter, drift, utbildning och bortskaffande ▌ samt bedömning och utarbetande av tekniska krav för upphandling.

7. Mottagarna ska bevilja unionens institutioner, organ eller byråer nyttjanderätt till resultaten av forskning som stöds finansiellt genom fonden utan ersättningskrav i det vederbörligen motiverade syftet att utveckla, genomföra och övervaka unionens befintliga politik eller program inom dess behörighetsområde . Sådan nyttjanderätt ska begränsas till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning.

8. Särskilda bestämmelser om äganderätt, nyttjanderätt och licensiering ska fastställas i finansieringsavtalen och kontrakten om förkommersiell upphandling för att säkerställa största möjliga upptagning av resultaten och för att undvika otillbörligt gynnande. De upphandlande myndigheterna ska åtminstone ha nyttjanderätt utan ersättningskrav till resultaten för egen användning samt rätt att bevilja, eller ålägga mottagarna att bevilja, icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja resultaten på rättvisa och rimliga villkor utan rätt att bevilja underlicenser. Alla medlemsstater och associerade länder ska utan ersättningskrav ha tillgång till den särskilda rapporten. Om en uppdragstagare inte lyckas utnyttja resultaten kommersiellt inom en i kontraktet fastställd period efter den förkommersiella upphandlingen ska uppdragstagaren överlåta äganderätten till resultaten till de upphandlande myndigheterna.

8a. Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka export av produkter, utrustning eller teknik som integrerar resultat av forskning som stöds finansiellt genom fonden, och ska inte påverka medlemsstaternas politiska handlingsfrihet i samband med export av försvarsrelaterade produkter.

8b. Två eller flera medlemsstater eller associerade länder som multilateralt eller inom ramen för en unionsorganisation gemensamt har ingått ett eller flera kontrakt med en eller flera mottagare för att tillsammans vidareutveckla resultat av forskning som stöds genom fonden ska ha nyttjanderätt till dessa resultat som ägs av sådana mottagare och som är nödvändiga för fullgörandet av kontraktet eller kontrakten. Sådan nyttjanderätt ska beviljas utan ersättningskrav och på särskilda villkor som syftar till att säkerställa att dessa rättigheter endast kommer att utnyttjas för kontraktets eller kontraktens syfte och att det kommer att finnas lämpliga skyldigheter avseende konfidentialitet.

AVDELNING III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR UTVECKLINGSÅTGÄRDER

Artikel 23

Ytterligare kriterier för stödberättigande för utvecklingsåtgärder

1. ▌ Konsortiet ska visa att de återstående kostnader för verksamhet som inte täcks av unionsstödet kommer att täckas av andra finansieringssätt, såsom bidrag från medlemsstaterna ▌ eller de associerade länderna eller samfinansiering från rättsliga enheter.

2. De verksamheter som avses i artikel 11.3 d ska ▌ grunda sig på de harmoniserade kapacitetskrav som minst två medlemsstater eller associerade länder gemensamt kommit överens om.

3. När det gäller de verksamheter som avses i artikel 11.3 e–h ska konsortiet med hjälp av handlingar som utfärdats av de nationella myndigheterna visa att

a)	minst två medlemsstater ▌ eller associerade länder avser att upphandla slutprodukten eller använda tekniken på ett samordnat sätt, inklusive genom gemensam upphandling i förekommande fall ,

b)	verksamheten grundar sig på de gemensamma tekniska specifikationer som de medlemsstater ▌ eller associerade länder som ska samfinansiera åtgärden eller som avser att gemensamt upphandla slutprodukten eller gemensamt använda tekniken har kommit överens om.

Artikel 24

Ytterligare tilldelningskriterier för utvecklingsåtgärder

Utöver de tilldelningskriterier som avses i artikel 13 ska också följande beaktas i arbetsprogrammet:

a)	Graden av ökad effektivitet under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik, inbegripet kostnadseffektivitet och synergieffekters potential när det gäller upphandling och underhåll samt avfallshantering.

b)	Bidraget till ytterligare integrering av den europeiska försvarsindustrin i hela unionen genom att mottagarna visar att medlemsstaterna har åtagit sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga produkten eller tekniken på ett samordnat sätt.

▌

Artikel 25

Äganderätt till resultat av utvecklingsåtgärder

1. Unionen ska inte äga de produkter eller den teknik som utvecklingsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden resulterar i och ska inte heller ha någon fordran avseende immateriella rättigheter när det gäller de åtgärdernas resultat.

▌

2. Resultaten av de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska inte vara föremål för någon kontroll eller begränsning från icke-associerade tredjeländer eller från enheter i icke-associerade tredjeländer, antingen direkt eller indirekt via en eller flera rättsliga enheter, inbegripet i form av tekniköverföring.

2a. Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas politiska handlingsfrihet i samband med export av försvarsrelaterade produkter.

3. När det gäller resultat som mottagarna genererat genom åtgärder som stöds finansiellt genom fonden och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2a i denna artikel, ska kommissionen underrättas i förväg om varje överföring av äganderätt till icke-associerade tredjeländer eller enheter i ett icke-associerat tredjeland . Om sådana överföringar av äganderätt strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen eller de mål ▌ som föreskrivs i artikel 3, ska de medel som tillhandahållits inom ramen för fonden återbetalas.

4. Om unionen tillhandahåller bistånd i form av offentlig upphandling av en studie ska ▌ medlemsstaterna ▌ eller de associerade länderna ▌ på skriftlig begäran ha rätt till en kostnadsfri icke-exklusiv licens för användning av den .

▌

AVDELNING IV

AVDELNING IVSTYRNING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 27

Arbetsprogram

1. Fonden ska genomföras med hjälp av årliga ▌ arbetsprogram som fastställs i enlighet med artikel ▌110 ▌ i budgetförordningen. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammen. Den övergripande budget som gynnar små och medelstora företags gränsöverskridande deltagande ska fastställas i arbetsprogrammen.

2. Kommissionen ska anta arbetsprogrammen genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.2.

3. De forskningsområden och de kategorier av åtgärder som ska stödjas finansiellt genom fonden ska i detalj anges i arbetsprogrammen. Dessa kategorier ska stämma överens med de försvarsprioriteringar som avses i artikel 3.

Med undantag av den del av arbetsprogrammet som avser banbrytande teknik för försvarstillämpningar ska dessa forskningsområden och kategorier av åtgärder omfatta produkter och teknik inom

a)	förberedelser, skydd, utplacering och hållbarhet,

b)	informationshantering och informationsöverlägsenhet, och ledning, styrning, kommunikation, it-system, underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, cyberförsvar och cybersäkerhet, och

c)	anfall och utförare.

4. Arbetsprogrammen ska, i förekommande fall, innehålla funktionsmässiga krav och ange formen för EU-finansiering i enlighet med artikel 8, utan att förhindra konkurrens i samband med ansökningsomgångar.

Överföringen av resultatet av forskningsåtgärder som tillför ett mervärde och redan stöds finansiellt genom fonden till utvecklingsfasen får även beaktas i arbetsprogrammen.

Artikel 28

Kommitté

1. Kommissionen ska bistås av en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. Europeiska försvarsbyrån ska bjudas in som observatör för att lämna sina synpunkter och tillhandahålla sakkunskap. Europeiska utrikestjänsten ska också bjudas in att delta.

Kommittén ska även sammanträda i särskilda konstellationer, bland annat för att diskutera försvars- och säkerhetsaspekter med koppling till åtgärder inom ramen för fonden.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 28a

Samråd med projektledaren

Om en medlemsstat eller ett associerat land utser en projektledare ska kommissionen samråda med projektledaren om de framsteg som gjorts i fråga om åtgärden innan betalningen verkställs.

Artikel 29

Oberoende experter

1. Kommissionen ska utse oberoende experter som ska hjälpa till vid den etiska granskningen i enlighet med artikel 7 och utvärderingen av förslag i enlighet med artikel ▌237 ▌ i budgetförordningen. ▌

2. Oberoende experter ska vara medborgare i unionen , hämtade från ett så brett urval av medlemsstater som möjligt, och väljas ut på grundval av de inbjudningar att anmäla intresse som riktar sig till ▌ försvarsministerierna och underordnade organ, andra berörda statliga organ, forskningsinstitut, universitet, näringslivsorganisationer eller företag inom försvarssektorn i syfte att upprätta en förteckning över experter. Genom undantag från artikel ▌237 ▌ i budgetförordningen ska denna förteckning inte offentliggöras.

3. Säkerhetsreferenserna för utnämnda oberoende experter ska valideras av respektive medlemsstat.

4. Den kommitté som avses i artikel 28 ska varje år underrättas om förteckningen över experter för att ge insyn vad avser experternas säkerhetsreferenser. Kommissionen ska också säkerställa att experter inte bedömer, ger råd om eller bistår i fråga om sakfrågor avseende vilka de har en intressekonflikt .

5. Oberoende experter ska väljas ut på grundval av kompetens, erfarenhet och kunskaper som är relevanta för utförandet av de uppgifter som anförtros dem.

Artikel 30

Tillämpliga bestämmelser i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1. Vid tillämpningen av denna förordning

a)	ska varje medlemsstat ▌ säkerställa att den erbjuder en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som motsvarar den som tillhandahålls ▌ genom rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU (18),

a1)	ska kommissionen skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i enlighet med de regler om säkerhet som fastställs i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter,

▌

får fysiska personer som är bosatta och juridiska personer som är etablerade i ▌ tredjeländer hantera säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om fonden endast om de i dessa länder omfattas av säkerhetsbestämmelser som säkerställer en skyddsnivå som är åtminstone likvärdig den som tillhandahålls genom kommissionens säkerhetsbestämmelser som fastställs i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 och genom rådets säkerhetsbestämmelser i beslut 2013/488/EU,

c1)

ska likvärdigheten när det gäller säkerhetsbestämmelser som tillämpas i ett tredjeland eller i en internationell organisation fastställas i ett informationssäkerhetsavtal, som om det är relevant inbegriper frågor som rör industrisäkerhet, som slutits mellan unionen och det tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 218 i EUF-fördraget och med beaktande av artikel 13 i beslut 2013/488/EU,

får en fysisk eller juridisk person, ett tredjeland eller en internationell organisation – utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i beslut 2013/488/EU och bestämmelserna om industrisäkerhet enligt kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 – ges tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter när det, utifrån en bedömning från fall till fall, anses nödvändigt beroende på uppgifternas karaktär och innehåll, mottagarens behovsenliga behörighet och den fördel som det innebär för unionen.

2. När det gäller åtgärder som involverar, kräver ▌ eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska det relevanta finansieringsorganet i ansökningsomgången/upphandlingsdokumenten precisera vilka åtgärder och krav som är nödvändiga för att säkerställa säkerheten för denna information på erforderlig nivå.

3. Kommissionen ska inrätta ett säkert utbytessystem för att underlätta utbyte av känslig information och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan kommissionen ▌ och ▌ medlemsstaterna och de associerade länderna samt, i förekommande fall, med de sökande och mottagarna . Systemet ska beakta medlemsstaternas nationella säkerhetsbestämmelser.

4. Ursprunget till säkerhetsskyddsklassificerad förgrundsinformation som genereras under genomförandet av en forsknings- eller utvecklingsåtgärd ska fastställas av de medlemsstater där mottagarna är etablerade. I detta syfte får dessa medlemsstater besluta om en särskild säkerhetsram för skydd och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör åtgärden, och de ska underrätta kommissionen om detta. En sådan säkerhetsram ska inte påverka kommissionens möjlighet att få tillgång till de uppgifter som krävs för att genomföra åtgärden.

Om ingen sådan särskild säkerhetsram upprättas av dessa medlemsstater ska kommissionen upprätta säkerhetsramen för åtgärden i enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444.

Den tillämpliga säkerhetsramen för åtgärden ska finnas på plats senast innan finansieringsavtalet eller kontraktet undertecknas.

Artikel 31

Övervakning och rapportering

1. I bilagan fastställs indikatorer för att övervaka genomförandet av och framstegen för fonden när det gäller att uppnå de allmänna och särskilda mål som fastställs i artikel 3.

2. För att säkerställa en effektiv bedömning av fondens framsteg när det gäller att uppnå målen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 36 med avseende på att ändra bilagan för att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

3. Kommissionen ska regelbundet övervaka genomförandet av fonden och årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts , inbegripet om hur identifierade erfarenheter och tillvaratagna erfarenheter från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet beaktas vid genomförandet av fonden . Kommissionen ska för detta ändamål vidta nödvändiga övervakningsåtgärder.

4. Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av fondens genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och i rätt tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

Artikel 32

Utvärdering av fonden

1. Utvärderingar ska utföras i rätt tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2. En halvtidsutvärdering av fonden ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om dess genomförande , dock senast fyra år efter det att den börjat genomföras. Halvtidsutvärderingsrapporten, som ska ha utarbetats senast den 31 juli 2024, ska i synnerhet ▌innehålla en bedömning av fondens styrning , inbegripet vad gäller bestämmelser om oberoende experter, genomförandet av de etiska förfaranden som avses i artikel 7 och av tillvaratagna erfarenheter från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet , utnyttjandegrader, projekttilldelningsresultat, inbegripet små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags nivå av deltagande samt deras grad av gränsöverskridande deltagande, den sats för återbetalning av indirekta kostnader som anges i artikel 16, anslagen för banbrytande teknik i samband med ansökningsomgångar och den finansiering som beviljats i enlighet med artikel ▌195 ▌ i budgetförordningen. Halvtidsutvärderingen ska också omfatta information om mottagarnas ursprungsländer, antalet deltagande länder i de enskilda projekten, och, om möjligt, fördelningen av de genererade immateriella rättigheterna. Kommissionen får lägga fram förslag till lämpliga ändringar av denna förordning.

3. Vid slutet av genomförandeperioden, dock senast fyra år efter den 31 december 2027 , ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av fondens genomförande. Den slutliga utvärderingsrapporten ska innefatta resultaten av genomförandet och i möjligaste mån fondens inverkan. Rapporten, som ska bygga på relevanta samråd med medlemsstaterna och associerade länder och de viktigaste berörda parterna, ska särskilt bedöma framstegen med att nå målen i artikel 3. Den ska också bidra till att identifiera de områden där unionen är beroende av tredjeländer vid utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Den ska också innehålla en analys av gränsöverskridande deltagande i projekt inom ramen för fonden, inbegripet små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags deltagande, samt av små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags delaktighet i den globala värdekedjan och fondens bidrag till att avhjälpa de brister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen . Utvärderingen ska också innehålla information om mottagarnas ursprungsländer och, om möjligt, fördelningen av de genererade immateriella rättigheterna.

Artikel 33

Revision

Revisioner av användningen av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen. Europeiska unionens revisionsrätt ska granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter enligt artikel 287 i EUF-fördraget.

Artikel 34

Skydd av unionens ekonomiska intressen

När ett tredjeland deltar i fonden genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, ▌ Olaf ▌ och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra de utredningar, däribland kontroller på plats och inspektioner, som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning ▌.

Artikel 35

Information, kommunikation och publicitet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. Möjligheten att offentliggöra akademiska uppsatser baserade på resultatet av forskningsåtgärder ska regleras i finansieringsavtalet.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende fonden och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats fonden ska också bidra till ▌ kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som anges i artikel 3.

2a. Finansiella medel som anslås till fonden kan också bidra till anordnande av informationsspridning, kontaktförmedlingsevenemang och verksamhet för att öka medvetenheten, särskilt i syfte att öppna leveranskedjorna för att främja de små och medelstora företagens gränsöverskridande deltagande.

AVDELNING V

DELEGERADE AKTER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 36

Delegerade akter

1. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 31 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 31 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 31 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 37

Upphävande

Förordning (EU) 2018/1092 (om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram) ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 38

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordning (EU) 2018/1092 och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas , och resultatet av dessa .

2. Finansieringsramen för fonden får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan fonden och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångarna, det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet.

3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.4, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 39

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (EUT L 146, 10.6.2009, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

(3) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri (EUT L 200, 7.8.2018, s. 30).

(7) Hänvisning som ska uppdateras: EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns på följande webbplats: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ:C:2013:373:TOC

(9) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(11) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (EUT L 146, 10.6.2009, s. 1).

(14) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

(18) EUT L 274, 15.10.2013, s. 1.

BILAGA

INDIKATORER FÖR RAPPORTERING OM FONDENS UPPFYLLELSE AV DE SÄRSKILDA MÅLEN

Särskilt mål som fastställs i artikel 3.2 a:

Indikator 1

Deltagare

Mäts i antalet deltagande rättsliga enheter ( underindelade enligt storlek, typ och nationalitet).

Indikator 2

Forskningssamverkan

Mäts i

2.1	antalet finansierade projekt och värdet av dem,

2.2	gränsöverskridande samarbete, dvs. andelen kontrakt som tilldelas små och medelstora företag samt medelstora börsnoterade företag, inbegripet värdet på de kontrakt som avser gränsöverskridande samarbete,

2.3	andelen mottagare som inte utförde forskning med militär tillämpning före det att fonden togs i bruk .

Indikator 3

Innovativa produkter

Mäts i

3.1	antalet nya patent som härrör från projekt som stöds finansiellt genom fonden,

3.2	den totala fördelningen av patent bland medelstora börsnoterade företag, små och medelstora företag samt rättsliga enheter som inte är vare sig medelstora börsnoterade företag eller små och medelstora företag,

3.3	den totala fördelningen av patent per medlemsstat.

Särskilt mål som fastställs i artikel 3.2 b:

Indikator 4

Gemensam kapacitetsutveckling

Mäts i antalet åtgärder som finansieras genom fonden och som avhjälper de kapacitetsbrister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen, och värdet av dessa .

Indikator 4

Kontinuerligt stöd under hela cykeln för forskning och utveckling

Mäts i förekomst av bakgrundsinformation om immateriella rättigheter eller resultat som genererats inom ramen för åtgärder som tidigare stötts genom fonden.

Indikator 5

Jobbskapande/sysselsättningsstöd

Mäts i antalet anställda inom forskning och utveckling på försvarsområdet som erhåller stöd per medlemsstat .

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1001

P8_TA(2019)0431

Exponeringar i form av säkerställda obligationer ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer (COM(2018)0093 – C8-0112/2018 – 2018/0042(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/75)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0093),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0112/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (2),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0384/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 382, 23.10.2018, s. 2.

(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 56.

P8_TC1-COD(2018)0042

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2160.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1002

P8_TA(2019)0432

Säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU (COM(2018)0094 – C8-0113/2018 – 2018/0043(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/76)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0094),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 53 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0113/2018),

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—	med beaktande av artikel 294.3 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (1),

—

—	med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0390/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 56.

P8_TC1-COD(2018)0043

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/2162.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/61 avseende krav på likviditetstäckning för kreditinstitut

De krav på särskild likviditetsbuffert för säkerställda obligationer som anges i artikel 16 i förslaget till [Europaparlamentets och rådets direktiv om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU] kan leda till en överlappning med kraven på kreditinstitut att upprätthålla en allmän likviditetsbuffert i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.

För att åtgärda denna överlappning, och samtidigt säkerställa att en särskild likviditetsbuffert för säkerställda obligationer tillämpas även under den period som omfattas av likviditetstäckningskvoten (LCR), är kommissionen villig att ändra den delegerade förordningen (EU) 2015/61 för att ta hänsyn till den specifika situationen för säkerställda obligationer. En sådan ändring bör antas i så god tid att den kan träda i kraft innan direktivet om emission av säkerställda obligationer och tillsyn över säkerställda obligationer börjar tillämpas.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1005

P8_TA(2019)0433

InvestEU ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av InvestEU-programmet (COM(2018)0439 – C8-0257/2018 – 2018/0229(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/77)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0439),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 173 och 175 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0257/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

—	med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av de gemensamma överläggningar som budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor hållit i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0482/2018),

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 131.

(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 310.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 16 januari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0026).

P8_TC1-COD(2018)0229

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av InvestEU-programmet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 173 och artikel 175 tredje stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

År 2016 motsvarade infrastrukturinvesteringarna i unionen 1,8 % av EU:s BNP, vilket är en minskning från 2,2 % sedan 2009 och omkring 20 % lägre än investeringsnivåerna före den globala finanskrisen. Även om det har skett en återhämtning i investeringsnivån i förhållande till BNP ligger den alltså fortfarande under den nivå som kan förväntas under en stark återhämtningsperiod och är inte tillräcklig för att uppväga flera år av underinvesteringar. Än viktigare är att nuvarande investeringsnivåer och prognoser inte svarar mot unionens strukturella investeringsbehov för att upprätthålla långsiktig tillväxt mot bakgrund av teknisk utveckling och global konkurrens när det gäller innovation, kompetens, infrastruktur, små- och medelstora företag och de stora samhällsutmaningar som måste hanteras, t.ex. hållbarhet och den åldrande befolkningen. Fortsatt stöd behövs därför för att hantera marknadsmisslyckanden och den suboptimala investeringssituationen för att minska investeringsgapen i utvalda sektorer och uppnå unionens politiska mål.

(2)

Utvärderingar har visat att de många olika finansieringsinstrument som sjösatts under den fleråriga budgetramen 2014–2020 har lett till vissa överlappningar. Denna mångfald har även skapat komplikationer för finansiella intermediärer och slutmottagare, som ställts inför olika regler om stödberättigande och rapportering. Bristen på kompatibla regler har även gjort det svårare att kombinera flera EU-fonder, trots att sådana kombinationer skulle ha varit fördelaktiga för att stödja projekt som är i behov av olika typer av finansiering. En enda fond, kallad InvestEU-fonden, som också bygger på erfarenheterna med Europeiska fonden för strategiska investeringar som inrättades inom ramen för investeringsplanen för Europa , bör därför inrättas för att effektivisera stödet till slutmottagare genom integrering och förenkling av finansieringsmöjligheterna inom ett enda budgetgarantisystem, så att effekten av unionsåtgärderna ökar samtidigt som kostnaden för EU:s budget minskar.

