Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 148/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 138, 19.4.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 128, 12.4.2021

EUT C 110, 29.3.2021

EUT C 98, 22.3.2021

EUT C 88, 15.3.2021

EUT C 79, 8.3.2021

EUT C 72, 1.3.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Riigikohus – Estland) – brottmål mot H.K.

(Mål C-746/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation - Direktiv 2002/58/EG - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Konfidentialitet vid kommunikation - Begränsningar - Artikel 15.1 - Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Lagstiftning som ålägger leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster en generell och odifferentierad skyldighet att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter - Nationella myndigheters tillgång till de lagrade uppgifterna inom ramen för brottsutredningar - Allmän brottsbekämpning - Åklagarmyndighetens godkännande - Användning av uppgifterna som bevis inom ramen för ett straffrättsligt förfarande - Upptagande till prövning)

(2021/C 148/02)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Riigikohus

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

H.K.

Ytterligare deltagare i rättegången: Prokuratuur

Domslut

1)

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder mot nationell lagstiftning som gör det möjligt för offentliga myndigheter att få tillgång till vissa trafik- eller lokaliseringsuppgifter – vilka kan ge information om kommunikation som en användare har utfört medelst elektronisk kommunikationsutrustning eller om lokaliseringen av terminalutrustning som denna användare har använt, och ligga till grund för slutsatser beträffande användarens privatliv – i syfte att förebygga, undersöka, avslöja och väcka åtal för brott, utan att det uppställs något krav på att det ska röra sig om grov brottslighet eller förebyggande av allvarliga hot mot allmän säkerhet, oberoende av hur lång tid myndigheterna får tillgång till de lagrade uppgifterna och oberoende av omfattningen och arten av de uppgifter som omfattas av denna tidsperiod.

2)

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder mot nationell lagstiftning som ger åklagarmyndigheten, vars uppdrag är att leda förundersökningar och, i förekommande fall, väcka åtal i samband med ett senare förfarande, behörighet att ge offentliga myndigheter tillgång till trafik- och lokaliseringsuppgifter inom ramen för en brottsutredning.

---

(1)  EUT C 54, 11.2.2019.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – A.B., C.D., E.F., G.H., I.J. mot Krajowa Rada Sądownictwa

(Mål C-824/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 2 och 19.1 andra stycket FEU - Rättsstatsprincipen - Effektivt domstolsskydd - Principen om domares oavhängighet - Förfarandet vid tillsättning av domartjänster vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) - Republiken Polens president tillsätter domare på grundval av en resolution från Nationella domstolsrådet - Nationella domstolsrådets bristande oavhängighet - Det rättsmedel som finns tillgängligt för att vid domstol angripa en sådan resolution är inte effektivt - Dom från Trybunał Konstytucyjny (Konstitutionsdomstolen, Polen) som upphäver den bestämmelse som den hänskjutande domstolens behörighet grundar sig på - Lagstiftning som föreskriver att anhängiggjorda mål ska skrivas av från vidare handläggning och som medför att det i framtiden inte är möjligt att vid domstol ge in överklagande i sådana mål - Artikel 267 FEUF - Möjlighet och/eller skyldighet för nationella domstolar att begära förhandsavgörande och att vidhålla en sådan begäran - Artikel 4.3 FEU - Principen om lojalt samarbete - Unionsrättens företräde - Befogenhet att underlåta att tillämpa nationella bestämmelser som står i strid med unionsrätten)

(2021/C 148/03)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i de nationella målen

Klagande: A.B., C.D., E.F., G.H., I.J.

Motpart: Krajowa Rada Sądownictwa

Ytterligare deltagare i rättegången: Prokurator Generalny, Rzecznik Praw Obywatelskich

Domslut

1)

Då ändringar vidtas i den nationella rättsordningen i) som innebär att en nationell domstol fråntas sin behörighet att som enda och sista instans pröva mål där sökande till domartjänster vid en domstol, såsom Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), har överklagat beslut som meddelats av ett organ, såsom Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet, Polen), att för Republiken Polens president inte föreslå dessa sökanden utan i stället andra sökanden för dessa tjänster, ii) som föreskriver att dylika besvärsmål ska skrivas av från vidare handläggning då de fortfarande är anhängiga vid domstolen, varvid det inte blir möjligt att pröva dessa mål, ej heller att anhängiggöra dem på nytt, samt iii) som därvid fråntar en sådan nationell domstol möjligheten att få svar på tolkningsfrågor som den ställt till EU-domstolen, — ska artikel 267 FEUF och artikel 4.3 FEU tolkas så, att de utgör hinder för sådana ändringar när det framgår – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma på grundval av samtliga relevanta omständigheter – att dessa ändringar specifikt innebär att EU-domstolen förhindras att pröva sådana tolkningsfrågor som de som ställts av den hänskjutande domstolen och att det i framtiden inte längre är möjligt för en nationell domstol att ställa liknande frågor som dessa; — och artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas så, att denbestämmelsen utgör hinder för sådana ändringar när det framgår – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma på grundval av samtliga relevanta omständigheter – att dessa ändringar är ägnade att föranleda rimliga tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande pålitligheten hos de domare som tillsatts av Republiken Polens president på grundval av dessa beslut från Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet) i förhållande till yttre omständigheter, särskilt i förhållande till direkt eller indirekt påverkan från den lagstiftande makten och den verkställande makten, samt beträffande dessa domares opartiskhet i förhållande till de intressen som konfronteras, vilket därmed kan innebära att det framstår som att dessa domar inte är oavhängiga eller opartiska, vilket inverkar menligt på det förtroende som enskilda rättssubjekt ska kunna hysa för domstolsväsendet i ett demokratiskt samhälle och i en rättsstat. För det fall att det visar sig att nämnda artiklar har åsidosatts, ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den hänskjutande domstolen ska underlåta att tillämpa de aktuella ändringarna, oavsett om dessa ändringar är lagfästa eller konstitutionsfästa, och följaktligen förklara sig vara behörig även fortsättningsvis att pröva de mål som anhängiggjorts vid den hänskjutande domstolen innan dessa ändringsåtgärder vidtogs.

