ISSN 1977-1061
Europeiska unionens
officiella tidning
C 108
Svensk utgåva
Meddelanden och upplysningar
64 årgången
26 mars 2021
|
ISSN 1977-1061 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108 |
|
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
64 årgången |
|
Innehållsförteckning |
Sida |
|
|
|
||
|
|
|
|
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden |
|
|
|
RESOLUTIONER |
|
|
|
Europaparlamentet |
|
|
|
Tisdagen den 26 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/01 |
||
|
2021/C 108/02 |
||
|
|
Onsdagen den 27 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/03 |
||
|
2021/C 108/04 |
||
|
2021/C 108/05 |
||
|
2021/C 108/06 |
||
|
2021/C 108/07 |
||
|
2021/C 108/08 |
||
|
|
Torsdagen den 28 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/09 |
Europaparlamentets resolution av den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela (2019/2628(RSP)) |
|
|
2021/C 108/10 |
||
|
2021/C 108/11 |
||
|
|
REKOMMENDATIONER |
|
|
|
Europaparlamentet |
|
|
|
Tisdagen den 26 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/12 |
||
|
2021/C 108/13 |
||
|
|
Torsdagen den 28 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/14 |
|
|
II Meddelanden |
|
|
|
MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
|
Europaparlamentet |
|
|
|
Tisdagen den 26 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/15 |
|
|
III Förberedande akter |
|
|
|
Europaparlamentet |
|
|
|
Tisdagen den 26 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/16 |
||
|
2021/C 108/17 |
||
|
2021/C 108/18 |
||
|
2021/C 108/19 |
||
|
2021/C 108/20 |
||
|
2021/C 108/21 |
||
|
2021/C 108/22 |
||
|
2021/C 108/23 |
||
|
2021/C 108/24 |
||
|
2021/C 108/25 |
||
|
2021/C 108/26 |
||
|
2021/C 108/27 |
||
|
2021/C 108/28 |
||
|
2021/C 108/29 |
||
|
2021/C 108/30 |
||
|
2021/C 108/31 |
||
|
|
Onsdagen den 27 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/32 |
||
|
2021/C 108/33 |
||
|
2021/C 108/34 |
||
|
2021/C 108/35 |
||
|
2021/C 108/36 |
||
|
2021/C 108/37 |
||
|
2021/C 108/38 |
||
|
2021/C 108/39 |
||
|
2021/C 108/40 |
||
|
2021/C 108/41 |
||
|
2021/C 108/42 |
||
|
2021/C 108/43 |
||
|
2021/C 108/44 |
||
|
2021/C 108/45 |
||
|
2021/C 108/46 |
||
|
2021/C 108/47 |
||
|
2021/C 108/48 |
||
|
2021/C 108/49 |
||
|
|
Torsdagen den 28 mars 2019 |
|
|
2021/C 108/50 |
||
|
2021/C 108/51 |
||
|
2021/C 108/52 |
||
|
2021/C 108/53 |
||
|
2021/C 108/54 |
||
|
2021/C 108/55 |
||
|
2021/C 108/56 |
||
|
2021/C 108/57 |
|
Teckenförklaring
(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.) Parlamentets ändringsförslag: Ny text markeras med fetkursiv stil . Textdelar som utgår markeras med symbolen ▌eller med genomstrykning. Textdelar som ersätts anges genom att ny text markeras med fetkursiv stil och text som utgår stryks eller markeras med genomstrykning. |
|
SV |
|
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/1 |
EUROPAPARLAMENTET
SESSIONEN 2019–2020
Sammanträdena den 25–28 mars 2019
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 438, 18.12.2020.
De texter som antogs den 26 mars 2019 beträffande ansvarsfrihet för budgetåret 2017 har offentliggjorts i EUT L 249, 27.9.2019.
ANTAGNA TEXTER
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
RESOLUTIONER
Europaparlamentet
Tisdagen den 26 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/2 |
P8_TA(2019)0239
Grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst
Europaparlamentets resolution av den 26 mars 2019 om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst i Europa (2018/2899(RSP))
(2021/C 108/01)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra strecksatsen och strecksatserna 4–7, artikel 2, artikel 3.3 andra strecksatsen samt artikel 6, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, |
|
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (1), |
|
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2), |
|
— |
med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (3), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (4), |
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II), som offentliggjordes i december 2017 av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), och FRA:s rapport om erfarenheter av rasdiskriminering och rasistiskt våld bland personer av afrikanskt ursprung i EU (5), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2016 (6), |
|
— |
med beaktande av inrättandet i juni 2016 av EU:s högnivågrupp för bekämpande av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans, |
|
— |
med beaktande av den uppförandekod för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet som kommissionen och ledande it-företag samt andra plattformar och sociala medieföretag kom överens om den 31 maj 2016, |
|
— |
med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 34 av den 3 oktober 2011 från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering om rasdiskriminering mot personer av afrikansk härkomst, |
|
— |
med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/237 av den 23 december 2013 där 2015–2024 utnämns till det internationella årtiondet för personer av afrikansk härkomst, |
|
— |
med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/16 av den 18 november 2014 med handlingsprogrammet för genomförandet av det internationella årtiondet för personer av afrikansk härkomst, |
|
— |
med beaktande av Durbanförklaringen och handlingsprogrammet från 2001 års världskonferens mot rasism, som erkänner århundraden av rasism, diskriminering och orättvisor gentemot personer av afrikansk härkomst, |
|
— |
med beaktande av de allmänna politiska rekommendationerna från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI), |
|
— |
med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 19 september 2001 om den europeiska yrkesetiska koden för polisen (7), |
|
— |
med beaktande av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheters blogginlägg av den 25 juli 2017Afrophobia: Europe should confront this legacy of colonialism and the slave trade, |
|
— |
med beaktande av protokoll nr 12 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om icke-diskriminering, |
|
— |
med beaktande av frågan till kommissionen om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst i Europa (O-000022/2019 – B8-0016/2019), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Begreppet ”person av afrikansk härkomst” omfattar ”afro-europeisk”, ”afrikansk europé”, ”svart europé”, ”afro-karibisk” eller ”svart västindier” och avser personer av afrikanskt ursprung eller härstamning som är födda eller bosatta i Europa, eller som är europeiska medborgare. |
|
B. |
Begreppen ”afrofobi”, ”afrifobi” och ”rasism mot svarta” avser en särskild form av rasism, inbegripet alla former av våld eller diskriminering, som närs av historiska kränkningar och negativa stereotyper och leder till utestängning och avhumanisering av personer av afrikansk härkomst. Detta hänger historiskt samman med kolonialismens och den transatlantiska slavhandelns förtryckande strukturer, vilket erkänts av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. |
|
C. |
Det bor uppskattningsvis 15 miljoner personer av afrikansk härkomst i Europa (8), men insamlingen av uppgifter om jämlikhet i EU:s medlemsstater är varken systematisk eller baserad på självidentifikation och utelämnar ofta andra och tredje generationens invandrare samt dem vars härkomst sträcker sig längre tillbaka än så. |
|
D. |
FRA har dokumenterat att det finns en särskilt hög sannolikhet att minoriteter i Europa med bakgrund i länder söder om Sahara i Afrika utsätts för rasism och diskriminering inom alla områden av livet (9). |
|
E. |
Enligt den andra undersökningen av minoriteter och diskriminering som nyligen genomfördes av FRA (10) hade de unga tillfrågade av afrikansk härkomst, i åldersgruppen 16–24 år, i högre utsträckning utsatts för hatrelaterade trakasserier (32 %) under de tolv månader som föregick undersökningen än de äldre tillfrågade. Det konstaterades också att nättrakasserier var vanligast bland yngre tillfrågade och minskade med åldern. |
|
F. |
Det är fortfarande ett faktum att historiska orättvisor mot afrikaner och personer av afrikansk härkomst – inklusive slaveri, tvångsarbete, apartheid, massakrer och folkmord i samband med den europeiska kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln – sällan varken erkänns eller fastställs officiellt i medlemsstaterna. |
|
G. |
Att diskriminerande stereotyper lever kvar i vissa traditioner i Europa, såsom blackface-sminkning, vidmakthåller djupt rotade stereotyper om personer av afrikansk härkomst, vilket kan förvärra diskrimineringen. |
|
H. |
Det viktiga arbete som utförs av nationella organ för främjande av likabehandling och det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) bör välkomnas och stödjas. |
|
I. |
Den årliga rapporten om hatbrott från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) (11) har kommit fram till att personer av afrikansk härkomst ofta utsätts för rasistiskt våld, samtidigt som det i många länder saknas rättslig hjälp och ekonomiskt stöd till offer som återhämtar sig från våldsangrepp. |
|
J. |
Det främsta ansvaret för rättsstaten och medborgarnas grundläggande rättigheter ligger hos regeringarna, och därmed också det främsta ansvaret för att övervaka och förebygga våld, inklusive afrofobiskt våld, och att ställa förövarna inför rätta. |
|
K. |
Det finns bara begränsade uppgifter om rasdiskriminering inom utbildningssystemet. Det finns dock belägg för att barn av afrikansk härkomst i medlemsstaterna får lägre betyg i skolan än sina vita klasskamrater och att det är betydligt fler elever av afrikansk härkomst som hoppar av skolan i förtid (12). |
|
L. |
Vuxna och barn av afrikansk härkomst är alltmer utsatta vid polisförvar, med många konstaterade fall av våld och dödsfall. Det förekommer rutinmässigt nyttjande av rasprofilering, diskriminerande kroppsvisitering och övervakning som hänger samman med maktmissbruk inom brottsbekämpning, brottsförebyggande åtgärder, terrorismbekämpning eller invandringskontroll. |
|
M. |
Även om rättsliga åtgärder mot diskriminering existerar, behövs det starka och specifika politiska strategier för att ta itu med den strukturella rasismen som personer av afrikansk härkomst i Europa upplever inom områden som sysselsättning, utbildning, hälsa, straffrätt och politiskt deltagande, och även vad gäller effekterna av politik och praxis på migrations- och asylområdet. |
|
N. |
Personer av afrikansk härkomst i Europa utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden och bor i segregerade låginkomstområden med låg standard och trångboddhet. |
|
O. |
Trots att personer av afrikansk härkomst genom historien har bidragit avsevärt till att bygga upp det europeiska samhället, utsätts många av dem för diskriminering på arbetsmarknaden. |
|
P. |
Andelen personer av afrikansk härkomst i den lägre delen av inkomstskalan är oproportionerligt stor i den europeiska befolkningen. |
|
Q. |
Personer av afrikansk härkomst är kraftigt underrepresenterade i politiska och lagstiftande institutioner på europeisk, nationell och lokal nivå i Europeiska unionen. |
|
R. |
Politiker av afrikansk härkomst utsätts fortfarande för kränkande påhopp i det offentliga rummet både nationellt och på EU-nivå. |
|
S. |
Den rasism och diskriminering som personer av afrikansk härkomst utsätts för är strukturell och sammanfaller ofta med andra former av diskriminering och förtryck på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. |
|
T. |
Den senaste tidens ökning av afrofobiska angrepp i Europa har riktat sig direkt mot tredjelandsmedborgare, i synnerhet flyktingar och migranter. |
|
1. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att erkänna att personer av afrikansk härkomst i synnerhet utsätts för rasism, diskriminering och främlingsfientlighet, och i allmänhet inte kan åtnjuta mänskliga och grundläggande rättigheter på ett jämlikt sätt, vilket kan likställas med strukturell rasism, och att de har rätt till skydd mot dessa orättvisor både som individer och som grupp, vilket inkluderar positiva åtgärder för att främja ett fullständigt och likvärdigt åtnjutande av sina rättigheter. |
|
2. |
Europaparlamentet anser att ett aktivt och meningsfullt socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt deltagande för personer av afrikansk härkomst är avgörande för att ta itu med fenomenet afrofobi och säkerställa dessa personers inkludering i Europa. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en EU-ram för nationella strategier för social inkludering och integration av personer av afrikansk härkomst. |
|
4. |
Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av fysiska eller verbala angrepp mot personer av afrikansk härkomst i både den offentliga och privata sfären. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att officiellt erkänna och uppmärksamma det historiska arv som personer av afrikansk härkomst i Europa bär med sig – inklusive tidigare och fortgående orättvisor och brott mot mänskligheten, såsom slaveri och transatlantisk slavhandel, eller sådana som begicks under den europeiska kolonialismen, men också de omfattande och positiva bidragen från personer av afrikansk härkomst – genom ett officiellt erkännande både nationellt och på EU-nivå av den internationella minnesdagen för slaveriets offer och den transatlantiska slavhandeln, och upprättandet av särskilda månader som tillägnas de svartas historia. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att formellt uppmärksamma FN:s internationella årtionde för personer av afrikansk härkomst och att vidta ändamålsenliga åtgärder för att genomföra dess handlingsprogram i en anda av erkännande, rättvisa och utveckling. |
|
7. |
Europaparlamentet erinrar om att vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för ett meningsfullt och ändamålsenligt gottgörande för de tidigare orättvisor och brott mot mänskligheten – med beaktande av deras ännu bestående effekter – som personer av afrikansk härkomst utsatts för. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och resten av medlemsstaterna att följa detta exempel, vilket kan innebära någon form av kompensation såsom att erbjuda en offentlig ursäkt och att återlämna stulna föremål till ursprungsländerna. |
|
9. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att häva sekretessen för de koloniala arkiven. |
|
10. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att systematiskt bekämpa etnisk diskriminering och hatbrott och tillsammans med andra viktiga berörda parter utarbeta ändamålsenliga, evidensbaserade rättsliga och politiska åtgärder mot dessa företeelser. Parlamentet anser att om uppgifter om etnisk diskriminering och hatbrott samlas in, bör detta enbart ha till syfte att fastställa orsakerna till och bekämpa främlingsfientliga och diskriminerande synsätt och handlingar, i enlighet med relevanta nationella rättsliga ramar och EU:s dataskyddslagstiftning. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella strategier mot rasism för att ta itu med den ojämlika situationen för personer av afrikansk härkomst i jämförelse med andra grupper inom områden såsom utbildning, bostäder, hälsa, sysselsättning, polisväsende, socialtjänst, rättsväsende samt politiskt deltagande och politisk representation, och att främja en ökning av andelen personer av afrikansk härkomst i media och tv-program för att på ett lämpligt sätt ta itu med bristen på representation av personer av afrikansk härkomst, samt bristen på förebilder för barn av afrikansk härkomst. |
|
12. |
Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhällets organisationer spelar i kampen mot rasism och diskriminering och efterlyser ökat ekonomiskt stöd till gräsrotsorganisationer på europeisk, nationell och lokal nivå. |
|
13. |
Europaparlamentet begär att kommissionen inlemmar en fokusering på personer av afrikansk härkomst i sina nuvarande finansieringsprogram och programmen under nästa fleråriga period. |
|
14. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de berörda avdelningarna inrätta ett särskilt team som specifikt inriktar sig på frågor rörande afrofobi. |
|
15. |
Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska genomföra och på ett korrekt sätt verkställa rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, särskilt att se som en försvårande omständighet att ett brott begåtts utifrån fördomar om ras eller nationellt eller etniskt ursprung, för att säkerställa att hatbrott mot personer av afrikansk härkomst registreras, utreds, lagförs och bestraffas. |
|
16. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett ändamålsenligt sätt bemöta hatbrott, vilket inkluderar utredningar om brottsmotiv som utgår från fördomar om ras eller nationellt eller etniskt ursprung, och att säkerställa att hatbrott mot personer av afrikansk härkomst registreras, utreds, lagförs och bestraffas. |
|
17. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för alla former av profilering baserad på ras eller etnicitet inom brottsbekämpning, terrorismbekämpning och invandringskontroll samt att officiellt erkänna och bekämpa olaglig diskriminering och olagligt våld genom att erbjuda myndigheter utbildning i att motverka rasism och fördomar. |
|
18. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fördöma och motverka rasistiska och afrofobiska traditioner. |
|
19. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka rasistiska fördomar inom sina straffrättsliga system, utbildningsväsenden och socialtjänster och att vidta förebyggande åtgärder för att säkerställa lika tillgång till rättssystemet och förbättra relationerna mellan brottsbekämpande myndigheter och minoritetsgrupper, att säkerställa lika utbildningsmöjligheter och förbättra relationerna mellan utbildningsmyndigheter och minoritetsgrupper samt att säkerställa lika tillgång till socialtjänst och förbättra relationerna mellan sociala myndigheter och minoritetsgrupper, i synnerhet svarta befolkningsgrupper och personer av afrikansk härkomst. |
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att vuxna och barn av afrikansk härkomst har lika tillgång till kvalitativ utbildning och vård fri från diskriminering och segregation, och att vid behov tillhandahålla ändamålsenliga åtgärder för lärandestöd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra personer av afrikansk härkomsts historiska arv till en del av läroplanerna och att lägga fram ett heltäckande perspektiv på kolonialismen och slaveriet, som också erkänner dessa företeelsers negativa inverkan på personer av afrikansk härkomst både historiskt och i nutid, och att säkerställa att lärarna är tillräckligt utbildade för denna uppgift och har beredskap att hantera mångfald i klassrummet. |
|
21. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att främja och stödja initiativ för sysselsättning, entreprenörskap och ekonomisk egenmakt riktade till personer av afrikansk härkomst för att ta itu med arbetslösheten, som ligger över genomsnittet, och diskrimineringen på arbetsmarknaden som de utsätts för. |
|
22. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med diskrimineringen av personer av afrikansk härkomst på bostadsmarknaden och vidta konkreta åtgärder mot orättvisor i fråga om tillgång till bostäder, samt säkerställa adekvata bostäder. |
|
23. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa, med hänsyn till existerande lagstiftning och praxis, säkra och lagliga vägar in i EU för migranter, flyktingar och asylsökande. |
|
24. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att EU inte finansierar, stöder eller samarbetar med organisationer eller grupper som medverkar i eller är kopplade till slaveri, människohandel, tortyr och utpressning av svarta och afrikanska migranter. |
|
25. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att anta en strategi för mångfald och inkludering inom arbetsstyrkan med en strategisk plan för etniska minoriteters och rasminoriteters deltagande i institutionernas arbetsstyrka som skulle komplettera existerande initiativ på området. |
|
26. |
Europaparlamentet uppmanar europeiska partier och politiska stiftelser, såväl som parlament på alla nivåer i EU, att främja och utveckla initiativ som uppmuntrar politiskt deltagande bland personer av afrikansk härkomst. |
|
27. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla nära kontakter med internationella aktörer såsom OSSE, FN, Afrikanska unionen och Europarådet, samt andra internationella partner, för att bekämpa afrofobi på internationell nivå. |
|
28. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Europarådets parlamentariska församling. |
(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(4) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(5) Rapporten Being Black in Europe, november 2018, som beskriver valda delar av resultaten från EU-Midis II.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0056.
(7) https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectID=09000016805e297e
(8) Se Europeiska nätverket mot rasism, Afrophobia in Europe: ENAR Shadow Report 2014–2015, på http://www.enar-eu.org/IMG/pdf/shadowreport_afrophobia_final_with_corrections.pdf.
(9) Se Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II) (2017) på http://fra.europa.eu/en/publication/2017/eumidis-ii-main-results
(10) Se föregående fotnot.
(11) Se den senaste rapporten från 2016: http://hatecrime.osce.org/2016-data
(12) FRA:s yttrande nr 11.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/8 |
P8_TA(2019)0240
Ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt
Europaparlamentets resolution av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (2018/2121(INI))
(2021/C 108/02)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artiklarna 4 och 13 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 107, 108, 113, 115 och 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av sitt beslut av den 1 mars 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (TAX3) samt fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (1), |
|
— |
med beaktande av TAXE-utskottets resolution av den 25 november 2015 (2) och TAX2-utskottets resolution av den 6 juli 2016 (3) om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen (4), |
|
— |
med beaktande av resultaten från undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, som lades fram för rådet och kommissionen den 13 december 2017 (5), |
|
— |
med beaktande av kommissionens uppföljning av var och en av de ovannämnda resolutionerna från Europaparlamentet, (6) |
|
— |
med beaktande av de många avslöjanden som gjorts av undersökande journalister, såsom LuxLeaks, Panamadokumenten, Paradisläckan och nyligen cum-ex-skandalen, samt de fall av penningtvätt som inbegriper framför allt banker i Danmark, Estland, Tyskland, Lettland, Nederländerna och Förenade kungariket, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om cum-ex-skandalen: ekonomisk brottslighet och kryphålen i den rådande rättsliga ramen (7), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová (8), |
|
— |
med beaktande av de studier som utarbetats av Europaparlamentets utredningstjänst med titlarna Citizenship by investment (CBI) and residency by investment (RBI) schemes in the EU: state of play, issues and impacts (system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering inom EU: lägesrapport, problem och konsekvenser), Money laundering and tax evasion risks in free ports and customs warehouses (risker för penningtvätt och skatteundandragande i frihamnar och tullager) och An overview of shell companies in the European Union (en överblick över skalbolag inom EU) (9), |
|
— |
med beaktande av studien VAT fraud: economic impact, challenges and policy issues (momsbedrägerier: ekonomiska konsekvenser, utmaningar och politiska frågor) (10), studien Cryptocurrencies and blockchain – Legal context and implications for financial crime, money laundering and tax evasion (kryptovalutor och blockkedja – rättsligt sammanhang och konsekvenser för ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteundandragande) och studien Impact of Digitalisation on International Tax Matters (digitaliseringens konsekvenser för internationella skattefrågor) (11), |
|
— |
med beaktande av kommissionens studier om indikatorer för aggressiv skatteplanering (12), |
|
— |
med beaktande av de bevis som inhämtats av TAX3-utskottet under dess 34 utfrågningar med experter eller under diskussioner med kommissionsledamöter och ministrar samt under uppdragen till Washington, Riga, Isle of Man, Estland och Danmark, |
|
— |
med beaktande av den moderniserade och mer robusta ram för bolagsskatt som infördes under denna mandatperiod, framför allt direktiven mot skatteflykt (första direktivet mot skatteflykt (13) och andra direktivet mot skatteflykt (14)) samt av översynerna av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC) (15), |
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag i avvaktan på antagande, i synnerhet om bolagsskattebasen (16), paketet avseende digital beskattning (17) och offentlig landsspecifik rapportering (18), samt parlamentets ståndpunkt om dessa förslag, |
|
— |
med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 1 december 1997 om en uppförandekodgrupp för företagsbeskattning och av denna grupps regelbundna rapporter till Ekofinrådet, |
|
— |
med beaktande av rådets förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet som antogs den 5 december 2017 och som ändrats på grundval av den fortgående övervakningen av tredjeländers åtaganden, |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018 om nya krav för bekämpning av skatteundandragande i EU:s lagstiftning avseende i synnerhet finansierings- och investeringstransaktioner (C(2018)1756), |
|
— |
med beaktande av den pågående moderniseringen av momsregelverket, framför allt det slutliga momssystemet, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri (19), |
|
— |
med beaktande av EU:s nyligen antagna nya regelverk för bekämpning av penningtvätt, i synnerhet efter antagandet av revideringarna av penningtvättsdirektivet genom fjärde (AMLD4) (20) respektive femte penningtvättsdirektivet (AMLD5) (21), |
|
— |
med beaktande av de överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot 28 medlemsstater för att de inte på korrekt sätt har införlivat fjärde penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning, |
|
— |
med beaktande av kommissionens åtgärdsplan av den 2 februari 2016 för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism (COM(2016)0050) (22), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018 om ett starkare EU-regelverk för stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn över finansinstitut (COM(2018)0645), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet (23) a, |
|
— |
med beaktande av kartläggningen och gapanalysen av Europeiska unionens plattform för finansunderrättelseenheter (EU:s FIU-plattform) av den 15 december 2016 beträffande deras befogenheter och hinder för att erhålla och utbyta information, och av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 26 juni 2017 om en förbättring av samarbetet mellan EU:s finansunderrättelseenheter (SWD(2017)0275), |
|
— |
med beaktande av rekommendationen från Europeiska bankmyndigheten (EBA) och kommissionen av den 11 juli 2018 till Maltas finansunderrättelseenhet om nödvändiga åtgärder för att följa direktivet om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, |
|
— |
med beaktande av den skrivelse av den 7 december 2018 som skickats av TAX3-utskottets ordförande till Maltas ständiga representant vid EU, Daniel Azzopardi, där det begärs förklaringar angående företaget 17 Black, |
|
— |
med beaktande av kommissionens utredningar och beslut avseende statligt stöd (24), |
|
— |
med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2018 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018)0218), |
|
— |
med beaktande av utkastet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, |
|
— |
med beaktande av den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, |
|
— |
med beaktande av resultaten från de olika G7-, G8- och G20-toppmöten som anordnats avseende internationella skattefrågor, |
|
— |
med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 27 juli 2015 om handlingsagendan från Addis Abeba, |
|
— |
med beaktande av rapporten från den högnivågrupp om olagliga finansiella flöden från Afrika som inrättades på gemensam begäran av Afrikanska unionens kommission (AU-kommissionen)/FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) vid dess konferens för afrikanska ministrar för finanser, planering och ekonomisk utveckling, |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2016 om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016)0024), i vilken kommissionen även uppmanade EU att ”föregå med gott exempel”, |
|
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer (25) och av den 15 januari 2019 om jämställdhet och skattepolitik i EU (26), |
|
— |
med beaktande av skyldigheten enligt artikel 8.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) om att ständigt respektera lagstiftning om privatliv, |
|
— |
med beaktande av kommissionens rapport av den 23 januari 2019 om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen (COM(2019)0012), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2019, Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik (COM(2019)0008), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 oktober 2017 om EU:s utvecklingspartnerskap och utmaningen med internationella skatteavtal, |
|
— |
med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (A8-0170/2019). |
1. Allmän inledning och bakgrund
1.1. Förändringar
|
1. |
Europaparlamentet anser att de befintliga skattereglerna ofta inte kan följa ekonomins tilltagande hastighet. Parlamentet påminner om att de befintliga internationella och nationella skattereglerna huvudsakligen utformades i början av 1900-talet. Parlamentet menar att det finns ett brådskande och fortlöpande behov av att reformera reglerna, så att de internationella, europeiska och nationella skattesystemen kan bemöta 2000-talets nya ekonomiska, sociala och tekniska utmaningar. Parlamentet konstaterar att det finns ett brett samförstånd om att de befintliga skattesystemen och redovisningsmetoderna inte har vad som krävs för att hålla jämna steg med utvecklingen och säkerställa att alla marknadsaktörer betalar sin skäliga andel skatt. |
|
2. |
Europaparlamentet framhåller att parlamentet på ett väsentligt sätt har bidragit till bekämpningen av ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt av det slag som framkommit bland annat i fallen med LuxLeaks, Panamadokumenten, Paradisläckan, Football Leaks, Bahamas Leaks och cum-ex-uppläggen, framför allt genom arbetet i de särskilda utskotten TAXE, TAX2 (27) och TAX3, undersökningskommittén PANA och utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON). |
|
3. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen under den innevarande mandatperioden har lagt fram 26 lagförslag som syftar till att täppa igen vissa av kryphålen, förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och aggressiv skatteplanering och göra skatteuppbörden mer effektiv och säkra större skatterättvisa. Parlamentet beklagar djupt de bristande framstegen i rådet när det gäller viktiga initiativ avseende bolagsskattereformer som ännu inte har slutförts på grund av avsaknaden av uppriktig politisk vilja. Parlamentet efterlyser ett skyndsamt antagande av EU-initiativ som ännu inte har slutförts och en noggrann övervakning av genomförandet i syfte att säkerställa effektivitet och vederbörlig efterlevnad, för att hålla jämna steg med de många olika typerna av skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. |
|
4. |
Europaparlamentet påminner om att en skattejurisdiktion bara har kontroll över skattefrågor som gäller dess eget territorium, medan ekonomiska flöden och vissa skattebetalare såsom multinationella företag och personer med stor nettoförmögenhet är verksamma globalt. |
|
5. |
Europaparlamentet betonar att man för att fastställa skattebaser måste ha en fullständig bild av en skattebetalares situation, däribland de delar som är utanför den berörda skattejurisdiktionen, och avgöra vilken del som hänför sig till vilken jurisdiktion. Parlamentet noterar att det också krävs att sådana skattebaser fördelas mellan skattejurisdiktionerna för att undvika dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning. Parlamentet bekräftar att prioritet bör ges åt att få bort dubbel icke-beskattning och säkerställa att problemet med dubbelbeskattning bekämpas. |
|
6. |
Europaparlamentet anser att insatser behöver göras av alla EU-institutioner och medlemsstater för att förklara det arbete som görs på skatteområdet och de åtgärder som vidtas för att avhjälpa befintliga problem och kryphål för medborgarna. Parlamentet anser att EU behöver anta en bred strategi så att EU med relevant politik kan hjälpa medlemsstaterna att gå över från sina nuvarande skadliga skattesystem till ett skattesystem som är förenligt med EU:s rättsliga ram och andan i EU-fördragen. |
|
7. |
Europaparlamentet noterar att de ekonomiska flödena (28) och möjligheterna att ändra den skatterättsliga hemvisten har ökat avsevärt. Parlamentet varnar för att vissa nya fenomen (29) till sin natur präglas av eller underlättar bristande transparens, och därigenom möjliggör skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. |
|
8. |
Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater förverkar andra medlemsstaters skattebas genom att locka till sig vinster som skapas någon annanstans, och därmed tillåter företag att artificiellt sänka sin skattebas. Parlamentet påpekar att denna metod inte bara skadar EU:s solidaritetsprincip utan också ger upphov till en omfördelning av välstånd till multinationella företag och deras aktieägare, på EU-medborgarnas bekostnad. Parlamentet stöder det viktiga arbete som utförs av akademiker och journalister som hjälper till att kasta ljus över dessa metoder. |
1.2. Syftet med beskattning och konsekvenser av skattebedrägeri, skatteundandragande, skadlig skattepraxis och penningtvätt för de europeiska samhällena
|
9. |
Europaparlamentet anser att rättvis beskattning och en beslutsam kamp mot skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt spelar en viktig roll för att skapa ett rättvist samhälle och en stark ekonomi, samtidigt som det sociala kontraktet och rättsstatsprincipen skyddas. Parlamentet noterar att ett rättvist och ändamålsenligt skattesystem är nyckeln till att motverka ojämlikhet, inte bara genom att finansiera offentliga utgifter till stöd för social rörlighet, utan även genom att minska inkomstskillnader. Parlamentet understryker att skattepolitik kan ha stor inverkan på företagens sysselsättningsbeslut, investeringsnivåer och vilja att expandera. |
|
10. |
Europaparlamentet understryker att den viktigaste prioriteringen är att minska det skattegap som uppstår till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt och dess inverkan på medlemsstaternas och EU:s budgetar, för att säkerställa lika villkor och rättvis beskattning mellan och för alla skattebetalare, bekämpa växande ojämlikheter och stärka förtroendet för demokratiskt beslutsfattande genom att säkerställa att bedragare inte har konkurrensmässiga skattefördelar jämfört med ärliga skattebetalare. |
|
11. |
Europaparlamentet betonar att gemensamma insatser på europeisk och nationell nivå är avgörande för att skydda EU:s och medlemsstaternas budgetar mot förluster på grund av obetalda skatter. Parlamentet noterar ett endast genom fullständigt och ändamålsenligt uppburna skatteintäkter kan staterna tillhandahålla bland annat offentliga tjänster av god kvalitet, inklusive utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder till överkomligt pris, säkerhet, brottsbekämpning och beredskap vid nödsituationer, social trygghet och omsorg, tillämpning av yrkes- och miljönormer, bekämpning av klimatförändringar, främjande av jämställdhet mellan könen, kollektivtrafik och väsentlig infrastruktur för att främja och, vid behov, stabilisera socialt balanserad utveckling i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling. |
|
12. |
Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen vad gäller beskattning och skatteuppbörd, som har inneburit att skatteincidensen har flyttats från förmögenhet till inkomst, från kapitalinkomst till arbetsinkomst och konsumtion, från multinationella företag till små och medelstora företag, och från den finansiella sektorn till den reala ekonomin, har fått oproportionerliga konsekvenser för kvinnor och låginkomsttagare, som i regel är mer hänvisade till arbetsinkomst och spenderar en högre andel av sin inkomst på konsumtion (30). Parlamentet noterar att skatteundandragande förekommer i högre grad hos de mest förmögna (31). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta konsekvenserna för den sociala utvecklingen, inbegripet jämställdhet och övriga ovan nämnda politikområden, i sina lagstiftningsförslag på områdena för beskattning och bekämpning av penningtvätt. |
1.3. Risker och fördelar i samband med kontanttransaktioner
|
13. |
Europaparlamentet betonar att kontanttransaktioner fortfarande utgör en mycket stor risk för penningtvätt och skatteundandragande, inklusive momsbedrägerier, trots fördelar såsom tillgänglighet och snabbhet. Parlamentet noterar att flera medlemsstater redan har infört begränsningar för kontant betalning. Parlamentet beklagar även att samtidigt som reglerna om kontroller av kontanta medel vid EU:s yttre gränser har harmoniserats, varierar reglerna mellan medlemsstaterna när det gäller kontantflöden inom EU:s gränser. |
|
14. |
Europaparlamentet noterar att fragmentering och skillnader mellan dessa åtgärder kan hindra den inre marknaden från att fungera korrekt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta ett förslag om europeiska begränsningar av kontant betalning, samtidigt som kontanter bibehålls som betalningsmetod. Parlamentet noterar vidare att eurosedlar i höga valörer utgör en större risk för penningtvätt. Parlamentet gläder sig över att Europeiska centralbanken (ECB) 2016 tillkännagav att den inte längre skulle utfärda nya 500-eurosedlar (även om de kvarvarande sedlarna förblir lagliga som betalningsmedel). Parlamentet uppmanar ECB att upprätta en tidsplan för att fasa ut möjligheten att använda 500-eurosedlar. |
1.4. Kvantitativ bedömning
|
15. |
Europaparlamentet betonar att skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering leder till förlorade resurser för nationella budgetar och EU-budgeten (32). Parlamentet erkänner att det inte är enkelt att avgöra storleken på dessa förluster. Parlamentet noterar samtidigt att ökade transparenskrav inte bara skulle medföra bättre uppgifter, utan även bidra till att minska oklarheter. |
|
16. |
Europaparlamentet noterar att man genom flera bedömningar har försökt kvantifiera förlusterna på grund av skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet påminner om att ingen av dessa i sig själv ger en tillräckligt komplett bild, på grund av uppgifternas karaktär eller avsaknaden av uppgifter. Parlamentet noterar att vissa av de senaste bedömningarna kompletterar varandra, eftersom de bygger på olika men kompletterande metoder. |
|
17. |
Europaparlamentet noterar att kommissionen gör en uppskattning av mervärdesskattegapet för EU, men att endast 15 medlemsstater gör sina egna nationella uppskattningar av skattegapet. Parlamentet uppmanar varje enskild medlemsstat att, under kommissionens vägledning, ta fram heltäckande uppskattningar av skattegapet som inte enbart begränsas till mervärdesskatt utan inbegriper en utvärdering av kostnaderna för samtliga skatteincitament. |
|
18. |
Europaparlamentet beklagar återigen ”avsaknaden av tillförlitlig och objektiv statistik rörande omfattningen av skatteundandragande och skatteflykt” och ”betonar vikten av att utarbeta lämpliga och transparenta metoder för att kvantifiera omfattningen av dessa fenomen och även deras inverkan på länders offentliga finanser, ekonomiska verksamheter och offentliga investeringar” (33). Parlamentet framhåller betydelsen av att statistikinstitut är politiskt och finansiellt oberoende för att tillförlitligheten hos statistiska uppgifter ska kunna säkerställas. Parlamentet anser att man bör begära hjälp av Eurostat med att samla in omfattande och korrekt statistik, så att den tillhandahålls i ett jämförbart digitalt format som är enkelt att samordna. |
|
19. |
Europaparlamentet påminner särskilt om den empiriska bedömning av omfattningen av det årliga intäktsbortfall som aggressiv bolagsskatteplanering orsakar inom EU som utarbetades 2015. Parlamentet konstaterar att bedömningen sträcker sig från 50–70 miljarder euro (belopp som går förlorat enbart på grund av överföring av vinster, motsvarande minst 17 % av bolagsskatteintäkterna 2013 och 0,4 % av BNP) till 160–190 miljarder euro (med tillägg av större multinationella företags enskilda skattearrangemang samt effektivitetsbrister i uppbörden). |
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att, framför allt med stöd från Fiscalisprogrammet, prioritera projekt som syftar till att kvantifiera skatteundandragandets omfattning för att man på ett bättre sätt ska kunna åtgärda det befintliga skattegapet. Parlamentet betonar att det har antagit (34) en ökning till Fiscalisprogrammet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under kommissionens samordning uppskatta sina skattegap och offentliggöra resultaten årligen. |
|
21. |
Europaparlamentet konstaterar att man i arbetsdokumentet från Internationella valutafonden (IMF) (35) uppskattar intäktsbortfallen världen över på grund av urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) och med anknytning till skatteparadis till omkring 600 miljarder US-dollar per år. Parlamentet konstaterar att intäktsbortfallen för OECD-länderna uppgår till 400 miljarder US-dollar (1 % av deras BNP) och till 200 miljarder US-dollar för utvecklingsländerna (1,3 % av deras BNP) enligt IMF:s långsiktiga ungefärliga uppskattningar. |
|
22. |
Europaparlamentet välkomnar de senaste uppskattningarna av den dolda ekonomin – ofta kallad skuggekonomin – i undersökningen av skattepolitiken i EU från 2017 (36), som ger en bredare indikation på skatteundandragande. Parlamentet betonar att värdet för den dolda ekonomin omfattar ekonomiska verksamheter som kanske inte fångas upp i de grundläggande uppgiftskällor som används för att sammanställa nationalräkenskaper. |
|
23. |
Europaparlamentet framhåller att nästan 40 % av de multinationella företagens vinster världen över överförs till skatteparadis varje år och att vissa länder i EU förefaller vara de främsta förlorarna på vinstöverföring, eftersom 35 % av de överförda vinsterna kommer från EU-länder, följt av utvecklingsländer (30 %) (37). Parlamentet påpekar att ca 80 % av vinstöverföringen från flera EU-medlemsstater kanaliseras genom eller till ett fåtal andra EU-medlemsstater. Parlamentet påpekar att multinationella företag kan betala upp till 30 % mindre skatt än sina inhemska konkurrenter, och att aggressiv skatteplanering stör konkurrenskraften för inhemska företag, framför allt små och medelstora företag. |
|
24. |
Europaparlamentet noterar att de senaste uppskattningarna av skatteundandragandet inom EU visar på ett belopp på cirka 825 miljarder EUR per år (38). |
|
25. |
Europaparlamentet noterar att de multinationella företag som utfrågats av TAX3-utskottet gör sina egna beräkningar av effektiva skattesatser (39). Parlamentet påpekar att dessa beräkningar ifrågasätts av vissa experter. |
|
26. |
Europaparlamentet efterlyser insamling av statistik om stora transaktioner i frihamnar, tullager och särskilda ekonomiska områden, samt information som lämnats av förmedlare och visselblåsare. |
1.5. Skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering
|
27. |
Europaparlamentet påminner om att kampen mot skatteundandragande och skattebedrägeri är riktad mot brottsliga handlingar, medan kampen mot skatteflykt behandlar situationer där kryphål i lagen utnyttjas eller situationer som a priori ligger inom lagens ramar – såvida skattemyndigheterna eller i sista hand de rättsliga myndigheterna inte bedömer dem som olagliga – men som strider mot dess andemening. Parlamentet efterlyser därför en förenkling av skatteramen. |
|
28. |
Europaparlamentet påminner om att en förbättrad skatteuppbörd i EU-länderna sannolikt skulle minska det antal brott som är kopplade till skatteundandragande och den penningtvätt som följer i dess spår. |
|
29. |
Europaparlamentet påminner om att aggressiv skatteplanering innebär ett skatteupplägg som syftar till att minska skatteplikten genom att utnyttja teknikaliteterna i ett skattesystem eller missförhållandena mellan två eller flera skattesystem i strid med lagens andemening. |
|
30. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens svar på parlamentets uppmaningar i resolutionerna från TAXE, TAX2 och PANA, nämligen att bättre identifiera aggressiv skatteplanering och skadlig skattepraxis. |
|
31. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram och anta en övergripande och noggrann definition av indikatorer för aggressiv skatteplanering, på grundval av både de kännetecken som fastställts i den femte översynen av direktivet om administrativt samarbete (DAC6) (40) och kommissionens tillämpliga studier och rekommendationer (41). Parlamentet understryker att dessa tydliga indikatorer vid behov kan baseras på internationellt fastställda normer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda dessa indikatorer som ett underlag för att få stopp på all skadlig skattepraxis som har sitt ursprung i befintliga kryphål i skattelagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att regelbundet uppdatera dessa indikatorer om det uppkommer nya arrangemang eller metoder för aggressiv skatteplanering. |
|
32. |
Europaparlamentet betonar likheten mellan bolagsskattebetalare och personer med stor nettoförmögenhet när det gäller att använda bolagsstrukturer och liknande strukturer såsom truster och offshorestrukturer för att bedriva aggressiv skatteplanering. Parlamentet framhåller förmedlarnas roll (42) för att upprätta sådana system. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det mesta av inkomsten för personer med stor nettoförmögenhet kommer in i form av reavinst snarare än löpande kapitalinkomster. |
|
33. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning och inkludering av indikatorer för aggressiv skatteplanering i sina landsrapporter för den europeiska planeringsterminen 2018. Parlamentet begär att en sådan bedömning ska bli ett regelbundet inslag i syfte att säkerställa lika villkor på EU:s inre marknad samt större långsiktig stabilitet i fråga om offentliga intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en tydlig uppföljning för att sätta stopp för metoder med aggressiv skatteplanering, om så är lämpligt i form av formella rekommendationer. |
|
34. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till företag att, i egenskap av skattebetalare, fullt ut fullgöra sina skattskyldigheter och avstå från aggressiv skatteplanering som leder till urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och att överväga en strategi för skälig beskattning liksom valet att avstå från skadlig skattepraxis som en viktig del av företagens sociala ansvar, med hänsyn till FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, i syfte att trygga skattebetalarnas förtroende för skatteramarna. |
|
35. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som deltar i förfarandet för fördjupat samarbete att så snart som möjligt enas om antagandet av en skatt på finansiella transaktioner, samtidigt som man erkänner att en global lösning vore lämpligast. |
2. Bolagsbeskattning
|
36. |
Europaparlamentet påminner om att möjligheterna att välja en plats att bo och driva företag på baserat på lagstiftningsramarna har ökat avsevärt genom globaliseringen och digitaliseringen. |
|
37. |
Europaparlamentet påminner om att skatter ska betalas i de jurisdiktioner där den faktiska väsentliga och egentliga ekonomiska verksamheten och det faktiska värdeskapandet äger rum eller, i fallet med indirekt beskattning, där konsumtionen äger rum. Parlamentet understryker att detta kan uppnås genom antagande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i EU med en lämplig och rättvis fördelning, som bland annat inbegriper alla materiella tillgångar. |
|
38. |
Europaparlamentet konstaterar att EU genom det första direktivet mot skatteflykt antog en utflyttningsskatt, med hjälp av vilken medlemsstaterna kan beskatta det ekonomiska värdet av reavinster som uppstått inom deras territorium också när vinsten ännu inte har realiserats vid utflyttningstidpunkten. Parlamentet anser att principen om att beskatta vinster som gjorts i medlemsstater innan de förs ut ur unionen bör stärkas, exempelvis genom samordnade källskatter på räntor och royaltyer, i syfte att täppa till befintliga kryphål och undvika att obeskattade vinster förs ut ur EU. Parlamentet uppmanar rådet att återuppta förhandlingarna om förslaget om räntor och royaltyer (43). Parlamentet noterar att skatteavtal ofta begränsar källskatteavdragen i syfte att undvika dubbelbeskattning (44). |
|
39. |
Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att anpassningen av de internationella skattereglerna måste bemöta undandragande på grund av möjlig användning av samspelet mellan nationella skattebestämmelser och nätverk av skatteavtal som leder till urholkning av skattebasen och dubbel icke-beskattning, samtidigt som man säkerställer att dubbelbeskattning inte förekommer. |
2.1. Handlingsplanen avseende urholkning av skattebasen och överföring av vinster och dess genomförande inom EU: direktivet mot skatteflykt
|
40. |
Europaparlamentet konstaterar att syftet med det G20-/OECD-ledda BEPS-projekt var att på ett samordnat sätt ta itu med de orsaker och omständigheter som ger upphov till praxis som leder till en urholkning av skattebasen och överföring av vinster, genom en förbättrad gränsöverskridande samordning av skattereglerna, skärpta krav på affärsmässigt innehåll och ökad transparens och visshet. Parlamentet noterar dock att graden av vilja och engagemang för att samarbeta kring OECD:s BEPS-handlingsplan varierar mellan länderna och de särskilda åtgärder som berörs. |
|
41. |
Europaparlamentet konstaterar att G20:s/OECD:s BEPS-handlingsplan med 15 punkter, som syftar till att på ett samordnat sätt gå till botten med de orsaker och omständigheter som ger upphov till BEPS-praxis, håller på att genomföras och övervakas samt att fortsatta diskussioner pågår i ett vidare sammanhang utöver de länder som deltog ursprungligen, genom det inkluderande ramverket. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stödja en reform av både det inkluderande ramverkets mandat och dess funktionssätt i syfte att säkerställa att kvarvarande kryphål i skattelagstiftningen och olösta skattefrågor omfattas av den befintliga internationella ramen. Parlamentet välkomnar det inkluderande ramverkets initiativ att diskutera och söka uppnå global enighet om en bättre fördelning av skatterättigheterna mellan länderna. |
|
42. |
Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna måste genomföras. Parlamentet noterar policydokumentet (45) från det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), som syftar till att ta fram möjliga lösningar på de utmaningar som identifierats i samband med beskattningen av den digitala ekonomin. |
|
43. |
Europaparlamentet framhåller att vissa länder nyligen antagit unilaterala motåtgärder mot skadlig skattepraxis (t.ex. Förenade kungarikets skatt på undanhållna vinster och de övergripande bestämmelserna om lågbeskattade inkomster från immateriella tillgångar i Förenta staternas skattereform), i syfte att se till att multinationella företags utländska intäkter vederbörligen beskattas enligt en minsta effektiv skattesats i det land där moderbolaget har sin hemvist. Parlamentet efterlyser en EU-utvärdering av dessa åtgärder. Parlamentet noterar att EU, i motsats till dessa unilaterala åtgärder, generellt främjar multilaterala lösningar och samförståndslösningar för att uppnå en rättvis tilldelning av beskattningsrättigheter. Parlamentet betonar att EU till exempel prioriterar en global lösning för beskattning av den digitala sektorn, men ändå föreslår en europeisk skatt på digitala tjänster, eftersom de globala diskussionerna har gått långsamt framåt. |
|
44. |
Europaparlamentet påminner om att EU:s åtgärdspaket mot skatteflykt från 2016 kompletterar de befintliga bestämmelserna i syfte att genomföra de 15 BEPS-åtgärderna på ett samordnat sätt på EU:s inre marknad. |
|
45. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s antagande av första och andra direktivet mot skatteflykt. Parlamentet konstaterar att dessa säkrar en mer rättvis beskattning genom att fastställa en lägsta skyddsnivå mot bolags skatteflykt inom hela EU och säkerställa ett mer rättvist och stabilt företagsklimat, ur både efterfråge- och utbudssynpunkt. Parlamentet välkomnar bestämmelserna om hybridarrangemang för att förhindra dubbel icke-beskattning i syfte att undanröja befintliga missanpassningar och undvika att nya missanpassningar uppstår mellan medlemsstater och gentemot tredjeländer. |
|
46. |
Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna om utländska kontrollerade bolag (CFC-bolag) i första direktivet mot skatteflykt, i syfte att säkerställa att vinster i närstående bolag som placeras i länder där låg skatt eller ingen skatt alls tas ut beskattas effektivt. Parlamentet erkänner att de förhindrar att avsaknaden av eller olikartade nationella regler för utländska kontrollerade bolag (CFC-regler) inom unionen snedvrider den inre marknadens funktion, bortsett från situationer som kännetecknas av helt artificiella arrangemang, vilket parlamentet krävt vid flera tillfällen. Parlamentet beklagar att det finns två strategier för tillämpningen av CFC-reglerna i första direktivet mot skatteflykt, och uppmanar medlemsstaterna att enbart tillämpa de enklare och mest effektiva CFC-reglerna såsom i artikel 7.2 a i första direktivet mot skatteflykt. |
|
47. |
Europaparlamentet välkomnar den allmänna regel mot missbruk i samband med beräkningen av bolagsskatteunderlaget som ingår i första direktivet mot skatteflykt, som ger medlemsstaterna möjlighet att bortse från arrangemang som inte är reella och som med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter enbart syftar till att erhålla en skatteförmån. Parlamentet upprepar sitt återkommande krav på antagandet av en allmän och gemensam strikt regel mot missbruk, närmare bestämt i befintlig lagstiftning och i synnerhet i moder- och dotterbolagsdirektivet, fusionsdirektivet samt ränte- och royaltydirektivet. |
|
48. |
Europaparlamentet upprepar sin begäran om en tydlig definition av fast driftställe och betydande ekonomisk närvaro, så att företag inte på konstlad väg kan undvika att ha en beskattningsbar närvaro i medlemsstater där de är ekonomiskt verksamma. |
|
49. |
Europaparlamentet kräver att man slutför arbetet i det gemensammaforumet för internprissättning i EU om utarbetande av god praxis och kommissionens övervakning av medlemsstaternas genomförande. |
|
50. |
Europaparlamentet påminner om sina farhågor avseende användningen av internpriser i samband med aggressiv skatteplanering och påminner följaktligen om behovet av lämpliga åtgärder och en förbättring av ramen för internpriser för att man ska kunna ta itu med problemet. Parlamentet betonar nödvändigheten av att se till att internpriserna speglar den ekonomiska verkligheten och ger visshet, klarhet och rättvisa för medlemsstaterna och de företag som verkar inom unionen, samt att de minskar risken för missbruk av reglerna för vinstöverföringsändamål, med beaktande av OECD:s riktlinjer för internprissättning för multinationella företag och skattemyndigheter från 2010 (46). Parlamentet noterar dock att användningen av begreppet ”självständig enhet” eller ”armlängdsprincipen” är en av de främsta faktorer som möjliggör skadlig skattepraxis, vilket har framhållits både av experter och i publikationer (47). |
|
51. |
Europaparlamentet betonar att EU:s åtgärder för att ta itu med urholkning av skattebasen och överföring av vinster samt aggressiv skatteplanering har försett skattemyndigheterna med en uppdaterad verktygslåda för att säkerställa rättvis skatteuppbörd, samtidigt som EU-företagens konkurrenskraft upprätthålls. Parlamentet betonar att skattemyndigheterna bör ha ansvar för att använda verktygen på ett effektivt sätt utan att ytterligare belasta ansvarsfulla skattebetalare, särskilt små och medelstora företag. |
|
52. |
Europaparlamentet erkänner att det nya informationsflödet till skattemyndigheterna till följd av antagandet av första direktivet mot skatteflykt och fjärde direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, kräver adekvata resurser för att man ska kunna säkerställa en så effektiv användning som möjligt av sådan information och på ett effektivt sätt minska det befintliga skattegapet. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkerställa att de verktyg som används av myndigheterna är tillräckliga och lämpliga så att de kan använda informationen samt kombinera och korsvis kontrollera information från olika källor och dataset. |
2.2. Förstärkning av EU:s åtgärder för att bekämpa aggressiv skatteplanering och komplettera BEPS-handlingsplanen
2.2.1. Granskning av medlemsstaternas skattesystem och allmänna skattepolitik – aggressiv skatteplanering inom EU (europeiska planeringsterminen)
|
53. |
Europaparlamentet gläder sig över att medlemsstaternas skattesystem och allmänna skattepolitik har blivit en del av den europeiska planeringsterminen i enlighet med parlamentets begäran (48). Parlamentet välkomnar de undersökningar och data som kommissionen har utarbetat (49), som möjliggör en bättre hantering av situationer med indikationer på aggressiv skatteplanering och ger tydlig information om exponeringen för skatteplanering samt en omfattande databas för samtliga medlemsstater över detta fenomen. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna, i en anda av lojalt samarbete, inte får underlätta införandet av aggressiva skatteplaneringssystem som inte är förenliga med EU:s rättsliga ram och andan i EU-fördragen. |
|
54. |
Europaparlamentet anser att dessa nya skatteindikatorer för den europeiska planeringsterminen bör ges samma status som indikatorerna avseende utgiftskontroller. Parlamentet betonar fördelen med att ge den europeiska planeringsterminen denna skattedimension, eftersom det kommer att göra det möjligt att behandla viss skadlig skattepraxis som hittills inte har åtgärdats genom direktivet mot skatteflykt och annan befintlig europeisk lagstiftning. |
|
55. |
Europaparlamentet gläder sig över att det i den sjätte översynen av direktivet om administrativt samarbete (DAC6) fastställs kännetecken för gränsöverskridande arrangemang som förmedlare ska rapportera till skattemyndigheterna så att dessa kan bedöma dem. Parlamentet välkomnar att dessa inslag i systemen för aggressiv skatteplanering kan uppdateras i händelse av att det dyker upp nya arrangemang eller metoder. Parlamentet påpekar att genomförandefristen för direktivet ännu inte har löpt ut och att bestämmelserna fortfarande måste övervakas för att man ska kunna säkerställa att de är effektiva. |
|
56. |
Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen för företagsbeskattning att årligen rapportera till rådet och parlamentet om de huvudsakliga arrangemang som det rapporteras om i medlemsstaterna i syfte att möjliggöra för beslutsfattare att hålla jämna steg med de nya skatteupplägg som utarbetas och att vidta de nödvändiga motåtgärder som eventuellt kan behövas. |
|
57. |
Europaparlamentet uppmanar både EU-institutionerna och medlemsstaterna att säkerställa att offentliga upphandlingskontrakt inte underlättar leverantörers skatteflykt. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör övervaka och säkerställa att företag eller andra juridiska personer som deltar i anbudsförfaranden och upphandlingskontrakt inte deltar i skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga de befintliga upphandlingsreglerna enligt EU:s upphandlingsdirektiv och att vid behov föreslå en uppdatering av direktivet som inte hindrar tillämpning av skatteöverväganden som uteslutningskriterier eller till och med som urvalskriterier vid offentlig upphandling. |
|
58. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra ett förslag som skulle tvinga medlemsstaterna att se till att de ekonomiska aktörer som deltar i offentlig upphandling uppfyller en miniminivå av insyn när det gäller skatter, särskilt offentlig landsspecifik rapportering och transparenta ägarstrukturer. |
|
59. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utfärda ett förslag som syftar till att avskaffa patentboxar, och uppmanar medlemsstaterna att främja icke skadligt och, i tillämpliga fall, direkt stöd till FoU inom sina territorier. Parlamentet betonar att skattelättnader för företag måste vara noggrant utformade och genomföras endast om detta får en positiv inverkan på sysselsättning och tillväxt och att alla risker för att skapa nya kryphål i skattesystemet är uteslutna. |
|
60. |
Europaparlamentet upprepar samtidigt att det måste säkerställas att befintliga patentboxar skapar en verklig koppling till ekonomisk verksamhet, t.ex. genom utgiftskontroller, och att de inte snedvrider konkurrensen. Parlamentet noterar den allt större roll som immateriella tillgångar spelar i de multinationella företagens värdekedja. Parlamentet noterar även den förbättrade definitionen av FoU-kostnader i förslaget om en gemensam bolagsskattebas. Parlamentet vidhåller sin ståndpunkt om skatteavdrag för verkliga FoU-utgifter i stället för FoU-avdrag. |
2.2.2. Bättre samordning på skatteområdet, inklusive den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen
|
61. |
Europaparlamentet betonar att skattepolitiken i EU bör inriktas såväl på att bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering som på att underlätta gränsöverskridande ekonomisk verksamhet genom samarbete mellan skattemyndigheter och smart utformning av skattepolitiken. |
|
62. |
Europaparlamentet betonar att det finns en uppsjö av skatterelaterade hinder som står i vägen för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet. Parlamentet noterar i detta hänseende sin resolution av den 25 oktober 2012 om de 20 viktigaste problemen på den inre marknaden för europeiska företag och medborgare (50). Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att prioritera antagandet av en handlingsplan för att ta itu med dessa hinder. |
|
63. |
Europaparlamentet välkomnar att projektet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas har återupptagits genom kommissionens antagande av de sammanhängande förslagen om en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet betonar att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, när den har genomförts fullt ut, kommer att göra det möjligt att täppa igen kryphål mellan nationella skattesystem, särskilt när det gäller internprissättning. |
|
64. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att skyndsamt anta och genomföra de två förslagen samtidigt med beaktande av parlamentets yttrande, som redan inbegriper begreppet virtuellt fast driftställe och fördelningsformler som skulle täppa igen de kvarvarande kryphålen som möjliggör skatteflykt och upprätta lika villkor med hänsyn till digitaliseringen. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater fortfarande är ovilliga att nå en lösning, och uppmanar medlemsstaterna att överbrygga sina meningsskiljaktigheter. |
|
65. |
Europaparlamentet påminner om att tillämpningen av en gemensam (konsoliderad) bolagsskattebas bör åtföljas av genomförandet av gemensamma redovisningsregler och en ändamålsenlig harmonisering av administrativa förfaranden. |
|
66. |
Europaparlamentet påminner om att den gemensamma bolagsskattebasen och den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen bör införas samtidigt i alla medlemsstater, för att få ett stopp på överföring av vinster och införa principen att skatt ska betalas där vinsten uppstår. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda ett nytt förslag baserat på artikel 116 i EUF-fördraget, enligt vilken Europaparlamentet och rådet ska använda sig av det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att utfärda nödvändig lagstiftning, om rådet inte lyckas anta ett enhälligt beslut om förslaget om inrättande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. |
2.2.3. Beskattning av digitala bolag
|
67. |
Europaparlamentet konstaterar att digitaliseringen har gett upphov till en ny situation på marknaden, där digitala och digitaliserade företag kan dra fördel av lokala marknader utan att ha någon fysisk, och därigenom beskattningsbar, närvaro på marknaden i fråga, vilket leder till olika villkor och till att traditionella företag hamnar i ett ofördelaktigt läge. Parlamentet konstaterar att digitala affärsmodeller inom EU är föremål för en lägre genomsnittlig effektiv skattebörda än traditionella affärsmodeller (51). |
|
68. |
Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang den gradvisa övergången från konkret produktion till immateriella tillgångar i multinationella företag, vilket återspeglas i de relativa tillväxtsiffrorna under de senaste fem åren för royaltyer och licensavgifter (nästan 5 % per år) jämfört med handeln med varor och utländska direktinvesteringar (mindre än 1 % per år) (52). Parlamentet beklagar djupt att digitala företag knappt betalar någon skatt i vissa medlemsstater, trots att de har en betydande digital närvaro och stora intäkter i de medlemsstaterna. |
|
69. |
Europaparlamentet anser att EU bör göra det möjligt att skapa ett attraktivt affärsklimat i syfte att skapa en välfungerande digital inre marknad, samtidigt som man säkerställer en rättvis beskattning av den digitala ekonomin. Parlamentet påminner i fråga om digitaliseringen av ekonomin som helhet om att den plats där värdeskapandet äger rum bör fastställas med hänsyn till bidragen från användare och information som samlas in om konsumenternas beteende online. |
|
70. |
Europaparlamentet understryker att bristen på en gemensam EU-strategi för beskattning av den digitala ekonomin kommer att leda – och har utan tvivel redan lett – till att medlemsstaterna antar ensidiga lösningar, vilket i sin tur kommer att leda till regelarbitrage och splittring på den inre marknaden och eventuellt bli en börda för företag med gränsöverskridande verksamhet liksom för skattemyndigheterna. |
|
71. |
Europaparlamentet noterar kommissionens och vissa medlemsstaters ledande roll i den globala debatten om beskattningen av den digitaliserade ekonomin. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta med sitt aktiva arbete på OECD- och FN-nivå, framför allt genom den process som inletts genom det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) i dess policydokument (53). Parlamentet påminner dock om att EU inte får vänta på en global lösning utan måste agera omedelbart. |
|
72. |
Europaparlamentet välkomnar paketet om beskattning av den digitala ekonomin, som kommissionen antog den 21 mars 2018. Parlamentet beklagar dock att Danmark, Finland, Irland och Sverige bibehöll sina reservationer eller sitt grundläggande motstånd mot paketet om skatt på digitala tjänster under Ekofinmötet den 12 mars 2019 (54). |
|
73. |
Europaparlamentet betonar att överenskommelsen om vad som utgör ett digitalt fast driftställe, den enda som hittills nåtts, är ett steg i rätt riktning, men att man därmed inte löser problemet med fördelningen av skattebasen. |
|
74. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som är villiga att överväga att införa en digital skatt att göra detta inom ramen för ett utökat samarbete i syfte att undvika en ytterligare fragmentering av den inre marknaden, vilket redan är fallet då enskilda medlemsstater överväger att införa nationella lösningar. |
|
75. |
Europaparlamentet inser att den så kallade interimistiska lösningen inte är optimal. Parlamentet anser att den kommer att bidra till att påskynda sökandet efter en bättre lösning på global nivå, samtidigt som lika villkor i viss utsträckning upprättas på lokala marknader. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att snarast möjligt diskutera, anta och genomföra den långsiktiga lösningen när det gäller beskattningen av den digitala ekonomin (om betydande digitala närvaro) så att EU kan fortsätta att vara en trendsättare på global nivå. Parlamentet betonar att den långsiktiga lösning som kommissionen föreslagit bör utgöra grunden till ytterligare arbete på internationell nivå. |
|
76. |
Europaparlamentet noterar EU-medborgarnas starka efterfrågan på en skatt på digitala tjänster. Parlamentet påminner om att undersökningar visar att 80 % av medborgarna från Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Sverige stöder en skatt på digitala tjänster och anser att EU bör bana väg för internationella insatser. Parlamentet understryker dessutom att en majoritet av de medborgare som deltog i undersökningen vill ha ett brett tillämpningsområde för en skatt på digitala tjänster (55). |
|
77. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skatten på digitala tjänster förblir en tillfällig åtgärd genom att inkludera en ”tidsfristklausul” i förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (56) (COM(2018)0148), och genom att påskynda diskussionen om en väsentlig digital närvaro. |
2.2.4. Effektiv beskattning
|
78. |
Europaparlamentet noterar att de nominella bolagsskattesatserna på EU-nivå har minskat från ett genomsnitt på 32 % år 2000 till ett genomsnitt på 21,9 % år 2018 (57), vilket är en minskning med 32 %. Parlamentet är oroat över konsekvenserna av denna konkurrens för skattesystemens hållbarhet och dess potentiella spridningseffekter till andra länder. Parlamentet konstaterar att man i det första G20-/OECD-ledda BEPS-projektet inte tog upp detta fenomen. Parlamentet välkomnar det inkluderande BEPS-ramverkets avsikt att senast 2020 undersöka utan att det påverkar tillämpningen, undersöka ”utan att påverka” beskattningsrätter som skulle stärka jurisdiktionernas kapacitet att beskatta vinster i de fall där en annan jurisdiktion med beskattningsrätt tillämpar en låg effektiv skattesats på dessa vinster (58), vilket innebär lägsta möjliga effektiva beskattning. Parlamentet noterar att det nuvarande OECD-ledda arbetet, enligt det inkluderande ramverket, inte medför några förändringar av det faktum att länder eller jurisdiktioner fritt kan fastställa sina egna skattesatser eller avstå från ett system för bolagsskatt helt och hållet (59). |
|
79. |
Europaparlamentet välkomnar OECD:s nya globala standard för väsentlig verksamhet i förbindelse med jurisdiktioner med ingen eller endast nominell skatt (60), som huvudsakligen inspirerats av EU:s arbete med EU-förteckningen (rättvisekriterium 2.2 i EU-förteckningen). |
|
80. |
Europaparlamentet noterar skillnaderna mellan beräkningar av stora bolags effektiva skattesatser – som ofta är baserade på avsättning för skatter (61) – och den faktiska skatt som betalas av multinationella företag. Parlamentet noterar att de traditionella sektorerna i genomsnitt betalar en effektiv bolagsskattesats på 23 %, medan den digitala sektorn betalar cirka 9,5 % (62). |
|
81. |
Europaparlamentet noterar skillnaderna i metod för att bedöma effektiva skattesatser, vilket gör det omöjligt att på ett tillförlitligt sätt jämföra effektiva skattesatser i EU och världen. Parlamentet noterar att vissa bedömningar av effektiva skattesatser i EU varierar mellan 2,2 % och 30 % (63). Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla sin egen metod och att regelbundet offentliggöra de effektiva skattesatserna i medlemsstaterna. |
|
82. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av fenomenet med minskade nominella skattesatser och dess konsekvenser för de effektiva skattesatserna i EU, och att föreslå åtgärder både inom EU och gentemot tredjeländer, i förekommande fall, som inbegriper strikta regler mot skatteundandragande, skyddsåtgärder, exempelvis mer strikt kontrollerade regler för utländska företag, och en rekommendation om att ändra skatteavtal. |
|
83. |
Europaparlamentet anser att den globala samordningen av skatteunderlaget som en följd av OECD/BEPS-projektet bör åtföljas av bättre samordning av skattesatserna för att uppnå ökad effektivitet. |
|
84. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera uppförandekodgruppens mandat så att den kan undersöka konceptet med en effektiv minimibeskattning på företagsvinster och följa upp OECD:s arbete avseende skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin. |
|
85. |
Europaparlamentet noterar den franska finansministerns uttalande vid TAX3-utskottets sammanträde den 23 oktober 2018 om behovet av att diskutera begreppet minimibeskattning. Parlamentet välkomnar Frankrikes villighet att inbegripa diskussionen om minimibeskattning som en av prioriteringarna för sitt ordförandeskap för G7 2019, vilket bekräftades vid Ekofinmötet den 12 mars 2019. |
2.3. Administrativt samarbete på området för direkta skatter
|
86. |
Europaparlamentet betonar att direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC) har ändrats fyra gånger sedan juni 2014. |
|
87. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och lägga fram förslag om att täppa till kryphålen i DAC2, särskilt genom att inkludera anläggningstillgångar och kryptovalutor i direktivets tillämpningsområde, genom att föreskriva sanktioner för bristande efterlevnad eller falsk rapportering från finansinstitut samt genom att inkludera fler typer av finansinstitut och konton som inte rapporteras för närvarande, t.ex. pensionsfonder. |
|
88. |
Europaparlamentet upprepar sin efterlysning av ett bredare tillämpningsområde vad gäller utbyte av skattebeslut och av ett mer omfattade tillträde för kommissionen, samt av större harmonisering av skattebeslut mellan olika nationella skattemyndigheter. |
|
89. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt offentliggöra sin första bedömning av DAC3 i detta avseende, och särskilt undersöka hur många skattebeslut som utbytts och vid hur många tillfällen nationella skattemyndigheter har fått tillgång till information från en annan medlemsstat. Parlamentet begär att man i samband med bedömningen även ska ta hänsyn till konsekvenserna av offentliggörandet av viktig information med anknytning till skattebeslut (antalet skattebeslut, mottagarnas namn, den effektiva skattesats som följde av vart och ett av besluten). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra nationella skattebeslut. |
|
90. |
Europaparlamentet beklagar att den kommissionsledamot som ansvarar för skatter inte har erkänt behovet av att utöka det befintliga systemet för utbyte av information mellan nationella skattemyndigheter. |
|
91. |
Europaparlamentet upprepar dessutom sitt krav på att säkra att det genomförs samtidiga skatterevisioner av personer med gemensamma eller kompletterande intressen (inbegripet moderbolag och deras dotterbolag), och sitt krav på ytterligare förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna genom en skyldighet att besvara gruppvis framförda förfrågningar i skatteärenden. Parlamentet påminner om att rätten att tiga gentemot skattemyndigheter inte gäller inom ramen för en rent administrativ utredning och att samarbete är obligatoriskt (64). |
|
92. |
Europaparlamentet anser att samordnade inspektioner på plats och gemensamma revisioner bör ingå i den europeiska ramen för samarbete mellan skatteförvaltningar. |
|
93. |
Europaparlamentet betonar att inte bara utbyte och behandling av information, utan även utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheter bidrar till en effektivare skatteuppbörd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera utbyte av bästa praxis skattemyndigheter emellan, särskilt avseende digitaliseringen av skattemyndigheter. |
|
94. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera förfarandena för ett digitalt system för inlämning av självdeklarationer i syfte att underlätta gränsöverskridande verksamhet och minska byråkratin. |
|
95. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt bedöma genomförandet av direktivet om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter mellan medlemsstater (DAC4) och huruvida nationella skattemyndigheter på ett effektivt sätt bedömer landsspecifik information som innehas av en annan medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma sambandet mellan DAC4 och åtgärd 13 i G20/BEPS-handlingsplanen när det gäller utbyte av landsspecifik information. |
|
96. |
Europaparlamentet välkomnar det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton på grundval av den globala standard som utarbetats av OECD tillsammans med Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Schweiz. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppgradera fördragets bestämmelser så att de överensstämmer med direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i dess ändrade lydelse. |
|
97. |
Europaparlamentet betonar också det bidrag som gjorts genom Fiscalis 2020-programmet, som syftar till att förbättra samarbetet mellan deltagande länder, deras skattemyndigheter och deras tjänstemän. Parlamentet betonar det mervärde som tillförts av gemensamma insatser inom detta område och det eventuella programmets roll när det gäller att utveckla och driva stora transeuropeiska IT-system. |
|
98. |
Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om alla deras fördragsenliga skyldigheter (65), framför allt att samarbeta lojalt, uppriktigt och skyndsamt. Parlamentet kräver därför, mot bakgrund av gränsöverskridande fall, och framför allt de så kallade cum-ex-ärendena, att de nationella skattemyndigheterna i alla medlemsstater ska utse en enda kontaktpunkt, i överensstämmelse med det system för en enda kontaktpunkt som utvecklats av den gemensamma internationella arbetsgruppen för delade underrättelser och samarbete (Joint International Taskforce on Shared Intelligence and Collaboration) inom ramen för OECD (66), i syfte att främja och förbättra samarbetet för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja och samordna samarbetet mellan medlemsstaternas enda kontaktpunkter. |
|
99. |
Europaparlamentet rekommenderar att myndigheter i medlemsstaterna som underrättas av sina motsvarigheter i andra medlemsstater om möjliga lagöverträdelser ska vara skyldiga att tillhandahålla ett officiellt tillkännagivande av att underrättelsen mottagits och, i tillämpliga fall, ett faktiskt svar avseende åtgärder som vidtagits till följd av nämnda underrättelse inom rimlig tid. |
2.4. Företagsplundring och kupongtvätt
|
100. |
Europaparlamentet konstaterar att cum-ex-transaktioner har varit ett känt globalt problem även i Europa sedan 1990-talet, men att inga samordnade åtgärder för att motverka dem har vidtagits hittills. Parlamentet beklagar de skattebedrägerier som avslöjats genom den så kallade cum-ex-skandalen, vilka har lett till att offentligt redovisade förluster av medlemsstaternas skatteintäkter uppgår till så mycket som 55,2 miljarder euro enligt vissa medieberäkningar. Parlamentet betonar att konsortiet av europeiska journalister identifierar Danmark, Tyskland, Spanien. Frankrike och Italien som de påstådda huvudmarknaderna för cum-ex-handelspraxis, följt av Belgien, Tjeckien, Nederländerna, Österrike, Polen och Finland. |
|
101. |
Europaparlamentet betonar att skattesystemens komplexitet kan ge upphov till rättsliga kryphål som underlättar för skattebedrägerisystem såsom cum-ex-systemet. |
|
102. |
Europaparlamentet konstaterar att det systematiska bedrägeriet centrerat kring cum-ex- och cum-cum-systemen delvis möjliggjorts eftersom medlemsstaternas berörda myndigheter inte utfört tillräckliga kontroller av ansökningar om återbetalning av skatter och saknar en tydlig och fullständig bild av verkligt aktieägande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge alla berörda myndigheter tillgång till att komplettera och uppdatera information om ägande av aktier. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det behövs en EU-åtgärd i detta avseende och att lägga fram ett lagstiftningsförslag om bedömningen visar att det behövs sådana åtgärder. |
|
103. |
Europaparlamentet understryker att dessa avslöjanden verkar peka på möjliga brister i nationell skattelagstiftning och i de nuvarande systemen för utbyte av information och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt utnyttja alla kommunikationskanaler, nationella uppgifter och uppgifter som görs tillgängliga genom den förstärkta ramen för utbyte av information. |
|
104. |
Europaparlamentet understryker att de gränsöverskridande aspekterna av cum-ex-ärendena bör behandlas multilateralt. Parlamentet varnar för att införandet av nya bilaterala avtal om informationsutbyte och bilaterala samarbetsmekanismer mellan enskilda medlemsstater ytterligare kan komplicera det redan komplicerade nätet av internationella regler, införa nya kryphål och bidra till bristande öppenhet. |
|
105. |
Europaparlamentet uppmanar bestämt alla medlemsstater att ingående utreda och analysera metoderna för betalning av utdelningar i sina jurisdiktioner, att identifiera de kryphål i sin skattelagstiftning som skapar möjligheter som utnyttjas av skattebedragare och skattesmitare, att analysera potentiellt gränsöverskridande dimensioner och att sätta stopp för all sådan skadlig skattepraxis som nu tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i detta avseende. |
|
106. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras finansiella tillsynsmyndigheter att bedöma behovet av att förbjuda uteslutande skattemässig ekonomisk praxis som utdelningsarbitrage eller företagsplundring och liknande system, om emittenten inte bevisar att dessa finansiella metoder har ett annat betydande ekonomiskt syfte än omotiverad skatteåterbäring och/eller skatteundandragande. Parlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att bedöma möjligheten att genomföra denna åtgärd på EU-nivå. |
|
107. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart påbörja utarbetandet av ett förslag till en europeisk finanspolitisk enhet inom ramen för Europol, med en egen utredningskapacitet, samt en europeisk ram för gränsöverskridande skatteutredningar och annan gränsöverskridande ekonomisk brottslighet. |
|
108. |
Europaparlamentet konstaterar att cum-ex-ärendena påvisar det brådskande behovet av att förbättra samarbetet mellan EU-medlemsstaternas skattemyndigheter, särskilt när det gäller informationsutbyte. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra sitt samarbete när det gäller att upptäcka, stoppa, utreda och beivra system för skattebedrägerier och skatteundandragande som cum-ex-systemet och, i tillämpliga fall, cum-cum-systemet, inbegripet utbyte av bästa praxis, och att stödja lösningar på EU-nivå när det är motiverat. |
2.5. Transparens avseende bolagsskatt
|
109. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av DAC4 för landsspecifik rapportering till skattemyndigheter, i enlighet med standarden för BEPS-åtgärd 13. |
|
110. |
Europaparlamentet påminner om att offentlig landsspecifik rapportering är en av de viktigaste åtgärderna för att skapa större insyn i skatteinformation för företag. Parlamentet betonar att förslaget om offentlig landsspecifik rapportering av vissa företag och branscher lämnades in till medlagstiftarna omedelbart efter skandalen med Panamadokumenten den 12 april 2016, och att parlamentet antog sin ståndpunkt om denna fråga den 4 juli 2017 (67). Parlamentet påminner om att det krävt en utvidgning av omfattningen av rapporteringen om och skyddet av kommersiellt känsliga uppgifter med hänsyn till konkurrenskraften för EU:s företag. |
|
111. |
Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt avseende PANA-utskottets rekommendationer, i vilka man krävde en ambitiös offentlig landspecifik rapportering i syfte att förbättra skattetransparensen och den offentliga kontrollen av multinationella företag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att nå en gemensam överenskommelse i syfte att anta offentlig land-för-land-rapportering som en av nyckelåtgärderna för att säkra ökad transparens för alla medborgare när det gäller företagens skatteinformation. |
|
112. |
Europaparlamentet beklagar avsaknaden av framsteg och samarbete från rådets sida sedan 2016. Parlamentet kräver att rådet omgående går framåt och inleder förhandlingar med parlamentet. |
|
113. |
Europaparlamentet påminner om att offentlig granskning är till nytta för forskare (68), undersökande journalister, investerare och andra aktörer, för att de korrekt ska kunna bedöma risker, ansvar och möjligheter till att stimulera rättvist företagande. Parlamentet påminner om att det redan finns liknande bestämmelser för banksektorn i artikel 89 i direktiv 2013/36/EU (CDR IV) (69) och för utvinnings- och avverkningsindustrin i direktiv 2013/34/EU (70). Parlamentet noterar att vissa privata aktörer frivilligt utvecklar nya rapporteringsverktyg för att öka skattetransparensen, exempelvis standarden för det globala rapporteringsinitiativet för att redovisa skatter och betalningar till staten (”Disclosure on tax and payments to governments”), som en del av deras policy för företagens sociala ansvar. |
|
114. |
Europaparlamentet påminner om att åtgärder för transparens på området för bolagsskatt ska betraktas i ljuset av artikel 50.1 i EUF-fördraget om etableringsfrihet, och av denna anledning är ovan nämnda artikel en lämplig rättslig grund för förslaget om offentlig landsspecifik rapportering i enlighet med vad kommissionen slagit fast i sin konsekvensbedömning av den 12 april 2016 (COM(2016)0198). |
|
115. |
Europaparlamentet noterar att det med hänsyn till utvecklingsländernas begränsade kapacitet att uppfylla kraven genom befintliga förfaranden för informationsutbyte är särskilt viktigt med transparens, eftersom det underlättar tillgång till information för deras skattemyndigheter. |
2.6. Regler om statligt stöd
|
116. |
Europaparlamentet påminner om att området direkt beskattning av företag faller inom tillämpningsområdet för statligt stöd (71) när skatteåtgärder leder till diskriminering mellan skattebetalare, i motsats till generella skatteåtgärder som gäller för alla företag utan urskiljning. |
|
117. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och i synnerhet generaldirektoratet för konkurrens att bedöma möjliga åtgärder för att avskräcka medlemsstater från att bevilja sådant statligt stöd i form av skatteförmåner. |
|
118. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya, proaktiva och öppna tillvägagångssätt för undersökningar av olagligt statligt stöd under den innevarande mandatperioden, vilket har lett till att kommissionen har slutfört ett antal högprofilerade ärenden. |
|
119. |
Europaparlamentet beklagar det faktum att företag kan ingå avtal med regeringar om att nästan inte betala någon skatt alls i ett visst land trots att de utför en väsentlig verksamhet i landet. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende ett skattebeslut mellan den nederländska skattemyndigheten och Royal Dutch Shell plc, som förefaller strida mot den nederländska skattelagen, med som enda grund att huvudkontoret skulle placeras i Nederländerna efter sammanslagningen av de två tidigare moderbolagen, vilket resulterar i ett undantag från den nederländska skatten på utdelning. Parlamentet påpekar att de senaste undersökningarna samtidigt förefaller visa att bolaget inte heller betalar någon vinstskatt i Nederländerna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utreda detta fall av potentiellt olagligt statligt stöd. |
|
120. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen sedan 2014 har utrett medlemsstaternas praxis avseende skattebeslut, som en uppföljning av påståendena om förmånlig skattebehandling av vissa företag, och har inlett nio formella utredningar sedan 2014, varav man i sex fall kommit fram till att skattebeslutet utgjorde ett olagligt statligt stöd (72). Parlamentet konstaterar att man i ett fall kommit fram till att den dubbla icke-beskattningen av vissa vinster inte utgjorde statligt stöd (73), medan utredningarna fortfarande pågår i två fall (74). |
|
121. |
Europaparlamentet beklagar att kommissionen, nästan fem år efter LuxLeaks-skandalerna, endast har inlett en formell utredning (75) av ett av över 500 skattebeslut i Luxemburg som avslöjades inom ramen för LuxLeaks-utredningen, som leddes av det internationella nätverket för undersökande journalister (ICIJ). |
|
122. |
Europaparlamentet konstaterar att trots att kommissionen konstaterade att McDonald’s åtnjutit dubbel icke-beskattning för vissa av sina vinster inom EU, har inget beslut enligt EU:s regler om statligt stöd utfärdats, eftersom kommissionen dragit slutsatsen att den dubbla icke-beskattningen haft sin grund i bristande överensstämmelse mellan Luxemburgs och Förenta staternas skattelagstiftningar och dubbelbeskattningsavtalet mellan Luxemburg och Förenta staterna (76). Parlamentet bekräftar att Luxemburg aviserat att man ska revidera sina dubbelbeskattningsavtal i överensstämmelse med internationell skatterätt. |
|
123. |
Europaparlamentet är bekymrat över att kommissionen fastställt att den dubbla icke-beskattningen av McDonalds berodde på bristande överensstämmelse mellan skattelagstiftningen i Luxemburg och USA och dubbelbeskattningsavtalet mellan Luxemburg och USA, en bristande överensstämmelse som McDonalds utnyttjat genom att välja mellan jurisdiktionerna. Parlamentet är också bekymrat över att skatteflykt baserad på sådana val är möjlig i EU. |
|
124. |
Europaparlamentet ser med oro på omfattningen av obetalda skatter i alla medlemsstater under långa perioder (77). Parlamentet påminner om att syftet med att återkräva olagligt stöd är att återupprätta status quo, och att beräkningen av det exakta stödbelopp som ska betalas tillbaka utgör en del av de nationella myndigheternas genomförandeskyldigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och upprätta genomförbara motåtgärder, däribland böter, för att hjälpa medlemsstaterna att undvika att erbjuda selektiv förmånlig skattemässig behandling som utgör statligt stöd i strid med EU:s regler. |
|
125. |
Europaparlamentet upprepar sitt krav på kommissionen att utarbeta riktlinjer som förtydligar vad som utgör skatterelaterat statligt stöd och ”lämplig” internprissättning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att undanröja rättsosäkerheten för både laglydiga skattebetalare och skattemyndigheter, och att tillhandahålla en heltäckande ram för medlemsstaternas skattepraxis i enlighet härmed. |
|
126. |
Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte använt sig av reglerna för statligt stöd mot skatteåtgärder som allvarligt snedvrider konkurrensen, och att den endast tillämpar dessa regler i vissa utvalda fall som är särskilt utmärkande för att ändra praxis i den berörda medlemsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att driva in otillbörligt statligt stöd, inbegripet för alla företag som nämns i Luxleaksskandalen, för att skapa lika villkor. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ge medlemsstaterna och marknadsaktörerna ytterligare vägledning om tillämpningen av reglerna för statligt stöd och dess betydelse för företagens skatteplanering. |
|
127. |
Europaparlamentet efterlyser en reform av konkurrenslagstiftningen för att räckvidden för reglerna för statligt stöd ska utvidgas så att det blir möjligt att ingripa mer kraftfullt mot skadligt statligt skattestöd till multinationella företag, vilket inbegriper skattebeslut. |
2.7. Brevlådeföretag
|
128. |
Europaparlamentet noterar att det inte finns någon enkel definition av brevlådeföretag, det vill säga företag som är registrerade i en jurisdiktion enbart i syfte att undvika att betala skatt och utan någon betydande ekonomisk närvaro. Parlamentet understryker dock att enkla kriterier såsom faktisk ekonomisk verksamhet eller fysisk närvaro av anställda som arbetar för företaget skulle kunna bidra till att identifiera och bekämpa spridningen av brevlådeföretag. Parlamentet efterlyser på nytt en tydlig definition. |
|
129. |
Europaparlamentet betonar i enlighet med vad som föreslås i parlamentets ståndpunkt om interinstitutionella förhandlingar för ändringsdirektivet vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag (78), att medlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa att gränsöverskridande ombildningar motsvarar faktisk ekonomisk verksamhet, inbegripet i den digitala sektorn, för att undvika att brevlådeföretag inrättas. |
|
130. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att begära att finansiell information utbyts mellan behöriga myndigheter innan gränsöverskridande ombildningar, fusioner eller delningar av företag genomförs. |
|
131. |
Europaparlamentet rekommenderar att varje enhet som inrättar en offshore-struktur för de behöriga myndigheterna bör ange berättigade skäl till ett sådant beslut, så att det säkerställs att offshore-konton inte används för penningtvätt eller skatteundandragande. |
|
132. |
Europaparlamentet kräver att det tydligt ska framgå vem den verkliga huvudmannen är för skattemyndigheterna. |
|
133. |
Europaparlamentet framhäver nationella åtgärder för att specifikt förbjuda affärsrelationer med brevlådeföretag. Parlamentet betonar i synnerhet den lettiska lagstiftningen, som definierar ett brevlådeföretag som en enhet utan någon faktisk ekonomisk verksamhet och utan någon dokumentation som kan bevisa motsatsen, som är registrerad i en jurisdiktion där företag inte behöver deklarera och/eller som saknar en verksamhetsadress i vistelselandet. Parlamentet noterar dock att enligt EU:s lagstiftning kan förbudet mot brevlådeföretag i Lettland inte användas för att förbjuda brevlådeföretag i EU:s medlemsstater, då detta skulle betraktas som diskriminerande (79). Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ändringar av den nuvarande EU-lagstiftningen som skulle göra det möjligt att förbjuda brevlådeföretag också i EU-medlemsstater. |
|
134. |
Europaparlamentet påpekar att de höga nivåerna av in- och utgående utländska direktinvesteringar som procentandel av BNP i sju medlemsstater (Belgien, Irland, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta och Nederländerna) endast i begränsad utsträckning kan förklaras av den faktiska ekonomiska verksamhet som bedrivs i dessa medlemsstater (80). |
|
135. |
Europaparlamentet understryker den höga andelen utländska direktinvesteringar i flera medlemsstater, framför allt i Irland, Cypern, Luxemburg, Malta och Nederländerna (81). Parlamentet noterar att sådana utländska direktinvesteringar vanligtvis innehas av specialföretag som ofta syftar till att utnyttja kryphål. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilken roll de specialföretag har som innehar utländska direktinvesteringar. |
|
136. |
Europaparlamentet observerar att ekonomiska indikatorer, till exempel ovanligt höga nivåer av utländska direktinvesteringar, samt utländska direktinvesteringar som innehas av specialföretag, hör till indikatorerna för aggressiv skatteplanering (82). |
|
137. |
Europaparlamentet noterar att bestämmelserna i direktivet mot skatteflykt (artificiella arrangemang) omfattar brevlådeföretag, samtidigt som en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle säkerställa att intäkter redovisas där den verkliga ekonomiska verksamheten äger rum. |
|
138. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa samordnade, bindande och verkställbara krav på att en väsentlig ekonomisk verksamhet ska bedrivas samt krav på utgiftskontroller. |
|
139. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år genomföra en kontroll av ändamålsenligheten för de sammanlänkade lagstiftningsmässiga och politiska initiativ som ska behandla användningen av brevlådeföretag i förbindelse med skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. |
3. Mervärdesskatt
|
140. |
Europaparlamentet betonar behovet av att harmonisera mervärdesskattereglerna på EU-nivå i den utsträckning som krävs för att etablera och upprätthålla den inre marknaden och undvika en snedvridning av konkurrensen (83). |
|
141. |
Europaparlamentet betonar att mervärdesskatt är en viktig källa till skatteintäkter för nationella budgetar. Parlamentet betonar att mervärdesskatteintäkterna under 2016 i EU:s 28 medlemsstater uppgick till 1 044 miljarder euro, vilket motsvarar 18 % av alla statliga skatteintäkter i medlemsstaterna. Parlamentet noterar att den årliga EU-budgeten för 2017 uppgick till 157 miljarder euro. |
|
142. |
Europaparlamentet beklagar dock att stora förväntade intäkter från mervärdesskatt går förlorade varje år på grund av bedrägeri. Parlamentet betonar att enligt kommissionens statistik uppgick mervärdesskattegapet (dvs. skillnaden mellan de förväntade intäkterna från mervärdesskatt och den mervärdesskatt som faktiskt uppbärs, vilket ger en uppskattning av förlorad mervärdesskatt på grund av inte bara bedrägerier utan även konkurser, felberäkningar och skatteflykt) i EU under 2016 till 147 miljarder euro, vilket motsvarar över 12 % av de förväntade totala intäkterna från mervärdesskatt (84), samtidigt som situationen är betydligt sämre i ett antal medlemsstater där gapet är nära eller till och med större än 20 %, vilket visar på en stor skillnad mellan medlemsstaterna i deras hantering av mervärdesskattegapet. |
|
143. |
Europaparlamentet noterar att kommissionen uppskattar att ca 50 miljarder euro, eller 100 euro per EU-medborgare per år, går förlorade på grund av gränsöverskridande mervärdesskattebedrägeri (85), samtidigt som Europol beräknar att ca 60 miljarder euro i mervärdesskattebedrägerier är kopplade till organiserad brottslighet och finansiering av terrorism. Parlamentet noterar en ökad harmonisering och förenkling av systemen för mervärdesskatt i EU, även om samarbetet mellan medlemsstaterna hittills varken varit tillräckligt eller effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete för att bättre bekämpa mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet uppmanar nästa kommission att prioritera införandet och genomförandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet i syfte att förbättra det. |
|
144. |
Europaparlamentet efterlyser tillförlitlig statistik för att beräkna mervärdesskattegapet och betonar behovet av en gemensam metod för datainsamling och datautbyte inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att harmoniserad statistik regelbundet samlas in och offentliggörs i medlemsstaterna. |
|
145. |
Europaparlamentet understryker att det aktuella systemet för mervärdesskatt (övergångsordning), som möjliggör undantag för leveranser och export inom EU, har missbrukats av bedragare, särskilt i förbindelse med karusellbedrägeri eller gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag. |
|
146. |
Europaparlamentet observerar att företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt kommissionen ådrar sig efterlevnadskostnader som är 11 % högre än de som påverkar företag som endast bedriver handel på hemmamarknaden. Parlamentet noterar att särskilt små och medelstora företag drabbas av oproportionerliga kostnader för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna, vilket är en av anledningarna till att de har varit försiktiga med att ta del av den gemensamma marknadens fördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lösningar för att minska kostnaderna för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna med anknytning till gränsöverskridande handel. |
3.1. Modernisering av ramverket för mervärdesskatt
|
147. |
Europaparlamentet välkomnar av denna anledning kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt av den 6 april 2016 för att reformera ramverket för mervärdesskatt och de 13 lagförslag som har antagits av kommissionen sedan december 2016 och som gäller övergången till det slutgiltiga systemet för mervärdesskatt, avlägsnar mervärdesskattshinder för e-handel, granskar systemet för mervärdesskatt för små och medelstora företag, moderniserar lagstiftningen om mervärdesskattesatser och bekämpar mervärdesskattegapet. |
|
148. |
Europaparlamentet gläder sig över införandet2015 av en enda kontaktpunkt (MOSS – Mini One Stop Shop) för mervärdesskatt för telekomföretag, sändningsföretag och elektroniska tjänster som ett frivilligt system för registrering, deklaration och betalning av mervärdesskatt. Parlamentet välkomnar att denna enda kontaktpunkt utökas till andra företag som tillhandahåller varor och tjänster till slutkunder från och med den 1 januari 2021. |
|
149. |
Europaparlamentet observerar att kommissionen uppskattar att reformen för att modernisera mervärdesskattesystemet förväntas minska byråkratin med 95 %, vilket uppskattas motsvara en miljard euro. |
|
150. |
Europaparlamentet är särskilt positivt till att rådet den 5 december 2017 antog nya regler som gör det enklare för onlineföretag att följa mervärdesskattelagstiftningen. Parlamentet gläder sig i synnerhet över att rådet följde parlamentets ståndpunkt att införa en skyldighet för onlineplattformar att uppbära mervärdesskatt för den distansförsäljning som de förmedlar. Parlamentet anser att denna åtgärd kommer att säkerställa rättvisa förutsättningar i förhållande till företag från tredjeländer, eftersom många varor som importeras för distansförsäljning för närvarande är undantagna från EU:s mervärdesskatt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att korrekt genomföra de nya reglerna före 2021. |
|
151. |
Europaparlamentet välkomnar de förslag om det slutgiltiga mervärdesskattesystemet som antogs den 4 oktober 2017 (86) och 24 maj 2018 (87). Parlamentet välkomnar i synnerhet kommissionens förslag om att tillämpa destinationsprincipen på beskattning, vilket innebär att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheterna i slutkonsumentens medlemsstat, enligt den sats som gäller i denna stat. |
|
152. |
Europaparlamentet välkomnar i synnerhet rådets framsteg mot ett slutgiltigt mervärdesskattesystem genom antagande av snabblösningarna (88) den 4 oktober 2018. Parlamentet är dock bekymrat över att inga skyddsåtgärder i förhållande till bedrägerikänsliga aspekter antogs i enlighet med parlamentets ståndpunkt (89) om förslaget om certifierade beskattningsbara personer (90), som uttrycktes i dess resolution av den 3 oktober 2018 (91). Parlamentet beklagar djupt att rådet skjutit upp beslutet om att införa en status som certifierad beskattningsbar person tills det slutgiltiga mervärdesskattesystemet har antagits. |
|
153. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa att statusen som certifierad beskattningsbar person överensstämmer med den status som godkänd ekonomisk aktör som beviljas av tullmyndigheterna. |
|
154. |
Europaparlamentet kräver en minimisamordning på EU-nivå av definitionen av status som certifierad beskattningsbar person, inbegripet en regelbunden bedömning av kommissionen av hur medlemsstater beviljar denna status. Parlamentet efterlyser ett utbyte av information mellan medlemsstaternas skattemyndigheter angående nekad status som certifierad beskattningsbar person till vissa företag för att förbättra överensstämmelsen och gemensamma standarder. |
|
155. |
Europaparlamentet välkomnar dessutom omarbetningen av de särskilda programmen för små och medelstora företag (92), som är viktig för att säkerställa rättvisa förutsättningar, eftersom undantag endast ges till inhemska aktörer och kan bidra till att minska små och medelstora företags kostnader för efterlevnad av mervärdesskattereglerna. Parlamentet uppmanar rådet att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt av den 11 september 2018 (93), särskilt med hänsyn till förenklad administration för små till medelstora företag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en onlineportal där små och medelstora företag som vill dra fördel av undantag i en annan medlemsstat måste registrera sig, samt att införa ett enda kontaktställe där små företag kan redovisa mervärdesskatt för de olika medlemsstater där de är verksamma. |
|
156. |
Europaparlamentet noterar antagandet av kommissionens förslag om omvänd betalningsskyldighet (94), som kommer att tillåta tillfälliga undantag från normala mervärdesskatteregler för att bättre bekämpa karusellbedrägerier i de medlemsstater som påverkas mest av denna typ av bedrägeri. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka genomförandet av denna nya lagstiftning samt dess potentiella risker och fördelar. Parlamentet insisterar dock på att omvänd betalningsskyldighet inte får fördröja ett snabbt genomförande av ett slutgiltigt system för mervärdesskatt. |
|
157. |
Europaparlamentet noterar att utökningen av e-handeln ofta utgör en utmaning för skattemyndigheter, t.ex. på grund av avsaknaden av en säljares beskattningsbara identifiering i EU och registrering av momsdeklarationer långt under det faktiska värdet på de deklarerade transaktionerna. Parlamentet välkomnar därför andemeningen i förslagen om genomföranderegler vad gäller bestämmelserna om distansförsäljning av varor som kommissionen antog den 11 december 2018 (COM(2018)0819 och COM(2018)0821), som framför allt innebär att onlineplattformar från och med 2021 ansvarar för att säkerställa att mervärdesskatt uppbärs för försäljning av varor av företag utanför EU till konsumenter i EU på företagens plattformar. |
|
158. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka e-handelstransaktioner som inbegriper säljare som är etablerade utanför EU som inte deklarerar någon moms (t.ex. genom att otillbörligt använda sig av ”prover”) eller avsiktligt undervärdera värdet för att helt och hållet undvika att betala moms eller betala mindre moms. Parlamentet anser att sådan praxis äventyrar integriteten och funktionen för EU:s inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att om nödvändigt och lämpligt lägga fram förslag. |
3.2. Mervärdesskattegapet, kampen mot mervärdesskattebedrägeri och administrativt samarbete om mervärdesskatt
|
159. |
Europaparlamentet påminner om sitt krav på åtgärder mot de faktorer som bidrar till skattegapet, som mervärdesskattegapet. |
|
160. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen den 8 mars 2018 inledde överträdelseförfaranden mot Grekland, Cypern och Malta samt den 8 november 2018 mot Italien och Isle of Man med avseende på olagliga mervärdesskattemetoder i samband med förvärv av segelbåtar och flygplan, för att säkerställa att de upphör att erbjuda påstådda olagliga fördelaktiga skattevillkor för privata segelbåtar och flygplan, vilket snedvrider konkurrensen inom den maritima sektorn och luftfartssektorn. |
|
161. |
Europaparlamentet välkomnar ändringarna av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet. Parlamentet välkomnar kommissionens övervakningsbesök i tio medlemsstater under 2017 och i synnerhet den efterföljande rekommendationen om att förbättra tillförlitligheten hos systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES). |
|
162. |
Europaparlamentet noterar att kommissionen nyligen har föreslagit ytterligare kontrollverktyg och en ökad roll för Eurofisc samt mekanismer för bättre samarbete mellan tull- och skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att delta mer aktivt i Transactional Network Analysis-systemet (TNA) inom Eurofiscs. |
|
163. |
Europaparlamentet anser att medlemskap i Eurofisc måste vara obligatoriskt för alla medlemsstater och ett villkor för att erhålla EU-medel. Parlamentet delar revisionsrättens oro avseende momsåterbetalning för sammanhållningsutgifterna (95) och EU:s bedrägeribekämpningsprogram (96). |
|
164. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda medlemsstaternas möjlighet till insamling och kommunikation av mervärdesskattuppgifter i realtid, då detta skulle öka Eurofiscs effektivitet och möjliggöra ytterligare utveckling av nya strategier för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar alla berörda myndigheter att använda en rad olika statistiska verktyg och datautvinningstekniker för att identifiera avvikelser, misstänkta relationer och mönster, och därmed hjälpa skattemyndigheter att bättre åtgärda ett brett spektrum av överträdelser på ett proaktivt och kostnadseffektivt sätt. |
|
165. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om skydd av unionens finansiella intressen (PIF-direktivet) (97) som klargör frågorna avseende gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna, Eurojust, Europol, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och kommissionen i kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar Europeiska åklagarmyndigheten, Olaf, Eurofisc, Europol och Eurojust att samarbeta nära för att samordna sina insatser mot mervärdesskattebedrägeri samt att identifiera och anpassa sig till nya former av bedrägeri. |
|
166. |
Europaparlamentet pekar samtidigt på nödvändigheten av att förbättra samarbetet mellan de administrativa, rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna inom EU, vilket betonades av experterna under utfrågningen den 28 juni 2018 och även har uppmärksammats i en studie som beställts av TAX3-utskottet. |
|
167. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att utöka Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområde till gränsöverskridande terroristbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att Europeiska åklagarmyndigheten kan påbörja sin verksamhet snarast möjligt och inte senare än 2022, genom att säkra ett nära samarbete med unionens redan etablerade institutioner, organ, byråer och kontor som ansvarar för att skydda unionens finansiella intressen. Parlamentet kräver att exemplariska, avskräckande och proportionella påföljder utfärdas. Parlamentet anser att alla som är involverade i mervärdesskattebrott bör få stränga straff för att undvika att ge intryck av straffrihet. |
|
168. |
Europaparlamentet anser att en av de viktigaste faktorerna bakom bedrägligt beteende i förbindelse med mervärdesskatt ligger i den likviditetsvinst som en bedragare kan få. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera det förslag som lagts fram av experter (98) om att placera gränsöverskridande data i en blockkedja och att använda säkra digitala valutor, som endast kan användas för mervärdesskattebetalningar (enskilt syfte), i stället för att använda nationella valutor. |
|
169. |
Europaparlamentet gläder sig över att bedrägeri som kopplas till importer har åtgärdats av rådet (99). Parlamentet anser att den korrekta integrationen av data från tulldeklarationer i VIES kommer att göra det möjligt för destinationsmedlemsstaterna att korskontrollera tull- och mervärdesskatteuppgifter för att säkerställa att mervärdesskatt betalas i destinationslandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra denna nya lagstiftning effektivt före den 1 januari 2020. |
|
170. |
Europaparlamentet anser att administrativt samarbete mellan skatte- och tullmyndigheter är suboptimalt (100). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge Eurofisc i uppdrag att utveckla nya strategier för att spåra varor enligt tullförfarande 42, som är den mekanism som medger ett undantag från mervärdesskatt för importören när de importerade varorna ska transporteras till en slutlig företagskund i en annan medlemsstat än den importerande medlemsstaten. |
|
171. |
Europaparlamentet betonar vikten av att införa ett register med verkliga ägare av företagsenheter enligt det femte penningtvättsdirektivet, som ett viktigt verktyg för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka konkurrenskraften och kompetensen inom polis, skattemyndigheter, åklagare och domare som handlägger denna typ av bedrägeri. |
|
172. |
Europaparlamentet är bekymrat över resultatet från den studie (101) som beställts av TAX3-utskottet och som visar att kommissionens förslag endast kommer att minska importbedrägerierna men inte undanröja dem. Parlamentet noterar att frågan om undervärderingen och den generella tillämpningen av EU-regler i förbindelse med personer som inte är skattepliktiga i EU inte kommer att lösas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativa uppbördsmetoder när det gäller dessa varor på lång sikt. Parlamentet betonar att det inte är hållbart att förlita sig på god tro för att uppbära mervärdesskatt från personer som inte är skatteskyldiga i EU. Parlamentet anser att dessa alternativa uppbördsmodeller inte enbart bör inriktas på försäljning via elektroniska plattformar, utan omfatta all försäljning som utförs av personer som inte är skatteskyldiga i EU, oavsett vilket affärsmodell de använder. |
|
173. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur införandet av det slutgiltiga systemet för mervärdesskatt inverkar på medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utreda eventuella nya bedrägeririsker inom ramen för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet, i synnerhet möjligheten att avsaknaden av kund ersätts med avsaknaden av leverantör inom ramen för gränsöverskridande karusellbedrägerier. Parlamentet betonar i detta hänseende att bland annat tulltransiteringssystemet definitivt kan underlätta handeln inom EU. Parlamentet noterar dock att missbruk är möjligt och att brottsliga organisationer genom att undvika att betala skatter och avgifter kan orsaka stor förlust både för medlemsstaterna och för EU (genom att inte betala mervärdesskatt). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kontrollera tulltransiteringssystemet och lägga fram förslag baserade på rekommendationerna från i synnerhet Olaf, Europol och Eurofisc. |
|
174. |
Europaparlamentet tror att en stor majoritet av EU-medborgarna förväntar sig en tydlig europeisk och nationell lagstiftning, som gör det möjligt att identifiera de som inte betalar den skatt de ska, pålägga dem sanktioner och tvinga dem att betala den obetalda skatten inom rimlig tid. |
4. Beskattning av fysiska personer
|
175. |
Europaparlamentet betonar att fysiska personer vanligtvis inte nyttjar sin rörelsefrihet med avseende på skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet framhåller dock att vissa fysiska personer har en så stor skattebas att den sträcker sig över flera skattejurisdiktioner. |
|
176. |
Europaparlamentet beklagar att personer med stor nettoförmögenhet och personer med mycket stor nettoförmögenhet som använder sig av komplexa skattestrukturer, bland annat etablering av företag, fortfarande kan flytta sin inkomst och förmögenhet eller sina inköp mellan olika skattejurisdiktioner och därmed avsevärt minska eller helt och hållet undvika att betala skatt genom att anlita förmögenhetsförvaltare eller andra förmedlare. Parlamentet beklagar djupt att vissa EU-medlemsstater har infört skattesystem i syfte att locka till sig personer med stor nettoförmögenhet utan att det skapas egentlig ekonomisk verksamhet. |
|
177. |
Europaparlamentet noterar att de nominella skattesatserna för arbetsinkomst vanligtvis är högre än för inkomster från kapital inom hela EU. Parlamentet noterar även att de förmögenhetsbaserade skatternas sammanlagda bidrag till de totala skatteintäkterna har förblivit relativt begränsat, med en andel på 4,3 % av de totala skatteintäkterna i EU (102). |
|
178. |
Europaparlamentet beklagar att företagens skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiva skatteplanering bidrar till att flytta skattebördan till ärliga och laglydiga skattebetalare. |
|
179. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa avskräckande, ändamålsenliga och proportionerliga påföljder vid skattebedrägeri, skatteundandragande och olaglig aggressiv skatteplanering, samt att säkerställa att dessa påföljder verkställs. |
|
180. |
Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater har utformat tvivelaktiga skattesystem som tillåter personer som bosätter sig i landet av skatteskäl att ta del av skatteförmåner, vilket undergräver andra medlemsstaters skattebas och skapar en grogrund för en skadlig politik som diskriminerar deras egna medborgare. Parlamentet noterar att dessa system kan inbegripa förmåner som inte är tillgängliga för landets egna medborgare, såsom icke-beskattning av kapital och inkomst från utlandet, engångsbetalningar av skatt på utländsk inkomst, skattebefrielser på delar av inhemsk inkomst samt lägre skattesatser för pensioner som flyttas till ursprungslandet. |
|
181. |
Europaparlamentet påminner om att kommissionen i ett meddelande från 2001 föreslog att vissa specialsystem för högkvalificerad utlandsstationerad personal bör ingå i uppförandekodgruppens (företagsbeskattning) förteckning över skadliga skattemetoder (103), men därefter inte har tillhandahållit några uppgifter om problemets omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt ta upp denna fråga och särskilt bedöma riskerna för dubbelbeskattning samt dubbel icke-beskattning inom ramen för sådana system. |
4.1. Citizenship by Investment (CBI) och residency by investment (RBI)-program
|
182. |
Europaparlamentet oroar sig för att en majoritet av medlemsstaterna har infört program för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering (104), som ofta kallas ”gyllene visum” och ”gyllene pass” eller investeringsprogram, varmed medborgarskap eller uppehållstillstånd beviljas EU-medborgare och tredjelandsmedborgare i utbyte mot finansiella investeringar. |
|
183. |
Europaparlamentet observerar att investeringar som görs inom ramen för dessa program inte nödvändigtvis främjar den reala ekonomin i den medlemsstat som beviljar medborgarskap eller visum samt att de ofta inte kräver att de sökande vistas i det territorium där investeringen sker, och även om ett sådant krav finns, kontrolleras det vanligtvis inte att det uppfylls. Parlamentet betonar att sådana program äventyrar uppnåendet av unionens mål och därför kränker principen om lojalt samarbete. |
|
184. |
Europaparlamentet noterar att minst 5 000 tredjelandsmedborgare har fått EU-medborgarskap genom investeringsprogram (105). Parlamentet konstaterar att enligt en studie (106) har minst 6 000 personer beviljats medborgarskap och nästan 100 000 uppehållstillstånd har utfärdats. |
|
185. |
Europaparlamentet är oroat över att medborgarskap eller visum genom investering utfärdas utan att det görs ordentliga säkerhetskontroller av de sökande, inte heller för medborgare i tredjeländer med hög risk, vilket därmed utsätter unionen för säkerhetsrisker. Parlamentet beklagar att den oklarhet som råder kring pengarnas ursprung i samband med program för medborgarskap eller visum genom investering avsevärt har ökat de politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade riskerna för Europas länder. |
|
186. |
Europaparlamentet betonar att program för medborgarskap och visum genom investering medför andra stora risker, till exempel att värdet i EU-medborgarskap och nationella medborgarskap undergrävs, samt risken för korruption, penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet noterar att en medlemsstats beslut att införa ett program för medborgarskap och visum genom investering påverkar andra medlemsstater. Parlamentet upprepar sin oro för att medborgarskap eller uppehållstillstånd beviljas via dessa program utan att åtgärder för kundkännedom vidtagits, varken helt eller delvis, av de behöriga myndigheterna. |
|
187. |
Europaparlamentet noterar att den skyldighet som fastställs i femte penningtvättsdirektivet och som innebär att ansvariga enheter, inom ramen för sina förfaranden för kundkännedom, bör betrakta sökande enligt program för medborgarskap eller visum genom investering som högriskpersoner, inte fritar medlemsstaterna från deras ansvar att själva införa och genomföra utökade kundkännedomsförfaranden. Parlamentet observerar att flera formella utredningar av korruption och penningtvätt har inletts mot program för medborgarskap eller visum genom investering på nationell och europeisk nivå. |
|
188. |
Europaparlamentet understryker samtidigt att investeringarnas ekonomiska hållbarhet och bärkraft inom ramen för dessa program fortfarande är oviss. Parlamentet framhåller att medborgarskap och därmed förbundna rättigheter aldrig bör vara till salu. |
|
189. |
Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstaters program för medborgarskap eller visum genom investering frikostigt har utnyttjats av ryska medborgare och av medborgare från länder som står under ryskt inflytande. Parlamentet understryker att dessa program kan gagna ryska medborgare som ingår i den sanktionsförteckning som antogs efter Rysslands olagliga annektering av och angrepp mot Krim, som ett sätt att undvika EU:s sanktioner. |
|
190. |
Europaparlamentet beklagar att dessa program ofta omfattar skatteförmåner eller särskilda skatteprogram för förmånstagarna. Parlamentet finner det oroande att dessa privilegier kan undergräva målet att alla medborgare ska bidra till skattesystemet på ett rättvist sätt. |
|
191. |
Europaparlamentet oroar sig för den bristande transparensen när det gäller antalet sökande och deras ursprung, det antal personer som beviljas medborgarskap eller uppehållstillstånd genom dessa program, de belopp som investeras genom dessa program och beloppens ursprung. Parlamentet uppskattar att vissa medlemsstater offentliggör namn och nationalitet för de personer som beviljas medborgarskap eller visum enligt dessa program. Parlamentet uppmanar de andra medlemsstaterna att följa detta exempel. |
|
192. |
Europaparlamentet oroas av att programmen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, enligt OECD, kan missbrukas för att undergräva förfarandena för kundkännedom enligt den gemensamma rapporteringsstandarden, vilket leder till felaktig eller ofullständig rapportering, särskilt när finansinstitutet inte informeras om alla skattejurisdiktioner. Parlamentet observerar att visumprogram som potentiellt utgör en stor risk för den gemensamma rapporteringsstandarden enligt OECD, är de som ger skattebetalaren tillgång till en låg personlig inkomstskatt som understiger 10 % för tillgångar utomlands och som inte kräver att personen vistas minst 90 dagar i den jurisdiktion som erbjuder programmet för gyllene viseringar. |
|
193. |
Europaparlamentet oroas av att Cyperns och Maltas program (107) hör till dem som kan utgöra en stor risk för den gemensamma rapporteringsstandardens integritet. |
|
194. |
Europaparlamentet drar slutsatsen att de eventuella fördelarna med program för medborgarskap och visum genom investering inte uppväger de betydande riskerna för säkerhet, penningtvätt och skatteundandragande. |
|
195. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fasa ut alla befintliga program för medborgarskap eller visum genom investering så snart som möjligt. |
|
196. |
Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna under tiden bör kräva fysisk närvaro i landet som ett villkor för att utnyttja program för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering, och säkerställa att åtgärder för ökad kundkännedom vederbörligen vidtas för personer som ansöker om medborgarskap eller uppehållstillstånd genom dessa program, vilket krävs enligt femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet betonar att femte penningtvättsdirektivet inför ett förstärkt förfarande för kundkännedom för personer i politiskt utsatt ställning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att regeringarna bär det slutgiltiga ansvaret för att genomföra förfaranden för kundkännedom för personer som ansöker om medborgarskap eller visum genom investering. Parlamentet kräver att kommissionen noggrant och löpande granskar genomförandet och tillämpningen av förfarandena för kundkännedom inom ramen för programmen för medborgarskap och visum genom investering tills de upphör att gälla i samtliga medlemsstater. |
|
197. |
Europaparlamentet noterar att förvärv av uppehållstillstånd eller medborgarskap i en medlemsstat ger tillgång till en mängd olika rättigheter och förmåner inom hela unionens territorium, inbegripet rätten att röra sig och bosätta sig fritt i Schengenområdet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstater som genomför program för medborgarskap och visum genom investering att, tills dessa slutgiltigt har upphävts, noggrant kontrollera de sökande och avslå deras ansökningar om de medför säkerhetsrisker, inbegripet riks för penningtvätt. Parlamentet varnar även för farorna med program för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering som är förbundna med familjeåterförening, varmed familjemedlemmar till förmånstagare av dessa program kan få medborgarskap eller uppehållstillstånd efter minimala kontroller eller utan några kontroller alls. |
|
198. |
Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga medlemsstater att sammanställa och offentliggöra tydliga uppgifter om sina program för medborgarskap och visum genom investering, inbegripet antalet avslag och orsakerna till dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fram till dess att programmen slutgiltigt upphävs utfärda riktlinjer och säkerställa bättre insamling av uppgifter och utbyte av information mellan medlemsstaterna avseende dessa program för medborgarskap och visum, inbegripet i samband med sökande som har fått avslag på sina ansökningar på grund av säkerhetsproblem. |
|
199. |
Europaparlamentet anser att medlemsstaterna fram till dess att programmen för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering slutgiltigt upphävs bör införa samma skyldigheter för förmedlare inom handeln med medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering som gäller för ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet, och uppmanar medlemsstaterna att undvika intressekonflikter som är kopplade till program för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering som kan uppstå när privata företag som assisterade regeringen i utvecklingen, genomförandet och marknadsföringen av dessa program även ger råd och stöd till personer genom att kontrollera deras lämplighet och registrera deras ansökningar om medborgarskap eller uppehållstillstånd. |
|
200. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport av den 23 januari 2019 om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen (COM(2019)0012). Parlamentet noterar att rapporten bekräftar att båda systemen innebär allvarliga risker för medlemsstaterna och för unionen som helhet, framför allt i form av säkerhetsrisker och risker för penningtvätt, korruption, kringgående av EU-regler och skatteundandragande, och att dessa allvarliga risker förvärras ytterligare av brister i fråga om insyn i och styrningen av sådana system. Parlamentet är oroat över att kommissionen befarar att de risker som dessa program medför inte alltid avhjälps i tillräcklig grad av de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna. |
|
201. |
Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att inrätta en expertgrupp som ska arbeta med frågor som rör insyn, styrning och säkerhet i dessa program. Parlamentet välkomnar att kommissionen har åtagit sig att övervaka effekterna av systemen för medborgarskap för investerare som genomförs av länder som omfattas av viseringsfrihet som en del av mekanismen för viseringsfrihet. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna informationsutbytet mellan medlemsstaterna om ansökningar som fått avslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma riskerna i samband med försäljningen av medborgarskap och uppehållstillstånd som en del av sin nästa överstatliga riskbedömning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning dessa program har använts av EU-medborgarna. |
4.2. Frihamnar, tullager och andra särskilda ekonomiska zoner
|
202. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att frihamnar blir ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet och skyldiga att vidta åtgärder för kundkännedom och rapportera misstänkta transaktioner till finansunderrättelseenheterna. |
|
203. |
Europaparlamentet observerar att frihamnar inom EU kan inrättas enligt förfarandet för ”frizoner”. Parlamentet observerar att frizoner är inhägnade områden inom unionens tullområden där icke-unionsvaror kan föras in utan importavgifter, andra avgifter (dvs. skatt) och handelspolitiska åtgärder. |
|
204. |
Europaparlamentet påminner om att frihamnar är lager i frizoner som ursprungligen skulle vara områden där varor i transit kunde lagras. Parlamentet beklagar djupt att de sedan dess har blivit populära platser för att lagra substituttillgångar, till exempel konst, ädelstenar, antikviteter, guld och vinsamlingar – ofta permanent (108) – som finansieras via okända källor. Parlamentet betonar att frihamnar eller frizoner inte får användas för skatteundandragande eller för att uppnå samma effekter som i ett skatteparadis. |
|
205. |
Europaparlamentet noterar att motivationen för att använda frihamnar, bortsett från den säkra lagringen, är den höga sekretessgraden och undantagen från importavgifter och indirekta skatter som mervärdesskatt eller användarskatt. |
|
206. |
Europaparlamentet understryker att det finns över 80 frizoner i EU (109) och många tusentals andra lager med ”särskilda lagringsförfaranden” i EU, framför allt ”tullager” som erbjuder samma grad av sekretess och (indirekta) skatteförmåner (110). |
|
207. |
Europaparlamentet observerar att tullager och frihamnar har en näst intill identisk juridisk ställning i EU:s tullagstiftning. Parlamentet rekommenderar därför att de jämställs med frihamnar i fråga om juridiska åtgärder i syfte att minska risker för penningtvätt och skatteundandragande, till exempel det femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet anser att lagren bör förses med tillräcklig och kvalificerad personal som kan genomföra den nödvändiga granskningen av den verksamhet som de är värd för. |
|
208. |
Europaparlamentet observerar att risken för penningtvätt i frihamnar är direkt knuten till penningtvättsrisker på marknaden för substituttillgångar. |
|
209. |
Europaparlamentet observerar att direkta skattemyndigheter enligt det femte direktivet om administrativt samarbete av den 1 januari 2018 på begäran har tillgång till allmän information om verkligt huvudmannaskap som har insamlats i enlighet med penningtvättsdirektivet. Parlamentet observerar att unionens lagstiftning mot penningtvätt bygger på tillit till åtgärder för tillförlitlig kundkännedom och rapportering av misstänkta transaktioner av ansvariga enheter, som blir nyckelaktörer för penningtvättsbekämpning. Parlamentet oroas av att ”tillgång på begäran” till information från frihamnar endast har en begränsad inverkan i särskilda fall (111). |
|
210. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning frihamnar och fartygslicensiering kan missbrukas för skatteundandragande (112). Parlamentet uppmanar kommissionen att även lägga fram ett lagstiftningsförslag för att säkerställa automatiskt utbyte av information mellan relevanta myndigheter, exempelvis brottsbekämpning, skatte- och tullmyndigheter och Europol, om verkligt huvudmannaskap och transaktioner i frihamnar, tullager eller särskilda ekonomiska zoner samt att föreskriva ett krav på spårbarhet. |
|
211. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om snabb utfasning av systemet med frihamnar i Europa. |
|
212. |
Europaparlamentet noterar att upphävningen av banksekretessen har lett till framväxten av investeringar i nya tillgångar, såsom konst, vilket har lett till en snabb tillväxt på konstmarknaden under de senaste åren. Parlamentet betonar att frizoner ger dem ett säkert och allmänt förbisett lagringsutrymme, där handel kan genomföras obeskattat och ägande kan döljas, samtidigt som konsten i sig förblir en oreglerad marknad på grund av faktorer såsom svårigheten att bestämma marknadspriser och hitta specialister. Parlamentet påpekar att det till exempel är lättare att flytta en värdefull målning till andra sidan världen än en motsvarande summa pengar. |
4.3. Skatteamnesti
|
213. |
Europaparlamentet påminner (113) om behovet av att använda amnestier med yttersta försiktighet eller att helt och hållet avstå från att använda dem, eftersom de endast är en källa till enkel och snabb skatteuppbörd på kort sikt, som ofta införs för att täppa till luckor i budgeten, men som även kan fungera som ett incitament till skatteundandragande för medborgarna och till att vänta på nästa amnesti utan att omfattas av avskräckande sanktioner eller påföljder. Parlamentet uppmanar medlemsstater som använder skatteamnestier att kräva att förmånstagaren deklarerar källan till de medel som tidigare har undantagits. |
|
214. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda medlemsstaternas tidigare amnestiprogram och framför allt vilka offentliga intäkter de har medfört samt deras inverkan på skattebasens volatilitet på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att relevanta uppgifter avseende personer som har eller kommer att omfattas av skatteamnestier lämnas till domstolar, brottsbekämpande myndigheter och skattemyndigheter, och att säkerställa efterlevnaden av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och eventuella åtal för annan ekonomisk brottslighet. |
|
215. |
Europaparlamentet anser att det bör vara obligatoriskt för uppförandekodgruppen att utvärdera och godkänna samtliga skatteamnestiprogram innan de genomförs av en medlemsstat. Parlamentet anser att skattebetalare eller en verklig huvudman för ett företag som har använt en eller flera skatteamnestier aldrig bör ges tillgång till fler. Parlamentet uppmanar nationella myndigheter som behandlar uppgifter om personer som har tagit del av skatteamnestier att effektivt utbyta information från brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga myndigheter som utreder andra brott än skattebedrägeri eller skatteundandragande. |
4.4. Administrativt samarbete
|
216. |
Europaparlamentet bekräftar att ett administrativt samarbete inom ramen för direkt beskattning nu omfattar skattebetalare som är både enskilda personer och företag. |
|
217. |
Europaparlamentet understryker att de internationella standarderna för administrativt samarbete utgörs av minimistandarder. Parlamentet anser därför att medlemsstaterna bör gå mycket längre än att bara respektera dessa minimistandarder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsatt undanröja hinder för det administrativa och juridiska samarbetet. |
|
218. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att en gemensam mekanism för utbyte av information i EU har införts genom att en global standard för automatiskt informationsutbyte har antagits genom det första direktivet om administrativt samarbete och upphävandet av sparandedirektivet från 2003. |
5. Bekämpning av penningtvätt
|
219. |
Europaparlamentet betonar att penningtvätt kan anta många former och att de pengar som tvättas kan komma från olika olagliga verksamheter, däribland korruption, vapen- och människohandel, narkotikahandel, skatteundandragande och skattebedrägeri, och användas för att finansiera terrorism. Parlamentet oroas av att vinsten från brottslig verksamhet i EU har uppskattats till 110 miljarder euro per år (114), vilket motsvarar 1 % av unionens sammanlagda BNP. Parlamentet betonar att kommissionen uppskattar att upp till 70 % av penningtvättsfallen i vissa medlemsstater är gränsöverskridande (115). Parlamentet observerar dessutom att penningtvättens omfattning enligt uppskattningar av FN (116) motsvarar mellan 2 och 5 % av världens BNP eller mellan ca 715 miljarder och 1,87 biljoner euro om året. |
|
220. |
Europaparlamentet understryker att flera nyligen inträffade fall av penningtvätt i unionen är kopplade till kapital, styrande eliter och/eller medborgare som kommer från Ryssland och framför allt från Oberoende staters samvälde (OSS). Parlamentet uttrycker sin oro över hotet mot Europas säkerhet och stabilitet genom olagliga intäkter från Ryssland och OSS-länder som flödar in i det finansiella systemet i Europa för att tvättas och även användas för att finansiera brottslig verksamhet. Parlamentet betonar att dessa intäkter äventyrar EU-medborgarnas säkerhet och skapar snedvridningar och orättvisa konkurrensnackdelar för laglydiga medborgare och företag. Parlamentet anser att utöver kapitalflykten, som inte kan förhindras utan att man löser de ekonomiska och administrativa problem som finns i ursprungslandet, och penningtvätt i rent brottsligt syfte, bedrivs denna fientliga verksamhet, vars avsikt är att försvaga Europas demokratier, ekonomier och institutioner, i sådan omfattning att det destabiliserar den europeiska kontinenten. Parlamentet efterlyser bättre samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om kontrollen av kapital som flödar in i unionen från Ryssland. |
|
221. |
Europaparlamentet efterlyser på nytt (117) EU-omfattande sanktioner mot människorättskränkningar, med inspiration av Förenta staternas globala Magnitskylag, vilket bör möjliggöra visumförbud och riktade sanktioner, som t.ex. att blockera egendom och intressen i egendom inom EU:s jurisdiktion, gentemot enskilda offentliga tjänstemän, eller personer som agerar i officiell kapacitet, som är ansvariga för korruption eller allvarliga människorättskränkningar. Parlamentet välkomnar antagande av sin resolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen (118). Parlamentet efterlyser ökad tillsyn och övervakning av bankernas portföljer för utländska kunder och den del av dem som har sitt ursprung i länder som anses utgöra en säkerhetsrisk för unionen. |
|
222. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av fjärde och femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet betonar att de är viktiga steg i arbetet med att förbättra ändamålsenligheten i EU:s insatser för att bekämpa penningtvätt från kriminella verksamheter och finansiering av terrorism. Parlamentet konstaterar att unionens ramverk mot penningtvätt främst förlitar sig på en förebyggande strategi mot penningtvätt, med fokus på upptäckt och rapportering av misstänkta transaktioner. |
|
223. |
Europaparlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte eller endast delvis har införlivat fjärde penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning inom den föreskrivna tidsramen, och att kommissionen därför har varit tvungen att inleda överträdelseförfaranden mot dem, inbegripet hänskjutningar till Europeiska unionens domstol (119). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast rätta till denna situation. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att särskilt fullgöra sin juridiska skyldighet att införliva femte penningtvättsdirektivet i nationell lagstiftning senast den 10 januari 2020. Parlamentet framhäver och välkomnar rådets slutsatser av den 23 november 2018, där man uppmanar medlemsstaterna att införliva femte penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning före tidsfristen 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja de instrument som finns till hands för att stödja och säkerställa att medlemsstaterna införlivar och genomför femte penningtvättsdirektivet snarast möjligt. |
|
224. |
Europaparlamentet påminner om den avgörande betydelsen av kundkännedom, vilket består i ansvariga enheters skyldighet att korrekt identifiera sina kunder och källan till deras förmögenhet samt tillgångarnas verkliga huvudmän, vilket omfattar immobilisering av anonyma konton. Parlamentet beklagar att vissa finansinstitut och deras anknutna affärsmodeller aktivt har underlättat penningtvätt. Parlamentet uppmanar den privata sektorn att inta en aktiv roll för att bekämpa finansiering av terrorism och förhindra terrorverksamhet så långt det är möjligt. Parlamentet uppmanar finansinstituten att aktivt se över sina interna förfaranden för att förhindra alla risker för penningtvätt. |
|
225. |
Europaparlamentet välkomnar den handlingsplan som antogs av rådet den 4 december 2018, som inbegriper flera icke-lagstiftningsåtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet hålla parlamentet uppdaterat om alla framsteg i genomförandet av handlingsplanen. |
|
226. |
Europaparlamentet är bekymrat över bristen på konkreta förfaranden för att bedöma och granska redligheten hos ledamöterna i Europeiska centralbankens råd, särskilt när de anklagas formellt för brottslig verksamhet. Parlamentet efterlyser mekanismer för att övervaka och granska agerandet och lämpligheten hos ledamöterna i Europeiska centralbankens råd, och begär att de ska skyddas i händelse av maktmissbruk av tillsättningsmyndigheten. |
|
227. |
Europaparlamentet fördömer det faktum att systematiska brister i genomförandet av penningtvättsbekämpningskrav, tillsammans med otillräcklig tillsyn, har lett till flera kända fall av penningtvätt i europeiska banker som kan kopplas till systematiska brott mot grundläggande kundkännedomskrav. |
|
228. |
Europaparlamentet påminner om att kundkännedom och åtgärder för kundkännedom är avgörande och bör ske under hela affärsrelationen, och att kundernas transaktioner fortlöpande och noggrant bör kontrolleras med särskilt fokus på att upptäcka eventuell misstänkt eller ovanlig aktivitet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om ansvariga enheters skyldighet att omedelbart informera finansunderrättelseenheter på eget initiativ om transaktioner med misstanke om penningtvätt, därmed förbundna förbrott eller finansiering av terrorism. Parlamentet beklagar att femte penningtvättsdirektivet trots parlamentets ansträngningar fortfarande, som en sista utväg, tillåter att fysiska personer som innehar ledande befattningar registreras som huvudmän för ett företag eller en trust, medan de verkliga huvudmännen inte är kända eller det finns misstankar mot dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med nästa översyn av reglerna mot penningtvätt göra en tydlig utvärdering av konsekvenserna av denna bestämmelse för tillgången till tillförlitlig information om verkliga huvudmän i medlemsstaterna, och att föreslå att den upphävs om det finns tecken på att bestämmelsen innebär skydd av identiteten på verkliga huvudmän. |
|
229. |
Europaparlamentet noterar att det i vissa medlemsstater finns mekanismer för omotiverad förmögenhet som spårar intäkter från brottslig verksamhet. Parlamentet betonar att denna mekanism ofta består av en domstolsorder som kräver att en person som rimligen misstänks för inblandning i allvarlig brottslighet, eller för att ha samband med en person som är inblandad i allvarlig brottslighet, förklarar arten och omfattningen av sitt intresse i viss egendom samt hur denna egendom har förvärvats, när det finns rimliga grunder att misstänka att den svarandes kända lagligt förvärvade inkomst inte är tillräcklig för att den svarande skulle kunna förvärva egendomen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekten av och genomförbarheten för en sådan åtgärd på unionsnivå. |
|
230. |
Europaparlamentet välkomnar beslutet i några medlemsstater att förbjuda emittering av innehavaraktier och att konvertera befintliga innehavaraktier till nominella värdepapper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta behovet av att anta liknande åtgärder inom sina jurisdiktioner, mot bakgrund av de nya bestämmelserna i det penningtvättsdirektivet angående rapportering av verkligt huvudmannaskap och identifierade risker. |
|
231. |
Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att skapa ett mer effektivt system för utbyte av kommunikation och information mellan rättsliga myndigheter inom unionen, och därigenom ersätta de traditionella instrumenten för ömsesidig rättslig hjälp i straffrättsliga frågor, vilka ger upphov till långdragna och besvärliga förfaranden och därmed skadar gränsöverskridande utredningar av penningtvätt och andra allvarliga brott. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område. |
|
232. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och till parlamentet rapportera om funktionen och de särskilda riskerna för penningtvätt hos lagliga arrangemang såsom specialföretag, företag för särskilda ändamål och truster för icke välgörande ändamål, särskilt i Förenade kungariket, områden som står under brittiska kronan och utomeuropeiska territorier. |
|
233. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo följa lagstiftningen mot penningtvätt när de emitterar statsobligationer på finansmarknaderna. Parlamentet anser att lämpliga åtgärder för kundkännedom vid sådana finansiella transaktioner är strikt nödvändiga. |
|
234. |
Europaparlamentet observerar att tre allvarliga fall av penningtvätt hos banker i EU har avslöjats under TAX3-utskottets mandatperiod: ING Bank N.V. har nyligen erkänt allvarliga brister i tillämpningen av krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och gått med på att betala 775 miljoner euro i en uppgörelse med Nederländernas åklagarmyndighet (120), ABLV Bank i Lettland gick i frivillig konkurs efter att United States Financial Crimes Enforcement Network (FinCEN) beslutat att förbjuda ABLV:s korrespondenskonto i Förenta staterna på grund av misstanke om penningtvätt (121), och Danske Bank har efter en utredning av 15 000 kunder och cirka 9,5 miljoner transaktioner kopplade till dess estniska avdelning erkänt att stora brister i bankens styr- och kontrollsystem har möjliggjort ett missbruk av dess estniska avdelning för misstänkta transaktioner (122). |
|
235. |
Europaparlamentet noterar bekymrat att ”Troika Laundromat” också offentligt har visat hur 4,6 miljarder US-dollar från bland annat Ryssland passerade genom europeiska banker och företag. Parlamentet betonar att i centrum för skandalen står Troika Dialog, tidigare en av de största ryska privata investeringsbankerna och det nätverk som kan ha gjort det möjligt för den ryska styrande eliten att i hemlighet utnyttja olagliga inkomster för att förvärva andelar i statsägda bolag, köpa fastigheter både i Ryssland och utomlands och köpa lyxartiklar. Parlamentet beklagar vidare att flera europeiska banker enligt rapporterna har varit involverade i dessa tvivelaktiga transaktioner, nämligen Danske Bank, Swedbank AB, Nordea Bank Abp, ING Groep NV, Credit Agricole SA, Deutsche Bank AG, KBC Group NV, Raiffeisen Bank International AG, ABN Amro Group NV, Cooperatieve Rabobank U.A. och den nederländska filialen av Turkiye Garanti Bankasi A.S. |
|
236. |
Europaparlamentet observerar i fallet med Danske Bank att transaktioner till ett värde av mer än 200 miljarder euro flödade in och ut från dess estniska filial (123) utan att banken hade infört lämpliga interna förfaranden för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom, vilket banken därefter erkände och vilket bekräftades av både estniska och danska finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet anser att denna brist påvisar en fullständig avsaknad av ansvarstagande hos såväl banken som behöriga nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter att utföra brådskande utvärderingar av hur lämpliga förfarandena för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom är för att säkerställa att unionens lagstiftning för bekämpning av penningtvätt följs. |
|
237. |
Europaparlamentet observerar dessutom att 6 200 kunder vid Danske Banks estniska filial har funnits delta i misstänkta transaktioner, att ca 500 kunder har kopplats till offentligt rapporterade penningtvättssystem, att 177 kunder har kopplats till Russian Laundromat-skandalen och 75 kunder till Azerbaijani Laundromat-skandalen, samt att 53 kunder var företag med gemensamma adresser och direktörer (124). Parlamentet uppmanar relevanta nationella myndigheter att spåra destinationerna för de misstänkta transaktioner som de 6 200 kunderna vid Danske Banks estniska filial utfört, för att bekräfta att de tvättade pengarna inte har använts för ytterligare brottslig verksamhet. Parlamentet uppmanar de relevanta nationella myndigheterna att samarbeta på vederbörligt sätt i denna fråga, eftersom kedjorna av misstänkta transaktioner uppenbarligen är gränsöverskridande. |
|
238. |
Europaparlamentet betonar att Europeiska centralbanken (ECB) har återkallat banklicensen för Maltas Pilatus Bank efter att Pilatus Banks ordförande och enda aktieägare, Ali Sadr Hashemi Nejad, arresterats i Förenta staterna på grund av anklagelser om bland annat penningtvätt. Parlamentet betonar att Europeiska bankmyndigheten (EBA) funnit att Maltas finansunderrättelseenhet överträtt EU-lagstiftningen, eftersom den brustit i sin övervakning av Pilatus Bank, bland annat på grund av processuella brister och otillräckliga tillsynsåtgärder. Parlamentet noterar att kommissionen den 8 november 2018 riktade ett formellt yttrande till Maltas finansunderrättelseenhet med uppmaning om att vidta ytterligare åtgärder för att fullgöra sina rättsliga skyldigheter (125). Parlamentet uppmanar Maltas finansunderrättelseenhet att vidta åtgärder för att följa dessa rekommendationer. |
|
239. |
Europaparlamentet noterar den skrivelse som Maltas ständiga representant vid EU skickat till TAX3-utskottet som svar på utskottets frågor om den påstådda inblandningen av vissa maltesiska personer i politiskt utsatt ställning i en möjlig ny omgång av penningtvätt och skatteundandragande i samband med det i Förenade Arabemiraten etablerade företaget 17 Black (126). Parlamentet beklagar bristen på precision i de mottagna svaren. Parlamentet är oroat över de maltesiska myndigheternas uppenbara politiska overksamhet. Parlamentet är särskilt oroat över att personer i politiskt utsatt ställning i Maltas regering förefaller vara inblandade, enligt avslöjandena om 17 Black. Parlamentet uppmanar Maltas myndigheter att begära bevis från Förenade Arabemiraten i form av begäranden om juridiskt bistånd. Parlamentet uppmanar Förenade Arabemiraten att samarbeta med de maltesiska och europeiska myndigheterna och att säkerställa att medel som frusits i bankkonton tillhörande 17 Black förblir frusna tills en grundlig utredning har gjorts. Parlamentet understryker särskilt den uppenbara bristen på oberoende hos såväl Maltas finansunderrättelseenhet som Maltas polischef. Parlamentet beklagar att det hittills inte har vidtagits några åtgärder mot de personer i politiskt utsatt ställning som är inblandade i de påstådda korruptionsfallen. Parlamentet understryker att Maltas utredning skulle gynnas av att det inrättades en gemensam utredningsgrupp, baserad på en tillfällig överenskommelse (127), för att ta sig an de allvarliga tvivlen om de pågående nationella utredningarnas oberoende och kvalitet, med stöd av Europol och Eurojust. |
|
240. |
Europaparlamentet noterar att den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia vid den tidpunkt då hon blev mördad arbetade med den största informationsläcka hon någonsin hade mottagit, som härrörde från servrarna hos ElectroGas, det företag som driver Maltas kraftverk. Parlamentet noterar dessutom att ägaren till 17 Black, som skulle föra över stora summor pengar till maltesiska personer i politiskt utsatt ställning med ansvar för kraftverket, även är direktör och aktieägare i ElectroGas. |
|
241. |
Europaparlamentet är bekymrat över den ökade penningtvätten i samband med andra former av affärsverksamhet, i synnerhet fenomenet med de så kallade ”flying money” och ”notorious streets”. Parlamentet betonar att en starkare samordning och ett närmare samarbete mellan lokala och regionala administrativa och brottsbekämpande myndigheter behövs för att ta itu med dessa problem i europeiska städer. |
|
242. |
Europaparlamentet är medvetet om att den nuvarande lagstiftningen för bekämpning av penningtvätt hittills har bestått av direktiv och bygger på minimal harmonisering, vilket har lett till olika förfaranden för tillsyn och genomförande i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen, vad beträffar framtida versioner av penningtvättslagstiftningen, att i sin obligatoriska konsekvensbedömning utvärdera om en förordning vore lämpligare än ett direktiv. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en snabb övergång till en penningtvättsförordning om konsekvensbedömningen rekommenderar detta. |
5.1. Samarbete mellan organ som arbetar med bekämpning av penningtvätt och tillsynsorgan i EU
|
243. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionens ordförande i sitt tal den 12 september 2018 om unionens tillstånd meddelade att ytterligare åtgärder kommer att vidtas efter de senaste överträdelserna eller påstådda överträdelserna mot regler för bekämpning av penningtvätt. |
|
244. |
Europaparlamentet kräver en nödvändig ökad tillsyn och ständig övervakning av styrelseledamöter och aktieägare i kreditinstitut, investmentbolag och försäkringsbolag i unionen, och understryker svårigheten att återkalla banklicenser eller motsvarande specifika licenser. |
|
245. |
Europaparlamentet stöder det arbete som har utförts av den gemensamma arbetsgruppen bestående av representanter från kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor och dess generaldirektorat för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, ECB, de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) och ordföranden för de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma underkommitté för penningtvätt, i syfte är att upptäcka aktuella brister och föreslå åtgärder för att möjliggöra effektivt samarbete samt samordning och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter. |
|
246. |
Europaparlamentet konstaterar att den aktuella nivån av samordningen mellan finansinstitut när det gäller kontrollen av penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt gränsöverskridande situationer, inte är tillräcklig för att bemöta aktuella utmaningar i denna sektor, och att unionens förmåga att genomdriva samordnade regler och förfaranden för bekämpning av penningtvätt är bristfällig. |
|
247. |
Europaparlamentet kräver en bedömning av långsiktiga mål som leder till ett förbättrat ramverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med Reflection Paper on possible elements of a Roadmap for seamless cooperation between Anti Money Laundering and Prudential Supervisors in the European Union (diskussionsunderlag om möjliga inslag i en färdplan för ett friktionsfritt samarbete mellan penningtvättsmyndigheter och tillsynsmyndigheter i EU) (128), till exempel instiftandet av en mekanism på EU-nivå för att samordna myndigheternas tillsyn av finansinstitut i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt i situationer där berörda risker sannolikt har gränsöverskridande verkan, och en möjlig centralisering av tillsynen avseende bekämpning av penningtvätt via befintliga eller nya unionsorgan som verkställer harmoniserade regler och förfaranden i EU:s medlemsstater. Parlamentet stöder ytterligare insatser för att centralisera penningtvättstillsynen och anser att om en sådan mekanism införs bör den tilldelas tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för att dess funktioner ska kunna utföras effektivt. |
|
248. |
Europaparlamentet påminner om att ECB har behörighet och ansvar för att återkalla kreditinstitutens licens på grund av allvarliga brott mot lagstiftning för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Parlamentet noterar dock att ECB är helt beroende av nationella myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt när det gäller information beträffande sådana brott som upptäcks av nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar därför nationella myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt att göra information av god kvalitet tillgänglig för ECB i god tid så att ECB kan utföra sin funktion på ett korrekt sätt. Parlamentet välkomnar i detta avseende det multilaterala avtalet om de praktiska formerna för informationsutbyte mellan ECB och alla behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn över kredit- och finansinstitutens efterlevnad av skyldigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt fjärde penningtvättsdirektivet. |
|
249. |
Europaparlamentet anser att stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn inte kan behandlas åtskilda från varandra. Parlamentet understryker att europeiska tillsynsmyndigheter har begränsad förmåga att inta en mer framträdande roll i kampen mot penningtvätt på grund av deras beslutsstrukturer, bristande befogenheter och knappa resurser. Parlamentet betonar att Europeiska bankmyndigheten bör inta en ledande roll i denna kamp, i nära samordning med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), och därför som en brådskande angelägenhet bör förses med tillräcklig kapacitet i form av mänskliga och materiella resurser för att effektivt bidra till att konsekvent och ändamålsenligt förebygga användning av det finansiella systemet för penningtvättsändamål, inklusive genom att göra en riskbedömning av behöriga myndigheter och översyner inom dess övergripande ramverk. Parlamentet efterlyser större publicitet för dessa översyner och framför allt att relevant information systematiskt ska lämnas till parlamentet och rådet i händelse av allvarliga brister som identifieras på nationell eller europeisk nivå (129). |
|
250. |
Europaparlamentet noterar den ökade betydelsen av finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter samråd med Europeiska bankmyndigheten föreslå mekanismer för att underlätta mer samarbete och samordning mellan finansiella tillsynsmyndigheter. Parlamentet efterlyser på lång sikt ökad harmonisering av de olika nationella myndigheternas tillsynsmetoder när det gäller bekämpning av penningtvätt. |
|
251. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 12 september 2018 om ett starkare EU-regelverk för stabilitetstillsyn och penningtvättstillsyn över finansinstitut (COM(2018)0645) och förslaget om att förstärka europeiska tillsynsmyndigheters tillsynssamordning. Parlamentet anser att Europeiska bankmyndigheten (EBA) bör inta en ledande, samordnande och övervakande roll på unionsnivå för att skydda det finansiella systemet på ett effektivt sätt mot risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, med tanke på de oönskade systematiska konsekvenser för unionens finansiella stabilitet som kan orsakas om den finansiella sektorn missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och mot bakgrund av den erfarenhet som EBA redan inhämtat när det gäller att skydda banksektorn från sådana missbruk i egenskap av myndighet med tillsyn över alla medlemsstaterna. |
|
252. |
Europaparlamentet noterar EBA:s farhågor kring införlivandet av kapitalkravsdirektivet (2013/36/EU) om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (130). Parlamentet välkomnar EBA:s förslag för att ta itu med de brister som orsakas av EU:s nuvarande rättslig ram. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införliva de nyligen antagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet i sin nationella lagstiftning. |
5.2. Samarbete mellan finansunderrättelseenheter
|
253. |
Europaparlamentet påminner om att femte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna måste införa automatiserade centraliserade mekanismer som tillåter snabb identifiering av bank- och betalkontoinnehavare, och att medlemsstaterna måste se till att finansunderrättelseenheterna kan ge sådan information som finns i de centraliserade mekanismerna till andra finansunderrättelseenheter med nödvändig skyndsamhet. Parlamentet betonar vikten av att få tillgång till information med nödvändig skyndsamhet för att förhindra finansiella brott och avbrutna utredningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda inrättandet av mekanismerna, så att medlemsstaternas finansunderrättelseenheter kan samarbeta effektivt sinsemellan för att upptäcka och motverka penningtvätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas finansunderrättelseenheter att använda systemet FIU.net. Parlamentet noterar vikten av uppgiftsskydd även på detta område. |
|
254. |
Europaparlamentet anser att för att bidra till att effektivt bekämpa penningtvätt är det viktigt att nationella finansunderrättelseenheter förses med tillräckliga resurser och kapacitet. |
|
255. |
Europaparlamentet betonar att det även är viktigt att det finns ett samarbete inte bara mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, utan även mellan medlemsstaters och tredjeländers finansunderrättelseenheter, för att penningtvätt ska kunna bekämpas på ett effektivt sätt. Parlamentet noterar de politiska överenskommelserna om de interinstitutionella förhandlingarna (131) i syfte att i framtiden anta Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF. |
|
256. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla specialutbildningar för finansunderrättelseenheter, med särskild hänsyn till den mer begränsade kapaciteten i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar bidraget från gruppen Egmont, som omfattar 159 finansunderrättelseenheter och syftar till att stärka verksamhetssamarbetet genom att främja vidareutveckling och genomförande av ett flertal projekt. Parlamentet ser fram emot kommissionens bedömning av ramen för finansunderrättelseenheternas samarbete med tredjeländer och av hinder och möjligheter för att förbättra samarbetet mellan finansunderrättelseenheterna inom unionen, inklusive möjligheten att inrätta en mekanism för samordning och stöd. Parlamentet påminner om att denna bedömning bör vara klar senast den 1 juni 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga denna möjlighet för att utfärda ett lagstiftningsförslag om en europeisk finansunderrättelseenhet, som skulle skapa ett nav för gemensamt utredningsarbete och samordning med ett eget självständigt ansvarsområde och egna utredningsbefogenheter när det gäller gränsöverskridande finansiell brottslighet, samt en mekanism för tidig varning. Parlamentet anser att den europeiska finansunderrättelseenheten bör ha den breda rollen att samordna, bistå och stödja medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i gränsöverskridande ärenden, i syfte att utöka informationsutbytet och säkerställa gemensamma analyser av gränsöverskridande fall samt en stark samordning av arbetet. |
|
257. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samarbeta med medlemsstaterna för att finna mekanismer som förbättrar och stärker det samarbete som finns mellan medlemsstaters och tredjeländers finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i detta avseende inom relevanta internationella forum, till exempel OECD och arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF). Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till skyddet av personuppgifter i alla avtal som kommer till stånd. |
|
258. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport till parlamentet och rådet med en bedömning av hur skillnaderna i status och organisation mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter hindrar samarbete i kampen mot allvarlig brottslighet med gränsöverskridande dimension. |
|
259. |
Europaparlamentet påpekar att avsaknaden av ett standardformat för rapporter om misstänkta transaktioner och om trösklar för sådana transaktioner i medlemsstaterna och för de olika ansvariga enheterna gör det svårt för finansunderrättelseenheterna att bearbeta och utbyta information. Parlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av EBA undersöka mekanismer för att så snart som möjligt införa format för standardrapportering för ansvariga enheter, så att finansunderrättelseenheter lättare och bättre ska kunna behandla och utbyta information i gränsöverskridande ärenden, och att överväga standardisering av trösklarna för misstänkta transaktioner. |
|
260. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att upprätta automatiserade återvinningssystem för rapporter om misstänkta transaktioner som skulle göra det möjligt för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter att granska transaktioner och deras upphovsmän och mottagare som upprepade gånger rapporterats som misstänkta i olika medlemsstater. |
|
261. |
Europaparlamentet uppmuntrar behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter att samarbeta med finansinstitut och andra ansvariga enheter för att förbättra rapporteringen av misstänkt verksamhet och minska defensiv rapportering, för att på så sätt bidra till att säkerställa att finansunderrättelseenheterna får mer användbar, koncentrerad och fullständig information så att de kan fullgöra sina skyldigheter på korrekt sätt och samtidigt säkerställa efterlevnad av den allmänna dataskyddsförordningen. |
|
262. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att utveckla bättre kanaler för dialog, kommunikation och utbyte av information mellan offentliga myndigheter och särskilda aktörer inom den privata sektorn, så kallade offentlig-privata partnerskap, i synnerhet för ansvariga enheter enligt femte penningtvättsdirektivet, och betonar förekomsten och de positiva resultaten av det enda transnationella offentlig-privata partnerskapet, Europols offentlig-privata partnerskap för finansunderrättelser, vilket främjar utbyte av strategisk information mellan banker, finansunderrättelseenheter, brottsbekämpande myndigheter och nationella lagstiftare i alla medlemsstater. |
|
263. |
Europaparlamentet stöder en fortsatt förbättring av informationsutbytet mellan finansunderrättelseenheter och brottsbekämpande myndigheter, inklusive Europol. Parlamentet anser att ett sådant partnerskap bör inrättas på området för ny teknik, inbegripet virtuella tillgångar, för att formalisera redan befintlig verksamhet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen att tillhandahålla ytterligare förtydligande till marknadsaktörer som bearbetar personuppgifter som en del av sina skyldigheter avseende kundkännedom, så att de kan uppfylla kraven i relevanta bestämmelser om dataskydd. |
|
264. |
Europaparlamentet framhåller att ökat och förbättrat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter är avgörande för att effektivt bekämpa penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet framhåller vidare att kampen mot penningtvätt och skatteundandragande även kräver ett bra samarbete mellan finansunderrättelseenheter och tullmyndigheter. |
|
265. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om den nuvarande situationen och förbättringarna i EU-medlemsstaternas finansunderrättelseenheter när det gäller spridning, utbyte och bearbetning av information, efter PANA-rekommendationerna (132) och den kartläggningsrapport som utarbetats av medlemsstaternas plattform för finansunderrättelseenheter. |
5.3. Ansvariga enheter (användningsområde)
|
266. |
Europaparlamentet gläder sig över att förteckningen över ansvariga enheter har utökats i femte penningtvättsdirektivet till att omfatta leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och sedlar, tillhandahållare av plånböcker, konsthandlare och frihamnar. |
|
267. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbättra tillämpningen av kundkännedomskontroller, särskilt för att bättre klargöra att den ansvariga enheten alltid ansvarar för att kundkännedomskontroller utförs på rätt sätt, även vid utkontraktering, och för att påföljder ska tillämpas vid försummelse eller intressekonflikt vid utkontraktering. Parlamentet understryker att de ansvariga enheterna enligt femte penningtvättsdirektivet har en rättslig skyldighet att utföra bättre kontroller och systematisk rapportering vid kundkännedomskontroller i samband med affärsrelationer eller transaktioner som involverar länder som kommissionen identifierar som tredjeländer med hög risk för penningtvätt. |
5.4. Register
|
268. |
Europaparlamentet välkomnar att skattemyndigheter får tillgång till information om verkligt huvudmannaskap och annan information om kundkännedom genom DAC5. Parlamentet påminner om att skattemyndigheterna måste få detta för att kunna fullgöra sina skyldigheter på vederbörligt sätt. |
|
269. |
Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna, enligt unionens penningtvättslagstiftning måste upprätta centrala register med fullständiga uppgifter om verkligt huvudmannaskap för företag och truster och sammankoppla dessa register. Parlamentet gläder sig över att femte penningtvättsdirektivet kräver att medlemsstaterna säkerställer att allmänheten alltid har tillgång till information om verkligt huvudmannaskap. |
|
270. |
Europaparlamentet konstaterar dock att nationella register över truster i princip endast kommer att vara tillgängliga för dem som uppvisar ett legitimt intresse. Parlamentet betonar att medlemsstaterna fortfarande är fria att öppna registren över verkliga huvudmän för truster för allmänheten, i enlighet med parlamentets redan utfärdade rekommendation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta fritt tillgängliga och öppna dataregister. Parlamentet påminner under alla omständigheter om att den avgift som de kan besluta att införa inte bör överstiga de administrativa kostnaderna för att göra informationen tillgänglig, inklusive för underhåll och utveckling av registren. |
|
271. |
Europaparlamentet betonar att kommissionen bör se till att registren över verkliga huvudmän sammankopplas. Parlamentet anser att kommissionen noggrant bör övervaka hur det sammankopplade systemet fungerar och inom rimlig tid bedöma huruvida det fungerar på ett ändamålsenligt sätt och huruvida det bör kompletteras med ett offentligt EU-register över verkligt huvudmannaskap eller andra instrument som effektivt kan åtgärda alla potentiella brister. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att utveckla och utfärda tekniska riktlinjer för att främja samordningen av format, interoperabilitet och sammankoppling av medlemsstaternas register. Parlamentet anser att verkligt huvudmannaskap för truster bör ha samma nivå av transparens som företag enligt femte penningtvättsdirektivet, samtidigt som lämpliga skyddsmekanismer säkerställs. |
|
272. |
Europaparlamentet är oroat över att informationen i register över verkliga huvudmän inte alltid är tillräcklig och/eller korrekt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att register över verkliga huvudmän innehåller kontrollmekanismer för att säkerställa att uppgifterna stämmer. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma deras kontrollmekanismer och uppgifternas tillförlitlighet vid sina granskningar. |
|
273. |
Europaparlamentet efterlyser en snävare och mer exakt definition av begreppet verkligt huvudmannaskap, så att alla fysiska personer som i slutändan äger eller kontrollerar en juridisk enhet kan identifieras. |
|
274. |
Europaparlamentet påminner om att det behövs tydliga regler som underlättar en snabb och enkel identifiering av de verkliga huvudmännen, inbegripet en skyldighet för truster och liknande konstruktioner att finnas i skriftlig form och att vara registrerade i den medlemsstat där trusten skapas, administreras eller bedriver verksamhet. |
|
275. |
Europaparlamentet framhåller problemet med penningtvätt som sker genom fastighetsinvesteringar i Europas städer via utländska skalbolag. Parlamentet påminner om att kommissionen bör bedöma nödvändigheten av och proportionaliteten i att harmonisera informationen i fastighetsregistren samt behovet av att sammankoppla dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov låta rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ha offentligt tillgänglig information om de verkliga huvudmännen för mark och fastigheter. |
|
276. |
Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om inrättandet av register över verkliga huvudmän för livförsäkringsavtal, i enlighet med vad som framförts i de internationella förhandlingarna om femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförbarheten för och behovet av att göra information om verkligt huvudmannaskap för livförsäkringsavtal och finansiella instrument tillgängliga för berörda myndigheter. |
|
277. |
Europaparlamentet konstaterar att kommissionen måste analysera genomförbarheten av särskilda åtgärder och mekanismer på unions- och medlemsstatsnivå i enlighet med femte penningtvättsdirektivet, för att samla in och få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för företag och andra juridiska enheter som är registrerade utanför unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag till en sådan mekanism om genomförbarhetsanalysen skulle ge positiva resultat. |
5.5. Tekniska risker och virtuella tillgångar, inbegripet virtuella valutor och kryptovalutor
|
278. |
Europaparlamentet framhåller den positiva potentialen för den nya tekniken för distribuerade liggare, till exempel blockkedjeteknik. Parlamentet noterar samtidigt att nya betalnings- och överföringsmetoder som baseras på sådan teknik utnyttjas i allt högre grad för att tvätta vinning av brott eller begå annan ekonomisk brottslighet. Parlamentet inser att man behöver övervaka den snabbt föränderliga tekniska utvecklingen för att säkerställa att lagstiftningen på ett effektivt sätt stävjar utnyttjande av ny teknik och anonymitet, vilket främjar brottslig verksamhet, utan att inskränka dess positiva aspekter. |