(3)

Under de senaste åren har unionen antagit ambitiösa strategier för att fullborda den inre marknaden och för att stimulera hållbar och inkluderande tillväxt och sysselsättning. Det handlar bl.a. om Europa 2020-strategin , kapitalmarknadsunionen, strategin för den digitala inre marknaden, den europeiska kulturagendan , paketet Ren energi för alla i EU, EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin, strategin för utsläppssnål rörlighet, EU:s ambitioner på säkerhets- och försvarsområdet, försvaret och rymdstrategin för Europa och den europeiska pelaren för sociala rättigheter . InvestEU-fonden bör utnyttja och förstärka synergieffekterna av dessa ömsesidigt förstärkande strategier genom att tillhandahålla stöd för investeringar och tillgång till finansiering.

(4)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen ramen för att identifiera nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna utarbetar , i förekommande fall i samarbete med lokala och regionala myndigheter, sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Strategierna bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen för att ge överblick över och samordna prioriterade investeringsprojekt som ska få stöd genom nationell finansiering och/eller unionsfinansiering. Syftet med dem är även att se till att stödet från unionen används på ett enhetligt sätt och att i relevanta fall maximera mervärdet av det finansiella stödet, särskilt från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, Europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen och InvestEU-fonden.

(5)

InvestEU-fonden bör bidra till att förbättra unionens konkurrenskraft och socioekonomiska konvergens , inom bland annat innovation, digitalisering, effektiv resursanvändning inom ramen för den cirkulära ekonomin , hållbarhet och inkludering i unionens ekonomiska tillväxt och samhällsresiliensen och integrering av unionens kapitalmarknader genom att bland annat motverka fragmenteringen på dessa marknader och diversifiera finansieringskällorna för EU:s företag. För att åstadkomma detta bör InvestEU-fonden stödja projekt som är tekniskt och ekonomiskt bärkraftiga genom att tillhandahålla en ram för användning av skuld-, riskdelnings- och egetkapitalinstrument som omfattas av en garanti från EU:s budget och genom finansiella bidrag från genomförandepartnerna, beroende på vad som är relevant . Den bör vara efterfrågestyrd samtidigt som stöd genom InvestEU-fonden bör vara inriktat på att tillhandahålla strategiska, långsiktiga fördelar inom nyckelområden för EU:s politik som i annat fall inte skulle finansieras eller få otillräcklig finansiering , och därmed bidra till att uppnå unionens politiska mål. Stödet från fonden bör täcka ett brett spektrum av sektorer och regioner och samtidigt undvika överdriven sektoriell eller geografisk koncentration .

(5a)

De kulturella och kreativa sektorerna är resilienta och snabbväxande sektorer i unionen, och genererar både ekonomiskt och kulturellt värde från immateriella rättigheter och individuell kreativitet. Deras tillgångars immateriella karaktär begränsar emellertid deras tillgång till privat finansiering, vilken är av avgörande betydelse för att företagen i dessa sektorer ska kunna investera, expandera och konkurrera på internationell nivå. InvestEU-programmet bör därför fortsätta att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag och organisationer från de kulturella och kreativa sektorerna.

(6)

InvestEU-fonden bör stödja investeringar i materiella och immateriella tillgångar, bland annat kulturarv , för att främja hållbar och inkluderande tillväxt, investeringar och sysselsättning, och därmed bidra till ökad välfärd och rättvisare inkomstfördelning samt större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom unionen . InvestEU-finansierade projekt bör uppfylla unionens miljömässiga och sociala normer, inklusive arbetstagarnas rättigheter. Åtgärder inom ramen för InvestEU-fonden bör vara ett komplement till det stöd unionen tillhandahåller via bidrag.

(7)

Unionen står bakom målen i FN:s agenda 2030, inklusive dess mål för hållbar utveckling och Parisavtalet från 2015 samt Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030. För att uppnå dessa överenskomna mål, inbegripet de som ingår i unionens miljöpolitik, måste åtgärderna för hållbar utveckling förstärkas avsevärt. Därför bör hållbarhetsinslagen i InvestEU-fondens struktur vara framträdande.

(8)	InvestEU-programmet bör bidra till att skapa ett system för hållbar finansiering inom EU. Detta system bör främja omorienteringen av privat kapital mot hållbara investeringar i enlighet med de mål som fastställs i kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4).

(9)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer InvestEU-programmet att bidra till att strömlinjeforma klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt men senast 2027 . Åtgärder inom InvestEU-programmet väntas bidra med minst 40 % av programmets totala finansieringsram för klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av InvestEU-programmet och på nytt bedömas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(10)

InvestEU-fondens bidrag till uppnåendet av klimatmålet kommer att följas genom ett klimatspårningssystem som kommissionen tagit fram i samarbete med potentiella genomförandepartner och det kommer på ett lämpligt sätt att följa de kriterier som fastställs i [förordningen om inrättande av en ram för främjande av hållbara investeringar (5)] för att avgöra huruvida en verksamhet är miljömässigt hållbar. InvestEU-programmet bör även bidra till genomförandet av andra dimensioner av målen för hållbar utveckling.

(11)

Enligt Världsekonomiskt forums rapport om globala risker 2018 hänför sig hälften av de tio mest kritiska riskerna för den globala ekonomin till miljön. Till dessa risker hör föroreningar av luft, jord, inlandsvatten och hav , extrema väderhändelser, förlust av biologisk mångfald och misslyckad begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Miljöprinciperna är starkt förankrade i fördragen och i mycket av EU:s politik. En integrering av miljömålen bör därför eftersträvas i verksamhet relaterad till InvestEU-fonden. Miljöskydd och tillhörande riskförebyggande arbete och riskhantering bör integreras i förberedelserna till och genomförandet av investeringar. EU bör också spåra sina utgifter relaterade till biologisk mångfald och begränsning av luftföroreningar för att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt konventionen om biologisk mångfald och i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (6). Investeringar som är inriktade på miljömässigt hållbara mål bör därför spåras med hjälp av gemensamma metoder som överensstämmer med de som tagits fram inom ramen för andra unionsprogram som avser klimat, biologisk mångfald och luftföroreningar för att göra det möjligt att bedöma den enskilda och kombinerade effekten av investeringar i nyckelkomponenter inom naturkapital, såsom luft, vatten, mark och biologisk mångfald.

(12)

Investeringsprojekt som erhåller betydande EU-stöd, särskilt inom området infrastruktur, bör granskas av genomförandepartnerna för att avgöra om de har miljömässiga, klimatrelaterade eller sociala effekter och bör i så fall hållbarhetssäkras och anpassas till den cirkulära ekonomins principer, i enlighet med vägledning som bör utvecklas av kommissionen i nära samarbete med potentiella genomförandepartner inom ramen för InvestEU-programmet och med lämplig tillämpning av de kriterier som fastställs i [förordningen om inrättande av en ram för främjande av hållbara investeringar] för att avgöra om en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar och i överensstämmelse med de riktlinjer som tagits fram för andra unionsprogram. I enlighet med proportionalitetsprincipen bör sådan vägledning inbegripa lämpliga bestämmelser för att undvika onödiga administrativa bördor, och projekt under en viss storlek som fastställs i vägledningen bör undantas från hållbarhetssäkringen . Om genomförandepartnern kommer fram till att en hållbarhetssäkring inte ska genomföras bör den lämna en motivering till investeringskommittén. Transaktioner som inte är förenliga med uppnåendet av klimatmålen ska inte vara stödberättigade enligt denna förordning.

(13)

Låga investeringsnivåer för infrastruktur i unionen under finanskrisen underminerade unionens förmåga att främja hållbar tillväxt, konkurrenskraft och konvergens. Omfattande investeringar i EU:s infrastruktur, särskilt vad avser sammanlänkning och energieffektivitet och skapande av ett gemensamt europeiskt transportområde , är grundläggande för att uppnå unionens hållbarhetsmål, inbegripet unionens åtaganden i fråga om målen för hållbar utveckling samt energi- och klimatmålen 2030. Således bör stödet från InvestEU-fonden inriktas på infrastrukturinvesteringar på områdena transport, energi – inbegripet energieffektivisering och förnybara och andra säkra och hållbara energikällor med låga utsläpp – miljö, klimat, havsfrågor och digitalisering. InvestEU-programmet bör prioritera områden som är underinvesterade och där ytterligare investeringar krävs . För att maximera effekten och mervärdet av unionens finansieringsstöd är det lämpligt att främja en effektiv investeringsprocess som synliggör vilka projekt som är på gång och maximera synergieffekterna mellan relevanta unionsprogram inom områden såsom transport, energi och digitalisering . Med trygghets- och säkerhetshot i åtanke bör investeringsprojekt som erhåller unionsstöd omfatta infrastrukturens resiliens, inbegripet dess underhåll och säkerhet , och beakta principer om skydd av medborgare på offentliga platser. Detta bör vara ett komplement till de insatser som görs av andra unionsfonder, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden, som tillhandahåller stöd till säkerhetsdimensionen i investeringar som avser offentliga platser, transportsektorn, energisektorn och annan kritisk infrastruktur.

(13a)

InvestEU-programmet bör, när detta är relevant, bidra till målen i [det reviderade direktivet om förnybar energi] och [förordningen om styrning] samt främja energieffektivitet i investeringsbeslut.

(13b)

Verklig multimodalitet är en möjlighet att utforma ett effektivt och miljövänligt transportnät som utnyttjar samtliga transportmedels maximala potential och genererar synergieffekter mellan dem. InvestEU-programmet skulle kunna stödja investeringar i multimodala transportknutpunkter, som trots sin stora ekonomiska potential och affärsnytta innebär betydande risker för privata investerare. Programmet skulle också kunna bidra till utveckling och införande av intelligenta transportsystem (ITS). InvestEU-programmet bör bidra till att öka insatserna för att utveckla och använda teknik som bidrar till att förbättra fordonens och väginfrastrukturens säkerhet.

(13c)

InvestEU-programmet bör bidra till EU:s politik när det gäller hav och oceaner genom utveckling av projekt och företag inom den blå ekonomin och finansieringsprinciperna för denna. Detta kan inbegripa insatser på området för maritim företagsamhet och industri, en innovativ och konkurrenskraftig sjöfartsindustri samt förnybar marin energi och en cirkulär ekonomi.

(14)

Samtidigt som investeringsnivån i unionen på det hela taget ökar är investeringarna i högriskverksamhet såsom forskning och innovation fortfarande otillräckliga. Underinvestering i forskning och innovation är skadlig för unionens industriella och ekonomiska konkurrenskraft och för medborgarnas livskvalitet. InvestEU-fonden bör tillhandahålla lämpliga finansiella produkter för att täcka olika faser i innovationscykeln och ett brett spektrum av intressenter, i synnerhet för att möjliggöra utvidgning och tillämpning av lösningar i kommersiell skala inom unionen i syfte att göra sådana lösningar konkurrenskraftiga på världsmarknaderna och främja unionens spetskompetens i hållbar teknik på global nivå, i synergi med Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet . I detta avseende bör erfarenheterna från finansieringsinstrumenten inom Horisont 2020, till exempel InnovFin, för att underlätta och påskynda tillgång till finansiering för innovation, tjäna som en robust grund för tillhandahållandet av detta målinriktade stöd .

(14 a)

Turism är en viktig sektor i unionens ekonomi och InvestEU-programmet bör bidra till att stärka dess långsiktiga konkurrenskraft genom att stödja åtgärder som främjar hållbar, innovativ och digital turism.

(15)

Det är mycket angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att investera i och främja digital omvandling och för att fördela de fördelar som uppkommer på alla unionens medborgare och företag. Den starka politiska ramen för strategin för den digitala inre marknaden bör nu matchas av lika ambitiösa investeringsambitioner, inbegripet inom artificiell intelligens , i enlighet med programmet för ett digitalt Europa.

(16)

Små och medelstora företag utgör över 99 % av alla företag i unionen och deras ekonomiska värde är betydande och avgörande ▌. De står dock inför utmaningar i fråga om att få tillgång till finansiering på grund av att de förknippas med hög risk och ofta har svårt att kunna ställa tillräcklig säkerhet. Ytterligare utmaningar uppstår när de små och medelstora företagen och företagen inom den sociala ekonomin söker upprätthålla sin konkurrenskraft genom digitalisering, internationalisering, omställning till principerna för en cirkulär ekonomi , innovationsverksamhet samt utbildning av sin personal. Dessutom har de, jämfört med stora företag, tillgång till ett mer begränsat urval av finansieringskällor: de emitterar vanligtvis inte obligationer och har bara begränsad tillgång till börser eller stora institutionella investerare. Innovativa lösningar såsom förvärv av ett företag eller anställdas ägarandelar i ett företag blir också allt vanligare för små och medelstora företag och företag inom den sociala ekonomin. Svårigheterna att få tillgång till kapital är än större för små och medelstora företag vars verksamhet är inriktad på immateriella tillgångar. Små och medelstora företag är i stor utsträckning beroende av banker och lånefinansiering i form av kortfristiga checkräkningskrediter, banklån eller leasing. Att stödja små och medelstora företag som står inför problemen ovan genom att förenkla deras tillgång till finansiering och erbjuda dem mer diversifierade finansieringskällor är nödvändigt för att stärka de små och medelstora företagens förmåga att finansiera sin uppstartsfas, tillväxt, innovation och hållbara utveckling, säkerställa deras konkurrenskraft , deras motståndskraft mot ekonomiska nedgångar och för att göra ekonomin och det finansiella systemet mer motståndskraftigt vid ekonomiska nedgångar eller chocker och se till att det kan skapa sysselsättning och socialt välstånd. Detta är också ett komplement till de initiativ som redan tagits inom ramen för kapitalmarknadsunionen. InvestEU-fonden bör därför bygga vidare på dessa framgångsrika program, såsom Cosme, och tillhandahålla rörelsekapital och investeringar under ett företags hela livscykel, finansiera leasingtransaktioner och skapa möjlighet att fokusera på särskilda, mer specifika finansiella produkter.

(17)

I enlighet med diskussionsunderlaget om EU:s sociala dimension (7), den europeiska pelaren för sociala rättigheter (8) och EU:s ram för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är skapandet av ett mer inkluderande och rättvist EU en nyckelprioritering för unionen för att komma till rätta med ojämlikhet och främja social inkludering inom EU. Ojämlika möjligheter berör i synnerhet tillgången till utbildning, fortbildning, kultur, sysselsättning, hälsa och sociala tjänster. Investeringar i den sociala, kompetensbaserade och humankapitalbaserade ekonomin samt i integrering av sårbara samhällsgrupper kan skapa ekonomiska möjligheter, särskilt om de samordnas på unionsnivå. InvestEU-fonden bör användas för att stödja investeringar i utbildning och fortbildning, inbegripet omskolning och fortbildning av arbetstagare, bland annat i regioner som är beroende av en koldioxidintensiv ekonomi och som drabbas av den strukturella omställningen till en koldioxidsnål ekonomi , bidra till att öka sysselsättningen, i synnerhet bland lågutbildade och långtidsarbetslösa, och förbättra situationen när det gäller jämställdhet, lika möjligheter , solidaritet mellan generationerna, hälsa och sociala tjänster , subventionerade bostäder , hemlöshet, digital delaktighet, samhällsutveckling, ungas roll och plats i samhället samt sårbara grupper, inbegripet medborgare från tredjeländer. InvestEU-programmet bör också bidra till att stödja europeisk kultur och kreativitet. För att hantera de omvälvande samhällsförändringarna och förändringarna på arbetsmarknaden som EU har framför sig kommande decennium är det nödvändigt att satsa på humankapital, social infrastruktur, mikrofinansiering, finansiering av etiska och sociala företag och nya socialekonomiska affärsmodeller som sociala investeringar och utfallsbaserade ersättningsmodeller inom välfärdssektorn (social outcomes contracting). InvestEU-programmet bör stärka framväxande sociala ekosystem, öka utbudet av och tillgången till finansiering för mikroföretag, sociala företag och institutioner för social solidaritet för att möta efterfrågan från dem som har störst behov. I rapporten från högnivågruppen för frågor som rör investeringar i social infrastruktur i EU (9) identifieras ett sammanlagt investeringsgap på minst 1,5 biljoner EUR för perioden 2018–2030 inom social infrastruktur och sociala tjänster, inbegripet när det gäller utbildning, fortbildning, hälsa och bostäder, som kräver stöd, även på unionsnivå. Därför bör den kollektiva styrkan från offentligt, kommersiellt och filantropiskt kapital samt stöd från alternativa typer av finansinstitut, såsom etiska, sociala och hållbara aktörer, och från stiftelser utnyttjas för att utveckla värdekedjan på sociala marknader och skapa en mer motståndskraftig union.

(18)	InvestEU-fonden bör verka inom ramen för fyra politikområden som återspeglar unionens viktigaste politiska prioriteringar, nämligen hållbar infrastruktur; forskning, innovation och digitalisering; små och medelstora företag; sociala investeringar och kompetens.

(18a)

Politikområdet för små och medelstora företag bör i huvudsak fokusera på dessa företag men små midcap-företag kan också vara stödberättigade inom ramen för detta politikområde. Midcap-företag bör vara stödberättigade inom ramen för de tre andra politikområdena.

(19)

Varje politikområde bör bestå av två komponenter – en EU-komponent och en medlemsstatskomponent. EU-komponenten bör vara inriktad på unionsomfattande eller medlemsstatsspecifika marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt. Stödda åtgärder bör ha ett tydligt europeiskt mervärde. Medlemsstatskomponenten bör ge medlemsstaterna och regionala myndigheter via sina medlemsstater möjlighet att bidra med en andel av sina fondmedel under delad förvaltning till EU-garantin för att använda denna för finansierings- eller investeringstransaktioner som syftar till att åtgärda särskilda marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer inom sina egna territorier, i enlighet med överenskommelsen om medverkan, inbegripet i mindre utvecklade regioner och i utsatta och avlägset belägna områden, såsom unionens yttersta randområden, och därigenom uppnå målen för fonden under delad förvaltning. Åtgärder som finansieras av InvestEU-fonden genom antingen EU- eller medlemsstatskomponenten bör inte överlappa eller tränga undan privat finansiering, eller störa konkurrensen på den inre marknaden.

(20)

Medlemsstatskomponenten bör särskilt utformas så att det blir möjligt att använda medel under delad förvaltning för en unionsgaranti. Denna möjlighet skulle öka det mervärde som unionens budgetgaranti ger genom att den görs tillgänglig för ett bredare urval av finansiella mottagare och projekt och olika medel används för att uppnå målen för fonderna under delad förvaltning , samtidigt som en enhetlig riskhantering av ansvarsförbindelserna säkerställs genom att ▌den garanti som kommissionen gett under indirekt förvaltning tillämpas. Unionen bör garantera de finansierings- och investeringstransaktioner som planeras enligt de garantiavtal som ingås mellan kommissionen och genomförandepartner inom medlemsstatskomponenten. Avsättningen för garantin bör komma från fonder under delad förvaltning enligt en avsättningsnivå som fastställs av kommissionen och beskrivs i den överenskommelse om medverkan som medlemsstaten undertecknat, på grundval av transaktionernas art och de förväntade förlusterna. Medlemsstaten bör bära förluster utöver de förväntade förlusterna genom att ställa en rygg-mot-rygg-garanti till förmån för unionen. Sådana arrangemang bör ingås i en enda överenskommelse om medverkan med varje medlemsstat som väljer en sådan lösning. Överenskommelsen om medverkan bör omfatta den eller de särskilda garantiavtal som ska genomföras inom den berörda medlemsstaten, liksom eventuella regionala öronmärkningar, på grundval av InvestEU-fondens fondbestämmelser. Fastställandet av avsättningsnivån i varje enskilt fall kräver ett undantag från artikel 211.1 i förordning (EU, Euratom) nr 2018/1046 (10) (budgetförordningen). Utformningen innebär också en enda uppsättning regler för budgetgarantier för vilka avsättningar görs med centralt förvaltade medel eller medel under delad förvaltning, vilket gör det lättare att kombinera dessa.

(20a)

Ett partnerskap mellan kommissionen och EIB-gruppen bör upprättas på grundval av varje partners relativa styrkor för att säkerställa största möjliga politiska genomslag, effektiv användning, lämplig budget- och riskhanteringskontroll och det bör också stödja en effektiv och inkluderande direkttillgång.

(20b)

Kommissionen bör inhämta synpunkter från andra potentiella genomförandepartner tillsammans med EIB-gruppen om investeringsriktlinjer, riktlinjer för spårning av klimatförändringar och hållbarhetsriktlinjer och gemensamma metoder, beroende på vad som är lämpligt, i syfte att säkerställa delaktighet och funktionsduglighet fram till inrättandet av de styrande organen, varefter genomförandepartner bör göras delaktiga inom ramen för den rådgivande nämnden och styrelsen.

(21)

InvestEU-fonden bör vara öppen för bidrag från tredjeländer som är medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen, anslutande länder, kandidater och potentiella kandidater, länder som omfattas av grannskapspolitiken och andra länder, i enlighet med de villkor som gäller mellan EU och dessa länder. Detta bör möjliggöra fortsatt samarbete med relevanta länder, i tillämpliga fall, särskilt inom områdena forskning och innovation och små- och medelstora företag.