2)

Artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas så, att den bestämmelsen utgör hinder för bestämmelser som ändrar gällande nationellt rättsläge och som innebär — att trots att en sökande till en domartjänst vid en domstol, såsom Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), har överklagat ett beslut som meddelats av ett organ, såsom Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet), att inte föreslå för Republiken Polens president att denna sökande ska tillsättas som domare utan i stället andra sökande, så vinner detta beslut laga kraft i den del där andra sökande föreslås, vilket innebär att överklagandet inte utgör hinder för att Republiken Polens president tillsätter dessa andra sökande som domare samt att ett eventuellt upphävande av nämnda beslut i den del där sökanden inte föreslås inte kan medföra att en ny bedömning företas i frågan huruvida denna sökande eventuellt ska tillsättas på den aktuella domartjänsten, samt — att ett sådant överklagande inte får grundas på att en oriktig bedömning gjorts i frågan huruvida sökandena iakttagit de kriterier som beaktas då beslut fattas om vem som ska föreslås för tillsättning som domare, när det framgår – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma på grundval av samtliga relevanta omständigheter – att dessa bestämmelser är ägnade att föranleda rimliga tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande pålitligheten hos de domare som tillsatts av Republiken Polens president på grundval av beslut från Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet) i förhållande till yttre omständigheter, särskilt i förhållande till direkt eller indirekt påverkan från den lagstiftande makten och den verkställande makten, samt beträffande dessa domares opartiskhet i förhållande till de intressen som konfronteras, vilket därmed kan innebära att det framstår som att dessa domare inte är oavhängiga eller opartiska, vilket inverkar menligt på det förtroende som enskilda rättssubjekt ska kunna hysa för domstolsväsendet i ett demokratiskt samhälle och i en rättsstat. För det fall att det visar sig att artikel 19.1 andra stycket FEU har åsidosatts, ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den hänskjutande domstolen ska underlåta att tillämpa nämnda bestämmelser och i stället tillämpa de nationella bestämmelser som tidigare var i kraft, och därvid själv företa den prövning som föreskrevs i sistnämnda bestämmelser.

---

(1)  EUT C 164, 13.5.2019.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien, Banca Popolare di Bari Società Cooperativa per Azioni, Fondo interbancario di tutela dei depositi, Banca d'Italia

(Mål C-425/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Ingripande av ett privaträttsligt konsortium mellan banker till förmån för en av dess medlemmar - Ingripandet har godkänts av medlemsstatens centralbank - Begreppet ”statligt stöd” - Huruvida stödet kan tillskrivas staten - Statliga medel - Indicier som gör det möjligt att avgöra vem en åtgärd ska tillskrivas - Missuppfattning av de rättsliga och faktiska omständigheterna - Beslut enligt vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden)

(2021/C 148/04)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Stancanelli, L. Flynn, A. Bouchagiar och D. Recchia,)

Övriga parter i målet: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili och S. Fiorentino, avvocati dello Stato), Banca Popolare di Bari SCpA, tidigare Tercas-Cassa di risparmio della provincia di Teramo SpA (Banca Tercas SpA) (ombud: inledningsvis A. Santa Maria, M. Crisostomo, E. Gambaro och F. Mazzocchi, avvocati, därefter A. Santa Maria, M. Crisostomo och E. Gambaro, avvocati), Fondo interbancario di tutela dei depositi, (ombud: M. Siragusa, G. Scassellati Sforzolini, G. Faella och A. Comino, avvocati), Banca d’Italia (ombud: M. Perassi, M. Todino, L. Sciotto och O. Capolino, avvocati)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 238, 15.7.2019.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Słupsku (Polen) den 22 juli 2020 – Raiffeisen Bank International AG mot UI, MB

(Mål C-329/20)

(2021/C 148/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Słupsku

Parter i det nationella målet

Klagande: Raiffeisen Bank International AG

Motpart: UI, MB

Domstolen (åttonde avdelningen) har i beslut av den 11 februari 2021 funnit att det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som framställts av Sąd Okręgowy w Słupsku (distriktsdomstolen i Słupsk, Polen) den 22 juli 2020 inte kan tas upp till prövning.

Överklagande ingett den 2 december 2020 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 23 september 2020 i mål T-174/19, Guillaume Vincenti mot EUIPO

(Mål C-653/20 P)

(2021/C 148/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė och K. Tóth, Bevollmächtigte, B. Wägenbaur, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Guillaume Vincenti

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 23 september 2020 i mål T-174/19, Guillaume Vincenti mot EUIPO, och .

—	förplikta sökanden att bära rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som är hänförliga till förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Två grunder har anförts till stöd för överklagandet:

Till att börja med felbedömde tribunalen artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att fastställa att tjänstemannen måste höras innan ett beslut antogs om att inte befordra honom.

För det första föreligger det ingen subjektiv rätt att blir befordrad och ett beslut att inte befordra en person utgör inte ett ingrepp i rättigheter.

För det andra kan ett beslut att inte befordra en person inte jämställas med en administrativ rättsakt som går tjänstemannen emot.

Vidare fastställde tribunalen att det inte kunde uteslutas att beslutet rimligen hade kunna bli ett annat om EUIPO hade hört tjänstemannen innan den antog beslutet. I detta avseende är tribunalens dom bristfälligt motiverad eftersom tribunalen inte prövade sökandens argument.