|
279. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka de relevanta kryptoaktörer som ännu inte omfattas av unionens lagstiftning för bekämpning av penningtvätt, och att vid behov utöka förteckningen över ansvariga enheter, särskilt tjänsteleverantörer inom transaktioner som innefattar växling av en eller flera virtuella valutor. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att så snart som möjligt införliva de bestämmelser i femte penningtvättsdirektivet som medför en skyldighet för företag som tillhandahåller plånbokstjänster för virtuella valutor och växlingstjänster att identifiera sina kunder, vilket skulle göra det svårt att använda virtuella valutor anonymt. |
|
280. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka den tekniska utvecklingen, inklusive den snabba utbredningen av innovativa affärsmodeller inom finansteknik och antagandet av ny teknik såsom AI, teknik för distribuerade liggare, kognitiv datorteknik och maskininlärning, för att bedöma tekniska risker och potentiella kryphål samt öka motståndskraften mot it-angrepp eller systemsammanbrott, närmare bestämt genom att främja dataskydd. Parlamentet uppmanar behöriga myndigheter och kommissionen att göra en grundlig bedömning av de möjliga systemrisker som involverar tillämpning med teknik för distribuerade liggare. |
|
281. |
Europaparlamentet understryker att utvecklingen och användningen av virtuella tillgångar är en långsiktig trend som förväntas fortsätta och bli starkare under de kommande åren, särskilt tack vare användningen av virtuella mynt för olika områden som t.ex. finansiering av företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en lämplig ram på EU-nivå för att upprätta regler för denna utveckling genom att hämta inspiration från arbete på detta område på internationell nivå och från europeiska myndigheter som t.ex. Esma. Parlamentet anser att denna ram bör tillhandahålla det skydd som krävs för att hantera de specifika risker som virtuella tillgångar innebär utan att hindra innovationer. |
|
282. |
Europaparlamentet noterar i synnerhet att oklarheten kring virtuella tillgångar kan utnyttjas för att underlätta penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att ge tydlig vägledning om under vilka förhållanden virtuella tillgångar kan klassificeras som befintliga eller nya finansiella instrument i Mifid II och under vilka förhållanden EU-lagstiftningen är tillämplig för inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta. |
|
283. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera ett förbud av vissa anonymitetsåtgärder för specifika virtuella tillgångar och, om det anses vara nödvändigt, att överväga en reglering av virtuella tillgångar som finansiella instrument. Parlamentet anser att finansunderrättelseenheter bör kunna koppla adresserna för virtuella valutor och kryptovalutor till ägarens identitet. Parlamentet anser att kommissionen bör bedöma möjligheten till obligatorisk registrering av användare av virtuella tillgångar. Parlamentet påminner om att en del medlemsstater redan har antagit åtgärder av olika slag för särskilda delar av detta område, t.ex. inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta, som kan vara en inspirationskälla för framtida EU-åtgärder. |
|
284. |
Europaparlamentet betonar att arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) nyligen har framhållit att alla länder måste vidta samordnade åtgärder för att förhindra användning av virtuella tillgångar i brotts- och terrorismsyfte och uppmanat alla jurisdiktioner att vidta rättsliga och praktiska åtgärder för att förhindra missbruk av virtuella tillgångar (133). Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att införliva de rekommendationer och standarder som FATF har utarbetat i syfte att reglera virtuella tillgångar i EU:s rättsliga ram. Parlamentet betonar att unionen bör fortsätta att förespråka ett sammanhängande och samordnat internationellt regelverk kring virtuella tillgångar och bygga vidare på sina ansträngningar i G20. |
|
285. |
Europaparlamentet efterlyser på nytt en skyndsam bedömning från kommissionen beträffande konsekvenserna av onlinespelverksamhet för penningtvätt och skattebrott. Parlamentet anser att denna bedömning måste prioriteras. Parlamentet noterar framväxten av onlinespelsektorn i vissa jurisdiktioner, inklusive i vissa områden som står under brittiska kronan, exempelvis Isle of Man, där onlinespel redan står för 18 % av nationalinkomsten. |
|
286. |
Europaparlamentet noterar det expertarbete som bedrivs i fråga om processer för elektronisk identifiering och fjärrprocesser för kundkännedom, under vilket man undersöker frågor som finansinstitutens möjlighet att använda elektronisk identifiering (elektroniska id-kort) och möjligheten att överföra kundkännedom för digital kundidentifiering. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra en bedömning av de potentiella fördelarna med att införa ett europeiskt e-identifieringssystem. Parlamentet påminner om betydelsen av att bevara rätt balans mellan uppgiftsskydd och integritetsskydd samt behovet av att behöriga myndigheter har åtkomst till information för brottsutredningar. |
5.6. Påföljder
|
287. |
Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste fastställa påföljder för överträdelser av reglerna mot penningtvätt, enligt EU:s penningtvättslagstiftning. Parlamentet betonar att sådana påföljder måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Parlamentet kräver införandet av förenklade förfaranden i medlemsstaterna för verkställande av finansiella påföljder som utfärdats för överträdelser av penningtvättslagstiftning. |
|
288. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt och konsekvent offentliggöra information om de utfärdade påföljdernas art och nivå, utöver information om överträdelsens typ och art och den ansvariga personens identitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att även tillämpa påföljder och åtgärder mot medlemmarna i ledningsorganet och andra fysiska personer som är ansvariga för överträdelser av reglerna mot penningtvätt enligt nationell rätt (134). |
|
289. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet vartannat år om nationell lagstiftning och praxis beträffande påföljder för överträdelser av lagstiftning för bekämpning av penningtvätt. |
|
290. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande (135), som syftar till att underlätta gränsöverskridande återvinning av tillgångar som härrör från brott och därför kommer att stärka unionens kapacitet att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism samt skära av tillgången till finansiering för kriminella och terrorister i hela unionen. |
|
291. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (136), genom vilket nya straffrättsliga bestämmelser införs och ett effektivare och snabbare gränsöverskridande samarbete mellan de behöriga myndigheterna möjliggörs för att mer effektivt motverka penningtvätt och därtill kopplad finansiering av terrorism samt organiserad brottslighet. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna borde vara tvungna att vidta de åtgärder som krävs för att, i lämpliga fall, säkerställa att deras behöriga myndigheter fryser eller förverkar vinning från och hjälpmedel som använts eller varit avsedda att användas för att begå eller medverka till sådana brott, i enlighet med direktiv 2014/42/EU (137). |
5.7. Den internationella dimensionen
|
292. |
Europaparlamentet konstaterar att kommissionen enligt fjärde penningtvättsdirektivet är skyldig att identifiera tredjeländer med hög risk som uppvisar strategiska brister i sitt system mot penningtvätt och bekämpning av terrorism. |
|
293. |
Europaparlamentet anser att hänsyn bör tas till det internationella arbete som bedrivs för att identifiera högrisktredjeländer i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, framför allt av FATF, men att unionen måste ha en egen förteckning över sådana tredjeländer. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens delegerade förordning av den 13 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (C(2019)1326), och beklagar att rådet invände mot den delegerade akten. Parlamentet välkomnar dessutom kommissionens delegerade förordning av den 31 januari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer (138). |
|
294. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har antagit den metod för identifiering av högrisktredjeländer som anges i direktiv (EU) 2015/849, som offentliggjordes den 22 juni 2018 (139). Parlamentet välkomnar kommissionens bedömning av den 31 januari 2019 om ”prioritering 1”-länder. |
|
295. |
Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa konsekvens och komplementaritet mellan att förteckningen över högrisktredjeländer när det gäller penningtvätt och den europeiska förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att ge kommissionen en central roll när det gäller hanteringen av båda förteckningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa insyn i jurisdiktionernas granskningsförfarande. |
|
296. |
Europaparlamentet är oroat över påståendena om att de behöriga myndigheterna i Schweiz inte utför sin uppgift beträffande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på korrekt sätt (140). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa faktorer när den uppdaterar förteckningen över högrisktredjeländer och i framtida bilaterala förbindelser mellan Schweiz och unionen. |
|
297. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tekniskt stöd till tredjeländer i syfte att utveckla effektiva system för att bekämpa penningtvätt och kontinuerligt förbättra dessa. |
|
298. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU talar med en röst inom FATF och kräver att de aktivt bidrar till de pågående diskussionerna om dess reform, i syfte att stärka dess resurser och dess legitimitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta Europaparlamentets personal delta som observatörer i kommissionens delegation inom FATF. |
|
299. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda ett globalt initiativ för inrättande av offentliga centrala register över verkligt huvudmannaskap i alla jurisdiktioner. Parlamentet betonar i detta avseende att internationella organisationer som OECD och FN spelar en avgörande roll. |
6. Den internationella dimensionen av beskattning
|
300. |
Europaparlamentet betonar att ett europeiskt system för rättvis skatt kräver en rättvisare global skattepolitik. Parlamentet upprepar att man bör övervaka pågående skattereformer i tredjeländer. |
|
301. |
Europaparlamentet noterar de ansträngningar som vissa tredjeländer har gjort för att beslutsamt motverka urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet betonar dock att sådana reformer bör förbli i linje med befintliga WTO-bestämmelser. |
|
302. |
Europaparlamentet anser att den information som inhämtades under utskottets besök i Washington DC om de amerikanska skattereformerna och de eventuella konsekvenserna av dessa för det internationella samarbetet är av särskild betydelse. Parlamentet konstaterar att några bestämmelser i den amerikanska skattesänknings- och sysselsättningslagen från 2017 kan vara oförenliga med befintliga WTO-bestämmelser enligt vissa experter. Parlamentet noterar att vissa bestämmelser i den amerikanska skattereformen ensidigt och utan någon form av ömsesidighet syftar till att främja transnationella fördelar på Förenta staternas territorium (under antagande av att minst 50 % av dessa genereras på Förenta staternas territorium). Parlamentet välkomnar att kommissionen nu gör en bedömning av de lagstiftnings- och handelsmässiga konsekvenser som den nya amerikanska skattereformen kan få, framför allt bestämmelserna om BEAT, GILTI och FDII (141). Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av bedömningen. |
|
303. |
Europaparlamentet noterar att två slags mellanstatliga avtal om Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA) har utarbetats för att göra FATCA förenlig med internationella lagar (142). Parlamentet noterar att endast en av modellerna för mellanstatliga avtal är ömsesidig. Parlamentet beklagar den kraftiga obalansen i ömsesidigheten för dessa avtal, eftersom Förenta staterna får mycket mer information från utländska regeringar än vad de själva tillhandahåller. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en kartläggning för att analysera i vilken mån det finns ett ömsesidigt informationsutbyte mellan Förenta staterna och medlemsstaterna. |
|
304. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen mandat att förhandla fram ett avtal med Förenta staterna för att säkerställa ömsesidighet i FATCA. |
|
305. |
Europaparlamentet upprepar de förslag som lades fram i dess resolution av den 5 juli 2018 om de negativa effekterna av USA:s utlandsskattelag FATCA på EU-medborgare och särskilt ”ofrivilliga amerikaner” (143), i vilken man uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att alla medborgares grundläggande rättigheter garanteras, särskilt för ”ofrivilliga amerikaner”. |
|
306. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram en gemensam EU-strategi för FATCA i syfte att på lämpligt sätt skydda europeiska medborgares rättigheter (särskilt ”ofrivilliga amerikaner”) och få Förenta staterna att säkerställa ömsesidigheten i det automatiska utbytet, med den gemensamma rapporteringsstandarden som prioriterad standard. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och rådet att överväga motåtgärder, exempelvis källskatt, där så är lämpligt, för att skapa lika villkor om Förenta staterna inte säkerställer ömsesidighet inom ramen för FATCA. |
|
307. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka nya bolagsskattebestämmelser i länder som samarbetar med EU på grundval av ett internationellt avtal (144). |
6.1. Skatteparadis och jurisdiktioner som underlättar aggressiv skatteplanering inom och utanför EU
|
308. |
Europaparlamentet påminner om vikten av en gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (nedan kallad EU-förteckningen), vilken baseras på omfattande, transparenta, robusta, objektivt verifierbara och allmänt accepterade kriterier som uppdateras regelbundet. |
|
309. |
Europaparlamentet beklagar att man i det inledande arbetet med EU-förteckningen endast tog hänsyn till tredjeländer. Parlamentet noterar att kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen har identifierat brister i vissa medlemsstaters skattesystem som underlättar aggressiv skatteplanering. Parlamentet välkomnar inte desto mindre det uttalande som gjordes av uppförandekodgruppens ordförande under TAX3-utskottets utfrågning den 10 oktober 2018 om möjligheten att kontrollera medlemsstaterna mot samma kriterier som fastställts för EU-förteckningen, inom ramen för översynen av uppförandekodgruppens uppdrag (145). |
|
310. |
Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av den första EU-förteckningen den 5 december 2017 och den pågående övervakningen av tredjeländernas åtaganden. Parlamentet noterar att förteckningen har uppdaterats flera gånger utifrån den bedömning som gjorts av åtagandena, och att flera länder har strukits till följd av detta. Parlamentet noterar att förteckningen till följd av översynen den 12 mars 2019 nu omfattar följande skattejurisdiktioner: Amerikanska Samoa, Aruba, Guam, Barbados, Belize, Bermuda, Dominica, Fiji, Marshallöarna, Oman, Samoa, Trinidad och Tobago, Förenade Arabemiraten, Amerikanska Jungfruöarna och Vanuatu. |
|
311. |
Parlamentet noterar att ytterligare två jurisdiktioner lagts till på den gråa listan (Australien och Costa Rica) (146). |
|
312. |
Europaparlamentet noterar att åtta stora pass through-ekonomier – Nederländerna, Luxemburg, Hongkong, Brittiska Jungfruöarna, Bermuda, Caymanöarna, Irland och Singapore – står värd för mer än 85 % av de totala investeringarna i företag för särskilt ändamål, som ofta inrättas av skatteskäl (147). Parlamentet beklagar att endast en av dessa ekonomier (Bermuda) för närvarande finns med på EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (148). |
|
313. |
Europaparlamentet understryker att kontroll- och övervakningsprocesserna inte är transparenta och att det är oklart om faktiska framsteg har uppnåtts i fråga om de länder som strukits från förteckningen. |
|
314. |
Europaparlamentet betonar att rådets och uppförandekodgruppens bedömning bygger på kriterier som härrör från en teknisk resultattavla från kommissionen, och att parlamentet inte har varit juridiskt delaktig i denna process. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att ge parlamentet utförlig information innan förslag läggs fram om ändring av förteckningen. Parlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en regelbunden framstegsrapport när det gäller svart- och grålistade jurisdiktioner som en del av den regelbundna uppdateringen från uppförandekodgruppen till rådet. |
|
315. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utarbeta en ambitiös och objektiv metod som inte bygger på åtaganden, utan på en bedömning av effekterna av en korrekt och ordentligt tillämpad lagstiftning i dessa länder. |
|
316. |
Europaparlamentet beklagar djupt den bristande transparensen under det inledande arbetet med förteckningen och den icke-objektiva tillämpningen av de kriterier för förteckningen som fastställts av Ekofin. Parlamentet insisterar på att processen måste vara fri från allt politiskt inflytande. Parlamentet välkomnar dock att transparensen har förbättrats i och med offentliggörandet av de skrivelser som skickats till jurisdiktioner och som granskats av uppförandekodgruppen samt de utfästelser om åtaganden som mottagits. Parlamentet begär att alla andra skrivelser som inte har offentliggjorts ska ställas till allmänhetens förfogande för att säkerställa att åtagandena granskas och fullgörs på rätt sätt. Parlamentet anser att de jurisdiktioner som vägrar ge sitt samtycke till att öppet redovisa sina åtaganden väcker offentliga misstankar om att inte vara samarbetsvilliga i skattefrågor. |
|
317. |
Europaparlamentet välkomnar de senaste förtydligandena från uppförandekodgruppen om kriterierna för rättvis beskattning, framför allt när det gäller bristen på ekonomisk substans hos jurisdiktioner som inte har någon bolagsskattesats eller en sats på nära 0 procent. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för en successiv förbättring av EU:s listningskriterier så att alla skadliga skattemetoder omfattas (149), i synnerhet genom att inkludera en detaljerad ekonomisk analys av underlättandet av skatteflykt och en skattesats på 0 % eller avsaknad av bolagsskatt som ett enskilt kriterium. |
|
318. |
Europaparlamentet välkomnar den nya globala OECD-standarden för tillämpning av faktorn om betydande verksamhet för jurisdiktioner med ingen eller endast nominell skatt (150), som huvudsakligen inspirerats av EU:s arbete med EU-förteckningen (151). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att driva på G20 så att gruppen reformerar OECD:s svartlistningskriterier, i syfte att få dessa att omfatta mer än bara skattetransparens och även motverka skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. |
|
319. |
Europaparlamentet noterar och välkomnar det arbete som gjorts av EU:s och Förenade kungarikets förhandlingsgrupper i beskattningsfrågan, i enlighet med bilaga 4 till utkastet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (152). Parlamentet är bekymrat över de möjliga meningsskiljaktigheter som kan uppkomma, även på kort sikt efter Förenade kungarikets utträde ur EU, när det gäller insatserna mot ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt mellan Förenade kungariket och EU, vilket skulle skapa nya ekonomiska, skattemässiga och säkerhetsrelaterade risker. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att omedelbart reagera på sådana risker och säkerställa att EU:s intressen skyddas. |
|
320. |
Europaparlamentet påminner om att i enlighet med artikel 79 i den politiska förklaringen, där ramen för EU:s och det Förenade kungarikets framtida förbindelser fastställs (153), bör de framtida förbindelserna säkerställa öppen och sund konkurrens med stöd av bestämmelser om statligt stöd, konkurrens, sociala standarder och anställningsstandarder, miljöstandarder, klimatförändringar och relevanta skatteärenden. Parlamentet noterar bekymrat den brittiska premiärministern Theresa Mays uttalande om att de lägsta bolagsskatterna i G20 skulle införas i Förenade kungariket. Parlamentet uppmanar Förenade kungariket att förbli en stark partner i de globala insatserna för att säkerställa en bättre och mer effektiv beskattning och bekämpa ekonomisk brottslighet i sin egenskap av medlem av det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa Förenade kungariket i utvärderingen av EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och EU:s förteckning över jurisdiktioner med brister i sina system för bekämpning av penningtvätt, inbegripet en detaljerad övervakning av dess ekonomiska förbindelser med sina kronbesittningar och utomeuropeiska territorier, så snart som Förenade kungariket blir ett tredjeland. |
|
321. |
Europaparlamentet betonar att oavsett utvecklingen efter fristen för utträdet, kommer Förenade kungariket att förbli medlem av OECD och bunden av rekommendationerna i OECD:s BEPS-plan och andra åtgärder på området för god förvaltning i skattefrågor. |
|
322. |
Europaparlamentet begär att Schweiz, som inte omfattas av någon specifik tidsfrist till följd av en tidigare överenskommelse mellan Schweiz och EU, ska tas med i bilaga I senast i slutet av 2019, förutsatt att Schweiz inte dessförinnan, efter en uppåtgående utveckling, upphäver sina oförenliga skattesystem, vilka innebär att utländsk och inhemsk inkomst får behandlas på olika sätt och att skatteförmåner får beviljas för vissa typer av företag. |
|
323. |
Europaparlamentet noterar med oro att tredjeländer kan upphäva icke-förenliga skattesystem och i stället ersätta dem med nya system som är potentiellt skadliga för EU. Parlamentet betonar att detta särskilt kan stämma i fallet med Schweiz. Parlamentet uppmanar rådet att göra en ny bedömning av Schweiz och andra tredjeländer (154) som inför liknande förändringar i lagstiftningen (155). |
|
324. |
Europaparlamentet noterar att förhandlingarna mellan EU och Schweiz om ändring av den bilaterala strategin för ömsesidigt marknadstillträde fortfarande pågår. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det slutgiltiga avtalet mellan EU och Schweiz innehåller en klausul om god förvaltning i skattefrågor samt särskilda regler för statligt stöd i form av skatteförmåner, automatiskt utbyte av information om beskattning, allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, där så är lämpligt, samt bestämmelser om bekämpning av penningtvätt. Parlamentet begär att EU:s förhandlare slutför ett avtal som bland annat undanröjer brister (156) i det schweiziska tillsynssystemet och skyddar visselblåsare. |
|
325. |
Europaparlamentet välkomnar den reviderade EU-förteckningen av den 12 mars 2019 (157). Parlamentet välkomnar offentliggörandet av den detaljerade utvärderingen av de åtaganden och reformer som gjordes av de jurisdiktioner som förtecknades i bilaga II när den första EU-förteckningen offentliggjordes den 5 december 2017. Parlamentet gläder sig över att jurisdiktioner som tidigare var förtecknade i bilaga II på grund av åtaganden som gjorts under 2017 nu är förtecknade i bilaga I på grund av att reformerna inte hade genomförts i slutet av 2018 eller inom den överenskomna tidsramen. |
|
326. |
Europaparlamentet är oroat över att österrikiska invånare som har bankkonton i kreditinstitut i Lichtenstein inte berörs av lagen om gemensamma redovisningsstandarder om deras kapitalinkomster kommer från tillgångsstrukturer (privata stiftelser, inrättningar, truster och liknande), och att kreditinstitutet i Lichtenstein tar hand om deras beskattning i enlighet med bilaterala avtal. Parlamentet uppmanar Österrike att ändra sina lagar i detta avseende så att kryphålet med de gemensamma redovisningsstandarderna täpps till. |
|
327. |
Europaparlamentet noterar exempelvis att Luxemburg och Nederländerna, enligt uppgifter från OECD om utländska direktinvesteringar, tillsammans har mer inkommande investeringar än Förenta staterna, varav största delen är i specialföretag utan väsentlig ekonomisk verksamhet, och att Irland har mer inkommande investeringar än både Tyskland och Frankrike. Parlamentet påpekar att utländska investeringar i Malta, enligt landets nationella statistikbyrå, uppgår till 1 474 % av storleken på landets ekonomi. |
|
328. |
Europaparlamentet påminner om en forskningsstudie som visar att skatteflykt via sex EU-medlemsstater leder till en förlust av 42,8 miljarder EUR i skatteintäkter i de övriga 22 medlemsstaterna (158), vilket betyder att dessa länders nettobetalningsposition kan kvittas mot de förluster de åsamkar skatteunderlaget i andra medlemsstater. Parlamentet noterar till exempel att Nederländerna påför unionen en nettokostnad på totalt 11,2 miljarder euro, vilket betyder att landet berövar andra medlemsstater skatteinkomster till förmån för multinationella företag och deras aktieägare. |
|
329. |
Europaparlamentet påminner om att alla tillgängliga data, inklusive makroekonomiska data, måste användas på ett ändamålsenligt sätt för att stärka unionens och medlemsstaternas kamp mot skattebedrägeri, skatteundandragande och penningtvätt. |
|
330. |
Europaparlamentet påminner om att kommissionen har kritiserat sju medlemsländer (159) – Belgien, Irland, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta och Nederländerna – för brister i deras skattesystem som underlättar aggressiv skatteplanering, och hävdat att de undergräver integriteten för EU:s inre marknad. Parlamentet anser att dessa jurisdiktioner även kan anses underlätta aggressiv skatteplanering globalt sett. Parlamentet betonar att kommissionen har bekräftat att vissa av de ovannämnda medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att förbättra sina skattesystem i syfte att åtgärda kommissionens kritik (160). Parlamentet noterar att en nyligen genomförd undersökning (161) har identifierat fem EU-medlemsstater som skatteparadis för företag: Cypern, Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna. Parlamentet betonar att de kriterier och den metod som använts för att identifiera dessa medlemsstater omfattade en heltäckande utvärdering av deras skadliga skattepraxis, åtgärder som underlättar aggressiv skatteplanering och snedvridning av ekonomiska flöden baserat på uppgifter från Eurostat, som omfattade en kombination av höga inkommande och utgående utländska direktinvesteringar, royaltyer, räntor och utdelningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att för närvarande betrakta åtminstone dessa fem medlemsstater som EU-skatteparadis tills avsevärda skattereformer har genomförts. |
|
331. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en detaljerad bedömning av åtagandena från jurisdiktioner som frivilligt har förbundit sig att genomföra reformer och som var förtecknade i bilaga II när den första EU-förteckningen offentliggjordes den 5 december 2017. |
6.2. Motåtgärder
|
332. |
Europaparlamentet upprepar sin begäran om att EU och dess medlemsstater ska vidta effektiva och avskräckande motåtgärder mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, i syfte att skapa incitament till bra samarbete i skattefrågor och säkra efterlevnad av de länder som ingår i bilaga I EU-förteckningen. |
|
333. |
Europaparlamentet beklagar djupt att det är upp till medlemsstaterna att vidta de flesta motåtgärder som rådet föreslår. Parlamentet noterar med oro att under TAX3-utskottets utfrågning den 15 maj 2018 underströk vissa experter (162) att motåtgärder eventuellt inte ger tillräckliga incitament till efterlevnad av icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eftersom ”EU-förteckningen utesluter vissa av de mest ökända skatteparadisen”. Parlamentet anser att detta undergräver förteckningens trovärdighet, vilket vissa experter också har påpekat. |
|
334. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en gemensam uppsättning kraftfulla motåtgärder, bland annat källbeskattning, uteslutning från inbjudningar att lämna anbud i offentliga upphandlingar, ökade revisionskrav och automatiska regler för utländska kontrollerade bolag som ingår i förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, om inte skattebetalarna flyttar faktisk ekonomisk verksamhet till dem. |
|
335. |
Europaparlamentet uppmanar både skattemyndigheter och skattebetalare att samarbeta för att samla relevanta fakta, om det utländska kontrollerade bolaget bedriver omfattande egentlig ekonomisk verksamhet och har en väsentlig ekonomisk närvaro genom personal, utrustning, tillgångar och lokaler, vilket framgår av relevanta fakta och omständigheter. |
|
336. |
Europaparlamentet noterar att utvecklingsländer eventuellt inte har de resurser som krävs för att genomföra nyligen överenskomna internationella eller europeiska skattestandarder. Parlamentet uppmanar därför rådet att utesluta motåtgärder såsom nedskärningar i utvecklingsstöd. |
|
337. |
Europaparlamentet noterar att motåtgärder är nödvändiga för att bekämpa skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. Parlamentet noterar även att EU:s ekonomiska inflytande kan fungera avskräckande för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och skattebetalare så att dessa inte utnyttjar de kryphål i skattelagstiftningen och den skadliga skattepraxis som erbjuds av dessa jurisdiktioner. |
|
338. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s finansinstitut (163) att överväga tillämpning av förstärkta och skärpta åtgärder för kundkännedom på projektbasis för de jurisdiktioner som anges i bilaga II till EU-förteckningen, för att undvika att EU-medel investeras i eller passerar via enheter i tredjeländer som inte respekterar EU:s skatteregler. Parlamentet noterar EIB:s godkännande av sitt reviderade förhållningssätt gentemot svagt reglerade, icke transparenta och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och i fråga om god förvaltning i skattefrågor, och begär att denna strategi ska uppdateras regelbundet och omfatta ökade transparenskrav i enlighet med EU:s standarder. Parlamentet uppmanar EIB att offentliggöra detta förhållningssätt så snart det har antagits. Parlamentet kräver lika spelregler och tillämpning av samma standarder i alla europeiska finansinstitut. |
6.3. EU:s position som global ledare
|
339. |
Europaparlamentet upprepar sin begäran om att EU och medlemsstaterna, efter en inledande samordning, ska ta en ledande roll i den internationella kampen mot skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt, framför allt genom kommissionsinitiativ inom alla relevanta internationella forum, bland annat FN, G20 och OECD, som har spelat en central roll i skattefrågor, särskilt efter den internationella finanskrisen. |
|
340. |
Europaparlamentet påminner om att multilateral politik och internationellt samarbete mellan länder, inklusive utvecklingsländer, fortfarande är de medel som föredras för att uppnå konkreta resultat, samtidigt som principen om ömsesidighet respekteras. Parlamentet beklagar att vissa lagstiftningsförslag, som omfattar mer än OECD:s rekommendationer beträffande urholkning av skattebasen och överföring av vinster och som kan fungera som grundval för vidare fruktbart arbete på internationell nivå, blockerats i rådet. |
|
341. |
Europaparlamentet anser att inrättandet av ett mellanstatligt skatteorgan inom ramen för FN, som bör vara välutrustat och ha tillräckliga resurser samt, där så är lämpligt, verkställande befogenheter, skulle säkerställa att alla länder kan delta på lika villkor i utformningen och reformen av den globala skatteagendan (164) för att effektivt bekämpa skadlig skattepraxis och säkra en lämplig tilldelning av beskattningsrättigheter. Parlamentet noterar den senaste tidens uppmaningar om att FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor ska uppgraderas till ett globalt mellanstatligt skatteorgan inom FN (165). Parlamentet betonar att FN:s modellavtal för skatter säkerställer en rättvisare fördelning av beskattningsrätter mellan ursprungs- och bosättningsländer. |
|
342. |
Europaparlamentet efterlyser ett mellanstatligt toppmöte om de globala skattereformer som fortfarande måste göras för att förbättra det internationella samarbetet och sätta alla länder, och särskilt deras finanscentrum, under press att följa standarderna för transparens och rättvis beskattning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till ett sådant toppmöte och anser att man vid detta toppmöte ska inleda en andra omgång av internationella skattereformer som uppföljning av BEPS-handlingsplanen samt godkänna att ovannämnda globala mellanstatliga skatteorgan inrättas. |
|
343. |
Europaparlamentet noterar kommissionens insatser och bidrag inom OECD:s globala forum för transparens och informationsutbyte och det inkluderande ramverket om BEPS för att främja högre standarder för god förvaltning på skatteområdet globalt, samtidigt som man säkerställer att internationella standarder för god förvaltning på skatteområdet fortsätter att respekteras fullt ut inom EU. |
6.4. Utvecklingsländer
|
344. |
Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att stödja utvecklingsländernas kamp mot skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, samt korruption och sekretess som främjar olagliga penningflöden, för att förbättra konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och stärka utvecklingsländernas skatteförmåga och förmåga att mobilisera sina egna resurser för en hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar behovet av att öka andelen finansiellt och tekniskt bistånd till utvecklingsländernas skattemyndigheter, i syfte att skapa stabila och moderna rättsliga skatteramar. |
|
345. |
Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) som en del av skatteinitiativet från Addis Abeba (ATI) och utvinningsindustrins initiativ för ökad transparens (EITI) samt Kimberley-processen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja AU-länderna i genomförandet av strategier för transparens. Parlamentet uppmanar i detta avseende nationella och regionala skattemyndigheter att automatiskt utbyta information. Parlamentet påminner om behovet av ett nära och förstärkt samarbete mellan Interpol och Afripol. |
|
346. |
Europaparlamentet påminner om behovet för medlemsstaterna att i nära samarbete med kommissionen genomföra regelbundna spridningsanalyser av de väsentliga konsekvenser som kan bli följden av skattepolitiken och bilaterala skatteavtal för andra medlemsstater och utvecklingsländer, och erkänner samtidigt att en del av detta arbete har utförts inom ramverket för god förvaltning i skattefrågor. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att genomföra sådana spridningsanalyser under överinseende av kommissionen. |
|
347. |
Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att se över och uppdatera bilaterala beskattningsavtal mellan medlemsstaterna och med tredjeländer i syfte att täppa till kryphål som främjar skattedrivna affärsmetoder för att undvika skatt. |
|
348. |
Europaparlamentet påminner om behovet av att beakta utvecklingsländernas rättsliga särdrag och sårbarhet, framför allt i fråga om det automatiska informationsutbytet, med avseende på den övergångsperiod som de befinner sig i och deras behov av stöd för att stärka sin kapacitet. |
|
349. |
Europaparlamentet konstaterar att det behövs ett närmare samarbete med regionala organisationer, särskilt med AU, för att bekämpa olagliga finansiella flöden och korruption inom privat och offentlig sektor. |
|
350. |
Europaparlamentet välkomnar att alla länder deltar på lika villkor i det inkluderande ramverket för BEPS, som för samman mer än 115 länder och jurisdiktioner för samarbete när det gäller genomförandet av OECD/G20-gruppens BEPS-paket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en reform av det inkluderande ramverkets mandat och funktion, för att säkerställa att utvecklingsländernas intressen beaktas. Parlamentet påminner dock om uteslutandet av över 100 utvecklingsländer från förhandlingarna om BEPS-åtgärder. |
|
351. |
Europaparlamentet erkänner att skatteparadissystem även förekommer i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om ökat samarbete med tredjeländer i kampen mot finansiering av terrorism och, i synnerhet, införandet av en importlicens för antikviteter. |
|
352. |
Europaparlamentet påminner om att det offentliga utvecklingsstödet för fattigdomsminskning i högre grad bör inriktas på att införa ett anpassat regelverk samt på att stärka kapaciteten hos skattemyndigheter och institutioner som har i uppdrag att bekämpa olagliga finansiella flöden. Parlamentet begär att stödet ska ges i form av teknisk expertis avseende resursförvaltning, finansiella upplysningar och antikorruptionslagstiftning. Parlamentet begär även att stödet ska främja regionalt samarbete mot skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt. Parlamentet betonar att stödet bör innefatta stöd till det civila samhället och medierna i utvecklingsländerna, för att säkerställa offentlig granskning av den inhemska skattepolitiken. |
|
353. |
Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen anslår tillräckliga resurser för genomförandet av strategin ”Collect More, Spend Better” (öka intäkterna, effektivisera utgifterna), framför allt genom sina flaggskeppsprogram (166). |
|
354. |
Europaparlamentet efterlyser gemensamma yttre åtgärder från EU och medlemsstaterna på alla nivåer av politiken för att förse tredjeländer och utvecklingsländer i synnerhet med nödvändiga medel för att främja en balanserad ekonomisk utveckling och undvika beroende av en enskild sektor, särskilt en finansiell sektor. |
|
355. |
Europaparlamentet påminner om att man måste behandla utvecklingsländerna rättvist när skatteavtal förhandlas, med hänsyn till deras särskilda situation, och säkerställa en rättvis tilldelning av beskattningsrättigheter efter faktisk ekonomisk verksamhet och faktiskt värdeskapande. Parlamentet begär i detta avseende att efterlevnad av FN:s modellavtal för skatter ska beaktas som en lägsta standard och att man säkerställer transparens kring avtalsförhandlingarna. Parlamentet är medvetet om att OECD:s modellavtal för skatter ger mer rättigheter till hemvistlandet. |
|
356. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med bestämmelser för att motverka ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering i det fördrag som ska förhandlas fram med AVS-länderna efter det att det nuvarande Cotonouavtalet löpt ut i februari 2020. Parlamentet noterar att det är särskilt viktigt med transparens i skattefrågor för att sådana bestämmelser ska genomföras effektivt. |
6.5. EU-avtal med tredjeländer
|
357. |
Europaparlamentet påminner om att god förvaltning på skatteområdet är en global utmaning som framför allt kräver globala lösningar. Parlamentet påminner därför om sin ståndpunkt att en klausul om god förvaltning på skatteområdet bör tas med systematiskt i nya relevanta EU-avtal med tredjeländer, utan att detta hämmar EU:s exklusiva befogenheter, för att avtalen inte ska kunna utnyttjas av företag eller förmedlare i syfte att undvika eller smita från skatt eller tvätta vinning från brott. Parlamentet anser att klausulen bör innehålla särskilda regler för statligt stöd i form av skatteförmåner, transparenskrav och penningtvättsbestämmelser. |
|
358. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja sina bilaterala förbindelser med respektive tredjeländer på ett samordnat sätt, med stöd av kommissionen där så är lämpligt, för att upprätta ytterligare bilateralt samarbete mellan finansunderrättelseenheter, skattemyndigheter och behöriga myndigheter för att bekämpa ekonomisk brottslighet. |
|
359. |
Europaparlamentet konstaterar att det, vid sidan av de politiska överenskommelserna med denna klausul om god förvaltning på skatteområdet, finns skatteundantag i EU:s frihandelsavtal som ger politiskt utrymme att genomföra EU:s strategi för bekämpning av skatteundandragande och penningtvätt, till exempel genom att kräva god förvaltning på skatteområdet och genom en ändamålsenlig användning av EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Parlamentet konstaterar vidare att frihandelsavtalen även syftar till att främja relevanta internationella standarder och genomförandet av dessa i tredjeländer. |
|
360. |
Europaparlamentet anser att EU inte bör ingå avtal med icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som finns med i bilaga I till EU-förteckningen förrän jurisdiktionerna följer EU:s standarder för god förvaltning på skatteområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida bristande efterlevnad av EU:s standarder för god förvaltning på skatteområdet påverkar frihandelsavtalens eller de politiska överenskommelsernas funktion i fall där avtal redan har tecknats. |
|
361. |
Europaparlamentet påminner om att god förvaltning på skatteområdet samt klausuler om transparens och informationsutbyte bör ingå i alla nya relevanta EU-avtal med tredjeländer och förhandlas fram som en del av översynen av befintliga avtal, med tanke på att dessa utgör kärninstrument i EU:s externa politik, men beroende på respektive politiskt område så kan de involvera olika kompetensnivåer. |
6.6. Bilaterala skatteavtal som ingåtts av medlemsstaterna
|
362. |
Europaparlamentet noterar att vissa experter anser att många av de skatteavtal som ingåtts av EU-medlemsstaterna och som för närvarande är i kraft begränsar beskattningsrätten för låginkomstländer och lägre medelinkomstländer (167). Parlamentet begär att EU och dess medlemsstater vid förhandlingar om skatteavtal följer principen om en konsekvent politik för utveckling som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet understryker att det faller under medlemsstaternas ansvar att ingå skatteavtal. |
|
363. |
Europaparlamentet noterar att förluster på grund av skatteundandragande är väsentligt större i låg- och medelinkomstländer, särskilt i Afrika söder om Sahara, Latinamerika och Karibien samt i Sydasien, jämfört med andra regioner (168). Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att omförhandla sina bilaterala skatteavtal med tredjeländer i syfte att införa klausuler mot missbruk för att förhindra ”avtalsshopping” och en skattedumpning bland utvecklingsländer. |
|
364. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över alla gällande skatteavtal som medlemsstaterna har tecknat med tredjeländer, för att säkerställa att de alla är förenliga med de nya globala standarderna, till exempel den multilaterala konventionen för genomförande av skatteavtalsrelaterade åtgärder för att förhindra urholkning av skattebasen och överföring av vinster (Multilateral Convention to Implement Tax Treaty Related Measures to Prevent Base Erosion and Profit Shifting). Parlamentet noterar att nämnda konvention innehåller OECD-baserade standarder som inte har fastställts med hänsyn till de behov och utmaningar som utvecklingsländer har. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna rekommendationer till medlemsstaterna om deras befintliga bilaterala skatteavtal så att de inför allmänna regler mot missbruk, i syfte att få till stånd faktisk ekonomisk verksamhet och faktiskt värdeskapande. |
|
365. |
Europaparlamentet är medvetet om att bilaterala skatteavtal inte motsvarar verkligheten för digitaliserade ekonomier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina bilaterala skatteavtal baserat på kommissionens rekommendationer om bolagsbeskattning vid betydande digital närvaro (169). |
6.7. Dubbelbeskattning
|
366. |
Europaparlamentet välkomnar det stärkta ramverket för att undvika dubbel icke-beskattning. Parlamentet betonar att avskaffandet av dubbelbeskattning är av stor betydelse för att se till att ärliga skattebetalare behandlas rättvist och att deras förtroende inte undergrävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa sina dubbelbeskattningsavtal och samarbeta ärligt och skyndsamt i fall av rapporterad dubbelbeskattning. |
|
367. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i EU, genom vilket den standard som anges i åtgärd 14 i BEPS införs. Parlamentet påpekar att genomförandefristen för direktivet (den 30 juni 2019) ännu inte har löpt ut och att man fortfarande måste övervaka bestämmelserna för att säkerställa att de är effektiva och ändamålsenliga. |
|
368. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och offentliggöra information om de skattetvister som ingetts och lösts, sorterade efter av tvist per år och efter berörda länder, i syfte att övervaka mekanismen och säkerställa att den är effektiv och ändamålsenlig. |
6.8. De yttersta randområdena
|
369. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s yttersta randområden genomför minimistandarderna i BEPS samt direktivet mot skatteflykt. |
|
370. |
Europaparlamentet noterar att kommissionen har inlett en djupgående utredning av tillämpningen av det regionala stödsystemet för Madeiras frizon i Portugal (170). |
7. Förmedlare
|
371. |
Europaparlamentet välkomnar den breda definitionen av både ”förmedlare” (171) och ”rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang” i sjätte direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC6) (172). Parlamentet efterlyser en uppdatering av kännetecknen enligt DAC6, i syfte att omfatta bland annat system för utdelningsarbitrage, inbegripet beviljande av återbetalning av utdelnings- och kapitalvinstskatt. Parlamentet uppmanar kommissionen att omvärdera utökningen av rapporteringskravet enligt DAC6 till inhemska ärenden. Parlamentet påminner om förmedlarnas skyldighet enligt DAC6 att rapportera system som bygger på strukturella kryphål i skattelagstiftningen till skattemyndigheterna, särskilt med tanke på det ökande antalet strategier för gränsöverskridande skatteflykt. Parlamentet anser att system som bedöms vara skadliga av berörda inhemska myndigheter bör hanteras och offentliggöras på ett anonymt sätt. |
|
372. |
Europaparlamentet upprepar att förmedlare spelar en avgörande roll för att underlätta penningtvätt och finansiering av terrorism och bör hållas ansvariga för dessa handlingar. |
|
373. |
Europaparlamentet upprepar behovet av ett ökat samarbete mellan skattemyndigheter och finansiella tillsynsmyndigheter för en gemensam och effektiv övervakning av finansiella förmedlares roll och mot bakgrund av att vissa skattedrivna finansieringsinstrument kan utgöra en risk för finansmarknadens stabilitet och marknadens integritet. |
|
374. |
Europaparlamentet anser att unionen bör föregå med gott exempel, och uppmanar kommissionen att se till att förmedlare som främjar aggressiv skatteplanering och skatteundandragande inte deltar i vägledning eller rådgivning för unionens beslutsfattande institutioner i dessa frågor. |
|
375. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna och ta upp riskerna för intressekonflikter till följd av juridisk rådgivning, skatterådgivning och revisionstjänster vid rådgivning till både företagskunder och offentliga myndigheter. Parlamentet noterar att en intressekonflikt kan ta sig flera uttryck, exempelvis i form av kontrakt för offentlig upphandling som kräver tillhandahållande av betald rådgivning för sådana tjänster samt tillhandahållande av informell eller obetald rådgivning, officiella rådgivnings- och expertgrupper eller svängdörrar. Parlamentet understryker därför vikten av en öppen angivelse av vilka tjänster som tillhandahålls en viss kund och av att en tydlig åtskillnad görs mellan tjänsterna. Parlamentet upprepar sina krav från tidigare betänkanden (173) i denna fråga. |
|
376. |
Europaparlamentet välkomnar övervakningen av efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (174) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (175), i synnerhet bestämmelsen om lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor som utför lagstadgade revisioner av företag av allmänt intresse. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa att reglerna tillämpas korrekt. |
|
377. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa en självdeklarationsskyldighet för alla skattemässiga och finansiella förmedlare som avses i åtgärdspunkt 12 i BEPS-projektet, som i sin yrkesverksamhet får kännedom om transaktioner, bestämmelser eller strukturer som till sin natur är bedrägliga eller aggressiva. |
|
378. |
Europaparlamentet efterlyser en rotation vart sjunde år för att förebygga intressekonflikter och begränsa tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster till ett minimum. |
|
379. |
Europaparlamentet upprepar att finansinstitut, rådgivare och andra förmedlare som medvetet, systematiskt och återkommande underlättar, inleder eller medverkar till penningtvätt eller skatteundandragande, eller som etablerar kontor, filialer eller dotterbolag i jurisdiktioner som ingår i EU-förteckningen för att erbjuda sina kunder program för aggressiv skatteplanering, bör bli föremål för ändamålsenliga, proportionella och avskräckande påföljder. Parlamentet begär att sådana institutioners och personers operativa verksamhetslicenser ska omfattas av en seriös granskning om de fälls för delaktighet i bedrägligt beteende, eller om de är medvetna om att deras kunder gör sig skyldiga till bedrägligt beteende, och att deras verksamhet, i tillämpliga fall, begränsas på den inre marknaden. |
|
380. |
Europaparlamentet påminner om att yrkessekretessen varken får användas till att skydda eller dölja brott eller gå emot lagens andemening. Parlamentet kräver bestämt att rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte bör utgöra ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet, utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna. |
|
381. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för tolkning och tillämpning av principen om yrkesmässiga privilegier för yrkespersoner och att införa en tydlig skiljelinje mellan traditionell juridisk rådgivning och jurister som agerar som finansiella aktörer, i linje med de europeiska domstolarnas rättspraxis. |
8. Skydd för visselblåsare och journalister
|
382. |
Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att skydda visselblåsare inom såväl den privata som den offentliga sektorn för att säkerställa att olaglig verksamhet eller lagmissbruk förhindras eller stävjas. Parlamentet inser att visselblåsare spelar en avgörande roll för att stärka demokratin i samhället i kampen mot korruption och andra allvarliga brott eller annan olaglig verksamhet och i skyddet av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar att visselblåsare ofta är en mycket viktig källa för den undersökande journalistiken och att de därför bör skyddas mot alla slags trakasserier och repressalier. Parlamentet noterar vikten av att göra alla rapporteringskanaler tillgängliga. |
|
383. |
Europaparlamentet anser att man måste skydda sekretessen för källor till den undersökande journalistiken, inbegripet visselblåsare, om den undersökande journalistikens roll som väktare i det demokratiska samhället ska kunna tryggas. |
|
384. |
Europaparlamentet anser därför att det är lämpligt att föreskriva att undantag från denna sekretesskyldighet får göras endast i de undantagsfall där utlämnande av en rapporterande persons personuppgifter är en nödvändig och proportionell skyldighet enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning i samband med utredningar eller rättsliga förfaranden, eller för att slå vakt om andras friheter, däribland rätten till försvar för den berörda personen, och under alla omständigheter med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder enligt sådan lagstiftning. Parlamentet anser att lämpliga sanktioner bör föreskrivas i händelse av brott mot sekretesskyldigheten vad gäller identiteten på den person som rapporterar (176). |
|
385. |
Europaparlamentet noterar att Förenta staternas lag om falska påståenden tillhandahåller ett gediget ramverk för att belöna visselblåsare i fall då regeringen återfår medel som förlorats i bedrägerier (177). Parlamentet understryker att enligt en rapport från Förenta staternas justitiedepartement var visselblåsare direkt ansvariga för att upptäcka och rapportera 3,4 miljarder av de totalt 3,7 miljarder US-dollar som återvanns. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta säkra och konfidentiella kommunikationskanaler för rapporter från visselblåsare inom de relevanta myndigheterna och i privata enheter. |
|
386. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka bästa praxis som tillämpas världen över (178) för att skydda och ge incitament till visselblåsare och, där så är lämpligt och nödvändigt, att överväga att revidera befintlig lagstiftning för att göra liknande program inom EU ännu mer effektiva. |
|
387. |
Europaparlamentet anser att det bör upprättas en allmän EU-fond för lämpligt ekonomiskt stöd till visselblåsare som riskerar sina försörjningsmöjligheter till följd av att de avslöjar brottslig verksamhet eller uppgifter som har tydligt allmänintresse. |
|
388. |
Europaparlamentet känner oro över att visselblåsare ofta avskräcks från att rapportera om sina farhågor av rädsla för repressalier, och menar att om repressalier tillåts utan att motverkas eller bestraffas kan potentiella visselblåsare avskräckas från att rapportera om sina farhågor. Parlamentet anser att erkännandet i femte penningtvättsdirektivet av visselblåsares rätt att på ett säkert sätt kunna lämna in klagomål till respektive myndighet, dvs. via en gemensam kontaktpunkt i komplexa internationella fall, när de utsätts för hot eller repressalier, och deras rätt till ett effektivt rättsmedel, innebär en stor förbättring av situationen för enskilda personer som rapporterar om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt inom företaget eller till en finansunderrättelseenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom utsatt tid införliva och genomföra de bestämmelser om skydd av visselblåsare som fastställs i femte penningtvättsdirektivet. |
|
389. |
Europaparlamentet välkomnar resultatet av de interinstitutionella förhandlingarna mellan Europaparlamentets och rådet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, och uppmanar medlemsstaterna att anta de nya standarderna så snart som möjligt i syfte att skydda visselblåsare med stöd av åtgärder såsom tydliga rapporteringskanaler, konfidentialitet, rättsligt skydd och sanktioner mot personer som försöker förfölja visselblåsare. |
|
390. |
Europaparlamentet påminner om att EU-tjänstemän enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (179) åtnjuter skydd för visselblåsare och uppmanar medlemsstaterna att införa jämförbara standarder för sina tjänstemän. |
|
391. |
Europaparlamentet anser att sekretessavtal som ingår i anställningsavtal och uppsägningsavtal under inga omständigheter får hindra anställda från att rapportera misstänkta fall av överträdelser av lagstiftningen eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna (180) till behöriga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att föreslå lagstiftning som förbjuder oegentliga sekretessavtal. |
|
392. |
Europaparlamentet noterar att TAX3-utskottet kallade visselblåsare som vittnen vid offentliga parlamentsutfrågningar i målen rörande Julius Bär och Danske Bank (181). Parlamentet är oroat över att skyddet av visselblåsare inom finansinstitut inte är helt tillfredsställande och att rädsla för repressalier från både arbetsgivare och myndigheter kan hindra visselblåsare från att träda fram med information om lagöverträdelser. Parlamentet beklagar djupt det faktum att visselblåsaren på Danske Bank, Howard Wilkinson, inte helt och fullt kunde dela med sig av sina insikter i ärendet Danske Bank på grund av begränsningar i lagstiftningen. |
|
393. |
Europaparlamentet beklagar att danska Finanstilsynet inte har lyckats komma i kontakt med den visselblåsare som rapporterade om omfattande penningtvätt inom Danske Bank. Parlamentet anser att denna försummelse innebär att Finanstilsynet allvarligt har åsidosatt sin skyldighet att genomföra lämpliga utredningar till följd av allvarliga anklagelser om storskalig och systematisk penningtvätt via en bank. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter i EU och medlemsstaterna att till fullo utnyttja den information som ges av visselblåsare och att omgående agera med beslutsamhet utifrån sådan information. |
|
394. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med Europarådet för att främja och genomföra rekommendationen om skydd för visselblåsare i den nationella lagstiftningen i alla stater som ingår i Europarådet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta täten i andra internationella forum i syfte att främja antagande av bindande internationella standarder för att skydda visselblåsare. |
|
395. |
Europaparlamentet noterar att utöver garantier för att visselblåsares identitet hålls konfidentiell som en avgörande åtgärd för att skydda den rapporterande personen, så bör anonym rapportering skyddas ytterligare mot allmänna hot och angrepp från de anklagade som syftar till att misskreditera den rapporterande personen. |
|
396. |
Europaparlamentet är medvetet om de problem som journalister ställs inför när de undersöker eller rapporterar om penningtvätt, skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Parlamentet känner oro över att undersökande journalister ofta utsätts för hot och trakasserier, bland annat rättsliga trakasserier genom strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (SLAPP). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet för journalister, särskilt journalister som är involverade i utredningar av ekonomisk brottslighet. |
|
397. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett ekonomiskt stödsystem för undersökande journalistik så snart som möjligt, eventuellt i form av en permanent och särskild budgetpost för stöd till oberoende kvalitetsmedier och undersökande journalistik i den fleråriga budgetramen. |
|
398. |
Europaparlamentet fördömer med kraft det våld som utövas mot journalister. Parlamentet ser med bestörtning på att journalister som har deltagit i undersökning av tvivelaktig verksamhet med penningtvättsinslag har mördats på Malta och i Slovakien de senaste åren (182). Parlamentet understryker att övergrepp och brott som begås mot journalister enligt Europarådet får en förlamande effekt på yttrandefriheten och bidrar till att förstärka självcensuren. |
|
399. |
Europaparlamentet uppmanar de maltesiska myndigheterna att utnyttja alla tillgängliga resurser för att göra framsteg när det gäller att identifiera anstiftarna till mordet på den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia. Parlamentet välkomnar initiativet från 26 internationella mediefrihets- och journalistorganisationer att efterlysa en oberoende offentlig utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia och bedöma om det hade gått att undvika. Parlamentet uppmanar dessutom den maltesiska regeringen att inleda den här oberoende offentliga utredningen utan fördröjning. Parlamentet noterar att den maltesiska regeringen har samarbetat med internationella organisationer såsom Europol, FBI och det nederländska kriminaltekniska institutet för att försöka stärka sin expertis. |
|
400. |
Europaparlamentet välkomnar de anklagelser som de slovakiska myndigheterna har riktat mot den påstådda anstiftaren till morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová och de påstådda förövarna av morden. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att fortsätta utredningen av morden och att säkerställa att alla aspekter av fallet till fullo utreds, även möjliga kopplingar till brotten. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att fullt ut undersöka de storskaliga fall av skatteundandragande, momsbedrägerier och penningtvätt som Ján Kuciaks undersökningar lyfte fram. |
|
401. |
Europaparlamentet beklagar att undersökande journalister, inklusive Daphne Caruana Galizia, ofta blir föremål för oegentliga mål i syfte att censurera, skrämma och tysta dem genom att de får stå för försvarskostnaderna ända tills de tvingas lägga ner sin kritik eller sitt motstånd. Parlamentet påminner om att sådana oegentliga mål utgör ett hot mot de grundläggande demokratiska rättigheterna, till exempel yttrandefriheten, pressfriheten och friheten att sprida och ta emot information. |
|
402. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer för att förhindra strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (SLAPP). Parlamentet anser att rätten till anseende och ett gott rykte bör beaktas i dessa mekanismer på vederbörligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheterna till och formen på konkreta åtgärder som bör vidtas på området. |
|
403. |
Europaparlamentet beklagar att schweiziska ärekränkningslagar används för att tysta kritiker i Schweiz och i hela världen på grund av att bevisbördan ligger hos svaranden och inte käranden, Parlamentet understryker att detta inte bara påverkar journalister och visselblåsare, utan även rapporterande enheter i EU och rapporteringsskyldiga personer enligt registret över verkliga huvudmän, exempelvis när det finns en skyldighet att rapportera en verklig huvudman som är schweizisk, där den rapporterande personen i slutändan kan bli stämd i Schweiz eftersom ärekränkning och förtal är sådana brott (183). |
9. Institutionella aspekter
9.1. Transparens
|
404. |
Europaparlamentet välkomnar det arbete som gjorts inom plattformen för god förvaltning i skattefrågor. Parlamentet noterar att plattformens mandat gäller fram till den 16 juni 2019. Parlamentet begär att det förlängs eller förnyas så att medlemsstaterna och kommissionen säkert tar del av det civila samhällets farhågor och expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in även andra experter till expertgruppen för penningtvätt och finansiering av terrorism, nämligen experter från den privata sektorn (företag och icke-statliga organisationer). |
|
405. |
Europaparlamentet betonar att Europeiska ombudsmannen har mandat att undersöka EU-institutionernas tillämpning av EU:s bestämmelser om offentlig tillgång till handlingar, inbegripet rådets eller uppförandekodgruppens arbetsmetoder inom området för beskattning. |
|
406. |
Europaparlamentet påminner om resultaten av den undersökning på eget initiativ som ombudsmannen har gjort av rådets arbetsmetoder och ombudsmannens rekommendation av den 9 februari 2018, där det konstaterades att rådets metod att inte låta lagstiftningshandlingar komma alla till del, det oproportionerliga sekretessbeläggandet och dess systematiska underlåtenhet att registrera medlemsstater som tar ställning i ett lagstiftningsförfarande utgör misskötsel (184). |
|
407. |
Europaparlamentet påminner om att beskattning fortfarande hör till medlemsstaternas befogenheter och att parlamentet själv har mycket begränsade befogenheter i dessa frågor. |
|
408. |
Europaparlamentet påpekar dock att frågor om skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering inte kan hanteras effektivt av de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet beklagar därför att inga relevanta dokument har gjorts tillgängliga för TAX3-utskottet, trots begäranden till rådet. Parlamentet är allvarligt oroat över bristen på politisk vilja hos medlemsstaterna i rådet att vidta viktiga åtgärder i kampen mot penningtvätt, skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering eller att följa EU-fördraget och principen om lojalt samarbete (185) genom att säkerställa tillräcklig transparens och samarbete med övriga EU-institutioner. |
|
409. |
Europaparlamentet beklagar att de befintliga bestämmelserna för att få tillgång till sekretessbelagd och annan konfidentiell information som rådet, kommissionen eller medlemsstaterna ställt till parlamentets förfogande inte ger någon fullständig rättslig klarhet, utan att de generellt tolkas som att ackrediterade assistenter inte tillåts ta del av och analysera icke-sekretessbelagd ”annan konfidentiell information” i säkra läsesalar. Parlamentet efterlyser därför en tydlig bestämmelse i ett omförhandlat interinstitutionellt avtal som garanterar ackrediterade assistenter rätt att få tillgång till handlingar utifrån principen om behov av uppgifter, eftersom de hjälper ledamöterna. |
|
410. |
Europaparlamentet beklagar att företrädare för rådets ordförandeskap, trots upprepade inbjudningar, har vägrat att träda inför TAX3-utskottet för att rapportera om framstegen i genomförandet av rekommendationerna från TAXE-, TAX2- och PANA-utskotten. Parlamentet betonar att arbetskontakter mellan rådets ordförandeskap och Europaparlamentets särskilda utskott och undersökningskommittéer bör vara vedertagen praxis. |
9.2. Uppförandekodgruppen (företagsbeskattning)
|
411. |
Europaparlamentet noterar den ökade kommunikationen från uppförandekodgruppens sida och välkomnar framför allt offentliggörandet av dess rapport till rådet vartannat år, liksom de skrivelser som skickats till jurisdiktioner och de åtaganden som gjorts inom ramen för arbetet med EU-förteckningarna. |
|
412. |
Europaparlamentet beklagar dock den bristande insynen i förhandlingarna om EU-förteckningarna och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa insyn vid den kommande uppdateringen av förteckningarna. |
|
413. |
Europaparlamentet välkomnar att uppförandekodens ordförande infunnit sig i TAX3-utskottet, vilket tidigare inte har varit förenligt med uppförandekodgruppens ståndpunkt. Parlamentet noterar även att sammanställningar av uppförandekodgruppens arbete har blivit tillgängliga (186) sedan TAX3-utskottet inledde sitt arbete. Parlamentet beklagar dock att handlingarna inte har offentliggjorts tidigare och att väsentliga delar har redigerats. |
|
414. |
Europaparlamentet betonar att ombudsmannens rekommendationer ovan också riktas till uppförandekodgruppen, som bör lämna nödvändig information, framför allt i fråga om skadlig skattepraxis i medlemsstaterna och om EU-förteckningarna. |
|
415. |
Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa insyn i dess sammanträden, framför allt genom att offentliggöra de olika medlemsstaternas ståndpunkter om den dagordning som diskuteras senast sex månader efter sammanträdet. |
|
416. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om genomförandet av uppförandekoden för företagsbeskattning och om tillämpningen av statligt skattestöd, i enlighet med punkt N i koden (187). |
|
417. |
Europaparlamentet anser att uppförandekodgruppens mandat behöver uppdateras, eftersom den inte bara bedömer skadliga skattemetoder inom EU och därmed inte bara ger tekniska underlag till rådets beslut. Med tanke på typen av det arbete som gruppen utför, vilket också är av det politiska slaget, begär parlamentet att arbetsuppgifterna återigen ska omfattas av en ram som möjliggör demokratisk kontroll eller övervakning, med transparens som utgångspunkt. |
|
418. |
Europaparlamentet begär i detta avseende att den bristande insynen i uppförandekodgruppens sammansättning åtgärdas genom offentliggörande av en medlemsförteckning. |
9.3. Efterlevnad av EU-lagstiftningen
|
419. |
Europaparlamentet uppmanar det nyligen valda parlamentet att inleda en omfattande bedömning av de framsteg som gjorts när det gäller att ge tillgång till handlingar på begäran av TAXE-, TAX2-, PANA- och TAX3-utskotten, genom att jämföra befintliga begäranden med dem som rådet och andra EU-institutioner har beviljat, och att vidta nödvändiga processuella och/eller rättsliga åtgärder om så krävs. |
|
420. |
Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionen som bör kunna bedöma och övervaka medlemsstaternas skattepolitik på unionsnivå och säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder vidtas av medlemsstaterna. |
|
9.4. |
Samarbete med icke-institutionella deltagare |
|
421. |
Europaparlamentet välkomnar de olika aktörernas deltagande och bidrag vid TAX3-utskottets utfrågningar, i enlighet med avsnitt IV.3 i verksamhetsöversikten för TAX3-utskottets mandatperiod. Parlamentet beklagar att andra aktörer har vägrat att delta i TAX3-utskottets utfrågningar, i enlighet med avsnitt IV.4 i verksamhetsöversikten. Parlamentet noterar att inga avskräckande sanktioner har kunnat påträffas i de fall där inga skäl uppgetts för denna vägran. |
|
422. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att enas om upprättandet av en offentlig och regelbundet uppdaterad förteckning över icke samarbetsvilliga icke-institutionella parter i det interinstitutionella avtalet om ett obligatoriskt transparensregister för lobbyister. Parlamentet anser samtidigt att ett register bör föras över de yrkesutövare och organisationer som utan vederbörlig motivering vägrat att delta i TAXE-, TAX2-, PANA- och TAX3-utskottens utfrågningar. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att ha detta ställningstagande i åtanke i framtida förbindelser med berörda aktörer och att dra in deras passerkort till sina lokaler. |
9.5. Parlamentets undersökningsrätt
|
423. |
Europaparlamentet anser att parlamentet måste få undersökningsbefogenheter liknande de som de medlemsstaternas nationella parlament har, för att utöva demokratisk kontroll över den verkställande makten. Parlamentet anser att parlamentet, för att kunna utöva denna funktion, måste ha befogenhet att kalla och tvinga vittnen att infinna sig samt att begära handlingar. |
|
424. |
Europaparlamentet anser att för att dessa rättigheter ska kunna utövas måste medlemsstaterna ge sitt samtycke till påföljder gentemot enskilda personer som inte infinner sig eller lägger fram handlingar i enlighet med nationell lagstiftning om nationella parlamentsundersökningar. |
|
425. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inom vederbörlig tid slutföra förhandlingarna om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt. |
9.6. Enhällighet eller omröstning med kvalificerad majoritet
|
426. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att i tillämpliga fall använda förfarandet i artikel 116 i EUF-fördraget vilket gör det möjligt att ändra kravet på enhällighet i fall där kommissionen anser att en skillnad mellan de bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar eller andra författningar snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden. |
|
427. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens bidrag genom dess meddelande Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik, i vilket det föreslås en färdplan för omröstning med kvalificerad majoritet i särskilda och brådskande skattepolitiska frågor där rådet har blockerat viktiga lagstiftningsakter och initiativ för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, vilket får negativa konsekvenser för de flesta medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar det stöd som vissa medlemsstater uttryckt för detta förslag (188). |
|
428. |
Europaparlamentet betonar att alla scenarier fortsatt bör beaktas och att man inte bör övergå från omröstning med enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet enbart med stöd av en övergångsklausul. Parlamentet uppmanar rådet att lägga till denna punkt på dagordningen för ett toppmöte senast i slutet av 2019, för att inleda en fruktsam diskussion om hur beslutsfattandet kan underlättas i skattefrågor till förmån för den inre marknadens funktion. |
9.7. Uppföljning
|
429. |
Europaparlamentet anser att TAXE-, TAX2-, PANA- och TAX3-utskotten bör fortsätta sitt arbete under parlamentets kommande mandatperiod, inom ramen för en permanent struktur inom parlamentet i form av ett underutskott till utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON), för att möjliggöra deltagande över utskottsgränserna. |
o
o o
|
430. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Ekofinrådet, kommissionen, utrikestjänsten, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska centralbanken, Moneyval, medlemsstaterna, de nationella parlamenten, FN, G20, arbetsgruppen för finansiella åtgärder och OECD. |
(1) Beslut av den 1 mars 2018 om tillsättning av ett särskilt utskott för ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt TAX 3 samt fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod, Antagna texter, P8_TA(2018)0048.
(2) Resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, EUT C 366, 27.10.2017, s. 51.
(3) Resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, EUT C 101, 16.3.2018, s. 79.
(4) EUT C 399, 24.11.2017, s. 74.
(5) Rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.
(6) Den gemensamma uppföljningen av den 16 mars 2016 av resolutionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen och TAXE1-utskottets resolutioner, uppföljningen av den 16 november 2016 av TAXE2-utskottets resolution och uppföljningen av PANA-utskottets resolution från april 2018.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0475.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0183.
(9) Scherrer A. och Thirion E., Citizenship by Investment (CBI) and Residency by Investment (RBI) schemes in the EU, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.128, Europaparlamentet, oktober 2018; Korver R., Money laundering and tax evasion risks in free ports, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.114, Europaparlamentet, oktober 2018; och Kiendl Kristo I. och Thirion E., An overview of shell companies in the European Union, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.129, Europaparlamentet, oktober 2018.
(10) Lamensch M. och Ceci, E., VAT fraud: Economic impact, challenges and policy issues, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 15 oktober 2018.
(11) Houben R. och Snyers A, Cryptocurrencies and blockchain, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 5 juli 2018, och Hadzhieva E., Impact of Digitalisation on International Tax Matters, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 15 februari 2019.
(12) Study on Structures of Aggressive Tax Planning and Indicators – Final Report (studie om strukturer för aggressiv skatteplanering och indikatorer avseende detsamma – slutrapport) (Taxation paper No 61, 27 januari 2016), The Impact of Tax Planning on Forward-Looking Effective Tax Rates (konsekvenserna av skatteplanering för framåtblickande effektiva skattesatser) (Taxation paper No 64, 25 oktober 2016) och Aggressive tax planning indicators – Final Report (indikatorer för aggressiv skatteplanering – slutrapport) (Taxation paper No 71, 7 mars 2018).
(13) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193, 19.7.2016, s. 1.
(14) Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer, EUT L 144, 7.6.2017, s. 1.
(15) Avseende automatiskt utbyte av förhandsbesked i skattefrågor (rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, EUT L 332, 18.12.2015, s. 1, DAC3), utbyte av land-för-land-rapporter mellan skattemyndigheter (rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, EUT L 146, 3.6.2016, s. 8, DAC4), skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt, faktiskt betalningsmottagande och andra åtgärder för kundkännedom (rådets direktiv (EU) 2016/2258 av den 6 december 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt, EUT L 342, 16.12.2016, s. 1, DAC5), samt obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, EUT L 139, 5.6.2018, s. 1, DAC6),
(16) Förslag till rådets direktiv av den 25 oktober 2016 om en gemensam bolagsskattebas, COM(2016)0685, och av den 25 oktober 2016 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, COM(2016)0683.
(17) Paketet består av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin (COM(2018)0146), förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (COM(2018)0147, förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148), och kommissionens rekommendation av den 21 mars 2018 avseende bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (C(2018)1650).
(18) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 april 2016 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198).
(19) EUT C 224, 27.6.2018, s. 107.
(20) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(21) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU, EUT L 156, 19.6.2018, s. 43.
(22) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 2 februari 2016 om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism, COM(2016)0050).
(23) Antagna texter, P8_TA(2019)0216.
(24) Avseende Fiat, Starbucks och Belgiens avgörande om överskjutande vinst och beslut om att inleda utredningar om statligt stöd till McDonald’s, Apple och Amazon.
(25) EUT C 265, 11.8.2017, s. 59.
(26) Antagna texter, P8_TA(2019)0014.
(27) Enligt parlamentets interna regler kan utskottens namn förkortas till högst fyra bokstäver, och av denna anledning hänvisas det till de tidigare tillfälliga utskotten för skattefrågor som TAXE, TAX2, PANA and TAX3. Det bör dock noteras att befogenheten att tillsätta ”ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt” enbart avser TAXE2.
(28) Exempelvis finansialisering.
(29) Till exempel användningen av programvara för att automatiskt ”skimma” pengar från elektroniska kassaapparater eller detaljhandelssystem (”zapping”) eller den ökade användningen av externa löneutbetalningsfunktioner som gör att bedragare kan undvika att betala legitima skatter.
(30) Gunnarsson A., Schratzenstaller M. och Spangenberg U., Gender equality and taxation in the European Union (jämställdhet och beskattning i EU), Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning C för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, 15 mars 2017; Grown C. och Valodia I. (redaktörer), Taxation and Gender Equity: A Comparative Analysis of Direct and Indirect Taxes in Developing and Developed Countries (beskattning och likvärdig behandling: en jämförande analys av direkt och indirekt skatt i utvecklingsländer och utvecklade länder), Routledge, 2010, s. 32–74, s. 309–310 och s. 315; Action Aid, Value-Added Tax (VAT) (mervärdesskatt (moms)), Progressive tax policy brief, 2018; och Stotsky J. G., Gender and Its Relevance to Macroeconomic Policy: A Survey (genus och dess relevans för makroekonomisk politik), arbetsdokument från IMF, WP/06/233, s. 42.
(31) TAX3-utskottets utfrågning den 24 januari 2018 om EU:s skattegap: se figur 4.
(32) Punkt 49 i dess ståndpunkt av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027. Antagna texter, P8_TA(2018)0449.
(33) Se punkt 63 i Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.
(34) I den fleråriga budgetramen 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse och de ändringar som antogs av Europaparlamentet den 17 januari 2019 till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (Antagna texter, P8_TA(2019)0039).
(35) Crivelli E., De Mooij R. A., och Keen M., Base Erosion, Profit Shifting and Developing Countries (urholkning av skattebasen, överföring av vinster och utvecklingsländer), 2015.
(36) Tax Policies in the European Union – 2017 Survey (skattepolitik i EU – undersökning 2017), ISBN 978-92-79-72282-0.
(37) Tørsløv T. R., Wier L. S. och Zucman G., The missing profits of nations (nationernas förlorade vinster), National Bureau of Economic Research, arbetsdokument nr 24701, 2018.
(38) Richard Murphy, ”The European Tax Gap”, 2019 – http://www.taxresearch.org.uk/Documents/EUTaxGapJan19.pdf
(39) Mission Report of the Delegation to Washington D.C. (uppdragsrapport från delegationen till Washington D.C.).
Protokoll från TAX3-utskottets offentliga utfrågning den 27 november 2018
(40) Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, EUT L 139, 5.6.2018, s. 1.
(41) Study on Structures of Aggressive Tax Planning and Indicators – Final Report (studie om strukturer för aggressiv skatteplanering och indikatorer avseende detsamma – slutrapport) (Taxation paper No 61, 27 januari 2016) och Tax policies in the EU – 2017 Survey (skattepolitik i EU – undersökning 2017).
(42) Ibland hänvisas det även till ”de som möjliggör” eller ”de som främjar” skatteundandragande.
(43) Förslag till rådets direktiv av den 11 november 2011 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royaltyer som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (COM(2011)0714).
(44) Hearson M., The European Union’s Tax Treaties with Developing Countries: leading By Example? (EU:s skatteavtal med utvecklingsländer: ett föredöme?), 27 september 2018.
(45) Policydokument som som godkänts av det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) med titeln Addressing the Tax Challenges of the Digitalisation of the Economy (hantering av skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin), offentliggjort den 29 januari 2019.
(46) Se OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations 2017 (OECD:s riktlinjer för internprissättning för multinationella företag och skattemyndigheter 2017) av den 10 juli 2017.
(47) Offentlig utfrågning den 24 januari 2019 om utvärdering av skattegapet och hantering av skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin, policydokument från OECD, offentliggjort den 29 januari 2019.
(48) Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, EUT C 366, 27.10.2017, s. 51, punkt 96.
(49) Se hänvisning ovan. Studierna ger en överblick över medlemsstaternas exponering för strukturer för aggressiv skatteplanering som påverkar deras skattebas (urholkning eller ökning), och även om det inte finns någon fristående indikator på fenomenet så finns det likväl en uppsättning indikatorer som betraktas som en ”samling indicier”.
(50) EUT C 72 E, 11.3.2014, s. 1.
(51) Detta framgår av den konsekvensbedömning av den 21 mars 2018 som åtföljer paketet avseende digital skatt (SWD(2018)0081), enligt vilken ett genomsnittligt digitalt företag är föremål för en effektiv skattesats på endast 9,5 %, jämfört med 23,2 % för traditionella affärsmodeller.
(52) UNCTAD, World Investment Report, 2018.
(53) Addressing the Tax Challenges of the Digitalisation of the Economy (hantering av skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin), policydokument, offentliggjort den 29 januari 2019.
(54) Slutsatser från mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 12 mars 2019.
(55) KiesKompas, Public Perception towards taxing digital companies in six countries (allmänhetens uppfattning om beskattning av digitala företag i sex länder), december 2018.
(56) COM(2018)0148.
(57) Taxation Trends in the European Union, (skattetendenser i EU), tabell 3: Top statutory corporate income tax rates (including surcharges), 1995–2018, Europeiska kommissionen, 2018.
(58) Addressing the Tax Challenges of the Digitalisation of the Economy (hantering av skatteutmaningar till följd av digitaliseringen av ekonomin), policydokument, utfärdat genom det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) den 23 januari 2019.
(59) Ibidem.
(60) OECD, Resumption of Application of Substantial Activities Factor to No or only Nominal Tax Jurisdictions – Inclusive Framework on BEPS: Action 5, 2018.
(61) Offentlig utfrågning av den 27 november 2018 om påstådda system för aggressiv skatteplanering i EU.
(62) Kommissionens meddelande Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin (COM(2018)0146).
(63) Offentlig utfrågning av den 24 januari 2019 om utvärderingen av skattegapet.
(64) Europadomstolen, dom av den 16 juni 2015 (nr 787/14), van Weerelt mot Nederländerna.
(65) Artikel 4.3 i EU-fördraget.
(66) Joint International Taskforce on Shared Intelligence and Collaboration.
(67) Se även Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, EUT C 369, 11.10.2018, s. 132).
(68) Offentlig utfrågning den 24 januari 2019 om utvärderingen av skattegapet.
(69) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, EUT L 176, 27.6.2013, s. 63.
(70) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(71) Såsom fastställdes av Europeiska unionens domstol redan 1974.
(72) Beslut av den 20 juni 2018 om statligt stöd som Luxemburg genomfört till förmån för ENGIE (SA.44888);beslut av den 4 oktober 2017 om statligt stöd som Luxemburg beviljat Amazon (SA.38944); beslut av den 30 augusti 2016 om statligt stöd som Irland genomfört till förmån för Apple (SA.38373); beslut av den 11 januari 2016 om skattelättnader vid överskjutande vinst i Belgien – artikel 185§ 2 b) CIR92 (SA.37667); beslut av den 21 oktober 2015 om statligt stöd som Nederländerna genomfört till förmån för Starbucks (SA.38374); beslut av den 21 oktober 2015 om statligt stöd som Luxemburg beviljat Fiat (SA.38375). Det finns pågående mål vid Europeiska unionens domstol och tribunalen avseende samtliga sex beslut.
(73) Beslut av den 19 september 2018 om påstått stöd till McDonald’s – Luxemburg (SA.38945).
(74) Utredning om möjligt statligt stöd till förmån för Inter IKEA, som inleddes den 18 december 2017 (SA.46470) och Förenade kungarikets skatteupplägg för multinationella företag (regler om utländskt kontrollerade bolag), som inleddes den 26 oktober 2018 (SA.44896).
(75) Beslut av den 7 mars 2019 om påstått stöd till Huhtamaki – Luxemburg (SA.50400).
(76) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-5831_en.htm
(77) Såsom i fallet med beslutet av den 30 augusti 2016 (SA.38373) om statligt stöd som Irland genomfört till förmån för Apple. Skattebesluten i fråga utfärdades av Irland den 29 januari 1991 och den 23 maj 2007.
(78) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, EUT L 169, 30.6.2017, s. 46.
(79) TAX3-delegationen i Riga (Lettland), 30–31 augusti 2018, uppdragsrapport.
(80) Kiendl Kristo I. och Thirion E., An overview of shell companies in the European Union (en översikt över skalbolag i EU), Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.129, Europaparlamentet, oktober 2018, s. 23.
(81) Kiendl Kristo I. och Thirion E., op. cit., s. 23; Study on Structures of Aggressive Tax Planning and Indicators – Final Report (studie om strukturer för aggressiv skatteplanering och indikatorer avseende detsamma – slutrapport) (Taxation paper No 61, 27 januari 2016); The Impact of Tax Planning on Forward-Looking Effective Tax Rates (konsekvenserna av skatteplanering för framåtblickande effektiva skattesatser) (Taxation paper No 64, 25 oktober 2016) och Aggressive tax planning indicators – Final Report (indikatorer för aggressiv skatteplanering – slutrapport) (Taxation paper No 71, 7 mars 2018).
(82) IHS, Indikatorer på aggressiv skatteplanering, framtagna för kommissionen, GD Skatter och tullar – beskattningshandlingar, arbetsdokument nr 71, 7 mars 2018.
(83) Artikel 113 i EUF-fördraget.
(84) Studier och rapporter om mervärdesskattegapet i medlemsstaterna i EU-28: 2018 slutrapport/TAXUD/2015/CC/131.
(85) Se pressmeddelande från kommissionen.
(86) COM(2017)0569, COM(2017)0568 och COM(2017)0567.
(87) COM(2018)0329.
(88) Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller harmonisering och förenkling av vissa regler i mervärdesskattesystemet och om införande av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna (COM(2017)0569).
(89) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 oktober 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG för harmonisering och förenkling av vissa regler i mervärdesskattesystemet och om införande av ett slutgiltigt system för beskattning av handel mellan medlemsstaterna, Antagna texter, P8_TA(2018)0366.
(90) Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (COM(2016)0757).
(91) Antagna texter, P8_TA(2018)0367.
(92) Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag (COM(2018)0021).
(93) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2018 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag, Antagna texter, P8_TA(2018)0319.
(94) Förslag till rådets direktiv av den 21 december 2016 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller tillfällig tillämpning av ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av varor och tjänster över ett visst tröskelvärde (COM(2016)0811).
(95) Revisionsrättens snabbgranskning av återbetalning av moms inom Sammanhållningsområdet – många fel och EU-medel som inte används optimalt, 29 november 2018.
(96) Revisionsrättens yttrande nr 9/2018 av den 22 november 2018 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av EU:s bedrägeribekämpningsprogram.
(97) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29), i synnerhet artiklarna 3 och 15.
(98) Ainsworth, R. T., Alwohabi, M., Cheetham, M. och Tirand, C.: A VATCoin Solution to MTIC Fraud: Past Efforts, Present Technology, and the EU’s 2017 Proposal, Boston University School of Law, Law and Economics Series Paper, No 18-08, 26 mars 2018. Se även: Ainsworth, R. T., Alwohabi, M. och Cheetham, M.: VATCoin: Can a Crypto Tax Currency Prevent VAT Fraud?, Tax Notes International, Vol 84, 14 november 2016.
(99) Rådets förordning (EU) 2017/2454 av den 5 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, EUT L 348, 29.12.2017, s. 1.
(100) Lamensch M. och Ceci, E., VAT fraud: Economic impact, challenges and policy issues (momsbedrägerier: ekonomiska konsekvenser, utmaningar och politiska frågor), Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 15 oktober 2018.
(101) Ibidem.
(102) Gunnarsson A., Spangenberg U. och Schratzenstaller M., Gender equality and taxation in the European Union (jämställdhet och beskattning i EU), Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning C för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, 17 januari 2017.
(103) Kommissionens meddelande Skattepolitiken i Europeiska unionen – Prioriteringar för de kommande åren (COM(2001)0260).
(104) Arton medlemsstater har någon form av system för visum genom investering, inklusive följande fyra medlemsstater som dessutom har system för medborgarskap genom investering: Bulgarien, Cypern, Malta och Rumänien. Tio medlemsstater har inga sådana system: Belgien, Danmark, Tyskland, Ungern, Österrike, Polen, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige. Källa: Scherrer A. och Thirion E., Citizenship by Investment (CBI) and Residency by Investment (RBI) schemes in the EU (system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering i EU), Europaparlamentets utredningstjänst, PE 627.128, Europaparlamentet, oktober 2018, s. 12–13 och 55–56. ISBN: 978-92-846-3375-3.
(105) Se ovanstående studie. Andra studier uppvisar högre siffror, även för visum genom investering.
(106) Transparency International and Global Witness, European Getaway: Inside the Murky World of Golden Visas, 10 oktober 2018.
(107) Cyperns program för medborgarskap genom investering: Program för undantagsnaturalisering för investerare, Cyperns program för uppehållstillstånd genom investering, Maltas individuella program för investerare och Maltas program för visum.
(108) Korver R., Money Laundering and tax evasion risks in free ports (risker för penningtvätt och skatteundandragande i frihamnar), Europaparlamentets utredningstjänst, PE: 627.114, oktober 2018, ISBN: 978-92-846-3333-3.
(109) Kommissionens lista över frizoner i EU.
(110) Korver R., op. cit.
(111) Korver R., op. cit.
(112) Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (EUT C 369, 11.10.2018, s. 132).
(113) Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (EUT C 369, 11.10.2018, s. 132).
(114) From illegal markets to legitimate businesses: the portfolio of organised crime in Europe (från olagliga marknader till lagliga företag: portföljen för organiserad brottslighet i Europa), Final report of Project OCP – Organised Crime Portfolio, mars 2015.
(115) http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20171211IPR90024/new-eu-wide-penalties-for-money-laundering; Kommissionens förslag av den 21 december 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (COM(2016)0826).
(116) UNODC
(117) Se exempelvis Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer (EUT C 337, 20.9.2018, s. 82), punkterna 35 och 36, och Resultaten av det 3 662:a mötet med utrikesrådet i Bryssel den 10 december 2018..
(118) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2019 (Antagna texter, P8_TA(2019)0121).
(119) Den 19 juli 2018 väckte kommissionen talan mot Grekland och Rumänien vid Europeiska unionens domstol för att länderna inte införlivat fjärde penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning. Irland hade endast införlivat en mycket begränsad del av reglerna och anmäldes också till domstolen. Den 7 mars 2019 skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Österrike och Nederländerna och en formell underrättelse till Republiken Tjeckien, Ungern, Italien, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket med anledning av att de inte till fullo hade införlivat fjärde penningtvättsdirektivet.
(120) Nederländernas åklagarmyndighet, 4 september 2018.
(121) Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, enheten för övervakning av ekonomisk styrning, djupanalysen Money laundering – Recent cases from a EU banking supervisory perspective (penningtvätt – aktuella fall med utgångspunkt i tillsynen av EU:s banker), april 2018, PE 614.496.
(122) Bruun & Hjejle: Report on the Non-Resident Portfolio at Danske Bank’s Estonian Branch (rapport om portföljen för utländska kunder vid Danske Banks estniska filial), Köpenhamn, 19 september 2018.
(123) Ibidem.
(124) Ibidem.
(125) Kommissionens yttrande av den 8 november 2018 till Maltas finansunderrättelseenhet, baserat på artikel 17.4 i förordning (EU) nr 1093/2010, om nödvändiga åtgärder för att följa unionsrätten (C(2018)7431).
(126) Skrivelse från Maltas ständiga representant vid EU av den 20 december 2018 som svar på skrivelsen från TAX3-utskottets ordförande av den 7 december 2018.
(127) Baserat på bilagan till rådets resolution om en modell för överenskommelse om inrättande av en gemensam utredningsgrupp (EUT C 18, 19.1.2017, s. 1).
(128) Reflection paper on possible elements of a Roadmap for seamless cooperation between Anti Money Laundering and Prudential Supervisors in the European Union, 31 augusti 2018.
(129) Vid tidpunkten för TAX3-utskottets omröstning den 27 februari 2019 pågick fortfarande internationella förhandlingar.
(130) Skrivelse till Tiina Astola av den 24 september 2018 om uppmaning om att utreda möjliga överträdelser av unionsrätten enligt artikel 17 i förordning (EU) nr 1093/2010.
(131) COM(2018)0213.
(132) Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (EUT C 369, 11.10.2018, s. 132).
(133) FATF, Regulation of virtual assets (reglering av virtuella tillgångar), 19 oktober 2018.
(134) TAX3-utskottets uppdragsrapport från delegationen till Danmark och Estland den 6–8 februari 2019.
(135) EUT L 303, 28.11.2018, s. 1.
(136) EUT L 284, 12.11.2018, s. 22.
(137) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 29.4.2014, s. 39).
(138) C(2019)0646.
(139) SWD(2018)0362.
(140) Vid TAX3-utskottets utfrågning den 1 oktober 2018 om förbindelserna med Schweiz i skattefrågor och bekämpning av penningtvätt uppgav paneldeltagarna att Schweiz inte följde FATF:s rekommendationer nr 9 och nr 40.
(141) ”Base Erosion and Anti-Abuse Tax” (BEAT), ”Global Intangible Low Tax Income” (GILTI) och ”Foreign-Derived Intangible Income” (FDII).
(142) Närmare bestämt är det fråga om följande: modell 1, enligt vilken utländska finansinstitut rapporterar relevant information till sina egna nationella myndigheter, som sedan vidarebefordrar denna till amerikanska IRS, samt modell 2, enligt vilken utländska finansinstitut inte rapporterar till sina egna nationella myndigheter utan direkt till IRS.
(143) Antagna texter, P8_TA(2018)0316.
(144) Såsom nämndes under TAX3-utskottets utfrågning den 1 oktober 2018.
(145) TAX3-utskottets diskussion med Fabrizia Lapecorella, ordförande för uppförandekodgruppen (företagsbeskattning), som hölls den 10 oktober 2018.
(146) Rådets slutsatser av den 12 mars 2019 om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, https://www.consilium.europa.eu/media/38450/st07441-en19-eu-list-oop.pdf
(147) https://www.oxfam.org/en/research/hook-how-eu-about-whitewash-worlds-worst-tax-havens
(148) Rådets slutsatser av den 12 mars 2019 om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, https://www.consilium.europa.eu/media/38450/st07441-en19-eu-list-oop.pdf
(149) Arbetet med kriterierna för rättvis beskattning nr 2.1 och 2.2 i rådets slutsatser 14166/16 av den 8 november 2016.
(150) OECD, Resumption of Application of Substantial Activities Factor to No or only Nominal Tax Jurisdictions Inclusive Framework on BEPS: Action 5, 2018.
(151) Kriterium för rättvis beskattning nr 2.2 i EU-förteckningen.
(152) Utkastet till avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen finns på https://ec.europa.eu/commission/publications/draft-agreement-withdrawal-united-kingdom-great-britain-and-northern-ireland-european-union-and-european-atomic-energy-community-agreed-negotiators-level-14-november-2018_en
(153) Den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket finns på https://www.consilium.europa.eu/media/37059/20181121-cover-political-declaration.pdf.
(154) Inklusive Andorra och Liechtenstein.
(155) TAX3-utskottets utfrågning om förbindelserna med Schweiz i skattefrågor och kampen mot penningtvätt, som hölls den 1 oktober 2018, samt TAX3-utskottets diskussion med Fabrizia Lapecorella, ordförande för uppförandekodgruppen (företagsbeskattning), som hölls den 10 oktober 2018.
(156) Ibidem.
(157) Den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet – Rådets slutsatser 7441/19 av den 12 mars 2019.
(158) I det första avsnittet av The missing profits of nations av Tørsløv, T.R., Wier L.S. och Zucman G. uppges med hjälp av moderna makroekonomiska modeller och nyligen offentliggjorda betalningsbalansuppgifter att det globala skatteintäktsgapet uppgår till ca 200 miljarder US-dollar och att utländska direktinvesteringar som passerar via skatteparadis i runda siffror står för mellan 10 och 30 % av de sammanlagda utländska direktinvesteringarna. Dessa siffror är mycket högre än tidigare uppskattningar som gjorts med hjälp av andra metoder.
(159) Landsrapport för Belgien 2018;
Landsrapport för Cypern 2018;
Landsrapport för Ungern 2018;
Landsrapport för Irland 2018;
Landsrapport för Luxemburg 2018;
Landsrapport för Malta 2018;
Landsrapport för Nederländerna 2018.
(160) Se Landsrapport för Belgien 2019; Landsrapport för Cypern 2019; Landsrapport för Ungern 2019; Landsrapport för Irland 2019; Landsrapport för Luxemburg 2019; Landsrapport för Malta 2019; Landsrapport för Nederländerna 2019. (https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/file_import/2019-european-semester-country-report-netherlands_en_0.pdf)
(161) https://www.oxfam.org/en/research/hook-how-eu-about-whitewash-worlds-worst-tax-havens
(162) Bidrag från Alex Cobham (Tax Justice Network) och Johan Langerock (Oxfam) vid TAX3-utskottets utfrågning om kampen mot skadliga skattemetoder inom EU och utomlands, som hölls den 15 maj 2018.
(163) Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
(164) Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (EUT C 101, 16.3.2018, s. 79) och Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (EUT C 369, 11. 10.2018, s. 132).
(165) G77 efterlyste ett sådant organ 2017.
(166) Kommissionens diskussionsunderlag: A Contribution to the Third Financing for Development Conference in Addis Ababa (ett bidrag till den tredje konferensen om finansiering för utveckling i Addis Abeba).
(167) Action Aid, Mistreated Tax Treaties Report (rapport om orättvisa skatteavtal), februari 2016.
(168) Cobham, A och Janský, P., 2017: Global distribution of revenue loss from tax avoidance(global fördelning av intäktsförluster genom skatteflykt).
(169) C(2018)1650.
(170) En djupgående kommissionsutredning för att undersöka huruvida Portugal har tillämpat det regionala stödsystemet för Madeiras frizon i enlighet med 2007 och 2013 års godkännandebeslut, nämligen genom att kontrollera huruvida de skattebefrielser som Portugal har beviljat företag i Madeiras frizon är i linje med kommissionens beslut och EU:s regler om statligt stöd. Parlamentet betonar att kommissionen nu kontrollerar om Portugal har följt kraven för systemen, det vill säga om företagens vinster tack vare den sänkta inkomstskatten enbart har gjorts utifrån verksamhet som bedrevs i Madeira och om de mottagande företagen faktiskt har skapat och gett fortsatta arbetstillfällen i Madeira.
(171) I viss lagstiftning hänvisas det även till ”de som möjliggör” eller ”de som främjar” respektive till ”bidragande personer” eller ”mellanhänder”.
(172) Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (EUT L 139, 5.6.2018, s. 1).
(173) Se exempelvis Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, punkt 143 (EUT C 369, 11.10.2018, s. 132).
(174) EUT L 158, 27.5.2014, s. 196.
(175) EUT L 158, 27.5.2014, s. 77.
(176) Betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2018 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (COM(2018)0218 – C8-0159/2018 – 2018/0106(COD)).
(177) TAX3-utskottets utfrågning den 21 november 2018.
(178) Särskilt relevant amerikansk lagstiftning.
(179) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, 27.4.2004, s. 1).
(180) I enlighet med Europarådets förslag i dess rekommendation CM/Rec(2014)7 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd för visselblåsare, som antogs den 30 april 2014.
(181) Rudolf Elmer, utfrågningen den 1 oktober 2018. Howard Wilkinson, utfrågningen den 21 november 2018.
(182) Daphne Caruana Galizia mördades i Malta den 16 oktober 2017. Ján Kuciak mördades tillsammans med sin partner Martina Kušnírová i Slovakien den 21 februari 2018.
(183) TAX3-utskottets utfrågning den 1 oktober 2018.
(184) Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende OI/2/2017/TE om insynen i rådets lagstiftningsprocess.
(185) Artikel 4.3 i EU-fördraget.
(186) Här avses framför allt följande, vilket påpekades i uppförandekodgruppens rapport till rådet i juni 2018: riktlinjer för förfarandena för att genomföra övervakningen av åtaganden avseende EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (dok. 6213/18); en sammanställning av de riktlinjer som gruppen enats om sedan den inrättades 1998 (dok. 5814/18 REV1); en sammanställning av samtliga skrivelser som undertecknats av uppförandekodgruppens ordförande med begäranden om åtaganden från jurisdiktioner (dok. 6671/18); en sammanställning av utfästelser om åtagande som mottagits som svar på dessa skrivelser och som de berörda jurisdiktionerna samtyckt till att offentliggöra (dok. 6972/18 med tillägg); en översikt över de enskilda åtgärder som gruppen bedömt sedan 1998 (dok. 9639/18).
(187) Koden anges i bilaga I till slutsatserna från Ekofinrådets möte den 1 december 1997 om skattepolitik, där punkt N avser uppföljning och revidering av kodens bestämmelser (EGT C 2, 6.1.1998, s. 1.).
(188) TAX3-utskottets utfrågning av den spanska statssekreteraren för finansfrågor den 19 februari 2019.
Onsdagen den 27 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/63 |
P8_TA(2019)0313
Den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7)
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060916/01 – 2019/2603(RSP))
(2021/C 108/03)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (MON-87751-7) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060916/01, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3, |
|
— |
med beaktande av omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2), |
|
— |
med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 20 juni 2018, och som offentliggjordes den 2 augusti 2018 (3), |
|
— |
med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, 2017/0035(COD), |
|
— |
med beaktande av sina tidigare resolutioner med invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer (4), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, |
|
— |
med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Den 26 september 2014 lämnade Monsanto Europe S.A./N.V., för företaget Monsanto i Förenta staterna, in en ansökan i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 (nedan kallad ansökan) till den behöriga nationella myndigheten i Nederländerna. Ansökan omfattade även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odlingsändamål. |
|
B. |
Den 20 juni 2018 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännandet (5). |
|
C. |
Den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 togs fram för att ge resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare och uttrycker Bt-proteinerna Cry1A.105 och Cry2Ab2 för detta ändamål. |
Bt-toxiner
|
D. |
Studier har visat att Bt-toxiner kan ha adjuvansegenskaper som förstärker de allergiframkallande egenskaperna hos andra livsmedel. Själva sojabönorna producerar många växtallergener, och det finns en specifik risk att Bt-proteinerna kan öka immunsystemets reaktion på dessa föreningar vid konsumtion. |
|
E. |
En medlem av Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel) har tidigare uppgett att även om oavsiktliga effekter aldrig har identifierats i någon tillämpning där Bt-proteiner uttrycks, kunde de ”inte observeras i de toxikologiska studier som för närvarande rekommenderas och utförs för säkerhetsbedömning av genetiskt modifierade växter vid Efsa, eftersom de inte inkluderar lämpliga tester för detta ändamål” (6). |
|
F. |
När det gäller det nuvarande godkännandet erkänner Efsas GMO-panel själv att det finns begränsade kunskaper och försöksdata om vilken potential de nya proteiner som uttrycks har att fungera som adjuvanser (7). |
|
G. |
I studier har man betonat behovet av ytterligare forskning och långsiktiga studier om Bt-toxiners adjuvansegenskaper. Så länge Bt-toxinernas roll och adjuvansegenskaper är oklara, bör genetiskt modifierade växter som innehåller dem inte godkännas för import för livsmedels- och foderändamål. |
Toxicitet och 90-dagars utfodringsstudier
|
H. |
Två 28-dagars toxicitetsstudier med upprepad dosering utfördes på möss, en med Cry1A.105-protein och en med Cry2Ab2-protein. |
|
I. |
Dessa toxicitetsstudier utfördes med de isolerade proteinerna, dvs. inte med proteinerna i kombination med varandra, och proteinerna erhölls från bakterier och var därför inte identiska med dem som bildades i växten. Detta innebär att studierna inte efterliknade exponering under praktiska förhållanden. |
|
J. |
De båda toxicitetsstudierna uppfyllde inte till fullo de relevanta OECD-kraven eftersom koagulationsundersökningarna byggde på ett relativt litet antal prover och ingen funktionell samlingsstudie (FOB) och mätning av motorisk aktivitet utfördes. Det är mycket viktigt att alla sådana krav uppfylls i godkännandeförfarandet. |
|
K. |
Flera statistiskt signifikanta skillnader mellan kontroll- och testgruppen konstaterades i den 90 dagar långa utfodringsstudien vilka, enligt kommentarerna från en behörig myndighet i en medlemsstat, borde ha undersökts närmare (8). |
|
L. |
Den 90-dagars utfodringsstudie som gjordes på råttor innehöll följande brister: I studien användes inte två olika testdoser såsom krävs enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 (9), och inga testmaterial analyserades för eventuell kontaminering med andra genetiskt modifierade organismer (GMO). |
|
M. |
Trots att Efsa har pekat ut sojamjölk som den främsta faktorn i människors kost som bidrar till den högsta kroniska exponeringen (10), användes rostat avfettat sojaskrå som testmaterial i utfodringsstudien. Uttrycksnivåerna av Bt-proteiner i sojaskrået mättes inte, vilket gör att det inte går att koppla resultatet av studien med specifika Bt-toxinnivåer. |
Kommentarer från medlemsstaternas behöriga myndigheter
|
N. |
De nationella myndigheterna lämnade många kritiska kommentarer under den tre månader långa samrådsperioden (11), bland annat om att många frågor kvarstår gällande säkerheten och den möjliga toxiciteten hos de genetiskt modifierade sojabönorna, att de kombinerade effekterna av båda proteiner inte har analyserats, att ytterligare information bör övervägas innan riskbedömningen kan slutföras, att miljöövervakningsplanen inte uppfyller målen i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (12) och att den bör ändras innan medgivande ges, och att det inte finns någon anledning att anta att intag av Cry-proteiner är säkert och inte utgör en fara för människor, djur eller miljön. |
|
O. |
Unionen är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, som ålägger parterna ansvaret att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte orsakar skada på andra staters miljö (13). Beslutet huruvida den genetiskt modifierade sojabönan ska godkännas eller inte hör till unionens jurisdiktion. |
|
P. |
I linje med en begäran från en av medlemsstaterna bör befintliga uppgifter om effekterna av odling av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 på producerande och exporterande länder beaktas i ansökan. Samma medlemsstat rekommenderar en studie för att bedöma hur importen av vissa produkter påverkar valet av grödor i Europa och därmed den biologiska mångfalden till följd av sådana agrosystemval (14). |
|
Q. |
De behöriga myndigheterna i flera medlemsstater har kritiserat bristen på robusthet i planen för övervakning efter utsläppandet på marknaden. |
Bristande demokratisk legitimitet
|
R. |
Vid omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att det inte fanns en kvalificerad majoritet för godkännandet. |
|
S. |
Kommissionen har vid flera tillfällen (15) djupt beklagat att den, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, har antagit beslut om godkännande utan stöd av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Juncker har också kritiserat denna praxis som odemokratisk (16). |
|
T. |
Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet vid första behandlingen (17) lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt. |
|
U. |
Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet, särskilt i känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd. |
|
V. |
I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av sitt beslut att förlänga godkännandet. |
|
1. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003. |
|
2. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (18), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut. |
|
4. |
Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att arbeta vidare med kommissionens förslag om ändring av förordning (EU) nr 182/2011. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete med kommissionens förslag och behandla det som en brådskande fråga. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att suspendera eventuella genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att godkännandeförfarandet har setts över på ett sådant sätt att bristerna åtgärdats i det nuvarande förfarandet, som har visat sig vara olämpligt. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka alla förslag om godkännande av genetiskt modifierade organismer, såväl för odling som för användning som livsmedel eller foder, om Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande. |
|
7. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) Efsas GMO-panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2018. Vetenskapligt yttrande om bedömningen av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 för användning som livsmedel eller foder, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2014–121). EFSA Journal, vol. 16(2018):8, artikelnr 5346, [32 s.], doi:10.2903/j.efsa.2018.5346.
|
— |
Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110). |
|
— |
Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15). |
|
— |
Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108). |
|
— |
Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 76). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 80). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 70). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 73). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 83). |
|
— |
Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 298, 23.8.2018, s. 34). |
|
— |
Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 307, 30.8.2018, s. 71). |
|
— |
Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 307, 30.8.2018, s. 67). |
|
— |
Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 337, 20.9.2018, s. 54). |
|
— |
Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 55). |
|
— |
Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 60). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 122). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 127). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 × Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 133). |
|
— |
Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051). |
|
— |
Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052). |
|
— |
Resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0197). |
|
— |
Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON-ØØØ21-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0221). |
|
— |
Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603, och om upphävande av besluten 2009/815/EG, 2010/428/EU och 2010/432/EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0222). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × MON 810 (MON-ØØ6Ø3-6 × MON-ØØ81Ø-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2018)0416). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, 1507, MON 88017 och 59122 och om upphävande av beslut 2011/366/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0417). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om ändring av genomförandebeslut 2013/327/EU vad gäller förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av foder som innehåller eller består av genetiskt modifierad raps av typ Ms8, Rf3 och Ms8 × Rf3 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0057). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 5307 (SYN-Ø53Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, (P8_TA(2019)0058). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87403 (MON-874Ø3-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0059). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 × LLCotton25 × MON 15985, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0060). |
|
— |
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 4114 (DP-ØØ4114-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0196). |
|
— |
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87411 (MON-87411-9) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0197). |
|
— |
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och klyvningsprodukterna Bt11 × MIR162 × 1507, MIR162 × 1507 × GA21 och MIR162 × 1507, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0198). |
(5) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5346
(6) https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2018.5309 s. 34.
(7) Efsas svar på medlemsstaternas kommentarer, s. 109, bilaga G: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(8) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, s. 27–33, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(9) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1).
(10) Efsas yttrande, s. 22, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5346
(11) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).
(13) FN:s konvention om biologisk mångfald, 1992, artikel 3, https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03
(14) Bilaga G, Medlemsstaternas kommentarer, s. 67–68, http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2014-00719
(15) Se exempelvis motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier och i motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 14 februari 2017 om ändring av förordning (EU) nr 182/2011.
(16) Exempelvis i öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och i talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(17) EUT C 355, 20.10.2017, s. 165.
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/69 |
P8_TA(2019)0314
Den genetiskt modifierade majsen 1507 x NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 x MON-ØØ6Ø3-6)
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 × MON-ØØ6Ø3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060917/01 – 2019/2604(RSP))
(2021/C 108/04)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 (DAS-Ø15Ø7-1 × MON-ØØ6Ø3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D060917/01, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3, |
|
— |
med beaktande av omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2), |
|
— |
med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 20 juni 2018, och som offentliggjordes den 25 juli 2018 (3), |
|
— |
med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, 2017/0035(COD), |
|
— |
med beaktande av sina tidigare resolutioner med invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer (4), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, |
|
— |
med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Genom kommissionens beslut 2007/703/EG (5) godkändes utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603. Godkännandet gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter (än livsmedel och foder) som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603, för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag av odling. |
|
B. |
Den 20 oktober 2016 lämnade Pioneer Overseas Corporation, för Pioneer Hi-Bred International, Inc., och Dow AgroSciences Europe, för Dow AgroSciences LLC, gemensamt in en ansökan till kommissionen om förlängning av detta godkännande, i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003. |
|
C. |
Den 25 juli 2018 lämnade Efsa ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003. |
|
D. |
I Efsas yttrande konstaterades att sökandenas litteratursökning hade genererat 120 publikationer, varav endast en, ett yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel), ansågs som relevant av sökandena efter att de tillämpat urvalskriterier och kriterier för inkludering som fastställts på förhand av sökandena själva. |
|
E. |
Trots att Efsa ansåg att sökandenas framtida litteratursökningar kunde förbättras genomförde den inte någon egen systematisk litteratursökning, utan bedömde helt enkelt den litteratursökning som sökandena genomfört, och drog utifrån detta slutsatsen att det inte hade hittats någon ny publikation som kunde ge upphov till betänkligheter när det gäller säkerheten. |
|
F. |
Även för de andra punkter som bedömdes, till exempel bioinformatikdata och övervakning efter utsläppande på marknaden, samt för den övergripande bedömningen, förlitade sig Efsa helt enkelt på den information som lämnats av sökandena, och övertog således de sökandes bedömning. |
|
G. |
Efsas yttrande grundar sig på antagandet att DNA-sekvensen i de två transformationshändelserna i den genetiskt modifierade majsen NK603 x MON 810 är identisk med sekvensen i de transformationshändelser som ursprungligen bedömdes. Denna hypotes verkar inte grunda sig på några uppgifter eller bevis som de sökande lämnat in, utan snarare på enbart ett påstående från dem. |
|
H. |
Efsa erkänner att de årliga rapporter om miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden som de sökande föreslår huvudsakligen består av allmän tillsyn av importerat genetiskt modifierat växtmaterial. Efsa anser att det behövs ytterligare diskussioner med sökande och riskhanterare om det praktiska genomförandet av rapporterna om miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden, till exempel om de faktiska uppgifter om exponering och/eller skadliga effekter som har samlats in genom befintliga övervakningssystem. |
|
I. |
Den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 uttrycker cry1F-genen, som ger skydd mot vissa fjärilsarter som är skadegörare, pat-genen, som ger tolerans mot glufosinatammoniumbaserade herbicider, och cp4 epsps-genen, som ger tolerans mot glyfosatbaserade herbicider. |
|
J. |
Genetiskt modifierade Bt-växter uttrycker det insektsdödande toxinet i varje cell under hela sin livscykel, även i de delar som konsumeras av människor och djur. Försök med djurfoder visar att genetiskt modifierade Bt-växter kan ha toxiska effekter (6). Det har påvisats att Bt-toxinet i genetiskt modifierade växter skiljer sig avsevärt från det naturligt förekommande Bt-toxinet (7). Man befarar en möjlig utveckling av resistens mot Cry-protein i skadegörande fjärilsarter, vilken kan leda till förändrade rutiner för skadedjursbekämpning i de länder där denna typ av majs odlas. |
|
K. |
Glufosinat klassas som reproduktionstoxiskt och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (8). Godkännandet för glufosinat löpte ut den 31 juli 2018 (9). |
|
L. |
Frågor kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. WHO:s internationella centrum för cancerforskning klassificerade däremot 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor (10). |
|
M. |
Användning av kompletterande herbicider, i detta fall glyfosat och glufosinat, tillhör gängse jordbrukspraxis vid odlingen av herbicidresistenta växter, och det kan därför förväntas att rester från besprutningen kommer att finnas kvar i skörden som oundvikliga beståndsdelar. |
|
N. |
Man måste utgå från att den genetiskt modifierade majsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat och glufosinat, vilket inte bara kommer att leda till större belastning från rester i skörden utan även kan påverka den genetiskt modifierade majsens sammansättning och dess odlingstekniska egenskaper. |
|
O. |
Information om resthalter av herbicider och deras metaboliter är avgörande för en grundlig riskbedömning av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter. Rester från besprutning med herbicider anses ligga utanför ansvarsområdet för Efsas GMO-panel. Varken effekterna av besprutning av den genmodifierade majsen med herbicider eller den kumulativa effekten av besprutning med både glyfosat och glufosinat har bedömts. |
|
P. |
Unionen är part i FN:s konvention om biologisk mångfald, som ålägger parterna att se till att verksamheter inom deras jurisdiktion inte orsakar skada på andra staters miljö (11). Beslutet huruvida den genetiskt modifierade majsen ska godkännas eller inte hör till unionens jurisdiktion. |
|
Q. |
De kommentarer som medlemsstaterna lämnade under den tre månader långa samrådsperioden berörde bland annat följande: bristande efterlevnad av Efsas riktlinjer när det gäller rapporter om miljöövervakning efter utsläppande på marknaden, och flera brister i dessa rapporter, bland annat att man hade ignorerat förekomsten av Euchlaena mexicana som en vild släkting till majs i Europa och att det saknades information om vad som händer med Bt-toxiner i miljön; betänkligheter om huruvida uppgifterna är tillräckligt tillförlitliga för att bekräfta riskbedömningens slutsats; brister i den föreslagna övervakningsplanen; en otillräcklig litteratursökning som ledde till att viktiga studier utelämnades och att den hittade litteraturen felaktigt angavs som irrelevant; och underlåtenhet att tillhandahålla uppgifter som styrker att en befintlig majssort som innehåller den staplade transformationshändelsen 1507 × NK603 har en sekvens som är identisk med den transformationshändelse som ursprungligen bedömdes (12). |
|
R. |
Vid omröstningen den 7 mars 2019 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att det inte fanns en kvalificerad majoritet för godkännandet. |
|
S. |
Kommissionen har vid flera tillfällen (13) djupt beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft har antagit beslut om godkännande utan stöd av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Juncker har också kritiserat denna praxis och kallat den odemokratisk (14). |
|
T. |
Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet vid första behandlingen (15) lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt. |
|
U. |
Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet, särskilt i känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljö. |
|
V. |
I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan när den utarbetar sitt beslut om förlängning av godkännande. |
|
1. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003. |
|
2. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (16), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut. |
|
4. |
Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att gå vidare med arbetet med kommissionens förslag om ändring av förordning (EU) nr 182/2011. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete med kommissionens förslag och behandla det som en brådskande fråga. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avvakta med eventuella genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att tillståndsförfarandet har setts över på ett sådant sätt att bristerna har åtgärdats i det nuvarande förfarandet, som har visat sig olämpligt. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka förslag om godkännande av genetiskt modifierade organismer, antingen för odling eller för användning som livsmedel eller foder, om Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa inte avger något yttrande. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om biologisk mångfald, i synnerhet genom att inte godkänna import av någon genetiskt modifierad växt, varken för användning som livsmedel eller som foder, som har gjorts tolerant mot en herbicid som inte är godkänd för användning i unionen. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter utan att det gjorts en fullständig bedömning av resterna från besprutning med kompletterande herbicider och dessas kommersiella beredningar såsom de används i odlingsländerna. |
|
9. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) Efsas GMO-panel 2018, Vetenskapligt yttrande om bedömningen av den genetiskt modifierade majsen 1507 × NK603 för förlängning av godkännande, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-RX-008), EFSA Journal, vol. 16(2018):7, artikel nr 5347.
|
— |
Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110). |
|
— |
Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (EUT C 399, 24.11.2017, s. 71). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 19). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (EUT C 35, 31.1.2018, s. 17). |
|
— |
Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (EUT C 35, 31.1.2018, s. 15). |
|
— |
Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (EUT C 86, 6.3.2018, s. 108). |
|
— |
Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (EUT C 86, 6.3.2018, s. 111). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 76). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 80). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 70). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 73). |
|
— |
Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (EUT C 215, 19.6.2018, s. 83). |
|
— |
Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 298, 23.8.2018, s. 34). |
|
— |
Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 307, 30.8.2018, s. 71). |
|
— |
Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 307, 30.8.2018, s. 67). |
|
— |
Resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 337, 20.9.2018, s. 54). |
|
— |
Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 55). |
|
— |
Resolution av den 4 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-44406-6, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 60). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 (DAS-Ø15Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 122). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan 305423 × 40-3-2 (DP-3Ø5423-1 × MON-Ø4Ø32-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 127). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad raps av typ MON 88302 × Ms8 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8 × ACS-BNØØ3-6), MON 88302 × Ms8 (MON-883Ø2-9 × ACSBNØØ5-8) och MON 88302 × Rf3 (MON-883Ø2-9 × ACS-BNØØ3-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT C 346, 27.9.2018, s. 133). |
|
— |
Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122 (DAS-59122-7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0051). |
|
— |
Resolution av den 1 mars 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × NK603 (MON-87427-7 × MON-89Ø34-3 × MON-ØØ6Ø3-6) och genetiskt modifierad majs som kombinerar två av transformationshändelserna MON 87427, MON 89034 och NK603, och om upphävande av beslut 2010/420/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0052). |
|
— |
Resolution av den 3 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som har framställts av den genetiskt modifierade sockerbetan H7-1 (KM-ØØØH71-4), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0197). |
|
— |
Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen GA21 (MON-ØØØ21-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0221). |
|
— |
Resolution av den 30 maj 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 × MON 810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, 59122, MON 810 och NK603, och om upphävande av besluten 2009/815/EG, 2010/428/EU och 2010/432/EU, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, P8_TA(2018)0222). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × MON 810 (MON-ØØ6Ø3-6 × MON-ØØ81Ø-6), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2018)0416). |
|
— |
Resolution av den 24 oktober 2018 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, 1507, MON 88017 och 59122 och om upphävande av beslut 2011/366/EU (Antagna texter, P8_TA(2018)0417). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om ändring av genomförandebeslut 2013/327/EU vad gäller förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av foder som innehåller eller består av genetiskt modifierad raps av typ Ms8, Rf3 och Ms8 × Rf3 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0057). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 5307 (SYN-Ø53Ø7-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (Antagna texter, (P8_TA(2019)0058). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87403 (MON-874Ø3-1), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0059). |
|
— |
Resolution av den 31 januari 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 × LLCotton25 × MON 15985, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0060). |
|
— |
Resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 4114 (DP-ØØ4114-3), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, (P8_TA(2019)0196). |
|
— |
Resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87411 (MON-87411-9), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0197). |
|
— |
Resolution av den 13 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och klyvningsprodukterna Bt11 × MIR162 × 1507, MIR162 × 1507 × GA21 och MIR162 × 1507, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P8_TA(2019)0198). |
(5) Kommissionens beslut 2007/703/EG av den 24 oktober 2007 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507xNK603 (DAS-Ø15Ø7-1xMON-ØØ6Ø3-6) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 285, 31.10.2007, s. 47).
(6) Se till exempel El-Shamei, Z.S., Gab-Alla, A.A., Shatta, A.A., Moussa, E.A. och Rayan, A.M., Histopathological Changes in Some Organs of Male Rats Fed on Genetically Modified Corn (Ajeeb YG) (Histopatologiska förändringar i vissa organ i hanråttor som utfodrats med genetiskt modifierad majs (Ajeeb YG)), Journal of American Science 2012, 8(9):1127–1123. https://www.researchgate.net/publication/235256452_Histopathological_Changes_in_Some_Organs_of_Male_Rats_Fed_on_Genetically_Modified_Corn_Ajeeb_YG
(7) Székács, A., Darvas, B., Comparative aspects of Cry toxin usage in insect control (Jämförande aspekter av användning av Cry-toxin i insektsbekämpning). I: Ishaaya, I., Palli, S.R. och Horowitz. A.R., red., Advanced Technologies for Managing Insect Pests. Dordrecht, Nederländerna: Springer, 2012, s. 195–230. https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-94-007-4497-4_10
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
(9) https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/active-substances/?event=as.details&as_id=79
(10) IARC Monographs Volume 112: Some organophosphate insecticides and herbicides, 20 mars 2015 (http://monographs.iarc.fr/ENG/Monographs/vol112/mono112.pdf).
(11) Artikel 3, https://www.cbd.int/convention/articles/default.shtml?a=cbd-03.
(12) Se Efsas förteckning över frågor, bilaga G till fråga nr EFSA-Q-2018–00509,
tillgänglig online: https://www.efsa.europa.eu/en/register-of-questions.
(13) Se exempelvis motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier och motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 14 februari 2017 om ändring av förordning (EU) nr 182/2011.
(14) Se till exempel öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), eller 2016 års tal om tillståndet i unionen (Strasbourg den 14 september 2016).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/75 |
P8_TA(2019)0315
Vissa användningar av bis(2-ethylhexyl)ftalat (DEHP) (Deza a.s.)
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om att delvis bevilja tillstånd för viss användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (DEZA a.s.) (D060865/01 – 2019/2605(RSP))
(2021/C 108/05)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om att delvis bevilja tillstånd för viss användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (DEZA a.s.) (D060865/01, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1) (Reach-förordningen), särskilt artikel 64.8, |
|
— |
med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk analys (SEAC) (2), i enlighet med artikel 64.5 tredje stycket i förordning (EG) nr 1907/2006, |
|
— |
med beaktande av kommissionens förordning (EU)2018/2005 av den 17 december 2018 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), dibutylftalat (DBP), benzylbutylftalat (BBP) och diisobutylftalat (DIBP) (3), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om kommissionens utkast till genomförandebeslut XXX om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (5), |
|
— |
med beaktande av domen från Europeiska unionens tribunal i mål T-837/16 (6), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, |
|
— |
med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
DEHP lades 2008 till kandidatförteckningen för ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt REACH-förordningen (7) på grund av dess klassificering som reproduktionstoxiskt ämne. |
|
B. |
DEHP inkluderades 2011 i bilaga XIV i Reach-förordningen (8) på grund av denna klassificering, dess utbredda användning och framställning i stora mängder i unionen (9), med slutdatum den 21 februari 2015. |
|
C. |
De företag som ville fortsätta att använda DEHP var tvungna att ansöka om tillstånd före augusti 2013. DEZA, som hade lämnat in sin ansökan före detta datum, fick fortsätta att använda DEHP i avvaktan på det beslut om tillstånd som föreskrivs i artikel 58 i Reach-förordningen. |
|
D. |
Kommissionen fick yttrandena från RAC och SEAC i januari 2015. Det faktum att kommissionen var försenad med utkastet till beslut ledde till att DEHP fick fortsätta att användas i över fyra år efter slutdatumet. |
|
E. |
2014 upptäckte man att DEHP hade hormonstörande egenskaper för människor och djur. Kandidatförteckningen uppdateras i enlighet med detta 2014 (10) i fråga om miljön och 2017 (11) i fråga om människors hälsa. |
|
F. |
I och med förordning (EU) 2018/2005 begränsades användningen av DEHP och andra ftalater i många varor på grund av en oacceptabel risk för människors hälsa. RAC betonade i samband med denna begränsning att osäkerhetsbedömningen tydde på att de faror och risker som de fyra ftalaterna utgör kan vara underskattade (12). |
|
G. |
Förordning (EU) 2018/2005 undantar vissa användningar som inte bedöms inge en oacceptabel risk för människors hälsa. Förutom exporten av DEHP-innehållande formuleringar är därför kommissionens utkast till genomförandebeslut särskilt relevant för dessa undantagna användningar. |
|
H. |
Sådana användningar skulle dock kunna innebära en oacceptabel risk för miljön, särskilt på grund av DEHP:s hormonstörande egenskaper. |
|
I. |
Reach-förordningens främsta syfte är att säkerställa en hög hälso- och miljöskyddsnivå mot bakgrund av skäl 16, i enlighet med den tolkning som gjorts av Europeiska unionens domstol (13). |
|
J. |
Enligt artikel 55 och skäl 12 i Reach-förordningen är ersättningen av ämnen som inger mycket stora betänkligheter med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker ett centralt mål i tillståndssystemet. |
|
K. |
Artikel 62.4 d i Reach-förordningen kräver att den sökande lämnar en kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I. |
|
L. |
I detta fall konstaterades i RAC:s yttrande stora brister i den information som den sökande lämnat (14). För en användning lämnades ingen information alls (15). |
|
M. |
RAC och kommissionen konstaterade att den sökande inte lyckades visa att risken kontrollerades på ett adekvat sätt i enlighet med artikel 60.2. RAC konstaterade också att, i strid med artikel 60.10, minskades inte risken till den lägsta nivå som är tekniskt och praktiskt möjlig. |
|
N. |
Kommissionens utkast till genomförandebeslut vägrar tillstånd för den användning för vilken ingen information har lämnats i ansökan, på grundval av artikel 60.7 i Reach-förordningen. |
|
O. |
I utkastet till kommissionens genomförandebeslut bekräftas för övrigt de brister som RAC tar upp och hänvisar till att ”den information om exponering på arbetsplatsen som lämnats är begränsad” (16), men i stället för att avslå ansökan om tillstånd i enlighet med artikel 60.7 kräver man att den sökande lämnar de uppgifter som saknas i dess omprövningsrapport 18 månader efter antagandet av beslutet (17). |
|
P. |
Den omprövningsrapport som avses i artikel 61 syftar inte till att ge företagen mer tid för att åtgärda luckor i den information som ursprungligen skulle ha lämnats in, utan är avsedd att säkerställa att den information som ursprungligen lämnades i ansökan fortfarande efter en viss tid är aktuell, inklusive, i synnerhet, huruvida nya alternativ har blivit tillgängliga. |
|
Q. |
Tribunalen fastslog tydligt att villkoren för tillstånd, i den mening som avses i artikel 60.8 och 9, inte kan användas lagligen för att åtgärda eventuella fel eller luckor i den information som tillståndssökanden har lämnat (18). |
|
R. |
I artikel 60.4 föreskrivs en skyldighet att visa att de socioekonomiska fördelarna med att använda ämnet uppväger hälso- eller miljöriskerna och att det saknas lämpliga alternativa ämnen. |
|
S. |
SEAC:s yttrande belyste stora brister i den socioekonomiska analys som sökanden lade fram, vilket också återspeglas i utkastet till kommissionens genomförandebeslut (19). |
|
T. |
Mot bakgrund av artikel 55 och artikel 60.4, måste den sökande bevisa att det inte finns några lämpliga alternativ till de användningar som man har ansökt om. |
|
U. |
I utkastet till kommissionens genomförandebeslut bekräftas att användning 2 inte var tillräckligt specifik (20). SEAC konstaterade allvarliga brister i ansökan när det gäller tillgängliga alternativ (21), (22). |
|
V. |
Sökanden kan inte åberopa sin status som tillverkare av ämnet som ett legitimt skäl för att inte lämna tillräcklig information om lämpligheten av alternativ till de användningar som omfattas av ansökan. |
|
W. |
Eftersom bristfälliga uppgifter lämnats kritiserade en medlem av SEAC officiellt SEAC:s slutsats att lämpliga alternativ saknades (23). |
|
X. |
Artikel 60.5 kan inte tolkas på ett sätt som innebär att den sökandes synvinkel är den enda och avgörande faktorn när det gäller alternativens lämplighet. I artikel 60.5 fastställs inte någon uttömmande förteckning över vilka uppgifter som ska beaktas vid analysen av alternativ. Enligt artikel 60.4 c ska även uppgifter som lämnas av tredje part beaktas. Den information som lämnades i det offentliga samrådet visade redan då vilka tillgängliga alternativ det fanns för de användningar som omfattas (24). |
|
Y. |
Tribunalen påminde kommissionen om att den, för att lagligen bevilja tillstånd enligt artikel 60.4, måste kontrollera att det finns tillräcklig väsentlig och kontrollerbar information för att konstatera att inga lämpliga alternativ finns tillgängliga för någon av de användningar som omfattas av ansökan eller att den osäkerhet som kvarstår om bristen på tillgängliga alternativ vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet är försumbar (25). |
|
Z. |
Enligt utkastet till kommissionens genomförandebeslut är det faktum att hänsyn tagits till den nya tillgängliga informationen från begränsningsförfarandet (26) ett skäl till det försenade antagandet. Det är därför förvånande att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte har tagit hänsyn till de tillgängliga alternativ som så tydligt tas upp i dokumentationen om begränsningar (27). De alternativ som nämns i förslaget om begränsning är också relevanta för de användningar som omfattas av utkastet till kommissionens genomförandebeslut (28). |
|
AA. |
Slutligen beaktade kommissionen inte det faktum att DEHP officiellt har erkänts som hormonstörande för människor och miljön. Denna information borde ha beaktats av kommissionen i samband med den socioekonomiska bedömningen i enlighet med artikel 60.4, eftersom fördelarna med att vägra tillstånd annars underskattas. |
|
AB. |
Det tillstånd som kommissionen föreslår strider därmed med artiklarna 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen. |
|
AC. |
Utkastet till kommissionens genomförandebeslut skulle belöna eftersläpningar och påverka företag som har investerat i alternativ negativt (29). |
|
AD. |
Enligt utkastet till kommissionens genomförandebeslut har kommissionen noterat Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015. Många av de strukturella brister i genomförandet av kapitlet om tillstånd i Reach-förordningen som parlamentet tog upp i denna resolution undergräver också det nuvarande utkastet till kommissionens genomförandebeslut (30). |
|
AE. |
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (31), upprepade att övergången till en cirkulär ekonomi kräver en strikt tillämpning av avfallshierarkin och, om möjligt, en utfasning av ämnen som inger betänkligheter, särskilt när säkrare alternativ finns eller kommer att utvecklas. |
|
1. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1907/2006. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och att lägga fram ett nytt utkast som avslår ansökan om tillstånd. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt få till stånd ett slut på användningen av DEHP i alla återstående ansökningar, särskilt med tanke på att det finns säkrare alternativ till mjuk PVC och DEHP. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(2) Yttranden från RAC och SEAC för användning 1: https://echa.europa.eu/documents/10162/60f338a5-09ac-423a-b7c1-2511ee2d9b77; för användning 2: https://echa.europa.eu/documents/10162/1ce96eb6-9e30-447d-a9ff-dc315f75f124; för användning 3: https://echa.europa.eu/documents/10162/bfbf6ddc-dd94-456b-bbff-32d7d32e6c92
(3) EUT L 322, 18.12.2018, s. 14.
(4) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(5) EUT C 366, 27.10.2017, s. 96.
(6) http://curia.europa.eu/juris/documents.jsf?oqp=&for=&mat=or&lgrec=en&jge=&td=%3BALL&jur=C%2CT%2CF&num=T-837%252F16&page=1&dates=&pcs=Oor&lg=&pro=&nat=or&cit=none%252CC%252CCJ%252CR%252C2008E%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252Ctrue%252Cfalse%252Cfalse&language=en&avg=&cid=2535071
(7) https://echa.europa.eu/documents/10162/c94ac248-378f-4058-9907-205b497c286e
(8) Kommissionens förordning (EU) nr 143/2011 av den 17 februari 2011 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 44, 18.2.2011, s. 2).
(9) https://echa.europa.eu/documents/10162/6f89a308-c467-4836-ae1e-9c6163a9ae10
(10) https://echa.europa.eu/documents/10162/30b654ce-1de3-487a-8696-e05617c3173b
(11) https://echa.europa.eu/documents/10162/88c20879-606b-03a6-11e4-9edb90e7e615
(12) Osäkerhetsbedömningen tydde på att de faror och risker som de fyra ftalaterna utgör kan vara underskattade. De härledda nolleffektnivåerna för DEHP och BBP kan vara lägre än de nuvarande härledda nivåerna. Ett antal experimentella och epidemiologiska undersökningar har visat på eventuella effekter på immunsystemet, det metaboliska systemet och den neurologiska utvecklingen. Vissa av dessa undersökningar har indikerat att reproduktionstoxicitet kanske inte är den känsligaste endpointen och att de utvalda härledda nolleffektnivåerna kanske inte är tillräckligt skyddade mot dessa andra effekter. Dessutom har medlemsstatskommittén bekräftat att dessa fyra ftalater är hormonstörande för människors hälsa, och kommissionen överväger att identifiera dem som ämnen som inger motsvarande betänkligheter enligt artikel 57f i Reach-förordningen. Detta ger upphov till ytterligare osäkerhet kring risken med dessa ämnen. Se https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66, s. 9.
(13) Mål C-558/07, S.P.C.M. SA m.fl. mot Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs, ECLI:EU:C:2009:430, punkt 45.
(14) RAC bedömer att det underlag om exponering som presenteras i kemikaliesäkerhetsrapporten inte är representativt för det omfattande tillämpningsområdet. RAC kan därför inte göra någon välgrundad exponeringsbedömning. Följande utvärderingar bygger endast på ett bristfälligt underlag och har därför ingen större betydelse för den följande riskbedömningen – se RAC:s yttrande om användning 2, s. 10.
(15) Utkast till beslut, punkt 19.
(16) Utkast till beslut, punkt 17.
(17) Utkast till beslut, punkt 17.
(18) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, mål T-837/-16, § 82-83.
(19) ”Det gick inte att göra en kvantitativ bedömning av de konsekvenser som en fortsatt användning har för människors hälsa på grund av begränsningarna i den tillgängliga informationen” – utkast till tillståndsbeslut, punkt 5.
(20) Utkast till beslut, punkt 18.
(21) ”Den sökandes slutsats om lämpliga och tillgängliga alternativ… är inte tillräckligt motiverad” – SEAC:s yttrande om användning 2, s. 18. – https://echa.europa.eu/documents/10162/1ce96eb6-9e30-447d-a9ff-dc315f75f124
(22) ”Bedömningen av alternativ tar inte specifikt upp de olika situationer som omfattas av det mycket breda tillämpningsområdet för denna ansökan och visar därför inte att alternativen inte är tekniskt genomförbara” – SEAC:s yttrande om användning 2, s. 19.
(23) https://echa.europa.eu/documents/10162/03434073-5619-4395-8293-92ddaf6c85ad
(24) https://echa.europa.eu/comments-public-consultation-0004-02 – se framför allt rad 58.
(25) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, EU:T:2019:144.
(26) Utkast till tillståndsbeslut, punkt 3.
(27) ”Tekniskt genomförbara alternativ med lägre risk finns för närvarande tillgängliga till ett likvärdigt pris för alla användningar inom ramen för detta förslag” – https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66
(28) https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66 – s. 69, se ”ansökningar” i den tabell som också omfattar användning utomhus.
(29) Se till exempel: https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Non-phthalate-plasticizer-for-extreme-applications-302; https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Safe-plasticizer-for-demanding-outdoor-applications-298; http://grupaazoty.com/en/wydarzenia/plastyfikatory-nieftalanowe.html
(30) Se särskilt skälen N, O, P och R i den resolutionen.
(31) Antagna texter, P8_TA(2018)0353.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/80 |
P8_TA(2019)0316
Vissa användningar av bis(2-ethylhexyl)ftalat (DEHP) (Grupa Azoty Zakłady Azotowe Kędzierzyn S.A.)
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om att delvis bevilja tillstånd för viss användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Grupa Azoty Zakłady Azotowe Kędzierzyn S.A.) (D060866/01 – 2019/2606(RSP))
(2021/C 108/06)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om att delvis bevilja tillstånd för viss användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Grupa Azoty Zakłady Azotowe Kędzierzyn S.A.) (D060866/01, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1) (Reach-förordningen), särskilt artikel 64.8, |
|
— |
med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk analys (SEAC) (2), i enlighet med artikel 64.5 tredje stycket i förordning (EG) nr 1907/2006, |
|
— |
med beaktande av kommissionens förordning (EU)2018/2005 av den 17 december 2018 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), dibutylftalat (DBP), benzylbutylftalat (BBP) och diisobutylftalat (DIBP) (3), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om kommissionens utkast till genomförandebeslut XXX om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (5), |
|
— |
med beaktande av domen från Europeiska unionens tribunal i mål T-837/16 (6), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, |
|
— |
med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
DEHP lades 2008 till kandidatförteckningen för ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt Reach-förordningen (7) på grund av dess klassificering som reproduktionstoxiskt ämne. |
|
B. |
DEHP inkluderades 2011 i bilaga XIV i Reach-förordningen (8) på grund av denna klassificering, dess utbredda användning och framställning i stora mängder i unionen (9), med slutdatum den 21 februari 2015. |
|
C. |
De företag som ville fortsätta att använda DEHP var tvungna att ansöka om tillstånd före augusti 2013. Grupa Azoty, som hade lämnat in sin ansökan före detta datum, fick fortsätta att använda DEHP i avvaktan på det beslut om tillstånd som föreskrivs i artikel 58 i Reach-förordningen. |
|
D. |
Kommissionen fick yttrandena från RAC och SEAC i januari 2015. Det faktum att kommissionen var försenad med utkastet till beslut ledde till att DEHP fick fortsätta att användas i över fyra år efter slutdatumet. |
|
E. |
2014 upptäckte man att DEHP hade hormonstörande egenskaper för människor och djur. Kandidatförteckningen uppdaterades i enlighet med detta i fråga om miljön 2014 (10) och i fråga om människors hälsa 2017 (11). |
|
F. |
I och med förordning (EU) 2018/2005 begränsades användningen av DEHP och andra ftalater i flera varor på grund av en oacceptabel risk för människors hälsa. RAC betonade i samband med denna begränsning att osäkerhetsbedömningen tydde på att de faror och risker som de fyra ftalaterna utgör kan vara underskattade (12). |
|
G. |
I och med förordning (EU) 2018/2005 begränsades användningen av DEHP och andra ftalater i de flesta varor, samtidigt som vissa användningar undantogs. Förutom exporten av DEHP-innehållande formuleringar är därför kommissionens utkast till genomförandebeslut särskilt relevant för dessa undantagna användningar. |
|
H. |
Sådana användningar skulle dock kunna innebära en oacceptabel risk för miljön, särskilt på grund av DEHP:s hormonstörande egenskaper. |
|
I. |
Reach-förordningens främsta syfte är att säkerställa en hög hälso- och miljöskyddsnivå mot bakgrund av skäl 16, i enlighet med den tolkning som gjorts av Europeiska unionens domstol (13). |
|
J. |
Enligt artikel 55 och skäl 12 i Reach-förordningen är ersättningen av ämnen som inger mycket stora betänkligheter med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker ett viktigt syfte med tillståndssystemet. |
|
K. |
Artikel 62.4 d i Reach-förordningen kräver att den sökande lämnar in en kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I. |
|
L. |
I detta fall konstaterades i RAC:s yttrande stora brister i den information som den sökande lämnat (14). |
|
M. |
RAC och kommissionen konstaterade att den sökande inte lyckades visa att risken kontrollerades på ett adekvat sätt i enlighet med artikel 60.2. RAC konstaterade också att, i strid med artikel 60.10, minskades inte risken till den lägsta nivå som är tekniskt och praktiskt möjlig. |
|
N. |
I utkastet till kommissionens genomförandebeslut bekräftas att den information om exponering på arbetsplatsen som lämnats är begränsad (15), men i stället för att avslå ansökan om tillstånd i enlighet med artikel 60.7 kräver man att den sökande lämnar de uppgifter som saknas i sin omprövningsrapport 18 månader efter antagandet av det beslutet (16). |
|
O. |
Den omprövningsrapport som avses i artikel 61 syftar inte till att ge företagen mer tid för att åtgärda luckor i den information som ursprungligen skulle ha lämnats in, utan är avsedd att säkerställa att den information som ursprungligen lämnades i ansökan fortfarande efter en viss tid är aktuell, inklusive, i synnerhet, huruvida nya alternativ har blivit tillgängliga. |
|
P. |
Tribunalen fastslog tydligt att villkoren för tillstånd, i den mening som avses i artikel 60.8 och 9, inte kan användas lagligen för att åtgärda eventuella fel eller luckor i den information som sökanden om tillstånd har lämnat (17). |
|
Q. |
I artikel 60.4 föreskrivs en skyldighet att visa att de socioekonomiska fördelarna med att använda ämnet uppväger hälso- eller miljöriskerna och att det saknas lämpliga alternativa ämnen. |
|
R. |
SEAC:s yttrande belyste stora brister i den socioekonomiska analys som sökanden lade fram, vilket också återspeglas i utkastet till kommissionens genomförandebeslut (18). |
|
S. |
Mot bakgrund av artikel 55 och artikel 60.4, måste den sökande bevisa att det inte finns några lämpliga alternativ till de användningar som man har ansökt om. |
|
T. |
I utkastet till kommissionens genomförandebeslut bekräftas att användning 2 inte var tillräckligt specifik (19). SEAC konstaterade allvarliga brister i ansökan när det gäller tillgängliga alternativ (20). (21) |
|
U. |
Sökanden kan inte åberopa sin status som tillverkare av ämnet som ett legitimt skäl för att inte lämna tillräcklig information om lämpligheten av alternativ till de användningar som omfattas av ansökan. |
|
V. |
Eftersom bristfälliga uppgifter lämnats kritiserade en medlem av SEAC officiellt slutsatsen från SEAC:s analys om att lämpliga alternativ saknades (22). |
|
W. |
Artikel 60.5 kan inte tolkas på ett sätt som innebär att den sökandes synvinkel är den enda och avgörande faktorn när det gäller alternativens lämplighet. I artikel 60.5 fastställs inte någon uttömmande förteckning över vilka uppgifter som ska beaktas vid analysen av alternativen. Enligt artikel 60.4 c ska även uppgifter som lämnats av tredje part beaktas. Den information som lämnades i det offentliga samrådet visade redan då vilka tillgängliga alternativ det fanns för de användningar som omfattades (23). |
|
X. |
Tribunalen påminde kommissionen om att den, för att lagligen bevilja tillstånd enligt artikel 60.4, måste kontrollera att det finns tillräcklig väsentlig och kontrollerbar information för att kunna konstatera att inga lämpliga alternativ finns tillgängliga för någon av de användningar som omfattas av ansökan eller att den osäkerhet som kvarstår om bristen på tillgängliga alternativ vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet är försumbar (24). |
|
Y. |
Enligt utkastet till kommissionens genomförandebeslut är det faktum att hänsyn tagits till ”den nya tillgängliga informationen från begränsningsförfarandet” (25) ett skäl till det försenade antagandet. Det är därför förvånande att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte har tagit hänsyn till de tillgängliga alternativ som så tydligt tas upp i dokumentationen om begränsningar (26). De alternativ som nämns i förslaget om begränsning är också relevanta för de användningar som omfattas av utkastet till kommissionens genomförandebeslut (27). |
|
Z. |
Den sökande har själv meddelat att den nu har slutat använda orto-ftalater, inklusive DEHP (28). |
|
AA. |
Slutligen beaktade kommissionen inte det faktum att DEHP officiellt har erkänts som hormonstörande för människor och miljön. Denna information borde ha beaktats av kommissionen i samband med den socioekonomiska bedömningen i enlighet med artikel 60.4, eftersom fördelarna med att vägra tillstånd annars underskattas. |
|
AB. |
Det tillstånd som kommissionen föreslår strider därmed med artiklarna 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen. |
|
AC. |
Utkastet till kommissionens genomförandebeslut skulle belöna eftersläpningar och påverka företag som har investerat i alternativ negativt (29). |
|
AD. |
Enligt utkastet till kommissionens genomförandebeslut har kommissionen noterat Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015. Många av de strukturella brister i genomförandet av kapitlet om tillstånd i Reach-förordningen som parlamentet tog upp i denna resolution undergräver också det nuvarande utkastet till kommissionens genomförandebeslut (30). |
|
AE. |
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (31), upprepade att övergången till en cirkulär ekonomi kräver en strikt tillämpning av avfallshierarkin och, om möjligt, en utfasning av ämnen som inger betänkligheter, särskilt när säkrare alternativ finns eller kommer att utvecklas. |
|
1. |
Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1907/2006. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och att lägga fram ett nytt utkast som avslår ansökan om tillstånd. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt få till stånd ett slut på användningen av DEHP i alla återstående tillämpningar, särskilt med tanke på att det finns säkrare alternativ till mjuk PVC och DEHP. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(2) Yttranden från RAC och SEAC om användning 1 – https://echa.europa.eu/documents/10162/99c8c723-b76e-4ca4-a747-6e1b59a8d7f7, och 2 – https://echa.europa.eu/documents/10162/29db4e36-94dd-41bd-b9ea-9d0f08fbbac7
(3) EUT L 322, 18.12.2018, s. 14.
(4) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(5) EUT C 366, 27.10.2017, s. 96.
(6) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, T-837/16, ECLI:EU:T:2019:144, finns på http://curia.europa.eu/juris/documents.jsf?oqp=&for=&mat=or&lgrec=en&jge=&td=%3BALL&jur=C%2CT%2CF&num=T-837%252F16&page=1&dates=&pcs=Oor&lg=&pro=&nat=or&cit=none%252CC%252CCJ%252CR%252C2008E%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252Ctrue%252Cfalse%252Cfalse&language=en&avg=&cid=2535071
(7) https://echa.europa.eu/documents/10162/c94ac248-378f-4058-9907-205b497c286e
(8) Kommissionens förordning (EU) nr 143/2011 av den 17 februari 2011 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 44, 18.2.2011, s. 2).
(9) https://echa.europa.eu/documents/10162/6f89a308-c467-4836-ae1e-9c6163a9ae10
(10) https://echa.europa.eu/documents/10162/30b654ce-1de3-487a-8696-e05617c3173b
(11) https://echa.europa.eu/documents/10162/88c20879-606b-03a6-11e4-9edb90e7e615
(12) Osäkerhetsbedömningen tydde på att de faror och risker som de fyra ftalaterna utgör kan vara underskattade. De härledda nolleffektnivåerna för DEHP och BBP kan vara lägre än de nuvarande härledda nivåerna. Ett antal experimentella och epidemiologiska undersökningar har visat på eventuella effekter på immunsystemet, det metaboliska systemet och den neurologiska utvecklingen. Vissa av dessa undersökningar har indikerat att reproduktionstoxicitet kanske inte är den känsligaste endpointen och att de utvalda härledda nolleffektnivåerna kanske inte är tillräckligt skyddade mot dessa andra effekter. Dessutom har medlemsstatskommittén bekräftat att dessa fyra ftalater är hormonstörande vad gäller människors hälsa, och kommissionen överväger att identifiera dem som ämnen som inger motsvarande betänkligheter enligt artikel 57f i Reach-förordningen. Detta ger upphov till ytterligare osäkerhet kring risken med dessa ämnen. Se https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66, s. 9.
(13) Mål C-558/07, S.P.C.M. SA m.fl. mot Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs, § 45, ECLI:EU:C:2009:430.
(14) RAC bedömer att det underlag om exponering som presenteras i kemikaliesäkerhetsrapporten inte är representativt för det omfattande tillämpningsområdet. RAC kan därför inte göra någon välgrundad exponeringsbedömning. Följande utvärderingar bygger endast på ett bristfälligt underlag och har därför ingen större betydelse för den följande riskbedömningen – se RAC:s yttrande om användning 2, s. 10.
(15) Utkast till beslut § 17.
(16) Utkast till beslut § 17.
(17) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, mål T-837/-16, § 82-83,ECLI:EU:T:2019:144.
(18) ”Det gick inte att göra en kvantitativ bedömning av konsekvenserna för människors hälsa av en fortsatt användning på grund av begränsningar i den tillgängliga informationen” – utkast till beslut, punkt 5.
(19) Utkast till beslut § 18.
(20) ”Den sökandes slutsats om lämpligheten och tillgängligheten av alternativ… är inte tillräckligt motiverad” – SEAC:s yttrande om användning 2, s. 18.
(21) ”Bedömningen av alternativ tar inte specifikt upp de olika situationer som omfattas av det mycket breda tillämpningsområdet för denna ansökan och visar därför inte att alternativen inte är tekniskt genomförbara” – SEAC:s yttrande om användning 2, s. 19.
(22) Se reservationen: https://echa.europa.eu/documents/10162/7211effb-0e5a-430b-a1f1-15114cb9fcc9
(23) https://echa.europa.eu/comments-public-consultation-0003-02, se särskilt rad 56.
(24) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, mål T-837/-16, § 86,ECLI:EU:T:2019:144.
(25) Utkast till beslut § 3.
(26) ”Tekniskt genomförbara alternativ med lägre risk finns för närvarande tillgängliga till ett likvärdigt pris för alla användningar inom ramen för detta förslag” – https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66
(27) https://www.echa.europa.eu/documents/10162/713fd91d-2919-0575-836a-f66937202d66, s. 69 – se ”ansökningar” i den tabell som också omfattar användning utomhus.
(28) http://grupaazoty.com/en/wydarzenia/plastyfikatory-nieftalanowe.html
(29) Se exempelvis, https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Non-phthalate-plasticizer-for-extreme-applications-302; https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Safe-plasticizer-for-demanding-outdoor-applications-298
(30) Se särskilt skälen N, O, P och R i den resolutionen.
(31) Antagna texter, P8_TA(2018)0353.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/85 |
P8_TA(2019)0317
Vissa användningar av kromtrioxid
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för viss användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Lanxess Deutschland GmbH m. fl.) (D060095/03 – 2019/2654(RSP))
(2021/C 108/07)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens utkast till genomförandebeslut om beviljande av tillstånd för viss användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Lanxess Deutschland GmbH m. fl.) (D060095/03, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (1) (Reach-förordningen), och särskilt artikel 64.8, |
|
— |
med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk analys (SEAC), (2) i enlighet med artikel 64.5 andra stycket i förordning (EG) nr 1907/2006, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (3), |
|
— |
med beaktande av tribunalens dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16 (4), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, |
|
— |
med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Kromtrioxid lades till på förteckningen över kandidatförteckningen för tillstånd för ämnen som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med Reach-förordningen år 2010 (5) på grund av dess klassificering som cancerframkallande (kategori 1A) och mutagent (kategori 1B). |
|
B. |
Kromtrioxid inkluderades i bilaga XIV till Reach-förordningen år 2013 (6) på grund av denna klassificering, de stora mängder som för närvarande används, det stora antalet anläggningar där det används i unionen och risken att arbetstagare utsätts för betydande exponering (7), med slutdatum den 21 september 2017. |
|
C. |
Företag som var villiga att fortsätta att använda kromtrioxid var skyldiga att lämna in en tillståndsansökan senast den 21 mars 2016. |
|
D. |
Lanxess och sex andra företag (nedan kallade de sökande) bildade ett konsortium med ett medlemsantal på fler än 150 företag, men vars exakta medlemsantal är okänt, som lämnade in en gemensam ansökan (8). |
|
E. |
Efter att de gemensamt lämnat in en ansökan innan tidsfristen löpte ut den 21 mars 2016 gavs de sökande och deras nedströmsanvändare tillstånd att fortsätta att använda kromtrioxid i väntan på beslutet om godkännande genom tillämpning av artikel 58 i Reach-förordningen, med avseende på de användningar som ansökan avser. |
|
F. |
Kommissionen mottog RAC:s och SEAC:s yttranden i september 2016. Kommissionens fördröjande av avfattande av beslutet ledde i praktiken till att den fortsatta användningen av kromtrioxid tolererades i ett och ett halvt år efter slutdatumet. |
|
G. |
Reach-förordningens främsta målsättning, i ljuset av skäl 16 i denna, och såsom detta begrepp tolkats av Europeiska unionens domstol (9), är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön. |
|
H. |
I enlighet med artikel 55 och mot bakgrund av skäl 12 i Reach-förordningen, är en viktig målsättning med tillstånden att ämnen som inger stora betänkligheter ersätts med mindre farliga ämnen eller tekniker. |
|
I. |
RAC bekräftade att det inte är möjligt att fastställa en härledd nolleffektnivå för de cancerframkallande egenskaperna hos kromtrioxid. Ämnet betraktas därför som ett ämne utan gränsvärde i den mening som avses i artikel 60.3 a i Reach-förordningen. Detta innebär att en teoretisk ”säker exponeringsnivå” för detta ämne inte kan fastställas och användas som ett riktmärke för att bedöma om risken vid användning av ämnet kontrolleras på ett adekvat sätt. |
|
J. |
RAC har uppskattat att beviljandet av ett sådant tillstånd varje år skulle leda till 50 statistiska fall av cancer med dödlig utgång. |
|
K. |
I artikel 60.4 i Reach-förordningen föreskrivs att ett tillstånd att använda ett ämne vars risker inte kontrolleras tillräckligt endast får beviljas om det kan påvisas att de socioekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning och om det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. |
|
L. |
Ansökan avser användning av 20 000 ton kromtrioxid varje år. |
|
M. |
Ansökan avser ett väldigt stort antal nedströmsanvändare (fler än 4 000 anläggningar) som är aktiva i industrisektorer för allt från kosmetika till rymdfart, från livsmedelsförpackningar till fordonsindustrin, och från sanitet till byggnation, med ett rekordhögt antal arbetstagare som exponeras (över 100 000 arbetstagare). |
|
N. |
Ansökan berör formellt sett sex användningar. Dessa användningsbeskrivningar är dock så generiska att de leder till ett väldigt brett tillämpningsområde, eller rentav ett extremt brett tillämpningsområde (10). Detta ogiltigförklarar såväl den socioekonomiska bedömningen samt bedömningen av lämpliga alternativ. |
|
O. |
Enligt artikel 62.4 d i Reach-förordningen ska de sökande lämna in en kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I. Denna ska omfatta en exponeringsbedömning (11). |
|
P. |
RAC noterade en stor skillnad mellan den inlämnade ansökans räckvidd och den information som lämnas däri (12). |
|
Q. |
RAC konstaterade stora brister i den information som de sökande lämnat avseende exponeringsscenarier för arbetstagare (13). |
|
R. |
De sökandes underlåtenhet att tillhandahålla erforderlig information avseende exponeringsscenarier för arbetstagare erkändes i kommissionens utkast till genomförandebeslut (14). |
|
S. |
I stället för att anse att ansökan inte är överensstämmande i enlighet med artikel 60.7 i Reach-förordningen krävs i kommissionens utkast till genomförandebeslut helt enkelt bara att de sökande tillhandahåller de saknade uppgifterna i deras översynsrapport, åratal efter att detta utkast till beslut antagits (15). |
|
T. |
Översynsrapporten, i enlighet med artikel 61 i Reach-förordningen, är inte avsedd att ge företag ytterligare tid att fylla luckor i den information som skulle ha lämnats i förväg (eftersom sådan information är viktig för beslutsfattandet), utan är avsedd att säkerställa att den information som ursprungligen lämnats i ansökan fortfarande är aktuell. |
|
U. |
Tribunalen angav tydligt att villkoren för ett tillstånd, i den mening som avses i artikel 60.8 och 60.9 i Reach-förordningen, inte kan syfta till att avhjälpa de eventuella underlåtandena eller luckorna i ansökan om tillstånd (16). |
|
V. |
I SEAC:s yttrande betonades vidare betydande osäkerhet i analysen av alternativ som de sökande presenterade, vilket även återspeglades i kommissionens utkast till genomförandebeslut (17). |
|
W. |
Mot bakgrund av artikel 55 och artikel 60.4 i Reach-förordningen måste en sökande styrka att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för de användningar som ansökan avser. |
|
X. |
Lämpliga alternativ har visat sig finnas tillgängliga för många av de tillämpningar som omfattas av de användningar som ska ges tillstånd (18). |
|
Y. |
Tribunalen påminde kommissionen om att för att lagligen bevilja ett tillstånd i enlighet med artikel 60.4 i Reach-förordningen måste den kontrollera ett tillräckligt antal väsentliga och verifierbara uppgifter i syfte att antingen dra slutsatsen att inga lämpliga alternativ finns tillgängliga för någon av de användningar som ansökan omfattar eller att, vid datumet för antagandet av tillståndet, den återstående osäkerheten kring avsaknaden av tillgängliga alternativ enbart är försumbar (19). |
|
Z. |
I det här fallet var osäkerheterna kring analysen av alternativen långtifrån försumbara (20). |
|
AA. |
Faktumet att de användningar som de sökande beslutade att ansöka för är väldig breda kan inte lagligen motivera en ofullständig analys av alternativen. |
|
AB. |
I artikel 62 i Reach-förordningen föreskrivs ingen informationsdispens för företag som gemensamt ansöker som ett konsortium. |
|
AC. |
Det tillstånd som kommissionen föreslår strider därför mot artiklarna 60.7 och 60.4 i Reach-förordningen. |
|
AD. |
Vidare har ett antal nedströmsanvändare, som omfattas av kommissionens utkast till genomförandebeslut, redan ansökt separat om tillstånd. RAC och SEAC har redan utfärdat sina yttranden om några av dessa ansökningar. Vissa tillstånd för nedströmsanvändare har redan beviljats. |
|
AE. |
Det kan dock finnas vissa särskilda ansökningar bland de väldigt breda användningarna i de sökandes gemensamma ansökan för vilka nedströmsanvändarna inte lämnade en separat begäran om tillstånd, men för vilka villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen kan uppfyllas. |
|
AF. |
Sådana ansökningar kan avse viktiga områden. |
|
AG. |
Det skulle därför, i undantagsfall, vara lämpligt att ge de nedströmsanvändare som ännu inte lämnat en särskilt ansökan en chans att lämna in en separat ansökan inom en kort tidsfrist. |
|
1. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och att lägga fram ett nytt utkast. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma huruvida några tillstånd kan beviljas i full överensstämmelse med Reach-förordningen för särskilda väldefinierade användningar som omfattas av den ansökan som de sökande lämnat in. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i undantagsfall ge nedströmsanvändare vilkas användning omfattas av de sökandes ansökan, men för vilka ingen separat ansökan om tillstånd ännu har lämnats in och för vilka relevanta uppgifter saknas, möjligheten att lämna in de uppgifter som saknas inom en kort tidsfrist. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar RAC och SEAC att snabbt bedöma dessa kompletterade ansökningar, inbegripet en ordentlig kontroll av att dessa ansökningar inbegriper all den nödvändiga information som specificeras i artikel 62 i Reach-förordningen. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fatta snabba beslut med avseende på de ansökningar som till fullo överensstämmer med Reach-förordningen. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar RAC och SEAC att inte längre godta ansökningar som inte innehåller den information som ska lämnas i enlighet med artikel 62 i Reach-förordningen. |
|
7. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(2) Användning 1: https://echa.europa.eu/documents/10162/a43a86ab-fcea-4e2b-87d1-78a26cde8f80
Användning 2: https://echa.europa.eu/documents/10162/dc9ea416-266e-4f49-88cb-35576f574f4a
Användning 3:https://echa.europa.eu/documents/10162/fab6fe18-3d69-483b-8618-f781d18d472e
Användning 4: https://echa.europa.eu/documents/10162/0f5571f8-d3aa-4031-9454-843cd7f765a8
Användning 5: https://echa.europa.eu/documents/10162/6ee57573-de19-43b5-9153-dad5d9de3c1e
Användning 6: https://echa.europa.eu/documents/10162/ab92f048-a4df-4d06-a538-1329f666727a
(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(4) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, T-837/16, ECLI:EU:T:2019:144. http://curia.europa.eu/juris/documents.jsf?oqp=&for=&mat=or&lgrec=en&jge=&td=%3BALL&jur=C%2CT%2CF&num=T-837%252F16&page=1&dates=&pcs=Oor&lg=&pro=&nat=or&cit=none%252CC%252CCJ%252CR%252C2008E%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252C%252Ctrue%252Cfalse%252Cfalse&language=sv&avg=&cid=2535071
(5) https://echa.europa.eu/documents/10162/6b11ec66-9d90-400a-a61a-90de9a0fd8b1
(6) Kommissionens förordning (EU) nr 348/2013 av den 17 april 2013 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 108, 18.4.2013, s. 1).