(22)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för andra åtgärder inom ramen för InvestEU-programmet än avsättningen för EU-garantin, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (11)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(23)	EU-garantin på 40 817 500 000 EUR (löpande priser) på unionsnivå förväntas kunna mobilisera mer än 698 194 079 000 EUR i ytterligare investeringar inom unionen och bör ▌anslås mellan de olika politikområdena.

(23a)

Den [datum] förklarade kommissionen att ”utan att det påverkar rådets befogenheter vid genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, bör ett engångsbidrag från medlemsstaterna, antingen av en medlemsstat eller av nationella utvecklingsbanker som ingår i den allmänna myndighetssektorn eller som agerar för en medlemsstats räkning, till tematiska plattformar eller investeringsplattformar som sammanför partner från flera medlemsstater, i princip godkännas som en engångsåtgärd, i den mening som avses i artikel 5.1 och 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97.” Dessutom kommer kommissionen, utan att det påverkar rådets befogenheter i samband med genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, att överväga, mot bakgrund av kommissionens meddelande om flexibilitet, i vilken utsträckning samma behandling som för Efsi kan tillämpas på InvestEU, såsom efterföljande instrument till Efsi, när det gäller engångsinsatser från medlemsstaterna i form av kontanta medel för att finansiera ett ytterligare belopp för EU-garantin inom medlemsstatskomponenten.

(24)

EU-garantin, som ligger till grund för InvestEU-fonden, bör genomföras indirekt genom kommissionen av genomförandepartner som når ut till de finansiella intermediärerna i förekommande fall, och till slutmottagarna . Urvalet av genomförandepartner bör vara transparent och fritt från intressekonflikter. Ett garantiavtal varigenom garantikapacitet avsätts från InvestEU-fonden bör ingås mellan kommissionen och var och en av genomförandepartnerna för att stödja deras finansierings- och investeringstransaktioner som uppfyller InvestEU-fondens mål och kriterier för stödberättigande. Riskhanteringen av garantin bör inte hindra genomförandepartnernas direkta tillgång till garantin. När garantin beviljas inom EU-komponenten till genomförandepartner bör dessa till fullo ansvara för hela investeringsprocessen och due diligence-granskningen av finansierings- eller investeringstransaktionerna. InvestEU-fonden bör stödja projekt som i normalfallet har en högre riskprofil än de projekt som stöds genom genomförandepartnernas normala transaktioner och som inte skulle ha kunnat genomföras alls, eller inte kunnat genomföras i samma omfattning, under den period då EU-garantin kan användas av privata eller offentliga källor utan stöd från InvestEU-fonden .

(24a)

InvestEU-fonden bör få en lämplig styrningsstruktur vars funktion bör vara anpassad till dess enda syfte att säkerställa en korrekt användning av EU-garantin, så att investeringsbeslutens politiska oberoende kan säkerställas. Styrningsstrukturen bör bestå av en rådgivande nämnd, en styrelse och en fullständigt oberoende investeringskommitté. Vid sammansättningen av ledningsstrukturen bör en jämn könsfördelning eftersträvas. Styrningsstrukturen bör inte inkräkta på eller blanda sig i EIB-gruppens eller andra genomförandepartners beslutsfattande eller utgöra ett substitut för deras respektive styrande organ.

(25)

En rådgivande nämnd bestående av företrädare för genomförandepartnerna och ▌medlemsstaterna, en expert som utsetts av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och en expert som utsetts av Regionkommittén , bör inrättas för utbyte av information och diskussioner om utnyttjande av finansiella produkter som används inom ramen för InvestEU-fonden och för att diskutera om förändrade behov och nya produkter, inbegripet särskilda territoriella marknadsbrister.

(25a)

En styrelse bestående av företrädare för kommissionen, genomförandepartner och en expert utan rösträtt som utses av Europaparlamentet bör fastställa den strategiska och operativa vägledningen för InvestEU.

(26)	Kommissionen bör bedöma om de investerings- och finansieringstransaktioner som genomförandepartnerna har ansökt om är förenliga med unionens lagstiftning och politik medan beslut om finansierings- och investeringstransaktioner i slutändan ska fattas av en genomförandepartner.

(27)	Ett oberoende sekretariat som sköts av kommissionen och som är ansvarigt inför investeringskommitténs ordförande bör bistå investeringskommittén .

(28)

En investeringskommitté bestående av oberoende experter bör avgöra huruvida stöd från EU-garantin ska beviljas för finansierings- och investeringstransaktioner som uppfyller kraven för stödberättigande. På så sätt tillhandahålls extern expertis i investeringsbedömningen avseende projekt. Investeringskommittén bör ha olika konstellationer för att på bästa sätt täcka olika politikområden och sektorer.

(29)

Vid val av genomförandepartner för användning av InvestEU-fonden bör kommissionen beakta motpartens förmåga att uppfylla målen för InvestEU-fonden och bidra med sina egna medel, för att säkerställa lämplig geografisk täckning och diversifiering, locka till sig privata investerare och erbjuda tillräcklig riskdiversifiering samt bidra till ▌ lösningar för att åtgärda marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer. Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen) bör, med tanke på gruppens roll enligt fördragen, dess förmåga att verka i alla medlemsstater och de befintliga erfarenheterna under nuvarande finansieringsinstrument och Efsi, kvarstå som en prioriterad genomförandepartner inom ramen för EU-komponenten. Utöver EIB-gruppen bör nationella utvecklingsbanker eller -institutioner ha möjlighet att erbjuda en kompletterande uppsättning finansiella produkter med tanke på att deras erfarenheter och förmåga på nationell och regional nivå kan vara till nytta för att maximera effekten av offentlig finansiering inom EU:s hela territorium och för att garantera en rättvis geografisk fördelning av projekten . InvestEU-programmet bör genomföras på ett sätt som främjar lika spelregler för mindre och nyare utvecklingsbanker eller -institutioner. Det bör också bli möjligt för andra internationella finansinstitut att fungera som genomförandepartner, särskilt när de har en komparativ fördel bestående i specifik sakkunskap och erfarenheter i vissa medlemsstater och när det föreligger en EU-aktieägarmajoritet . Det bör också vara möjligt för andra enheter som uppfyller budgetförordningens kriterier att agera som genomförandepartner.

(30)

I syfte att främja en ökad geografisk diversifiering kan särskilda investeringsplattformar inrättas där insatser och expertis från genomförandeparternerna kombineras med andra nationella utvecklingsbanker med begränsad erfarenhet i användningen av finansieringsinstrument. Sådana strukturer bör uppmuntras, inklusive med tillgängligt stöd från InvestEU:s rådgivningscentrum. Det är lämpligt att föra samman medinvesterare, offentliga myndigheter, experter, utbildnings-, fortbildnings- och forskningsinstitutioner, berörda parter från arbetsmarknaden och företrädare för civilsamhället och andra berörda aktörer på unionsnivå och på nationell och regional nivå, i syfte att främja användningen av investeringsplattformar inom relevanta sektorer.

(31)

EU-garantin enligt medlemsstatskomponenten bör tilldelas till alla genomförandepartner som är stödberättigade i enlighet med artikel 62.1 c i budgetförordningen, inklusive nationella eller regionala investeringsbanker eller -institutioner, EIB, Europeiska investeringsfonden och andra internationella finansinstitut . Vid valet av genomförandepartner inom ramen för medlemsstatskomponenten bör kommissionen beakta de förslag som varje medlemsstat lagt fram, i enlighet med överenskommelsen om medverkan. I enlighet med artikel 154 i budgetförordningen måste kommissionen göra en bedömning av genomförandepartnernas regler och förfaranden för att förvissa sig om att dessa ger en skyddsnivå för unionens ekonomiska intressen som är likvärdig den som tillhandahålls av kommissionen.

(32)

Finansierings- och investeringstransaktioner bör i slutändan beslutas av en genomförandepartner i dennes eget namn, genomföras i enlighet med interna regler, policyer och förfaranden och redovisas i de egna finansiella rapporterna eller i förekommande fall i noterna till de finansiella rapporterna. Därför bör kommissionen endast beakta sådana finansiella åtaganden som följer av EU-garantin och offentliggöra det högsta garantibeloppet, inklusive all relevant information om den tillhandahållna maxbeloppet.

(33)

InvestEU-fonden bör göra det möjligt att i lämpliga fall och på ett smidigt, friktionsfritt och effektivt sätt kombinera bidrag, finansieringsinstrument, eller båda, som finansieras genom unionsbudgeten eller med andra medel, t.ex. EU:s utsläppshandelssystems (ETS) innovationsfond, med den garantin i situationer där detta är nödvändigt för att stödja investeringar som ska åtgärda vissa marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer.

(34)

Projekt som läggs fram av genomförandepartner för stöd från InvestEU-programmet, som inbegriper kombinationer med stöd från andra unionsprogram, bör som helhet också vara förenliga med dessa unionsprograms mål och kriterier för stödberättigande. Användningen av EU-garantin bör fastställas enligt reglerna för InvestEU-programmet.

(35)

InvestEU:s rådgivningscentrum bör stödja utvecklingen av en välfylld databas av investeringsprojekt inom varje politikområde, genom rådgivningsinitiativ som ska genomföras av EIB-gruppen, andra rådgivningspartner eller direkt av kommissionen . InvestEU:s rådgivningscentrum bör främja geografisk diversifiering i syfte att bidra till unionens mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och minska de regionala skillnaderna. InvestEU:s rådgivningscentrum bör särskilt uppmärksamma behovet av att sammanföra små projekt till större portföljer. Kommissionen, EIB-gruppen och övriga rådgivningspartner bör ha ett nära samarbete för att säkerställa effektivitet, synergier och en verklig geografisk täckning av stödet i hela unionen, med beaktande av sakkunskap och lokal kapacitet hos lokala genomförandepartner, samt befintliga strukturer såsom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning. Dessutom bör ▌InvestEU:s rådgivningscentrum tillhandahålla en central kontaktpunkt för projektutvecklingsstöd som tillhandahålls inom ramen för InvestEU:s rådgivningscentrum för myndigheter och för projektansvariga.

(35a)

InvestEU:s rådgivningscentrum bör inrättas av kommissionen med EIB-gruppen som huvudpartner, med utgångspunkt i framför allt erfarenheterna från Europeiska centrumet för investeringsrådgivning. Kommissionen bör ansvara för den politiska styrningen av InvestEU:s rådgivningscentrum och för förvaltningen av den centrala kontaktpunkten. EIB-gruppen bör ta rådgivningsinitiativ inom de olika politikområdena. Dessutom bör EIB-gruppen tillhandahålla operativa tjänster till kommissionen, bland annat genom att bidra till de strategiska och politiska riktlinjerna, kartlägga befintliga och nya rådgivningsinitiativ, bedöma rådgivningsbehov och ge råd till kommissionen om optimala sätt att hantera dessa behov genom befintliga eller nya rådgivningsinitiativ.

(36)

I syfte att säkerställa en stor geografisk täckning för rådgivningstjänsterna inom unionen och för att framgångsrikt utnyttja lokala kunskaper om InvestEU-fonden, bör InvestEU:s rådgivningscentrum vid behov inrätta en lokal närvaro, med beaktande av befintliga stödsystem och närvaron av lokala partner , i syfte att tillhandahålla konkret, proaktivt och skräddarsytt stöd på plats. För att underlätta rådgivningsstöd på lokal nivå och säkerställa effektivitet, synergier och en effektiv geografisk täckning av stödet i hela unionen, bör InvestEU:s rådgivningscentrum samarbeta med nationella utvecklingsbanker eller -institutioner och dra nytta av och utnyttja deras sakkunskap.

(36a)

InvestEU:s rådgivningscentrum bör tillhandahålla rådgivningsstöd till små projekt och projekt för nystartade företag, särskilt när nystartade företag strävar efter att skydda sina investeringar i forskning och innovation genom att förvärva immateriella rättigheter, såsom patent, med beaktande av befintliga tjänster och i en strävan efter synergier med dessa för att täcka sådana åtgärder.

(37)

Vad gäller InvestEU-fonden finns ett behov av att tillhandahålla projektutvecklings- och kapacitetsuppbyggnadsstöd för att utveckla den organisatoriska kapacitet och marknadsutvecklingsverksamhet som behövs för att initiera kvalitetsprojekt. Dessutom är målet att skapa förutsättningar för att öka det potentiella antalet stödberättigade mottagare i framväxande marknadssegment, i synnerhet där enskilda projekt till följd av sin begränsade storlek avsevärt höjer transaktionskostnaderna på projektnivå, såsom för det ekosystem som utgörs av social finansiering, inbegripet filantropiska organisationer och för de kulturella och kreativa sektorerna . Kapacitetsuppbyggnadsstöd bör ▌vara ett komplement till och vara utöver åtgärder som vidtagits enligt andra unionsprogram som täcker särskilda politikområden. Insatser bör också göras för att stödja kapacitetsuppbyggnaden hos potentiella projektutvecklare, särskilt lokala organisationer och myndigheter.

(38)

InvestEU-portalen bör inrättas för ge genomförandepartnerna tillgång till en lättåtkomlig och användarvänlig projektdatabas som synliggör investeringsprojekt som söker finansiering, med förstärkt fokus på tillhandahållandet av en möjlig pipeline av investeringsprojekt som är kompatibel med unionsrätten och unionspolitiken.

(39)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (12) finns ett behov att utvärdera InvestEU-programmet på grundval av information som inhämtats genom särskilda övervakningskrav, samtidigt som man undviker överreglering och administrativa bördor, i synnerhet för medlemsstaterna. Dessa krav kan i tillämpliga fall inkludera mätbara indikatorer, som en grund för att utvärdera effekterna av InvestEU-programmet på plats.

(40)

En solid övervakningsram baserad på indikatorer för resultat, utfall och effekt bör genomföras för att mäta framgång i förhållande till unionens mål. För att säkerställa ansvarighet inför EU-medborgarna bör kommissionen årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur InvestEU-programmets verksamhet fortskrider och vilken effekt det har.

(41)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och reglerar även kontroller av de ekonomiska aktörernas ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(42)	Förordning (EU, Euratom) nr [nya budgetförordningen] gäller för InvestEU-programmet. Den fastställer regler för genomförandet av unionens budget, inbegripet regler om budgetgarantier.

(43)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (13) ( budgetförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (14), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (15), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (16) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (17) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inbegripet bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. Enligt förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra ▌ brott mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (18). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten för de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och se till att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(44)

(45)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 88 i rådets beslut 2013/755/EU] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT:er) berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för InvestEU-programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken berört ULT är knutet.

(46)

För att komplettera icke-väsentliga delar av denna förordning med investeringsriktlinjerna och en resultattavla av indikatorer , för att förenkla ett snabbt och flexibelt antagande av prestationsindikatorer och för att anpassa ▌ avsättningsnivåerna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att utforma investeringsriktlinjer för finansierings- och investeringstransaktioner inom ramen för olika politikområden, resultattavlan , ändringar av bilaga III till denna förordning för att se över eller komplettera indikatorerna och anpassningen av avsättningsnivåer. I enlighet med proportionalitetsprincipen bör sådana investeringsriktlinjer inbegripa lämpliga bestämmelser för att undvika onödiga administrativa bördor. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)

InvestEU-programmet bör syfta till att hantera unionsomfattande och/eller medlemsstatsspecifika marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer och möjliggöra unionsomfattande marknadstester av innovativa finansiella produkter samt tillhandahålla system för att sprida dessa, med avseende på komplexa marknadsmisslyckanden. Därför är åtgärder på EU-nivå motiverade.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas InvestEU-fonden som ska ställa en EU-garanti till stöd för finansierings- och investeringstransaktioner som genomförs av genomförandepartner till stöd för unionens inre politik

I denna förordning fastställs också en mekanism för rådgivningsstöd för att främja utveckling av projekt som är öppna för investeringar, tillgång till finansiering och kapacitetsuppbyggnad (nedan kallat InvestEU:s rådgivningscentrum). Förordningen inrättar även en databas som ska synliggöra projekt vars projektansvariga söker finansiering och ge investerare information om investeringsmöjligheter (nedan kallad InvestEU-portalen).

Den fastställer målen för InvestEU-programmet, budgeten och EU-garantins belopp för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för att tillhandahålla sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)

blandfinansieringsinsatser: insatser som stöds genom unionens budget och som kombinerar icke-återbetalningspliktiga former av stöd eller återbetalningspliktigt stöd, eller båda, från unionens budget med återbetalningspliktiga former av stöd från utvecklingsinstitutioner eller andra offentliga finansinstitut och från kommersiella finansinstitut och investerare. Vid tillämpningen av denna definition kan unionsprogram som har andra finansieringskällor än unionens budget, till exempel innovationsfonden inom EU:s system för handel med utsläppsrätter, likställas med program som finansieras genom unionens budget.

(1a)	EIB: Europeiska investeringsbanken.

(1b)	EIB-gruppen: Europeiska investeringsbanken och dess dotterbolag eller andra enheter enligt definitionen i artikel 28.1 i EIB:s stadga.

(1c)

finansiellt bidrag: ett bidrag från en genomförandepartner i form av egen risktagningskapacitet som ska tillhandahållas enligt samma villkor som EU-garantin eller i andra former som möjliggör ett effektivt genomförande av InvestEU-programmet och samtidigt säkerställer lämplig överensstämmelse mellan intressen.

(1d)	överenskommelse om medverkan: rättsligt instrument genom vilket kommissionen och en eller flera medlemsstater fastställer villkoren för EU-garantin inom medlemsstatskomponenten i enlighet med artikel 9.

(2)

EU-garanti: en övergripande, oåterkallelig och ovillkorlig garanti som infrias på anfordran och som tillhandahålls genom unionens budget under vilken sådana budgetgarantier som avses i artikel 219.1 i budgetförordningen träder i kraft genom undertecknandet av enskilda garantiavtal med genomförandepartnerna.

(3)	finansiell produkt: finansiella mekanismer eller finansiella arrangemang ▌ enligt vilka genomförandepartnern ger finansiering, direkt eller via en intermediär, till slutmottagarna i någon av de former som avses i artikel 13.

(4)

finansierings- och/eller investeringstransaktioner: transaktioner för att tillhandahålla finansiering direkt eller indirekt till slutmottagarna i form av finansiella produkter, som utförs av en genomförandepartner i eget namn, i enlighet med partnerns interna bestämmelser , policyer och förfaranden och som redovisas i dess egna finansiella rapporter eller, när detta är tillämpligt, i noterna till de finansiella rapporterna .

(5)

fonder under delad förvaltning: fonder från vilka en avsättning kan göras för en budgetgaranti inom InvestEU-fondens medlemsstatskomponent, närmare bestämt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

(6)

garantiavtal: rättsligt instrument genom vilket kommissionen och en genomförandepartner fastställer villkoren för att föreslå finansierings- eller investeringstransaktioner som ska omfattas av EU-garantin, för att tillhandahålla budgetgarantin för dessa transaktioner och för att genomföra dem i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(7)	genomförandepartner: den behöriga motparten, till exempel ett finansinstitut eller annan intermediär, med vilken kommissionen undertecknar ett garantiavtal ▌.

(8)	InvestEU:s rådgivningscentrum: tekniskt bistånd som beskrivs i artikel 20.

(8a)	rådgivningsavtal: det rättsliga instrument genom vilket kommissionen och rådgivningspartnern specificerar villkoren för genomförandet av InvestEU:s rådgivningscentrum.

(8b)

rådgivningsinitiativ: tekniskt bistånd och rådgivningstjänster till stöd för investeringar, inbegripet kapacitetsuppbyggande verksamhet, enligt definitionen i artiklarna 20.1 och 20.2, som genomförs av rådgivningspartner, av externa tjänsteleverantörer som har anlitats av kommissionen eller av ett genomförandeorgan.

(8c)

rådgivningspartner: den behöriga enheten, t.ex. ett finansinstitut eller en annan enhet med vilken kommissionen undertecknar ett avtal om att genomföra ett eller flera rådgivningsinitiativ, utom de rådgivningsinitiativ som genomförs av externa tjänsteleverantörer som har anlitats av kommissionen eller genomförandeorgan.

(9)	InvestEU-portalen: den databas som beskrivs i artikel 21.

(10)	InvestEU-programmet: samlingsbeteckning för InvestEU-fonden, InvestEU:s rådgivningscentrum, InvestEU-portalen och blandfinansieringsinsatser.

(10b)

investeringsplattformar: företag för särskilda ändamål, förvaltarkonton, avtalsgrundade samfinansierings- eller riskdelningsarrangemang eller andra typer av arrangemang genom vilka enheter kanaliserar ett finansiellt bidrag för att finansiera ett antal investeringsprojekt, och som kan omfatta

(a)	nationella eller subnationella plattformar som sammanför flera investeringsprojekt på en given medlemsstats territorium,

(b)	gränsöverskridande plattformar, plattformar för flera länder, regionala eller makroregionala plattformar som sammanför partner från flera medlemsstater, regioner eller tredjeländer som har intressen i projekt inom ett givet geografiskt område,

(c)	tematiska plattformar som sammanför investeringsprojekt i en viss sektor.

(11)	mikrofinansiering: mikrofinansiering enligt definitionen i förordning [[ESF+] nummer].

▌

(13)	nationella utvecklingsbanker eller -institutioner: rättsliga enheter som yrkesmässigt bedriver finansiell verksamhet och som har fått ett uppdrag av en medlemsstat eller en enhet på central, regional eller lokal nivå i en medlemsstat att bedriva utvecklingsverksamhet eller främjande verksamhet.

(14)	små och medelstora företag: mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (19).

(15)	små midcap-företag: enheter som har upp till upp till 499 anställda som inte är små och medelstora företag.

(16)	socialt företag: ett socialt företag enligt definitionen i förordning [[ESF+] nummer].