Överklagande ingett den 7 januari 2021 av Republiken Estland av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 28 oktober 2020 i mål T-594/18, Pharma Mar mot Europeiska kommissionen

(Mål C-16/21 P)

(2021/C 148/07)

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Republiken Estland (ombud: N. Grünberg)

Övriga parter i målet: Pharma Mar SA, (ombud: M. Merola och V. Salvatore), Europeiska kommissionen (ombud: L. Haasbeek och A. Sipos)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 28 oktober 2020, och

—	förplikta vardera parten att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Republiken Estland framställer följande argument:

1.

Tribunalen gjorde en feltolkning av kravet på opartiskhet, som fastställs i artikel 63 i förordning (EG) nr 726/2004, (1) genom att slå fast, såvitt avser exporter som deltar i det arbete som utförs av en vetenskaplig rådgivande grupp (SAG), att varje form av legitima tvivel som kan förekomma med avseende på deras opartiskhet inte kan uteslutas enbart på grund av den omständigheten att de är anställda vid ett universitetssjukhus.

2.	För det första gjorde tribunalen fel, vid prövningen av principen om opartiskhet, i den mening som avses i artikel 63 i förordning (EG) nr 726/2004, genom att bedöma att ett universitetssjukhus, som helhet, kan likställas med ett läkemedelsföretag.

3.	För det andra gjorde tribunalen en uppenbart oriktig bedömning vid utvärderingen av det konkurrerande läkemedlet och sambandet mellan experten och tillverkningen av det ”konkurrerande läkemedlet”.

4.	För det tredje gjorde tribunalen fel, vid prövningen av principen om opartiskhet, genom att inte korrekt bedöma sambandet mellan de berörda experterna och cellterapicentret och experternas inflytande över SAG:s beslut.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts Lennestadt (Tyskland) den 19 januari 2021 – Nemzeti Útdíjfizetési Szolgáltató Zrt., Nationale Mauterhebung geschlossene Dienstleistungs AG mot NW

(Mål C-30/21)

(2021/C 148/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Lennestadt

Parter i det nationella målet

Klagande: Nemzeti Útdíjfizetési Szolgáltató Zrt., Nationale Mauterhebung geschlossene Dienstleistungs AG

Motpart: NW

Tolkningsfråga

Omfattas ett domstolsförfarande som inletts av ett statligt företag gentemot en fysisk person med hemvist i en annan medlemsstat i syfte att driva in en avgift som har påföljdskaraktär med anledning av obehörig användning av en avgiftsbelagd väg av artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší soud České republiky (Republiken Tjeckien) den 1 februari 2021 – RegioJet a. s.

(Mål C-57/21)

(2021/C 148/09)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud (Republiken Tjeckien)

Parter i det nationella målet

Kärande: České dráhy, a.s.

Övrig part i förfarandet: RegioJet a. s., Česká republika – Ministerstvo dopravy

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU (1) av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (nedan kallat direktivet) tolkas så, att en nationell domstol kan förelägga om att lämna ut bevis trots att kommissionen samtidigt har inlett ett förfarande i syfte att fatta ett beslut enligt kapitel III i Rådets förordning (EG) nr 1/2003 (2) av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nedan kallat direktivet), vilket medfört att skadeståndstalan avseende en skada som uppstått på grund av en överträdelse av konkurrensrätten har vilandeförklarats?

2)

Utgör tolkningen av artikel 6.5 a och 6.9 direktivet hinder för en nationell lagstiftning som begränsar offentliggörandet av all information som lämnats in i samband med ett förfarande som inletts av en konkurrensmyndighet, även när det rör sig om information som en part på grund av andra rättsliga bestämmelser ska ta fram och lagra (eller tar fram och lagrar), oberoende av ett förfarande om överträdelse av konkurrensrätten?

3)

Kan även den omständigheten, att den nationella konkurrensmyndigheten vilandeförklarat förfarandet efter att Europeiska kommissionen inlett ett förfarande i syfte att fatta ett beslut enligt kapitel III i förordningen, betraktas som att förfarandet har avslutats, i den mening som avses i artikel 6.5 i direktivet?

4)

Är det förenligt med artikel 5.1 i direktivet, jämförd med artikel 6.1 däri, och med hänsyn till direktivets funktion och syfte, att den nationella domstolen tillämpar en nationell bestämmelse, som införlivar artikel 6.7 i direktivet, på olika kategorier av information, i den mening som avses i artikel 6.5 i direktivet, och således fattar beslut om utlämnande av bevis, varvid frågan, huruvida bevisen innehåller information som en fysisk eller juridisk person tagit fram särskilt för en konkurrensmyndighets handläggning av ett ärende (i den mening som avses i artikel 6.5 i direktivet), inte måste prövas förrän bevisen lämnats ut till domstolen?

5)

För det fall att föregående fråga ska besvaras jakande, ska då artikel 5.4 i direktivet tolkas så, att de effektiva åtgärder för att skydda konfidentiella uppgifter, som domstolen vidtagit, kan leda till att käranden eller andra parter i förfarandet och deras ombud inte får tillgång till den bevisning som lämnats ut innan domstolen slutgiltigt har avgjort frågan huruvida den information som lämnats ut, eller delar därav, omfattas av den beviskategori som anges i artikel 6.5 a i direktivet?

---

(1)  EUT L 349, 2014, s. 1.

(2)  EUT L 1, 2003, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 11 februari 2021 – WY

(Mål C-85/21)

(2021/C 148/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: WY

Motpart: Steiermärkische Landesregierung

Tolkningsfråga

Ska artikel 21 FEUF tolkas på så sätt att denna bestämmelse, i en situation där en förlust av medborgarskapet följer ex lege av nationell lagstiftning och denna förlust i sin tur orsakar förlust av ställningen som unionsmedborgare, ska beaktas vid proportionalitetsprövningen i det enskilda fallet i enlighet med principerna som uppställdes i EU-domstolens dom i målet Tjebbes m.fl. (1)., och att den kan utgöra hinder för förlust av medborgarskapet om den berörda personen har återförvärvat sitt tidigare medborgarskap genom en anmälan om återförvärv av medborgarskap och förlusten av ställningen som unionsmedborgare skulle få avsevärda konsekvenser för den berörda personens familje- och yrkesliv?