(7) https://echa.europa.eu/documents/10162/13640/3rd_a_xiv_recommendation_20dec2011_en.pdf
(8) http://www.jonesdayreach.com/SubstancesDocuments/CTAC%20Press%20Release%20Conclusion%20plus%20Annex%20+%20Cons%20Agt+amendm.PDF
(9) Domstolens dom av den 7 juli 2009, S.P.C.M. SA m.fl. mot Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs, C-558/07, ECLI:EU:C:2009:430, punkt 45.
(10) Se RAC:s/SEAC:s yttrande om användning 2, s. 25, eller om användning 5, s. 61.
(11) Reach-förordningen, bilaga I, avsnitt 5.1
(12) RAC noterar skillnaden i varje användning som ansökan avser … mellan a) det totala antalet anläggningar som den sökande … anser kan omfattas av denna tillämpning (upp till 1 590 anläggningar i enlighet med den samhällsekonomiska analysen [för användning 2], b) antalet CTAC-medlemmar (150+) och c) de uppmätta exponeringsdata som lämnats (från 6 till 23 anläggningar för användningarna 1–5).
(13) Den största osäkerheten härrör från avsaknaden av en tydlig koppling mellan driftförhållandena, riskhanteringsåtgärder och exponeringsvärden för särskilda uppgifter och anläggningar, vilket på ett försvarligt sätt kan representera ansökan. RAC anser detta vara en stor svaghet i ansökan (RAC:s yttrande för användning 2, s. 12).
(14) RAC drog slutsatsen att det finns betydande osäkerhet kring arbetstagares exponering på grund av begränsad tillgång till uppmätta exponeringsdata. Kommittén drog vidare slutsatsen att en utbredd avsaknad av bakgrundsinformation har gjort det svårt att etablera en koppling mellan driftförhållanden och riskhanteringsåtgärder som beskrivs i ansökan och de påstådda exponeringsnivåerna för särskilda uppgifter och anläggningar, vilket därigenom hindrar RAC från att göra en ytterligare utvärdering. Denna osäkerhet rör tillförlitligheten och representativiteten hos exponeringsdatan, och hur denna relaterar till de särskilda riskhanteringsåtgärder som vidtagits (utkast till beslut § 7).
(15) Utkast till beslut § 25 och artikel 8.
(16) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, ECLI:EU:T:2019:144, punkterna 82 och 83.
(17) På grund av det väldigt breda tillämpningsområdet för de avsedda användningarna kunde SEAC inte utesluta möjlig osäkerhet med avseende på den tekniska genomförbarheten hos alternativ för ett begränsat antal särskilda tillämpningar som omfattas av beskrivningen av de användningar som ansökan avser – utkast till beslut, § 14.
(18) Alternativ med anknytning till användningarna 2–5
”PVD CROMATIPIC”-plasmabeläggning, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Eco-friendly-chrome-plating-based-on-nanotechnologies-94
EHLA-process, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Effective-Protection-against-Wear-Corrosion-with-the-EHLA-Process--185
”Triple Hard”, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/TripleHard-REACH-compliant-hard-chrome-is-the-best-in-the-market-96
”Hexigone Inhibitors”, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Chrome-and-Zinc-free-Corrosion-Inhibitor-for-Coatings-Highly-Effective-Drop-In-Replacement-of-Hexavalent-Chromate--95
”SUPERCHROME PVD”-BELÄGGNING, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/SUPERCHROME-PVD-COATING-a-green-alternative-to-hexavalent-chrome-plating-10
”Oerlikon Balzers ePD”, se https://marketplace.chemsec.org/Alternative/Oerlikon-Balzers-ePD-Reach-compliant-Chrome-look-for-plastic-parts-on-a-new-level-69
(19) Tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige mot kommissionen, ECLI:EU:T:2019:144, punkt 86.
(20) Enligt den sökande omfattar ansökan ändå inte tillämpningar där det redan är möjligt med en ersättning. Den sökande specificerar dock inte sådana tillämpningar eller de tillhörande tekniska kraven. SEAC anser att den sökandes strategi för att lösa detta problem inte är helt lämplig, och betonar behovet av att den sökande på ett mer konkret sätt styrker att en ersättning redan skett där så faktiskt redan är genomförbart. Detta hade kunnat åstadkommas genom att genomföra en mer precis och användningsspecifik bedömning av alternativen – SEAC:s yttrande för användning 2, s. 25.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/90 |
P8_TA(2019)0318
Tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika (2018/2160(INI))
(2021/C 108/08)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016 (1), samt genomföranderapporterna från 2017 och 2018, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (2) av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 (3) av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen, |
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2018 om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (COM(2018)0460), |
|
— |
med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 november 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Översyn av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2015)0050), samt den gemensamma rapporten från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018), |
|
— |
med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 mars 2011, Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200), och av den 25 maj 2011, Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303), |
|
— |
med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 14 mars 2017 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentets och rådet, EU:s strategi för Syrien (JOIN(2017)0011), samt av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Syrien, som tillsammans utgör EU:s nya strategi för Syrien, |
|
— |
med beaktande av de partnerskapsprioriteringar som har överenskommits mellan Europeiska unionen och flera olika länder i Mellanöstern, inklusive Egypten, Libanon och Jordanien, |
|
— |
med beaktande av Nato-toppmötets förklaring från 2018, |
|
— |
med beaktande av Natos dialog med Medelhavspartnerna samt fortlöpande krishanteringsuppdrag och samverkande säkerhetsinsatser i regionen, |
|
— |
med beaktande av EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet, |
|
— |
med beaktande av EU:s tematiska riktlinjer om mänskliga rättigheter, däribland människorättsliga dialoger med tredjeländer och människorättsförsvarare, |
|
— |
med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet antog den 24 juni 2013, |
|
— |
med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 25 januari 2017 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Migration on the Central Mediterranean route – Managing flows, saving lives (JOIN(2017)0004), |
|
— |
med beaktande av den globala migrationspakten, |
|
— |
med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, |
|
— |
med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015, och halvtidsöversynen av densamma från juni 2017, |
|
— |
med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 21 september 2015 från kommissionens avdelningar och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Gender Equality and Women’s Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016-2020 (SWD(2015)0182), |
|
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, Participation of women in the leadership positions and decision making: Challenges and prospects, som församlingen antog vid sitt 13:e plenarsammanträde i maj 2017 i Rom, |
|
— |
med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, |
|
— |
med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen), |
|
— |
med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking från september 1995, och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (Kairokonferensen) från september 1994 samt resultaten av deras översynskonferenser, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet (5), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om EU:s förbindelser med Tunisien i det nuvarande regionala sammanhanget (6), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 18 april 2018 om genomförandet av EU:s externa finansieringsinstrument: halvtidsöversynen 2017 och den framtida strukturen efter 2020 (7), |
|
— |
med beaktande av sin rekommendation av den 30 maj 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Libyen (8), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 (9), |
|
— |
med beaktande av sammanträdena för associeringsrådet EU–Tunisien den 11 maj 2017 och den 15 maj 2018, associeringsrådet EU–Algeriet den 14 maj 2018 och associeringsrådet EU–Egypten den 25 juli 2017, |
|
— |
med beaktande av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) om Libyen av den 6 februari 2017 och den 15 oktober 2018 och om Syrien av den 3 april 2017 och den 16 april 2018, |
|
— |
med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0077/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
De uppror i arabländerna som drabbade Mellanöstern och Nordafrika under 2011 var en tid av massprotester mot auktoritära regimer och försämrade socioekonomiska förhållanden. En stor del av de protesterande bestod av unga kvinnor och män som eftersträvade demokrati, frihet och rättsstatsprincipen samt en bättre och mer inkluderande framtid, ett erkännande av sin värdighet, bättre social inkludering och bättre ekonomiska utsikter. Störtandet av vissa regimer och, i vissa fall, införandet av demokratiska reformer väckte stora förhoppningar och förväntningar. |
|
B. |
Den största delen av befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika är under 35 år. Ungdomsarbetslösheten i regionen är fortfarande bland den högsta i världen. Detta medför social utestängning, politiskt rättighetsberövande och kunskapsflykt till andra länder. Alla dessa faktorer gav upphov till protesterna 2011, och skapar återigen protester i vissa länder. Unga människor i sårbara miljöer, utan makt eller framtidsutsikter, kan utgöra målgrupper för radikala rörelser. |
|
C. |
Den globala finanskrisen, sjunkande oljepriser, demografiska trender, konflikter och terrorism har ytterligare förvärrat situationen efter händelserna 2011, i synnerhet i oljeimporterande länder. Den ekonomiska modell som karaktäriserar dessa länder är inte längre hållbar, vilket resulterar i en förtroendekris som måste åtgärdas omedelbart av de berörda regeringarna, så att de kan upprätta ett nytt samhällskontrakt med sina medborgare. De allt allvarligare sociala konsekvenserna av nedgången i statliga stöd, statliga anställningar och offentliga tjänster samt utbredningen av fattigdom och miljöproblem, särskilt i avlägsna områden och bland marginaliserade samhällsgrupper, har varit en källa till fortsatta oroligheter och spontana protester i regionen, vilka sannolikt kommer att öka ännu mer under kommande år. |
|
D. |
Åtta år efter den arabiska våren och en politisk utveckling som har lett till att länderna i Maghreb- och Mashriqregionerna följer många olika utvecklingsbanor när det gäller politik och stabilitet är det fortfarande nödvändigt att bedöma hur man ska bemöta regionens legitima strävan efter demokrati och önskan om varaktig stabilitet, samt det brådskande behovet av sysselsättning, rättsstatslighet, förbättrade levnadsförhållanden och varaktig säkerhet. Det är viktigt att gå igenom de åtgärder och den politiska hållning som EU har antagit som svar på den arabiska våren och bedöma EU:s förmåga att uppnå politiska resultat. Det är avgörande att se över och anpassa EU:s politiska ram för länderna i det södra grannskapet, dess framtidsmål och metoderna för att uppnå dem, samtidigt som man tar hänsyn till de många olika situationerna i länderna i regionen. |
|
E. |
Otillräcklig samordning mellan medlemsstaterna och EU undergräver båda parternas förmåga att utöva ett positivt inflytande i Maghreb- och Mashriqregionerna. Enskilda medlemsstaters insatser i regionen måste samordnas och ligga i linje med EU:s mål. EU måste eftersträva de mål som fastställs i artiklarna 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen. EU måste öka sitt politiska och diplomatiska inflytande. Långsiktig politisk och ekonomisk stabilitet i Maghreb- och Mashriqregionerna är av grundläggande strategisk betydelse för EU och kräver därför en långsiktigare, integrerad och framåtblickande strategi beträffande den politiska ramen och dess mål, i enlighet med medborgarnas behov i partnerländerna och EU:s strategiska intressen. |
|
F. |
EU:s politik gentemot länder i Mellanöstern och Nordafrika har två huvudsakliga mål, nämligen att uppmuntra politiska och ekonomiska reformer i varje enskilt land, med vederbörlig respekt för deras specifika särdrag, och att uppmuntra regionalt samarbete mellan länderna i regionen och med EU. |
|
G. |
EU bör spela en central roll i främjandet av konfliktförebyggande, medling och konfliktlösning, skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och utrymmet för det civila samhället samt demokratisk, social och rättvis ekonomisk samhällsstyrning i Maghreb- och Mashriqregionerna. Ett öppet civilsamhälle och det arbete som utförs av människorättsförsvarare som aktörer för social förändring är avgörande för långsiktig motståndskraft och långsiktigt välstånd i regionen. |
|
H. |
Alla gripanden vid utövandet av rättigheter eller friheter som garanteras i internationell rätt, såsom yttrandefrihet och mötesfrihet, är ett godtyckligt frihetsberövande som är förbjudet enligt internationell rätt. I stora delar av Mellanöstern och Nordafrika har människorättsförsvarare, journalister, advokater, aktivister inom den politiska oppositionen och civilsamhället i stort mötts av ökande systematisk förföljelse, hot, attacker, repressalier, juridiska trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och misshandel. EU och medlemsstaterna måste avsevärt öka sina insatser för att hantera problemet på ett verkningsfullt sätt. |
|
I. |
Det pågår ett flertal väpnade konflikter i regionen och tusentals människor har mördats eller försvunnit, medan miljontals har tvingats att fly. IS/Daish och andra jihadistgrupper har begått grymheter, däribland brutala avrättningar och ofattbart sexuellt våld, bortföranden, tortyr, tvångskonvertering och förslavande av kvinnor och flickor. Barn har rekryterats och använts i terroristattacker. Det finns anledning till allvarlig oro över välbefinnandet hos den befolkning som IS/Daish för närvarande kontrollerar och över risken att de används som mänskliga sköldar i insatser för att befria dem. Dessa brott kan utgöra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. |
|
J. |
Som svar på utvecklingen i regionen reviderade EU sin grannskapspolitik 2015. Denna översyn föreskriver ett djupare engagemang från medlemsstaterna i den europeiska grannskapspolitiken. |
|
K. |
Staters och samhällens motståndskraft hör till de viktigaste prioriteringarna i EU:s globala strategi. I den globala strategin anses ett motståndskraftigt samhälle som kännetecknas av demokrati, förtroende för institutioner och hållbar utveckling utgöra grunden för en motståndskraftig stat, medan repressiva stater i sig är sårbara på lång sikt. |
|
L. |
För de länder som har ingått associeringsavtal med EU bör juridiskt bindande åtaganden i dessa avtal, bland annat avseende mänskliga rättigheter, utgöra en grund för förbindelserna och i synnerhet de överenskomna partnerskapsprioriteringarna mellan EU och vissa grannländer. |
|
M. |
Enligt Unicef är barnarbete det största hotet mot barn som lever i konfliktområden i Mellanöstern och Nordafrika. Hela 2,1 miljoner barn i Syrien och 700 000 syriska flyktingbarn har inte tillgång till utbildning. Det ständiga våldet, förflyttningar, naturkatastrofer, växande ekonomisk ojämlikhet och bristande jämställdhet samt hög ungdomsarbetslöshet och fattigdom i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika innebär att 28 miljoner barn är i behov av humanitära insatser. |
|
1. |
Europaparlamentet noterar med oro att de flesta av de fredliga demonstranternas rättmätiga förhoppningar om värdighet, mänskliga rättigheter och progressiva sociala, ekonomiska och politiska reformer fortfarande inte har uppfyllts i de flesta länderna, åtta år efter de första upproren. Parlamentet erkänner att det i vissa fall har skett positiv utveckling och att demokratiska landvinningar har befästs, men påpekar att dessa fortfarande inte är tillräckliga. Parlamentet fördömer de ständiga och fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna, samt den utbredda diskrimineringen av minoriteter. Parlamentet är mycket oroat över den svåra socioekonomiska situationen i regionen, i synnerhet över den höga arbetslösheten (som särskilt drabbar kvinnor och unga människor) och sociala utestängningen, som leder till storskaligt missnöje och rättighetsberövande, särskilt hos unga personer, vilket leder dem till förtvivlan och irreguljär migration som en utväg, eller gör dem mer sårbara för radikalisering. Parlamentet betonar att den ekonomiska situationen i dessa länder även har stor påverkan på säkerhetsläget. Parlamentet beklagar djupt de ihållande korruptionsnivåerna, nepotismen och det bristfälliga ansvarsutkrävandet i regionen. |
|
2. |
Europaparlamentet betonar att det långsiktiga välståndet i de länder som genomlevde den arabiska våren går hand i hand med deras kapacitet att aktivt säkerställa skyddet av de universella mänskliga rättigheterna och inrättandet och förankringen av demokratiska och öppna institutioner som verkar för att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet är därför mycket oroat över de pågående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, det krympande eller stängda utrymmet för demokrati och lokala civilsamhällesorganisationer, avvecklingen av yttrandefriheten – både online och offline – och mötes- och föreningsfriheten, förtrycket av människorättsförsvarare och motarbetandet av mediernas roll, bland annat genom missbruk av antiterrorismlagstiftning och övervakningsteknik och inskränkningar av rättsstatsprincipen, i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet noterar med oro militärens och säkerhetstjänsternas särskilda roll i och ansvar för den negativa politiska utvecklingen i flera länder i efterdyningarna av den arabiska våren, och deras bestående och dominerande kontroll över statliga och ekonomiska resurser. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att på lämpligt sätt införliva denna grundläggande dimension i sina åtaganden för Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med regeringarna i tredjeländer för att sätta stopp för sådana metoder och upphäva repressiv lagstiftning, samt att säkerställa korrekta kontrollförfaranden vid export av europeisk övervakningsteknik och teknisk assistans. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att prioritera stödet för parlamentariska insatser och civilsamhällesinsatser i syfte att uppnå större ansvarighet och transparens i säkerhets- och militärtjänsterna. |
|
3. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas fortsatta arbete för att främja demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, ekonomisk utveckling och det viktiga sambandet mellan demokrati och varaktig säkerhet i de länder som genomlevde den arabiska våren, och erkänner att det är en svår uppgift. Parlamentet anser dock att EU:s mål och politik ännu inte har uppnåtts i tillräckligt stor utsträckning (och i vissa fall har situationen förvärrats), och att en faktisk utveckling mot socioekonomisk inkludering inte har påbörjats än, trots ett 15 år långt politiskt fokus på länder i södra och östra Medelhavsområdet, förnyade politiska ansträngningar och ökade budgetmedel i kölvattnet av den arabiska våren. Parlamentet betonar att EU:s yttre åtgärder gentemot de länder som genomlevde den arabiska våren bör ta hänsyn till verkligheten på plats och att de politiska strategierna och genomförandet av dem bör anpassas i enlighet med denna. Parlamentet anser att EU:s otillräckliga ledarskap och initiativ i arbetet mot en lösning av utdragna konflikter har försvagat EU:s diplomatiska inflytande i regionen. Parlamentet uppmanar EU att ge kraftfullt stöd till FN:s fredsbevarande processer med syftet att lösa konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika. |
|
4. |
Europaparlamentet påminner om den skada och det lidande som orsakats av extremism och terrorism i regionen och betonar att våldet är ett allvarligt hot mot regionens stabilitet och att säkerhetssamarbete inom regionen, liksom samarbete med EU och dess medlemsstater med full respekt för internationell människorättslagstiftning, fortfarande är av yttersta vikt för att framgångsrikt besegra terroristorganisationer som Daish och därmed hjälpa människorna i regionen att slutligen kunna leva ett liv i fred, stabilitet och utveckling. Parlamentet välkomnar därför de EU-initiativ som syftar till att komma till rätta med terroristhotet i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet understryker vikten av att stärka kapaciteten hos statliga aktörer som fyller en viktig funktion i kampen mot terrorism och våldsam extremism samt det avgörande behovet av att fokusera på partnerskap mellan myndigheter, unga människor och samhällen för att åtgärda de underliggande faktorer som kan göra samhällen sårbara för våldsam extremism och komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till konflikten. |
|
5. |
Europaparlamentet uttrycker oro över att EU trots sina betydande politiska och budgetmässiga investeringar och sitt fortsatta politiska och ekonomiska uppsökningsarbete inte har lyckats få ett verkligt och väsentligt politiskt och ekonomiskt inflytande, att genomslaget för EU:s politisk fortfarande är begränsat och att EU inte betraktas som banbrytande av länderna i regionen. Parlamentet pekar på det missnöje som civilsamhället, lokala icke-statliga organisationer och unga människor i allmänhet upplever över att EU misslyckas med att fullt ut omvandla sin vision till åtgärder på fältet. Parlamentet är oroat över den alltmer komplexa politiska situationen i Maghreb- och Mashriqregionerna och noterar att nya och återuppvaknande politiska och ekonomiska regionala aktörer träder fram, såsom Ryssland och Kina, utöver de konkurrerande narrativen och finansieringen från gulfstaterna och Iran, vars mål till och med kan vara i konflikt med EU:s mål. Parlamentet efterlyser ett större åtagande och en starkare vision från EU:s sida för att unionen ska bli en mer central aktör. Parlamentet uppmanar EU att utöka sin dialog med civilsamhällesorganisationerna i syfte att driva en politik som bättre svarar mot förväntningarna hos alla demokratiska berörda parter. Parlamentet betonar behovet av att EU inleder en dialog med alla politiska aktörer i Mellanöstern och Nordafrika. |
|
6. |
Europaparlamentet framhåller vikten av unionen för Medelhavsområdet, som är det enda politiska forumet som samlar EU:s medlemsstater och alla Medelhavsländer. Parlamentet betonar att unionen för Medelhavsområdet, som nyligen firade sitt 10-årsjubileum, måste axla en större roll i att tillsammans komma till rätta med våra gemensamma utmaningar. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det tredje regionala forumet för unionen för Medelhavsområdet den 8 oktober 2018, till minne av 10-årsjubiléet för Paristoppmötet för Medelhavsområdet, erkände nyttan av att fortsätta utveckla förbindelserna mellan unionen för Medelhavsområdet och andra aktörer i EU och Medelhavsregionen. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och den höga representanten att väsentligt ompröva och återuppliva projektet unionen för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmuntrar till att detta projekt används som ett sätt att främja ett närmare samarbete mellan EU och Medelhavsländerna. |
|
7. |
Europaparlamentet beklagar att man kommer överens om partnerskapsprioriteringar med länder villkorslöst, trots betydande och pågående tillbakagångar när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. |
|
8. |
Europaparlamentet anser att den politiska hållningen gentemot Maghreb- och Mashriqländerna under alltför lång tid fläckades av ett tillvägagångssätt som i alltför hög grad baserades på EU:s förväntningar och mål och som inte tog tillräcklig hänsyn till EU:s partnerskapsländers intressen och situationer, med få incitament och för lite ansvar för partnerskapsländerna och för lite hänsyn till förhoppningarna hos de befolkningar som bör gynnas av EU:s politik och till den särskilda politiska situationen i de olika länderna. Parlamentet beklagar att de första insatserna efter den arabiska våren för att införa strängare villkor och incitament för att leverera resultat till mottagarländerna genom mer för mer-principen inte ledde till större inflytande för EU vad gäller dess förmåga att driva på verkliga förändringar inom demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, ekonomisk och social utveckling och varaktig säkerhet i de flesta länderna. Parlamentet betonar att den europeiska grannskapspolitiken kännetecknas av differentiering och ökat ömsesidigt ansvar där man erkänner olika nivåer av deltagande och tar hänsyn till respektive lands önskemål om hur partnerskapet med unionen ska se ut och vad det bör omfatta. Parlamentet uppmanar till en mer konsekvent tillämpning av mer för mer-principen genom att definiera konkreta mål och riktmärken för ökat stöd i de bilaterala förbindelserna, på politisk nivå samt på program- och projektnivå. Parlamentet påminner om att demokratiseringsmålet bara kan uppnås på ett hållbart sätt om det eftersträvas i de respektive länderna i både stadsområden och, i synnerhet, på landsbygden, och betonar att stabilitet främjar utvecklingen av demokrati och att en läglig förberedelseprocess som bör inbegripa ett brett samråd och involvera relevanta samhällsgrupper och ledare bidrar till att uppnå målet. Parlamentet betonar vidare att demokratisering både stöder ekonomisk utveckling och stärker rättsstatsprincipen. |
|
9. |
Europaparlamentet är medvetet om de inledande åtgärderna från Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, i samarbete och dialog med Europaparlamentet, för att väsentligt reformera EU:s politiska ram för de länder som genomlevde den arabiska våren i syfte att stärka dess politiska inflytande i Maghreb- och Mashriqregionerna. Parlamentet hänvisar till den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och dess mervärde när det gäller potentialen att uppnå synergieffekter inom åtgärder på EU-nivå, bygga vidare på den politiska, ekonomiska och sociala dialogen, ytterligare betona sambandet mellan socioekonomisk utveckling och varaktig säkerhet samt säkerställa lämpligt stöd och genomförande genom finansieringsinstrumenten för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet noterar översynen av den europeiska grannskapspolitiken från 2015, som syftar till att ta hänsyn till den förändrade situationen i regionen. Parlamentet insisterar på vikten av en djupgående och landsspecifik årlig rapport om genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet påminner även om det viktiga stöd som tillhandahålls av Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) inom ramen för genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, riktlinjerna om mänskliga rättigheter och landsstrategierna, vilket har gjort det möjligt för EU att agera mer strategiskt på detta område, även i det södra grannskapet, och har säkerställt större ansvarighet, synlighet och effektivitet. |
|
10. |
Europaparlamentet betonar behovet av att eftersträva den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser för att optimera effekterna av EU:s yttre åtgärder, som ska utföras genom samordning och komplementaritet bland unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder. |
|
11. |
Europaparlamentet påpekar svårigheterna med att besvara migrant- och flyktingströmmarna från och genom Maghreb- och Mashriqregionerna på ett lämpligt sätt, med att ha ett säkerhetsfokuserat perspektiv på migration och med den utmaning som terrorism utgör och de berättigade farhågorna om bräckligheten hos vissa länder i regionen, samt behovet av att ta större hänsyn till de krav som klimatförändringarna medför och de utmaningar som uppstår på grund av att det inte finns en sammanhängande strategi från medlemsstaterna. Parlamentet är oroat över att dessa faktorer leder till att EU:s åtgärder gentemot regionen i alltför hög grad grundar sig på en ideologi om kortsiktig stabilitet, och åsidosätter andra viktiga aspekter. Parlamentet anser att när stabilitet och säkerhet blir de huvudsakliga målen blir den politiska visionen kortvarigare och kortsiktigare och de EU-åtgärder som är inriktade på att befästa de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna berövas den intensitet som krävs. Parlamentet påminner om att främjandet av statens och samhällets motståndskraft inte bör leda till vidmakthållandet av auktoritära regimer. Parlamentet upprepar att de mänskliga rättigheterna inte är underordnade åtgärder för migrationshantering eller terrorismbekämpning, och är övertygat om att en trovärdig och sammanhängande stabilitet och en hållbar säkerhetspolitik endast kan uppnås genom att eftersträva långsiktigare intressen och principer, såsom en ekonomisk och social utveckling till förmån för alla och en förstärkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, med ett människoorienterat och konfliktkänsligt tillvägagångssätt. Parlamentet påminner dock om att långsiktig stabilitet i dessa länder endast kan uppnås genom en balanserad fördelning mellan säkerhetskrav och utveckling som grundar sig på rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. |
|
12. |
Europaparlamentet uppmanar EU att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till migration, såsom konflikter, miljöproblem, extrem fattigdom och social utestängning, och rikta om det politiska samarbetet mot ett mer balanserat och jämlikt partnerskap med Mellanöstern och Nordafrika, där ungdomspolitik och investeringar riktade till lokala små och medelstora företag står i centrum. |
|
13. |
Europaparlamentet konstaterar att vissa länder hyser miljontals flyktingar, varav de flesta är kvinnor och barn som lever i fattigdom, vilket förvärrar familjevåldet, utnyttjandet av kvinnor och flickor för prostitution, förekomsten av tvångsäktenskap av barn och barnarbetet i samhället. |
|
14. |
Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna, medlemsstaterna samt de nationella utvecklingsmyndigheterna att sträva efter att tillhandahålla ett enhetligt europeiskt ställningstagande gentemot regionen, med fokus på våra gemensamma intressen, för att säkerställa en enda sammanhållen europeisk strategi i syfte att uppnå EU:s fulla potential att ge meningsfullt stöd för demokratiska, ekonomiska och sociala reformer. |
|
15. |
Europaparlamentet noterar med särskild oro att civilsamhället och människorättsförsvarare i Mellanöstern och Nordafrika ställs inför allt fler hot, repressalier, juridiska trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, misshandel och andra typer av förföljelse. Parlamentet understryker att arbetet som utförs av människorättsförsvarare är av avgörande vikt för den långsiktiga utvecklingen och stabiliteten i regionen. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt krav på ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare. Parlamentet betonar behovet av att EU:s och medlemsstaternas ledare och diplomater på alla nivåer för fram fall med enskilda människorättsförsvarare som står under hot från regeringar i tredjeländer, när det är lämpligt genom bland annat offentliga uttalanden, démarcher och regelbunden dialog, och genom att möta försvarare, besöka frihetsberövade försvarare och observera försvarares rättegångar. Parlamentet understryker behovet av att EU och medlemsstaterna ökar sin finansiering och kapacitet för människorättsförsvarare i farozonen, genom nödbidrag och genom att stödja civilsamhällets skyddsmekanismer, såsom ProtectDefenders.eu. Parlamentet välkomnar det europeiska initiativet för demokrati och de ihärdiga insatser som görs inom EIDMR för att främja demokrati och respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna i EU:s södra grannskap. Parlamentet insisterar på att EU och medlemsstaterna aktivt måste sträva efter att samarbeta med och stödja de sårbaraste människorättsförsvararna och civilsamhällesaktörerna i regionen, även dem som befinner sig i avlägsna områden och på landsbygden och dem som kämpar för rättigheter för hbti-personer och urbefolkningar, för miljö- och landrättigheter, för flyktingars och arbetstagares rättigheter och för kvinnor, som är utsatta för särskilda risker och hot på grund av sitt kön. |
|
16. |
Europaparlamentet välkomnar begreppet delat ansvar som framförs i den reviderade europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet är dock oroat över att det riskerar att göra det möjligt för auktoritära regimer i vissa partnerländer att endast välja ut de prioriteringar som följer deras nationella agenda i stället för att fortsätta utvecklingen mot demokratisering. Parlamentet betonar därför vikten av en långsiktig politisk ram och samverkan inom programplaneringen för de länder som genomlevt den arabiska våren, som bygger på företräde för demokrati, inkludering av alla demokratiska politiska krafter och företräde för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna. Parlamentet upprepar att det ligger i partnerländernas och deras befolkningars intresse, liksom EU:s intresse, att stärka dessa aspekter och att utveckla ett attraktivt ekonomiskt klimat och stöd för positiva reformer, och kräver i detta avseende strängare villkor i fall då myndigheterna systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att de partnerländer som är villiga att genomföra reformer och ingå en närmare politisk dialog och som uppnår mer bör ges nya incitament och tillräckligt stöd för sina strävanden och sitt engagemang, och kräver i detta avseende ett resultatbaserat tillvägagångssätt som grundar sig på inkluderande dialog och tydliga prioriteringar och mål. Parlamentet insisterar på att EU:s budgetstöd bör riktas om till det lokala civilsamhället i de fall då myndigheterna systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. |
|
17. |
Europaparlamentet stöder förhoppningarna hos hela befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, inbegripet majoriteten unga människor som vill få till stånd fria, stabila, blomstrande, inkluderande och demokratiska länder som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet välkomnar den demokratiska utvecklingen i regionen och det bestående partnerskapet med EU. Parlamentet uppmanar EU att ha detta i åtanke inom alla politikområden för att förbättra dess samstämdhet och hjälpa partnerländerna på ett mer effektivt sätt. Parlamentet understryker att det är viktigt och nödvändigt att göra upp med det förflutna för att en politisk övergång ska bli verkligt varaktig, och framhåller i detta sammanhang det viktiga arbetet av sannings- och värdighetskommittén i Tunisien, som är en förebild för hela regionen. |
|
18. |
Europaparlamentet beklagar att det bilaterala undersökande och rättsliga samarbetet i fall med frihetsberövande, våld eller EU-medborgares död i vissa fall inte har räckt till, som i fallet med den italienske forskaren Giulio Regeni. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att knyta ytterligare samarbeten inom andra sektorer till avsevärda förbättringar på detta område. |
|
19. |
Europaparlamentet är övertygat om att EU i de fall då förutsättningarna för förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsområden, som är avhängiga av demokratiska framsteg, ännu inte finns eller inte svarar mot respektive lands ambition, bör ge ökad åtkomst till hållbar handel och investeringar, särskilt till förmån för befolkningar och ekonomier i södra Medelhavsområdet, till stöd för produktionskapacitet, modernisering av infrastruktur och skapande av attraktiva ekonomiska klimat, med fokus på inhemska och regionala marknader, främjandet av anständigt arbete, socialt skydd och socioekonomisk utveckling för alla. |
|
20. |
Europaparlamentet anser att när EU har svårt att ta fram en framåtblickande, rättighetsbaserad och människoorienterad vision för sin migrations- och asylpolitik finns det en ökad risk för att vissa länder i regionen begränsar migrationen och använder sin roll i denna för att försöka få större inflytande i den politiska dialogen med EU. Parlamentet anser att det bör tillhandahållas mer bistånd till länderna i Mellanöstern och Nordafrika för att hantera tillströmningen av invandrare från Afrika söder om Sahara, och välkomnar i detta sammanhang EU:s ansträngningar för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till migrationen, men påminner om att mer måste göras för att man ska lyckas med detta. Parlamentet anser att det är viktigt att involvera partner från Mellanöstern och Nordafrika i genomförandet av gemensamma lösningar för att angripa problem såsom kampen mot människohandel. Parlamentet är dock oroat över att EU:s utrikespolitik kan utnyttjas för ”migrationshantering”, och betonar att alla försök att bedriva migrationssamarbete med de länder som genomlevt den arabiska våren, inklusive ursprungs- och transitländer, måste gå hand i hand med förbättrade människorättsliga förhållanden i dessa länder och efterlevnad av de internationella mänskliga rättigheterna och flyktinglagstiftningen. Parlamentet understryker att den utmaning som migrationsströmmarna innebär utgör en gemensam utmaning för länderna i Mellanöstern och Nordafrika (ursprungs- och transitländer) och EU-länderna (mottagarländer). Parlamentet betonar dessutom vikten av ett politiskt ramverk som främjar demokratisk, politisk och socioekonomisk delaktighet som faktorer som förstärker varandra, även när det gäller att främja förutsättningarna för ett säkert, värdigt liv för människor i regionen och att minska tvångsförflyttningarna. |
|
21. |
Europaparlamentet framhåller risken för att ensidiga strategier utan samordning undergräver EU:s åtgärder för regionen och den strategi som medlemsstaterna följer genom bilaterala förbindelser, och att EU:s möjligheter att få politiskt genomslag därmed kan gå förlorade. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget från kommissionens ordförande om att släppa kravet på enhällighet i rådets beslutsfattande på vissa gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska områden, eftersom det skulle kunna göra det lättare för EU att tala med en röst och enas bakom en tydlig strategi i sina yttre förbindelser, och få större inflytande. Parlamentet anser att man bör eftersträva ett djupare engagemang från medlemsstaternas sida i den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med 2015 års översyn av den europeiska grannskapspolitiken, även om det redan är positivt. Parlamentet framhåller vikten av och styrkan i banden mellan flera medlemsstater och deras befolkningar och många länder vid södra Medelhavet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU:s medlemsstater att stärka samordningen av sina insatser i regionen, och undersöka hur de kan agera mer effektivt. |
|
22. |
Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med beaktande av EU:s regelverk om korruptionsbekämpning stärka sina program för rättsligt samarbete med partnerländerna i regionen i syfte att främja utbyte av god praxis och upprätta en effektiv rättslig arsenal för att bekämpa korruption. Parlamentet anser att reformer av den offentliga förvaltningen och den offentliga sektorn i det södra grannskapet bör prioriteras, tillsammans med kampen mot korruption, och bör eftersträvas genom ökade ekonomiska resurser, kapacitetsuppbyggnad, ett närmare samarbete med medlemsstaterna, samt genom stöd till civilsamhällesaktörer som verkar på området för korruptionsbekämpning, öppenhet och ansvarighet. |
|
23. |
Europaparlamentet upprepar att främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsprincipen hör till de grundläggande principerna för EU:s utrikespolitik. Parlamentet är oroat över medlemsstaternas fortsatta försäljning av vapen och säkerhetsutrustning till myndigheter i regionen, inbegripet övervakningsteknik som används för internt förtryck, vilket kränker de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att strikt följa rådets gemensamma ståndpunkt 2008/994/GUSP av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (10), som bland annat innebär att exportlicenser inte ska utfärdas om det föreligger uppenbar risk att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck eller vid allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt i ändringarna av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av samt teknisk assistans för produkter med dubbla användningsområden, som antogs den 17 januari 2018 (11). Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU-medlemsstaterna att fästa yttersta vikt vid detta ärende för att försöka nå enighet i rådet. |
|
24. |
Europaparlamentet anser att de partnerskapsprioriteringar som fastställts mellan EU och partnerländerna inom den europeiska grannskapspolitiken uttryckligen bör hänvisa till det berörda associeringsavtalet, framför allt dess klausul om mänskliga rättigheter, och säkerställa att mänskliga rättigheter utgör en viktig och tvärgående aspekt av de överenskomna partnerskapsprioriteringarna som ska diskuteras på alla nivåer, i synnerhet på högsta politiska nivå, och inte inskränkas till sammanträden i underutskott på lägre nivå. |
|
25. |
Europaparlamentet kräver att det lokala civilsamhället i större utsträckning och mer integrerat görs delaktigt i fastställandet av behov i partnerländerna. Parlamentet välkomnar utrikestjänstens och kommissionens ansträngningar för att nå ut till fler delar av civilsamhället och inkludera den privata sektorn, och uppmanar dem att göra mer i detta avseende. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa delaktighet från oberoende företrädare för civilsamhället, inbegripet oregistrerade människorättsgrupper och människorättsförsvarare, och beklagar att detta särskilt hindras i de fall då dialogen och stödet sker via statligt kontrollerade organ eller endast är inriktade på regeringsvänliga organisationer. Parlamentet anser att EU bör underlätta tillgången till tillgängliga medel för mindre och lokala civilsamhällesorganisationer, inbegripet arbetsmarknadens partner, och effektivisera ansökningsförfarandena och fokusera på lokala civilsamhällesorganisationer. Parlamentet pekar på uppfattningen bland lokala samtalsparter i civilsamhället att EU främst fokuserar på stora internationella civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmanar EU att lägga mer resurser på att främja kapacitetsuppbyggnad inom lokala civilsamhällesorganisationer och underlätta stärkta partnerskap mellan dem och stora internationella civilsamhällesorganisationer samt öka kapaciteten för arbetsmarknadens parter till social dialog med regeringen, i syfte att öka det lokala egenansvaret. |
|
26. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att utbyta bästa praxis när det gäller kvinnors roll i det offentliga livet. |
|
27. |
Europaparlamentet betonar att kvinnors engagemang och egenmakt i de offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i Mellanöstern och Nordafrika är avgörande för att uppnå stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Parlamentet understryker att kvinnors deltagande i fredsskapande processer och medling är av avgörande betydelse för att återupprätta ett fredligt samhälle i de länder där den arabiska våren har lett till pågående konflikter. Parlamentet anser att kvinnors tillgång till utbildning – med stöd av civilsamhällesorganisationer – och jämställdhet är avgörande för att uppnå detta. |
|
28. |
Europaparlamentet understryker att en förstärkning av de lokala myndigheterna bidrar till att sprida demokrati och rättsstatsprincipen. Parlamentet efterlyser därför att decentraliseringsprocessen uppmuntras och att regionerna får ett starkare medbestämmande genom en utveckling av det lokala självstyret. Parlamentet uppmuntrar till och stöder partnerskap med EU:s medlemsstater och projekt för decentraliserat samarbete under ledning av medlemsstaternas lokala myndigheter, i syfte att utveckla kommunal och regional samhällsstyrning i regionens länder. |
|
29. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att se till att EU:s insatser, stöd och investeringar i regionen får tillräcklig synlighet genom ökad strategisk kommunikation, offentlig diplomati, direkta personkontakter, kulturell diplomati, samarbete inom utbildningsområdet och det akademiska området samt uppsökande verksamhet för att främja unionens värden. Parlamentet efterlyser särskilt ett återinförande av mandatet för EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, som skulle gå i spetsen för EU:s engagemang i regionen och göra EU mer synligt. |
|
30. |
Europaparlamentet anser att varje EU-delegation bör planera för regelbundna samråd med experter och företrädare för civilsamhällesorganisationer, och i synnerhet bör inrätta rådgivande nämnder på hög nivå som återspeglar den sociala, ekonomiska och politiska mångfalden i det berörda landet och består av ledare inom ekonomi, media, kultur, den akademiska världen, civilsamhället och framträdande ungdomsledare samt arbetsmarknadens parter och ledande människorättsförsvarare från det berörda landet, som ger synpunkter på de politiska prioriteringar och den politiska struktur som EU utformar, i syfte att öka EU:s möjligheter att få politiskt genomslag, främja egenansvar och få ett brett stöd från mottagarländerna. |
|
31. |
Europaparlamentet är övertygat om att EU:s åtgärder gentemot regionen främst bör inriktas på ungdomar, med ett intersektionellt synsätt. Parlamentet kräver att ungdomspolitiken integreras i all EU-politik i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet anser att det är avgörande att utarbeta varaktiga lösningar som står i proportion till problemet med ungdomsarbetslösheten, och understryker betydelsen av att främja anständigt arbete, entreprenörskap och möjligheter till egenföretagande. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att varje EU-delegation inrättar informella ungdomsråd som består av unga ledare inom politik, samhälle, ekonomi, media, kultur och civilsamhällesorganisationer, som ska ge synpunkter på och råd om politiska prioriteringar och EU-politikens möjligheter att få genomslag i landet och införa ett ytterligare element av ansvarighet när det gäller politiska beslut. Parlamentet uppmanar de europeiska politiska familjerna och tankesmedjorna att delta i utökade utbyten med aktiva lokala ungdomar från länderna i Mellanöstern och Nordafrika i syfte att främja deras egenmakt, fortbildning och kapacitetsuppbyggnad och göra det möjligt för dem att kandidera i lokala val och bli nya aktörer bakom positiv förändring i sina respektive länder. |
|
32. |
Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa sina partner för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till radikalisering, såsom fattigdom, arbetslöshet, social och politisk utestängning och samhällets oförmåga att tillgodose människors behov och skapa möjligheter för unga människor, genom ett utökat samarbete med länderna i Mellanöstern och Nordafrika där man sätter människor, i synnerhet ungdomar, i centrum. Parlamentet uppmanar EU att stödja unga människors möjligheter till entreprenörskap, genom att exempelvis uppmuntra och stödja investeringar i nystartade företag. Parlamentet anser att EU:s åtgärder gentemot regionen bör lägga större vikt vid inkluderande ekonomisk och social utveckling för att främja jobbskapande, unga människors anställbarhet, införandet av utbildning som är bättre anpassad efter arbetsmarknadens behov och arbetsrättsliga reformer, samt reformer som syftar till att upprätta starka allmänna sociala trygghetssystem, med särskilt fokus på de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmanar EU att lägga mer resurser på åtgärder som syftar till att förbättra tillgången till grundläggande tjänster av hög kvalitet för alla, såsom utbildning och hälso- och sjukvård, och att öka sina insatser för att stärka den sociala dialogen och främja lagstiftningsreformer för föreningsfrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster, yttrandefrihet, pressfrihet, korruptionsbekämpning och säkerställande av tillgång till resurser och information som viktiga faktorer för stabilitet och för ett öppet, dynamiskt och motståndskraftigt samhälle. |
|
33. |
Europaparlamentet är mycket oroat över upptrappningen av spänningarna i regionen. Parlamentet kritiserar skarpt att religiösa skiljaktigheter utnyttjas för att anstifta politiska kriser och sekteristiska krig. |
|
34. |
Europaparlamentet uppmanar EU att kraftfullt stödja länderna i Mellanöstern och Nordafrika i deras kamp mot faran med religiös radikalisering, som arbetslösa ungdomar är särskilt utsatta för. |
|
35. |
Europaparlamentet anser att det krävs mekanismer för att stoppa finansieringen av terrorism genom offshorebolag som inbegriper stater och finansinstitut, samt för att stoppa vapenhandel och köp och försäljning av energiresurser och råvaror som gynnar terroristgrupper. |
|
36. |
Europaparlamentet pekar på de utmaningar med klimatförändringar, ökenspridning och vattenbrist som drabbar regionen svårt. Parlamentet uppmuntrar därför med eftertryck beslutsfattare och alla aktörer inom både EU och länderna i Mellanöstern och Nordafrika att stärka sitt samarbete med partnerländerna, inbegripet de lokala myndigheterna och civilsamhällesorganisationerna, i fråga om energisäkerhet, främjandet av förnybar och hållbar energi och energieffektivitetsmålen, i syfte att bidra till Parisavtalets genomförande. Parlamentet understryker regionens möjligheter att göra framsteg i sin energiomställning genom ökat utnyttjande av förnybara energikällor, som har stor ekonomisk potential för många av länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet framhåller de möjligheter till hållbar tillväxt och jobbskapande som detta skulle leda till samt möjligheterna till regionalt samarbete om energi och klimatförändringar. Parlamentet betonar i detta sammanhang den möjlighet som den nyligen gjorda upptäckten av naturgasreserver i östra Medelhavet kan medföra för alla berörda länder. |
|
37. |
Europaparlamentet påpekar att man kan bidra till det jobbskapande som så väl behövs i området, framför allt för unga människor och kvinnor, genom att öppna upp den privata sektorn och ytterligare differentiera ekonomierna. Parlamentet välkomnar de positiva tecknen på återhämtning inom turismsektorn i området, erkänner dess stora potential för att främja hållbar tillväxt och arbetstillfällen och efterlyser särskild uppmärksamhet från EU:s sida och stöd till områden med utmaningar som rör infrastruktur och/eller säkerhet. Parlamentet uppmanar EU att stärka sitt stöd till de länder som är mer villiga att arbeta för demokratisering, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, genom att använda alla tillgängliga finansiella verktyg som står till förfogande, från makroekonomiskt stöd till det europeiska grannskapsinstrumentet och den europeiska yttre investeringsplanen samt det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete. |
|
38. |
Europaparlamentet påminner om behovet av att i större utsträckning ta tillvara den i hög grad outnyttjade potential för innovation och dynamik som finns inom den privata sektorn i regionen. Parlamentet uppmanar EU att stärka sin dialog samt sitt ekonomiska och tekniska bistånd i detta avseende. Parlamentet välkomnar initiativ såsom Startup Europe Mediterranean för att kartlägga och inrätta ett nätverk av nystartade företag, investerare, universitet, forskningsinstitutioner och beslutsfattare på båda sidor om Medelhavet, som är en viktig åtgärd för att stimulera samarbete inom innovation, jobbskapande och hållbar ekonomisk tillväxt. |
|
39. |
Europaparlamentet betonar vikten av att alla reformer och investeringar samt EU:s åtgärder gentemot området kopplas till uppnåendet av målen för hållbar utveckling och till hållbar utveckling i allmänhet. |
|
40. |
Europaparlamentet påminner om mervärdet av parlamentarisk diplomati och de regelbundna bilaterala interparlamentariska möten som parlamentet håller med sina motsvarigheter i det södra grannskapet som ett verktyg för att utbyta erfarenheter och främja ömsesidig förståelse. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av de gemensamma parlamentarikerkommittéerna, som ett unikt instrument för att utforma ambitiös gemensam politik mellan EU och dess närmaste partner. Parlamentet uppmanar EU:s nationella parlament att hålla bilaterala interparlamentariska möten inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker än en gång att politiska partier i de nationella parlamenten och Europaparlamentet kan bidra i detta avseende. Parlamentet anser att dialogen mellan Europaparlamentet, EU:s nationella parlament och parlamenten i det södra grannskapet skulle kunna utgöra ett mycket värdefullt tillfälle att främja regional dialog och regionalt samarbete i det södra grannskapet. Parlamentet framhåller i detta avseende att den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet skulle kunna ha en viktig funktion som en plattform där regional integration och en ambitiös politisk och ekonomisk agenda för denna organisation skulle kunna stimuleras. Parlamentet noterar överlappningen mellan den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet och den parlamentariska församlingen för Medelhavsområdet. Parlamentet anser att den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet bör ha en viktigare funktion inom den regionala ramen för unionen för Medelhavsområdet, och säkerställa större öppenhet och parlamentarisk tillsyn över församlingens verksamhet, framför allt vad gäller projekt som drivs av församlingen. |
|
41. |
Europaparlamentet betonar att kvinnor kan vara kraftfulla drivkrafter i processer för fredsfrämjande och fredsbyggande, konfliktlösning och stabilisering, och framhåller den viktiga roll som kvinnor spelar för att förebygga radikalisering och bekämpa våldsam extremism och terrorism. Parlamentet påminner om att kvinnors deltagande på alla nivåer av beslutsprocessen när det gäller utformning och genomförande av dessa strategier bidrar till att politik och program blir effektiva och hållbara. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kvinnor i Mellanöstern och Nordafrika och organisationer som försvarar och främjar deras rättigheter. Parlamentet framhåller behovet av enkel tillgång till rättslig prövning och övergångsrättvisa med fokus på kvinnor som överlevt konfliktrelaterat sexuellt våld. |
|
42. |
Europaparlamentet upprepar begäran från den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet om stöd till ett samarbetsprojekt mellan Europa och Medelhavsområdet om klyftan mellan könen, som kommer att innehålla en analys av hur stor andel kvinnor som är företrädda i nationella och regionala parlament och i lokala institutioner. Parlamentet anser att utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen och Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män årligen bör informeras om jämställdhetsindikatorer i Europa och Medelhavsområdet. |
|
43. |
Europaparlamentet påminner om att kvinnors rättigheter, kvinnors egenmakt, jämställdhet, barns rättigheter, religions- och trosfrihet samt etniska och religiösa minoriteters och utsatta gruppers rätt till icke-diskriminering, inbegripet personer med funktionsnedsättning och hbtqi-personer, är grundläggande rättigheter och viktiga principer för EU:s yttre åtgärder. |
|
44. |
Europaparlamentet efterlyser en starkare dimension med avseende på jämställdhet och kvinnors rättigheter i den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med prioriteringarna i EU:s andra handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet välkomnar de reformer som nyligen godkänts i vissa av länderna i frågor som straffrihet för våldtäktsmän som gifter sig med sina offer, våld mot kvinnor och arvsrätt. Parlamentet efterlyser en kraftfull verkställighet av denna lagstiftning. Parlamentet är dock oroat över att kvinnornas situation generellt sett inte har förbättrats i de flesta länder som påverkades av den arabiska våren. Parlamentet betonar att kvinnors engagemang och egenmakt i de offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i regionen är avgörande för att främja stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Parlamentet anser att kvinnors tillgång till utbildning är avgörande för att uppnå detta. Parlamentet är även oroat över att nivån för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i regionen är bland de lägsta i världen, vilket leder till social utestängning och betydande förluster för ekonomin som helhet. Parlamentet framhåller vikten av att ta itu med denna fråga som en grundläggande faktor för hållbar ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Parlamentet konstaterar att försvarare av kvinnors rättigheter utsätts för godtyckliga frihetsberövanden, juridiska trakasserier, smutskastningskampanjer och hot. |
|
45. |
Europaparlamentet fördömer den utbredda förföljelsen av hbti-personer och försvarare av hbti-rättigheter i hela Mellanöstern och Nordafrika genom bland annat juridiska trakasserier, tortyr, fysiska angrepp och smutskastningskampanjer. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna att aktivt och konsekvent försvara de mänskliga rättigheternas odelbarhet, inbegripet hbtqi-rättigheter, inom ramen för sitt samarbete med staterna i Mellanöstern och Nordafrika, och betona att dessa rättigheter måste upprätthållas genom statlig verksamhet och genom lagstiftning. |
|
46. |
Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att aktivt bidra till kampen mot alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen, ett instrument för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor, inbegripet våld i hemmet och kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar särskilt de länder som ännu inte har gjort det att se över sin lagstiftning och lägga till formuleringar om könsrelaterat våld och hedersbrott, genom att kriminalisera hot om sådana handlingar och införa strängare straff för alla sådana brott. |
|
47. |
Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att genomföra handlingsplanen från Peking om kvinnors tillgång till utbildning och hälsa som grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet tillgång till frivillig familjeplanering och sexuell och reproduktiv hälsa och därmed förenade rättigheter, såsom tillgång till kostnadsfria preventivmedel, säkra och lagliga aborter samt sex- och samlevnadsundervisning för flickor och pojkar. |
|
48. |
Europaparlamentet är oroat över att tillgången till offentlig hälso- och sjukvård begränsas, i synnerhet tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed förenade rättigheter, och särskilt för kvinnor och flickor på landsbygden. |
|
49. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla dessa länder att ratificera och upphäva alla befintliga reservationer till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar också eftertryckligen länderna i Mellanöstern och Nordafrika att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla jämställdhet i samhället, till exempel genom att anta nationella handlingsplaner som inbegriper ändamålsenliga jämställdhetsåtgärder, tillsammans med kvinnoorganisationer och andra civilsamhällesaktörer. |
|
50. |
Europaparlamentet anser att EU bör utveckla en mer övergripande strategi för bistånd till utbildningsreformer i partnerländer och avsätta relevanta resurser till och program för lägre utbildning, inbegripet förskolan, samt till att säkerställa utveckling av kompetens och färdigheter, inbegripet digital kompetens, lämplig yrkesinriktad och allmän utbildning och utbildningsprogram för entreprenörskap, samt kritiskt tänkande och social medvetenhet i samhället i stort och från mycket låg ålder. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla utbildning av god kvalitet som ett sätt att ge ungdomar egenmakt och stärka den sociala sammanhållningen. |
|
51. |
Europaparlamentet välkomnar program som utvecklats av sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet, till exempel Med4Jobs, för att angripa problemet med unga människors och kvinnors anställningsbarhet i Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet att ge sitt sekretariat i uppdrag att fokusera sitt arbete på den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna i Mellanöstern och Nordafrika för att stödja konsolideringen av dessa länders övergångsprocess, med särskilt fokus på kvinnor och flickor. |
|
52. |
Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att vidta åtgärder beträffande parlamentets förslag om inrättande av ett ambitiöst Erasmusprogram i EU och Medelhavsområdet som är separat från Erasmus+, med särskilda medel och en ambitiös dimension i fråga om omfattning och tillgängliga resurser och med tyngdpunkt inte bara på grundläggande, sekundär och högre utbildning, utan också på yrkesinriktad och allmän utbildning. Parlamentet upprepar att investeringar i ungdomar kommer att ge en stabil grund för motståndskraft och välstånd på lång sikt i regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och parlamentet att öka omfattningen av och deltagandet i Europeiska unionens besöksprogram samt underlätta för ungdomar och kvinnliga politiska ledare att delta i detta. Parlamentet uppmanar vidare EU att stödja reformer för att modernisera utbildningssystemen i dessa länder. |
|
53. |
Europaparlamentet påminner om sitt stöd till finansieringen av högskole-, universitets- och yrkesutbildningsprogram för att skapa stora reserver av yrkeskompetens i länderna i Mellanöstern och Nordafrika samt till åtgärder såsom Erasmus+ VET Mobility Charter, som bör utökas så långt det är möjligt till alla länder i Mellanöstern och Nordafrika genom flexibla och utvecklande verktyg, exempelvis partnerskap för rörlighet. |
|
54. |
Europaparlamentet fördömer än en gång skarpt alla grymheter och utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som begås i samband med konflikten, framför allt de illdåd som begås av Assadregimens styrkor, även med stöd av dess allierade, samt av FN-förtecknade terroristorganisationer. Parlamentet beklagar djupt att upprepade regionala och internationella försök att få slut på kriget har misslyckats, och efterlyser ett förnyat och intensivt internationellt samarbete för att åstadkomma en fredlig och varaktig lösning på konflikten. Parlamentet understryker att det inte får förekomma någon tolerans eller straffrihet för de fruktansvärda brott som begåtts i Syrien. Parlamentet upprepar sitt krav på oberoende, opartiska, grundliga och trovärdiga utredningar och åtal mot de ansvariga, och stöder arbetet i den internationella, opartiska och oberoende mekanismen avseende internationella brott som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2012. Parlamentet efterlyser dessutom stöd till civilsamhällesorganisationer och icke-statliga organisationer som samlar in och bidrar till att bevara bevis på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot internationell humanitär rätt. |
|
55. |
Europaparlamentet beklagar att det efter översynen av den europeiska grannskapspolitiken 2015 endast är en rapport, nämligen av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018), som har utvärderat utvecklingen i grannskapet på regional nivå, trots åtagandet i 2015 års meddelande om översynen av den europeiska grannskapspolitiken att regelbundet utarbeta rapporter på grannskapsnivå, utöver de landsspecifika rapporterna, som innehåller uppgifter om de grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser landsspecifika och regionala rapporter som innehåller lämpliga resultatanalyser och konsekvensbedömningar avseende de mänskliga rättigheterna av EU:s och medlemsstaternas politik. |
|
56. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. |
(1) https://publications.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/3eaae2cf-9ac5-11e6-868c-01aa75ed71a1/language-sv
(2) EUT L 77, 15.3.2014, s. 27.
(3) EUT L 77, 15.3.2014, s. 85.
(4) EUT C 265, 11.8.2017, s. 110.
(5) EUT C 265, 11.8.2017, s. 98.
(6) EUT C 204, 13.6.2018, s. 100.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0119.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0227.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0449.
Torsdagen den 28 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/103 |
P8_TA(2019)0327
Nödsituationen i Venezuela
Europaparlamentets resolution av den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela (2019/2628(RSP))
(2021/C 108/09)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela (1), av den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien (2) och av den 25 oktober 2018 (3) och den 31 januari 2019 om situationen i Venezuela (4), i vilken sistnämnda resolution Juan Guaidó erkänns som Venezuelas legitima interimspresident, |
|
— |
med beaktande av förklaringarna om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 januari 2019, den 26 januari 2019 och den 24 februari 2019, samt av rådets senaste slutsatser, |
|
— |
med beaktande av förklaringen av den 20 april 2018 från Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) generalsekreterare om att den humanitära situationen i Venezuela blir allt sämre, och av OAS-medlemsstaternas gemensamma uttalande av den 24 januari 2019 om Venezuela, |
|
— |
med beaktande av Limagruppens uttalande av den 25 februari 2019, |
|
— |
med beaktande av uttalandena av den 25 januari 2019 och den 20 mars 2019 om Venezuela av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, |
|
— |
med beaktande av Venezuelas statsförfattning, särskilt artikel 233, |
|
— |
med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), |
|
— |
med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Venezuela står inför en djup politisk, ekonomisk, institutionell, social och multidimensionellt humanitär kris av ett slag som aldrig tidigare inträffat, med brist på läkemedel och livsmedel, massiva människorättskränkningar, hyperinflation, politiskt förtryck, korruption och våld. Levnadsvillkoren har allvarligt försämrats och 87 % av invånarna lever i fattigdom. 78 % av barnen i Venezuela riskerar att drabbas av undernäring, och 31 av 1 000 barn dör innan de har fyllt fem år. Över en miljon barn går inte längre i skolan. |
|
B. |
EU förblir övertygat om att en fredlig och demokratisk politisk lösning är det enda hållbara sättet att ta sig ur krisen. Alla spekulationer kring ett militärt ingripande i Venezuela eller strategier för att inleda ett sådant ingripande skulle leda till våld och upptrappat våld i landet och bli en katastrof för hela regionen. |
|
C. |
Det är risk för att Venezuelas redan knapphändiga livsmedelsresurser förfars och människor kämpar för att komma över vatten, mat och läkemedel. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) har över 2,7 miljoner venezuelaner lämnat landet sedan 2015 och antalet kan komma att öka till 5 miljoner fram till slutet av året, om krisen fortsätter att förvärras. |
|
D. |
Det humanitära bistånd som lagrats i Colombia och Brasilien avvisades bryskt och förstördes till och med i vissa fall den 23 februari 2019 av Maduros olagliga regim med hjälp av militär och paramilitära styrkor. Tillslaget ledde till att flera människor dödades och till att dussintals människor skadades och flera hundra greps. Venezuelas militära operationer utgör, tillsammans med organiserad brottslighet och terrorister, en risk för stabiliteten i regionen och särskilt för grannlandet Colombia. |
|
E. |
I början av mars drabbades Venezuela av ett mycket omfattande strömavbrott och var utan el i över 100 timmar, något som förvärrade den redan svåra krisen inom hälso- och sjukvården, så att sjukhusen blev utan dricksvatten och deras tjänster bröt samman, samtidigt som de utsattes för plundring. Enligt organisationen Doctors for Health dog minst 26 människor på sjukhusen till följd av elbristen. Den 25 mars 2019 blev Caracas och 20 andra regioner i landet fullständigt mörklagda till följd av ännu ett långvarigt strömavbrott. |
|
F. |
Strömavbrotten har pågått i många år och är en direkt följd av den vanskötsel, underhållsbrist och korruption som den olagliga Maduroregimen har gjort sig skyldig till. |
|
G. |
En delegation bestående av fyra ledamöter av Europeiska folkpartiets grupp (EPP) som officiellt bjudits in av nationalförsamlingen och interimspresidenten Juan Guaidó utvisades ur landet i februari 2019. |
|
H. |
Den 6 mars 2019 beordrade den olagliga Maduroregimen Tysklands ambassadör att lämna landet då han anklagades för att upprepade gånger ha blandat sig i inre angelägenheter. Vissa utländska och lokala journalister har också gripits och fått sin mediautrustning beslagtagen, och efter att de försatts på fri fot utvisades de ur landet. |
|
I. |
Juan Guaidó har utnämnt Ricardo Hausmann till landets representant i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och Interamerikanska investeringsbolaget (IIC). |
|
J. |
Den 21 mars 2019 frihetsberövade Venezuelas säkerhetspolis Juan Guaidós kanslichef Roberto Marrero och beredde sig med tvång tillträde till Sergio Vergaras bostad, utan att bry sig om hans parlamentariska immunitet. Vergara är ledamot av nationalförsamlingen och representerar delstaten Táchira. |
|
K. |
Den 23 mars 2019 landade två flygplan från Rysslands flygvapen på flygplatsen Simón Bolívar International Airport i Maiquetía, med militär utrustning och minst hundra soldater ombord. Sådant har sedan skett upprepade gånger de senaste månaderna. |
|
L. |
Den 21 mars 2019 dömdes den venezuelanska domaren Afiuni Mora till fem års fängelse, efter att ha stått åtalad för ”sedeförfall”. Denne domare hade redan tidigare avtjänat ett långvarigt fängelsestraff och befann sig fortfarande i orättmätig husarrest. |
|
M. |
Det rapporterades den 15 mars 2019 att Tomasz Surdel, korrespondent i Venezuela för den polska tidningen Gazeta Wyborcza, hade blivit överfallen av den venezuelanska statspolisens särskilda insatsstyrkor när han körde bil i Caracas. |
|
N. |
Den kubanska polisen och militära underrättelsetjänsten är det strategiska inslag som låter Maduros olagliga regim sitta kvar vid makten. |
|
1. |
Europaparlamentet bekräftar sitt erkännande av att Juan Guaidó, i enlighet med artikel 233 i Venezuelas statsförfattning, är Bolivarianska republiken Venezuelas legitime interimspresident, och upprepar sitt fulla stöd till nationalförsamlingen, som är Venezuelas enda legitima demokratiska organ. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för Guaidós agenda, nämligen att sätta stopp för olagliga maktövertaganden, inrätta en nationell övergångsregering och hålla urtima presidentval. Parlamentet välkomnar att en avsevärd del av det internationella samfundet jämte det överväldigande flertalet EU-medlemsstater erkänt Guaidós legitimitet och uppmanar de återstående medlemsstaterna att skyndsamt göra detta. |
|
2. |
Europaparlamentet fördömer det häftiga förtryck och våld som har lett till att människor dödats och skadats. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Venezuelas invånare och sitt uppriktiga deltagande med deras familjer och vänner. |
|
3. |
Europaparlamentet bekräftar sin djupa oro över den allvarliga humanitära krissituationen som får djupgående skadeverkningar för venezuelanernas liv. |
|
4. |
Europaparlamentet upprepar sitt yrkande på att de diplomatiska representanter som utnämnts av Bolivarianska republiken Venezuelas legitime interimspresident Juan Guaidó ska erkännas som fullvärdiga ambassadörer i EU och dess medlemsstater. Parlamentet välkomnar att Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) styrelse och Interamerikanska investeringsbolaget (IIC) erkänt Ricardo Hausmann som styrelseledamot för Venezuela i dessa enheter. Parlamentet beklagar att årsmötet för IDB:s styrelse 2019 inställts av dess kinesiska värdar. |
|
5. |
Europaparlamentet fördömer det missbruk som skett i samband med upprätthållandet av lagen liksom säkerhetsorganens brutala förtryck, vilket har hindrat humanitärt bistånd från att komma in i landet. Parlamentet fördömer användningen av irreguljära väpnade grupper för att angripa och skrämma civila och parlamentsledamöter som har mobiliserat sig för att distribuera bistånd. Parlamentet stöder de militärer i Venezuela som vägrat att tillgripa maktmedel mot civilbefolkningen under denna kris, och i stället deserterat. Parlamentet erkänner vad Colombias myndigheter gjort för att skydda och ta hand om dessa soldater, som förblivit lojala mot Venezuelas statsförfattning och folk. |
|
6. |
Europaparlamentet fördömer skarpt trakasserierna, gripandet och utvisningen av flera journalister som rapporterat om situationen i Venezuela. Parlamentet upprepar sina tidigare yrkanden om att den olagliga Maduroregimen omedelbart ska sluta förtrycka politiska ledare, journalister och medlemmar av oppositionen, bland dem också Sacharovpristagaren Leopoldo López. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla personer som gripits för att de är släktingar till interimpresidenten Juan Guaidó eller ingår i hans team. |
|
7. |
Europaparlamentet fördömer de tillslag som gjorts av Maduros säkerhetstjänster och frihetsberövandet av interimspresident Juan Guaidós kanslichef Roberto Marrero, liksom också att Sergio Vergara, som är ledamot av nationalförsamlingen, nyligen utsatts för hemfridsbrott i sin bostad. Parlamentet yrkar på att Marrero omedelbart ska försättas på fri fot, samt fördömer bortförandet av nationalförsamlingsledamoten Juan Requesens och yrkar på hans omedelbara frigivande. |
|
8. |
Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om en fredlig lösning för landet genom ett fritt, öppet och trovärdigt presidentval med en fastställd tidsplan, rättvisa villkor för alla aktörer, inklusive ett neutralt nationellt valråd, öppenhet och närvaro av trovärdiga internationella observatörer. |
|
9. |
Europaparlamentet lovordar de ansträngningar som gjorts av länderna i Limagruppen, som är en ledande regional mekanism, för att hitta en demokratisk lösning på krisen under ledning av Juan Guaidó, såsom Venezuelas legitime interimspresident. |
|
10. |
Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid den tilltagande migrationskrisen i hela regionen och uttrycker sin erkänsla för grannländernas insatser och solidaritet. Parlamentet uppmanar kommissionen till fortsatt samarbete med dessa länder, inte bara i form av humanitärt bistånd, utan också genom att ställa mer resurser till förfogande samt med hjälp av utvecklingspolitik. |
|
11. |
Europaparlamentet uttrycker djup oro över att det finns terroristligor och organiserad brottslighet i Venezuela och att de breder ut sig och bedriver gränsöverskridande verksamhet, framför allt i Colombia, till risk för stabiliteten i hela regionen. |
|
12. |
Europaparlamentet efterlyser ytterligare sanktioner mot de olagliga statliga myndigheternas tillgångar utomlands och mot de personer som bär ansvaret för människorättskränkningar och förtryck. Parlamentet anser att EU-myndigheterna följaktligen måste begränsa dessa personers rörelsefrihet, liksom rörelsefriheten för deras närmaste anhöriga, och frysa deras tillgångar och viseringar. |
|
13. |
Europaparlamentet konstaterar att det på Europeiska unionens initiativ inrättats en internationell kontaktgrupp, som inte får låta sig utnyttjas av den olagliga Maduroregimen som en strategi för att förhala en lösning så att regimen ska kunna sitta kvar vid makten. Parlamentet konstaterar att kontaktgruppen än så länge inte fått till stånd några konkreta resultat, och att gruppen bör ha som sitt huvudsakliga ändamål att skapa förutsättningar för urtima presidentval och göra det lättare för det humanitära biståndet att komma fram, så att de akuta behoven hos invånarna i Venezuela kan tillgodoses. Parlamentet uppmanar den internationella kontaktgruppen att samarbeta med Limagruppen, eftersom den sistnämnda är en ledande regional aktör. Parlamentet uppmanar här Europeiska utrikestjänsten att samarbeta med Europaparlamentet och ställa till förfogande sin sakkunskap inom området valstöd. |
|
14. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, den höga representanten och länderna i regionen att undersöka möjligheten att anordna en internationell givarkonferens i syfte att tillhandahålla omfattande ekonomiskt stöd till återuppbyggnad och övergång till demokrati. |
|
15. |
Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till FN:s generalsekreterares yrkande på en oberoende och fullständig utredning av de fall som rapporterats om att våldet krävt offer. Parlamentet erinrar om EU:s engagemang till förmån för effektiv multilateralism inom FN:s ram, för att en humanitär katastrof med ännu större konsekvenser ska kunna undvikas. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd till ICC:s roll i kampen mot straffrihet och för rättsligt ansvarsutkrävande av dem som begått våldshandlingar och människorättskränkningar, samt för att inleda en utredning av de brott som begåtts av den olagliga Maduroregimen, bland vilka också märks grova brott mot mänskligheten, efter att brotten förundersökts. |
|
16. |
Europaparlamentet fördömer den kubanska regimens inflytande i Venezuela, vilken genom att utnyttja sina agenter har bidragit till att destabilisera demokratin och öka det politiska förtrycket mot de demokratiska krafterna i Venezuela. Parlamentet påpekar att detta kan få konsekvenser för förbindelserna mellan EU och Kuba, bland annat för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. |
|
17. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas legitime interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare. |
(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0199.
(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0313.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0436.
(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0061.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/107 |
P8_TA(2019)0328
Situationen för rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien
Europaparlamentets resolution av den 28 mars 2019 om situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien (2018/2965(RSP))
(2021/C 108/10)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artiklarna 2, 4, 5, 6, 7, 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), |
|
— |
med beaktande av artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 6, 7, 8, 10, 11, 12 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, |
|
— |
med beaktande av Opinion on questions relating to the appointment of judges of the constitutional court of the Slovak Republic, som antogs av Venedigkommissionen vid dess 110:e plenarsession (Venedig, 10–11 mars 2017), |
|
— |
med beaktande av Opinion on constitutional arrangements and separation of powers and the independence of the judiciary and law enforcement in Malta, som antogs av Venedigkommissionen vid dess 117:e plenarsession (Venedig, 14–15 december 2018), |
|
— |
med beaktande av rapporten av den 23 januari 2019 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén System för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen (COM(2019)0012), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu (1) och Europeiska kommissionens och de maltesiska myndigheternas gemensamma pressmeddelande av den 29 januari 2014 om Maltas program för enskilda investerare, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (2) och sin resolution av den 14 november 2018 om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (3), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om rättsstatlighet i Malta (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen (5), liksom sina tidigare resolutioner av den 13 april 2016 om situationen i Polen (6), av den 14 september 2016 om den senaste utvecklingen i Polen och dess inverkan på grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (7) och av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen (8), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová (9), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen (10), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om ett förslag med en begäran till rådet att enligt artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen fastställa huruvida det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens värden (11) samt sina tidigare resolutioner av den 10 juni 2015 (12), den 16 december 2015 (13) och den 17 maj 2017 (14) om situationen i Ungern, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om rättsstatsprincipen i Rumänien (15), |
|
— |
med beaktande av rapporten av den 22 mars 2018 om besöket i Slovakien den 7–9 mars 2018 av ad hoc-delegationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och budgetkontrollutskottet, |
|
— |
med beaktande av rapporten av den 30 januari 2019 om budgetkontrollutskottets informationsuppdrag i Slovakien den 17–19 december 2018, |
|
— |
med beaktande av rapporten av den 11 januari 2018 om besöket i Malta den 30 november–1 december 2017 av ad hoc-delegationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och undersökningskommittén för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (PANA), |
|
— |
med beaktande av rapporten av den 16 november 2018 om besöket i Malta och Slovakien den 17–20 september 2018 av ad hoc-delegationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, |
|
— |
med beaktande av de utfrågningar och diskussioner som genomförts av arbetsgruppen med ett allmänt mandat att bevaka situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU och ta upp specifika situationer, i synnerhet Malta och Slovakien (gruppen för bevakning av rättsstaten), som inrättades den 4 juni 2018 av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, bl.a. med Europarådets parlamentariska församling och expertkommitté för utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Moneyval), gruppen av stater mot korruption (Greco), nationella institutioner och myndigheter, företrädare för Europeiska kommissionen, EU-byråer som t.ex. Europol och olika berörda parter, däribland företrädare för civilsamhället och visselblåsare i Malta och Slovakien, |
|
— |
med beaktande av skrivelsen från Maltas premiärminister av den 13 mars 2019, |
|
— |
med beaktande av frågan till kommissionen om situationen för rättsstaten och kampen mot korruption i EU, särskilt i Malta och Slovakien (O-000015/2019 – B8-0017/2019), |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Gruppen för bevakning av rättsstaten inrättades den 4 juni 2018 med ett allmänt mandat att bevaka situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU och ta upp specifika situationer, i synnerhet Malta och Slovakien. |
|
B. |
Rättsstaten och respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt de värderingar och principer som finns förankrade i EU:s fördrag och i internationella instrument för mänskliga rättigheter är skyldigheter som åligger unionen och dess medlemsstater och måste iakttas. |
|
C. |
I artikel 6.3 i EU-fördraget bekräftas att grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer. |
|
D. |
EU fungerar utifrån förutsättningen om ömsesidigt förtroende, dvs. att medlemsstaterna iakttar demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Europakonventionen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. |
|
E. |
Varken nationell suveränitet eller subsidiaritet kan rättfärdiga en medlemsstats systematiska vägran att iaktta de grundläggande värdena i EU och fördragen, som den frivilligt har anslutit sig till. |
|
F. |
Gruppen för bevakning av rättsstaten har hållit ett antal möten med olika berörda parter, och fokus låg främst på situationen i Malta och Slovakien. Gruppen för bevakning av rättsstaten anordnade även en diskussion om journalisters säkerhet i Bulgarien med anledning av mordet på Viktoria Marinova. Det tillfälliga frihetsberövandet av journalisterna Attila Biro och Dimitar Stoyanov, som undersökte anklagelser om bedrägerier som rör EU-medel i Rumänien och Bulgarien, diskuterades även under det mötet. |
|
G. |
Morden på Daphne Caruana Galizia i Malta, Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová i Slovakien och Viktoria Marinova i Bulgarien har upprört den europeiska allmänna opinionen och haft en avskräckande effekt på journalister i EU. |
|
H. |
Utredningarna av dessa mord har hittills lett till att flera misstänkta personer har identifierats. Däremot har inga slutsatser dragits om de möjliga hjärnorna bakom morden, trots att det är den viktigaste faktorn som måste klargöras. I Malta har tre personer ställts inför rätta, och polisens och undersökningsdomarnas förundersökningar om morden pågår fortfarande. |
|
I. |
Gruppen för bevakning av rättsstaten hade inte möjlighet att kontrollera utredningarnas status med hänsyn till alla aspekter, eftersom myndigheterna hänvisade till ett legitimt behov av att säkerställa sekretessen i syfte att trygga framsteg med sådana mordfall. |
|
J. |
Gruppen för bevakning av rättsstaten har haft möjlighet att undersöka ett flertal problemområden när det gäller rättsstaten i Malta och Slovakien, i synnerhet de områden som omfattades Daphne Caruana Galizias och Ján Kuciaks arbete. |
|
K. |
Gruppen för bevakning av rättsstaten informerades regelbundet, däribland av Daphne Caruana Galizias släktingar, om begäran om en fullständig och oberoende offentlig utredning av mordet på henne, i synnerhet i fråga om de omständigheter som möjliggjorde mordet, de offentliga myndigheternas svar och de åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att sådana mord inte sker igen. |
|
L. |
Graden av samarbete med Europol inom dessa utredningar varierar bland de olika utredningar som genomförts. |
|
M. |
I synnerhet när det gäller Malta angav den tidigare direktören för Europol att graden av samarbete mellan de maltesiska myndigheterna och Europol inte varit optimal. Hans efterträdare bedömde dock senare att situationen hade förbättrats och nu var tillfredsställande. Europols företrädare berättade för medlemmar i gruppen för bevakning av rättsstaten att utredningen inte avslutades i och med att de tre misstänkta gärningsmännen häktades. Experter från Europol utsågs för att utföra specifika uppgifter inom ramen för undersökningsdomarens förundersökning. |
|
N. |
När det gäller beslagtagandet av journalisten Pavla Holcovás telefon i Slovakien råder fortfarande oklarhet kring hur den anskaffades och Europols åtkomst till de data som hämtades ur den, även om Europol angav att den skulle stödja analys av telefonen. |
|
O. |
Det finns skäl till stor oro över kampen mot korruption och organiserad brottslighet i EU, inbegripet Malta och Slovakien. Detta hotar att underminera invånarnas förtroende för offentliga institutioner och kan leda till en farlig sammankoppling av kriminella grupper och offentliga myndigheter. |
|
P. |
Ett stort europeiskt konsortium av undersökande journalister har i stor omfattning undersökt och publicerat i fråga om undersökningar som hade publicerats av Daphne Caruana Galizia. |
|
Q. |
Det är i synnerhet kampen mot penningtvätt i EU som är bristfällig, bland annat på grund av att det finns luckor i genomförandet av EU:s lagstiftning mot penningtvätt. Detta har belysts av de senaste fallen av otillräcklig tillsyn för att bekämpa penningtvätt, som involverat stora banker i olika medlemsstater. |
|
R. |
Europeiska bankmyndigheten (EBA) konstaterade i sin rekommendation från juli 2018 till Maltas enhet för analys av finansunderrättelser (Financial Intelligence Analysis Unit, FIAU) att det finns allmänna och systematiska brister i kampen mot penningtvätt i Malta, i synnerhet när det gäller fallet med Pilatus Bank. EBA noterade samtidigt att FIAU:s handlingsplan var ett steg i rätt riktning. Kommissionen har därefter konstaterat att Maltas FIAU har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s lagstiftning mot penningtvätt och att FIAU inte till fullo har genomfört EBA:s rekommendation. Kommissionen antog sitt yttrande om denna fråga i november 2018. |
|
S. |
Malta är hemvist för en stor banksektor, däribland vissa specifika bankinstitut som inte iakttar alla rättsliga normer och krav, vilket illustrerades av fallet med Pilatus Bank och att dess licens drogs in av Europeiska centralbanken (ECB). |
|
T. |
Utredningsrapporten ”Egrant” är inte allmänt tillgänglig. De tillgängliga slutsatserna bekräftar inte påståenden som sammankopplar ägandet av Egrant Inc. med den maltesiske premiärministern och hans hustru. Det är enbart premiärministern, justitieministern, premiärministerns stabschef och premiärministerns kommunikationsansvarige som har åtkomst till den fullständiga och omaskerade utredningsrapporten. |
|
U. |
Ingen utredning inleddes för att avslöja det verkliga ägandet av Egrant, och det har fortfarande inte klargjorts. |
|
V. |
Avslöjanden om den verkliga ägaren till företaget ”17 Black” – vilket nu påstås vara Vd:n för Tumas Group, som tilldelades ett kontrakt av den maltesiska regeringen för att bygga kraftverket Electrogas i Malta – framhäver ytterligare behovet av mer transparens när det gäller ekonomiska intressen och kopplingar till regeringsmedlemmar, t.ex. premiärministerns stabschef och den nuvarande ministern för turism och tidigare ministern för energi. |
|
W. |
Premiärministerns stabschef och den nuvarande ministern för turism och tidigare ministern för energi är de enda tjänstgörande och högt uppsatta regeringstjänstemännen i någon EU-medlemsstat som konstaterades vara verkliga ägare till en juridisk enhet som avslöjades i Panamadokumenten. Den senare vittnade till en delegation från Europaparlamentet om användningen av hans enheter och gjorde uttalanden som stred mot handlingar som offentliggjorts bland Panamadokumenten. |
|
X. |
Bristande säkerhet för journalister och ett krympande utrymme för civilsamhället på grund av trakasserier och hotelser undergräver granskning av den verkställande makten och urholkar invånarnas samhällsengagemang. |
|
Y. |
Journalister, och i synnerhet, men inte uteslutande, undersökande journalister, drabbas i allt högre utsträckning av s.k. strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (SLAPP) som enbart syftar till att motverka deras arbete. |
|
Z. |
Daphne Caruana Galizias familj tvingas hantera hatkampanjer och stämningsansökningar för ärekränkning, t.o.m. efter hennes död, bland annat från maltesiska regeringsmedlemmar, och vice premiärministern har angett att han inte anser det nödvändigt att dra tillbaka dessa stämningsansökningar. |
|
AA. |
Familj och vänner till Daphne Caruana Galizia, liksom aktivister i det civila samhället, tvingas även hantera den ihållande situationen vid hennes tillfälliga minnesmärke där minnessaker tas bort och förstörs. |
|
AB. |
Venedigkommissionen framhöll, i sitt yttrande om Malta som antogs vid dess 117:e plenarsession den 14–15 december 2018 (16), staters positiva skyldighet att skydda journalister som en fråga med direkt anknytning till rättsstaten och insisterade på att det är en internationell skyldighet för Maltas regering att säkerställa att media och civilsamhället kan spela en aktiv roll i fråga om att utkräva ansvar av myndigheter (17). |
|
AC. |
Venedigkommissionen har betonat att inrättandet av kommittén för domarutnämning (Judicial Appointments Committee) 2016 var ett positivt steg som togs av de maltesiska myndigheterna. Den framhöll dock även att det fortsatt finns flera skäl till oro mot bakgrund av principen om rättsväsendets oberoende, särskilt när det gäller organisationen av åklagarbefogenheter och den rättsliga strukturen och med avseende på den allmänna maktfördelningen och maktbalansen i landet med tydlig slagsida åt den verkställande makten, i synnerhet för premiärministern som åtnjuter långtgående befogenheter, bland annat inom olika utnämningsförfaranden för t.ex. aktörer inom rättsväsendet, och att detta inte åtföljs av pålitliga kontroller och motvikter (18). |
|
AD. |
Venedigkommissionen har angett att den nuvarande fördelningen av åklagarbefogenheter mellan polisen och justitiekanslern i Malta utgör ett tvetydigt system som är problematiskt med hänsyn till maktfördelning. Den konstaterade även att justitiekanslern, som har åklagarbefogenheter och samtidigt är regeringens juridiska rådgivare och ordförande för FIAU, innehar en mycket mäktig befattning som är problematisk med hänsyn till principerna om demokratiska kontroller och motvikter och maktfördelning (19). |
|
AE. |
Venedigkommissionens delegation konstaterade att en framtida separation av justitiekanslerns roller numera är allmänt accepterat i Malta efter 2013 års rapport från kommissionen för en övergripande reform av rättsväsendet (20). Maltas regering har nu tillkännagett inledandet av den lagstiftningsprocess som ska få till stånd denna separation. |
|
AF. |
Venedigkommissionen har angett att, utöver justitiekanslerns och polisens åtalsrelaterade uppgifter, undersökningsdomare även kan inleda förundersökningar om misstänkt mord och att det inte tycks finnas någon samordning dessa förundersökningar och polisens utredningar (21). |
|
AG. |
Venedigkommissionen har även betonat att den ständiga kommissionen mot korruption (Permanent Commission Against Corruption, PCAC) har brister när det gäller sammansättningen, eftersom utnämningen av medlemmarna kommer an på premiärministern (även om han måste samråda med oppositionen), och även när det gäller mottagarna av rapporterna, dvs. justitieministern som inte har några utredningsbefogenheter, vilket leder till att rapporterna enbart ger upphov till faktiska utredningar och åtal i ett mycket begränsat antal fall (22). |
|
AH. |
Venedigkommissionen har konstaterat att förfarandet för utnämning av polischefen bör grundas på en offentlig uttagning. Polischefen bör uppfattas som politisk neutral av den breda allmänheten (23). |
|
AI. |
Malta har inlett en process för att undersöka konstitutionella reformer, under överinseende av presidenten, där olika politiska parter och civilsamhället är delaktiga, och större delen av dem kommer att kräva två tredjedelars majoritet i parlamentet för att genomföras. |
|
AJ. |
Europaparlamentets övervakning av försämrade situationer när det gäller rättsstaten i medlemsstaterna är en väsentlig del av den europeiska demokratin, och utformningen av gruppen för bevakning av rättsstaten gör det möjligt för parlamentet att noga följa upp och samarbeta med medlemsstaternas myndigheter och civilsamhälle. |
|
AK. |
Trots Europaparlamentets brett stödda resolutioner (24) har kommissionen fortfarande inte lagt fram ett förslag om en övergripande och oberoende mekanism för att övervaka situationen för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter årligen i alla medlemsstater. |
|
AL. |
EU-medlemsstaters användning av ”system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare” medför allvarliga risker för kampen mot penningtvätt, undergräver ömsesidigt förtroende och Schengenområdets integritet, möjliggör tillträde för tredjelandsmedborgare enbart på grundval av samlade rikedomar snarare än utifrån lämpliga kunskaper, färdigheter eller humanitära överväganden samt leder till en faktisk försäljning av EU-medborgarskap. Kommissionen har uttryckligen angett att den inte längre stöder Maltas system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare. |
|
AM. |
Kommissionen offentliggjorde en rapport om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare som kartlägger befintlig praxis och fastställer vissa risker som sådana system innebär för EU, i synnerhet när det gäller säkerhet, penningtvätt, skatteundandragande och korruption. |
|
AN. |
Maltas regering har slutit ett konfidentiellt avtal med det privata företaget Henley & Partners för att genomföra det maltesiska systemet för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare, vilket gör det omöjligt att kontrollera om de överenskomna förfarandena, försäljningsvolymerna och andra villkor är förenliga med maltesisk, europeisk och internationell lagstiftning samt säkerhetsöverväganden. |
|
AO. |
Genomförandet av kraven på bosättning för sökande till Maltas system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare överensstämmer inte med de villkor för sådana system som överenskommits med kommissionen 2014. Kommissionen har inte vidtagit några konkreta åtgärder för att ta itu med denna bristande respekt för kravet på bosättning. |
|
AP. |
Anklagelser som rör maltesiska tjänstemäns försäljning av visum för medicinsk behandling och Schengen-visum i Libyen och Algeriet har inte utretts till fullo (25). |
|
AQ. |
Journalister i Slovakien angav under besöket av delegationen från gruppen för bevakning av rättsstaten att de arbetar i en miljö där fullständigt oberoende och säkerhet inte alltid kan garanteras. När det gäller RTVS (Slovakiens radio och television) har det förekommit incidenter som uppfattats som politisk inblandning i det journalistiska arbetet, t.ex. utfärdandet av korta nyhetsriktlinjer. |
|
AR. |
Den nationella tidningslagen håller på att ses över i Slovakien, och detta utgör en möjlighet att stärka mediefriheten och journalisters säkerhet. Det befintliga lagförslaget riskerar att kringskära mediefriheten. |
|
AS. |
Det finns rapporter om korruption och bedrägerier i Slovakien, bland annat rörande EU:s jordbruksmedel som involverar det utbetalande organet för jordbruket, och dessa kräver djupgående och oberoende utredningar. Vissa av dem utreds för närvarande av Olaf och parlaments budgetkontrollutskott genomförde ett undersökningsuppdrag i Slovakien i december 2018. Slovakien har den högsta andelen upptäcka oriktigheter och bedrägerier av alla EU-medlemsstater (26). |
|
AT. |
Medlemmarna i gruppen för bevakning av rättsstaten ser med oro på brottsbekämpningens opartiskhet och rättsväsendets oberoende i Slovakien, i synnerhet när det gäller politiseringen och den bristande transparensen inom urvals- och utnämningsförfaranden, t.ex. för befattningen som polischef. |
|
AU. |
Slovakiens premiärminister och andra högt uppsatta regeringsmedlemmar, samt den ställföreträdande allmänna åklagaren och polischefen, avgick efter mordet på Ján Kuciak. |
|
AV. |
Lagstiftningsförfarandet i Slovakien för reformen av urvalet av domare till författningsdomstolen har inte slutförts, och det kommande urvalsförfarandet för att ersätta domstolens nio avgående domare kommer att ske inom ramen för befintliga förfaranden. Urvalsförfarandet är för närvarande blockerat i det slovakiska parlamentet. |
|
AW. |
Under uppdragets gång noterade medlemmarna i delegationen från gruppen för bevakning av rättsstaten den vilja att upprätthålla rättsstatsprinciper som olika tjänstemän vid slovakiska offentliga myndigheter och aktörer inom civilsamhället gav uttryck för. |
|
AX. |
Slovakien hamnade 2018 på plats 27 i det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser, jämfört med plats 17 år 2017, Malta hamnade på plats 65, en nedgång från plats 47, och Bulgarien som får sämst betyg av EU-länderna ligger på plats 111, ned från plats 109 år 2017. |
|
AY. |
Transparency International placerade Malta på plats 51 (ned från plats 46 år 2017), Slovakien på plats 57 (ned från plats 54 år 2017) och Bulgarien på plats 77 (ned från plats 71 år 2017) i sitt årliga korruptionsindex. Alla tre länderna hamnar långt under EU–genomsnittet (27). |
ALLMÄNNA KOMMENTARER
|
1. |
Europaparlamentet fördömer skarpt de ihållande försöken från alltfler medlemsstaters regeringars sida att försvaga rättsstatsprincipen, maktfördelningen och rättsväsendets oberoende. Parlamentet är oroat över att det, trots att de flesta medlemsstaterna har antagit lagstiftning för att säkerställa rättsväsendets oberoende och opartiskhet i enlighet med Europarådets normer, fortfarande finns problem med hur dessa normer tillämpas. |
|
2. |
Europaparlamentet påminner om att rättsstatsprincipen är en del av och en nödvändig förutsättning för skyddet av alla förtecknade värden i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer på EU-nivå och nationell nivå, däribland regeringar, parlament och rättsväsenden, att öka insatserna för att upprätthålla och stärka rättsstatsprincipen. |
|
3. |
Europaparlamentet konstaterar med stor oro att hoten mot journalister och mediefriheten ökar, att det offentliga nedsvärtandet av yrket växer och att det är allmänt försvagat, att den ekonomiska koncentrationen i sektorn växer och att det sprids alltmer desinformation. Parlamentet erinrar om att en stark demokrati som grundar sig på rättsstatsprincipen inte kan fungera utan en stark och oberoende tredje statsmakt. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att granska och följa upp alla förslag från kommissionen och parlamentet vad gäller överträdelseförfaranden och artikel 7-förfaranden, i synnerhet genom att snarast möjligt vidta åtgärder på grundval av kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 om Polen, att sätta situationen i Ungern högst upp på sin agenda, att under alla skeden av förfarandet omedelbart ge parlamentet all information samt att uppmana parlamentet att lägga fram sitt motiverade förslag om Ungern till rådet. |
UTREDNINGAR OCH TILLÄMPNING AV LAGEN
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att utan dröjsmål inleda en fullständig och oberoende offentlig utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia, som särskilt fokuserar på de omständigheter som gjorde att det kunde begås, på de offentliga myndigheternas hantering av det och på vilka åtgärder som kan inrättas för att säkerställa att inga fler sådana mord kan begås. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar med stor kraft Maltas regering att offentligt och otvetydigt fördöma all hatpropaganda mot och missaktning av minnet av den bortgångna Daphne Caruana Galizia. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till kraftfulla åtgärder mot alla offentliga tjänstemän som underblåser hat. |
|
7. |
Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att man finner en lösning för minnesplatsen i Valletta för Daphne Caruana Galizia, i samarbete med det civila samhället och hennes familj, så att hennes minne kan högtidlighållas obehindrat. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas relevanta myndigheter att offentliggöra den fullständiga och oredigerade rapporten från undersökningsdomarens förundersökning i fallet Egrant. |
|
9. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Maltas och Slovakiens regeringar att säkerställa att alla indikationer på brottsliga handlingar snarast möjligt utreds grundligen av de brottsbekämpande myndigheterna, även när dessa indikationer härrör från visselblåsare och journalister, och i synnerhet när det gäller de påstådda fallen av bland annat korruption, ekonomisk brottslighet, penningtvätt, bedrägerier och skatteundandragande som Daphne Caruana Galizia och Ján Kuciak rapporterade om. |
|
10. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att inleda en oberoende internationell, offentlig utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia och de påstådda fallen av korruption, ekonomiska brott, penningtvätt, bedrägerier och skatteundandragande som hon rapporterade om och som inbegriper högt uppsatta nuvarande och tidigare offentliga tjänstemän i Malta. |
|
11. |
Europaparlamentet beklagar att inte alla Maltas regeringsmedlemmar, såsom ministern med ansvar för turism och den tidigare energiministern, var tillgängliga för att träffa delegationen från gruppen för bevakning av rättsstaten och att delegationen inte kunde träffa företrädare för Nexia BT, såsom företagets verkställande direktör. |
|
12. |
Europaparlamentet konstaterar bekymrat att Maltas myndigheter aldrig riktade någon offentlig begäran om rättslig hjälp till Tysklands federala kriminalpolis (Bundeskriminalamt) för att få tillgång till de uppgifter som finns lagrade på Daphne Caruana Galizias bärbara datorer och hårddiskar efter att hennes familj lämnat över dem till de tyska myndigheterna. |
|
13. |
Europaparlamentet välkomnar de anklagelser som de slovakiska myndigheterna har riktat mot den påstådda anstiftaren till morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová och de påstådda förövarna av morden. Parlamentet uppmanar de brottsbekämpande myndigheterna att fortsätta utredningen på både nationell och internationell nivå med alla till buds stående medel, bland annat genom att förlänga avtalet om en gemensam utredningsgrupp till efter april 2019, och att se till att alla aspekter av fallet utreds i sin helhet, även eventuella politiska kopplingar till brotten. |
|
14. |
Europaparlamentet konstaterar att utredningen av morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová har medfört att annan brottslig verksamhet uppdagats, bland annat påstådda planer på att mörda åklagarna Peter Šufliarsky och Maroš Žilinka och advokaten Daniel Lipšic. Parlamentet konstaterar att den senare utredningen ska genomföras, till följd av ett gemensamt beslut från riksåklagaren och den särskilde åklagaren, av polisinspektionen vid inrikesministeriet, möjligen på grund av att polismän var inblandade i sökningen i polisdatabaserna efter de som blev måltavlor. Parlamentet kommer att fortsätta sin övervakning av denna utveckling. |
|
15. |
Europaparlamentet välkomnar upprättandet av ett undersökande centrum i Ján Kuciaks namn (Ján Kuciak Investigative Centre), av Daphne Project som flera journalister grundade i slutet av 2018 och av Forbidden Stories Daphne Project, som grundades av 18 konsortier av undersökande journalister i mars 2018 som vill fortsätta Daphnes arbete där hon lämnade det. Parlamentet konstaterar att sex månader efter att Daphne Project upprättades kom nya avslöjanden i dess första publikation. |
|
16. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning att grundligen utreda alla de fall som parlamentets tillfälliga delegationer uppmärksammade under 2018, närmare bestämt anklagelser om korruption och bedrägeri, som även rör EU:s jordbruksfonder, och eventuella felaktiga incitament till markrofferi. |
|
17. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att inleda en utredning om avslöjandena i Panamadokumenten och kopplingarna mellan det Dubaibaserade företaget 17 Black och ministern med ansvar för turism och den tidigare energiministern liksom premiärministerns stabschef. |
|
18. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas och Slovakiens regeringar, och alla EU-medlemsstater och deras brottsbekämpande myndigheter, att intensifiera kampen mot organiserad brottslighet och korruption så att allmänheten kan återfå förtroendet för deras institutioner. |
|
19. |
Europaparlamentet noterar att Greco den 22 mars 2019 antog tillägget till den andra efterlevnadsrapporten om Slovakien, som gäller förebyggande av korruption med avseende på parlamentsledamöter, domare och åklagare. Parlamentet uppmanar Slovakiens regering att genomföra samtliga rekommendationer fullt ut. |
|
20. |
Europaparlamentet noterar att Greco den 23 mars 2019 antog rapporten om Malta från den femte utvärderingsomgången. Parlamentet uppmanar Maltas regering att tillåta att denna rapport offentliggörs så snart som möjligt och att till fullo genomföra samtliga rekommendationer. |
|
21. |
Europaparlamentet är djupt bekymrat över att Slovakiens regering eventuellt spelar en roll i bortförandet av en vietnamesisk medborgare från Tyskland och begär en omfattande utredningsrapport, i kontinuerligt samarbete med de tyska myndigheterna, som även inbegriper anklagelserna om den tidigare inrikesministerns inblandning. |
|
22. |
Europaparlamentet är bekymrat över anklagelserna om korruption, intressekonflikter, straffrihet och svängdörrar i Slovakiens maktsfär. Parlamentet är förstummat över det faktum att en tidigare högt uppsatt polistjänsteman vid nationella brottsbyrån (NAKA) och den tidigare polischefen efter att de avgått utnämndes till inrikesministerns rådgivare, även i Tjeckien. Parlamentet konstaterar att den tidigare polischefen nu har avsagt sig rollen som inrikesministerns rådgivare efter att det framkommit rapporter i media om att en sökning gjordes på Ján Kuciak i en polisdatabas innan han mördades, som den tidigare polischefen påstås ha beordrat. |
|
23. |
Europaparlamentet välkomnar de slovakiska och maltesiska medborgarnas, liksom civilsamhällesorganisationernas, vilja att delta i kampen för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft Slovakiens och Maltas regeringar att fullt ut stödja detta samhälleliga deltagande och att inte avskräcka från detta. |
|
24. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas, Slovakiens och Bulgariens regeringar att även fortsättningsvis underlätta allt samarbete med Europol, inbegripet genom att göra byrån fullt delaktig och proaktivt ge den tillgång till alla filer som rör utredningarna. |
|
25. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydlig vägledning om villkoren och den rättsliga ramen för utbytet av uppgifter och bevisning medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter emellan, liksom mellan dem och EU:s byråer, inbegripet genom tillämpningen av den europeiska utredningsordern. |
|
26. |
Europaparlamentet noterar att Europols och Eurojusts nuvarande budget, mänskliga resurser och mandat inte räcker till för att dessa byråer ska kunna bidra med fullständigt och proaktivt EU-mervärde till utredningarnas genomförande, såsom i fallen med morden på Daphne Caruana Galizia och på Ján Kuciak och Martina Kušnírová. Parlamentet vill att ytterligare resurser anslås till Europol och Eurojust för utredningar av detta slag inom en nära framtid. |
|
27. |
Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsliga myndigheter är en del av ett EU-omfattande samarbetssystem. Parlamentet anser att EU:s institutioner, organ och byråer därför proaktivt bör ingripa för att åtgärda brister från de nationella myndigheternas sida, och anser det oroväckande att EU:s institutioner, organ och byråer vanligtvis vidtar sådana åtgärder först när journalister och visselblåsare har kommit med avslöjanden. |
|
28. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utöka Europols budget i linje med de operationella och strategiska behov som fastställdes under förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram 2021–2027 och att stärka Europols mandat så att byrån kan delta mer proaktivt i utredningar som rör betydande grupper inom den organiserade brottsligheten i medlemsstaterna om det finns allvarliga tvivel på oberoendet hos och kvaliteten på dessa utredningar, t.ex. genom att den får möjlighet att proaktivt börja upprätta gemensamma utredningsgrupper i sådana fall. |
|
29. |
Europaparlamentet uppmanar Eurojust och den framtida Europeiska åklagarmyndigheten att på bästa sätt samarbeta i utredningar som rör EU:s finansiella intressen, i synnerhet när det gäller medlemsstater som inte har anslutit sig till denna åklagarmyndighet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU:s institutioner att underlätta ett snabbt inrättande av den europeiska åklagarmyndigheten och anser att alla medlemsstater som ännu inte har kungjort sin avsikt att ansluta sig till denna myndighet bör göra så. |
|
30. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp parlamentets resolutioner i vilka det kräver en kartläggning av bästa praxis för utredningsteknik runtom i EU, i syfte att underlätta framtagningen av gemensamma utredningsförfaranden i EU (28). |
KONSTITUTIONELLA UTMANINGAR I MALTA OCH SLOVAKIEN
|
31. |
Europaparlamentet välkomnar uttalandena från Maltas regering om tillämpningen av de rekommendationer som utfärdades i Venedigkommissionens nyligen utkomna rapport. |
|
32. |
Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en grupp där medlemmar ur både regeringen och oppositionen arbetar med att undersöka möjligheter att reformera konstitutionen. |
|
33. |
Europaparlamentet välkomnar beskedet från den maltesiska regeringen härförleden om inledandet av de lagstiftningsprocesser som ska förverkliga olika rekommendationer från Venedigkommissionen. Parlamentet uppmanar Maltas regering och parlament att tillämpa alla Venedigkommissionens rekommendationer utan undantag, även retroaktivt när så krävs, för att säkerställa att tidigare och nuvarande beslut, positioner och strukturer görs förenliga med dessa rekommendationer, och i synnerhet att
|
|
34. |
Europaparlamentet konstaterar att ett förfarande för urval och utnämning av domare till författningsdomstolen snart kommer att ske i Slovakien, eftersom mandatperioden för nio av 13 domare löper ut i februari. Parlamentet framhåller att bestämmelserna som styr detta urvals- och utnämningsförfarande, såväl som kvalifikationerna och kraven, måste uppfylla högsta tänkbara standarder vad gäller insyn, granskning och ansvarsskyldighet, i linje med Venedigkommissionens slutsatser i denna fråga (29). Parlamentet är bekymrat över att det för tillfället inte görs några framsteg med detta urvalsförfarande i det slovakiska parlamentet. |
|
35. |
Europaparlamentet kräver en öppen, otvetydig och objektiv tillämpning av regler och förfaranden för valet 2019 av den nya slovakiska polischefen, vilka ska säkerställa ämbetets oberoende och neutralitet. Parlamentet noterar att urvalsförfarandet nu är igång och att kandidaterna snart ska delta i utfrågningar i det berörda utskottet i det slovakiska parlamentet. Parlamentet begär att dessa utfrågningar ska vara offentliga. |
SYSTEM FÖR MEDBORGARSKAP, UPPEHÅLLSTILLSTÅND OCH VISUM FÖR INVESTERARE
|
36. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att avskaffa sina system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare och efterlyser en oberoende och internationell utredning om hur denna försäljning påverkar Maltas möjligheter att bekämpa penningtvätt, den gränsöverskridande brottslighetens möjligheter att växa och Schengenområdets integritet. |
|
37. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att årligen offentliggöra en fristående lista över alla som har köpt maltesiskt medborgarskap och EU-medborgarskap och att säkerställa att köparna inte står med på samma förteckning som de som erhållit sitt maltesiska medborgarskap på annat vis. Parlamentet uppmanar Maltas regering att säkerställa att alla dessa nya medborgare faktiskt har varit bosatta ett helt år på Malta innan köpet, i enlighet med vad man kom överens om med kommissionen innan programmet sjösattes. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt som står i dess makt för att se till att man håller sig till vad som ursprungligen menades i detta ärende. |
|
38. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen i februari 2019, när den uppmanades att klargöra, tydligt fastslog att den inte på något sätt stöder Maltas system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare. |
|
39. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att offentliggöra allt om, och avsluta, sitt avtal med Henley & Partners, det privata företag som för närvarande genomför Maltas system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare, utan några konsekvenser för de offentliga finanserna i händelse av avslut eller avbrott. |
|
40. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida de avtal som finns mellan medlemsstaternas myndigheter och privata företag, vilka styr och lägger ut systemen för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare på entreprenad, är förenliga med EU:s och internationell lagstiftning och med säkerhetsrelaterade överväganden. |
|
41. |
Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens rapport om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare, men är bekymrat över att det saknas data i den. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta övervaka omfattningen och konsekvenserna av alla olika system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i EU, med särskilt fokus på due diligence-processerna, innehavarnas profiler och verksamhet, deras potentiella inverkan vad gäller gränsöverskridande brottslighet och Schengenområdets integritet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fasa ut alla befintliga system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investeringar så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att under tiden ta itu med systemen för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengen och att lägga fram ett lagstiftningsförslag som fastställer tydliga begränsningar för systemen för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare. |
|
42. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen, på grundval av dess rapport om systemen för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i flera olika EU-medlemsstater, att särskilt utvärdera vilka konsekvenser den maltesiska regeringens system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare har för Schengenområdets integritet. |
|
43. |
Europaparlamentet uppmanar Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån att genomföra en gemensam hotbildsbedömning avseende vilka konsekvenser EU-medlemsstaternas system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare har för kampen mot den organiserade brottsligheten och för Schengenområdets integritet. |
|
44. |
Europaparlamentet uppmanar Maltas regering att grundligen utreda påståendena om massförsäljning av Schengenvisum och visum för medicinsk behandling, inbegripet påståendena om att tidigare eller nuvarande högt uppsatta regeringstjänstemän i Malta är inblandade, såsom premiärministerns stabschef och Neville Gafa. |
JOURNALISTERNAS SÄKERHET OCH MEDIERNAS OBEROENDE
|
45. |
Europaparlamentet uppmanar Slovakiens regering att trygga journalisternas säkerhet. Parlamentet beklagar djupt den bristande insynen i mediernas ägandeförhållanden. Parlamentet ifrågasätter public service-mediernas oberoende och kvalitet med anledning av att flera journalister har försvunnit från RTVS. Parlamentet noterar med oro att det befintliga förslaget till presslag riskerar att kringskära mediefriheten. |
|
46. |
Europaparlamentet är oroat över uttalandena från de slovakiska politiker som ifrågasätter värdet av oberoende journalistik och public service-medier, bland annat de uttalanden den tidigare premiärministern har gjort offentligt – till exempel under en presskonferens den 2 oktober 2018. |
|
47. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de berörda medlemmarna i Maltas regering att se till att ärekränkningsmålen mot Daphne Caruana Galizias sörjande familj dras tillbaka med omedelbar verkan, att avstå från att tillämpa ärekränkningslagar för att frysa kritiska journalisters bankkonton och att reformera de ärekränkningslagar som används för att sätta käppar i hjulet för journalisternas arbete. |
|
48. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som förhindrar så kallade strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande. |
EU-ÅTGÄRDER
|
49. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inleda en dialog med Maltas regering mot bakgrund av ramen för rättsstatsprincipen. |
|
50. |
Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och rådet arbetar för att säkerställa att alla medlemsstater verkligen upprätthåller rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet är dock bekymrat över att kommissionens ram för rättsstatsprincipen har en begränsad genomslagskraft, liksom de förfaranden inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget som hittills har inletts. Parlamentet understryker att den ihållande oförmågan att åtgärda allvarliga och ihållande överträdelser av de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget har uppmuntrat andra medlemsstater att följa samma väg. Parlamentet beklagar kommissionens beslut att skjuta upp offentliggörandet av sitt förslag om att stärka ramen för rättsstatsprincipen till juli 2019. |
|
51. |
Europaparlamentet påminner om behovet av att införa en oberoende och regelbunden utvärdering av situationen för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna i alla medlemsstater. Parlamentet understryker att denna utvärdering ska baseras på objektiva kriterier. Parlamentet vill återigen rikta uppmärksamheten mot sina resolutioner av den 10 oktober 2016 och av den 14 november 2018 som kräver en övergripande, permanent och objektiv EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att detta vore en rättvis, balanserad, regelrätt och förebyggande mekanism för hantering av eventuella kränkningar av de värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget, och understryker att behovet av en sådan mekanism nu är mer akut än någonsin. |
|
52. |
Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att kommissionen ännu inte har lagt fram något förslag till en övergripande EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter och uppmanar den att göra så vid tillfälle, i synnerhet genom att föreslå att det interinstitutionella avtalet om EU:s pakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter antas. |
|
53. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till en förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, riktar återigen uppmärksamheten mot sitt betänkande om detta förslag vilket antogs av parlamentet i januari 2019 och uppmanar med kraft kommissionen att på ett konstruktivt sätt inleda förhandlingarna så snart som möjligt. |
|
54. |
Europaparlamentet understryker vikten av att parlamentet sänder särskilda delegationer till medlemsstaterna som ett ändamålsenligt verktyg för att övervaka överträdelser av demokratin, rättsstatligheten och grundläggande rättigheter. Parlamentet rekommenderar att en permanent struktur inrättas inom dess utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som ska övervaka sådana överträdelser i medlemsstaterna. |
|
55. |
Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att med kraft bekämpa systemisk korruption och utarbeta effektiva instrument för att förhindra, motverka och bestraffa korruption, samt att regelbundet kontrollera användningen av offentliga medel. Parlamentet upprepar sin beklagan att kommissionen under de senaste åren beslutat att inte offentliggöra EU:s korruptionsbekämpningsrapport, och understryker att det inte är en tillräckligt effektiv åtgärd att ha faktablad om insatserna mot korruption som en del av den europeiska planeringsterminen för att säkerställa att korruption otvetydigt förs upp på dagordningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att omedelbart återuppta sin årliga övervakning av och rapportering om korruptionsbekämpningen, med avseende på alla medlemsstater och i EU-institutionerna. |
|
56. |
Europaparlamentet välkomnar avtalet mellan Europeiska centralbanken och de nationella tillsynsmyndigheterna om en ny samarbetsmekanism för informationsutbyte. Parlamentet uppmuntrar alla medverkande myndigheter att använda mekanismen i stor utsträckning för att säkerställa ett snabbt och effektivt samarbete i kampen mot penningtvätt. |
|
57. |
Europaparlamentet erinrar sin talman om att genomförandet av dess uppmaning att skapa ett ”Europeiskt Daphne Caruana Galizia-pris för undersökande journalistik”, som ska delas ut årligen för utomordentlig undersökande journalistik i Europa, är mycket försenat. |
|
58. |
Europaparlamentet välkomnar sitt beslut att uppkalla praktikprogrammet för undersökande journalister efter Ján Kuciak. |
o
o o
|
59. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Europarådets parlamentariska församling. |
(1) EUT C 482, 23.12.2016, s. 117.
(2) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0456.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0438.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0055.
(6) EUT C 58, 15.2.2018, s. 148.
(7) EUT C 204, 13.6.2018, s. 95.
(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0442.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0183.
(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0204.
(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0340.
(12) EUT C 407, 4.11.2016, s. 46.
(13) EUT C 399, 24.11.2017, s. 127.
(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0216.
(15) Antagna texter, P8_TA(2018)0446.
(16) Malta – Opinion on Constitutional arrangements and separation of powers, som antogs av Venedigkommissionen vid dess 117:e plenarsession (Venedig, 14–15 december 2018),
(17) Venedigkommissionens yttrande, punkt 142.
(18) Ibid, punkterna 107-112.
(19) Ibid, punkt 54.
(20) Ibid, punkt 59.
(21) Ibid, punkt 71.
(22) Ibid, punkt 72.
(23) Ibid, punkt 132.
(24) Resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter – EUT C 215, 19.6.2018, s. 162. Resolution av den 14 november 2018 om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter – Antagna texter, P8_TA(2018)0456.
(25) http://nao.gov.mt//loadfile/77c82f0e-89b3-44b4-85d4-e48ecfd251b0
(26) https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR19_01/SR_FRAUD_RISKS _SV.pdf
(27) https://www.transparency.org/cpi2018
https://www.transparency.org/news/feature/corruption_perceptions_index_2017
(28) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1539189225045&uri=CELEX:52011IP0459
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52016IP0403
(29) https://www.venice.coe.int/webforms/documents/?pdf=CDL-AD(2017)001-e
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/120 |
P8_TA(2019)0329
Den senaste utvecklingen i ”dieselgate”-skandalen
Europaparlamentets resolution av den 28 mars 2019 om den senaste utvecklingen i ”dieselgate”-skandalen (2019/2670(RSP))
(2021/C 108/11)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt (1), |
|
— |
med beaktande av parlamentets beslut (EU) 2016/34 av den 17 december 2015 om tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod (2), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (3), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (4), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (5), |
|
— |
med beaktande av kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (6), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (7), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2015 om utsläppsmätningar i bilindustrin (8), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om undersökningen av utsläppsmätningar i bilindustrin (9) (som bygger på interimsrapporten från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin), |
|
— |
med beaktande av slutrapporten av den 2 mars 2017 från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin, |
|
— |
med beaktande av sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (10), |
|
— |
med beaktande av Europeiska revisionsrättens briefingdokument av den 7 februari 2019 om EU:s svar på ”dieselgate”-skandalen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16 (11), |
|
— |
med beaktande av Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 1275/2018/EWM, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2019 om ett Europa som skyddar: Ren luft för alla (12), |
|
— |
med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Parlamentet hade begärt en omfattande rapport av kommissionen om de åtgärder som kommissionen och medlemsstaterna vidtagit med anledning av slutsatserna och rekommendationerna från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin (nedan kallad EMIS-kommittén). |
|
B. |
Den 18 oktober 2018 skickade kommissionsledamoten med ansvar för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, Elżbieta Bieńkowska, en skrivelse till den tidigare ordföranden för EMIS-kommittén med en tabell över de uppföljningsåtgärder som kommissionen vidtagit som svar på begäran om en ”omfattande rapport om de åtgärder som kommissionen och medlemsstaterna vidtagit med anledning av EMIS-kommitténs slutsatser och rekommendationer”. |
|
C. |
Den tabell som bifogades denna skrivelse syftade endast till att ta itu med de frågor som lyfts fram i rekommendationerna, och tog inte upp EMIS-kommitténs slutsatser, särskilt när det gäller fall av administrativa missförhållanden och överträdelser av unionsrätten. Kommissionsledamot Bieńkowska underströk vid flera tillfällen i tabellen att vissa frågor i rekommendationerna ligger utanför hennes ansvarsområde. |
|
D. |
Den 12 oktober 2018 biföll Europeiska ombudsmannen ett klagomål från en ledamot av Europaparlamentet och konstaterade att kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till alla ståndpunkter från företrädarna för medlemsstaterna rörande miljöinformation utgjorde ett administrativt missförhållande. |
|
E. |
Eftersom kommissionen på det här sättet agerat bromskloss försinkades EMIS-kommitténs arbete avsevärt, vilket blev till skada bland annat genom att minska det informationsunderlag som står till förfogande för ledamöterna av Europaparlamentet vid utfrågningarna med kommissionens företrädare. |
|
F. |
Den 13 december 2018 beslutade Europeiska unionens tribunal att bifalla den talan som väckts av städerna Paris, Bryssel och Madrid (Europeiska unionens domstols dom i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16) och ogiltigförklarade delvis kommissionens förordning (EU) 2016/646, som hade fastställt alltför höga kväveutsläppsgränser för provningarna av nya lätta personbilar och lätta nyttofordon. |
|
G. |
Den 22 februari 2019 beslutade kommissionen att överklaga denna dom, vilket kan innebära att den tidsfrist som fastställts av domstolen inom vilken de så kallade överensstämmelsefaktorerna får finnas kvar skjuts upp. |
|
H. |
Den 6 december 2016 beslutade kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot sju medlemsstater, nämligen Förenade kungariket, Grekland, Litauen, Luxemburg, Spanien, Tjeckien och Tyskland, för att de inte inrättade sanktionssystem för att avskräcka biltillverkare från att bryta mot lagstiftningen om utsläpp från bilar eller införa sådana sanktioner mot Volkswagenkoncernen. |
|
I. |
Den 17 maj 2017 inledde kommissionen ett annat överträdelseförfarande avseende de strategier för avgasrening som tillämpades av koncernen Fiat Chrysler Automobiles (FCA) och Italiens underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter att vidta korrigerande åtgärder och införa sanktioner mot denna tillverkare. |
|
J. |
Trots att dessa förfaranden, som fortfarande pågår mot Förenade kungariket, Italien, Luxemburg och Tyskland, inleddes för mer än två år sedan har kommissionen fortfarande inte drivit dem längre än att begära ytterligare upplysningar från medlemsstaterna genom ytterligare formella underrättelser. |
|
K. |
Vissa medlemsstater tycks inte samarbeta lojalt med kommissionen kring detta. |
|
L. |
I ett pressmeddelande om Europeiska revisionsrättens arbetsprogram för 2019 av den 16 oktober 2018 meddelade revisionsrättens ordförande, Klaus-Heiner Lehne, att revisionsrätten skulle undersöka EU:s strategi för mätning av utsläpp från fordon för att ”ta reda på om EU infriar sina löften”. |
|
M. |
Revisionsrätten påpekade i sitt briefingdokument av den 7 februari 2019 om EU:s svar på ”dieselgate”-skandalen att det fortfarande finns ett stort antal mycket förorenande bilar på vägarna och konstaterade att varken det pågående återkallandet av fordon eller de programvaruuppdateringar som inletts med anledning av detta fått någon större inverkan på kväveoxidutsläppen. |
|
N. |
Tyskland kräver att tyska biltillverkare erbjuder bilägare inbytesprogram eller eftermodifiering av hårdvaran med ett system för selektiv katalytisk reduktion (SCR). |
|
O. |
Arvet efter de mycket förorenande dieselfordonen är fortfarande i stor utsträckning ett olöst problem, eftersom de kommer att fortsätta att ha en negativ inverkan på luftkvaliteten i många år framöver om inte kommissionen och medlemsstaterna vidtar verkningsfulla samordnade åtgärder för att minska de skadliga utsläppen från dem, särskilt i områden dit dessa fordon exporteras i stora mängder. |
|
P. |
Enligt de uppgifter som medlemsstaterna lämnat till kommissionen omfattar återkallandekampanjer i medlemsstaterna endast ett begränsat antal bilar av följande märken: Volkswagen, Renault, Daimler, Opel och Suzuki. |
|
Q. |
Flera icke-statliga organisationer och medier har rapporterat att modeller från flera andra bilmärken har visat på misstänkta utsläpp eller överskridit de föroreningsgränser som fastställs i EU-lagstiftningen. |
|
R. |
Vissa medlemsstater, närmare bestämt Bulgarien, Irland, Slovenien, Sverige och Ungern, har fortfarande inte lämnat några upplysningar till kommissionen om sina återkallandeprogram. |
|
S. |
Kommissionens svar på ”dieselgate”-skandalen omfattade inte bara översynen av direktiv 2007/46/EG utan också ett förslag till direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen (COM(2018)0184). Bindande lagstiftning av detta slag är avgörande för att säkerställa att konsumenterna har tydliga rättigheter och kan väcka meningsfull grupptalan, särskilt som rekommendationen från 2013 om kollektiv prövning i flertalet medlemsstater knappast alls kom att genomföras. Förenta staterna har ett välutvecklat system för grupptalan och där fick offren för dieselgate mellan 5 000 och 10 000 US-dollar i ersättning. I EU väntar däremot konsumenterna fortfarande på att få ordentlig ersättning. Detta ärende är ett av många som blockeras i rådet. |
|
T. |
Ordförande Juncker har föreslagit en översyn av förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (13), för att tvinga medlemsstaterna att ge större insyn i de ståndpunkter som de intar på kommitténivå. Mer insyn i antagandet av provningsförfarandet för utsläpp vid verklig körning (RDE) skulle ha hindrat medlemsstaterna från att otillbörligen fördröja förfarandet såsom förklaras i EMIS-kommitténs slutsatser. Detta ärende är också ett av många som blockeras i rådet. |
|
U. |
Efter en utredning gjord av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har Europeiska investeringsbanken och Volkswagen AG kommit överens om ett lån för ett delprojekt på 400 miljoner euro som beviljades 2009 och som återbetalades i sin helhet i tid, i februari 2014. |
|
V. |
Enligt denna överenskommelse kommer Europeiska investeringsbanken att avsluta sin undersökning och Volkswagen AG kommer i sin tur att frivilligt avstå från att delta i något av Europeiska investeringsbankens projekt under en uteslutningsperiod på 18 månader. |
Kommissionens ansvar
|
1. |
Europaparlamentet påminner om artikel 17.8 i EU-fördraget som fastslår att ”kommissionen ska kollektivt vara ansvarig inför Europaparlamentet”. Parlamentet beklagar därför att kommissionen kollektivt inte har lämnat någon omfattande rapport till parlamentet där man tar upp både slutsatserna och rekommendationerna från EMIS-kommittén. |
|
2. |
Europaparlamentet beklagar djupt att skrivelsen från kommissionsledamoten med ansvar för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, Elżbieta Bieńkowska, till den tidigare ordföranden för EMIS-kommittén är otillräcklig, eftersom inte alla frågor ligger inom hennes ansvarsområde, såsom påpekas i skrivelsen, och skrivelsen inte tar upp EMIS-kommitténs slutsatser. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart skicka en omfattande rapport, som godkänts av hela kollegiet, till parlamentet, såsom parlamentet kräver i sin resolution, som tar upp inte bara rekommendationerna, utan även kärnan av utredningsarbetet med den parlamentariska undersökningen, dvs. EMIS-kommitténs slutsatser, framför allt när det gäller fall av administrativa missförhållanden och överträdelser av unionsrätten. Parlamentet anser att kommissionen bör dra tydliga politiska slutsatser på grundval av EMIS-kommitténs slutsatser. |
|
4. |
Europaparlamentet noterar att ombudsmannens rekommendation bekräftar att kommissionen avsevärt försvårat arbetet i en officiell parlamentarisk undersökningskommitté. Parlamentet anser att kommissionen bör dra tydliga politiska slutsatser av detta tillkortakommande. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge åtkomst till protokollen från möten i tekniska kommittéer i allmänhet och till tekniska kommittén för motorfordon i synnerhet. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer för återkallandet av fordon, med detaljerade angivelser om hur återkallade fordon måste följa relevanta EU-förordningar, bland annat genom eftermodifiering av hårdvaran i fall där programvaruuppdateringar inte säkerställer att utsläppsgränserna efterlevs. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha med åtgärder i riktlinjerna för att säkerställa att mycket förorenande fordon inte kvarstår i omlopp på andrahandsmarknaden, inbegripet i andra medlemsstater och i tredjeländer. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas inrättande och genomförande av marknadskontrollerna i enlighet med förordning (EU) 2018/858. |
|
9. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med arbetet i den första fasen av överträdelseförfarandena mot Förenade kungariket, Italien, Luxemburg och Tyskland, med tanke på att dessa förfaranden inleddes för mer än två år sedan, och att utfärda motiverade yttranden. |
|
10. |
Europaparlamentet välkomnar domstolens dom av den 13 december 2018, enligt vilken kommissionen inte hade någon befogenhet att som en del av det andra lagstiftningspaketet om utsläpp vid verklig körning ändra de gränsvärden för kväveoxidutsläpp som fastställs i Euro 6-standarden. Parlamentet noterar att domstolen också fastslog att kommissionen inte tillhandahållit tillräckliga tekniska förklaringar till behovet av att anpassa gränsvärdena för kväveoxidutsläpp i och med införandet av överensstämmelsefaktorer. Parlamentet anser att de gränsvärden för kväveoxidutsläpp som fastställs i Euro 6-standarden ska uppfyllas vid normal användning, och att kommissionens ansvar är att utforma RDE-provningar så att de verkliga utsläppsnivåerna återspeglas. |
|
11. |
Europaparlamentet beklagar kommissionens beslut att överklaga domstols dom i målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16 och uppmanar kommissionen att ändra sitt beslut mot bakgrund av den senaste utvecklingen. |
|
12. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underrätta parlamentet ifall beslutet att överklaga innebär att den tidsfrist som fastställts av domstolen inom vilken överensstämmelsefaktorerna får finnas kvar skjuts upp. |
|
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera de gällande utsläppsgränserna, som fastställts i förordning (EG) nr 715/2007, som ska följas vid verklig körning i enlighet med denna förordning, och att inte införa några nya korrigeringskoefficienter (dvs. överensstämmelsefaktorer) som skulle göra dessa lagstadgade gränser mindre stränga. |
|
14. |
Europaparlamentet beklagar att Olafs rapport till följd av dess utredning av EIB:s lån ”Antrieb RDI” till Volkswagen AG aldrig offentliggjordes, och beklagar de bristfälliga åtgärder som vidtogs av EIB. |
Medlemsstaternas ansvar
|
15. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål tillhandahålla all information som kommissionen behöver för att utarbeta en rapport om de åtgärder som kommissionen och medlemsstaterna vidtagit med anledning av EMIS-kommitténs slutsatser och rekommendationer. |
|
16. |
Europaparlamentet beklagar de varierande strategierna och bristen på samordning mellan medlemsstaterna när det gäller att återkalla fordon och erbjuda inbytesprogram. Parlamentet anser att dessa varierande strategier undergräver konsumentintressena, miljöskyddet, människors hälsa och en fungerande inre marknad. |
|
17. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att återkalla eller dra tillbaka det stora antalet mycket förorenande bilar från marknaden, och att samarbeta fullt ut med kommissionen om en gemensam strategi för återkallandeåtgärder med utgångspunkt i kommissionens riktlinjer. |
|
18. |
Europaparlamentet beklagar att inbytesprogrammet och kraven på eftermodifiering av hårdvara för tyska biltillverkare i Tyskland inte tillämpas utanför Tyskland eller på andra biltillverkare i unionen. |
|
19. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och biltillverkarna att samordna obligatorisk eftermodifiering av hårdvaran för dieseldrivna fordon som inte uppfyller kraven, inklusive eftermodifiering av selektiv katalytisk reduktion, för att minska utsläppen av kvävedioxid (NO2) och rena den befintliga fordonsparken. Parlamentet anser att kostnaden för dessa eftermodifieringar bör bäras av den ansvariga biltillverkaren. |
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som fortfarande inte lämnat några upplysningar till kommissionen om sina återkallandeprogram att omgående tillhandahålla denna information. |
|
21. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa verkningsfulla marknadskontroller och att genomföra provningar på bilar i trafik utöver RDE-parametrarna för att säkerställa att tillverkarna inte optimerar fordonen för dessa RDE-provningar med hjälp av sina egna installationer, såsom antyddes i revisionsrättens briefingdokument. |
|
22. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som omfattas av de aktuella överträdelseförfarandena att samarbeta fullt ut med kommissionen och förse den med all information som behövs. |
|
23. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra biltillverkarna från att utnyttja nya flexibiliteter i provningsförfarandet i laboratorium (det globala harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon, WLTP) som ett sätt att sänka sina koldioxidutsläpp. |
|
24. |
Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att säkerställa att alla bilar hos återförsäljare endast använder WLTP-koldioxidvärden, för att undvika förvirring hos konsumenterna, och betonar att medlemsstaterna bör anpassa fordonsbeskattningen och skatteincitamenten efter WLTP-värdena, med respekt för principen att WLTP inte bör ha negativ inverkan på konsumenterna. |
|
25. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska unionens råd att ta sitt ansvar och omedelbart anta en allmän riktlinje om förslaget till direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och förslaget om en översyn av förordning (EU) nr 182/2011. |
|
26. |
Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en hög och enhetlig konsumentskyddsnivå på den inre marknaden mot eventuella framtida manipulationsförsök från biltillverkare sida, som resulterar i att utsläppen blir högre än förväntat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja utvecklingen av kollektiva prövningsmöjligheter som är rättvisa, överkomligt prissatta och kan anlitas i rätt tid. |
|
27. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta resoluta åtgärder för att i alla medlemsstater möjliggöra tillgång till utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, varvid det samtidigt bör undvikas att allt fler gamla och starkt förorenande fordon tas i trafik i medlemsstater med lägre inkomster. |
|
28. |
Parlamentet betonar i detta sammanhang att tillgången och åtkomsten till laddningsinfrastruktur, både i privata och offentliga byggnader i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda (14), och elfordons konkurrenskraft är av avgörande betydelse för ökad acceptans bland konsumenter. |
|
29. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande att delta vid Europaparlamentets första plenarsammanträde i april 2019 för att besvara alla kvarstående frågor om EMIS-kommitténs slutsatser och rekommendationer, ombudsmannens rekommendation och andra aspekter av denna resolution. |
o
o o
|
30. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 1.
(2) EUT L 10, 15.1.2016, s. 13.
(3) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.
(4) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.
(5) EUT L 151, 14.6.2018, s. 1.
(6) EUT L 109, 26.4.2016, s. 1.
(7) EUT L 152, 11.6.2008, s. 1.
(8) EUT C 355, 20.10.2017, s. 11.
(9) EUT C 204, 13.6.2018, s. 21.
(10) EUT C 298, 23.8.2018, s. 140.
(11) Domstolens dom av den 13 december 2018, Ville de Paris, Ville de Bruxelles, Ayuntamiento de Madrid mot kommissionen, T-339/16, T-352/16 och T-391/16, ECLI:EU:T:2018:927.
(12) Antagna texter, P8_TA(2019)0186.
(13) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75).
REKOMMENDATIONER
Europaparlamentet
Tisdagen den 26 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/126 |
P8_TA(2019)0224
Övergripande avtal mellan EU och Uzbekistan
Europaparlamentets rekommendation av den 26 mars 2019 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det nya övergripande avtalet mellan EU och Uzbekistan (2018/2236(INI))
(2021/C 108/12)
Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation
|
— |
med beaktande av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av rådets beslut (EU) 2018/… av den 16 juli 2018 om bemyndigande för Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att på Europeiska unionens vägnar inleda och föra förhandlingar om de bestämmelser i ett övergripande avtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, som omfattas av unionens behörighet (10336/18), |
|
— |
med beaktande av beslutet av den 16 juli 2018 av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om bemyndigande för Europeiska kommissionen att, på medlemsstaternas vägnar, inleda och föra förhandlingar om de bestämmelser i ett övergripande avtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, som omfattas av medlemsstaternas behörighet (10337/18), |
|
— |
med beaktande av rådets förhandlingsdirektiv av den 16 juli 2018 (10601/18 EU Restricted), som översändes till parlamentet den 6 augusti 2018, |
|
— |
med beaktande av det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Republiken Uzbekistan, som trädde i kraft 1999, |
|
— |
med beaktande av det samförståndsavtal mellan EU och Uzbekistan om energi som undertecknades i januari 2011, |
|
— |
med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs av rådet 2013, |
|
— |
med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 december 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut (1), |
|
— |
med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 14 december 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut (2), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2014 om mänskliga rättigheter i Uzbekistan (3), |
|
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider (4) och av den 13 april 2016 om genomförande och översyn av EU-strategin för Centralasien (5), |
|
— |
med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 19 september 2018Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi (JOIN(2018)0031), |
|
— |
med beaktande av de besök i Uzbekistan som parlamentets utskott för utrikesfrågor och underutskott för mänskliga rättigheter genomförde i september 2018 respektive i maj 2017 och av de regelbundna besök i landet som genomförts av parlamentets delegation till de parlamentariska samarbetskommittéerna EU–Kazakstan, EU–Kirgizistan, EU–Uzbekistan och EU–Tadzjikistan samt förbindelserna med Turkmenistan och Mongoliet, |
|
— |
med beaktande av resultaten av det trettonde utrikesministermötet EU–Centralasien, som anordnades den 10 november 2017 i Samarkand och som var inriktat på den bilaterala agendan (ekonomi, konnektivitet, säkerhet och rättsstatlighet) och på regionala frågor, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma kommunikén från det fjortonde utrikesministermötet EU–Centralasien, som anordnades den 23 november 2018 i Bryssel, med titeln EU-Central Asia – Working together to build a future of inclusive growth, sustainable connectivity and stronger partnerships (EU–Centralasien – att arbeta tillsammans för att bygga en framtid med tillväxt för alla, hållbar konnektivitet och starkare partnerskap) (6), |
|
— |
med beaktande av EU:s fortsatta utvecklingsbistånd till Uzbekistan, som uppgår till 168 miljoner euro under perioden 2014–2020, det ekonomiska biståndet från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) samt andra EU-åtgärder till stöd för fred och säkerhet och minskning av kärnavfallet i landet, |
|
— |
med beaktande av förklaringen från Tasjkent-konferensen om Afghanistan den 26–27 mars 2018, som Uzbekistan stod som värd för och för vilken Afghanistan var medordförande, med titeln Peace process, security cooperation and regional connectivity, |
|
— |
med beaktande av strategin för åtgärder inom fem prioriterade områden för Uzbekistans utveckling (nedan kallad utvecklingsstrategin) 2017–2021, |
|
— |
med beaktande av de steg som Uzbekistan har tagit för att bli ett öppnare samhälle och för att öka öppenheten i förbindelserna med sina grannar sedan landets självständighet från Sovjetunionen, |
|
— |
med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, |
|
— |
med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0149/2019). |
|
A. |
Den 23 november 2018 inledde EU och Uzbekistan förhandlingar om ett övergripande fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal i syfte att ersätta det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan för att uppnå ett förbättrat och fördjupat samarbete på områden av ömsesidigt intresse på grundval av de gemensamma värderingarna demokrati, rättsstatlighet, respekt för de grundläggande friheterna och god samhällsstyrning. Målet är att främja hållbar utveckling och den internationella säkerheten och att på ett verkningsfullt sätt bemöta globala utmaningar såsom terrorism, klimatförändringar och organiserad brottslighet. |
|
B. |
Parlamentets samtycke krävs för att det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet ska träda i kraft. |
|
1. |
Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik |
Förbindelserna mellan EU och Uzbekistan
|
a) |
att välkomna de åtaganden som gjorts och de steg som Uzbekistan tagit i riktning mot ett öppnare samhälle och det verkliga engagemanget för en politisk dialog mellan EU och Uzbekistan, vilket ledde till att förhandlingar om ett övergripande fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal inleddes; att betona EU:s intresse av att stärka sina förbindelser med Uzbekistan på grundval av gemensamma värden och erkänna Uzbekistans roll som en viktig kulturell och politisk bro mellan Europa och Asien, |
|
b) |
att skapa förutsättningar för en regelbunden djupgående dialog, övervaka det fullständiga genomförandet av politiska och demokratiska reformer som syftar till att skapa ett oberoende rättsväsende – inbegripet upphävandet av alla restriktioner för advokaters oberoende – och ett verkligt oberoende parlament som väljs i ett verkligt konkurrensinriktat val, skydda mänskliga rättigheter, jämställdhet och mediefrihet, avpolitisera säkerhetstjänsterna och säkerställa att de förpliktigar sig att respektera rättsstatsprincipen samt ett starkt engagemang från det civila samhällets sida i reformprocessen; att välkomna de nya befogenheter som getts Oliy Majlis och de nya mekanismer som stärker den parlamentariska kontrollen; att uppmana myndigheterna att genomföra rekommendationerna i den rapport från OSSE/ODIHR som utarbetades efter parlamentsvalet 2014, |
|
c) |
att betona betydelsen av och tillhandahålla omfattande stöd till hållbara reformer och genomförandet av dem, på grundval av det befintliga avtalet och framtida avtal, som leder till konkreta resultat och som är inriktade på politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor, framför allt i syfte att förbättra samhällsstyrningen och därigenom skapa utrymme för ett verkligt oberoende civilsamhälle präglat av mångfald, stärka respekten för mänskliga rättigheter, skydda alla minoriteter och utsatta personer, däribland personer med funktionsnedsättning, säkerställa ansvarsskyldigheten för överträdelser av de mänskliga rättigheterna och för andra brott och avlägsna hinder för entreprenörskap, |
|
d) |
att erkänna och stödja Uzbekistans förpliktelser angående de pågående strukturella, administrativa och ekonomiska reformerna för att förbättra företagsklimatet, rättssystemet och säkerhetstjänsterna, arbetsförhållandena samt myndigheternas ansvarsskyldighet och effektivitet, och att betona vikten av att de genomförs fullt ut och på ett kontrollerbart sätt; att välkomna liberaliseringen av transaktioner i utländsk valuta och av valutamarknaden; att framhålla att Uzbekistans övergripande reformplan, utvecklingsstrategin 2017–2021, måste genomföras och understödjas av åtgärder som främjar utrikeshandeln och förbättrar företagsklimatet; att beakta att arbetskraftsmigration och remittering är nyckelmekanismer för att ta itu med fattigdomen i Uzbekistan, |
|
e) |
att med kraft uppmana den uzbekiska regeringen att säkerställa att människorättsförsvarare, det civila samhället, internationella observatörer och människorättsorganisationer kan verka fritt i en rättsligt försvarbar och politiskt säker miljö, särskilt genom att underlätta registreringsförfarandet och möjliggöra rättslig prövning om en registreringsansökan avslås; att med kraft uppmana regeringen att tillåta regelbunden, obegränsad och oberoende övervakning av förhållandena i fängelser och interneringsanläggningar; att uppmana regeringen att bjuda in FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, genomföra rekommendationen från dennes senaste besök 2003 och anpassa landets lagar och praxis till internationell rätt och internationella normer, inbegripet en oberoende övervakningsmekanism som garanterar obehindrat tillträde till anläggningar där människor hålls frihetsberövande så att behandlingen av fångar kan övervakas; att uppmana myndigheterna att grundligt utreda alla påstådda fall av tortyr eller omänsklig behandling, |
|
f) |
att främja framväxten av ett tolerant och inkluderande demokratiskt samhälle som präglas av mångfald under ledning av en trovärdig regering genom att stödja en gradvis liberalisering med full respekt för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och socioekonomiska framsteg till förmån för befolkningen, |
|
g) |
att välkomna frisläppandet av politiska fångar men med eftertryck uppmana myndigheterna att garantera att de får fullständig rehabilitering, tillgång till rättsmedel och läkarvård; att efterlysa frisläppandet av alla återstående politiska fångar och alla andra personer som fängslats eller förföljs av politiska skäl såsom människorättsaktivister, aktivister i det civila samhället och religiösa aktivister, journalister och oppositionspolitiker; att uttrycka oro över flera rättegångar inom stängda dörrar och med kraft uppmana regeringen att stoppa denna praxis; att med kraft uppmana regeringen att snabbt ändra bestämmelserna i landets strafflag rörande extremism, som ibland missbrukas för att kriminalisera oliktänkande; att välkomna de åtaganden som gjorts för att sluta att använda anklagelsen ”brott mot fängelsets ordningsregler” för att godtyckligt förlänga straffen för politiska fångar; att säkerställa att alla politiska fångar som döms för brott och andra överträdelser får kopior av domarna i deras mål så att de kan utnyttja sin rätt att överklaga och söka upprättelse; att välkomna att man har lättat på vissa begränsningar av friheten att delta i fredliga sammankomster och ytterligare främja avskaffandet av begränsningar av dessa rättigheter, såsom kvarhållande av fredliga demonstranter, och därmed hålla sig till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna; att välkomna det senaste besöket av FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet, |
|
h) |
att notera att Uzbekistans placering i pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser enbart marginellt har förbättrats mellan 2016 och 2018 och vara fortsatt oroade över censuren, spärrandet av webbplatser, journalisters och bloggares självcensur, trakasserierna både på och utanför nätet samt de politiskt motiverade åtalen; att med kraft uppmana myndigheterna att sätta stopp för påtryckningarna på och övervakningen av medierna, att sluta spärra oberoende webbplatser och låta internationella medier ackreditera korrespondenter och verka i landet; att stödja och välkomna de åtgärder som vidtagits för att säkerställa mer oberoende medier och organisationer i det civila samhället, exempelvis avskaffandet av vissa restriktioner för deras verksamhet, liksom återkomsten av utländska och internationella medier och icke-statliga organisationer, som tidigare varit portade från landet; att välkomna den nya lagen om registrering av icke-statliga organisationer, som förenklar vissa registreringsförfaranden och medger lättnader i vissa av kraven avseende förhandstillstånd vid anordnande av aktiviteter eller sammankomster; att med kraft uppmana myndigheterna att fullt ut genomföra denna nya lag, inbegripet genom att avlägsna alla hinder för registrering av internationella organisationer, och uppmuntra myndigheterna att ta itu med de kvarvarande restriktioner som begränsar icke-statliga organisationers arbete, exempelvis betungande registreringskrav och inkräktande övervakning, |
|
i) |
att välkomna de framsteg som gjorts i riktning mot att utrota barnarbete och fasa ut tvångsarbete, liksom att FN:s särskilda rapportörer besökt Uzbekistan flera gånger på senare tid och att landet på nytt öppnats upp för internationella icke-statliga organisationer på detta område; att påpeka att statsunderstött tvångsarbete i bomulls- och silkessektorn och inom andra områden fortsatt är ett problem; att förvänta sig att den uzbekiska regeringen vidtar åtgärder för att utrota alla former av tvångsarbete, ta itu med de bakomliggande orsakerna, särskilt systemet med obligatoriska kvoter, och ställa lokala myndigheter som under hot mobiliserar offentliganställda och studenter till svars; att betona att det krävs ytterligare insatser och rättsliga åtgärder för att konsolidera de framsteg som gjorts på detta område för att avskaffa tvångsarbete; att i detta avseende främja ytterligare samarbete med Internationella arbetsorganisationen (ILO); att främja möjligheten för FN:s särskilde rapportör för moderna former av slaveri att besöka landet; att understryka betydelsen av åtgärder för att utveckla en hållbar distributionskedja för bomull samt moderna och miljövänliga bomullsodlingstekniker och jordbruksmetoder i landet; att hjälpa de inhemska bomullsodlarna att effektivisera sin produktion, skydda miljön och förbättra arbetsmetoderna i syfte att avskaffa tvångsarbete, |
|
j) |
att uppmuntra myndigheterna att intensifiera åtgärderna för att minska arbetslösheten i landet, inbegripet att öppna upp den privata sektorn och stärka de små och medelstora företagen; att i detta avseende välkomna utvidgningen av chefsutbildningsprogrammet och att främja ytterligare utbildningsprogram för entreprenörer; att påminna om landets unga befolknings potential och dess relativt höga utbildningsnivå i denna bemärkelse; att uppmuntra främjandet av entreprenörskapsutbildningsprogram; att påminna om betydelsen av sådana EU-program som Erasmus+ för främjandet av interkulturell dialog mellan EU och Uzbekistan och för att ge de studenter som deltar i dessa program möjligheter att stärka sitt inflytande som positiva aktörer för förändring i sitt samhälle, |
|
k) |
att fortsätta att hålla årliga människorättsdialoger anordnade av Europeiska utrikestjänsten, och i detta sammanhang trycka på för att lösa enskilda ärenden som ger anledning till oro, inbegripet ärenden som avser politiska fångar; att årligen komma överens om konkreta områden inför varje dialogomgång och bedöma de framsteg som gjorts när det gäller resultaten i enlighet med EU-standarder, samtidigt som man integrerar människorättsfrågor i alla andra möten och strategier; att främja och bedöma efterlevnad av internationella människorättsinstrument som ratificerats av Uzbekistan, i synnerhet inom ramen för FN, OSSE och ILO; att uttrycka fortsatt oro över de olösta problemen och det uteblivna genomförandet av vissa reformer; att uppmana myndigheterna att avkriminalisera sexuella förbindelser mellan samtyckande personer av samma kön och att främja en kultur som kännetecknas av tolerans för hbti-personer; att uppmana de uzbekiska myndigheterna att upprätthålla och främja kvinnors rättigheter, |
|
l) |
att säkerställa en översyn av passystemet; att välkomna avskaffandet av systemet med ”utresevisum” som tidigare krävdes för uzbekiska medborgare som reste ut ur Oberoende staters samvälde (OSS); att välkomna Uzbekistans besked att landet inte längre kommer att kräva viseringar för medborgare i EU:s medlemsstater från och med januari 2019, |
|
m) |
att uppmana myndigheterna att förbättra det lokala hälso- och sjukvårdssystemet och öka de statliga resurserna för att främja förbättringar, eftersom situationen har försämrats avsevärt sedan landet blev självständigt, |
|
n) |
att med kraft uppmana myndigheterna att tillhandahålla erforderligt stöd och söka bidrag från och stöd av internationella partner för att göra det möjligt för Uzbekistan, och i synnerhet för den autonoma Republiken Karakalpakstan, att ytterligare hantera de ekonomiska, sociala och hälso- och sjukvårdsrelaterade konsekvenserna av miljökatastrofen i Aralsjön genom att etablera en hållbar politik och hållbar praxis för vattenförvaltning och bevarande samt en trovärdig stegvis saneringsplan för området; att välkomna den positiva utvecklingen inom det regionala samarbetet om vatten, i synnerhet med Tadzjikistan och Kazakstan, upprättandet av FN:s förvaltningsfond med flera parter för mänsklig säkerhet för Aralsjöregionen och den beslutsamhet som myndigheterna visar; att fortsatt stödja insatserna för att förbättra bevattningsinfrastrukturen, |
|
o) |
att erkänna Uzbekistans nya utrikespolitik, som har lett till förbättringar av samarbetet med grannländer och internationella partner, framför allt vad gäller främjandet av stabilitet och säkerhet i regionen, gräns- och vattenförvaltning, gränsutstakning och energi; att stödja Uzbekistans positiva engagemang i fredsprocessen i Afghanistan, |
|
p) |
att välkomna Uzbekistans fortsatta åtagande att upprätthålla den kärnvapenfria zonen i Centralasien; att påminna om EU:s åtagande att hjälpa Uzbekistan att hantera giftigt och radioaktivt avfall; att uppmana Uzbekistan att skriva under konventionen om förbud mot kärnvapen, |
|
q) |
att beakta Uzbekistans viktiga roll i den kommande översynen av EU:s strategi för Centralasien, genom att tillämpa principen om differentiering, |
|
r) |
att erkänna Uzbekistans legitima farhågor på säkerhetsområdet och öka samarbetet till stöd för krishantering, konfliktförebyggande, integrerad gränsförvaltning och insatser för att ta itu med våldsinriktad radikalisering, terrorism, organiserad brottslighet och olaglig narkotikahandel, samtidigt som rättsstatsprincipen, inbegripet skyddet av mänskliga rättigheter, upprätthålls, |
|
s) |
att säkerställa ett effektivt samarbete i kampen mot korruption, penningtvätt och skatteundandragande, |
|
t) |
att koppla tillhandahållandet av bistånd till Uzbekistan från EU:s externa finansieringsinstrument och från EIB- och EBRD-lån till fortsatta framsteg i reformarbetet, |
|
u) |
att stödja det faktiska genomförandet av de viktiga internationella konventioner som krävs för GSP+-status, |
|
v) |
att stödja Uzbekistans ansträngningar för att inleda förfarandet för att ansluta sig till Världshandelsorganisationen (WTO), så att landet blir bättre integrerat i världsekonomin och förbättrar sitt företagsklimat och därigenom drar till sig fler utländska direktinvesteringar, |
|
w) |
att beakta utvecklingen av förbindelserna med andra tredjeländer mot bakgrund av genomförandet av Kinas initiativ ”Ett bälte, en väg”; att insistera på att de människorättsproblem som är kopplade till detta initiativ åtgärdas, bl.a. genom framtagandet av riktlinjer i detta avseende, |
Nytt övergripande avtal
|
x) |
att använda förhandlingarna om det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet för att stödja verkliga och varaktiga framsteg mot ett ansvarstagande och demokratiskt system som garanterar och skyddar alla medborgares grundläggande rättigheter och särskilt fokuserar på att säkerställa förhållanden som gynnar det civila samhället, människorättsförsvarare och advokaters oberoende; att säkerställa att Uzbekistan, innan förhandlingarna avslutas, gör betydande framsteg vad gäller att säkerställa yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster i överensstämmelse med internationella standarder, bl.a. genom att undanröja hindren för att alla nya grupper ska kunna registrera sig och lagligen inleda verksamhet i landet samt erhålla utländsk finansiering, |
|
y) |
att förhandla fram ett modernt, allomfattande och ambitiöst avtal mellan EU och Uzbekistan, som kommer att ersätta 1999 års partnerskaps- och samarbetsavtal, förbättra de direkta personkontakterna, det politiska samarbetet, handels- och investeringsförbindelserna liksom samarbetet avseende hållbar utveckling, miljöskydd, konnektivitet, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning samt bidra till Uzbekistans hållbara ekonomiska och sociala utveckling, |
|
z) |
att förnya sitt engagemang för att främja demokratiska standarder, principer för god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet religions- och trosfrihet, liksom för förkämparna för dessa rättigheter och friheter, |
|
aa) |
att stödja Uzbekistans förnyade ansträngningar för att få till stånd ett multilateralt och internationellt samarbete avseende globala och regionala utmaningar såsom internationell säkerhet, bekämpning av våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet och narkotikahandel, vattenförvaltning, miljöförstörelse, klimatförändringar och migration, med mera, |
|
ab) |
att säkerställa att det övergripande avtalet främjar och stärker det regionala samarbetet och en fredlig lösning av de befintliga kontroverserna för att bereda väg för verkligt goda grannförbindelser, |
|
ac) |
att stärka bestämmelserna om handel och ekonomiska förbindelser genom att knyta dem närmare bestämmelser om de mänskliga rättigheterna och ett åtagande om att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, samtidigt som man å ena sidan tillhandahåller mekanismer för att bedöma och ta itu med eventuella negativa följder för de mänskliga rättigheterna, och å andra sidan främjar marknadsekonomiska principer, inbegripet rättslig säkerhet, och oberoende och insynsvänliga institutioner, social dialog och genomförande av ILO:s normer i syfte att garantera hållbara utländska direktinvesteringar och bidra till ekonomins diversifiering; att förbättra samarbetet för att bekämpa korruption, penningtvätt och skatteundandragande och säkerställa att tillgångar som för närvarande är frysta i flera EU- och EES-medlemsstater återbördas på ett ansvarsfullt sätt så att de gynnar hela det uzbekiska folket, |
|
ad) |
att stärka aspekter som rör interparlamentariskt samarbete inom ramen för en parlamentarisk samarbetskommitté med behörighet på områdena demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter, inbegripet direkt ansvarsskyldighet för företrädare för samarbetsrådet och den parlamentariska samarbetskommittén, |
|
ae) |
att garantera deltagande från alla relevanta aktörers sida, däribland civilsamhället, såväl under förhandlingarna som under avtalets genomförande, |
|
af) |
att inkludera villkor om ett eventuellt inställande av samarbetet om endera parten bryter mot väsentliga delar, i synnerhet med avseende på respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, inbegripet att samråd i sådana fall ska ske med Europaparlamentet; att upprätta en oberoende övervaknings- och klagomålsmekanism som ger drabbade befolkningsgrupper och deras representanter ett effektivt verktyg för att hantera negativa följder för de mänskliga rättigheterna och övervaka genomförandet, |
|
ag) |
att garantera att Europaparlamentet är nära involverat i övervakningen av genomförandet av alla delar av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet när det väl har trätt i kraft, anordna samråd i detta sammanhang för att säkerställa att parlamentet och civilsamhället lämpligen informeras om utrikestjänstens genomförande av avtalet, och handla därefter, |
|
ah) |
att garantera att alla förhandlingsdokument översänds till Europaparlamentet, med förbehåll för eventuella sekretessbestämmelser, för att göra det möjligt för parlamentet att vederbörligen granska förhandlingsprocessen; att fullgöra de interinstitutionella skyldigheterna enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget och regelbundet rapportera till parlamentet, |
|
ai) |
att tillämpa det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet preliminärt först efter det att parlamentet har gett sitt samtycke, |
|
aj) |
att genomföra en informationskampanj för att framhålla de förväntade positiva resultaten av samarbetet, till fromma för unionsmedborgarna och de uzbekiska medborgarna, vilket även ytterligare skulle främja de direkta personkontakterna. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Republiken Uzbekistans president, regering och parlament. |
(1) EUT C 238, 6.7.2018, s. 394.
(2) EUT C 238, 6.7.2018, s. 51.
(3) EUT C 274, 27.7.2016, s. 25.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 91.
(5) EUT C 58, 15.2.2018, s. 119.