(17)	tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

Artikel 3

InvestEU-programmets mål

1. InvestEU-programmets allmänna mål är att stödja unionens politiska mål med hjälp av finansierings- och investeringstransaktioner som bidrar till följande:

(a)	Unionens konkurrenskraft, inom bland annat forskning, innovation och digitalisering.

(b)	▌Tillväxt och sysselsättning i unionens ekonomi, dess hållbarhet och miljö- och klimatdimension som bidrar till uppnåendet av målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet om klimatförändringar och till skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen .

(c)	Samhällsresiliens, social delaktighet och innovation i unionen.

(ca)	Främjande av vetenskapliga och tekniska framsteg, kultur, utbildning och fortbildning.

(d)	Integration av unionens kapitalmarknader och en starkare inre marknad, inbegripet lösningar för att minska kapitalmarknadernas fragmentering i unionen, diversifiera källorna till finansiering för unionens företag och främja hållbar finansiering.

(da)	Främjande av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

2. InvestEU-programmet har följande särskilda mål:

(a)	Att stödja finansierings- och investeringstransaktioner för hållbar infrastruktur inom de områden som avses i artikel 7.1 a.

(b)	Att stödja finansierings- och investeringstransaktioner för forskning, innovation och digitalisering , inbegripet stöd till utvidgning av innovativa företag och för att föra ut teknik på marknaden .

(c)	Att öka tillgången till och utbudet av finansiering för och stärka den globala konkurrenskraften hos små och medelstora företag och ▌små midcap-företag.

(d)

Att öka tillgången till och utbudet av mikrofinansiering och finansiering till sociala företag, stödja finansierings- och investeringstransaktioner som rör sociala investeringar , färdigheter och kompetens samt utveckla och stärka marknaderna för sociala investeringar på de områden som avses i artikel 7.1 d.

Artikel 4

EU-garantins budget och belopp

1. EU-garantin för användning inom den EU-komponent som avses i artikel 8.1 a ska vara 40 817 500 000 EUR (löpande priser). Avsättningsnivån ska vara 40 %.

Ett tilläggsbelopp kan tillhandahållas från EU-garantin för medlemsstatskomponenten som avses i artikel 8.1 b, förutsatt att medlemsstaterna i enlighet med [artikel 10.1] i förordning [[om gemensamma bestämmelser] nummer] (20) och artikel [75.1] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer] (21) anslår motsvarande belopp.

Ett tilläggsbelopp från EU-garantin får också tillhandahållas i form av likvida medel av medlemsstaterna för medlemsstatskomponenten.

Bidrag från tredjeländer som avses i artikel 5 ska också öka EU-garantin som avses i första stycket, med avsättningar helt i likvida medel i enlighet med [artikel 218.2] i [budgetförordningen].

2. Den vägledande fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 första stycket återfinns i bilaga I till denna förordning. Kommissionen får, om lämpligt, ändra beloppen i bilaga I med högst 15 % för varje mål. Den ska underrätta Europaparlamentet och rådet om varje ändring.

3. Finansieringsramen för genomförandet av åtgärderna i kapitlen V och VI ska vara 525 000 000 EUR (löpande priser).

4. Det belopp som avses i punkt 3 får också användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av InvestEU-programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma it-system.

Artikel 5

Tredjeländer som är associerade till InvestEU-fonden

InvestEU-fondens EU-komponent som avses i artikel 8.1 a och vart och ett av de politikområden som avses i artikel 7.1 kan få bidrag från följande tredjeländer för deltagande i vissa finansiella produkter i enlighet med [artikel 218.2] i [budgetförordningen]:

(a)	Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet.

(b)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för deras deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder.

(c)

(d)

Tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal om tredjeländers deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet

(i)	säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

(ii)	föreskriver villkor för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av finansiella bidrag till de enskilda programmen och deras administrativa kostnader; dessa bidrag ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i [budgetförordningen],

(iii)

inte ger tredjelandet beslutsbefogenheter i fråga om programmet,

(iv)	garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 6

Genomförande av och former för unionsfinansiering

1. EU-garantin ska genomföras genom indirekt förvaltning av sådana organ som avses i artikel 62.1 c ii , iii, v och vi i budgetförordningen. Andra former av EU-finansiering enligt denna förordning ska genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med budgetförordningen, däribland bidrag som genomförs i enlighet med avdelning VIII och blandfinansieringsinsatser som genomförs i enlighet med denna artikel på ett så smidigt sätt som möjligt och som säkerställer ett effektivt och samstämmigt stöd till unionens politik .

2. Finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin och som är en del av blandfinansieringsinsatsen som kombinerar stöd enligt denna förordning med stöd som ges enligt ett eller flera andra unionsprogram eller från innovationsfonden inom EU:s system för handel med utsläppsrätter ska

(a)	överensstämma med de politiska målen och uppfylla kriterierna för stödberättigande i reglerna för det unionsprogram enligt vilket stödet bestäms,

(b)	följa bestämmelserna i denna förordning.

3. Blandfinansieringsinsatser där det ingår ett finansieringsinstrument som helt finansieras genom andra unionsprogram eller genom innovationsfonden inom EU:s system för handel med utsläppsrätter, utan användning av EU-garantin enligt denna förordning, ska överensstämma med de politiska målen och uppfylla kriterierna för stödberättigande som fastställs i reglerna för det unionsprogram enligt vilket stödet ges.

4. I enlighet med artikel 6.2 ska icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från unionens budget som ingår i den blandfinansieringsinsats som avses i punkterna 2 och 3 bestämmas enligt reglerna för det aktuella unionsprogrammet och genomföras inom ramen för blandfinansieringsinsatsen i enlighet med denna förordning och med [avdelning X] i [budgetförordningen].

Rapporteringen ska också innefatta element avseende överensstämmelse med de politiska mål och de kriterier för stödberättigande som anges i unionsprogrammet inom ramen för vilket stöd bestäms, samt avseende efterlevnaden av denna förordning.

KAPITEL II

InvestEU-fonden

Artikel 7

Politikområden

1. InvestEU-fonden ska användas inom följande fyra politikområden för att åtgärda marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer inom dessa områden:

(a)

Politikområdet hållbar infrastruktur, som omfattar hållbara investeringar på områdena transport, bland annat multimodal transport, vägsäkerhet, även i linje med EU:s mål att eliminera dödsolyckor och olyckor med allvarligt skadade i trafiken senast 2050, renovering och underhåll av järnvägs- och väginfrastruktur, energi, särskilt förnybar energi, energieffektivitet i linje med 2030 års energiramar, renovering av byggnader med fokus på energibesparingar och integrering av byggnader i ett sammanlänkat system för energi, lagring, digitalisering och transport, bättre sammanlänkning, digital konnektivitet och åtkomst till nätet även på landsbygden , utvinning och bearbetning av råvaror, rymden, hav, vatten, inbegripet inre vattenvägar, avfallshantering i linje med avfallshierarkin och den cirkulära ekonomin , natur och annan miljöinfrastruktur, kulturarv, turism, utrustning, rörliga tillgångar och spridning av innovativ teknik som bidrar till unionens mål för miljö- och klimatresiliens eller social hållbarhet, eller båda, och uppfyller unionens standarder för miljömässig eller social hållbarhet.

(b)

Politikområdet forskning, innovation och digitalisering, som omfattar forskning , produktutveckling och innovation, överföring av teknik och forskningsresultat till marknaden, stöd till marknadsfrämjande åtgärder och samarbete mellan företag, demonstration och spridning av innovativa lösningar och stöd till expansion av innovativa företag ▌samt digitalisering av unionsindustrin.

(c)	Politikområdet små och medelstora företag, som ger tillgång till och utbud av finansiering i första hand för små och medelstora företag , däribland innovativa små och medelstora företag och små och medelstora företag som verkar inom de kulturella och kreativa sektorerna samt för små midcap-företag

(d)

Politikområdet sociala investeringar och kompetens, som omfattar mikrofinansiering, finansiering av sociala företag och den sociala ekonomin och åtgärder för att främja jämställdhet, kompetens, utbildning, fortbildning och relaterade tjänster, social infrastruktur (inbegripet hälso- och utbildningsinfrastruktur och subventionerat boende och studentboende), social innovation, hälso- och sjukvård och långtidsvård, delaktighet och tillgänglighet, kulturella och kreativa aktiviteter med ett socialt syfte, integration av sårbara grupper, inklusive tredjelandsmedborgare.

2. Om en finansierings- eller investeringstransaktion som föreslås för den investeringskommitté som avses i artikel 19 ligger inom flera politikområden ska transaktionens huvudsyfte, eller huvudsyftet med majoriteten av transaktionens delprojekt, avgöra vilket område den ska hänföras till, såvida inget annat anges i investeringsriktlinjerna.

3. Finansierings- och investeringstransaktioner ska granskas med avseende på att fastställa om de har miljömässiga, klimatmässiga eller sociala konsekvenser och ska, om så är fallet, omfattas av hållbarhetssäkring för klimatmässig, miljömässig och social hållbarhet, i syfte att minimera de negativa konsekvenserna och maximera fördelarna på klimatområdet, miljöområdet och det sociala området. När projektansvariga söker finansiering ska de därför ge lämplig information för detta ändamål med användning av den vägledning som kommissionen utarbetar. Projekt under en viss storlek som preciseras i vägledningen ska undantas från säkringen. Projekt som inte är förenliga med uppnåendet av klimatmålen ska inte vara stödberättigade enligt denna förordning.

Med hjälp av kommissionens vägledning ska det , i enlighet med unionens miljömål och miljöstandarder, vara möjligt att

(a)

när det gäller klimatanpassning – säkerställa motståndskraften mot potentiella negativa effekter från klimatförändringar genom en bedömning av sårbarhet och risk, inklusive relevanta anpassningsåtgärder, och, när det gäller begränsning av klimatförändringarna – integrera kostnaderna för växthusgasutsläpp och de positiva effekterna av begränsningsåtgärder i kosnads-nyttoanalysen,

(b)	beakta projektets samlade effekter när det gäller de viktigaste naturkapitalaspekterna inom områdena luft, vatten, mark och biologisk mångfald,

(c)	beräkna de sociala konsekvenserna, inbegripet för jämställdheten, den sociala delaktigheten i vissa områden eller för vissa befolkningsgrupper och den ekonomiska utvecklingen i områden och sektorer som berörs av strukturella utmaningar såsom behovet av minskade koldioxidutsläpp i ekonomin ,

(ca)	identifiera projekt som är oförenliga med uppnåendet av klimatmålen,

(cb)	förse genomförandepartner med vägledning för den granskning som föreskrivs i punkt 3 första stycket. Om genomförandepartnern kommer fram till att en hållbarhetssäkring inte ska genomföras ska den lämna en motivering till investeringskommittén.

4. Genomförandepartner ska tillhandahålla information för att göra det möjligt att spåra investeringar som bidrar till att uppnå unionens klimat- och miljömål på grundval av vägledning som kommissionen tillhandahåller.

5. Genomförandepartner ska ha som mål att minst 55 % av investeringarna inom politikområdet hållbar infrastruktur ska bidra till att uppnå unionens klimat- och miljömål.

Kommissionen ska tillsammans med genomförandepartnerna sträva efter att säkerställa att den del av budgetgarantin som används för politikområdet hållbar infrastruktur fördelas i syfte att uppnå balans mellan de olika områdena.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 med avseende på att fastställa investeringsriktlinjer för varje politikområde. Investeringsriktlinjerna ska utarbetas i nära dialog med EIB-gruppen och andra potentiella genomförandepartner.

6a. Kommissionen ska göra informationen om tillämpningen eller tolkningen av investeringsriktlinjerna tillgänglig för genomförandepartnerna, investeringskommittén och rådgivningspartnerna.

Artikel 8

Komponenter

1. De politikområden som avses i artikel 7.1 ska samtliga bestå av två komponenter som är inriktade på ▌ marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer enligt följande:

(a)

En EU-komponent med inriktning på att åtgärda en eller flera av följande situationer:

(i)	Marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer som är knutna till unionens politiska prioriteringar ▌.

(ii)	Unionsomfattande och/eller medlemsstatsspecifika marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer.

(iii)

▌Marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer , i synnerhet nya eller komplexa sådana som kräver utveckling av innovativa finansiella lösningar och marknadsstrukturer.

(b)

En medlemsstatskomponent med inriktning på att åtgärda specifika marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer i en eller flera regioner eller medlemsstater för att uppnå de politiska målen för de fonder under delad förvaltning som bidrar , i synnerhet för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i Europeiska unionen genom att åtgärda obalanser mellan regionerna .

2. De komponenter som avses i punkt 1 ska, när så är lämpligt, användas på ett kompletterande sätt för att stödja en finansierings- eller investeringstransaktion, inbegripet genom att kombinera stöd från båda delarna.

Artikel 9

Särskilda bestämmelser för medlemsstatskomponenten

1. Belopp som har anslagits av en medlemsstat på frivilliga grunder enligt artikel [10.1] i förordning [[om gemensamma bestämmelser] nummer] eller artikel [75.1] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer]] ska avsättas till den del av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten som omfattar finansierings- och investeringstransaktioner i den berörda medlemsstaten eller för eventuella bidrag från fonder under delad förvaltning till InvestEU:s rådgivningscentrum . Dessa belopp ska bidra till uppnåendet av de politiska mål som fastställts i partnerskapsavtalet och i de program som bidrar till InvestEU.

Belopp som tilldelas enligt artikel 4.1 tredje stycket ska användas som avsättning för garantin.

2. För fastställandet av den delen av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten ska det krävas att det ingås en överenskommelse om medverkan mellan medlemsstaten och kommissionen.

Artikel 9.2 fjärde stycket och artikel 9.5 ska inte tillämpas på det tilläggsbelopp som tillhandahålls av en medlemsstat enligt artikel 4.1 tredje stycket.

Bestämmelserna i denna artikel om belopp som har anslagits enligt artikel 10.1 i förordning [om gemensamma bestämmelser] nummer] eller artikel 75.1 i förordning [om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer] är inte tillämpliga på en överenskommelse om medverkan som avser ett tilläggsbelopp från en medlemsstat enligt artikel 4.1 tredje stycket.

Den berörda medlemsstaten och kommissionen ska ingå överenskommelsen om medverkan eller en ändring av den inom fyra månader efter kommissionens beslut om att anta partnerskapsavtalet eller den strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken eller samtidigt med kommissionens beslut om ändring av ett program eller en strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Två eller flera medlemsstater får ingå en gemensam överenskommelse om medverkan med kommissionen.

Genom undantag från [artikel 211.1] i [budgetförordningen] ska avsättningsnivån för EU-garantin inom medlemsstatskomponenten fastställas till 40 % och får justeras uppåt eller nedåt i varje överenskommelse om medverkan för att beakta de risker som är kopplade till den finansiella produkt som man avser använda.

3. Överenskommelsen om medverkan ska minst innehålla följande:

(a)

Den totala storleken på medlemsstatens del av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten, dess avsättningsnivå, bidragen från fonder under delad förvaltning, uppbyggnaden av avsättningen i enlighet med en årlig finansieringsplan och den eventualförpliktelse som blir resultatet och som ska omfattas av en rygg-mot-rygg-garanti från den berörda medlemsstaten.

(b)	Medlemsstatsstrategin , bestående av finansiella produkter och deras minsta hävstångseffekt, geografisk täckning, inbegripet regional täckning vid behov, projekttyper, investeringsperiod och, i tillämpliga fall, kategorier av slutmottagare och berättigade intermediärer.

(c)	Potentiella genomförandepartner eller partner som har föreslagits i enlighet med artikel 12 , och kommissionens skyldighet att underrätta medlemsstaten om valda genomförandepartner.

(d)	Eventuellt bidrag från fonder under delad förvaltning till InvestEU:s rådgivningscentrum.

(e)	Årliga rapporteringsskyldigheter gentemot medlemsstaten, inbegripet rapportering i enlighet med de relevanta indikatorerna för de politiska mål som omfattas av partnerskapsavtalet eller programmet och som anges i överenskommelsen om medverkan.

(f)	Bestämmelser om ersättning till delen av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten.

(g)	Eventuell kombination med medel från EU-komponenten, inklusive en skiktad struktur för att uppnå bättre risktäckning i enlighet med artikel 8.2.

4. Överenskommelserna om medverkan kan genomföras av kommissionen genom garantiavtal som tecknas med genomförandepartner i enlighet med artikel 14 och rådgivningsavtal som undertecknats med rådgivningspartner .

Om det, inom nio månader från undertecknandet av överenskommelsen om medverkan, inte har ingåtts något garantiavtal eller om överenskommelsens belopp inte till fullo har anslagits genom ett eller flera garantiavtal, ska överenskommelsen om medverkan avslutas eller förlängas, genom ömsesidig överenskommelse, i det första fallet eller ändras på motsvarande sätt i det andra fallet ▌. Det outnyttjade belopp avsatta medel som härrör från belopp som har anslagits av medlemsstaterna enligt artikel [10.1 i förordning [om gemensamma bestämmelser]] och artikel [75.1] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken]] ska återanvändas i enlighet med [artikel 10.5] i förordning [[om gemensamma bestämmelser] nummer] och artikel [75.5] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer]. Det outnyttjade belopp avsatta medel som härrör från belopp som har anslagits av en medlemsstat enligt artikel 4.1 tredje stycket ska återbetalas till medlemsstaten.

Om garantiavtalet inte har genomförts korrekt inom den period som anges i [artikel 10.6] i förordning [[om gemensamma bestämmelser] nummer] eller artikel [75.6] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer], ska garantiavtalet ändras ▌. Det outnyttjade belopp avsatta medel som härrör från belopp som har anslagits av medlemsstaterna enligt artikel [10.1 i förordning [om gemensamma bestämmelser]] och artikel [75.1] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken]] ska återanvändas i enlighet med [artikel 10.5] i förordning [[om gemensamma bestämmelser] nummer] och artikel [75.5] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer]. Det outnyttjade belopp avsatta medel som härrör från belopp som har anslagits av en medlemsstat enligt artikel 4.1 tredje stycket ska återbetalas till medlemsstaten.

5. Följande regler ska gälla för avsättningar till den del av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten som inrättats genom en överenskommelse om medverkan:

(a)

Efter den uppbyggnadsfas som avses i punkt 3 a i denna artikel ska varje årligt överskott i avsättningar, beräknat genom att det avsättningsbelopp som krävs i enlighet med avsättningsnivån jämförs med de faktiska avsättningarna, återanvändas i enlighet med [ artikel 10.7 ] i [förordningen om gemensamma bestämmelser] och artikel [75.7)] i förordning [[om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken] nummer].

(b)	Genom undantag från [artikel 213.4] i [budgetförordningen] ska avsättningarna, efter den uppbyggnadsfas som avses i punkt 3 a i denna artikel, inte ge upphov till årliga påfyllningar av fonden under den tid då den delen av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten är tillgänglig.

(c)	Kommissionen ska omedelbart underrätta medlemsstaten om nivån på avsättningarna, till följd av anspråk på den delen av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten, sjunker under 20 % av de ursprungliga avsättningarna för den delen av EU-garantin.

(d)	Om avsättningarna för den delen av EU-garantin inom medlemsstatskomponenten når en nivå på 10 % av de ursprungliga avsättningarna, ska den berörda medlemsstaten på kommissionens begäran förse den gemensamma avsättningsfonden med upp till 5 % av de ursprungliga avsättningarna.

KAPITEL IIA

PARTNERSKAP MELLAN KOMMISSIONEN OCH EIB-GRUPPEN

Artikel 9a

Partnerskapets räckvidd

1. Kommissionen och EIB-gruppen ska bilda ett partnerskap enligt denna förordning med målet att stödja programmets genomförande, konsekvens, inklusivitet, additionalitet och effektivitet. I enlighet med de villkor som föreskrivs i denna förordning och som specificeras närmare i de avtal som avses i punkt 2

(a)	ska EIB-gruppen genomföra den del av EU-garantin som anges i artikel 10.1b,

(b)

ska EIB-gruppen stödja genomförandet av EU-komponenten och, i förekommande fall, i enlighet med artikel 12.1, medlemsstatskomponenten, i InvestEU-fonden, särskilt genom att

(i)	bidra tillsammans med potentiella genomförandepartner till investeringsriktlinjerna i enlighet med artikel 7.6, bidra till utformningen av resultattavlan i enlighet med artikel 19.1a och till andra dokument som beskriver den operativa vägledningen för InvestEU-fonden,

(ii)	definiera tillsammans med kommissionen och potentiella genomförandepartner riskmetoden och systemet för kartläggning av risker i förbindelse med genomförandepartnernas finansierings- och investeringstransaktioner för att kunna bedöma dessa transaktioner enligt en gemensam bedömningsskala,

(iii)

på begäran av kommissionen och i samförstånd med den berörda potentiella genomförandepartnern, göra en bedömning av och tillhandahålla riktad teknisk rådgivning om den potentiella genomförandepartnerns system, när och i den utsträckning som krävs i slutsatserna av revisionen av pelarbedömningen inför genomförandet av de finansiella produkter som planeras av den potentiella genomförandepartnern,

(iv)

utarbeta ett icke-bindande yttrande om bankrelaterade aspekter, särskilt om den finansiella risken och de finansiella villkoren avseende den del av EU-garantin som ska anslås till genomförandepartnern i enlighet med de garantiavtal som ska ingås med andra genomförandepartner än EIB-gruppen; kommissionen ska, när så är lämpligt, samarbeta med genomförandepartnern på grundval av slutsatserna i yttrandet; den ska underrätta EIB-gruppen om resultatet av sitt beslutsfattande,

(v)	genomföra simuleringar och prognoser om den finansiella risken och ersättningen för den samlade portföljen på grundval av antaganden som överenskommits med kommissionen,

(vi)	genomföra finansiell riskmätning och finansiell rapportering av den samlade portföljen, och

(vii)

tillhandahålla de omstrukturerings- och återvinningstjänster som anges i det avtal som avses i artikel 9a.2 b till kommissionen, på begäran av kommissionen och i samförstånd med genomförandepartnern, i enlighet med artikel 14.2 g, om genomförandepartnern inte längre är ansvarig för omstrukturerings- och återvinningsverksamheten enligt det relevanta garantiavtalet.