---

(1)  ECLI:EU:C:2019:189.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Tjeckien) den 18 februari 2021 – HJ

(Mål C-101/21)

(2021/C 148/11)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i det nationella målet

Klagande: HJ

Motpart: Ministerstvo práce a sociálních věcí

Tolkningsfråga

Utgör artikel 2, jämförd med artikel 12 a och c, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG (1) av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, hinder för nationell rättspraxis innebärande att verkställande direktören för ett bolag inte anses vara ”arbetstagare” vid betalning av lönefordringar enligt direktiv 2008/94/EG enbart på den grunden att verkställande direktören i egenskap av arbetstagare även är ledamot i bolagets stadgeenliga organ?

---

(1)  EUT L 283, 2008, s. 36.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Úřad pro přístup k dopravní infrastruktuře (Tjeckien) den 19 februari 2021 – RegioJet a.s. mot České dráhy, a.s.

(Mål C-104/21)

(2021/C 148/12)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Úřad pro přístup k dopravní infrastruktuře

Parter i det nationella målet

Sökande: RegioJet a.s.

Motpart: České dráhy, a.s.

Tolkningsfrågor

1)	Ska informationshållare, som innehåller information i pappersform till passagerare, och som är placerade på järnvägsstationer, anses utgöra anläggningar för tjänster i den mening som avses i artikel 3.11 i direktiv 2012/34 (1)?

2)

Är direktiv 2012/34, i enlighet med artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bindande för České dráhy, a.s. såsom för staten i vidare betydelse? Kan enskilda gentemot České dráhy, a.s. åberopa den direkta effekten av ett direktiv som har genomförts på ett avvikande sätt eller inte har införlivats med nationell rätt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 2012, s. 32).

Överklagande ingett den 23 februari 2021 av Maen Haikal av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2020 i mål T-189/19, Maen Haikal mot Europeiska unionens råd

(Mål C-113/21 P)

(2021/C 148/13)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Klagande: Maen Haikal (ombud: S. Koev, advokat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	förklara att förevarande överklagande kan tas upp till prövning och bifalla det i dess helhet samt förklara att det finns fog för samtliga grunder som åberopats till stöd för överklagandet,

—	upphäva den överklagade domen av tribunalen i dess helhet,

—	ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del dessa beslut rör Maen Haikal,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 (1) av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 (2) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del dessa förordningar rör Maen Haikal,

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/806 av den 17 maj 2019 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del det rör Maen Haikal,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/798 (3) av den 17 maj 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del denna förordning rör Maen Haikal,

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta alla klagandens rättegångskostnader, kostnader, avgifter och andra utgifter han haft i samband med sitt försvar.

Grunder och huvudargument

1.	Felaktig rättstillämpning, i och med att tribunalen fann att rådets tillämpning av presumtionen avseende en ledande affärsmän med verksamhet i Syrien var korrekt, trots att det saknas rättslig grund för denna presumtion och denna inte står i proportion till det lagenliga syfte som eftersträvas.

2.	Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – (Artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

3.	Åsidosättande av bevisreglerna, med hänsyn till att det saknades bevis med avseende på tillämpningen av nämnda presumtion och med avseende på underlåtenheten att tillämpa artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836.

4.	Oriktig bedömning, vilket stöds av rådets rättsakter, genom vilka klagandens namn ströks från sanktionsförteckningen.

---

(1)  EUT L 18 I, 2019, s. 4.

(2)  EUT L 16, 2012, s. 1.

(3)  EUT L 132, 2019, s. 1.

Talan väckt den 26 februari 2021 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-125/21)

(2021/C 148/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Tomkin, och S. Grünheid)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 29.1 och 29.2 i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa beslutet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 29.1 och 29.2 i rambeslut 2008/909/RIF ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut senast den 5 december 2011 underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

Kommissionen anser att Irland åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 29.1 och 29.2 i rådets rambeslut 2008/909/RIF genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa beslutet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

---

(1)  EUT L 327, 2008, s. 27.

Talan väckt den 26 februari 2021 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-126/21)

(2021/C 148/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Tomkin och S. Grünheid)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 27 i rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa beslutet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 27 rambeslut 2009/829/RIF skulle medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den 1 december 2012 och anmäla dessa åtgärder till kommissionen.

Kommissionen anser att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 27 i rådets rambeslut 2009/829/RIF genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa beslutet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

---

(1)  EUT L 294, 2009, s. 20

Talan väckt den 4 mars 2021 – Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen

(Mål C-137/21)

(2021/C 148/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: P. López-Carceller, J. Rodrigues, S. Alonso de León)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget genom att inte anta den delegerade akt som avses i artikel 7f i förordning 2018/1806 (1), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har till stöd för sin talan åberopat en grund, nämligen åsidosättande av fördragen.

Enligt parlamentet är kommissionen skyldig att anta den delegerade akten enligt artikel 7f i förordning 2018/1806. Parlamentet anmodade kommissionen att anta den ifrågavarande akten genom resolution av den 22 oktober 2020. Eftersom kommissionen den 22 december 2020 ännu inte hade antagit den delegerade akten beslutade parlamentet att väcka fördragsbrottstalan enligt artikel 265 FEUF.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT 2018, L 303, s. 39).

Talan väckt den 12 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-166/21)

(2021/C 148/17)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Perrin och M. Siekierzyńska)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 27.1 d i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (1) och åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att inte medge en importör av etylalkohol som ska användas för läkemedelsframställning den tvingande befrielsen från punktskatt när importören inte har valt att omfattas av förfarandet för befrielse från punktskatt,

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen har infört nationella bestämmelser enligt vilka en importör av etylalkohol som ska användas för läkemedelsframställning inte befrias från punktskatt för det fall importören väljer att inte omfattas av förfarandet för undantag från punktsskatt.