(6) https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage/54354/joint-communiqué-european-union-–-central-asia-foreign-ministers-meeting-brussels-23-november_en
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/133 |
P8_TA(2019)0241
Avtalet om en institutionell ram mellan EU och Schweiz
Europaparlamentets rekommendation av den 26 mars 2019 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende avtalet om en institutionell ram mellan EU och Schweiz (2018/2262(INI))
(2021/C 108/13)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av rådets beslut av den 6 maj 2014 om godkännande av förhandlingar om ett avtal mellan EU och Schweiz om en institutionell ram för bilaterala förbindelser, och om förhandlingarnas inledande den 22 maj 2014, |
|
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 28 februari 2017 om EU:s förbindelser med Schweiz, |
|
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2010 och den 20 december 2012 om EU:s förbindelser med Efta-länderna, |
|
— |
med beaktande av avtalet av den 1 januari 1994 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (1), |
|
— |
med beaktande av att det schweiziska folket i en folkomröstning röstade nej till deltagande i EES med 50,3 % i december 1992, initiativet ”Förhandlingar om EU-medlemskap: låt folket avgöra” med 74 % i juni 1997 och initiativet ”Ja till Europa!” med 77 % i mars 2001, |
|
— |
med beaktande av avtalet mellan EU och Schweiz om handel med utsläppsrätter som undertecknades den 23 november 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av ramen för samarbete mellan Europeiska försvarsbyrån (EDA) och Schweiz som undertecknades den 16 mars 2012, |
|
— |
med beaktande av avtalet mellan Schweiz och Eurojust om rättsligt samarbete som undertecknades den 27 november 2008 och trädde i kraft den 22 juli 2011, |
|
— |
med beaktande av avtalet mellan Schweiz och Europol om samarbete mellan polismyndigheter för att förhindra och bekämpa grov och organiserad internationell brottslighet och terrorism, som undertecknades den 24 september 2004 och trädde i kraft den 1 mars 2006, och av utvidgningen av tillämpningsområdet enligt avtalet av den 1 januari 2008, |
|
— |
med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (3), särskilt bilaga I om fri rörlighet för personer och bilaga III om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, |
|
— |
med beaktande av protokollet av den 27 maj 2008 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen (4), |
|
— |
med beaktande av avtalet av den 25 juni 2009 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om underlättande av kontroller och formaliteter vid godstransporter samt säkerhetsrelaterade tullåtgärder (5), |
|
— |
med beaktande av det schweiziska federala medborgarinitiativet av den 9 februari 2014, där 50,3 % av det schweiziska folket ställde sig bakom förslag om att återinföra invandringskvoter för EU, om nationellt företräde vid tillsättande av lediga tjänster, och om att begränsa invandrares rätt till sociala förmåner, |
|
— |
med beaktande av 1972 års frihandelsavtal mellan EU och Schweiz (6), som har justerats och uppdaterats under åren, |
|
— |
med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart som trädde i kraft den 1 juni 2002 (7), |
|
— |
med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om gods- och persontransporter på väg och järnväg, som trädde i kraft den 1 juni 2002 (8), |
|
— |
med beaktande av förhandlingarna om avtalen mellan EU och Schweiz om el respektive livsmedelssäkerhet, produktsäkerhet och folkhälsa, |
|
— |
med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/2047 av den 20 december 2018 om likvärdighet för regelverket och tillsynssystemet för fondbörser i Schweiz i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (9), |
|
— |
med beaktande av det 37:e interparlamentariska mötet mellan EU och Schweiz som ägde rum i Bryssel den 4–5 juli 2018, |
|
— |
med beaktande av sina resolutioner om Schweiz, i synnerhet av den 9 september 2015 om EES-Schweiz: Hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden (10), och av utkastet till resolutionsförslag från dess utskott för inre marknaden och konsumentskydd om samma ämne av den 24 april 2018, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om årsrapport om styrning av den inre marknaden inom den europeiska planeringsterminen 2017 (11), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0147/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
Schweiz nuvarande förbindelser med EU bygger på en komplex uppsättning av ungefär 20 huvudsakliga bilaterala sektorsavtal och ungefär 100 andra avtal. Schweiz deltar endast delvis i alla fyra friheter. Dessa avtal har tidigare fördjupat samarbetet mellan EU och Schweiz på områdena för den inre marknaden, inre säkerhet och asyl, transport och skattefrågor, men i framtiden kan denna komplicerade uppsättning av avtal bli föråldrad, vilket gör deras genomförande mindre relevant om man inte kommer överens om någon övergripande ram. |
|
B. |
Enligt uppgifter från Eurostat var Schweiz 2017 EU:s tredje största partner i fråga om varuexport och unionens fjärde största i fråga om varuimport. |
|
C. |
Rådet har slagit fast att ett övergripande institutionellt avtal med Schweiz bör syfta till att skydda enhetligheten på den inre marknaden och garantera rättssäkerheten för myndigheter, medborgare och ekonomiska aktörer. |
|
D. |
Det schweiziska förbundsrådet vill sluta ett institutionellt avtal med EU som garanterar rättssäkerheten på området för marknadstillträde och bevarar det schweiziska välståndet, oberoendet och rättssystemet (12). Det schweiziska förbundsrådet har utlyst ett samråd med intressenter på grundval av den text som förhandlarna kom överens om den 23 november 2018. |
|
E. |
En välfungerande och effektiv inre marknad grundad på en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi krävs för att öka tillväxten och konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen för att blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin. Lagstiftningen om den inre marknaden måste införlivas, genomföras och verkställas ordentligt för att medlemsstaterna och Schweiz ska kunna dra full nytta av den. |
|
F. |
Schweiz har uttryckt en önskan om att lämna bindande väsentliga bestämmelser om statligt stöd för ett framtida avtal om marknadstillträde och om att få tillträde till den inre marknaden för el. |
|
G. |
Den 28 september 2018 godkände förbundsrådet Schweiz andra bidrag till ett antal EU-medlemsstater på 1,3 miljarder schweiziska franc över tio års tid, och förbundsrådet inväntar för närvarande ett positivt beslut från förbundsförsamlingen. |
|
H. |
Schweiz är medlem av Europeiska miljöbyrån. |
|
I. |
Schweiz har ratificerat sitt deltagande i de europeiska systemen för satellitnavigering Galileo och Egnos. |
|
J. |
Schweiz deltagande i EU:s ramprogram för forskning (Horisont 2020) och dess föregångare (det sjunde ramprogrammet) har varit värdefullt för alla parter på grund av landets högkvalitativa förslag. |
|
K. |
Schweiz och EU undertecknade ett tilläggsprotokoll till avtalet om beskattning av inkomster från sparande den 27 maj 2015, som kräver att båda parter automatiskt utbyter information om varandras medborgares konton för finansiella transaktioner från och med september 2018. EU tog med Schweiz i bilaga II till rådets slutsatser av den 5 december 2017 avseende länder som har åtagit sig att genomföra principer om god förvaltning i skattefrågor för att hantera frågor som rör insyn, rättvis beskattning och åtgärder mot BEPS (urholkning av skattebasen och överföring av vinster). |
|
L. |
Schweiz samarbetar inom ramen för utvalda delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och har deltagit i de civila och militära fredsuppdragen inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), i synnerhet i Ukraina och Mali. Inom ramen för samarbete mellan EDA och Schweiz, som undertecknades den 16 mars 2012, möjliggörs informationsutbyte och gemensam verksamhet på forsknings- och teknikområdet samt inom rustningsrelaterade projekt och program. |
|
M. |
Schweiz har varit en del av Schengenområdet sedan dess schweiziska genomförande inleddes i december 2008. |
|
N. |
Schweiz deltar i Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS) och EU:s databas för fingeravtryck från asylsökande (Eurodac), och landet kommer att delta i det framtida in- och utresesystemet, som kommer att registrera in- och utresor vid EU:s yttre gränser, och i EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), som förhandskontrollerar medborgare från länder utanför EU som är undantagna från viseringskravet. |
|
O. |
Med grund i Dublinassocieringsavtalet är Schweiz associerat med delar av EU:s asylregelverk. Schweiz har bidragit ekonomiskt och operativt till Frontex sedan 2010. |
|
P. |
År 2017 utgjordes den schweiziska befolkningen på 8,48 miljoner människor av 2,13 miljoner utländska medborgare, varav 1,4 miljoner kom från EU-medlemsstaterna och Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta). Varje dag pendlar 320 000 EU-medborgare till Schweiz. 750 000 schweiziska medborgare bor utomlands, varav 450 000 i EU. |
|
Q. |
År 2009 samtyckte Schweiz till att förlänga 1999 års bilaterala avtal mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer, där schweiziska medborgare och EU-medborgare får lika stor rätt att fritt välja var de vill arbeta och bo på de avtalsslutande parternas nationella territorier. |
|
R. |
Utländska företag är skyldiga att respektera de schweiziska minimiarbetsvillkoren vid utstationering av utländska arbetstagare till Schweiz. Huvudentreprenören är rättsligt skyldig att säkerställa att underleverantörer följer de schweiziska arbetsmarknadsbestämmelserna. |
|
S. |
År 2002 införde Schweiz ”kompletterande åtgärder” i det angivna syftet att skydda schweiziska löner, arbetsvillkor och sociala normer, vilket EU inte anser är förenligt med avtalet om fri rörlighet för personer. |
|
T. |
Genomförandet av medborgarrättsdirektivet (2004/38/EG) och EU-medborgarnas rätt till sociala förmåner och etableringsfrihet har vållat problem i Schweiz. |
|
U. |
Schweiz har varit medlem i Efta sedan 1960 och i Förenta nationerna sedan 2002. |
|
V. |
I en folkomröstning den 25 november 2018 röstades förslaget ”Swiss law, not foreign judges” (även kallat Självbestämmandeinitiativet) ned med 66 % och av landets alla kantoner. |
|
W. |
Schweiz är ett politiskt neutralt land och har stått värd för en rad internationella förhandlingar för att nå fredliga lösningar på väpnade konflikter runt om i världen. |
|
X. |
I slutet av 2018 senarelade kommissionen sitt beslut med sex månader i fråga om huruvida handelsplatser i Schweiz skulle kunna omfattas av bestämmelserna om den handelsskyldighet för aktier som fastställs i direktivet (2004/39/EG) och förordningen ((EU) nr 600/2014) om marknader för finansiella instrument. |
|
Y. |
Interparlamentariska unionen har sitt säte i Genève. |
|
Z. |
I Schweiz, mestadels i Genève, har 25 stora internationella organisationer och konferenser sina internationella säten. |
|
AA. |
Hundratals internationella icke-statliga organisationer har sitt säte i Schweiz och tillhandahåller rådgivning till FN och andra icke-statliga organisationer. |
|
AB. |
Schweiz planerar att hålla federala val den 20 oktober 2019. |
|
1. |
Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
|
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Schweiz förbundsförsamling och förbundsråd. |
(2) EUT L 322, 7.12.2017, s. 3.
(3) EGT L 114, 30.4.2002, s. 6.
(4) EUT L 124, 20.5.2009, s. 53.
(5) EUT L 199, 31.7.2009, s. 24.
(6) EGT L 300, 31.12.1972, s. 189.
(7) EGT L 114, 30.4.2002, s. 73.
(8) EGT L 114, 30.4.2002, s. 91.
(9) EUT L 327, 21.12.2018, s. 77.
(10) EUT C 316, 22.9.2017, s. 192.
(11) EUT C 252, 18.7.2018, s. 164.
(12) https://www.eda.admin.ch/dam/dea/en/documents/fs/11-FS-Institutionelle-Fragen_en.pdf
(13) https://www.eda.admin.ch/dam/dea/en/documents/abkommen/InstA-Wichtigste-in-Kuerze_en.pdf
Torsdagen den 28 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/141 |
P8_TA(2019)0330
Beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet
Europaparlamentets rekommendation av den 28 mars 2019 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förslag framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av Europeiska kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (2018/2237(INI))
(2021/C 108/14)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
|
— |
med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 16 och 17, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling (1), |
|
— |
med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, |
|
— |
med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden (2), |
|
— |
med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/528 av den 27 mars 2015 om inrättande av en mekanism för att förvalta finansieringen av de gemensamma kostnaderna för Europeiska unionens operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser (Athena) och om upphävande av beslut 2011/871/Gusp (3), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (4), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2306 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (5), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella uttalandet, bifogat till förordning (EU) 2017/2306, om finansieringskällor för biståndsåtgärder enligt artikel 3a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (6), |
|
— |
med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden (7), |
|
— |
med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontroll av export av militär teknik och utrustning (8), samt rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (9), |
|
— |
med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (10), |
|
— |
med beaktande av förslaget av den 13 juni 2018 framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (HR(2018) 94), |
|
— |
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015, den 15 december 2016, den 9 mars 2017, den 22 juni 2017, den 20 november 2017, den 14 december 2017 och den 28 juni 2018, |
|
— |
med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lagts fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016, |
|
— |
med beaktande av rådets slutsatser den 13 november 2017, den 25 juni 2018 och den 19 november 2018 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi, |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2017Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (COM(2017)0315), |
|
— |
med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma meddelande En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn av den 5 juli 2016, |
|
— |
med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 20 av den 18 september 2018Den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen: EU:s stöd behöver riktas om, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2015 om finansieringen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (11), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion (12), |
|
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2017 (13) och den 12 december 2018 (14) om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, |
|
— |
med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0157/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
EU:s ambition är att vara en global aktör för fred och sträva efter upprätthållandet av internationell fred och säkerhet och respekt för internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. |
|
B. |
I en strategisk omgivning som har försämrats avsevärt under de senaste åren har EU ett allt större ansvar för att sörja för sin egen säkerhet. |
|
C. |
På grund av det besvärliga säkerhetsläget i EU:s närområde måste EU ha en strategisk autonomi, vilken erkändes i juni 2016 av de 28 stats- och regeringscheferna i EU:s globala strategi och nödvändiggör instrument som stärker EU:s förmåga att bevara freden, förebygga konflikter, främja fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen och stärka den internationella säkerheten. Det har erkänts att säkra och fredliga samhällen är en förutsättning för en varaktig utveckling. |
|
D. |
Syftet med den europeiska fredsfaciliteten (nedan kallad faciliteten) är inte att militarisera EU:s yttre åtgärder, utan att skapa synergieffekter och effektivitetsvinster genom att erbjuda en paketstrategi för operativ finansiering av externa åtgärder som redan finns i dag och där finansiering från unionens budget inte är möjlig. |
|
E. |
I fördraget krävs det att EU och dess institutioner genomför en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp), vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 42 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen. Den föreslagna faciliteten välkomnas som ett progressivt steg i denna riktning, och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste uppmuntras att driva dess fortsatta utveckling och genomförande. |
|
F. |
EU är världens största leverantör av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, vilket stärker dess arbete för att sammankoppla säkerhet och utveckling för att uppnå en hållbar fred. |
|
G. |
Ytterligare användning av unionens finansiering och instrument bör uppmuntras för att förbättra samarbete, utveckla kapaciteter och genomföra uppdrag i framtiden, för att bevara freden, för att förhindra, hantera och lösa konflikter samt för att ta itu med hot mot den internationella säkerheten. Faciliteten bör särskilt finansiera unionens militära uppdrag, stärka militär- och försvarsförmågan hos tredjestater, regionala och internationella organisationer och bidra till finansieringen av fredsfrämjande åtgärder som leds av en regional eller internationell organisation eller av tredjestater. |
|
H. |
EU har tidigare funnit det vara svårt att finansiera verksamhet som har försvarsmässiga konsekvenser. Parlamentet har upprepade gånger understrukit behovet av en finansiering som är mer flexibel och effektiv och som ger uttryck för solidaritet och beslutsamhet. Ytterligare instrument och verktyg krävs för att säkerställa att EU kan spela sin roll som global aktör inom säkerhetspolitiken. Sådana instrument måste stå under korrekt parlamentarisk kontroll och omfattas av EU-lagstiftning. |
|
I. |
Kvinnors deltagande i fredsprocesser är fortfarande en av de mest ofullbordade aspekterna av freds- och säkerhetsagendan, trots att kvinnor är de främsta offren för säkerhetskriser och humanitära kriser, och trots att sannolikheten för ett avtal som varar i minst 15 år ökar med 35 % när kvinnor har en bestämd uppgift i fredsprocesser. |
|
J. |
Den yttre och inre säkerheten är alltmer sammanflätad. EU har vidtagit betydande åtgärder för att öka samarbetet mellan sina medlemsstater på försvarsområdet. EU har alltid varit stolt över sin mjuka makt och kommer att fortsätta att vara stolt. Med tanke på att verkligheten utvecklar sig på ett oroväckande sätt krävs det dock att EU inte enbart förblir en uteslutande ”civil makt”, utan även utvecklar och stärker sin militära förmåga, vars användning bör vara konsekvent och samstämmig med EU:s övriga yttre åtgärder. Utveckling i tredjeländer är en omöjlighet utan säkerhet och fred. Militären spelar här en avgörande roll, i synnerhet i länder där de civila myndigheterna inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter mot bakgrund av säkerhetsläget. Faciliteten har en tydlig potential att leda till att EU fördjupar sitt arbete gentemot partnerländerna och kommer att öka effektiviteten i EU:s yttre åtgärder, vilket gör att EU kan bli en relevant stabilitets- och säkerhetsleverantör i framtiden. |
|
K. |
EU:s yttre åtgärder får inte användas som ”migrationshantering”, och alla ansträngningar att arbeta med tredjeländer måste gå hand i hand med en förbättring av människorättssituationen i dessa länder. |
|
L. |
Icke-spridning och nedrustning kommer att ha en betydande inverkan på att minska underblåsandet av konflikter och bidra till ökad stabilitet i enlighet med de skyldigheter som följer av fördraget om icke-spridning av kärnvapen och parlamentets hithörande resolution om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (15). En värld utan massförstörelsevapen är en säkrare värld. EU har varit en ledande aktör i fråga om förbud mot kärnvapen och bör utöka sin roll i detta avseende. |
|
M. |
I fördragen föreskrivs inga externa militära åtgärder från EU:s sida utanför ramen för GSFP. En verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för alla EU-medlemsstater ökar EU:s utrikespolitiska handlingsutrymme. De enda externa militära åtgärder som är möjliga inom ramen för GSFP tar formen av insatser utanför unionen för bevarande av freden, förebyggande av konflikter och stärkande av den internationella säkerheten i enlighet med FN-stadgans principer som avses i artikel 42.1 i EU-fördraget. |
|
N. |
Stöd till partners fredsfrämjande insatser har hittills tillhandahållits utanför EU:s budget genom den fredsbevarande resurs för Afrika som inrättats och finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Den fredsbevarande resursen för Afrika är för närvarande begränsad till insatser som leds av Afrikanska unionen (AU) eller av afrikanska regionala organisationer. |
|
O. |
Den europeiska fredsfaciliteten förväntas ge unionen kapacitet att bidra direkt till finansieringen av fredsfrämjande insatser som leds av tredjestater samt till de relevanta internationella organisationerna, på globala grunder och inte begränsat till Afrika eller till AU. |
|
P. |
Den föreslagna faciliteten kommer att ersätta Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika. Den kommer att komplettera initiativet avseende kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling genom att finansiera kostnaderna för EU:s försvarsverksamhet som t.ex. AU:s fredsbevarande uppdrag, gemensamma kostnader för egna militära insatser inom ramen för GSFP, och partners utbyggnad av militär kapacitet, som inte omfattas av EU:s budget enligt artikel 41.2 i EU-fördraget. |
|
Q. |
De åtgärder som genomförs inom ramen för faciliteten måste överensstämma med principerna och värderingarna i stadgan om de grundläggande rättigheterna och respektera internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. Åtgärder som inte anses vara etiskt acceptabla med tanke på människors säkerhet, hälsa och trygghet, frihet, privatliv, integritet och värdighet måste granskas noggrant och omprövas. |
|
R. |
Den nuvarande andelen av de gemensamma kostnaderna är fortfarande mycket låg (ungefär 5–10 % av alla kostnader), och den höga andelen nationella kostnader och nationellt ansvar med anknytning till militära insatser, baserad på principen om att var och en ska stå för sina egna kostnader, strider mot principerna om solidaritet och bördefördelning, vilket ytterligare avskräcker medlemsstaterna från att delta aktivt i GSFP-insatser. |
|
S. |
Det föreslagna genomsnittliga årliga anslaget för den europeiska fredsfaciliteten är 1 500 000 000 euro, medan de sammanlagda utgifterna inom ramen för Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika har pendlat mellan 250 000 000 euro och 500 000 000 euro årligen. De potentiella syftena med den resterande delen av det årliga anslaget (dvs. 1 000 000 000 euro) är inte tillräckligt specificerade eller garanterade i förslaget. |
|
T. |
Den europeiska fredsfaciliteten, i egenskap av en mekanism utanför budgeten som finansieras varje år genom bidrag från medlemsstaterna, baserat på en BNI-fördelningsnyckel, förväntas låta EU finansiera en större andel av de gemensamma kostnaderna (35–45 %) av militära uppdrag och insatser, vilket för närvarande är fallet med Athenamekanismen. Den europeiska fredsfaciliteten förväntas även säkerställa att EU-finansiering finns tillgänglig på permanent basis, vilket garanterar adekvat programplanering för krishantering och förenklar snabba insatser och ökar flexibiliteten vid snabba åtgärder. Den ambitiösa inkluderingen och utvidgningen av Athenamekanismen för gemensam finansiering av uppdrag och insatser inom ramen för GSFP har länge begärts av parlamentet. Rådets föreslagna beslut har dock inte samma bindande karaktär som det interna avtalet inom den fredsbevarande resursen för Afrika, vilket innebär att medlemsstater kan välja att inte finansiera åtgärder inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten. |
|
U. |
Genom att öka de gemensamma kostnaderna kommer den föreslagna faciliteten att öka solidariteten och bördefördelningen mellan medlemsstaterna, och uppmana medlemsstaterna, i synnerhet de som saknar finansiella eller operativa resurser, att bidra till GSFP-åtgärder. |
|
V. |
I sina slutsatser av den 19 november 2018 uttrycker rådet inte något förbehållslöst stöd för förslaget om faciliteten. Det är emellertid viktigt att arbeta för antagandet av ett ambitiöst förslag som innehåller alla föreslagna komponenter, däribland Athenamekanismen. |
|
W. |
Alla militära uppdrag inom ramen för faciliteten – t.ex. gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter, kampen mot terrorism, inklusive genom stöd till tredjeländer i syfte att bekämpa terrorism på deras territorier – som anges i artikel 43.1 i EU-fördraget och som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna faller inom ramen för GSFP. Undantaget i artikel 41.2 i EU-fördraget är tillämpligt på driftsutgifterna i samband med dessa militära uppdrag. Alla andra driftsutgifter i samband med GSFP, inbegripet utgifter i samband med någon annan åtgärd som avses i artikel 42 i EU-fördraget, bör belasta unionens budget. Den europeiska fredsfacilitetens driftsutgifter bör belasta unionens budget. |
|
X. |
Enligt artikel 41.2 i EU-fördraget ska samtliga driftsutgifter som GSFP ger upphov till att belasta unionens budget bortsett från driftsutgifter i samband med operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser. I artikel 2 a respektive d i förslaget till beslut anges att den europeiska fredsfaciliteten bör finansiera såväl ”operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser” som ”andra operativa insatser av unionen som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser”. |
|
Y. |
Enligt artikel 21.2 d i EU-fördraget ska unionen utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden av internationella förbindelser för att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom. |
|
Z. |
I artikel 208.1 andra stycket i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Det främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom”. I samma stycke anges det att unionen ska ”ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Den andra meningen utgör en fördragsbestämmelse och därmed för EU en konstitutionell plikt som kallas ”konsekvent politik för utveckling”. |
|
AA. |
Militära och civila uppdrag utanför EU måste hållas separerade från varandra i syfte att säkerställa att de civila uppdragen enbart finansieras genom EU-budgeten. |
|
AB. |
EU bör bevilja personalen i GSFP-uppdragen en status som liknar den för utstationerade nationella experter genom att förse dem med en gemensam status och bästa möjliga skydd i enlighet med unionens tjänsteföreskrifter. Alla ersättningar som härrör från denna status och alla utgifter för resa, uppehälle samt hälso- och sjukvård bör belasta EU-budgeten i form av driftsutgifter. |
|
AC. |
Revisionsrätten har offentliggjort en särskilt rapport om den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen som finansieras via den fredsbevarande resursen för Afrika, som föreslås ska inkluderas och utvidgas i faciliteten. Revisionsrätten anser att detta stöd var dåligt prioriterat och hade begränsad effekt. Vederbörlig hänsyn måste tas till revisionsrättens rekommendationer med tanke på den ambitiösa ökade finansieringen av den nya faciliteten. |
|
AD. |
Ingen finansieringsöversikt rörande de administrativa utgifterna åtföljde förslaget. Den europeiska fredsfacilitetens administrativa utgifter har stor inverkan på EU-budgeten. Ingen extra personal bör anlitas av eller delegeras till den europeiska fredsfaciliteten utöver den personal som för närvarande arbetar med de instrument som ska ersättas. De synergier som uppstår genom att man sammanför de för närvarande åtskilda instrumenten i en administrativ struktur bör underlätta hanteringen av den större geografiska räckvidden för den europeiska fredsfaciliteten. Ytterligare personal bör endast rekryteras om och när intäkterna för ett uppdrag eller en åtgärd faktiskt har samlats in från alla deltagande medlemsstater. Intäkternas tidsbegränsade karaktär medför att kontrakten för den personal som rekryteras av faciliteten eller de som utstationeras till faciliteten för ett särskilt uppdrag eller en särskild åtgärd bör ha motsvarande tidsgränser. Ingen personal bör rekryteras av eller utstationeras till faciliteten från en medlemsstat som har avgett en formell förklaring enligt artikel 31.1 i EU-fördraget avseende ett särskilt uppdrag eller en särskild åtgärd. |
|
AE. |
Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör regelbundet rådfråga parlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller Gusp och GSFP och deras efterföljande utveckling. Parlamentet bör höras och informeras i god tid så att det kan lägga fram sina synpunkter och ställa frågor, inklusive rörande en konsekvent politik för utveckling, till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet innan några beslut fattas eller några kraftfulla åtgärder vidtas. Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör beakta parlamentets synpunkter, inklusive rörande en konsekvent politik för utveckling, och införliva dem i sina förslag, bör ompröva beslut eller delar av beslut som parlamentet motsätter sig, eller dra tillbaka sådana förslag, trots att möjligheten finns att en medlemsstat för fram initiativet i ett sådant fall, och bör föreslå rådsbeslut med anknytning till GSFP när parlamentet uppmanar till detta. Parlamentet bör ha en årlig debatt med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om verksamhet som finansieras av faciliteten. |
|
1. |
Europaparlamentet rekommenderar rådet
|
|
2. |
Europaparlamentet rekommenderar följande till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik:
|
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och, för kännedom, till Europeiska utrikestjänsten och kommissionen. |
(1) https://sustainabledevelopment.un.org/
(3) EUT L 84, 28.3.2015, s. 39.
(4) EUT L 77, 15.3.2014, s. 1.
(5) EUT L 335, 15.12.2017, s. 6.
(6) EUT L 335, 15.12.2017, s. 6.
(7) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17.
(8) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.
(9) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.
(10) EUT L 210, 6.8.2013, s. 1.
(11) EUT C 353, 27.9.2016, s. 68.
(12) EUT C 224, 27.6.2018, s. 18.
(13) EUT C 369, 11.10.2018, s. 36.
(14) Antagna texter, P8_TA(2018)0514.
II Meddelanden
MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europaparlamentet
Tisdagen den 26 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/150 |
P8_TA(2019)0221
Begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet
Europaparlamentets beslut av den 26 mars 2019 om begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet (2018/2277(IMM))
(2021/C 108/15)
Europaparlamentet fattar detta beslut
|
— |
med beaktande av den begäran om upphävande av Jørn Dohrmann immunitet som översändes den 6 november 2018 av Danmarks justitieminister till Danmarks ständige representant vid EU, och som tillkännagavs i kammaren den 28 november 2018 med anledning av ett åtal i enlighet med danska strafflagens 260 § 1 st. led 1, 291 § 1 st. och 293 § 1 st., jfr 21 § , |
|
— |
efter att ha hört Jørn Dohrmann i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, |
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013 (1), |
|
— |
med beaktande av 57 § i Danmarks grundlag, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0178/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
Den allmänna åklagaren i Viborg har lämnat in en begäran om upphävande av immuniteten för Jørn Dohrmann, ledamot av Europaparlamentet, vald i Danmark, med anledning av överträdelser i den mening som avses i danska strafflagens 260 § 1 st. led 1, 291 § 1 st. och 293§ 1 st., jfr 21 § . Talan gäller i synnerhet påståenden om olaga tvång, skadegörelse och försök till egenmäktigt förfarande. |
|
B. |
Den 26 april 2017, utanför sin privata bostad i Vamdrup, tilltvingade sig Jørn Dohrmann en kamera från en fotograf som stod ungefär 195 meter från hans hus och filmade det med syftet att använda det inspelade materialet i en tv-dokumentär om några danska ledamöter av Europaparlamentet. Jørn Dohrmann framförde hot om att slå sönder kameran. Han åsamkade skador på ovannämnda kamera, däribland dess mikrofon, bildskärm och kabel. Han tog kameran och minneskortet med avsikten att olovligen granska det inspelade materialet, vilket dock i slutändan misslyckades eftersom polisen kom till adressen och fick kameran överlämnad och även minneskortet, som han hade tagit ut ur kameran. |
|
C. |
Fotografen blev först anklagad för överträdelse av danska strafflagens 264a § för att olovligen ha fotograferat personer som befann sig på privat mark. Den allmänna åklagaren hemställde att åtalet skulle läggas ner, eftersom det uppsåt som krävs för en fällande dom i samband med överträdelser av danska strafflagens 264a § inte kunde konstateras. |
|
D. |
Polisen i sydöstra Jylland uppmärksammade att det företag som anställt journalisten och ägaren av kameran hade riktat ett skadeståndsanspråk på 14 724,71 danska kronor till följd av ärendet, och att fall av skadegörelse, stöld, tillgrepp o.d. där bötesstraff åberopas måste avgöras i ett rättsligt förfarande om den skadelidande parten har ett skadeståndsanspråk. |
|
E. |
Först hemställde den allmänna åklagaren att bötesstraffet skulle utmätas till 20 000 danska kronor i fallet mot Jørn Dohrmann i stället för att yrka på ett fängelsestraff, utan att något åtal skulle väckas. |
|
F. |
Jørn Dohrmann har nekat till att han är skyldig. Enligt riksåklagaren skulle man därför avvika från gängse praxis om man försöker avgöra fallet genom ett föreläggande om böter. |
|
G. |
Den behöriga myndigheten har lämnat in en begäran om upphävande av Jørn Dohrmanns immunitet, så att åtal kan väckas mot honom. |
|
H. |
Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. |
|
I. |
Enligt danska grundlagens 57 § 1 st. får ingen ledamot av det danska folketinget utan folketingets samtycke åtalas eller på något sätt frihetsberövas om han eller hon inte har tagits på bar gärning vid en överträdelse. Bestämmelsen ger endast skydd mot allmänt åtal, inte mot enskilt åtal. Om ett mål kan avgöras med ett föreläggande om böter behöver samtycke från folketinget inte inhämtas. |
|
J. |
Räckvidden för immuniteten för ledamöter av det danska folketinget motsvarar i själva verket räckvidden för Europaparlamentsledamöternas immunitet enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Europeiska unionens domstol har konstaterat att ett yttrande av en ledamot av Europaparlamentet omfattas av immunitet endast om ledamoten har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart. |
|
K. |
De påstådda handlingarna gäller inte yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster som denne avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och har därför inte något direkt eller uppenbart samband med Jørn Dohrmanns utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet. |
|
L. |
Det finns inga belägg för eller någon anledning att misstänka fumus persecutionis. |
|
1. |
Europaparlamentet beslutar att upphäva Jørn Dohrmanns immunitet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Danmarks justitieminister och till Jørn Dohrmann. |
(1) Tribunalens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, 10 juli 1986, Wybot/Faure med flera, 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
III Förberedande akter
Europaparlamentet
Tisdagen den 26 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/152 |
P8_TA(2019)0222
Grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (COM(2018)0184 – C8-0149/2018 – 2018/0089(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/16)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0184), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0149/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A8-0447/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0089
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt för godkända representativa enheter, som företräder konsumenters kollektiva intressen, att söka gottgörelse genom grupptalan mot överträdelser av bestämmelser i unionsrätten. De godkända representativa enheterna bör kunna ansöka om att en överträdelse skam upphöra eller förbjudas och om fastställande av att en överträdelse har ägt rum samt om gottgörelse, exempelvis ersättning, återbetalning av erlagt pris , reparation byte, avlägsnande, prisnedsättning eller hävning av avtal i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 1] |
|
(2) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG (4) gjorde det möjligt för godkända representativa enheter att väcka grupptalan främst i syfte att stoppa och förbjuda överträdelser av unionslagstiftningen som skadar konsumenternas kollektiva intressen. Det direktivet har dock visat sig otillräckligt för att komma till rätta med de utmaningar som tillämpningen av konsumentlagstiftningen medför. För att öka möjligheterna att avskräcka från olagliga metoder , uppmuntra goda och ansvarsfulla affärsmetoder och minska olägenheterna för konsumenterna är det nödvändigt att stärka mekanismen för skydd av konsumenters kollektiva intressen. Med hänsyn till det stora antalet ändringar är det av tydlighetsskäl lämpligt att ersätta direktiv 2009/22/EG. Det finns ett starkt behov av ingripande från EU:s sida, på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget, för att säkerställa både tillgång till rättslig prövning och korrekt rättskipning, eftersom det kommer att minska de kostnader och den börda som följer av en enskild talan. [Ändr. 2] |
|
(3) |
En grupptalan bör erbjuda ett ändamålsenligt och effektivt sätt att skydda alla konsumenters kollektiva intressen mot både nationella och internationella överträdelser . Den bör göra det möjligt för godkända representativa enheter att vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och överbrygga de hinder som konsumenterna stöter på inom ramen för en individuell talan, till exempel osäkerhet om konsumenters rättigheter och tillgängliga förfaranden, föregående erfarenhet av misslyckad talan, överdrivet långa förfaranden, psykologisk ovilja att vidta åtgärder och en negativ balans mellan förväntade kostnader och fördelar som den enskilda talan förväntas leda till , vilket ökar rättssäkerheten för såväl käranden som svaranden samt för rättssystemet i stort . [Ändr. 3] |
|
(4) |
Det är viktigt att säkerställa den nödvändiga balansen mellan tillgång till rättslig prövning och processuella skyddsmekanismer mot rättegångsmissbruk som på ett otillbörligt sätt kan hindra företags förmåga att verka på den inre marknaden. För att förhindra missbruk av grupptalan bör inslag som straffskadestånd och avsaknad av begränsningar när det gäller rätten att väcka talan på skadelidande konsumenters vägnar undvikas, samtidigt som tydliga regler om olika förfarandeaspekter, såsom utseendet av godkända representativa enheter, ursprunget till enheternas medel och typer av information som krävs för att underbygga grupptalan bör fastställas. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler om fördelning av rättegångskostnader. Den förlorande parten bör bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen bör dock inte ålägga den förlorande parten att betala kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet . [Ändr. 4] |
|
(5) |
Överträdelser som påverkar konsumenters kollektiva intressen har ofta gränsöverskridande verkningar. Mer ändamålsenliga och effektiva möjligheter till grupptalan som är tillgängliga i hela unionen bör stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och göra det möjligt för konsumenterna att utöva sina rättigheter. |
|
(6) |
Detta direktiv bör omfatta en rad olika områden, exempelvis dataskydd, finansiella tjänster, resor och turism, energi, telekommunikationer och, miljö och hälsa . Det bör omfatta överträdelser av unionslagstiftning som skyddar dels konsumenters kollektiva intressen – oavsett om de berörda personerna betecknas som konsumenter eller som resenärer, användare, kunder, icke-professionella investerare, icke-professionella kunder eller något annat i den relevanta unionslagstiftningen –, dels registrerades kollektiva intressen i den mening som avses i den allmänna dataskyddsförordningen . För att säkerställa lämpliga åtgärder vid överträdelser av unionslagstiftningen, vilka är under snabb utveckling både till form och omfattning, bör man varje gång det antas en ny unionsrättsakt som är relevant för skyddet av konsumenternas kollektiva intressen överväga att ändra bilagan till detta direktiv för att föra in den rättsakten under direktivets tillämpningsområde. [Ändr. 5] |
|
(6a) |
Detta direktiv är tillämpligt på grupptalan som väcks med avseende på kraftigt konsumentpåverkande överträdelser av bestämmelser i den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I. Konsekvenserna betraktas som stora när två konsumenter berörs. [Ändr. 6] |
|
(7) |
Kommissionen har antagit lagförslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage, och till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Det bör därför föreskrivas att kommissionen ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska bedöma huruvida unionsbestämmelserna på området för flyg- och tågpassagerares rättigheter ger en tillräcklig skyddsnivå för konsumenterna, jämförbar med den som föreskrivs i detta direktiv, och drar nödvändiga slutsatser när det gäller detta direktivs tillämpningsområde. |
|
(8) |
På grundval av direktiv 2009/22/EG bör detta direktiv omfatta både inhemska och gränsöverskridande överträdelser, särskilt när konsumenter som berörs av en överträdelse vistas i en eller flera andra medlemsstater än den där den näringsidkare som begått överträdelsen är etablerad. Det bör också omfatta överträdelser som har upphört innan grupptalan inleddes eller avslutades, eftersom det fortfarande kan vara nödvändigt att förhindra en upprepning av handlingssättet, fastställa att ett visst handlingssätt utgjort en överträdelse och underlätta för konsumenterna att erhålla gottgörelse. |
|
(9) |
Detta direktiv bör inte fastställa internationellt privaträttsliga regler om domstols behörighet, om erkännande och verkställighet av domar och om tillämplig lag. Befintliga unionsrättsliga instrument är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv och förhindrar en eventuell ökning av forum shopping [Ändr. 7] |
|
(9a) |
Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av EU:s regler om internationell privaträtt i gränsöverskridande fall. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning – Bryssel I), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv. [Ändr. 8] |
|
(10) |
Eftersom endast godkända representativa enheter har rätt att väcka grupptalan bör dessa uppfylla de kriterier som fastställs i detta direktiv, så att det säkerställs att konsumenternas intressen företräds på ett adekvat sätt. I synnerhet bör de ha inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat, vilket exempelvis kan bör inbegripa uppfyllande av krav med avseende på antal medlemmar och stabilitet i verksamheten eller krav när det gäller insyn i relevanta aspekter av deras struktur, såsom deras konstituerande stadgar, ledningsstruktur, mål och arbetsmetoder. De bör också vara icke vinstdrivande och ha ett legitimt intresse av att säkerställa att relevant unionslagstiftning efterlevs. Dessa kriterier bör gälla både för godkända enheter som utsetts i förväg och för tillfälliga behöriga enheter som har inrättats för en specifik åtgärd. Dessutom måste de godkända representativa enheterna vara oberoende av marknadsaktörer, även i finansiellt hänseende. De godkända representativa enheterna måste också ha ett etablerat förfarande för att förhindra intressekonflikter. Medlemsstaterna får inte införa kriterier som är mer långtgående än de kriterier som fastställs i detta direktiv . [Ändr. 9] |
|
(11) |
Oberoende offentliga organ och särskilt konsumentorganisationer bör spela en aktiv roll när det gäller att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och är väl lämpade att fungera som godkända enheter. Eftersom dessa enheter har tillgång till olika källor till information om näringsidkares affärsmetoder gentemot konsumenter och har olika prioriteringar för sin verksamhet bör medlemsstaterna vara fria att besluta om vilken typ av åtgärder som kan begäras av var och en av dessa godkända enheter inom ramen för en grupptalan. |
|
(12) |
Eftersom både rättsliga och administrativa förfaranden på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan de bidra till att skydda konsumenternas kollektiva intressen, är det upp till medlemsstaterna att avgöra huruvida grupptalan kan användas i rättsliga eller i administrativa förfaranden, eller i båda typerna av förfaranden, beroende på det berörda lagstiftningsområdet eller den berörda ekonomiska sektorn. Detta bör inte påverka rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att konsumenter och företag har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot administrativa beslut som fattas med stöd av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv. Detta bör inbegripa en möjlighet för parterna att erhålla ett beslut om uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet i enlighet med nationell lagstiftning. |
|
(13) |
För att öka processeffektiviteten vid grupptalan bör godkända enheter ha möjlighet att ansöka om olika åtgärder inom ramen för en enda grupptalan eller inom ramen för flera separata fall av grupptalan. Dessa åtgärder bör inbegripa interimistiska åtgärder för att få pågående affärsmetoder att upphöra eller för att förbjuda en affärmetod som ännu inte har tillämpats, men där det finns en risk för att den skulle orsaka allvarlig eller oåterkallelig skada för konsumenter när den börjar användas, åtgärder för att fastställa att en viss affärsmetod innebär en överträdelse av lagstiftningen och, om nödvändigt, avbryta eller förbjuda denna metod för framtiden, samt åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive gottgörelse. När det gäller åtgärder som begärs inom ramen för en och samma talan, bör godkända enheter ha rätt att ansöka om alla relevanta åtgärder vid tidpunkten för talans väckande eller att först ansöka om förbudsföreläggande och därefter, om lämpligt, om ett beslut om gottgörelse. |
|
(14) |
Förbudsförelägganden syftar till att skydda konsumenters kollektiva intressen oberoende av faktiska förluster eller skador som har åsamkats enskilda konsumenter. Förbudsförelägganden får innebära krav på att näringsidkare vidtar specifika åtgärder, såsom att tillhandahålla konsumenterna information som tidigare har utelämnats i strid med lagstadgade skyldigheter. Beslut som fastställer att en affärsmetod som utgör en överträdelse bör inte vara beroende av huruvida metoderna användes uppsåtligt eller av oaktsamhet. |
|
(15) |
Den godkända enhet som väcker grupptalan i enlighet med detta direktiv bör vara part i målet. Konsumenter som berörs av överträdelsen bör ha tillräckliga möjligheter att dra nytta av adekvat information om relevanta resultat av grupptalan och om hur de kan dra nytta av dem . Förbudsförelägganden som utfärdats enligt detta direktiv bör inte påverka mål där talan väckts av enskilda konsumenter som lidit skada på grund av de metoder som är föremål för förbudsföreläggandet. [Ändr. 10] |
|
(16) |
Godkända representativa enheter bör kunna ansöka om åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen. Dessa åtgärder bör ha formen av ett beslut om gottgörelse som ålägger näringsidkaren att, bland annat, betala ersättning eller erbjuda reparation, byte , avlägsnande , prisavdrag, hävande av avtal eller återbetalning av det erlagda priset, beroende på vad som är lämpligt och i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 11] |
|
(17) |
Den ersättning som betalats ut till konsumenter som lidit skadat i en masskadesituation bör inte överstiga det belopp som näringsidkaren är skyldig att betala i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning för att täcka den faktiska skada som konsumenterna har lidit. Det är särskilt angeläget att undvika straffskadestånd som leder till att käranden överkompenseras för sina skador. |
|
(18) |
Medlemsstaterna kan bör kräva att godkända representativa enheter tillhandahåller tillräcklig information som underlag för en grupptalan om gottgörelse, inbegripet en beskrivning av den grupp konsumenter som berörs av en överträdelse och de sakfrågor och rättsliga frågor som grupptalan syftar till att klargöra. Den godkända enheten bör inte behöva identifiera alla konsumenter som berörs av en överträdelse för att väcka talan. Vid grupptalan om gottgörelse bör domstolen eller den administrativa myndigheten så tidigt som möjligt i förfarandet kontrollera huruvida saken lämpar sig för väckande av grupptalan, med hänsyn till överträdelsens art och typen av skador som åsamkats de berörda konsumenterna. Anspråken bör särskilt kunna bekräftas och vara enhetliga, och det bör finnas beröringspunkter mellan de begärda åtgärderna, och arrangemangen för tredjepartsfinansiering av den godkända enheten bör vara transparenta och inte påverkas av någon intressekonflikt. Medlemsstaterna bör också säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten har befogenhet att avvisa uppenbart ogrundade fall så tidigt i förfarandet som möjligt. [Ändr. 12] |
|
(19) |
Medlemsstaterna bör ha möjlighet att besluta om huruvida deras domstol eller nationella myndighet vid vilken grupptalan om gottgörelse har väckts i undantagsfall, och i stället för ett beslut om gottgörelse, får utfärda ett fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot konsumenter som lidit skada av en överträdelse, vilket direkt skulle kunna göras gällande i senare mål eller ärenden där enskilda konsumenter ansöker om gottgörelse. Denna möjlighet bör reserveras för vederbörligen motiverade fall där kvantifieringen av den individuella gottgörelse som ska tilldelas var och en av de konsumenter som berörs av grupptalan är komplicerad och det skulle vara oändamålsenligt att göra denna fördelning inom ramen för grupptalan. Fastställelsebeslut bör inte utfärdas i okomplicerade situationer och i synnerhet inte om de berörda konsumenterna kan identifieras och konsumenterna har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en tidsperiod eller ett köp. På liknande sätt bör fastställelsebeslut inte utfärdas om den förlust som var och en av de enskilda konsumenterna har lidit är så liten att enskilda konsumenter sannolikt inte kommer att söka individuell gottgörelse. Domstolen eller den behöriga nationella myndigheten bör vederbörligen motivera varför man i ett enskilt fall har valt att använda sig av ett fastställelsebeslut i stället för ett beslut om gottgörelse. [Ändr. 13] |
|
(20) |
Om konsumenter som berörs av samma affärsmetod kan identifieras och de har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en viss tidsperiod eller ett visst köp, såsom kan vara fallet när det gäller långfristiga konsumentavtal, får domstolen eller den administrativa myndigheten tydligt avgränsa den grupp av konsumenter som berörs av överträdelsen i samband med handläggningen av grupptalan. Domstolen eller den administrativa myndigheten kan särskilt uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen att lämna relevant information, såsom uppgifter om de berörda konsumenternas identitet och hur länge affärsmetoden tillämpats. Av ändamålsenlighets- och effektivitetsskäl får medlemsstaterna i dessa fall, i enlighet med sin nationella lagstiftning, överväga att ge konsumenterna möjlighet att använda sig av ett beslut om gottgörelse omedelbart efter det att det har utfärdats, utan att behöva lämna sitt individuella medgivande innan beslutet om gottgörelse utfärdas. [Ändr. 14] |
|
(21) |
I fall som rör mindre värden är de flesta konsumenter sannolikt obenägna att vidta åtgärder för att genomdriva sina rättigheter, eftersom de insatser som krävs inte uppvägs av de potentiella fördelarna. Om samma affärsmetod berör ett stort antal konsumenter kan de aggregerade förlusterna vara betydande. I sådana fall kan en domstol eller en myndighet anse att det vore oproportionerligt att fördela medlen tillbaka till de berörda konsumenterna, exempelvis på grund av att det är alltför kostsamt eller opraktiskt. Därför skulle medel som erhållits som gottgörelse genom grupptalan komma till större nytta om de tjänade syftet att skydda konsumenternas kollektiva intressen, varför de bör användas för ett relevant offentligt ändamål, t.ex. en rättshjälpsfond, informationskampanjer eller konsumentrörelser. [Ändr. 15] |
|
(22) |
Åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen kan begäras enbart på grundval av ett slutligt beslut som fastställer att det förekommit en överträdelse av unionsrätten som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och som skadar konsumenters kollektiva intressen, vilket inbegriper ett slutligt förbudsföreläggande inom ramen för grupptalan. Framför allt kan åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen sökas på grundval av slutliga beslut som fattats av en domstol eller en administrativ myndighet i samband med verkställighetsåtgärder som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (5). |
|
(23) |
I detta direktiv föreskrivs en processuell mekanism som inte påverkar de regler som fastställer konsumenters materiella rätt till avtalsenlig och utomobligatorisk gottgörelse om deras intressen har skadats genom en överträdelse, såsom rätten till skadestånd, hävning av avtal, återbetalning, utbyte, avlägsnande, reparation eller nedsättning av priset. En grupptalan om gottgörelse enligt detta direktiv bör endast kunna väckas om unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning reglerar sådana materiella rättigheter. [Ändr. 16] |
|
(24) |
Detta direktiv syftar till en minimiharmonisering och ersätter inte befintliga nationella mekanismer för kollektiv prövning. Med hänsyn till medlemsstaternas rättsliga traditioner överlåts det på dem att avgöra huruvida de ska utforma grupptalan som fastställs i detta direktiv som en del av en befintlig eller framtida mekanism för kollektiv prövning, eller som ett alternativ till dessa mekanismer, under förutsättning att den nationella mekanismen är förenlig med de villkor som fastställs i detta direktiv. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att behålla sin befintliga ram, och det ålägger inte heller medlemsstaterna att ändra den. Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att genomföra bestämmelserna i detta direktiv i sitt eget system för kollektiv prövning eller att genomföra dem i ett separat förfarande. [Ändr. 17] |
|
(25) |
Behöriga parter Godkända representativa enheter bör vara fullständigt öppna när det gäller ursprunget till finansieringen av deras verksamhet i allmänhet och beträffande de medel som är avsedda att stödja en viss grupptalan om gottgörelse i syfte att ge domstolarna eller de administrativa myndigheterna möjlighet att bedöma om det kan finnas en intressekonflikt mellan den tredje part som bidragit med finansiering och den godkända enheten och att undvika risken för rättegångsmissbruk samt att bedöma huruvida den tredje part som tillhandahåller finansieringen godkända enheten har tillräckliga resurser för att uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot den godkända enheten. på bästa sätt företräda de berörda konsumenternas intressen och för att bidra till alla nödvändiga rättegångskostnader om de inte når framgång med sin talan . Den information som den godkända enheten så tidigt som möjligt i förfarandet tillhandahåller den domstol eller den administrativa myndighet som övervakar grupptalan bör göra det möjligt för domstolen eller myndigheten att bedöma huruvida den någon tredje parten part kan påverka processuella beslut som den godkända enheten fattar generellt och inom ramen för grupptalan, däribland om förlikningar, och huruvida den finansierar en grupptalan om gottgörelse mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären står i beroendeställning till. Om det konstateras att någon av dessa omständigheter föreligger bör måste domstolen eller den administrativa myndigheten ha befogenhet att ålägga den godkända enheten att avstå från finansieringen i fråga och, vid behov, neka den godkända enheten talerätt i ett enskilt fall. Medlemsstaterna bör förhindra advokatbyråer från att skapa godkända representativa enheter. Indirekt finansiering av talan genom donationer, inbegripet donationer från näringsidkare inom ramen för initiativ för företagens sociala ansvar, ska berättiga till tredjepartsfinansiering under förutsättning att den uppfyller de krav på insyn, oberoende och avsaknad av intressekonflikter som anges i artikel 4 och artikel 7. [Ändr. 18] |
|
(26) |
Kollektiv tvistlösning utanför domstol , såsom medling, som syftar till att gottgöra konsumenter som har lidit skada bör främjas såväl innan grupptalan väcks som under alla skeden av grupptalan. [Ändr. 19] |
|
(27) |
Medlemsstaterna får föreskriva att en godkänd enhet och en näringsidkare som har nått en förlikning om gottgörelse för konsumenter som påverkats av en påstått olaglig affärsmetod från den näringsidkarens sida gemensamt kan vända sig till en domstol eller en administrativ myndighet och ansöka om att få förlikningen godkänd. En sådan ansökan bör tas upp till prövning av domstolen eller den administrativa myndigheten endast om det inte finns någon annan pågående grupptalan rörande samma affärsmetoder. En behörig domstol eller en administrativ myndighet som godkänner en sådan kollektiv förlikning måste ta hänsyn till alla berörda parters intressen och rättigheter, däribland enskilda konsumenters. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningar bör vara slutgiltiga och bindande för alla parter . [Ändr. 20] |
|
(28) |
Domstolen och den administrativa myndigheten bör ha befogenhet att uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen och den godkända enhet som väckte grupptalan att inleda förhandlingar i syfte att nå en förlikning om den gottgörelse som ska tillhandahållas de berörda konsumenterna. Beslutet om huruvida parterna ska uppmanas att lösa en tvist utanför domstol bör ta hänsyn till arten av den överträdelse som talan avser, egenskaperna hos de berörda konsumenterna, den typ av gottgörelse som kan komma att erbjudas, parternas beredvillighet att förlikas och lämpligheten av förfarandet. |
|
(29) |
I syfte att underlätta gottgörelse av enskilda konsumenter som begärs på grundval av slutliga fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot skadelidande konsumenter som utfärdats inom ramen för en grupptalan, bör den domstol eller administrativa myndighet som utfärdade beslutet bemyndigas att uppmana den godkända enheten och näringsidkaren att nå en kollektiv förlikning. [Ändr. 21] |
|
(30) |
Förlikningar utanför domstol som nås inom ramen för en grupptalan eller på grundval av ett slutligt fastställelsebeslut bör godkännas av den behöriga domstolen eller den administrativa myndigheten för att säkerställa att de är lagenliga och rättvisa, och därvid bör hänsyn tas till alla berörda parters intressen och rättigheter. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningen är bindande för alla parter och påverkar inte eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt . [Ändr. 22] |
|
(31) |
För att en grupptalan ska nå framgång är det av avgörande betydelse att säkerställa att konsumenterna informeras om den. Konsumenterna bör informeras om en pågående grupptalan, det förhållandet att en näringsidkares affärsmetoder har bedömts som en lagöverträdelse, sina rättigheter efter det att en överträdelse har fastställts och de efterföljande åtgärder som de berörda konsumenterna måste vidta, särskilt för att erhålla gottgörelse. De anseenderelaterade risker som är förknippade med spridningen av information om överträdelsen är också viktiga när det gäller att avskräcka näringsidkare som kränker konsumenters rättigheter. |
|
(32) |
För att vara effektiv bör informationen vara adekvat och proportionell i förhållande till omständigheterna i ärendet. Den näringsidkare som begått överträdelsen bör Medlemsstaterna bör säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten kan kräva att den förlorande parten på lämpligt sätt informera informerar alla berörda konsumenter om slutliga förbudsförelägganden ett slutligt beslut om förbudsföreläggande och beslut om gottgörelse som utfärdas inom ramen för grupptalan samt om och båda parterna i händelse av en eventuell förlikning som godkänts av en domstol eller en administrativ myndighet. Sådan information kan tillhandahållas exempelvis på näringsidkarens webbplats, webbplatsen , , sociala medier, internetbaserade marknadsplatser, eller i dagstidningar, inklusive sådana som distribueras uteslutande med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel. Om möjligt bör konsumenterna informeras individuellt, på elektronisk väg eller i pappersform. Denna information bör på begäran tillhandahållas i ett format som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Den förlorande parten ska bära kostnaderna för konsumentinformationen. [Ändr. 23] |
|
(32a) |
Medlemsstaterna bör uppmuntras att inrätta ett kostnadsfritt nationellt register för grupptalan, vilket ytterligare skulle kunna förstärka insynsskyldigheterna. [Ändr. 24] |
|
(33) |
För att främja rättssäkerheten, undvika inkonsekvenser vid tillämpningen av unionsrätten och öka ändamålsenligheten och den processuella effektiviteten vid grupptalan och eventuella uppföljningsåtgärder för att utverka gottgörelse, bör fastställandet av en överträdelse eller icke-överträdelse i ett slutligt beslut, inbegripet ett slutligt förbudsföreläggande enligt detta direktiv, som utfärdats av en administrativ myndighet eller en domstol, inte bli föremål för en ny talan rörande samma överträdelse av samma näringsidkare med avseende på överträdelsens art och dess materiella, personliga, tidsmässiga och territoriella tillämpningsområde, i enlighet med vad som fastställts i detta slutliga beslut. vara bindande för alla parter som har deltagit i grupptalan. Det slutliga beslutet bör inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. Den gottgörelse som erhålls genom förlikningen bör också vara bindande i fall som inbegriper samma affärsmetoder, samma näringsidkare och samma konsument . När talan om åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive åtgärder för erhållande av gottgörelse, väcks i en annan medlemsstat än den medlemsstat där ett slutligt beslut om denna överträdelse eller icke-överträdelse har utfärdats, bör detta beslut utgöra en motbevisbar presumtion om bevis för att överträdelsen har eller inte har ägt rum i relaterade fall. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut av en domstol i en medlemsstat om fastställande av huruvida en överträdelse föreligger eller ej med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar i en annan medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse ska anses vara en motbevisbar presumtion. [Ändr. 25]. |
|
(34) |
Medlemsstaterna bör säkerställa att individuella åtgärder för erhållande av gottgörelse får grunda sig på ett slutligt fastställelsebeslut som utfärdats inom ramen för en grupptalan. Sådana åtgärder bör vara tillgängliga genom skyndsamma och förenklade förfaranden. |
|
(35) |
Åtgärder för erhållande av gottgörelse som grundar sig på fastställandet av en överträdelse i ett slutligt förbudsföreläggande eller i ett slutligt fastställelsebeslut avseende näringsidkarens ansvar gentemot de skadelidande konsumenterna enligt detta direktiv bör inte hindras av nationella bestämmelser om preskriptionsfrister. Väckandet av grupptalan bör leda till att preskriptionsfrister för grupptalan för konsumenter som berörs av denna talan skjuts upp eller avbryts. [Ändr. 26] |
|
(36) |
Grupptalan om förbudsföreläggande bör handläggas med vederbörlig processeffektivitet. Förbudsförelägganden med interimistisk verkan bör alltid behandlas genom ett påskyndat förfarande för att förhindra att överträdelsen orsakar skada eller ytterligare skada. |
|
(37) |
Bevisning är ett viktigt inslag för att fastställa om en viss praxis utgör en lagöverträdelse och om det finns en risk för upprepning, men också när det gäller att ringa in de konsumenter som berörs av en överträdelse, besluta om gottgörelse och på lämpligt sätt informera de konsumenter som berörs av en grupptalan om de pågående förfarandena och det slutliga resultatet av dessa. Förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter kännetecknas dock av informationsasymmetri och nödvändiga uppgifter kan innehas enbart av näringsidkaren, vilket gör dem otillgängliga för den godkända enheten. Godkända enheter bör därför ha rätt att vid den behöriga domstolen eller administrativa myndigheten begära att näringsidkaren lägger fram bevis som är av relevans för deras krav eller som behövs för att på lämpligt sätt informera de berörda konsumenterna om grupptalan, utan att de behöver precisera enskilda bevisföremål. Behovet och omfattningen av och proportionaliteten i ett sådant framläggande bör noggrant utvärderas av den domstol eller administrativa myndighet som prövar grupptalan, med beaktande av skyddet av tredje parts legitima intressen och med förbehåll för tillämpliga unionsregler och nationella regler om sekretess. |
|
(38) |
För att säkerställa att grupptalan fungerar effektivt bör näringsidkare som begår överträdelser åläggas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner om de underlåter att iaktta ett slutligt beslut som meddelats inom ramen för grupptalan. |
|
(39) |
Med beaktande av att grupptalan syftar till att tillvarata ett allmänintresse genom att skydda konsumenternas kollektiva intressen, bör medlemsstaterna säkerställa att godkända representativa enheter inte hindras från att väcka grupptalan enligt detta direktiv på grund av de kostnader som är förknippade med förfarandena. Med förbehåll för de relevanta villkoren i nationell rätt bör detta dock inte påverka det faktum att en part som förlorar en grupptalan ersätter den vinnande partens nödvändiga rättegångskostnader (principen om att förloraren betalar). Domstolen eller den administrativa myndigheten bör emellertid inte tilldöma den förlorande parten kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 27] |
|
(39a) |
Medlemsstaterna bör säkerställa att resultatbaserade arvoden undviks och att advokaters ersättning och den metod genom vilken den beräknas inte skapar några incitament för åtal som är onödiga i förhållande till konsumenters eller andra berörda parters intressen och som skulle kunna förhindra konsumenter att fullt ut gynnas av grupptalan. De medlemsstater som tillåter resultatbaserade arvoden bör säkerställa att sådana arvoden inte hindrar konsumenterna från att få full ersättning. [Ändr. 28] |
|
(40) |
Samarbete och utbyte av information , god praxis och erfarenhet mellan godkända representativa enheter från olika medlemsstater har visat sig vara användbart för att hantera gränsöverskridande överträdelser. Det finns ett behov av att fortsätta och utvidga kapacitetsuppbyggnads- och samarbetsinsatserna till att omfatta ett större antal godkända representativa enheter i hela unionen i syfte att öka användningen av grupptalan vid överträdelser med gränsöverskridande följder. [Ändr. 29] |
|
(41) |
För att på ett effektivt sätt ta itu med överträdelser med gränsöverskridande följder bör man säkerställa ömsesidigt erkännande av den rättsliga ställningen för godkända enheter som i en medlemsstat på förhand har utsetts som behöriga att väcka grupptalan i en annan medlemsstat. Vidare bör godkända enheter från olika medlemsstater kunna ansluta sig till en enskild talan inför en enskild domstol, med förbehåll för relevanta regler om behörig domstol. För bästa effektivitet och ändamålsenlighet bör en godkänd enhet kunna väcka grupptalan på vägnar av andra godkända enheter som företräder konsumenter från olika medlemsstater. |
|
(41a) |
För att utforska möjligheten att ha ett förfarande på unionsnivå för gränsöverskridande grupptalan bör kommissionen bedöma möjligheten att inrätta en EU-ombudsman för kollektiv prövning. [Ändr. 30] |
|
(42) |
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, inklusive dem som rör rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till försvar. |
|
(43) |
Vad gäller miljölagstiftning tar detta direktiv hänsyn till Uneces konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen). |
|
(44) |
Målen för detta direktiv, nämligen att inrätta en mekanism för skydd av konsumenters kollektiva intressen för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i hela unionen och den inre marknadens funktion, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås genom åtgärder som vidtas enbart av medlemsstaterna, utan kan snarare, på grund av de gränsöverskridande konsekvenserna av en representativ talan, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
|
(45) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (6) av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv. |
|
(46) |
Regler bör fastställas för detta direktivs tillämplighet i tiden. |
|
(47) |
Direktiv 2009/22/EG bör därför upphöra att gälla. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel 1
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1
Syfte
1. I detta direktiv fastställs regler som gör det möjligt för godkända representativa enheter att väcka grupptalan i syfte att skydda konsumenters kollektiva intressen och därmed framför allt uppnå och upprätthålla en hög skyddsnivå och tillgång till rättslig prövning , samtidigt som lämpliga garantier säkerställs för att undvika rättegångsmissbruk. [Ändr. 31]
2. Detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att anta eller behålla bestämmelser som är utformade för att tillerkänna godkända representativa enheter eller alla andra berörda personer ett offentligt organ mer vittgående befogenheter att väcka talan i syfte att skydda konsumenters kollektiva intressen på nationell nivå. Genomförandet av detta direktiv får inte under några omständigheter utgöra grund för att minska konsumentskyddet på områden som omfattas av unionsrätten. [Ändr. 32]
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på grupptalan som väcks med avseende på näringsidkares kraftigt konsumentpåverkande överträdelser av bestämmelser i den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I och som skadar eller kan skada skyddar konsumenters kollektiva intressen. Det ska vara tillämpligt på inhemska och gränsöverskridande överträdelser, inbegripet i fall där dessa överträdelser har upphört innan grupptalan väcktes eller innan grupptalan har avslutats. [Ändr. 33]
2. Detta direktiv ska inte påverka regler om avtalsenliga och utomobligatoriska avhjälpande åtgärder som konsumenterna har tillgång till vid sådana överträdelser i enlighet med unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.
3. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av unionsregler om internationell privaträtt, särskilt sådana regler som rör domstols behörighet, och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område och regler om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser, som är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv. [Ändr. 34]
3a. Detta direktiv påverkar inte andra former av prövningsmekanismer som föreskrivs i nationell lagstiftning. [Ändr. 35]
3b. Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som har erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt rätten till en rättvis och opartisk rättegång och rätten till ett effektivt rättsmedel. [Ändr. 36]
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
|
1. |
konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten. |
|
(1a) |
konsumentorganisation: en grupp som strävar efter att skydda konsumenters intressen från olagliga handlingar eller underlåtenhet av näringsidkare. [Ändr. 37] |
|
2. |
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person, antingen offentligägd eller privatägd, som handlar i civil egenskap enligt civilrättsliga regler, för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, samt varje person som handlar i dennes namn eller på dennes vägnar. [Ändr. 38] |
|
3. |
konsumenters kollektiva intressen: ett antal konsumenters eller registrerades, enligt definitionen i förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning), intressen. [Ändr. 39] |
|
4. |
grupptalan: en talan för skydda konsumenters kollektiva intressen i vilken de berörda konsumenterna inte är parter. |
|
5. |
affärsmetoder: varje handling eller underlåtenhet av en näringsidkare. |
|
6. |
slutligt beslut: ett beslut av en medlemsstats domstol som inte kan eller inte längre kan överklagas eller ett beslut av en administrativ myndighet som inte längre kan bli föremål för rättslig prövning. |
|
(6a) |
konsumentlagstiftning: unionslagstiftning och nationell lagstiftning som har antagits för att skydda konsumenter. [Ändr. 40] |
Kapitel 2
Grupptalan
Artikel 4
Godkända representativa enheter [Ändr. 41]
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptalan kan väckas av godkända enheter som på egen begäran har utsetts på förhand av medlemsstaterna för detta ändamål och förts upp i en offentligt tillgänglig förteckning. Medlemsstaterna eller deras domstolar ska inom sitt respektive territorium utse minst en godkänd representativ enhet för grupptalan i den mening som avses i artikel 3.4.
Medlemsstaterna ska utse en enhet som godkänd representativ enhet om den uppfyller alla följande kriterier: [Ändr. 42]
|
a) |
Den är vederbörligen inrättad i enlighet med lagen i en medlemsstat. |
|
b) |
Dess stadgar eller andra relevanta styrdokument, och dess fortsatta verksamhet som bland annat inbegriper försvar och skydd av konsumenternas intressen, visar att den har ett berättigat intresse av att säkerställa att unionsrättsliga bestämmelser som omfattas av detta direktiv efterlevs. [Ändr. 43] |
|
c) |
Den är av icke vinstdrivande natur. |
|
(ca) |
Den agerar på ett sätt som är oberoende från andra enheter och från andra personer än konsumenter som kan ha ett ekonomiskt intresse av resultatet av grupptalan, särskilt från marknadsaktörer. [Ändr. 44] |
|
(cb) |
Den har inte finansiella avtal som går utöver ett normalt tjänsteavtal med advokatbyråer som företräder käranden. [Ändr. 45] |
|
(cc) |
Den har etablerade interna förfaranden för att förhindra en intressekonflikt mellan den själv och dess finansiärer. [Ändr. 46] |
Medlemsstaterna ska föreskriva att de godkända representativa enheterna på lämpligt sätt, såsom på sin webbplats, på ett klart och begripligt språk offentliggör sin finansiering, sin organisations- och ledningsstruktur, sitt syfte och sina arbetsmetoder samt sin verksamhet.
Medlemsstaterna ska regelbundet bedöma huruvida en godkänd representativ enhet fortsätter att uppfylla dessa kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att den godkända representativa enheten förlorar sin status enligt detta direktiv om den inte längre uppfyller ett eller flera av de kriterier som anges i första stycket.
Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över representativa enheter som uppfyller kriterierna i punkt 1 och göra den tillgänglig för allmänheten. De ska vid behov uppdatera förteckningen och överlämna den till kommissionen.
Kommissionen ska offentliggöra medlemsstaternas förteckning över godkända representativa enheter på en allmänt tillgänglig webbportal. [Ändr. 47]
1a. Medlemsstaterna får föreskriva att offentliga organ som redan före detta direktivs ikraftträdande har utsetts i enlighet med nationell lagstiftning ska fortsätta att vara berättigade till status som representativ enhet i den mening som avses i denna artikel. [Ändr. 48]
2. Medlemsstaterna får utse en godkänd enhet på ad hoc-basis att föra en viss grupptalan, på denna enhets egen begäran, under förutsättning att den uppfyller de kriterier som anges i punkt 1. [Ändr. 49]
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att särskilt konsumentorganisationer och oberoende som uppfyller kriterierna i punkt 1 och offentliga organ kan beviljas status som godkänd representativ enhet. Medlemsstaterna får som godkända representativa enheter utse konsumentorganisationer som företräder medlemmar från fler än en medlemsstat. [Ändr. 50]
4. Medlemsstaterna får fastställa regler som anger vilka godkända enheter som får ansöka om samtliga de åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6 och vilka godkända enheter som endast får ansöka om en eller flera av dessa åtgärder. [Ändr. 51]
5. En godkänd enhets iakttagande av de kriterier som avses i punkt 1 ska inte påverka domstolens eller den administrativa myndighetens rätt skyldighet att pröva huruvida den godkända enhetens syfte motiverar att den väcker talan i ett visst fall i enlighet med artikel artiklarna 4 och 5.1. [Ändr. 52]
Artikel 5
Grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptalan kan väckas vid nationella domstolar eller administrativa myndigheter endast av godkända representativa enheter som har utsetts i enlighet med artikel 4.1 och under förutsättning att det finns ett direkt samband mellan enhetens huvudsakliga mål och de unionsrättsligt grundade rättigheter som påstås ha blivit åsidosatta och med avseende på vilka talan väcks.
De godkända representativa enheterna får fritt välja vilket förfarande som helst enligt nationell rätt eller unionsrätt som säkerställer ett högre skydd för konsumenters kollektiva intressen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen annan pågående talan har väckts vid en domstol eller administrativ myndighet i en medlemsstat rörande samma affärsmetoder, samma näringsidkare och samma konsumenter. [Ändr. 53]
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att godkända representativa enheter , inklusive offentliga organ som utsetts på förhand, har rätt att väcka grupptalan i syfte att ansöka om följande åtgärder: [Ändr. 54]
|
(a) |
Ett förbudsföreläggande som en interimistisk åtgärd för att få affärsmetoderna olagliga affärsmetoder att upphöra eller, om metoderna ännu inte har använts men ett ibruktagande är nära förestående, förbjuda dessa olagliga affärsmetoder [Ändr. 56]. |
|
(b) |
Ett förbudsföreläggande som fastställer att affärsmetoderna utgör en lagöverträdelse och som, om nödvändigt, får dessa att upphöra eller, om metoderna ännu inte har använts men ett ibruktagande är nära förestående, förbjuder dessa. |
För att kunna ansöka om ett förbudsföreläggande ska godkända representativa enheter inte behöva erhålla medgivande från enskilda berörda konsumenter eller och tillhandahålla bevis för att de berörda konsumenterna har lidit en faktisk förlust eller skada eller för att näringsidkaren haft uppsåt eller visat oaktsamhet. [Ändr. 55]
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att godkända representativa enheter har rätt att väcka grupptalan i syfte att ansöka om åtgärder som undanröjer fortsatta verkningar av överträdelsen. Ansökningar om sådana åtgärder ska grunda sig på ett slutligt beslut som fastställer att en affärsmetod utgör en överträdelse av den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I och att denna överträdelse skadar konsumenters kollektiva intressen, vilket inbegriper sådana slutliga förbudsförelägganden som avses i punkt 2 b. [Ändr. 57]
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 ska medlemsstaterna säkerställa att godkända enheter kan ansöka om såväl åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen som sådana åtgärder som avses i punkt 2 inom ramen för en och samma grupptalan. [Ändr. 58]
Artikel 5a
Register över mål med kollektiv prövning
1. Medlemsstaterna får upprätta ett nationellt register för grupptalan, vilket ska vara tillgängligt kostnadsfritt för intresserade personer genom elektroniska medel och/eller på annat sätt.
2. Webbplatser som offentliggör registren ska ge tillgång till omfattande och objektiv information om de tillgängliga metoderna för att erhålla ersättning, även metoder utanför domstol, samt pågående grupptalan.
3. De nationella registren ska vara sammankopplade. Artikel 35 i förordning (EU) 2017/2394 ska tillämpas. [Ändr. 59]
Artikel 6
Åtgärder för gottgörelse
1. Vid tillämpningen av artikel 5.3 ska medlemsstaterna säkerställa att godkända representativa enheter får väcka grupptalan för att erhålla ett beslut om gottgörelse, varigenom näringsidkaren åläggs att bland annat betala ersättning eller erbjuda reparation, utbyte, prisavdrag, hävning av avtal eller återbetalning av erlagt pris, beroende på vad som är lämpligt. En medlemsstat får eller får inte kräva att de enskilda konsumenterna lämnar sitt medgivande innan ett fastställelsebeslut fattas eller ett beslut om gottgörelse utfärdas. [Ändr. 60]
Om en medlemsstat inte kräver att den enskilda konsumenten lämnar sitt medgivande till att ansluta sig till grupptalan ska denna medlemsstat ändå tillåta att personer som inte har sin hemvist i den medlemsstat där talan väcks deltar i grupptalan, om de uttryckligen har lämnat sitt medgivande till att ansluta sig till grupptalan inom den tillämpliga tidsfristen. [Ändr. 61]
Den godkända representativa enheten ska lämna tillräcklig all nödvändig information till stöd för talan, i enlighet med vad som krävs enligt nationell lagstiftning, inbegripet en redogörelse för de konsumenter som berörs av åtgärden och de sakfrågor och rättsliga frågor som behöver lösas. [Ändr. 62]
2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna bemyndiga en domstol eller en administrativ myndighet att i stället för ett beslut om gottgörelse utfärda ett fastställelsebeslut rörande näringsidkarens ansvar gentemot de konsumenter som lidit skada av en överträdelse av unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I i sådana vederbörligen motiverade fall där kvantifieringen av den individuella gottgörelsen kompliceras av karaktären på den individuella skada som konsumenterna lidit. [Ändr. 63]
3. Punkt 2 ska inte tillämpas i följande fall:
|
a) |
Konsumenter som berörs av överträdelsen är identifierbara och har lidit sinsemellan jämförbar skada som orsakats av samma affärsmetoder i samband med en viss tidsperiod eller ett visst köp. I sådana fall ska kravet på medgivande från de enskilda konsumenterna inte utgöra ett villkor för att väcka talan. Gottgörelsen ska riktas till de berörda konsumenterna. |
|
b) |
Konsumenter har lidit skada motsvarande ett mindre belopp och det vore oproportionerligt att fördela gottgörelsen till dem. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att det inte krävs samtycke från de enskilda berörda konsumenterna. Gottgörelsen ska fördelas till ett offentligt ändamål som tjänar konsumenters kollektiva intressen. [Ändr. 64] |
4. Gottgörelse som erhålls genom ett slutligt beslut i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 punkt 1 ska inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. Principen om res judicata ska respekteras vid tillämpningen av denna bestämmelse. [Ändr. 65]
4a. Syftet med åtgärderna för gottgörelse är att ge de berörda konsumenterna full ersättning för sin förlust. Om det återstår ett belopp som ingen har gjort anspråk på efter ersättningen, ska en domstol besluta vem som ska motta detta återstående belopp som ingen gjort anspråk på. Detta belopp som ingen har gjort anspråk på ska inte gå till den godkända representativa enheten eller till näringsidkaren.▌ [Ändr. 66]
4b. I synnerhet straffskadestånd som leder till att käranden överkompenseras för sina skador ska vara förbjuden. Till exempel ska den ersättning som betalas ut till konsumenter som lidit kollektiv skada inte överstiga det belopp som näringsidkaren är skyldig att betala i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning för att täcka den faktiska skada som de enskilda konsumenterna har lidit. [Ändr. 67]
Artikel 7
Finansiering
1. En godkänd representativ enhet som ansöker om ett beslut om gottgörelse i enlighet med artikel 6.1 ska i ett så tidigt skede av förfarandet ange källan som möjligt till domstolen eller den administrativa myndigheten överlämna en fullständig ekonomisk översikt, med en förteckning av alla källor till de medel som används för dess verksamhet i allmänhet och till de medel som används för att bekosta talan för att visa att det inte föreligger någon intressekonflikt . Den ska visa att den har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna företräda de berörda konsumenternas intressen och för att täcka de kostnader som kan uppstå om de inte når framgång med sin talan. [Ändr. 69]
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i fall där en grupptalan finansieras av en tredje part är förbjudet för den tredje parten att Grupptalan kan förklaras otillåtlig av den nationella domstolen om den fastställer att den tredje partens finansiering skulle [Ändr. 70]
|
a) |
påverka beslut som fattas av den godkända representativa enheten i samband med grupptalan, inbegripet med avseende på väckande av grupptalan och beslut om förlikningar, [Ändr. 71] |
|
b) |
tillhandahålla finansiering av en kollektiv talan mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären är beroende av. |
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolar och administrativa myndigheter har befogenhet att pröva den frånvaro av intressekonflikt som avses i punkt 1 och de omständigheter som avses i punkt 2 och att kräva att den godkända enheten vägrar att ta emot finansieringen i fråga och, vid behov, neka den godkända enheten talerätt i ett enskilt fall. i samband med bedömningen av grupptalans tillåtlighet och i ett senare skede i domstolsförfarandet om omständigheterna visar sig först då . [Ändr. 72]
3a. Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten har befogenhet att avvisa uppenbart ogrundade fall så tidigt i förfarandet som möjligt. [Ändr. 73]
Artikel 7a
Principen om att förloraren betalar
Medlemsstaterna ska säkerställa att den part som förlorar en kollektiv talan om gottgörelse ersätter den vinnande partens rättegångskostnader, med förbehåll för villkoren i nationell rätt. Domstolen eller den administrativa myndigheten ska dock inte tilldöma den förlorande parten kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 74]
Artikel 8
Förlikningar
1. Medlemsstaterna får föreskriva att en godkänd representativ enhet och en näringsidkare som har nått en förlikning om gottgörelse för konsumenter som påverkats av en påstått olaglig affärsmetod från den näringsidkarens sida gemensamt kan vända sig till en domstol eller en administrativ myndighet och ansöka om att få förlikningen godkänd. En sådan ansökan bör tas upp till prövning av domstolen eller den administrativa myndigheten endast om det inte finns någon annan pågående grupptalan vid en domstol eller administrativ myndighet i samma medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma affärsmetod. [Ändr. 75]
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten vid varje tidpunkt inom ramen för en grupptalan får uppmana den godkända enheten och svaranden, efter att ha hört dem, att nå förlikning med avseende på frågan om gottgörelse inom en rimlig tidsfrist.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att den domstol eller den administrativa myndighet som utfärdade det slutliga fastställelsebeslut som avses i artikel 6.2 har befogenhet att uppmana parterna i grupptalan att inom en rimlig tidsfrist nå förlikning när det gäller den gottgörelse som konsumenterna ska erhålla på grundval av detta slutliga beslut.
4. En förlikning som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska granskas av domstolen eller den administrativa myndigheten. Domstolen eller den administrativa myndigheten ska bedöma huruvida förlikningen är lagenlig och rättvis, med hänsyn till alla parters intressen, inbegripet de berörda konsumenternas.
5. Om en förlikning som avses i punkt 2 inte nås inom de fastställda tidsfristerna eller om en förlikning som nås inte godkänns, ska domstolen eller den administrativa myndigheten fortsätta grupptalan.
6. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller avstå från att bli bundna av förlikningar som avses i punkterna 1, 2 och 3. Gottgörelse som erhålls genom en godkänd förlikning i enlighet med punkt 4 ska vara bindande för alla parter och ska inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. [Ändr. 76]
Artikel 9
Information om grupptalan
-1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de representativa enheterna
|
a) |
informerar konsumenterna om den påstådda kränkningen av rättigheter som beviljas enligt unionsrätten och avsikten att ansöka om ett förbudsföreläggande eller väcka talan om skadestånd, |
|
b) |
redan i förväg förklarar för de berörda konsumenterna att det är möjligt att ansluta sig till talan för att säkerställa att relevanta handlingar och annan information som krävs för talan bevaras, |
|
c) |
i relevanta fall informerar om senare steg och de potentiella rättsliga konsekvenserna. [Ändr. 77] |
1. Om en förlikning eller ett slutligt beslut gynnar konsumenter som kanske inte känner till det ska medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten ålägger den förlorande parten eller båda parterna näringsidkare som har begått överträdelsen att på egen bekostnad informera de berörda konsumenterna om de slutliga beslut som föreskriver åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6, och om godkända förlikningar som avses i artikel 8, vilket ska ske på lämpligt sätt med hänsyn till omständigheterna i ärendet och inom angivna tidsfrister. inklusive, när så är lämpligt, genom individuellt meddelande till alla berörda konsumenter. Medlemsstaterna får föreskriva att informationsskyldigheten kan fullgöras genom en allmänt tillgänglig och lättåtkomlig webbplats . [Ändr. 78]
1a. Den förlorande parten ska betala kostnaderna för konsumentinformation i enlighet med den princip som fastställs i artikel 7. [Ändr. 79]
2. Den information som avses i punkt 1 ska innefatta en förklaring på begripligt språk av föremålet för grupptalan, dess rättsliga följder och, i förekommande fall, de efterföljande steg som de berörda konsumenterna ska vidta. Formerna och tidsramen för informationen ska utformas i samförstånd med domstolen eller den administrativa myndigheten. [Ändr. 80]
2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten får tillgång till information på ett lättillgängligt sätt om en kommande, pågående eller avslutad kollektiv talan, bland annat via medier och på nätet genom en offentlig webbplats när en domstol har beslutat att målet är tillåtligt. [Ändr. 81]
2b. Medlemsstaterna ska säkerställa att offentliga kommunikationer av godkända enheter om anspråk är faktabaserade och tar hänsyn till både konsumenternas rätt att få information och svarandenas anseenderelaterade rättigheter och rätt till affärshemligheter. [Ändr. 82]
Artikel 10
Verkningar av slutliga beslut
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en överträdelse som skadar konsumenters kollektiva intressen i enlighet med vad som fastställts ett slutligt beslut av en administrativ myndighet eller en domstol, inbegripet ett slutligt förbudsföreläggande som avses i artikel 5.2 b, anses på ett obestridligt sätt fastställa att överträdelsen betraktas som bevis för att överträdelsen har eller inte har ägt rum, med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse. omständigheter, förutsatt att de berörda konsumenterna inte kan ersättas två gånger för samma skada. [Ändr. 83]
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut som avses i punkt 1, vilket fattats i en annan medlemsstat, av de egna nationella domstolarna eller administrativa myndigheterna anses som en motbevisbar presumtion om betraktas åtminstone som bevisning för att en överträdelse har ägt rum. [Ändr. 84]
2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut av en domstol i en medlemsstat om fastställande av huruvida en överträdelse föreligger eller ej med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar i en annan medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse ska anses vara en motbevisbar presumtion. [Ändr. 85]
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt fastställelsebeslut som avses i artikel 6.2 anses på ett obestridligt sätt fastställa ansvar för näringsidkaren gentemot konsumenter som har lidit skada av en överträdelse med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse. Medlemsstaterna ska säkerställa att talan om gottgörelse som väcks av enskilda konsumenter kan föras genom skyndsamma och förenklade förfaranden. uppmuntras att skapa en databas som innehåller alla slutliga beslut om talan om gottgörelse som kan underlätta andra åtgärder för gottgörelse och att dela med sig av sin bästa praxis på detta område . [Ändr. 86]
Artikel 11
Avbrytande av preskriptionsfrist
Medlemsstaterna I enlighet med nationell lagstiftning ska medlemsstaterna säkerställa att väckandet det väckande av en grupptalan som avses i artiklarna 5 och 6 innebär ska innebära att preskriptionsfrister som gäller för eventuell talan om gottgörelse för de berörda individerna konsumenterna skjuts upp eller avbryts, om rättigheterna i fråga omfattas av en preskriptionsfrist enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. [Ändr. 87]
Artikel 12
Processeffektivitet
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att grupptalan som avses i artiklarna 5 och 6 handläggs med vederbörlig skyndsamhet.
2. Grupptalan om förbudsföreläggande i form av en interimistisk åtgärd som avses i artikel 5.2 a ska handläggas genom ett påskyndat förfarande.
Artikel 13
Bevisning
Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten, i enlighet med nationella processrättsliga regler och på begäran av en godkänd enhet av parterna som har lagt fram skäligen tillgängliga omständigheter och tillräckliga bevis som är tillräckliga och en materiell förklaring för att ligga till grund för grupptalan stödja sina åsikter och dessutom har åberopat ytterligare specifik och tydligt definierad bevisning som svaranden den andra parten kontrollerar, får besluta att sådan bevisning ska läggas fram av svaranden, denna part så snävt som möjligt på grundval av rimligen tillgängliga omständigheter , om inte annat följer av tillämpliga unionsregler och nationella regler om sekretess. Beslutet måste vara adekvat och proportionellt i respektive fall och får inte skapa en obalans mellan de båda inblandade parterna. [Ändr. 88]
Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolarna begränsar framläggandet av bevisning till vad som är proportionellt. För att avgöra om en begäran om framläggande som görs av en representativ enhet är proportionell, ska domstolen beakta alla berörda parters berättigade intresse, nämligen i vilken utsträckning begäran om framläggande av bevisning stöds av tillgängliga omständigheter och bevis och om den bevisning som enligt begäran ska läggas fram innehåller konfidentiell information. [Ändr. 89]
Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella domstolar är behöriga att utfärda ett föreläggande om framläggande av bevisning som innehåller information, om de anser att detta är relevant för skadeståndstalan. [Ändr. 90]
Artikel 14
Sanktioner
1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för underlåtenhet att följa slutliga beslut som meddelats inom ramen för en grupptalan och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att påföljderna bland annat kan ha formen av böter. [Ändr. 91]
3. Vid beslut om fördelningen av intäkter från sanktionerna böterna ska medlemsstaterna beakta konsumenternas de kollektiva intressen intressena. Medlemsstaterna får besluta om att dessa intäkter ska avsättas i en fond som skapas för att finansiera grupptalan . [Ändr. 92]
4. Medlemsstaterna ska anmäla de bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen senast den [datum för införlivande av detta direktiv], och alla senare ändringar som påverkar dem så snart som möjligt.
Artikel 15
Bistånd till godkända representativa enheter [Ändr. 93]
1. Medlemsstaterna ska i överensstämmelse med artikel 7 uppmuntras att säkerställa att godkända representativa enheter har tillräckliga tillgängliga medel för grupptalan. De ska vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta tillgången till rättslig prövning och säkerställa att kostnaderna för grupptalan inte utgör ett ekonomiskt hinder för godkända enheter att på ett effektivt sätt utöva rätten att ansöka om de åtgärder som avses i artiklarna 5 och 6, till exempel genom att begränsa tillämpliga domsstolsavgifter eller administrativa avgifter, ge dem tillgång till rättshjälp vid behov eller bevilja dem offentliga medel för detta ändamål. [Ändr. 94]
1a. Medlemsstaterna ska tillhandahålla strukturellt stöd till enheter som fungerar som godkända enheter inom ramen för detta direktiv. [Ändr. 95]
2. Medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att i fall där godkända enheter är skyldiga att informera berörda konsumenter om en pågående grupptalan, kan de relaterade kostnaderna återkrävas från näringsidkaren om talan bifalls.
3. Medlemsstaterna och kommissionen ska stödja och underlätta samarbetet mellan godkända enheter samt utbytet och spridningen av deras bästa praxis och erfarenheter när det gäller att komma till rätta med gränsöverskridande och inhemska överträdelser.
Artikel 15a
Juridiskt ombud och arvoden
Medlemsstaterna ska säkerställa att advokaternas arvode och metoden för beräkning av detta inte skapar incitament att driva tvister som är onödiga med hänsyn till någon av parternas intresse. Medlemsstaterna ska särskilt förbjuda resultatbaserade arvoden. [Ändr. 96]
Artikel 16
Gränsöverskridande grupptalan
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varje godkänd enhet som har utsetts på förhand i en medlemsstat i enlighet med artikel 4.1 får ge in en ansökan till domstolarna eller de administrativa myndigheterna i en annan medlemsstat efter uppvisande av den allmänt tillgängliga förteckning som avses i den artikeln. Domstolarna eller de administrativa myndigheterna ska godta denna förteckning som bevis på får se över den godkända representativa enhetens talerätt utan att det påverkar deras rätt att pröva om den godkända representativa enhetens syfte berättigar att den vidtar åtgärder i ett visst fall. [Ändr. 97]
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att i de fall då överträdelsen påverkar eller sannolikt kommer att påverka konsumenter från olika medlemsstater får grupptalan väckas vid den behöriga domstolen eller administrativa myndigheten i en medlemsstat av flera godkända enheter från olika medlemsstater som agerar gemensamt eller som företräds av en enda godkänd enhet, i syfte att skydda kollektiva intressen för konsumenter från olika medlemsstater.
2a. En medlemsstat där kollektiv prövning äger rum kan kräva ett medgivande från konsumenter som är bosatta i denna medlemsstat och ska kräva ett medgivande från enskilda konsumenter som är baserade i en annan medlemsstat när talan är gränsöverskridande. Under sådana omständigheter ska en konsoliderad förteckning över alla konsumenter från andra medlemsstater som har gett ett sådant medgivande lämnas till domstolen eller den administrativa myndigheten och svaranden när en talan inleds. [Ändr. 98]
3. Vad gäller gränsöverskridande grupptalan ska medlemsstaterna till kommissionen meddela en förteckning över de godkända enheter som utsetts på förhand, utan att detta påverkar de rättigheter som beviljats andra enheter enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa godkända enheters namn och syfte. Kommissionen ska offentliggöra denna information och hålla den uppdaterad.
4. Om en medlemsstat, kommissionen eller näringsidkaren kommissionen väcker frågor om huruvida en godkänd representativ enhet uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 4.1, ska den medlemsstat som utsåg enheten i fråga undersöka saken och, i förekommande fall, återkalla godkännandet om ett eller flera av kriterierna inte är uppfyllda. [Ändr. 99]
Artikel 16a
Offentligt register
Medlemsstaterna ska säkerställa att de relevanta nationella behöriga myndigheterna inrättar ett allmänt tillgängligt register över olagliga handlingar som har varit föremål för förbudsförelägganden i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. [Ändr. 100]
Kapitel 3
Slutbestämmelser
Artikel 17
Upphävande
Direktiv 2009/22/EU ska upphöra att gälla med verkan från och med den [datum för tillämpning av detta direktiv], utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.2.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 18
Övervakning och utvärdering
1. Tidigast fem år efter den dag då detta direktiv började tillämpas ska kommissionen genomföra en utvärdering av detta direktiv och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Utvärderingen ska genomföras enligt kommissionens riktlinjer om bättre lagstiftning. I rapporten ska kommissionen särskilt bedöma direktivets tillämpningsområde såsom det fastställs i artikel 2 och i bilaga I.
2. Senast ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv ska kommissionen bedöma huruvida reglerna om flyg- och tågpassagerares rättigheter erbjuder en skyddsnivå för konsumenträttigheter som är jämförbar med den som föreskrivs i detta direktiv. Om så är fallet, har kommissionen för avsikt att lägga fram lämpliga förslag, vilka bland annat kan bestå i att lyfta ut de rättsakter som avses i punkterna 10 och 15 i bilaga I från detta direktivs tillämpningsområde, såsom detta definieras i artikel 2. [Ändr. 101]
3. Medlemsstaterna ska en gång om året, och första gången senast fyra år efter den dag då detta direktiv började tillämpas, förse kommissionen med följande information som behövs för utarbetandet av den rapport som avses i punkt 1:
|
a) |
Antalet fall av grupptalan som i enlighet med detta direktiv har väckts vid administrativa och rättsliga myndigheter. |
|
b) |
Typ av godkänd enhet som har väckt talan. |
|
c) |
Typ av överträdelse som behandlats inom ramen för dessa fall av grupptalan, parterna i dessa förfaranden och den ekonomiska sektor som berörs. |
|
d) |
Förfarandets längd, från talans väckande och fram till antagandet av slutliga beslut om förbudsföreläggande som avses i artikel 5, beslut om gottgörelse eller fastställelsebeslut som avses i artikel 6 eller slutligt godkännande av förlikningar som avses i artikel 8. |
|
e) |
Utfallet av fallen av grupptalan. |
|
f) |
Antal godkända enheter som deltar i den mekanism för samarbete och utbyte av bästa praxis som avses i artikel 15.3. |
Artikel 18a
Översyn
Utan att det påverkar artikel 16 ska kommissionen bedöma om en gränsöverskridande grupptalan bäst kan hanteras på unionsnivå genom inrättande av en EU-ombudsman för kollektiv prövning. Senast tre år efter detta direktivs ikraftträdande ska kommissionen upprätta en rapport i detta avseende och lämna den till Europaparlamentet och rådet, när så är lämpligt tillsammans med ett relevant förslag. [Ändr. 102]
Artikel 19
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den [18 månader från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [6 månader efter införlivandefristens utgång].
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 20
Övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar detta direktiv på överträdelser som inleddes efter [dagen för detta direktivs tillämpning].
2. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar direktiv 2009/22/EG på överträdelser som inleddes före [dagen för detta direktivs tillämpning].
Artikel 21
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 22
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 232.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER DE BESTÄMMELSER I UNIONSLAGSTIFTNINGEN SOM AVSES I ARTIKEL 2.1
|
1. |
Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29) (1). |
|
2. |
Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29). |
|
3. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27). |
|
4. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 7.7.1999, s. 12). |
|
5. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt den elektroniska handeln, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1). |
|
6. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel: artiklarna 86–100 (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67). |
|
7. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51). |
|
8. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37). artikel 13. |
|
9. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16). |
|
10. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1). |
|
11. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22). |
|
12. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 1). |
|
13. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21): artiklarna 1, 2 c och 4–8. |
|
14. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). |
|
15. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14). |
|
16. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66). |
|
17. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3). artiklarna 22, 23 och 24. |
|
18. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1). |
|
19. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/122/EG av den 14 januari 2009 om konsumentskydd vid vissa aspekter av avtal om tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte (EUT L 33, 3.2.2009, s. 10). |
|
20. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55). |
|
21. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94). |
|
22. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32). |
|
23. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11). |
|
24. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7). |
|
25. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10). |
|
26. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46). |
|
27. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1). artiklarna 183, 184, 185 och 186. |
|
28. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1): artiklarna 9, 10, 11 och 19–26. |
|
29. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13). |
|
30. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1). |
|
31. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 334, 17.12.2010, s. 1). |
|
32. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 1). |
|
33. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45). |
|
34. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1). |
|
35. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64). |
|
36. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18). |
|
37. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22). |
|
38. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 172, 30.6.2012, s. 10). |
|
39. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1). |
|
40. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (EUT L 165, 18.6.2013, s 63): artikel 13. |
|
41. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1): artikel 14. |
|
42. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1). |
|
43. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18). |
|
44. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34): artiklarna 10, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 22 och 23, kapitel 10 samt bilagorna I och II. |
|
45. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). |
|
46. |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214): artiklarna 3–18 och 20.2. |
|
47. |
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 11.12.2015, s. 1). |
|
48. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1). |
|
49. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98). |
|
50. |
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35). |
|
51. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 26.11.2015, s. 1). |
|
52. |
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning) (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19). |
|
53. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). |
|
54. |
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37). |
|
55. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1128 av den 14 juni 2017 om gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online på den inre marknaden (EUT L 168, 30.6.2017, s. 1). |
|
56. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12). |
|
57. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder (EUT L 169, 30.6.2017, s. 8). |
|
58. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1). |
|
59. |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG (EUT L 60, 2.3.2018, s 1). |
|
(59a) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). [Ändr. 103] |
|
(59b) |
Europarlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357). [Ändr. 104] |
|
(59c) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EUT L 31, 1.2.2002, s. 1). [Ändr. 105] |
|
(59d) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107). [Ändr. 106] |
|
(59e) |
Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner och handelsbeteckningar för konserverade sardiner och konserverade produkter av sardintyp. [Ändr. 107] |
|
(59f) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. [Ändr. 108] |
(1) Detta direktiv ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999 om ändring av rådets direktiv 85/374/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 141, 4.6.1999, s. 20).
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
|
Direktiv 2009/22/EG |
Detta direktiv |
|
Artikel 1.1 |
Artikel 1.1 |
|
Artikel 1.2 |
Artikel 2.1 |
|
— |
Artikel 2.2 |
|
— |
Artikel 3 |
|
Artikel 2.1 |
Artikel 5.1 |
|
Artikel 2.1 a |
Artikel 5.2 a och b Artikel 12 |
|
— |
Artikel 5.2 andra stycket |
|
Artikel 2.1 b |
Artikel 5.3 Artikel 9 |
|
Artikel 2.1 c |
Artikel 14 |
|
Artikel 2.2 |
Artikel 2.3 |
|
Artikel 3 |
Artikel 4.1 – 4.3 |
|
— |
Artikel 4.4 |
|
— |
Artikel 4.5 |
|
— |
Artikel 5.4 |
|
— |
Artikel 6 |
|
— |
Artikel 7 |
|
— |
Artikel 8 |
|
— |
Artikel 10 |
|
— |
Artikel 11 |
|
— |
Artikel 13 |
|
— |
Artikel 15 |
|
Artikel 4 |
Artikel 16 |
|
Artikel 5 |
— |
|
Artikel 6 |
Artikel 18 |
|
Artikel 7 |
Artikel 1.2 |
|
Artikel 8 |
Artikel 19 |
|
Artikel 9 |
Artikel 17 |
|
— |
Artikel 20 |
|
Artikel 10 |
Artikel 21 |
|
Artikel 11 |
Artikel 22 |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/179 |
P8_TA(2019)0223
Protokoll till Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Israel (Kroatiens anslutning) ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (09547/2018 – C8-0021/2019 – 2018/0080(NLE))
(Godkännande)
(2021/C 108/17)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (09547/2018), |
|
— |
med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, med anledning av anslutningen av Republiken Kroatien till Europeiska unionen (09548/2018), |
|
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0021/2019), |
|
— |
med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0164/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Staten Israel. |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/180 |
P8_TA(2019)0225
Avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar och om upphävande av direktiv 2000/84/EG (COM(2018)0639 – C8-0408/2018 – 2018/0332(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/18)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0639), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0408/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från det danska folketinget, Förenade kungarikets underhus och Förenade kungarikets överhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den .17 oktober 2018. (1), |
|
— |
med beaktande av resultaten från det webbsamråd som Europeiska kommissionen genomförde den 4 juli–16 augusti 2018, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för framställningar (A8-0169/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0332
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) …/… om avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar och om upphävande av direktiv 2000/84/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
|
(1) |
Medlemsstaterna kunde förr välja att införa sommartid på nationell nivå. Det var därför viktigt för den inre marknadens funktion att ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande fastställdes för hela unionen , i syfte att samordna tidsomställningen i medlemsstaterna . I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/84/EG (3) tillämpar för närvarande alla medlemsstater sommartid från säsongsbaserad tidsomställning två gånger per år. Standardtiden ändras till sommartid den sista söndagen i mars till den sista söndagen i oktober samma år. [Ändr. 1] |
|
(2) |
Europaparlamentet Mot bakgrund av flera framställningar från allmänheten, medborgarinitiativ och parlamentsfrågor uppmanade Europaparlamentet i sin resolution av den 8 februari 2018 kommissionen att göra en grundlig bedömning av sommartiden såsom den fastställs i direktiv 2000/84/EG, och vid behov lägga fram ett förslag till ändring av direktivet. I resolutionen bekräftades underströks också att det är betydelsen av största vikt att upprätthålla ett harmoniserat och samordnat tillvägagångssätt för tidsordningar i hela unionen och ett enhetligt tidssystem för EU . [Ändr. 2] |
|
(3) |
Kommissionen har undersökt tillgängliga uppgifter, vilka pekar på vikten av harmoniserade unionsregler på detta område för att säkerställa en väl fungerande inre marknad , för att skapa förutsägbarhet och långsiktig säkerhet och för att undvika bl.a. störningar i fråga om transporter och informations- och kommunikationssystem, högre kostnader för gränsöverskridande handel och lägre produktivitet när det gäller varor och tjänster. Uppgifterna visar inte entydigt om sommartidens fördelar uppväger de olägenheter som är förknippade med en tidsomställning två gånger per år. [Ändr. 3] |
|
(3a) |
Den offentliga debatten om sommartidssystemet är inte ny och sedan sommartiden infördes har en rad initiativ tagits för att avskaffa systemet. Vissa medlemsstater har hållit nationella samråd, och de flesta företag och berörda parter har ställt sig bakom ett avskaffande av tidsomställningen. Det samråd som kommissionen tog initiativ till gav samma resultat. [Ändr. 4] |
|
(3b) |
I detta sammanhang kan djuruppfödarnas situation fungera som ett exempel på hur sommartid ursprungligen ansågs vara oförenlig med arbetsmetoderna inom jordbruket, i synnerhet i fråga om den mycket tidiga starten på arbetsdagen under standardtiden. Dessutom antog man att omställningen mellan sommar- och standardtid två gånger om året skulle göra det svårare att få ut produkter och djur på marknaderna. Slutligen antog man att det faktum att korna fortsätter med sin naturliga mjölkningstakt skulle innebära att mjölkproduktionen gick ner. Modern jordbruksutrustning och jordbruksteknik har dock revolutionerat jordbruket på ett sätt som gör att de flesta av dessa punkter inte längre är relevanta, medan farhågorna rörande djurens biorytm och jordbrukarnas arbetsvillkor kvarstår. [Ändr. 5] |
|
(4) |
Sommartiden är föremål för en livlig offentlig debatt . Cirka 4,6 miljoner människor deltog i det offentliga samråd som kommissionen anordnade, vilket är det största antalet svar i ett samråd från kommissionen någonsin. Dessutom har ett antal medborgarinitiativ belyst de farhågor som allmänheten känner inför tidsomställningen två gånger per år , och vissa medlemsstater har redan uttryckt att de vill avskaffa denna tidsordning sommartiden . Mot bakgrund av denna utveckling är det nödvändigt att även fortsättningsvis säkerställa en väl fungerande inre marknad, och att undvika eventuella betydande störningar av dess funktion som orsakas av skillnader mellan medlemsstater på detta område. Det är därför lämpligt att avskaffa sommartiden på ett samordnat och harmoniserat sätt. [Ändr. 6] |
|
(4a) |
Kronobiologi visar att kroppens biorytm påverkas av alla tidsomställningar, vilket kan ha en negativ inverkan på hälsan. Nya vetenskapliga rön visar tydligt att det finns ett samband mellan tidsomställningar och hjärt- och kärlsjukdomar, inflammatoriska immunsjukdomar och hypertoni som hänger samman med den rubbade dygnsrytmen. Vissa grupper, såsom barn och äldre, är särskilt sårbara. Säsongsbaserade tidsomställningar bör därför avskaffas av folkhälsoskäl. [Ändr. 7] |
|
(4b) |
Andra territorier än medlemsstaternas utomeuropeiska territorier indelas i tre olika tidszoner eller standardtider, nämligen UTC, UTC+1 och UTC+2. Den stora utvidgningen av Europeiska unionen i nord-sydlig riktning innebär att klockslagets inverkan på mängden dagsljus varierar inom unionen. Det är därför viktigt att medlemsstaterna beaktar de geografiska tidsaspekterna, dvs. de naturliga tidszonerna och den geografiska positionen, innan de ändrar sina tidszoner. Medlemsstaterna bör samråda med allmänheten och relevanta berörda parter innan de fattar ett beslut om att ändra sin tidszon. [Ändr. 8] |
|
(4c) |
Ett antal medborgarinitiativ har belyst allmänhetens farhågor inför tidsomställningen två gånger om året, och medlemsstaterna bör ges tid och möjlighet att genomföra sina egna offentliga samråd och konsekvensbedömningar för att bättre förstå effekterna av ett avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar i alla regioner. [Ändr. 9] |
|
(4d) |
Sommartiden har lett till att solnedgången under sommarmånaderna inträffar vid en senare tidpunkt. För många unionsmedborgare är sommar synonymt med solljus sent på kvällen. En återgång till ”standardtid” skulle medföra att solen går ner en timme tidigare under sommaren, och att den årliga perioden med sent kvällsdagsljus därmed skulle bli betydligt kortare. [Ändr. 10] |
|
(4e) |
I flera studier har sambandet undersökts mellan övergången till sommartid och risken för hjärtinfarkt, störd kroppsrytm, sömnbrist, bristande koncentration och uppmärksamhet, ökad olycksrisk, sämre livstillfredsställelse och till och med ökad självmordsfrekvens. En längre period av dagsljus, utomhusaktiviteter efter arbete eller skola och exponering för solljus har dock vissa långsiktiga positiva effekter på det allmänna välbefinnandet. [Ändr. 11] |
|
(4f) |
De säsongsbaserade tidsomställningarna har också en negativ inverkan på djurs välbefinnande, vilket är tydligt inom exempelvis jordbrukssektorn, där kornas mjölkproduktion påverkas negativt. [Ändr. 12] |
|
(4 g) |
Det antas allmänt att säsongsbaserade tidsomställningar medför energibesparingar. Detta var i själva verket det viktigaste skälet till att de infördes under det förra århundradet. Forskning visar dock att även om säsongsbaserade tidsomställningar marginellt kan bidra till att minska energiförbrukningen i unionen som helhet, är detta inte fallet i alla medlemsstater. Den besparing av energi för belysning som görs genom övergången till sommartid går eventuellt också förlorad genom ökad energiförbrukning för uppvärmning. Dessutom är resultaten svåra att tolka, eftersom de i hög grad påverkas av yttre faktorer, såsom väderförhållanden, energiförbrukarnas beteende och den pågående energiomställningen. [Ändr. 13] |
|
(5) |
Detta direktiv bör inte påverka varje medlemsstats rätt att besluta om standardtid eller standardtider för de territorier som omfattas av dess jurisdiktion och av fördragens territoriella tillämpningsområde. För att säkerställa att vissa medlemsstaters tillämpning av sommartid inte stör den inre marknadens funktion bör dock medlemsstaterna avstå från att ändra standardtiden för varje territorium under deras jurisdiktion av skäl som är kopplade till olika årstider, även om en sådan ändring skulle presenteras som en ändring av tidszon. De bör dessutom, i syfte att minimera störningar av bl.a. transporter, kommunikation och andra berörda sektorer, i god tid anmäla sin avsikt Om de avser att ändra sin standardtid till kommissionen, och därefter tillämpa de anmälda ändringarna. Kommissionen den sista söndagen i oktober 2021 bör på grundval av denna anmälan informera alla andra medlemsstater så de dessutom meddela kommissionen detta senast den 1 april 2020, i syfte att de kan vidta alla nödvändiga åtgärder. Den bör också informera allmänheten och berörda parter genom att offentliggöra denna information minimera störningar av bland annat transporter, kommunikation och andra berörda sektorer . [Ändr. 14] |
|
(6) |
Det är därför nödvändigt att upphöra med harmoniseringen av den period som omfattas av sommartiden enligt direktiv 2000/84/EG och att införa gemensamma regler som hindrar medlemsstaterna från att tillämpa olika säsongsbaserade tidsordningar genom att de ändrar sin standardtid mer än en gång under året och som fastställer en skyldighet att anmäla planerade ändringar av standardtiden per år . Målsättningen med detta direktiv är att tydligt bidra till att den inre marknaden fungerar friktionsfritt, och det bör således baseras på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), så som artikeln tolkats i EU-domstolens fasta rättspraxis. [Ändr. 15] |
|
(6a) |
Beslutet om vilken standardtid som ska gälla i de olika medlemsstaterna måste föregås av samråd och undersökningar där man tar hänsyn till allmänhetens önskemål, geografiska variationer, regionala skillnader, vanliga arbetsupplägg och andra faktorer som är relevanta för de enskilda medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör därför ha tillräckligt med tid för att analysera konsekvenserna av förslaget och välja den lösning som är bäst för deras befolkning samtidigt som man ser till att den inre marknaden fungerar på ett bra sätt. [Ändr. 16] |
|
(6b) |
En tidsordning utan säsongsbaserad omställning kommer att leda till övergångskostnader, särskilt för it-system inom transportsektorn och andra sektorer. För att avsevärt minska kostnaderna för övergången behövs en rimlig förberedelseperiod för genomförandet av detta direktiv. [Ändr. 17] |
|
(7) |
Detta direktiv bör tillämpas från och med den 1 april 2019 2021 , så att den sista perioden med sommartid som omfattas av reglerna i direktiv 2000/84/EG i samtliga medlemsstater bör inledas inleds kl. 01.00 UTC-tid den 31 sista söndagen i mars 2019 2021 . Medlemsstater som efter denna period med sommartid avser att anta en standardtid som motsvarar den tid som tillämpats under vintersäsongen i enlighet med direktiv med direktiv 2000/84/EG bör ändra sin standardtid kl. 01.00 UTC-tid den 27 sista söndagen oktober 2019 2021 , så att likartade och varaktiga förändringar som äger rum i olika medlemsstater kan genomföras samtidigt. Det är önskvärt att medlemsstaterna på ett samordnat sätt beslutar om den standardtid som var och en av dem kommer att tillämpa från och med 2019 2021 . [Ändr. 18] |
|
(7a) |
För att säkerställa ett harmoniserat genomförande av detta direktiv bör medlemsstaterna samarbeta med varandra och fatta beslut om sina planerade tidsordningar på ett gemensamt och samordnat sätt. Det bör därför inrättas en samordningsmekanism, som består av en utsedd företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen. Samordningsmekanismen bör diskutera och bedöma hur planerade beslut om en medlemsstats standardtid kan komma att påverka den inre marknadens funktion, så att betydande störningar ska kunna undvikas. [Ändr. 19] |
|
(7b) |
Kommissionen bör bedöma huruvida de planerade tidsordningarna i de olika medlemsstaterna på ett betydande och permanent sätt skulle kunna påverka den inre marknadens funktion negativt. Om denna bedömning inte leder till att medlemsstaterna omprövar sina planerade tidsordningar bör kommissionen kunna skjuta upp datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. I syfte att säkerställa att detta direktiv tillämpas på rätt sätt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att skjuta upp datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader. [Ändr. 20] |
|
(8) |
Genomförandet av detta direktiv bör övervakas. Kommissionen bör redovisa resultatet av denna övervakning i en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör baseras på information som i god tid tillhandahålls av medlemsstaterna, så att rapporten kan överlämnas inom den tidsfrist som fastställs. |
|
(9) |
Eftersom målen för detta direktiv beträffande harmoniserade tidsordningar inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(10) |
De harmoniserade tidsordningarna bör tillämpas i enlighet med bestämmelserna om fördragens territoriella tillämpningsområde som anges i artikel 355 i EUF-fördraget. |
|
(11) |
Direktiv 2000/84/EG bör därför upphöra att gälla. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Medlemsstaterna får inte tillämpa säsongsbaserade ändringar av sina standardtider.
2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna får, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, fortfarande tillämpa en säsongsbaserad ändring av sina standardtider under 2019 2021 , förutsatt att detta sker kl. 01.00 UTC-tid den 27 oktober 2019 sista söndagen i oktober det året . Medlemsstaterna ska senast den 1 april 2020 anmäla detta beslut i enlighet med artikel 2 till kommissionen . [Ändr. 21]
Artikel 2
1. Om en medlemsstat beslutar att ändra en eller flera av sina standardtider inom ett territorium som omfattas av dess jurisdiktion ska den, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1, anmäla detta till kommissionen minst sex månader innan ändringen träder i kraft. Om en medlemsstat har gjort en sådan anmälan och inte har dragit tillbaka den minst sex månader före dagen för den planerade ändringen ska medlemsstaten tillämpa denna ändring. En samordningsmekanism inrättas härmed i syfte att säkerställa ett harmoniserat och samordnat tillvägagångssätt när det gäller tidsordningar i hela unionen . [Ändr. 22]
2. Samordningsmekanismen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen ska senast en månad efter anmälan informera de andra medlemsstaterna om anmälan och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning . [Ändr. 23]
2a. Om en medlemsstat underrättar kommissionen om sitt beslut enligt artikel 1.2 ska samordningsmekanismen komma samman för att diskutera och bedöma hur den planerade ändringen kan komma att påverka den inre marknadens funktion, så att betydande störningar ska kunna undvikas. [Ändr. 24]
2b. Om kommissionen på grundval av den bedömning som avses i punkt 2a anser att den planerade ändringen i väsentlig grad kommer att påverka den inre marknadens funktion, ska den underrätta den anmälande medlemsstaten om detta. [Ändr. 25]
2c. Senast den 31 oktober 2020 ska den anmälande medlemsstaten besluta huruvida den ska hålla fast vid sin avsikt eller inte. Om den anmälande medlemsstaten beslutar att hålla fast vid sin avsikt ska den lämna en detaljerad förklaring av hur den kommer att motverka ändringens negativa effekter på den inre marknadens funktion. [Ändr. 26]
Artikel 3
1. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 rapportera 2025 till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om tillämpningen och genomförandet av detta direktiv , vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag om översyn av direktivet på grundval av en grundlig konsekvensbedömning som alla berörda parter har deltagit i . [Ändr. 27]
2. Medlemsstaterna ska senast den 30 april 2024 2025 förse kommissionen med relevant information. [Ändr. 28]
Artikel 4
1. Medlemsstaterna ska senast den 1 april 2019 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 april 2019 2021 .
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. [Ändr. 29]
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 4a
1. Kommissionen ska, i nära samarbete med den samordningsmekanism som avses i artikel 2, noga övervaka de planerade tidsordningarna i hela unionen.
2. Om kommissionen fastställer att de planerade tidsordningar som medlemsstaterna har anmält i enlighet med artikel 1.2 skulle kunna påverka en väl fungerande inre marknad negativt på ett betydande och beständigt sätt, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter för att senarelägga datumet för tillämpning av detta direktiv med högst 12 månader och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 30]
Artikel 4b
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4a ska ges till kommissionen från och med den … [den dag då detta direktiv träder i kraft] till och med den … [datumet för tillämpning av detta direktiv].
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 4a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 31]
Artikel 5
Direktiv 2000/84/EG ska upphöra att gälla med verkan den 1 april 2019 2021 . [Ändr. 32]
Artikel 6
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 7
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 305.
(2) Europaparlamentets och rådets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/84/EG av den 19 januari 2001 om bestämmelser beträffande sommartid (EGT L 31, 2.2.2001, s. 21).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/187 |
P8_TA(2019)0226
Gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning) (COM(2016)0864 – C8-0495/2016 – 2016/0380(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)
(2021/C 108/19)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0864), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0495/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttrandena från det ungerska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet och den polska senaten, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 13 juli 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (3), |
|
— |
med beaktande av skrivelsen av den 7 september 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0044/2018), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. |
|
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaringar som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91
P8_TC1-COD(2016)0380
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (omarbetning)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/944.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM DEFINITIONEN AV SAMMANLÄNKNING
”Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna vad gäller det omarbetade eldirektivet och den omarbetade elförordningen vari det görs en återgång till den definition av ’sammanlänkning’ som användes i direktiv 2009/72/EG och i förordning (EG) nr 714/2009. Kommissionen instämmer i att elmarknaderna skiljer sig från andra marknader, såsom naturgas, t.ex. genom handelsprodukter som för närvarande inte lätt kan lagras och som framställs av ett stort antal produktionsanläggningar, inklusive installationer på distributionsnivå. Följaktligen skiljer sig betydelsen av anslutningar till tredjeland avsevärt åt mellan el- och gassektorerna och olika regleringsstrategier kan väljas.
Kommissionen kommer att ytterligare undersöka effekterna av denna överenskommelse och om nödvändigt ge vägledning om lagstiftningens tillämpning.
För den rättsliga klarhetens skull vill kommissionen framhålla följande:
Den i eldirektivet överenskomna definitionen av sammanlänkning avser utrustning som används för att sammanlänka elsystem. Denna formulering skiljer inte mellan olika regelverk eller tekniska situationer och omfattar därmed alla elektriska anslutningar till tredjeländer inom tillämpningsområdet. När det gäller den överenskomna definitionen av sammanlänkning i elförordningen, understryker kommissionen att integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan de systemansvariga, marknadsaktörerna och tillsynsmyndigheterna. Trots att tillämpliga regler kan variera beroende på graden av integrering med den inre elmarknaden, bör nära integrering av tredjeland i den inre elmarknaden, t.ex. deltagande i marknadskopplingsprojekt, baseras på överenskommelser som kräver tillämpning av relevant unionslagstiftning.”
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ALTERNATIV TVISTLÖSNING
Kommissionen noterar medlagstiftarnas överenskommelse rörande artikel 26 för att bestämma på EU-nivå att energitjänstleverantörernas deltagande i alternativ tvistlösning ska vara obligatorisk. Kommissionen beklagar detta beslut, eftersom kommissionens förslag hade överlåtit detta val till medlemsstaterna i linje med tillvägagångssättet i direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (direktivet om alternativ tvistlösning) och med beaktande av principerna om subsidiaritet och proportionalitet.
Det är inte kommissionens uppgift att göra jämförande bedömningar av de olika modeller för alternativ tvistlösning som införts av medlemsstaterna. Kommissionen kommer därför att beakta den övergripande effektiviteten i de nationella systemen för alternativ tvistlösning inom ramen för sin allmänna skyldighet att övervaka införlivandet och den praktiska tillämpningen av unionslagstiftningen.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/190 |
P8_TA(2019)0227
Den inre marknaden för el (omarbetning) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den inre marknaden för el (omarbetning) (COM(2016)0861 – C8-0492/2016 – 2016/0379(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)
(2021/C 108/20)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0861), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0492/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttrandena från den tjeckiska deputeradekammaren, den tyska förbundsdagen, det tyska förbundsrådet, det spanska parlamentet, den franska senaten, det ungerska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet, den polska sejmen, den polska senaten, den rumänska deputeradekammaren, den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (3), |
|
— |
med beaktande av brevet av den 13 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0042/2018), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. |
|
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.
P8_TC1-COD(2016)0379
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om den inre marknaden för el (omarbetning)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/943.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM DEFINITIONEN AV SAMMANLÄNKNING
”Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna vad gäller det omarbetade eldirektivet och den omarbetade elförordningen vari det görs en återgång till den definition av ’sammanlänkning’ som användes i direktiv 2009/72/EG och i förordning (EG) nr 714/2009. Kommissionen instämmer i att elmarknaderna skiljer sig från andra marknader, såsom naturgas, t.ex. genom handelsprodukter som för närvarande inte lätt kan lagras och som framställs av ett stort antal produktionsanläggningar, inklusive installationer på distributionsnivå. Följaktligen skiljer sig betydelsen av anslutningar till tredjeland avsevärt åt mellan el- och gassektorerna och olika regleringsstrategier kan väljas.
Kommissionen kommer att ytterligare undersöka effekterna av denna överenskommelse och om nödvändigt ge vägledning om lagstiftningens tillämpning.
För den rättsliga klarhetens skull vill kommissionen framhålla följande:
Den i eldirektivet överenskomna definitionen av sammanlänkning avser utrustning som används för att sammanlänka elsystem. Denna formulering skiljer inte mellan olika regelverk eller tekniska situationer och omfattar därmed alla elektriska anslutningar till tredjeländer inom tillämpningsområdet. När det gäller den överenskomna definitionen av sammanlänkning i elförordningen, understryker kommissionen att integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan de systemansvariga, marknadsaktörerna och tillsynsmyndigheterna. Trots att tillämpliga regler kan variera beroende på graden av integrering med den inre elmarknaden, bör nära integrering av tredjeland i den inre elmarknaden, t.ex. deltagande i marknadskopplingsprojekt, baseras på överenskommelser som kräver tillämpning av relevant unionslagstiftning.”
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM GENOMFÖRANDEPLANER FÖR MARKNADSREFORM
Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna rörande artikel 20.3 i vilken det föreskrivs att medlemsstater med konstaterade resurstillräcklighetsproblem ska offentliggöra en genomförandeplan med en tidsplan för antagande av åtgärder för att undanröja alla konstaterade snedvridningar till följd av lagstiftning och/eller marknadsmisslyckanden som en del av processen för statligt stöd.
Enligt artikel 108 i EUF-fördraget har kommissionen exklusiv befogenhet att bedöma statliga stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. Denna förordning kan inte påverka och åsidosätter inte kommissionens exklusiva befogenhet enligt EUF-fördraget. Kommissionen kan därför, i förekommande fall, avge sitt yttrande om marknadsreformplanerna parallellt med processen för godkännande av kapacitetsmekanismer enligt reglerna om statligt stöd, men de två processerna är rättsligt åtskilda.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/193 |
P8_TA(2019)0228
Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning) (COM(2016)0863 – C8-0494/2016 – 2016/0378(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)
(2021/C 108/21)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0863), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0494/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från den tyska förbundsdagen, den franska senaten och den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (3), |
|
— |
med beaktande av skrivelsen av den 13 juli 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A8-0040/2018), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.
P8_TC1-COD(2016)0378
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/942.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/195 |
P8_TA(2019)0229
Riskberedskap inom elsektorn ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG (COM(2016)0862 – C8-0493/2016 – 2016/0377(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/22)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0862), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0493/2016), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 31 maj 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 juli 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0039/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2016)0377
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/941.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/196 |
P8_TA(2019)0230
Märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (COM(2018)0296 – C8-0190/2018 – 2018/0148(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/23)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0296), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0190/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0086/2019), |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0148
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Unionen är fast besluten att bygga en energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Drivmedelseffektivitet är ett centralt inslag i unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och mycket viktig för att minska energibehovet. |
|
(2) |
Kommissionen har granskat (4) effektiviteten i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 (5) och konstaterat att bestämmelserna i förordningen behöver uppdateras för att göra den effektivare. |
|
(3) |
Det är lämpligt att ersätta förordning (EG) nr 1222/2009 med en ny förordning som innehåller ändringar som gjordes 2011 och som, ändrar och förbättrar vissa av förordningens bestämmelser för att förtydliga och uppdatera innehållet med beaktande av de tekniska framsteg som gjorts på däckområdet under de senaste åren. Men eftersom tillgången och efterfrågan har förändrats mycket lite i fråga om drivmedelseffektivitet behöver graderingsskalan för drivmedelseffektivitet i nuläget inte ändras. Vidare bör orsakerna till denna uteblivna utveckling och köpfaktorerna (såsom pris, prestanda osv.) undersökas. [Ändr. 1] |
|
(4) |
Transportsektorn står för en tredjedel av unionens energiförbrukning. Vägtransporter stod 2015 för ungefär 22 % av unionens totala utsläpp av växthusgaser. Däcken står, framför allt på grund av sitt rullmotstånd, för 5–10 % av fordonens drivmedelsförbrukning. Detta betyder att minskat rullmotstånd kan bidra avsevärt till drivmedelseffektivare vägtransporter och därmed till minskade utsläpp och till utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn . [Ändr. 2] |
|
(4a) |
För att möta utmaningen att minska koldioxidutsläppen från vägtransporter är det lämpligt att medlemsstaterna, i samarbete med kommissionen, ger incitament till utveckling av en ny teknisk process för drivmedelseffektiva och säkra C1-, C2- och C3-däck. [Ändr. 3] |
|
(5) |
Däck kännetecknas av ett antal parametrar som hör ihop med varandra. Om en enskild parameter som exempelvis rullmotståndet förbättras, kan detta negativt påverka andra parametrar såsom väggreppet på vått underlag samtidigt som ett förbättrat väggrepp på vått underlag negativt kan påverka det externa däck- och vägbanebullret. Däcktillverkarna bör uppmuntras att optimera alla parametrar till nivåer som ligger över uppnådda standarder. [Ändr. 4] |
|
(6) |
Drivmedelseffektiva däck kan vara kostnadseffektiva, eftersom den minskade drivmedelsförbrukningen mer än väl kompenserar dessa däcks högre inköpspris på grund av högre produktionskostnader. |
|
(7) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 (6) fastställs minimikrav för rullmotstånd för däck. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska energiförlusterna på grund av däckens rullmotstånd betydligt mer än dessa minimikrav. För att minska vägtrafikens miljöeffekter är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa mer drivmedelseffektiva däck genom att ge uppdaterad harmoniserad information om den parametern. |
|
(7a) |
Bättre märkning av däck kommer att göra det möjligt för konsumenterna att få mer relevant och jämförbar information om drivmedelseffektivitet, säkerhet och buller och att ta kostnadseffektiva och miljövänliga köpbeslut när de köper nya däck. [Ändr. 5] |
|
(8) |
Trafikbuller är en betydande olägenhet som även har skadlig inverkan på hälsan. I förordning (EG) nr 661/2009 fastställs minimikrav för externt däck- och vägbanebuller. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska det externa däck- och vägbanebullret betydligt mer än enligt dessa minimikrav. För att minska trafikbullret från vägtransporter är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa däck som ger upphov till mindre externt däck- och vägbanebuller genom att ge harmoniserad information om den parametern. |
|
(9) |
Tillhandahållandet av harmoniserad information om externt däck- och vägbanebuller underlättar också genomförandet av åtgärder för att begränsa trafikbuller och bidrar till ökad medvetenhet om vilken effekt däck har på trafikbullret inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG (7). |
|
(10) |
I förordning (EG) nr 661/2009 fastställs minimikrav för däck vad gäller väggrepp på vått underlag. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att förbättra väggreppet på vått underlag betydligt mer än minimikraven, och därmed att förkorta bromssträckorna på vått underlag. För att förbättra trafiksäkerheten är det därför lämpligt att uppdatera bestämmelserna om däckmärkning för att uppmuntra slutanvändarna att köpa däck med bättre väggrepp på vått underlag genom att ge harmoniserad information om den parametern. |
|
(11) |
För att säkerställa överensstämmelse med det internationella ramverket, hänvisar förordning (EG) nr 661/2009 till föreskrifter nr 117 från FN/ECE (8), som innehåller relevanta mätmetoder för rullmotstånd, buller och väggrepp vid vått underlag och på snö. |
|
(12) |
För att bättra trafiksäkerheten i kallare klimat i unionen och för att ge slutanvändare information om prestanda hos däck som är utformade speciellt för is- och snöunderlag, är det lämpligt att kräva att märkningen ska innehålla upplysningar om kraven för vinter- och isdäck. Vinter- och isdäck har specifika parametrar som inte är helt jämförbara med andra typer av däck. För att säkerställa att slutanvändarna kan fatta genomtänkta och väl underbyggda beslut bör etiketten innehålla information om väggrepp på snö och is samt QR-koden. Kommissionen bör ta fram en skala för väggrepp på snö och en för väggrepp på is. Dessa skalor bör vara baserade på Uneces föreskrifter nr 117 och ISO 19447 för snö respektive is. Under alla omständigheter bör logotypen bestående av tre bergstoppar och en snöflinga (”3PMSF”) vara präglad på ett däck som uppfyller de minimivärden för snöindex som anges i Uneces föreskrifter nr 117. På samma sätt bör ett däck som uppfyller det minimivärde för isindex som anges i ISO 19447 ha den logotyp för isdäck som överenskommits i enlighet med denna standard. [Ändr. 6] |
|
(13) |
Däckens nötning vid användning ger upphov till betydande utsläpp av mikroplaster, som är skadliga för miljön, och i kommissionens meddelande ”En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi” (9) framhålls därför behovet av att hantera oavsiktliga utsläpp av mikroplaster från däck, bland annat genom åtgärder som märkning och minimikrav för däck. En lämplig provningsmetod för att mäta Att tillämpa märkningskrav med avseende på däckens nötning saknas dock nötningstakt skulle således innebära stora fördelar för människors hälsa och för närvarande miljön . Kommissionen bör därför stödja utvecklingen av en sådan metod, med fullt beaktande av de senaste versionerna av alla internationellt utvecklade eller föreslagna standarder eller föreskrifter samt resultatet av industriell forskning , i syfte att så snart som möjligt fastställa en lämplig provningsmetod. [Ändr. 7] |
|
(14) |
Regummerade däck utgör en stor del av däckmarknaden för tunga fordon. Regummerade däck förlänger däckens livslängd och bidrar till målen för den cirkulära ekonomin, exempelvis minskade avfallsmängder. Det skulle ge stora energibesparingar om man tillämpade märkningskrav för regummerade däck. Men eftersom en lämplig provningsmetod för att mäta regummerade däcks prestanda saknas, bör denna förordning föreskriva en möjlighet att ta med dem i framtiden. |
|
(15) |
Mer än 85 % av konsumenterna i unionen känner igen energietiketten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 (10), som rankar produkters energiförbrukning på en skala från ”A” till ”G”, som ett tydligt och transparent informationsverktyg, och den har visat sig vara effektiv för fungera väl när det gäller att främja effektivare produkter. Däcketiketten bör fortsatt i största möjliga utsträckning ha samma utformning, samtidigt som man erkänner särdragen hos däckparametrarna. [Ändr. 8] |
|
(16) |
Det faktum att jämförbar information om däckparametrar tillhandahålls i form av en standardiserad märkning kommer sannolikt att påverka slutanvändarnas inköpsbeslut på ett sätt som gagnar säkrare, hållbarare, tystare och mer drivmedelseffektiva däck. Detta kommer i sin tur förmodligen att stimulera däcktillverkarna att optimera dessa parametrar, vilket skulle bana vägen för mer hållbar konsumtion och produktion. [Ändr. 9] |
|
(17) |
Behovet av mer information om däckens drivmedelseffektivitet och andra parametrar är relevant för slutanvändarna, inklusive köpare av begagnade däck, köpare av däck monterade på nya bilar samt ansvariga för fordonsparker och transportföretag, som inte kan jämföra parametrarna för olika däckmärken på ett enkelt sätt eftersom det saknas märkning och ett harmoniserat provningssystem. Det är därför lämpligt att kräva att däck som levereras med fordon alltid ska vara märkta. |
|
(18) |
För närvarande krävs etiketter uttryckligen för däck till personbilar (C1-däck) och lätta lastbilar (C2-däck), men inte till tunga fordon (C3-däck). C3-däck förbrukar mer drivmedel och körs fler kilometer per år än C1- och C2-däck. Därför är potentialen att minska drivmedelsförbrukningen och utsläppen från tunga fordon betydande. |
|
(19) |
Att låta C3-däck fullt ut omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ligger också i linje med kommissionens förslag till en förordning om övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning (11) och kommissionens förslag till koldioxidnormer för tunga fordon (12). |
|
(20) |
Många slutanvändare köper däck utan att faktiskt först ha sett däcket och kan därför inte heller se etiketten som är fäst på det. I alla sådana situationer bör etiketten visas för slutanvändaren innan köpbeslutet fattas. En märkning av däcken som visas på försäljningsstället och i tekniskt reklammaterial bör säkerställa att både distributörer och potentiella slutanvändare vid den tidpunkten, och på den plats där beslut om inköpet fattas, får harmoniserad information om relevanta däckparametrar. |
|
(21) |
En del slutanvändare väljer däck innan de kommer till försäljningsstället eller köper däck via postorder eller internet. För att säkerställa att även dessa slutanvändare ska kunna fatta ett väl underbyggt beslut på grundval av harmoniserad information om däckens drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag, externa däck- och vägbanebuller samt andra parametrar, bör märkningen ingå i allt tekniskt reklammaterial, också i sådant material som tillhandahålls via internet. |
|
(22) |
Potentiella slutanvändare bör få information som förklarar märkningens samtliga delar och deras betydelse. Denna information bör finnas i tekniskt reklammaterial, exempelvis på leverantörernas webbplatser. Tekniskt reklammaterial bör inte tolkas som att det inbegriper annonsering via affischtavlor, tidningar, tidskrifter eller radio- eller tv-sändningar. [Ändr. 10] |
|
(23) |
Drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag och andra parametrar för däck bör mätas med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. Så långt det är möjligt bör dessa metoder återspegla genomsnittskonsumentens körmönster och vara gedigna för att avskräcka försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Märkningen av däck bör återspegla jämförbara prestanda vid faktisk användning av däck, inom ramen för begränsningar som beror på behovet av tillförlitlig, exakt och reproducerbar laboratorieprovning, så att slutanvändare kan jämföra olika däck och för att begränsa tillverkarnas provningskostnader. |
|
(24) |
Att leverantörer och distributörer efterlever bestämmelserna om däckmärkning är av grundläggande betydelse för att säkerställa lika villkor i unionen. Medlemsstaterna bör därför övervaka efterlevnaden genom marknadskontroller och regelbundna efterhandskontroller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (13). |
|
(25) |
För att underlätta kontrollen av efterlevnaden, tillhandahålla ett användbart verktyg för slutanvändare och tillåta alternativa sätt för återförsäljare att erhålla produktinformationsblad, bör däck ingå i den produktdatabas som upprättats genom förordning (EU) 2017/1369. Förordning (EU) 2017/1369 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(26) |
Utan att det påverkar medlemsstaternas marknadskontrollskyldigheter, och leverantörernas skyldighet att kontrollera produkternas överensstämmelse, bör leverantörerna göra uppgifter om sina produkters överensstämmelse elektroniskt tillgängliga i produktdatabasen. |
|
(27) |
För att slutanvändarna ska kunna lita på däcketiketten, bör inte etiketter som liknar däcketiketten tillåtas. Av samma anledning bör det inte vara tillåtet med andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som lätt kan vilseleda slutanvändarna eller göra dem osäkra på vilka parametrar som omfattas av däcketiketten. |
|
(28) |
Sanktioner för överträdelser av denna förordning och delegerade akter som antas enligt denna förordning bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. |
|
(29) |
I syfte att främja energieffektivitet, begränsning av klimatförändringen och miljöskydd bör medlemsstaterna ha möjlighet att skapa incitament för användningen av energieffektiva produkter. Det står medlemsstaterna fritt att besluta om utformningen av sådana incitament. Incitamenten bör vara förenliga med unionens regler om statligt stöd och bör inte utgöra obefogade marknadshinder. Denna förordning föregriper inte utgången av eventuella förfaranden om statligt stöd som kan komma att inledas enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) avseende sådana incitament. |
|
(30) |
I syfte att ändra etikettens innehåll och utformning, införa krav avseende regummerade däck, vinter- eller isdäck, nötning och körsträcka samt anpassa bilagorna till den tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (14). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 12] |
|
(30a) |
När en lämplig provningsmetod finns tillgänglig kommer uppgifter om körsträcka och nötning av däck att vara ett användbart verktyg för att informera konsumenterna om hållbarheten och livslängden hos, och det oavsiktliga utsläppet av mikroplaster från, det däck de köper. Information om körsträcka skulle också göra det möjligt för konsumenterna att göra ett välgrundat val om däck med längre livslängd, vilket skulle bidra till att skydda miljön och samtidigt göra det möjligt för dem att bilda sig en uppfattning om däckens driftskostnader över en längre period. Prestandauppgifter om körsträcka och nötning bör därför läggas till på etiketten när en relevant, meningsfull och reproducerbar provningsmetod blir tillgänglig för tillämpningen av denna förordning. Forskning och utveckling av ny teknik på detta område bör fortsätta. [Ändr. 13] |
|
(31) |
Däck som släppts ut på marknaden före dagen för tillämpning av kraven i denna förordning bör inte behöva märkas om. |
|
(32) |
I syfte att stärka förtroendet för märkningen och se till att den är korrekt, bör de deklarationer som leverantörerna gör på etiketten i fråga om värden för rullmotstånd, väggrepp vid vått väglag , väggrepp på snö och externt däck- och vägbanebuller bli föremål för typgodkännandeförfarandet enligt förordning (EG) nr 661/2009. [Ändr. 14] |
|
(32a) |
Etikettens storlek bör vara samma som den som anges i förordning (EG) nr 1222/2009. Uppgifter om väggrepp på snö och is samt QR-koden bör anges på etiketten. [Ändr. 15] |
|
(33) |
Kommissionen bör utvärdera denna förordning. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och europeiskt mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder. |
|
(34) |
Eftersom målen för denna förordning, nämligen att göra vägtransporterna säkrare och ekonomiskt och miljömässigt effektivare genom att informera slutanvändarna så att de kan välja mer drivmedelseffektiva, säkrare och tystare däck, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det kräver harmoniserad information till slutanvändare, utan kan snarare, på grund av en harmoniserad rättslig ram och lika villkor för tillverkare, uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. En förordning är fortsatt det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom en förordning fastställer tydliga och detaljerade regler som utesluter olikartat införlivande av medlemsstaterna och därigenom säkerställer en högre grad av harmonisering i hela unionen. Ett harmoniserat regelverk på unionsnivå snarare än på medlemsstatsnivå minskar leverantörernas kostnader, säkerställer lika villkor och säkerställer den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(35) |
Förordning (EG) nr 1222/2009 bör därför upphävas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Denna förordning syftar till att göra vägtransporterna säkrare främja drivmedelseffektiva, säkra och ekonomiskt hållbara däck med lågt externt däck- och miljömässigt effektivare genom vägbanebuller som skulle kunna bidra till att främja drivmedelseffektiva, säkra däck med lågt externt däck- minimera påverkan på miljö och hälsa och samtidigt förbättra vägtransporternas säkerhet och vägbanebuller ekonomiska effektivitet . [Ändr. 16]
2. Genom denna förordning fastställs en ram för tillhandahållande av harmoniserad information om däckparametrar genom märkning, så att slutanvändarna kan göra välgrundade däckköp.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Denna förordning ska tillämpas på C1-, C2- och C3-däck som släpps ut på marknaden . [Ändr. 17]
2. Denna förordning ska även tillämpas på regummerade däck, när väl en lämplig provningsmetod för att mäta regummerade däcks prestanda lagts till i bilagorna genom en delegerad akt i enlighet med artikel 12.
3. Denna förordning är inte tillämplig på
|
a) |
terränggående däck för yrkesmässigt bruk, |
|
b) |
däck som är konstruerade endast för montering på fordon som registrerats för första gången före den 1 oktober 1990, |
|
c) |
reservdäck för temporärt bruk (T-typ), |
|
d) |
däck avsedda för hastigheter under 80 km/tim, |
|
e) |
däck vars nominella fälgdiameter inte överstiger 254 mm eller som är 635 mm eller större, |
|
f) |
däck som försetts med tilläggsutrustning för att förbättra friktionsegenskaperna, som t.ex. dubbdäck, |
|
g) |
däck som är konstruerade endast för montering på fordon som uteslutande är avsedda för hastighetstävlingar. |
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
C1-, C2- och C3-däck: de däckklasser som definieras i artikel 8 i förordning (EG) nr 661/2009. |
|
2. |
regummerat däck: däck som renoverats genom att den slitna slitbanan ersatts med nytt material. |
|
3. |
reservdäck för temporärt bruk (T-typ): reservdäck för temporärt bruk avsedda att användas med högre tryck än vad som används i standarddäck och förstärkta däck. |
|
4. |
etikett: grafisk framställning, antingen i tryckt eller i elektronisk form, även i form av en dekal, som innehåller symboler för att informera slutanvändarna om prestanda hos ett däck eller ett parti däck, med avseende på de parametrar som anges i bilaga I. |
|
5. |
försäljningsställe: en plats där däck ställs ut eller lagras och bjuds ut för försäljning till slutanvändare, inklusive bilförsäljningslokaler när däck som inte är monterade på fordon bjuds ut till försäljning till slutanvändare. |
|
6. |
tekniskt reklammaterial: dokumentation i tryckt eller elektronisk form, framtagen av leverantören som komplement till reklammaterial och som innehåller minst den tekniska informationen i enlighet med bilaga V. |
|
7. |
produktinformationsblad: ett standarddokument som innehåller de uppgifter som anges i bilaga IV, i tryckt eller elektronisk form. |
|
8. |
teknisk dokumentation: dokumentation som är tillräcklig för att marknadskontrollmyndigheter ska kunna bedöma huruvida en produkts etikett och produktinformationsblad, inklusive informationen i bilaga III, är korrekta. |
|
9. |
produktdatabas: den databas som upprättats enligt förordning (EU) 1369/2017 och som består av en konsumentorienterad offentlig del, där information om enskilda produktparametrar finns tillgänglig elektroniskt, en onlineportal för åtkomst och en efterlevnadsdel, med klart angivna krav för åtkomst och säkerhet. |
|
10. |
distansförsäljning: försäljning, uthyrning eller erbjudande om avbetalningsköp via postorder, katalog, internet, telefonförsäljning eller någon annan metod som är sådan att den potentiella slutanvändaren inte kan förväntas se produkten i utställt skick. |
|
11. |
tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt och släpper ut den produkten på marknaden, i eget namn eller under eget varumärke. |
|
12. |
importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden. |
|
13. |
tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter. |
|
14. |
leverantör: en tillverkare etablerad i unionen, en auktoriserad representant för en tillverkare som inte är etablerad i unionen, eller en importör, som släpper ut en produkt på unionsmarknaden. |
|
15. |
distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utom tillverkaren, som tillhandahåller en produkt på marknaden. |
|
16. |
tillhandahållande på marknaden: leverans av en produkt för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. |
|
17. |
utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet av en produkt på unionsmarknaden. |
|
18. |
slutanvändare: en konsument eller en ansvarig för fordonsparker eller vägtransportföretag, som köper eller förväntas köpa ett däck. |
|
19. |
parameter: en däckparameter som anges i bilaga I, som t.ex. rullmotstånd, väggrepp på vått underlag och externt däck- och vägbanebuller, snö , eller is, körsträcka eller nötning, som har en betydande påverkan på miljö, trafiksäkerhet eller hälsa vid användning. [Ändr. 18] |
|
20. |
däcktyp: en version av ett däck där alla enheter har samma tekniska egenskaper som är relevanta för etiketten och produktinformationsbladet och samma modellbeteckning. |
Artikel 4
Däckleverantörernas ansvar
1. Leverantörerna ska säkerställa att C1-, C2- och C3-däck som släpps ut på marknaden åtföljs, kostnadsfritt, [Ändr. 19]
|
a) |
i fråga om varje enskilt däck, av en etikett som överensstämmer med bilaga II i form av en dekal som anger information om och klass för var och en av de parametrar som anges i bilaga I, och av ett produktinformationsblad som anges i bilaga IV, eller [Ändr. 20] |
|
b) |
i fråga om varje parti av ett eller flera identiska däck, av en etikett som överensstämmer med bilaga II i tryckt format som anger information om och klass för var och en av de parametrar som anges i bilaga I, och av ett produktinformationsblad som anges i bilaga IV. |
2. När det gäller däck som annonseras eller säljs på internet, ska leverantörerna göra etiketten tillgänglig och i en köpsituation säkerställa att etiketten visas synligt i närheten av priset och att produktinformationsbladet är tillgängligt. Etiketten får visas med hjälp av en kapslad bild, med ett musklick, när musmarkören förs över skärmen, när bilden förstoras på en pekskärm eller liknande teknik. [Ändr. 21]
3. Leverantörer ska säkerställa att etiketten visas i alla visuella annonser för en viss typ av däck, även på internet. [Ändr. 22]
4. Leverantörer ska säkerställa att allt tekniskt reklammaterial, även på internet, som avser en viss typ av däck vissar etiketten och uppfyller kraven i bilaga V. [Ändr. 23]
5. Leverantörer ska säkerställa att de värden, klasser , den modellbeteckning och eventuella ytterligare uppgifter om prestanda som de anger på etiketten för de grundläggande parametrar som anges i bilaga I , samt de parametrar avseende teknisk dokumentation som anges i bilaga III, har genomgått typgodkännandeförfarandet enligt förordning (EG) nr 661/2009 tillhandahållits typgodkännandemyndigheten innan ett däck får släppas ut på marknaden. Typgodkännandemyndigheten ska bekräfta mottagandet av och verifiera dokumentationen från leverantören . [Ändr. 24]
6. Leverantörer ska säkerställa att uppgifterna på de etiketter och produktinformationsblad som de tillhandahåller är korrekta.
7. Leverantörer ska på begäran göra den tekniska dokumentationen enligt bilaga III tillgänglig för medlemsstaternas myndigheter eller en ackrediterad tredje part . [Ändr. 25]
8. Leverantörer ska, på eget initiativ eller när marknadskontrollmyndigheterna så kräver, samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och omedelbart vidta åtgärder för att åtgärda varje fall av bristande överensstämmelse med kraven i denna förordning som omfattas av deras ansvar.
9. Leverantörer får inte tillhandahålla eller visa andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i denna förordning, om detta sannolikt skulle kunna vilseleda eller slutanvändare eller göra dem osäkra med avseende på de väsentliga parametrarna.
10. Leverantörer får inte tillhandahålla eller visa etiketter som liknar etiketten enligt denna förordning.
Artikel 5
Däckleverantörernas ansvar i fråga om produktdatabasen
1. Med verkan från och med nio månader efter den 1 januari 2020 … [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] ska leverantörerna, innan de släpper ut ett däck som tillverkats efter det datumet på marknaden, i produktdatabasen föra in den information som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369 , med undantag för de tekniska parametrar som uppmätts för modellen .
2. I de fall då däck släpps ut på marknaden tillverkas mellan den … [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] och nio månader minus en dag efter den 31 december 2019 … [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] , ska leverantören, senast 12 månader efter den 30 juni 2020 … [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande] i produktdatabasen föra in den information om dessa däck som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369 , med undantag för de tekniska parametrar som uppmätts för modellen .
2a. I de fall då däck släpps ut på marknaden före den [vänligen för in datum för denna förordnings ikraftträdande], får leverantören i produktdatabasen föra in den information om dessa däck som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1369.
3. Innan de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 har förts in i produktdatabasen, ska leverantören göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgänglig för inspektion inom 10 dagar efter det att en begäran inkommit från marknadskontrollmyndigheterna.
4. Ett däck för vilket ändringar görs som är relevanta för etiketten eller produktinformationsbladet ska betraktas som en ny däcktyp. Leverantören ska i databasen ange när denne inte längre släpper ut enheter av en viss däcktyp på marknaden.
5. Efter det att den sista enheten av en däcktyp har släppts ut på marknaden ska leverantörerna behålla informationen om detta däck i produktdatabasens efterlevnadsdel under en period på fem år. [Ändr. 58]
Artikel 6
Däckdistributörernas ansvar
1. Distributörer ska säkerställa att
|
a) |
däcken på försäljningsstället är försedda med etikett i enlighet med bilaga II i form av en dekal som tillhandahålls av leverantörerna i enlighet med artikel 4.1 a på väl synlig plats, eller [Ändr. 26] |
|
b) |
det märke som anges i artikel 4.1 b visas tydligt och kan ses av slutanvändaren presenteras för slutanvändaren och visas tydligt på försäljningsstället, i omedelbar närhet av däcket, före försäljningen av ett däck som tillhör ett parti av ett eller flera identiska däck. [Ändr. 27] |
|
ba) |
etiketten är fäst direkt på däcket och är fullt läsbar utan att något hindrar dess synlighet. [Ändr. 28] |
2. Distributörer ska säkerställa att alla visuella annonser för en viss typ av däck visar etiketten, även på internet. [Ändr. 29]
3. Distributörer ska säkerställa att allt tekniskt reklammaterial, även på internet, som avser en viss typ av däck, visar etiketten och uppfyller kraven i bilaga V. [Ändr. 30]
4. Distributörer ska säkerställa, att i de fall där däck som bjuds ut till försäljning inte förvaras synliga för slutanvändarna, ska de tillhandahålla slutanvändare en kopia av etiketten före försäljningen.
5. Distributörer ska säkerställa, att etiketten visas vid pappersbaserad distansförsäljning och att slutanvändarna kan få tillgång till produktinformationsbladet via en fritt tillgänglig webbplats, eller begära en utskrift av detta blad.
6. Distributörer som använder telefonförsäljning ska särskilt informera slutanvändarna om klasserna av väsentliga parametrar på etiketten och att de kan få tillgång till den fullständiga etiketten och produktinformationsbladet via en fritt tillgänglig webbplats, eller begära en utskrift av detta blad.
7. I fråga om däck som annonseras eller säljs direkt på internet, ska distributörerna göra etiketten tillgänglig och i en köpsituation säkerställa att etiketten visas i närheten av priset och att produktinformationsbladet är tillgängligt. Etiketten får visas med hjälp av en kapslad bild, med ett musklick, när musmarkören förs över skärmen, när bilden förstoras på en pekskärm eller liknande teknik. [Ändr. 31]
Artikel 7
Fordonsleverantörernas och fordonsdistributörernas ansvar
Om en slutanvändare har för avsikt att förvärva ett nytt fordon, ska fordonsleverantörerna och fordonsdistributörerna, före försäljningen, förse denne med etiketten i fråga om de däck som erbjuds med fordonet, samt relevant tekniskt reklammaterial.
Artikel 8
Provnings- och mätmetoder
Den information som ska tillhandahållas enligt artiklarna 4, 6 och 7 om de parametrar som anges på etiketten ska erhållas genom tillämpning av i enlighet med de provnings- och mätmetoder provningsmetoder som avses i bilaga I samt det laboratorieanpassningsförfarande som avses i bilaga VI. [Ändr. 32]
Artikel 9
Kontrollförfarande
Medlemsstaterna ska bedöma överensstämmelsen för de deklarerade klasserna för var och en av de parametrar som anges i bilaga I i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VII.
Artikel 10
Medlemsstaternas skyldigheter
1. Medlemsstaterna får inte förhindra utsläppandet på marknaden eller ibruktagandet, inom sina territorier, av däck som överensstämmer med denna förordning.
2. Medlemsstaterna får inte tillhandahålla några incitament, som omfattar däck med en lägre klassificering än klass B avseende drivmedelseffektivitet eller väggrepp på vått underlag, i den mening som avses i bilaga I, del A respektive del B. Beskattning och skattefrågor utgör inte incitament i den mening som avses i denna förordning.
2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella marknadskontrollmyndigheterna inför ett system med rutinmässiga och tillfälliga inspektioner av försäljningsställena för att säkerställa efterlevnad av denna förordning. [Ändr. 33]
3. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner och kontrollmekanismer för överträdelse av denna förordning och av de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
4. Medlemsstaterna ska, senast den 1 juni 2020, till kommissionen anmäla de regler som avses i punkt 3 vilka inte redan tidigare har anmälts till kommissionen samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 11
Marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden
1. [Artiklarna 1629 i förordning (EG) nr 765/2008/förordningen om efterlevnad och tillsyn som föreslås i enlighet med COM(2017)0795] ska tillämpas på produkter som omfattas av denna förordning och de relevanta delegerade akter som antagits i enlighet med den förordningen.
2. Kommissionen ska uppmuntra och stödja samarbete och utbyte av information om marknadskontroll rörande märkning av produkter mellan nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för marknadskontroll eller har hand om kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden samt mellan dessa myndigheter och kommissionen, framförallt genom att närmare involvera expertgruppen för märkning av däck – administrativt samarbete om marknadskontroll.
3. Medlemsstaternas allmänna program för marknadskontroll som inrättats i enlighet med [Artikel 13 i förordning (EG) nr 765/2008/förordningen om efterlevnad och tillsyn som föreslås i enlighet med COM(2017)0795] ska innefatta åtgärder för att säkerställa effektiv kontroll av efterlevnaden av den här förordningen och ska stärkas . [Ändr. 34].
Artikel 11a
Regummerade däck
Kommissionen ska senast den … [två år efter det att denna förordning träder i kraft] anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att införa nya informationskrav i bilagorna för regummerade däck, förutsatt att en lämplig och genomförbar metod finns tillgänglig. [Ändr. 35]
Artikel 12
Delegerade akter
Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13 för att
|
a) |
införa ändringar av etikettens innehåll och utformning, |
|
aa) |
införa parametrar och informationskrav för vinter- och isdäck, [Ändr. 37] |
|
ab) |
införa en lämplig provningsmetod för att mäta däckets prestanda när det gäller väggrepp på snö och is, [Ändr. 38] |
|
b) |
införa parametrar och informationskrav i bilagorna, särskilt för körsträcka och nötning, förutsatt att lämpliga provningsmetoder finns tillgängliga, [Ändr. 39] |
|
c) |
till den tekniska utvecklingen anpassa värdena, beräkningsmetoderna, och kraven i bilagorna. |
Om lämpligt, ska Kommissionen ska vid förberedelsen av delegerade akter testa utformningen av och innehållet i etiketterna för specifika produktgrupper däcketiketterna på representativa kundgrupper i unionen för att säkerställa att de verkligen förstår etiketterna. [Ändr. 40]
Artikel 13
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med [please insert the date of entry into force of this Regulation]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en tvåmånadersperiod från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att göra några invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 14
Utvärdering och rapport
Senast den 1 juni 2026 2022 ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning , som ska kompletteras med en konsekvensbedömning och lägga fram en konsumentundersökning, och överlämna en rapport för till Europaparlamentet, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. [Ändr. 41]
Rapporten ska innehålla en bedömning av hur effektivt denna förordning och de delegerade akter som antagits enligt denna förordning gjort det möjligt för slutanvändarna att välja däck med bättre prestanda, med beaktande av deras inverkan på företag, drivmedelsförbrukning, säkerhet, utsläpp av växthusgaser , marknadskontroller och marknadskontroller konsumenternas medvetenhet . Rapporten ska också innehålla en bedömning av kostnaderna för och fördelarna med en obligatorisk verifiering genom tredje part av den information som visas på etiketten, även med beaktande av erfarenheterna från den bredare ram som tillhandahålls genom förordning (EG) nr 661/2009. [Ändr. 42]
Artikel 15
Ändring av förordning (EU) 2017/1369
I artikel 12.2 i förordning (EU) 2017/1369 ska led a ersättas med följande:
|
”a) |
Att bistå marknadskontrollmyndigheterna när de utför sina uppgifter enligt denna förordning och relevanta delegerade akter, inbegripet genomdrivande av dessa, och enligt förordning (EU) [för in referens till denna förordning]”. |
Artikel 16
Upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009
Förordning (EU) nr 1222/2009 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIII.
Artikel 17
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2020 … [12 månader efter det att denna förordning träder i kraft] . [Ändr. 43]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 280.
(2) EUT C […], […], s. […].
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(4) COM(2017)0658.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, 18.7.2002, s. 12).
(8) EUT L 307, 23.11.2011, s. 3
(9) COM(2018)0028.
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).
(11) COM(2017)0279.
(12) Hänvisning ska läggas till när förslaget antagits.
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
BILAGA I
Provning, klassificering och mätning av däckparametrar
Del A: Drivmedelseffektivitetsklasser
Drivmedelseffektivitetsklassen ska fastställas och anges på etiketten på grundval av rullmotståndskoefficienten (RRC) enligt den skala från ”A” till ”G”, som anges nedan, och mätas i enlighet med bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE Unece ) och dess efterföljande ändringar samt anpassas i enlighet med förfarandet i bilaga VI. [Ändr. 44]
Om en däcktyp är godkänd för mer än en däckklass (t.ex. C1 och C2) ska den klassificeringsskala som tillämpas på den högsta däckklassen (t.ex. C2, inte C1) användas för att fastställa drivmedelseffektivitetsklassen för denna däcktyp.