(c)

får EIB-gruppen, på begäran av en nationell utvecklingsbank eller -institution, tillhandahålla sådan kapacitetsuppbyggnad som avses i artikel 20.2 f till denna nationella utvecklingsbank eller -institution och/eller andra tjänster som hänger samman med genomförandet av finansiella produkter som stöds av EU-garantin,

(d)

ska EIB-gruppen, när det gäller InvestEU:s rådgivningscentrum,

(i)	tilldelas ett belopp på upp till [375] miljoner EUR av den finansieringsram som avses i artikel 4.3 för de rådgivningsinitiativ och operativa uppgifter som avses i led ii,

(ii)

bistå kommissionen med råd och utföra operativa uppgifter, som ska fastställas i det avtal som avses i artikel 9a.2 c, genom att

1.	stödja kommissionen i utformningen, inrättandet och driften av InvestEU:s rådgivningscentrum,

2.	göra en bedömning av de begäranden om rådgivningstjänster som enligt kommissionen inte omfattas av befintliga rådgivningsinitiativ, i syfte att stödja kommissionens beslut om tilldelning,

3.	stödja nationella utvecklingsbanker eller -institutioner genom att tillhandahålla sådan kapacitetsuppbyggnad som avses i artikel 20.2 f, på deras begäran, i förbindelse med utvecklingen av deras rådgivningskapacitet för att delta i rådgivningsinitiativ,

4.	på begäran av kommissionen och en potentiell rådgivingspartner och om inte annat följer av avtalet med EIB-gruppen, för kommissionens räkning ingå avtal med rådgivningspartner för uppfyllandet av rådgivningsinitiativ.

EIB-gruppen ska säkerställa att dess uppgifter enligt punkt 1 d ii genomförs helt oberoende av dess roll som rådgivningspartner.

2. Den bankrelaterade information som kommissionen överlämnat till EIB-gruppen enligt punkt 1 b ii, iv, v och vi ska begränsas till information som är strikt nödvändig för att EIB-gruppen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt dessa punkter. Kommissionen ska, i nära dialog med EIB-gruppen och potentiella genomförandepartner, definiera arten och omfattningen av ovannämnda information med hänsyn till kraven på sund finansiell förvaltning av EU-garantin, genomförandepartnerns legitima intressen i fråga om kommersiellt känslig information och EIB-gruppens behov för att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt dessa punkter.

3. Formerna för partnerskapet ska fastställas i avtal och inbegripa

(a)

när det gäller beviljandet och genomförandet av den del av EU-garantin som anges i artikel 10.1b

(i)	ett garantiavtal mellan kommissionen och EIB-gruppen eller

(ii)	separata garantiavtal mellan kommissionen och EIB-gruppen och/eller ett dess dotterbolag eller ett dotterbolag eller andra enheter enligt definitionen i artikel 28.1 i EIB:s stadga.

(b)	ett avtal mellan kommissionen och EIB-gruppen när det gäller leden b och c i punkt 1,

(c)	ett avtal mellan kommissionen och EIB-gruppen när det gäller InvestEU:s rådgivningscentrum,

(d)	serviceavtal mellan EIB-gruppen och nationella utvecklingsbanker och -institutioner om kapacitetsuppbyggnad och andra tjänster i enlighet med punkt 1 c.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 15.3 och 20.4 ska de kostnader som uppstår för EIB-gruppen i samband med de uppgifter som avses i punkt 1 b och c uppfylla de villkor som överenskommits inom ramen för det avtal som avses i punkt 2 b och får täckas av de återbetalningar eller intäkter som kan tillskrivas EU-garantin och som bidrar till avsättningarna, i enlighet med artikel 211.4 och 211.5 i budgetförordningen, eller belasta den finansieringsram som avses i artikel 4.3, efter det att EIB-gruppen lämnat en motivering av dessa kostnader och inom ett totalt tak på [7 000 000 EUR].

5. EIB-gruppens kostnader för utförandet av de operativa uppgifter som avses i punkt 1 d ii ska helt och hållet täckas av och betalas från det belopp som avses i punkt 1 d i, efter det att EIB-gruppen lämnat en motivering av dessa kostnader och inom ett totalt tak på [10 000 000 EUR].

Artikel 9b

Intressekonflikt

Inom ramen för partnerskapet ska EIB-gruppen vidta alla nödvändiga åtgärder och förebyggande åtgärder för att undvika intressekonflikter med andra genomförandepartner, bland annat genom att inrätta en särskild och oberoende arbetsgrupp för de uppgifter som avses i artikel 9a.1 b iii, iv, v och vi som ska underkastas strikta sekretessregler vilka ska fortsätta att gälla för dem som har lämnat gruppen. EIB-gruppen eller andra genomförandepartner ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla situationer som utgör eller sannolikt kommer att leda till sådana konflikter. Om det rådet tvivel ska kommissionen avgöra om en intressekonflikt föreligger och ska underrätta EIB-gruppen om detta. Om en intressekonflikt föreligger ska EIB-gruppen vidta lämpliga åtgärder. Styrelsen ska informeras om de åtgärder som har vidtagits och resultatet av dem.

EIB-gruppen ska vidta nödvändiga förebyggande åtgärder för att undvika intressekonflikter vid genomförandet av InvestEU:s rådgivningscentrum, särskilt när det gäller de operativa uppgifterna i rollen att stödja kommissionen enligt artikel 9a.1 d ii. Om en intressekonflikt föreligger ska EIB-gruppen vidta lämpliga åtgärder.

KAPITEL III

EU-garanti

Artikel 10

EU-garanti

1. En EU-garanti ska beviljas som en oåterkallelig och ovillkorlig garanti som infrias på anfordran till genomförandepartnerna i enlighet med artikel 219.1 i budgetförordningen och förvaltas i enlighet med [avdelning X] i [budgetförordningen] genom direkt förvaltning .

1a. Ersättningen för EU-garantin ska vara kopplad till de finansiella produkternas egenskaper och riskprofil, med vederbörlig hänsyn till de underliggande finansierings- och investeringstransaktionernas natur och till uppnåendet av de politiska mål som eftersträvas. Detta kan inbegripa, i vederbörligen motiverade fall som rör arten av de politiska mål som den finansiella produkt som ska genomföras inriktar sig på och dess ekonomiska överkomlighet för avsedda slutmottagare, minskade finansieringskostnader eller bättre finansieringsvillkor för slutmottagaren genom att ersättningen för EU-garantin anpassas eller, vid behov, genom att täcka de återstående administrativa kostnader som belastar genomförandepartnern via EU:s budget, i synnerhet

(a)	i de fall där pressade finansmarknadsförhållanden skulle hindra förverkligandet av en transaktion till marknadsbaserat pris, eller

(b)	om det är nödvändigt för att katalysera finansierings- och investeringstransaktioner i sektorer eller områden som drabbats av ett betydande marknadsmisslyckande eller en suboptimal investeringssituation och för att underlätta inrättandet av investeringsplattformar,

i den mån minskningen av ersättningen för EU-garantin eller täckningen av de återstående administrativa kostnader som bärs av genomförandepartner inte i betydande utsträckning påverkar avsättningarna till InvestEU-garantin.

Minskningen av ersättningen för EU-garantin ska fullt ut gynna slutmottagarna.

1b. Det villkor som anges i artikel 219.4 i budgetförordningen ska på portföljbasis gälla för varje genomförandepartner.

1c. 75 % av EU-garantin inom EU-komponenten enligt artikel 4.1 första stycket, som uppgår till [30 613 125 000] EUR, ska beviljas EIB-gruppen. EIB-gruppen ska lämna ett sammanlagt finansiellt bidrag på [7 653 281 250] EUR. Detta bidrag ska tillhandahållas på ett sätt och i en form som underlättar genomförandet av InvestEU-fonden och uppnåendet av de mål som anges i artikel 12.2.

1d. Återstående 25 % av EU-garantin inom EU-komponenten ska beviljas andra genomförandepartner, som också ska tillhandahålla ett finansiellt bidrag som ska fastställas i garantiavtalen.

1e. Vederbörliga ansträngningar ska dock göras för att säkerställa att ett brett spektrum av sektorer och regioner täcks i slutet av investeringsperioden och att alltför stor sektoriell eller geografisk koncentration undviks. Dessa ansträngningar ska omfatta incitament för de mindre eller mindre sofistikerade nationella utvecklingsbanker och -institutioner som har en komparativ fördel på grund av sin lokala närvaro, sina kunskaper och sin investeringskompetens. Dessa ansträngningar ska stödjas av kommissionen genom utformningen av en enhetlig strategi.

2. Stöd av EU-garantin får beviljas för de finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av denna förordning för en investeringsperiod som löper ut den 31 december 2027. Avtal mellan genomförandepartnern och slutmottagaren eller den finansiella intermediären eller någon annan enhet som avses i artikel 13.1 a, ska undertecknas senast den 31 december 2028.

Artikel 11

Godtagbara finansierings- och investeringstransaktioner

1. InvestEU-fonden ska endast stödja finansierings- och investeringstransaktioner som

(a)

uppfyller de villkor som anges i punkterna a–e i artikel 209.2 i budgetförordningen, särskilt kraven avseende marknadsmisslyckanden, suboptimala investeringssituationer och additionalitet enligt punkterna a och b i artikel 209.2 i budgetförordningen och i bilaga V till den här förordningen och, i tillämpliga fall, maximering av privata investeringar i enlighet med punkt d i artikel 209.2 i budgetförordningen,

(b)	bidrar till unionens politiska mål och ingår i de områden som kan komma ifråga för finansierings- och investeringstransaktioner inom tillämpligt politikområde i enlighet med bilaga II till den här förordningen, ▌

(ba)	inte ger finansiellt stöd till de uteslutna verksamheter som anges i punkt B i bilaga V till den här förordningen, och

(c)	är förenliga med investeringsriktlinjerna.

2. Utöver de projekt som är belägna i unionen kan InvestEU-fonden stödja följande projekt och insatser genom finansierings- och investeringstransaktioner:

(a)

▌Projekt mellan enheter som är belägna eller etablerade i en eller flera medlemsstater och som utsträcker sig till ett eller flera tredjeländer, inklusive anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, länder inom den europeiska grannskapspolitiken, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Europeiska frihandelssammanslutningen, eller till ett utomeuropeiskt land eller territorium enligt bilaga II till EUF-fördraget, eller till ett associerat tredjeland, oavsett om det finns en partner i dessa tredjeländer eller utomeuropeiska länder eller territorier.

(b)	Finansierings- och investeringstransaktioner i de länder som avses i artikel 5 och som har bidragit till en specifik finansiell produkt.

3. InvestEU-fonden får stödja finansierings- och investeringstransaktioner som tillhandahåller finansiering till mottagare som är juridiska personer etablerade i något av följande länder:

(a)	En medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium som är knutet till den.

(b)	Ett tredjeland eller territorium som är associerat till InvestEU-programmet i enlighet med artikel 5.

(c)	Ett tredjeland som avses i punkt 2 a, i förekommande fall.

(d)	Andra länder, om detta krävs för finansiering av ett projekt i ett land eller territorium som avses i leden a–c.

Artikel 12

Val av andra genomförandepartner än EIB-gruppen

1. Kommissionen ska, i enlighet med artikel 154 i budgetförordningen, välja ut andra genomförandepartner än EIB-gruppen .

Genomförandepartner kan bilda en grupp. En genomförandepartner kan vara medlem i en eller flera grupper.

För EU-komponenten ska de behöriga motparterna ha uttryckt sitt intresse för den del av EU-garantin som avses i artikel 10.1 c .

För medlemsstatskomponenten får den berörda medlemsstaten föreslå en eller flera ▌motparter som genomförandepartner bland dem som har uttryckt sitt intresse ▌. Den berörda medlemsstaten får också föreslå EIB-gruppen som genomförandepartner och får på egen bekostnad anlita EIB-gruppen för att tillhandahålla de tjänster som anges i artikel 9a.

Om den berörda medlemsstaten inte föreslår en genomförandepartner, ska kommissionen förfara i enlighet med andra stycket i denna punkt för att välja ut genomförandepartner bland dem som kan täcka finansierings- och investeringstransaktioner i det berörda geografiska området.

2. Vid valet av genomförandepartner ska kommissionen säkerställa att ▌portföljen av finansiella produkter inom ramen för InvestEU-fonden uppfyller följande mål :

(a)	Den ger maximal täckning av målen i artikel 3.

(b)	Den maximerar effekten av EU-garantin genom genomförandepartnerns tillförda egna medel.

(c)	Den maximerar privata investeringar, i förekommande fall.

(ca)	Den främjar innovativa finansiella lösningar och risklösningar för att åtgärda marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer.

(d)	Den uppnår geografisk diversifiering via gradvis tilldelning av EU-garantin och möjliggör finansiering av mindre projekt .

(e)	Den ger tillräcklig riskspridning.

▌

3. Vid valet av genomförandepartner ska kommissionen också ta hänsyn till följande:

(a)	Den eventuella kostnaden och ersättningen gentemot unionens budget.

(b)	Genomförandepartnerns förmåga att grundligt uppfylla kraven i artiklarna 155.2 och 155.3 i budgetförordningen som rör skatteflykt, skattebedrägeri, skatteundandragande, penningtvätt, finansiering av terrorism och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

4. Nationella utvecklingsbanker eller -institutioner får väljas som genomförandepartner, förutsatt att kraven i denna artikel och i artikel 14.1 andra stycket uppfylls.

Artikel 13

Godtagbara typer av finansiering

1. EU-garantin får användas för att täcka riskerna i följande typer av finansiering som tillhandahålls av genomförandepartnerna:

(a)

Lån, garantier, motgarantier, kapitalmarknadsinstrument, andra former av finansierings- eller kreditförstärkningsinstrument, inbegripet efterställda skuldinstrument, eller investeringar i aktiekapital eller kapital likställt med eget kapital, som tillhandahålls direkt eller indirekt via finansiella intermediärer, fonder, investeringsplattformar eller andra instrument som kanaliseras till slutmottagarna.

(b)	Finansiering eller garantier från en genomförandepartner till ett annat finansinstitut som gör det möjligt för den senare att finansiera verksamhet som avses i punkt a.

För att omfattas av EU-garantin ska den finansiering som avses i första stycket leden a och b i denna punkt beviljas, förvärvas eller utfärdas till förmån för finansierings- eller investeringstransaktioner som avses i artikel 11.1, om genomförandepartnerns finansiering har beviljats i enlighet med ett finansieringsavtal eller en finansieringstransaktion som undertecknats eller ingåtts av genomförandepartnern efter undertecknandet av garantiavtalet mellan kommissionen och genomförandepartnern, och som inte har löpt ut eller upphävts.

2. Finansierings- och investeringstransaktioner som genomförs med hjälp av fonder eller andra intermediära strukturer ska stödjas av EU-garantin i enlighet med bestämmelser som ska fastställas i investeringsriktlinjerna, även om strukturen investerar en minoritetsandel av sitt investerade belopp utanför unionen och i de länder som avses i artikel 11.2, eller i andra tillgångar än de som är godtagbara enligt denna förordning.

Artikel 14

Garantiavtal

1. Kommissionen ska ingå ett garantiavtal med varje genomförandepartner om beviljandet av EU-garantin i enlighet med kraven i denna förordning, upp till ett belopp som fastställs av kommissionen.

Om genomförandepartner bildar en grupp ▌ska ett enda garantiavtal ingås mellan kommissionen och varje genomförandepartner i gruppen eller med en genomförandepartner på gruppens vägnar.

2. Garantiavtalet ska särskilt innehålla bestämmelser om följande:

(a)	Beloppet och villkoren för det finansiella bidrag som genomförandepartnern ska stå för.

(b)	Villkoren för finansieringen eller de garantier som ska lämnas av genomförandepartnern till en annan juridisk person som deltar i genomförandet, när så är fallet.

(c)	Närmare bestämmelser, i enlighet med artikel 16, för tillhandahållande av EU-garantin, inbegripet täckning av portföljer med särskilda typer av instrument, och de olika händelser som kan utlösa anspråk på EU-garantin.

(d)	Ersättningen för risktagande, som ska fördelas i proportion till unionens och genomförandepartnerns respektive del av risktagandet eller såsom justerat i vederbörligen motiverade fall i enlighet med artikel 16.1 .

(e)	Betalningsvillkoren.

(f)

Genomförandepartnerns åtagande att godta kommissionens och investeringskommitténs beslut vad gäller användningen av EU-garantin till förmån för en föreslagen finansierings- eller investeringstransaktion, som dock inte påverkar genomförandepartnerns beslut avseende den föreslagna transaktionen utan EU-garantin.

(g)	Bestämmelser och förfaranden för återvinning av fordringar som ska anförtros genomförandepartnern.

(h)	Finansiell och operativ rapportering och övervakning av transaktioner inom ramen för EU-garantin.

(i)	Nyckelprestationsindikatorer, särskilt när det gäller utnyttjandet av EU-garantin, uppfyllandet av målen och kriterierna i artiklarna 3.7 och 11, samt mobilisering av privat kapital.

(j)	I tillämpliga fall, bestämmelser och förfaranden för blandfinansieringsinsatser.

(k)	Andra relevanta bestämmelser i överensstämmelse med kraven i artikel 115.2 och avdelning X i budgetförordningen.

(l)	Förekomsten av lämpliga mekanismer för att hantera frågor som kan oroa privata investerare.

3. Ett garantiavtal ska också föreskriva att ersättning som ska tillskrivas unionen och som härrör från finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av denna förordning ska tillhandahållas efter avdrag av betalningar som uppstår efter anspråk på EU-garantin.

4. Vidare ska ett garantiavtal föreskriva att alla belopp som ska betalas till genomförandepartner i samband med EU-garantin ska dras av från det totala beloppet för ersättningar, inkomster och återbetalningar som ska betalas av genomförandepartnern till unionen och som härrör från finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av denna förordning. Om detta belopp inte är tillräckligt för att täcka de belopp som ska betalas till en genomförandepartner i enlighet med artikel 15.3 ska det utestående beloppet dras från avsättningarna till EU-garantin.

5. Om garantiavtalet ingås inom ramen för medlemsstatskomponenten får det föreskriva att representanter från den medlemsstat eller de regioner som berörs får delta i övervakningen av avtalets genomförande.

Artikel 15

Krav för användning av EU-garantin

1. EU-garantin ska beviljas med förbehåll för att garantiavtalet mellan relevanta genomförandepartner träder i kraft.

2. Finansierings- och investeringstransaktioner ska endast täckas av EU-garantin om de uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning och i de relevanta investeringsriktlinjerna, samt om investeringskommittén har kommit fram till att de uppfyller kraven för att omfattas av EU-garantin. Genomförandepartnerna ska vara ansvariga för att säkerställa att finansierings- och investeringstransaktionerna uppfyller kraven i denna förordning och relevanta investeringsriktlinjer.

3. Inga administrativa kostnader eller avgifter för genomförandet av finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin ska betalas av kommissionen till genomförandepartnerna, såvida inte de politiska målen för den finansiella produkt som ska genomföras och den ekonomiska överkomligheten för avsedda slutmottagare eller den typ av finansiering som tillhandahålls är av sådan art att genomförandepartnern vederbörligen kan påvisa för kommissionen att det krävs ett undantag. Täckning av sådana kostnader genom EU:s budget ska vara begränsad till ett belopp som är absolut nödvändigt för att genomföra de relevanta finansierings- och investeringstransaktionerna, och endast tillhandahållas om kostnaden inte täcks av intäkter som genomförandepartnerna erhållit från de berörda finansierings- och investeringstransaktionerna . Avgiftssystemet ska fastställas i garantiavtalet och ska överensstämma med de villkor som fastställs i artikel 14.4 och med artikel 209.2 g i budgetförordningen.

4. Genomförandepartnern får även använda EU-garantin för att betala relevant andel av alla kostnader för återvinning, såvida de inte dragits från intäkterna från återvinningsförfarandet, i enlighet med artikel 14.4.

Artikel 16

EU-garantins täckning och villkor

1. Ersättning för risktagande ska fördelas mellan unionen och en genomförandepartner i förhållande till deras respektive del i risktagandet i en portfölj av finansierings- och investeringstransaktioner eller, i förekommande fall, i enskilda transaktioner. Ersättningen för EU-garantin kan minskas i vederbörligen motiverade fall enligt artikel 10.1 andra stycket.

Genomförandepartnern ska ha en lämplig exponering på egen risk mot finansiering- och investeringstransaktioner som stöds av EU-garantin, såvida inte undantagsvis de politiska målen för den finansiella produkt som ska genomföras är av sådan art att genomförandepartnern inte rimligen kan bidra till den med sin egen kapacitet att bära risker.

2. EU-garantin ska täcka följande:

(a)

För skuldinstrument som avses i artikel 13.1 a:

(i)

Kapital och all ränta samt belopp som genomförandepartnern inte har mottagit, men som förfallit till betalning, i enlighet med villkoren för finansieringstransaktionerna fram till det läge när fallissemang inträffar; för efterställda skulder ska anstånd, minskning eller forcerad exit anses liktydiga med fallissemang.