Enligt kommissionen utgör detta ett åsidosättande av den skyldighet som följer av artikel 27.1 d i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker och av proportionalitetsprincipen.

Enligt denna bestämmelse i direktivet är medlemsstaterna, för det fall alkohol används för läkemedeltillverkning, skyldiga punktskattebefria alkholen på sådana villkor som de ska fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Enligt kommissionen är det inte nödvändigt att göra skattebefrielsen avhängig tillämpningen av ett förfarande för skatteundantag för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av en sådan skattebefrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Detta strider även om proportionalitetsprincipen.

---

(1)  EGT L 316, 1992, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 1.

Tribunalens dom av den 24 februari 2021 – Universität Koblenz-Landau mot EACEA

(Mål T-108/18) (1)

(Skiljedomsklausul - Programmen Tempus IV - Bidragsavtal - Tvisten är av avtalsrättslig art - Omkvalificering av talan - Stödberättigande kostnader - Återkommande och systembetingade oegentligheter - Fullständig återbetalning av utbetalda belopp - Proportionalitet - Rätten att bli hörd - Motiveringsskyldighet - Artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna)

(2021/C 148/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Universität Koblenz-Landau (Mainz, Tyskland) (ombud: advokaterna, C. von der Lühe och I. Felder)

Svarande: Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) (ombud: advokaterna, H. Monet, biträdda av R. van der Hout och C. Wagner)

Saken

Angående en talan i första hand enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av EACEA:s skrivelser av den 21 december 2017 och den 7 februari 2018 avseende de belopp som betalats ut till sökanden inom ramen för de bidragsavtal som ingåtts för genomförandet av tre projekt inom området för högre utbildning, och, i andra hand, en talan med stöd av artikel 272 FEUF om förklaring av att den åberopade rätten till återbetalning inte är styrkt.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Universität Koblenz-Landau ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 166, 14.5.2018.

Tribunalens dom av den 24 februari 2021 – Universität Koblenz-Landau mot Eacea

(Mål T-606/18) (1)

(Skiljedomsklausul - Programmen Tempus - Bidragsavtal - Stödberättigande kostnader - Avbrytande av betalningar - Återbetalning av utbetalda belopp - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 148/19)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Universität Koblenz-Landau (Mayence, Tyskland) (ombud: advokaterna C. von der Lühe och I. Felder)

Svarande: Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (ombud: H. Monet, biträdd av advokaterna R. van der Hout och C. Wagner)

Saken

Ansökan enligt artikel 272 FEUF om att tribunalen ska dels fastställa att det inte föreligger någon fordran på 22 454,22 euro som Eacea anser sig vara innehavare av på grund av verkställandet av bidragsavtal nr 2012-3075 avseende genomförandet av projektet ”Qualification Frameworks in Central Asia: Bologna-Based Principles and Regional Coordination”, dels förplikta Eacea att betala 41 408,15 euro till sökanden, på grund av samma bidragsavtal, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Universität Koblenz-Landau ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 3 mars 2021 – Barata mot Europaparlamentet

(Mål T-723/18) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Certifieringsförfarande - Sökanden har inte tagits med i den slutliga förteckningen över tjänstemän som har rätt att delta i utbildningsprogrammet - Artikel 45a i tjänsteföreskrifterna - Talan om ogiltigförklaring - Meddelande per rekommenderat brev - Artikel 26 i tjänsteföreskrifterna - Rekommenderad försändelse som inte hämtats ut av adressaten - Utgångspunkten för tidsfristen för att väcka talan - Upptagande till sakprövning - Motiveringsskyldigheten - Rätten att yttra sig - Principen om god förvaltningssed - Proportionalitet - Språkregler)

(2021/C 148/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: João Miguel Barata (Evere, Belgien) (ombud: advokaterna G. Pandey, D. Rovetta och V. Villante)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: J. Steele och I. Terwinghe)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av beslut av den 23 juli 2018, rättsakt av den 7 december 2017, rättsakt av den 21 december 2017, skrivelse av den 1 mars 2018, skrivelse av den 22 mars 2018 om sökandens ansökan om att få delta i certifieringsförfarandet år 2017 och det interna meddelandet om uttagningsprov av den 22 september 2017.

Domslut

1)	Talan i målet ogillas.

2)	João Miguel Barata ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 72, 25.2.2019.

Tribunalens dom av den 3 mars 2021 – EM mot Europaparlamentet

(Mål T-599/19) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Mobbning - Begäran om bistånd - Ansökan avslås - Pensionering - Biståndsskyldighet - Principen om god förvaltning - Omsorgsplikt)

(2021/C 148/21)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: EM (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: D. Boytha, C. González Argüelles och T. Lazian)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 31 oktober 2018 om avslag på sökandens begäran om bistånd, såsom bekräftats genom beslutet av den 24 maj 2019 om avslag på klagomålet, dels om ersättning för den ekonomiska och ideella skada sökanden påstår sig ha lidit till följd av dessa beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 383, 11.11.2019.

Tribunalens dom av den 3 mars 2021 – Sahaj Marg Spirituality Foundation mot EUIPO (Heartfulness)

(Mål T-48/20) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket Heartfulness - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 148/22)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sahaj Marg Spirituality Foundation (Manapakkam, Indien) (ombud: advokaten, E. Manresa Medina)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Sliwinska och V. Ruzek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 26 november 2019 (ärende R 1266/2019-4) om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket Heartfulness.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sahaj Marg Spirituality Foundation ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020.