Däck i F-klassen för däckkategori C1, C2 och C3 ska inte längre släppas ut på marknaden efter det att typgodkännandekraven enligt förordning (EG) nr 661/2009 har genomförts fullt ut, och ska anges på etiketten i grått. [Ändr. 45]
|
C1 däck |
C2 däck |
C3 däck |
|||
|
RRC i kg/t |
Energi effektivitetsklass class |
RRC i kg/t |
Energi effektivitetsklass class |
RRC i kg/t |
Energi effektivitets klass |
|
RRC ≤ 5,4 6,5 |
A |
RRC ≤ 4,4 5,5 |
A |
RRC ≤ 3,1 4,0 |
A |
|
5,5 6,6 ≤ RRC ≤ 6,5 7,7 |
B |
4,5 5,6 ≤ RRC ≤ 5,5 6,7 |
B |
3,2 4,1 ≤ RRC ≤ 4,0 5,0 |
B |
|
6,6 7,8 ≤ RRC ≤ 7,7 9,0 |
C |
5,6 6,8 ≤ RRC ≤ 6,7 8,0 |
C |
4,1 5,1 ≤ RRC ≤ 5,0 6,0 |
C |
|
7,8 ≤ RRC ≤ 9,0 Tom |
D |
6,8 ≤ RRC ≤ 8,0 Tom |
D |
5,1 6,1 ≤ RRC ≤ 6,0 7,0 |
D |
|
9,1 ≤ RRC ≤ 10,5 |
E |
8,1 ≤ RRC ≤ 9,2 |
E |
6,1 7,1 ≤ RRC ≤ 7,0 8,0 |
E |
|
10,6 ≤ RRC ≥ 10,6 ≤ 12,0 |
F |
9,3 ≤ RRC ≥ 9,3 ≤ 10,5 |
F |
RRC ≥ 7,1 8,1 |
F |
[Ändr. 46]
Del B: Klasser avseende väggrepp på vått underlag
|
1. |
Klassen avseende väggrepp på vått underlag ska fastställas och anges på etiketten på grundval av indexet för väggrepp på vått underlag (G), enligt den skala från ”A” till ”G” som anges i tabellen nedan, beräknas i enlighet med punkt 2 och mätas i enlighet med bilaga 5 till Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 47] |
|
1a. |
Däck i F-klassen för däckkategori C1, C2 och C3 ska inte längre släppas ut på marknaden efter det att typgodkännandekraven enligt förordning (EG) nr 661/2009 har genomförts fullt ut, och ska anges på etiketten i grått. [Ändr. 48] |
|
2. |
Beräkning av index för väggrepp på vått underlag (G)
G = G(T) - 0,03 där G(T) = kandidatdäckets index för väggrepp på vått underlag mätt i en testcykel
[Ändr. 49] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Del C: Klass och det uppmätta värdet värde för externt däck- och vägbanebuller [Ändr. 50]
Det uppmätta Värdet för externt däck- och vägbanebuller (N) ska anges i decibel och mätas i enlighet med bilaga 3 till Unesces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 51]
Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller ska fastställas och anges på etiketten med utgångspunkt i i enlighet med de gränsvärden (LV) Etapp 2 som anges i bilaga II, del C, till förordning (EG) Uneces föreskrifter nr 661/2009 i enlighet med följande 117 . [Ändr. 52]
N uttryckt i dB
Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller
N ≤ LV – 6 3
LV – 6 3 < N ≤ LV – 3
N > LV - 3
[Ändr. 53]
Del D: Väggrepp på snö
Väggreppet på snö ska provas märkas i enlighet med bilaga 7 till Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE. [Ändr. 54]
Ett däck som uppfyller minimivärdena för snöindex som anges i Uneces föreskrifter nr 117 från FN/ECE ska klassificeras som vinterdäck och följande bild ska får anges på etiketten. [Ändr. 55]
Del E: Väggrepp på is:
Egenskaperna Väggreppet på is ska provas märkas i enlighet med ISO 19447. [Ändr. 56]
Ett däck som uppfyller minimivärdena för isindex som anges i ISO 19447 och typgodkänns i enlighet med väggreppet på snö i Uneces föreskrifter nr 117 ska klassificeras som ett isdäck och följande bild ska anges på etiketten. [Ändr. 57]
BILAGA II
Etikettens utformning
1. ETIKETTER
|
1.1 |
Följande information ska finnas på etiketten i enlighet med illustrationerna nedan.
|
2. ETIKETTENS UTFORMNING
|
2.1 |
Etiketten ska vara utformad enligt figuren nedan:
|
|
2.2 |
E2.2tiketten ska vara minst 90 mm bred och 130 mm hög. Om etiketten trycks i ett större format ska den ha samma proportioner som enligt specifikationerna ovan. |
|
2.3 |
Etiketten ska uppfylla följande krav:
|
|
2.4 |
Däckklassen ska anges på etiketten i det format som föreskrivs i illustrationen i punkt 2.1. |
BILAGA III
Teknisk dokumentation
De styrkande handlingar som avses i artikel 4.7 ska innehålla följande:
|
a) |
Leverantörens namn och adress. |
|
b) |
Identifiering av och namnteckning från den person som har behörighet att ingå bindande avtal på leverantörens vägnar. |
|
c) |
Leverantörens handelsnamn eller varumärke. |
|
d) |
Däckmodell. |
|
f) |
Däckdimension, belastningsindex och hastighetskategori. |
|
g) |
Hänvisningar till använda mätmetoder. |
BILAGA IV
Produktinformationsblad
Uppgifterna i däckets produktinformationsblad ska återfinnas i produktbroschyren eller andra handlingar som tillhandahålls med produkten och ska innehålla följande:
|
a) |
Leverantörens namn eller varumärke. |
|
b) |
Leverantörens modellbeteckning. |
|
c) |
Däckets energieffektivitetsklass i enlighet med bilaga I. |
|
d) |
Däckets klass avseende väggrepp på vått underlag i enlighet med bilaga I. |
|
f) |
Däckets klass avseende externt däck- och vägbanebuller i enlighet med bilaga I. |
|
g) |
Om däcket är ett vinterdäck. |
|
h) |
Om däcket är ett isdäck. |
BILAGA V
Information som tillhandahålls i tekniskt reklammaterial
|
1. |
Information om däck som ingår i det tekniska reklammaterialet ska lämnas i följande ordning:
|
|
2. |
Informationen i punkt 1 ska uppfylla följande krav:
|
|
3. |
Leverantörerna ska på sin webbplats också
|
BILAGA VI
Förfarande för laboratorieanpassning för mätning av rullmotstånd
1. DEFINITIONER
För förfarandet för laboratorieanpassning gäller följande definitioner:
|
1. |
referenslaboratorium: ett laboratorium som ingår i nätverket av laboratorier, vilkas namn har publicerats för anpassningsförfarande i Europeiska unionens officiella tidning, och som med sin referensmaskin kan uppnå den noggrannhet avseende provningsresultat som fastställs i avsnitt 3 . |
|
2. |
kandidatlaboratorium: ett laboratorium som deltar i anpassningsförfarandet, men som inte är ett referenslaboratorium. |
|
3. |
anpassningsdäck: däck som provas under anpassningsförfarandet. |
|
4. |
uppsättning anpassningsdäck: en uppsättning om fem eller flera anpassningsdäck för anpassning av en enda maskin. |
|
5. |
tillskrivet värde: ett teoretiskt värde för ett anpassningsdäcks rullmotståndskoefficient uppmätt i ett teoretiskt laboratorium som är representativt för nätverket av referenslaboratorier som används för anpassningsförfarande. |
|
6. |
maskin: varje spindel för däckprovning i en specifik mätmetod. Till exempel ska två spindlar som verkar på samma trumma inte anses vara en maskin. |
2. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
2.1 Princip
Den uppmätta (m) rullmotståndskoefficienten i ett referenslaboratorium (l), (RRCm, l ), ska anpassas till de tillskrivna värdena i nätverket av referenslaboratorier.
Den uppmätta (m) rullmotståndskoefficienten framtagen av en maskin i ett kandidatlaboratorium (c), RRCm, c , ska vara anpassad genom ett självvalt referenslaboratorium i nätverket.
2.2 Urvalskrav för däck
En uppsättning med fem eller fler anpassningsdäck ska väljas för anpassningsförfarandet i enlighet med kriterierna nedan. En uppsättning ska väljas för C1- och C2-däck tillsammans, och en uppsättning för C3-däck.
|
a) |
Uppsättningen anpassningsdäck ska väljas så att den täcker intervallet av olika RRC för C1- och C2-däck tillsammans, eller för C3-däck. Under alla omständigheter ska skillnaden mellan däckuppsättningens högsta RRCm och lägsta RRCm vara minst lika med
|
|
b) |
RRCm i kandidat- eller referenslaboratorier (RRCm, c or RRCm, l ) på grundval av deklarerade RRC-värden för varje anpassningsdäck i uppsättningen ska vara fördelade med jämn spridning. |
|
c) |
Värdena för belastningsindex ska täcka hela intervallet av däck som ska provas, så att värdena för vägmotstånd även täcker intervallet för de däck som ska provas. |
Varje anpassningsdäck ska kontrolleras före användning och ersättas när
|
a) |
det uppvisar egenskaper som gör det olämpligt för vidare provning, och/eller |
|
b) |
det finns RRCm, c-avvikelser eller RRCm, l -avvikelser som är större än 1,5 procent i förhållande till tidigare mätningar efter korrigering av eventuell avvikelse hos maskinen. |
2.3 Mätmetod
Referenslaboratoriet ska mäta varje anpassningsdäck fyra gånger och, i enlighet med punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar, behålla de tre senaste resultaten för vidare analys och tillämpa de villkor som anges i punkt 3 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar.
Kandidatlaboratoriet ska mäta varje anpassningsdäck (n + 1) gånger (n specificeras i avsnitt 5), och behålla de n senaste resultaten för vidare analys, i enlighet med punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar, och tillämpa de villkor som anges i punkt 3 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar.
Varje gång ett anpassningsdäck mäts, ska däcket/hjulenheten avlägsnas från maskinen och hela provningsförfarande enligt punkt 4 i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar ska upprepas.
Kandidat- eller referenslaboratoriet ska beräkna följande:
|
a) |
Det uppmätta värdet för varje anpassningsdäck för varje mätning enligt bilaga 6, punkterna 6.2 och 6.3, i Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar (dvs. korrigerade för en temperatur på 25 oC och en trumdiameter på 2 m). |
|
b) |
Medelvärdet av de tre (för referenslaboratorier) eller n (för kandidatlaboratorier) senast uppmätta värdena för varje anpassningsdäck. |
|
c) |
Standardavvikelsen (σm) enligt följande: 
där i är indexet från 1 till p för anpassningsdäcken j är indexet från 2 till n+1 för de senaste upprepningarna av varje mätning för ett visst anpassningsdäck n+1 är antalet upprepningar av däckmätningar (n+1=4 för referenslaboratorier och n+1 ≥4 för kandidatlaboratorier), p är antalet upprepningar av däckmätningar(p ≥ 5). |
2.4 Dataformat som ska användas för beräkningar och resultat
|
— |
Uppmätta RRC-värden korrigerade för trumdiameter och temperatur ska avrundas till två decimaler. |
|
— |
Därefter ska beräkningarna göras med alla siffror, utan ytterligare avrundning med undantag av de slutliga anpassningsekvationerna. |
|
— |
Alla standardavvikelsevärden ska anges med tre decimaler. |
|
— |
Alla RRC-värden ska anges med två decimaler. |
|
— |
Alla anpassningskoefficienter (A1l, B1l, A2c och B2c) ska avrundas och anges med fyra decimaler. |
3. KRAV FÖR REFERENSLABORATORIER OCH FÖR FASTSTÄLLANDE AV TILLSKRIVNA VÄRDEN
De tillskrivna värdena för varje anpassningsdäck ska fastställas av ett nätverk av referenslaboratorier. Vartannat år ska nätverket bedöma stabiliteten och giltigheten hos de tillskrivna värdena.
Varje referenslaboratorium som deltar i nätverket ska uppfylla specifikationerna i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar och ha en standardavvikelse (σm) som
|
a) |
inte är större än 0,05 kg/ton för klass C1- och C2-däck, och |
|
b) |
inte är större än 0,05 kg/ton för klass C3-däck. |
Uppsättningarna anpassningsdäck som överensstämmer med specifikationerna i avsnitt 2.2 ska mätas i enlighet med avsnitt 2.3 av varje referenslaboratorium i nätverket.
Det tillskrivna värdet för varje anpassningsdäck är medelvärdet av de uppmätta värden som angetts av referenslaboratorierna inom nätverket för detta anpassningsdäck.
4. FÖRFARANDE FÖR ANPASSNING AV ETT REFERENSLABORATORIUM TILL DE TILLSKRIVNA VÄRDENA
Varje referenslaboratorium (l) ska anpassa sig till varje ny uppsättning tillskrivna värden och alltid efter varje betydande ändring av maskinen och varje avvikelse i övervakningsuppgifterna för maskinens kontrolldäck.
Anpassningen ska använda tekniken linjär regression på alla enskilda uppgifter. Regressionskoefficienterna A1 l och B1l ska beräknas enligt följande:
där
RRC är det tillskrivna värdet för rullmotståndskoefficienten,
RRCm, l är det enskilda uppmätta värdet för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i referenslaboratoriet (l) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter).
3. KRAV FÖR KANDIDATLABORATORIER
Kandidatlaboratorier ska upprepa anpassningsförfarandet minst vartannat år för varje maskin, och efter varje betydande ändring av maskinen och varje avvikelse i övervakningsuppgifterna för maskinens kontrolldäck.
En gemensam uppsättning med fem olika däck, som uppfyller specifikationerna i avsnitt 2.2, ska mätas i enlighet med avsnitt 2.3 först av kandidatlaboratoriet och därefter av ett referenslaboratorium. Fler än fem anpassningsdäck får provas på begäran av kandidatlaboratoriet.
Kandidatlaboratoriet ska förse det valda referenslaboratoriet med uppsättningen anpassningsdäck.
Kandidatlaboratoriet (c) ska uppfylla specifikationerna i bilaga 6 till Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess senare ändringar och helst ha standardavvikelser (am) som
|
a) |
inte är större än 0,075 kg/ton för C1- och C2-däck, och |
|
b) |
inte är större än 0,06 kg/ton för C3-däck. |
Om kandidatlaboratoriets standardavvikelser (σm) är högre än värdena ovan avseende fyra mätningar, varav de tre sista används för beräkningarna, ska antalet n + 1 av upprepade mätningar ökas enligt följande för hela partiet:
n+1 = 1+(σm/γ)2, avrundat till närmaste högre heltal
där
γ = 0,043 kg/t för C1- och C2-däck
γ = 0,035 kg/t för C3-däck
6 FÖRFARANDE FÖR ANPASSNING AV ETT KANDIDATLABORATORIUM
Ett referenslaboratorium (l) i nätverket ska beräkna den linjära regressionen som funktion av alla enskilda uppgifter från kandidatlaboratoriet (c). Regressionskoefficienterna A2c och B2c ska beräknas enligt följande:
där
RRCm, l är det värde för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i referenslaboratoriet (l) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter)
RRCm, c är det värde för rullmotståndskoefficienten som uppmätts i kandidatlaboratoriet (c) (inklusive korrigeringar för temperatur och trumdiameter)
Omdeterminationskoefficienten R2 är lägre än 0,97, ska kandidatlaboratoriet inte anpassas.
Anpassat RRC för däck som provats av kandidatlaboratoriet beräknas enligt följande:
BILAGA VII
Kontrollförfarande
Överensstämmelsen i fråga om denna förordning för de deklarerade klasserna vad gäller drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag samt externt däck- och vägbanebuller, och de deklarerade värdena, och eventuell ytterligare information på etiketten om prestanda, ska bedömas för varje däcktyp eller varje grupp av däck som leverantören har fastställt; detta ska göras i enlighet med ett av följande förfaranden:
|
a) |
Först ska ett däck eller en uppsättning däck provas:
|
|
b) |
Om de angivna klasserna och värdena härrör från resultat av provning för typgodkännande enligt förordning (EG) nr 661/2009 eller Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess efterföljande ändringar, får medlemsstaterna använda mätuppgifterna som erhållits vid provning av däckens produktionsöverensstämmelse. |
Vid bedömning av mätuppgifterna som erhållits vid provning av produktionsöverensstämmelse ska man beakta tillåtna avvikelser i tabell 1.
Tabell 1
|
Uppmätt parameter |
Kontrolltoleranser |
|
Rullmotståndskoefficient (drivmedelseffektivitet) |
Det anpassade uppmätta värdet får inte överstiga den övre gränsen (högsta RRC)) för den deklarerade klassen med mer än 0,3 kg/000 kg. |
|
Externt däck- och vägbanebuller |
Det uppmätta värdet får inte vara större än det deklarerade värdet av N med mer än 1 dB (A). |
|
Väggrepp på vått underlag |
Det uppmätta värdet G(T) får inte vara lägre än den nedre gränsen (det lägsta värdet av G) för den deklarerade klassen. |
|
Väggrepp på snö |
Det uppmätta värdet får inte vara lägre än det lägsta minimivärdet för snöindex. |
|
Väggrepp på is. |
Det uppmätta värdet får inte vara lägre än det lägsta minimivärdet för isindex. |
BILAGA VIII
Jämförelsetabell
|
Förordning (EG) nr 1222/2009 |
Denna förordning |
|
Artikel 1.1 |
Artikel 1.1 |
|
Artikel 1.2 |
Artikel 1.2 |
|
Artikel 2.1 |
Artikel 2.1 |
|
Artikel 2.2 |
Artikel 2.2 |
|
Artikel 3.1 |
Artikel 3.1 |
|
Artikel 3.2 |
Artikel 3.2 |
|
— |
Artikel 3.3 |
|
Artikel 3.3 |
Artikel 3.4 |
|
Artikel 3.4 |
Artikel 3.5 |
|
— |
Artikel 3.6 |
|
Artikel 3.5 |
Artikel 3.7 |
|
— |
Artikel 3.8 |
|
— |
Artikel 3.9 |
|
Artikel 3.6 |
Artikel 3.10 |
|
Artikel 3.7 |
Artikel 3.11 |
|
Artikel 3.8 |
Artikel 3.12 |
|
Artikel 3.9 |
Artikel 3.13 |
|
Artikel 3.10 |
Artikel 3.14 |
|
Artikel 3.11 |
Artikel 3.15 |
|
— |
Artikel 3.16 |
|
Artikel 3.12 |
Artikel 3.17 |
|
Artikel 3.13 |
Artikel 3.18 |
|
— |
Artikel 3.19 |
|
Artikel 4 |
Artikel 4 |
|
Artikel 4.1 |
Artikel 4.1 |
|
Artikel 4.1 a |
Artikel 4.1 b |
|
Artikel 4.1 b |
Artikel 4.1 b |
|
Artikel 4.2 |
— |
|
— |
Artikel 4.2 |
|
— |
Artikel 4.3 |
|
Artikel 4.3 |
Artikel 4.4 |
|
Artikel 4.4 |
Artikel 4.6 |
|
— |
Artikel 4.5 |
|
— |
Artikel 4.6 |
|
— |
Artikel 4.7 |
|
— |
Artikel 4.8 |
|
— |
Artikel 4.9 |
|
— |
Artikel 5 |
|
Artikel 5 |
Artikel 6 |
|
Artikel 5.1 |
Artikel 6.1 |
|
Artikel 5.1 a |
Artikel 6.1 a |
|
Artikel 5.1 b |
Artikel 6.1 b |
|
— |
Artikel 6.2 |
|
— |
Artikel 6.3 |
|
Artikel 5.2 |
Artikel 6.4 |
|
Artikel 5.3 |
— |
|
— |
Artikel 6.5 |
|
— |
Artikel 6.6 |
|
— |
Artikel 6.7 |
|
Artikel 6 |
Artikel 7 |
|
Artikel 7 |
Artikel 8 |
|
Artikel 8 |
Artikel 9 |
|
Artikel 9.1 |
Artikel 10.1 |
|
Artikel 9.2 |
— |
|
Artikel 10 |
Artikel 10.2 |
|
Artikel 11 |
Artikel 12 |
|
— |
Artikel 12 a |
|
— |
Artikel 12 b |
|
— |
Artikel 12 c |
|
Artikel 11 a |
— |
|
Artikel 11 b |
— |
|
Artikel 11 c |
Artikel 12 d |
|
Artikel 12 |
Artikel 11 |
|
— |
Artikel 11.1 |
|
— |
Artikel 11.2 |
|
— |
Artikel 11.3 |
|
— |
Artikel 13 |
|
Artikel 13 |
— |
|
Artikel 14 |
— |
|
— |
Artikel 14 |
|
Artikel 15 |
— |
|
— |
Artikel 15 |
|
— |
Artikel 16 |
|
Artikel 16 |
Artikel 17 |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/231 |
P8_TA(2019)0231
Upphovsrätt på den digitala inre marknaden ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (COM(2016)0593 – C8-0383/2016 – 2016/0280(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/24)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0593), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0383/2016), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,) |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.3 och 53.1, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 och 39 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0245/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2016)0280
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/790.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ARRANGÖRER AV IDROTTSEVENEMANG
Kommissionen erkänner den betydelse som organisationer som anordnar idrottsevenemang har och den roll som de spelar i finansieringen av idrottsaktiviteter i unionen. Med tanke på idrottens samhälleliga och ekonomiska dimension i unionen kommer kommissionen att bedöma de problem som arrangörer av idrottsevenemang har i den digitala miljön, särskilt i frågor som rör olagliga idrottsutsändningar via internet.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/234 |
P8_TA(2019)0232
Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll (COM(2015)0634 – C8-0394/2015 – 2015/0287(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/25)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0634), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0394/2015), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016 (1), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0375/2017). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2015)0287
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/770.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/236 |
P8_TA(2019)0233
Avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG (COM(2017)0637 – C8-0379/2017 – 2015/0288(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/26)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0635) och kommissionens ändrade förslag (COM(2017)0637), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0379/2017), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av det motiverade yttrande från den franska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av yttrandena från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 27 april 2016 (1) och den 15 februari 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0043/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2015)0288
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/771.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/238 |
P8_TA(2019)0234
Fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1343/2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) (COM(2018)0143 – C8-0123/2018 – 2018/0069(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/27)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0143), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0123/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0381/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0069
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 1343/2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/982.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Kommissionens uttalande om fritidsfiske
Kommissionen påminner om att ett av målen i ministerförklaringen om MedFish4Ever, som antogs i mars 2017, är att så snart som möjligt och senast 2020 etablera en uppsättning grundläggande regler för att säkerställa effektiv förvaltning av fritidsfisket i hela Medelhavet.
I linje med detta mål inför AKFM (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet), bland de åtgärder som ska genomföras inom AKFM-området i strategin på medellång sikt 2017–2020, bedömning av verkningarna av fritidsfiske och beaktande av bästa förvaltningsåtgärder för att reglera dessa verksamheter. För detta ändamål har en arbetsgrupp för fritidsfiske inrättats inom AKFM, i syfte att utveckla en harmoniserad regional metod för utvärdering av fritidsfisket.
Kommissionen kommer att fortsätta sina ansträngningar inom AKFM för att uppnå målen i MedFish4Ever-förklaringen.
Kommissionens uttalande om rödkorall
Kommissionen påminner om att de bevarandeåtgärder som antagits inom ramen för den regionala anpassningsbara förvaltningsplanen för utnyttjande av rödkorall i Medelhavet [rekommendation AKFM/41/2017/5] är tillfälliga. Dessa åtgärder, som innefattar möjligheten att införa fångstbegränsningar, kommer att utvärderas av AKFM:s vetenskapliga rådgivande kommitté under 2019, med avsikten att de ska revideras av AKFM vid dess 43:e årliga sammanträde (i november 2019).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/241 |
P8_TA(2019)0235
Samordning av rapporteringsskyldigheter på miljöpolitikens område ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av rapporteringsskyldigheter på miljöpolitikens område och om ändring av direktiv 86/278/EEG, 2002/49/EG, 2004/35/EG, 2007/2/EG, 2009/147/EG och 2010/63/EU, förordning (EG) nr 166/2006 och (EU) nr 995/2010 samt rådets förordningar (EG) nr 338/97 och (EG) nr 2173/2005 (COM(2018)0381 – C8-0244/2018 – 2018/0205(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/28)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0381), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 114, 192.1 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0244/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A8-0324/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 99.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 23 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0399).
P8_TC1-COD(2018)0205
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om samordning av rapporteringsskyldigheter inom miljöanknuten lagstiftning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 166/2006 och (EU) nr 995/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG, 2004/35/EG, 2007/2/EG, 2009/147/EG och 2010/63/EU, rådets förordningar (EG) nr 338/97 och (EG) nr 2173/2005 samt rådets direktiv 86/278/EEG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1010.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/243 |
P8_TA(2019)0236
Särskilda regler om största tillåtna längd när det gäller fordonets förarhytt ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets direktiv 96/53/EG vad gäller tidsfristen för att införa särskilda regler om största tillåtna längd när fordonets förarhytt ger bättre aerodynamiska prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda (COM(2018)0275 – C8-0195/2018 – 2018/0130(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/29)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0275), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0195/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0042/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0130
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/… om ändring av rådets direktiv 96/53/EG vad gäller tidsfristen för att införa särskilda regler om största tillåtna längd för förarhytter som ger bättre aerodynamisk prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2019/984.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/245 |
P8_TA(2019)0237
Referensvärden för koldioxidsnåla investeringar och för klimatpositiva investeringar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1011 avseende referensvärden för koldioxidsnåla investeringar och för klimatpositiva investeringar (COM(2018)0355 – C8-0209/2018 – 2018/0180(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/30)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0355), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0209/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0483/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0180
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/2089.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/247 |
P8_TA(2019)0238
Särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder (COM(2018)0374 – C8-0229/2018 – 2018/0199(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/31)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0374), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 178, 209.1, 212.2 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0229/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för kultur och utbildning (A8-0470/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 116.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 137.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 16 januari 2019 (Antagna texter; P8_TA(2019)0021).
P8_TC1-COD(2018)0199
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 178, 209.1, 212.2 och 349,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf) bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Enligt den artikeln samt artikel 174 andra och tredje stycket i EUF-fördraget ska Eruf bidra till att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan olika regioner och minska eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, där särskild hänsyn ska tas till vissa kategorier av regioner, bland vilka gränsregioner uttryckligen anges landsbygdsområden, områden som påverkats av strukturomvandling , områden med låg befolkningstäthet samt öregioner . [Ändr. 1] |
|
(2) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [new CPR] (4) fastställs gemensamma bestämmelser för Eruf och vissa andra fonder och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [new ERDF] (5) fastställs bestämmelser om Eruf-stödets särskilda mål och tillämpningsområde. Det är nu nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) när en eller flera medlemsstater och deras regioner samarbetar över gränserna med avseende på effektiv programplanering, inklusive bestämmelser om tekniskt stöd, övervakning, utvärdering, kommunikation, stödberättigande, förvaltning och kontroll samt ekonomisk förvaltning. [Ändr. 2] |
|
(3) |
För att stödja en harmonisk utveckling präglad av samarbete inom unionens territorium på olika nivåer och minska de skillnader som finns bör Eruf stödja gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete, havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg). I denna process bör principerna om flernivåstyrning och partnerskap beaktas, och platsbaserade strategier bör stärkas. [Ändr. 3] |
|
(3a) |
De olika komponenterna i Interreg bör bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i enlighet med Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs i september 2015. [Ändr. 4] |
|
(4) |
Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör syfta till att angripa gemensamma utmaningar som fastställs gemensamt i gränsregioner och att ta tillvara den outnyttjade tillväxtpotential som beskrivs i kommissionens meddelande Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (6) (nedan kallat meddelandet om gränsområden). Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör därför begränsas till inbegripa samarbete vid såväl landgränser och som sjögränser, utan att det gränsöverskridande samarbetet vid sjögränser bör integreras i den transnationella komponenten påverkar den nya komponenten för de yttersta randområdenas samarbete . [Ändr. 5] |
|
(5) |
Komponenten för gränsöverskridande samarbete bör också omfatta samarbete mellan en eller flera medlemsstater eller deras regioner, och ett eller flera länder eller regioner, eller andra territorier utanför unionen. Det faktum att internt och externt gränsöverskridande samarbete ingår i denna förordning bör leda till en betydande förenkling och rationalisering av tillämpliga bestämmelser för programmyndigheterna i medlemsstaterna och för partnermyndigheterna och stödmottagarna utanför unionen i förhållande till programperioden 2014–2020. [Ändr. 6] |
|
(6) |
Komponenten för transnationellt samarbetet samarbete och havssamarbete bör syfta till att stärka samarbetet genom åtgärder som leder till integrerad territoriell utveckling med koppling till unionens prioriteringar inom sammanhållningspolitiken och bör även inbegripa gränsöverskridande havssamarbete , med full respekt för subsidiariteten . Det transnationella samarbetet bör omfatta större transnationella territorier på unionens fastland, medan havssamarbete bör omfatta och , där så är lämpligt, territorier kring havsområden och inbegripa det gränsöverskridande samarbetet vid sjögränser under programperioden 2014–2020. En så stor flexibilitet som möjligt bör gälla för att fortsätta att genomföra tidigare gränsöverskridande samarbete vid sjögränser inom ramen för ett bredare havssamarbete, särskilt genom att man definierar det territorium som omfattas, de särskilda målen för detta samarbete, kraven för ett projektpartnerskap och inrättandet av delprogram och särskilda styrkommittéer som har en större geografisk omfattning än de gränsöverskridande programmen . [Ändr. 7] |
|
(7) |
På grundval av erfarenheten med gränsöverskridande och transnationellt samarbete under programperioden 2014–2020 i de yttersta randområdena, där en kombination av de båda komponenterna inom ett enda program per samarbetsområde inte har utmynnat i tillräcklig förenkling för programmyndigheterna och stödmottagarna, bör en särskild ytterligare komponent för de yttersta randområdena införas så att de , med hänsyn till sina särskilda förhållanden, så effektivt och enkelt som möjligt kan samarbeta med sina angränsande tredjeländer, utomeuropeiska länder och territorier (ULT) eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer [Ändr. 8]. |
|
(8) |
På grundval av å ena sidan den positiva erfarenheten med programmen för interregionalt samarbete inom Interreg å andra sidan och bristen på sådant samarbete i programmen inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” under programperioden 2014–2020 bör komponenten för är interregionalt samarbete mer specifikt inriktas på att effektivisera sammanhållningspolitiken. Den komponenten bör därför begränsas till två program, ett program med syftet att möjliggöra alla typer av verksamhet, innovativa tillvägagångssätt och kapacitetsuppbyggnad i form av utbyte av erfarenheter och utveckling av kapacitet för program inom båda målen och att främja europeiska grupperingar för (Europeiskt territoriellt samarbete som har inrättats eller ska inrättas i enlighet med Europaparlamentets och Investering för tillväxt och rådets förordning (EG) nr 1082/2006l (7) sysselsättning) mellan städer och ett annat program med syftet regioner en viktig komponent för att förbättra analysen av utvecklingstendenser. Det projektbaserade samarbetet finna gemensamma lösningar inom unionen bör integreras i den nya komponenten för interregionala innovationsinvesteringar sammanhållningspolitiken och kopplas nära till genomförandet av kommissionens meddelande Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt (8) skapa bestående partnerskap. Därför bör befintliga program fortsätta , skapa bestående partnerskap. Därför bör befintliga program fortsätta , särskilt för att stödja tematiska plattformar för smart specialisering på sådana områden som energi, industriell modernisering eller jordbruk och livsmedel. Den integrerade territoriella utveckling som inriktas på funktionella stadsområden eller stadsområden bör slutligen koncentreras till programmen inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” i ett kompletterande instrument, främjandet av projektbaserat samarbete , inbegripet främjandet av europeiska stadsinitiativet grupperingar . De två programmen inom komponenten för interregionalt territoriellt samarbete bör omfatta hela unionen och bör också vara öppna för deltagande av tredjeländer liksom makroregionala strategier . [Ändr. 9] |
|
(8a) |
Det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar bör baseras på smart specialisering och användas för att stödja tematiska plattformar för smart specialisering på områden som energi, industriell modernisering, cirkulär ekonomi, social innovation, miljö eller jordbruk och livsmedel, och hjälpa dem som deltar i strategier för smart specialisering att slå sig samman för att öka innovationen och få ut innovativa produkter, processer och ekosystem på den europeiska marknaden. Erfarenheterna visar att det fortfarande finns ett ihållande systemfel inom provnings- och valideringsskedet vid demonstration av ny teknik (t.ex. viktig möjliggörande teknik), särskilt när innovation är resultatet av integrering av kompletterande regionala specialiseringar som skapar innovativa värdekedjor. Det felet är särskilt kritiskt i fasen mellan försöksskedet och full spridning på marknaden. Inom vissa strategiska teknik- och industriområden kan små och medelstora företag för närvarande inte räkna med en högkvalitativ, öppen och sammankopplad transeuropeisk infrastruktur för demonstration. Programmen inom initiativet för interregionalt samarbete bör omfatta hela EU och bör också vara öppna för deltagande av ULT, tredjeländer och deras regioner samt regionala integrations- och samarbetsorganisationer, inbegripet i de angränsande yttersta randområdena. Synergier mellan interregionala innovationsinvesteringar och andra relevanta EU-program som de europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020, den digitala inre marknaden och programmet för den inre marknaden bör uppmuntras, eftersom de kommer att öka investeringarnas effekt och ge medborgarna ett bättre värde. [Ändr. 10] |
|
(9) |
Det bör fastställas gemensamma objektiva kriterier för att bestämma stödberättigade regioner och områden. För detta ändamål bör fastställandet av stödberättigade regioner på unionsnivå grundas på det gemensamma system för klassificering av regioner som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (9). [Ändr. 11] |
|
(10) |
Det är nödvändigt att fortsätta att stödja eller, beroende på vad som är lämpligt, upprätta samarbete i alla dess aspekter med tredjeländer som gränsar till unionen, eftersom sådant samarbete är ett viktigt politiskt verktyg för regional utveckling och bör gynna de regioner i medlemsstaterna som gränsar till tredjeländer. För detta ändamål bör Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder – instrumentet för stöd inför anslutningen (nedan kallat IPA) (10), instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat NDICI) (11) samt programmet för de utomeuropeiska länderna och territorierna (nedan kallat ULT-programmet) (12) – stödja program för gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete. Stödet från Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder bör grundas på ömsesidighet och proportionalitet. När det gäller gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III och NDICI bör dock stödet från Eruf kompletteras med minst motsvarande belopp från anslagen till gränsöverskridande samarbete inom IPA III och NDICI, med förbehåll för de högsta belopp som anges i respektive rättsakt, dvs. högst 3 % av finansieringsramen inom IPA III och högst 4 % av finansieringsramen för det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken enligt artikel 4.2 a i NDICI. [Ändr. 12] |
|
(10a) |
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot regioner som blir nya yttre EU-gränser, för att säkerställa att de pågående samarbetsprogrammen fortsätter på lämpligt sätt. [Ändr. 13] |
|
(11) |
Stödet från IPA III bör i huvudsak inriktas på att hjälpa IPA-stödmottagarna att stärka de demokratiska institutionerna och rättstaten, reformera rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, respektera de grundläggande rättigheterna och främja jämställdhet, tolerans, social inkludering och icke-diskriminering samt regional och lokal utveckling . Stödet från IPA bör fortsätta att stödja IPA-stödmottagarnas ansträngningar att främja regionalt, makroregionalt och gränsöverskridande samarbete samt territoriell utveckling, inklusive genom genomförande av unionens makroregionala strategier. Stödet från IPA bör dessutom inriktas på frågor som rör säkerhet, migration och gränsförvaltning, säkerställande av tillgång till internationellt skydd, utbyte av relevant information, förbättring av gränskontroller samt fortsatta gemensamma ansträngningar att bekämpa irreguljär migration och smuggling av migranter. [Ändr. 14] |
|
(12) |
När det gäller stöd från NDICI bör unionen utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värden och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete. Denna förordning och NDICI bör därför stödja interna och externa aspekter av relevanta makroregionala strategier. Dessa initiativ är strategiskt viktiga samtidigt som de ger meningsfulla politiska ramar för fördjupade förbindelser med och mellan partnerländer som grundas på principerna om ömsesidig redovisningsskyldighet, delat egenansvar och gemensamt ansvarstagande. |
|
(12a) |
Utvecklingen av synergier med unionens program för yttre åtgärder och utveckling bör också bidra till att säkerställa maximal inverkan och samtidigt uppfylla principen om konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås är det mycket viktigt att uppnå samstämmighet inom alla EU:s politikområden. [Ändr. 15] |
|
(13) |
Det är viktigt att fortsätta att ta hänsyn till Europeiska utrikestjänstens och kommissionens roll när det gäller utarbetandet av den strategiska programplaneringen för de Interregprogram som får stöd genom Eruf och NDICI i enlighet med vad som fastställs i rådets beslut 2010/427/EU (13). |
|
(14) |
Med hänsyn till den särskilda situationen i unionens yttersta randområden måste det antas bestämmelser om på vilka
förbättring av de
villkor
enligt vilka
dessa områden kan få tillgång till strukturfonderna. Vissa bestämmelser i denna förordning bör därför anpassas till de särskilda förhållanden som råder i de yttersta randområdena i syfte att förenkla och främja samarbetet
deras samarbete
med deras grannar
tredjeländer och ULT
, med beaktande av kommissionens meddelande – Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (14)
. [Ändr. 16]
|
|
(14a) |
I den här förordningen fastställs möjligheten för ULT att delta i Interreg-programmen. De särskilda förhållandena och utmaningarna för ULT bör beaktas för att underlätta deras faktiska tillträde och deltagande. [Ändr. 17] |
|
(15) |
Det är nödvändigt att fastställa de medel som ska tilldelas var och en av de olika komponenterna inom Interreg, inbegripet varje medlemsstats andel av de totala beloppen för gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och havssamarbete, de yttersta randområdenas samarbete och interregionalt samarbete samt medlemsstaternas möjligheter till flexibilitet mellan dessa komponenter. I förhållande till programperioden 2014–2020 Med tanke på globaliseringen bör andelen för gränsöverskridande beslut om samarbete sänkas, medan andelen för transnationellt samarbete som syftar till att stimulera investeringar i fler arbetstillfällen och havssamarbete bör höjas till följd ökad tillväxt och investeringar som görs gemensamt med andra regioner dock även fattas med beaktande av att havssamarbete integreras regionernas gemensamma särdrag och ambitioner och inte nödvändigtvis av nationsgränser , och en ny komponent därför bör tillräckliga ytterligare medel för det nya initiativet för de yttersta randområdenas samarbete bör införas interregionala innovationsinvesteringar göras tillgängliga för att möta de globala marknadsförhållandena . [Ändr. 18] |
|
(16) |
För att stödet från Eruf och från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska kunna utnyttjas så effektivt som möjligt bör det införas en mekanism för att organisera återlämnande av sådant stöd när program för externt samarbete inte kan antas eller måste avbrytas, inklusive med tredjeländer som inte får stöd från något av unionens finansieringsinstrument. Denna mekanism bör användas för att säkerställa att programmen fungerar så bra som möjligt och att maximal samordning mellan dessa instrument uppnås. |
|
(17) |
Eruf bör genom Interreg bidra till de särskilda målen under målen för sammanhållningspolitiken. Förteckningen över särskilda mål inom de olika tematiska målen bör dock anpassas till de särskilda behoven inom Interreg, genom fastställande av kompletterande särskilda mål för det politiska målet ”Ett mer socialt Europa genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter” i syfte att möjliggöra interventioner av ESF-typ. |
|
(18) |
Mot bakgrund av de unika och särskilda förhållandena på Irland och i syfte att stödja samarbetet mellan Irland och Nordirland enligt långfredagsavtalet bör ett nytt Peace-plus-program för gränsöverskridande samarbete fortsätta att genomföras på grundval av tidigare samarbetsprogram mellan de irländska grevskap som gränsar till Nordirland och Nordirland. Med tanke på programmets praktiska betydelse är det nödvändigt att se till att, när programmet verkar för att stödja fred och försoning, Eruf även bidrar till att främja social, ekonomisk och regional stabilitet och samarbete i de berörda regionerna, särskilt genom åtgärder som främjar sammanhållning mellan lokalsamhällen. Med hänsyn till programmets särdrag bör det förvaltas på ett integrerat sätt där Förenade kungarikets bidrag integreras i programmet som externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. Vidare bör vissa regler för urval av insatser i denna förordning inte tillämpas på det programmet när det gäller insatser till stöd för fred och försoning. [Ändr. 19] |
|
(19) |
I denna förordning bör också två Interreg-specifika mål läggas till, ett mål till stöd för ett särskilt Interregmål i syfte att stärka den institutionella kapaciteten, förbättra det rättsliga och administrativa samarbetet, särskilt med koppling till genomförandet av meddelandet om gränsområden, intensifiera samarbetet mellan enskilda medborgare och institutioner samt utveckla och samordna makroregionala strategier och havsområdesstrategier, och ett annat mål för särskilda frågor som rör det externa samarbetet, t.ex. säkerhet, trygghet, gränspassage och migration. |
|
(20) |
Den största delen av unionens stöd bör koncentreras till ett begränsat antal politiska mål i syfte att maximera genomslaget för Interreg. Synergieffekter och komplementaritet mellan Interregkomponenterna bör förstärkas. [Ändr. 20] |
|
(21) |
Bestämmelserna om utarbetande, godkännande och ändring av Interregprogrammen samt bestämmelserna om territoriell utveckling, urval av insatser, övervakning och utvärdering, programmyndigheter, insatsrevision och öppenhet och kommunikation bör anpassas till Interregprogrammens särdrag i förhållande till bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR]. Dessa särskilda bestämmelser bör vara enkla och tydliga för att undvika överreglering och ytterligare administrativa bördor för medlemsstater och stödmottagare. [Ändr. 21] |
|
(22) |
De bestämmelser om kriterier för att insatser ska anses vara genuint gemensamma och kooperativa, om partnerskap inom en Interreginsats och om den samordnande partnerns skyldigheter som fastställts under programperioden 2014–2020 bör fortsätta att gälla. Interregpartnerna bör dock samarbeta när det gäller alla de fyra aspekterna såväl (utveckling, och genomförande, som bemanning och eller finansiering) , eller både och, när det gäller de yttersta randområdenas samarbete, tre av de fyra aspekterna, eftersom det bör vara enklare att kombinera stöd från Eruf med stöd genom unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, både på program- och på insatsnivå. [Ändr. 22] |
|
(22a) |
Ett viktigt och framgångsrikt verktyg inom gränsöverskridande samarbetsprogram är projekt för kontakter mellan människor (”people-to-people” – P2P) och småskaliga projekt, som syftar till att övervinna gränsrelaterade hinder och främja kontakter mellan lokalbefolkningen och på så sätt föra gränsområden och deras invånare närmare varandra. P2P-projekt och småskaliga projekt genomförs inom ett stort antal områden, exempelvis kultur, idrott, turism, allmän och yrkesinriktad utbildning, ekonomi, forskning, miljöskydd och ekologi, hälso- och sjukvård, transporter och mindre infrastruktur, administrativt samarbete och pr-verksamhet. I enlighet med vad som också anges i Europeiska regionkommitténs yttrande Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram (15) har P2P-projekt och småskaliga projekt stort europeiskt mervärde och bidrar i hög grad till det övergripande målet i programmen för gränsöverskridande samarbete. [Ändr. 23] |
|
(23) |
Det är nödvändigt att förtydliga reglerna för de småprojektfonder som genomförts sedan Sedan Interreg inleddes, men som aldrig har omfattats av några särskilda bestämmelser. I enlighet med vad som också anges i Regionskommitténs yttrande Projekt för kontakter mellan människor stöds P2P-projekt och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram (16) fyller sådana främst genom småprojektfonder en viktig funktion för att bygga upp förtroende mellan människor och institutioner samtidigt som de ger ett stort europeiskt mervärde och i hög grad bidrar till det övergripande målet i programmen för gränsöverskridande samarbete genom att de övervinner gränshinder och integrerar gränsområden eller liknande instrument, som emellertid aldrig har omfattats av några särskilda bestämmelser, varför det är nödvändigt att förtydliga reglerna för småprojektfonder. I syfte att bevara det mervärde och de fördelar som P2P-projekt och småskaliga projekt har, även avseende lokal och deras invånare. I syfte att regional utveckling, och förenkla den ekonomiska förvaltningen av småskaliga projekt för slutmottagarna, som ofta inte är vana vid att ansöka om EU-medel, bör det bli obligatoriskt att använda förenklade kostnadsalternativ och enhetsbelopp under en viss gräns. [Ändr. 24] |
|
(24) |
Eftersom flera medlemsstater deltar och de administrativa kostnaderna därför är högre, bland annat för regionala kontaktpunkter (även kallade antenner), som är viktiga kontaktpunkter för dem som ansöker om och genomför projekt och i och med detta fungerar som direktkanaler till det gemensamma sekretariatet och respektive behörig myndighet, men särskilt även för kontroller och översättning, bör utgiftstaket för tekniskt stöd vara högre än det för målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt”. För att kompensera för de högre administrativa kostnaderna bör medlemsstaterna när så är möjligt uppmuntras att minska den administrativa bördan för genomförandet av gemensamma projekt. Dessutom bör Interregprogram med begränsat stöd från unionen eller program för externt gränsöverskridande samarbete få ett visst minimibelopp för tekniskt stöd i syfte att säkerställa tillräcklig finansiering för ett effektivt tekniskt stöd. [Ändr. 25] |
|
(25) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 finns det ett behov av att utvärdera fonderna på grundval av den information som samlats in till följd av särskilda krav på övervakning och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondernas praktiska genomslag. |
|
(25a) |
I samband med minskningen av de administrativa bördorna bör kommissionen, medlemsstaterna och regionerna samarbeta nära för att kunna använda de utökade proportionella arrangemang för ett Interregprograms förvaltnings- och kontrollsystem som anges i artikel 77 i förordning (EU) …/… [new CPR]. [Ändr. 26] |
|
(26) |
På grundval av erfarenheterna under programperioden 2014–2020 bör det system genom vilket det infördes en tydlig hierarki i reglerna om utgifternas stödberättigande fortsätta att tillämpas samtidigt som man bibehåller principen om att reglerna för utgifternas stödberättigande ska fastställas på unionsnivå eller för Interregprogrammen som helhet, i syfte att undvika eventuella motsägelser eller inkonsekvenser mellan olika förordningar och mellan förordningar och nationella regler. Kompletterande regler som antas av en medlemsstat och som bara gäller stödmottagare i den medlemsstaten bör begränsas till ett absolut minimum. Närmare bestämt bör bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 481/2014 (17), som antogs för programperioden 2014–2020, integreras i denna förordning. |
|
(27) |
Medlemsstaterna bör uppmuntras att överlåta där så är lämpligt delegera den förvaltande myndighetens uppgifter till en ny eller, i förekommande fall, existerande europeisk gruppering för territoriellt samarbete eller inrätta en sådan gruppering, liksom andra gränsöverskridande rättssubjekt som ansvarar för förvaltningen av ett delprogram, eller en integrerad territoriell investering eller en eller flera småprojektfonder, eller att agera som en enda partner. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för regionala och lokala myndigheter liksom andra offentliga organ från olika medlemsstaterna att inrätta sådana samarbetsgrupperingar med ställning som juridisk person, och bör involvera lokala och regionala myndigheter i sin verksamhet. [Ändr. 27] |
|
(28) |
För att fortsätta med den betalningskedja som fastställdes för programperioden 2014–2020, dvs. från kommissionen till den samordnande partnern via den attesterande myndigheten, bör den betalningskedjan fortsätta att tillämpas inom ramen för redovisningsfunktionen. Stödet från unionen bör utbetalas till den samordnande partnern, förutsatt att detta inte leder till dubbla avgifter vid omräkning till euro och tillbaka till en annan valuta eller vice versa mellan den samordnande partnern och övriga partner. Om inget annat anges bör den samordnande partnern säkerställa att de övriga partnerna får det totala stödbeloppet från respektive unionsfond i sin helhet och inom den tidsfrist som alla partner kommit överens om, enligt samma förfarande som tillämpats för den samordnande partnern. [Ändr. 28] |
|
(29) |
I enlighet med artikel [63.9] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ska sektorspecifika regler beakta behoven inom programmen för europeiskt territoriellt samarbete (Interreg), särskilt när det gäller revisionsfunktionen. Bestämmelserna om det årliga revisionsuttalandet, den årliga kontrollrapporten och insatsrevision bör därför förenklas och anpassas till dessa program som inbegriper flera medlemsstater fler än en medlemsstat . [Ändr. 29] |
|
(30) |
Det bör fastställas en tydlig kedja för det ekonomiska ansvaret för återkrav vid oriktigheter från en enda partner eller andra partner via den samordnande partnern och den förvaltande myndigheten till kommissionen. Det bör fastställas bestämmelser om medlemsstaternas, tredjeländernas, partnerländernas eller de utomeuropiska ländernas och territoriernas ansvar för de fall då återbetalning inte kan utverkas från den enda partnern, andra partner eller den samordnande partnern som innebär att medlemsstaten ansvarar för återbetalningen till den förvaltande myndigheten. Till följd av detta finns det inom Interregprogrammen inget utrymme för belopp som inte kan återkrävas på stödmottagarnivå. Det dock är dock nödvändigt att förtydliga reglerna för de fall då en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium inte gör en återbetalning till den förvaltande myndigheten. Den samordnande partnerns skyldigheter för återkrav bör också förtydligas. Dessutom bör förfarandena för återkrav fastställas och godkännas av övervakningskommittén. Den förvaltande myndigheten bör närmare bestämt dock inte tillåtas att ålägga den samordnande partnern att inleda ett rättsligt förfarande i en annan medlemsstat. [Ändr. 30] |
|
(30a) |
Finansiell disciplin bör uppmuntras. Samtidigt bör arrangemang för tillbakadragande av budgetåtaganden ta hänsyn till Interregprogrammens komplexitet och genomförande. [Ändr. 31] |
|
(31) |
För att så liknande regler som möjligt ska tillämpas både i de deltagande medlemsstaterna och i tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör denna förordning också tillämpas på tredjeländernas, partnerländernas eller de utomeuropeiska ländernas och territoriernas deltagande, om inga särskilda regler anges i något specifikt kapitel i denna förordning. Interregprogrammens myndigheter bör avspeglas i jämförbara myndigheter i tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna. Startpunkten för utgifternas stödberättigande bör kopplas till det relevanta tredjelandets, partnerlandets eller utomeuropeiska landets eller territoriets undertecknande av finansieringsavtalet. Upphandling för stödmottagare i tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna bör följa bestämmelserna om extern upphandling i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) [new FR-Omnibus] (18). Det bör fastställas förfaranden för ingående av finansieringsavtal med varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium och av avtalen mellan den förvaltande myndigheten och varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium när det gäller stödet från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder eller vid överföring av bidrag som komplement till den nationella medfinansieringen från ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium till Interregprogrammet. |
|
(32) |
Trots att Interregprogram med deltagande av tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier bör genomföras genom delad förvaltning bör de yttersta randområdenas samarbete får genomföras genom indirekt förvaltning. Det bör fastställas särskilda regler om hur dessa program helt eller delvis ska genomföras genom indirekt förvaltning. [Ändr. 32] |
|
(33) |
På grundval av erfarenheten med storskaliga infrastrukturprojekt inom programmen för gränsöverskridande samarbete inom det europeiska grannskapsinstrumentet under programperioden 2014–2020 bör förfarandena förenklas. Kommissionen bör dock behålla vissa rättigheter när det gäller urval av sådana projekt. |
|
(34) |
Kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter i syfte att anta och ändra förteckningarna över Interregprogram och förteckningen över totalbeloppet från unionens stöd till varje Interregprogram samt i syfte att anta beslut om godkännande av Interregprogram och ändringar av dessa. Dessa genombefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (19). Trots att dessa akter är av allmän karaktär bör det rådgivande förfarandet tillämpas, eftersom de bara genomför bestämmelser på ett tekniskt sätt. |
|
(35) |
För att säkerställa enhetliga villkor för antagande eller ändring av Interregprogrammen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Programmen för externt gränsöverskridande samarbete bör dock i tillämpliga fall Dock bör, i tillämpliga fall, programmen för externt gränsöverskridande samarbete följa de kommittéförfaranden som fastställs genom förordning (EU) [IPA III] och förordning (EU) [NDICI] när det gäller det första beslutet om godkännande av dessa program. [Ändr. 33] |
|
(36) |
I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att ändra bilagan om mallen för Interregprogrammen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
|
(36a) |
Främjandet av europeiskt territoriellt samarbete (ETS) är en viktig prioritering inom EU:s sammanhållningspolitik. Stöd till små och medelstora företag för kostnader som uppstår i samband med ETS-projekt är enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (20) (den allmänna gruppundantagsförordningen) redan undantaget från anmälningsskyldigheten. Särskilda bestämmelser om regionalstöd för investeringar som görs av företag av alla storlekar finns också i riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 (21) och i avsnittet om regionalstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts bör stöd till ETS-projekt endast få begränsade effekter på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna, och kommissionen bör därför kunna förklara att sådant stöd är förenligt med den inre marknaden och att finansiering som tillhandahålls till stöd för ETS-projekt kan omfattas av gruppundantag. [Ändr. 34] |
|
(37) |
Eftersom målen för denna förordning, nämligen att främja samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
AVSNITT I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH INTERREGKOMPONENTER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I denna förordning fastställs bestämmelser om målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) i syfte att främja samarbete mellan medlemsstaterna och deras regioner inom unionen och mellan medlemsstaterna och angränsande tredjeländer, partnerländer, andra territorier eller utomeuropeiska länder och territorier (ULT), eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer respektive en grupp av tredjeländer som ingår i en regional organisation . [Ändr. 35]
2. I denna förordning fastställs också de bestämmelser som behövs för att säkerställa en effektiv programplanering, inklusive tekniskt stöd, övervakning, utvärdering, kommunikation, stödberättigande, förvaltning och kontroll, samt den ekonomiska förvaltningen av programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (nedan kallade Interregprogram) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf).
3. När det gäller stöd från instrumentet för stöd inför anslutningen (nedan kallat IPA III), instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat NDICI) och finansieringen för alla utomeuropeiska länder och territorier för perioden 2012–2027, som fastställs som ett program genom rådets beslut (EU) nr XXX (nedan kallat ULT-programmet) till Interregprogrammen, nedan tillsammans kallade unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, fastställs även i denna förordning ytterligare särskilda mål samt bestämmelser om integrering av dessa fonder i Interregprogrammen, kriterier för stödberättigande för tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier och deras regioner samt vissa särskilda genomförandebestämmelser.
4. När det gäller stöd till Interregprogrammen från Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder (nedan tillsammans kallade Interregfonderna), fastställs i denna förordning särskilda Interregmål, bestämmelser om organisation, kriterier för stödberättigande för medlemsstaterna, tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier och deras regioner samt bestämmelser om ekonomiska anslag och kriterier för fördelningen av dessa anslag.
5. Förordning (EU) [new CPR] och förordning (EU) [new ERDF] ska tillämpas på Interregprogrammen, om inget annat särskilt fastställs enligt dessa förordningar och den här förordningen eller om bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] endast kan tillämpas på målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt”.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning ska definitionerna i artikel [2] i förordning (EU) [new CPR] gälla. Dessutom gäller följande definitioner:
|
1. |
IPA-stödmottagare: ett land eller territorium som anges i bilaga I till förordning (EU) [IPA III]. |
|
2. |
tredjeland: ett land som inte är en medlemsstat i unionen och som inte får stöd från Interregfonderna. |
|
3. |
partnerland: en IPA-stödmottagare eller ett land eller territorium som ingår i det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken och som anges i bilaga I till förordning (EU) [NDICI] samt Ryssland, och som får stöd från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. |
|
4. |
gränsöverskridande rättssubjekt: ett rättssubjekt , inbegripet en EU-region, som inrättats enligt lagarna i något av de länder som deltar i ett Interregprogram, under förutsättning att det har inrättats av territoriella myndigheter eller andra organ från minst två deltagarländer. [Ändr. 36] |
|
4a. |
regional integrations- och samarbetsorganisation: sammanslutning av medlemsländer eller regioner i samma geografiska område vars syfte är att bedriva ett närmare samarbete i frågor av gemensamt intresse. [Ändr. 37] |
2. Vid tillämpningen av denna förordning ska, när det i bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] hänvisas till ”en medlemsstat” detta tolkas som ”den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten” och när det i bestämmelser hänvisas till ”varje medlemsstat” eller ”medlemsstaterna”, ska detta tolkas som ”medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier som deltar i ett visst Interregprogram”.
Vid tillämpningen av denna förordning ska, när det i bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR] hänvisas till de ”fonder” som anges i [artikel 1.1 a] i den förordningen eller till ”Eruf”, detta tolkas som att de även omfattar unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder.
Artikel 3
Komponenter inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)
Inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder stödja följande komponenter:
|
1. |
Gränsöverskridande samarbete mellan angränsande regioner i syfte att främja integrerad och harmonisk regional utveckling (komponent 1) i form av [Ändr. 38]
|
|
2. |
Transnationellt samarbete och havssamarbete över större transnationella territorier och kring havsområden som involverar nationella, regionala och lokala programpartner i medlemsstaterna, tredjeländer och partnerländer samt Grönland ULT , i syfte att uppnå ökad territoriell integration (”komponent 2”: vid hänvisning enbart till transnationellt samarbete – ”komponent 2A”, vid hänvisning enbart till havssamarbete – ”komponent 2B”). [Ändr. 41] |
|
3. |
De yttersta randområdenas samarbete sinsemellan och med deras angränsande tredjeländer eller partnerländer eller utomeuropeiska länder ULT, eller regionala integrations- och territorier samarbetsorganisationer, eller flera av dessa, i syfte att underlätta deras regionala integration och harmoniska utveckling i grannskapet (”komponent 3”). [Ändr. 42] |
|
4. |
Interregionalt samarbete, i syfte att effektivisera sammanhållningspolitiken (”komponent 4”) genom att främja
|
|
5. |
Interregionala innovationsinvesteringar genom kommersialisering och utökning av interregionala innovationsprojekt som kan stimulera utveckling av europeiska värdekedjor (”komponent 5”). [Ändr. 48] |
AVSNITT II
GEOGRAFISKT TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 4
Geografiskt tillämpningsområdet för det gränsöverskridande samarbetet
1. När det gäller gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd från Eruf vara regioner på Nuts 3-nivå i unionen, längs alla inre och yttre landgränser land- och sjögränser med tredjeländer eller partnerländer , utan att det påverkar eventuella anpassningar för att säkerställa samstämmighet och kontinuitet på de programsamarbetsområden som fastställts för programperioden 2014–2020 . [Ändr. 49]
2. Regioner som ligger vid sjögränser och som mellan sig har en fast förbindelse över sjögränsen ska också få stöd inom det gränsöverskridande samarbetet. [Ändr. 50]
3. Interregprogrammen för internt gränsöverskridande samarbete får omfatta regioner i Norge, Schweiz och Förenade kungariket som motsvarar regioner på Nuts 3-nivå samt Liechtenstein, Andorra, och Monaco och San Marino . [Ändr. 51]
4. När det gäller externt gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd genom IPA III eller NDICI vara regioner på Nuts 3-nivå i respektive partnerland eller, om Nuts-klassificering saknas, motsvarande områden längs alla landgränser land- eller sjögränser mellan medlemsstaterna och de partnerländer som kan få stöd genom IPA III eller NDICI. [Ändr. 52]
Artikel 5
Geografiskt tillämpningsområde för det transnationella samarbetet och havssamarbetet [Ändr. 53]
1. När det gäller transnationellt samarbete och havssamarbete ska de regioner som får stöd genom Eruf vara regioner på Nuts 2-nivå i unionen med funktionella områden som gränsar till varandra, utan att det påverkar potentiella anpassningar för att säkerställa samstämmighet och kontinuitet i sådant samarbete i större sammanhängande områden på grundval av programplaneringsperioden 2014–2020, och i tillämpliga fall med beaktande av makroregionala strategier eller havsområdesstrategier. [Ändr. 54]
2. Interregprogrammen för transnationellt samarbetet och havssamarbete samarbete får omfatta [Ändr. 55]
|
a) |
regioner i Island, Norge, Schweiz, Förenade kungariket samt Liechtenstein, Andorra, Monaco och San Marino, |
|
b) |
Grönland ULT som får stöd genom ULT-programmet , [Ändr. 56] |
|
c) |
Färöarna, |
|
d) |
regioner i partnerländer inom IPA III eller NDICI, |
oberoende av om de får eller inte får stöd från EU-budgeten.
3. De regioner, tredjeländer eller, partnerländer eller ULT som anges i punkt 2 ska vara regioner på Nuts 2-nivå eller, om Nuts-klassificering saknas, motsvarande områden. [Ändr. 57]
Artikel 6
Geografiskt tillämpningsområde för de yttersta randområdenas samarbete
1. När det gäller de yttersta randområdenas samarbete ska alla regioner som anges i artikel 349 första stycket i EUF-fördraget få stöd genom Eruf.
2. Interregprogrammen för de yttersta randområdena får omfatta angränsande partnerländer som får stöd genom NDICI eller utomeuropeiska länderna och territorier , ULT som får stöd genom ULT-programmet, regionala samarbetsorganisationer eller bådadera en kombination av två eller tre av dessa . [Ändr. 58]
Artikel 7
Geografiskt tillämpningsområde för det interregionala samarbetet och de interregionala innovationsinvesteringarna [Ändr. 59]
1. När det gäller alla Interregprogram inom komponent 4 eller interregionala innovationsinvesteringar inom komponent 5 ska hela unionens territorium få stöd genom Eruf , inklusive de yttersta randområdena . [Ändr. 60]
2. Interregprogrammen inom komponent 4 får omfatta hela eller delar av tredjeländer, partnerländer, andra territorier eller de utomeuropeiska länder och territorier som avses i artiklarna 4, 5 och 6, oberoende av om de får eller inte får stöd genom unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Tredjeländer får delta i de programmen, under förutsättning att de bidrar till finansieringen i form av inkomster som avsatts externt. [Ändr. 61]
Artikel 8
Förteckning över områden inom Interregprogrammen som ska få stöd
1. Vid tillämpningen av artiklarna 4, 5 och 6 ska kommissionen anta en genomförandeakt med en förteckning över de områden inom Interregprogrammen som ska få stöd, uppdelad efter varje komponent och varje Interregprogram. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.
Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete ska förtecknas som ”Interreg/IPA III-program för gränsöverskridande samarbete” eller ”Interreg/NDICI-program för gränsöverskridande samarbete”.
2. Den genomförandeakt som avses i punkt 1 ska också innehålla en förteckning med uppgift om de regioner på Nuts 3-nivå i unionen som tas i beaktande vid tilldelningen av medel från Eruf för gränsöverskridande samarbete vid alla inre gränser och de yttre gränser som omfattas av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, samt en förteckning med uppgift om de regioner på Nuts 3-nivå som tas i beaktande vid tilldelning av medel inom den komponent 2B som avses i artikel 9.3 a. [Ändr. 62]
3. De regioner i tredjeländer, partnerländer eller territorier utanför unionen som inte får stöd genom Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska också tas upp i den förteckning som avses i punkt 1. [Ändr. 63]
AVSNITT III
MEDEL OCH MEDFINANSIERINGSGRAD
Artikel 9
Eruf-medel för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)
1. Eruf-medlen Medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska uppgå till 8 430 000 000 euro 11 165 910 000 EUR (2018 års priser) av de samlade medel som är tillgängliga för budgetåtaganden från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden för programperioden 2021–2027 enligt artikel [102 103 .1] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 64]
2. 10 195 910 000 EUR (91,31 %) av de medel som avses i punkt 1 ska fördelas på följande sätt: [Ändr. 65]
|
a) |
52,7 % (dvs. totalt 4 440 000 000 euro) 7 500 000 000 EUR (67,16 % ) för gränsöverskridande samarbete (komponent 1). [Ändr. 66] |
|
b) |
31,4 % (dvs. totalt 2 649 900 000 euro) 1 973 600 880 EUR (17,68 %) för transnationellt samarbete och havssamarbete (komponent 2). [Ändr. 67] |
|
c) |
357 309 120 EUR ( 3,2 % (dvs. totalt 270 100 000 euro) för de yttersta randområdenas samarbete (komponent 3). [Ändr. 68] |
|
d) |
1,2 % (dvs. totalt 100 000 000 euro) 365 000 000 EUR (3,27 %) för interregionalt samarbete (komponent 4). [Ändr. 69] |
|
e) |
11,5 % (dvs. totalt 970 000 000 euro) för interregionala innovationsinvesteringar (komponent 5). [Ändr. 70] |
3. Kommissionen ska meddela varje medlemsstat dess andel av totalbeloppen för komponenterna 1, 2 och 3, uppdelat per år.
Befolkningsstorleken i följande regioner ska användas som kriterium för uppdelningen per medlemsstat.
|
a) |
Regioner på Nuts 3-nivå för komponent 1 och de regioner på Nuts 3-nivå för komponent 2B som anges i den genomförandeakt som avses i artikel 8.2. [Ändr. 71] |
|
b) |
Regioner på Nuts 2-nivå för komponenterna 2A och 3 komponent 2 . [Ändr. 72] |
|
ba) |
Regioner på Nuts 2-nivå och Nuts 3-nivå för komponent 3. [Ändr. 73] |
4. Varje medlemsstat får överföra högst 15 % av sitt anslag för varje komponent 1, 2 och 3 från någon av dessa komponenter till en eller flera andra komponenter.
5. Med utgångspunkt i de belopp som meddelats i enlighet med punkt 3 ska varje medlemsstat informera kommissionen om och på vilket sätt den har utnyttjat den överföringsmöjlighet som föreskrivs i punkt 4 samt om den därav följande fördelningen av dess andel mellan de Interregprogram i vilka medlemsstaten deltar.
5a. 970 000 000 EUR (8,69 %) av de medel som avses i punkt 1 ska avsättas för det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar som avses i artikel 15a (ny).
Om kommissionen senast den 31 december 2026 inte har gjort något åtagande för alla de tillgängliga medel som avses i punkt 1 för projekt som valts ut för detta initiativ, ska de återstående outnyttjade medlen fördelas proportionellt mellan komponenterna 1–4. [Ändr. 74]
Artikel 10
Bestämmelser som gäller flera fonder
1. Kommissionen ska anta en genomförandeakt med ett flerårigt strategidokument för de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom Eruf och NDICI eller IPA III. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.
När det gäller de Interregprogram som får stöd genom Eruf och NDICI ska den genomförandeakten ange de aspekter som avses i artikel 12.2 i förordning (EU) [NDICI].
2. Erufs bidrag till de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också ska få stöd från de anslag inom IPA III som tilldelats gränsöverskridande samarbete (nedan kallade IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete) eller från de anslag inom NDICI som tilldelats gränsöverskridande samarbete för det geografiska område som omfattas av grannskapspolitiken (nedan kallade NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete) ska fastställas av kommissionen och de berörda medlemsstaterna. Det bidrag från Eruf som fastställts för varje medlemsstat får inte omfördelas mellan de berörda medlemsstaterna i ett senare skede.
3. Stöd från Eruf ska beviljas enskilda Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete under förutsättning att motsvarande belopp tillhandahålls genom IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete och NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete enligt det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet. Denna motsvarighet Detta bidrag ska omfattas av ett maximibelopp som fastställs i den lagstiftningsakt som gäller IPA III eller NDICI. [Ändr. 75]
Om översynen av det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet för IPA III eller NDICI leder till en minskning av det matchande beloppet för återstående år ska varje berörd medlemsstat välja mellan följande alternativ:
|
a) |
Begära att mekanismen enligt artikel 12.3 ska tillämpas, |
|
b) |
att fortsätta att genomföra Interregprogrammet med återstående stöd från Eruf och IPA III-anslag för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslag för gränsöverskridande samarbete, eller |
|
c) |
att kombinera alternativ a och b. |
4. De årliga anslag till Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete som motsvarar stödet från Eruf, IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska tas upp under de relevanta budgetrubrikerna i 2021 års budgetförfarande.
5. Om kommissionen har tagit upp ett särskilt anslag i syfte att bistå partnerländer eller regioner enligt förordning (EU) [NDICI] och utomeuropeiska länder och territorier enligt rådets beslut [OCT Decision], eller bådadera, för att stärka deras samarbete med regioner som gränsar till unionens yttre randområden i enlighet med artikel [33.2] i förordning (EU) [NDICI] eller artikel [87] i [OCTP Decision] eller bådadera, får även Eruf lämna bidrag i enlighet med denna förordning, om det är lämpligt och på grundval av ömsesidighet och proportionalitet när det gäller finansieringsnivå från NDICI eller ULT-programmet eller bådadera, till åtgärder som genomförs av ett partnerland, en region eller någon annan enhet enligt förordning (EU) [NDICI], av ett land, ett territorium eller någon annan enhet enligt [OCT Decision] eller av något av unionens yttersta randområden, särskilt inom ett eller flera gemensamma Interregprogram inom komponent 2, 3 eller 4 eller när det gäller samarbetsåtgärder enligt artikel 60 som fastställs och genomförs i enlighet med denna förordning.
Artikel 11
Förteckning över medel till Interregprogrammen
1. På grundval av den information som medlemsstaterna lämnat i enlighet med artikel 9.5 ska kommissionen anta en genomförandeakt med en förteckning över alla Interregprogram och för varje program ange totalbeloppet på Erufs sammanlagda stöd och, i tillämpliga fall, det sammanlagda stödet från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 63.2.
2. Den genomförandeakten ska också innehålla en förteckning över de belopp som överförts i enlighet med artikel 9.5, specificerade per medlemsstat och för vart och ett av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder.
Artikel 12
Återförande av medel och avbrytande
1. Erufs årliga bidrag till de Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete för vilka inga program har lämnats in till kommissionen senast den 31 mars under respektive år och som inte har omfördelats till något annat program som lämnats in inom samma kategori av Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete, ska under 2022 och 2023 tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.
2. Om det den 31 mars 2024 fortfarande finns Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som inte har lämnats in till kommissionen ska hela det bidrag från Eruf som avses i artikel 9.5 till dessa program för de återstående åren fram till 2027, och som inte har omfördelats till något annat Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete, tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.
3. De Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som redan har godkänts av kommissionen ska avbrytas, eller anslaget till det programmet sänkas, i enlighet med tillämpliga bestämmelser och förfaranden, i synnerhet om
|
a) |
inget av de partnerländerna som omfattas av respektive Interregprogram har undertecknat det relevanta finansieringsavtalet inom de tidsfrister som fastställs i enlighet med artikel 57, |
|
b) |
Interregprogrammet , i vederbörligen motiverade fall, inte kan genomföras som planerat på grund av problem i relationerna mellan de deltagande länderna. [Ändr. 76] |
I sådana fall ska det bidrag från Eruf som avses i punkt 1 motsvarande de årliga delbetalningar som ännu inte har beviljats eller de årliga delbetalningar som beviljats och helt eller delvis dragits tillbaka under samma budgetår, men som inte har omfördelats till något annat Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som också får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete, tilldelas de Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilka den eller de berörda medlemsstaterna deltar.
4. När det gäller Interregprogram inom komponent 2 som redan har godkänts av kommissionen, ska ett partnerlands eller Grönlands ett ULT:s deltagande avbrytas om någon av de situationer som anges i punkt 3 första stycket leden a och b föreligger. [Ändr. 77]
De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de deltagande partnerländer som återstår ska begära något av följande:
|
a) |
Att Interregprogrammet helt avbryts, särskilt om de viktigaste gemensamma utvecklingsmålen i programmet inte kan uppnås utan deltagande av det partnerlandet eller Grönland ULT . [Ändr. 78] |
|
b) |
Att anslaget till det Interregprogrammet sänks i enlighet med tillämpliga bestämmelser och förfaranden. |
|
c) |
Att Interregprogrammet fortsätter att genomföras utan deltagande av det partnerlandet eller Grönland ULT . [Ändr. 79] |
Om anslaget till Interregprogrammet sänks i enlighet med punkt 4 andra stycket led b ska bidraget från Eruf motsvarande de årliga delbetalningar som ännu inte har beviljats tilldelas något annat Interregprogram inom komponent 2 i vilket en eller flera berörda medlemsstater deltar eller, om en medlemsstat bara deltar i ett Interregprogram inom komponent 2, ett eller flera Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete i vilket eller vilka den medlemsstaten deltar.
5. Det bidrag från IPA III, NDICI eller ULT-programmet som sänks i enlighet med denna artikel ska användas i enlighet med förordning (EU) [IPA III], förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut (EU) [OCT].
6. Om ett tredjeland eller, partnerland eller ULT som bidrar till ett Interregprogram med nationella medel som inte utgörs av nationell medfinansiering av stödet från Eruf eller från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder sänker det bidraget under den tid Interregprogrammet genomförs, antingen övergripande eller med avseende på gemensamma insatser som redan har valts ut, och har fått det dokument som föreskrivs i artikel 22.6, ska den eller de deltagande medlemsstaterna begära att något av de alternativ som anges i punkt 4 andra stycket i denna artikel ska tillämpas. [Ändr. 80]
Artikel 13
Medfinansieringsgrad
Medfinansieringsgraden för varje Interregprogram får inte överstiga 70 80 %, såvida det inte fastställs en högre procentsats för Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete eller Interregprogram inom komponent 3 i förordning (EU) [IPA III], förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut (EU) [ULT-programmet] eller i någon akt som antas i med stöd av dessa. [Ändr. 81]
KAPITEL II
Särskilda mål för Interreg och tematisk koncentration
Artikel 14
Särskilda mål för Interreg
1. Eruf ska, inom ramen för fondens tillämpningsområde enligt artikel [4] i förordning (EU) [new ERDF] och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, bidra till de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR] genom gemensamma åtgärder inom Interregprogrammen.
2. När det gäller Peace-plus-programmet ska Eruf, när detta program verkar för att stödja fred och försoning, som ett särskilt mål under det fjärde politiska målet, också bidra till att främja social, ekonomisk och regional stabilitet i de berörda regionerna, särskilt genom åtgärder som främjar sammanhållningen mellan lokalsamhällen. En separat prioritering ska stödja detta särskilda mål.
3. Utöver de särskilda mål för Eruf som anges i artikel [2] i förordning (EU) [new ERDF] får ska Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även bidra till de särskilda målen inom det fjärde politiska målet på följande sätt: [Ändr. 82]
|
a) |
Effektivisera arbetsmarknaderna och förbättra tillgången till sysselsättning av god kvalitet över gränserna. |
|
b) |
Förbättra tillgången till och kvaliteten när det gäller allmän utbildning, yrkesinriktad utbildning och livslångt lärande över gränserna i syfte att höja utbildnings- och kompetensnivån för erkännande över gränserna. |
|
c) |
Ge rättvisare och snabbare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som är hållbar, prisvärd och av god kvalitet. |
|
d) |
Förbättra tillgänglighet, effektivitet och anpassningsförmåga när det gäller hälso- och sjukvårdssystem samt långvarig vård och omsorg över gränserna. |
|
e) |
Främja social inkludering och vidta åtgärder mot fattigdom, bland annat genom att främja lika möjligheter och motverka diskriminering över gränserna. |
4. Inom komponenterna 1, 2 och 3 får Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även stödja det särskilda Interregmålet ”Bättre Interreg-styrning”, särskilt genom följande åtgärder:
|
a) |
Interregprogram inom komponenterna 1 och 2B 2 : [Ändr. 83]
|
|
b) |
Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3: Förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter i syfte att genomföra makroregionala strategier och havsområdesstrategier. |
|
c) |
Utöver leden a och b, inom Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete och komponenterna 2 och 3 med stöd av Interregfonder: Bygga upp ömsesidigt förtroende, särskilt genom projekt som främjar kontakter mellan människor genom att verka för stabilare demokrati och genom att stödja aktörer i civilsamhället och deras roll i reformprocesser och demokratiska omvandlingar. |
5. Inom Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete och komponenterna 1, 2 och 3 ska får Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder även bidra till det särskilda Interregmålet för externa åtgärder ”Ett tryggare och säkrare Europa”, i synnerhet genom åtgärder som rör gränspassage, rörlighet över gränser och migrationshantering, inklusive skydd och ekonomisk och social integration av migranter och flyktingar som åtnjuter internationellt skydd . [Ändr. 85]
Artikel 15
Tematisk koncentration
1. Minst 60 % av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd till varje Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3 ska tilldelas högst tre av de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR].
2. Ytterligare 15 % Av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd till varje Interregprogram inom komponenterna 1, 2 och 3 ska upp till 15 % tilldelas det särskilda Interregmålet ”Bättre Interregstyrning”eller upp till 10 % får tilldelas det särskilda Interregmålet för externa åtgärder ”Ett tryggare och säkrare Europa”. [Ändr. 86]
3. Om ett Interregprogram inom komponent 2A 1 eller 2 stöder en makroregional strategi eller en havsområdesstrategi ska de sammanlagda minst 80 % av anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, en del av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas bidra till målen för den strategin. [Ändr. 87]
4. Om ett Interregprogram inom komponent 2B stöder en makroregional strategi eller havsområdesstrategi ska minst 70 % av de sammanlagda anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas målen för den strategin. [Ändr. 88]
5. När det gäller Interregprogram inom komponent 4 ska de sammanlagda anslagen inom Eruf och, i tillämpliga fall, unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder inom andra prioriteringar än tekniskt stöd tilldelas det särskilda Interregmålet ”Bättre Interregstyrning”.
Artikel 15a
Interregionala innovationsinvesteringar
1. De medel som avses i artikel 9.5a (ny) ska avsättas för det nya initiativet för interregionala innovationsinvesteringar som avser
|
a) |
kommersialisering och utökning av gemensamma innovationsprojekt som kan stimulera utveckling av europeiska värdekedjor, |
|
b) |
sammanförande av forskare, företag, organisationer i civilsamhället och offentliga förvaltningar som är involverade i strategier för smart specialisering och social innovation på nationell eller regional nivå, |
|
c) |
pilotprojekt för att hitta eller testa nya utvecklingslösningar på regional och lokal nivå som bygger på strategier för smart specialisering eller |
|
d) |
utbyte av erfarenheter på innovationsområdet i syfte att dra lärdomar därav på området regional eller lokal utveckling. |
2. För att bibehålla principen om europeisk territoriell sammanhållning, med en ungefär lika stor andel av de finansiella resurserna, ska dessa investeringar inriktas på att skapa kopplingar mellan mindre utvecklade regioner och ledande regioner genom att öka kapaciteten hos de regionala innovationsekosystemen i mindre utvecklade regioner att integrera sig i och öka det befintliga eller framväxande EU-värdet och förmågan att delta i partnerskap med andra regioner.
3. Kommissionen ska genomföra dessa investeringar med direkt eller indirekt förvaltning. Den ska stödjas av en expertgrupp för att fastställa ett långsiktigt arbetsprogram och tillhörande ansökningsomgångar.
4. När det gäller interregionala innovationsinvesteringar ska hela unionens territorium få stöd genom Eruf. Tredjeländer får delta i de investeringarna, under förutsättning att de bidrar till finansieringen i form av inkomster som avsatts externt. [Ändr. 89]
KAPITEL III
Programplanering
AVSNITT I
UTARBETANDE, GODKÄNNANDE OCH ÄNDRING AV INTERREGPROGRAM
Artikel 16
Utarbetande och inlämning av Interregprogram
1. Verksamheten inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska genomföras via Interregprogram genom delad förvaltning, med undantag av komponent 3, som helt eller delvis får genomföras genom indirekt förvaltning, och av komponent 5, som ska genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning efter samråd med berörda parter . [Ändr. 90]
2. De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna , ULT eller de utomeuropeiska länderna regionala integrations- och territorierna samarbetsorganisationerna ska utarbeta ett Interregprogram för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 i enlighet med den mall som fastställs i bilagan. [Ändr. 91]
3. De deltagande medlemsstaterna ska utarbeta ett Interregprogram i samarbete med de programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [the new CPR]. I samband med utformningen av Interregprogrammen, som omfattar makroregionala strategier eller havsområdesstrategier, bör medlemsstater och programpartner beakta de tematiska prioriteringarna för de relevanta makroregionala strategierna eller havsområdesstrategierna och samråda med berörda aktörer. En mekanism för förhandskontroll ska inrättas av medlemsstaterna och programpartnerna för att säkerställa att alla aktörer på makroregions- och havsområdesnivå, ETS-programmyndigheter, regioner och länder sammanförs i början av programperioden för att gemensamt besluta om prioriteringarna för varje program. Prioriteringarna ska där så är relevant anpassas till handlingsplanerna för de makroregionala strategierna och havsområdesstrategierna. [Ändr. 92]
De deltagande tredjeländerna eller partnerländerna eller utomeuropeiska länderna och territorierna ska, i tillämpliga fall, också involvera programpartner motsvarande de partner som avses i den artikeln.
4. Den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten ska lämna in ett eller flera Interregprogram till kommissionen senast den [date of entry into force plus nine twelve months] på alla deltagande medlemsstaters och, i tillämpliga fall, tredjeländers, partnerländers , ULT:s eller utomeuropeiska länders regionala integrations- och territoriers samarbetsorganisationers vägnar. [Ändr. 93]
Ett Interregprogram som omfattar stöd från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska dock lämnas in av den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten senast sex tolv månader efter att kommissionen antagit det relevanta strategiska programplaneringsdokumentet enligt artikel 10.1 eller när det krävs enligt respektive grundläggande akt för ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. [Ändr. 94]
5. De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna ska skriftligen bekräfta att de godkänner innehållet i ett Interregprogram innan det läggs fram för kommissionen. Den bekräftelsen ska också innehålla ett åtagande från alla deltagande medlemsstater och, i tillämpliga fall, tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier om att tillhandahålla den medfinansiering som krävs för att genomföra Interregprogrammet och, i tillämpliga fall, tredjeländernas eller de utomeuropeiska ländernas och territoriernas åtagande om att bidra till finansieringen.
Genom undantag från första stycket ska de berörda medlemsstaterna, när det gäller Interregprogram som omfattar de yttersta randområdena och tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier, samråda med respektive tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier innan Interregprogrammen läggs fram för kommissionen. I det fallet får bekräftelserna av Interregprogrammens innehåll och det eventuella bidraget från tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna i stället anges i de formellt godkända protokollen från samrådsmötena med tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna eller från överläggningarna i regionala samarbetsorganisationer.
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 62 med avseende på att ändra bilagan i syfte att göra anpassningar till förändringar som sker under programperioden i fråga om icke-väsentliga delar av bilagan.
Artikel 17
Interregprogrammens innehåll
1. Varje Interregprogram ska innehålla en gemensam strategi för programmets bidrag till de politiska mål som fastställs i artikel [4.1] i förordning (EU) [new CPR] och till de särskilda mål för Interreg som fastställs i artikel 14.4 och 14.5 i denna förordning, med information om dess resultat.
2. Varje Interregprogram ska bestå av prioriteringar.
Varje prioritering ska motsvara ett enda politiskt mål eller, i tillämpliga fall, ett särskilt Interregmål eller de båda särskilda Interregmålen eller tekniskt stöd. En prioritering som motsvarar ett politiskt mål eller, i tillämpliga fall, ett särskilt Interregmål eller de båda särskilda Interregmålen ska bestå av ett eller flera särskilda mål. Flera prioriteringar kan motsvara samma politiska mål eller särskilda Interregmål.
3. I vederbörligen motiverade fall får De berörda medlemsstaterna efter överenskommelse med kommissionen får , i syfte att effektivisera genomförandet av programmet och att åstadkomma storskaliga insatser, besluta att till Interregprogrammen överföra högst [x] 20 % av det belopp från Eruf som tilldelats motsvarande program inom målet ”Investering för sysselsättning och tillväxt” för samma region. Varje medlemsstat ska i förväg informera kommissionen om att den avser utnyttja denna överföringsmöjlighet och ange skälen för sitt beslut. Det överförda beloppet ska utgöra en eller flera separata prioriteringar. [Ändr. 95]
4. I varje Interregprogram ska följande anges:
|
a) |
Programområde (inklusive karta över området som ett separat dokument). |
|
b) |
En sammanfattning av de viktigaste gemensamma utmaningarna med beaktande av i synnerhet [Ändr. 96]
|
|
c) |
En motivering till de utvalda politiska målen och de särskilda Interregmålen, motsvarande prioriteringar, särskilda mål och former av stöd, i tillämpliga fall, med uppgift om förbindelser som saknas i gränsöverskridande infrastruktur. [Ändr. 99] |
|
d) |
Särskilda mål för varje prioritering, utom för tekniskt stöd. |
|
e) |
Följande för varje särskilt mål:
|
|
f) |
För prioriteringen tekniskt stöd, planerad användning i enlighet med artiklarna [30], [31] och [32] i förordning (EU) [new CPR] och relevanta interventionstyper. |
|
g) |
En finansieringsplan med följande tabeller (utan uppdelning per deltagande medlemsstat, tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium, om inte annat anges där):
|
|
h) |
De åtgärder som vidtagits för att involvera de relevanta programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] i utformningen av Interregprogrammet och deras roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av det programmet. |
|
i) |
Det tillvägagångssätt som planerats för att informera om och göra Interregprogrammet synligt, med uppgift om programmets mål, målgrupper, kommunikationskanaler, användning av sociala medier, planerad budget och relevanta indikatorer för övervakning och utvärdering. |
5. Den information som avses i punkt 4 ska lämnas på följande sätt:
|
a) |
När det gäller de tabeller som avses i punkt 4 g och stöd från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska dessa anslag anges på följande sätt:
|
|
b) |
Den tabell som avses i punkt 4 g ii ska bara innehålla beloppen för åren 2021–2025. [Ändr. 104] |
6. När det gäller punkt 4 e vi och f ska interventionstyperna grundas på den nomenklatur som fastställs i bilaga [I] till förordning (EU) [new CPR].
7. I Interregprogrammet ska följande anges:
|
a) |
Den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och det organ till vilket kommissionen ska göra sina utbetalningar. |
|
b) |
Förfarandet för inrättande av det gemensamma sekretariatet och, i tillämpliga fall, förfarandet för stöd till förvaltningsstrukturer i medlemsstaterna eller tredjeländer . [Ändr. 105] |
|
c) |
Ansvarsfördelningen mellan de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna eller partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna, om de åläggs finansiella korrigeringar av den förvaltande myndigheten eller kommissionen. |
8. Den förvaltande myndigheten ska underrätta kommissionen om alla ändringar av den information som avses i punkt 7 a, utan att detta kräver en ändring av programmet.
9. Genom undantag från punkt 4 ska innehållet i Interregprogram inom komponent 4 anpassas till dessa Interregprograms särskilda karaktär, särskilt på följande sätt:
|
a) |
Den information som avses i led a är inte obligatorisk. |
|
b) |
Den information som krävs enligt leden b och h ska lämnas i form av en kort beskrivning. |
|
c) |
För varje särskilt mål inom alla andra prioriteringar än tekniskt stöd ska information om följande lämnas:
|
Artikel 18
Godkännande av Interregprogram
1. Kommissionen ska med fullständig öppenhet bedöma varje Interregprogram och om de följer bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR], förordning (EU) [new ERDF] och denna förordning och, i relevanta fall vid stöd från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, om de är förenliga med det fleråriga strategidokumentet enligt artikel 10.1 i denna förordning eller relevanta ramar för den strategiska programplaneringen enligt respektive grundläggande akt för ett eller flera av dessa instrument. [Ändr. 106]
2. Kommissionen får framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten har lämnat in Interregprogrammet.
3. De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna , ULT eller de utomeuropeiska länderna regionala integrations- och territorierna samarbetsorganisationer ska se över Interregprogrammet med beaktande av kommissionens synpunkter. [Ändr. 107]
4. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av varje Interregprogram senast sex tre månader efter den dag då den medlemsstat som ska fungera som värd för den förvaltande myndigheten lämnade in den omarbetade versionen av det programmet. [Ändr. 108]
5. När det gäller Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete ska kommissionen anta sitt beslut enligt punkt 4 efter samråd med IPA III-kommittén i enlighet med artikel [16] i förordning (EU) [IPA III] och kommittén för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete i enlighet med artikel [36] i förordning (EU) [NDICI].
Artikel 19
Ändring av Interregprogram
1. Efter samråd med de lokala och regionala myndigheterna och i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) …/… [new CPR] får Den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten får lämna in en motiverad begäran om ändring av ett Interregprogram tillsammans med det ändrade programmet, med uppgift om hur den ändringen förväntas påverka förverkligandet av målen. [Ändr. 109]
2. Kommissionen ska bedöma om ändringen följer bestämmelserna i förordning (EU) [new CPR], förordning (EU) [new ERDF] och denna förordning och får lämna synpunkter inom tre månader en månad från inlämningen av det ändrade programmet. [Ändr. 110]
3. De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna , ULT, eller de utomeuropeiska länderna regionala- och territorierna samarbetsorganisationerna ska se över det ändrade programmet och beakta kommissionens synpunkter. [Ändr. 111]
4. Kommissionen ska godkänna en ändring av ett Interregprogram senast sex tre månader efter den dag då medlemsstaten lämnade in ändringen. [Ändr. 112]
5. Efter samråd med de lokala och regionala myndigheterna och i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) …/… [new CPR] får medlemsstaten får under programperioden överföra högst 5 % 10 % av det ursprungliga anslaget för en prioritering, men motsvarande högst 3 5 % av programbudgeten, till en annan prioritering inom samma Interregprogram. [Ändr. 113]
Sådana överföringar ska inte påverka föregående år.
De ska anses vara av mindre betydelse och ska inte kräva något beslut om ändring av Interregprogrammet av kommissionen. De ska dock uppfylla alla rättsliga krav. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram en ändrad version av den tabell som avses i artikel 17.4 g ii för kommissionen.
6. Kommissionens godkännande ska inte krävas för ändringar som är rent tekniska eller redaktionella och som inte påverkar genomförandet av Interregprogrammet. Den förvaltande myndigheten ska informera kommissionen om sådana ändringar.
AVSNITT II
TERRITORIELL UTVECKLING
Artikel 20
Integrerad territoriell utveckling
När det gäller Interregprogram ska de relevanta myndigheter eller organ på stadsnivå, lokal nivå eller annan territoriell nivå som ansvarar för att utarbeta sådana territoriella eller lokala utvecklingsstrategier som förtecknas i artikel [22] i förordning (EU) [new CPR] eller som ansvarar för att välja ut de insatser som ska få stöd inom sådana strategier som avses i artikel [23.4] i den förordningen, eller för bådadera, antingen vara gränsöverskridande rättssubjekt eller europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.
Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete som genomför en integrerad territoriell investering enligt artikel [24] i förordning (EU) [new CPR] eller något annat territoriellt verktyg enligt artikel [22] c i den förordningen får också vara ensam stödmottagare i enlighet med artikel 23.5 i denna förordning, under förutsättning att funktionerna är åtskilda inom det gränsöverskridande rättssubjektet eller den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete.
Artikel 21
Lokalt ledd utveckling
Lokalt ledd utveckling enligt artikel [22] b i förordning (EU) [new CPR] får genomföras inom Interregprogrammen, under förutsättning att de relevanta lokala aktionsgrupperna består av företrädare för offentliga och privata socioekonomiska intressegrupper på lokal nivå i vilka ingen enskild intressegrupp styr beslutsfattandet, med minst två deltagande länder, varav minst ett är en medlemsstat.
AVSNITT III
INSATSER OCH SMÅPROJEKTFONDER
Artikel 22
Urval av Interreginsatser
1. Interreginsatserna ska väljas ut i enlighet med programmets strategi och mål av en övervakningskommitté som inrättats i enlighet med artikel 27.
Den övervakningskommittén får för urval av insatser inrätta en eller, särskilt för delprogram, flera styrkommittéer som agerar under övervakningskommitténs ansvar. Styrkommittéerna ska tillämpa partnerskapsprincipen enligt artikel 6 i förordning (EU) …/… [new CPR] och ska involvera partner från alla deltagande medlemsstater. [Ändr. 114]
Om en insats helt eller delvis genomförs utanför programområdet [inom eller utanför unionen] ska urvalet av den insatsen kräva den förvaltande myndighetens uttryckliga godkännande i övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén.
2. Vid urvalet av insatser ska övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén fastställa och tillämpa icke-diskriminerande och tydliga kriterier och förfaranden som säkerställer jämställdhet samt beaktar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om hållbar utveckling och unionens miljöpolitik i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget.
Kriterierna och förfarandena ska säkerställa prioriteringen av de insatser som ska väljas ut i syfte att maximera unionsmedlens bidrag till förverkligandet av Interregprogrammets mål och till genomförandet av samarbetet i insatserna inom Interregprogrammen, enligt artikel 23.1 och 23.4.
3. Den förvaltande myndigheten ska samråda med underrätta kommissionen och beakta kommissionens synpunkter före den första inlämningen av urvalskriterier urvalskriterierna till övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén. Detsamma ska gälla för alla påföljande ändringar av dessa kriterier. [Ändr. 115]
4. Vid urvalet av insatser ska Innan övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén gör urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten [Ändr. 116]
|
a) |
säkerställa att de utvalda insatserna är förenliga med Interregprogrammet och faktiskt bidrar till förverkligandet av programmets särskilda mål, |
|
b) |
säkerställa att de utvalda insatserna inte står i strid med motsvarande strategier som upprättats enligt artikel 10.1 eller som upprättats för ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, |
|
c) |
säkerställa att de utvalda insatserna innebär det bästa förhållandet mellan stödbeloppet, den verksamhet som genomförs och förverkligandet av målen, |
|
d) |
kontrollera att stödmottagaren har de ekonomiska resurser och de mekanismer som krävs för att kunna täcka drifts- och underhållskostnaderna, |
|
e) |
säkerställa att de utvalda insatser som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (22) är föremål för en miljökonsekvensbedömning eller ett granskningsförfarande på grundval av kraven i det direktivet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU (23). |
|
f) |
kontrollera att tillämplig lagstiftning har följs, om insatserna har påbörjats innan någon stödansökan har lämnats in till den förvaltande myndigheten, |
|
g) |
säkerställa att de utvalda insatserna omfattas av den berörda Interregfondens tillämpningsområde och kan hänföras till en interventionstyp, |
|
h) |
säkerställa att insatserna inte omfattar verksamhet som ingick i en insats som omfattas av omlokalisering i enlighet med artikel [60] i förordning (EU) [new CPR] eller som skulle utgöra en överföring av en produktiv verksamhet i enlighet med [artikel 59.1 a] i den förordningen, |
|
i) |
säkerställa att de utvalda insatserna inte påverkas av något motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av insatserna, |
|
j) |
säkerställa klimatsäkra investeringar i infrastruktur med en förväntad livslängd på minst fem år. |
5. Övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén ska godkänna de metoder och kriterier som används för urvalet av Interreginsatser, inklusive alla ändringar av dessa, utan att det påverkar tillämpningen av [artikel 27.3 b] i förordning (EU) [new CPR] med avseende på lokalt ledd utveckling eller artikel 24 i denna förordning.
6. Den förvaltande myndigheten ska för varje Interreginsats förse den samordnande eller enda partnern med ett dokument med en beskrivning av stödvillkoren för den Interreginsatsen, inbegripet de särskilda krav som gäller för de produkter eller tjänster som ska levereras samt finansieringsplan och tidsfrist för genomförandet av insatsen och, i tillämpliga fall, den metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för insatsen och villkoren för utbetalning av bidraget.
I det dokumentet ska också den samordnande partnerns skyldigheter när det gäller återkrav i enlighet med artikel 50 anges. Dessa skyldigheter ska Dessutom ska förfaranden för återkrav fastställas och godkännas av övervakningskommittén. En samordnande partner som finns i en annan medlemsstat eller ett annat tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium än partnern ska inte vara skyldig att återkräva medel genom ett rättsligt förfarande. [Ändr. 117]
Artikel 23
Partnerskap inom Interreginsatser
1. De insatser som väljs ut inom komponenterna 1, 2 och 3 ska inbegripa aktörer från minst två deltagande lände eller ULT r, varav minst en ska vara en stödmottagare från en medlemsstat. [Ändr. 118]
Stödmottagare som får stöd från en Interregfond och partner som inte får något ekonomiskt stöd genom dessa fonder (stödmottagare och partner, nedan tillsammans kallade partner) utgör ett partnerskap för en Interreginsats.
2. En Interreginsats får genomföras i ett enda land eller ULT , under förutsättning effekterna och fördelarna för programområdet anges i ansökan om insatsen. [Ändr. 119]
3. Punkt 1 ska inte tillämpas på sådana insatser inom Peace-plus-programmet där programmet verkar för att stödja fred och försoning.
4. Partnerna ska samarbeta när det gäller utveckling, och genomförande, samt bemanning och /eller finansiering av Interreginsatsen. En begränsning på högst tio partner per Interreginsats ska eftersträvas. [Ändr. 120]
När det gäller insatser inom komponent 3 i Interregprogrammen ska partner från de yttersta randområdena och från tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier endast vara skyldiga att samarbeta inom tre två av de fyra områden som anges i första stycket. [Ändr. 121]
5. Om det finns två eller flera partner ska de tillsammans utse någon av dem till samordnande partner.
6. Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete får vara den enda partnern i en Interreginsats inom komponenterna 1, 2 och 3 i Interregprogrammen, under förutsättning att den är sammansatt av partner från minst två deltagande länder eller ULT [Ändr. 122]
Ett gränsöverskridande rättssubjekt eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete ska bestå av medlemmar från minst tre deltagande länder i Interregprogram inom komponent 4.
Ett rättssubjekt som genomför ett finansieringsinstrument eller en fond-i-fond får vara den enda partnern i en Interreginsats, utan att de krav på sammansättning som anges i första stycket behöver uppfyllas.
7. En sådan enda partner ska vara registrerad i en medlemsstat som deltar i Interregprogrammet.
Om villkoren i artikel 23 uppfylls får dock en sådan enda partner vara registrerade i en medlemsstat som inte deltar i det programmet. [Ändr. 123]
Artikel 24
Småprojektfonder
1. Det sammanlagda bidraget från Eruf eller, i tillämpliga fall, från något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till en småprojektfond eller flera småprojektfonder inom ett Interregprogram får inte överstiga 20 000 000 euro eller 15 % 20 % av det totala anslaget till Interregprogrammet, beroende på vilket som är lägst och måste inom ett Interregprogram för gränsöverskridande samarbete uppgå till minst 3 % av det totala anslaget . [Ändr. 124]
Slutmottagarna inom en småprojektfond ska få stöd från Eruf eller, i tillämpliga fall, från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder genom stödmottagaren och genomföra småskaliga projekt inom den småprojektfonden.
2. Stödmottagaren i en småprojektfond ska vara ett gränsöverskridande rättssubjekt offentlig- eller privaträttsligt organ, en enhet med eller utan status som juridisk person eller en europeisk gruppering fysisk person, som ansvarar för territoriellt samarbete att inleda eller både inleda eller genomföra insatser . [Ändr. 125]
3. Det dokument där stödvillkoren för en småprojektfond anges ska, utöver de aspekter som fastställs i artikel 22.6, även ange de aspekter som krävs för att säkerställa att stödmottagaren
|
a) |
upprättar ett icke-diskriminerande och öppet urvalsförfarande, |
|
b) |
tillämpar objektiva kriterier för urvalet av småskaliga projekt, som inte leder till intressekonflikter, |
|
c) |
bedömer ansökningar om stöd, |
|
d) |
väljer ut projekt och fastställer stödbelopp för alla småskaliga projekt, |
|
e) |
ansvarar för genomförandet av insatsen och hos sig bevarar alla styrkande handlingar som krävs för verifieringskedjan i enlighet med bilaga [XI] till förordning (EU) [new CPR], |
|
f) |
offentliggör förteckningen över de slutmottagare som deltar i insatsen. |
Stödmottagaren ska säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i artikel 35.
4. Urvalet av småskaliga projekt ska inte utgöra någon delegering av uppgifter från den förvaltande myndigheten till ett sådant förmedlande organ som avses i artikel [65.3] i förordning (EU) [new CPR].
5. De personalkostnader och övriga direkta kostnader i enlighet med kostnadskategorierna i artiklarna 39–42 samt indirekta kostnader som uppkommer hos stödmottagaren för förvaltningen av småprojektfonden eller småprojektfonderna får inte överstiga 20 % av de sammanlagda stödberättigande kostnaderna för respektive småprojektfond eller småprojektfonder . [Ändr. 126]
6. Om det offentliga bidraget till ett småskaligt projekt inte överstiger 100 000 euro ska bidraget från Eruf eller, i tillämpliga fall, något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder lämnas i form av enhetskostnader eller enhetsbelopp eller inbegripa schablonbelopp, utom för projekt för vilka stödet utgör statligt stöd. [Ändr. 127]
Om de totala kostnaderna för varje insats inte överstiger 100 000 EUR får stödbeloppet för ett eller flera småprojekt fastställas på grundval av ett budgetförslag som fastställs från fall till fall och godkänns på förhand av det organ som ansvarar för urval av insatsen. [Ändr. 128]
Vid finansiering genom schablonbelopp får de kostnadskategorier till vilka schablonbeloppet hör ersättas i enlighet med [artikel 48.1 a] i förordning (EU) [new CPR].
Artikel 25
Den samordnande partnerns uppgifter
1. Den samordnande partnern ska
|
a) |
fastställa arrangemangen med övriga partner i ett avtal som innehåller bestämmelser som bland annat säkerställer en sund ekonomisk förvaltning av de unionsmedel som tilldelas Interreginsatsen, inklusive för återkrav av felaktigt utbetalda belopp, |
|
b) |
ta ansvar för att säkerställa genomförandet av hela Interreginsatsen, |
|
c) |
säkerställa att de utgifter som alla partner redovisar har uppkommit vid genomförandet av Interreginsatsen, att de motsvarar den verksamhet som alla partner kommit överens om och att de är förenliga med det dokument som den förvaltande myndigheten har tillhandahållit i enlighet med artikel 22.6. |
2. Den samordnande partnern ska, om inget annat anges i de arrangemang som fastställts i enlighet med punkt 1 a, säkerställa att de övriga partnerna får det totala bidragsbeloppet från respektive unionsfond så snabbt som möjligt och i sin helhet inom den tidsfrist som alla partner kommit överens om, enligt samma förfarande som tillämpas för den samordnande partnern . Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska det beloppet till andra partner får tas ut. [Ändr. 129]
3. Vilken stödmottagare som helst i en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium som deltar i ett Interregprogram får utses till samordnande partner. [Ändr. 130]
De medlemsstater, tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier som deltar i ett Interregprogram får dock komma överens om att en partner som inte får stöd från Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder får utses till samordnande partner. [Ändr. 131]
AVSNITT IV
TEKNISKT STÖD
Artikel 26
Tekniskt stöd
1. Tekniskt stöd till varje Interregprogram ska ersättas med schablonbelopp genom att man tillämpar de procentsatser som anges i punkt 2 för 2021 och 2022 på de årliga delbetalningarna av förfinansieringen enligt artikel 49.2 a och b i denna förordning, och för de följande åren på de stödberättigande utgifter som ingår i varje betalningsansökan i enlighet med [artikel 85.3 a eller c] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 132]
2. Följande procentsatser gäller för ersättning för tekniskt stöd genom Eruf och unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder:
|
a) |
Interregprogram för internt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom Eruf: 6 7 %. [Ändr. 133] |
|
b) |
Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete: 10 %. |
|
c) |
Interregprogram inom komponenterna 2, 3 och 4, både för Eruf och, i tillämpliga fall, för unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder: 7 8 %. [Ändr. 134] |
3. För Interregprogram med totala anslag på mellan 30 000 000 euro och 50 000 000 euro ska det belopp som motsvarar procentsatsen för tekniskt stöd höjas med ett ytterligare belopp på 500 000 euro. Kommissionen ska lägga till det beloppet till den första mellanliggande betalningen.
4. För Interregprogram med lägre totala anslag än 30 000 000 euro ska det belopp som behövs för tekniskt stöd, uttryckt i euro, och motsvarande procentsats fastställas i kommissionens beslut om godkännande av det berörda Interregprogrammet.
KAPITEL IV
Övervakning, utvärdering och kommunikation
AVSNITT I
ÖVERVAKNING
Artikel 27
Övervakningskommitté
1. Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier , ULT eller regionala integrations- och samarbetsorganisationer som deltar i det programmet ska enligt överenskommelse med den förvaltande myndigheten inrätta en kommitté som ska övervaka genomförandet av respektive Interregprogram (nedan kallad övervakningskommitté) inom tre månader från den dag då kommissionens beslut om antagande av ett Interregprogram anmäldes till medlemsstaten. [Ändr. 135]
2. Övervakningskommitténs ordförande ska vara en företrädare för den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten eller i vilken den förvaltande myndigheten finns.
Om det i övervakningskommitténs arbetsordning fastställs att ordförandeskapet ska rotera får övervakningskommitténs ordförande vara en företrädare för ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium tillsammans med en företrädare för medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten och vice versa. [Ändr. 136]
3. Varje medlem av övervakningskommittén ska vara röstberättigad.
4. Varje övervakningskommitté ska anta sin egen arbetsordning vid sitt första möte.
Övervakningskommitténs och, i tillämpliga fall, styrkommitténs arbetsordning ska förhindra alla intressekonflikter vid urvalet av Interreginsatser.
5. Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska alla frågor som påverkar genomförandet av programmet i syfte att förverkliga programmålen.
6. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra övervakningskommitténs arbetsordning samt alla , en sammanfattning av uppgifter och information samt alla beslut all information som delas med övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 35.2. [Ändr. 137]
Artikel 28
Övervakningskommitténs sammansättning
1. Övervakningskommitténs sammansättning i varje Interregprogram ska får fastställas gemensamt av de medlemsstater och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier ULT som deltar i det berörda programmet och ska säkerställa sträva efter en balanserad representation av relevanta myndigheter, förmedlande organ och företrädare för de programpartner som avses i artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] från medlemsstaterna, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna ULT . [Ändr. 138]
Vid sammansättningen av övervakningskommittén ska hänsyn tas till antalet medlemsstater, tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder och territorier som deltar i det berörda Interregprogrammet. [Ändr. 139]
Övervakningskommittén ska också bestå av företrädare för regioner och lokala regeringar samt andra gemensamt inrättade organ för hela programområdet eller en del av programområdet, inklusive europeiska grupperingar för territoriellt samarbete. [Ändr. 140]
2. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra en förteckning över medlemmarna de myndigheter/organ som har utsetts till medlemmar i övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 35.2. [Ändr. 141]
3. Kommissionens företrädare ska får delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 142]
3a. Företrädare för sammanslutningar som bildats inom programmets hela område eller som omfattar en del av det, däribland europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, ska kunna delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 143]
Artikel 29
Övervakningskommitténs uppgifter
1. Övervakningskommittén ska granska
|
a) |
framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen i Interregprogrammet, |
|
b) |
eventuella frågor som påverkar fullgörandet av Interregprogrammet och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem, |
|
c) |
när det gäller finansieringsinstrumenten, de aspekter av förhandsbedömningen som anges i artikel [52.3] i förordning (EU) [new CPR] och i det strategidokument som avses i artikel [53.2] i den förordningen, |
|
d) |
framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar och med att följa upp resultaten, |
|
e) |
genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder, |
|
f) |
framstegen med att genomföra Interreginsatser av strategisk betydelse och, i tillämpliga fall, av storskaliga infrastrukturprojekt, |
|
g) |
framstegen med att bygga upp administrativ kapacitet hos offentliga institutioner och stödmottagare, om det är relevant , och vid behov föreslå ytterligare stödåtgärder . [Ändr. 144] |
2. Utöver de uppgifter som rör det urval av insatser som anges i artikel 22 ska övervakningskommittén godkänna
|
a) |
de metoder och kriterier som tillämpas för urvalet av insatser, inklusive alla ändringar av dessa, efter samråd med att ha underrättat kommissionen i enlighet med artikel 22.2, utan att det påverkar tillämpningen av [artikel 27.3 b, c och d] i förordning (EU) [new CPR], [Ändr. 145] |
|
b) |
utvärderingsplanen och alla ändringar av planen, |
|
c) |
alla förslag från den förvaltande myndigheten om ändring av Interregprogrammet, inklusive överföring i enlighet med artikel 19.5, |
|
d) |
den slutliga prestationsrapporten. |
Artikel 30
Översyn
1. Kommissionen får anordna en översyn i syfte att granska hur Interregprogrammen har fullgjorts.
Översynen får göras skriftligt.
2. Den förvaltande myndigheten ska på kommissionens begäran inom en månad tre måander förse kommissionen med information om följande aspekter som anges i artikel 29.1: [Ändr. 146]
|
a) |
Framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen, eventuella frågor som påverkar fullgörandet av respektive Interregprogram och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem. |
|
b) |
Framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar och med att följa upp resultaten. |
|
c) |
Framstegen med att bygga upp administrativ kapacitet hos offentliga myndigheter och stödmottagare. |
3. Resultaten av översynen ska dokumenteras i godkända protokoll.
4. Den förvaltande myndigheten ska följa upp de frågor som kommissionen tar upp och inom tre månader informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits.
Artikel 31
Överföring av uppgifter
1. Varje förvaltande myndighet ska på elektronisk väg senast den 31 januari, den 31 mars, den 31 maj, den 31 juli, den 30 september maj och den 30 november varje 30 september varje år överföra uppgifter enligt artikel 31.2 a i denna förordning och en gång per år på elektronisk väg överföra kumulativa uppgifter uppgifter enligt artikel 31.2 b i denna förordning för respektive Interregprogram till kommissionen i enlighet med mallen i bilaga [VII] till förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 147]
Överföringen av uppgifter ska ske med hjälp av befintliga system för rapportering av uppgifter, i den mån de har visat sig vara tillförlitliga under den föregående programperioden. [Ändr. 148]
Den första överföringen ska göras senast den 31 januari 2022 och den sista överföringen senast den 31 januari 2030.
2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska för varje prioritering delas upp på särskilda mål och ska avse
|
a) |
antalet utvalda Interreginsatser, insatsernas totala stödberättigande kostnad, bidraget från respektive Interregfond och de totala stödberättigande utgifter som partnerna redovisat för den förvaltande myndigheten, allt uppdelat efter interventionstyp, |
|
b) |
värden för output- och resultatindikatorer för de utvalda Interreginsatserna och värden som uppnåtts genom de slutförda Interreginsatserna. [Ändr. 149] |
3. För finansieringsinstrument ska uppgifter även lämnas om följande:
|
a) |
Stödberättigande utgifter per typ av finansiell produkt. |
|
b) |
Beloppet på de förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som redovisats som stödberättigande utgifter. |
|
c) |
Beloppet, per typ av finansiell produkt, på de privata och offentliga medel som utnyttjats utöver fonderna. |
|
d) |
Ränta och andra vinster som uppkommit genom Interregfondernas stöd till de finansieringsinstrument som avses i artikel 54 i förordning (EU) [new CPR] och återlämnade medel som hänför sig till sådant stöd från Interregfonderna som avses i artikel 56 i den förordningen. |
4. De uppgifter som överlämnas i enlighet med denna artikel ska vara aktuella uppgifter från slutet av den månad som föregår inlämningsmånaden.
5. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla uppgifter som överförs till kommissionen på den webbplats som avses i artikel 35.2.
Artikel 32
Slutlig prestationsrapport
1. Varje förvaltande myndighet ska senast den 15 februari 2031 lämna en slutlig prestationsrapport om respektive Interregprogram till kommissionen.
Den slutliga prestationsrapporten ska lämnas in med hjälp av den mall som fastställts i enlighet med artikel [38.5] i förordning (EU) [new CPR].
2. Den slutliga prestationsrapporten ska innehålla en bedömning av i vilken utsträckning programmålen har uppnåtts utifrån de aspekter som anges i artikel 29, utom när det gäller artikel 29.1 c.
3. Kommissionen ska granska den slutliga prestationsrapporten och informera den förvaltande myndigheten om eventuella synpunkter inom fem månader från dagen för mottagandet av rapporten. Om sådana synpunkter har lämnas, ska den förvaltande myndigheten tillhandahålla alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befogat, inom tre månader informera kommissionen om de åtgärder som har vidtagits. Kommissionen ska informera medlemsstaterna om godtagandet av rapporten.
4. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra den slutliga prestationsrapporten på den webbplats som avses i artikel 35.2.
Artikel 33
Indikatorer för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)
1. Gemensamma output- och resultatindikatorer enligt bilaga [I] till förordning (EU) [new ERDF] och, om nödvändigt, programspecifika output- och resultatindikatorer, som anses vara mest lämpade för att mäta framstegen mot målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska användas i enlighet med artikel [12.1] i förordning (EU) [new CPR] och artiklarna 17.3 d ii och 31.2 b i denna förordning. [Ändr. 150]
1a. Vid behov och i fall som den förvaltande myndigheten anser vara vederbörligt motiverade ska programspecifika output- och resultatindikatorer användas utöver de indikatorer som valts enligt punkt 1. [Ändr. 151]
2. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa.
AVSNITT II
UTVÄRDERING OCH KOMMUNIKATION
Artikel 34
Utvärdering under programperioden
1. Den förvaltande myndigheten ska högst en gång per år utvärdera varje Interregprogram. Varje utvärdering ska innehålla en bedömning av programmets ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och EU-mervärde i syfte att förbättra kvaliteten när det gäller utformning och genomförande av respektive Interregprogram. [Ändr. 152]
2. Den förvaltande myndigheten ska dessutom senast den 30 juni 2029 göra en utvärdering av varje Interregprogram i syfte att bedöma deras genomslag.
3. Den förvaltande myndigheten ska låta funktionellt oberoende experter göra utvärderingarna.
4. Den förvaltande myndigheten ska säkerställa sträva efter att det finns förfaranden som gör det möjligt att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna. [Ändr. 153]
5. Den förvaltande myndigheten ska upprätta en utvärderingsplan som får omfatta flera Interregprogram.
6. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram utvärderingsplanen för övervakningskommittén senast ett år efter godkännandet av Interregprogrammet.
7. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla utvärderingar på den webbplats som avses i artikel 35.2.
Artikel 35
Den förvaltande myndighetens och partnernas skyldigheter när det gäller öppenhet och kommunikation
1. Varje förvaltande myndighet ska ange en person med ansvar för kommunikation för varje Interregprogram som den ansvarar för.
2. Den förvaltande myndigheten ska inom sex månader från godkännandet av Interregprogrammet se till att det finns en webbplats med information om varje Interregprogram som den ansvarar för och som omfattar programmets mål, verksamhet, tillgängliga finansieringsmöjligheter och resultat.
3. Artikel [44.2–44.7 6 ] i förordning (EU) [new CPR] om den förvaltande myndighetens skyldigheter ska tillämpas.▌ [Ändr. 154]
4. Varje partner i en Interreginsats eller varje organ som genomför ett finansieringsinstrument ska tillkännage stöd från en Interregfond, inklusive medel som återanvänts för finansieringsinstrument i enlighet med artikel [56] i förordning (EU) [new CPR], till en Interreginsats genom
|
a) |
att på partnerns officiella webbplats, om sådan finns, ge en kort beskrivning av Interreginsatsen, i förhållande till omfattningen av stödet från en Interregfond, inklusive dess mål och resultat, där unionens ekonomiska stöd framhävs, |
|
b) |
att i dokument och kommunikationsmaterial som rör genomförandet av Interreginsatsen inbegripa ett uttalande som på ett tydligt sätt framhäver stödet från en Interregfond, riktat till allmänheten eller deltagarna, |
|
c) |
sätta upp skyltar eller anslagstavlor på offentliga platser så snart det praktiska genomförandet av en Interreginsats som innebär fysiska investeringar eller inköp av utrustning inleds, om den totala kostnaden för insatsen överstiger 100 000 euro 50 000 EUR , [Ändr. 155] |
|
d) |
att för Interreginsatser som inte omfattas av led c, offentligt anslå minst en tryckt affisch eller och där så är lämpligt en elektronisk bildskärm (minsta format: A3) med information om Interreginsatsen som framhäver att insatsen stöds genom en Interregfond, [Ändr. 156] |
|
e) |
att för insatser av strategisk betydelse och insatser vars totala kostnad överstiger 10 000 000 euro 5 000 000 EUR , anordna ett informationsevenemang som i god tid involverar kommissionen och ansvarig förvaltande myndighet. [Ändr. 157] |
Termen ”Interreg” ska användas intill unionens emblem i enlighet med artikel [42] i förordning (EU) [new CPR].
5. När det gäller småprojektfonder och finansieringsinstrument ska stödmottagaren säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i punkt 4 c.
6. Om stödmottagaren inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel [42] i förordning (EU) [new CPR] eller enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln, ska medlemsstaten den förvaltande myndigheten göra en finansiell korrigering genom att dra tillbaka högst 5 % av stödet från fonderna till den berörda insatsen. [Ändr. 158]
KAPITEL V
Stödberättigande
Artikel 36
Regler om utgifternas stödberättigande
1. En Interreginsats får helt eller delvis genomföras utanför en medlemsstat, inklusive utanför unionen, under förutsättning att Interreginsatsen bidrar till målen för respektive Interregprogram.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för stödberättigande i artiklarna [57–62] i förordning (EU) [new CPR], i artiklarna [4 och 6] i förordning (EU) [new ERDF] eller i detta kapitel, inklusive i akter som antas med stöd av dessa, får de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna eller territorierna genom ett gemensamt beslut i övervakningskommittén bara fastställa kompletterande regler om utgifternas stödberättigande för Interregprogrammet för utgiftskategorier som inte omfattas av dessa bestämmelser. Dessa kompletterande regler ska omfatta programområdet i sin helhet.
Om man i ett Interregprogram väljer ut insatser på grundval av ansökningsomgångar ska dessa kompletterande regler antas innan den första ansökningsomgången offentliggörs. I övriga fall ska dessa kompletterande regler antas innan de första insatserna väljs ut.
3. I frågor som inte omfattas av reglerna för stödberättigande i artiklarna [57–62] i förordning (EU) [new CPR], i artiklarna [4 och 6] i förordning (EU) [new ERDF] och i detta kapitel, inklusive i akter som antas med stöd av dessa eller i regler som fastställs i enlighet med punkt 4, ska de nationella reglerna i den medlemsstat och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier där utgiften uppkommer tillämpas.
4. Om den förvaltande myndigheten och revisionsmyndigheten har skilda uppfattningar om själva stödberättigandet som sådant när det gäller en Intterreginsats som valts ut inom respektive Interregprogram ska den förvaltande myndighetens uppfattning gälla, med vederbörligt beaktande av övervakningskommitténs yttrande.
5. Utomeuropeiska länder och territorier ska inte vara berättigade till stöd från Eruf inom Interregprogrammen, men de får delta i dessa program på de villkor som fastställs i denna förordning.
Artikel 37
Allmänna bestämmelser om kostnadskategoriernas stödberättigande
1. De deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna, partnerländerna och de utomeuropeiska länderna eller territorierna får i övervakningskommittén för ett Interregprogram komma överens om att utgifter som omfattas av en eller flera av de kategorier som avses i artiklarna 38–43 inte ska vara stödberättigande inom en eller flera prioriteringar i ett Interregprogram.
2. Alla utgifter som är stödberättigande i enlighet med denna förordning och som betalats av eller för en Interregpartner ska avse kostnader för inledande av eller inledande och genomförande av en insats eller en del av en insats.
3. Följande kostnader är inte stödberättigande:
|
a) |
Böter, ekonomiska påföljder och utgifter för rättsliga tvister. |
|
b) |
Kostnader för gåvor, utom om värdet är högst 50 euro per gåva och de hör samman med marknadsföring, kommunikation, reklam eller information. |
|
c) |
Kostnader som beror på fluktuationer i valutakurserna. |
Artikel 38
Personalkostnader
1. Personalkostnader ska bestå av bruttokostnaderna för personal med följande typ av anställning hos Interregpartnern:
|
a) |
Heltidsanställning. |
|
b) |
Deltidsanställning med en fast andel av arbetstiden per månad. |
|
c) |
Deltidsanställning med ett varierande antal arbetstimmar per månad. eller |
|
d) |
Timanställning. |
2. Personalkostnader ska endast omfatta följande:
|
a) |
Löner som betalats ut i samband med verksamhet som enheten inte skulle utföra om det inte vore för den berörda insatsen, som fastställts i ett anställnings- eller arbetsavtal, ett anställningsbeslut (nedan kallade anställningsbevis) eller i lag och som gäller de arbetsuppgifter som anges i arbetsbeskrivningen för den berörda arbetstagaren. |
|
b) |
Eventuella andra kostnader som arbetsgivaren haft och betalat och som är direkt kopplade till löner, till exempel skatter och sociala avgifter inklusive pensioner, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (24), förutsatt att
|
När det gäller led a får utbetalningar till fysiska personer som arbetar för Interregpartnern enligt ett annat avtal än ett anställnings- eller arbetsavtal likställas med löneutbetalningar och ett sådant avtal får betraktas som ett anställningsbevis.
3. Personalkostnaderna får ersättas antingen
|
a) |
i enlighet med [artikel 48.1 första stycket led a] i förordning (EU) [new CPR] (styrkta med anställningsbevis och lönespecifikationer), eller |
|
b) |
enligt de förenklade kostnadsalternativ som anges i [artikel 48.1 första stycket leden b–e] i förordning (EU) [new CPR], eller |
|
c) |
som de direkta personalkostnaderna för en insats får beräknas som ett schablonbelopp i enlighet med artikel [50.1] i förordning (EU) [new CPR] upp till 20 % av insatsens andra direkta kostnader än direkta personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska fastställa den tillämpliga satsen på grundval av en beräkning . [Ändr. 159] |
4. Personalkostnaderna för personer som arbetar deltid med insatsen ska beräknas antingen
|
a) |
som en fast procentsats av bruttopersonalkostnaden i enlighet med artikel [50.2] i förordning (EU) [new CPR], eller |
|
b) |
som en varierande andel av bruttopersonalkostnaden, i enlighet med att det antal arbetstimmar som ägnas åt insatsen varierar från månad till månad, baserat på ett tidsregistreringssystem som täcker 100 % av den anställdes arbetstid. |
5. För deltidsuppgifter enligt punkt 4 b ska ersättningen för personalkostnaderna beräknas på grundval av en timlön som fastställs antingen
|
a) |
genom att bruttopersonalkostnaden de senast dokumenterade bruttopersonalkostnaderna per månad divideras med det antal antalet arbetstimmar per månad för den berörda personen i enlighet med tillämplig lag som anges i anställningsbeviset, anställningsavtalet och artikel 50.2 b i förordning …/… [New CPR], eller [Ändr. 160] |
|
b) |
genom att den senaste dokumenterade bruttopersonalkostnaden per år divideras med 1 720 timmar, i enlighet med [artikel 50.2, 50.3 och 50.4] i förordning (EU) [new CPR]. |
6. När det gäller personalkostnader för personer som enligt anställningsbeviset är timanställda ska dessa kostnader vara stödberättigande och det faktiska antalet timmar som personerna enligt ett tidsregistreringssystem har arbetat med insatsen ska multipliceras med den timlön som anges i anställningsbeviset. Om de lönekostnader som avses i artikel 38.2 b inte har inbegripits i den angivna timlönen kan de läggas till den timlönen enligt tillämplig nationell lag. [Ändr. 161]
Artikel 39
Kontorskostnader och administrativa kostnader
Kontorskostnader och administrativa kostnader ska begränsas till 15 % av de sammanlagda direkta kostnaderna för en insats och endast omfatta följande: [Ändr. 162]
|
a) |
Hyra för kontorslokaler. |
|
b) |
Försäkringsavgifter och skatter och avgifter för de byggnader där personalen är inhyst och för kontorsutrustningen (t.ex. försäkring mot brand eller stöld). |
|
c) |
Allmänna nyttigheter (t.ex. el, värme, vatten). |
|
d) |
Kontorsmateriel. |
|
e) |
Allmänna räkenskaper som tillhandahålls inom stödmottagarens organisation. |
|
f) |
Arkiv. |
|
g) |
Underhåll, städning och reparationer. |
|
h) |
Säkerhet. |
|
i) |
It-system. |
|
j) |
Kommunikation (t.ex. telefon, fax, internet, post, visitkort). |
|
k) |
Bankavgifter för att öppna och förvalta kontot eller kontona, om genomförandet av en insats kräver att det öppnas ett separat konto. |
|
l) |
Avgifter för ekonomiska transaktioner över gränserna. |
Artikel 40
Kostnader för resor och logi
1. Kostnader för resor och logi ska endast omfatta följande:
|
a) |
Kostnader för resor (t.ex. biljetter, rese- och bilförsäkring, bränsle, milersättning, vägtullar och parkeringsavgifter). |
|
b) |
Kostnader för måltider. |
|
c) |
Kostnader för logi. |
|
d) |
Kostnader för visum. |
|
e) |
Dagtraktamenten. |
Ovanstående gäller oavsett om kostnaderna uppkommer och betalas i eller utanför programområdet.
2. För kostnader enligt punkt 1 a–d som täcks av ett dagtraktamente ska ingen annan ersättning betalas ut utöver dagtraktamentet.
3. Kostnader för externa experters och tjänsteleverantörers resor och logi ingår i de kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster som anges i artikel 41.
4. Utgifter för kostnader enligt denna artikel som betalats direkt av en av stödmottagarens anställda ska styrkas med ett kvitto på att stödmottagaren återbetalat utgifterna till den anställde. Den kostnadskategorin får användas för resekostnaderna för personal som deltar i insatsen och andra intressenter i syfte att genomföra och främja Interreginsatsen och programmet i sig. [Ändr. 163]
5. Kostnaderna för resor och logi för en insats får beräknas som ett schablonbelopp upp till 15 % av insatsens andra direkta kostnader än direkta personalkostnader. [Ändr. 164]
Artikel 41
Kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster
När det gäller kostnader för extern sakkunskap och externa tjänster ska utgifterna endast omfatta bestå av men inte begränsas till följande tjänster och sakkunskap som tillhandahålls av ett offentligt eller privat organ eller en annan fysisk person än stödmottagaren (inklusive alla partner) för insatsen: [Ändr. 165]
|
a) |
Studier eller undersökningar (t.ex. utvärderingar, strategier, projektbeskrivningar, konstruktionsritningar, handledningar). |
|
b) |
Utbildning. |
|
c) |
Översättningar. |
|
d) |
Utveckling, ändring och uppdatering av it-system och webbplatser. |
|
e) |
Marknadsföring, kommunikation, reklam eller information i samband med en insats eller ett samarbetsprogram. |
|
f) |
Ekonomisk förvaltning. |
|
g) |
Tjänster i samband med anordnande och genomförande av evenemang eller möten (bl.a. hyra, catering eller tolkning). |
|
h) |
Deltagande i evenemang (t.ex. deltagaravgifter). |
|
i) |
Juridisk rådgivning och notarietjänster, teknisk och ekonomisk sakkunskap, andra konsult- och redovisningstjänster. |
|
j) |
Immateriella rättigheter. |
|
k) |
Kontroller enligt [artikel 68.1 a] i förordning (EU) [new CPR] och artikel 45.1 i denna förordning. |
|
l) |
Kostnader för redovisningsfunktionen på programnivå enligt artikel [70] i förordning (EU) [new CPR] och artikel 46 i denna förordning. |
|
m) |
Kostnader för revision på programnivå enligt artiklarna [72] och [75] i förordning (EU) [new CPR] och artiklarna 47 och 48 i denna förordning. |
|
n) |
Garantier som tillhandahålls av en bank eller något annat finansinstitut när detta krävs enligt unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning eller i ett programdokument som antagits av övervakningskommittén. |
|
o) |
Resor och logi för externa experter, talare, mötesordförande samt tjänsteleverantörer. [Ändr. 166] |
|
p) |
Annan särskild sakkunskap och andra särskilda tjänster som behövs för insatserna. |
Artikel 42
Kostnader för utrustning
1. Kostnader för utrustning som köps, hyrs eller leasas av stödmottagaren för insatsen och som inte omfattas av artikel 39 ska endast omfatta bestå av men inte begränsas till följande: [Ändr. 167]
|
a) |
Kontorsutrustning. |
|
b) |
Hårdvara och programvara för it. |
|
c) |
Möbler och inredning. |
|
d) |
Laboratorieutrustning. |
|
e) |
Maskiner och instrument. |
|
f) |
Verktyg eller anordningar. |
|
g) |
Fordon. |
|
h) |
Annan särskild utrustning som behövs för insatserna. |
2. Kostnader för inköp av begagnad utrustning kan vara stödberättigande på följande villkor:
|
a) |
Inget annat stöd har mottagits för utrustningen från Interregfonderna eller de fonder som anges i [artikel 1.1 a] i förordning (EU) [new CPR]. |
|
b) |
Utrustningens pris är inte högre än det gängse priset på marknaden. |
|
c) |
Utrustningen har de tekniska egenskaper som behövs för insatsen och uppfyller gällande normer och standarder. |
Artikel 43
Kostnader för infrastruktur och bygg- och anläggningsarbeten
Kostnader för infrastruktur och bygg- och anläggningsarbeten ska endast omfatta följande:
|
a) |
Förvärv av mark i enlighet med [artikel 58.1 c b ] i förordning (EU) [new CPR]. [Ändr. 168] |
|
b) |
Bygglov. |
|
c) |
Byggnadsmaterial. |
|
d) |
Arbetskraft. |
|
e) |
Specialuppdrag (t.ex. marksanering eller minröjning). |
KAPITEL VI
Myndigheter, förvaltning, kontroll och revision inom Interregprogrammen
Artikel 44
Interregprogrammens myndigheter
1. Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer , ULT och utomeuropeiska länder eller territorier regionala integrations- och samarbetsorganisationer som deltar i ett Interregprogram ska för tillämpningen av artikel [65] i förordning (EU) [new CPR] ange en enda förvaltande myndighet och en enda revisionsmyndighet. [Ändr. 169]
2. Den förvaltande myndigheten och revisionsmyndigheten ska får vara belägna i samma medlemsstat. [Ändr. 170]
3. När det gäller Peace-plus-programmet ska det särskilda programorganet på EU-nivå, när det anges som förvaltande myndighet, anses vara beläget i en medlemsstat.
4. Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram får ange en europeisk gruppering för territoriellt samarbete som förvaltande myndigheten för det programmet.
5. När det gäller ett Interregprogram inom komponent 2B eller komponent 1 och där den senare som omfattar långa gränsar gränser med olika typer av utvecklingsutmaningar och behov får medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram fastställa delprogramområden. [Ändr. 171]
6. Om den förvaltande myndigheten anger ett eller flera förmedlande organ inom ett Interregprogram i enlighet med artikel [65.3] i förordning (EU) [new CPR] ska det eller de berörda förmedlande organet organen utföra dessa uppgifter i fler än en deltagande medlemsstat eller i den eller de egna medlemsstaterna, eller , i tillämpliga fall, i fler än ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium ULT . [Ändr. 172]
Artikel 45
Den förvaltande myndighetens uppgifter
1. Den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram ska utföra de uppgifter som fastställs i artiklarna [66], [68] och [69] i förordning (EU) [new CPR], utom att välja ut de insatser som avses i artiklarna 66.1 a och 67 och att göra de utbetalningar till stödmottagarna som avses i artikel 68.1 b. Dessa uppgifter ska utföras inom hela det territorium som det programmet omfattar, med förbehåll för de undantag som anges i kapitel VIII i denna förordning.
1a. Genom undantag från artikel 87.2 i förordning …/… [new CPR] ska kommissionen i form av mellanliggande betalningar ersätta 100 % av de belopp som anges i betalningsansökan, genom att man tillämpar programmets medfinansieringsgrad på de sammanlagda stödberättigande utgifterna eller det statliga bidraget. [Ändr. 173]
1b. Om den förvaltande myndigheten inte utför granskning enligt artikel 68.1 a i förordning (EU) …/… [new CPR] i hela programområdet ska varje medlemsstat utse det organ eller den person som ska ansvara för att utföra sådan granskning vad gäller stödmottagare på medlemsstatens territorium. [Ändr. 174]
1c. Genom undantag från artikel 92 i förordning …/… [new CPR] omfattas Interregprogram inte av årlig räkenskapsavslutning. Räkenskaperna avslutas i slutet av perioden, på grundval av den slutliga prestationsrapporten. [Ändr. 175]
2. Den förvaltande myndigheten ska efter samråd med medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier som deltar i Interregprogrammet inrätta ett gemensamt sekretariat med personal med hänsyn till programpartnerskapet.
Det gemensamma sekretariatet ska bistå den förvaltande myndigheten och övervakningskommittén när de utför sina respektive uppgifter. Det gemensamma sekretariatet ska också tillhandahålla information till potentiella stödmottagare om finansieringsmöjligheter inom Interregprogrammen samt bistå stödmottagare och partner vid genomförandet av insatserna.
3. Genom undantag från artikel [70.1 c] i förordning (EU) [new CPR] ska varje partner omvandla utgifter som betalats i annan valuta än euro till euro med hjälp av kommissionens månatliga växelkurs för den månad under vilken utgifterna lämnades in för kontroll till den förvaltande myndigheten i enlighet med artikel [68.1 a] i den förordningen.
Artikel 46
Redovisningsfunktionen
1. Medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, de tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram får komma överens om arrangemang för utförandet av redovisningsfunktionen.
2. Redovisningsfunktionen ska bestå av de uppgifter som anges i artikel [70.1 a och b] i förordning (EU) [new CPR] och ska också omfatta de betalningar som görs av kommissionen och, som allmän regel, de betalningar som görs till den samordnande partnern i enlighet med [artikel 68.1 b] i förordning (EU) [new CPR].
Artikel 47
Revisionsmyndighetens uppgifter
1. Revisionsmyndigheten för ett Interregprogram ska utföra det uppgifter som föreskrivs i denna artikel och i artikel 48 inom hela det territorium som omfattas av det Interregprogrammet, med förbehåll för de undantag som anges i kapitel VIII.
En deltagande medlemsstat får dock ange när revisionsmyndigheten ska åtföljas av en revisor från den deltagande medlemsstaten.
2. Revisionsmyndigheten för ett Interregprogram ska ha ansvaret att utföra systemrevisioner och insatsrevisioner i syfte att ge kommissionen en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar på ett effektivt sätt och att utgifterna i de räkenskaper som lämnas till kommissionen är lagliga och korrekta.
3. Om ett Interregprogram ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett gemensamt stickprov enligt artikel 48.1 ska revisionsmyndigheten utföra de insatsrevisioner som kommissionen väljer ut i syfte att ge kommissionen en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar på ett effektivt sätt.
4. Revisionsarbetet ska utföras i enlighet med internationellt vedertagna revisionsstandarder.
5. Revisionsmyndigheten ska senast den 15 februari varje år efter räkenskapsårets utgång upprätta och överlämna ett årligt revisionsuttalande till kommissionen i enlighet med artikel [63.7] i förordning [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVI] till förordning (EU) [new CPR] och på grundval av allt revisionsarbete som utförts, vilket ska omfatta var och en av följande komponenter:
|
a) |
Räkenskapernas fullständighet, sanningsenlighet och korrekthet. |
|
b) |
Lagligheten och korrektheten i de utgifter som redovisats i de räkenskaper som lämnats till kommissionen. |
|
c) |
Interregprogrammets förvaltnings- och kontrollsystem. |
Om Interregprogrammet ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett stickprov i enlighet med artikel 48.1 ska det årliga revisionsuttalandet bara omfatta de komponenter som avses i första stycket leden a och c.
Tidsfristen den 15 februari får i undantagsfall förlängas av kommissionen till den 1 mars efter ett meddelande från den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndighet som berörs.
6. Revisionsmyndigheten ska senast den 15 februari varje år efter räkenskapsårets utgång upprätta och överlämna en årlig kontrollrapport till kommissionen i enlighet med artikel [63.5 b] i förordning [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVII] till förordning (EU) [new CPR] och, till stöd för det revisionsuttalande som föreskrivs i punkt 5, med en sammanfattning av resultaten, inklusive en analys av systemfelens och systembristernas karaktär och omfattning, de korrigerande åtgärder som föreslagits och genomförts samt sammanlagd och kvarstående felprocent efter dessa åtgärder för de utgifter som tagits upp i de räkenskaper som överlämnats till kommissionen.
7. Om Interregprogrammet ingår i den population från vilken kommissionen väljer ut ett stickprov enligt artikel 48.1 ska revisionsmyndigheten upprätta en sådan årlig kontrollrapport som avses i punkt 6 och som uppfyller kraven i artikel [63.5 b] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] med hjälp av den mall som fastställs i bilaga [XVII] till förordning (EU) [new CPR] och som styrker det revisionsuttalande som föreskrivs i punkt 5.
Den rapporten ska innehålla en sammanfattning av resultaten, inklusive en analys av systemfelens och systembristernas karaktär och omfattning, de korrigerande åtgärder som föreslagits och genomförts, resultaten av revisionsmyndighetens insatsrevisioner när det gäller det gemensamma stickprov som avses i artikel 48.1 samt de finansiella korrigeringar som Interregprogrammets myndigheter har tillämpat vid eventuella enskilda oriktigheter som revisionsmyndigheten upptäckt för dessa insatser.
8. Revisionsmyndigheten ska överlämna rapporterna om systemrevisioner till kommissionen så snart det kontradiktoriska förfarande som krävs med det berörda revisionsobjektet har avslutats.
9. Kommissionen och revisionsmyndigheten hålla regelbundna sammanträden minst en gång per år, om de inte kommit överens om något annat, i syfte att granska revisionsstrategin, den årliga kontrollrapporten och revisionsuttalandet, samordna sina revisionsplaner och revisionsmetoder och diskutera frågor som rör förbättring av förvaltnings- och kontrollsystemen.
Artikel 48
Insatsrevision
1. Kommissionen ska välja ut ett gemensamt stickprov av insatser (eller välja andra urvalsenheter) med hjälp av en statistisk urvalsmetod för de insatsrevisioner som revisionsmyndigheterna ska utföra för de Interregprogram som får stöd genom Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder med avseende på varje räkenskapsår.
Det gemensamma stickprovet ska vara representativt för alla Interregprogram som ingår i populationen.
Vid urvalet av det gemensamma stickprovet får kommissionen stratifiera grupperna i Interregprogrammen efter deras specifika risker.
2. Programmyndigheterna ska lämna den information som krävs för urvalet av ett gemensamt stickprov till kommissionen senast den 1 september efter varje räkenskapsårs utgång.
Den informationen ska lämnas i ett standardiserat elektroniskt format och den ska vara fullständig och överensstämma med de utgifter som redovisats för kommissionen för referensräkenskapsåret.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av det krav på utförande av revision som avses i artikel 47.2 ska revisionsmyndigheterna för de Interregprogram som omfattas av det gemensamma stickprovet inte utföra några kompletterande insatsrevisioner inom dessa program, om inte detta begärs av kommissionen i enlighet med punkt 8 eller i de fall då en revisionsmyndighet har upptäckt specifika risker.
4. Kommissionen ska i god tid informera revisionsmyndigheterna för de berörda Interregprogrammen om det gemensamma stickprov som valts ut så att dessa myndigheter kan utföra insatsrevisioner, i regel, senast den 1 oktober efter varje räkenskapsårs utgång.
5. De berörda revisionsmyndigheterna ska lämna information om resultaten av dessa revisioner och om eventuella finansiella korrigeringar som gjorts med avseende på enskilda oriktigheter som upptäckts, senast i de årliga kontrollrapporter som ska lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 47.6 och 47.7.
6. Efter sin bedömning av resultaten av de insatsrevisioner som valts ut i enlighet med punkt 1 ska kommissionen för sina egna revisionsändamål beräkna en total extrapolerad felprocent med avseende på de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut.
7. Om den totala extrapolerade felprocent som avses i punkt 6 är högre än 2 3,5 % av de totala utgifter som redovisats för de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut ska kommissionen beräkna en total kvarstående felprocent, med beaktande av de finansiella korrigeringar som gjorts av Interregprogrammens respektive myndigheter när det gäller enskilda oriktigheter som upptäckts genom de insatsrevisioner som valts ut i enlighet med punkt 1. [Ändr. 176]
8. Om den totala kvarstående felprocent som avses i punkt 7 är högre än 2 3,5 % av de totala utgifter som redovisats för de Interregprogram som ingår i den population från vilken det gemensamma stickprovet valdes ut ska kommissionen avgöra om det är nödvändigt att begära att revisionsmyndigheten för ett specifikt Interregprogram eller en grupp av Interregprogram som är mest berörda utför kompletterande revisionsarbete i syfte att göra en ytterligare utvärdering av felprocenten samt bedöma de korrigerande åtgärder som krävs för de Interregprogram som berörs av de oriktigheter som upptäckts. [Ändr. 177]
9. På grundval av bedömningen av resultaten av det kompletterande revisionsarbete som begärs i enlighet med punkt 8 får kommissionen begära att kompletterande finansiella korrigeringar görs för de Interregprogram som berörs av de oriktigheter som upptäckts. I sådana fall ska Interregprogrammens myndigheter göra de finansiella korrigeringar som begärts i enlighet med artikel [97] i förordning (EU) [new CPR].
10. Varje revisionsmyndighet för ett Interregprogram för vilket den information som avses i punkt 2 saknas, är ofullständig eller inte har lämnats in inom den tidsfrist som fastställs i punkt 2 första stycket ska göra ett separat urval för respektive Interregprogram i enlighet med artikel [73] i förordning (EU) [new CPR]).
KAPITEL VII
Ekonomisk förvaltning
Artikel 49
Utbetalningar och förfinansiering
1. Stödet från Eruf och, i tillämpliga fall, från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till varje Interregprogram ska betalas ut i enlighet med artikel 46.2 till ett enda konto utan nationella underkonton.
2. Kommissionen ska betala ut förfinansiering som grundas på det sammanlagda stödet från varje Interregfond i enlighet med vad som fastställs i beslutet om godkännande av varje Interregprogram enligt artikel 18, med förbehåll för tillgängliga medel, i årliga delbetalningar på följande sätt och före den 1 juli under åren 2022–2026, eller, under det år beslutet om godkännande antas, dock senast 60 dagar efter antagandet av beslutet:
|
a) |
2021: 1 3 %. [Ändr. 178] |
|
b) |
2022: 1 2,25 %. [Ändr. 179] |
|
c) |
2023: 1 2,25 %. [Ändr. 180] |
|
d) |
2024: 1 2,25 %. [Ändr. 181] |
|
e) |
2025: 1 2,25 %. [Ändr. 182] |
|
f) |
2026: 1 2,25 %. [Ändr. 183] |
3. Om Interregprogrammen för externt gränsöverskridande samarbete får stöd genom Eruf och IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska förfinansieringen för alla fonder som stöder ett sådant Interregprogram betalas ut i enlighet med förordning (EU) [IPA III] eller förordning (EU) [NDICI] eller i enlighet med någon akt som antas med stöd av dessa. [Ändr. 184]
Förfinansieringsbeloppet får vid behov betalas ut i två delbetalningar i enlighet med budgetbehoven.
Hela det belopp som utbetalas som förfinansiering ska återbetalas till kommissionen om ingen betalningsansökan inom Interregprogrammen för gränsöverskridande samarbete inkommit inom 24 36 månader från dagen för kommissionens första delbetalning av förfinansieringsbeloppet. En sådan återbetalning ska utgöra interna inkomster avsatta för särskilda ändamål och ska inte medföra någon sänkning av stödet från Eruf, IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete till programmet. [Ändr. 185]
Artikel 50
Återkrav
1. Den förvaltande myndigheten ska se till att alla belopp som har utbetalats till följd av en oriktighet återkrävs från den samordnande eller enda partnern. Partnerna ska återbetala alla felaktigt utbetalda belopp till den samordnande partnern.
2. Om den samordnande partnern inte kan utverka en återbetalning från andra partner eller om den förvaltande myndigheten inte kan utverka en återbetalning från den samordnande eller enda partnern, ska den medlemsstat eller det tredjeland, partnerland eller utomeuropeiska land eller territorium på vars territorium den berörda partnern finns eller, i fråga om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete, är registrerad till den förvaltande myndigheten återbetala alla belopp som utbetalats felaktigt till den partnern. Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att de berörda beloppen återbetalas till unionens allmänna budget, i enlighet med den ansvarsfördelning mellan de deltagande medlemsstaterna, tredjeländerna, partnerländerna eller de utomeuropeiska länderna och territorierna som fastställs i Interregprogrammet.
3. När medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet har återbetalat eventuella belopp som utbetalats felaktigt till en partner får den/det fortsätta eller inleda ett indrivningsförfarande mot den partnern enligt dess nationella lagstiftning. Om indrivningen ger resultat får medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet användas dessa belopp för den nationella medfinansieringen av det berörda Interregprogrammet. Medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet ska inte ha några rapporteringsskyldigheter gentemot programmyndigheterna, övervakningskommittén eller kommissionen när det gäller sådan nationell indrivning.
4. Om en medlemsstat eller ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium inte har återbetalat eventuella belopp som utbetalats felaktigt till en partner till den förvaltande myndigheten i enlighet med punkt 3, ska dessa belopp bli föremål för ett betalningskrav som utfärdas av den delegerade utanordnaren, och som om möjligt ska verkställas genom avräkning mot de belopp som ska betalas till medlemsstaten, tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet enligt påföljande utbetalningar till samma Interregprogram eller, för ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium, enligt påföljande utbetalningar till programmen inom ramen för något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. Ett sådant återkrav ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från Eruf eller något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder till respektive Interregprogram. Det återvunna beloppet ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [177.3] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus].
KAPITEL VIII
Tredjeländers, partnerländers , ULT eller utomeuropeiska länders regionala integrations- och samarbetsorganisationers territoriers deltagande i Interregprogram med delad förvaltning [Ändr. 186]
Artikel 51
Tillämpliga bestämmelser
Kapitlen I–VII och kapitel X ska tillämpas på tredjeländers, partnerländers och utomeuropeiska länders eller territoriers , ULT:s eller regionala integrations- och samarbetsorganisationers deltagande i Interregprogram i enlighet med de särskilda bestämmelser som fastställs i detta kapitel. [Ändr. 187]
Artikel 52
Interregprogrammens myndigheter och deras uppgifter
1. De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram ska antingen tillåta den förvaltande myndigheten för det programmet att utföra sina uppgifter inom sina respektive territorier eller ange en nationell myndighet som kontaktpunkt för den förvaltande myndigheten eller en nationell kontrollant med uppgift att utföra förvaltningskontroller i enlighet med artikel [68.1 a] i förordning (EU) [new CPR] inom sina respektive territorier.
2. De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier som deltar i ett Interregprogram ska antingen tillåta revisionsmyndigheten för det programmet att utföra sina uppgifter inom sina respektive territorier eller ange en revisionsmyndighet eller ett revisionsorgan på nationell nivå som är funktionellt oberoende av den nationella myndigheten.
3. De tredjeländer, partnerländer och utomeuropeiska länder eller territorier ULT som deltar i ett Interregprogram ska får avdela personal till det gemensamma sekretariatet för det programmet eller , i överenskommelse med den förvaltande myndigheten, inrätta en filial för det gemensamma sekretariatet inom sina respektive territorier, eller bådadera. [Ändr. 188]
4. Den nationella myndighet eller det nationella organ som motsvarar den person med ansvar för kommunikation som föreskrivs i artikel 35.1 ska får stödja den förvaltande myndigheten och partnerna i respektive tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium när det gäller de uppgifter som föreskrivs i artikel 35.2–35.7. [Ändr. 189]
Artikel 53
Förvaltningsmetoder
1. De Interregprogram för externt gränsöverskridande samarbete som får stöd både genom Eruf och genom IPA III-anslagen för gränsöverskridande samarbete eller NDICI-anslagen för gränsöverskridande samarbete ska genomföras genom delad förvaltning, både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller partnerländer.
Peace-plus-programmet ska genomföras genom delad förvaltning både i Irland och i Förenade kungariket.
2. De Interregprogram inom komponenterna 2 och 4 i vilka bidrag från Eruf kombineras med bidrag från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska genomföras genom delad förvaltning, både i medlemsstaterna och i de deltagande tredjeländerna eller, partnerländerna eller ett deltagande ULT eller, när det gäller komponent 3, i det eventuella utomeuropeiska landet eller territoriet vilket ULT som helst , oberoende av om landet eller territoriet det får stöd genom ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder. [Ändr. 190]
3. De Interregprogram inom komponent 3 i vilka bidrag från Eruf kombineras med bidrag från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska genomföras på något av följande sätt:
|
a) |
Genom delad förvaltning både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation . [Ändr. 191] |
|
b) |
Genom delad förvaltning bara i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT, eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation, när det gäller Eruf-utgifter utanför unionen för en eller flera insatser, medan bidragen från ett eller flera av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska förvaltas genom indirekt förvaltning. [Ändr. 192] |
|
c) |
Genom indirekt förvaltning både i medlemsstaterna och i eventuella deltagande tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier ULT eller grupper av tredjeländer som ingår i en regional organisation . [Ändr. 193] |
Om ett Interregprogram inom komponent 3 helt eller delvis genomförs genom indirekt förvaltning ska krävs en överenskommelse på förhand mellan de berörda medlemsstaterna och regionerna, och artikel 60 ska tillämpas. [Ändr. 194]
3a. Gemensamma ansökningsomgångar för att mobilisera finansiering från NDICI-program och ETS-program som är bilaterala eller omfattar flera länder får inledas enligt överenskommelse mellan respektive förvaltande myndigheter. Ansökningsomgången ska ange geografisk täckning och förväntat bidrag till målen för respektive program. De förvaltande myndigheterna ska besluta om det är NDICI-reglerna eller ETS-reglerna som gäller för ansökningsomgången. De kan besluta att utse en samordnande förvaltande myndighet, som ansvarar för förvaltning och kontroll i samband med ansökningsomgången. [Ändr. 195]
Artikel 54
Stödberättigande
1. Genom undantag från artikel [57.2] i förordning (EU) [new CPR] ska utgifter vara bidragsberättigande för ett bidrag från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder om den har uppkommit hos en partner eller den privata partnern i offentlig-privata partnerskap vid förberedelser för och genomförandet av Interreginsatser från och med den 1 januari 2021 och har betalats efter det datum då finansieringsavtalet med respektive tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium ingicks.
Utgifter för tekniskt stöd som förvaltas av programmyndigheter i en medlemsstat ska dock vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även när de betalas för åtgärder som genomförs till förmån för tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier.
2. Om man i ett Interregprogram väljer ut insatser på grundval av ansökningsomgångar får dessa ansökningsomgångar omfatta ansökningar om bidrag från unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder, även när de offentliggörs före undertecknandet av det relevanta finansieringsavtalet, och insatserna får redan väljas ut före dessa datum.
Den förvaltande myndigheten får dock inte tillhandahålla det dokument som föreskrivs i artikel 22.6 före dessa datum.
Artikel 55
Storskaliga infrastrukturprojekt
1. Interregprogram i detta avsnitt får stödja storskaliga infrastrukturprojekt som består av insatser som omfattar en rad bygg- och anläggningsarbeten, verksamheter eller tjänster avsedda att fylla en odelbar funktion av specifik karaktär med tydligt fastställda mål av gemensamt intresse i syfte att göra investeringar som leder till gränsöverskridande effekter och fördelar och där en budgetandel på minst 2 500 000 euro anslås till förvärv av infrastruktur.
2. Varje stödmottagare som genomför ett storskaligt infrastrukturprojekt eller en del av ett sådant projekt ska följa tillämpliga regler för offentlig upphandling.
3. Om urval av ett eller flera storskaliga projekt står på dagordningen för ett möte i övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, styrkommittén ska den förvaltande myndigheten överlämna en projektbeskrivning för varje sådant projekt till kommissionen senast två månader före mötesdagen. Projektbeskrivningen ska vara högst tre fem sidor lång och ska innehålla dels uppgift om namn, plats, budget, samordnande partner och övriga partner samt om de huvudsakliga projektmålen och projektresultaten , dels en trovärdig affärsplan av vilken det framgår att en fortsättning på detta eller dessa projekt i förekommande fall är tryggad även utan Interregstöd . Om en projektbeskrivning för ett eller flera storskaliga projekt inte överlämnas till kommissionen inom den tidsfristen får kommissionen begära att övervakningskommitténs eller styrkommitténs ordförande tar bort de berörda projekten från dagordningen för mötet. [Ändr. 196]
Artikel 56
Upphandling
1. Om genomförandet av en insats kräver att en stödmottagare handlar upp tjänster, varor eller bygg- och anläggningsarbeten och ingår ett uppdragsavtal ska följande regler tillämpas:
|
a) |
Om stödmottagaren är en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet i den mening som avses i den unionslagstiftning som är tillämplig på upphandlingsförfaranden ska myndigheten eller enheten tillämpa de nationella lagar och andra författningar som antagits i samband med unionslagstiftningen. |
|
b) |
Om stödmottagaren är en offentlig myndighet i ett partnerland inom ramen för IPA III eller NDICI vars medfinansiering överförs till den förvaltande myndigheten får den offentliga myndigheten tillämpa nationella lagar och andra författningar, under förutsättning att finansieringsavtalet medger detta och att kontraktet tilldelas det anbud som ger bäst valuta för pengarna eller, om det är lämpligt, det anbud som erbjuder det lägsta priset, med undvikande av intressekonflikter. |
2. Vid upphandling av andra varor, bygg- och anläggningsarbeten eller tjänster än sådana som avses i punkt 1 ska upphandlingsförfarandena i artiklarna [178] och [179] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] och i kapitel 3 i bilaga I (punkterna 36–41) till den förordningen tillämpas.
Artikel 57
Ekonomisk förvaltning
Kommissionens beslut om godkännande av Interregprogram som också får stöd genom något av unionens finansieringsinstrument för externa åtgärder ska uppfylla de krav som är nödvändiga för att det ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel [110.2] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus].
Artikel 58
Ingående av finansieringsavtal vid delad förvaltning
1. I syfte att genomföra ett Interregprogram i ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium i enlighet med artikel [112.4] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ska ett finansieringsavtal ingås mellan kommissionen som företrädare för unionen och varje deltagande tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium företrädda i enlighet med deras nationella lagstiftning.
2. Alla finansieringsavtal ska ingås senast den 31 december året efter det år då det första budgetåtagandet gjordes och de ska anses ha ingåtts den dag då den sista parten har undertecknat avtalet.
Alla finansieringsavtal ska träda i kraft antingen den dag då
|
a) |
den sista parten har undertecknat avtalet, eller |
|
b) |
tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet har avslutat det förfarande som krävs för ratificering enligt dess nationella lagstiftning och har informerat kommissionen. |
3. Om ett Interregprogram omfattar flera tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder eller territorier ska minst ett finansieringsavtal undertecknas av båda parter före den dagen. Övriga tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier får underteckna sina respektive finansieringsavtal senast den 30 juni det andra året efter det att det första budgetåtagandet gjordes.
4. Den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten för det relevanta Interregprogrammet
|
a) |
får antingen också underteckna finansieringsavtalet, eller |
|
b) |
ska samma dag underteckna ett genomförandeavtal med varje tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land och territorium som deltar i det Interregprogrammet, med uppgift om de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna när det gäller programmets genomförande och ekonomiska förvaltning. |
När den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten överlämnar en undertecknad kopia av finansieringsavtalet eller en kopia av genomförandeavtalet till kommissionen ska den också, som ett separat dokument, sända en förteckning över planerade storskaliga infrastrukturprojekt enligt definitionen i artikel 55, med uppgift om namn, plats, budget och samordnande partner för projekten.
5. Ett genomförandeavtal som undertecknats i enlighet med punkt 4 b ska åtminstone innehålla bestämmelser om följande:
|
a) |
Närmare bestämmelser om betalningar. |
|
b) |
Ekonomisk förvaltning. |
|
c) |
Redovisning. |
|
d) |
Rapporteringsskyldigheter. |
|
e) |
Granskning, kontroll och revision. |
|
f) |
Oriktigheter och återkrav. |
6. Om den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten för Interregprogrammet beslutar att underteckna finansieringsavtalet i enlighet med punkt 4 a, ska det finansieringsavtalet anses utgöra ett verktyg för genomförande av unionens budget i enlighet med budgetförordningen, och inte något sådant internationellt avtal som avses i artiklarna 216–219 i EUF-fördraget.