(ii)	Omstruktureringsförluster.

(iii)

Förluster från fluktuationer i andra valutor än euro på marknader där möjligheten för långsiktig säkring är begränsad.

(b)	För investeringar i aktiekapital eller i kapital likställt med eget kapital som avses i artikel 13.1 a, investerade belopp och därmed sammanhängande finansieringskostnad och förluster från fluktuationer i andra valutor än euro.

(c)	För finansiering eller garantier från en genomförandepartner till en annan juridisk enhet som avses i artikel 13.1 b, de belopp som utnyttjats och därmed sammanhängande finansieringskostnader.

3. Om unionen gör en betalning till en genomförandepartner efter det att anspråk har gjorts på EU-garantin ska den överta genomförandepartnerns relevanta rättigheter, i den mån de kvarstår, i fråga om dess finansierings- eller investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin.

Genomförandepartnern ska, på unionens vägnar, ansvara för att återvinna fordringar för de belopp som övertagits och ersätta unionen med användning av de indrivna beloppen.

KAPITEL IV

STYRFORMER

Artikel 17

Rådgivande nämnd

1. Kommissionen och styrelsen ska bistås av en rådgivande nämnd ▌.

1a. Den rådgivande nämnden ska sträva efter att säkerställa en jämn könsfördelning och ska bestå av

(a)	en företrädare för varje genomförandepartner,

(b)	en företrädare för varje medlemsstat,

(c)	en expert som utses av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

(d)	en expert som utses av Regionkommittén.

▌

4. En företrädare för kommissionen ska vara ordförande för den rådgivande nämnden. EIB-gruppens företrädare ska vara vice ordförande.

▌

Den rådgivande nämnden ska sammanträda regelbundet och minst två gånger om året på begäran av ordföranden. ▌

▌

5. Den rådgivande nämnden ska

(a)	▌ge råd till kommissionen och styrelsen om utformning av finansiella produkter som ska genomföras inom ramen för denna förordning,

( b )

ge råd till kommissionen och styrelsen om marknadsutveckling, marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer och marknadsförhållanden,

▌

(c)	diskutera marknadsutvecklingen och utbyta bästa praxis.

5a. Möten mellan medlemsstaternas företrädare i en separat konstellation ska också anordnas minst två gånger om året och ledas av kommissionen.

5b. Den rådgivande nämnden kan i sin medlemsstatskonstellation utfärda rekommendationer om genomförandet av InvestEU-programmet och dess verksamhet, vilka ska behandlas av styrelsen.

5c. De detaljerade protokollen från den rådgivande nämndens sammanträden ska offentliggöras så snart som möjligt efter det att de har godkänts av den rådgivande nämnden.

Kommissionen ska fastställa den rådgivande nämndens verksamhetsregler och förfaranden och ansvara för dess sekretariat. All relevant dokumentation och information ska göras tillgänglig för den rådgivande nämnden så att den kan utföra sina uppgifter.

5d. De nationella utvecklingsbanker och -institutioner som är representerade i den rådgivande nämnden ska ur de egna leden välja företrädare för de andra genomförandepartnerna än EIB-gruppen till den styrelse som avses i artikel 17a.1. De nationella utvecklingsbankerna och -institutionerna ska sträva efter att uppnå en balanserad representation i styrelsen när det gäller deras storlek och geografiska läge. De valda företrädarna ska representera den gemensamma ståndpunkten för alla andra genomförandepartner än EIB-gruppen.

Artikel 17a

Styrelsen

1. En styrelse ska inrättas för InvestEU-programmet. Den ska bestå av fyra företrädare för kommissionen, tre företrädare för EIB-gruppen och två företrädare för andra genomförandepartner än EIB-gruppen och en expert som utses till medlem utan rösträtt av Europaparlamentet. Denna expert får inte begära eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller byråer, från regeringen i någon medlemsstat eller från något annat offentligt eller privat organ och ska agera fullständigt oberoende. Experten ska utföra sina uppgifter opartiskt och i InvestEU-fondens intresse.

Medlemmarna ska utses för en fyraårsperiod som kan förnyas en gång, med undantag av företrädarna för andra genomförandepartner än EIB-gruppen, som kommer att utses för en period på två år.

2. Styrelsen ska välja en ordförande bland kommissionens företrädare för en period på fyra år som kan förnyas en gång. Ordföranden ska vartannat år rapportera till företrädarna för medlemsstaterna i den rådgivande nämnden om genomförandet och tillämpningen av InvestEU-programmet.

De detaljerade protokollen från styrelsens möten ska offentliggöras så snart de har godkänts av styrelsen.

3. Styrelsen ska ha följande uppgifter:

(a)	Fastställa strategiska och operativa riktlinjer för genomförandepartnerna, inklusive riktlinjer för utformningen av finansiella produkter och andra operativa strategier och förfaranden som är nödvändiga för InvestEU-fondens funktion.

(b)	Anta den ram för rikshanteringsmetoder som kommissionen har utvecklat i samarbete med EIB-gruppen och de övriga genomförandepartnerna.

(c)	Kontrollera genomförandet av InvestEU-programmet.

(d)	Höras om slutlistan över kandidater till investeringskommittén före urvalet i enlighet med artikel 19.2, varvid samtliga medlemmars synpunkter ska beaktas.

(e)	Anta arbetsordningen för investeringskommitténs sekretariatet i enlighet med artikel 19.2.

(f)	Anta reglerna för transaktioner med investeringsplattformar.

4. Styrelsen ska tillämpa en samförståndsstrategi i sina diskussioner och därför ta största möjliga hänsyn till samtliga medlemmars ståndpunkter. Om medlemmarna inte kan enas om en ståndpunkt ska styrelsen fatta sina beslut med kvalificerad majoritet av sina röstberättigade medlemmar, det vill säga minst sju röster.

Artikel 17b

Resultattavla

1. En resultattavla med indikatorer (nedan kallad resultattavlan) ska upprättas för att säkerställa en oberoende, transparent och harmoniserad bedömning från investeringskommitténs sida av begäranden om användning av EU-garantin för en finansierings- eller investeringstransaktion som föreslagits av en genomförandepartner.

2. Genomförandepartnerna ska fylla i resultattavlan för sina föreslagna finansierings- och investeringstransaktioner.

3. Resultattavlan ska särskilt täcka följande element:

(a)	En beskrivning av finansierings- och investeringstransaktionen.

(b)	Bidrag till EU:s politiska mål.

(c)	Additionalitet, beskrivning av marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer och finansiella och tekniska bidrag från genomförandepartnern.

(d)	Investeringseffekter.

(e)	Finansierings- och investeringstransaktionens finansieringsprofil.

(f)	Kompletterande indikatorer.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att komplettera denna förordning genom att fastställa ytterligare element för resultattavlan, däribland närmare bestämmelser för den resultattavla som ska användas av genomförandepartnerna.

Artikel 18

Kontroll av överensstämmelse

3. Kommissionen ska bekräfta att de finansierings- och investeringstransaktioner som föreslås av andra genomförandepartner än EIB överensstämmer med unionens lagstiftning och politik.

3a. När det gäller EIB:s finansierings- och investeringstransaktioner inom tillämpningsområdet för denna förordning ska sådana transaktioner inte omfattas av EU-garantin om kommissionen avger ett negativt yttrande inom ramen för det förfarande som avses i artikel 19 i protokoll nr 5.

▌

Artikel 19

Investeringskommitté

1. En fullständigt oberoende investeringskommitté ska upprättas för InvestEU-fonden . Kommittén ska

(a)

granska de förslag till finansierings- och investeringstransaktioner som genomförandepartner har lämnat in för att de ska täckas av EU-garantin och som har godkänts vid en kontroll av överensstämmelsen med unionens lagstiftning och politik som gjorts av kommissionen, i enlighet med artikel 18.3, eller som har varit föremål för ett positivt yttrande inom ramen för förfarandet i artikel 19 i protokoll 5 ,

(b)	kontrollera att de överensstämmer med denna förordning och med relevanta investeringsriktlinjer,

(ba)	särskilt uppmärksamma kravet på additionalitet som avses i artikel 209.2 b i budgetförordningen och i bilaga V till denna förordning och kravet att mobilisera privata investeringar som avses i artikel 209.2 d i budgetförordningen, och

(c)	kontrollera om de finansierings- och investeringstransaktioner som skulle omfattas av stöd från EU-garantin uppfyller alla relevanta krav.

2. Investeringskommittén ska sammanträda i fyra olika sammansättningar, motsvarande de politikområden som avses i artikel 7.1.

I varje sammansättning ska investeringskommittén bestå av sex avlönade externa experter. Experterna ska väljas ut i enlighet med artikel 237 i budgetförordningen och utses av kommissionen , på rekommendation av styrelsen, för ett ▌mandat på upp till fyra år som kan förnyas en gång . De ska avlönas av unionen. Kommissionen får , på rekommendation av styrelsen, besluta att förlänga mandatet för en sittande medlem av investeringskommittén utan att tillämpa förfarandet i denna punkt.

Experterna ska ha mycket god relevant marknadserfarenhet av projektuppläggning och projektfinansiering eller finansiering av små och medelstora företag eller större företag.

Investeringskommitténs sammansättning ska vara sådan att det säkerställs att kommittén har breda kunskaper om de sektorer som ingår i de politikområden som avses i artikel 7.1 och om de geografiska marknaderna i unionen samt att den har en jämn könsfördelning som helhet.

Fyra medlemmar ska vara ständiga medlemmar i investeringskommitténs alla fyra sammansättningar. Var och en av de fyra sammansättningarna ska dessutom ha två experter med erfarenhet av investeringar i sektorer som ingår i det aktuella politikområdet. Minst en av kommitténs ständiga medlemmar ska ha sakkunskap i hållbara investeringar. Styrelsen ska placera in investeringskommitténs medlemmar i en eller flera lämpliga sammansättningar. Investeringskommittén ska välja en ordförande bland sina ständiga medlemmar.

▌

3. Investeringskommitténs medlemmar ska när de deltar i kommitténs verksamhet agera opartiskt och endast i InvestEU-fondens intressen. De får inte begära eller ta emot instruktioner från genomförandepartnerna, unionens institutioner, medlemsstaterna eller något annat offentligt eller privat organ.

Meritförteckningar och intresseförklaringar för varje medlem av investeringskommittén ska offentliggöras och kontinuerligt uppdateras. Varje medlem i investeringskommittén ska utan dröjsmål meddela kommissionen och styrelsen alla uppgifter som de behöver för att fortlöpande kontrollera att inga intressekonflikter förekommer.

Styrelsen får rekommendera kommissionen att entlediga en medlem från dennes uppdrag om medlemmen inte respekterar kraven i denna punkt eller när det finns andra vederbörligen motiverade skäl.

4. När investeringskommittén agerar i enlighet med denna artikel ska den assisteras av ett sekretariat . Sekretariatet ska vara oberoende och ansvarigt inför investeringskommitténs ordförande. Sekretariatet ska ha sitt administrativa säte i kommissionen. I sekretariatets arbetsordning ska det säkerställas att utbytet av information och dokument mellan genomförandepartner och respektive ledningsorgan behandlas konfidentiellt. EIB-gruppen kan lämna in sina förslag till finansierings- och investeringstransaktioner direkt till investeringskommittén och informera sekretariatet om detta.

Den dokumentation som tillhandahålls av genomförandepartnerna ska innehålla ett standardansökningsformulär, resultattavlan enligt artikel 17b och alla andra handlingar som investeringskommittén anser relevanta, i synnerhet en beskrivning av typen av marknadsmisslyckande eller suboptimal investeringssituation och hur detta kommer att lindras genom finansierings- eller investeringsinsatsen, samt en gedigen bedömning som påvisar finansierings- eller investeringstransaktionens additionalitet. Sekretariatet ska kontrollera att den dokumentation som tillhandahålls av andra genomförandepartner än EIB-gruppen är fullständig. Investeringskommittén får begära klargöranden om ett förslag till en investerings- eller finansieringstransaktion från den berörda genomförandepartnern, inbegripet genom direkt närvaro under diskussionen om ovannämnda transaktion. Projektbedömningar som utförs av en genomförandepartner ska inte vara bindande för investeringskommittén när det gäller att bevilja en finansierings- eller investeringstransaktion täckning genom EU-garantin.

Investeringskommittén ska vid sin bedömning och kontroll av förslagen använda en resultattavla med indikatorer enligt vad som avses i artikel 17b .

5. Investeringskommitténs slutsatser ska antas med enkel majoritet av alla medlemmar , förutsatt att denna enkla majoritet omfattar minst en av de icke-permanenta experterna för det politikområde inom vilket förslaget läggs fram . Vid lika röstetal ska ordföranden i investeringskommittén ha utslagsröst.

Investeringskommitténs slutsatser om godkännande av stöd från EU-garantin till en finansierings- eller investeringstransaktion ska vara tillgängliga för allmänheten och innehålla en motivering för godkännandet, samt information om transaktionen, i synnerhet en beskrivning av den, identiteten på projektansvariga eller finansiella intermediärer och målen med transaktionen . Slutsatserna ska också hänvisa till den övergripande bedömning som härrör från resultattavlan.

Resultattavlan ska vara tillgänglig för allmänheten efter undertecknandet av en finansierings- eller investeringstransaktion eller ett delprojekt, beroende på vad som är tillämpligt.

De offentliggöranden som avses i andra och tredje stycket ska inte innehålla kommersiellt känslig information eller personuppgifter som inte får lämnas ut enligt unionens bestämmelser om dataskydd. Kommissionen ska på begäran och i enlighet med strikta sekretesskrav överlämna kommersiellt känslig information i investeringskommitténs slutsatser till Europaparlamentet och till rådet.

Två gånger om året ska investeringskommittén överlämna till Europaparlamentet och rådet en förteckning över alla slutsatser och de offentliggjorda resultattavlor som hänför sig till dessa . Denna förteckning ska omfatta beslut om att avslå användningen av EU-garantin och underkastas strikta sekretesskrav.

Investeringskommitténs slutsatser ska göras tillgängliga i rätt tid för den berörda genomförandepartnern.

All information om förslag till finansierings- och investeringstransaktioner som lämnas in till investeringskommittén och investeringskommitténs slutsatser om dessa ska registreras i en central databas av investeringskommitténs sekretariat.

6. Om investeringskommittén ska godkänna användningen av EU-garantin för en finansierings- eller investeringstransaktion som är en facilitet, ett program eller en struktur med underliggande delprojekt, ska godkännandet omfatta de underliggande delprojekten, såvida inte investeringskommittén beslutar att förbehålla sig rätten att godkänna dem separat. Om godkännandet gäller delprojekt av en storlek som understiger 3 000 000 EUR ska investeringskommittén inte förbehålla sig denna rätt.

6a. Investeringskommittén får, när den anser det nödvändigt, hänvisa operativa problem avseende tillämpningen eller tolkningen av investeringsriktlinjerna till kommissionen.

KAPITEL V

InvestEU:s rådgivningscentrum

Artikel 20

InvestEU:s rådgivningscentrum

1. InvestEU:s rådgivningscentrum ska erbjuda rådgivningsstöd i samband med identifiering, förberedelse, utveckling, strukturering, upphandling och genomförande av projekt, eller stärka projektansvarigas och finansiella intermediärers kapacitet att genomföra finansierings- och investeringstransaktioner. Stödet kan avse varje fas i ett projekts livscykel eller i finansieringen av en stödmottagande enhet, beroende på vad som är tillämpligt.

Kommissionen ska underteckna rådgivningsavtal med EIB-gruppen och andra potentiella rådgivningspartner och ge dem i uppdrag att tillhandahålla rådgivningsstöd i enlighet med föregående stycke, och de tjänster som avses i punkt 2. Kommissionen ska också kunna genomföra rådgivningsinitiativ, bland annat genom att anlita externa tjänsteleverantörer. Kommissionen ska inrätta en central kontaktpunkt till InvestEU:s rådgivningscentrum och fördela begärandena om rådgivningsstöd till relevant rådgivningsinitiativ. Kommissionen, EIB-gruppen och övriga rådgivningspartner ska ha ett nära samarbete för att säkerställa effektivitet, synergier och en verklig geografisk täckning av stödet i hela unionen, med vederbörligt beaktande av befintliga strukturer och verksamheter.

Rådgivningsinitiativ ska vara möjliga som en del av varje politikområde som avses i artikel 7.1 och omfatta ▌ sektorerna inom det området. Rådgivningsinitiativ ska även vara möjliga inom en sektorsövergripande komponent .

2. InvestEU:s rådgivningscentrum ska särskilt tillhandahålla följande tjänster:

(a)	Erbjuda en central kontaktpunkt , som sköts och handhas av kommissionen, för projektutvecklingsstöd inom ramen för InvestEU:s rådgivningscentrum för myndigheter och för projektansvariga ▌.

(aa)	Sprida all tillgänglig ytterligare information om investeringsriktlinjer, däribland information om tillämpningen eller tolkningen av de investeringsriktlinjer som utfärdas av kommissionen, till myndigheter och projektansvariga.

(b)

Bistå de projektansvariga, där så är lämpligt, vid utveckling av projekt så att de uppfyller målen och kriterierna för stödberättigande i artiklarna 3, 7 och 11, och underlätta utveckling av sammanslutningar för små projekt, inbegripet genom de investeringsplattformar som avses i led e ; sådant bistånd inverkar emellertid inte på investeringskommitténs slutsatser om huruvida projekten ska få täckning av EU-garantin.

(c)

Stödja åtgärder och mobilisera kunskap på lokal nivå för att underlätta användning av stöd från InvestEU i hela unionen, och om möjligt bidra aktivt till målet om sektorsvis och geografisk diversifiering av InvestEU-fonden genom att stödja genomförandepartner i att initiera och utveckla potentiella finansierings- och investeringstransaktioner.

(d)	Underlätta inrättandet av gemensamma plattformar för ömsesidigt informationsutbyte och delning av data, sakkunskap och bästa praxis för att stödja framtagning av en projektdatabas och utveckling av sektorn.

(e)	Ge proaktivt rådgivningsstöd om inrättande av investeringsplattformar, däribland gränsöverskridande och makroregionala investeringsplattformar samt investeringsplattformar som sammanför små och medelstora projekt i en eller flera medlemsstater efter tema eller region .

(ea)	Stödja användningen av kombinationer av bidrag eller finansieringsinstrument som finansieras genom unionsbudgeten eller genom andra källor, för att stärka synergieffekter och komplementaritet mellan EU-instrumenten och maximera hävstångseffekterna och verkningarna av InvestEU-programmet.

(f)

Stödja åtgärder för kapacitetsuppbyggnad för utveckling av organisationers kapacitet, kompetens och processer och för att stärka investeringsviljan inom organisationer så att projektansvariga och myndigheter kan bygga upp projektdatabaser , utveckla finansieringsmekanismer och investeringsplattformar, och förvalta projekt, och så att finansiella intermediärer kan genomföra finansierings- och investeringstransaktioner till förmån för enheter som har svårt att få tillgång till finansiering, bland annat genom stöd till att utveckla riskbedömningskapacitet eller sektorsspecifik kunskap.

(fa)	Tillhandahålla rådgivningsstöd till nystartade företag, särskilt när dessa försöker skydda sina investeringar i forskning och innovation genom att förvärva immateriella rättigheter, såsom patent.

3. InvestEU:s rådgivningscentrum ska vara tillgängligt för offentliga och privata projektansvariga , inklusive små och medelstora företag och nystartade företag, offentliga myndigheter och nationella utvecklingsbanker, och för finansiella och andra intermediärer.

4. Kommissionen ska ingå ett rådgivningsavtal med varje rådgivningspartner om genomförandet av ett eller flera rådgivningsinitiativ. Avgifter får tas ut för de tjänster som avses i punkt 2 för att täcka en del av kostnaderna för dessa tjänster , utom för de tjänster som tillhandahålls till offentliga projektansvariga och icke-vinstdrivande institutioner som ska vara kostnadsfria när detta är berättigat . Avgifter som tas ut från små och medelstora företag för de tjänster som avses i punkt 2 får högst uppgå till en tredjedel av kostnaderna för tillhandahållandet av dessa tjänster.

5. För att uppnå det mål som anges i punkt 1 och för att underlätta tillhandahållandet av rådgivningsstöd ska InvestEU:s rådgivningscentrum bygga på expertis hos kommissionen , EIB-gruppen och de övriga genomförandepartnerna.

5a. Varje rådgivningsinitiativ ska inrättas på grundval av en mekanism för kostnadsfördelning mellan kommissionen och rådgivningspartnern, såvida inte kommissionen i vederbörligen motiverade fall där de särskilda omständigheterna kring rådgivningsinitiativet så kräver och alla rådgivningspartner behandlas på ett enhetligt och likvärdigt sätt, godtar att täcka alla kostnader för rådgivningsinitiativet.

6. InvestEU:s rådgivningscentrum ska finnas representerat på lokal nivå om så krävs. Lokal närvaro ska särskilt inrättas i medlemsstater eller regioner med svårigheter att utveckla projekt inom ramen för InvestEU-fonden. InvestEU:s rådgivningscentrum ska bidra till kunskapsöverföring till regional och lokal nivå i syfte att bygga upp regional och lokal kapacitet och expertis för det stöd som avses i punkt 1 , inbegripet stöd för att genomföra och inkludera små projekt .

6a. För att tillhandahålla det rådgivningsstöd som avses i punkt 1 och för att underlätta tillhandahållandet av det rådgivningsstödet på lokal nivå ska InvestEU:s rådgivningscentrum när detta är möjligt samarbeta med och utnyttja expertisen hos nationella utvecklingsbanker eller -institutioner. Samarbetsavtal med nationella utvecklingsbanker eller -institutioner ska ingås inom ramen för InvestEU:s rådgivningscentrum, där så är lämpligt, med minst en nationell utvecklingsbank eller -institution per medlemsstat.