Tribunalens beslut av den 16 februari 2021 – Ungureanu mot Kommissionen

(Mål T-753/19) (1)

(Institutionell rätt - Skadeståndstalan - Påstådd rättsstridighet avseende en underlåtenhet att väcka talan om fördragsbrott enligt artikel 258 FEUF - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2021/C 148/23)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Simeda Ungureanu (Cluj-Napoca, Rumänien) (ombud: advokaten, R. Chiriţă)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos och M. Carpus Carcea)

Saken

Talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av kommissionens åsidosättande av sin skyldighet att säkerställa att fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna följs av Rumänien.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Simeda Ungureanu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 68, 2.3.2019.)

Tribunalens beslut av den 17 februari 2021 – ML/kommissionen

(Mål T-567/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring och skadestånd - Offentlig upphandling - Anbudsförfarande - Hållbar catering till kommissionen i Bryssel och dess närområden - Beslut att förkasta en anbudsgivares anbud - Ogiltigförklaring av anbudsinfordran - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 148/24)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ML (ombud: advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. André och M. Ilkova)

Saken

Talan dels enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 30 juni 2020 att förkasta det anbud som sökanden inkommit med i samband med anbudsförfarandet OIB/2019/CPN/039 avseende hållbar catering till kommissionen i Brysselregionen och dess närområden, dels enligt artikel 268 FEUF med yrkande om ersättning för den skada som sökanden påstås ha lidit på grund av det beslutet.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som har uppkommit för ML.

3)	ML ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 371, 3.11.2020.)

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 februari 2021 – Symrise mot Echa

(Mål T-656/20 R)

(Interimistiskt förfarande - Reach - Ämnet homosalat - Kontroll av att registreringsanmälan uppfyller kraven - Skyldighet att inkomma med vissa uppgifter som förutsätter djurförsök - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 148/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Symrise (Holzminden, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Cana, E. Mullier och H. Widemann)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: W. Broere, N. Knight och M. Heikkilä)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om beviljande av interimistiska åtgärder avseende dels, uppskov med verkställigheten av beslut A-009-2018 som antogs av Echas överklagandenämnd den 18 augusti 2020, angående sökandens anmälan om registrering av homosalat, dels förlängning av den fastställda tidsramen för att meddela resultaten av försöken under den tid som uppskovet varar.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 19 januari 2021 – KF mot EIB

(Mål T-37/21)

(2021/C 148/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: KF (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 13 oktober 2020,

—	förplikta svaranden att utge ersättning för den ideella skada sökanden har orsakats, och

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 8.1, artikel 46.1 och artikel 51.1 i EIB:s bestämmelser om pensionssystemet för anställda och en uppenbart felaktig tolkning av den rättsliga betydelsen av begreppet invaliditet.

2.	Andra grunden: Svaranden var inte opartisk.

Talan väckt den 2 februari 2021 – QB mot kommissionen

(Mål T-71/21)

(2021/C 148/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: QB (ombud: advokaten R. Wardyn)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara PMO:s beslut av den 6 april 2020 och tillsättningsmyndighetens beslut av den 3 november 2020, varigenom Europeiska kommissionen vägrade att bevilja sökanden utlandstillägg, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: PMO:s beslut och tillsättningsmyndighetens beslut är otillräckligt motiverade. — Sökanden gör gällande att PMO och tillsättningsmyndigheten inte hänvisade till den omständigheten att de konstitutionella och rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på polska domare, i enlighet med rättsstatsprincipen, innebar att det inte var möjligt för sökanden att ingå något rättsligt förhållande med det europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN) eller något annat privaträttsligt organ i Polen eller utomlands. — Han gör vidare gällande att PMO och tillsättningsmyndigheten inte beaktade att sökanden, som var en domare i aktiv tjänst, enligt polsk rätt inte kunde ha stått under tillsyn av någon annan myndighet än Distriktsdomstolen i Lubartow och KSSiP (Nationella domar- och åklagarskolan).

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. — Sökanden gör gällande att begreppet ”arbete som utförts för en annan stat” i den mening som avses i artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna borde tolkas som att det omfattar alla förhållanden som följer av arbete som utförts för en annan stat och borde inte begränsas till att endast omfatta arbete som utförts för den officiella representationen för den staten, samt att det varken finns stöd i lag eller rättspraxis för tillsättningsmyndighetens restriktiva bedömning. — Sökanden gör vidare gällande att KSSiP borde anses vara ett centralt statligt organ och följaktligen ska det arbete som utförts av sökanden under den tid då han var delegerad vid KSSiP anses vara arbete som utförts för den polska staten. — Sökanden hävdar vidare att det arbete som han utfört (1) var underställt det rättsliga förhållandet mellan sökanden och KSSiP. — Sökanden gör dessutom gällande att hans huvudsyssla under referensperioden var hans arbete för KSSiP i Polen.

3.

Tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning. — Sökanden gör gällande att han bevarade en särskild anknytning till Polen, vilket medförde att det inte kunde skapas en långvarig anknytning till Belgien. — Sökanden gör gällande att hans rättsliga och faktiska situation inte gjorde det möjligt för honom att integreras i det belgiska samhället.

---

(1)  Anmärkning: En mening har utelämnats för att säkerställa anonymitet.

Talan väckt den 5 februari 2021 – Van Walle mot ECDC

(Mål T-83/21)

(2021/C 148/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ivo Van Walle (Järfälla, Sverige) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Champetier)

Svarande: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 30 mars 2020 om att inte förnya sökandens anställningsavtal,

—	ogiltigförklara, vid behov, beslutet av den 26 oktober 2020 om att avslå sökandens klagomål av den 24 juni 2020,

—	förplikta svaranden att retroaktivt betala ut sökandens nettolön från den 31 oktober 2020 och fram till dess att anställningen återupptas,

—	förplikta svaranden att ersätta sökanden för den skada han har lidit, nämligen dels ekonomisk skada på 30 000 euro, dels ideell skada som ex aequo et bono kan uppskattas till 20 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: ECDC har gjort uppenbart oriktiga bedömningar.