Artikel 59
Andra bidrag än medfinansiering från tredjeländer, partnerländer eller utomeuropeiska länder och territorier
1. Om ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium överför ett ekonomiskt bidrag till den förvaltande myndigheten till Interregprogrammet som inte utgörs av dess medfinansiering av unionens stöd till Interregprogrammet, ska reglerna för det ekonomiska bidraget anges i följande dokument:
|
a) |
Om medlemsstaten undertecknar finansieringsavtalet i enlighet med artikel 58.4 a, i ett separat genomförandeavtal som undertecknas antingen mellan den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten och tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet eller direkt mellan den förvaltande myndigheten och den behöriga myndigheten i tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet. |
|
b) |
Om medlemsstaten undertecknar ett genomförandeavtal i enlighet med artikel 58.4 b, antingen
Vid tillämpningen av första stycket led b i får avsnitten i genomförandeavtalet, i tillämpliga fall, omfatta både det överförda ekonomiska bidraget och unionens stöd till Interregprogrammet. |
2. Ett genomförandeavtal enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta de aspekter som gäller den medfinansiering från tredjelandet, partnerlandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet som anges i artikel 58.5.
I avtalet ska dessutom följande anges:
|
a) |
Beloppet på det kompletterande ekonomiska bidraget. |
|
b) |
Medfinansieringens avsedda användning och villkoren för dess användning, inklusive villkoren för ansökningar om det kompletterande bidraget. |
3. När det gäller Peace-plus-programmet ska Förenade kungarikets ekonomiska bidrag till unionens verksamhet i form av sådana externa inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i [artikel 21.2 e] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] ingå i budgetanslagen för rubrik 2 (Sammanhållning och värden), under underrubriken ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”.
Bidraget ska vara föremål för ett särskilt finansieringsavtal med Förenade kungariket i enlighet med artikel 58. Kommissionen och Förenade kungariket samt Irland ska vara parter i detta särskilda finansieringsavtal.
Det ska undertecknas innan programmet börjar genomföras så att det särskilda programorganet på EU-nivå kan tillämpa all unionslagstiftning vid genomförandet av programmet.
KAPITEL IX
Särskilda bestämmelser för direkt eller indirekt förvaltning
Artikel 60
De yttersta randområdenas samarbete
1. Om ett Interregprogram inom komponent 3 efter samråd med berörda parter helt eller delvis genomförs genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 53.3 b eller c i denna förordning ska genomförandeuppgifterna anförtros ett eller flera av de organ som anges i [artikel 62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus], särskilt ett organ som finns i den deltagande medlemsstaten, inklusive den förvaltande myndigheten för det berörda Interregprogrammet. [Ändr. 197]
2. I enlighet med artikel [154.6 c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] får kommissionen besluta att inte kräva en sådan förhandsbedömning som avses i artikel 154.3 och 154.4 i samma förordning om de uppgifter som rör budgetgenomförandet och som avses i artikel [62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] anförtros en förvaltande myndighet i ett sådant Interregprogram för de yttersta randområdena som fastställs i enlighet med artikel 37.1 i denna förordning och i enlighet med artikel [65] i förordning (EU) [new CPR].
3. Om de uppgifter som rör budgetgenomförandet och som avses i artikel [62.1 första stycket led c] i förordning [FR-Omnibus] anförtros en organisation i en medlemsstat ska artikel [157] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] tillämpas.
4. Om ett program eller en åtgärd som medfinansieras av ett eller flera finansieringsinstrument för externa åtgärder genomförs av ett tredjeland, partnerland eller utomeuropeiskt land eller territorium eller av något av de andra organ som anges i [artikel 62.1 första stycket led c] i förordning (EU, Euratom) [FR-Omnibus] eller som avses i förordning (EU) [NDICI] eller rådets beslut [OCT Decision] eller bådadera, ska de relevanta bestämmelserna för dessa instrument tillämpas, särskilt avdelning II kapitlen I, III och V i förordning (EU) [NDICI].
Artikel 61
Interregionala innovationsinvesteringar
Eruf får på kommissionens initiativ stödja interregionala innovationsinvesteringar enligt artikel 3.5 som sammanför forskare, företag, civilsamhället och offentliga förvaltningar som medverkar i strategier för smart specialisering som upprättats på nationell eller regional nivå. [Ändr. 198]
Artikel - 61a
Undantag från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget
Kommissionen får förklara att stöd till förmån för projekt som stöds av EU:s europeiska territoriella samarbete är förenligt med den inre marknaden och inte omfattas av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. [Ändr. 199]
KAPITEL X
Slutbestämmelser
Artikel 62
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16.6 ska ges till kommissionen för en period från och med den [as of one day after its publication = date of entry into force] till och med den 31 december 2027.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 16.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 63
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats i enlighet med artikel [108.1] i förordning (EU) [new CPR]. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 64
Övergångsbestämmelser
Förordning (EU) nr 1299/2013 och varje akt som antagits i enlighet med denna ska fortsätta att tillämpas på program och insatser som får stöd genom Eruf under programperioden 2014–2020.
Artikel 65
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 116.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 137.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019.
(4) [Referens]
(5) [Referens]
(6) Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Främja tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsregioner, COM(2017)0534, 20.9.2017.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt , COM(2017) 376 final, 18.7.2017.
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
(10) Förordning (EU) XXX om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (EUT L xx, s. y).
(11) Förordning (EU) XXX om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (EUT L xx, s. y).
(12) Rådets beslut (EU) XXX om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen samt förbindelser mellan Europeiska unionen å ena sidan och Grönland och Konungariket Danmark å andra sidan (EUT L xx, s. y).
(13) Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).
(14) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken – Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, COM(2017)0623, 24.10.2017.
(15) Yttrande från Europeiska regionkommittén, Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram, av den 12 juli 2017 (EUT C 342, 12.10.2017, s. 38).
(16) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Projekt för kontakter mellan människor och småskaliga projekt inom gränsöverskridande samarbetsprogram , 12.7.2017 (EUT C 342, 12.10.2017, s. 38).
(17) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 481/2014 av den 4 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 vad gäller särskilda regler om utgifters stödberättigande för samarbetsprogram (EUT L 138, 13.5.2014, s. 45).
(18) [Referens]
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(20) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).
(21) Riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020 (EUT C 209, 23.07.2013, s. 1).
(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU (EUT L 124, 25.4.2014, s. 1).
(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
BILAGA
MALL FÖR INTERREGPROGRAM
|
CCI |
[15 tecken] |
|
Titel |
[255] |
|
Version |
|
|
Första året |
[4] |
|
Sista året |
[4] |
|
Stödberättigat fr.o.m. den |
|
|
Stödberättigat t.o.m. den |
|
|
Kommissionens beslut nr |
|
|
Datum för kommissionens beslut |
|
|
Beslut om programändring nr |
[20] |
|
Dag för ikraftträdande av beslutet om programändring |
|
|
Nuts-regioner som omfattas av programmet |
|
|
Interregkomponent |
|
1. Programstrategi: huvudsakliga utvecklingsutmaningar och strategiska åtgärder
|
1.1. |
Programområde (behövs ej för Interregprogram inom komponent 4)
Referens: artikel 17.4 a, artikel 17.9 a
|
|
1.2. |
Sammanfattning av de huvudsakliga utmaningarna, med beaktande av ekonomiska, sociala och territoriella skillnader, gemensamma investeringsbehov och komplementaritet med andra former av stöd, lärdomar av tidigare erfarenhet och makroregionala strategier och havsområdesstrategier i de fall då programområdet helt eller delvis omfattas av en eller flera strategier
Referens: artikel 17.4 b, artikel 17.9 b
|
|
1.3. |
Motivering till de utvalda politiska målen och de särskilda Interregmålen, motsvarande prioriteringar, särskilda mål och former av stöd, i tillämpliga fall, med uppgift om förbindelser som saknas i gränsöverskridande infrastruktur
Referens: artikel 17.4 c Tabell 1
|
2. Prioriteringar [300]
Referens: artikel 17.4 d och e
2.1. Prioriteringens titel (repeteras för varje prioritering)
Referens: artikel 17.4 d
|
Textfält: [300] |
|
|
2.1.1 |
Särskilt mål (repeteras för varje utvalt särskilt mål, för andra prioriteringar än tekniskt stöd)
Referens: artikel 17.4 e |
|
2.1.2 |
Typer av åtgärder som hänför sig till målet, inklusive en förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse och deras förväntade bidrag till dessa särskilda mål och, i tillämpliga fall till makroregionala strategier och havsområdesstrategier
Referens: artikel 17.4 e i, artikel 17.9 c ii
Förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse
För Interregprogram inom komponent 4: Referens: artikel 17.9 c i Fastställandet av en enda stödmottagare eller en begränsad förteckning över stödmottagare och förfarandet för beviljande av stöd
|
2.1.3 Indikatorer
Referens: artikel 17.4 e ii, artikel 17.9 c iii
Tabell 2: Outputindikatorer
|
Prioritering |
Särskilt mål |
ID [5] |
Indikator |
Måttenhet [255] |
Delmål (2024) [200] |
Slutmål (2029) [200] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 3: Resultatindikatorer
|
Prioritering |
Särskilt mål |
ID |
Indikator |
Måttenhet |
Utgångsvärde |
Referensår |
Slutmål (2029) |
Uppgiftskälla |
Kommentarer |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2.1.4 Huvudsakliga målgrupper
Referens: artikel 17.4 e iii, artikel 17.9 c iv
|
Textfält [7 000 ] |
2.1.5 Särskilda målterritorier, inklusive planerad användning av integrerade territoriella investeringar, lokalt ledd utveckling eller andra territoriella verktyg
Referens: artikel 17.4 e iv
|
Textfält [7 000 ] |
2.1.6 Planerad användning av finansieringsinstrument
Referens: artikel 17.4 e v
|
Textfält [7 000 ] |
2.1.7 Preliminär uppdelning av medlen från EU-program efter typ av intervention
Referens: artikel 17.4 e vi, artikel 17.9 c v
Tabell 4: Dimension 1 – interventionsområde
|
Prioritering nr |
Fond |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (euro) |
|
|
|
|
|
|
Tabell 5: Dimension 2 – finansieringsform
|
Prioritering nr |
Fond |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (euro) |
|
|
|
|
|
|
Tabell 6: Dimension 3 – territoriell genomförandemetod och territoriellt fokus
|
Prioritering nr |
Fond |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (euro) |
|
|
|
|
|
|
2.T Prioriteringen tekniskt stöd
Referens: artikel 17.4 f (ETS-förordningen)
|
Textfält [8 000 ] |
|
Prioritering nr |
Fond |
Kod |
Belopp (euro) |
|
|
|
|
|
3. Finansieringsplan
Referens: artikel 17.4 g
3.1 Anslag per år
Referens: artikel 17.4 g i, artikel 17.5 a i–iv
Tabell 7
|
Fond |
2021 |
2022 |
2023 |
2024 |
2025 |
2026 |
2027 |
Totalt |
|
Eruf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III (1) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI (2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
IPA III (3) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
NDICI (4) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ULT-programmet – Grönland (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ULT-programmet (6) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Interregfonderna (7) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
3.2 Totala anslag per fond och nationell medfinansiering
Referens: artikel 17.4 g ii, artikel 17.5 a i–iv, artikel 17.5 b
Tabell 8 (*1)
|
Politiskt mål nr eller tekniskt stöd |
Prioritering |
Fond (i tillämpliga fall) |
Beräkningsgrund för EU-stödet (totalt eller offentligt) |
EU:s bidrag (a) |
Nationellt bidrag (b) = (c) + (d) |
Preliminär uppdelning för den nationella motparten |
Totalt (e) = (a) + (b) |
Medfinansieringsgrad (f) = (a)/(e) |
Bidrag från tredjeländer ( för kännedom) |
|
|
Nationellt – offentligt (c) |
Nationellt – privat d) |
|||||||||
|
|
Prioritering 1 |
Eruf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III (8) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
IPA III (10) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
NDICI (11) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
ULT-programmet – Grönland (12) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
ULT-programmet (13) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Interregfonderna (14) |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
Prioritering 2 |
(fonder som ovan) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
Samtliga fonder |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Eruf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av IPA III |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gränsöverskridande samarbete med stöd av NDICI |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
IPA III |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
NDICI |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ULT-programmet – Grönland |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ULT-programmet |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Interregfonderna |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
Samtliga fonder |
|
|
|
|
|
|
|
|
4. Åtgärder som vidtagits för att involvera relevanta programpartner i utformningen av Interregprogrammet och programpartnernas roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen
Referens: artikel 17.4 h
|
Textfält [10 000 ] |
5. Tillvägagångssätt för information om och synliggörande av Interregprogrammet, inklusive planerad budget
Referens: artikel 17.4 i
|
Textfält [10 000 ] |
6. Genomförandebestämmelser
6.1 Programmyndigheter
Referens: artikel 17.7 a
Tabell 10
|
Programmyndigheter |
Institutionens namn [255] |
Kontaktperson [200] |
E-post [200] |
|
Förvaltande myndighet |
|
|
|
|
Nationell myndighet (för program med deltagande av tredjeländer, i tillämpliga fall) |
|
|
|
|
Revisionsmyndighet |
|
|
|
|
Grupp av företrädare för revisorer (för program med deltagande av tredjeländer, i tillämpliga fall) |
|
|
|
|
Organ till vilket kommissionen ska göra sina utbetalningar |
|
|
|
6.2 Förfarande för inrättande av det gemensamma sekretariatet
Referens: artikel 17.7 b
|
Textfält [3 500 ] |
6.3 Ansvarsfördelning mellan de deltagande medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, tredjeländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna, om de åläggs finansiella korrigeringar av den förvaltande myndigheten eller kommissionen
Referens: artikel 17.7 c
|
Textfält [10 500 ] |
(1) Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(2) Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(3) Komponenterna 2 och 4
(4) Komponenterna 2 och 4
(5) Komponenterna 2 och 4
(6) Komponenterna 3 och 4
(7) Eruf, IPA III, NDICI eller ULT-programmet, som ett enda belopp inom komponenterna 2 och 4
(8) Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(9) Komponent 1, externt gränsöverskridande samarbete
(10) Komponenterna 2 och 4
(11) Komponenterna 2 och 4
(12) Komponenterna 2 och 4
(13) Komponenterna 3 och 4
(14) Eruf, IPA III, NDICI eller ULT-programmet, som ett enda belopp inom komponenterna 2 och 4
(*1) Före halvtidsöversynen omfattar denna tabell bara beloppen för åren 2021–2025.
TILLÄGG
|
— |
Karta över programområdet |
|
— |
Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader och schablonbelopp |
|
— |
Finansiering utan koppling till kostnad |
|
Tillägg 1: |
Karta över programområdet |
|
Tillägg 2: |
Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader och schablonbelopp |
Kommissionens ersättning av stödberättigande utgifter till medlemsstaterna på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonbelopp
Mall för inlämning av uppgifter för övervägande av kommissionen
(artikel 88 i förordningen om allmänna bestämmelser)
|
Dag för inlämning av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste aspekterna
|
Prioritering |
Fond |
Beräknad andel av de totala anslagen inom den prioritering på vilken det förenklade kostnadsalternativet ska tillämpas i % (uppskattning) |
Typ av insats |
Motsvarande indikatornamn |
Måttenhet för indikatorn |
Typ av förenklat kostnadsalternativ (standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp) |
Motsvarande standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp |
||
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
B. Uppgifter uppdelade per typ av insats (fylls i för varje typ av insats)
Fick den förvaltande myndigheten hjälp av något externt företag för att ange de förenklade kostnaderna nedan?
Om ja, ange vilket externt företag:Typ av insats:
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
C: Beräkning av standardiserade skalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp
|
1. |
Uppgiftskälla som använts för beräkningen av de standardiserade skalorna för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp (vem tog fram, samlade in och registrerade uppgifterna, brytdatum, validering etc.).
|
|
2. |
Ange varför den föreslagna metoden och beräkningen är relevant för insatstypen.
|
|
3. |
Ange hur beräkningarna gjordes, särskilt eventuella antaganden i fråga om kvalitet eller kvantitet. I relevanta fall bör statistiska belägg och referensvärden användas och bifogas denna bilaga i ett format som kommissionen kan använda.
|
|
4. |
Förklara hur ni har säkerställt att endast stödberättigande utgifter togs med i beräkningen av de standardiserade skalorna för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonbelopp.
|
|
5. |
Revisionsmyndighetens eller revisionsmyndigheternas bedömning av beräkningsmetoden, beloppen och arrangemangen som ska säkerställa kontroll, insamling och bevarande av uppgifterna samt deras kvalitet.
|
Tillägg 3: Finansiering utan koppling till kostnader
Mall för inlämning av uppgifter för övervägande av kommissionen
(artikel 89 i förordningen om allmänna bestämmelser)
|
Dag för inlämning av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste aspekterna
|
Prioritering |
Fond |
Belopp som omfattas av finansiering utan koppling till kostnader |
Typ av insats |
Villkor som ska uppfyllas/resultat som ska uppnås |
Motsvarande indikatornamn |
Måttenhet för indikatorn |
|
|
|
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt belopp som omfattas |
|
|
|
|
|
|
|
B. Uppgifter uppdelade per typ av insats (fylls i för varje typ av insats)
Typ av insats:
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
Mellanliggande produkter |
Datum |
Belopp |
||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
Ange vilka organ som ansvarar för dessa arrangemang. |
|
||||||||||
(1) Flera indikatorer som kompletterar varandra (t.ex. en outputindikator och en resultatindikator) är möjliga för en typ av insats. I sådana fall ska fälten 1.3–1.11 fyllas i för varje indikator.
Onsdagen den 27 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/309 |
P8_TA(2019)0295
Medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga (COM(2019)0055 – C8-0041/2019 – 2019/0027(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/32)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2019)0055), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 177 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0041/2019), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 mars 2019 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0085/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
Av brådskande skäl är det befogat att gå vidare till omröstning före utgången av tidsfristen på 8 veckor som fastställs i artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P8_TC1-COD(2019)0027
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/711
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/310 |
P8_TA(2019)0296
Allmänna regler för punktskatt *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till rådets direktiv om allmänna regler för punktskatt (omarbetning) (COM(2018)0346 – C8-0381/2018 – 2018/0176(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd – omarbetning)
(2021/C 108/33)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0346), |
|
— |
med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0381/2018), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (1), |
|
— |
med beaktande av skrivelsen av den 22 februari 2019 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 78c i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0117/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. |
|
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
|
3. |
Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/311 |
P8_TA(2019)0297
Produkter som kan omfattas av befrielse från eller nedsättning av sjötull *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 940/2014/EU vad gäller produkter som kan omfattas av befrielse från eller nedsättning av sjötull (COM(2018)0825 – C8-0034/2019 – 2018/0417(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2021/C 108/34)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0825), |
|
— |
med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0034/2019), |
|
— |
med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0112/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. |
|
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
|
3. |
Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/312 |
P8_TA(2019)0298
Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (COM(2018)0460 – C8-0275/2018 – 2018/0243(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/35)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0460), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 209, 212 och 322.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0275/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 13 december 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018 (3), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling samt yttrandena från budgetutskottet, utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0173/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0243
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 209, 212 och 322.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, (4) och
av följande skäl:
|
(1) |
Det allmänna målet för programmet ”instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete” (nedan kallat instrumentet) bör vara att slå vakt om och främja tillhandahålla en budgetram för att stödja upprätthållandet och främjandet av unionens värden , principer och grundläggande intressen i hela världen genom att sträva efter att genomföra i enlighet med de målsättningar och principer för unionens yttre åtgärder som fastställs i artiklarna 3.5, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget). [Ändr. 1] |
|
(2) |
I enlighet med artikel 21 i EU-fördraget ska unionen sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik, samt verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser. Det breda utbud av åtgärder som möjliggörs genom denna förordning bör bidra till målen som anges i den artikeln i EU-fördraget. |
|
(2a) |
Enligt artikel 21 i EU-fördraget ska tillämpningen av denna förordning vägledas av principerna för unionens yttre åtgärder, dvs. demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och internationell rätt. Denna förordning är avsedd att bidra till att uppnå målen för unionens yttre åtgärder, inbegripet unionens politik för de mänskliga rättigheterna och de mål som anges i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Unionens åtgärder bör främja respekt för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. [Ändr. 2] |
|
(3) |
Enligt artikel 8 i EU-fördraget ska unionen utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värderingar och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete. Denna förordning är avsedd att bidra till detta mål. |
|
(3a) |
I enlighet med artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) bör unionen och medlemsstaterna främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på kulturområdet. Denna förordning bör bidra till de mål som anges i den artikeln. [Ändr. 3] |
|
(4) |
Det främsta målet för unionens politik på området för utvecklingssamarbete, som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget , är minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Unionens politik för utvecklingssamarbete bidrar också till målen för unionens yttre åtgärder, särskilt i syfte att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna, med det primära syftet att utrota fattigdom, i enlighet med artikel 21.2 d i Fördraget om Europeiska unionen EU-fördraget samt att skapa varaktig fred, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i enlighet med artikel 21.2 c i EU-fördraget . [Ändr. 4] |
|
(5) |
Rådet ska säkerställa en konsekvent politik för utveckling i enlighet med kraven i artikel 208 i EUF-fördraget. Unionen bör ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna, vilket kommer utgöra en avgörande del av strategin för att uppnå målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 för hållbar utveckling (nedan kallad Agenda 2030), som antogs av Förenta nationerna i september 2015 (5). Att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling, enligt Agenda 2030, kräver att man beaktar den sammanlagda effekten av all politik om hållbar utveckling på alla nivåer – såväl nationellt som inom unionen, i andra länder och på global nivå. Unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete bör komplettera och stärka varandra. [Ändr. 5] |
|
(6) |
Detta instrument föreskriver åtgärder till stöd för dessa mål och politiken för yttre åtgärder, och bygger på åtgärder som tidigare erhållit stöd inom ramen för förordning (EU) nr 233/2014 (6), elfte utvecklingsfondens interna avtal (7) och genomförandeförordning (8), förordning (EU) nr 232/2014 (9), förordning (EU) nr 230/2014 (10), förordning (EU) nr 235/2014 (11), förordning (EU) nr 234/2014 (12), förordning (Euratom) nr 237/2014 (13), förordning (EU) nr 236/2014 (14), beslut nr 466/2014/EU, förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (15) och förordning (EU) 2017/1601 (16). |
|
(7) |
Det globala sammanhanget för åtgärderna är en regelbaserad regel- och värdebaserad världsordning som har multilateralism som sin huvudprincip och Förenta nationerna som kärna. Agenda 2030, tillsammans med Parisavtalet om klimatförändringar (17) (nedan kallat Parisavtalet) och Addis Abeba-handlingsplanen (18) är det internationella samfundets svar på globala utmaningar och tendenser som rör hållbar utveckling. Med utgångspunkt i målen för hållbar utveckling är Agenda 2030 en förändringsinriktad ram för att utrota fattigdom och uppnå en hållbar utveckling på global nivå och främja fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, samtidigt som man tar itu med klimatförändringarna och arbetar för att bevara haven och skogarna . Det Den har universell giltighet och ger en heltäckande gemensam ram för åtgärder som gäller för unionen, dess medlemsstater och dess partner. Den balanserar de ekonomiska, sociala , kulturella och utbildnings- och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling, och beaktar de viktiga kopplingarna mellan målen och delmålen. Agenda 2030 har som mål att inte lämna någon på efterkälken och att först nå ut till dem som ligger längst efter . Genomförandet av Agenda 2030 kommer att ske i nära samordning med unionens andra relevanta internationella åtaganden. Åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning bör särskilt beakta kopplingarna vägledas av de principer och mål som anges i Agenda 2030, Parisavtalet och Addis Abeba-handlingsplanen och bör bidra till att uppnå mellan målen för hållbar utveckling , med särskilt beaktande av kopplingarna mellan dem, och till att skapa och integrerade åtgärder som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sätt utan att andra mål undergrävs . [Ändr. 6] |
|
(8) |
Genomförandet Tillämpningen av denna förordning bör utgå ifrån bygga på de fem prioriteringar som fastställs i den globala strategi strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik (nedan kallad den globala strategin), (19) som lades fram den 19 juni 2016, och som uttrycker EU:s vision och skapar en ram för enade och ansvarsfulla yttre åtaganden i partnerskap med andra, i syfte att främja EU:s värderingar och intressen. Unionen bör stärka partnerskapen, främja den politiska dialogen och hitta gemensamma svar på globala utmaningar. Åtgärderna bör stödja EU:s grundläggande intressen , principer och värderingar i alla dess aspekter, bland annat för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, bidra till att utrota fattigdomen, bevara freden, förebygga konflikter och bidra till medling och återuppbyggnad efter konflikter på ett sätt som involverar kvinnor i alla skeden, säkerställa kärnsäkerheten , stärka den internationella säkerheten, bekämpa hantera grundorsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning , bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, skapa förutsättningar för att inrätta en internationell rättslig ram för skydd av personer som fördrivits till följd av klimatförändringar, främja en inkluderande utbildning av god kvalitet, stödja en rättvis, hållbar och regel- och värdebaserad handelspolitik som ett verktyg för utveckling och för att förbättra situationen när det gäller rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, stödja handelspolitiken, ekonomisk och kulturell diplomati och ekonomiskt samarbete, främja innovation, digitala lösningar och tekniker, skydda kulturarvet, särskilt i konfliktområden, hantera globala hot mot folkhälsan samt understödja den internationella dimensionen av unionens politik. För att främja sina grundläggande intressen , principer och värderingar bör unionen följa, och lyfta fram, principerna om respekt för höga sociala , arbetsrättsliga och miljömässiga normer, även i fråga om klimatförändringar, rättsstatsprincipen, internationell rätt , inbegripet respekt för humanitär och mänskliga rättigheter internationell människorättslagstiftning . [Ändr. 7] |
|
(9) |
Tillämpningen av denna förordning bör även bygga på det nya europeiska samförståndet om utveckling (nedan kallat samförståndet) (20), som undertecknades den 7 juni 2017 och som utgör ramen för en gemensam strategi för unionens och medlemsstaternas utvecklingssamarbete som syftar till att genomföra Agenda 2030 och Addis Abeba-handlingsplanen. Att utrota fattigdom och bekämpa diskriminering och ojämlikhet, att inte lämna någon på efterkälken , att skydda miljön och bekämpa klimatförändringarna och att stärka resiliensen är centrala frågor för utvecklingssamarbetespolitiken bör utgöra grunden för tillämpningen av denna förordning . [Ändr. 8] |
|
(9a) |
Utöver FN:s Agenda 2030, Parisavtalet, Addis Abeba-handlingsplanen, EU:s globala strategi, samförståndet och den europeiska grannskapspolitiken, som utgör den främsta politiska ramen, bör följande dokument och deras framtida ändringar också vara vägledande för tillämpningen av denna förordning:
|
|
(10) |
I syfte att genomföra den nya internationella ram som fastställs i Agenda 2030, den globala strategin och samförståndet bör denna förordning medverka till att öka samstämmigheten och säkra effektiviteten i EU:s yttre åtgärder genom att koncentrera ansträngningarna genom ett heltäckande instrument för att förbättra genomförandet av de olika insatserna för yttre åtgärder. |
|
(11) |
I enlighet med den globala strategin och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering (2015–2030), som antogs den 18 mars 2015 (21), bör man erkänna behovet av att övergå från krishantering och krisavvärjande till en mer strukturell , förebyggande och långsiktig strategi för att på ett effektivare sätt kunna hantera instabila situationer, naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, liksom utdragna kriser. Det behövs en större tonvikt på och gemensamma strategier för riskreducering, förebyggande, skadelindring och beredskap, och det krävs fortsatta ansträngningar för att förbättra de snabba insatserna och varaktig återhämtning. Denna förordning bör därför bidra till att stärka resiliensen och sammankoppling av humanitärt bistånd och utvecklingsåtgärder , särskilt genom snabbinsatsåtgärder och relevanta geografiska och tematiska program, samtidigt som lämplig förutsägbarhet, transparens och ansvarsskyldighet säkerställs samt samstämmighet, konsekvens och komplementaritet med det humanitära biståndet och full överensstämmelse med internationell humanitär rätt, utan att tillhandahållandet av humanitärt bistånd i enlighet med principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende i nödsituationer och efter katastrofsituationer hindras . [Ändr. 10] |
|
(12) |
I överensstämmelse med unionens internationella åtaganden om biståndseffektivitet som antogs i Busan 2011 och förnyades vid högnivåforumet i Nairobi 2016, och som upprepades i det europeiska samförståndet, bör man i EU:s utvecklingssamarbete unionen inom ramen för sitt officiella utvecklingsbistånd och i alla biståndsformer, tillämpa principerna för biståndseffektivitet, nämligen utvecklingsländernas ägarskap av utvecklingsprioriteringar, fokus på resultat, inkluderande utvecklingspartnerskap, samt ömsesidig transparens och ansvarighet , utöver principerna om anpassning och harmonisering . [Ändr. 11] |
|
(13) |
I enlighet med målen för hållbar utveckling bör denna förordning bidra till en förstärkt övervakning och rapportering med fokus på resultat, som omfattar output, resultat och effekter i partnerländer som erhåller ekonomiskt stöd inom ramen för unionens yttre åtgärder. Framför allt, vilket det enades om i bör, i enlighet med samförståndet, bör åtgärder inom ramen för denna förordning bidra med minst 20 % av det offentliga utvecklingsbistånd som finansieras genom denna förordning till social delaktighet och mänsklig utveckling, inklusive med fokus på grundläggande sociala tjänster, såsom hälso- och sjukvård, utbildning, näring, vatten, sanitet, hygien och socialt skydd, särskilt för de mest marginaliserade grupperna, varvid hänsyn tas till de övergripande frågorna jämställdhet och, kvinnors egenmakt och barns rättigheter . [Ändr. 12] |
|
(14) |
När det är möjligt och lämpligt bör För att förbättra den faktiska ansvarsskyldigheten och transparensen i unionens budget bör kommissionen inrätta tydliga mekanismer för övervakning och utvärdering för att säkerställa en effektiv bedömning av de framsteg som gjorts med att uppnå målen för denna förordning. Resultaten av unionens yttre åtgärder bör övervakas och bedömas på grundval av på förhand fastställda, transparenta, landsspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till det instrumentets särdrag och mål och helst på grundval av partnerlandets resultatram. Kommissionen bör fortlöpande övervaka sina åtgärder, granska de framsteg som gjorts och offentliggöra resultaten, särskilt i form av en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 13] |
|
(15) |
Denna förordning bör bidra till det gemensamma unionsmålet att avsätta 0,7 % av bruttonationalinkomsten till offentligt utvecklingsbistånd inom tidsramen för Agenda 2030. Detta åtagande bör baseras på en tydlig färdplan för unionen och dess medlemsstater, där tidsfrister och former för att fullgöra det fastslås. Minst 92 95 % av anslagen enligt denna förordning bör bidra till åtgärder som är utformade på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. [Ändr. 14] |
|
(16) |
För att säkerställa att medel ges där behovet är som störst, framför allt i de minst utvecklade länderna och i länder som befinner sig i instabila situationer och konflikt, bör denna förordning bidra till det gemensamma målet att 0,20 % av unionens samlade bruttonationalinkomst ska anslås till de minst utvecklade länderna inom tidsramen för Agenda 2030. Detta åtagande bör baseras på en tydlig färdplan för unionen och dess medlemsstater, där tidsfrister och former för att fullgöra det fastslås. [Ändr. 15] |
|
(16a) |
I linje med de befintliga åtagandena i EU:s andra handlingsplan för jämställdhet bör minst 85 % av de geografiska och tematiska program som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd ha jämställdhet som sitt huvudmål eller ett viktigt mål, enligt definitionen från OECD:s biståndskommitté. En betydande del av dessa program bör ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som sitt huvudmål, vilket bör säkerställas med hjälp av en obligatorisk utgiftsöversyn. [Ändr. 16] |
|
(16b) |
Denna förordning bör särskilt uppmärksamma barns och ungdomars bidrag till att förverkliga Agenda 2030. Unionens yttre åtgärder enligt denna förordning bör ägna särskild uppmärksamhet åt deras behov och egenmakt och bidra till att de förverkligar sin potential som viktiga drivkrafter till förändring genom att investera i mänsklig utveckling och social delaktighet. [Ändr. 17] |
|
(16c) |
Befolkningen i länderna i Afrika söder om Sahara består i huvudsak av tonåringar och unga människor. Varje land bör besluta om sin befolkningspolitik. Däremot bör den befolkningsdynamiken hanteras på global nivå så att man säkerställer att dagens och kommande generationer har möjlighet att förverkliga sin fulla potential på ett hållbart sätt. [Ändr. 18] |
|
(17) |
Denna förordning bör spegla behovet av att fokusera på strategiska prioriteringar, både geografiskt definierade geografiska – det europeiska grannskapet och Afrika, samt länder som är sårbara och i störst behov, särskilt de minst utvecklade länderna men också tematiska – hållbar utveckling, fattigdomsminskning, demokrati och mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, säkerhet, säker, ordnad och reguljär migration, minskad ojämlikhet, jämställdhet, kampen mot miljöförstöring och klimatförändringar och mänskliga rättigheter globala hot mot folkhälsan . [Ändr. 19] |
|
(17a) |
Denna förordning bör bidra till att skapa resiliens hos stater och samhällen på området för global folkhälsa genom att ta itu med globala hot mot folkhälsan, stärka hälso- och sjukvårdssystemen, uppnå allmän hälso- och sjukvård, förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar och bidra till att säkra överkomliga läkemedel och vacciner för alla. [Ändr. 20] |
|
(18) |
Denna De särskilda förbindelser som unionen har utvecklat med sina närbelägna länder, i enlighet med artikel 8 i EU-fördraget, bör bevaras och förbättras genom tillämpningen av denna förordning. Denna förordning bör bidra till att stärka staternas och samhällenas resiliens i unionens grannskap genom de åtaganden som ingåtts i den globala strategin. Den bör förordning bör stödja genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken, som reviderades 2015, och genomförandet av regionala samarbetsramar, till exempel gränsöverskridande samarbete och de externa aspekterna av berörda makroregionala strategier och havsområdesstrategier och politik på detta område i det östra och det södra grannskapet, inbegripet den nordliga dimensionen och det regionala Svartahavssamarbetet . Dessa initiativ ger politiska ramar för fördjupade förbindelser med och mellan partnerländer som grundas på principerna om ömsesidig redovisningsskyldighet, gemensamt ägarskap och gemensam ansvarighet. [Ändr. 21] |
|
(19) |
Den europeiska grannskapspolitiken, som reviderades 2015 (22), syftar till att fördjupa demokratin , främja mänskliga rättigheter och upprätthålla rättsstatsprincipen, stabilisera och stärka resiliensen i grannländerna, särskilt genom att främja ekonomisk utveckling politiska, ekonomiska och sociala reformer , som är en av unionens främsta politiska prioriteringar. För att uppnå sitt syfte har bör genomförandet av den reviderade Europeiska grannskapspolitiken genom denna förordning inriktas på följande inriktats inriktas på fyra följande prioritetsområden: god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, med särskild fokus på ytterligare samarbete med det civila samhället, ekonomisk socioekonomisk utveckling, inbegripet kampen mot ungdomsarbetslöshet samt utbildning och miljömässig hållbarhet, säkerhet, migration och mobilitet, inbegripet att hantera de underliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning och stödja befolkningar, länder och regioner som drabbas av ökat migrationstryck. Denna förordning bör stödja genomförandet av unionens associeringsavtal och djupgående och omfattande frihandelsavtal med länder i grannskapet . Den europeiska grannskapspolitiken kännetecknas av differentiering och ökat ömsesidigt ägarskap där man erkänner olika nivåer av deltagande och tar hänsyn till respektive lands önskemål om hur partnerskapet med unionen ska se ut och vad det bör innefatta. Det prestationsbaserade tillvägagångssättet är en av de viktigaste grundsatserna för den europeiska grannskapspolitiken. I händelse av allvarlig eller ihållande försämring av situationen när det gäller demokratin i något av partnerländerna bör stödet avbrytas. Stöd till grannländerna är en viktig hävstång för att ta itu med gemensamma utmaningar, såsom irreguljär migration och klimatförändringar, och för att sprida välstånd, säkerhet och stabilitet genom ekonomisk utveckling och bättre styrning. Unionens stöd i grannskapsområdet bör synliggöras bättre. [Ändr. 22] |
|
(20) |
Denna förordning bör stödja genomförandet av ett moderniserat associeringsavtal med medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och möjliggöra för EU och dess AVS-partner att utveckla fler starka allianser för att hantera viktiga och gemensamma globala utmaningar. Denna förordning bör särskilt stödja en fortsättning av det etablerade samarbetet mellan unionen och Afrikanska unionen i linje med den gemensamma strategin EU–Afrika , inbegripet Afrikas och unionens engagemang i att främja barns rättigheter och stärka europeiska och afrikanska ungdomars egenmakt, och bygga vidare på det framtida avtalet mellan EU och AVS-länderna efter 2020, bland annat genom en kontinental strategi för Afrika och ett ömsesidigt fördelaktigt partnerskap mellan jämlikar mellan EU och Afrika . [Ändr. 23] |
|
(20a) |
Denna förordning bör också bidra till de handelsrelaterade aspekterna av unionens yttre förbindelser, såsom samarbete med tredjeländer om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för tenn, tantal och guld, Kimberleyprocessen, hållbarhetspakten, genomförande av åtaganden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 (23) (förordningen om allmänna preferenssystemet), samarbete inom ramen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) samt Aid for trade-initiativ för att säkerställa politisk samstämmighet och ömsesidigt stöd mellan unionens handelspolitik och utvecklingsmål och utvecklingsåtgärder. [Ändr. 24] |
|
(21) |
Unionen bör sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna så effektivt som möjligt för att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet , konsekvens och komplementaritet mellan unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder, bland annat särskilt instrumentet för stöd inför anslutningen III (24), instrumentet för humanitärt bistånd (25), beslutet om de utomeuropeiska länderna och territorierna (26), det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, som grundar sig på Euratomfördraget (27), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den nyligen föreslagna europeisk europeiska fredsfaciliteten (28) som finansieras utanför EU:s budget, samt skapande av synergier med annan unionspolitik och andra unionsprogram , inbegripet förvaltningsfonder samt EU-medlemsstaternas politik och program . Detta inbegriper samstämmighet och komplementaritet med makroekonomiskt stöd, i förekommande fall. För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör denna förordning möjliggöra kombination av stöd med andra unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. [Ändr. 25] |
|
(22) |
Finansiering inom ramen för denna förordning bör användas för att finansiera åtgärder inom den internationella dimensionen av Erasmus och Kreativa Europa , vilka bör genomföras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (förordningen om Erasmus) (29) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (förordningen om Kreativa Europa) (30). [Ändr. 26] |
|
(22a) |
Den internationella dimensionen av programmet Erasmus+ bör främjas i syfte att öka möjligheterna till mobilitet och samarbete för enskilda personer och organisationer från mindre utvecklade länder i världen och för att stödja kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer, kompetensutveckling, utbyten människor emellan, samtidigt som fler möjligheter till samarbete och mobilitet mellan EU och utvecklade länder och tillväxtekonomier erbjuds. [Ändr. 27] |
|
(22b) |
Eftersom det är angeläget att inrikta sig på utbildning och kultur i enlighet med Agenda 2030 och EU:s strategi för internationella kulturella förbindelser, bör denna förordning bidra till att säkerställa en inkluderande och rättvis utbildning av god kvalitet, främja möjligheter till livslångt lärande för alla, främja internationella kulturella förbindelser och erkänna kulturens roll för att främja de europeiska värdena genom särskilda och riktade åtgärder i syfte att ge unionen tydlig genomslagskraft på den globala arenan. [Ändr. 28] |
|
(23) |
Finansieringen av åtgärder enligt denna förordning bör främst ske genom geografiska program, för att maximera effekterna av unionens bistånd och föra unionens verksamhet närmare partnerländerna och befolkningsgrupperna. Denna allmänna strategi bör kompletteras av tematiska program, och , samtidigt som stöd också ges till tematiska prioriteringar, till exempel mänskliga rättigheter, det civila samhället och hållbarhet . Målen enligt de geografiska och tematiska programmen bör vara konsekventa och samstämmiga med varandra och bör kompletteras genom snabbinsatsåtgärder, i tillämpliga fall. Det bör säkerställas att de geografiska och tematiska programmen och snabbinsatsåtgärderna kompletterar varandra på ett effektivt sätt. I syfte att ta hänsyn till varje programs särdrag bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera bestämmelserna i denna förordning genom att fastställa unionens strategi, prioriterade områden, detaljerade mål, förväntade resultat, särskilda prestationsindikatorer och specifika ekonomiska anslag för varje program. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (31) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 29] |
|
(24) |
I enlighet med samförståndet, bör unionen och dess medlemsstater förbättra den gemensamma programplaneringen, vilket skulle innebära att de genom att samla sina resurser och sin kapacitet kan uppnå ett bättre kollektivt resultat. Den gemensamma programplaneringen bör bygga på partnerländernas engagemang, anslag och ägarskap. Unionen och dess medlemsstater bör sträva efter att stödja partnerländerna genom gemensamt genomförande gemensam tillämpning , när så är lämpligt. Den gemensamma tillämpningen bör vara inkluderande och öppen för alla unionens partner som godtar och kan bidra till en gemensam vision, inbegripet medlemsstaternas myndigheter och deras finansinstitut för utveckling, lokala myndigheter, den privata sektorn, det civila samhället och den akademiska världen. [Ändr. 30] |
|
(24a) |
I händelse av allvarlig eller ihållande försämring av situationen när det gäller demokratin, de mänskliga rättigheterna eller rättsstatsprincipen i något av partnerländerna kan stödet helt eller delvis avbrytas genom en delegerad akt. Kommissionen bör i sitt beslutsfattande ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets relevanta resolutioner. [Ändr. 31] |
|
(24b) |
Denna förordning bör på nytt bekräfta att kärnsäkerhet är en viktig del av unionens yttre åtgärder och underlätta de samarbetsmål som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (32) förordningen om det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet (nedan kallad EINS-förordningen). Om ett partnerland ständigt underlåter att respektera de grundläggande kärnsäkerhetsnormerna, såsom bestämmelserna i relevanta internationella konventioner inom ramen för IAEA, Esbo- och Århuskonventionerna med efterföljande ändringar, fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen och dess tilläggsprotokoll, åtagandena om att genomföra stresstester och relaterade åtgärder, och de samarbetsmål som anges i EINS-förordningen, bör stöd enligt denna förordning till det berörda landet omprövas och kan helt eller delvis avbrytas. [Ändr. 32] |
|
(25) |
Visserligen måste målen Även om målen i fråga om demokrati, och mänskliga rättigheter och grundläggande friheter , inbegripet skydd av barn, minoriteter, personer med funktionsnedsättning och hbti-personer, liksom jämställdhet mellan könen, och kvinnors och flickors egenmakt, i allt högre grad införlivas i alla instrument för finansiering av yttre åtgärder, men konsekvent bör återspeglas och integreras i tillämpningen av denna förordning, bör unionens bistånd inom ramen för denna förordning bör de tematiska programmen för mänskliga rättigheter och demokrati och för det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter ha en särskild kompletterande och ny roll, eftersom det är övergripande till sin natur och inte är beroende av samtycke från de berörda tredjeländernas regeringar och offentliga myndigheter. Unionen bör i detta sammanhang ägna särskild uppmärksamhet åt länder och nödsituationer där risken för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är som störst och där bristen på respekt för dessa rättigheter och friheter är särskilt påfallande och systematisk, liksom åt situationer där utrymmet för det civila samhället hotas. Unionens bistånd enligt denna förordning bör utformas på ett sådant sätt att det möjliggör stöd till, och samarbete och partnerskap med, det civila samhället i känsliga frågor och frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati, och skapar den flexibilitet och reaktionsförmåga som krävs för att reagera på föränderliga omständigheter, stödmottagarnas behov eller krisperioder, och vid behov bidrar till kapacitetsuppbyggnad i det civila samhället. I sådana fall bör de politiska prioriteringarna vara att främja respekten för internationell rätt och att tillhandahålla medel för det lokala civila samhället och andra relevanta aktörer på området för mänskliga rättigheter för att bidra till det arbete som utförs under mycket svåra omständigheter. Denna förordning bör också göra det möjligt för det civila samhällets organisationer att få mindre bidrag på ett snabbt och obyråkratiskt sätt, särskilt i mycket svåra situationer, såsom instabila situationer, kriser och motsättningar i samhället. [Ändr. 33] |
|
(25a) |
I enlighet med artiklarna 2, 3 och 21 i EU-fördraget och artikel 8 i EUF-fördraget bör genomförandet av denna förordning vägledas av principerna om jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt, och den bör syfta till att skydda och främja kvinnors rättigheter i linje med EU:s andra handlingsplan för jämställdhet, rådets slutsatser av den 10 december 2018 om kvinnor, fred och säkerhet, Europarådets Istanbulkonvention och mål 5 i Agenda 2030. [Ändr. 34] |
|
(25b) |
Denna förordning bör ta upp och integrera främjandet av kvinnors rättigheter och jämställdhet i världen, bland annat genom att stödja organisationer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (åtkomst till lättillgänglig information och utbildning och lättillgängliga tjänster, av god kvalitet) och med att bekämpa könsrelaterat våld och diskriminering, samt erkänna och ta upp de nära kopplingarna mellan freds-, säkerhets-, utvecklings- och jämställdhetsfrågor. Detta arbete bör vara förenligt med och främja genomförandet av relevanta internationella och europeiska principer och konventioner. [Ändr. 35] |
|
(26) |
Det civila samhällets organisationer bör omfatta ett brett spektrum av aktörer med många roller och mandat som inbegriper alla icke-statliga, icke-vinstdrivande och fredliga strukturer, opartiska och fria från våld, genom vilka människor organiserar sig för att uppnå gemensamma mål och främja gemensamma värderingar, både politiska, kulturella, sociala , religiösa, miljömässiga och ekonomiska , eller ställa myndigheter till svars . De kan vara verksamma på lokal, nationell, regional eller internationell nivå, i städer eller på landsbygden, formellt eller informellt. Andra organ eller aktörer som inte uttryckligen undantas genom denna förordning bör kunna finansieras om det är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning. [Ändr. 36] |
|
(26a) |
Unionen och dess medlemsstater bör i linje med samförståndet främja det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter i deras bidrag till hållbar utveckling och till uppfyllande av FN:s mål för hållbar utveckling, bland annat i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, social rättvisa, och i deras egenskap av tillhandahållare av grundläggande sociala tjänster till de mest behövande samhällsgrupperna. De bör erkänna de många olika roller som det civila samhällets organisationer och de lokala myndigheterna har – de senare som främjare av ett territoriellt förhållningssätt till utveckling, som inbegriper decentraliseringsprocesser, deltagande, tillsyn och ansvarsskyldighet. Unionen och dess medlemsstater bör verka för att det civila samhällets organisationer ska få det handlingsutrymme och de förutsättningar som de behöver och ytterligare stärka sitt stöd till kapacitetsuppbyggnad för det civila samhällets organisationer och de lokala myndigheterna för att stärka deras röst i processen för hållbar utveckling och främja den politiska, sociala och ekonomiska dialogen, bland annat genom program för faciliteterna för det civila samhället. [Ändr. 37] |
|
(26b) |
Unionen bör stödja det civila samhällets organisationer och främja ett större strategiskt engagemang från dessa i alla externa instrument och program, inbegripet geografiska program och snabbinsatsåtgärder enligt denna förordning, i linje med rådets slutsatser av den 15 oktober 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser. [Ändr. 38] |
|
(27) |
I denna förordning fastställs en finansieringsram för detta instrument som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (33), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. |
|
(28) |
För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna , skydda miljön och bekämpa förlust av biologisk mångfald, i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling bör denna förordning bidra till att integrera klimatfrågor klimat- och miljöfrågor i unionens politik och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen och stödja åtgärder med tydliga och identifierbara tvärsektoriella sidovinster . Åtgärder inom ramen för denna förordning väntas bidra 25 % till 45 % av den totala finansieringsramen till klimatmål , miljöledning och miljöskydd, biologisk mångfald och bekämpning av ökenspridning, varav 30 % av den totala finansieringsramen bör anslås till begränsning av klimatförändringar och klimatanpassning . De berörda åtgärderna kommer att identifieras under genomförandet tillämpningen av denna förordning, och det övergripande bidraget från förordningen bör omfattas av relevanta utvärderingar och översyner. Unionens åtgärder på detta område bör syfta till att efterleva Parisavtalet och Riokonventionerna och inte bidra till miljöförstöring eller orsaka skada på miljön eller klimatet. Vid insatser och åtgärder som bidrar till att uppfylla klimatmålet bör särskild vikt läggas vid stöd för anpassning till klimatförändringar i fattiga och mycket sårbara länder, och hänsyn bör tas till sambandet mellan klimat, fred och säkerhet, kvinnors egenmakt och kampen mot fattigdom. Denna förordning bör bidra till en hållbar förvaltning av naturtillgångar och främja gruvdrift, skogsbruk och jordbruk under hållbara och säkra former. [Ändr. 39] |
|
(29) |
Det är viktigt att ytterligare intensifiera Samarbetet om migration med partnerländerna, dra nytta av fördelarna med välhanterad laglig kan leda till ömsesidig nytta genom en ordnad, säker och ansvarsfull migration och effektivt ta itu med till en effektiv hantering av irreguljär migration och tvångsförflyttning . Ett sådant samarbete bör bidra till att underlätta säkra och lagliga asyl- och migrationsvägar, säkerställa tillgång till internationellt skydd och att, ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration, förbättrad och tvångsförflyttning , samverka med diasporagrupper, förbättra gränsförvaltningen och fortsätta ansträngningarna i kampen insatserna mot irreguljär migration, människohandel och smuggling av migranter samt vid behov ha ett samarbete om återvändande, återtagande och återanpassning i förekommande fall under säkra, värdiga och hållbara former och på ett konfliktkänsligt sätt , på grundval av ömsesidig ansvarighet och med full respekt för humanitära och människorättsliga skyldigheter enligt internationell rätt och unionsrätten . Därför bör tredjeländernas samarbete med unionen på detta område ingå som en integrerad del i de allmänna principerna i denna förordning. Det är viktigt med ökad samstämmighet mellan migrations- och utvecklingspolitiken för att garantera att utvecklingsbiståndet hjälper partnerländerna att hantera migrationen på ett effektivare sätt bekämpa fattigdom och ojämlikhet, främja rättigheter och friheter samt bidra till en ordnad, säker och ansvarsfull migrationshantering . Denna förordning bör bidra till ett samordnat, holistiskt och strukturerat förhållningssätt till migration och maximera synergieffekterna, samt tillämpa de påtryckningsmöjligheter som krävs migrationens och mobilitetens positiva inverkan på utvecklingen . [Ändr. 40] |
|
(30) |
Denna förordning bör möjliggöra för unionen att reagera på utmaningar och möjligheter i samband med migration, och utgöra ett komplement till EU:s invandringspolitik migrations- och utvecklingspolitik . För att bidra till detta, för att maximera migrationens bidrag till utvecklingen och utan att det påverkar åtgärder vid oförutsedda omständigheter, nya utmaningar eller nya behov förväntas 10 % av finansieringsramen anslås till hanteringen av de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar och ge stöd till migrationshantering stödjande av ett förstärkt engagemang för att underlätta en säker, ordnad, laglig och ansvarsfull migration och genomförandet av en planerad och välhanterad migrationspolitik och styrning migrationsstyrning , inklusive skydd av flyktingars och migranters rättigheter på grundval av internationell rätt och unionsrätten i överensstämmelse med målen för denna förordning. Denna förordning bör också bidra till att hantera kunskapsflykten och till att tillgodose tvångsfördrivna personers och värdsamhällens behov, särskilt genom tillhandahållande av tillgång till grundläggande tjänster och möjligheter till försörjning. [Ändr. 41] |
|
(30a) |
Informations- och kommunikationsteknik (IKT) och informations- och kommunikationstjänster är beprövade faktorer för hållbar utveckling och tillväxt för alla. De kan vara nyckeln till att förbättra medborgarnas liv även i de fattigaste länderna, framför allt genom att ge kvinnor och flickor egenmakt, förbättra den demokratiska samhällsstyrningen och transparensen samt öka produktiviteten och skapa arbetstillfällen. Konnektivitet och överkomliga priser är emellertid fortfarande ett problem både mellan och inom regionerna, eftersom det finns stora variationer mellan hög- och låginkomstländerna och mellan städer och landsbygd. Denna förordning bör därför hjälpa unionen att ytterligare integrera digitalisering i unionens utvecklingspolitik. [Ändr. 42] |
|
(30b) |
I Agenda 2030, som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution den 25 september 2015, underströks vikten av att främja fredliga och inkluderande samhällen, både som ett mål för hållbar utveckling (mål 16) och för att uppnå andra utvecklingspolitiska resultat. I mål 16.a begärs specifikt att man ska ”stärka berörda nationella institutioner, bland annat genom internationellt samarbete, i syfte att bygga upp kapacitet på alla nivåer, i synnerhet i utvecklingsländerna, för att förebygga våld och bekämpa terrorism och brottslighet”. [Ändr. 43] |
|
(30c) |
Vid högnivåmötet den 19 februari 2016 uppdaterade OECD:s biståndskommitté genom en kommuniké rapporteringsdirektiven i fråga om offentligt utvecklingsbistånd på området fred och säkerhet. Finansieringen av de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning utgör offentligt utvecklingsbistånd när den uppfyller de kriterier som fastställs i dessa rapporteringsdirektiv eller andra eventuella efterföljande rapporteringsdirektiv som biståndskommittén kan enas om. [Ändr. 44] |
|
(30d) |
Kapacitetsuppbyggnad till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling bör endast användas i undantagsfall om förordningens mål inte kan uppnås genom annat utvecklingssamarbete. Att stödja aktörer inom säkerhetssektorn i tredjeländer, inklusive, i undantagsfall, militären, i konfliktförebyggande syfte, eller i krishanterings- eller stabiliseringssammanhang, är av yttersta vikt för att säkerställa lämpliga villkor för fattigdomsutrotning och utveckling. God samhällsstyrning, effektiv demokratisk kontroll och civil kontroll av säkerhetssystemet, inklusive militären, liksom respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen är viktiga kännetecken för en väl fungerande stat i alla sammanhang och bör främjas genom ett bredare stöd till en reform av säkerhetssektorn i tredjeländer. [Ändr. 45] |
|
(30e) |
Denna förordning bör bygga på slutsatserna från kommissionens utvärdering som begärts för juni 2020, inklusive ett omfattande offentligt samråd med många intressenter, för att bedöma huruvida den kapacitetsuppbyggnad till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling inom ramen för kopplingen mellan säkerhet och utveckling som finansieras av unionen och dess medlemsstater stämmer överens med den globala strategin och FN:s mål för hållbar utveckling. [Ändr. 46] |
|
(30f) |
Unionen bör också främja en strategi som tar hänsyn till konflikter och jämställdhetsaspekter i alla åtgärder och program inom ramen för denna förordning, i syfte att förhindra negativa effekter och maximera positiva effekter. [Ändr. 47] |
|
(31) |
Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget bör gälla för denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (34) (nedan kallad budgetförordningen) och reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, budgetstöd, förvaltningsfonder, finansieringsinstrument och budgetgarantier, samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv EU-finansiering. |
|
(32) |
Typerna av finansiering och metoderna för genomförande tillämpningsmetoderna enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av partnernas behov, preferenser och särskilda omständigheter samt utifrån deras relevans, hållbarhet och hur väl de uppfyller principerna för biståndseffektivitet, bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. Den roll som det europeiska initiativet för demokrati spelar som en stiftelse bemyndigad av de europeiska institutionerna att stödja demokrati, det civila samhället och de mänskliga rättigheterna i världen bör stärkas och utökas enligt denna förordning. Initiativet bör ges administrativ flexibilitet och ekonomiska möjligheter att betala ut riktade bidrag till de aktörer i det civila samhället i det europeiska grannskapet som ansvarar för genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken, särskilt när det gäller utvecklingen av demokrati, mänskliga rättigheter, fria val och rättsstatsprincipen. [Ändr. 48] |
|
(33) |
Den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) som bygger på den framgångsrika tidigare EFHU (35), bör tillhandahålla ett integrerat finansiellt paket för finansiering i form av bidrag, budgetgarantier och finansieringsinstrument över hela världen. EFHU+ bör stödja den yttre investeringsplanen och kombinera blandfinansierings- och budgetgarantiinsatser som täcks av garantin för yttre åtgärder, inbegripet sådana som täcker statsrisker i samband med utlåning, som tidigare omfattades av Europeiska investeringsbankens externa utlåningsmandat. Med tanke på sin roll enligt fördragen och sin erfarenhet under de senaste årtiondena som stöd för unionens politik, bör Europeiska investeringsbanken fortsätta att vara en naturlig partner för kommissionen för genomförandet tillämpningen av insatser inom ramen för garantin för yttre åtgärder. Andra multilaterala utvecklingsbanker eller EU-baserade nationella utvecklingsbanker har också kompetens och kapital som kan ge betydande mervärde till effekterna av unionens utvecklingspolitik, och deras deltagande inom ramen för EFHU+ bör därför i hög grad främjas genom denna förordning. [Ändr. 49] |
|
(34) |
EFHU+ bör syfta till att stödja investeringar som ett sätt att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling genom att främja en hållbar och inkluderande ekonomisk , kulturell och social utveckling och främja den socioekonomiska resiliensen i partnerländerna, med särskild inriktning på att utrota fattigdom, förebygga konflikter och främja fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, uppnå hållbar och inkluderande tillväxt ekonomisk utveckling, bekämpa klimatförändringarna genom begränsning och anpassning, ta itu med miljöförstöringen , skapa anständiga arbetstillfällen, i överensstämmelse med berörda ILO-normer och ekonomiska möjligheter, särskilt för kvinnor, ungdomar och utsatta personer. Tonvikten bör ligga på att tillhandahålla inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och utveckling av färdigheter och företagande entreprenörskap genom att stärka utbildningsstrukturer och kulturella strukturer, även för barn i humanitära nödsituationer och barn som utsatts för tvångsförflyttning. Den bör också syfta till att stödja ett stabilt investeringsklimat, industrialisering , socioekonomiska sektorer, kooperativ, sociala företag, mikroföretag och små och medelstora företag samt hantering av stärka demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, eftersom brister i detta avseende ofta utgör de specifika socioekonomiska bakomliggande orsaker orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning , i enlighet med de relevanta vägledande programplaneringsdokumenten. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt länder som identifierats som instabila eller konfliktdrabbade länder, de minst utvecklade länderna och djupt skuldtyngda fattiga länder. Särskild vikt bör också läggas vid att förbättra tillhandahållandet av grundläggande samhällsviktiga tjänster, öka livsmedelstryggheten och förbättra livskvaliteten för städernas snabbt växande befolkning, bland annat genom fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder. EFHU+ bör uppmuntra vinstdrivande/icke vinstdrivande partnerskap som ett sätt att styra den privata sektorns investeringar mot hållbar utveckling och utrotande av fattigdom. Strategiskt deltagande av det civila samhällets organisationer och unionens delegationer i partnerländerna bör också främjas i alla skeden av projektcykeln för att bidra till att hitta skräddarsydda lösningar som främjar samhällens socioekonomiska utveckling, jobbskapande och nya affärsmöjligheter. Investeringarna bör baseras på konfliktanalys, fokusera på de bakomliggande orsakerna till konflikter, bräcklighet och instabilitet, maximera potentialen för att främja fred och minimera riskerna för att förvärra konflikter. [Ändr. 50] |
|
(35) |
EFHU+ bör maximera finansieringens additionalitet, söka åtgärda marknadsmisslyckanden och mindre gynnsamma investeringsförhållanden, leverera innovativa produkter och attrahera medel från den privata sektorn för att optimera den privata sektorns finansieringsbidrag till lokal hållbar utveckling . Den privata sektorns deltagande i unionens samarbete med partnerländer inom ramen för EFHU+ bör leda till en mätbar ytterligare biståndseffekt som fullt ut respekterar miljön och lokala samhällens rättigheter och försörjningsmöjligheter, utan att snedvrida den lokala marknaden, och utsätta lokala ekonomiska aktörer för otillbörlig konkurrens. Det bör vara kostnadseffektivt och baseras på ömsesidig ansvarighet och delade risker och kostnader. EFHU+ bör bygga på lämpliga kriterier för ansvarsskyldighet och transparens och fungera som en gemensam kontaktpunkt och i denna egenskap ta emot finansieringsförslag från finansiella institutioner och offentliga eller privata investerare och tillhandahålla en rad olika former av finansiellt stöd till berättigade investeringar. [Ändr. 51] |
|
(35a) |
En EU-garanti för statliga investeringar i den offentliga sektorn bör utgöra en del av EFSD+. Denna EU-garanti bör inte utvidgas till att täcka utländska investeringar som inkluderar vidareutlåning till den privata sektorn eller utlåning till, eller till förmån för underenheter som kan få tillgång till finansiering för underenheter utan statliga garantier. För att stödja EIB:s kapacitetsplanering bör en garanterad minimivolym för sådana statliga investeringar tilldelas EIB. [Ändr. 52] |
|
(36) |
En garanti för yttre åtgärder bör inrättas med utgångspunkt i den befintliga EFHU-garantin och garantifonden för åtgärder avseende tredje land. Garantin för yttre åtgärder bör stödja EFHU+:s verksamhet -insatser som omfattas av budgetgarantier, makroekonomiskt stöd och lån till tredjeländer på grundval av rådets beslut 77/270/Euratom (36). Dessa insatser bör stödjas av anslagen enligt denna förordning, tillsammans med dem enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr…/… (37) (IPA III-förordningen) och EINS-förordningen, som även bör omfatta de avsättningar och skulder som härrör från lån för makroekonomiska stödlån samt lån till tredjeländer enligt artikel 10.2 i förordningen om det europeiska instrumentet för kärnsamarbete (EINS). Vid finansering finansiering av EFHU+-verksamhet -insatser bör ges prioritet ges åt projekt som skapar många anständiga arbetstillfällen , bidrar till försörjningsmöjligheter och och där kostnads-nyttoförhållandet är sådant att investeringarna blir hållbarare samt åt projekt som inom ramen för lokalt egenansvar erbjuder de största garantierna för hållbarhet och långsiktiga utvecklingseffekter . De insatser som stöds genom garantin för yttre åtgärder bör åtföljas av en ingående förhandsbedömning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekterna, på lämpligt sätt inklusive hur de påverkar mänskliga rättigheter och försörjningsmöjligheter i de berörda samhällena liksom ojämlikhet, och hur man kan hantera denna ojämlikhet, i överensstämmelse med kraven på bättre lagstiftning och så att hänsyn tas till principen om frivilligt förhandsgodkännande från de berörda samhällena i markrelaterade investeringar . Garantin för yttre åtgärder bör inte användas för att tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster, som fortfarande är de nationella regeringarnas ansvar. Konsekvensbedömningar bör också göras i efterhand för att mäta hur EFHU+-insatserna påverkat utvecklingen. [Ändr. 53] |
|
(37) |
För att skapa flexibilitet, öka intresset från den privata sektorn , främja rättvis konkurrens och maximera effekterna av investeringarna bör man när det gäller berättigade motparter göra ett undantag från de regler om metoderna för genomförandet av unionens budget som anges i budgetförordningen. De berättigade motparterna kan också vara organ som inte anförtrotts uppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som också kan vara organ som omfattas av privaträtten i ett partnerland. [Ändr. 54] |
|
(38) |
I syfte att öka genomslagskraften för garantin för yttre åtgärder, bör medlemsstaterna och avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ha möjlighet att ge bidrag i form av kontanta medel eller en garanti. Bidrag i form av en garanti bör inte överstiga 50 % av värdet av verksamhet som garanteras av unionen. De finansiella förpliktelser som följer av denna garanti bör inte täckas av avsättningar och likviditetsbufferten bör tillhandahållas av den gemensamma avsättningsfonden. |
|
(39) |
Yttre åtgärder genomförs tillämpas ofta i en instabil miljö vilket kräver en kontinuerlig och snabb anpassning till de föränderliga behoven hos unionens partner och till globala utmaningar såsom mänskliga rättigheterr och grundläggande friheter , demokrati och god samhällsstyrning, säkerhet och stabilitet, klimatförändringarna och miljön, världshaven samt migrationskrisen och migration, inbegripet dess bakomliggande orsaker , såsom fattigdom och ojämlikhet, och effekterna av det ökande antalet tvångsfördrivna personer, särskilt på utvecklingsländerna . För att principen om förutsägbarhet ska kunna förenas med behovet att reagera snabbt på nya behov måste det den finansiella genomförandet tillämpningen av programmen anpassas. För att öka EU:s förmåga att reagera på oförutsedda behov behov som inte omfattas av program och programdokument, med utgångspunkt i de positiva erfarenheterna från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör man lämna ett i förväg fastställt belopp i reserv för senare tilldelning som en buffert för nya utmaningar och prioriteringar. Den bör utnyttjas i vederbörligen motiverade fall i enlighet med de förfaranden som fastställs i denna förordning. [Ändr. 55] |
|
(40) |
Med respekt för den allmänna principen att unionens budget fastställs årsvis, bör man i denna förordning bibehålla möjligheten att utnyttja de flexibiliteter som redan medges i budgetförordningen för andra politikområden, nämligen i form av överföringar och ingående av nya åtaganden för anslagna medel, för att säkerställa att unionsmedlen används effektivt både för unionens och partnerländernas medborgare, och således maximera de unionsmedel som är tillgängliga för insatser inom unionens yttre åtgärder. |
|
(41) |
I enlighet med artikel 83 i rådets beslut 2013 …/… (ULT) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. Dessutom bör samarbete mellan partnerländerna och de utomeuropeiska länderna och territorierna samt de yttersta randområden i unionen enligt artikel 349 i EUF-fördraget uppmuntras på områden av gemensamt intresse. |
|
(42) |
För att stärka partnerländernas demokratiska ägarskap av utvecklingsprocesserna och hållbarheten i biståndet till tredjeländer bör unionen, när så är lämpligt, verka för användande av partnerländernas egna institutioner , resurser, expertis och partnerländernas system och förfaranden för alla delar av projektcykeln för samarbete , och samtidigt säkerställa att lokala resurser och lokal expertis utnyttjas fullt ut och att lokala myndigheter och det civila samhället deltar fullt ut . Unionen bör också tillhandahålla utbildning om hur man ansöker om EU-stöd till lokala myndigheters tjänstemän och det civila samhällets organisationer i syfte att hjälpa dem att förbättra sina projekts stödberättigande och effektivitet. Dessa program bör genomföras i de berörda länderna, vara tillgängliga på landets språk och komplettera eventuella distansutbildningsprogram som också inrättats, i syfte att säkerställa en riktad utbildning som svarar mot behoven i landet . [Ändr. 56] |
|
(43) |
De årliga eller fleråriga handlingsplaner och åtgärder som avses i artikel 19 utgör arbetsprogram inom ramen för budgetförordningen. Årliga eller fleråriga handlingsplaner består av en uppsättning åtgärder samlade i ett dokument. |
|
(44) |
I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (38), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (39), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (40) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (41) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom effektiva och proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i förekommande fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (42). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen och bevilja kommissionen, Olaf och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Av denna anledning ska avtal med tredjeländer och tredjeterritorier och med internationella organisationer, och kontrakt eller avtal som ingås med tillämpning av den här förordningen, innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, revisionsrätten och Olaf befogenhet att utföra sådana revisioner och kontroller och inspektioner på platsen enligt sina respektive behörigheter och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. |
|
(44a) |
För att bidra till den internationella bekämpningen av skattebedrägerier, skatteundandragande, bedrägeri, korruption och penningtvätt bör all finansiering via denna förordning tillhandahållas på ett sätt som är fullständigt transparent. Dessutom bör de stödberättigade motparterna inte stödja någon form av verksamhet som utförs för illegala syften och inte heller delta i finansierings- och investeringstransaktioner som genomförs genom ett instrument beläget i en icke samarbetsvillig jurisdiktion eller ett skatteparadis. Motparterna bör även avstå från att använda sig av system för skatteflykt eller aggressiv skatteplanering. [Ändr. 57] |
|
(45) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de relevanta bestämmelserna i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (43). [Ändr. 58] |
|
(46) |
I syfte att komplettera eller icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av unionens strategi, prioriterade områden, detaljerade mål, förväntade resultat, särskilda prestationsindikatorer och särskilda metoder för anslagstilldelning och samarbete för varje geografiskt och tematiskt program, samt för handlingsplaner och åtgärder som inte grundar sig på programdokument och som fastställer en operativ ram för mänskliga rättigheter och en riskhanteringsram, som beslutar om de behov som inte omfattas av program eller programdokument och om avbrytande av stöd, som fastställer ramen för en prestationsbaserad strategi, avsättningsnivåer och en ram för övervakning och utvärdering och som utvidgar tillämpningsområdet för åtgärderna till länder och territorier som inte omfattas av denna förordning. I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på den nivå som anges i artikel 26.3, de samarbetsområden samarbets- och insatsområden som förtecknas i bilagorna II, III och IV, de prioriterade områdena för EFHU+-verksamhet enligt EFHU+-insatser och de investeringsfönster som förtecknas i bilaga V, förvaltningen av EFHU+ i bilaga VI och prestationsindikatorer i bilaga VII, där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering samt de indikatorer som förtecknas i bilaga VII . [Ändr. 59] |
|
(47) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (44) behöver detta program utvärderas på grundval av de uppgifter som har samlats in genom specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna, undvikas. I förekommande fall kan Sådana krav bör innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för att mäta programmets faktiska konsekvenser. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå med relevanta intressenter som det civila samhället och experter , och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 60] |
|
(48) |
Hänvisningarna till unionsinstrument i artikel 9 i rådets beslut 2010/427/EU (45) , som ersätts med På grund av den breda karaktären och omfattningen av denna förordning och för att säkerställa överensstämmelse mellan principerna , målen och utgifterna enligt både denna förordning, ska tolkas som hänvisningar och andra instrument för finansiering av yttre åtgärder , till exempel EINS-förordningen, eller instrument som är nära kopplade till extern politik, till exempel IPA III-förordningen , bör en horisontell styrgrupp, bestående av alla berörda avdelningar vid kommissionen och utrikestjänsten och med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad vice ordföranden/den höga representanten) eller en företrädare för denna befattning som ordförande, ansvara för styrningen, samordningen och hanteringen av politik, program, mål och åtgärder enligt denna förordning, och kommissionen bör säkerställa att denna förordning genomförs i enlighet med Europeiska utrikestjänstens roll enligt det beslutet för att säkerställa konsekvens, effektivitet, transparens och ansvarighet när det gäller unionens externa finansiering. Vice ordföranden/den höga representanten bör säkerställa den övergripande politiska samordningen av unionens yttre åtgärder. Vid alla åtgärder, inbegripet snabbinsatsåtgärder och exceptionella stödåtgärder, och under hela cykeln för programplanering, planering och tillämpning av instrumentet, bör den höga representanten och utrikestjänsten samarbeta med berörda ledamöter och avdelningar inom kommissionen, vilka ska fastställas på grundval av arten av och målen för den planerade åtgärden och bygga på deras expertis. Alla förslag till beslut bör utarbetas enligt kommissionens förfaranden och bör läggas fram för kommissionen för antagande . [Ändr. 61] |
|
(48a) |
Tillämpningen av denna förordning bör när så är lämpligt komplettera och vara förenlig med de åtgärder som unionen antar för att uppnå målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom ramen för avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget och de åtgärder som antagits inom ramen för femte delen i EUF-fördraget. [Ändr. 62] |
|
(49) |
De planerade åtgärder som anges nedan bör strikt följa de villkor och förfaranden som fastställs i unionens restriktiva åtgärder. [Ändr. 63] |
|
(49a) |
Europaparlamentet bör delta fullt ut i utformningen, programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av instrumenten i syfte att garantera politisk kontroll och demokratisk kontroll samt ansvarsskyldighet för unionens finansiering på området för yttre åtgärder. En förstärkt dialog mellan institutionerna bör inrättas för att säkerställa att Europaparlamentet på ett systematiskt och smidigt sätt kan utöva politisk kontroll under tillämpningen av denna förordning och därigenom öka både effektiviteten och legitimiteten. [Ändr. 64] |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning inrättas programmet om ett instrument för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (nedan kallat instrumentet).
I förordningen fastställs målen för instrumentet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Genom förordningen inrättas också Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (nedan kallad EFHU+) och en garanti för yttre åtgärder.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
landprogram: ett vägledande program som omfattar ett land. |
|
2. |
flerlandsprogram: ett vägledande program som omfattar mer än ett land. |
|
3. |
gränsöverskridande samarbete: samarbete mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer och tredjeterritorier som gränsar till unionens yttre gränser. |
|
4. |
regionalt program: ett vägledande flerlandsprogram som omfattar fler än ett tredjeland inom samma geografiska område i enlighet med artikel 4.2. |
|
5. |
transregionalt program: ett vägledande flerlandsprogram som omfattar fler än ett tredjeland från olika geografiska områden i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning. |
|
6. |
rättslig enhet: en fysisk person eller en juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har ställning som juridisk person och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som inte är en juridisk person, i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen. |
|
6a. |
det civila samhällets organisationer: alla icke-statliga, icke-vinstdrivande och fredliga strukturer, som människor organiserar sig i för att uppnå gemensamma mål och främja gemensamma värden, både politiska, kulturella, sociala, ekonomiska, religiösa och miljömässiga, eller för att ställa myndigheter till svars, som är verksamma på lokal, nationell, regional eller internationell nivå, och som kan omfatta organisationer i städer och på landsbygden och formella och informella organisationer. Inom ramen för det tematiska programmet om mänskliga rättigheter och demokrati omfattar det civila samhället alla individer eller grupper som är oberoende i förhållande till staten och vars verksamhet bidrar till att främja mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat människorättsförsvarare enligt definitionen i FN:s förklaring om medborgarnas rättigheter och skyldigheter. [Ändr. 65] |
|
6b. |
lokala myndigheter: enheter inom offentliga myndigheter som är verksamma på regional eller lokal nivå (t.ex. inom kommuner, distrikt, län, provinser eller regioner). [Ändr. 66] |
|
7. |
investeringsfönster: ett bestämt område som kan komma i fråga för stöd från EFHU+-garantin till investeringsportföljer i vissa specifika regioner, länder eller sektorer. |
|
8. |
bidragsgivare: en medlemsstat, ett internationellt finansinstitut eller en offentlig institution i en medlemsstat, ett offentligt organ eller andra offentliga eller privata enheter som bidrar genom likvida medel eller garantier till den gemensamma avsättningsfonden. [Ändr. 67] |
|
8a. |
additionalitet: den princip som säkerställer att stödet inom ramen för garantin för yttre åtgärder bidrar till hållbar utveckling genom insatser som inte hade kunnat genomföras utan garantin eller som leder till positiva resultat som inte hade kunnat uppnås i samma omfattning utan stöd från den samt att finansiering attraheras från den privata sektorn och att marknadsmisslyckanden eller mindre gynnsamma investeringsförhållanden åtgärdas samt att en investerings kvalitet, hållbarhet, verkan eller omfattning förbättras. Principen säkerställer också att investerings- och finansieringsverksamhet som täcks av garantin för yttre åtgärder inte ersätter stöd från en medlemsstat, privat finansiering eller annan unionsfinansiering eller internationell finansiering och undviker att tränga ut andra offentliga eller privata investeringar. Projekt som stöds av garantin för yttre åtgärder har i normalfallet en högre riskprofil än den investeringsportfölj som de berättigade motparterna stöder enligt sin normala investeringspolicy utan garantin. [Ändr. 68] |
|
8b. |
industriländer: andra tredjeländer än de utvecklingsländer som finns med i förteckningen från OECD:s biståndskommitté över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd. [Ändr. 69] |
|
8c. |
fattigdom: alla omständigheter där människor är underprivilegierade och uppfattas som utestängda i olika samhällen och lokala sammanhang. Fattigdomens centrala aspekter omfattar ekonomiska, mänskliga, politiska, sociokulturella och skyddande möjligheter. [Ändr. 70] |
|
8d. |
medvetenhet om jämställdhetsperspektivet: att agera i syfte att förstå och ta hänsyn till de samhälleliga och kulturella faktorer som påverkar könsrelaterat utanförskap och diskriminering inom alla områden av det offentliga och privata livet. [Ändr. 71] |
|
8e. |
konfliktkänslighet: att agera med insikten att varje initiativ som genomförs i en konfliktdrabbad miljö kommer att interagera med denna konflikt och att en sådan interaktion kommer att få konsekvenser som kan ha positiva eller negativa effekter. Konfliktkänslighet innebär också att säkerställa att unionsåtgärderna (politiska åtgärder och strategier och externt bistånd) så långt det är möjligt undviker negativ inverkan och maximerar de positiva effekterna på konfliktdynamiken och därigenom bidrar till konfliktförebyggande, strukturell stabilitet och fredsbyggande åtgärder. [Ändr. 72] |
Alla hänvisningar till mänskliga rättigheter ska förstås som att de omfattar grundläggande friheter. [Ändr. 73]
Inom ramen för artikel 15 kan ”de länder som har störst behov” också omfatta de länder som förtecknas i bilaga I. [Ändr. 74]
Artikel 3
Mål
1. Det allmänna målet för denna förordning är att fastställa en budgetram som gör det möjligt för unionen att vidmakthålla och främja unionens sina värderingar , principer och grundläggande intressen runtom i världen för att uppfylla , i enlighet med de principer och mål för unionens yttre åtgärder som fastställs i artiklarna 3.5, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 11 och 208 i EUF-fördraget . [Ändr. 75]
2. I enlighet med punkt 1 är de särskilda målen för denna förordning följande:
|
a) |
Att stödja och främja dialog och samarbete med tredjeländer och regioner i grannskapsområdet, i Afrika söder om Sahara, i Asien och Stillahavsområdet samt i Nord- och Sydamerika och Västindien. |
|
aa) |
Att bidra till att fullgöra de internationella åtaganden och uppnå de mål som unionen har ställt sig bakom, särskilt Agenda 2030, målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. [Ändr. 76] |
|
ab) |
Att utveckla särskilda förstärkta förbindelser med länderna i unionens östra och södra grannskap, med utgångspunkt i samarbete, fred och säkerhet, ömsesidigt ansvar och gemensamma åtaganden för de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter och socioekonomisk integration, miljöskydd och klimatåtgärder. [Ändr. 77] |
|
ac) |
Att minska och på lång sikt utrota fattigdom, särskilt i de minst utvecklade länderna, och att möjliggöra hållbar social och ekonomisk utveckling. [Ändr. 78] |
|
b) |
På global nivå: att befästa stödja det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter , främja stabilitet stödja demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, stödja det civila samhällets organisationer fred, förebygga konflikter och främja rättvisa och inkluderande samhällen , främja stabilitet multilateralism, internationell rättvisa och fred ansvarighet, och hantera andra globala och regionala utmaningar såsom migration , bland annat klimatförändringar och rörlighet miljöförstöring samt utrikespolitiska behov och prioriteringar, enligt vad som anges i bilaga III, bland annat främjande av förtroendeskapande åtgärder och goda grannförbindelser [Ändr. 79]. |
|
ba) |
Att skydda, främja och driva på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, liksom jämställdhet och social jämlikhet, även i de allra svåraste och mest akuta situationerna, i partnerskap med det civila samhället, bland annat människorättsförsvarare över hela världen. [Ändr. 80] |
|
c) |
Att snabbt ingripa i vid kriser, instabilitet och konflikter, hantera resiliensutmaningar och koppla samman åtgärder inom humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd samt behov och prioriteringar på området yttre åtgärder. [Ändr. 81] |
Måluppfyllelsen ska mätas med hjälp av relevanta indikatorer i enlighet med artikel 31.
3. Minst 92 95 % av utgifterna enligt denna förordning ska bidra till åtgärder som är utformade på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Denna förordning ska bidra till att uppnå det gemensamma målet att avsätta 0,2 % av unionens bruttonationalinkomst till de minst utvecklade länderna och 0,7 % av unionens bruttonationalinkomst som offentligt utvecklingsbistånd inom tidsramen för Agenda 2030. [Ändr. 82]
3a. Minst 20 % av det offentliga utvecklingsbistånd som finansieras inom ramen för denna förordning, inom alla program, både geografiska och tematiska, ska årligen och under åtgärdernas löptid öronmärkas för social delaktighet och mänsklig utveckling, för att främja och stärka tillhandahållandet av grundläggande sociala tjänster, såsom hälso- och sjukvård, utbildning, nutrition och socialt skydd, särskilt till de mest marginaliserade grupperna, och med betoning på kvinnor och barn. [Ändr. 83]
3b. Minst 85 % av de geografiska och tematiska program som finansieras genom det offentliga utvecklingsbiståndet inom ramen för denna förordning ska ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som sitt huvudmål eller ett viktigt mål, enligt definitionen från OECD:s biståndskommitté. Dessutom ska en betydande del av dessa program ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som sitt huvudmål. [Ändr. 84]
Artikel 4
Tillämpningsområde och struktur
1. Unionens stöd enligt denna förordning ska genomföras tillämpas genom [Ändr. 85]
|
a) |
geografiska program, |
|
b) |
tematiska program, |
|
c) |
snabbinsatsåtgärder. |
2. De geografiska programmen ska omfatta bilateralt och mulitlateralt samarbete i följande områden:
|
a) |
Grannskapet. |
|
b) |
Afrika söder om Sahara. |
|
c) |
Asien och Stillahavsområdet. |
|
d) |
Nord- och Sydamerika samt Västindien. |
Geografiska program kan omfatta alla tredjeländer, utom kandidater och potentiella kandidater enligt definitionen i förordning (EU) nr…/… (46) (IPA) och de utomeuropeiska länder och territorierna enligt definitonen i rådets beslut …/… (EU). Geografiska program med ett kontinentalt eller transregionalt tillämpningsområde får också inrättas, särskilt ett panafrikanskt program som omfattar länder i Afrika enligt leden a och b och ett program som omfattar länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet enligt leden b, c och d. [Ändr. 86]
De geografiska programmen i grannskapsområdet kan omfatta alla de länder som avses i bilaga I.
I syfte att uppnå de mål som anges i artikel 3 ska de geografiska programmen utgå från de samarbetsområden som anges i bilaga II.
3. De tematiska programmen ska omfatta åtgärder kopplade till genomförandet av målen för hållbar utveckling på global nivå, inom följande områden:
|
a) |
Mänskliga rättigheter och demokrati. |
|
b) |
Det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter . [Ändr. 87] |
|
c) |
Stabilitet och fred. |
|
d) |
Globala utmaningar. |
|
da) |
Utrikespolitiska behov och prioriteringar. [Ändr. 88] |
De tematiska programmen kan omfatta alla tredjeländer samt utomeuropeiska länder och territorier enligt definitionen i ska ha full tillgång till de tematiska programmen i enlighet med rådets beslut …/… (EU). Deras faktiska deltagande ska säkerställas med hänsyn till deras särskilda förhållanden och de särskilda utmaningar som de måste ta itu med. [Ändr. 89]
I syfte att uppnå de mål som anges i artikel 3 ska de tematiska programmen utgå från de insatsområden som anges i bilaga III.
4. Snabbinsatsåtgärderna ska möjliggöra åtgärder i ett tidigt skede för att
|
a) |
bidra till fred, stabilitet och konfliktförebyggande i akuta situationer, i begynnande kriser samt under och efter kriser, [Ändr. 90] |
|
b) |
bidra till att stärka resiliensen hos stater, inbegripet lokala myndigheter, samhällen, grupper och enskilda personer och för att koppla samman humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, [Ändr. 91] |
|
c) |
hantera utrikespolitiska behov och prioriteringar. [Ändr. 92] |
Snabbinsatsåtgärder kan omfatta alla tredjeländer samt utomeuropeiska länder och territorier enligt definitionen i rådets beslut …/… (EU).
I syfte att uppnå målen i artikel 3 ska snabbinsatsåtgärderna utgå från de insatsområden som anges i bilaga IV.
5. Åtgärder inom ramen för denna förordning ska främst genomföras tillämpas genom geografiska program. [Ändr. 93]
Åtgärder som genomförs genom de tematiska programmen ska komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för de geografiska programmen och stödja globala och transregionala initiativ för som syftar till att uppnå de internationellt överenskomna mål, särskilt målen för hållbar utveckling, för att som avses i artikel 3.2 aa samt skydda globala kollektiva nyttigheter eller hantera globala utmaningar. Åtgärder genom tematiska program kan också vidtas självständigt, bland annat när det inte finns något geografiskt program eller när detta har upphävts tillfälligt, eller när det inte finns någon överenskommelse om åtgärder med det berörda partnerlandet, eller om åtgärden inte kan genomföras på lämpligt sätt genom de geografiska programmen. [Ändr. 94]
Snabbinsatsåtgärderna ska komplettera de geografiska och tematiska programmen och de åtgärder som finansieras genom rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 (förordningen om humanitärt bistånd) . Dessa åtgärder ska utformas och genomföras tillämpas på ett sådant sätt att de, om relevant, kan fortsätta inom ramen för de geografiska och tematiska programmen. [Ändr. 95]
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på ändring av eller tillägg till bilagorna II, III och IV.
Artikel 5
Samstämmighet, konsekvens och komplementaritet
1. Vid genomförandet tillämpningen av denna förordning ska det säkerställas samstämmighet, synergieffekter och komplementariet komplementaritet med andra alla områden av unionens yttre åtgärder , bland annat andra instrument för finansiering av yttre åtgärder, särskilt IPA III-förordningen, samt med åtgärder som antas enligt avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget och femte delen i EUF-fördraget och med annan relevant unionspolitik och andra relevanta program, samt en konsekvent politik för utveckling. Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid tillämpning av politik som kan påverka utvecklingsländerna. [Ändr. 96]
1a. Unionen och medlemsstaterna ska samordna sina respektive stödprogram i syfte att öka det tillhandahållna stödets effektivitet och ändamålsenlighet och förhindra överlappande finansiering. [Ändr. 97]
1b. Vid tillämpningen av denna förordning ska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkter. [Ändr. 98]
2. Åtgärder som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1257/96 ska inte finansieras inom ramen för den här förordningen.
3. I förekommande fall får andra unionsprogram bidra till åtgärder som fastställs inom ramen för denna förordning, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Denna förordning får också bidra till åtgärder som fastställts inom andra unionsprogram, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. I sådana fall ska det i det arbetsprogram där dessa åtgärder ingår fastställas vilken uppsättning bestämmelser som är tillämplig.
Artikel 6
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet tillämpningen av denna förordning för perioden 2021–2027 ska vara 89 200 82 451 miljoner EUR i 2018 års priser (93 154 miljoner EUR i löpande priser ) [100 %] . [Ändr. 99]
2. Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska utgöras av följande:
|
a) |
68 000 63 687 miljoner EUR i 2018 års priser (71 954 miljoner EUR i löpande priser) [77,24 %] till de geografiska programmen: [Ändr. 100]
|
|
b) |
7 000 9 471 miljoner EUR i 2018 års priser (10 700 miljoner EUR i löpande priser) [11,49 %] till de tematiska programmen: [Ändr. 105]
|
|
c) |
4 000 3 098 miljoner EUR i 2018 års priser (3 500 miljoner EUR i löpande priser) [3,76 %] för snabbinsatsåtgärder.
|
3. Bufferten för nya utmaningar och prioriteringar på 10 200 6 196 miljoner EUR i 2018 års priser (7 000 miljoner EUR i löpande priser) [7,51 %] ska höja de belopp som avses i punkt 2 i enlighet med artikel 15. [Ändr. 112]
4. Den finansieringsram som avses i punkt 2 a ska motsvara minst 75 % av den finansieringsram som avses i punkt 1.
4a. Åtgärderna enligt artikel 9 ska finansieras med ett belopp på upp till 270 miljoner EUR. [Ändr. 113]
4b. De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen under budgetförfarandet, när institutionerna har enats om prioriteringarna. [Ändr. 114]
Artikel 7
Politisk ram
Den övergripande politiska ramen för genomförandet tillämpningen av denna förordning ska utgöras av associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen, de multilaterala avtalen handelsavtalen och andra avtal om upprättande av en rättsligt bindande förbindelse med partnerländerna, de rekommendationer och akter som antagits i de organ som inrättats genom dessa avtal, samt relevanta multilaterala avtal, unionsrättsakter, Europeiska rådets slutsatser och, rådets slutsatser, uttalanden och slutsatser från toppmöten och andra internationella uttalanden eller slutsatser från högnivåmöten med partnerländerna, resolutioner och ståndpunkter från Europaparlamentet, kommissionens meddelanden eller gemensamma meddelanden från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Förenta nationernas konventioner och resolutioner . [Ändr. 115]
Artikel 8
Allmänna principer
1. Unionen ska sträva efter att genom dialog och samarbete med partnerländer och partnerregioner , genom åtgärder i FN och andra internationella forum och genom sitt samarbete med organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter och privata aktörer främja, utveckla och stödja de principer för som unionen bygger på, dvs. demokrati, rättsstaten , de mänskliga rättigheternas grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, och respekt för mänskliga rättigheter människors värde, jämlikhet och grundläggande friheter på vilka den är grundad solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten . Finansiering enligt denna förordning ska vara förenlig med dessa principer, samt med unionens åtaganden enligt internationell rätt . [Ändr. 116]
1a. I enlighet med artiklarna 2 och 21 i EU-fördraget grundar sig unionens bidrag till demokrati och rättsstaten och till främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt. [Ändr. 117]
2. En rättighetsbaserad strategi som omfattar alla mänskliga rättigheter, oavsett om de är medborgerliga och politiska eller ekonomiska, sociala och kulturella, ska tillämpas för att integrera principerna om mänskliga rättigheter, stöd till rättighetshavare när de åberopar sina rättigheter, med fokus på fattiga marginaliserade och sårbara grupper , såsom minoriteter, kvinnor, barn och ungdomar, äldre, ursprungsbefolkningar, hbti-personer och personer med funktionsnedsättningar, på väsentliga arbetstagarrättigheter och social delaktighet, samt på att bistå partnerländer i fullgörandet av deras internationella åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter. Denna förordning ska främja jämställdhet mellan könen och kvinnors , ungdomars och barns egenmakt , inbegripet avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter . [Ändr. 118]
3. Unionen ska, där så är lämpligt, stödja samarbete och dialog på bilateral, regional och multilateral nivå, partnerskapsavtalen och trepartssamarbete.
Unionen ska främja en multilateral och regelbaserad regel- och värdebaserad strategi avseende globala allmänna nyttigheter och utmaningar och i detta sammanhang samarbeta med medlemsstaterna, partnerländerna och internationella organisationer , inbegripet internationella organisationer finansinstitut och FN:s organ, fonder och program, samt andra givare. [Ändr. 119]
Unionen ska främja samarbetet med internationella och regionala organisationer och andra givare. [Ändr. 120]
I förbindelserna med partnerländerna ska deras resultat när det gäller fullgörandet av åtaganden, genomförandet av internationella avtal , särskilt Parisavtalet, och avtalsförhållanden med unionen , särskilt associeringsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal och handelsavtal, beaktas. [Ändr. 121]
4. Samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna, å ena sidan, och partnerländerna, å den andra, ska i förekommande fall , oberoende av samarbetsform, baseras på och främja principerna för biståndseffektivitet utvecklingseffektivitet , dvs. partnerländernas ägarskap av utvecklingsprioriteringarna, med fokus på resultat, inkluderande utvecklingspartnerskap, transparens och ömsesidig ansvarighet , och överensstämmelse med partnerländernas prioriteringar . Unionen ska främja en verkningsfull och effektiv mobilisering och användning av resurser. [Ändr. 122]
I överensstämmelse med principen om inkluderande partnerskap ska kommissionen, om lämpligt, se till att samråd förs med de berörda parterna i partnerländerna, däribland det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter, och att de utan onödigt dröjsmål får tillgång till relevant information så att de kan spela en meningsfull roll vid utformningen, genomförandet tilämpningen och övervakningen av programmen [Ändr. 123]
I enlighet med principen om ägarskap ska kommissionen, i förekommande fall, främja användning av partnerländernas system för genomförandet tilämpningen av programmen. [Ändr. 124]
5. Unionen och medlemsstaterna ska, i syfte att främja åtgärdernas komplementaritet och effektivitet, samordna sin politik och samråda med varandra om sina biståndsprogram, även inom internationella organisationer och i samband med internationella konferenser.
6. Program och åtgärder inom ramen för denna förordning ska integrera klimatförändringar, miljöskydd i enlighet med artikel 11 i EUF-fördraget, katastrofriskreducering och jämställdhet och kvinnors, barns och ungdomars egenmakt, icke-diskriminering, utbildning och kultur samt digitalisering, och ta hänsyn till sambanden mellan målen för hållbar utveckling, för att främja integrerade åtgärder som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sätt. Dessa program och åtgärder ska baseras på en analys av kapacitet, risker och sårbarheter, omfatta en person- och samhällsinriktad strategi för resiliens och vara konfliktkänsliga. De ska vägledas av principen principerna att ingen ska lämnas på efterkälken och att inte göra någon skada . [Ändr. 125]
7. Utan att det påverkar övriga mål för unionens yttre åtgärder ska ett mer samordnat, holistiskt och strukturerat förhållningssätt till migration ska eftersträvas med partner och effektiviteten bör utvärderas regelbundet , utan att fördelningen av utvecklingsbistånd till tredjeländer kopplas till ett krav på samarbete i fråga om migrationshantering och med full respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet varje persons rättighet att lämna sitt ursprungsland . [Ändr. 126]
7a. Kommissionen ska säkerställa att de åtgärder som antas enligt denna förordning avseende säkerhet, stabilitet och fred, särskilt när det gäller uppbyggnad av militära aktörers kapacitet till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling, bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet samt it-säkerhet, genomförs i enlighet med internationell rätt, inbegripet internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt. Kommissionen får tillsammans med de stödmottagande partnerna utarbeta färdplaner för att förbättra militära aktörers institutionella och operativa efterlevnad av standarder för öppenhet och mänskliga rättigheter. Kommissionen ska noggrant övervaka, utvärdera och rapportera om tillämpningen av sådana åtgärder för varje relevant mål enligt artikel 31 för att säkerställa att skyldigheter på området för mänskliga rättigheter fullgörs. För sådana åtgärder ska kommissionen tillämpa ett konfliktkänsligt tillvägagångssätt, inbegripet en strikt och systematisk förhandskonfliktanalys som till fullo omfattar en jämställdhetsanalys, utöver bestämmelserna om riskhantering i artikel 8.8 b. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera denna förordning genom att inrätta en operativ ram, på grundval av befintlig vägledning, för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna beaktas vid utformningen och tillämpningen av de åtgärder som avses i denna artikel, särskilt när det gäller förhindrande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och när det gäller respekt för ett korrekt rättsförfarande, inklusive oskuldspresumtion, rätt till en rättvis rättegång och rätt till försvar. [Ändr. 127]
8. Kommissionen ska regelbundet informera och regelbundet utbyta synpunkter föra meningsfulla politiska dialoger med Europaparlamentet , på eget initiativ och på begäran av Europaparlamentet . [Ändr. 128]
8a. Kommissionen ska ha regelbundna informationsutbyten med det civila samhället och lokala myndigheter. [Ändr. 129]
8b. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa en lämplig ram för riskhantering, inbegripet en bedömning och begränsningsåtgärder för varje relevant mål i förordningen. [Ändr. 130]
8c. Transparens och ansvarighet, med starkt fokus på rapportering och granskning, ska underbygga hela instrumentet. Detta ska omfatta ett transparent kontrollsystem, inbegripet rapportering av information om mottagare av medel och huruvida betalningarna har gjorts i tid. [Ändr. 131]
Artikel 9
Uppbyggnad av kapacitet hos militära aktörer för att stödja utveckling och säkerhet för utveckling
1. I enlighet med artikel 41.2 i fördraget om Europeiska unionen får Unionens bistånd enligt denna förordning inte användas för att finansiera upphandling av vapen eller ammunition eller insatser med militära eller försvarsmässiga konsekvenser. All utrustning, alla tjänster och all teknik som tillhandahålls enligt denna förordning ska vara föremål för stränga överföringskontroller enligt den gemensamma ståndpunkten 944/2008/GUSP, förordningen om produkter med dubbla användningsområden och alla andra gällande restriktiva unionsåtgärder. I enlighet med förordning (EU) …/… [EU-förordningen om produkter som används för dödsstraff och tortyr] ska denna förordning inte användas för att finansiera tillhandahållandet av någon typ av utrustning som kan användas för tortyr, misshandel eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. [Ändr. 132]
2. För att bidra till en hållbar utveckling, vilket kräver stabila, fredliga och inkluderande samhällen, får unionsbistånd enligt denna förordning användas inom ramen för en bredare reform av säkerhetssektorn eller för att bygga upp kapaciteten hos militära aktörer i partnerländerna, under de exceptionella omständigheter som anges i punkt 4, om syftet är att få till stånd verksamhet inom utveckling och säkerhet för utveckling , i linje med det övergripande målet att få till stånd en hållbar utveckling . [Ändr. 133]
3. Biståndet enligt denna artikel får särskilt omfatta tillhandahållande av kapacitetsuppbyggnadsprogram till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling, inklusive utbildning, handledning och rådgivning, samt tillhandahållande av utrustning, förbättringar av infrastrukturen samt tjänster som är direkt relaterade till detta bistånd.
4. Bistånd enligt denna artikel ska endast ges
|
a) |
om kraven inte kan uppfyllas via icke-militära aktörer för att på ett adekvat sätt uppnå unionens mål enligt denna förordning och det finns ett hot mot fungerande statliga institutioners existens eller mot skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och de statliga institutionerna inte kan hantera detta hot, samt |
|
b) |
om det berörda partnerlandet och unionen är eniga om att militära aktörer spelar en avgörande roll för att bevara, upprätta eller återupprätta de villkor som är nödvändiga för en hållbar utveckling och att dessa militära aktörer inte är inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller utgör ett hot mot statliga institutioners funktion , inbegripet vid kriser eller i instabila sammanhang och situationer. [Ändr. 134] |
5. Unionsbistånd enligt denna artikel får inte användas för att finansiera uppbyggnad av kapacitet hos militära aktörer i andra syften än för att bidra till utvecklingsverksamhet och verksamhet för säkerhet för utveckling. Det får i synnerhet inte användas för att finansiera
|
a) |
återkommande militära utgifter, |
|
b) |
anskaffning av vapen och ammunition eller någon annan utrustning som är utformad för att åstadkomma dödligt våld, |
|
c) |
utbildning som specifikt syftar till att bidra till stridsförmågan hos försvarsmakten. |
6. Vid utformningen och genomförandet tillämpningen av åtgärder enligt denna artikel ska kommissionen främja partnerlandets ägarskap. Den ska också utveckla de nödvändiga delar och den goda praxis som krävs för att säkerställa hållbarheten och ansvarigheten på medellång och lång sikt, samt främja rättsstatsprincipen och etablerade folkrättsliga principer. Kommissionen ska säkerställa att dessa åtgärder medför direkta säkerhetsfördelar för befolkningen, integreras i en bredare reformpolitik för säkerhetssektorn som omfattar starka demokratiska och parlamentariska kontroll- och redovisningsskyldighetsaspekter, inbegripet i form av bättre tillhandahållande av säkerhetstjänster, och att de passar in i långsiktiga freds- och utvecklingsstrategier som är utformade för att hantera de bakomliggande orsakerna till konflikter. Kommissionen ska också säkerställa att insatser för att reformera militära styrkor bidrar till att de blir mer transparenta och ansvariga och att de respekterar de mänskliga rättigheterna för dem som hamnar inom deras jurisdiktion. För åtgärder som syftar till att förse partnernas militära styrkor med utrustning ska kommissionen specificera vilken typ av utrustning som ska tillhandahållas i samband med varje åtgärd. Kommissionen ska tillämpa de bestämmelser som anges i artikel 8.8b (ny) i syfte att säkerställa att denna utrustning endast kommer att användas av de avsedda mottagarna. [Ändr. 135]
7. Kommissionen ska fastställa lämpliga riskbedömnings-, övervaknings- och utvärderingsförfaranden för åtgärder enligt denna artikel inom ramen för utvärderingen enligt artikel 32 , särskilt när det rör sig om en halvtidsutvärdering, genomföra utvärderingar tillsammans med medlemsstaterna . Resultatet ska bilda underlag för programutformning och resursfördelning samt ytterligare öka enhetligheten och komplementariteten i unionens yttre åtgärder . [Ändr. 136]
AVDELNING II
GENOMFÖRANDE TILLÄMPNING AV DENNA FÖRORDNING [ÄNDR. 137]
Kapitel I
Programplanering
Artikel 9a
Tillämpningsområde för de geografiska programmen
1. Unionens samarbetsverksamhet enligt denna artikel omfattar verksamhet av lokal, nationell, regional, transregional och kontinental karaktär.
2. I syfte att uppnå de mål som fastställs i artikel 3 ska de geografiska programmen utarbetas utifrån följande samarbetsområden:
|
a) |
God samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och det civila samhället. |
|
b) |
Fattigdomsutrotning, kamp mot ojämlikhet samt mänsklig utveckling. |
|
c) |
Migration och mobilitet. |
|
d) |
Miljö och klimatförändringar. |
|
e) |
Hållbar ekonomisk tillväxt för alla samt anständigt arbete. |
|
f) |
Säkerhet, stabilitet och fred. |
|
g) |
Partnerskap. |
3. Ytterligare detaljer om de samarbetsområden som avses i punkt 2 återfinns i bilaga II. [Ändr. 138]
Artikel 9b
Tillämpningsområde för de tematiska programmen
1. De tematiska programmen ska omfatta följande insatsområden:
|
a) |
Mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati:
|
|
b) |
Det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter:
|
|
c) |
Stabilitet och fred:
|
|
d) |
Globala utmaningar:
|
|
e) |
Utrikespolitiska behov och prioriteringar.
|
2. Ytterligare detaljer om de samarbetsområden som avses i punkt 1 återfinns i bilaga III. [Ändr. 139]
Artikel 10
Allmän programplaneringsmetod
1. Samarbete och insatser enligt denna förordning ska programplaneras, med undantag för snabbinsatsåtgärder enligt artikel 4.4.
2. På grundval av artikel 7 ska programplaneringen enligt denna förordning baseras på följande:
|
a) |
Programplaneringsdokumenten ska syfta till att tillhandahålla en enhetlig ram för samarbetet mellan unionen och partnerländerna eller partnerregionerna som är förenlig med det allmänna syftet och tillämpningsområdet samt målen och principerna i denna förordning , och som bygger på unionens strategi gentemot ett partnerland eller en partnerregion eller på unionens tematiska strategier . [Ändr. 140] |
|
b) |
Unionen och medlemsstaterna ska samråda med varandra i ett tidigt skede av och under hela programplaneringsprocessen för att verka för samstämmighet, komplementaritet och enhetlighet i samarbetet. Gemensam programplanering ska vara förstahandsvalet för program för enskilda länder. Gemensam programplanering ska vara öppen för andra givare i förekommande fall. |
|
c) |
Unionen ska också i förekommande fall samråda i ett tidigt skede och under hela programplaneringsförfarandet uppmuntra till en regelbunden inkluderande flerpartsdialog med andra givare och aktörer i och utanför unionen , däribland företrädare för det civila samhället och lokala myndigheter i tillämpliga fall , samt privata och politiska stiftelser. Europaparlamentet ska informeras om resultat av dessa samråd . [Ändr. 141] |
|
d) |
De tematiska programmen om mänskliga rättigheter och demokrati respektive , organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter samt stabilitet och fred som avses i artikel 4.3 a , b och b c ska tillhandahålla bistånd oberoende av samtycke från regeringar och andra offentliga myndigheter i de berörda tredjeländerna. Dessa De tematiska program programmen om mänskliga rättigheter och demokrati och om organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter ska främst stödja det civila samhällets organisationer samhället, däribland människorättsförsvarare och journalister under press . [Ändr. 142] |
Artikel 11
Programplaneringsprinciper för geografiska program [Ändr. 143]
-1. Programplaneringen enligt denna förordning ska vederbörligen beakta mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, god samhällsstyrning och demokrati i partnerländerna. [Ändr. 144]
-1a. Utarbetandet, tillämpningen och översynen av alla programplaneringsdokument enligt denna artikel ska följa principerna om en konsekvent politik för utveckling och om biståndseffektivitet. [Ändr. 145]
-1b. De geografiska och tematiska programmen ska komplettera och vara samstämda med varandra, och skapa ett mervärde. [Ändr. 146]
1. Planeringen av de geografiska programmen ska bygga på följande principer:
|
a) |
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska den i största möjliga utsträckning grundas på en inkluderande dialog mellan unionen unionens institutioner , medlemsstaterna och de berörda partnerländerna, däribland nationella och lokala och regionala myndigheter, med deltagande av organisationer i det civila samhället, regionala, nationella och regionala lokala parlament , samhällen och andra berörda parter, för att stärka det demokratiska ägarskapet av processen och för att främja stödet till nationella och regionala strategier. [Ändr. 147] |
|
b) |
I förekommande fall När så är möjligt ska programperioden synkroniseras med partnerländernas strategicykler. [Ändr. 148] |
|
c) |
Programplaneringen kan omfatta samarbete finansierat genom olika anslag som anges i artikel 6.2 och från andra unionsprogram i enlighet med deras grundläggande rättsakter. |
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska programplaneringen av geografiska program ska resultera i en särskild och specialanpassad ram för samarbetet som baseras på: [Ändr. 149]
|
a) |
Partnernas behov, som fastställs på grundval av specifika kriterier och djupanalyser , med hänsyn till befolkning, fattigdom, orättvisor, mänsklig utveckling , situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, demokrati och jämställdhet, det medborgerliga utrymmet , ekonomisk och miljömässig sårbarhet samt staters och samhällens resiliens. [Ändr. 150] |
|
b) |
Partnernas förmåga att generera mobilisera och använda inhemska resurser effektivt för att stödja nationella utvecklingsprioriteringar och få tillgång till ekonomiska resurser och deras absorptionsförmåga, [Ändr. 151] |
|
c) |
Partnernas åtaganden , däribland de åtaganden som de har kommit överens med unionen om, och resultat insatser på grundval av kriterier såsom politiska reformer , framsteg när det gäller rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och bekämpning av korruption, ekonomisk och social utveckling , miljömässig hållbarhet och en effektiv användning av bistånd . [Ändr. 152] |
|
d) |
Den potentiella effekten av unionsstöd i partnerländer och partnerregioner. |
|
e) |
Partnernas förmåga och engagemang för att främja gemensamma intressen värderingar, principer och värderingar grundläggande intressen , och att stödja gemensamma mål och multilaterala allianser, liksom att arbeta vidare med unionens prioriteringar. [Ändr. 153] |
3. De länder som har störst behov, särskilt de minst utvecklade länderna, låginkomstländer samt länder i kris- eller efterkrissituationer eller i instabila och sårbara situationer, ska prioriteras vid tilldelningen av resurser.
4. Samarbete med industrialiserade länder ska inriktas på att främja unionens intressen och ömsesidiga intressen , liksom gemensamma grundläggande intressen och värderingar, gemensamt överenskomna mål och multilateralism . Ett sådant samarbete ska i tillämpliga fall grundas på en dialog mellan unionen, inbegripet Europaparlamentet, och medlemsstaterna, med deltagande av det civila samhället . [Ändr. 154]
5. Programplaneringsdokumenten för geografiska program ska vara resultatbaserade och i förekommande fall beakta prestationsbaserade och i möjligaste mån inbegripa tydliga mål och indikatorer för att mäta framsteg och unionsbiståndets konsekvenser. Indikatorerna kan , om så är lämpligt , grundas på internationellt överenskomna mål och indikatorer standarder , i synnerhet de som anges för målen för hållbar utveckling, samt resultatramar på landsnivå, för att bedöma och informera om unionens bidrag till resultat på nivån för output, resultat och effekter. [Ändr. 155]
6. Vid utarbetande av programplaneringsdokument för länder eller regioner i kris- eller efterkrissituationer eller i instabila och sårbara situationer ska vederbörlig hänsyn tas till de berörda ländernas eller regionernas särskilda behov och förhållanden samt till sårbarheter, risker och förmågor i syfte att öka resiliensen. Uppmärksamhet ska också ägnas åt konfliktförebyggande, statsbyggande och fredsskapande åtgärder samt försonings- och återuppbyggnadsåtgärder efter konflikter, katastrofberedskap och kvinnors och barns roll i dessa processer. Ett människorättsbaserat tillvägagångssätt som sätter människan i centrum ska tillämpas .
När partnerländer eller partnerregioner direkt berörs eller påverkas av en krissituation, efterkrissituation eller instabil situation, ska det läggas särskild vikt vid en förbättrad samordning mellan alla berörda aktörer, i syfte att bistå vid förebyggandet av våld och övergången från en nödsituation till en utvecklingsfas. [Ändr. 156]
7. Denna förordning ska bidra från de program som inrättats enligt artikel 4.2 i denna förordning till åtgärder som fastställs enligt Erasmus-förordningen. Ett vägledande belopp på 2 000 000 000 EUR från de geografiska programmen bör tilldelas åtgärder för mobilitet, samarbete och politisk dialog med myndigheter, institutioner och organisationer i partnerländerna. Ett samlat programdokument ska upprättas enligt denna förordning för sju år, inbegripet medel från IPA III-förordningen. Erasmus-förordningen (EU) nr…/… (Erasmus) ska gälla för användningen av dessa medel samtidigt som överensstämmelse med IPA III-förordningen säkerställs . [Ändr. 157]
7a. Denna förordning ska bidra till åtgärder som fastställs enligt förordningen om Kreativa Europa. Ett samlat programdokument ska upprättas enligt denna förordning för sju år, inbegripet medel från IPA III-förordningen. Förordningen om Kreativa Europa ska gälla för användningen av dessa medel. [Ändr. 158]
Artikel 12
Programplaneringsdokument för geografiska program
-1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera icke väsentliga delar av denna förordning genom att inrätta ramar för varje enskilt land och fleråriga program för flera länder. Dessa rambestämmelser ska
|
a) |
ange de prioriterade områdena bland de områden som anges i artiklarna 9a och 15b, |
|
b) |
fastställa specifika detaljerade och mätbara mål för varje program, |
|
c) |
fastställa förväntade resultat med mätbara mål och tydliga och specifika prestationsindikatorer som är kopplade till målen, |
|
d) |
fastställa den vägledande tilldelningen av medel, både totalt och per prioriterat område, |
|
e) |
fastställa samarbetsmetoder, däribland bidrag till garantin för yttre åtgärder. [Ändr. 159] |
1. Genomförandet av denna förordning ska för geografiska program ske genom fleråriga vägledande landprogram och flerlandsprogram. [Ändr. 160]
2. De fleråriga vägledande programmen ska fastställa de prioriterade områden som valts ut för unionsfinansiering, de särskilda målen, förväntade resultaten, tydliga och specifika prestationsindikatorer samt vägledande tilldelning av medel, både totalt och per prioriterat område.▌ [Ändr. 161]
3. De fleråriga vägledande programmen ska grundas på följande: [Ändr. 162]
|
-a) |
En rapport med en analys i enlighet med artikel 11.2 av partnerländernas eller de berörda ländernas behov, förmågor, åtaganden och resultat samt de potentiella konsekvenserna av unionsfinansiering, samt en eller flera av följande: [Ändr. 163] |
|
a) |
En nationell eller regional strategi i form av en utvecklingsplan eller motsvarande dokument på grundval av ett meningsfullt samråd med den lokala befolkningen och det lokala civila samhället som godtas av kommissionen som grund för motsvarande fleråriga vägledande program, vid tidpunkten för antagande av det senare dokumentet. [Ändr. 164] |
|
b) |
Ett ramdokument dokument som fastställer unionens politik för den/de berörda partnern/partnerna, inklusive ett gemensamt dokument mellan unionen och medlemsstaterna. [Ändr. 165] |
|
c) |
Ett gemensamt dokument mellan unionen och den/de berörda partnern/partnerna med gemensamma prioriteringar. |
4. För att öka effekterna av unionens gemensamma samarbete ska unionens och medlemsstaternas programplaneringsdokument om möjligt ersättas av ett gemensamt programplaneringsdokument. Ett gemensamt programplaneringsdokument får ersätta EU:s fleråriga vägledande program, förutsatt att det godkänns i en akt som antas i enlighet med artikel 14 och överensstämmer med artiklarna 10 och 11, innehåller de delar som anges i punkt 2 i denna artikel och fastställer arbetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. [Ändr. 166]
4a. De fleråriga programmen får föreskriva ett belopp motsvarande högst 5 % av det totala beloppet, som inte tilldelas något prioriterat område eller partnerland eller någon grupp av partnerländer. Dessa medel ska fördelas i enlighet med artikel 21. [Ändr. 167]
Artikel 13
Programplaneringsdokument för tematiska program
-1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera icke väsentliga delar av denna förordning genom att inrätta ramar för varje enskilt tematiskt flerårigt program. Dessa rambestämmelser ska
|
a) |
ange de prioriterade områdena bland de områden som anges i artikel 9b, |
|
b) |
fastställa specifika detaljerade och mätbara mål för varje program, |
|
c) |
fastställa förväntade resultat med mätbara mål och tydliga och specifika prestationsindikatorer som är kopplade till målen, |
|
d) |
fastställa den vägledande tilldelningen av medel, både totalt och per prioriterat område, |
|
e) |
fastställa samarbetsmetoder. [Ändr. 168] |
1. Genomförandet av denna förordning ska för tematiska program ske genom fleråriga vägledande program. [Ändr. 169]
2. Fleråriga vägledande program för de tematiska programmen ska fastställa unionens strategi, de prioriteringar som valts ut för finansiering från unionen, de särskilda målen, de förväntade resultaten, tydliga och specifika prestationsindikatorer, och den internationella situationen och de viktigaste partnernas verksamhet avseende det berörda temat. [Ändr. 170]
I tillämpliga fall ska resurser och insatsprioriteringar fastställas för deltagande i globala initiativ.
De fleråriga vägledande programmen för tematiska program ska ange det vägledande totala anslaget för varje samarbetsområde och prioritering. Det vägledande anslaget kan anges i form av ett intervall. [Ändr. 171]
De rambestämmelser som avses i artiklarna 12 och 13 ska grundas på en rapport som innehåller en analys av den internationella situationen och de viktigaste partnernas verksamhet avseende det berörda temat och angivande av de resultat som programmet förväntas ge. [Ändr. 172]
2a. De fleråriga programmen får föreskriva ett belopp motsvarande högst 5 % av det totala beloppet, som inte tilldelas något prioriterat område eller partnerland eller någon grupp av partnerländer. Dessa medel ska fördelas i enlighet med artikel 21. [Ändr. 173]
Artikel 14
Antagande och ändring av fleråriga vägledande program [Ändr. 174]
1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera icke väsentliga delar av denna förordning genom att inrätta ramar för de fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 12 and och 13 genom genomförandeakter delegerade akter . Dessa genomförandeakter delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande förfarande som avses i artikel 35.2 34 . Detta förfarande ska också gälla sådana översyner som avses i punkterna 3, 4 och 5 i denna artikel, som leder till betydande ändringar av innehållet i det fleråriga vägledande programmet. [Ändr. 175]
2. När kommissionen antar de gemensamma fleråriga programplaneringsdokument som avses i artikel 12 ska kommissionens beslut den delegerade akten endast tillämpas på unionens bidrag till det gemensamma fleråriga programplaneringsdokumentet. [Ändr. 176]
3. De fleråriga vägledande geografiska och tematiska programmen för geografiska program får vid behov ses över för ett effektivt genomförande, särskilt då betydande ändringar gjorts i den politiska ram som avses i artikel 7 eller efter en krissituation eller efterkrissituation ska löpa ut senast den 30 juni 2025. Kommissionen ska anta nya fleråriga program senast den 30 juni 2025, på grundval av resultaten, rönen och slutsatserna från den halvtidsutvärdering som avses i artikel 32 . [Ändr. 177]
4. De fleråriga vägledande programmen för tematiska program får vid behov ses över ändras för ett effektivt genomförande en effektiv tillämpning , särskilt då betydande ändringar gjorts i den politiska ram som avses i artikel 7. De fleråriga programmen ska ändras om utnyttjandet av bufferten för nya utmaningar och prioriteringar nödvändiggör en ändring av rambestämmelserna för det berörda programmet. [Ändr. 178]
5. Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, t.ex. i samband med en kris eller vid ett omedelbart hot mot demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna, får kommissionen ändra sådana fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 12 and 13 i denna förordning genom genomförandeakter delegerade akter som antas i enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i artikel 35.4 34a . [Ändr. 179]
Artikel 15
Buffert för nya utmaningar och prioriteringar
1. Det belopp som avses i artikel 6.3 ska användas bland annat för att i vederbörligen motiverade fall, där prioritering ges åt de länder som har störst behov, och i fullständig komplementaritet och konsekvens med akter som antas enligt denna förordning : [Ändr. 180]
|
a) |
Garantera lämpliga insatser från unionens sida vid oförutsedda omständigheter behov som inte omfattas av program eller programplaneringsdokument . [Ändr. 181] |
|
b) |
Hantera nya behov eller nya utmaningar, t.ex. vid unionens eller dess grannländers gränser eller i tredjeländer i samband med en kris som är antingen naturlig eller orsakad av människan, eller en efterkrissituation, eller vid ett hårt migrationstryck migrationsfenomen, särskilt tvångsförflyttning . [Ändr. 182] |
|
c) |
Främja nya unionsledda eller reagera på nya internationella initiativ och prioriteringar. [Ändr. 183] |
2. Användandet av dessa medel ska beslutas i enlighet med de förfaranden som fastställs i artiklarna 14 och 21.
Artikel 15a
Avbrytande av stöd
1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om avbrytande av stöd i avtal med partnerländer och partnerregioner ska kommissionen, om ett partnerland konsekvent underlåter att följa principerna om demokrati, rättsstaten, god samhällsstyrning och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, eller kärnsäkerhetsstandarderna, ges befogenhet att i enlighet med artikel 34 anta delegerade akter med avseende på att ändra bilaga VII-a genom att lägga till ett partnerland till förteckningen över partnerländer för vilka unionsstödet helt eller delvis avbryts. I händelse av ett delvist avbrytande ska de program som avbrytandet gäller anges.
2. I de fall då kommissionen anser att de skäl som låg till grund för avbrytandet av stöd inte längre gäller, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att ändra bilaga VII-a i syfte att återinföra unionsstödet.
3. Vid delvist avbrytande ska unionsstödet i första hand användas för att stödja organisationer i det civila samhället och icke-statliga aktörer i samband med åtgärder som syftar till att främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt stödja demokratiserings- och dialogprocesser i partnerländerna.
4. Kommissionen ska i sitt beslutsfattande ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets relevanta resolutioner. [Ändr. 184]
Kapitel II
Särskilda bestämmelser för grannskapsområdet
Artikel 15b
Särskilda mål för grannskapsområdet
1. I enlighet med artiklarna 3 och 4 ska unionsstöd enligt denna förordning i grannskapsområdet ha följande mål:
|
a) |
Förbättra det politiska samarbetet inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och unionens och dess partnerländers ägarskap av denna politik. |
|
b) |
Stödja genomförandet av associeringsavtal eller andra befintliga eller framtida avtal, liksom gemensamt överenskomna associeringsagendor och partnerskapsprioriteringar eller motsvarande dokument. |
|
c) |
Stärka och befästa demokrati, statsbyggande, god samhällsstyrning, rättsstaten och mänskliga rättigheter samt främja ett effektivare sätt att genomföra reformer som avtalas ömsesidigt. |
|
d) |
Stabilisera grannskapsområdet politiskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt. |
|
e) |
Förbättra det regionala samarbetet, särskilt inom ramen för det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet, samarbetet inom det europeiska grannskapet och gränsöverskridande samarbete. |
|
f) |
Främja förtroendeskapande åtgärder, goda grannförbindelser och andra åtgärder som bidrar till säkerhet i alla dess former, förebyggande och lösning av konflikter, inklusive utdragna sådana, stöd till drabbade befolkningsgrupper och återuppbyggnad samt respekt för multilateralism och internationell rätt. |
|
g) |
Främja ett fördjupat partnerskap med samhällen mellan unionen och partnerländerna, bland annat genom ökad rörlighet och direkta personkontakter, särskilt i samband med kultur-, utbildnings-, yrkes- och idrottsaktiviteter. |
|
h) |
Intensifiera samarbetet i fråga om både reguljär och irreguljär migration. |
|
i) |
Uppnå en gradvis integrering i unionens inre marknad och ökat sektoriellt och sektorsövergripande samarbete, inbegripet genom tillnärmning av lagstiftningen och regelmässig konvergens med unionens normer och andra relevanta internationella normer, bättre marknadstillträde, inbegripet genom djupgående och omfattande frihandelsområden, samt därmed relaterat institutionsbyggande och investeringar. |
|
j) |
Stödja hållbar och inkluderande samhällsfrämjande ekonomisk och social utveckling som kommer alla till del genom att främja jobbskapande och anställbarhet, särskilt för ungdomar. |
|
k) |
Bidra till genomförandet av Parisavtalet genom att stärka samarbetet i fråga om energitrygghet och främja förnybar energi, hållbar energi och målen om energieffektivitet. |
|
l) |
Uppmuntra till inrättandet av tematiska ramar med grannskapspartnerländernas grannländer för att ta itu med gemensamma utmaningar, såsom migration, energi, säkerhet och hälsa. [Ändr. 185] |
Artikel 16
Programplaneringsdokument och tilldelningskriterier
1. För de partnerländer som förtecknas i bilaga I ska de prioriterade områdena för unionsfinansiering främst väljas ut bland dem som ingår i de dokument som avses i artikel 12.3 c, i enlighet med de samarbetsområden som omfattas av grannskapspolitiken som anges i bilaga II.
2. Genom undantag från artikel 11.2 ska unionens stöd inom ramen för de geografiska programmen i grannskapsområdet differentieras i fråga om form och belopp med hänsyn till följande faktorer, för att återspegla partnerlandets
|
a) |
behov, med hjälp av sådana indikatorer som befolkning och utvecklingsnivå, |
|
b) |
beslutsamhet och framsteg i genomförandet av gemensamt överenskomna mål för politiska, ekonomiska , miljömässiga och sociala reformer, [Ändr. 186] |
|
c) |
beslutsamhet och framsteg i uppbyggnaden av en djup och hållbar demokrati, inbegripet främjande av mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, upprätthållande av rättsstatsprincipen och bekämpning av korruption, [Ändr. 187] |
|
ca) |
engagemang för multilateralism, [Ändr. 188] |
|
d) |
partnerskap med unionen, inklusive ambitionsnivån för detta partnerskap, |
|
e) |
absorptionsförmåga och de potentiella effekterna av unionens stöd enligt denna förordning. |
3. Sådant stöd som avses i punkt 2 ska återspeglas i de programplaneringsdokument som avses i artikel 12.
3a. Unionsstöd till de partnerländer som förtecknas i bilaga I ska tillämpas i överensstämmelse med den princip om samfinansiering som anges i artikel 190 i budgetförordningen. [Ändr. 189]
Artikel 17
Prestationsbaserad metod
1. Preliminärt ska Minst 10 % av den finansieringsram som anges i artikel 4.2 a för att komplettera de nationella anslag som avses i artikel 12 tilldelas de partnerländer som förtecknas i bilaga I för att genomföra tillämpa den prestationsbaserade strategin. De prestationsbaserade anslagen ska beslutas på grundval av ländernas framsteg mot demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, migrationssamarbete god samhällsstyrning, samarbete för säker, ordnad och reguljär migration samt ekonomisk styrning och genomförande av överenskomna reformer. Partnerländernas framsteg ska bedömas årligen , med aktivt deltagande av det civila samhället, särskilt med hjälp av de lägesrapporter om länder som omfattar trender i förhållande till tidigare år . [Ändr. 190]
1a. Tillämpningen av den prestationsbaserade metoden enligt denna förordning ska regelbundet diskuteras i Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 191]
2. Den prestationsinriktade prestationsbaserade metoden ska inte gälla stöd till det civila samhället, direkta personkontakter, inklusive samarbete mellan lokala myndigheter, stöd för förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna eller krisrelaterade stödåtgärder. I händelse av allvarlig eller ihållande försämring av situationen när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen kan ska stödet till dessa insatser vid behov ökas. [Ändr. 192]
2a. Kommissionen och utrikestjänsten ska se över det prestationsbaserade stödet om situationen för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen försämras på ett allvarligt eller ihållande sätt. [Ändr. 193]
2b. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa den metodologiska ramen för den prestationsbaserade metoden. [Ändr. 194]
Artikel 18
Gränsöverskridande samarbete
1. Gränsöverskridande samarbete enligt definitionen i artikel 2.3 ska omfatta samarbete med angränsade länder och sjögränser , transnationellt samarbete som omfattar större transnationella territorier, samarbete kring havsområden samt mellanregionalt samarbete. Det gränsöverskridande samarbetet ska sträva efter att vara förenligt med målen för befintliga och framtida makroregionala strategier och regionala integrationsprocesser. [Ändr. 195]
2. Grannskapsområdet ska bidra till de program för gränsöverskridande samarbete som avses i punkt 1 och som samfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (47) (ETS-förordningen. Upp till 4 % av finansieringsramen för grannskapsområdet ska preliminärt anslås till stöd för dessa program.
3. Bidrag till program för gränsöverskridande samarbete ska bestämmas och användas i enlighet med artikel 10.3 i ETS-förordningen.
4. Unionens samfinansiering av varje prioritering får inte överstiga 90 % av de stödberättigande utgifterna för ett program för gränsöverskridande samarbete. För tekniskt bistånd ska unionens samfinansieringssats vara 100 %.
5. Förhandsfinansieringen för gränsöverskridande samarbete ska fastställas i arbetsprogrammet, i enlighet med behoven hos de deltagande tredjeländerna och tredjeterritorierna och får överstiga den procentandel som anges i artikel 49 i ETS-förordningen.
6. Ett flerårigt vägledande strategidokument för gränsöverskridande samarbete, som innehåller de delar som avses i artikel 12.2 i denna förordning, ska antas i enlighet med artikel 10.1 i ETS-förordningen.
7. Om program för gränsöverskridande samarbete avbryts i enlighet med artikel 12 i ETS-förordningen får stöd från grannskapsområdet till det avbrutna programmet som fortfarande är tillgängligt användas för att finansiera andra åtgärder som är stödberättigade enligt grannskapspolitiken.
Kapitel III
Handlingsplaner, åtgärder och genomförandemetoder Verkställande [Ändr. 196]
Artikel 19
Handlingsplaner och åtgärder
1. Kommissionen ska anta ettåriga eller fleråriga handlingsprogram eller åtgärder. Åtgärderna kan utgöras av enskilda åtgärder, särskilda åtgärder, stödåtgärder eller exceptionella stödåtgärder. I handlingsplanerna och åtgärderna ska för varje insats anges målen, de förväntade resultaten och den viktigaste verksamheten, genomförandemetoderna tillämpningsmetoderna , budgeten och eventuella tillhörande stödutgifter. [Ändr. 197]
2. Handlingsplanerna ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkterna 3 och 4.
Vid behov får insatser antas i form av enskilda åtgärder före eller efter antagandet av handlingsplanen. Enskilda åtgärder ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkt 3 eller i andra vederbörligen motiverade fall.
Vid oförutsedda behov eller omständigheter och om finansiering inte är möjlig från lämpligare källor, får ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att fastställa särskilda åtgärder som inte föreskrivs i bygger på programplaneringsdokumenten. [Ändr. 198]
3. Ettåriga eller fleråriga handlingsplaner och enskilda åtgärder får användas för att genomföra verkställa sådana snabbinsatsåtgärder som avses i artikel 4.4 b och c. [Ändr. 199]
4. Kommissionen får anta exceptionella stödåtgärder för snabbinsatsåtgärder som avses i artikel 4.4 a.
En sådan exceptionell stödåtgärd får pågå i högst 18 månader, med möjlighet till förlängning vid två tillfällen med ytterligare en period på upp till sex månader till högst 30 månader totalt i händelse av faktiska och oförutsedda hinder för dess genomförande, förutsatt att det belopp som avsatts för åtgärden inte höjs. [Ändr. 200]
Vid utdragna kriser och konflikter får kommissionen anta en andra exceptionell stödåtgärd som får pågå i högst 18 månader. I vederbörligen motiverade fall får ytterligare åtgärder vidtas om kontinuiteten i unionens åtgärder är nödvändiga och inte kan säkerställas på annat sätt. [Ändr. 201]
4a. Åtgärder som vidtas enligt artikel 19.3 och 19.4 får pågå i upp till 18 månader, med möjlighet till förlängning vid två tillfällen med ytterligare en period på upp till sex månader till högst 30 månader totalt, i händelse av faktiska och oförutsedda hinder för dess genomförande, förutsatt att det belopp som avsatts för åtgärden inte höjs.
Vid utdragna kriser och konflikter får kommissionen anta en andra exceptionell stödåtgärd som får pågå i högst 18 månader. I vederbörligen motiverade fall får ytterligare åtgärder vidtas om kontinuiteten i unionens åtgärder enligt denna punkt är nödvändig och inte kan säkerställas på annat sätt. [Ändr. 202]
Artikel 20
Stödåtgärder
1. Unionsfinansieringen får täcka stödutgifter för genomförandet verkställandet av instrumentet och för att uppnå dess mål, inklusive administrativt stöd i samband med förberedelser, uppföljning, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för detta genomförande verkställande , inbegripet utgifter vid huvudkontoren och unionens delegationer för sådant administrativt stöd som behövs för programmet, och för att förvalta åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning, inbegripet informations- och kommunikationsåtgärder samt gemensamma it-system. [Ändr. 203]
2. När stödutgifter inte ingår i de handlingsplaner eller åtgärder som avses i artikel 21 ska kommissionen anta stödåtgärder, i tillämpliga fall. Unionsfinansiering genom stödåtgärder kan omfatta följande:
|
a) |
Utgifter för studier, möten, informationsinsatser, utbildningsåtgärder, utarbetande och utbyte av tillvaratagna erfarenheter och bästa praxis, publiceringsåtgärder samt utgifter för sådant administrativt eller tekniskt stöd som behövs för att programplanera och förvalta åtgärder, inklusive avlönade externa experter. |
|
b) |
Utgifter för forsknings- och innovationsverksamhet och forskningsstudier om relevanta frågor och för spridning av resultatet. |
|
c) |
Utgifter som har samband med informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet utarbetande av kommunikationsstrategier samt förmedling av information från unionen om dess politiska prioriteringar. |
Artikel 21
Antagande av handlingsplaner och åtgärder
1. Handlingsplaner och åtgärder ska antas genom genomförandeakter som antas ett kommissionsbeslut i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2 budgetförordningen . [Ändr. 204]
2. Det förfarande som avses i punkt 1 ska inte krävas för
|
a) |
handlingsprogram, enskilda åtgärder och stödåtgärder för vilka unionens finansiering inte överstiger 10 miljoner EUR, |
|
b) |
särskilda åtgärder samt handlingsplaner och åtgärder som antagits i syfte att genomföra snabbinsatsåtgärder för vilka unionens finansiering inte överstiger 20 miljoner EUR, |
|
c) |
tekniska ändringar, under förutsättning att ändringarna inte väsentligt berör målen för det berörda handlingsprogrammet eller den berörda åtgärden, till exempel
|
När det gäller fleråriga handlingsplaner och åtgärder ska de tröskelvärden som avses i punkt 2 a, b och c iii tillämpas på årsbasis.
Handlingsplaner och åtgärder som antas i enlighet med denna punkt, förutom exceptionella stödåtgärder, och tekniska ändringar ska inom en månad efter det att de har antagits meddelas Europaparlamentet och medlemsstaterna genom den berörda kommitté som avses i artikel 35. [Ändr. 205]
3. Innan kommissionen antar eller förlänger en exceptionell stödåtgärd som inte överstiger 20 miljoner EUR, ska den informera rådet om åtgärdens art, mål och beräknade belopp. Kommissionen ska informera rådet innan den gör väsentliga förändringar av de exceptionella stödåtgärder som redan har antagits. Kommissionen ska ta hänsyn till rådets och Europaparlamentets relevanta politiska strategi vid planeringen av åtgärderna och vid deras genomförande tillämpning , så att konsekvensen samstämmigheten i unionens yttre åtgärder bevaras. [Ändr. 206]
Kommissionen ska i vederbörlig ordning och utan onödigt dröjsmål omedelbart informera Europaparlamentet om sin planering och sitt genomförande av exceptionella stödåtgärder åtgärder enligt denna artikel, inklusive de beräknade beloppen, och även informera Europaparlamentet om väsentliga ändringar och förlängningar till det stödet. Så snart som möjligt efter antagandet eller en väsentlig ändring av en åtgärd, och i varje fall inom en månad därefter, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet och ge en översikt över de antagna åtgärdernas art, logiska grund, varaktighet, budget och sammanhang, inbegripet hur åtgärderna kompletterar annat pågående och planerat unionsstöd. För exceptionella stödåtgärder ska kommissionen även ange huruvida, i vilken utsträckning och på vilket sätt den kommer att säkerställa kontinuiteten i den politik som genomförs genom det exceptionella stödet med hjälp av stöd på medellång och lång sikt enligt denna förordning. [Ändr. 207]
3a. Innan kommissionen antar handlingsplaner och åtgärder som inte bygger på programplaneringsdokument enligt artikel 19.2, med undantag för de fall som avses i artikel 19.3 och 19.4, ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa de särskilda mål som ska eftersträvas, de resultat som förväntas, de instrument som ska användas, den viktigaste verksamheten och det vägledande anslaget till dessa handlingsplaner och åtgärder. [Ändr. 208]
4. Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, till exempel kriser, naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan, omedelbara hot mot demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna, får kommissionen anta handlingsplaner och åtgärder eller ändringar av befintliga handlingsprogram och åtgärder som genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.4. [Ändr. 209]
5. En lämplig människorätts-, social- och miljöprövning, bl.a. av klimatförändringseffekter och inverkan på biologisk mångfald, ska göras på åtgärdsnivå, i enlighet med gällande unionslagstiftningsakter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (48) och rådets direktiv 85/337/EEG (49), och ska om så är tillämpligt omfatta en miljökonsekvensbedömning för miljökänsliga projekt, särskilt för stora nya infrastrukturprojekt. [Ändr. 210]
Dessutom ska förhandskonsekvensbedömningar av mänskliga rättigheter, könsaspekter, sociala aspekter och arbetslivsaspekter, samt en konfliktanalys och en riskbedömning göras. [Ändr. 211]
Bedömningar av människorättsaspekter och sociala aspekter samt strategiska miljöbedömningar ska där så är relevant användas vid genomförandet verkställandet av sektorsprogram. Berörda parters deltagande i miljöbedömningar dessa bedömningar och allmänhetens tillgång till resultatet av sådana bedömningar ska säkerställas. [Ändr. 212]
Artikel 21a
Europaparlamentets stödprogram
Kommissionen ska föra en dialog med Europaparlamentet och ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter på områden där parlamentet har egna stödprogram, såsom för kapacitetsuppbyggnad och valövervakning. [Ändr. 213]
Artikel 22
Samarbetsmetoder
1. Finansiering enligt detta instrument ska genomföras av kommissionen i enlighet med budgetförordningen, antingen direkt av kommissionen själv, via unionens delegationer eller via genomförandeorgan eller indirekt genom någon av de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2. Finansiering enligt detta instrument får även tillhandahållas genom bidrag till internationella, regionala eller nationella fonder, till exempel sådana som inrättats eller förvaltas av EIB, av medlemsstater eller partnerländer och partnerregioner eller av internationella organisationer eller andra givare.
3. De enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i budgetförordningen och i artikel 29.1 i denna förordning ska årligen fullfölja sina rapporteringsskyldigheter enligt artikel 155 i budgetförordningen. Rapporteringskraven för alla dessa enheter anges i ramavtalet om partnerskap, överenskommelsen om medverkan, överenskommelsen om budgetgarantier eller finansieringsöverenskommelsen.
4. De åtgärder som finansieras inom ramen för instrumentet får genomföras genom parallell eller gemensam samfinansiering.
5. Vid parallell samfinansiering delas en åtgärd upp i ett flertal klart identifierbara komponenter, där var och en finansieras av någon av de partner som svarar för finansieringen, så att det alltid går att fastställa för vilket ändamål medlen har använts.
6. Vid gemensam samfinansiering ska den totala kostnaden för en åtgärd fördelas mellan de partner som svarar för finansieringen och medlen slås ihop så att det inte går att fastställa varifrån medlen för en viss verksamhet inom ramen för åtgärden kommer.
7. Samarbetet mellan unionen och dess olika partner får ske i form av bland annat följande:
|
a) |
Arrangemang för tresidigt samarbete genom vilka unionen samordnar sitt stöd till ett partnerland eller en partnerregion med tredjeländer. |
|
b) |
Åtgärder för administrativt samarbete, såsom partnersamverkan (twinning) mellan en medlemsstats och ett partnerlands eller partnerregions offentliga institutioner, lokala myndigheter, nationella offentliga organ eller privaträttsliga enheter som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter samt samarbetsåtgärder där experter från den offentliga sektorn sänds ut från medlemsstater och deras regionala eller lokala myndigheter. |
|
c) |
Bidrag till de kostnader som är nödvändiga för att inrätta och förvalta offentlig-privata partnerskap , inbegripet stöd till ett brett deltagande genom inrättande av en oberoende tredjepartsorganisation i det civila samhället som ska bedöma och övervaka strukturen inom offentlig-privata partnerskap . [Ändr. 214] |
|
d) |
Sektorsvisa policystödprogram genom vilka unionen tillhandahåller stöd till ett partnerlands sektorsprogram. |
|
e) |
Bidrag till kostnaderna för ländernas deltagande i unionsprogram och åtgärder som genomförs av unionens organ och byråer, samt organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i EU-fördraget. |
|
f) |
Räntesubventioner. |
Artikel 23
Former av EU-finansiering unionsfinansiering och metoder för genomförande tillämpning [Ändr. 215]
1. Stödet från unionen får tillhandahållas genom sådana typer av finansiering som tas upp i budgetförordningen, och i synnerhet
|
a) |
bidrag, |
|
b) |
upphandlingskontrakt avseende tjänster, varor eller byggentreprenader, |
|
c) |
budgetstöd, |
|
d) |
bidrag till förvaltningsfonder som inrättats av kommissionen, i enlighet med artikel 234 i budgetförordningen, |
|
e) |
finansieringsinstrument, |
|
f) |
budgetgarantier, |
|
g) |
blandfinansiering, |
|
h) |
skuldlättnad inom ramen för internationellt överenskomna skuldlättnadsprogram, |
|
i) |
finansiellt stöd, |
|
j) |
avlönade externa experter. |
2. När kommissionen arbetar tillsammans med intressenter i partnerländer ska den ta hänsyn till deras särdrag, inbegripet behov och sammanhang, när den fastställer finansieringsformerna, typen av bidrag, formerna för tilldelning och de administrativa bestämmelserna för förvaltningen av bidrag i syfte att nå ut till och tillgodose behoven hos så många olika av dessa intressenter som möjligt. Denna bedömning ska ta hänsyn till förutsättningarna för alla berörda parters, i synnerhet det lokala civila samhällets, meningsfulla deltagande och engagemang. Särskilda arrangemang ska uppmuntras, till exempel partnerskapsavtal, ekonomiskt stöd till tredje part, direkta anslag eller ansökningsomgångar med begränsat berättigande, eller enhetsbelopp, enhetskostnader och finansiering till schablonsats samt finansiering som inte är kopplad till kostnader som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. Dessa olika arrangemang ska säkerställa transparens, spårbarhet och innovation. Samarbete mellan lokala och internationella icke-statliga organisationer ska uppmuntras i syfte att stärka det lokala civila samhällets kapacitet, så att det till fullo kan delta i utvecklingsprogram. [Ändr. 216]
3. Utöver i de fall som anges i artikel 195 i budgetförordningen, får direkt tilldelning användas för följande:
|
a) |
Mindre bidrag till människorättsförsvarare och till mekanismer för skydd av människorättsförsvarare som är utsatta för risker, för att finansiera akuta skyddsåtgärder, i förekommande fall utan krav på samfinansiering , samt till medlare och andra aktörer i det civila samhället som deltar i dialoger om kriser och väpnade konflikter, konfliktlösning, förlikning och fredsbyggande åtgärder . [Ändr. 217] |
|
b) |
Bidrag, i förekommande fall utan krav på samfinansiering, för att finansiera åtgärder under särskilt besvärliga förhållanden där offentliggörande av en ansökningsomgång skulle vara olämpligt, bland annat i situationer där det råder allvarlig brist på grundläggande friheter, hot mot demokratiska institutioner, upptrappning av kriser, väpnade konflikter där människor är särskilt utsatta för säkerhetsrisker, eller där förhållandena för människorättsorganisationernas människorättsorganisationer och människorättsförsvarare, medlare och människorättsförsvararnas arbete är andra aktörer i det civila samhället som deltar i dialoger om kriser och väpnade konflikter, förlikning och fredsbyggande åtgärder arbetar under särskilt svårt svåra förhållanden . Sådana bidrag får inte överstiga 1 000 000 EUR och ska ges under högst 18 månader, med möjlighet till förlängning med ytterligare tolv månader om det uppstår objektiva i händelse av faktiska och oförutsedda hinder för deras genomförande tillämpning . [Ändr. 218] |
|
c) |
Bidrag till FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter samt till EIUC Global Campus, Europeiska centrumet för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering, som erbjuder ett europeiskt masterprogram i mänskliga rättigheter och demokratisering, och dess nätverk av universitet som erbjuder program för högre universitetsutbildning i mänskliga rättigheter, inbegripet stipendier till studenter , forskare, lärare och människorättsförsvarare från tredjeländer. [Ändr. 219] |
|
(ca) |
Småskaliga projekt enligt beskrivningen i artikel 23a. [Ändr. 220] |
Det budgetstöd som avses i punkt 1 c, bland annat genom prestationsavtal avseende sektorreformer, ska byggas på ländernas ägarskap, ömsesidiga ansvarighet och gemensamma åtaganden om universella värderingar, demokrati, mänskliga rättigheter , jämställdhet, social delaktighet och mänsklig utveckling och rättsstatsprincipen, och syfta till att stärka partnerskapet mellan unionen och partnerländerna. Det ska omfatta en förstärkt politisk dialog, kapacitetsuppbyggnad samt förbättrad styrning, som ett komplement till partnerländernas ansträngningar att öka sina intäkter och använda sina medel på ett effektivare sätt för att främja en hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt, sysselsättning socioekonomisk utveckling som kommer alla till del , skapande av anständigt arbete, med särskilt fokus på ungdomar, minskad ojämlikhet och fattigdomsutrotning med vederbörlig hänsyn till lokala ekonomier och miljömässiga och sociala rättigheter . [Ändr. 221]
Alla beslut om att bevilja budgetstöd ska bygga på principer för budgetstöd som överenskoms på unionsnivå, tydliga behörighetskriterier och noggrann bedömning av risker och nytta. En av de avgörande faktorerna för det beslutet ska vara en utvärdering av partnerländernas engagemang, resultat och framsteg i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. [Ändr. 222]
4. Budgetstödet ska differentieras för att bättre svara mot de politiska, ekonomiska och sociala förhållandena i partnerlandet, med beaktande av instabila situationer.
När budgetstöd ges i enlighet med artikel 236 i budgetförordningen ska kommissionen tydligt fastställa och övervaka kriterier för villkorat budgetstöd, inbegripet framsteg när det gäller reformer och transparens, och ska stödja utvecklingen av parlamentarisk kontroll, nationell revisionskapacitet , delaktighet av organisationer från det civila samhället i övervakning samt ökad transparens och allmänhetens tillgång till information liksom utveckling av solida system för offentlig upphandling som stöder lokal ekonomisk utveckling och lokala företag . [Ändr. 223]
5. Ett villkor för utbetalningen av budgetstödet ska vara att tillfredsställande framsteg har gjorts när det gäller att uppnå de mål som överenskommits med partnerlandet.
6. Finansieringsinstrument enligt denna förordning består av exempelvis lån, garantier, eget kapital eller hybridkapital, investeringar eller andelar och riskbärande instrument, om möjligt och i enlighet med de principer som fastställs i artikel 209.1 i budgetförordningen under EIB:s ledning eller under ett multilateralt europeiskt finansinstitut, till exempel Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, eller ett bilateralt europeiskt finansinstitut, t.ex. bilaterala utvecklingsbanker, eventuellt tillsammans med ytterligare andra former av finansiellt stöd, både från medlemsstaterna och från tredje parter.
Bidrag till unionens finansieringsinstrument enligt denna förordning kan ges av såväl medlemsstater som någon av de enheter som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
7. Dessa finansieringsinstrument får för tillämpnings- och rapporteringsyften grupperas i olika faciliteter. [Ändr. 224]
7a. Kommissionen och utrikestjänsten får inte delta i nya eller förnyade insatser med organ som är registrerade eller etablerade i jurisdiktioner som enligt den relevanta unionspolitiken har fastställts som icke samarbetsvilliga, eller som har identifierats som högrisktredjeländer enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, eller som i praktiken inte efterlever unionens eller internationellt överenskomna skattenormer för transparens och utbyte av information. [Ändr. 225]
8. Finansieringen från unionen ska inte generera eller utlösa uttag av särskilda skatter, tullar eller avgifter.
9. Skatter, tullar och avgifter som tas ut av partnerländerna kan omfattas av finansiering enligt denna förordning.
Artikel 23a
Småprojektsfonder
1. Finansiering enligt denna förordning får ges till småprojektsfonder för urval och genomförande av projekt av begränsad finansiell volym.
2. Mottagare av stöd från en småprojektfond ska vara organisationer i det civila samhället.
3. Slutmottagarna inom en småprojektsfond ska erhålla stöd enligt denna förordning, genom stödmottagaren, och genomföra de små projekten inom ramen för småprojektsfonden (nedan kallade små projekt).
4. I de fall där det offentliga stödet till ett litet projekt inte överstiger 50 000 euro ska det betalas ut i form av enhetskostnader eller klumpsummor eller inkludera schablonsatser. [Ändr. 226]
Artikel 24
Stödberättigade personer och enheter
1. Deltagande i upphandling, förfaranden för tilldelning av bidrag eller priser för åtgärder som finansieras inom ramen för de geografiska programmen och programmen för det civila samhällets organisationer och globala utmaningar ska vara öppet för internationella organisationer och alla andra rättsliga enheter som är medborgare i och, när det gäller juridiska personer, som också faktiskt är etablerade i, följande länder och territorier:
|
a) |
Medlemsstaterna, stödmottagare som omfattas av IPA III-förordningen och avtalsparter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. |
|
b) |
Grannskapspartnerländer och Ryska federationen, när det berörda förfarandet äger rum inom ramen för något av de program som avses i bilaga 1 och som de deltar i. |
|
c) |
Utvecklingsländer och utvecklingsterritorier som ingår i den förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd som offentliggörs av OECD:s utvecklingskommitté DAC, och som inte är medlemmar av G20, samt utomeuropeiska länder och territorier enligt definitionen i rådets beslut …/… (EU). |
|
d) |
Utvecklingsländer som ingår i förteckningen över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd och som är medlemmar av G20 och andra länder och territorier, när det berörda förfarandet äger rum inom ramen för åtgärder som finansieras av unionen enligt den här förordningen som de deltar i. |
|
e) |
Länder för vilka kommissionen har fastställt ömsesidigt tillträde till externt bistånd. Det får fattas beslut om ömsesidigt tillträde under en begränsad period av minst ett år när ett land ger tillträde på lika villkor till enheter från medlemsstater i unionen och från andra länder som kan komma i fråga för finansiering inom ramen för denna förordning. Kommissionen ska fatta beslut om ömsesidigt tillträde och varaktigheten för sådant tillträde efter samråd med det eller de berörda mottagarländerna. |
|
f) |
Medlemsländer i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, när det gäller kontrakt som ska genomföras tillämpas i något av de minst utvecklade länderna eller ett kraftigt skuldtyngt fattigt land som ingår i förteckningen över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd. [Ändr. 227] |
2. Utan att det påverkar de begränsningar som följer av att åtgärdens art och mål, ska deltagande i upphandling, förfaranden för tilldelning av bidrag och priser för åtgärder som finansieras inom ramen för programmen för stabilitet och fred respektive för demokrati och mänskliga rättigheter samt snabbinsatsåtgärder stå öppet utan begränsningar.
3. Alla varor och all materiel som finansieras genom denna förordning får ha sitt ursprung i vilket land som helst.
4. Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla för eller skapa nationalitetsrestriktioner för fysiska personer som är anställda hos eller på annat sätt rättsligt står under avtal med en entreprenör eller i tillämpliga fall underleverantör som kan komma i fråga för finansiering.
5. När det gäller åtgärder som samfinansieras med ett organ, eller som genomförs tillämpas med direkt eller indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 62.1 c ii–viii i budgetförordningen, ska reglerna för stödberättigande för dessa organ också tillämpas. [Ändr. 228]
6. Om givare tillhandahåller medel till en förvaltningsfond som inrättats av kommissionen eller genom externa inkomster som avsatts för särskilda ändamål, ska de regler för stödberättigande som anges i akten om förvaltningsfondens inrättande eller i överenskommelsen med givaren i fråga, när det gäller externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, tillämpas.
7. När det gäller åtgärder som finansieras enligt denna förordning och ett annat unionsprogram ska de enheter som är stödberättigade enligt något av dessa program anses vara stödberättigade.
8. När det gäller åtgärder som omfattar flera länder kan rättsliga enheter som är medborgare i och, när det gäller rättsliga enheter som också faktiskt är etablerade i, de länder och territorier som omfattas av åtgärden anses vara stödberättigade.
9. Reglerna för stödberättigande enligt denna artikel får begränsas med hänsyn till sökandes nationalitet, geografiska lokalisering eller karaktär, i den utsträckning sådana begränsningar är nödvändiga på grund av en åtgärds specifika art och mål och när de är nödvändiga för ett verkningsfullt genomförande n verkningsfull tillämpning av denna. Nationalitetsbegränsningen ska inte gälla för internationella organisationer. [Ändr. 229]
10. Anbudsgivare, sökande och kandidater från länder som inte är stödberättigade får komma ifråga för förfarandet i akuta situationer eller om tjänster saknas på marknaderna i de berörda länderna eller territorierna eller i andra vederbörligen motiverade fall, där tillämpning av reglerna för stödberättigande skulle göra det omöjligt eller alltför svårt att genomföra en åtgärd.
11. För att främja lokal kapacitet och lokala marknader och inköp ska lokala och regionala entreprenörer prioriteras , med hänsyn till deras meriter i fråga om miljöhållbarhet eller rättvis handel, när det i budgetförordningen föreskrivs tilldelning på grundval av ett enda anbud. I samtliga andra fall ska lokala och regionala entreprenörers deltagande främjas i enlighet med de relevanta bestämmelserna i den förordningen. I samtliga fall ska hållbarhetskriterier och kriterier för tillbörlig aktsamhet tillämpas. [Ändr. 230]
12. Inom ramen för programmet för demokrati och mänskliga rättigheter ska alla enheter som inte omfattas av definitionen av rättslig enhet i artikel 2.6 vara stödberättigade om detta är nödvändigt för att fullfölja insatserna enligt det programmet.
12a. Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete ska inte stödja åtgärder som i enlighet med den miljöprövning som avses i artikel 21 orsakar skador på miljön eller klimatet. Anslag ska överensstämma helt med Parisavtalet, och på det hela taget ska EU:s finansiering av yttre åtgärder bidra till Parisavtalets långsiktiga mål. Instrumentet ska framför allt inte stödja
|
(a) |
åtgärder som inte är förenliga med mottagarländernas nationellt fastställda bidrag enligt Parisavtalet, |
|
(b) |
investeringar i fossila bränslen i föregående, mellanliggande eller efterföljande led. [Ändr. 231] |
Artikel 25
Överföringar, årliga betalningar, åtagandebemyndiganden, återbetalningar och inkomster som härrör från finansieringsinstrument
1. Förutom vad som anges i artikel 12.2 i budgetförordningen ska outnyttjade åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden enligt denna förordning automatiskt överföras och bli föremål för åtaganden fram till den 31 december påföljande budgetår. Det överförda beloppet ska användas först under det följande budgetåret.
Kommissionen ska underrätta lägga fram information för Europaparlamentet och rådet om automatiskt överförda åtagandebemyndiganden bemyndiganden, inklusive med de aktuella beloppen i enlighet med artikel 12.6 i budgetförordningen. [Ändr. 232]
2. Utöver de regler som fastställs i artikel 15 i budgetförordningen om att göra anslagen disponibla igen ska åtagandebemyndiganden motsvarande de belopp som dragits tillbaka som en följd av att en åtgärd enligt denna förordning helt eller delvis inte har genomförts göras disponibla på nytt till förmån för den ursprungliga budgetposten.
Hänvisningar till artikel 15 i budgetförordningen i artikel 12.1 b i förordningen om den fleråriga budgetramen ska förstås som en hänvisning till denna punkt vid tillämpningen av denna förordning.
3. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden, i enlighet med artikel 112.2 i budgetförordningen.
Artikel 114.2 tredje stycket i budgetförordningen ska inte gälla för dessa fleråriga åtgärder. Kommissionen ska automatiskt dra tillbaka alla delar av ett budgetåtagande för en åtgärd som, senast den 31 december det femte året efter året för budgetåtagandet, inte har använts till förfinansiering eller mellanliggande betalningar eller för vilka ingen attesterad utgiftsdeklaration eller betalningsansökan har lämnats in.
Punkt två i denna artikel ska även gälla årliga delåtaganden.