7. Genomförandepartner ska , när så är lämpligt, föreslå för de projektansvariga som ansöker om finansiering, särskilt när det gäller små projekt, att de vänder sig till InvestEU:s rådgivningscentrum för stöd för att vid behov förbättra utarbetandet av projekten och för att kunna få en bedömning av möjligheten att sammanföra projekt.

Genomförandepartner och rådgivningspartner ska också, om det är relevant, informera de projektansvariga om att deras projekt kan föras upp på InvestEU-portalen som avses i artikel 21.

KAPITEL VI

Artikel 21

InvestEU-portalen

1. Kommissionen ska inrätta InvestEU-portalen. Den ska vara en lättillgänglig och användarvänlig projektdatabas som ger relevant information för varje projekt.

2. InvestEU-portalen ska fungera som en kanal för de projektansvariga för att synliggöra de projekt som de önskar finansiera och därmed sprida denna information till investerare. Uppförandet av projekt på InvestEU-portalen ska inte påverka besluten om vilka slutliga projekt som väljs ut för stöd enligt denna förordning, enligt något annat unionsinstrument, eller för offentlig finansiering.

3. Endast projekt som är förenliga med unionens lagstiftning och politik ska föras upp på portalen.

4. De projekt som uppfyller villkoren i punkt 3 ska översändas av kommissionen till relevanta genomförandepartner och, i förekommande fall, om det föreligger ett rådgivningsinitiativ, till InvestEU:s rådgivningscentrum .

5. Genomförandepartnerna ska granska projekt som ligger inom deras geografiska område och verksamhetsområde.

KAPITEL VII

ANSVARIGHET, ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 21a

Ansvarighet

1. På Europaparlamentets eller rådets begäran ska styrelsens ordförande rapportera om InvestEU-fondens prestationer till den begärande institutionen, bland annat genom att delta i en utfrågning inför Europaparlamentet.

2. Styrelsens ordförande ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till InvestEU-fonden senast fem veckor efter mottagandet av en fråga.

Artikel 22

Övervakning och rapportering

1. Indikatorer för att rapportera om framstegen som görs inom InvestEU-programmet med att uppnå de allmänna och särskilda målen i artikel 3 anges i bilaga III till denna förordning.

2. För att säkerställa en effektiv bedömning av InvestEU-programmets framsteg mot att uppnå dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 26, för att ändra bilaga III till denna förordning för att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och bestämmelserna om att inrätta en ram för övervakning och utvärdering.

3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av genomförande och resultat samlas in vid rätt tidpunkt på ett resurseffektivt och ändamålsenligt sätt och möjliggör adekvat övervakning av risker och garantiportföljen . Rapporteringskrav som står i proportion till detta ska därför åläggas genomförandepartnerna, rådgivningspartnerna och andra mottagare av unionsmedel, beroende på vad som är tillämpligt.

4. Kommissionen ska rapportera om genomförandet av InvestEU-programmet i enlighet med artiklarna 241 och 250 i budgetförordningen. I enlighet med artikel 41.5 i budgetförordningen ska årsrapporten innehålla information om genomförandet av programmet i förhållande till dess mål och resultatindikatorer. För detta ändamål ska genomförandepartnerna årligen lämna de uppgifter , inbegripet uppgifter om hur garantin fungerar, som krävs för att kommissionen ska kunna uppfylla sina rapporteringsskyldigheter.

5. Varje genomförandepartner ska dessutom var sjätte månad överlämna en rapport till kommissionen om de finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av denna förordning, separat för EU-komponenten och för medlemsstatskomponenten ▌, beroende på vad som är tillämpligt. Genomförandepartnern ska också lämna information om medlemsstatskomponenten till den medlemsstat vars komponent den bidrar till. Rapporten ska inbegripa en bedömning av överensstämmelsen med kraven för användningen av EU-garantin och de nyckelprestationsindikatorer som avses i bilaga III till denna förordning. Rapporten ska även innehålla operationella, statistiska, finansiella och räkenskapsmässiga uppgifter och en uppskattning av förväntade kassaflöden för varje finansierings- eller investeringstransaktion, och per komponent och politikområde samt för InvestEU-fonden. En gång om året ska EIB-gruppens och, i förekommande fall, andra genomförandepartners rapporter även innehålla information om hinder för investeringar som uppstått vid genomförandet av finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av denna förordning. En av rapporterna ska innehålla den information som genomförandepartnerna ska tillhandahålla i enlighet med artikel 155.1 a i budgetförordningen.

Artikel 23

Utvärdering

1. Utvärderingar ska göras i tillräckligt god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2. [Senast den 30 september 2024 ] ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en interimsutvärdering av InvestEU-programmet, särskilt om användningen av EU-garantin , om funktionen av de bestämmelser som fastställs i artikel 9a.1 b och c, om tilldelning av EU-garantin enligt artikel 10.1b och 10.1c, om genomförandet av InvestEU:s rådgivningscentrum, om de budgetanslag som fastställs i artikel 9a.1 d i och om artikel 7. Utvärderingen ska i synnerhet visa hur genomförandepartnernas och rådgivningspartnernas medverkan har bidragit till att nå såväl InvestEU-programmets mål som EU:s politiska mål, framför allt i fråga om mervärde och geografisk och sektorsvis balans för de finansiella transaktioner och investeringar som fått stöd. Utvärderingen ska även utvärdera tillämpningen av hållbarhetssäkringen och inriktningen på små och medelstora företag inom politikområdet för små och medelstora företag.

3. Vid slutet av genomförandet av InvestEU-programmet, men inte senare än fyra år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en oberoende slutlig utvärdering av programmet, särskilt avseende användningen av EU-garantin.

5. Genomförandepartnerna och rådgivningspartnerna ska bidra till, och förse kommissionen med den information som krävs för att utföra, de utvärderingar som avses i punkterna 1 och 2.

6. I enlighet med [artikel 211.1] i [budgetförordningen] ska kommissionen vart tredje år i den årsrapport som avses i [artikel 250] i [budgetförordningen] se över om den avsättningsnivå som anges i artikel 4.1 i denna förordning är lämplig i förhållande till den verkliga riskprofilen för de finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att, på grundval av denna översyn, anpassa avsättningsnivån i artikel 4.1 i denna förordning med upp till 15 %.

Artikel 24

Revisioner

Revisioner av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen.

Artikel 25

Skydd av unionens ekonomiska intressen

Om ett tredjeland deltar i InvestEU-programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller i enlighet med något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Artikel 26

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. Delegerade akter avseende verksamhet som utförs av eller inbegriper EIB-gruppen och andra genomförandepartner ska utarbetas efter samråd med EIB-gruppen och potentiella genomförandepartner.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.6, 17b, 22.2 och 23.6 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med [denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.6, 17b, 22.2 och 23.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.6, 17b, 22.2 och 23.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL VIII

TRANSPARENS OCH SYNLIGHET

Artikel 27

Information, kommunikation och publicitet

1. Genomförandepartnerna och rådgivningspartnerna ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och riktad information till olika målgrupper, däribland medier och allmänheten.

1a. Genomförandepartnerna och rådgivningspartnerna ska informera eller ålägga finansiella intermediärer att informera de slutgiltiga mottagarna, inbegripet små och medelstora företag, om att InvestEU-stöd finns, genom att göra denna information synlig, framför allt för små och medelstora företag, i relevanta avtal om beviljande av Efsi-stöd, så att allmänhetens medvetenhet ökar och synligheten förbättras.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende InvestEU-programmet och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats InvestEU-programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.

KAPITEL IX

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 28

Övergångsbestämmelser

1. Intäkter, återbetalningar och återvunna medel från finansieringsinstrument som inrättats genom de program som anges i bilaga IV till denna förordning får användas som avsättningar till EU-garantin i enlighet med denna förordning.

2. Intäkter, återbetalningar och återvunna medel från EU-garantin som inrättats genom förordning (EU) 2015/1017 får användas som avsättningar till EU-garantin i enlighet med denna förordning, såvida de inte används för de ändamål som avses i artiklarna 4, 9 och 12 i förordning (EU) 2015/1017.

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C […], […], s. […].

(2) EUT C […], […], s. […].

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019. Den understrukna texten har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.

(4) COM(2018)0097.

(5) COM(2018)0353.

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(7) COM(2017)0206.

(8) COM(2017)0250.

(9) Publicerat som European Economy Discussion Paper 074 i januari 2018.

(10)

(11) Hänvisningen ska uppdateras. EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns tillgängligt på följande webbplats: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ:C:2013:373:TOC

(12) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(15) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(16) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(17) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(19) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(20)

(21)

BILAGA I

Belopp per särskilt mål

Den vägledande fördelning för finansierings- och investeringstransaktioner som avses i artikel 4.2 ska vara följande:

(a)	▌ 11 500 000 000 EUR för mål som avses i artikel 3.2 a.

(b)	▌ 11 250 000 000 EUR för mål som avses i artikel 3.2 b.

(c)	▌ 12 500 000 000 EUR för mål som avses i artikel 3.2 c.

(d)	▌ 5 567 500 000 EUR för mål som avses i artikel 3.2 d.

BILAGA II

Stödberättigande områden för finansierings- och investeringstransaktioner

Finansierings- och investeringstransaktionerna får falla inom ramen för ett eller flera av följande områden:

Utveckling av energisektorn, i enlighet med energiunionens prioriteringar, inbegripet en tryggad energiförsörjning, omställningen till ren energi och åtagandena enligt agenda 2030 och Parisavtalet, särskilt genom

(a)	expansion i fråga om generering, leverans eller användning av rena och hållbara, förnybara och säkra och andra utsläppsfria och utsläppssnåla hållbara energikällor och lösningar .

(b)	energieffektivitet och energibesparing (med inriktning på att minska energiefterfrågan genom hantering av efterfrågan och renovering av byggnader),

(c)	utveckling och modernisering av smart och hållbar energiinfrastruktur, särskilt men inte begränsat till överföring och distributionsnivå, lagringsteknik, elsammanlänkningar mellan medlemsstaterna, smarta nät),

(ca)	utveckling av innovativa utsläppsfria och utsläppssnåla uppvärmningssystem och kombinerad produktion av el och värme,

(d)	produktion och leverans av hållbara syntetiska bränslen från förnybara/ koldioxidneutrala källor och andra säkra och hållbara utsläppsfria och utsläppssnåla källor ; biobränslen, biomassa och alternativa bränslen, inbegripet för alla transportsätt, i enlighet med målen i direktiv 2018/2001 ,

(e)	infrastruktur för koldioxidavskiljning och för lagring av koldioxid i industriella processer, bioenergianläggningar och tillverkningsanläggningar som främjar energiomställningen .

Utveckling av hållbara och säkra transportinfrastrukturer och mobilitetslösningar och utrustning och innovativa tekniker i enlighet med unionens transportprioriteringar och de åtaganden som gjorts enligt Parisavtalet, särskilt genom

(a)

projekt till stöd för utveckling av TEN-T-infrastrukturen, inbegripet infrastrukturs underhåll och säkerhet, och urbana knutpunkter, kust- och inlandhamnar, flygplatser , multimodala terminaler och sammanlänkning med huvudnätverk, samt de telematiktillämpningar som beskrivs i förordning (EU) nr 1315/2013 ,

(aa)	TEN-T-infrastrukturprojekt som ska kunna användas av minst två olika transportsätt, särskilt multimodala godsterminaler och passagerarknutpunkter,

(b)

projekt för smart och hållbar mobilitet i städer, inklusive inre vattenvägar och innovativa rörlighetslösningar (inriktade på utsläppssnåla urbana transportsätt, icke-diskriminerande tillgänglighet, minskade luftföroreningar och bullernivåer, energiförbrukning, nätverk för smarta städer, underhåll, eller ökade säkerhetsnivåer och minskade olyckstal, inte minst cyklister och fotgängare) ,

(c)	stöd till förnyelse och efterhandsanpassning av rörliga tillgångar på transportområdet med sikte på att sprida användningen av lösningar för utsläppssnål och utsläppsfri mobilitet, inklusive användning av alternativa bränslen i fordon inom alla transportsätt ,

(d)	järnvägsinfrastruktur, andra järnvägsprojekt, infrastruktur för inre vattenvägar, kollektivtrafikprojekt och kusthamnar och sjömotorvägar ,

(e)	alternativ bränsleinfrastruktur för alla transportsätt , inbegripet infrastruktur för elektrisk laddning,

(ea)

andra smarta och hållbara mobilitetsprojekt som inriktar sig på

(i)	trafiksäkerhet,

(ii)	tillgänglighet,

(iii)

utsläppsminskning,

(iv)	utveckling och införande av ny transportteknik och nya transporttjänster, t.ex. i samband med uppkopplade och autonoma transportsätt eller integrerade biljettsystem,

(eb)

projekt för att upprätthålla eller uppgradera befintlig transportinfrastruktur, inklusive motorvägar inom TEN-T, för att vid behov uppgradera, upprätthålla eller förbättra trafiksäkerheten, utveckla ITS-tjänster eller garantera integriteten och standarderna i infrastrukturen, säkra parkeringsplatser och parkeringsanläggningar, uppladdnings- och tankstationer och stationer med alternativa bränslen.

Miljö och resurser, särskilt genom

(a)	vatten, inklusive distribution och rening av dricksvatten och näteffektivitet, reducering av läckage, infrastruktur för insamling och behandling av avloppsvatten , kustinfrastruktur och annan vattenrelaterad grön infrastruktur,

(b)	infrastruktur för avfallshantering,

(c)	projekt och företag inom området förvaltning av miljöresurser och hållbar teknik,

(d)	förstärkning och återställande av ekosystem och de tjänster de genererar, bland annat genom förbättring av natur och biologisk mångfald med hjälp av grön och blå infrastruktur ,

(e)	hållbar utveckling i städer, på landsbygden och i kustområden,

(f)	klimatförändringsåtgärder, anpassning till och begränsning av klimatförändringar , inbegripet riskreducering med avseende på naturkatastrofer,

(g)	projekt och företag som genomför cirkulär ekonomi genom att integrera resurseffektivitetaspekter i produktionen och produktlivscykeln, inbegripet hållbar försörjning av råvaror och returråvaror,

(h)	utfasning av fossila bränslen och avsevärd minskning av utsläpp i energiintensiva industrier, inbegripet ▌ demonstration av innovativa utsläppssnåla tekniker och införandet av dessa,

(ha)	utfasning av fossila bränslen i produktions- och distributionskedjan för energi genom att fasa ut användningen av kol och olja,

(hb)	projekt som främjar ett hållbart kulturarv.

4.	Utveckling av infrastruktur för digital konnektivitet, i synnerhet genom projekt som stöder utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet, 5G-nät och förbättring av den digitala konnektiviteten och tillgången, särskilt på landsbygden och i perifera områden.

Forskning, utveckling och innovation, särskilt genom

(a)	forskning, inbegripet forskningsinfrastruktur och stöd till den akademiska världen, och innovationsprojekt som bidrar till målen för Horisont Europa,

(b)	företagsprojekt, däribland utbildning och främjande av inrättandet av kluster och företagsnätverk,

(c)	demonstrationsprojekt och -program samt utnyttjande av relaterad infrastruktur, teknik och processer i samband med dessa,

(d)	forsknings- och innovationsprojekt i samarbete mellan den akademiska världen, organisationer för forskning och innovation samt näringslivet, offentlig-privata partnerskap och civilsamhällets organisationer,

(e)	överföring av kunskap och teknik,

(ea)	forskning om viktig möjliggörande teknik (KET) och dess industriella tillämpningar, inbegripet nya och avancerade material.

(f)	nya, effektiva och tillgängliga hälso- och sjukvårdsprodukter, inbegripet läkemedel, medicintekniska produkter, diagnosmetoder och avancerade terapiläkemedel, nya antimikrobiella medel och innovativa utvecklingsprocesser som undviker djurförsök .

Utveckling, ▌användning och utbyggnad av digitala tekniker och tjänster som särskilt bidrar till målen i programmet för ett digitalt Europa, särskilt genom

(a)	artificiell intelligens,

(aa)	kvantteknik ,

(b)	infrastruktur för cybersäkerhet och nätverksskydd,

(c)	sakernas internet,

(d)	blockkedjor och annan teknik för distribuerade liggare,

(e)	avancerad digital kompetens,

(ea)	robotteknik och automatisering,

(eb)

fotonik,

(f)	andra avancerade digitala tekniker och tjänster som bidrar till digitaliseringen av EU:s industri och integreringen av digitala tekniker, tjänster och kunskaper i unionens transportsektor .

Finansiellt stöd till enheter som har upp till 499 anställda med särskild inriktning på små och medelstora företag och små midcap-företag, särskilt genom

(a)	tillhandahållande av rörelsekapital och investeringar,

(b)	tillhandahållande av riskfinansiering från såddfasen till expansionsfasen, för att säkerställa tekniskt ledarskap i innovativa och hållbara sektorer, inbegripet att öka deras digitaliserings- och innovationskapacitet och säkerställa deras internationella konkurrenskraft ,

(ba)	tillhandahållande av finansiering för förvärv av ett företag eller anställdas ägarandelar i ett företag.

8.	Kulturella och kreativa sektorer, kulturarv , media, audiovisuella sektorn, journalistik och press , särskilt men inte uteslutande genom utveckling av ny teknik, användning av digital teknik och teknisk förvaltning av immateriella rättigheter .

Turism.

9a.	Återställande av industriområden (inbegripet förorenade områden) och återställande för en hållbar användning.

10.	Hållbart jordbruk, skogsbruk, fiske, vattenbruk och andra delar av bioekonomin i stort.

11.

Sociala investeringar, inbegripet stöd till genomförande av europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt genom

(a)	mikrofinansiering, finansiering av etiska och sociala företag och den sociala ekonomin,

(b)	efterfrågan på och utbud av kompetens,

(c)	utbildning, fortbildning och relaterade tjänster, inbegripet för vuxna,

(d)

social infrastruktur

(i)	inkluderande utbildning och fortbildning, inbegripet förskoleverksamhet och barnomsorg, och tillhörande infrastruktur och anläggningar, alternativ barnomsorg , studentbostäder och digital utrustning, som är tillgängliga för alla,

(ii)	subventionerade boenden,

(iii)

hälso- och sjukvård och långtidsvård, inbegripet kliniker, sjukhus, primärvård, hemtjänst och närvård,

(e)	social innovation, inbegripet sociala lösningar och system som syftar till att främja sociala effekter och utfall på de områden som avses i denna punkt,

(f)	kulturella aktiviteter med ett socialt syfte,

(fa)	åtgärder för att främja jämställdhet,

(g)	integration av utsatta personer, inklusive tredjelandsmedborgare,

(h)	innovativa lösningar på hälsoområdet, inbegripet e-hälsa , hälsotjänster och nya vårdmodeller,

(i)	inkludering av och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

12.

Utveckling av försvarsindustrin och därmed förstärkning av EU:s strategiska autonomi, särskilt genom stöd till

(a)	unionens försvars försörjningskedja, i synnerhet genom finansiellt stöd till små och medelstora samt midcap-företag,

(b)	företag som deltar i banbrytande innovationsprojekt inom försvarssektorn och nära relaterad teknik med dubbla användningsområden,

(c)	försvarssektorns försörjningskedja vid deltagande i kollaborativa forsknings- och utvecklingsprojekt, inbegripet sådana som stöds av Europeiska försvarsfonden,

(d)	forsknings- och utbildningsinfrastruktur avseende försvaret.

13.

Rymdsektorn, i synnerhet genom utveckling av rymdsektorn i linje med målen i rymdstrategin, nämligen

(a)	att maximera nyttan för EU:s samhälle och ekonomi,

(b)	att främja konkurrenskraften hos rymdsystem och rymdtekniker, i synnerhet leveranskedjornas sårbarhet,

(c)	att stödja entreprenörskap inom rymdsektorn, även i fråga om utveckling i senare led,

(d)	att främja unionens autonomi för säker och trygg tillgång till rymden, inbegripet aspekter med dubbla användningsområden.

13a.	Hav och oceaner genom utveckling av projekt och företag inom den blå ekonomin och dess finansieringsprinciper, särskilt genom havsentreprenörskap och industri, förnybar havsenergi och cirkulär ekonomi.

BILAGA III

Nyckelprestationsindikatorer

1. Finansieringsvolym InvestEU (uppdelat efter politikområde)

1.1

Volym godkända transaktioner

1.2

Mobiliserade investeringar

1.3

Belopp för privat finansiering som mobiliserats

1.4

Uppnådd hävstångs- och multiplikatoreffekt

2. InvestEU-finansieringens geografiska täckning (uppdelat efter politikområde, land och region på Nuts 2-nivå)

2.1

Antal länder som omfattas av transaktionerna

2.1a

Antal regioner som omfattas av transaktionerna

2.1b

Volym av transaktioner per medlemsstat och region

3. Effekten av InvestEU-finansiering

3.1

Antal skapade eller stödda arbetstillfällen

3.2

Investeringar som stöder klimatmålen och, i förekommande fall, uppdelade per politikområde.