2.	Andra grunden: ECDC har gjort sig skyldigt till maktmissbruk.

3.	Tredje grunden: ECDC har åsidosatt omsorgsplikten.

4.	Fjärde grunden: ECDC har åsidosatt sökandens rätt att yttra sig.

Talan väckt den 16 februari 2021 – Amort m.fl. mot kommissionen

(Mål T-96/21)

(2021/C 148/29)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Heidi Amort (Jenesien, Italien) jämte 35 andra sökande (ombud: advokat R. Holzeisen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna genomförandebeslutet, med ändringar och tillägg.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot Europeiska kommissionens genomförandebeslut C(2020) 9598 (final) av den 21 december 2020 om villkorligt godkännande för försäljning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av humanläkemedlet ”Comirnaty — mRNA-vaccin mot covid 19 (nukleosidmodifierat)”, åberopar sökandena följande rättsliga grunder.

1.

Första grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 2.1 och 2.2 i förordning (EG) nr 507/2006. (1) Det finns vetenskapligt belägg för att det inte finns någon grund för den världsomfattande panik avseende höga dödstal som påstås vara kopplade till SARS-CoV-2-infektionen. Dessutom har varken WHO eller EU i vederbörlig ordning erkänt att krissituationen utgör ett hot mot folkhälsan.

2.

Andra grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 4 i förordning (EG) nr 507/2006, i det att: — det inte finns något positivt risk/nytto-förhållande, på sätt som stadgas i artikel 1.28a i direktiv 2001/83/EG; (2) — kraven i artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllda eftersom den som gett in ansökan sannolikt inte kan tillhandahålla omfattande klinisk data; — kraven i artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllda eftersom det inte finns något icke tillgodosett medicinskt behov som kommer att tillgodoses medelst det godkända läkemedlet; — kraven i artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllda.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av förordning (EG) nr 1394/2007, (3) direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004. (4)

4.	Fjärde grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF samt artiklarna 3, 35 och 38 i EU-stadgan.

---

(1)  Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 2007, s. 121).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

Talan väckt den 16 februari 2021 – Synesis mot rådet

(Mål T-97/21)

(2021/C 148/30)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Synesis OOO (Minsk, Vitryssland) (ombud: advokaterna, G. Lansky och A. Egger)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2020/2130 av den 17 december 2020 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 4261, s. 14) och rådets genomförandeförordning (EU) 2020/2129 av den 17 december 2020 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 4261, s. 14) i den mån som de rör sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för att de angripna rättsakterna är rättsstridiga, i den mån som de rör sökanden, åberopar sökanden som sin enda grund att rådet gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning och särskilt har åsidosatt sin prövningsskyldighet. Rådet har enligt sökanden inte lagt fram några konkreta bevis för att motivera sökandens upptagande i förteckningen i de angripna rättsakterna.

Överklagande ingett den 22 februari 2021 – Maternus mot EUIPO – adp Gauselmann (WILD)

(Mål T-116/21)

(2021/C 148/31)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Parter

Klagande: Maternus GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Zoebisch och R. Drozdz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: adp Gauselmann GmbH (Espelkamp, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket WILD –EU-varumärke nr 9 515 248

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 9 december 2020 i ärende R 932/2019-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a och 59.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 25 februari 2021 – Stowarzyszenie chłodnictwa klimatyzacji i pomp ciepła mot kommissionen

(Mål T-123/21)

(2021/C 148/32)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande:: Stowarzyszenie chłodnictwa klimatyzacji i pomp ciepła (Warzawa, Polen) (ombud: A. Galos, radca prawny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut, delgivet den 15 december 2020, om fastställande av de kvoter som tilldelas sökanden i enlighet med. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (1), med hänsyn till att kommissionen genomfört en minskning av kvoten på grundval av artikel 25 i nämnda förordning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökanden åberopat en grund som avser felaktig tillämpning av förordning nr 517/2014 med. anledning av en felaktig tolkning av definitionen ”utsläppande på marknaden” i artikel 2.10 i denna förordning.

---

(1)  EUT L 150, 2014, s. 195.

Överklagande ingett den 27 februari 2021 – Banco de Investimento Global mot EUIPO – Banco BIC Português (EUROBIC)

(Mål T-125/21)

(2021/C 148/33)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Banco de Investimento Global SA (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten N. Lucas)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Banco BIC Português SA (Lissabon, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”EUROBIC” – Registreringsansökan nr 16 775 199

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 november 2020 i ärende R 607/2019-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att det i enlighet med artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 föreligger en risk för förväxling mellan Banco de Investimento Global SA:s äldre varumärken och det omtvistade varumärket och följaktligen ogiltigförklara det överklagade beslutet, samt

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artiklarna 95.1, 95.2 och 97.1 c och f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 26 februari 2021 – Nevinnomysskiy Azot och NAK ”Azot” mot kommissionen

(Mål T-126/21)

(2021/C 148/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AO Nevinnomysskiy Azot (Nevinnomyssk, Ryssland) och AO Novomoskovskaya Aktsionernaya Kompania NAK ”Azot” (Novomoskovsk, Ryssland) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren and E. Gergondet)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/20211 av den 15 december 2020 (1) i den mån den är tillämplig på sökandena, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandenas rättegångskostnader avseende detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund, nämligen att svaranden inte mottog någon begäran om översyn vid giltighetstidens utgång med ”tillräckliga bevis” och därför gjorde en uppenbart oriktigt bedömning, handlade i strid med artiklarna 11.2, 11.5 och 5.3 i förordning (EU) 2016/1036 (2) och åsidosatte sin skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla relevanta aspekter av det enskilda fallet när den inledde sin översyn vid giltighetstidens utgång.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2100 av den 15 december 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 425, 2020, s. 21).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

Talan väckt den 2 mars 2021 – CCPL m. fl. mot kommissionen

(Mål T-130/20)