4. Med avvikelse från artikel 209.3 i budgetförordningen ska återbetalningar och inkomster som genereras inom ramen för ett finansieringsinstrument återföras till den ursprungliga budgetposten som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål efter avdrag för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter. Vart femte år ska kommissionen granska det bidrag som gjorts för att uppnå unionens mål och effektiviteten i befintliga finansieringsinstrument.
Kapitel IV
EFHU+, budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer
Artikel 26
Tillämpningsområde och finansiering
1. Den finansieringsram som avses i artikel 6.2 a ska finansiera Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) och garantin för yttre åtgärder ska finansieras genom de finansieringsramar för geografiska program som avses i artikel 6.2 a, samtidigt som det säkerställs att denna finansiering inte skadar andra åtgärder som stöds av geografiska program . [Ändr. 233]
Målet för EFHU+ som ett integrerat finansiellt paket som tillhandahåller finansiell kapacitet som bygger på de metoder för genomförande som fastställs i i form av bidrag, garantier och andra finansieringsinstrument enligt artikel 23.1 a, e, f och g, ska vara att stödja investeringar och öka tillgången till finansiering , samtidigt som man maximerar additionaliteten, levererar innovativa produkter och attraherar den privata sektorn, i syfte att främja hållbar och inkluderande ekonomisk , miljömässig och social utveckling , industrialisering och stabila investeringsförutsättningar, i syfte att främja den socioekonomiska resiliensen socioekonomisk och miljömässig resiliens i partnerländerna, med särskild inriktning på fattigdomsutrotning, hållbar tillväxt för alla, anpassning till och begränsning av klimatförändringarna, miljöskydd och miljöförvaltning, skapandet av anständiga arbetstillfällen i överensstämmelse med relevanta ILO-normer, framför allt för sårbara grupper, däribland kvinnor och ungdomar , ekonomiska möjligheter, färdigheter och företagande, socioekonomiska sektorer, med inriktning på sociala och kooperativa företag med tanke på deras potential att minska fattigdom och ojämlikhet, och främja mänskliga rättigheter och försörjningsmöjligheter, stödja mikroföretag och små och medelstora företag samt att ta itu med specifika socioekonomiska bakomliggande orsaker till irreguljär migration och tvångsförflyttningar, och bidra till en hållbar återanpassning av återvändande migranter i deras ursprungsländer , i enlighet med de relevanta vägledande programplaneringsdokumenten. 45 % av finansieringen ska anslås till investeringar som bidrar till klimatmål, miljöförvaltning och miljöskydd, biologisk mångfald och bekämpning av ökenspridning, varav 30 % av den totala finansieringsramen ska anslås till anpassning till och begränsning av klimatförändringarna. Särskild uppmärksamhet och ytterligare stöd till institutionell kapacitetsuppbyggnad, ekonomisk styrning och tekniskt bistånd ska ägnas åt länder som har identifierats som instabila eller konfliktdrabbade länder, de minst utvecklade länderna och djupt skuldtyngda fattiga länder. Garantin för yttre åtgärder ska användas som ett tillskott till statens investeringar i grundläggande offentliga tjänster, som fortsätter att vara ett statligt ansvarsområde. [Ändr. 234]
2. Garantin för yttre åtgärder ska stödja EFHU+-insatser som omfattas av budgetgarantier i enlighet med artiklarna 27, 28 och 29 i denna förordning och makroekonomiskt stöd och lån till tredjeländer i enlighet med artikel 10.2 i förordningen om det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet.
3. Inom ramen för garantin för yttre åtgärder kan unionen garantera insatser som avtalas mellan den 1 januari 2021 och den 31 december 2027, upp till 60 000 000 000 EUR. Detta tak ska ses över mot bakgrund av rapporten om halvtidsutvärderingen i artikel 32. [Ändr. 235]
4. Avsättningsnivån ska variera mellan 9 % och 50 % beroende på typ av insats. Högst 10 miljarder EUR ska avsättas från unionsbudgeten genom en specifik budgetpost inom ramen för det årliga budgetförfarandet eller genom en budgetöverföring. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 34 med avseende på att vid behov ändra detta högsta belopp. [Ändr. 236]
Avsättningsnivån för garantin för yttre åtgärder ska vara 9 % för unionens makroekonomiska stöd och för budgetgarantier som omfattar statsrisker i samband med utlåning.
Avsättningsnivåerna ska ses över vart tredje vartannat år från och med med start det datum då denna förordning börjar tillämpas enligt artikel 40. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på ändring att komplettera av eller tillägg till ändra dessa satser och de aktuella beloppen . [Ändr. 237]
5. Garantin för yttre åtgärder ska betraktas som en enda garanti i den gemensamma avsättningsfond som inrättats genom artikel 212 i budgetförordningen.
6. EFHU+ och garantin för yttre åtgärder kan stödja finansierings- och investeringsinsatser i partnerländerna i de geografiska områden som avses i artikel 4.2. Avsättningar till garantin för yttre åtgärder ska finansieras från budgeten för de berörda geografiska program som inrättas genom artikel 6.2 a och ska överföras till den gemensamma avsättningsfonden. Den geografiska fördelningen av insatser inom ramen för EFHU+ ska i så stor utsträckning som möjligt också återspegla den relativa vikten av anslagen för de olika regionerna enlig artikel 6.2 a. EFHU+ och garantin för yttre åtgärder kan också stödja verksamhet i de stödmottagare som förtecknas i bilaga I i IPC III-förordningen om instrumentet för stöd inför anslutningen. Finansieringen av dessa insatser inom ramen för EFHU+ och för avsättning av medel till garantin för yttre åtgärder ska finansieras genom förordningen för instrumentet för stöd inför anslutningen. Avsättningar till garantin för yttre åtgärder för lån till tredjeländer som avses i artikel 10.2 i förordningen ska finansieras genom förordningen om det europeiska instrumentet för kärnsäkerhet. [Ändr. 238]
7. Den avsättning som avses i artikel 211.2 i budgetförordningen ska upprättas på grundval av unionens totala utestående låneåtaganden som varje transaktion ger upphov till, inbegripet transaktioner som undertecknats före 2021 och som garanteras av unionen. De årliga avsättningarna som krävs kan ställas under en period på upp till sju år.
8. Resterande tillgångar per den 31 december 2020 i EFHU-garantifonden och garantifonden för åtgärder avseende tredje land som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 respektive rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 ska överföras till den gemensamma avsättningsfonden i syfte att avsätta medel för deras respektive insatser inom en och samma säkerhet i enlighet med punkt 4 i denna artikel.
Artikel 26a
Mål för EFHU+
1. EFHU+:s insatser som är berättigade till stöd genom garantin för yttre åtgärder ska bidra till följande prioriterade områden:
|
a) |
Att tillhandahålla finansiering och stöd för utvecklingen i den privata sektorn och sektorn för kooperativa och sociala företag för att bidra till hållbar utveckling i dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner, med särskilt fokus på utrotningen av fattigdom och, när så är lämpligt, på den europeiska grannskapspolitiken och målen i artikel 3 i IPA III-förordningen. |
|
b) |
Att avlägsna flaskhalsar för privata investeringar, särskilt genom att säkerställa rättslig säkerhet för investeringar. |
|
c) |
Att få till stånd ökad finansiering från den privata sektorn, med särskilt fokus på mikroföretag och små och medelstora företag. |
|
d) |
Att förstärka socioekonomiska sektorer och områden samt därtill knuten offentlig och privat infrastruktur, hållbar konnektivitet och hållbar produktion, i syfte att främja en hållbar socioekonomisk utveckling för alla där mänskliga rättigheter och miljön respekteras. |
|
e) |
Att bidra till klimatåtgärder, miljöskydd och miljöförvaltning. |
|
f) |
Att genom främjande av hållbar utveckling bidra till att åtgärda specifika bakomliggande orsaker till migration, inbegripet irreguljär migration och tvångsförflyttningar, samt bidra till säker, ordnad och reguljär migration och rörlighet. [Ändr. 239] |
Artikel 27
Stödberättigande och urval av insatser och motparter
1. De finansierings- och investeringsinsatser som är berättigade till stöd inom ramen för garantin yttre åtgärder ska vara förenliga och samordnade med unionens politik , särskilt dess utvecklingspolitik och den europeiska grannskapspolitiken, samt med partnerländernas politik och strategier , och ska avhjälpa lokala marknadsmisslyckanden och investeringsinsatser som inte är optimala utan att konkurrera illojalt med lokala ekonomiska aktörer . De ska särskilt stödja målen, de allmänna principerna och den politiska ramen i denna förordning och relevanta vägledande programplaneringsdokument, med vederbörlig hänsyn till de prioriterade områden som anges fastställs i artikel 26a och beskrivs närmare i bilaga V. [Ändr. 240]
1a. Beviljande av garantin för yttre åtgärder förutsätter att motsvarande EFHU-garantiavtal har ingåtts mellan kommissionen, på unionens vägnar, och den berättigade motparten. [Ändr. 241]
2. Garantin för yttre åtgärder ska stödja finansierings- och investeringsinsatser som uppfyller åtgärdar marknadsmisslyckanden eller investeringsförhållanden som inte är optimala. Insatserna ska även uppfylla de villkor som anges i leden a–c a-d i artikel 209.2 i budgetförordningen och som [Ändr. 242]
|
-aa) |
skapar ekonomisk och utvecklingsmässig additionalitet, [Ändr. 243] |
|
-ab) |
genomgår en offentliggjord, delaktighetsbaserad förhandskonsekvensbedömning av mänskliga rättigheter, sociala aspekter samt arbetslivs- och miljöaspekter, som identifierar och hanterar risker på dessa områden och tar vederbörlig hänsyn till principen om frivilligt förhandsgodkännande från de berörda samhällena i markrelaterade investeringar, [Ändr. 244] |
|
a) |
garanterar komplementaritet med andra initiativ, |
|
b) |
är ekonomiskt och finansiellt bärkraftiga, med vederbörlig hänsyn tagen till eventuellt stöd eller samfinansiering av privata och offentliga partner till projektet, samtidigt som den operativa miljön och kapaciteten beaktas i sådana länder som identifierats som sviktande eller konfliktdrabbade, de minst utvecklade länderna och djupt skuldtyngda fattiga länder, som kan få förmånligare villkor, |
|
c) |
är tekniskt genomförbara och hållbara ur miljömässig och social socioekonomisk synvinkel, [Ändr. 245] |
|
ca) |
inriktar sig på sektorer och problem med tydliga marknadsmisslyckanden eller institutionella misslyckanden som hindrar finansiering från privata sektorn, [Ändr. 246] |
|
cb) |
är strukturerade på ett sätt som bidrar till att katalysera marknadsutveckling och mobilisera resurser från den privata sektorn till investeringsgap, [Ändr. 247] |
|
cc) |
fokuserar på projekt som innebär större risker än vad privata långivare är beredda att ta på enbart kommersiella grunder, [Ändr. 248] |
|
cd) |
inte stör marknaderna i partnerländer och partnerregioner, [Ändr. 249] |
|
ce) |
där så är möjligt maximerar mobiliseringen av kapital från den lokala privata sektorn, [Ändr. 250] |
|
cf) |
respekterar de principer för utvecklingseffektivitet som formulerades inom ramen för Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete och bekräftades i Nairobi 2016, inklusive ägarskap, anpassning, fokus på resultat, transparens och ömsesidig ansvarighet, samt målet om obundet bistånd, [Ändr. 251] |
|
cg) |
är utformade så att de uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som OECD:s biståndskommitté har fastställt, med beaktande av särdragen i utvecklingen inom den privata sektorn, utom för insatser i industrialiserade länder som inte är berättigade till offentligt utvecklingsbistånd, [Ändr. 252] |
|
ch) |
tillämpas med full respekt för internationell människorättslagstiftning och internationellt överenskomna riktlinjer, principer och konventioner, inbegripet principerna för ansvarsfulla investeringar, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s livsmedel- och jordbruksorganisations (FAO) principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruk och livsmedelssystem och Internationella arbetsorganisationens konventioner och standarder, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter inom området ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt FAO:s frivilliga riktlinjer för en ansvarsfull styrning och förvaltning av mark-, fiske- och skogsrättigheter i samband med en tryggad nationell livsmedelsförsörjning, [Ändr. 253] |
3. Garantin för yttre åtgärder ska användas för att täcka riskerna för följande typer av instrument:
|
a) |
Lån, inklusive lån i lokal valuta och lån för makroekonomiskt stöd. |
|
b) |
Garantier. |
|
c) |
Motgarantier. |
|
d) |
Kapitalmarknadsinstrument. |
|
e) |
Alla andra former av finansierings- eller kreditförstärkningsinstrument, försäkrings- och aktie- eller hybridkapital. |
4. De berättigade motparterna för garantin för yttre åtgärder ska vara de som avses i artikel 208.4 i budgetförordningen, inbegripet parter från tredjeländer som bidrar till garantin för yttre åtgärder, med kommissionens godkännande i enlighet med artikel 28 i denna förordning , och yttrandet från den strategiska styrelsen . Dessutom, och genom undantag från artikel 62.2 c i budgetförordningen, ska organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat eller ett tredjeland som har bidragit till garantin för yttre åtgärder i enlighet med artikel 28, och som ger tillräckliga garantier för sin ekonomiska kapacitet, vara berättigade inom ramen för garantin. [Ändr. 254]
4a. Europeiska investeringsbanksgruppen ska bland annat
|
a) |
tillsammans med andra europeiska finansinstitut delta i riskhanteringen av EFHU+, med vederbörlig hänsyn till behovet av att undvika intressekonflikter, |
|
b) |
ensam införa den del av ett investeringsfönster som avser statslån som ska täckas med minst 1 000 000 000 EUR från finansieringsramen för de geografiska programmen, i enlighet med de förfaranden som fastställs i kapitlen 1 och 3 i denna avdelning, |
|
c) |
vara en behörig motpart för genomförandeverksamheten inom ramen för andra investeringsfönster. [Ändr. 255] |
5. Berättigade motparter ska följa reglerna och villkoren i artikel 62.2 c i budgetförordningen. Vad gäller organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat eller ett tredjeland som har bidragit till garantin för yttre åtgärder i enlighet med artikel 28 i denna förordning, ska företräde ges till de organ som offentliggör information som rör kriterier i fråga om miljö, samhällsansvar , skatter och bolagsstyrning. [Ändr. 256]
Kommissionen ska säkerställa en ändamålsenlig, effektiv och rättvis användning av tillgängliga medel mellan berättigade motparter och samtidigt främja samarbetet mellan dem.
Kommissionen ska säkerställa en rättvis behandling av alla berättigade motparter och säkerställa att intressekonflikter undviks under EFHU+:s hela genomförandeperiod tillämpningsperiod . För att säkerställa komplementaritet får kommissionen begära alla relevanta upplysningar från berättigade motparter om deras insatser utanför EFHU+. [Ändr. 257]
5a. Europaparlamentet och rådet får bjuda in berättigade motparter, organisationer i det civila samhället och lokalsamhällen för att diskutera finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av denna förordning. [Ändr. 258]
6. Kommissionen ska välja ut de berättigade motparterna i enlighet med artikel 154 i budgetförordningen, och därvid ta hänsyn till följande:
|
a) |
Rekommendationerna från de strategiska och regionala operativa styrelserna, i enlighet med bilaga VI. |
|
b) |
Målen med investeringsfönstret. |
|
c) |
Den berättigade motpartens erfarenhet av och kapacitet i fråga om riskhantering. |
|
d) |
Hur mycket egna medel och samfinansiering från den privata sektorn den berättigade motparten är beredd att mobilisera till investeringsfönstret. |
|
da) |
Principerna om rättvisa och öppna upphandlingsförfaranden. [Ändr. 259] |
7. Kommissionen ska fastställa investeringsfönster för regioner, specifika partnerländer eller båda, för specifika sektorer, eller för specifika projekt, specifika kategorier av slutgiltiga mottagare eller båda, vilka ska finansieras genom denna förordning, som ska täckas av garantin för yttre åtgärder upp till ett fastställt belopp. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om de grunder på vilka de investeringsfönster som valts ut anses uppfylla villkoren i denna artikel och, för vart och ett av dem, vilka som är de närmare prioriteringarna för finansieringen. Alla ansökningar om finansiellt stöd inom investeringsfönster ska lämnas till kommissionen.
Valet av investeringsfönster ska vederbörligen motiveras genom en analys av marknadsmisslyckandena eller de mindre gynnsamma investeringsförhållandena. Denna analys ska genomföras av kommissionen i samarbete med potentiellt berättigade motparter och intressenter.
Berättigade motparter får tillhandahålla de instrument som avses i punkt 3 inom ett investeringsfönster eller ett enskilt projekt som förvaltas av en berättigad motpart. Instrumenten får tillhandahållas till förmån för partnerländer, inbegripet sviktande eller konfliktdrabbade länder eller länder som står inför utmaningar i samband med återuppbyggnad och återhämtning efter konflikter, till förmån för dessa partnerländers institutioner, inbegripet deras statligt och privat ägda lokala banker och finansinstitut, samt till förmån för enheter i den privata sektorn i dessa partnerländer. [Ändr. 260]
8. Kommissionen ska bedöma de insatser som stöds av garantin för yttre åtgärder mot bakgrund av de kriterier för berättigande som fastställs i punkterna 2 och 3, om möjligt på grundval av berättigade motparters befintliga system för resultatmätning. Kommissionen ska upprätta en resultattavla med vägledande indikatorer för valet av projekt. Genomförandepartnerna ska fylla i resultattavlan för alla insatser inom ramen för EFHU+. Kommissionen ska bedöma alla insatser som stöds av garantin i förhållande till de stödberättigandekriterier som förtecknas i artikel 27 och ska använda resultattavlan för att utföra en oberoende kvalitetskontroll av genomförandepartnernas åtgärder för tillbörlig aktsamhet samt bedömningar på projektnivå. Om så krävs ska kommissionen begära förtydliganden och justeringar från genomförandepartnerna. Kommissionen ska offentliggöra resultattavlan för alla projekt efter det att kommissionen och genomförandepartnerna godkänt användningen av garantin, och resultatet av alla garantiverktyg och enskilda projekt enligt sin bedömning för varje investeringsfönster på årsbasis. [Ändr. 261]
9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera eller ändra de prioriterade områden och investeringsfönster som anges områdena i bilaga V och förvaltningen av EFHU+ bilaga VI. När kommissionen kompletterar eller ändrar investeringsfönster för specifika regioner, specifika partnerländer eller båda, för specifika sektorer eller för specifika projekt, specifika kategorier av slutgiltiga mottagare eller båda, vilka ska finansieras genom denna förordning, som ska täckas av garantin för yttre åtgärder upp till ett fastställt belopp, ska kommissionen ta vederbörlig hänsyn till råden från den strategiska styrelsen och samråda med de operativa styrelserna.
Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om hur investeringsfönstren uppfyller kraven i artikel 26a och denna artikel och om deras detaljerade finansieringsprioriteringar. Alla ansökningar om finansiellt stöd inom investeringsfönster ska lämnas till kommissionen.
Valet av investeringsfönster ska vederbörligen motiveras genom en analys av marknadsmisslyckandena eller de mindre gynnsamma investeringsförhållandena. Denna analys ska genomföras av kommissionen i samarbete med potentiellt berättigade motparter och intressenter.
Berättigade motparter får tillhandahålla de instrument som avses i punkt 3 inom ett investeringsfönster eller ett enskilt projekt som förvaltas av en berättigad motpart. Instrumenten får tillhandahållas till förmån för partnerländer, inbegripet instabila eller konfliktdrabbade länder eller länder som står inför utmaningar i samband med återuppbyggnad och återhämtning efter konflikter, till förmån för dessa partnerländers institutioner, inbegripet deras statligt och privat ägda lokala banker och finansinstitut, samt till förmån för enheter i den privata sektorn i dessa partnerländer. I instabila eller konfliktdrabbade länder samt andra länder, när så är motiverat, kan stöd beviljas till investeringar i den offentliga sektorn som har relevanta effekter på privatsektorutvecklingen. [Ändr. 262]
Artikel 27a
EFHU+:s styrning och struktur
1. EFHU+ ska bestå av regionala investeringsplattformar vilka är upprättade på grundval av de arbetsmetoder, förfaranden och strukturer som används för unionens befintliga externa instrument för blandfinansiering, och vilka får kombinera sina blandfinansieringsinsatser och insatser enligt garantin för yttre åtgärder inom ramen för EFHU+.
2. Kommissionen ska ansvara för den övergripande förvaltningen av EFHU+ och garantin för yttre åtgärder. Därutöver ska inte kommissionen sträva efter att bedriva någon allmän bankverksamhet. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet för att säkerställa största möjliga insyn och finansiell ansvarsskyldighet.
3. När det gäller förvaltningen av EFHU+ ska kommissionen bistås av en strategisk styrelse, utom när det gäller de insatser som omfattar EU:s utvidgningspolitik och finansieras av IPA III, där kommissionen ska bistås av en strategisk styrelse inom ramen för investeringsramen för västra Balkan. Kommissionen ska också ha ett nära samarbete med alla berättigade motparter när det gäller den operativa förvaltningen av garantin för yttre åtgärder. I detta syfte ska den tekniska arbetsgruppen, bestående av experter från kommissionen och berättigade motparter, inrättas för att kunna bedöma risken och den relaterade prissättningen.
4. Den strategiska styrelsen ska ge kommissionen råd när det gäller den strategiska inriktningen och prioriteringarna för investeringarna inom garantin för yttre åtgärder och inom ramen för EFHU-+ och bidra till att anpassa dem till de vägledande principerna och målen för unionens yttre åtgärder, utvecklingspolitiken och den europeiska grannskapspolitiken, samt målen i artikel 3 och syftet med EFHU+ i enlighet med artikel 26. Den ska även bistå kommissionen vid fastställandet av de övergripande investeringsmålen när det gäller användningen av garantin för yttre åtgärder för att stödja insatser inom ramen för EFHU+, och övervaka att investeringsfönstren ger en lämplig och mångsidig geografisk och tematisk täckning, samtidigt som den ska fästa särskild uppmärksamhet vid sådana länder som identifierats som instabila eller konfliktdrabbade, de minst utvecklade länderna och kraftigt skuldtyngda fattiga länder.
5. Den strategiska styrelsen ska även stödja den övergripande samordningen, komplementariteten och samstämmigheten mellan de regionala investeringsplattformarna, mellan de tre pelarna i den yttre investeringsplanen, mellan investeringsplanen och unionens övriga insatser på migrationsområdet, och med genomförandet av Agenda 2030 samt med andra program som anges i denna förordning, andra unionsfinansieringsinstrument och förvaltningsfonder.
6. Den strategiska styrelsen ska bestå av företrädare för kommissionen och för den höga representanten, för alla medlemsstater och för Europeiska investeringsbanken. Europaparlamentet ska ha observatörsstatus. Bidragsgivare, berättigade motparter, partnerländer, relevanta regionala organisationer och andra intressenter får när så är lämpligt tilldelas observatörsstatus. Den strategiska styrelsen ska rådfrågas innan en ny observatör inkluderas. Kommissionen och den höga representanten ska gemensamt svara för ordförandeskapet i den strategiska styrelsen.
7. Den strategiska styrelsen ska sammanträda minst två gånger per år och ska om möjligt anta yttranden genom konsensus. Ytterligare sammanträden kan när som helst sammankallas av ordföranden eller på begäran av en tredjedel av ledamöterna. När konsensus inte kan uppnås, ska rösträtterna tillämpas på det sätt som överenskommits vid den strategiska styrelsens första sammanträde och fastställts i arbetsordningen. Dessa rösträtter ska ta vederbörlig hänsyn till finansieringskällan. Arbetsordningen ska fastställa ramarna för observatörernas roll. Protokollen och dagordningarna för sammanträdena i den strategiska styrelsen ska offentliggöras efter det att de antagits.
8. Kommissionen ska varje år rapportera till den strategiska styrelsen om framstegen vid tillämpningen av EFHU+. Den strategiska styrelsen för investeringsramen för västra Balkan ska komplettera rapporteringen med att ange vilka framsteg som gjorts vid tillämpningen av garantiinstrumentet för utvidgningsregionen. Den strategiska styrelsen ska regelbundet anordna samråd med relevanta intressenter om EFHU+:s strategiska inriktning och tillämpning.
9. Förekomsten av två strategiska styrelser påverkar inte behovet av att ha en enda enhetlig riskhanteringsram för EFHU+.
10. Den strategiska styrelsen ska, så snart som möjligt under tillämpningsperioden för EFHU+, anta och offentliggöra riktlinjer som fastställer hur överensstämmelsen mellan EFHU+-insatser och de mål och kriterier för stödberättigande som fastställs i artiklarna 26a och 27 ska säkerställas.
11. Den strategiska styrelsen ska i sin strategiska vägledning ta vederbörlig hänsyn till relevanta resolutioner från Europaparlamentet och relevanta beslut och slutsatser från rådet.
12. De operativa styrelserna för regionala investeringsplattformar ska bistå kommissionen vid tillämpningen när det gäller att fastställa regionala och sektoriella investeringsmål samt regionala, sektoriella och tematiska investeringsfönster, och ska avge yttranden om blandfinansieringsinsatser och om användning av garantin för yttre åtgärder som täcker EFHU+-insatser. [Ändr. 263]
Artikel 28
Bidrag från andra givare till garantin för yttre åtgärder
1. Medlemsstater, tredjeländer och andra tredje parter kan bidra till garantin för yttre åtgärder.
Genom undantag från artikel 218.2 andra stycket i budgetförordningen ska de avtalsslutande parterna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ha rätt till att ge bidrag i form av garantier eller kontantbidrag.
Bidrag från tredje länder som inte är avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och från andra tredje parter ska ske i form av kontantbidrag och med förbehåll för den strategiska styrelsens yttrande och kommissionens godkännande. [Ändr. 264]
Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om de bidrag som bekräftats.
På begäran av medlemsstaterna får deras bidrag öronmärkas för inledande av åtgärder i specifika regioner, länder, sektorer eller befintliga investeringsfönster. [Ändr. 265]
2. Bidrag i form av en garanti får inte överstiga 50 % av värdet av det belopp som avses i artikel 26.2 i denna förordning.
Bidragen från medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i form av garantier får användas för att betala garantianspråk först när finansieringen från unionens allmänna budget, ökad med eventuella andra kontantbidrag, har använts till att betala garantianspråk.
Alla bidrag får användas för att täcka garantianspråk, oavsett om de öronmärkts eller ej. [Ändr. 266]
Det ska ingås ett bidragsavtal mellan kommissionen, på unionens vägnar, och bidragsgivaren, som bland annat ska innehålla bestämmelser om betalningsvillkoren.
Artikel 29
Genomförande Tillämpning av avtal avseende garantin för yttre åtgärder [Ändr. 267]
1. Kommissionen ska på unionens vägnar ingå avtal avseende garantin för yttre åtgärder för de berättigade motparter som valts ut i enlighet med artikel 27. Avtalen ska vara ovillkorliga och oåterkalleliga, och de ska infrias på anfordran, till förmån för utvalda motparter. Avtal får ingås med ett konsortium bestående av två eller flera berättigade motparter. [Ändr. 268]
2. För varje investeringsfönster ska det ingås ett eller flera avtal avseende garantin för yttre åtgärder mellan kommissionen och den eller de utvalda berättigade motparterna. För att tillgodose särskilda behov får garantin för yttre åtgärder ställas för enskilda finansierings- eller investeringsinsatser.
Alla avtal avseende garantin för yttre åtgärder ska på begäran göras tillgängliga för Europaparlamentet och rådet, varvid hänsyn ska tas till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information. [Ändr. 269]
3. Garantin för yttre åtgärder ska särskilt innehålla följande:
|
a) |
Närmare regler om täckning, krav, berättigande, berättigade motparter och förfaranden. |
|
b) |
Närmare regler för avsättningar för garantin för yttre åtgärder, inbegripet dess täckningsarrangemang och dess fastställda täckning av portföljer och projekt med särskilda typer av instrument, samt en riskanalys av projekt och projektportföljer, inbegripet på sektoriell, regional och nationell nivå. |
|
c) |
En angivelse av målen och syftet med denna förordning, en behovsbedömning och ett angivande av de förväntade resultaten, med beaktande av främjandet av företagens sociala ansvar behovet att säkerställa och ansvarsfullt företagande , särskilt genom iakttagande av de internationellt överenskomna riktlinjer, principer och rättsliga instrument som avses i artikel 27.2 ch . [Ändr. 270] |
|
d) |
Garantins ersättning, som ska avspegla risknivån, och möjligheten att delvis subventionera ersättningen för att ge förmånliga villkor i vederbörligen motiverade fall , särskilt i instabila eller konfliktdrabbade länder, de minst utvecklade länderna och kraftigt skuldtyngda länder . [Ändr. 271] |
|
e) |
Villkor för användning av garantin för yttre åtgärder, inbegripet betalningsvillkor, såsom särskilda tidsramar, räntor som ska betalas på utestående belopp, utgifter och indrivningskostnader samt eventuellt nödvändiga likviditetsarrangemang. |
|
f) |
Förfaranden avseende fordringar, som inbegriper men inte är begränsade till utlösande händelser och karenstider samt förfaranden för indrivning av fordringar. |
|
g) |
Transparenta övervaknings-, rapporterings- och utvärderingsskyldigheter. [Ändr. 272] |
|
h) |
Tydliga och tillgängliga klagomålsförfaranden för tredje parter som skulle kunna påverkas av genomförandet tillämpningen av projekt som stöds av garantin för yttre åtgärder. [Ändr. 273] |
4. Den berättigade motparten ska godkänna finansierings- och investeringsinsatser i enlighet med sina egna regler och förfaranden och i överensstämmelse med villkoren i avtalet om garantin för yttre åtgärder.
5. Garantin för yttre åtgärder kan omfatta följande:
|
a) |
Vad gäller skuldinstrument, kapitalbeloppet och all ränta och alla belopp som ska betalas till den utvalda berättigade motparten, men som den inte har mottagit i överensstämmelse med villkoren för finansieringsinsatserna efter ett fallissemang. |
|
b) |
Vad gäller kapitalinvesteringar, de investerade beloppen och de därmed sammanhängande finansieringskostnaderna. |
|
c) |
Vad gäller andra finansierings- och investeringsinsatser som avses i artikel 27.2, de belopp som använts och de därmed sammanhängande finansieringskostnaderna. |
|
d) |
Alla relevanta kostnader och indrivningskostnader i samband med ett fallissemang, såvida dessa inte dragits av från de återvunna beloppen. |
5a. När kommissionen ingår avtal avseende garantin för yttre åtgärder med berättigade motparter ska den ta vederbörlig hänsyn till följande:
|
a) |
De strategiska och regionala operativa styrelsernas råd och vägledning. |
|
b) |
Målen med investeringsfönstret. |
|
c) |
Den berättigade motpartens erfarenhet och operativa och finansiella kapacitet samt riskhanteringsförmåga. |
|
d) |
Hur mycket egna medel och samfinansiering från den privata sektorn den berättigade motparten är beredd att mobilisera till investeringsfönstret. [Ändr. 274] |
6. För att kommissionen ska kunna uppfylla sina skyldigheter när det gäller redovisning, rapportering av de risker som täcks av garantin för yttre åtgärder, och i enlighet med artikel 209.4 i budgetförordningen, ska de berättigade motparter med vilka det ingåtts ett garantiavtal till kommissionen och revisionsrätten årligen överlämna de finansiella rapporterna, granskade av en oberoende extern revisor, avseende de finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av denna förordning, vilka ska innehålla bland annat information om följande:
|
a) |
Riskbedömning av berättigade motparters finansierings- och investeringsinsatser, inbegripet information om unionens åtaganden värderade i överenstämmelse med de redovisningsregler som avses i artikel 80 i budgetförordningen och i de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS). |
|
b) |
Unionens utestående finansiella förpliktelse till följd av de EFHU+-insatser som tillhandahållits till de berättigade motparterna och deras finansierings- och investeringsinsatser, fördelade på enskilda insatser. |
7. De berättigade motparterna ska på begäran förse kommissionen med all eventuell ytterligare information som den behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordningg , i synnerhet i fråga om genomförandet av rekommendationerna från förhandskonsekvensbedömningen av mänskliga rättigheter, sociala aspekter samt arbete och miljö, och andra urvalskriterier som anges i artikel 27. [Ändr. 275]
8. Kommissionen ska rapportera om finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd i enlighet med artiklarna 241 och 250 i budgetförordningen. För detta ändamål ska de berättigade motparterna årligen lämna de uppgifter som är nödvändiga för att göra det möjligt för kommissionen att uppfylla rapporteringskraven. Dessutom ska kommissionen lägga fram en årsrapport för Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 31.6a. [Ändr. 276]
8a. Kommissionen eller de berättigade motparterna ska omedelbart underrätta Olaf om det under något skede av förberedelserna, genomförandet eller avslutandet av sådana finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av denna förordning finns skäl att misstänka bedrägeri, korruption, penningtvätt eller annan olaglig verksamhet som kan påverka unionens ekonomiska intressen. Kommissionen eller de berättigade motparterna ska tillhandahålla Olaf all den information som krävs för att kunna göra en fullständig och grundlig utredning. [Ändr. 277]
Artikel 29a
Klagomåls- och tvistlösningsmekanism
Med tanke på eventuella klagomål från tredje parter i partnerländerna, inklusive grupper och enskilda personer som påverkats av projekt som stöds av EFHU+ och garantin för yttre åtgärder, ska kommissionen och EU:s delegationer på sina webbplatser offentliggöra direkta hänvisningar till de klagomålsmekanismer som tillhandhålls av de relevanta motparter som har slutit avtal med kommissionen. Kommissionen ska också, på unionsnivå, inrätta en centraliserad klagomålsmekanism för samtliga projekt inom ramen för kapitel IV i denna förordning i syfte att se till att det är möjligt att direkt ta emot klagomål som rör berättigade motparters behandling av klagomål. Kommissionen ska beakta denna information med hänsyn till framtida samarbete med dessa motparter. [Ändr. 278]
Artikel 29b
Utesluten verksamhet och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner
1. Garantin för yttre åtgärder ska inte stödja finansierings- och investeringsinsatser som
|
a) |
är kopplade till den militära sektorn eller sektorn för statens säkerhet, |
|
b) |
stöder utvecklingen av kärnenergi, utom när det gäller lån som tillhandahålls i enlighet med förordningen om det europeiska instrumentet för kärnsamarbete (EINS), och fossila bränslen och bidrar till ytterligare koldioxidinlåsning för ekonomier och samhällen, |
|
c) |
har betydande externa miljökostnader, till exempel insatser som leder till en försämring av skyddade områden, kritiska livsmiljöer och kulturarvsplatser för vilka det inte utarbetas någon plan för hållbar utveckling och förvaltning, |
|
d) |
resulterar i kränkningar av de mänskliga rättigheterna i partnerländerna, såsom att ta ifrån befolkningsgrupper deras rätt till tillgång till och kontroll av naturresurser såsom mark, bidra till tvångsfördrivning av befolkningen eller inbegripa tvångsarbete eller barnarbete. |
2. De berättigade motparterna ska inom ramen för sina finansierings- och investeringsinsatser efterleva tillämplig unionsrätt och överenskomna internationella standarder och unionsstandarder, och ska därför inte stödja projekt enligt denna förordning som bidrar till penningtvätt, finansiering av terrorism, skatteflykt, skattebedrägeri och skatteundandragande. Berättigade motparter får inte heller inleda nya eller förnyade insatser med enheter som är registrerade eller etablerade i jurisdiktioner förtecknade inom ramen för unionens relevanta policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eller som har identifierats som högrisktredjeländer enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, eller som i praktiken inte efterlever unionens eller internationellt överenskomna skattenormer för transparens och utbyte av information. De berättigade motparterna får göra undantag från denna princip endast om projektet genomförs fysiskt i någon av dessa jurisdiktioner, och inte visar några tecken på att insatsen i fråga omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i första stycket i denna punkt. När de berättigade motparterna ingår avtal med finansiella intermediärer ska de införliva kraven i denna artikel i de relevanta avtalen och kräva att de finansiella intermediärerna rapporterar om efterlevnaden av dem.
3. Den berättigade motparten ska inom ramen för sina finansierings- och investeringsinsatser tillämpa de principer och normer som fastställts i unionsrätten vad gäller förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849. De berättigade motparterna ska göra både direkt finansiering och finansiering via intermediärer enligt den här förordningen avhängig av att uppgifter om det verkliga huvudmannaskapet lämnas i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 och offentliggöra rapportering per land i enlighet med kraven i artikel 89.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU. [Ändr. 279]
Artikel 30
Kapitaldeltagande i en utvecklingsbank
Den finansieringsram för geografiska program som avses i artikel 6.2 a får användas för att bidra till kapitaltillskott från europeiska och andra institut för utvecklingsfinansiering.
Kapitel V
Övervakning, rapportering och utvärdering
Artikel 31
Övervakning och rapportering
-1. Framstegen med att uppnå målen i denna förordning ska mätas med hjälp av ett lämpligt, transparent och redovisningsskyldigt system för övervakning, rapportering och utvärdering som säkerställer Europaparlamentets och rådets deltagande samt ett större deltagande från unionens alla partner, inbegripet det civila samhället, i tillämpningen av programmen. [Ändr. 280]
1. Indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de särskilda målen i artikel 3 3.2 anges i bilaga VII, i överensstämmelse med målen för hållbar utveckling. Värdena på indikatorerna den 1 januari 2021 ska ligga till grund för bedömningen av i vilken utsträckning målen har uppnåtts. [Ändr. 281]
2. Kommissionen ska fortlöpande övervaka sina åtgärder och granska framstegen med att uppnå de mål som fastställs i artikel 3 och förväntade resultat, varvid prestationer och resultat ska beaktas. [Ändr. 282]
Framsteg i förhållande till de förväntade resultaten bör ska övervakas på grundval av tydliga, transparenta och i förekommande fall mätbara indikatorer i enlighet med bilaga VII och den ram för övervakning och utvärdering som antas enligt punkt 9, samt i överensstämmelse med bestämmelserna om unionens budgetgenomförande . Antalet indikatorerna indikatorer ska begränsas för att underlätta att rapporteringen sker utan onödigt dröjsmål och ska, som ett minimum, delas upp efter kön och ålder . [Ändr. 283]
3. Gemensamma resultatramar som ingår i gemensamma programplaneringsdokument och som uppfyller kriterierna i artikel 12.4 ska utgöra grunden för den gemensamma övervakningen av unionen och medlemsstaterna när det gäller genomförandet tillämpningen av deras samlade stöd till ett partnerland. [Ändr. 284]
Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande tillämpning och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och rättidigt. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och (i förekommande fall) medlemsstaterna. [Ändr. 285]
4. Kommissionen ska granska framstegen i genomförandet tillämpningen av denna förordning. Från och med 2022 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en årlig rapport om uppnåendet av målen i denna förordning genom indikatorer – inbegripet men inte begränsat till de indikatorer som anges i bilaga VII samt unionens budgetgenomförande – som mäter de uppnådda resultaten och förordningens effektivitet. Denna rapport ska även översändas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 286]
5. Årsrapporten ska innehålla information rörande det föregående året om de åtgärder som finansierats, om resultaten av uppföljnings- och utvärderingsverksamheten och om de berörda partnernas medverkan och vilja att samarbeta samt om genomförandet tillämpningen av budgetåtagandena och betalningsbemyndigandena, fördelade på länder, regioner och samarbetsområden. Den ska också innehålla en bedömning av de framsteg som gjorts med att uppnå förväntade resultat och i fråga om att integrera de gränsöverskridande frågor som avses i artikel 8.6. Rapporten ska utvärdera dels resultaten av stödet, genom att så långt det är möjligt använda sig av specifika och mätbara indikatorer, dels stödets roll i uppnåendet av målen för denna förordning. När det gäller utvecklingssamarbete ska rapporten, där så är möjligt och relevant, även omfatta en bedömning av efterlevnaden av principerna om biståndseffektivitet, även för innovativa finansieringsinstrument. [Ändr. 287]
6. Den årsrapport som utarbetas 2021 ska innehålla konsoliderad information ur årsrapporterna från perioden 2014–2020 om all finansiering som styrs av denna förordning som avses i artikel 40.2 39.2 , inklusive externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och bidrag till förvaltningsfonder, samt innehålla en uppdelning av utgifter utifrån mottagarland, användning av finansiella instrument, åtaganden och betalningar. Den rapport som nämns i artikel 13 ska avspegla de viktigaste tillvaratagna erfarenheterna och uppföljningen av rekommendationerna i utvärderingarna från de föregående åren. Den ska innehålla en bedömning av personalkapaciteten vid huvudkontoren och unionens delegationer i förhållande till förmågan att uppnå alla mål som omfattas av denna förordning. [Ändr. 288]
6a. Kommissionen ska som en del av sin årsrapport lämna närmare uppgifter om de finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder, och om EFHU+:s funktionssätt, förvaltning och faktiska bidrag till sina mål. Den delen av årsrapporten ska åtföljas av ett yttrande från revisionsrätten. Följande ska ingå:
|
a) |
En bedömning av de resultat som bidrar till EFHU:s syfte och mål såsom de fastställs i denna förordning. |
|
b) |
En bedömning av pågående finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder på sektors-, lands- och regionnivå samt deras överensstämmelse med denna förordning, inbegripet riskmåtten och deras inverkan på partnernas finansiella och ekonomiska stabilitet. |
|
c) |
En bedömning i sammanställd form av additionaliteten och mervärdet, mobiliseringen av resurser från den privata sektorn, de beräknade och faktiska utfallen samt resultaten och effekterna av de finansierings- och investeringsinsatser som täcks av garantin för yttre åtgärder, inbegripet effekter på skapandet av anständiga arbetstillfällen och förmågan att tillhandahålla en lön som går att leva på, fattigdomsutrotningen och minskningen av orättvisor. Bedömningen ska innehålla en evidensbaserad jämställdhetsanalys, som om möjligt bygger på könsuppdelade uppgifter, av de insatser som omfattas, och en analys av vilken typ av privat sektor som stöds, även med avseende på kooperativa och sociala företag. |
|
d) |
En bedömning av överensstämmelsen med villkoren för användningen av garantin för yttre åtgärder och av uppnåendet av centrala resultatindikatorer som fastställts för varje inlämnat förslag. |
|
e) |
En bedömning av de hävstångseffekter som skapats genom de insatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder och EFHU+. |
|
f) |
Det finansiella belopp som överförs till stödmottagare och en bedömning i sammanställd form av varje berättigad motparts finansierings- och investeringsinsatser. |
|
g) |
En bedömning av additionaliteten och mervärdet av de berättigade motparternas finansierings- och investeringsinsatser och av den aggregerade risken i samband med dessa insatser. |
|
h) |
Detaljerade uppgifter om anspråk på garantin för yttre åtgärder, förluster, avkastning, indrivna belopp och andra mottagna betalningar liksom den övergripande riskexponeringen. |
|
i) |
De finansiella rapporterna, granskade av en oberoende extern revisor, avseende de berättigade motparternas finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av denna förordning. |
|
j) |
En bedömning av synergieffekterna och komplementariteten mellan de insatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder och den externa investeringsplanens andra och tredje pelare, på grundval av relevanta befintliga rapporter, med särskild hänsyn till de framsteg som gjorts när det gäller god samhällsstyrning, inbegripet i samband med bekämpning av korruption och olagliga finansiella flöden, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och jämställdhetsgenomsyrad politik, liksom främjande av företagande, ett lokalt affärsklimat och lokala finansmarknader. |
|
k) |
En bedömning av huruvida insatserna enligt garantin för yttre åtgärder är förenliga med de internationellt överenskomna principerna för utvecklingseffektivitet. |
|
l) |
En bedömning av garantiersättningen. |
|
m) |
En bedömning av genomförandet av bestämmelserna om utesluten verksamhet och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. [Ändr. 289] |
7. En årlig beräkning av de övergripande utgifterna för klimatinsatser och biologisk mångfald de mål som fastställs i denna förordning ska göras på grundval av de vägledande programdokument som antagits. De medel som anslås inom ramen för denna förordning ska varje år underkastas ett spårningssystem som grundar sig på OECD-metodologin , inbegripet (Riomarkörer) vilket inte utesluter att man använder sig av mer precisa metoder om sådana finns tillgängliga – och har integrerats i de befintliga metoderna för uppföljning av hur unionsprogrammen fungerar, i syfte att kvantifiera utgifterna för klimatinsatser och, biologisk mångfald och miljö, mänsklig utveckling och social inkludering, jämställdhet samt offentligt utvecklingsbistånd i de handlingsprogram och åtgärder som avses i artikel 19 och redovisas i utvärderingar och årsrapporten. Kommissionen ska översända beräkningen till Europaparlamentet som en del av årsrapporten. [Ändr. 290]
8. Kommissionen ska offentliggöra information om utvecklingssamarbete genom erkända internationella standarder , inbegripet Internationella arbetsorganisationens standarder, med hjälp av ramen för en gemensam standard som utvecklats av det internationella initiativet för öppenhet i biståndet . [Ändr. 291]
9. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets måluppfyllelse ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 med avseende på att ändra bilaga VII för att vid behov se över eller komplettera indikatorerna , också inom ramen för halvtidsutvärderingen enligt artikel 32, och komplettera denna förordning med bestämmelser om upprättande av en ram för övervakning och utvärdering , vilket kan inbegripa ytterligare prestationsindikatorer som är tillämpliga för vart och ett av de specifika målen i denna förordning . [Ändr. 292]
Artikel 32
Översyn och utvärdering efter halva tiden [Ändr. 293]
1. Kommissionen ska senast den 30 juni 2024 lägga fram en interimsutvärdering halvtidsutvärderingsrapport om tillämpningen av denna förordning . Halvtidsutvärderingsrapporten ska göras när det föreligger tillräcklig information om genomförandet, dock senast fyra år efter det att instrumentet började genomföras omfatta perioden den 1 januari 2021–31 december 2023 och ska granska unionens bidrag till uppnåendet av målen i denna förordning med hjälp av indikatorer som mäter de uppnådda resultaten och eventuella granskningsresultat och slutsatser avseende effekterna av förordningen , inbegripet Europeiska fonden för hållbar utveckling plus och garantin för yttre åtgärder . [Ändr. 294]
Europaparlamentet kan lämna synpunkter på denna utvärdering. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ska anordna ett samråd med viktiga intressenter och stödmottagare, däribland det civila samhällets organisationer. Kommissionen och utrikestjänsten ska ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa att de mest marginaliserade är företrädda. [Ändr. 295]
Kommissionen ska också utvärdera konsekvenserna av och effektiviteten hos de åtgärder som den vidtar per insatsområde och programplaneringens effektivitet genom externa utvärderingar. Kommissionen och utrikestjänsten ska beakta förslag och synpunkter från Europaparlamentet och rådet i fråga om oberoende externa utvärderingar. I förekommande fall ska man i utvärderingarna använda sig av principerna för god praxis från kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, i syfte att fastställa huruvida målen har uppnåtts och utforma rekommendationer med sikte på att förbättra framtida åtgärder. Interimsutvärderingen ska innehålla en bedömning av i vilken mån unionen uppnått de mål som fastställs i denna förordning. [Ändr. 296]
2. Vid utgången av förordningens genomförandeperiod, dock senast fyra år efter utgången av Halvtidsutvärderingsrapporten ska även behandla effektiviteten , mervärdet, funktionen hos den förenklade och rationaliserade strukturen för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder, den interna och externa samstämmigheten samt den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av förordningen. Utvärderingen ska analysera fortsatta relevansen för målen i denna förordning , komplementariteten och synergieffekterna mellan de finansierade åtgärderna, åtgärdernas bidrag till samstämmiga yttre åtgärder från unionens bidrag till uppfyllandet av målen i denna förordning och beakta indikatorer som mäter de uppnådda resultaten sida och i vilken utsträckning allmänheten i mottagarländerna i förekommande fall är medveten om unionens finansiella stöd, och eventuella resultat och slutsatser om effekterna av förordningen den ska även inbegripa slutsatserna från de rapporter som avses i artikel 31.4 . [Ändr. 297]
Den slutliga utvärderingsrapporten ska även behandla effektiviteten, mervärdet, förenklingsutrymmet, den interna och externa samstämmigheten samt den fortsatta relevansen för målen i förordningen. [Ändr. 298]
Den slutliga utvärderingsrapporten Halvtidsutvärderingsrapporten ska utarbetas i det specifika syftet att förbättra genomförandet tillämpningen av unionsfinansieringen. Den ska beaktas vid beslut om förlängning, ändring eller upphävande av sådana åtgärder som genomförs enligt denna förordning. [Ändr. 299]
Den slutliga utvärderingsrapporten Halvtidsutvärderingsrapporten ska också innehålla konsoliderad information ur relevanta årsrapporter om all finansiering som styrs av denna förordning inklusive externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och bidrag till förvaltningsfonder samt innehålla en uppdelning av utgifter utifrån mottagarland, användning av finansiella instrument, åtaganden och betalningar , och utifrån geografiska och tematiska program och snabbinsatsåtgärder, inbegripet medel som tas i anspråk från bufferten för nya utmaningar och prioriteringar . [Ändr. 300]
Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna iakttagelser till Europaparlamentet, rådet, och medlemsstaterna genom den kommitté som avses i artikel 35. Särskilda utvärderingar får diskuteras i den kommittén på medlemsstaternas begäran. Resultaten ska användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser. [Ändr. 301]
Kommissionen ska i lämplig utsträckning göra alla berörda parter och stödmottagare, däribland det civila samhällets organisationer, delaktiga i fasen för utvärdering av det unionsstöd som tillhandahålls inom ramen för denna förordning och får vid behov försöka genomföra gemensamma utvärderingar med medlemsstaterna och utvecklingspartner. [Ändr. 302]
2a. Kommissionen ska överlämna den halvtidsutvärderingsrapport som avses i punkt 2 till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag om nödvändiga ändringar av denna förordning. [Ändr. 303]
2b. Vid utgången av förordningens tillämpningsperiod, dock senast tre år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av förordningen på samma villkor som den halvtidsutvärdering som avses i punkt 2 i denna artikel. [Ändr. 304]
3. I överensstämmelse med de särskilda rapporteringsbestämmelserna i budgetförordningen ska kommissionen senast den 31 december 2025 och därefter vart tredje år utvärdera användningen av garantin för yttre åtgärder och dess funktion. Kommissionen ska lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet. Utvärderingsrapporten ska åtföljas av ett yttrande från revisionsrätten.
AVDELNING III
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 33
Deltagande av ett land eller territorium som inte omfattas av denna förordning
1. I vederbörligen motiverade fall och om den åtgärd som ska genomföras tillämpas är av global, transregional eller regional natur får ska kommissionen besluta ges befogenhet att, inom de relevanta fleråriga vägledande programmen eller inom relevanta handlingsplaner eller åtgärder, utvidga tillämpningsområdet för åtgärder anta en delegerad akt i enlighet med artikel 34 med avseende på att komplettera denna förordning genom att lägga till länder och territorier till dem som inte omfattas av denna förordning enligt artikel 4, för att säkerställa unionsfinansieringens samstämmighet och effektivitet eller för att främja regionalt eller regionöverskridande samarbete vid tillämpningen av dessa åtgärder . [Ändr. 305]
2. Kommissionen får fastställa en särskild tilldelning av medel i syfte att hjälpa partnerländer och partnerregioner att stärka samarbetet med unionens angränsande yttersta randområden samt utomeuropeiska länder och territorier som omfattas av rådets beslut ULT-beslutet . För detta ändamål kan denna förordning, vid behov och på grundval av ömsesidighet och proportionalitet avseende finansieringsnivåerna från ULT-beslutet och/eller ETS-förordningen , bidra till åtgärder som genomförs av ett partnerland eller en partnerregion eller någon annan enhet enligt denna förordning, av ett land, territorium eller annan enhet enligt ULT-beslutet eller av ett av unionens yttersta randområden, inom ramen för gemensamma operativa program eller interregionala samarbetsprogram eller åtgärder som inrättas och genomförs enligt ETS-förordningen . [Ändr. 306]
Artikel 33a
Partnerländernas och partnerregionernas samarbete med unionens angränsande yttersta randområden samt med utomeuropeiska länder och territorier
1. Kommissionen får fastställa en särskild tilldelning av medel i syfte att hjälpa partnerländer och partnerregioner att stärka samarbetet med unionens angränsande yttersta randområden samt utomeuropeiska länder och territorier som omfattas av rådets beslut ULT-beslutet. För detta ändamål kan denna förordning, vid behov och på grundval av ömsesidighet och proportionalitet avseende finansieringsnivåerna från ULT-beslutet och/eller ETS-förordningen, bidra till åtgärder som tillämpas av ett partnerland eller en partnerregion eller någon annan enhet enligt denna förordning, av ett land, ett territorium eller någon annan enhet enligt ULT-beslutet eller av ett av unionens yttersta randområden, inom ramen för gemensamma operativa program eller interregionala samarbetsprogram eller åtgärder som inrättas och tillämpas enligt ETS-förordningen.
2. Unionens samfinansiering får inte överstiga 90 % av de stödberättigande utgifterna för ett program eller en åtgärd. För tekniskt stöd ska samfinansieringssatsen vara 100 %. [Ändr. 307]
Artikel 34
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.6, 26.3 8.7a, 8.8b, 14.1, 15a, 17.4, 21.3a, 26.4 , 27.9, och 31.9 och 33.1 ska ges till kommissionen under den period som denna förordning är giltig. Kommissionen ska anta dessa delegerade akter så snart som möjligt. De delegerade akter som avses i artiklarna 8.7a, 8.8b, 17.4 och 31.9 ska emellertid antas senast den … [6 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande]. [Ändr. 308]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.6, 26.3 8.7a, 8.8b, 14.1, 15a, 17.4, 21.3a, 26.4 , 27.9, och 31.9 och 33.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 309]
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.6, 26.3 8.7a, 8.8b, 14.1, 15a, 17.4, 21.3a, 26.4, 27.9, och 31.9 och 33.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 310]
Artikel 34a
Skyndsamt förfarande
1. Vid tvingande skäl till skyndsamhet – till exempel vid naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan, eller vid omedelbara hot mot demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna – ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och ska det förfarande som föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel tillämpas.
2. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 3. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
3. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 34.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända. [Ändr. 311]
Artikel 34b
Demokratisk ansvarsskyldighet
1. För att stärka dialogen mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, kommissionen och utrikestjänsten, och för att säkerställa ökad transparens och ansvarsskyldighet samt möjliggöra för kommissionen att skyndsamt anta akter och åtgärder, får Europaparlamentet uppmana kommissionen och utrikestjänsten att framträda inför parlamentet för att diskutera de strategiska inriktningarna och riktlinjerna för programplaneringen enligt denna förordning. Denna dialog ska också främja den övergripande samstämmigheten mellan alla finansieringsinstrument för yttre åtgärder i enlighet med artikel 5. Dialogen får hållas innan kommissionen antar delegerade akter och förslaget till årlig budget. Dialogen får också hållas på ad hoc-basis mot bakgrund av viktiga politiska händelser, på begäran av Europaparlamentet, kommissionen eller utrikestjänsten.
2. Kommissionen och utrikestjänsten ska för Europaparlamentet lägga fram alla för sammanhanget relevanta handlingar minst en månad före dialogen. För dialogen om den årliga budgeten ska konsoliderad information om alla handlingsplaner och åtgärder som antas eller planeras i enlighet med artikel 21 och information om samarbete per land, region och ämnesområde, samt om användningen av snabbinsatsåtgärder, bufferten för nya utmaningar och prioriteringar och garantin för yttre åtgärder tillhandahållas av kommissionen och utrikestjänsten.
3. Kommissionen och utrikestjänsten ska i största möjliga utsträckning beakta Europaparlamentets ståndpunkt. Om kommissionen eller utrikestjänsten inte beaktar Europaparlamentets ståndpunkter ska den vederbörligen motivera detta.
4. Kommissionen och utrikestjänsten ska, särskilt genom den styrgrupp som avses i artikel 38, ansvara för att Europaparlamentet hålls informerat om tillämpningen av denna förordning, särskilt om pågående åtgärder, insatser och resultat. [Ändr. 312]
Artikel 35
Kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.
4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.
5. De beslut som antagits ska fortsätta att gälla under den tid som de dokument, handlingsprogram eller åtgärder som antagits eller ändrats varar.
6. En observatör från Europeiska investeringsbanken ska delta i kommitténs överläggningar med hänsyn till frågor som rör Europeiska investeringsbanken. [Ändr. 313]
Artikel 36
Information Transparens , kommunikation och publicitet offentliggörande av information [Ändr. 314]
1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. Kommissionen ska ansvara för övervakningen av att mottagarna uppfyller dessa krav. [Ändr. 315]
2. Kommissionen ska vidta tillämpa informations- och kommunikationsåtgärder avseende denna förordning och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats denna förordning ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån prioriteringarna har direkt anknytning till de mål som avses i artikel 3. [Ändr. 316]
2a. Kommissionen ska vidta åtgärder för att stärka den strategiska kommunikationen och den offentliga diplomatin för att kommunicera unionens värden och mervärde. [Ändr. 317]
2b. Kommissionen ska inrätta ett gemensamt övergripande offentligt centralt elektroniskt register över alla åtgärder som finansieras enligt denna förordning, inklusive kriterierna för att fastställa partnernas behov i resursfördelningsprocessen, och säkerställa att det uppdateras regelbundet, med undantag av de åtgärder som anses ge upphov till säkerhetsfrågor eller lokala politiskt känsliga frågor enligt artikel 37. [Ändr. 318]
2c. Registret ska även omfatta information om alla finansierings- och investeringsinsatser, inklusive på enskild nivå och projektnivå, och de viktigaste inslagen i samtliga garantiavtal inom EFHU+, inklusive information om de berättigade motparternas juridiska identitet, förväntade utvecklingsfördelar samt klagomålsförfaranden, varvid hänsyn ska tas till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information. [Ändr. 319]
2d. De berättigade motparterna inom EFHU+ ska, i enlighet med sin policy om transparens och unionens regler om dataskydd och om tillgång till handlingar och information, proaktivt och systematiskt på sina webbplatser offentliggöra information rörande alla finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder, särskilt rörande på vilket sätt dessa insatser bidrar till att målen med och kraven i denna förordning uppfylls. Denna information ska delas upp på projektnivå. Den ska alltid ta hänsyn till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information. De berättigade motparterna ska även informera om unionens stöd i all information som de offentliggör om finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder i enlighet med denna förordning. [Ändr. 320]
Artikel 37
Undantag från synlighetskraven
Säkerhetsfrågor eller lokala politiskt känsliga frågor kan göra det lämpligt eller nödvändigt att begränsa kommunikation och synliggörande verksamhet i vissa länder eller områden eller under vissa perioder. I sådana fall ska målgruppen och synlighetsverktygen samt de produkter och kanaler som användas för att främja en viss åtgärd fastställas från fall till fall, i samråd och överenskommelse med unionen. När det krävs snabba insatser vid en plötslig kris är det inte nödvändigt att omedelbart lägga fram en fullständig kommunikations- och synlighetsplan. I sådana situationer ska unionsstödet dock framgå på lämpligt sätt redan från början.
Artikel 38
Klausul om Europeiska utrikestjänsten
Denna förordning ska tillämpas i överensstämmelse med beslut 2010/427/EU. [Ändr. 321]
Artikel 38a
Styrning
En horisontell styrgrupp bestående av alla relevanta avdelningar vid kommissionen och utrikestjänsten och med vice ordföranden/den höga representanten eller en företrädare för denne som ordförande ska ansvara för styrningen, samordningen och förvaltningen av detta instrument under hela förvaltningscykeln för att säkerställa konsekvens, effektivitet, transparens och ansvarsskyldighet för alla delar av unionens finansiering av yttre åtgärder. Vice ordföranden/den höga representanten ska säkerställa den övergripande politiska samordningen av unionens yttre åtgärder. För alla åtgärder, inklusive snabbinsatsåtgärder och exceptionella stödåtgärder, och under hela cykeln för programplanering, planering och tillämpning av instrumentet, ska den höga representanten och utrikestjänsten samarbeta med berörda ledamöter och avdelningar inom kommissionen, vilka ska fastställas på grundval av arten av och målen för den planerade åtgärden och bygga på deras sakkunskap. Alla förslag till beslut ska utarbetas enligt kommissionens förfaranden och ska föreläggas kommissionen för antagande.
Europaparlamentet ska delta fullt ut i utformningen, programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av instrumenten i syfte att garantera politisk kontroll och demokratisk granskning samt ansvarsskyldighet för unionens finansiering på området för yttre åtgärder.[Ändr. 322]
Artikel 39
Upphävande och övergångsbestämmelser
1. Förordning (EU) nr 480/2009 och förordning (EU) nr 2017/1601 ska upphöra att gälla den 1 januari 2021.
2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan denna förordning och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångarna: förordning (EU) nr 233/2014, (EU) nr 232/2014, förordning (EU) nr 230/2014, förordning (EU) nr 235/2014, förordning (EU) nr 234/2014, förordning (Euratom) nr 237/2014, förordning (EU) nr 236/2014, beslut nr 466/2014/EU, förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 och förordning (EU) 2017/1601.
3. Finansieringsramen för denna förordning får omfatta utgifter som rör förberedelserna för en eventuell efterföljare till denna förordning.
4. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 20.1, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.
Artikel 40
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027 . [Ändr. 323]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(2) EUT C 110, 22.3.2019, s. 163.
(3) EUT C 86, 7.3.2019, s. 295.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(5) Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, antagen vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 ((A/RES/70/1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44).
(7) Internt avtal mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (EUT L 210, 6.8.2013, s. 1).
(8) Rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUT L 58, 3.3.2015, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (EUT L 77, 15.3.2014, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 77, 15.3.2014, s. 85).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer (EUT L 77, 15.3.2014, s. 77).
(13) Rådets förordning (EG) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 77, 15.3.2014, s. 109).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder (EUT L 77, 15.3.2014, s. 95).
(15) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).
(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden.
(17) Undertecknat i New York den 22 april 2016.
(18) Addis Ababa Action Agenda of Third International Conference on Financing for Development (Addis Abeba-handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering), antagen den 16 juni 2015 och godkänd av Förenta nationernas generalförsamling den 27 juli 2015 (UNGA A/RES/69/313).
(19) Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, juni 2016.
(20) Ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, 8 juni 2017.
(21) Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, antaget den 18 mars 2015 av Förenta nationernas generalförsamling och godkänt den 3 juni 2015 (A/RES/69/283).
(22) Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Översyn av den europeiska grannskapspolitiken, JOIN(2015) 050 final av den 18 november 2015.
(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).
(24) COM(2018)0465, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA III)
(25) Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (EGT L 163, 2.7.1996, s. 1).
(26) COM(2018)0461, rådets beslut om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen, inbegripet om förbindelserna mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönland och Konungariket Danmark, å andra sidan (”ULT-beslutet”).
(27) COM(2018)0462, Förslag till rådets förordning om inrättande av ett europeiskt instrument för kärnsäkerhet som kompletterar instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, och som grundar sig på Euratomfördraget
(28) C(2018)3800 final, Förslag framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av Europeiska kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet.
(29) COM(2018)0367, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) 1288/2013.
(30) COM(2018)0366, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) och om upphävande av förordning (EU) nr 1295/2013.
(31) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om … (EUT …).
(33) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden.
(36) Rådets beslut 77/270/Euratom av den 29 mars 1977 om befogenhet för kommissionen att ta upp Euratomlån i syfte att bidra till finansieringen av kärnkraftverk (EGT L 88, 6.4.1977, s. 9).
(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om … (EUT …).
(38) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(39) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(40) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(41) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.
(42) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(43) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(44) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(45) Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).
(46) Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L).
(47) COM(2018)0374 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder.
(48) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (kodifiering) (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(49) Rådets direktiv av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40).
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER LÄNDER OCH TERRITORIER I GRANNSKAPSOMRÅDET
Algeriet
Armenien
Azerbajdzjan
Vitryssland
Egypten
Georgien
Israel
Jordanien
Libanon
Libyen
Republiken Moldavien
Marocko
Det ockuperade palestinska territoriet
Syrien
Tunisien
Ukraina
Unionens stöd inom detta område kan också användas i syfte att göra det möjligt för Ryska federationen att delta i program för gränsöverskridande samarbete och i andra relevanta flerlandsprogram , inklusive samarbete i fråga om utbildning, framför allt studentutbyten . [Ändr. 324]
BILAGA II
SAMARBETSOMRÅDEN FÖR DE GEOGRAFISKA PROGRAMMEN
A. För alla geografiska regioner
MÄNNISKOR
|
1 |
God samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna
|
|
2. |
Fattigdomsutrotning, kamp mot ojämlikheter och mänsklig utveckling
|
|
3. |
Migration och, mobilitet
och tvångsfördrivning [Ändr. 354]
Samarbetet på detta område kommer att förvaltas i överensstämmelse med [Asyl- och migrationsfonden], med full respekt för principen om en konsekvent politik för utveckling. [Ändr. 368] |
VÅR PLANET
|
4. |
Miljö och klimatförändringar
|
VÄLSTÅND
|
5. |
Inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt samt anständigt arbete
|
FRED
|
6. |
Fred,
säkerhet,
och
stabilitet och fred
[Ändr. 408]
|
PARTNERSKAP
|
7. |
Partnerskap
|
B. Specifikt för grannskapsområdet
|
a) |
Främja ökat politiskt samarbete. |
|
b) |
Stödja genomförandet av associeringsavtal eller andra nuvarande eller framtida avtal, liksom gemensamt överenskomna associeringsagendor och partnerskapsprioriteringar eller motsvarande dokument. |
|
c) |
Främja ett fördjupat partnerskap med samhällen mellan unionen och partnerländerna, inklusive genom direkta personkontakter. |
|
d) |
Förbättra det regionala samarbetet, särskilt inom ramen för det östliga partnerskapet, unionen för Medelhavsområdet, och samarbete inom det europeiska grannskapet samt gränsöverskridande samarbete. |
|
e) |
Uppnå en gradvis integrering i unionens inre marknad och ökat sektoriellt och sektorsövergripande samarbete, inbegripet genom tillnärmning av lagstiftningen och konvergens av regelverken med unionens normer och andra relevanta internationella normer samt bättre marknadstillträde, inbegripet genom djupgående och omfattande frihandelsområden samt därmed relaterat institutionsbyggande och investeringar. [Ändr. 428] |
(1) Rådets beslut …/… om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (EUT …).
BILAGA III
INSATSOMRÅDEN FÖR TEMATISKA PROGRAM
1. INSATSOMRÅDEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH DEMOKRATI
Bidra till framsteg när det gäller de grundläggande värdena demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. [Ändr. 429]
Möjliggöra samarbete och partnerskap med det civila samhället i frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati, även i känsliga och brådskande situationer. En sammanhängande och övergripande strategi på alla nivåer ska utformas för att nå nedanstående mål. [Ändr. 430]
Upprätthålla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, bidra till att skapa samhällen där det råder deltagande, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa och ansvarighet, solidaritet och jämställdhet. Respekt för och efterlevnad av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla ska övervakas, främjas och stärkas i enlighet med principerna om de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet och ömsesidiga samverkan. Programmet omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter ska hanteras och man ska samtidigt stimulera det civila samhället och skydda och ge egenmakt åt människorättsförsvarare, också när utrymmet för deras åtgärder minskar. [Ändr. 431]
Utveckla, främja och skydda demokratin, och uttömmande behandla alla aspekter av demokratisk samhällsstyrning, inbegripet en förstärkt demokratisk pluralism, öka medborgardeltagandet och stödja trovärdiga, inkluderande och transparenta valprocesser. Demokratin ska stärkas genom upprätthållande av grundpelarna för demokratiska system, t.ex. rättsstatsprincipen, demokratiska normer och värderingar, mediernas oberoende, ansvarsfulla och inkluderande institutioner, politiska partier och parlament, och kampen mot korruption. Valövervakning spelar en viktig roll i det övergripande stödet för demokratiska processer. EU:s valobservatörsuppdrag ska fortsätta att vara en viktig del av programmet, liksom uppföljningen av rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag. [Ändr. 432]
Främja en effektiv multilateralism och strategiska partnerskap, för att bidra till att stärka kapaciteten hos internationella, regionala och nationella ramar för att främja och skydda mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Strategiska partnerskap ska förstärkas, särskilt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och relevanta regionala och nationella mekanismer för mänskliga rättigheter. Dessutom ska programmet främja utbildning och forskning om mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat genom Global Campus for Human Rights and Democracy . [Ändr. 433]
Inom ramen för detta program ska unionen tillhandahålla bistånd för att i partnerskap med det civila samhället ta itu med globala, regionala, nationella och lokala människorätts- och demokratiseringsfrågor inom följande strategiska insatsområden:
|
1a. |
Skydda och främja de mänskliga rättigheterna och människorättsförsvarare i länder och brådskande situationer där de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är mest utsatta för risker, bland annat genom att på ett flexibelt och övergripande sätt ta itu med brådskande behov av skydd för människorättsförsvarare. Fokus ligger på mänskliga rättigheter och demokratifrågor som inte kan lösas genom geografiska eller andra tematiska program på grund av sin känsliga eller akuta karaktär. I sådana fall ska prioriteringen vara att främja respekten för relevant internationell rätt och tillhandahålla det lokala civila samhället konkret stöd och konkreta åtgärder för genomförande under mycket svåra omständigheter. Särskild uppmärksamhet ska också ägnas åt att stärka en särskild mekanism för skydd av människorättsförsvarare. |
|
1b. |
Upprätthålla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, bidra till att skapa samhällen där det råder deltagande, icke-diskriminering, jämlikhet, social rättvisa, internationell rättvisa och ansvarighet. Unionens bistånd ska kunna bidra till att ta itu med de känsligaste politiska frågorna, såsom dödsstraff, tortyr, yttrandefriheten i begränsande sammanhang, diskriminering av utsatta grupper, samt skydd och främjande av barnets rättigheter (t.ex. barnarbete, handel med barn, barnprostitution och barnsoldater) och ska – eftersom det inte är beroende av åtgärder men samtidigt är i allra högsta grad flexibelt när det gäller samarbetsvillkoren – utgöra ett svar på nya och komplexa utmaningar, såsom skyddet av personer som fördrivits på grund av klimatförändringar. |
|
1c. |
Befästa och stödja demokrati genom att behandla alla aspekter av demokratisk samhällsstyrning, inbegripet en förstärkt demokratisk pluralism, öka medborgardeltagandet, skapa en gynnsam miljö för det civila samhället och stödja trovärdiga, inkluderande och transparenta valprocesser, särskilt genom EU:s valobservatörsuppdrag. Demokratin ska stärkas genom upprätthållande av grundpelarna för demokratiska system, t.ex. rättsstatsprincipen, demokratiska normer och värderingar, mediernas oberoende, ansvarsfulla och inkluderande institutioner, politiska partier och parlament, samt en ansvarsskyldig säkerhetssektor, och kampen mot korruption. Prioriteringen ska vara att tillhandahålla politiska aktörer konkret stöd och konkreta åtgärder för genomförande under mycket svåra omständigheter. Valövervakning spelar en viktig roll i det övergripande stödet för demokratiska processer. EU:s valobservatörsuppdrag ska fortsätta att vara en viktig del av programmet, liksom uppföljningen av rekommendationerna från dessa valobservatörsuppdrag. Ett annat fokus kommer att ligga på att stödja medborgarbaserade valobservatörsorganisationer och deras regionala nätverk över hela världen. Kapaciteten och synligheten när det gäller medborgarbaserade valobservatörsorganisationer i de öst- och sydeuropeiska grannländerna och respektive regionala plattformorganisationer ska stärkas, framför allt genom att främja en hållbar peer learning-verksamhet för oberoende, opartiska medborgarbaserade valobservatörsorganisationer. Unionen ska arbeta för att stärka de nationella valobservatörsorganisationernas kapacitet, tillhandahålla väljarutbildning, mediekunskap, program för att övervaka genomförandet av rekommendationer från nationella och internationella valobservatörsuppdrag, värna om val- och valobservatörsinrättningarnas trovärdighet och tilliten till dessa. |
|
1d. |
Främja en effektiv multilateralism och strategiska partnerskap, i syfte att bidra till att stärka kapaciteten hos internationella, regionala och nationella ramar och ge egenmakt åt lokala aktörer för att främja och skydda mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Partnerskap för mänskliga rättigheter, som ska inriktas på att stärka nationella och internationella strukturer för mänskliga rättigheter, inbegripet stöd till multilateralism, eftersom oberoendet och effektiviteten hos kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och relevanta regionala mekanismer för mänskliga rättigheter är av avgörande betydelse. Stödet till utbildning och forskning om mänskliga rättigheter och demokrati samt främjande av akademisk frihet ska fortsätta, bland annat i form av stöd till Global Campus for Human Rights and Democracy. |
|
1e. |
Främja nya tvärregionala synergier och nätverksarbete inom det lokala civila samhället och mellan det civila samhället och andra relevanta människorättsorgan och mekanismer för att maximera utbytet av bästa praxis i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati, samt skapa en positiv dynamik. Fokus ska läggas på att skydda och främja universalitetsprincipen, fastställa och utbyta bästa praxis i fråga om alla mänskliga rättigheter, oavsett om det rör sig om medborgerliga och politiska eller om ekonomiska, sociala och kulturella samt grundläggande friheter, bland annat vid hantering av större utmaningar, däribland hållbar säkerhet, kampen mot terrorism, irreguljär migration och det krympande utrymmet för icke-statliga organisationer. Detta kommer att kräva en större insats för att sammanföra ett stort urval berörda parter på människorättsområdet (t.ex. det lokala civila samhället och människorättsaktivister, advokater, universitetsvärlden, nationella människo- och kvinnorättsinstitutioner och fackföreningar) från olika länder och kontinenter som tillsammans kan ge en positiv beskrivning av de mänskliga rättigheterna med multiplikatoreffekter. |
|
1f. |
Unionen ska i sina förbindelser med tredjeländer och inom ramen för instrumentet ytterligare främja internationella insatser för ett multilateralt avtal om att förbjuda handel med varor som används för tortyr och dödsstraff. [Ändr. 434] |
2. INSATSOMRÅDEN FÖR DET CIVILA SAMHÄLLETS ORGANISATIONER SAMHÄLLET OCH LOKALA MYNDIGHETER [Ändr. 435]
|
1. |
Ett inkluderande, deltagande,
handlingskraftiga och
oberoende och handlingskraftigt medborgarutrymme i det civila samhället
civilsamhällen och lokala myndigheter
i partnerländerna [Ändr. 436]
|
|
2. |
Dialog om utvecklingspolitik med och mellan organisationer i det civila samhället [Ändr. 440]
|
|
3. |
Medvetenhet, kunskap och engagemang hos EU-medborgare när det gäller utvecklingsfrågor
|
|
3a. |
Tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster till behövande befolkningsgrupper
Göra insatser i partnerländer som stöder utsatta och marginaliserade grupper genom att tillhandahålla grundläggande sociala tjänster såsom hälso- och sjukvård – inbegripet nutrition, utbildning och socialt skydd samt tillgång till säkert dricksvatten, sanitet och hygien, som tillhandahålls via det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter. [Ändr. 444] |
|
3b. |
Stärka de lokala myndigheternas roll som aktörer för utveckling på följande sätt:
|
3. INSATSOMRÅDEN FÖR STABILITET FREDSBYGGANDE ÅTGÄRDER, KONFLIKTFÖREBYGGANDE OCH FRED STABILITET [Ändr. 446]
|
1. |
Bistånd för förebyggande av konflikter, fredsbyggande åtgärder och krisberedskap
Unionen ska ge tekniskt och finansiellt bistånd som omfattar stöd till åtgärder som syftar till att bygga upp och stärka parternas unionens och dess partners kapacitet att förebygga konflikter, skapa fred och hantera situationer före och efter kriser i nära samordning med Förenta nationerna och andra internationella, regionala och subregionala organisationer samt statliga och icke-statliga aktörer när det gäller deras insatser huvudsakligen på följande områden, inbegripet särskild uppmärksamhet åt jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och ungdomars deltagande: [Ändr. 447]
|
|
2. |
Bistånd för att motverka globala och transregionala hot och framväxande hot
Unionen ska ge tekniskt och finansiellt bistånd för att stödja partnernas ansträngningar och unionsåtgärder för att ta itu med globala och transregionala hot och framväxande hot, huvudsakligen på följande områden: [Ändr. 461]
|
4. INSATSOMRÅDEN FÖR GLOBALA UTMANINGAR
A. MÄNNISKOR
1. Hälsa
|
a) |
Utarbeta avgörande delar i ett effektivt och heltäckande hälso- och sjukvårdssystem som bäst görs på överstatlig nivå för att säkra en rättvis , prismässigt överkomlig, inkluderande och universell tillgång till offentlig hälso- och sjukvård och till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter. [Ändr. 466] |
|
aa) |
Främja, tillhandahålla och utöka grundläggande tjänster och psykologiska stödtjänster till våldsoffer, framför allt kvinnor och barn som är våldtäktsoffer. [Ändr. 467] |
|
b) |
Stärka globala initiativ som spelar en nyckelroll för den allmänna hälso- och sjukvården genom ett globalt ledarskap i strävan att fullfölja en strategi för ”hälsa inom alla politikområden” med en kontinuitet i sjukvården, inklusive friskvård, från förebyggande till efterbehandling. |
|
c) |
Hantera global hälsosäkerhet genom forskning om överförbara sjukdomar – framför allt fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar – och kontroll av överförbara , genom att bekämpa sådana sjukdomar och falska läkemedel , omvandla kunskap till säkra, tillgängliga och prismässigt överkomliga produkter och åtgärder för att ta itu med immunisering, det breda spektrumet inom den föränderliga sjukdomsbördan ihållande bördan med smittsamma, nya och återuppträdande sjukdomar och epidemier samt antimikrobiell resistens (icke smittsamma sjukdomar, alla former av undernäring och riskfaktorer i miljön) och utforma globala marknader för att förbättra tillgången till grundläggande hälso- och sjukvårdsartiklar och hälso- och sjukvård, särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa. [Ändr. 468] |
|
ca) |
Stödja initiativ för att öka tillgången till säkra, effektiva och prismässigt överkomliga läkemedel (inbegripet generiska läkemedel), diagnostik och relaterade medicinska tekniker, med hjälp av alla verktyg som finns till förfogande för att sänka priset på livräddande läkemedel och diagnostik. [Ändr. 469] |
|
cb) |
Främja god hälsa och bekämpa smittsamma sjukdomar genom att stärka hälso- och sjukvårdssystemen och uppnå målen för hållbar utveckling, bland annat genom att öka fokus på förebyggande åtgärder och bekämpning av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. [Ändr. 470] |
2. Utbildning
|
a) |
Främja uppnående av internationellt överenskomna utbildningsmål och bekämpa utbildningsfattigdom genom gemensamma globala insatser för inkluderande och rättvis högkvalitativ utbildning på alla nivåer, för alla åldrar, inbegripet barns tidiga utveckling, även i nöd- och krissituationer och med särskild prioritet åt att stärka system för kostnadsfri offentlig utbildning . [Ändr. 471] |
|
b) |
Förbättra kunskaper, forskning och innovation, färdigheter och värderingar genom partnerskap och allianser för ett aktivt medborgarskap och för produktiva , upplysta, demokratiska , inkluderande och resilienta samhällen. [Ändr. 472] |
|
c) |
Stödja globala åtgärder för att minska alla dimensioner av diskriminering och orättvisor, såsom skillnaderna mellan flickor/kvinnor och pojkar/män, för att se till att alla har lika möjligheter att delta i det ekonomiska och , politiska sociala och kulturella livet. [Ändr. 473] |
|
ca) |
Stödja de insatser som görs och förbättra den goda praxis som tillämpas av aktörer i det civila samhället för att säkerställa inkluderande utbildning av god kvalitet, i sårbara miljöer med svaga strukturer för samhällsstyrning. [Ändr. 474] |
|
cb) |
Stödja åtgärder och främja samarbete inom idrott för att bidra till kvinnors, unga människors, enskilda individers och olika samhällsgruppers egenmakt, samt till målen för hälsa, utbildning och social delaktighet i Agenda 2030. [Ändr. 475] |
3. Kvinnor och barn [Ändr. 476]
|
a) |
Leda och stödja lokala, nationella och regionala initiativ och globala insatser, partnerskap och allianser för kvinnors rättigheter, i enlighet med vad som fastställs i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, för att avskaffa alla former av våld och skadliga sedvänjor mot och all slags diskriminering av kvinnor och flickor. Detta omfattar fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt , politiskt och andra former av våld och diskriminering, bland annat utestängning som kvinnor utsätts för inom olika delar av sina privata och offentliga liv. [Ändr. 477] |
|
aa) |
Ta itu med de bakomliggande orsakerna till bristande jämställdhet som ett sätt att stödja konfliktförebyggande och fredsbyggande. Främja kvinnors egenmakt, bland annat i rollen som utvecklingsaktörer och fredsbyggare. Stärka kvinnors och flickors makt, röst och deltagande i det sociala, ekonomiska, politiska och medborgerliga livet. [Ändr. 478] |
|
ab) |
Främja skyddet och förverkligandet av kvinnors och flickors rättigheter, inbegripet ekonomiska, arbetsrättsliga, sociala och politiska rättigheter, och sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, däribland tjänster, utbildning och produkter inom sexuell och reproduktiv hälsa. [Ändr. 479] |
|
b) |
Främja nya initiativ för att stärka systemen för skydd av barn i tredjeländer för att se till att barn skyddas på alla områden från våld, utnyttjande och vanvård, bl.a. genom att främja övergången från institutionsbaserad till samhällsbaserad vård och omsorg för barn. [Ändr. 480] |
3a. Barn och ungdomar
|
a) |
Främja nya initiativ för att stärka systemen för skydd av barn i tredjeländer för att se till att barn får bästa möjliga start i livet och skyddas på alla områden från våld, utnyttjande och vanvård, bl.a. genom att främja övergången från institutionsbaserad till samhällsbaserad vård och omsorg för barn. |
|
b) |
Främja tillgång till grundläggande sociala tjänster för barn och ungdomar, även de mest marginaliserade, med fokus på hälsa, nutrition, utbildning, utvecklingen i den tidiga barndomen och socialt skydd, och inbegripet tjänster, information och produkter för sexuell och reproduktiv hälsa, genom särskilda ungdomsvänliga tjänster och övergripande sexualundervisning, nutrition, utbildning och socialt skydd. |
|
c) |
Främja ungdomars tillgång till kompetens och anständiga arbetstillfällen av hög kvalitet genom utbildning, yrkesutbildning och teknisk utbildning, samt tillgång till digital teknik. Stödja ungt företagande och främja skapandet av hållbara arbeten med anständiga arbetsvillkor. |
|
d) |
Främja initiativ som ger unga och barn egenmakt och stöder politik och åtgärder som säkerställer deras inkludering i samhället, meningsfulla civila och politiska delaktighet samt sociala erkännande, och erkänna deras sanna potential som positiv drivkraft bakom förändring inom områden såsom fred, säkerhet, hållbar utveckling, klimatförändringar, miljöskydd och bekämpande av fattigdom. [Ändr. 481] |
4.. Migration , mobilitet och tvångsförflyttning [Ändr. 482]
|
a) |
Garantera EU:s fortsatta ledarroll i utformningen av den globala agendan för migration och styrning i alla dess former av tvångsförflyttningar , för att bidra till säker, ordnad och reguljär migration . [Ändr. 483] |
|
b) |
Styra och stödja globala och regionövergripande politiska dialoger, inklusive om syd–syd-migration och utbyte och samarbete om migration och tvångsförflyttning. [Ändr. 484] |
|
c) |
Stödja genomförandet av internationella åtaganden och EU-åtaganden rörande migration och tvångsförflyttning, inbegripet en uppföljning till den globala pakten om migration och den globala pakten om flyktingar. |
|
d) |
Förbättra den globala kunskapsbasen, inbegripet om kopplingen mellan migration och utveckling och inleda insatser av pilotkaraktär som syftar till att utveckla innovativa strategier på området migration och tvångsförflyttning. |
|
da) |
Samarbetet på detta område ska anta en människorättsbaserad inriktning och förvaltas i överensstämmelse med [Asyl- och migrationsfonden], med full respekt för mänsklig värdighet och principen om en konsekvent politik för utveckling. [Ändr. 485] |
5. Anständigt arbete, socialt skydd och ojämlikhet
|
a) |
Utforma den globala dagordningen och stödja initiativ för att integrera en stark pelare om rättvisa och social rättvisa i enlighet med europeiska värderingar. |
|
b) |
Bidra till den globala agendan för anständigt arbete för alla i en hälsosam miljö, på grundval av ILO:s grundläggande arbetsnormer – däribland dialog mellan arbetsmarknadens parter – löner som går att leva på och kampen mot barnarbete , framför allt i med att göra globala värdekedjor hållbara och ansvarstagande, på grundval av horisontella förpliktelser om tillbörlig aktsamhet , samt öka kunskaperna om effektiva sysselsättningspolitiska åtgärder som svarar mot behoven på arbetsmarknaden, inklusive inbegripet yrkesutbildning och livslångt lärande. [Ändr. 486] |
|
ba) |
Stödja globala initiativ om företag och mänskliga rättigheter, inbegripet företagens ansvar för rättighetskränkningar och tillgång till rättsmedel. [Ändr. 487] |
|
c) |
Stödja globala initiativ om ett allmänt socialt skydd som följer principerna om effektivitet, hållbarhet och rättvisa, inbegripet stöd för att motverka ojämlikhet och garantera social sammanhållning , särskilt med inrättande och stärkande av hållbara system för socialt skydd, socialförsäkringssystem, skattereformer, stärkande av skattesystemens kapacitet och bekämpning av bedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering . [Ändr. 488] |
|
d) |
Fortsätta den globala forskningen och utvecklingen genom social innovation som främjar social delaktighet och tillgodoser behoven i de mest sårbara delarna av samhället. |
6. Kultur
|
a) |
Främja initiativ för kulturell mångfald och interkulturell och interreligiös dialog för fredliga förbindelser mellan olika befolkningsgrupper. [Ändr. 489] |
|
b) |
Stödja kultur kulturen och det kreativa och konstnärliga uttrycket som en motor för hållbar social och ekonomisk utveckling, och förstärka samarbetet , och bevarandet av, om kulturarv och samtida konst och andra kulturyttringar . [Ändr. 490] |
|
ba) |
Utveckla lokalt hantverk, som ett sätt att bevara det lokala kulturarvet. [Ändr. 491] |
|
bb) |
Stärka samarbetet när det gäller att skydda, bevara och förbättra kulturarvet, inbegripet bevarandet av särskilt sårbara kulturarv, särskilt det från minoriteter, isolerade samhällen och ursprungsbefolkningar. [Ändr. 492] |
|
bc) |
Stödja initiativ för återlämnande av kulturegendom till ursprungsländerna eller återställande av den i fall med olagligt beslagtagande. [Ändr. 493] |
|
bd) |
Stödja kulturellt samarbete med unionen, bland annat genom utbyten, partnerskap och andra initiativ, samt erkännandet av upphovsmäns, konstnärers samt kulturella och kreativa aktörers yrkeskompetens. [Ändr. 494] |
|
be) |
Stödja samarbete och partnerskap mellan idrottsorganisationer. [Ändr. 495] |
B. VÅR PLANET
1. Säkerställa en hälsosam miljö och hantera klimatförändringarna
|
a) |
Stärka den globala klimat- och miljöstyrningen, genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar, Riokonventionerna och andra multilaterala miljöavtal. |
|
b) |
Bidra till den yttre dimensionen av unionens miljö- och klimatförändringspolitik med full respekt för principen om en konsekvent politik för utveckling . [Ändr. 496] |
|
c) |
Integrera miljö, klimatförändring och katastrofriskreducering i politik, planer och investeringar bland annat genom förbättrad kunskap och information , även i program eller åtgärder för interregionalt samarbete vilka upprättats mellan partnerländer och partnerregioner å ena sidan och angränsande yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier som omfattas av rådets ULT-beslut å andra sidan . [Ändr. 497] |
|
d) |
Genomföra internationella initiativ och EU-initiativ för att främja anpassningen till och begränsningen av klimatförändringar och en klimattålig utveckling med låga utsläpp, inklusive genom genomförandet av nationellt fastställda bidrag, klimattåliga strategier för låga utsläpp, främja katastrofriskreducering, hantera miljöförstöring och hejda förlusten av biologisk mångfald, främja bevarande och hållbar användning och förvaltning av landbaserade och marina ekosystem och förnybara naturresurser, inklusive hav, land, vatten, hav, fiske och skogar, hantera avskogning, ökenspridning, markförstöring, olaglig avverkning och olaglig handel med vilda djur och växter, bekämpa föroreningar och trygga en hälsosam miljö, ta itu med nya klimat- och miljöfrågor, främja resurseffektivitet, hållbar konsumtion och produktion , integrerad vattenresursförvaltning och en sund hantering av kemikalier och avfall och stödja övergången till klimattåliga gröna och cirkulära ekonomier med låga utsläpp. [Ändr. 498] |
|
da) |
Främja miljömässigt hållbara jordbruksmetoder, inbegripet agroekologi, i syfte att skydda ekosystem och biologisk mångfald samt öka miljöns och samhällets resiliens mot klimatförändringar, med särskild inriktning på att stödja småbrukare, arbetstagare och hantverkare. [Ändr. 499] |
|
db) |
Genomföra internationella och unionsbaserade initiativ för att hantera förlusten av biologisk mångfald, främja bevarande, hållbar användning och förvaltning av landbaserade och marina ekosystem med tillhörande biologisk mångfald. [Ändr. 500] |
2. Hållbar energi
|
a) |
Stödja globala insatser, åtaganden, partnerskap och allianser, inbegripet framför allt övergången till hållbar energi. [Ändr. 501] |
|
aa) |
Främja tryggad energiförsörjning för partnerländer och lokalsamhällen genom exempelvis diversifiering av källor och rutter, med beaktande av prisvolatilitet och potentialen för utsläppsminskning, förbättra marknaderna och främja sammankoppling av energinät, särskilt elnät, och handel med dessa. [Ändr. 502] |
|
b) |
Uppmuntra regeringarna i partnerländerna att ansluta sig till politiska reformer och marknadsreformer av energisektorn för att skapa en miljö som gynnar inkluderande tillväxt och investeringar för att öka tillgången till energitjänster som är klimatvänliga, har överkomliga priser, och är moderna, tillförlitliga och hållbara, med stark tonvikt på förnybar energi och energieffektivitet som prioriteringar . [Ändr. 503] |
|
c) |
Undersöka, identifiera, och globalt integrera och stödja ekonomiskt hållbara affärsmodeller med skalbarhet och potential för reproducerbarhet som tillhandahåller innovativa och digitala tekniker genom innovativ forskning som säkerställer ökad effektivitet, särskilt för decentraliserade strategier för tillgång till energi genom förnybar energi, inbegripet i områden där den lokala marknaden är begränsad. |
C VÄLSTÅND
1. Hållbar och inkluderande tillväxt, anständiga arbetstillfällen och engagemang från den privata sektorn
|
a) |
Främja hållbara privata investeringar genom innovativa finansieringsmekanismer och riskdelning , inbegripet för de minst utvecklade länderna och sårbara stater som i annat fall inte skulle få sådana investeringar och där additionalitet kan beläggas . [Ändr. 504] |
|
b) |
Utveckla en socialt och ekologiskt ansvarsfull lokal privat sektor, förbättra företagsklimatet och investeringsklimatet och stödja en ökad dialog mellan det offentliga och privata, samt bygga upp kapacitet, konkurrenskraft och kapacitetsuppbyggnad resiliens hos lokala i mikroföretag och små och medelstora företag , liksom hos kooperativ och sociala företag, och integrera dem i den lokala, regionala och globala ekonomin . [Ändr. 505] |
|
ba) |
Främja finansiell delaktighet genom att stödja tillgång till och en effektiv användning av finansiella tjänster såsom mikrokrediter och sparande, mikroförsäkringar och betalningsöverföringar, för mikroföretag och små och medelstora företag samt hushåll, särskilt missgynnade och sårbara grupper. [Ändr. 506] |
|
c) |
Stödja genomförandet av unionens handelspolitik och handelsavtal som syftar till hållbar utveckling och deras genomförande, och förbättra tillträdet till partnerländers marknader och främja rättvis handel, ansvarsfulla och ansvarsskyldiga investeringar och affärsmöjligheter för företag från unionen, samtidigt som hinder för marknadstillträde och investeringar undanröjs , samt inrikta sig på att förbättra tillgången till klimatvänlig teknik och immateriella rättigheter och samtidigt säkerställa största möjliga värdefördelning och vederbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter i leveranskedjan, med full respekt för en konsekvent politik för utveckling när det gäller utvecklingsländerna . [Ändr. 507] |
|
d) |
Främja en effektiv policymix till stöd för ekonomisk diversifiering, mervärde, samt regional integration och hållbar grön och blå ekonomi. |
|
e) |
Främja tillgången till digital teknik, inbegripet att främja tillgång till finansiering och finansiell integration. |
|
f) |
Främja hållbar konsumtion och produktion samt innovativa tekniker och metoder för en koldioxidsnål, resurseffektiv cirkulär ekonomi. |
2. Tryggad livsmedels- och näringsförsörjning
|
a) |
Stödja och påverka internationella strategier, organisationer, mekanismer och aktörer som planerar viktiga globala politiska frågor och referensramar för en tryggad och hållbar livsmedelsförsörjning och nutrition och bidra till ansvaret för internationella åtaganden om tryggad livsmedelsförsörjning, nutrition och hållbart jordbruk, inklusive målen för hållbar utveckling och Parisavtalet . [Ändr. 508] |
|
b) |
Säkerställa rättvis tillgång till livsmedel, inbegripet genom att bidra till att överbrygga den finansieringsklyfta som finns i fråga om nutrition. Förbättra de globala kollektiva nyttigheterna och sträva efter att utrota svält och undernäring. Verktyg som det globala nätverket för förebyggande av livsmedelskriser höjer kapaciteten att hantera livsmedelskriser och nutrition inom ramen för kopplingen mellan humanitärt bistånd–utveckling–fred (och bidrar således till mobiliseringen av resurser inom pelare 3). [Ändr. 509] |
|
ba) |
På ett samordnat och snabbt sätt förbättra de sektorsövergripande insatserna för att öka kapaciteten för en diversifierad lokal och regional livsmedelsproduktion, säkerställa tryggad livsmedelsförsörjning, nutrition och tillgång till dricksvatten och öka de mest sårbara gruppernas resiliens, särskilt i länder som drabbas av långvariga eller återkommande kriser. [Ändr. 510] |
|
c) |
På global nivå bekräfta den centrala roll som hållbart jordbruk och fiske och vattenbruk – inbegripet småskaligt jordbruk samt småskalig djuruppfödning och nomadiserande boskapsskötsel – har för en ökad livsmedelstrygghet, utrotning av fattigdom, skapande av arbetstillfällen , en rättvis och hållbar tillgång till och förvaltning av resurser, inbegripet mark och markrättigheter, vatten, (mikro)krediter, patentfritt utsäde och andra insatsvaror i jordbruket , begränsning av och anpassning till klimatförändringar, resiliens och friska ekosystem. [Ändr. 511] |
|
d) |
Möjliggöra innovationer genom internationell forskning och genom att stärka den globala kunskapen och expertisen, främjande och stärkande av lokala och självständiga anpassningsstrategier, särskilt vad gäller anpassning till och begränsning av klimatförändringar, mångfald inom jordbruket, övergripande och inkluderande värdekedjor , rättvis handel , livsmedelssäkerhet, ansvarsfulla investeringar, förvaltning av mark- och naturresursinnehav. [Ändr. 512] |
|
da) |
Aktivt stödja ett större deltagande av det civila samhället och av jordbruksorganisationer i beslutsfattande och forskningsprogram samt göra dem mer delaktiga i genomförandet och utvärderingen av statliga program. [Ändr. 513] |
D. PARTNERSKAP
|
1. |
Stärka de lokala myndigheternas roll som aktörer för utveckling genom:
|
|
2. |
Främja inkluderande samhällen, god ekonomisk styrning, rättvis och inkluderande mobilisering av inhemska intäkter och bekämpning av skatteflykt , transparent förvaltning av de offentliga finanserna och effektiva och inkluderande offentliga utgifter. [Ändr. 514] |
4a. INSATSOMRÅDEN FÖR UTRIKESPOLITISKA BEHOV OCH PRIORITERINGAR
Åtgärder till stöd för de mål som anges i artikel 4.3 d a ska stödja unionens utrikespolitik i politiska, utvecklingsrelaterade, ekonomiska och säkerhetsmässiga frågor. Dessa åtgärder ska göra det möjligt för unionen att agera om det föreligger ett utrikespolitiskt intresse, eller ett tillfälle att uppnå sina mål, som är svåra att hantera på annat sätt. De kan omfatta följande:
|
a) |
Stöd till unionens strategier för bilateralt, regionalt och interregionalt samarbete, genom att främja politisk dialog och utveckla gemensamma strategier och insatser mot globala utmaningar såsom frågor som rör migration, utveckling, klimatförändringar och säkerhet, inom framför allt följande områden:
|
|
b) |
Stöd till unionens handelspolitik:
|
|
c) |
Bidrag till genomförandet av den internationella dimensionen av unionens inre politik:
|
|
d) |
Arbete för en bred förståelse av och synlighet för unionen och dess roll på världsscenen:
|
BILAGA IV
INSATSOMRÅDEN FÖR SNABBINSATSÅGÄRDER
|
1. |
Åtgärder som bidrar till
fred,
stabilitet och konfliktförebyggande i nödsituationer, i begynnande kriser samt under och efter kriser, [Ändr. 516]
De snabbinsatsåtgärder som avses i punkt a) i artikel 4.4 ska vara utformade för att unionen effektivt ska kunna göra insatser i följande exceptionella och oförutsedda situationer:
|
|
1a. |
Det tekniska och finansiella biståndet enligt punkt 1 kan omfatta följande:
|
|
2. |
Åtgärder som bidrar till en stärkt resiliens och sammankoppling av humanitärt stöd och utvecklingsbistånd
Sådana snabbinsatsåtgärder som avses i punkt b i artikel 4.4 ska vara utformade för att effektivt stärka resiliensen och koppla samman humanitärt bistånd och utvecklingsåtgärder som inte snabbt kan åtgärdas genom geografiska och tematiska program och som säkerställer konsekvens, samstämdhet och komplementaritet med det humanitära bistånd som avses i artikel 5 . [Ändr. 520] Dessa åtgärder får omfatta följande:
|
|
3. |
Åtgärder för att hantera utrikespolitiska behov och prioriteringar
Snabbinsatsåtgärder till stöd för de mål som anges i led c i artikel 4.4 ska stödja unionens utrikespolitik i politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga frågor. De ska göra det möjligt för unionen att agera om det föreligger ett akut eller tvingande utrikespolitiskt intresse, eller ett tillfälle att uppnå sina mål, som kräver en snabb insats som är svår att hantera på annat sätt. Dessa åtgärder får omfatta följande:
|
BILAGA V
PRIORITETSOMRÅDEN FÖR EFHU+-INSATSER SOM OMFATTAS AV GARANTIN FÖR YTTRE ÅTGÄRDER
EFHU+-insatser som är berättigade till stöd genom garantin för yttre åtgärder ska särskilt inriktas på bidra till följande prioriterade områden: [Ändr. 525]
|
a) |
Att tillhandahålla finansiering och stöd för utvecklingen i den privata sektorn och den sektorn för sociala och kooperativa sektorn sektorn för sociala och företag som uppfyller de villkor som anges i artikel 209.2 i budgetförordningen för att bidra till hållbar utveckling i dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner, och till genomförandet av Agenda 2030, Parisavtalet och, när så är lämpligt, den europeiska grannskapspolitiken och de mål som anges i artikel 3 i IPA III-förordningen, fattigdomsutrotning, främjande av färdigheter och företagande samt jämställdhet och kvinnors och ungdomars egenmakt, och samtidigt eftersträva och förstärka rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter , med särskilt fokus på lokala företag och , sociala företag samt mikroföretag och små och medelstora företag, främjande av anständiga arbetstillfällen i överensstämmelse med relevanta ILO-normer, löner som går att leva på, ekonomiska möjligheter och uppmuntra bidrag från europeiska företag till målen för EFHU+. [Ändr. 526] |
|
b) |
Att åtgärda flaskhalsar för privata investeringar genom att tillhandahålla finansiella instrument som får utställas i det berörda partnerlandets lokala valuta, inbegripet första-förlustgarantier för portföljer, garantier till projekt i den privata sektorn, som till exempel lånegarantier till små och medelstora företag, och garantier för specifika risker vid infrastrukturprojekt och annat riskkapital. |
|
c) |
Att stimulera till finansiering i den privata sektorn, med särskilt fokus på mikroföretag samt små och medelstora företag, genom att åtgärda flaskhalsar och hinder för investeringar. |
|
d) |
Att förstärka socioekonomiska sektorer och områden samt därtill knuten offentlig och privat infrastruktur och hållbar konnektivitet, inbegripet förnybar och hållbar energi, vattenförvaltning och avfallshantering, transporter, informations- och kommunikationsteknik samt miljö, hållbar användning av naturresurser, hållbart jordbruk och blå tillväxt, social infrastruktur, hälsa och mänskligt kapital, i syfte att förbättra de socioekonomiska förhållandena. |
|
e) |
Att bidra till klimatåtgärder, miljöskydd och miljöstyrning , och på så sätt skapa klimat- och miljömässiga sidovinster, samt tilldela 45 % av finansieringsramen till investeringar som bidrar till klimatmål, miljöförvaltning och miljöskydd, biologisk mångfald och bekämpning av ökenspridning, varav 30 % av den totala finansieringsramen ska anslås till begränsning av klimatförändringar och klimatanpassning . [Ändr. 527] |
|
f) |
Att genom främjande av hållbar utveckling bidra till att åtgärda specifika grundorsaker till fattigdom och ojämlikhet som drivkrafter till migration, inbegripet irreguljär migration, samt bidra till säker, ordnad och reguljär migration, genom att främja transit- och värdsamhällenas resiliens, och att bidra till en hållbar återintegrering av migranter som återvänder till sina ursprungsländer, med vederbörlig hänsyn till förstärkningen av rättsstaten, god samhällsstyrning , jämställdhet mellan kvinnor och män, social rättvisa och mänskliga rättigheter. [Ändr. 528] |
Följande investeringsfönster ska skapas:
|
— |
Hållbar energi och hållbar konnektivitet. |
|
— |
Finansiering för mikroföretag samt små och medelstora företag. |
|
— |
Hållbart jordbruk, landsbygdsentreprenörer, däribland självhushållsjordbruk och småbruk, betesbruk och miljövänlig jordbruksindustri. |
|
— |
Hållbara städer. |
|
— |
Digitalisering för hållbar utveckling. |
|
— |
Mänsklig utveckling. [Ändr. 529] |
BILAGA VI
STYRNINGEN AV EFHU+
1. Strukturen i EFHU+
|
1. |
EFHU+ ska bestå av regionala investeringsplattformar vilka är upprättade på grundval av de arbetsmetoder, förfaranden och strukturer som används för unionens befintliga externa instrument för blandfinansiering, och vilka får kombinera sina blandfinansieringsinsatser och insatser enligt garantin för yttre åtgärder inom ramen för EFHU+. |
|
2. |
Kommissionen ska säkerställa förvaltningen av EFHU+. |
2. EFHU+:s strategiska styrelse
|
1. |
När det gäller förvaltningen av EFHU+ ska kommissionen bistås av en strategisk styrelse, utom när det gäller de insatser som omfattar EU:s utvidgningspolitik och finansieras av [IPA III], vars strategiska styrelse garanteras inom ramen för investeringsramen för västra Balkan. |
|
2. |
Den strategiska styrelsen ska ge kommissionen råd när det gäller den strategiska inriktningen och prioriteringarna för investeringarna inom garantin för yttre åtgärder och inom ramen för EFHU-+ och bidra till att anpassa dem till de vägledande principerna och målen för unionens yttre åtgärder, utvecklingspolitiken och den europeiska grannskapspolitiken, samt till målet för EFHU+ i enlighet med artikel 26. Den ska också stödja kommissionen vid fastställandet av de övergripande investeringsmålen vad gäller användningen av garantin för yttre åtgärder att stödja EFHU+-verksamhet för att stödja och övervaka att investeringsfönstren får en lämplig och mångsidig geografisk och tematisk täckning. |
|
3. |
Den strategiska styrelsen ska även stödja den övergripande samordningen, komplementariteten och samstämmigheten mellan de regionala investeringsplattformarna, mellan de tre pelarna i den yttre investeringsplanen, mellan investeringsplanen och unionens övriga insatser på migrationsområdet, och med genomförandet av 2030-agendan samt med andra program som anges i denna förordning. |
|
4. |
Den strategiska styrelsen ska bestå av företrädare för kommissionen och för den höga representanten, för alla medlemsstater och för Europeiska investeringsbanken. Europaparlamentet ska ha observatörsstatus. Bidragsgivare, berättigade motparter, partnerländer, relevanta regionala organisationer och andra intressenter får när så är lämpligt tilldelas observatörsstatus. Den strategiska styrelsen ska rådfrågas innan en ny observatör inkluderas. Kommissionen och den höga representanten ska gemensamt svara för ordförandeskapet i den strategiska styrelsen. |
|
5. |
Den strategiska styrelsen ska sammanträda minst två gånger per år och ska om möjligt anta yttranden genom konsensus. Ytterligare sammanträden kan när som helst sammankallas av ordföranden eller på begäran av en tredjedel av ledamöterna. När konsensus inte kan uppnås, ska rösträtterna tillämpas på det sätt som överenskommits vid den strategiska styrelsens första möte och fastställts i arbetsordningen. Dessa rösträtter ska ta vederbörlig hänsyn till finansieringskällan. Arbetsordningen ska fastställa ramarna för observatörernas roll. Protokollen och dagordningarna för sammanträdena i den strategiska styrelsen ska offentliggöras efter det att de antagits. |
|
6. |
Kommissionen ska varje år lämna en rapport till den strategiska styrelsen om framstegen med genomförandet av EFHU+. Den strategiska styrelsen för investeringsramen för västra Balkan ska se vilka framsteg som gjorts i genomförandet av garantiinstrumentet för utvidgningsregionen som komplement till den ovannämnda rapporteringen. Den strategiska styrelsen ska regelbundet anordna samråd med relevanta intressenter om EFHU+:s strategiska inriktning och genomförande. |
|
7. |
Förekomsten av två strategiska styrelser påverkar inte behovet av att ha en enda enhetlig riskhanteringsram för EFHU+. |
3. Regionala operativa styrelser
De operativa styrelserna för regionala investeringsplattformar ska bistå kommissionen vid genomförandet när det gäller att fastställa regionala och sektoriella investeringsmål samt regionala, sektoriella och tematiska investeringsfönster, och ska avge yttranden om blandfinansieringsinsatser och om användningen av garantin för yttre åtgärder som täcker EFHU+-insatser. [Ändr. 530]
BILAGA VII
FÖRTECKNING ÖVER NYCKELPRESTATIONSINIDAKTORER
I överensstämmelse med målen för hållbar utveckling ska följande förteckning över nyckelprestationsindikatorer användas för att mäta unionens bidrag till uppnåendet av programmets särskilda mål:
|
1) |
Syn på rättsstatsprincipen. |
|
2) |
Andel av befolkningen som lever under den internationella fattigdomsgränsen. |
|
3) |
Antalet kvinnor i fertil ålder, tonårsflickor och barn under 5 år som nås av nutritionsprogram med EU-stöd. |
|
4) |
Antalet 1-åringar som är helt immuniserade med EU-stöd. |
|
5) |
Antal inskrivna studerande i som genomgått primär och/eller sekundär utbildning med EU-stöd och förvärvat minimikunskaper i läsning och matematik med unionsstöd . [Ändr. 531] |
|
6) |
Minskade eller undvikande av växthusgasutsläpp (kton CO2-ekvivalenter) med EU-stöd. |
|
7) |
Område i ekosystem i havet, på land och i sötvatten som skyddas och/eller förvaltas på ett hållbart sätt med EU-stöd. |
|
8) |
Uppnådd hävstångseffekt för investeringar och multiplikatoreffekt. |
|
9) |
Politisk stabilitet och frånvaro av våld-indikator baserat på en bedömning utifrån utgångsvärden . [Ändr. 532] |
|
10) |
Antal processer med anknytning till partnerlandets praxis i fråga om handel, investeringar och företag eller för att främja den yttre dimensionen av EU:s interna politik, som har påverkats. |
Indikatorerna Indikator 4 ska i tillämpliga fall vara könsuppdelade könsuppdelad, och indikatorerna 2, 3 och 5 ska vara uppdelade efter kön och ålder . [Ändr. 533]
Bilaga VIIa
Partnerländer för vilka unionsstödet avbryts.
[Ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 15a.] [Ändr. 534]
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/409 |
P8_TA(2019)0299
Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) (COM(2018)0465 – C8-0274/2018 – 2018/0247(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/36)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0465), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0274/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0174/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0247
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 212.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (4) upphör att gälla den 31 december 2020. För att unionens yttre åtgärder fortsatt ska vara verkningsfulla bör en ram för planering och utbetalning av stöd för yttre åtgärder bibehållas. |
|
(2) |
Målen Målet för ett instrument för stöd inför anslutningen skiljer sig dock fortfarande betydligt från är att förbereda de stödmottagare som förtecknas i bilaga I (nedan kallade stödmottagarna) för ett framtida unionsmedlemskap och stödja deras anslutningsprocess, i enlighet med de allmänna målen för unionens yttre åtgärder, eftersom detta instrument syftar till att förbereda stödmottagarna i bilaga I för ett framtida unionsmedlemskap och stödja deras anslutningsprocess. Det är därför av största vikt att bibehålla däribland respekt för grundläggande rättigheter och principer samt skydd och främjande av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten, såsom fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen. Även om anslutningsprocessens särskilda karaktär motiverar ett särskilt instrument till stöd för utvidgningspolitiken, samtidigt som komplementariteten bör målen med detta instrument och dess funktionssätt vara konsekventa med och komplettera de allmänna målen för unionens yttre åtgärder säkerställs, i synnerhet med instrumentet för grannskaps- och utvecklingssamarbete samt internationellt samarbete. [Ändr. 1] |
|
(3) |
I artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) anges att varje europeisk stat som respekterar värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och förbinder sig att främja dessa värden, får ansöka om att bli medlem av unionen. En europeisk stat som har ansökt om det kan bli medlem av unionen först när det har bekräftats att den uppfyller de kriterier för medlemskap som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 (nedan kallade Köpenhamnskriterierna) och förutsatt att unionen har förmåga att integrera den nya medlemmen. Köpenhamnskriterierna gäller stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, förekomsten av en fungerande marknadsekonomi och kapaciteten att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i unionen samt kapaciteten att inte bara utnyttja rättigheterna utan även axla skyldigheterna enligt fördragen och att ansluta sig till den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. [Ändr. 2] |
|
(4) |
Utvidgningsprocessen bygger på fastställda kriterier samt stränga och rättvisa rättvisa och stränga villkor. Varje stödmottagare bedöms på grundval av sina egna meriter. Bedömningen av de uppnådda framstegen och identifieringen av bristerna syftar till att ge incitament och vägledning för stödmottagarna i bilaga I att genomföra de nödvändiga långtgående reformerna. För att utvidgningen ska bli verklighet är ett kraftfullt engagemang för principen ”det grundläggande först” (5) av fortsatt avgörande betydelse. Goda grannförbindelser och regionalt samarbete på grundval av en definitiv, inkluderande och bindande lösning av bilaterala tvister är väsentliga inslag i utvidgningsprocessen och av avgörande betydelse för säkerheten och stabiliteten i unionen som helhet. Framstegen mot anslutning beror på är beroende av varje sökandes respekt för unionens värderingar värden och dess förmåga att vidta och genomföra nödvändiga reformer för att anpassa sina politiska, institutionella, rättsliga, förvaltningsmässiga sociala, administrativa och ekonomiska system till unionens bestämmelser, standarder, normer , politik och praxis. I förhandlingsramen fastställs krav mot vilka framstegen i anslutningsförhandlingarna med varje kandidatland bedöms. [Ändr. 3] |
|
(4a) |
Varje europeisk stat som har ansökt om att ansluta sig till unionen kan bli medlem först när det har bekräftats att den till fullo uppfyller de anslutningskriterier som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 (nedan kallade Köpenhamnskriterierna) och förutsatt att unionen har förmåga att integrera den nya medlemmen. Köpenhamnskriterierna gäller stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, förekomsten av en fungerande marknadsekonomi och kapaciteten att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i unionen samt förmågan att inte bara utnyttja rättigheterna utan även axla skyldigheterna enligt fördragen, däribland att verka för den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål. [Ändr. 4] |
|
(5) |
Unionens utvidgningspolitik Utvidgningspolitiken är en investering i central del av unionens yttre åtgärder och bidrar till fred, säkerhet, välstånd och stabilitet i Europa både inom och utanför unionens gränser . Den erbjuder ökade ekonomiska möjligheter och handelsmöjligheter som gynnar både unionen och de länder som strävar efter att bli medlemsstater , samtidigt som den respekterar principen om progressiv integration för att säkerställa en smidig övergång för stödmottagarna . Utsikterna till EU-medlemskap kan få har en kraftfull omvälvande omvandlande effekt, med positiva demokratiska, politiska, ekonomiska och samhälleliga förändringar. [Ändr. 5] |
|
(6) |
Europeiska kommissionen bekräftade de konkreta meritbaserade utsikterna till EU-medlemskap för västra Balkan i sitt meddelande Ett trovärdigt utvidgningsperspektiv för och ökat EU-engagemang med västra Balkan (6). Detta är ett starkt budskap om stöd för hela västra Balkan och ett tecken på EU:s engagemang för regionens europeiska framtid. |
|
(7) |
Stödet bör också tillhandahållas i överensstämmelse med de internationella avtal som unionen ingått, med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. däribland med stödmottagarna . Stödet bör i huvudsak inriktas på att bistå stödmottagarna i bilaga I för att stärka de demokratiska institutionerna och rättsstaten, reformera rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, respektera de grundläggande rättigheterna, och inklusive minoriteters rättigheter, samt främja jämställdhet mellan könen, tolerans, social delaktighet, respekt för internationella arbetsnormer om arbetstagares rättigheter och icke-diskriminering av utsatta grupper, däribland barn och personer med funktionsnedsättning . Stödet Stöd bör också främja stödmottagarnas iakttagande av de centrala de viktigaste principer och rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (7) samt den sociala marknadsekonomin och utvecklingen i riktning mot det sociala regelverket . Stödet bör fortsätta att bistå deras ansträngningar att främja regionalt, makroregionalt och gränsöverskridande samarbete samt territoriell utveckling, bland annat genom genomförande av unionens makroregionala strategier, med målet att utveckla goda grannförbindelser och nå försoning . Det bör också främja sektorsbaserade regionala samarbetsstrukturer och stärka ländernas ekonomiska och sociala utveckling samt och ekonomiska styrning, främja ekonomisk integration med unionens inre marknad, inklusive tullsamarbetet, främja en öppen och rättvis handel och stödja en agenda för smart och hållbar tillväxt för alla, bland annat genom att genomföra politiken för regional utveckling, sammanhållning och inkludering, jordbruks- och landsbygdsutveckling samt social- och sysselsättningspolitiken, och utveckla den digitala ekonomin och det digitala samhället, även i överensstämmelse med flaggskeppsinitiativet En digital agenda för västra Balkan. [Ändr. 6] |
|
(7a) |
Med hänsyn till hur omskapande reformprocessen under utvidgningsprocessen är i kandidatländerna bör unionen öka sina ansträngningar för att prioritera nyckelområden för unionsfinansiering, såsom uppbyggnad av institutioner och säkerhet, och öka stödet till kandidatländerna under genomförandet av projekt i syfte att skydda dem från inflytande från källor utanför EU. [Ändr. 7] |
|
(7b) |
Information om unionens ansträngningar för att stödja reformframsteg i kandidatländerna genom finansiering via föranslutningsinstrumentet bör förmedlas på ett bra sätt både i kandidatländerna och i medlemsstaterna. Unionen bör i detta avseende öka sina ansträngningar för kommunikation och kampanjer i syfte att säkerställa synlighet för finansieringen via föranslutningsinstrumentet, som det huvudsakliga EU-instrumentet för fred och stabilitet i utvidgningsområdet. [Ändr. 8] |
|
(7c) |
Vikten av att underlätta och genomföra budgeten är erkänd när det gäller institutionsuppbyggnad, vilket i sin tur kommer att bidra till att förutse potentiella säkerhetsproblem och förhindra möjliga framtida olagliga migrationsflöden mot medlemsstaterna. [Ändr. 9] |
|
(8) |
Unionen bör stödja övergången mot anslutning till gagn för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I på grundval av dess medlemsstaters erfarenheter. Samarbetet bör i synnerhet inriktas på att förmedla de erfarenheter som dragits av medlemsstaterna under reformprocessen. |
|
(9) |
Ett förstärkt strategiskt och operativt säkerhetssamarbete om säkerhet samarbete mellan EU unionen och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I kring en reform av säkerhets- och försvarssektorn är avgörande för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ta itu med säkerhetshot och hot från organiserad brottslighet och terrorism . säkerhets- och terroristhoten. [Ändr. 10] |
|
(9a) |
Åtgärder inom ramen för det instrument som inrättas genom denna förordning bör också bidra till att stödja stödmottagarna i den progressiva anpassningen till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och genomförandet av restriktiva åtgärder, liksom unionens externa politik i vidare bemärkelse inom internationella institutioner och multilaterala forum. Kommissionen bör uppmuntra stödmottagarna att upprätthålla en regel- och värdebaserad global ordning och att samarbeta kring främjandet av multilateralism och en ytterligare förstärkning av det internationella handelssystemet, inbegripet WTO-reformer. [Ändr. 11] |
|
(10) |
Det är viktigt att ytterligare intensifiera samarbetet Samarbete om migration, inbegripet gränsförvaltning, för att säkerställa och gränskontroll , säkerställande av tillgång till internationellt skydd, utbyte av relevant information, stärka stärkandet av migrationens utvecklingsfördelar, underlätta underlättandet av laglig migration och arbetskraftsmigration, stärkandet av gränskontrollerna och förbättra gränskontrollerna samt fortsätta ansträngningarna att bekämpa för att förhindra och avskräcka från irreguljär migration och tvångsförflyttningar samt bekämpning av människohandel och smuggling av migranter. människosmuggling är en viktig aspekt av samarbetet mellan unionen och stödmottagarna . [Ändr. 12] |
|
(11) |
Att stärka rättsstatsprincipen, rättsstaten , däribland rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet, och god samhällsstyrning, inbegripet en reform av den offentliga förvaltningen, stöd till människorättsförsvarare samt fortsatt anpassning i fråga om öppenhet och insyn, offentlig upphandling, konkurrens, statsstöd, immaterialrätt och utländska investeringar, är fortfarande centrala utmaningar för de flesta stödmottagare som förtecknas i bilaga I och är avgörande för att stödmottagarna ska kunna närma sig unionen och senare förbereda sig för att fullt ut åta sig de förpliktelser som ett unionsmedlemskap medför. Med tanke på det mer långsiktiga perspektivet för de reformer som eftersträvas bedrivs på dessa områden och behovet av att uppnå resultat, bör det finansiella stöd som ges i enlighet med denna förordning vara inriktat på att så snart som möjligt ta itu med dessa frågor . beakta de krav som ställs på de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. [Ändr. 13] |
|
(12) |
Den parlamentariska dimensionen förblir grundläggande i anslutningsprocessen. I enlighet med principen om deltagandedemokrati bör kommissionen därför stärkandet av den parlamentariska kapaciteten, den parlamentariska tillsynen, demokratiska förfaranden och rättvis representation hos varje stödmottagare främjas av kommissionen . som förtecknas i bilaga I uppmuntra till parlamentarisk tillsyn. [Ändr. 14] |
|
(13) |
Stödmottagarna i bilaga I behöver vara bättre rustade för att ta itu med globala utmaningar såsom hållbar utveckling och klimatförändringar och anpassa sig till unionens insatser för att hantera dessa problem. För att ge uttryck för frågor . Med tanke på vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och målen för hållbar utveckling bör detta program bidra till att integrera klimatfrågor i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen. Åtgärder som bidrar till klimatmål förväntas stå för Åtgärderna inom ramen för detta program bör syfta till att bidra med minst 16 % av programmets totala finansieringsram. De berörda åtgärderna till klimatmålen, med målet att klimatrelaterade utgifter senast 2027 ska uppgå till 30 % av utgifterna i den fleråriga budgetramen . Prioritet bör ges åt miljöprojekt som avser gränsöverskridande föroreningar. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under programmets utarbetande utarbetandet och verkställandet av programmet, genomförande och det övergripande bidraget från detta program programmet bör omfattas av relevanta utvärderingar och översyner. [Ändr. 15] |
|
(14) |
Åtgärder inom ramen för detta instrument bör stödja genomförandet av Förenta Nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling som en universell agenda, som EU och dess medlemsstater är fast beslutna att genomföra och som alla stödmottagare som förtecknas i bilaga I har godkänt. |
|
(15) |
I denna förordning fastställs en finansieringsram för dess tillämpningsperiod som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [reference to be updated as appropriate according to the new inter-institutional agreement: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (8)] för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. |
|
(16) |
Kommissionen och medlemsstaterna bör se till att deras stöd uppfyller kraven på säkerställa överensstämmelse med avtal, sammanhållning, konsekvens samordning och komplementaritet i fråga om extern finansiering , särskilt genom regelbundna samråd och täta utbyten av information i alla skeden av under de olika faserna i stödprocessen. Nödvändiga steg bör också tas för att förbättra samordningen och komplementariteten, bland annat genom regelbundna samråd med andra givare. Olika oberoende organisationer i det civila samhället bör få en mer framträdande roll, både inom program som genomförs och olika typer och nivåer av lokala myndigheter bör spela en meningsfull roll i processen. I linje med principen om inkluderande partnerskap bör organisationer i det civila samhället delta i såväl utformandet som genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de program som verkställs genom statliga organ och i dess egenskap av samt vara direktmottagare av unionsstöd. [Ändr. 16] |
|
(17) |
Prioriterade åtgärder för att uppnå målen Specifika och mätbara mål på de relevanta politikområden som kommer att få stöd enligt denna förordning bör definieras politikområdena bör definieras för varje stödmottagare, åtföljda av prioriterade åtgärder för att uppnå dessa mål i en ram för programplaneringen som utarbetas inrättas av kommissionen, för hela den tid som unionens fleråriga budgetram för perioden 2021–2027 gäller, genom delegerade akter. Programplaneringsramen i partnerskap med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, stödmottagarna, med utgångspunkt i utvidgningsagendan och deras specifika behov, i linje med de allmänna och särskilda mål som fastställs i denna förordning och principerna för unionens yttre åtgärder, med vederbörligt beaktande av relevanta nationella strategier Ramen för programplanering och Europaparlamentets resolutioner i ämnet . Detta partnerskap bör vid behov omfatta behöriga myndigheter och organisationer i det civila samhället. Kommissionen bör uppmuntra samarbete mellan de berörda parterna samt samordning mellan givarna. Programplaneringsramen bör ses över efter halvtidsutvärderingen. Programplaneringsramen bör identifiera de områden som ska få stöd, med en vägledande fördelning per område av stödet stödområde , inbegripet en uppskattning av de klimatrelaterade utgifterna. [Ändr. 17] |
|
(18) |
Det ligger i unionens och stödmottagarnas gemensamma intresse att bistå de stödmottagare som förtecknas i bilaga I i deras reformarbete för stödmottagarnas ansträngningar med att reformera sina politiska, rättsliga och ekonomiska system i syfte att kunna gå med i unionen. Stödet bör förvaltas med stark inriktning på resultat i enlighet med en resultatbaserad metod och med betydande incitament för ett ändamålsenligare och effektivare utnyttjande av medlen för dem som visar sitt engagemang för reformer genom ett effektivt genomförande av föranslutningsstöd och framsteg i riktning mot uppfyllande av medlemskapskriterierna. Stödet bör tilldelas i linje med principen om en ”skälig andel” samt tydliga konsekvenser i fall av allvarlig försämring eller brist på framsteg när det gäller respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. [Ändr. 18] |
|
(18a) |
Kommissionen bör inrätta tydliga mekanismer för övervakning och utvärdering, för att säkerställa att de olika stödmottagarnas mål och åtgärder förblir relevanta och genomförbara och för att regelbundet mäta framstegen. I detta syfte bör varje mål åtföljas av en eller flera resultatindikatorer, med en bedömning av stödmottagarnas antagande av reformer och det konkreta genomförandet av dem. [Ändr. 19] |
|
(19) |
Övergången från direkt förvaltning av föranslutningsmedel genom kommissionen till indirekt förvaltning genom de stödmottagare som förtecknas i bilaga I stödmottagarna bör ske successivt och i överensstämmelse med dessa stödmottagares respektive kapacitet. Övergången bör frysas eller rullas tillbaka på specifika politiska områden eller programområden om stödmottagarna inte uppfyller gällande skyldigheter eller inte förvaltar unionens medel i enlighet med de fastställda reglerna, principerna och målen. Vid ett sådant beslut bör vederbörlig hänsyn tas till eventuella negativa ekonomiska och sociala konsekvenser. Stödet bör även fortsättningsvis gå genom de strukturer och instrument som har visat sig fungera under föranslutningsprocessen. [Ändr. 20] |
|
(20) |
Unionen bör sträva efter den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser i syfte att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. För att undvika överlappning med andra befintliga externa finansieringsinstrument bör detta bör uppnås genom samstämmighet samstämdhet, konsekvens och komplementaritet mellan unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt genom skapande liksom av synergieffekter med annan unionspolitik och andra unionsprogram. Detta inbegriper, i förekommande fall, samstämmighet samstämdhet och komplementaritet med makroekonomiskt stöd. [Ändr. 21] |
|
(21) |
För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör denna förordning kunna bidra till åtgärder enligt andra program, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. |
|
(21a) |
Utan att det påverkar budgetförfarandet och bestämmelserna om tillfälligt upphävande av stöd i internationella avtal med stödmottagare bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilaga I till denna förordning i syfte att tillfälligt upphäva eller delvis upphäva unionens stöd. Denna befogenhet bör utnyttjas i fall där en stödmottagare uppvisar en konsekvent tillbakagång när det gäller ett eller flera av Köpenhamnskriterierna eller om en stödmottagare inte respekterar principen om demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter eller bryter mot de åtaganden som gjorts i de relevanta avtal som slutits med unionen. Om kommissionen anser att de skäl som motiverade det tillfälliga upphävandet av stödet inte längre föreligger, bör den ha befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga I i syfte att återinföra unionsstödet. [Ändr. 22] |
|
(22) |
Finansiering inom ramen för denna förordning bör användas för att finansiera åtgärder inom den internationella dimensionen av Erasmus som bör genomföras enligt förordningen om Erasmus (9). |
|
(23) |
Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i (EUF-fördraget) bör gälla för denna förordning. Dessa regler fastställs i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (10) (budgetförordningen) och reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, ekonomiskt stöd, budgetstöd, förvaltningsfonder, finansieringsinstrument och budgetgarantier, samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en effektiv EU-finansiering. |
|
(24) |
Typerna av finansiering och metoderna för genomförande verkställande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och bidrag till enhetskostnader, och liksom finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. [Ändr. 23] |
|
(25) |
Unionen bör fortsätta att tillämpa gemensamma regler för genomförandet av de yttre åtgärder åtgärderna . Bestämmelser och förfaranden för genomförandet tillämpningen av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. Ytterligare detaljerade bestämmelser bör fastställas för specifika situationer i synnerhet när det gäller politikområdena gränsöverskridande samarbete, jordbruk och landsbygdsutveckling. [Ändr. 24] |
|
(26) |
Yttre åtgärder genomförs ofta i en instabil miljö vilket som kräver en kontinuerlig och snabb anpassning till de föränderliga behoven hos unionens partner och till globala utmaningar såsom mänskliga rättigheter, demokrati och goda styrelseformer, säkerhet, försvar och stabilitet, klimatförändring och miljö, ekonomisk protektionism, samt irreguljär migration samt tvångsförflyttning och dess bakomliggande orsaker. För att principen om förutsägbarhet ska kunna förenas med behovet att reagera snabbt på nya behov måste det finansiella genomförandet verkställandet av programmen anpassas. För att öka unionens förmåga att svara på oförutsedda behov och samtidigt respektera principen att unionens budget fastställs årsvis, bör denna förordning bibehålla bevara möjligheten att utnyttja den flexibilitet som redan är möjlig genom budgetförordningen vad gäller andra politikområden, nämligen i form av överföringar och ingående av nya åtaganden för anslagna medel, samtidigt som man håller fast vid de syften och mål som anges i denna förordning, för att säkerställa att EU-medlen används effektivt en effektiv användning av EU-medlen både för EU-medborgarna och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, och således maximera de EU-medel som är tillgängliga för insatser inom EU:s yttre åtgärder. Ytterligare former för flexibilitet bör tillåtas, såsom omfördelning mellan prioriteringar, uppdelning av projekt i faser och överkontraktering. [Ändr. 25] |
|
(27) |
Den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), som bygger vidare på sin föregångare, bör utgöra ett integrerat finansiellt paket som tillhandahåller finansiell kapacitet i form av bidrag, budgetgarantier och andra finansiella instrument i hela världen, bland annat till de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Förvaltningen av de insatser som genomförs inom ramen för denna förordning bör fortsatt säkerställas av investeringsramen för västra Balkan. |
|
(28) |
Garantin för yttre åtgärder bör stödja EFHU+-verksamhet, och IPA III bör bidra till att täcka behoven av avsättningar när det gäller insatser till förmån för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, inbegripet avsättningar och förpliktelser i samband med makroekonomiskt stöd i form av lån. |
|
(29) |
Det är viktigt att se till att programmen för gränsöverskridande samarbete genomförs i linje med den ram som fastställts inom programmen för yttre åtgärder och förordningen om europeiskt territoriellt samarbete. Särskilda bestämmelser för samfinansiering bör fastställas i denna förordning. |
|
(29a) |
Program för gränsöverskridande samarbete är de mest synliga programmen inom instrumentet för stöd inför anslutningen och är välkända av medborgarna. De skulle därför i hög grad kunna öka synligheten för unionsfinansierade projekt i kandidatländerna. [Ändr. 26] |
|
(30) |
De årliga eller fleråriga handlingsplaner och åtgärder som avses i artikel 8 utgör arbetsprogram inom ramen för budgetförordningen. Årliga eller fleråriga handlingsplaner består av en uppsättning åtgärder samlade i ett dokument. |
|
(31) |
I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (12), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (13) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (14) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom effektiva och proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (15). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen och Olaf samt, om så är tillämpligt, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten, de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. De stödmottagare som förtecknas i bilaga I bör också utan dröjsmål rapportera till kommissionen oriktigheter, inbegripet bedrägeri, som har blivit föremål för ett första administrativt eller rättsligt konstaterande, och hålla kommissionen underrättad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena framskrider. Med tanke på målet om en anpassning till god praxis i medlemsstaterna bör rapporteringen ske elektroniskt med hjälp av det system för hantering av oriktigheter som inrättats av kommissionen. |
|
(31a) |
All tilldelning av medel inom ramen för denna förordning bör utföras på ett transparent, ändamålsenligt, ansvarigt, opolitiskt och icke-diskriminerande sätt, bland annat genom en rättvis fördelning som återspeglar regionernas och lokalsamhällenas behov. Kommissionen, vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad vice ordföranden/den höga representanten) och i synnerhet unionens delegationer bör noga övervaka att dessa kriterier är uppfyllda och att principerna om transparens, ansvarsskyldighet och icke-diskriminering respekteras vid tilldelningen av medel. [Ändr. 27] |
|
(31b) |
Kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och i synnerhet unionens delegationer och stödmottagarna bör öka synligheten för unionens stöd inför anslutningen, i syfte att föra fram mervärdet med unionens stöd. Mottagarna av unionsfinansiering bör erkänna dess ursprung och se till att detta synliggörs ordentligt. Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) bör bidra till att finansiera informationsinsatser för att lyfta fram resultatet av unionens stöd bland flera olika målgrupper i de stödmottagande länderna. [Ändr. 28] |
|
(32) |
I syfte att beakta förändringar av utvidgningspolitikens ram eller väsentlig utveckling hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagande och uppdatering av de tematiska prioriteringar för stöd som anges i bilagorna II och III. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
|
(33) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, särskilt när det gäller särskilda villkor och strukturer för indirekt förvaltning med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I och när det gäller genomförande av stöd till landsbygdsutveckling, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17) ]. När de enhetliga villkoren för tillämpningen av den här förordningen fastställs bör hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts vid förvaltningen och genomförandet av tidigare föranslutningsstöd. Dessa enhetliga villkor bör ändras om utvecklingen så kräver. [Ändr. 29] |
|
(34) |
Den kommitté som inrättas enligt denna förordning bör även ha behörighet när det gäller rättsakter och åtaganden enligt förordning (EG) nr 1085/2006 (18) , förordning (EU) nr 231/2014 samt för genomförandet av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 389/2006 (19). [Ändr. 30] |
|
(34a) |
Europaparlamentet bör delta fullt ut i utformningen, programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av instrumenten i syfte att garantera politisk kontroll och demokratisk granskning samt ansvarsskyldighet för unionens finansiering på området för yttre åtgärder. Det bör inledas en utökad dialog mellan institutionerna för att se till att Europaparlamentet kan utöva politisk kontroll under tillämpningen av denna förordning på ett systematiskt och smidigt sätt, så att både effektiviteten och legitimiteten ökar. [Ändr. 31] |
|
(35) |
I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning, bör denna förordning träda i kraft [mindre än den tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning fastställs programmet ”instrumentet för stöd inför anslutningen” (IPA III).
I förordningen fastställs målen, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsstöd och reglerna för tillhandahållande av sådant stöd.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definition:
|
a) |
gränsöverskridande samarbete: samarbete mellan EU:s medlemsstater och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, mellan två eller flera stödmottagare som förtecknas i bilaga I eller mellan stödmottagare som förtecknas i bilaga I och de länder och territorier som förtecknas i bilaga I till [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete], såsom anges i artikel 3.1 b i [ETS-förordningen] (20). |
|
b) |
”Principen om en skälig andel av stödet” innebär att den resultatbaserade metoden kompletteras med en korrigerande tilldelningsmekanism i fall där stödet till stödmottagaren annars skulle bli oproportionerligt lågt eller högt jämfört med de andra stödmottagarna, med hänsyn till den berörda befolkningens behov och de relativa framstegen med reformer i samband med inledandet av anslutningsförhandlingar eller framsteg inom dessa. [Ändr. 32] |
Artikel 3
Målet för IPA III
1. Det allmänna målet för IPA III ska vara att hjälpa de stödmottagare som förtecknas i bilaga I stödmottagarna att anta och genomföra de politiska, institutionella, rättsliga, administrativa, sociala och ekonomiska reformer som krävs för att efterleva unionens värderingar värden och regelverk och stegvis anpassa sig till unionens bestämmelser, normer, politik och praxis med sikte på unionsmedlemskap, och därigenom bidra till deras fred, stabilitet, säkerhet och välstånd samt till unionens strategiska intressen . [Ändr. 33]
2. IPA III ska ha följande särskilda mål:
|
a) |
Stärka rättsstatsprincipen, demokrati, respekt rättsstaten , demokratin , respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive minoriteters och barns mänskliga rättigheter, jämställdheten, de grundläggande rättigheter rättigheterna och folkrätten, det civila samhället, den akademiska friheten, freden och säkerheten, respekten för kulturell mångfald, icke-diskriminering samt tolerans . förbättra migrationshanteringen, inklusive gränsförvaltningen. [Ändr. 34] |
|
aa) |
Hantera tvångsförflyttning och irreguljär migration, se till att migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt och slå vakt om tillgången till internationellt skydd. [Ändr. 35] |
|
b) |
Stärka den offentliga förvaltningens effektivitet och främja öppenhet och insyn, strukturreformer , rättsligt oberoende, korruptionsbekämpning och goda styrelseformer på alla nivåer , däribland på områdena offentlig upphandling, statligt stöd, konkurrens, utländska investeringar och immaterialrätt . [Ändr. 36] |
|
c) |
Utforma stödmottagarnas bestämmelser, normer, politik och praxis för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I så att de anpassas till unionens, och även i fråga om Gusp, stärka försoningsprocessen, den regelbaserade multilaterala internationella ordningen samt intern och extern försoning och goda grannförbindelser, samt liksom fredsbyggande och konfliktförebyggande arbete, däribland förtroendeskapande åtgärder och medling, inkluderande och integrerad utbildning, direkta personkontakter, mediefrihet och kommunikation. [Ändr. 37] |
|
d) |
Stärka den ekonomiska och sociala och territoriella utvecklingen och sammanhållningen , bland annat genom utökad konnektivitet och regional utveckling, jordbruks- och landsbygdsutveckling samt social- och sysselsättningspolitik, minska fattigdomen och regionala obalanser, främja socialt skydd och inkludering genom att stärka regionala samarbetsstrukturer på statlig nivå, små och medelstora företag och kapaciteten för lokalt förankrade initiativ, stödja investeringar i landsbygdsområden och förbättra företags- och investeringsklimatet . stärka skyddet av miljön, öka motståndskraften mot klimatförändringar, påskynda övergången till en koldioxidsnål ekonomi och utveckla den digitala ekonomin och det digitala samhället. [Ändr. 38] |
|
da) |
Stärka skyddet av miljön, öka motståndskraften mot klimatförändringar, påskynda övergången till en koldioxidsnål ekonomi och utveckla den digitala ekonomin och det digitala samhället, och därigenom skapa arbetstillfällen, särskilt för ungdomar. [Ändr. 39] |
|
e) |
Stödja territoriellt och gränsöverskridande samarbete , även över sjögränser, samt stärka handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser genom att fullt ut genomföra befintliga avtal med unionen, så att de regionala obalanserna minskar . [Ändr. 40] |
3. I enlighet med de särskilda målen anges i bilaga II de tematiska prioriteringarna för tillhandahållande av stöd i enlighet med behoven och kapaciteten hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. De tematiska prioriteringarna för det gränsöverskridande samarbetet mellan de stödmottagare som förtecknas i bilaga I anges i bilaga III. Var och en av dessa tematiska prioriteringar kan bidra till att mer än ett särskilt mål uppnås.
Artikel 4
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet av IPA III för perioden 2021–2027 ska vara 14 500 000 000 euro 13 009 976 000 EUR i 2018 års priser (14 663 401 000 EUR i löpande priser). [Ändr. 41]
2. En fast andel av d et belopp som avses i punkt 1 får ska användas för administrativt och tekniskt bistånd för genomförandet verkställandet av programmet, såsom inklusive förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, stöd till institutionell förstärkning och uppbyggnad av den administrativa kapaciteten , inklusive gemensamma it-system och för alla aktiviteter som rör förberedelserna för det efterföljande programmet för stöd inför anslutningen. i enlighet med artikel 20 i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. [Ändr. 42]
Artikel 5
Bestämmelser som gäller flera program
1. Vid genomförandet tillämpningen av denna förordning ska samstämmighet, konsekvens , synergieffekter och komplementaritet med andra områden av unionens yttre åtgärder och med annan relevant unionspolitik och andra relevanta program, unionsprogram , samt en konsekvent politik för utveckling, säkerställas. [Ändr. 43]
2. Förordning (EU) …/… [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete grannskap , utveckling och internationellt samarbete] ska tillämpas på verksamhet som genomförs enligt utförs inom ramen för denna förordning om detta anges där denna avses i denna förordning. [Ändr. 44]
3. IPA III ska bidra till åtgärder som fastställs enligt förordning [Erasmus (21)] [Förordning (EU) Erasmus] ska gälla för användningen av dessa medel. Bidraget från IPA III ska därför ingå i det gemensamma vägledande programplaneringsdokument som avses i artikel 11.7 i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] och antas i enlighet med de förfaranden som fastställs i den förordningen.
4. Biståndet inom ramen för IPA III får tillhandahållas för den typ av åtgärder som avses föreskrivs inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, (22) Europeiska socialfonden plus (23) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (24), samt Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden, såväl på nationell nivå som i ett gränsöverskridande, transnationellt, interregionalt eller makroregionalt sammanhang ..[Ändr. 45]
4a. Kommissionen ska anslå en andel av IPA III-medlen för att förbereda de stödmottagare som förtecknas i bilaga I för deltagande i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), särskilt i Europeiska socialfonden (ESF). [Ändr. 46]
5. [Eruf] ska bidra till de program eller åtgärder som inrättas för gränsöverskridande samarbete mellan de stödmottagare som förtecknas i bilaga I och stödmottagarna och en eller flera medlemsstater. Dessa program och åtgärder ska antas i enlighet med artikel 16. Beloppet för bidraget från IPA-gränsöverskridande samarbete ska fastställas i enlighet med artikel 10.3 i [ETS-förordningen], med en maximal tröskel för ett bidrag från IPA III på 85 % . Programmen för gränsöverskridande samarbete inom IPA ska förvaltas i enlighet med [ETS-förordningen]. [Ändr. 47]
6. IPA III får bidra till transnationella och interregionala samarbetsprogram eller åtgärder som inrättas och genomförs enligt [ETS-förordningen] och i vilka de stödmottagare som förtecknas i bilaga I till den här förordningen deltar.
7. Om det är lämpligt får andra unionsprogram bidra till åtgärder som fastställs inom ramen för denna förordning i enlighet med artikel 8, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Denna förordning får också bidra till åtgärder som fastställts inom andra unionsprogram, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. I sådana fall ska det i det arbetsprogram där dessa åtgärder ingår fastställas vilken uppsättning bestämmelser som är tillämplig.
8. Under vederbörligen motiverade förhållanden omständigheter, och för att säkerställa att unionens finansiering är enhetlig en konsekvent och effektiv unionsfinansiering eller eller för att främja regionalt samarbete, får kommissionen besluta att även andra länder, territorier och regioner än de som anges i bilaga I ska omfattas av de handlingsprogram och åtgärder som avses i artikel 8.1, om det program eller den åtgärd som ska genomföras tillämpas är av global, regional eller gränsöverskridande karaktär. [Ändr. 48]
KAPITEL II
STRATEGISK PLANERING
Artikel 6
Politisk ram och allmänna principer
1. Den ram för utvidgningspolitiken som fastställts av Europeiska rådet och rådet, de avtal som fastställer rättsligt bindande förbindelser med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I stödmottagarna samt relevanta resolutioner från Europaparlamentet, meddelanden från kommissionen eller gemensamma meddelanden från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ska utgöra den övergripande heltäckande politiska ramen för genomförandet tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska säkerställa samstämmighet samstämdhet mellan stödet och den övergripande ramen för utvidgningspolitiken.
Vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen ska säkerställa samordning mellan unionens yttre åtgärder och utvidgningspolitiken inom ramen för de politiska mål som anges i artikel 3.
Kommissionen ska samordna programplaneringen inom ramen för denna förordning med lämplig medverkan av utrikestjänsten.
Ramen för utvidgningspolitiken ska vara grunden för det stöd som tillhandahålls. [Ändr. 49]
2. I program och åtgärder inom ramen för denna förordning ska integrera klimatförändringar, miljöskydd, och mänskliga rättigheter, förebyggande och lösning av konflikter, migration och tvångsfördrivning, säkerhet, social och regional sammanhållning, fattigdomsminskning samt jämställdhet och, om tillämpligt, integreras, och i tillämpliga fall ska hänsyn tas till de inbördes sambanden mellan målen för hållbar utveckling (25), för att främja integrerade åtgärder som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sammanhållet sätt. Programmen och åtgärderna ska syfta till att bidra med minst 16 % av den övergripande finansieringsramen till klimatmålen. [Ändr. 50]
3. Kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta för att säkerställa samstämmighet samstämdhet och ska sträva efter att undvika överlappning mellan det stöd som tillhandahålls inom ramen för IPA III och annat stöd som tillhandahålls av unionen, medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken, i överensstämmelse med de fastställda riktlinjerna principerna för förstärkt operativ samordning på området yttre externt bistånd, och för harmonisering av politik och förfaranden, särskilt de internationella principerna för om biståndseffektivitet (26). Samordningen ska innefatta täta regelbundna samråd, och ett regelbundet utbyte av information tätt informationsutbyte under de olika faserna av biståndet i stödprocessen och inkluderande möten för samordning av stödet och den ska utgöra en viktig del av medlemsstaternas och gemenskapens programplanering. ett centralt led i medlemsstaternas och unionens programplanering . Stödet ska syfta till att säkerställa en anpassning till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, en effektiv och ändamålsenlig användning av medlen, åtgärder för partnerskapsprincipen och en integrerad strategi för territoriell utveckling. [Ändr. 51]
3a. Kommissionen ska agera i partnerskap med stödmottagarna. Partnerskapet ska vid behov omfatta behöriga nationella och lokala myndigheter samt organisationer i det civila samhället, så att det kan spela en meningsfull roll under utformnings-, genomförande- och övervakningsfaserna.
Kommissionen ska uppmuntra samordning mellan de berörda parterna. IPA III-stödet ska stärka kapaciteten för organisationer i det civila samhället, inbegripet, när så är lämpligt, som direkta stödmottagare. [Ändr. 52]
4. Kommissionen ska i samverkan med medlemsstaterna också vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samordning och komplementaritet med multilaterala och regionala organisationer och enheter, såsom internationella organisationer och finansinstitut, byråer samt givare utanför EU.
KAPITEL III
GENOMFÖRANDE PROGRAMPLANERINGSRAM OCH VERKSTÄLLANDE [Ändr. 53]
Artikel 7
Programplaneringsram för IPA-stöd
1. Stödet inom ramen för IPA III ska grunda sig på Denna förordning ska kompletteras med en programplaneringsram för genomförandet av IPA-stöd som fastställer ytterligare bestämmelser om hur de särskilda mål som avses i artikel 3 ska eftersträvas . Programplaneringsramen för IPA-stöd ska fastställas av kommissionen för hela den fleråriga budgetramens varaktighet. genom delegerade akter i enlighet med punkt 3 i denna artikel .
Kommissionen ska till Europaparlamentet översända de relevanta programplaneringsdokumenten i god tid före programperiodens inledning. I dessa dokument ska de vägledande tilldelningarna per tematiskt fönster och – där uppgifter finns tillgängliga – per land/region anges, tillsammans med förväntade resultat och valet av stödarrangemang. [Ändr. 54]
1a. Europaparlamentet och rådet ska godkänna de årliga anslagen inom gränserna för den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027. [Ändr. 55]
2. I programplaneringsramen för IPA-stöd ska vederbörlig hänsyn tas till relevanta resolutioner och ståndpunkter från Europaparlamentet samt nationella strategier och nationell sektorspolitik. [Ändr. 56]
Stödet ska vara riktat och anpassas till de specifika omständigheterna för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, med beaktande av ytterligare insatser som krävs för att uppfylla medlemskapskriterierna och stödmottagarnas kapacitet. Stödet ska differentieras i fråga om omfattning och intensitet med hänsyn till behoven, engagemanget för reformerna och framstegen med att genomföra dem.
3. Utan att det påverkar punkt 4 i denna artikel ska kommissionen anta programplaneringsramen för IPA-stöd, antas av kommissionen inklusive arrangemangen för att genomföra principen om en ”skälig andel”, genom en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i den kommitté som avses i artikel 16. delegerade akter, i enlighet med artikel 14 . Programplaneringsramen för IPA-stöd ska upphöra att gälla senast den 30 juni 2025. Kommissionen ska anta en ny programplaneringsram för IPA-stöd senast den 30 juni 2025, baserat på halvtidsutvärderingen, i konsekvens med de övriga instrumenten för finansiering av yttre åtgärder och med beaktande av relevanta resolutioner från Europaparlamentet. Kommissionen kan också vid behov se över det ändamålsenliga genomförandet av programplaneringsramen för IPA-stöd, i synnerhet om det har skett materiella ändringar av den politiska ram som avses i artikel 6 och med beaktande av relevanta resolutioner från Europaparlamentet. [Ändr. 57]
4. Programplaneringsramen för gränsöverskridande samarbete med medlemsstaterna ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i [ETS-förordningen].
5. Programplaneringsramen för IPA-stöd ska innefatta indikatorerna vara baserad på tydliga och verifierbara resultatindikatorer som anges i bilaga IV för att bedöma framstegen när det gäller att uppnå de mål som fastställs i ramen, däribland framsteg och resultat på områdena .
|
a) |
demokrati, rättsstaten och ett oberoende och effektivt rättssystem, |
|
b) |
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter och utsatta grupper, |
|
c) |
jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors rättigheter, |
|
d) |
bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, |
|
e) |
försoning, fredsbyggande och goda grannförbindelser, |
|
f) |
mediernas frihet, och |
|
g) |
klimatförändringarna i enlighet med de skyldigheter som anges i Parisavtalet. |
Kommissionen ska ta med framsteg i förhållande till dessa indikatorer i sina årsrapporter.
Den resultatbaserade metoden enligt denna förordning ska regelbundet diskuteras i Europaparlamentet och i rådet. [Ändr. 123]
Artikel 7a
Översyn och utvärdering efter halva tiden
1. Kommissionen ska anta en ny programplaneringsram för IPA-stöd på grundval av halvtidsutvärderingen. Kommissionen ska senast den 30 juni 2024 lägga fram en halvtidsutvärderingsrapport om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska omfatta perioden den 1 januari 2021–31 december 2023 och ska granska unionens bidrag till uppnåendet av målen i denna förordning med hjälp av indikatorer som mäter de uppnådda resultaten och eventuella granskningsresultat och slutsatser avseende effekterna av förordningen.
Europaparlamentet kan lämna synpunkter på denna utvärdering. Kommissionen och utrikestjänsten ska anordna ett samråd med centrala berörda parter och stödmottagare, däribland organisationer i det civila samhället. Kommissionen och utrikestjänsten ska ägna särskild uppmärksamhet åt att se till att de mest marginaliserade är företrädda.
Kommissionen ska också utvärdera sina åtgärders inverkan och effektivitet per insatsområde, liksom programplaneringens ändamålsenlighet, genom externa utvärderingar. Kommissionen och utrikestjänsten ska beakta förslag och synpunkter från Europaparlamentet och rådet i fråga om oberoende externa utvärderingar. Interimsutvärderingen ska innehålla en bedömning av i vilken mån unionen uppnått de mål som fastställs i denna förordning.
2. Halvtidsutvärderingsrapporten ska även behandla effektiviteten, mervärdet, funktionen hos den förenklade och rationaliserade strukturen för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder, den interna och externa samstämdheten samt den fortsatta relevansen för målen i denna förordning, komplementariteten och synergieffekterna mellan de finansierade åtgärderna, åtgärdernas bidrag till konsekventa yttre åtgärder från unionens sida samt i vilken utsträckning allmänheten i mottagarländerna är medveten om unionens finansiella stöd, i förekommande fall.
3. Halvtidsutvärderingsrapporten ska utarbetas i det specifika syftet att förbättra tillämpningen av unionsfinansieringen. Den ska fungera som ett underlag för beslut om förlängning, ändring eller tillfälligt upphävande av de typer av åtgärder som genomförs inom ramen för denna förordning.
4. Halvtidsutvärderingsrapporten ska också innehålla konsoliderad information ur relevanta årsrapporter om all finansiering som styrs av denna förordning, inklusive externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och bidrag till förvaltningsfonder, samt en uppdelning av utgifter utifrån mottagarland, användning av finansieringsinstrument, åtaganden och betalningar.
5. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna iakttagelser till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Resultaten ska användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser.
6. Kommissionen ska göra alla berörda parter, däribland organisationer i det civila samhället, delaktiga i processen för utvärdering av det unionsstöd som tillhandahålls inom ramen för denna förordning och får vid behov söka genomföra gemensamma utvärderingar med medlemsstaterna i nära samarbete med stödmottagarna.
7. Kommissionen ska lägga fram den halvtidsutvärderingsrapport som avses i denna artikel till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lagstiftningsförslag med nödvändiga ändringar av denna förordning.
8. Vid utgången av denna förordnings tillämpningsperiod, dock senast tre år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av förordningen på samma villkor som den halvtidsutvärdering som avses i denna artikel. [Ändr. 124]
Artikel 7b
Tillfälligt upphävande av stöd
1. Om en stödmottagare inte respekterar principen om demokrati, rättsstaten, god samhällsstyrning och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, eller kärnsäkerhetsnormer, eller bryter mot de åtaganden som gjorts i de relevanta avtal som ingåtts med unionen eller uppvisar en konsekvent tillbakagång när det gäller ett eller flera av Köpenhamnskriterierna, ska kommissionen i enlighet med artikel 14 ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga I till denna förordning i syfte att helt eller delvis tillfälligt upphäva unionsstödet. I händelse av delvis upphävande ska de program som upphävandet gäller anges.
2. Om kommissionen anser att de skäl som berättigar det tillfälliga upphävandet av stöd inte längre gäller, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 14, för att ändra bilaga I i syfte att återinföra unionsstödet.
3. Vid delvis upphävande ska unionsstödet i första hand användas för att stödja organisationer i det civila samhället och icke-statliga aktörer för åtgärder som syftar till att främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och stödja demokratisering och dialogprocesser i partnerländerna.
4. Kommissionen ska i sitt beslutsfattande ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets relevanta resolutioner. [Ändr. 125]
Artikel 7c
Styrning
En horisontell styrgrupp bestående av alla relevanta avdelningar vid kommissionen och utrikestjänsten och med vice ordföranden/den höga representanten eller en företrädare för denne som ordförande ska ansvara för styrningen, samordningen och förvaltningen av detta instrument under hela förvaltningscykeln i syfte att säkerställa konsekvens, effektivitet, transparens och ansvarsskyldighet för alla delar av unionens finansiering av yttre åtgärder. Vice ordföranden/den höga representanten ska säkerställa den övergripande politiska samordningen av unionens yttre åtgärder. Under hela cykeln för programplanering, planering och tillämpning av instrumentet, ska vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten samarbeta med berörda ledamöter och avdelningar inom kommissionen, vilka ska fastställas på grundval av arten av och målen för den planerade åtgärden och bygga på deras sakkunskap. Vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och kommissionen ska utarbeta alla förslag till beslut i enlighet med kommissionens förfaranden och lägga fram dem för antagande.