3.3

Investeringar som stöder digitalisering

3.3a

Investeringsstöd till industriell omställning

4. Hållbar infrastruktur

4.1

Energi: ytterligare förnybar och annan säker och hållbar utsläppsfri och utsläppssnål produktionskapacitet för energi installerad (MW)

4.2

Energi: antal hushåll och antal offentliga och kommersiella lokaler med förbättrad energiförbrukningsklass

4.2a

Energi: beräknade energibesparingar som genererats av projekten i kilowattimmar

4.2b

Energi: årliga utsläpp av växthusgaser som minskas/undviks i koldioxidekvivalenter

4.2c

Energi: volym investeringar i utveckling och modernisering av smart och hållbar energiinfrastruktur

4.3

Digitalisering: ytterligare hushåll och kommersiella eller offentliga byggnader med bredbandsanslutning på minst 100 Mbps med möjlighet till uppgradering till Gigabit-hastighet, eller antal inrättade wifi-åtkomstpunkter

4.4

Transporter: mobiliserade investeringar, särskilt i TEN-T

—

Antal gränsöverskridande projekt och projekt för felande länkar (inbegripet åtgärder som rör urbana knutpunkter, regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser, multimodala plattformar, kusthamnar, inlandshamnar, förbindelser till flygplatser och järnvägs-/vägterminaler i TEN-T-stomnätet och det övergripande nätet)

—	Antal åtgärder som bidrar till digitalisering av transporter, särskilt genom utbyggnad av ERTMS, flodinformationstjänster (RIS), ITS, VTMIS/e-tjänster för sjöfart och Sesar

—	Antal leveranspunkter för alternativa bränslen som inrättas eller uppgraderas

—	Antal åtgärder som bidrar till säkra transporter

4.5

Miljö: Investeringar som bidrar till genomförandet av planer och program som föreskrivs i unionens regelverk på miljöområdet avseende luftkvalitet, vatten, avfall och natur

5. Forskning, Innovation och Digitalisering

5.1

Bidrag till målet att 3 % av unionens BNP ska investeras i forskning, utveckling och innovation

5.2

Antal stödda företag efter storlek som bedriver forsknings- och innovationsprojekt

6. Små och medelstora företag

6.1

Antal stödda företag efter storlek (mikro, små, medelstora samt små midcap-företag)

6.2

Antal stödda företag efter utvecklingsskede (tidigt skede, tillväxt/expansion)

6.2a

Antal företag som får stöd per medlemsstat och region på Nuts 2-nivå

6.2b

Antal företag som får stöd per sektor enligt Nace-kod

6.2c

Procentandel av investeringsvolymen inom politikområdet för små och medelstora företag som är inriktad på små och medelstora företag

7. Sociala investeringar och kompetens

7.1

Social infrastruktur: Kapacitet på och tillgång till social infrastruktur som stöds efter sektor: bostäder, utbildning, hälsa, annat

7.2

Mikrofinansiering och finansiering av sociala företag: Antal mottagare av mikrofinansiering och stödda företag inom den sociala sektorn

7.5

Kompetens: antal enskilda som förvärvat nya kompetenser eller fått sin kompetens validerad och certifierad: formell utbildning och yrkeskvalifikationer

BILAGA IV

InvestEU-programmet – tidigare instrument

A. Egetkapitalinstrument:

—	Europeisk finansieringsordning för teknik (ETF98): Rådets beslut 98/347/EG av den 19 maj 1998 om åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag – Initiativ för tillväxt och sysselsättning (EGT L 155, 29.5.1998, s. 43).

—

Projekt för tekniköverföring (TTP): Kommissionens beslut om antagande av ett finansieringsbeslut för kompletterande finansiering av åtgärder inom GD Näringslivs verksamhet ”Inre marknad för varor och sektorspolitik” för 2007 och om antagande av GD Näringslivs rambeslut för finansiering av den förberedande åtgärden ”EU:s roll i en globaliserad värld” och av fyra pilotprojekt: ”Erasmus för unga företagare”, ”Åtgärder för att främja samarbete och partnerskap mellan mikroföretag och små och medelstora företag”, ”Tekniköverföring” och ”Framstående europeiska resmål” för 2007 (C(2007)531).

—	Europeisk finansieringsordning för teknik (ETF01): Rådets beslut 2000/819/EG av den 20 december 2000 om ett flerårigt program för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (SMF) (2001–2005) (EGT L 333, 29.12.2000, s. 84).

—	Instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt (GIF): Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

—

Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1).

—

Egetkapitalinstrument för tillväxt (Cosme EFG): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 33).

—

InnovFin Equity:

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 81).

—

Rådets beslut 2013/743/EU av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 965).

—

EaSI-investeringar för kapacitetsuppbyggnad: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238).

B. Garantiinstrument

—	SMF-garantifaciliteten 1998 (SMEG98): Rådets beslut 98/347/EG av den 19 maj 1998 om åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag – Initiativ för tillväxt och sysselsättning (EGT L 155, 29.5.1998, s. 43).

—	SMF-garantifaciliteten 2001 (SMEG01): Rådets beslut 2000/819/EG av den 20 december 2000 om ett flerårigt program för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (SMF) (2001–2005) (EGT L 333, 29.12.2000, s. 84).

—	SMF-garantifaciliteten 2007 (SMEG07): Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

—	Europeiskt instrument Progress för mikrokrediter – garanti (EPMF-G): Europaparlamentets och rådets beslut nr 283/2010/EU av den 25 mars 2010 om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 87, 7.4.2010, s. 1).

—

Finansieringsinstrumentet för riskdelning (RSI):

—	Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013), kommissionens uttalande (EUT L 412, 30.12.2006, s. 1).

—	Rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (EUT L 400, 30.12.2006, s. 86).

—	Rådets beslut 2006/974/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet: Kapacitet för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (EUT L 400, 30.12.2006, s. 299).

—

EaSI-garantin: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238).

—

Lånegarantiinstrumentet Cosme (Cosme LGF): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 33).

—

InnovFin Equity:

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 81).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

—

Lånegaranti för de kulturella och kreativa sektorerna (CCS GF): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 221).

—

Studielånegarantin SLGF: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).

—

Instrumentet för privat finansiering för energieffektivisering (PF4EE): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).

C. Riskdelningsinstrument

—

Finansieringsfacilitet med riskdelning (RSFF): Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013), kommissionens uttalande (EUT L 412, 30.12.2006, s. 1).

—

InnovFin:

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr (EG) nr 1906/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 81).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

—

Skuldinstrumentet för fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF DI): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129).

—	Finansieringsmekanismen för naturkapital (NCFF): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 185).

D. Särskilda investeringsverktyg:

—

Det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter – fonds de placements – fonds d’investissements spécialisés (EPMF FCP-FIS): Europaparlamentets och rådets beslut nr 283/2010/EU av den 25 mars 2010 om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 87, 7.4.2010, s. 1).

—

Margueritefonden:

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (EUT L 162, 22.6.2007, s. 1).

—	Kommissionens beslut av den 25 februari 2010 om Europeiska unionens deltagande i Europeiska 2020-fonden för energi, klimatförändringar och infrastruktur (Margueritefonden) (C(2010)941).

—

Europeiska fonden för energieffektivitet (EEEF): Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2010 av den 15 december 2010 om ändring av förordning (EG) nr 663/2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet (EUT L 346, 30.12.2010, s. 5).

BILAGA V

Marknadsmisslyckanden, suboptimala investeringssituationer, additionalitet och uteslutna verksamheter

A. Marknadsmisslyckanden, suboptimala investeringssituationer och additionalitet

I enlighet med artikel 209 i budgetförordningen ska EU-garantin åtgärda marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer (artikel 209.2 a) och uppnå additionalitet genom att förhindra att potentiellt stöd och investeringar ersätts av andra offentliga eller privata källor (artikel 209.2 b).

För att uppfylla kraven i artikel 209.2 a och b i budgetförordningen ska de finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin uppfylla följande krav enligt punkterna 1 och 2 nedan:

Marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer

För att åtgärda de marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer som avses i artikel 209.2 a i budgetförordningen ska de investeringar som omfattas av finansierings- och investeringstransaktionerna ha ett av följande inslag:

(a)	Karaktär av kollektiv nyttighet (t.ex. utbildning och kompetens, hälso- och sjukvård, tillgänglighet, säkerhet och försvar, samt infrastruktur som är tillgänglig utan kostnad eller till försumbar kostnad) som operatören eller företaget inte kan få tillräcklig lönsam.

(b)	Externa effekter som operatören eller företaget i allmänhet inte kan internalisera, såsom investeringar i FoU, energieffektivitet, klimat- eller miljöskydd.

(c)

Informationsasymmetrier, särskilt när det gäller små och medelstora företag och små midcap-företag, inklusive högre risknivåer i samband med nystartade företag, företag med huvudsakligen immateriella tillgångar eller otillräcklig säkerhet, eller företag som inriktar sig på verksamheter med högre risk.

(d)	Gränsöverskridande infrastrukturprojekt och tillhörande tjänster eller fonder som investerar över gränserna för att åtgärda fragmenteringen och förbättra samordningen på EU:s inre marknad.

(e)

Exponering för högre risknivåer i vissa sektorer, länder eller regioner utöver de nivåer som privata finansiella aktörer kan eller vill acceptera. Detta innebär bland annat att investeringen inte skulle ha genomförts alls eller inte i samma utsträckning på grund av att den är ny eller medför risker som är förknippade med innovation eller oprövad teknik.

(f)	Nya och/eller komplexa marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer i enlighet med artikel 8.1 a iii i denna förordning.

Additionalitet

Finansierings- och investeringstransaktioner ska uppfylla båda de aspekter av additionalitet som avses i artikel 209.2 b i budgetförordningen. Detta innebär att transaktioner inte skulle ha genomförts eller inte ha genomförts i samma utsträckning av andra offentliga eller privata källor utan stöd från InvestEU-fonden. Vid tillämpningen av denna förordning avses med dessa finansierings- och investeringstransaktioner sådana transaktioner som uppfyller följande två kriterier:

(1)

För att anses tillföra additionalitet till de privata källor som avses i artikel 209.2 b i budgetförordningen ska InvestEU-fonden stödja genomförandepartnernas finansierings- och investeringstransaktioner med inriktning på investeringar som på grund av sina egenskaper (karaktär av kollektiv nyttighet, externa effekter, informationsasymmetri, aspekter av socioekonomisk sammanhållning eller annat) inte kan generera tillräckliga marknadsmässiga vinster eller anses vara för riskfyllda (jämfört med de risknivåer som relevanta privata aktörer är beredda att acceptera). Sådana finansierings- och investeringstransaktioner kan därför inte få tillgång till marknadsfinansiering till rimliga villkor när det gäller prissättning, krav på säkerheter, finansieringstyp, finansieringslöptid eller andra villkor och skulle inte ha genomförts alls eller inte ha genomförts i samma utsträckning utan offentligt stöd.

(2)

För att anses tillföra additionalitet till befintligt stöd från andra offentliga källor enligt artikel 209.2 b i budgetförordningen ska InvestEU-fonden endast stödja finansierings- och investeringstransaktioner för vilka följande villkor gäller:

(a)	Finansieringen eller investeringstransaktionerna skulle inte ha genomförts alls eller inte ha genomförts i samma utsträckning av genomförandepartnern utan stödet från InvestEU-fonden .

(b)

Finansieringen eller investeringstransaktionerna skulle inte ha genomförts alls eller inte ha genomförts i samma utsträckning inom ramen för andra befintliga offentliga instrument, såsom finansieringsinstrument med delad förvaltning på regional och nationell nivå. Det ska dock vara möjligt att använda InvestEU och andra offentliga medel som komplement, särskilt när ett EU-mervärde kan uppnås och när det är möjligt att optimera användningen av offentliga medel för att uppnå politiska mål på ett resurseffektivt sätt.

För att visa att de finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin tillför additionalitet jämfört med den befintliga marknaden och annat statligt stöd ska genomförandepartnerna tillhandahålla information som påvisar minst ett av följande inslag:

(a)	Stödet sker genom efterställda positioner i förhållande till andra offentliga eller privata långivare eller inom finansieringsstrukturen.

(b)

Stödet tillhandahålls genom eget kapital och därmed likställt kapital eller genom lån med löptider, prissättning, krav på säkerheter eller andra villkor som inte är tillgängliga i tillräcklig utsträckning på marknaden eller från andra offentliga källor. Stödet går till transaktioner som har en högre riskprofil än den risk som i allmänhet godtas inom genomförandepartnerns egen normala verksamhet eller stödet går till genomförandepartner för att höja den egna kapaciteten att stödja sådan verksamhet.

(c)	Deltagande i riskdelningsmekanismer som är inriktade på politikområden som exponerar genomförandepartner för högre risknivåer jämfört med de nivåer som i allmänhet godtas av genomförandepartner eller som de privata finansaktörerna kan eller vill acceptera.

(d)

Stöd som katalyserar/drar till sig ytterligare privat eller offentlig finansiering och kompletterar andra privata och kommersiella källor, särskilt från traditionellt riskobenägna investerargrupper eller institutionella investerare, som ett resultat av den signalverkan som stödet från InvestEU-fonden får.

(e)	Stöd som tillhandahålls genom finansiella produkter som inte är tillgängliga eller som inte erbjuds i tillräcklig grad i de berörda länderna eller regionerna på grund av att marknaderna saknas, är underutvecklade eller är ofullständiga.

När det gäller finansierings- och investeringstransaktioner genom intermediärer, särskilt för stöd till små och medelstora företag, ska additionaliteten kontrolleras på intermediärnivå snarare än på slutmottagarnivå. Additionalitet anses föreligga när InvestEU-fonden stöder en finansiell intermediär med att skapa en ny portfölj med högre risknivå eller öka verksamhetsvolymen som redan har hög risk, jämfört med de risknivåer som privata och offentliga finansiella aktörer för närvarande kan eller vill acceptera i den eller de berörda medlemsstaterna eller regionerna.

EU-garantin ska inte beviljas för att stödja refinansieringstransaktioner (såsom att ersätta befintliga låneavtal eller andra former av finansiellt stöd för projekt som redan delvis eller helt har förverkligats), utom under särskilda exceptionella och välmotiverade omständigheter där det kan visas att transaktionen inom ramen för EU-garantin kommer att möjliggöra en ny investering inom ett stödberättigat politikområde till ett belopp som kommer utöver den verksamhet som normalt genomförs av genomförandepartnern eller den finansiella intermediären och som minst motsvarar beloppet för en transaktion som uppfyller kriterierna för stödberättigande i denna förordning. Ovannämnda kriterier för marknadsmisslyckanden, suboptimala investeringssituationer och additionalitet ska även gälla för sådana refinansieringstransaktioner.

B. Uteslutna verksamheter

InvestEU-fonden ska inte stödja följande:

(1)	Verksamheter som begränsar människors individuella rättigheter och friheter eller kränker de mänskliga rättigheterna.

(2)	När det gäller försvarsverksamhet, användning, utveckling eller tillverkning av produkter och teknik som är förbjudna enligt tillämplig internationell rätt.

(3)	Tobaksvaror och annan tobaksrelaterad verksamhet (produktion, distribution, förädling och handel).

(4)

Verksamheter som utesluts i artikel [X] i förordningen om Horisont Europa: forskning om mänsklig kloning för reproduktionsändamål, verksamhet som syftar till förändring av människors arvsmassa och som kan leda till att sådana förändringar blir ärftliga, verksamhet för att skapa mänskliga embryon enbart för forskningsändamål eller för produktion av stamceller, inbegripet genom somatisk cellkärnöverföring.

(5)	Spel (produktion, konstruktion, distribution, bearbetning, handel eller programvarurelaterad verksamhet).

(6)	Sexhandel med tillhörande infrastruktur, tjänster och medier.

(7)	Verksamheter med levande djur för experimentella och vetenskapliga syften, om inte efterlevnad av den europeiska konventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål kan garanteras.

(8)

Fastighetsutveckling, dvs. en verksamhet vars enda syfte är att renovera och hyra ut eller sälja vidare befintliga byggnader samt att bygga nya projekt. Verksamhet inom fastighetssektorn som är kopplad till de särskilda målen för InvestEU i enlighet med artikel 3.2 i denna förordning och/eller stödberättigade områden för finansierings- och investeringstransaktioner enligt bilaga II till denna förordning, t.ex. investeringar i energieffektivitetsprojekt eller subventionerade bostäder, ska dock vara stödberättigande.

(9)	Finansiell verksamhet såsom köp av eller handel med finansiella instrument. I synnerhet ska åtgärder inriktade på uppköp som syftar till utförsäljning av tillgångar (företagsplundring) eller ersättningskapital för sådana åtgärder vara uteslutna.

(10)	Verksamheter som är förbjudna enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(11)	Avveckling, drift, anpassning eller anläggande av kärnkraftverk.

(12)

Investeringar som rör gruvdrift/utvinning, bearbetning, distribution, lagring eller förbränning av fasta fossila bränslen och olja samt investeringar i samband med utvinning av gas. Denna uteslutning gäller inte för

i.	projekt där det inte finns någon fungerande alternativ teknik,

ii.	projekt för förebyggande och begränsning av föroreningar,

iii.	projekt med anläggningar för avskiljning, lagring eller användning av koldioxid och industri- eller forskningsprojekt som leder till betydande minskningar av växthusgasutsläppen jämfört med tillämpliga riktmärken för utsläppshandelssystemet.

(13)

Investeringar i anläggningar för deponering av avfall. Denna uteslutning gäller inte för

i.	deponier i direkt anslutning till ett industri- eller gruvinvesteringsprojekt där det har visats att deponering är det enda genomförbara alternativet för att behandla det industri- eller gruvavfall som produceras av den berörda verksamheten,

ii.	befintliga deponier för att säkerställa användningen av deponigas och främja deponiutvinning och upparbetning av gruvavfall.

(14)	Investeringar i anläggningar för mekanisk-biologisk behandling (MBT). Denna uteslutning gäller inte för investeringar för att i efterhand förse befintliga MBT-anläggningar med utrustning för avfallsenergi eller separerat avfall, t.ex. kompostering och anaerob nedbrytning.

(15)

Investeringar i förbränningsugnar för avfall. Denna uteslutning gäller inte för

i.	anläggningar som uteslutande är avsedda för behandling av farligt avfall som inte kan återvinnas,

ii.	befintliga anläggningar för att öka energieffektiviteten, avskilja avgaserna för att lagra eller använda eller återvinna material från förbränningsaska, förutsatt att sådana investeringar inte leder till en ökning av anläggningens avfallshanteringskapacitet.

Genomförandepartnerna ska ansvara för att se till att villkoren är uppfyllda vid undertecknandet och för att kontrollera att finansierings- och investeringstransaktionerna är förenliga med uteslutningskriterierna vid genomförandet av projektet och vid behov vidta lämpliga korrigerande åtgärder.

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1060

P8_TA(2019)0434

Europeisk miljö med en enda kontaktpunkt för sjötransport ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk miljö med en enda kontaktpunkt för sjötransport och om upphävande av direktiv 2010/65/EU (COM(2018)0278 – C8-0193/2018 – 2018/0139(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/78)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0278),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0193/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0006/2019).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 265.

P8_TC1-COD(2018)0139

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1239.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1061

P8_TA(2019)0435

Information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker, och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341 (COM(2018)0354 – C8-0208/2018 – 2018/0179(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/79)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0354),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0208/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0363/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 97.

(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 24.

P8_TC1-COD(2018)0179

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om hållbarhetsrelaterad information som ska lämnas inom finanstjänstesektorn

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2088.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1062

P8_TA(2019)0436

Långlivade organiska föroreningar ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar (omarbetning) (COM(2018)0144 – C8-0124/2018 – 2018/0070(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

(2021/C 158/80)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0144),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0124/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 juli 2018 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 10 september 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0336/2018), och av följande skäl:

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 93.

(2) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 15 november 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0463).

P8_TC1-COD(2018)0070

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/…om långlivade organiska föroreningar (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1021.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1064

P8_TA(2019)0437

Clearingkrav, rapporteringskrav och riskbegränsningstekniker för OTC-derivat, samt transaktionsregister ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister (COM(2017)0208 – C8-0147/2017 – 2017/0090(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/81)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0208),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0147/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 11 oktober 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2017 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0181/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 385, 15.11.2017, s. 10.

(2) EUT C 434, 15.12.2017, s. 63.

P8_TC1-COD(2017)0090

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/834.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1066

P8_TA(2019)0438

Auktorisation av centrala motparter och godkännande av centrala motparter från tredjeland ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland (COM(2017)0331 – C8-0191/2017 – 2017/0136(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/82)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0331),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0191/2017),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 4 oktober 2017 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2017 (2),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0190/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 385, 15.11.2017, s. 3.

(2) EUT C 434, 15.12.2017, s. 63.

P8_TC1-COD(2017)0136

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2099.)

30.4.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/1068

P8_TA(2019)0439

Främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 596/2014 och (EU) 2017/1129 vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag (COM(2018)0331 – C8-0212/2018 – 2018/0165(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 158/83)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0331),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0212/2018),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1),

—

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0437/2018).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 79.

P8_TC1-COD(2018)0165

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2014/65/EU och förordningarna (EU) nr 596/2014 och (EU) 2017/1129 vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2115.)

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 158

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 30 april 2021

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2019–2020 Sammanträdena den 15–18 april 2019 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 69, 26.2.2021 . ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Torsdagen den 18 april 2019
2021/C 158/01	Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter (2019/2690(RSP))	2
2021/C 158/02	Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kamerun (2019/2691(RSP))	7
2021/C 158/03	Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Brunei (2019/2692(RSP))	11
2021/C 158/04	Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om förhandlingarna med rådet och kommissionen om lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt (2019/2536(RSP))	15
2021/C 158/05	Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (2019/2683(RSP))	18

	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
	Onsdagen den 17 april 2019
2021/C 158/06	Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen) (2019/2020(REG))	23
2021/C 158/07	Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om den politiska förklaringen vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen) (2019/2019(REG))	24