(2021/C 148/35)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: CCPL – Consorzio Cooperative di Produzione e Lavoro SC (Reggio Emilia, Italien), Coopbox Group SpA (Bibbiano, Italien), Coopbox Eastern s.r.o. (Nové Mesto nad Váhom, Slovakien) (ombud: advokaterna E. Cucchiara och E. Rocchi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	upphäva de böter som sökanden ålagts,

—	i andra hand sätta ned bötesbeloppet och, i vart fall

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan mot Europeiska kommissionens beslut C(2020) 8940 final av den 17 december 2020, ärende AT.39563 – Livsmedelsförpackningar för detaljhandeln, angående en överträdelse av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Sökandena har åberopat tre grunder till stöd för sin talan.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 23.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). — Sökandena gör gällande att den omsättning som kommissionen har beaktat vid fastställandet av gränsen på 10 procent enligt artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 är uppenbart felaktig i det att den omfattar hela koncernen Gruppo CCPL:s omsättning, trots att kommissionen inte har styrkt moderbolagets så kallade parental liability.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av principerna om proportionalitet och likabehandling vid fastställandet av böternas storlek. — Sökandena gör gällande att det bötesbelopp som de påförts är uppenbart och oberättigat oproportionerligt i förhållande till de böter som ålagts övriga berörda. Den mekaniska tillämpningen av gränsen på 10 procent för var och en av de ifrågasatta överträdelserna strider mot principerna om proportionalitet och likabehandling och dessutom mot principerna om att böter ska fastställas i varje enskilt fall och att det ska göras en avvägning av bötesbeloppet.

3.

Tredje grunden: Europeiska kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF, eftersom den endast i viss mån har beaktat CCPL-koncernens bristande betalningsförmåga. — I detta avseende hävdar sökandena att det i det angripna beslutet, även om sökandenas allvarliga krissituation beaktas, inte har gjorts en tillräcklig avvägning av bötesbeloppet.

Överklagande ingett den 3 mars 2021 – Telefónica Germany mot EUIPO (LOOP)

(Mål T-132/21)

(2021/C 148/36)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Telefónica Germany GmbH & Co. OHG (München, Tyskland) (ombud: advokaterna, A. Fottner och M. Müller)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”LOOP” – Registreringsansökan nr 18 008 477

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 17 december 2020 i ärende R 644/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del varumärkesansökan nr 18008477 avslogs, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i samband med prövnings- och överklagandeförfarandet vid EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 41.1, jämförd med artiklarna 20 och 21.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Talan väckt den 5 mars 2021 – Amort m.fl. mot kommissionen

(Mål T-136/21)

(2021/C 148/37)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Heidi Amort (Jenesien, Italien) och 37 andra sökande (ombud: advokaten R. Holzeisen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna genomförandebeslutet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot Europeiska kommissionens genomförandebeslut C(2021) 94 final av den 6 januari 2021 om villkorligt godkännande för saluförande enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 726/2004 av humanläkemedel ”COVID-19 Vaccine Moderna – mRNA-vaccin mot covid 19 (nukleosidmodifierat)” har sökandena åberopat följande grunder.

1.

Första grunden: Genom det angripna genomförandebeslutet åsidosätts artikel 2.1 och 2.2 i förordning (EG) nr 507/2006 (1). Det finns vetenskapliga belägg för att den panik på global nivå som är kopplad till den höga dödlighet som sägs vara en följd av SARS-CoV-2-smittan är grundlös. Därutöver har WHO och EU inte vederbörligen erkänt nödsituationen i form av ett folkhälsohot.

2.

Andra grunden: Genom det angripna genomförandebeslutet åsidosätts artikel 4 i förordning (EG) nr 507/2006 av följande skäl: — Ett positivt risk/nyttaförhållande enligt artikel 1 nr 28a i direktiv 2001/83/EG (2) föreligger inte. — Kravet i artikel 4.1 b förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt eftersom sökanden sannolikt inte kommer att kunna tillhandahålla fullständiga kliniska uppgifter. — Kravet i artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt eftersom ej uppfyllda medicinska behov inte kommer att tillgodoses. — Kravet i artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av förordning (EG) nr 1394/2007 (3), av direktiv 2001/83/EG och av förordning (EG) nr 726/2004 (4).

4.	Fjärde grunden: Uppenbart åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF samt av artiklarna 3, 35 och 38 i EU:s stadga.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 2007, s. 121).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

Talan väckt den 7 mars 2021 – WIZZ Air Hungary mot kommissionen

(Mål T-142/21)

(2021/C 148/38)

Rättegångsspråk: Engelska

Parter

Sökande: WIZZ Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Budapest, Ungern) (ombud: advokaterna E. Vahida, S. Rating och I. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut (EU) av den 20 augusti 2020 om statligt stöd SA.57026 (2020/N) – Romania COVID-19 – Aid to Blue Air (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Svaranden tillämpade artikel 107.2 b FEUF felaktigt och gjorde en uppenbart oriktig bedömning vid prövningen av huruvida stödet var proportionerligt i förhållande till den skada som krisen med covid-19 orsakat.

2.	Andra grunden: Svarandens prövning av huruvida villkoren för att tilldelas stöd och huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden är bristfällig.

3.	Tredje grunden: Svaranden åsidosatte vissa bestämmelser i FEUF och allmänna unionsrättsliga principer om diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, vilka legat till grund för avregleringen av lufttrafik i EU sedan 1980-talet (2)

4.	Fjärde grunden: Svaranden förlitade sig på obefintlig eller otillräcklig bevisning.

5.	Femte grunden: Svaranden underlät att inleda ett formellt granskningsförfarande trots allvarliga svårigheter och åsidosatte sökandens processuella rättigheter.

6.	Sjätte grunden: Svarande åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

---

(1)  EUT C 430, 2020, s. 2

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 2008, s. 3-20).