Europaparlamentet ska delta fullt ut i utformningen, programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av instrumenten för finansiering av yttre åtgärder i syfte att garantera politisk kontroll och demokratisk granskning samt ansvarsskyldighet för unionens finansiering på området för yttre åtgärder. [Ändr. 126]
Artikel 8
Genomförandeåtgärder Verkställandeåtgärder och metoder [Ändr. 62]
1. Stödet inom ramen för IPA III ska genomföras verkställas genom direkt förvaltning eller indirekt förvaltning i överensstämmelse enlighet med budgetförordningen genom årliga eller fleråriga handlingsplaner och åtgärder enligt vad som avses i såsom avses i kapitel III i avdelning II i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. Kapitel III i avdelning II i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] ska gälla för denna förordning med undantag för artikel 24.1 [berättigade personer och enheter] kapitel IIIa . [Ändr. 63]
1a. Indirekt förvaltning får återkallas om stödmottagaren inte kan eller vill förvalta de tilldelade medlen i enlighet med de fastställda reglerna, principerna och målen i denna förordning. Om en stödmottagare inte iakttar principerna om demokrati, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eller om åtagandena i de relevanta avtal som ingåtts med unionen åsidosätts, får kommissionen inom specifika politikområden eller program återgå från indirekt förvaltning med den stödmottagaren till indirekt förvaltning av en eller flera betrodda enheter som inte är stödmottagare eller till direkt förvaltning.[Ändr. 64]
1b. Kommissionen ska föra en dialog med Europaparlamentet och ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter på områden där parlamentet har egna stödprogram, såsom kapacitetsuppbyggnad och valövervakning. [Ändr. 65]
2. Inom ramen för denna förordning får handlingsplaner antas för en period på upp till sju år.
2a. Kommissionen ska hålla Europaparlamentet fullt involverat i frågor som rör planering och genomförande av åtgärder enligt denna artikel, inklusive alla förutsedda betydande förändringar eller tilldelningar. [Ändr. 66]
2b. Ett villkor för utbetalningen av det allmänna eller sektorsuppdelade budgetstödet ska vara att tillfredsställande framsteg har gjorts när det gäller att uppnå de mål som överenskommits med en stödmottagare.
Kommissionen ska tillämpa de kriterier för villkorat budgetstöd som anges i artikel 23.4 i förordning (EU) …/… [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete]. Den ska vidta åtgärder för att minska eller tillfälligt upphäva unionsfinansiering genom budgetstöd i fall av systembetingade oriktigheter inom förvaltnings- och kontrollsystemen eller otillfredsställande framsteg med att uppnå de mål som överenskommits med stödmottagarna.
Om kommissionen återinför stöd efter det tillfälliga upphävande som avses i denna artikel ska det åtföljas av ett riktat stöd till nationella revisionsmyndigheter. [Ändr. 67]
Kapitel IIIa
Verkställande[Ändr. 68]
Artikel 8a
Handlingsplaner och åtgärder
1. Kommissionen ska anta ettåriga eller fleråriga handlingsplaner eller åtgärder. Åtgärderna kan ta formen av enskilda åtgärder, särskilda åtgärder, stödåtgärder eller exceptionella stödåtgärder. I handlingsplanerna och åtgärderna ska för varje insats anges de eftersträvade målen, de förväntade resultaten och de huvudsakliga verksamheterna, tillämpningsmetoderna, budgeten och eventuella tillhörande stödutgifter.
2. Handlingsplanerna ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkterna 3 och 4.
Vid behov får insatser antas i form av enskilda åtgärder före eller efter antagandet av handlingsplanen. Enskilda åtgärder ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkt 3 eller i andra vederbörligen motiverade fall.
Vid oförutsedda behov eller omständigheter och om finansiering inte är möjlig från lämpligare källor ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 34 i förordning … [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete] med avseende på fastställandet av särskilda åtgärder som inte är baserade på programplaneringsdokumenten.
3. Ettåriga eller fleråriga handlingsplaner och enskilda åtgärder får tillämpas för att verkställa sådana snabbinsatsåtgärder som avses i artikel 4.4 b i förordning … [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete].
4. Kommissionen kan anta exceptionella stödåtgärder i syfte att genomföra snabbinsatsåtgärder enligt vad som avses i artikel 4.4 a i förordning … [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete].
5. Åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 19.3 och 19.4 får ha en varaktighet på upp till 18 månader, som kan förlängas två gånger med ytterligare en period på upp till sex månader till en varaktighet på högst 30 månader totalt, i händelse av faktiska och oförutsedda hinder för verkställandet, förutsatt att det belopp som avsatts för åtgärden inte ökar.
Vid utdragna kriser och konflikter får kommissionen anta en andra exceptionell stödåtgärd som får pågå i upp till 18 månader. I vederbörligen motiverade fall får ytterligare åtgärder antas om kontinuiteten i unionens åtgärder inom ramen för denna punkt är nödvändig och inte kan säkerställas på annat sätt. [Ändr. 69]
Artikel 8b
Stödåtgärder
1. Unionsfinansieringen får täcka utgifter till stöd för verkställandet av instrumentet och uppnåendet av dess mål, inklusive administrativt stöd i samband med förberedelser, uppföljning, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för detta verkställande, inbegripet utgifter vid huvudkontoren och unionens delegationer för sådant administrativt stöd som behövs för programmet, och för att förvalta åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning, inbegripet informations- och kommunikationsåtgärder samt gemensamma it-system.
2. Om stödutgifter inte ingår i de handlingsplaner eller åtgärder som avses i artikel 8c ska kommissionen i tillämpliga fall anta stödåtgärder. Unionsfinansiering genom stödåtgärder kan omfatta följande:
|
a) |
Utgifter för studier, möten, information, kommunikation, utbildning, utarbetande och utbyte av tillvaratagna erfarenheter och bästa praxis, publiceringsåtgärder samt sådant administrativt eller tekniskt stöd som behövs för programplanering och förvaltning av åtgärder, inklusive avlönade externa experter. |
|
b) |
Utgifter för forsknings- och innovationsverksamhet och studier om relevanta frågor samt spridning av rönen. |
|
c) |
Utgifter som rör informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet utarbetande av kommunikationsstrategier samt strategisk kommunikation och synliggörande av unionens politiska prioriteringar. [Ändr. 70] |
Artikel 8c
Antagande av handlingsplaner och åtgärder
1. Kommissionen ska anta handlingsplaner och åtgärder genom ett kommissionsbeslut i enlighet med budgetförordningen.
2. Kommissionen ska ta hänsyn till rådets och Europaparlamentets relevanta politiska strategi vid planeringen och den efterföljande tillämpningen av sådana handlingsplaner och åtgärder, så att unionens yttre åtgärder blir konsekventa.
Europaparlamentet om sin planering av handlingsplaner och åtgärder enligt denna artikel, inklusive de beräknade beloppen, och ska även informera Europaparlamentet om väsentliga förändringar och förlängningar av stödet. Så snart som möjligt efter antagandet eller en väsentlig ändring av en åtgärd, dock senast inom en månad, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet och ge en översikt över den antagna åtgärdens art, bevekelsegrund, varaktighet, budget och sammanhang, däribland hur åtgärden kompletterar annat pågående och planerat unionsstöd. För exceptionella stödåtgärder ska kommissionen även ange huruvida, i vilken utsträckning och på vilket sätt den kommer att säkerställa kontinuiteten för den politik som genomförs genom det exceptionella stödet med hjälp av stöd på medellång och lång sikt inom ramen för denna förordning.
3. Innan kommissionen antar handlingsplaner och åtgärder som inte bygger på programplaneringsdokument enligt artikel 8a.2, med undantag för de fall som avses i artikel 8a.3 och 8a.4, ska den anta en delegerad akt i enlighet med artikel 14 med avseende på komplettering av denna förordning genom att fastställa de särskilda mål som ska eftersträvas, de förväntade resultaten, de instrument som ska användas, den huvudsakliga verksamheten samt de vägledande anslagen till dessa handlingsplaner och åtgärder.
4. En lämplig prövning med hänsyn till mänskliga rättigheter, samhälle och miljö, däribland inverkan på klimatförändringarna och den biologiska mångfalden, ska göras på åtgärdsnivå, i enlighet med gällande unionslagstiftningsakter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (27) och rådets direktiv 85/337/EEG (28) , och ska vid behov omfatta en miljökonsekvensbedömning för miljökänsliga projekt, i synnerhet för större ny infrastruktur.
Dessutom ska förhandsbedömningar avseende mänskliga rättigheter, genusaspekter, sociala aspekter och arbetslivsaspekter samt konfliktanalys och riskbedömning göras.
Bedömningar avseende mänskliga rättigheter och sociala aspekter samt strategiska miljöbedömningar ska där så är relevant användas vid verkställandet av sektorsprogram. Kommissionen ska säkerställa berörda parters deltagande i dessa bedömningar och allmänhetens tillgång till resultatet av dem. [Ändr. 127]
Artikel 8d
Samarbetsmetoder
1. Finansiering enligt detta instrument ska genomföras av kommissionen i enlighet med budgetförordningen, antingen direkt av kommissionen själv, av unionsdelegationer och av genomförandeorgan eller indirekt genom någon av de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2. Finansiering enligt detta instrument får även tillhandahållas genom bidrag till internationella, regionala eller nationella fonder, till exempel sådana som inrättats eller förvaltas av EIB, av medlemsstater, av partnerländer och partnerregioner eller av internationella organisationer eller andra givare.
3. De enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i budgetförordningen och i artikel 29.1 i förordning … [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete] ska årligen fullfölja sina rapporteringsskyldigheter enligt artikel 155 i budgetförordningen. Rapporteringskraven för alla dessa enheter anges i ramavtalet om partnerskap, överenskommelsen om medverkan, överenskommelsen om budgetgarantier eller finansieringsöverenskommelsen.
4. De åtgärder som finansieras inom ramen för detta instrument får genomföras genom parallell eller gemensam samfinansiering.
5. Vid parallell samfinansiering delas en åtgärd upp i ett flertal tydligt identifierbara komponenter, där var och en finansieras av någon av de partner som svarar för finansieringen, så att det alltid går att fastställa för vilket ändamål medlen har använts.
6. Vid gemensam samfinansiering fördelas den totala kostnaden för en åtgärd mellan de partner som svarar för finansieringen, och medlen läggs samman på ett sådant sätt att det inte längre går att fastställa ursprunget för medlen för en viss verksamhet inom ramen för åtgärden.
7. Samarbetet mellan unionen och dess partner kan ske i form av bland annat följande:
|
a) |
Arrangemang för tresidigt samarbete genom vilka unionen samordnar sitt stöd till ett partnerland eller en partnerregion med tredjeländer. |
|
b) |
Åtgärder för administrativt samarbete, såsom partnersamverkan (twinning) mellan en medlemsstats och ett partnerlands eller partnerregions offentliga institutioner, lokala myndigheter, nationella offentliga organ eller privaträttsliga enheter som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter, liksom samarbetsåtgärder där experter från den offentliga sektorn sänds ut från medlemsstaterna och deras regionala eller lokala myndigheter. |
|
c) |
Bidrag till de kostnader som är nödvändiga för att inrätta och förvalta offentlig-privata partnerskap, inbegripet stöd till ett brett deltagande genom inrättande av ett oberoende tredjepartsorgan för organisationer i det civila samhället som ska bedöma och övervaka uppläggen för offentlig-privata partnerskap. |
|
d) |
Program för stöd till sektorspolitik genom vilka unionen ger stöd till ett partnerlands sektorsprogram. |
|
e) |
Bidrag till kostnaderna för ländernas deltagande i unionsprogram och åtgärder som genomförs av unionens organ och byråer, liksom organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen. |
|
f) |
Räntesubventioner. [Ändr. 72] |
Artikel 8e
Former av unionsfinansiering och metoder för tillämpning
1. Unionsfinansieringen får tillhandahållas genom de finansieringstyper som tas upp i budgetförordningen, i synnerhet
|
a) |
bidrag, |
|
b) |
offentlig upphandling avseende tjänster, varor eller byggentreprenader, |
|
c) |
budgetstöd, |
|
d) |
bidrag till förvaltningsfonder som inrättas av kommissionen, i enlighet med artikel 234 i budgetförordningen, |
|
e) |
finansieringsinstrument, |
|
f) |
budgetgarantier, |
|
g) |
blandfinansiering, |
|
h) |
skuldlättnad inom ramen för internationellt överenskomna skuldlättnadsprogram, |
|
i) |
ekonomiskt bistånd, och |
|
j) |
avlönade externa experter. |
2. När kommissionen arbetar med intressenter i partnerländer ska den ta hänsyn till deras särdrag, inbegripet deras behov och det relevanta sammanhanget, när den fastställer finansieringsformerna, typen av bidrag, formerna för tilldelning och de administrativa bestämmelserna för förvaltningen av bidrag, i syfte att nå ut till och tillgodose behoven hos så många olika av dessa intressenter som möjligt. Denna bedömning ska ta hänsyn till förutsättningarna för alla intressenters, i synnerhet det lokala civila samhällets, meningsfulla deltagande och engagemang. Särskilda arrangemang ska uppmuntras i enlighet med budgetförordningen, såsom partnerskapsavtal, godkännanden av ekonomiskt stöd till tredje part, direkttilldelning eller ansökningsomgångar med begränsat tillträde, eller enhetsbelopp, bidrag till enhetskostnader och schablonfinansiering, liksom finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. Dessa olika arrangemang ska säkerställa transparens, spårbarhet och innovation. Samarbete mellan lokala och internationella icke-statliga organisationer ska uppmuntras i syfte att stärka det lokala civilsamhällets kapacitet så att det till fullo kan delta i utvecklingsprogram.
3. Utöver i de fall som avses i artikel 195 i budgetförordningen får förfarandet för direkttilldelning användas för följande:
|
a) |
Mindre bidrag till människorättsförsvarare och till mekanismer för skydd av människorättsförsvarare som är utsatta för risker, för att finansiera akuta skyddsåtgärder, där så är lämpligt utan krav på samfinansiering, liksom till medlare och andra aktörer i det civila samhället som deltar i dialoger som rör kriser och väpnade konflikter, konfliktlösning, försoning och fredsbyggande. |
|
b) |
Bidrag, där så är lämpligt utan krav på samfinansiering, för att finansiera åtgärder under särskilt svåra förhållanden där offentliggörandet av en ansökningsomgång vore olämpligt, bland annat situationer där det råder allvarlig brist på grundläggande friheter, hot mot demokratiska institutioner, upptrappning av kriser, väpnade konflikter där människor är särskilt utsatta för säkerhetsrisker, eller där människorättsorganisationer och människorättsförsvarare, medlare och andra aktörer i det civila samhället som deltar i dialoger som rör kriser och väpnade konflikter, försoning och fredsbyggande verkar under särskilt svåra förhållanden. Sådana bidrag får inte överstiga 1 000 000 EUR och ska ges under högst 18 månader, med möjlighet till förlängning med ytterligare 12 månader om det uppstår objektiva och oförutsedda hinder för deras genomförande. |
|
c) |
Bidrag till kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och till Global Campus vid Europeiska centrumet för universitetssamarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokratisering, som erbjuder ett europeiskt mastersprogram i mänskliga rättigheter och demokratisering, och dess nätverk av universitet som utfärdar examina för påbyggnadsutbildningar i mänskliga rättigheter, inbegripet stipendier till studerande, forskare, lärare och människorättsförsvarare från tredjeländer. |
|
d) |
Små projekt enligt beskrivningen i artikel 23a i förordning … [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete]. Det budgetstöd som avses i punkt 1 c, inbegripet genom fullgörandeavtal avseende sektorsreformer, ska baseras på ländernas egenansvar, ömsesidig ansvarsskyldighet och gemensamma åtaganden om universella värden, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, social delaktighet och mänsklig utveckling samt rättsstaten, och syftar till att stärka partnerskap mellan unionen och partnerländerna. Det ska omfatta en förstärkt politisk dialog, kapacitetsuppbyggnad och förbättrad styrning, som ett komplement till partnerländernas ansträngningar att öka sina intäkter och använda medlen på ett bättre sätt, i syfte att stödja en hållbar och inkluderande socioekonomisk utveckling som kommer alla till del, skapande av anständigt arbete, med särskilt fokus på ungdomar, samt minskad ojämlikhet och fattigdomsutrotning, med vederbörlig hänsyn till lokala ekonomier och miljörelaterade och sociala rättigheter. Varje beslut om att bevilja budgetstöd ska baseras på en policy för budgetstöd som överenskommits på unionsnivå, tydliga kriterier för stödberättigande och en noggrann bedömning av risker och fördelar. En av de avgörande faktorerna för beslutet ska vara en bedömning av partnerländernas engagemang, resultat och framsteg i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. |
4. Budgetstödet ska differentieras för att bättre svara mot de politiska, ekonomiska och sociala förhållandena i partnerlandet, med beaktande av instabila situationer.
När kommissionen tillhandahåller budgetstöd i enlighet med artikel 236 i budgetförordningen ska den tydligt fastställa och övervaka kriterierna för villkorat budgetstöd, inbegripet framsteg med reformer och transparens, och stödja utvecklingen av parlamentarisk kontroll, nationell revisionskapacitet, delaktighet av organisationer från det civila samhället i övervakningen, ökad transparens, offentlig tillgång till information samt utveckling av kraftfulla system för offentlig upphandling som stöder den lokala ekonomiska utvecklingen och det lokala näringslivet.
5. Utbetalningen av budgetstödet ska baseras på indikatorer som visar att tillfredsställande framsteg har gjorts med att uppnå de mål som överenskommits med partnerlandet.
6. Finansieringsinstrument inom ramen för denna förordning kan utformas som exempelvis lån, garantier, eget kapital eller hybridkapital, investeringar eller andelar och riskbärande instrument, om möjligt, och i enlighet med de principer som fastställs i artikel 209.1 i budgetförordningen, under EIB, ett multilateralt europeiskt finansinstitut, såsom Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, eller ett bilateralt europeiskt finansinstitut, såsom bilaterala utvecklingsbanker, eventuellt tillsammans med ytterligare andra former av finansiellt stöd, både från medlemsstaterna och från tredje parter.
Bidrag till unionens finansieringsinstrument inom ramen för denna förordning kan ges av såväl medlemsstater som någon av de enheter som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
7. Dessa finansieringsinstrument får för tillämpnings- och rapporteringssyften grupperas i olika faciliteter.
8. Kommissionen och utrikestjänsten får inte delta i nya eller förnyade insatser med enheter som är registrerade eller etablerade i jurisdiktioner som enligt den relevanta unionspolicyn betecknas som icke samarbetsvilliga, eller som har identifierats som högrisktredjeländer i enlighet med artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (29) , eller som i praktiken inte efterlever unionens eller internationellt överenskomna skattenormer om transparens och utbyte av information.
9. Finansieringen från unionen ska inte generera eller utlösa uttag av särskilda skatter, tullar eller andra avgifter.
10. Skatter, tullar och andra avgifter som tas ut av partnerländerna kan berättiga till finansiering inom ramen för denna förordning. [Ändr. 73]
Artikel 8f
Överföringar, årliga betalningar, åtagandebemyndiganden, återbetalningar och inkomster som härrör från finansieringsinstrument
1. Förutom vad som anges i artikel 12.2 i budgetförordningen ska outnyttjade åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden enligt denna förordning automatiskt överföras och bli föremål för åtaganden fram till den 31 december påföljande budgetår. Under det påföljande budgetåret ska det överförda beloppet användas först.
Kommissionen ska tillhandahålla Europaparlamentet och rådet information om automatiskt överförda bemyndiganden, tillsammans med de berörda beloppen, i enlighet med artikel 12.6 i budgetförordningen.
2. Utöver de regler om att göra anslag disponibla på nytt som fastställs i artikel 15 i budgetförordningen ska åtagandebemyndiganden motsvarande det belopp som dragits tillbaka till följd av att åtgärder enligt denna förordning helt eller delvis inte har genomförts göras disponibla på nytt i den ursprungliga budgetposten.
Hänvisningar till artikel 15 i budgetförordningen i artikel 12.1 b i förordningen om den fleråriga budgetramen ska förstås som en hänvisning till denna punkt vid tillämpningen av denna förordning.
3. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande ska täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga betalningar, i enlighet med artikel 112.2 i budgetförordningen.
Artikel 114.2 tredje stycket i budgetförordningen ska inte gälla för dessa fleråriga åtgärder. Kommissionen ska automatiskt dra tillbaka alla delar av ett budgetåtagande för en åtgärd som senast den 31 december det femte året efter året för budgetåtagandet inte har använts till förfinansiering eller mellanliggande betalningar eller för vilka ingen attesterad utgiftsdeklaration eller betalningsansökan har lämnats in.
Punkt 2 i denna artikel ska även gälla årliga betalningar.
4. Med avvikelse från artikel 209.3 i budgetförordningen ska återbetalningar och inkomster som genereras inom ramen för ett finansieringsinstrument återföras till den ursprungliga budgetposten som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål efter avdrag för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter. Vart femte år ska kommissionen granska bidraget till uppnåendet av unionens mål och befintliga finansieringsinstruments ändamålsenlighet. [Ändr. 74]
Artikel 9
Gränsöverskridande samarbete
1. Upp till 3 % av finansieringsramen ska preliminärt tilldelas program för gränsöverskridande samarbete mellan de stödmottagare som förtecknas i bilaga I och medlemsstaterna, i enlighet med deras behov och prioriteringar.
2. Unionens samfinansieringssats för varje prioritering får inte vara högre än 85 % av de stödberättigande utgifterna för ett program för gränsöverskridande samarbete. För tekniskt bistånd ska unionens samfinansieringssats vara 100 %.
3. Förhandsfinansieringen för gränsöverskridande samarbete med medlemsstaterna ska fastställas i arbetsprogrammet, i enlighet med behoven hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, och får överstiga den procentandel som anges i artikel 49 i ETS-förordningen.
4. Om program för gränsöverskridande samarbete avbryts i enlighet med artikel 12 i ETS-förordningen får stöd från denna förordning till det avbrutna programmet som fortfarande är tillgängligt användas för att finansiera andra åtgärder som är stödberättigande enligt denna förordning. Om det inte finns några stödberättigande åtgärder som ska finansieras under det innevarande året ska det i detta fall vara möjligt att överföra anslagen till påföljande år [Ändr. 75]
KAPITEL IV
STÖDBERÄTTIGANDE OCH ANDRA SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
Artikel 10
Stödberättigande inom ramen för IPA III
1. Anbudsgivare, sökande och kandidater från följande länder ska kunna komma i fråga för finansiering inom ramen för IPA III:
|
a) |
Medlemsstaterna, stödmottagare som förtecknas i bilaga I till denna förordning, avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och de länder som omfattas av bilaga I till [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. |
|
b) |
Länder med avseende på vilka kommissionen fastställt att ömsesidigt tillträde till externt stöd föreligger. Ömsesidigt tillträde får beviljas för en begränsad period av minst ett år när ett land ger rätt att delta på lika villkor till enheter från unionen och från länder med rätt att delta inom ramen för denna förordning. Kommissionen ska fatta beslut om ömsesidigt tillträde efter samråd med det eller de berörda mottagarländerna. |
KAPITEL V
EFHU+ OCH BUDGETGARANTIER
Artikel 11
Finansiella instrument och garanti för yttre åtgärder
1. De stödmottagare som förtecknas i bilaga I ska vara berättigade till stöd från Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) och garantin för yttre åtgärder enligt kapitel IV i avdelning II i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete]. För detta ändamål ska IPA III bidra till avsättningar avseende den garanti för yttre åtgärder som avses i artikel 26 i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] i proportion till de investeringar som gjorts till förmån för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I.
KAPITEL VI
ÖVERVAKNING, OCH RAPPORTERING, UTVÄRDERING OCH KOMMUNIKATION [Ändr. 76]
Artikel 12
Övervakning, revision och utvärdering samt skydd av unionens ekonomiska intressen
1. Kapitel V i avdelning II i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] avseende övervakning, rapportering och utvärdering ska gälla för denna förordning.
2. Indikatorerna för övervakningen av genomförandet verkställandet av IPA III och framstegen mot uppfyllelsen av de särskilda målen i artikel 3 anges i bilaga IV till denna förordning. [Ändr. 77]
3. För det gränsöverskridande samarbetet med medlemsstater ska indikatorerna vara de som avses i artikel 33 i [ETS-förordningen].
4. Utöver de indikatorer som anges i bilaga IV ska utvidgningsrapporterna beakta och kommissionens bedömningar av de programmen för ekonomiska reformer beaktas inom ramen för resultaten av IPA III-stödet. [Ändr. 78]
4a. Kommissionen ska lägga fram de interimsrapporter och slutliga utvärderingsrapporter som avses i artikel 32 i förordning (EU) …/… [förordningen om instrumentet för grannskap, utveckling och internationellt samarbete] för Europaparlamentet och rådet. Rapporterna ska offentliggöras av kommissionen. [Ändr. 79]
5. Utöver artikel 129 i budgetförordningen om skyddet av unionens ekonomiska intressen, och inom ramen för indirekt förvaltning, ska de stödmottagare som förtecknas i bilaga I stödmottagarna utan dröjsmål rapportera till kommissionen rapportera oriktigheter, inbegripet bedrägeri, som har blivit föremål för ett första administrativt eller rättsligt konstaterande, och hålla kommissionen underrättad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena framskrider. fortskrider . Rapporteringen ska ske elektroniskt med hjälp av det system för hantering av oriktigheter som inrättats av kommissionen. Kommissionen ska stödja utvecklingen i mottagarländerna av parlamentarisk kontroll- och revisionskapacitet samt ökad transparens och offentlig tillgång till information. Kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och i synnerhet unionens delegationer i mottagarländerna ska se till att all tilldelning av medel under indirekt förvaltning utförs på ett transparent, opolitiskt och opartiskt sätt, bland annat genom en rättvis fördelning som återspeglar regionernas och lokalsamhällenas behov. [Ändr. 80]
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 13
Delegering av befogenhet
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på ändring av bilagorna II, III och IV till denna förordning.
Artikel 14
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 artiklarna 7.3, 7a, 7b.1, 7b.2, 8c.3, 13 och 15 ska ges till kommissionen. [Ändr. 128]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 14a
Demokratisk ansvarsskyldighet
1. För att stärka dialogen mellan unionens institutioner och avdelningar, särskilt Europaparlamentet, kommissionen och utrikestjänsten, främja den övergripande sammanhållningen av alla finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt säkerställa ökad transparens och ansvarsskyldighet, liksom skyndsamhet när kommissionen antar akter och åtgärder, kan Europaparlamentet uppmana kommissionen och utrikestjänsten att framträda inför parlamentet för att diskutera de strategiska inriktningarna och riktlinjerna för programplaneringen inom ramen för denna förordning. Denna dialog kan äga rum före antagandet av delegerade akter och utkastet till den årliga budgeten av kommissionen eller, på begäran av Europaparlamentet, kommissionen eller utrikestjänsten, på ad hoc-basis, mot bakgrund av den större politiska utvecklingen.
2. Om en sådan dialog som avses i punkt 1 ska föras ska kommissionen och utrikestjänsten för Europaparlamentet lägga fram alla relevanta handlingar som rör denna dialog. Om dialogen rör den årliga budgeten ska konsoliderad information om alla handlingsplaner och åtgärder som antas eller planeras i enlighet med artikel 8 c och information om samarbete per land, region och ämnesområde samt om användningen av snabbinsatsåtgärder och garantin för yttre åtgärder tillhandahållas.
3. Kommissionen och utrikestjänsten ska i största möjliga utsträckning beakta Europaparlamentets ståndpunkt. Om kommissionen eller utrikestjänsten inte beaktar Europaparlamentets ståndpunkter ska den vederbörligen motivera detta.
4. Kommissionen och utrikestjänsten ska, särskilt genom den styrgrupp som avses i artikel 7c, ansvara för att Europaparlamentet hålls informerat om tillämpningen av denna förordning, särskilt om pågående åtgärder, insatser och resultat. [Ändr. 82]
Artikel 15
Antagande av ytterligare genomförandebestämmelser bestämmelser [Ändr. 83]
1. Särskilda bestämmelser som fastställer enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, särskilt när det gäller om de strukturer som ska inrättas under förberedelserna inför anslutningen och om stöd till landsbygdsutveckling, ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16. genom delegerade akter . [Ändr. 84]
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Kommissionen ska anta handlingsplaner och åtgärder genom beslut i enlighet med budgetförordningen.[Ändr. 85]
Artikel 16
Kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad ”kommittén för instrumentet för stöd inför anslutningen”. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i [förordning (EU) nr 182/2011].
2. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.
3. En observatör från EIB ska delta i kommitténs överläggningar när frågor som rör EIB behandlas.
4. IPA III-kommittén ska bistå kommissionen och vara behörig för rättsakter och åtaganden enligt förordning (EG) nr 1085/2006, förordning (EU) nr 231/2014 och för genomförandet av artikel 3 i förordning (EG) nr 389/2006.
5. IPA III-kommittén ska inte vara behörig för bidrag till Erasmus+ i enlighet med artikel 5.3. [Ändr. 86]
Artikel 17
Information, kommunikation, synlighet och publicitet [Ändr. 87]
1. Artiklarna 36 och 37 i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] ska tillämpas. När ekonomiskt stöd tillhandahålls inom ramen för denna förordning ska kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och i synnerhet unionens delegationer i mottagarländerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera synligheten för unionens ekonomiska stöd, inklusive övervakning av stödmottagarnas uppfyllande av dessa krav. IPA-finansierade åtgärder ska vara föremål för de krav som anges i handboken om kommunikation och synliggörande av EU:s yttre åtgärder. Kommissionen ska anta riktlinjer för unionsfinansierade projekt angående synlighets- och kommunikationsåtgärder för varje stödmottagare. [Ändr. 88]
1a. Kommissionen ska vidta åtgärder för att stärka den strategiska kommunikationen och den offentliga diplomatin för att kommunicera unionens värden och belysa mervärdet med unionens stöd. [Ändr. 89]
1b. Mottagarna av unionens finansiering ska erkänna unionsfinansieringens ursprung och se till att detta är ordentligt synligt genom att
|
a) |
tillhandahålla en förklaring som lyfter fram att stöd mottagits från unionen, på ett synligt sätt i dokument och kommunikationsmaterial som rör genomförandet av medlen, även på den officiella webbplatsen, om en sådan finns, och |
|
b) |
lyfta fram åtgärderna och deras resultat genom att tillhandahålla sammanhållen, verkningsfull, proportionell och riktad information för flera målgrupper, däribland medierna och allmänheten. |
Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende denna förordning och dess åtgärder samt om vilka resultat som uppnåtts. Medel som tilldelats denna förordning ska också bidra till den strategiska kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån dessa prioriteringar har direkt anknytning till de mål som avses i artikel 3 och i bilagorna II och III. [Ändr. 90]
Artikel 18
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordning 231/2014 [IPA II] och förordning (EG) nr 1085/2006 [IPA], som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas. Kapitel III i avdelning II i [förordningen om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete], tidigare enligt förordning 236/2014, ska gälla för dessa åtgärder, med undantag för punkt 1 i artikel 24.
2. Finansieringsramen för IPA III får också omfatta de utgifter för administrativt och tekniskt bistånd som är nödvändiga för övergången mellan IPA III och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångaren, IPA II.
3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.2, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts.
Artikel 19
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den […] [tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021 till den 31 december 2027 . [Ändr. 91]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 156.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) (EUT L 77, 15.3.2014, s. 11).
(5) I strategin ”det grundläggande först” kopplas rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter samman med de två andra avgörande områdena i anslutningsprocessen: ekonomisk styrning – ökat fokus på ekonomisk utveckling och förbättrad konkurrenskraft – och stärkta demokratiska institutioner och reform av den offentliga förvaltningen. Var och en av de tre grundpelarna är av avgörande betydelse för reformprocesserna i kandidatländerna och de potentiella kandidaterna och behandlar de viktigaste frågorna för medborgarna.
(6) COM(2018)0065.
(7) Den europeiska pelaren för sociala rättigheter proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid toppmötet om rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg den 17 november 2017.
(8) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… av den … (EUT …).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(12) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(13) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(14) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(16) Det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1)
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(18) Rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 82).
(19) Rådets förordning (EG) nr 389/2006 av den 27 februari 2006 om införande av en stödordning för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen och om ändring av förordning (EG) nr 2667/2000 om Europeiska byrån för återuppbyggnad (EUT L 65, 7.3.2006, s. 5).
(20) COM(2018)0374 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) som stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för yttre åtgärder.
(21) COM(2018)0367, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013.
(22) COM(2018)0372, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden.
(23) COM(2018)0382, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden plus (ESF+).
(24) COM(2018)0392, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013.
(25) https://ec.europa.eu/europeaid/policies/sustainable-development-goals_en
(26) https://ec.europa.eu/europeaid/policies/eu-approach-aid-effectiveness_en
(27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (kodifiering) (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(28) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40).
(29) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
BILAGA I
Albanien
Bosnien och Hercegovina
Island
Kosovo (*1)
Montenegro
Serbien
Turkiet
f.d. jugoslaviska Republiken Nordmakedonien Makedonien [Ändr. 129]
(*1) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
BILAGA II
Tematiska prioriteringar för stöd
Stödet får, på lämpligt sätt, inriktas på följande tematiska prioriteringar:
|
a) |
På ett tidigt stadium fastställa och främja att de institutioner som är nödvändiga för att säkra rättsstatligheten fungerar som de ska. Insatser på detta område ska syfta till att säkerställa maktdelning och inrätta oberoende, ansvariga och effektiva rättsväsenden, inklusive transparenta och meritbaserade system för rekrytering och främjande av rättsligt samarbete, system för utvärdering och befordran samt effektiva disciplinära förfaranden vid missförhållanden; se till att gedigna adekvata system inrättas för gränsskydd, hantering av migrationsströmmar och beviljande av asyl för behövande; ta fram effektiva verktyg för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, människohandel, migrantsmuggling, pengatvätt narkotikahandel, penningtvätt /finansiering av terrorism och korruption; främja och skydda de mänskliga rättigheterna, rättigheterna inbegripet barnets rättigheter, jämställdhet, rättigheter för personer som tillhör minoriteter – däribland romer, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella – och de grundläggande friheterna, inbegripet mediefrihet och dataskydd. [Ändr. 92] |
|
b) |
Reformera de offentliga förvaltningarna, i enlighet med principerna för offentlig förvaltning. Insatserna ska syfta till att stärka ramarna för reformer av den offentliga förvaltningen; förbättra den strategiska planeringen och utvecklandet av inkluderande och evidensbaserad politik och lagstiftning; förbättra professionalismen och avpolitiseringen av den offentliga förvaltningen genom att bygga in meritokratiska principer; främja transparens och ansvarighet, förbättra kvaliteten på och tillhandahållandet av tjänster, inbegripet lämpliga administrativa förfaranden och användandet av medborgarinriktad e-förvaltning; stärka hanteringen av de offentliga finanserna och framtagandet av tillförlitlig statistik. |
|
c) |
Förbättra den ekonomiska styrningen. Insatserna ska syfta till att stödja deltagande i processen för programmet för ekonomiska reformer och ett systematiskt samarbete med internationella finansinstitut om grunderna i den ekonomiska politiken och att stärka multilaterala ekonomiska institutioner . Öka kapaciteten att stärka den makroekonomiska stabiliteten och den sociala sammanhållningen och stödja framsteg mot hållbar utveckling och en fungerande marknadsekonomi med förmågan att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. [Ändr. 93] |
|
d) |
Stärka unionens och dess partners kapacitet att förebygga konflikter, skapa fred, bygga upp goda grannförbindelser och hantera för- och efterkrissituationer genom tidig varning och konfliktkänslig riskanalys. främjande av Främja nätverkssamarbete mellan människor, försoning, ansvarighet, internationell rättvisa, fredsbyggande och förtroendeskapande åtgärder, stödjande av kapacitetsbyggande åtgärder inklusive inrättandet av den regionala kommissionen för fastställande av fakta om krigsförbrytelser och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien (Recom), stödja insatser för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utbildning utveckling samt stärka kapaciteten inom it-försvar och strategisk kommunikation för att främja ett systematiskt avslöjande av desinformation . [Ändr. 94] |
|
e) |
Förstärka kapaciteten, oberoendet och mångfalden hos organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadsorganisationer, däribland branschorganisationer, hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I i mottagarländerna och uppmuntra nätverksarbete bland organisationer med säte i unionen och hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I i mottagarländerna på alla nivåer, så att de kan delta i en verklig dialog med offentliga och privata aktörer. Stödet ska syfta till att vara tillgängligt för en så stor mångfald av organisationer i mottagarländerna som möjligt. [Ändr. 95] |
|
f) |
Främja anpassningen av partnerländernas regler, standarder, bestämmelser , normer , politik och praxis för dessa, till unionens , inbegripet Gusp, offentlig upphandling och reglerna för statligt stöd. [Ändr. 96] |
|
g) |
Öka tillgången till och höja kvaliteten på utbildning, fortbildning och livslångt lärande på alla nivåer och erbjuda stöd till kulturella och kreativa sektorer samt idrott . Insatser på detta område ska syfta till att främja lika tillgång till högkvalitativ, inkluderande och lokalt förankrad förskoleverksamhet och barnomsorg och grundskole- och gymnasieutbildning, samt förbättra tillhandahållandet av grundläggande färdigheter, höja utbildningsnivån, minska antalet elever som slutar skolan i förtid och förbättra lärarutbildningen, stärka barns och ungdomars makt över sina liv och göra det möjligt för dem att nå sin fulla potential, utveckla system för yrkesutbildning och främja arbetsbaserade utbildningssystem för att underlätta övergången till arbetsmarknaden; förbättra den högre utbildningens kvalitet och relevans, stödja alumni-relaterad verksamhet; förbättra tillgången till livslångt lärande och fysisk aktivitet och stödja investeringar i utbildningsinfrastruktur, utbildnings- och idrottsinfrastruktur , framför allt i syfte att minska regionala skillnader och främja en icke-segregerad utbildning, bland annat och genom användning av digital teknik. [Ändr. 97] |
|
h) |
Främja sysselsättning av god kvalitet och tillträde till arbetsmarknaden. Insatser på detta område ska syfta till att bekämpa hög arbetslöshet och inaktivitet genom att stödja en hållbar arbetsmarknadsintegration, särskilt för unga (framförallt för dem som varken arbetar eller studerar), kvinnor, långtidsarbetslösa och alla underrepresenterade grupper. Åtgärder som Åtgärderna ska stimulera nya arbetstillfällen skapandet av hög kvalitet högkvalitativa arbetstillfällen och stödja en effektiv verkställighet tillämpning av arbetsrättsliga bestämmelser och standarder internationellt överenskomna normer i hela territoriet, bland annat genom att främja iakttagandet av de centrala principer och rättigheter som avses i den europeiska pelaren för sociala rättigheter . Andra centrala insatsområden ska vara att stödja jämställdhet, främja anställbarhet och produktivitet, arbetstagares och företags anpassning till förändringar, inledandet av en varaktig social dialog samt modernisering och förstärkning av arbetsmarknadsinstitutioner såsom offentliga arbetsförmedlingar och yrkesinspektioner. [Ändr. 98] |
|
i) |
Främja socialt skydd och integration samt bekämpa fattigdom. Insatser Insatserna på detta område ska syfta till en modernisering av de sociala trygghetssystemen för ett ändamålsenligt, effektivt och tillräckligt skydd i alla skeden av livet, och därmed verka för främja social integration, främja och lika möjligheter för kvinnor och män, samt hantera bekämpa ojämlikhet och fattigdom, samt främja övergången från institutionell till familjebaserad och lokalt förankrad omsorg . Insatserna på detta område ska även inriktas på integration av marginaliserade grupper som exempelvis romer; bekämpning av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning; förbättrad tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa familjebaserade och lokalt förankrade tjänster såsom inkluderande och icke-segregerad förskoleverksamhet och barnomsorg, bostäder, hälso- och sjukvård samt grundläggande samhällstjänster och långtidssjukvård, bland annat genom att modernisera modernisering av systemen för socialt skydd. Åtgärder som bidrar till någon form av segregering eller social utestängning ska inte få något stöd. [Ändr. 99] |
|
j) |
Främja smarta, hållbara, inkluderande och säkra transporter och ta bort flaskhalsar i viktig infrastruktur genom att investera i projekt med högt EU-mervärde. Investeringarna bör prioriteras i förhållande till hur relevanta de är för TEN-T-förbindelserna med EU, gränsöverskridande förbindelser, jobbskapande, deras bidrag till en hållbar och säker mobilitet, minskade utsläpp samt miljöpåverkan, i samverkan med de reformer som lyfts fram i fördraget om en transportgemenskap. [Ändr. 100] |
|
k) |
Förbättra förhållandena inom den privata sektorn och stärka företagens konkurrenskraft, konkurrenskraften för företagen, i synnerhet små och medelstora företag , inbegripet smart specialisering, som viktiga drivkrafter för tillväxt, sysselsättning och sammanhållning. Projekt för att förbättra Hållbara projekt som förbättrar företagsklimatet ska prioriteras. [Ändr. 101] |
|
l) |
Förbättra tillgången till digital teknik och digitala tjänster och stärka forskning, teknisk utveckling och innovation genom att investera i digital konnektivitet, digitalt förtroende och trygghet, digital kompetens och entreprenörskap samt forskningsinfrastruktur och gynnsamt klimat samt att främja nätverk och samarbete. |
|
m) |
Bidra till en tryggad och säker livsmedelsförsörjning livsmedels- och vattenförsörjning och upprätthålla diversifierade och hållbara jordbrukssystem i levande landsbygdssamhällen. [Ändr. 102] |
|
n) |
Skydda och förbättra kvaliteten på miljön, ta itu med miljöförstöringen och hejda förlusten av biologisk mångfald, främja bevarande och hållbar förvaltning av landbaserade och marina ekosystem och förnybara naturresurser, resurseffektivitet, hållbar konsumtion och produktion samt att stödja övergången till en grön och cirkulär ekonomi, vilket kommer att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser, ökad resiliens mot klimatförändringar samt främjande av styrning av och information om klimatåtgärder och energieffektivitet. IPA III ska främja politik för att stödja övergången till en resurseffektiv, säker och hållbar ekonomi med låga koldioxidutsläpp och stärka resiliensen mot katastrofer samt förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Instrumentet ska också främja en hög kärnsäkerhets- och strålskyddsnivå och tillämpningen av en effektiv och ändamålsenlig säkerhetskontroll av kärnämnen i tredjeländer samt fastställande av ramar och metoder för tillämpningen av en effektiv och verkningsfull säkerhetskontroll av kärnämnen. |
|
o) |
Främja högsta möjliga standarder för kärnsäkerhet, däribland en kärnsäkerhetskultur, katastrofberedskap, ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, strategier för avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser, strålskydd samt redovisning och kontroll av kärnämnen. |
|
p) |
Öka jordbruks-, livsmedels- och fiskerisektorns kapacitet att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna och successivt anpassa sig till unionens bestämmelser och standarder, normer i syfte att öka kapaciteten att exportera till unionsmarknaden , samtidigt som ekonomiska, sociala och miljömässiga mål eftersträvas inom ramen för en balanserad territoriell utveckling av landsbygdsområden. landsbygds- och kustområden . [Ändr. 103] |
|
pa) |
Främja verksamhet och förbättra långsiktiga strategier som syftar till att förebygga och motverka radikalisering och våldsbejakande extremism. [Ändr. 104] |
BILAGA III
Tematiska prioriteringar för stöd för gränsöverskridande samarbete
Stöd för gränsöverskridande samarbete kan, på lämpligt sätt, inriktas på följande tematiska prioriteringar:
|
a) |
Främjande av sysselsättning, arbetskraftens rörlighet och social och kulturell delaktighet över gränserna, bland annat genom integration av gränsöverskridande arbetsmarknader, inbegripet gränsöverskridande rörlighet, gemensamma lokala sysselsättningsinitiativ, informations- och rådgivningstjänster och gemensam utbildning, jämställdhet, lika möjligheter, integration av invandrargrupper och sårbara grupper, investeringar till förmån för arbetsförmedlingar samt stöd till investeringar i offentlig sjukvårds- och socialtjänst. sjukvård och övergången till familjebaserade och lokalt förankrade sociala tjänster . [Ändr. 105] |
|
b) |
Miljöskydd, främjande av anpassning till och begränsning av klimatförändringar, riskförebyggande och riskhantering, bland annat genom gemensamma miljöskyddsinsatser; främjande av en hållbar användning av naturresurser, samordnad fysisk planering i kust- och havsområden, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, förnybara energikällor samt övergången till en säker, hållbar och grön ekonomi med låga koldioxidutsläpp; främjande av investeringar för att hantera särskilda risker, garantera resiliens mot och förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. |
|
c) |
Främjande av hållbara transporter och förbättring av offentlig infrastruktur genom att bland annat minska isoleringen genom förbättrad tillgång till transporter, digitala nätverk och tjänster samt investeringar i gränsöverskridande system och anläggningar för vatten, avfall och energi. |
|
d) |
Främjande av den digitala ekonomin och det digitala samhället, bland annat genom utnyttjande av digital konnektivitet, utvecklingen av e-förvaltningstjänster, digitalt förtroende och säkerhet samt digitala färdigheter och entreprenörskap. |
|
da) |
Främja undanröjandet av onödiga handelshinder, däribland byråkratiska hinder, tullar och icke-tariffära hinder. [Ändr. 106] |
|
e) |
Främjande av turism och idrott samt kultur- och naturarv. naturarvet . [Ändr. 107] |
|
f) |
Investeringar Satsningar på ungdomar, idrott , utbildning och färdigheter, bland annat genom att säkerställa erkännande av färdigheter och kvalifikationer, utveckla och genomföra gemensam ungdomsutbildning och gemensam utbildning, yrkesutbildning, och gemensamma utbildningssystem utbildningsprogram och infrastruktur till stöd för gemensam ungdomsverksamhet. [Ändr. 108] |
|
g) |
Främjande av lokal och regional styrning , inklusive gränsöverskridande samarbete mellan administrationer i syfte att främja försoning och fredsskapande, och förbättring av lokala och regionala myndigheters planering och administrativa kapacitet. [Ändr. 109] |
|
ga) |
Investera i kapacitetsuppbyggnad av organisationer i det civila samhället. [Ändr. 110] |
|
gb) |
Främjande av gränsöverskridande samarbete mellan administrationer i syfte att verka för försoning och fredsskapande, inklusive inrättandet av den regionala kommissionen för fastställande av fakta om krigsförbrytelser och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien (Recom). [Ändr. 111] |
|
h) |
Stärkande av konkurrenskraften, företagsklimatet och utvecklingen av små och medelstora företag, handel och investeringar bland annat genom att främja och stödja entreprenörskap, särskilt små och medelstora företag och utveckla lokala gränsöverskridande marknader och internationalisering. |
|
i) |
Förstärkning av forskning, teknisk utveckling, innovation och digital teknik genom att bland annat främja gemensam användning av personal och anläggningar för forskning och teknikutveckling. |
|
ia) |
Förbättring av gränsöverskridande polissamarbete, rättsligt samarbete och informationsutbyte i syfte att underlätta utredning och lagföring av gränsöverskridande organiserad brottslighet och därtill kopplade fall av ekonomisk och finansiell brottslighet samt korruption, olaglig handel och smuggling. [Ändr. 112] |
BILAGA IV
Förteckning över nyckelprestationsindikatorer
Följande förteckning över nyckelprestationsindikatorer centrala resultatindikatorer och deras årliga utveckling ska användas för att mäta unionens bidrag hur unionen bidrar till förverkligandet av programmets sina särskilda mål samt stödmottagarnas framsteg : [Ändr. 113]
|
1. |
Sammansatt indikator (1) för utvidgningsländernas beredskap på grundläggande områden avseende de politiska anslutningskriterierna, inklusive demokrati, rättsstatsprincipen (rättsväsendet, kampen mot korruption och kampen mot organiserad brottslighet) samt mänskliga rättigheter. (källa: Europeiska kommissionen). |
|
1a. |
Sammansatt indikator för partnernas insatser i fråga om försoning, fredsbyggande, goda grannförbindelser och internationella skyldigheter samt jämställdhet och kvinnors rättigheter. [Ändr. 114] |
|
1b. |
Indikator för frånvaro av våld i kombination med reducering av drivkrafter bakom konflikter (t.ex. politisk eller ekonomisk utestängning) som bygger på en bedömning utifrån utgångsvärden. [Ändr. 115] |
|
1c. |
Den andel av stödmottagarnas medborgare som anser sig vara väl informerade om unionens stöd inom ramen för denna förordning (källa: kommissionen). [Ändr. 116] |
|
2. |
Utvidgningsländernas beredskap för reform av den offentliga förvaltningen (källa: Europeiska kommissionen). |
|
3. |
Sammansatt indikator för beredskapen hos kandidatländerna och potentiella kandidater avseende EU:s regelverk (källa: Europeiska kommissionen). |
|
3a. |
Grad och årlig utveckling av anpassningen till beslut och åtgärder inom ramen för Gusp (källa: utrikestjänsten). [Ändr. 117] |
|
4. |
Sammansatt indikator för beredskapen hos kandidatländerna och potentiella kandidater på grundläggande områden av de ekonomiska kriterierna (fungerande marknadsekonomi och konkurrenskraft) (källa: Europeiska kommissionen). |
|
5. |
Offentliga utgifter för social trygghet (i procent av BNP) eller såsom anges av ILO, hälso- och sjukvårdsutgifter, inkomstklyftor, fattigdomsnivå, sysselsättningsgrad och arbetslöshetsgrad, såsom anges i officiell (källa: nationell statistik). [Ändr. 118] |
|
5a. |
Ändringar i Ginikoefficienten för en stödmottagare över tid. [Ändr. 119] |
|
6. |
Digitala klyftan mellan stödmottagarna och EU-genomsnittet (källa: Europeiska kommissionens index för digital ekonomi och digitalt samhälle). |
|
7. |
”Avstånd till bästa land”-poäng (Distance to frontier/Doing business score) (källa: Världsbanken). |
|
8. |
Energiintensitet, uttryckt i primär energiförbrukning och BNP (källa: Eurostat). |
|
9. |
Minskade eller undvikande av växthusgasutsläpp (kton CO2-ekvivalenter) med stöd från EU. |
|
10. |
Antal program för gränsöverskridande samarbete som fastställts och genomförts mellan IPA-stödmottagare och IPA/EU:s medlemsstater (källa: Europeiska såsom anges av kommissionen). [Ändr. 120] |
|
10a. |
Antalet nya organisationer som deltar i åtgärder och program över tid. [Ändr. 121] |
Indikatorerna ska i tillämpliga fall vara könsuppdelade. uppdelade efter åtminstone ålder och kön .
(1) De tre sammansatta indikatorerna har utarbetats av Europeiska kommissionen på grundval av rapporter om utvidgningen, som innehåller bidrag från flera oberoende källor.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/442 |
P8_TA(2019)0300
Ram för återhämtning och resolution av centrala motparter ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 och (EU) 2015/2365 (COM(2016)0856 – C8-0484/2016 – 2016/0365(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/37)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0856), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0484/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttrandena från den italienska senaten, det spanska parlamentet och den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 20 september 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0015/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2016)0365
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 och (EU) 2015/2365
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag (1),
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (3),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
|
(1) |
Finansiella marknader har en avgörande betydelse för hur väl moderna ekonomier fungerar. Desto mer integrerade de är, ju större blir potentialen för effektiv allokering av ekonomiska resurser, vilket potentiellt gynnar den ekonomiska utvecklingen. För att förbättra funktionen hos den inre marknaden för finansiella tjänster är det viktigt att införa förfaranden för att hantera marknadsmisslyckanden och säkerställa att, om ett finansinstitut eller en finansiell marknadsinfrastruktur som är verksam på denna marknad befinner sig i finansiellt nödläge eller är på väg att hamna på obestånd, denna händelse inte destabiliserar hela finansmarknaden och skadar tillväxtutsikterna i ekonomin som helhet. Centrala motparter är en viktig del av finansmarknaden, de träder in mellan deltagare och agerar som köpare till varje säljare och säljare till varje köpare och spelar en central roll i behandlingen av finansiella transaktioner och hanteringen av exponeringar mot olika risker som ingår i dessa transaktioner. Centrala motparter centraliserar hanteringen av motparternas transaktioner och positioner och de uppfyller de skyldigheter som följer av transaktionerna och mottar tillräckliga säkerheter från sina medlemmar som marginal och som bidrag till obeståndsfonder. |
|
(2) |
Centrala motparter är en viktig del av de globala finansmarknaderna. De träder in mellan deltagare och agerar som köpare till varje säljare och säljare till varje köpare och spelar en central roll i behandlingen av finansiella transaktioner och hanteringen av exponeringar mot olika risker som ingår i dessa transaktioner. Centrala motparter centraliserar hanteringen av motparternas transaktioner och positioner och de uppfyller de skyldigheter som följer av transaktionerna och kräver tillräckliga säkerheter från sina medlemmar som marginal och som bidrag till obeståndsfonder. |
|
(3) |
Integrationen av unionens finansmarknader har inneburit att centrala motparter har utvecklats från att i första hand betjäna inhemska behov och marknader till att mer allmänt utgöra kritiska knutpunkter på unionens finansiella marknader. Centrala motparter som är auktoriserade i unionen idag clearar flera produktklasser, allt från finansiella derivat och råvaruderivat som är noterade och OTC-derivat till börshandlade aktier, obligationer och andra produkter såsom repor. De tillhandahåller sina tjänster över nationsgränserna till ett brett spektrum av finansinstitut och andra institut i hela unionen. Samtidigt som vissa centrala motparter som är auktoriserade i unionen fortsätter att inrikta sig på inhemska marknader, är de alla systemviktiga åtminstone på sina hemmamarknader. |
|
(4) |
Eftersom en betydande mängd av de finansiella riskerna i unionens finansiella system behandlas av och är koncentrerade till centrala motparter på uppdrag av clearingmedlemmar och deras kunder, är det avgörande att det finns en effektiv reglering och stabil tillsyn av centrala motparter. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (4), som trädde i kraft i augusti 2012, ska centrala motparter iaktta stränga tillsynskrav, organisations- och uppföranderegler. Behöriga myndigheter har i uppgift att ha fullständig tillsyn över deras verksamhet och arbeta tillsammans inom tillsynskollegier som sammanför relevanta myndigheter för de särskilda uppgifter som de har tilldelats. I enlighet med åtaganden som G20-ledarna åtagit sig sedan den finansiella krisen krävs också enligt förordning (EU) nr 648/2012 att standardiserade OTC-derivat ska clearas centralt av en central motpart. När kravet på central clearing av OTC-derivat börjar gälla kommer sannolikt volymen och omfattningen på den affärsverksamhet som utförs av centrala motparter att öka, vilket i sin tur kan skapa ytterligare utmaningar vad gäller de centrala motparternas riskhanteringsstrategier. |
|
(5) |
Förordning (EU) nr 648/2012 har bidragit till att de centrala motparterna och finansmarknaderna som helhet fått ökad förmåga att stå emot en lång rad risker som behandlas av och är koncentrerad hos centrala motparter. Inget system med regler och praxis kan dock förhindra befintliga resurser från att vara otillräckliga för att hantera de risker som uppstår hos den centrala motparten, inbegripet att en eller flera clearingmedlemmar hamnar på obestånd. Inför en situation där finansinstitut står inför allvarligt nödlidande eller att hamna på obestånd bör dessa i princip vara föremål för normala insolvensförfaranden. Men, som finanskrisen har visat kan, särskilt under en tid av långvarig ekonomisk instabilitet och osäkerhet, ett sådant förfarande leda till en störning av verksamhet som är av kritisk betydelse för ekonomin och som därigenom kan äventyra den finansiella stabiliteten. Normala insolvensförfaranden för företag säkerställer inte alltid tillräckligt snabb intervention eller prioriterar fortsatt fungerande kritiska funktioner inom finansinstitut för att bevara den finansiella stabiliteten. För att förhindra dessa negativa konsekvenser vid normala insolvensförfaranden är det nödvändigt att inrätta en särskild resolutionsram för centrala motparter. |
|
(6) |
Krisen har också belyst bristen på lämpliga verktyg för att upprätthålla kritiska funktioner hos finansinstitut som hamnat på obestånd. Den påvisade dessutom bristen på ramar för att möjliggöra samarbete och samordning mellan myndigheter, särskilt i olika medlemsstater eller jurisdiktioner, för att säkerställa genomförandet av snabba och beslutsamma åtgärder. Utan sådana verktyg och i brist på samarbets- och samordningsramar tvingades medlemsstaterna rädda finansinstitut genom att använda skattebetalarnas pengar för att stoppa upp spridningseffekter och minska paniken. Medan centrala motparter inte var direkta mottagare av offentligt finansiellt stöd under krisen gynnades de indirekt av räddningsåtgärderna i förhållande till banker och skyddades från de effekter som banker som underlåter att fullgöra sina förpliktelser annars skulle ha haft på dem. En återhämtnings- och resolutionsram för centrala motparter är därför nödvändig för att förhindra beroendet av skattebetalarnas pengar i händelse av ett oordnat fallissemang. En sådan ram skulle också omfatta möjligheten att centrala motparter försätts i resolution av andra skäl än obestånd hos en eller flera av deras clearingmedlemmar. |
|
(7) |
Målet för en trovärdig återhämtnings- och resolutionsram är att i största möjliga mån säkerställa att centrala motparter vidtar åtgärder för att återhämta sig från finansiellt nödlidande, upprätthålla kritiska funktioner hos en central motpart som hamnat på obestånd, eller sannolikt kommer att hamna på obestånd, medan den återstående verksamheten avvecklas genom normala insolvensförfaranden och den finansiella stabiliteten upprätthålls, samtidigt som de minimerar de kostnader som en central motpart på obestånd kan få för slutkunderna och skattebetalarna. Ramen för återhämtning och resolution stärker centrala motparters och myndigheters beredskap att mildra påfrestningarna på de finansiella marknaderna och ger myndigheterna ytterligare inblick i de centrala motparternas förberedelser för stresscenarier. Den ger också myndigheterna befogenheter att förbereda en eventuell resolution av en central motpart och hantera en central motparts avtagande hälsa på ett samordnat sätt, vilket i sin tur bidrar till väl fungerande finansmarknader. |
|
(8) |
För närvarande finns det inga harmoniserade bestämmelser om återhämtning och resolution av centrala motparter i unionen. Vissa medlemsstater har redan godkänt ändringar av lagstiftningen som kräver att centrala motparter ska utarbeta återhämtningsplaner och införa mekanismer för resolution av centrala motparter som hamnat på obestånd. I medlemsstaterna finns det betydande materiella och formella skillnader mellan lagar och andra författningar som reglerar centrala motparters insolvens. Avsaknaden av gemensamma villkor, befogenheter och förfaranden för återhämtning och resolution av centrala motparter kommer sannolikt att utgöra ett hinder för en väl fungerande inre marknad, samt hindra samarbete mellan nationella myndigheter vid hantering av en central motpart på obestånd och att tillämpa lämpliga mekanismer vid förlustfördelning för medlemmarna, både i unionen och globalt. Det är särskilt fallet när olika tillvägagångssätt medför att nationella myndigheter inte har samma kontrollnivåer eller möjligheter att försätta centrala motparter i resolution. Dessa skillnader i återhämtnings- och resolutionsförfaranden kan påverka centrala motparter och deras medlemmar olika i olika medlemsstater och leda till potentiell snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Avsaknad av gemensamma regler och verktyg för hur man skulle hantera nödlägen eller en central motpart som hamnar på obestånd kan påverka deltagarnas val att cleara och centrala motparters val av etableringsort, och därigenom hindra centrala motparter från att till fullo dra nytta av de grundläggande friheterna på den inre marknaden. Detta skulle i sin tur kunna avskräcka deltagarna från att få tillgång till centrala motparter över gränserna på den inre marknaden och hindra ytterligare integration på Europas kapitalmarknader. Gemensamma regler för återhämtning och resolution i alla medlemsstater krävs därför för att säkerställa att centrala motparter inte begränsas vid utövandet av sina friheter på den inre marknaden av medlemsstaternas finansiella kapacitet och deras myndigheters hantering av obestånd. |
|
(9) |
Översynen av det regelverk som är tillämpligt på banker och andra finansinstitut som har ägt rum i krisens kölvatten och särskilt förstärkningen av bankernas kapital- och likviditetsbuffertar, bättre verktyg för makrotillsynspolitik, omfattande regler om återhämtning och resolution av banker har minskat sannolikheten för framtida kriser och ökat alla finansinstituts och marknadsinfrastrukturers förmåga, såsom centrala motparter, att stå emot ekonomisk stress, oavsett om denna orsakas av systemstörningar eller av händelser som är specifika för enskilda institut. Sedan den 1 januari 2015 har en återhämtnings- och resolutionsordning för banker tillämpats i alla medlemsstater i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (5). |
|
(10) |
På grundval av tillvägagångssättet för återhämtning och resolution av banker bör behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter vara förberedda och ha lämpliga återhämtnings- och resolutionsverktyg till sitt förfogande för att hantera situationer som inbegriper centrala motparter som hamnar på obestånd. Men på grund av deras olika funktioner och affärsmodeller är de inneboende riskerna i banker och centrala motparter olika. Specifika verktyg och befogenheter behövs därför vid scenarier som omfattar centrala motparter som hamnar på obestånd som orsakas både av att den centrala motpartens clearingmedlemmar hamnar på obestånd eller till följd av andra händelser än obestånd. |
|
(11) |
Användningen av en förordning är nödvändig för att komplettera och bygga vidare på den metod som fastställts i förordning (EU) nr 648/2012, som föreskriver enhetliga tillsynskrav för centrala motparter. Att föreskriva återhämtnings- och resolutionskrav i ett direktiv skulle kunna skapa motsägelser genom antagandet av potentiellt olika nationell lagstiftning på ett område som annars reglerades i direkt tillämplig unionsrätt och alltmer kännetecknas av gränsöverskridande tillhandahållande av de centrala motparternas tjänster. Det är därför lämpligt att också anta enhetliga och direkt tillämpliga regler om återhämtning och resolution av centrala motparter. |
|
(12) |
För att säkerställa överensstämmelse med gällande unionslagstiftning på området för finansiella tjänster och största möjliga finansiella stabilitet i unionen bör återhämtnings- och resolutionsordningen tillämpas på alla centrala motparter som omfattas av tillsynskraven i förordning (EU) nr 648/2012, oavsett om de har bankoktroj eller inte. Även om det kan finnas skillnader i fråga om riskprofil i samband med alternativa företagsstrukturer, behandlar denna förordning centrala motparter som oberoende enheter inom en grupp eller marknadsstruktur och säkerställer att en central motparts återhämtnings- och resolutionsplan är fristående, oavsett vilken struktur den centrala motpartens grupp har . Detta gäller i synnerhet kraven på att ha tillräckliga finansiella medel på enhetsnivå för att hantera obestånd eller en annan situation än obestånd. |
|
(13) |
För att säkerställa att resolutionsåtgärder vidtas snabbt och effektivt och i linje med resolutionsmålen bör medlemsstaterna utse offentliga administrativa myndigheter eller myndigheter med förvaltningsbefogenheter att utföra resolutionsfunktionerna och uppgifterna relaterade till resolutionen. Medlemsstaterna bör också säkerställa att tillräckliga resurser tilldelas dessa resolutionsmyndigheter. När en medlemsstat utser den myndighet som ansvarar för tillsyn över den centrala motparten till en resolutionsmyndighet bör beslutsprocessens oberoende säkerställas och alla nödvändiga arrangemang inrättas för att separera tillsyns- och resolutionsfunktionerna för att undvika eventuella intressekonflikter och risk för återhållsam reglering. |
|
(14) |
Med tanke på vilka konsekvenser en central motpart som hamnar på obestånd kan få för en medlemsstats finansiella system och ekonomi, samt ett möjligt slutligt behov av att använda offentliga medel som en sista utväg för en krislösning, bör finansministerierna eller andra relevanta ministerier i medlemsstaterna redan på ett tidigt stadium involveras i återhämtnings- och resolutionsförfarandet. |
|
(15) |
Eftersom centrala motparter ofta tillhandahåller tjänster inom hela unionen, kräver effektiv återhämtning och resolution ett samarbete mellan behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter inom tillsyns- och resolutionskollegier, framför allt i de förberedande faserna av återhämtning och resolution. Detta omfattar en bedömning av återhämtningsplaner som utarbetats av den centrala motparten, en bedömning av resolutionsplaner som utarbetats av den centrala motpartens resolutionsmyndighet samt undanröjandet av eventuella hinder för resolutionsbarhet. |
|
(16) |
Vid resolution av centrala motparter bör en avvägning göras mellan, å ena sidan, behovet av förfaranden som tar hänsyn till situationens brådskande karaktär och som möjliggör effektiva, rättvisa och snabba lösningar, och, å andra sidan, behovet av att skydda den finansiella stabiliteten i alla de medlemsstater där den centrala motparten tillhandahåller tjänster. De myndigheter vars behörighetsområden skulle påverkas av att en central motpart hamnar på obestånd bör dela med sig av sina synpunkter i resolutionskollegiet för att uppnå dessa mål. För att säkerställa ett regelbundet utbyte av åsikter och samverkan med berörda myndigheter i tredjeland bör dessa, i tillämpliga fall, inbjudas att delta i resolutionskollegier som observatörer. Myndigheterna bör alltid ta hänsyn till effekten av deras beslut på den finansiella stabiliteten i de medlemsstater där den centrala motpartens verksamhet är kritisk eller viktig för de lokala finansmarknaderna, inklusive där clearingmedlemmar, anknutna handelsplatser och finansmarknadsinfrastrukturer är etablerade. |
|
(16a) |
Med tanke på den gränsöverskridande globala karaktären hos vissa centrala motparters verksamhet kan resolutionsmyndigheters beslut få ekonomiska och budgetmässiga effekter i andra jurisdiktioner. Så långt det rimligen är möjligt bör sådana gränsöverskridande effekter beaktas i återhämtnings- och resolutionssituationer, samtidigt som hänsyn tas till de suveräna befogenheter som tillkommer andra jurisdiktioners skattemyndigheter. |
|
(17) |
För att förbereda Esmas beslut relaterade till de uppgifter som den tilldelats och säkerställa ett omfattande deltagande av EBA och dess medlemmar i förberedandet av dessa beslut, bör Esma skapa en intern resolutionskommitté och bjuda in berörda behöriga myndigheter såsom EBA att delta som observatörer. |
|
(18) |
För att på ett effektivt och proportionerligt sätt hantera att en central motpart potentiellt riskerar att hamna på obestånd, bör myndigheterna ta hänsyn till ett antal faktorer när de utövar sina återhämtnings- och resolutionsbefogenheter såsom arten av den centrala motpartens verksamhet , juridiska och organisatoriska struktur, riskprofil, storlek, rättsliga ställning och grad av sammanlänkning med det finansiella systemet. Myndigheterna bör också ta hänsyn till huruvida dess obestånd och därpå följande avveckling under normala insolvensförfaranden sannolikt skulle kunna få en betydande negativ påverkan på finansmarknaderna, andra finansinstitut eller ekonomin i stort. |
|
(19) |
För att effektivt hantera centrala motparter som hamnar på obestånd bör myndigheterna ha befogenhet att ålägga centrala motparter förberedande åtgärder. En minimistandard bör fastställas vad gäller innehåll och information som ska ingå i återhämtningsplanerna för att säkerställa att alla centrala motparter i unionen har tillräckligt detaljerade planer för återhämtning om de drabbas av finansiella nödlägen. Dessa planer bör beakta ett lämpligt urval av scenarier som omfattar både systembetingad stress och stress som är specifik för den centrala motparten . Scenarierna bör beakta stressituationer som skulle vara mer extrema än de som används vid regelbundna stresstester i enlighet med kapitel XII i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013, men samtidigt vara rimliga, t.ex. att mer än de två clearingmedlemmar mot vilka den centrala motparten har de största exponeringarna hamnar på obestånd. Återhämtningsplanen bör ingå i den centrala motpartens verksamhetsregler som avtalats med clearingmedlemmarna. Dessa regler bör vidare innehålla bestämmelser för att säkerställa återhämtningsåtgärdernas verkställighet som beskrivs i planen för alla scenarier. Återhämtningsplaner bör inte förutsätta tillgång till något offentligt finansiellt stöd eller utsätta skattebetalarna för förlustrisker. |
|
(19a) |
Återhämtningsplaner bör säkerställa lämpliga incitament för centrala motparter, clearingmedlemmar och kunder att inte låta situationen försämras ytterligare och att uppmuntra samarbetsvilja. För att denna incitamentsstruktur ska bli trovärdig bör avvikelser från återhämtningsplanen obligatoriskt godkännas av den behöriga myndigheten. |
|
(20) |
Centrala motparter bör utarbeta och regelbundet uppdatera sina återhämtningsplaner. ▌Återhämtningsfasen bör i detta sammanhang inledas när det föreligger en betydande försämring av den centrala motpartens finansiella situation eller risk för åsidosättande av dess tillsynskrav enligt förordning (EU) nr 648/2012. Detta bör anges i förhållande till en ram för kvalitativa eller kvantitativa indikatorer som ingår i återhämtningsplanen. |
|
(20a) |
Återhämtningsplaner bör säkerställa att ordningsföljden för användningen av återhämtningsverktyg innebär en korrekt balanserad fördelning av förluster mellan centrala motparter, clearingmedlemmar och deras kunder. Den allmänna principen är att förluster bör fördelas mellan centrala motparter, clearingmedlemmar och kunder som en funktion av deras förmåga att kontrollera riskerna. Detta är för att skapa sunda incitament på förhand och sörja för en rättvis fördelning av förlusterna, och mot denna bakgrund bör även fördelningen av de förluster som inte orsakats av obestånd stå i proportion till graden av ansvar för varje involverad part. Återhämtningsplaner bör säkerställa att den centrala motpartens kapital tas i anspråk för att bära de första förlusterna i fall av obestånd och i ännu högre grad i andra fall än obestånd. En betydande förlustabsorbering av clearingmedlemmarna bör ske innan några verktyg som fördelar förlusterna till kunder används. |
|
(21) |
Den centrala motparten ska lämna in sin återhämtningsplan till de behöriga myndigheterna och tillsynskollegiet, som inrättats i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012, för en fullständig bedömning som ska uppnås genom gemensamt beslut av kollegiet. Bedömningen bör omfatta huruvida planen är fullständig och om den inom rimlig tid torde kunna återställa bärkraften hos den centrala motparten, också under perioder av allvarlig finansiell stress. |
|
(22) |
Återhämtningsplaner bör på ett heltäckande sätt redogöra för de åtgärder som den centrala motparten planerar att vidta för att hantera eventuella utestående åtaganden, förlust utan täckning, likviditetsbrist eller otillräcklig kapitalbas samt insatser för att fylla på alla uttömda förfinansierade finansiella medel och likviditetsarrangemang för att återställa den centrala motpartens bärkraft och dess fortsatta förmåga att uppfylla kraven för auktorisering och bör inkludera tillräcklig förlustabsorberingskapacitet i detta syfte. De planerade verktygen bör vara övergripande. Alla verktyg bör vara tillförlitliga, vidtas inom rimlig tid och bygga på en sund rättslig grund. De bör skapa lämpliga incitament för den centrala motpartens aktieägare, medlemmar och deras kunder att kontrollera de risker som de tillför systemet eller utsätter systemet för, övervaka den centrala motpartens risktagande och riskförvaltning och delta i processen för obeståndshantering. |
|
(22a) |
Återhämtningsplaner bör uttryckligen föreskriva de åtgärder som ska vidtas av den centrala motparten i händelse av cyberangrepp som kan medföra en betydande försämring av dess finansiella situation eller en risk att dess tillsynskrav enligt förordning (EU) nr 648/2012 åsidosätts. |
|
(23) |
Centrala motparter bör säkerställa att planerna är icke-diskriminerande och balanserade i fråga om deras konsekvenser och de incitament de ger upphov till. De bör inte missgynna clearingmedlemmar eller kunder på ett oproportionerligt sätt. I enlighet med förordning (EU) nr 648/2012 bör centrala motparter säkerställa att deras clearingmedlemmar har begränsad exponering gentemot den centrala motparten. Centrala motparter bör säkerställa att alla berörda parter involveras i utarbetandet av återhämtningsplanen genom deras deltagande i den centrala motpartens riskkommitté , allt efter omständigheterna, och genom att på lämpligt sätt rådfrågas . Eftersom åsikterna kan förväntas skilja sig åt mellan berörda parter, bör centrala motparter fastställa tydliga förfaranden för att hantera de berörda parternas olika åsikter samt eventuella intressekonflikter mellan dessa parter och den centrala motparten. |
|
(23a) |
Centrala motparter bör säkerställa att kunder till clearingmedlemmar som inte är på obestånd får lämplig ersättning om deras tillgångar används under återhämtningen. |
|
(24) |
Med hänsyn till den globala karaktären hos de marknader som betjänas av centrala motparter, är det nödvändigt att säkerställa en central motparts förmåga att vid behov tillämpa återhämtningsalternativ för kontrakt eller tillgångar som omfattas av lagstiftningen i ett tredjeland eller till enheter som är etablerade i tredjeländer. Den centrala motpartens arbetsregler bör därför inbegripa avtalsgrundade bestämmelser som säkerställer denna förmåga . |
|
(25) |
Om en central motpart inte lägger fram en lämplig återhämtningsplan bör de behöriga myndigheterna kunna kräva att den centrala motparten vidtar åtgärder som är nödvändiga för att avhjälpa planens väsentliga brister för att stärka den centrala motpartens affärsverksamhet och säkerställa att den centrala motparten kan återställa sitt kapital eller stämma av sin bankbok i händelse av att den hamnar på obestånd. Denna befogenhet bör göra det möjligt för behöriga myndigheter att vidta förebyggande åtgärder i den mån som är nödvändig för att hantera eventuella brister och därmed uppfylla målen om finansiell stabilitet. |
|
(25a) |
När en central motpart i återhämtning har tillämpat positions- och förlustfördelningsverktyg som går utöver vattenfallsprincipen enligt förordning (EU) nr 648/2012 på clearingmedlemmar som inte är på obestånd och deras kunder och därigenom inte har försatts i resolution, bör den behöriga myndigheten, så snart en avstämd bankbok har återställts, kunna kräva att den centrala motparten kompenserar deltagarna för deras förluster genom kontantbetalningar eller, i förekommande fall, begära att den centrala motparten utfärdar äganderättsinstrument i sina framtida vinster. |
|
(26) |
Resolutionsplanering är en väsentlig del i en effektiv resolution. Dessa planer bör utarbetas av den centrala motpartens resolutionsmyndighet som berörda myndigheter i resolutionskollegiet gemensamt kommit överens om. Myndigheterna bör ha all nödvändig information för att identifiera och säkerställa att kritiska funktioner kan upprätthållas. Den centrala motpartens verksamhetsregler som är avtalsenligt överenskomna med clearingmedlemmarna bör innehålla bestämmelser för att säkerställa verkställigheten av resolutionsåtgärder som resolutionsmyndigheterna vidtar, inklusive infordran av medel vid resolution . |
|
(27) |
Resolutionsmyndigheter bör, på grundval av bedömningen av resolutionsbarheten, ha befogenhet att kräva ändringar av en central motparts juridiska struktur och organisation, direkt eller indirekt genom de behöriga myndigheterna, vidta åtgärder som är nödvändiga och proportionerliga för att minska eller undanröja väsentliga hinder för användningen av resolutionsverktyg och säkerställa berörda enheters resolutionsbarhet. |
|
(28) |
Resolutionsplaner och resolutionsbarhetsbedömningar utgör områden där den dagliga tillsynen underordnas behovet av att skynda på och säkerställa snabba omstruktureringsåtgärder för att säkra en central motparts kritiska funktioner och bevara den finansiella stabiliteten. I enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010 bör Esma spela en medlande roll i händelse av meningsskiljaktigheter mellan olika medlemmar i resolutionskollegiet om beslut som ska fattas med beaktande av den centrala motpartens resolutionsplan, bedömningen av den centrala motpartens resolutionsbarhet och beslutet att avlägsna eventuella hinder för den. Denna bindande medling genom Esma bör dock utarbetas för övervägande av Esmas interna kommitté med tanke på att Esmas medlemmar har befogenheter att säkerställa finansiell stabilitet och övervaka clearingmedlemmar i flera medlemsstater. Vissa behöriga myndigheter enligt förordningen om Europeiska bankmyndigheten bör inbjudas att delta som observatörer i Esmas interna kommitté mot bakgrund av att dessa myndigheter utför liknande uppgifter enligt direktiv 2014/59/EU. Denna bindande medling bör inte förhindra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010 i andra fall. |
|
(29) |
▌Beroende på strukturen på den grupp som den centrala motparten tillhör kan det visa sig vara nödvändigt att i den centrala motpartens återhämtningsplan fastställa villkor enligt vilka tillhandahållande av frivilliga avtalsförhållanden eller andra bindande förhållanden såsom garantier från moderbolaget eller avtal om kontroll och vinst- och förlustöverföring eller andra former av operativt stöd från ett moderföretag eller en annan enhet i gruppen till en central motpart inom samma grupp skulle kunna utlösas. Transparens om sådana arrangemang skulle minska riskerna för likviditeten och solvensen i den enhet i gruppen som ger stöd till en central motpart som befinner sig i finansiellt nödlidande. Alla ändringar av dessa arrangemang bör anses vara en väsentlig förändring som föranleder en översyn av resolutionsplanen. |
|
(30) |
Med tanke på hur känslig informationen i återhämtnings- och resolutionsplanerna är bör dessa planer vara föremål för lämpliga bestämmelser om konfidentialitet. |
|
(31) |
De behöriga myndigheterna bör översända återhämtningsplanerna och eventuella ändringar av dessa till de berörda resolutionsmyndigheterna, som i sin tur bör översända resolutionsplanerna och eventuella ändringar av dessa till de behöriga myndigheterna, så att samtliga berörda myndigheter är fullt informerade. |
|
(32) |
För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt att behöriga myndigheter kan åtgärda en central motparts försämrade finansiella och ekonomiska situation, innan denna når en punkt där myndigheterna inte har något annat alternativ än att försätta det i resolution eller få den centrala motparten att ändra kurs om dess åtgärder kan vara skadliga för den övergripande finansiella stabiliteten. Därför bör behöriga myndigheter ges befogenheter att intervenera tidigt för att undvika eller minimera de negativa effekterna för den finansiella stabiliteten, eller i kundernas intressen, som kan uppstå till följd av den centrala motpartens genomförande av vissa åtgärder. Befogenheter att intervenera tidigt bör tilldelas behöriga myndigheter utöver de befogenheter som föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning eller enligt förordning (EU) nr 648/2012 för andra omständigheter än de som anses vara tidig intervention. Rätten att intervenera tidigt ska inbegripa befogenheten att begränsa eller förbjuda all ersättning till eget kapital och instrument som behandlas som eget kapital i största möjliga utsträckning utan att utlösa fullt obestånd, inklusive utdelningar och återköp av den centrala motparten, och den får begränsa, förbjuda eller frysa alla betalningar av rörlig ersättning enligt direktiv 2013/36/EU och EBA:s riktlinjer EBA/GL/2015/22, av diskretionära pensionsförmåner eller avgångsvederlag till ledningen. |
|
(33) |
Under återhämtningsfasen och fasen med tidig intervention bör aktieägarna behålla sina rättigheter fullt ut. De förlorar dessa rättigheter när den centrala motparten väl försatts i resolution. All ersättning till eget kapital och instrument som behandlas som eget kapital, inklusive utdelningar och återköp från den centrala motpartens sida, bör i den utsträckning det är möjligt begränsas eller förbjudas under återhämtningen. |
|
(34) |
Resolutionsramen bör sörja för att en central motpart försätts i resolution inom rimlig tid, innan den är insolvent. En central motpart bör anses ha hamnat på obestånd eller sannolikt komma att hamna på obestånd när den överträder eller inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att överträda kraven för fortsatt auktorisering, när dess återhämtning inte har lyckats återställa dess bärkraft, när en central motparts tillgångar understiger eller inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att understiga dess åtaganden, när den centrala motparten är eller inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att vara oförmögen att betala sina skulder när de förfaller till betalning eller när den centrala motparten kräver offentligt finansiellt stöd. Det faktum att en central motpart inte uppfyller alla villkoren för auktorisering bör i sig inte motivera att den försätts i resolution. För att möjliggöra att resolution inträder inom rimlig tid kan ett beslut som fattats av en resolutionsmyndighet för att påskynda övergången från återhämtning till resolution endast vara möjligt att överklaga på väsentliga grunder baserat på att beslutet var godtyckligt och orimligt vid den tidpunkt då det fattades, mot bakgrund av då tillgänglig information. |
|
(35) |
Tillhandahållande av ett brådskande likviditetsstöd från en centralbank, när ett sådant stöd är tillgängligt, bör inte vara ett villkor som ger tillräckligt stöd för att en central motpart är eller inom den närmaste framtiden kommer att bli oförmögen att betala sina åtaganden när de förfaller till betalning. För att bevara den finansiella stabiliteten, bland annat vid systembetingad likviditetsbrist, bör statliga garantier för centralbankers likviditetsfaciliteter eller statliga garantier för nyemitterade åtaganden för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi inte utlösa resolution, förutsatt att ett antal villkor är uppfyllda. |
|
(36) |
Om en central motpart uppfyller villkoren för resolution bör resolutionsmyndigheten för den centrala motparten förfoga över en harmoniserad uppsättning verktyg och befogenheter för resolution. Användningen bör regleras av allmänna villkor, mål och allmänna principer. Resolutionsmyndigheternas användning av ytterligare verktyg och befogenheter bör vara förenlig med principerna och målen för resolution. Särskilt bör användningen av sådana verktyg eller befogenheter inte inkräkta på en effektiv resolution av gränsöverskridande grupper. Mot bakgrund av målsättningen att i möjligaste mån förhindra användning av offentliga medel och med beaktande av hur svårt det är att förutsäga den exakta karaktären på en allvarlig kris i vilken resolutionsmyndigheten kan komma att behöva vidta åtgärder, bör inget resolutionsverktyg uteslutas på förhand. För att hantera moraliska risker och mer effektivt skydda skattebetalarna, bör de behöriga myndigheterna fastställa tydliga och heltäckande åtgärder i förväg för att i största möjliga mån återvinna dessa medel från clearingdeltagare. |
|
(37) |
De primära målen med resolution bör vara att säkerställa kontinuitet av kritiska funktioner för att undvika negativa effekter på den finansiella stabiliteten och för att skydda offentliga medel ▌. |
|
(38) |
De kritiska funktionerna i en central motpart som hamnat på obestånd bör upprätthållas, även om den, i tillämpliga fall, omstruktureras med förändringar av ledningen genom användning av resolutionsverktyg enligt fortlevnadsprincipen och i största möjliga mån drivs med privata medel. Detta mål kan antingen uppnås genom försäljning av den centrala motparten till eller dess sammanslagning med en solvent tredje part, eller genom att omstrukturera eller skriva ned kontrakt och åtaganden för den centrala motparten via fördelning av förluster och överföring av positioner från medlemmen på obestånd till medlemmar som inte är på obestånd, eller genom en rekapitalisering av den centrala motparten genom att skriva ned dess aktier eller skriva ned och konvertera dess skulder till eget kapital . I linje med målet att upprätthålla kritiska funktioner i den centrala motparten och innan de åtgärder som beskrivs ovan vidtas, bör resolutionsmyndigheten överväga att verkställa alla befintliga och utestående avtalsenliga skyldigheter för den centrala motparten , inklusive i synnerhet alla avtalsenliga skyldigheter för clearingmedlemmar att uppfylla en infordran av medel eller ta på sig positioner från clearingmedlemmar på obestånd, eventuellt genom en auktion eller något annat överenskommet sätt i den centrala motpartens verksamhetsregler, samt eventuella befintliga och utestående avtalsenliga skyldigheter för parter som gjort åtaganden, men som inte är clearingmedlemmar, vad gäller alla former av finansiellt stöd. Avtalsenliga skyldigheter bör verkställas av resolutionsmyndigheten i linje med det sätt på vilket de skulle ha tagits i anspråk vid normala insolvensförfaranden. |
|
(39) |
Det krävs skyndsamma och beslutsamma åtgärder för att behålla marknadens förtroende och minimera spridningseffekterna. Om villkoren för resolution är uppfyllda bör resolutionsmyndigheten för den centrala motparten utan dröjsmål vidta lämpliga och samordnade resolutionsåtgärder i allmänhetens intresse. Att en central motpart hamnar på obestånd kan inträffa under omständigheter som kräver en omedelbar reaktion från den relevanta resolutionsmyndigheten. Myndigheten bör därför kunna vidta resolutionsåtgärder utan att det påverkar den centrala motpartens utövande av återhämtningsåtgärder eller utan att ålägga en skyldighet att först använda tidiga interventionsbefogenheter. |
|
(40) |
Resolutionsmyndigheterna för en central motpart bör när de vidtar resolutionsåtgärder, beakta och följa de åtgärder som anges i de resolutionsplaner som utvecklats inom resolutionskollegiet, såvida resolutionsmyndigheterna inte, med beaktande av omständigheterna i fallet, gör bedömningen att målen skulle uppnås effektivare genom att vidta åtgärder som inte anges i resolutionsplanerna. Resolutionsmyndigheten bör omedelbart underrätta resolutionskollegiet om de åtgärder den har för avsikt att vidta, i synnerhet om dessa avviker från planen. |
|
(41) |
Inskränkandet av äganderätten bör stå i proportion till riskerna för den finansiella stabiliteten. Resolutionsverktyg bör därför bara tillämpas på de centrala motparter som uppfyller villkoren för resolution, och i synnerhet om det är nödvändigt för att fullfölja målet om det allmänna intresset av finansiell stabilitet. Eftersom verktyg och befogenheter för resolution kan inkräkta på aktieägares, clearingmedlemmars, deras kunders och andra borgenärers rättigheter bör resolutionsåtgärder bara vidtas om det är nödvändigt för allmänintresset och varje intervention i dessa rättigheter bör vara förenlig med stadgan. I synnerhet gäller att skiljaktig behandling av borgenärer i samma klass inom ramen för resolutionsåtgärder bör motiveras av allmänintresset och stå i proportion till de risker som hanteras och bör varken direkt eller indirekt vara diskriminerande på grund av nationalitet. |
|
(42) |
Berörda aktieägare, clearingmedlemmar och borgenärer bör inte drabbas av större förluster än vad de skulle ha haft om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan i stället ha varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller om den centrala motparten hade avvecklats under normala insolvensförfaranden. Om delar av tillgångarna hos en central motpart i resolution överförs till en privat köpare eller en ny central motpart som fungerar som broinstitut (nedan kallad broinstitut), bör den del som finns kvar avvecklas genom normala insolvensförfaranden. |
|
(43) |
För att säkra aktieägares, ▌borgenärers , clearingmedlemmars och deras kunders rättigheter bör tydliga skyldigheter fastställas för värderingen av tillgångar och åtaganden hos den centrala motparten och en värdering av hur dessa parter skulle ha behandlats om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder. Det bör vara möjligt att inleda en värdering redan under återhämtningsfasen. Innan någon resolutionsåtgärd vidtas bör en rättvis och realistisk värdering göras av den centrala motpartens tillgångar och åtaganden , inbegripet priset för en uppsägning av kontrakten hos den centrala motparten, vilket bör ta hänsyn till marknadens volatilitet och likviditet vid tidpunkten för resolutionen . Denna värdering bör enbart bli föremål för en rätt att överklaga tillsammans med resolutionsbeslutet. I vissa fall bör en efterhandsjämförelse utföras efter det att resolutionsverktygen har använts mellan den behandling som aktieägare, borgenärer, clearingmedlemmar och deras kunder faktiskt har fått och hur de skulle ha behandlats om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan i stället hade varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller under normala insolvensförfaranden , med vederbörligt beaktande av de negativa effekterna när det gäller systeminstabilitet och marknadsturbulens . Om aktieägare, borgenärer, clearingmedlemmar och deras kunder erhållit mindre betalning eller ersättning för sina fordringar än de skulle ha fått om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan i stället hade varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller under normala insolvensförfaranden, med vederbörligt beaktande av alla rimliga negativa effekter avseende systeminstabilitet och marknadsturbulens, bör de i vissa fall vara berättigade till utbetalning av mellanskillnaden. Beräkningen av det belopp som de skulle ha fått bör inte förutsätta tillhandahållande av offentligt finansiellt stöd. I motsats till värderingen före resolutionsåtgärden bör det vara möjligt att bestrida den jämförelsen separat från resolutionsbeslutet. Medlemsstaterna bör ha frihet att besluta om förfarandet för hur utbetalning av eventuell mellanskillnad ska ske till aktieägare, borgenärer , clearingmedlemmar och deras kunder . |
|
(44) |
För att säkerställa en effektiv resolution bör värderingsprocessen så noggrant som möjligt fastställa eventuella förluster som behöver fördelas för att den centrala motparten ska återställa en avstämd bankbok med utestående positioner och uppfylla löpande betalningsförpliktelser. Värderingen av tillgångar och åtaganden i centrala motparter som hamnat på obestånd bör baseras på rättvisa, försiktiga och realistiska antaganden vid tidpunkten då resolutionsinstrumenten används. Värdet på åtagandena bör dock inte påverkas av värderingen av den centrala motpartens finansiella ställning. Det bör vara möjligt för resolutionsmyndigheterna att, i brådskande fall, skyndsamt värdera tillgångar eller åtaganden i en central motpart som hamnat på obestånd. Den värderingen bör vara preliminär och tillämpas till dess att en oberoende värdering görs. |
|
(45) |
Efter inledningen av resolutionsförfarandet bör resolutionsmyndigheten säkerställa att alla utestående avtalsenliga skyldigheter som centrala motparter, clearingmedlemmar och andra motparter har och som anges i den centrala motpartens verksamhetsregler, inklusive utestående återhämtningsåtgärder, iakttas, såvida inte utövandet av en annan befogenhet eller verktyg för resolution är lämpligare för att lindra negativa effekter på den finansiella stabiliteten eller för att inom rimlig tid säkra den centrala motpartens kritiska funktioner i tid. Förluster bör absorberas av kapitalbasinstrument och fördelas på aktieägare antingen genom indragning eller överföring av äganderättsinstrument eller genom kraftig utspädning , med beaktande av eventuella förluster som ska absorberas genom att eventuella utestående skyldigheter gentemot den centrala motparten genomdrivs . Om dessa instrument inte är tillräckliga bör resolutionsmyndigheterna ha befogenhet att skriva ned efterställda skulder utan säkerhet och åtaganden med hög förmånsrätt utan säkerhet, i den mån som krävs, utan att äventyra den övergripande finansiella stabiliteten, i enlighet med deras rangordning enligt gällande nationell insolvenslagstiftning. |
|
(46) |
Om den centrala motparten vid utövandet av sina återhämtningsåtgärder inte har lyckats hejda förluster, återställa en balanserad position för att ha en avstämd bankbok av utestående positioner eller förnya förfinansierade medel på ett heltäckande sätt, eller om resolutionsmyndigheten har fastställt att den centrala motpartens utövande av dessa åtgärder skulle inverka negativt på den finansiella stabiliteten bör myndighetens utövande av fördelningsbefogenheter för förluster och positioner vara inriktade på att fördela utestående förluster, säkerställa att den centrala motparten återgår till en balanserad position och fyller på förfinansierade medel som krävs endera genom det fortsatta utövandet av instrumenten i den centrala motpartens verksamhetsregler eller genom andra åtgärder. |
|
(47) |
Resolutionsmyndigheterna bör också säkerställa att den centrala motpartens kostnader för resolutionen minimeras och att borgenärer med samma förmånsrätt behandlas likvärdigt. Om borgenärer inom samma klass av förmånsrätt behandlas olika inom ramen för resolutionsåtgärderna bör dessa skillnader motiveras av allmänintresset och varken direkt eller indirekt vara diskriminerande på grund av nationalitet eller andra grunder. |
|
(48) |
Återhämtnings- och resolutionsinstrumenten bör i största möjliga mån användas innan eventuella offentliga kapitaltillskott eller motsvarande extraordinärt offentligt finansiellt stöd till ett institut. Användningen av offentligt finansiellt stöd för att bistå vid resolution av centrala motparter som hamnat på obestånd bör vara förenlig med relevanta regler om statligt stöd och bör betraktas som en absolut sista utväg . |
|
(49) |
En effektiv resolutionsordning bör minimera de kostnader som drabbar skattebetalarna för resolutionen av en central motpart som hamnat på obestånd. Den bör säkerställa att centrala motparter kan försättas i resolution, utan att den finansiella stabiliteten äventyras. Fördelningsinstrumentet för förluster och positioner bör uppfylla det målet genom att säkerställa att aktieägare och motparter som finns bland borgenärerna i den centrala motpart som hamnat på obestånd lider relevanta förluster och bär en lämplig del av de kostnader som uppstår till följd av att den centrala motparten hamnat på obestånd. Fördelningsinstrumentet för förluster och positioner bör därmed ge aktieägare och motparter till centrala motparter starkare incitament att övervaka hälsan hos en central motpart under normala förhållanden i enlighet med rekommendationerna från rådet för finansiell stabilitet (FSB)21. |
|
(50) |
För att säkerställa att resolutionsmyndigheterna ges tillräcklig flexibilitet att fördela förluster och positioner till motparter under en rad olika omständigheter, är det lämpligt att myndigheterna för det första kan tillämpa fördelningsinstrumentet för förluster och positioner både när syftet är att bevara kritiska clearingtjänster i en central motpart under resolution och därefter, om detta är nödvändigt, överföra dessa kritiska tjänster till ett broinstitut eller en tredje part och stoppa driften av den del som finns kvar av den centrala motparten och avveckla den . |
|
(51) |
Om fördelningsinstrumentet för förluster och positioner används med målet att återställa bärkraften i den centrala motpart som hamnat på obestånd för att göra det möjligt att fortsätta driften enligt fortlevnadsprincipen bör ett utbyte av ledningen ingå i resolutionen, ▌och en därpå följande omstrukturering av den centrala motparten och dess verksamhet på ett sätt som hanterar orsakerna till dess obestånd. Den omstruktureringen bör åstadkommas genom en plan för omorganisation av affärsverksamheten▌. |
|
(52) |
Fördelningsinstrumentet för förluster och positioner bör användas i syfte att på nytt stämma av den centrala motpartens bankbok, stoppa upp eventuella ytterligare förluster och uppnå ytterligare medel för att hjälpa till att rekapitalisera den centrala motparten och fylla på dess förfinansierade medel. För att säkerställa att de är effektiva och når sina mål bör de kunna tillämpas på så många av de kontrakt som möjligt som ger upphov till åtaganden utan säkerhet eller som skapar en bankbok som inte är avstämd för den centrala motpart som hamnat på obestånd. De bör ges möjlighet till auktioner av försumliga gäldenärers positioner bland resterande clearingmedlemmar, ▌värderingsavdrag av utgående betalningar av tilläggsmarginalsäkerhet till sådana medlemmar och deras kunder , utnyttja all utestående infordran av likvida medel som anges i återhämtningsplanerna, utnyttja ytterligare resolutionsinfordran av likvida medel som specifikt öronmärkts för resolutionsmyndigheten i den centrala motpartens verksamhetsregler och nedskrivning av kapital- och skuldinstrument som utfärdats av den centrala motparten eller andra åtaganden utan säkerhet och en konvertering av varje skuldinstrument till aktier. Om det anses nödvändigt för att uppnå resolutionsmålen inom rimlig tid, samtidigt som riskerna för den finansiella stabiliteten minimeras och användning av offentliga medel undviks, bör resolutionsmyndigheterna helt eller delvis kunna riva upp kontrakten för clearingmedlemmar på obestånd, produkter och den centrala motparten. |
|
(53) |
Med vederbörlig hänsyn till effekterna på den finansiella stabiliteten och som en sista utväg, bör resolutionsmyndigheterna, under vissa omständigheter, överväga att endast delvis inkludera vissa kontrakt från förlust- positionsfördelning. I de fall där dessa verktyg endast delvis tillämpas får den förlust- eller exponeringsnivå som tillämpas på andra kontrakt ändras , under förutsättning att principen om ”inte sämre villkor för borgenärer än vid normala insolvensförfaranden” iakttas. |
|
(54) |
Om resolutionsinstrumenten har använts för att överföra en central motparts kritiska funktioner eller bärkraftiga verksamhet till en enhet med sunda finanser, exempelvis en privat köpare eller ett broinstitut, bör resten av verksamheten avvecklas, vilket bör ske inom en lämplig tidsram, med beaktande av behovet av att den centrala motpart som hamnat på obestånd tillhandahåller tjänster eller bistår köparen eller broinstitutet att fortsätta de verksamheter eller tjänster som överförts till dessa. |
|
(55) |
Verktyg för försäljning av affärsverksamhet bör ge myndigheterna möjlighet att sälja den centrala motparten eller delar av dess affärsverksamhet till en eller flera köpare, utan aktieägarnas medgivande. Vid användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet bör myndigheterna vidta åtgärder för att saluföra den centrala motparten eller en del av dess affärsverksamhet genom ett öppet, transparent och icke-diskriminerande förfarande, och samtidigt eftersträva högsta möjliga försäljningspris. |
|
(56) |
Eventuella nettoinkomster från överföringen av tillgångarna eller skulderna hos den centrala motparten i resolution vid användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet bör gynna den enhet som blivit föremål för avvecklingsförfarandena. Eventuella nettointäkter från överföringen av äganderättsinstrument, som utfärdats av den centrala motparten i resolution vid användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet, bör komma aktieägarna till godo. Intäkterna bör beräknas netto, efter avdrag för de kostnader som uppstått genom att den centrala motparten hamnat på obestånd och från resolutionsförfarandet. |
|
(57) |
För att i tid genomföra försäljningen av en affärsverksamhet och skydda den finansiella stabiliteten bör bedömningen av köparen av ett kvalificerat innehav göras i så god tid att det inte försenar användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet. |
|
(58) |
Det är sannolikt systemviktigt med information beträffande saluföringen av en central motpart som hamnat på obestånd och förhandlingarna med potentiella köpare före det att instrumentet för försäljning av affärsverksamhet används. För att säkerställa finansiell stabilitet är det viktigt att offentliggörandet till allmänheten av sådan information som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (6) kan uppskjutas så länge som det krävs för att planera och organisera resolutionen av den centrala motparten i enlighet med de tidsfrister som medges enligt ordningen om marknadsmissbruk. |
|
(59) |
Liksom en central motpart som helt eller delvis ägs av en eller flera offentliga myndigheter eller kontrolleras av resolutionsmyndigheten bör ett broinstitut ha som främsta syfte att säkerställa att väsentliga finansiella tjänster fortsätter att tillhandahållas till clearingmedlemmar och kunder till den centrala motpart som försatts i resolution och att väsentlig finansiell verksamhet fortsätter att utföras. Ett broinstitut bör drivas enligt fortlevnadsprincipen om en bärkraftig enhet och antingen återintroduceras på marknaden när villkoren är lämpliga eller avvecklas om det inte längre är bärkraftigt. |
|
(60) |
Om inga andra alternativ i praktiken finns tillgängliga eller visar sig vara otillräckliga för att skydda finansiell stabilitet bör statens deltagande i form av stöd till eget kapital eller tillfälligt offentligt ägande vara möjligt, i enlighet med tillämpliga regler om statligt stöd, inklusive en omstrukturering av den centrala motpartens verksamhet och göra det möjligt att över tiden ta tillbaka de insatta medlen från de clearingdeltagare som erhåller det finansiella stödet . Användningen av statliga stabiliseringsverktyg påverkar inte centralbankernas uppgift vad gäller att tillhandahålla likvida medel efter eget gottfinnande till det finansiella systemet också under perioder av stress , och det bör inte antas att detta sannolikt kommer att ske . Användningen bör vara tillfällig till sin natur. Därför bör det fastställas omfattande och trovärdiga arrangemang som möjliggör återvinning under en lämplig tidsperiod av offentliga medel. |
|
(61) |
För att säkerställa att en resolutionsmyndighet ges möjlighet att använda fördelningsinstrumentet för förluster och positioner på kontrakt med enheter baserade i tredjeländer bör denna möjlighet införas i den centrala motpartens verksamhetsregler. |
|
(62) |
Resolutionsmyndigheter bör ha alla rättsliga befogenheter som krävs och som kan utövas i olika kombinationer när resolutionsverktygen används. De bör omfatta befogenhet att överföra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden i en central motpart som hamnar på obestånd till en annan enhet, såsom en annan central motpart eller ett broinstitut, befogenhet att skriva ned eller dra in äganderättsinstrument, eller skriva ned eller konvertera åtaganden i en central motpart som hamnat på obestånd, befogenhet att skriva ned marginalsäkerhet, behörighet att verkställa eventuella utestående skyldigheter avseende tredje part i förhållande till den centrala motparten, inbegripet infordran av kontanta medel vid återhämtning och resolution , inklusive dem som fastställs i den centrala motpartens verksamhetsregler, och tilldelning av positioner, befogenhet att helt eller delvis riva upp den centrala motpartens kontrakt, befogenhet att ersätta ledningen samt befogenhet att införa ett tillfälligt moratorium för betalning av fordringar. Den centrala motparten, dess styrelseledamöter och verkställande ledning bör fortsätta att göras ansvariga i överensstämmelse med medlemsstatens civil- eller straffrätt i fråga om deras ansvar för att den centrala motparten har hamnat på obestånd. |
|
(63) |
Resolutionsramen bör inkludera formföreskrifter för att säkerställa att resolutionsåtgärder meddelas på korrekt sätt och offentliggörs. Eftersom information som resolutionsmyndigheter och deras yrkesmässiga rådgivare inhämtar under resolutionsförfarandet sannolikt är känslig bör denna, innan resolutionsbeslutet offentliggörs, omfattas av en effektiv konfidentialitetsordning. Det måste tas hänsyn till att information om innehåll och närmare uppgifter om återhämtning, resolutionsplaner och resultatet av eventuella bedömningar av dessa planer kan få långtgående effekter, särskilt för berörda företag. All information som tillhandahålls om ett beslut innan det fattas måste antas få effekter på offentliga och privata intressen som berörs av åtgärden, oavsett om det gäller huruvida villkoren för resolution är uppfyllda, användningen av ett särskilt verktyg eller någon åtgärd under förfarandena. Information om att resolutionsmyndigheten undersöker en viss central motpart skulle kunna vara tillräcklig för att kunna få negativa följder för den centrala motparten. Det är därför nödvändigt att säkerställa att det finns lämpliga mekanismer för att upprätthålla konfidentialiteten kring sådan information, såsom innehåll och de närmare uppgifterna i återhämtnings- och resolutionsplaner och resultat av eventuella bedömningar som genomförts i det sammanhanget. |
|
(64) |
Resolutionsmyndigheter bör ha kompletterande befogenheter för att säkerställa att överföringen av äganderättsinstrument eller skuldinstrument, tillgångar, rättigheter och åtaganden effektivt genomförs. Befogenheterna bör, med förbehåll för skyddsåtgärder, inkludera befogenheten att avlägsna tredje parters rättigheter från de överförda instrumenten eller tillgångarna och befogenheten att verkställa kontrakt och tillgodose kontinuiteten i arrangemang gentemot mottagaren av de överförda tillgångarna och äganderättsinstrumenten. Anställdas rätt att säga upp ett anställningsavtal bör dock inte påverkas. En parts rätt att säga upp ett kontrakt med en central motpart i resolution, eller en enhet i en grupp till en sådan bör, av andra orsaker än att den central motpart som hamnat på obestånd är i resolution, inte heller påverkas. Resolutionsmyndigheterna bör ha den kompletterande befogenheten att kräva att den resterande delen av en central motpart som avvecklas enligt normala insolvensförfaranden tillhandahåller tjänster som är nödvändiga för att verksamheten ska kunna fortsätta i den centrala motpart till vilken tillgångar, kontrakt eller äganderättsinstrument har överförts genom användning av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet eller broinstitutsinstrumentet. |
|
(65) |
I enlighet med artikel 47 i stadgan har de berörda parterna rätt till en rättvis rättegång och till ett effektivt rättsmedel mot åtgärder som berör dem. Därför ska beslut som fattas av resolutionsmyndigheterna kunna överklagas på väsentliga grunder om beslutet var godtyckligt och orimligt vid den tidpunkt då det fattades, mot bakgrund av då tillgänglig information . |
|
(66) |
Resolutionsåtgärder som vidtas av nationella resolutionsmyndigheter kan kräva en ekonomisk bedömning och ett stort bedömningsutrymme. De nationella resolutionsmyndigheterna har specifikt utrustats med den sakkunnighet som behövs för att utföra dessa bedömningar och besluta om lämplig användning av bedömningsutrymmet. Det är därför viktigt att säkerställa att de ekonomiska bedömningar som görs i det sammanhanget av de nationella resolutionsmyndigheterna används som grund av de nationella domstolarna när de ser över de berörda krishanteringsåtgärderna. |
|
(67) |
För att täcka synnerligen brådskande situationer och eftersom uppskjutandet av ett beslut av resolutionsmyndigheterna skulle kunna hindra kritiska funktioners kontinuitet, är det nödvändigt att föreskriva att inlämnandet av en ansökan om omprövning inte automatiskt bör skjuta upp verkan av det beslut som ansökan gäller och att resolutionsmyndighetens beslut bör vara omedelbart verkställbart. |
|
(68) |
Där det behövs för att skydda tredje parter som i god tro har förvärvat tillgångar, kontrakt, rättigheter och åtaganden i den centrala motparten i resolution genom myndigheternas utövande av sina resolutionsbefogenheter och för att säkerställa stabiliteten på de finansiella marknaderna bör rätten till omprövning inte påverka någon senare förvaltningshandling eller transaktion som ingåtts på grundval av ett upphävt beslut. Rättsverkningar vid ett felaktigt beslut bör därför i sådana fall begränsas till ersättning för den skada som de berörda personerna lidit. |
|
(69) |
Eftersom det kan krävas att resolutionsåtgärder vidtas akut på grund av allvarliga finansiella stabilitetsrisker i medlemsstaten och unionen bör den nationella lagstiftningen föreskriva skyndsamma förfaranden avseende en ansökan till en rättslig myndighet om förhandsgodkännande av en krishanteringsåtgärd och domstolens behandling av en sådan ansökan. Detta påverkar inte den rätt som de berörda parterna kan ha att lämna en ansökan till domstolen om att upphäva en krishanteringsåtgärd under en begränsad period efter det att resolutionsmyndigheten fattat krishanteringsåtgärden. |
|
(70) |
För att uppnå en ändamålsenlig resolution och för att undvika behörighetskonflikter är det väsentligt att inga normala insolvensförfaranden inleds eller fortgår med avseende på den centrala motpart som hamnat på obestånd medan resolutionsmyndigheten utövar sina resolutionsbefogenheter eller använder resolutionsverktygen, utom på resolutionsmyndighetens initiativ eller med dess samtycke. Det är lämpligt och nödvändigt att, under en begränsad tidsperiod, uppskjuta vissa avtalsförpliktelser för att ge resolutionsmyndigheten tid att faktiskt tillämpa resolutionsverktygen. Detta bör dock inte gälla skyldigheter för en central motpart som hamnat på obestånd gentemot system utformade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG23, inbegripet andra centrala motparter och centralbanker. Direktiv 98/26/EG minskar den risk som är förknippad med att delta i betalningssystem och system för värdepappersavveckling, i synnerhet genom att minska störningarna i händelse av att en deltagare i systemet blir insolvent. För att säkerställa att dessa skydd tillämpas korrekt i krissituationer, samtidigt som lämplig säkerhet för operatörer av system för överföring av betalningar och värdepapper och andra marknadsdeltagare upprätthålls, bör en krisförebyggande åtgärd eller en resolutionsåtgärd inte anses utgöra insolvensförfaranden i den mening som avses i direktiv 98/26/EG, under förutsättning att väsentliga förpliktelser enligt kontraktet fortsätter att uppfyllas. Driften av ett system utformat eller den rätt till säkerhet som garanteras i direktiv 98/26/EG bör inte undergrävas. |
|
(71) |
För att säkerställa att resolutionsmyndigheter, när de överför tillgångar och skyldigheter till en köpare i den privata sektorn eller ett broinstitut, ges en tillräcklig tidsperiod för att identifiera kontrakt som behöver överföras, kan det vara lämpligt att införa proportionerliga inskränkningar av motparters rätt att slutavräkna, påskynda eller på annat sätt avsluta finansiella kontrakt innan överföringen görs. Sådana inskränkningar skulle vara nödvändiga för att myndigheterna ska kunna få en rättvisande bild av balansräkningen för den centrala motpart som hamnat på obestånd, utan de förändringar av värden och omfattning som en utbredd användning av uppsägningsrättigheter skulle medföra. För att i så liten utsträckning som möjligt intervenera i motparters avtalsmässiga rättigheter bör begränsningen av uppsägningsrättigheterna bara gälla med avseende på den krisförebyggande åtgärden eller resolutionsåtgärden, inbegripet en inträffad händelse med direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, medan uppsägningsrättigheter på grund av obestånd, inklusive underlåtenhet att betala eller tillhandahålla marginalsäkerheter kvarstår. |
|
(72) |
För att bevara rättmätiga kapitalmarknadsarrangemang vid överföring av vissa, men inte alla, tillgångar, kontrakt, rättigheter och åtaganden i en central motpart som hamnat på obestånd är det lämpligt att inkludera skyddsåtgärder för att, i tillämpliga fall, förhindra uppdelning av skyldigheter som är sammanlänkade med varandra, rättigheter och kontrakt. En sådan begränsning av viss praxis i samband med kontrakt med koppling till varandra och därtill hörande säkerhet bör utsträckas till att även gälla kontrakt med samma motpart som täcks av överenskommelser om säkerhet, finansiell säkerhet med överföring av äganderätt, kvittning, slutavräkning och strukturerad finansiering. Om skyddsåtgärden är tillämplig bör resolutionsmyndigheterna vara skyldiga att överföra alla kontrakt med koppling till varandra i ett skyddat arrangemang eller låta alla ligga kvar i den del som finns kvar av den centrala motpart som hamnat på obestånd. Skyddsåtgärderna bör säkerställa att behandlingen av exponeringar som täcks av ett nettningsavtal i enlighet med direktiv 2013/36/EU påverkas i minsta möjliga grad vid beräkning av lagstadgat kapital. |
|
(73) |
EU:s centrala motparter tillhandahåller tjänster till clearingmedlemmar och kunder som i tredjeländer och tredjeländers centrala motparter tillhandahåller tjänster till clearingmedlemmar och kunder i EU. En ändamålsenlig resolution av internationellt verksamma centrala motparter kräver samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och myndigheter i tredjeland. I detta syfte bör Esma ge vägledning om det relevanta innehållet i samarbetsarrangemang som ingås med myndigheter i tredjeländer. Samarbetsarrangemangen bör säkerställa effektiv planering, beslutsfattande och samordning vad gäller internationellt verksamma centrala motparter. Nationella resolutionsmyndigheter bör under vissa omständigheter erkänna och verkställa resolutionsförfaranden i tredjeländer. Samarbete ska också ske med avseende på dotterföretag inom unionen eller tredjeländers centrala motparter och deras clearingmedlemmar och kunder. |
|
(74) |
För att säkerställa en konsekvent harmonisering och ett adekvat skydd för marknadsaktörer i hela unionen bör kommissionen ges befogenhet att anta förslag till tekniska tillsynsstandarder som utarbetats av Esma genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010 för att specificera innehållet i de skriftliga arrangemangen och förfarandena för hur resolutionskollegier, innehållet i resolutionsplanerna och inslag som är relevanta för utförandet av värderingar ska fungera. |
|
(75) |
Kommissionen bör kunna upphäva ett clearingkrav som inrättats i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 648/2012 efter en begäran från resolutionsmyndigheten för en central motpart i resolution eller den behöriga myndigheten i en central motparts clearingmedlem i resolution, och efter att ha erhållit ett icke-bindande yttrande från Esma, för särskilda klasser av OTC-derivat som clearas av en central motpart som är i resolution. Beslut om upphävande bör bara antas om det är nödvändigt för att bevara finansiell stabilitet och marknadens förtroende, särskilt för att undvika spridningseffekter och förhindra att motparter och investerare har höga och osäkra riskexponeringar gentemot en central motpart. För att kunna fatta sitt beslut bör kommissionen beakta resolutionsmålen och de kriterier som anges i förordning (EU) nr 648/2012 genom att omfatta OTC-derivat för clearingkravet vad gäller de OTC-derivat för vilka upphävande begärts. Upphävandet bör vara av tillfällig art, med möjlighet till förlängning. På samma sätt bör uppgiften för den centrala motpartens riskkommitté, såsom fastställs i artikel 28 i förordning (EU) nr 648/2012, stärkas för att ytterligare uppmuntra den centrala motparten att hantera sina risker försiktigt och förbättra dess resiliens. Riskkommitténs medlemmar bör ha möjlighet att underrätta den behöriga myndigheten om den centrala motparten inte följer riskkommitténs råd och företrädare för clearingmedlemmar och kunder om riskkommittén bör kunna använda information som lämnats för att övervaka deras exponeringar mot en central motpart i enlighet med konfidentialitetsskyddet. Slutligen bör de centrala motparternas resolutionsmyndigheter också ges tillgång till all nödvändig information i transaktionsregister. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och förordning (EU) nr 2365/2015 (7) bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(76) |
För att säkerställa att centrala motparters resolutionsmyndigheter är representerade i alla relevanta forum och att säkerställa att Esma drar nytta av all sakkunnighet som krävs för att utföra uppgifterna i samband med återhämtning och resolution av centrala motparter bör förordning (EU) nr 1095/2010 ändras för att inkludera nationella resolutionsmyndigheter i begreppet behöriga myndigheter enligt den förordningen. |
|
(77) |
För att förbereda Esmas beslut vad gäller de uppgifter som den tilldelats, som inbegriper utarbetande av förslag till tekniska standarder för förhands- och efterhandsvärderingar och om resolutionskollegier och resolutionsplaner och om riktlinjer om villkoren för resolution, bindande medling och för att säkerställa ett omfattande deltagande av EBA och dess medlemmar i beredningen av dessa beslut, bör Esma skapa en intern resolutionskommitté där behöriga myndigheter såsom EBA ska inbjudas att delta som observatörer. |
|
(78) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de rättigheter, friheter och principer som erkänns i stadgan, och särskilt äganderätten, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till försvar. |
|
(79) |
När behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter fattar beslut eller vidtar åtgärder inom ramen för denna förordning bör de alltid dels ta vederbörlig hänsyn till vilka effekter deras beslut och åtgärder får för den finansiella stabiliteten i andra jurisdiktioner och för den ekonomiska situationen i andra jurisdiktioner , dels ta hänsyn till hur viktiga alla clearingmedlemmar är för finanssektorn och ekonomin i de jurisdiktioner där clearingmedlemmen i fråga är etablerad. |
|
(80) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att harmonisera regler och förfaranden för resolution av centrala motparter inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva utan snarare, på grund av hur centrala motparter som hamnat på obestånd kan påverka hela unionen, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
|
(81) |
För att undvika inkonsekvenser mellan bestämmelserna om återhämtning och resolution av centrala motparter och en rättslig ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag är det lämpligt att skjuta upp tillämpningen av denna förordning fram till och med den dag då medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som införlivar förordningen [PO: Vänligen för in hänvisningen till direktivet om ändring av direktiv 2014/59/EU]. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs regler och förfaranden för återhämtning och resolution av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012 och regler för överenskommelser med tredjeländer i fråga om återhämtning och resolution av centrala motparter.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
2. |
resolutionskollegium: ett kollegium som inrättats i enlighet med artikel 4. |
|
3. |
resolutionsmyndighet: den myndighet som utsetts ▌i enlighet med artikel 3. |
|
4. |
resolutionsverktyg: ett resolutionsverktyg som avses i artikel 27.1. |
|
5. |
resolutionsbefogenhet: en befogenhet som avses i artikel 48. |
|
6. |
resolutionsmål: de resolutionsmål som avses i artikel 21. |
|
7. |
behörig myndighet: en myndighet som utsetts ▌i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
7a. |
obeståndshändelse: ett scenario där en eller flera clearingmedlemmar inte iakttar sina finansiella skyldigheter gentemot den centrala motparten. |
|
7b. |
icke-obeståndshändelse: ett scenario där förluster uppstår för den centrala motparten på grund av en annan händelse än obestånd, såsom affärsmässigt, förvaringsinstitutsbetingat, investeringsrelaterat, rättsligt eller operativt fallissemang eller bedrägeri, inbegripet fallissemang till följd av cyberattacker eller likviditetsbrister utan täckning. |
|
8. |
resolutionsplan: en resolutionsplan för en central motpart som upprättats i enlighet med artikel 13. |
|
9. |
resolutionsåtgärd: tillämpningen av ett resolutionsverktyg eller utövandet av en eller flera resolutionsbefogenheter när väl villkoren för resolution enligt artikel 22 är uppfyllda. |
|
10. |
clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
11. |
moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1.15 a i förordning (EU) nr 575/2013. |
|
12. |
central motpart i tredjeland: en central motpart, vars huvudkontor är etablerat i ett tredjeland. |
|
13. |
kvittningsavtal: ett avtal genom vilket två eller flera ömsesidiga fordringar eller skyldigheter som den centrala motparten i resolution och en motpart kan kvitta mot varandra. |
|
14. |
finansmarknadsinfrastruktur: en central motpart, en värdepapperscentral, ett transaktionsregister, ett betalningssystem eller ett annat system som en medlemsstat definierat och utsett i enlighet med artikel 2 a i direktiv 98/26/EG. |
|
15. |
kund: en kund enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
15a. |
O-SII: andra systemviktiga institut enligt artikel 131.3 i direktiv 2013/36/EU. |
|
16. |
samverkande central motpart: en central motpart som har ingått en samverkansöverenskommelse i enlighet med avdelning V i förordning (EU) nr 648/2012. ▌ |
|
18. |
återhämtningsplan: en återhämtningsplan som utformas och upprätthålls av en central motpart i enlighet med artikel 9. |
|
19. |
styrelse: administrativ styrelse och/eller tillsynsråd som inrättas i enlighet med artikel 27.2 i förordning (EU) nr 648/2012 och nationell bolagsrätt. |
|
20. |
tillsynskollegium : det kollegium som avses i artikel 18.1 i förordning (EU) nr 648/2012 med deltagande av den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) . |
|
21. |
kapital: kapital enligt definitionen i artikel 2.25 i förordning (EU) nr 648/2012 . |
|
22. |
vattenfallsprincipen vid obestånd: vattenfallsprincipen vid obestånd i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
23. |
kritiska funktioner: aktiviteter, tjänster eller transaktioner som tillhandahålls tredje parter utanför den centrala motparten, som om de upphörde sannolikt skulle leda till störningar av tjänster som är väsentliga för realekonomin eller störa den finansiella stabiliteten i en eller flera medlemsstater på grund av den centrala motpartens eller gruppens storlek, marknadsandel, externa och interna sammanlänkning, komplexitet eller gränsöverskridande verksamhet i en eller flera medlemsstater, särskilt med avseende på dessa aktiviteters, tjänsters eller transaktioners utbytbarhet. |
|
24. |
grupp: grupp enligt definitionen i artikel 2.16 i förordning (EU) nr 648/2012 . |
|
25. |
anknutna finansmarknadsinfrastrukturer: en samverkande central motpart eller en annan finansmarknadsinfrastruktur eller central motpart med vilken den centrala motparten har avtalsarrangemang. |
|
26. |
▌offentligt finansiellt stöd: statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, eller något annat offentligt finansiellt stöd på överstatlig nivå som skulle utgöra statligt stöd om det gavs på nationell nivå, vilket ges för att bevara eller återställa bärkraften, likviditeten eller solvensen hos en central motpart eller en grupp i vilken denna centrala motpart ingår. |
|
27. |
finansiella kontrakt: de kontrakt och överenskommelser som anges i artikel 2.1.100 i direktiv 2014/59/EU. |
|
28. |
normala insolvensförfaranden: kollektiva insolvensförfaranden som innebär total eller delvis avyttring av en gäldenärs tillgångar och tillsättande av en likvidator eller förvaltare och som normalt gäller för centrala motparter enligt nationell lagstiftning och antingen är specifika för dessa institut eller allmänt tillämpliga för alla fysiska eller juridiska personer. |
|
29. |
äganderättsinstrument: aktier, andra instrument som ger äganderätt, instrument som kan konverteras till eller ge rätt att förvärva aktier eller andra äganderättsinstrument, samt instrument som utgör intressen i aktier eller andra äganderättsinstrument. |
|
30. |
utsett nationellt makrotillsynsorgan: den myndighet som har anförtrotts genomförandet av den politik för makroprudentiell tillsyn som avses i rekommendation B1 i rekommendationen från Europeiska systemrisknämnden av den 22 december 2011 om de nationella myndigheternas mandat för makrotillsyn (ESRB/2011/3). |
|
31. |
obeståndsfond: en obeståndsfond i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
32. |
förfinansierade medel: avser medel som innehas av och är fritt tillgängliga för den berörda juridiska personen. |
|
33. |
verkställande ledning: den person eller de personer som effektivt leder den centrala motpartens affärsverksamhet samt arbetande styrelseledamot eller styrelseledamöter. |
|
34. |
transaktionsregister: ett transaktionsregister enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och i artikel 3.1 i förordning (EU) nr 2015/2365 (8). |
|
35. |
unionens regler om statligt stöd: den ram som fastställs genom artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget samt förordningar och alla unionsrättsakter, inbegripet riktlinjer, meddelanden och tillkännagivanden, som utfärdats eller antagits med stöd av artikel 108.4 eller 109 i EUF-fördraget. |
|
36. |
skuldinstrument: obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser utan säkerhet, instrument som skapar eller bekräftar en skuld samt instrument som ger rätt att förvärva skuldinstrument. |
|
37. |
infordran av medel vid resolution: en begäran om likvida medel som ska tillhandahållas av den centrala motpartens clearingmedlemmar, utöver förfinansierade medel, som bygger på lagstadgade befogenheter som en resolutionsmyndighet har tillgång till i enlighet med artikel 31 och som beskrivs i den centrala motpartens verksamhetsregler . |
|
38. |
infordran av medel vid återhämtning : en begäran om likvida medel som ska tillhandahållas av den centrala motpartens clearingmedlemmar, utöver förfinansierade medel, som bygger på avtalsarrangemang som anges i den centrala motpartens verksamhetsregler. |
|
39. |
överföringsbefogenheter: de befogenheter som specificeras i artikel 48.1 c eller d som avser överföring av aktier, andra äganderättsinstrument, skuldinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden, eller en kombination av dessa från en central motpart i resolution till en mottagare. |
|
40. |
derivat: ett derivat enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
41. |
nettningsavtal: ett arrangemang i enlighet med vilket ett antal fordringar eller skyldigheter kan omvandlas till en enda nettofordran, inklusive slutavräkningsavtal där fullgörandet av parternas skyldigheter påskyndas när en utlösande händelse inträffar (oavsett hur och var denna definieras) så att de ska fullgöras omedelbart eller avslutas, och i varje fall konverteras till eller ersättas av en enda nettofordran, inbegripet slutavräkningsklausuler enligt definitionen i artikel 2.1 n i) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG (9) och nettning enligt definitionen i artikel 2 k i direktiv 98/26/EG. |
|
42. |
krisförebyggande åtgärd: utövande av befogenheter som kräver att en central motpart ska vidta åtgärder för att rätta till bristerna i sin återhämtningsplan i enlighet med artikel 10.8 och 10.9, utövande av befogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för resolutionsbarhet i enlighet med artikel 17 eller tillämpningen av en åtgärd för tidig intervention i enlighet med artikel 19. |
|
43. |
uppsägningsrätt: rätten att säga upp ett kontrakt, rättigheter att påskynda, slutavräkna, kvitta eller netta skyldigheter eller liknande bestämmelser som upphäver, ändrar eller skjuter upp en avtalsparts skyldighet eller en bestämmelse som hindrar en skyldighet enligt kontraktet från att uppkomma som annars skulle uppkomma. |
|
44. |
avtal om finansiell äganderättsöverföring: avtal om finansiell äganderättsöverföring enligt definitionen i artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG. |
|
45. |
säkerställd obligation: ett instrument som avses i artikel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (10). |
|
46. |
tredjelands resolutionsförfaranden: en åtgärd enligt lagstiftningen i ett tredjeland som syftar till att hantera en central motpart som hamnat på obestånd i tredjeland som är jämförbar, i termer av mål och förväntade resultat, med resolutionsåtgärderna i denna förordning. |
|
47. |
berörda nationella myndigheter: resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter och behöriga ministerier som har utsetts enligt denna förordning eller enligt artikel 3 i direktiv 2014/59/EU eller andra myndigheter i medlemsstaterna som har befogenheter avseende tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för centrala motparter i tredjeland som tillhandahåller clearingtjänster i deras jurisdiktion. |
|
48. |
relevant myndighet i tredjeland: myndighet i tredjeland med ansvar för uppgifter som är jämförbara med de uppgifter som utförs av resolutionsmyndigheter eller behöriga myndigheter enligt denna förordning. |
AVDELNING II
RESOLUTIONSMYNDIGHETER, RESOLUTIONSKOLLEGIUM OCH FÖRFARANDEN
AVSNITT I
RESOLUTIONSMYNDIGHETER, RESOLUTIONSKOLLEGIER OCH DELTAGANDE AV DE EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETERNA
Artikel 3
Utseende av resolutionsmyndigheter och behöriga ministerier
1. De medlemsstater där en central motpart är etablerad ska, och de medlemsstater där ingen central motpart är etablerad får, utse en eller flera resolutionsmyndigheter med befogenhet att tillämpa resolutionsverktygen och utöva de resolutionsbefogenheter som anges i denna förordning.
Resolutionsmyndigheterna ska vara nationella centralbanker, behöriga ministerier, offentliga förvaltningsmyndigheter eller andra myndigheter med förvaltningsbefogenheter.
2. Resolutionsmyndigheterna ska ha den sakkunskap, de resurser och den operativa kapacitet som krävs för att tillämpa resolutionsåtgärder och ges möjlighet att utöva sina befogenheter med den skyndsamhet och flexibilitet som krävs för att uppnå resolutionsmålen.
3. När en resolutionsmyndighet som utsetts enligt punkt 1 har fått andra uppgifter ska medlemsstaten säkerställa ett effektivt operativt oberoende, inbegripet separat personal, rapporteringsvägar och beslutsprocess hos den resolutionsmyndigheten, i synnerhet dess oberoende i förhållande till den behöriga myndighet som utsetts enligt artikel 22 i förordning (EU) nr 648/2012 och till de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna för de clearingmedlemmar som avses i artikel 18.2 c i förordning (EU) nr 648/2012, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika intressekonflikter mellan de funktioner som anförtrotts resolutionsmyndigheten enligt denna förordning samt alla andra funktioner som myndigheten anförtrotts .
De krav som anges i första stycket ska inte hindra att rapporteringsvägar konvergerar på högsta nivå i en organisation som innefattar olika myndigheter eller att personal får, enligt förutbestämda villkor, sändas ut från en myndighet till en annan för att klara av tillfällig hög arbetsbelastning.
4. ▌Resolutionsmyndigheten ska anta och offentliggöra de interna regler som säkerställer den strukturella separering som avses i första stycket, inbegripet regler som rör tystnadsplikten och informationsutbyten mellan de olika uppgiftsområdena.
5. Varje medlemsstat ska utse ett enda ministerium som ansvarigt för att utöva det behöriga ministeriets uppgifter enligt denna förordning.
6. ▌Resolutionsmyndigheten ska informera det behöriga ministeriet i rimlig tid om de beslut som fattats enligt denna förordning.
7. Om det beslut som avses i punkt 6 kan få direkta statsfinansiella effekter ▌ska resolutionsmyndigheten få det godkännande som krävs enligt lag.
8. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om de resolutionsmyndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1.
9. ▌
10. Esma ska offentliggöra en förteckning över de resolutionsmyndigheter och kontaktmyndigheter som underrättats i enlighet med punkt 8.
Artikel 4
Resolutionskollegier
1. Den centrala motpartens resolutionsmyndighet ska inrätta, förvalta och leda ett resolutionskollegium som ska utföra de uppgifter som avses i artiklarna 13, 16 och 17 och säkerställa samarbete och samordning med resolutionsmyndigheter i tredjeländer.
Resolutionskollegier ska tillhandahålla en ram för resolutionsmyndigheter och andra relevanta myndigheter för att utföra följande uppgifter:
|
a) |
Utbyte av uppgifter som är relevanta för utarbetandet av resolutionsplaner, för att bedöma den centrala motpartens respektive dess deltagares sammanlänkning med andra, tillsammans med andra viktiga centralbanker , för förberedande och förebyggande åtgärder och resolution. |
|
b) |
Bedöma resolutionsplaner i enlighet med artikel 13. |
|
c) |
Bedöma centrala motparters resolutionsbarhet i enlighet med artikel 16. |
|
d) |
Identifiera, åtgärda och avlägsna hinder för centrala motparters resolutionsbarhet i enlighet med artikel 17. |
|
e) |
Samordning av information till allmänheten om resolutionsstrategier och resolutionsordningar. |
|
ea) |
Utbyte av återhämtnings- och resolutionsplaner för clearingmedlemmar och bedömning av potentiella effekter och sammanlänkningar med den centrala motparten. |
2. Följande ska vara medlemmar i resolutionskollegiet:
|
a) |
Den centrala motpartens resolutionsmyndighet. |
|
b) |
Den centrala motpartens behöriga myndighet. |
|
c) |
Clearingmedlemmarnas behöriga myndigheter och de resolutionsmyndigheter som avses i artikel 18.2 c i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
d) |
De behöriga myndigheter som avses i artikel 18.2 d i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
e) |
De centrala motparternas behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter som avses i artikel 18.2 e i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
f) |
De behöriga myndigheter som avses i artikel 18.2 f i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
g) |
De medlemmar i Europeiska centralbankssystemet som avses i artikel 18.2 g i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
h) |
De utgivande centralbanker som avses i artikel 18.2 h i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
i) |
Moderföretagets behöriga myndighet, om artikel 11.1 är tillämplig. |
|
ia) |
De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över andra systemviktiga institut (O-SII) enligt artikel 131.3 i direktiv 2013/36/EU. |
|
j) |
Det behöriga ministeriet, om den resolutionsmyndighet som avses i led a inte är det behöriga ministeriet. |
|
k) |
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). |
|
l) |
Europeiska bankmyndigheten (EBA). |
3. Esma, EBA och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över andra systemviktiga institut (O-SII) ska inte ha rösträtt i resolutionskollegier.
4. De behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna för clearingmedlemmar som är etablerade i tredjeländer och de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna för tredjeländers centrala motparter med vilka den centrala motparten har inrättat samverkansöverenskommelser kan bjudas in att delta som observatörer i resolutionskollegiet. Deras deltagande ska vara beroende av att dessa myndigheter omfattas av krav avseende konfidentialitet som, enligt ordföranden för resolutionskollegiet , är likvärdiga med dem som anges i artikel 71.
Deltagande av myndigheter från tredjeländer i resolutionskollegiet får begränsas till diskussionen om utvalda gränsöverskridande verkställighetsfrågor, bland annat följande:
|
a) |
Säkerställande av effektiv och samordnad verkställighet av resolutionsåtgärder, särskilt i enlighet med artiklarna 53 och 75. |
|
b) |
Identifiera och undanröja eventuella hinder för effektiva resolutionsåtgärder som kan uppkomma till följd av skillnader i lagar om säkerheter, nettnings- och kvittningsarrangemang och olika återhämtnings- och resolutionsbefogenheter eller strategier. |
|
c) |
Att identifiera och samordna behovet av nya krav på licens, godkännande eller auktorisering, mot bakgrund av att det är nödvändigt att resolutionsåtgärder genomförs i god tid. |
|
d) |
Eventuellt upphävande av varje clearingkrav för relevanta tillgångsklasser som berörs av den centrala motpartens resolution i enlighet med artikel 6 a i förordning (EU) nr 648/2012 eller en motsvarande bestämmelse enligt den nationella lagstiftningen i det berörda tredjelandet. |
|
e) |
En möjlig inverkan av olika tidszoner på tillämpliga stängningstider vad gäller handelsdagens slut. |
5. Resolutionskollegiets ordförande ska vara ansvarig för följande uppgifter:
|
a) |
Skriftligen fastställa arrangemang och förfaranden för resolutionskollegiets arbete, efter samråd med övriga medlemmar i resolutionskollegiet. |
|
b) |
Samordna resolutionskollegiets alla aktiviteter. |
|
c) |
Sammankalla och leda alla möten i resolutionskollegiet. |
|
d) |
Hålla alla medlemmar i resolutionskollegiet fullt informerade i förväg om anordnande av möten, om de huvudfrågor som ska diskuteras under dessa möten och de punkter som ska övervägas vid dessa diskussioner. |
|
e) |
Besluta om och vilka myndigheter i tredjeländer som ska bjudas in att delta i resolutionskollegiets särskilda möten i enlighet med punkt 4. |
|
f) |
I rimlig tid samordna utbyte av all relevant information mellan medlemmarna i resolutionskollegiet. |
|
g) |
I rimlig tid ge alla kollegiemedlemmar information om de beslut som har fattats vid dessa möten samt om resultaten av mötena. |
|
ga) |
Säkerställa att kollegiets medlemmar i god tid utbyter all relevant information för utövandet av sina uppgifter enligt denna förordning. |
6. För att säkerställa konsekvent och enhetligt fungerande tillsynskollegier i hela unionen ska Esma utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera innehållet i de skriftliga arrangemangen och förfarandena för hur de resolutionskollegier som avses i punkt 1 ska fungera.
Vid utarbetandet av de tekniska tillsynsstandarderna som avses i första stycket ska Esma ta hänsyn till de relevanta bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 876/2013 (11), i kapitel 6 avsnitt 1 i kommissionens delegerade förordning (EU) XXX/2016 om komplettering av direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn som antagits på grundval av artikel 88.7 i direktiv 2014/59/EU (12).
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den [OP: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 6 i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 5
Esmas resolutionskommitté
1. Esma ska inrätta en resolutionskommitté i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1095/2010 i syfte att förbereda de beslut som Esma anförtros i denna förordning, utom när det gäller de beslut som ska antas i enlighet med artikel 12 i denna förordning.
Resolutionskommittén ska också främja utvecklingen och samordningen av resolutionsplaner och utforma strategier för resolution av centrala motparter som hamnat på obestånd.
2. Resolutionskommittén ska bestå av de myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3.1 i denna förordning.
Myndigheter som avses i leden i och iv i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över andra systemviktiga institut (O-SII) ska inbjudas att delta i resolutionskommittén som observatörer.
2a. Esma ska bedöma centrala motparters återhämtnings- och resolutionsarrangemang i hela unionen vad gäller deras samlade påverkan på unionens finansiella stabilitet genom regelbundna stresstester och krissimuleringsövningar med avseende på potentiellt systemomfattande stresshändelser. Esma ska vid utövandet av denna roll säkerställa överensstämmelse med de utvärderingar av de centrala motparternas resiliens som utförts i enlighet med kapitel XII i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 när det gäller frekvens och utformning av testerna och ska nära samarbeta med de tillsynskollegier som etablerats i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 648/2012, ESRB och de behöriga myndigheter som utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2013/36/EU, inbegripet ECB när banken utför sina uppgifter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013, samt alla nationella behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av centrala motparter. På de områden där dessa arrangemang anses vara otillräckliga till följd av dessa omfattande stresstester, ska det eller de ansvariga instituten åtgärda bristerna och på nytt lämna in sina arrangemang för en ny omgång stresstester inom 6 månader efter föregående stresstester.
3. Vid tillämpningen av denna förordning ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) samarbeta med den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska bankmyndigheten (EBA) inom ramen för den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna som inrättats genom artikel 54 i förordning (EU) nr 1093/2010, artikel 54 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 54 i förordning (EU) nr 1095/2010.
4. Vid tillämpningen av denna förordning ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) säkerställa en strukturell åtskillnad mellan resolutionskommittén och andra arbetsuppgifter som avses i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 6
Samarbete mellan myndigheter
1. Behöriga myndigheter, resolutionsmyndigheter och Esma ska samarbeta nära vid beredningen, planeringen och, i möjligaste mån , tillämpningen av resolutionsbeslut. I synnerhet ska resolutionsmyndigheten och andra relevanta myndigheter, däribland Esma, de resolutionsmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/59/EU och behöriga myndigheter och myndigheter för anknutna finansmarknadsinfrastrukturer, samarbeta och kommunicera effektivt under återhämtningen så att resolutionsmyndigheten kan agera utan dröjsmål.
2. De behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna ska samarbeta med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.
De behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna ska utan dröjsmål förse Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) med all information som den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.
AVSNITT II
BESLUTSFATTANDE OCH FÖRFARANDEN
Artikel 7
Allmänna principer vid beslutsfattande
Behöriga myndigheter, resolutionsmyndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska ta hänsyn till följande principer och aspekter när de fattar beslut och vidta följande åtgärder enligt denna förordning:
|
a) |
Säkerställa ändamålsenligheten och proportionaliteten i varje beslut eller åtgärd som rör en enskild central motpart, med beaktande av åtminstone följande faktorer:
|
|
b) |
Att kravet på effektivt beslutsfattande och på att hålla resolutionskostnaderna så låga som möjligt och samtidigt förebygga marknadsstörningar vid tidiga interventionsåtgärder eller resolutionsåtgärder iakttas i syfte att undvika utnyttjande av offentliga medel. |
|
c) |
Beslut fattas och åtgärder vidtas i god tid och med vederbörlig skyndsamhet när så krävs. |
|
d) |
Resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter och andra myndigheter samarbetar med varandra för att säkerställa att beslut fattas och åtgärder vidtas på ett samordnat och effektivt sätt. |
|
e) |
Berörda myndigheters uppgifter och ansvar inom varje medlemsstat är tydligt definierade. |
|
f) |
Vederbörlig hänsyn tas till intressena i de medlemsstater där den centrala motparten tillhandahåller tjänster och där dess clearingmedlemmar, deras kunder och eventuella samverkande centrala motparter är etablerade, särskilt effekten av eventuella beslut, åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder vad gäller den finansiella stabiliteten eller skattemedlen i medlemsstaterna och unionen som helhet. |
|
g) |
Vederbörlig hänsyn tas till målen om en avvägning mellan intressena för de olika berörda c learingmedlemmarna, deras kunder , borgenärer i vidare mening och den centrala motpartens intressenter i de medlemsstater som deltar och undvika att en viss medlemsstats intressen äventyras eller skyddas på ett orättvist sätt, inbegripet att undvika en orättvis fördelning av bördan mellan medlemsstaterna. |
|
ga) |
Offentligt finansiellt stöd undviks i största möjliga utsträckning och endast användas som en sista utväg och enligt de villkor som anges i artikel 45, och inga förväntningar om offentligt finansiellt stöd skapas. |
|
h) |
Att alla skyldigheter enligt denna förordning om att samråda med en myndighet innan beslut fattas eller åtgärder vidtas som åtminstone innebär en skyldighet att samråda om de inslag i det föreslagna beslutet eller den föreslagna åtgärden som de har eller sannolikt kan komma att ha.
|
|
i) |
De resolutionsplaner som avses i artikel 13 iakttas, såvida inte avvikelser från dessa planer är nödvändiga för att bättre uppnå resolutionsmålen. |
|
j) |
Transparens säkerställs gentemot de berörda myndigheterna där så är möjligt, i synnerhet när ett beslut eller en åtgärd som föreslås sannolikt kan få konsekvenser på den finansiella stabiliteten eller skattemedlen, och gentemot någon annan jurisdiktion, eller andra parter, när så rimligen är möjligt . |
|
k) |
Att de samordnar och samarbetar så nära som möjligt med målet att minska den totala kostnaden för resolutionen. |
|
l) |
Negativa ekonomiska och sociala effekter av eventuella beslut i alla medlemsstater och tredjeländer där den centrala motparten tillhandahåller tjänster, inklusive negativa effekter på den finansiella stabiliteten, mildras. |
Artikel 8
Informationsutbyte
1. Resolutionsmyndigheterna, de behöriga myndigheterna och Esma ska på eget initiativ och på begäran i god tid förse varandra med all information som är relevant för utövandet av deras uppgifter enligt denna förordning.
2. Resolutionsmyndigheterna ska endast lämna ut konfidentiella uppgifter från en myndighet i ett tredjeland om den myndigheten har givit sitt skriftliga samtycke i förväg.
Resolutionsmyndigheterna ska förse det behöriga ministeriet med all information om beslut eller åtgärder som kräver underrättelse till, samråd med eller godkännande av detta ministerium.
AVDELNING III
BEREDNING
KAPITEL I
Planer för återhämtning och resolution
AVSNITT 1
ÅTERHÄMTNINGSPLANERING
Artikel 9
Återhämtningsplaner
1. Centrala motparter ska utforma och upprätthålla en övergripande och effektiv återhämtningsplan som föreskriver åtgärder som ska vidtas vid både obestånds- och icke-obeståndshändelser och kombinationer av båda för att återställa deras finansiella ställning, utan något offentligt finansiellt stöd i syfte att göra det möjligt för dem att fortsätta att tillhandahålla clearingstjänster, efter en betydande försämring av deras finansiella situation eller en risk att åsidosätta deras tillsynskrav enligt förordning (EU) nr 648/2012.
1a. Återhämtningsplanen ska göra klar åtskillnad, framför allt, när detta är möjligt, genom separata avsnitt, mellan scenarier baserade på
|
a) |
obeståndshändelser, |
|
b) |
icke-obeståndshändelser, |
Återhämtningsplanen ska innehålla arrangemang för hur bestämmelserna för scenarier enligt punkterna a) och b) ska kombineras om båda scenarierna inträffar samtidigt.
2. Återhämtningsplanen ska innehålla en ram med indikatorer, baserad på den centrala motpartens riskprofil, som identifierar de omständigheter enligt vilka åtgärderna i återhämtningsplanen ska vidtas, med beaktande av olika scenarier. Indikatorerna kan vara av kvalitativ eller kvantitativ art beroende på den centrala motpartens finansiella ställning.
De centrala motparterna ska införa lämpliga arrangemang, inbegripet nära samarbete mellan de berörda myndigheterna, för en regelbunden övervakning av indikatorerna. De centrala motparterna ska rapportera till Esma och behöriga myndigheter om resultatet av denna övervakning.
2a. Esma ska, i samarbete med ESRB, senast den… [ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 för att specificera den minimiförteckning över kvalitativa och kvantitativa indikatorer som avses i första stycket i punkt 2 i denna artikel.
3. De centrala motparternas verksamhetsregler ska innehålla bestämmelser som anger de förfaranden som ska följas för att uppnå målen för återhämtningen när de föreslår följande:
|
a) |
Vidta åtgärder som föreskrivs i deras återhämtningsplan, trots att de relevanta indikatorerna inte har uppfyllts. |
|
b) |
Avstå från att vidta åtgärder som föreskrivs i deras återhämtningsplan, trots att de relevanta indikatorerna har uppfyllts. |
3a. För åtgärder som vidtas enligt punkt 3 ska den behöriga myndighetens godkännande krävas.
4. Om en central motpart har för avsikt att inleda sin återhämtningsplan ska denne informera den behöriga myndigheten och Esma om arten av och omfattningen på de problem som har konstaterats, där samtliga relevanta omständigheter anges och de åtgärder för återhämtning eller andra åtgärder som den avser att vidta för att rätta till situationen.
Om den behöriga myndigheten anser att ett återkrav som den centrala motparten planerar att vidta kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet, sannolikt blir verkningslösa eller på ett oproportionerligt sätt skulle kunna påverka clearingmedlemmarnas kunder , får den , efter att ha informerat Esma, kräva att den centrala motparten avstår från att vidta denna åtgärd.
5. Den behöriga myndigheten ska omgående underrätta resolutionsmyndigheten om underrättelser som den mottagit i enlighet med punkt 4 första stycket och eventuella instruktioner från den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 4 andra stycket.
När den behöriga myndigheten informeras i enlighet med första stycket i punkt 4, ska den begränsa eller förbjuda all ersättning till eget kapital och instrument som behandlas som eget kapital i största möjliga utsträckning utan att utlösa obestånd, inklusive utdelningar och återköp av den centrala motparten, och den får begränsa, förbjuda eller frysa alla betalningar av rörlig ersättning enligt direktiv 2013/36/EU och EBA:s riktlinjer EBA/GL/2015/22, av diskretionära pensionsförmåner och av avgångsvederlag till ledningen.
6. De centrala motparterna ska se över och vid behov uppdatera sina återhämtningsplaner minst en gång om året eller efter varje förändring av deras juridiska eller organisatoriska struktur, deras affärsverksamhet eller deras finansiella situation som kan ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en ändring av återhämtningsplanerna. Behöriga myndigheter får kräva att centrala motparter uppdaterar sina återhämtningsplaner oftare.
7. Återhämtningsplanerna ska
|
a) |
inte förutsätta tillgång till eller erhållande av offentligt finansiellt stöd, akut likviditetsstöd från centralbanker eller akut likviditetsstöd från centralbanker med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser, |
|
b) |
beakta intressena för alla aktörer som sannolikt kommer att påverkas av planen, i synnerhet i förbindelse med clearingmedlemmar och deras kunder, både direkta och indirekta, samt |
|
c) |
säkerställa att clearingmedlemmarna inte har obegränsad exponering mot den centrala motparten. |
7a. Återhämtningsverktygen ska göra det möjligt att
|
a) |
hantera förluster till följd av icke-obeståndshändelser, |
|
b) |
hantera förluster till följd av obeståndshändelser, |
|
c) |
återställa en avstämd bankbok efter en obeståndshändelse, |
|
d) |
hantera likviditetsbrist som saknar täckning, samt |
|
e) |
fylla på den centrala motpartens finansiella medel, inklusive dess egna medel, till en nivå som är tillräcklig för att den centrala motparten ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 och för att stödja fortsatt drift i rätt tid av kritiska funktioner i den centrala motparten. |
7b. Återhämtningsplaner ska beakta en rad extrema men möjliga scenarier, inbegripet obestånd för fler clearingmedlemmar än de två största och för andra centrala motparter, som är relevanta för den centrala motpartens specifika förhållanden, bland annat dess produktmix, affärsmodell och ram för likviditets- och riskhantering. De olika scenarierna ska inbegripa både systemomfattande händelser och finansiell stress som särskilt avser den centrala motparten, och beakta den potentiella effekten av inhemska och gränsöverskridande spridningseffekter vid kriser, liksom samtidiga kriser på flera viktiga marknader.
7c. Esma ska, i samarbete med ESRB, senast den… [12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 där de olika scenarier som ska beaktas vid tillämpningen av punkt 1 specificeras ytterligare. Vid utfärdandet av sådana riktlinjer ska Esma, i förekommande fall, beakta det relevanta internationella arbete som utförts på området för tillsynsmässiga stresstest för centrala motparter och återhämtning av centrala motparter. Esma ska sträva efter att, när detta är möjligt, utnyttja synergier mellan tillsynsmässiga stresstester och utformningen av modeller för återhämtningsscenarier.
7d. Om en central motpart är en del av en grupp och avtalsenligt stöd från moderbolaget, inklusive finansiering av den centrala motpartens kapitalkrav som bestäms i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012 via äganderättsinstrument som utfärdats av moderföretaget, ingår i återhämtningsplanen, ska återhämtningsplanen innehålla scenarier där dessa avtal inte kan infrias.
7e. Återhämtningsplanen ska innehålla följande uppgifter:
|
a) |
En sammanfattning av huvudinslagen i planen och en sammanfattning av den totala återhämtningskapaciteten. |
|
b) |
En sammanfattning av de väsentliga förändringarna för den centrala motparten sedan den senast inlämnade återhämtningsplanen. |
|
c) |
En kommunikations- och informationsplan som beskriver hur den centrala motparten avser att hantera eventuellt negativa marknadsreaktioner med iakttagande av största möjliga transparens. |
|
d) |
En övergripande samling åtgärder för kapital, förlustfördelning och likviditet som krävs för att upprätthålla eller återställa den centrala motpartens bärkraft och finansiella ställning, inbegripet för att återställa dess kopplade bok och kapital och fylla på förfinansierade medel som är nödvändiga för att den centrala motpartens bärkraft ska upprätthållas som gående koncern, och för att fortsatt tillhandahålla kritiska tjänster i enlighet med artikel 1.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 och artikel 32.2 och 32.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013. |
|
e) |
Lämpliga villkor och förfaranden för att säkerställa att återhämtningsåtgärder genomförs i rätt tid samt ett brett spektrum av återhämtningsalternativ, inbegripet en uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen. |
|
f) |
En närmare beskrivning av alla väsentliga hinder för ett effektivt och snabbt verkställande av planen, inbegripet beaktande av följderna för clearingmedlemmar och kunder i de fall där clearingmedlemmar antas vidta åtgärder i enlighet med de återhämtningsplaner som avses i artiklarna 5 och 7 i direktiv 2014/59/EU och i förekommande fall för resten av gruppen. |
|
g) |
Identifiering av kritiska funktioner. |
|
h) |
En detaljerad beskrivning av förfarandena för att fastställa värdet på och möjligheten att avyttra den centrala motpartens centrala affärsområden, verksamhet och tillgångar. |
|
i) |
En detaljerad beskrivning av hur återhämtningsplaneringen införlivas i den centrala motpartens ledningsstruktur, hur den ingår i den centrala motpartens operativa regler som clearingmedlemmarna har enats om, samt politiken och förfarandena för godkännandet av återhämtningsplanen och fastställande av vilka personer i organisationen som ska ansvara för att utarbeta och genomföra planen. |
|
j) |
Arrangemang och åtgärder som uppmuntrar clearingmedlemmar som inte är på obestånd att lägga bud i auktioner på positioner i en medlem på obestånd. |
|
k) |
Arrangemang och åtgärder för att säkerställa att institutet har tillräcklig tillgång till beredskapsfinansieringskällor, däribland potentiella likvida medel, en bedömning av tillgängliga säkerheter och av möjligheterna att föra över likvida medel mellan koncernenheter och affärsområden för att garantera att institutet kan fortsätta att bedriva sin verksamhet och fullgöra sina åtaganden när de förfaller till betalning. |
|
l) |
Arrangemang och åtgärder:
|
7f. Vid en obeståndshändelse ska en central motpart använda ett ytterligare belopp av särskilda egna medel som motsvarar det belopp som måste användas enligt artikel 45.4 i förordning (EU) nr 648/2012, innan de verktyg som avses i punkt 7e l i denna artikel utnyttjas. Om den behöriga myndigheten anser att de risker som ledde till förlust var under den centrala motpartens kontroll, får den begära att den centrala motparten använder ett högre belopp av särskilda egna medel som ska fastställas av den behöriga myndigheten.
7 g. Vid en icke-obeståndshändelse ska en central motpart använda ett ytterligare belopp av särskilda egna medel som motsvarar tre gånger det belopp som ska användas enligt artikel 45.4 i förordning (EU) nr 648/2012, innan de verktyg som avses i punkt 7e l i denna artikel utnyttjas, och för att följa det strikt rekommenderade förfarandet, ska de centrala motparterna inte utnyttja obeståndsfonden eller vattenfallsprincipen vid obestånd. Om den behöriga myndigheten anser att de risker som ledde till förlust var utanför den centrala motpartens kontroll, får den tillåta att den centrala motparten använder ett lägre belopp av särskilda egna medel som ska fastställas av den behöriga myndigheten.
7h. En central motpart ska, i överenskommelse med den behöriga myndigheten, använda de verktyg som avses i punkt 7e l ii) endast efter det att en infordran av medel, för ett minimibelopp som motsvarar den centrala motpartens obeståndsfond, genomförts enligt de villkor som avses i 7e l vii.
|
7i. |
De behöriga myndigheterna kan kräva att de centrala motparterna inkluderar ytterligare information i sina återhämtningsplaner. |
8. Den centrala motpartens styrelse ska, med hänsyn till råden från riskkommittén i enlighet med artikel 28.3 i förordning (EU) nr 648/2012, bedöma och godkänna återhämtningsplanen innan den inlämnas till den behöriga myndigheten och Esma .
9. Återhämtningsplaner ska anses utgöra en del av de regler som styr verksamheten i centrala motparter och de centrala motparterna och deras clearingmedlemmar, för bestämmelser som rör deras kunder, ska säkerställa att de åtgärder som ingår i återhämtningsplanerna alltid är verkställbara.
9a. Centrala motparter ska göra de poster som förtecknas i leden a-g i punkt 7e allmänt tillgängliga. De poster som anges i leden h) till l) i den punkten bör vara allmänt tillgängliga i den utsträckning som det finns ett allmänt intresse av dessa posters transparens. Clearingmedlemmar ska säkerställa att alla bestämmelser som rör deras kunder meddelas dessa på lämpligt sätt.
9b. Reglerna i den nationella insolvenslagstiftningen avseende möjligheten att förklara rättshandlingar som är till skada för borgenärer ogiltiga eller avsaknad av juridisk giltighet för rättshandlingar ska inte gälla åtgärder som vidtas av en central motpart i enlighet dess återhämtningsplan som upprättats inom ramen för denna förordning.
Artikel 10
Bedömning av återhämtningsplaner
1. Centrala motparter ▌ska lämna in sina återhämtningsplaner till den behöriga myndigheten ▌.
2. Den behöriga myndigheten ska utan onödigt dröjsmål överlämna varje plan till tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheten.
Inom sex månader efter det att varje plan lämnats, och i samarbete med tillsynskollegiet i enlighet med det förfarande som anges i artikel 12, ska den behöriga myndigheten granska återhämtningsplanen och bedöma i vilken mån den uppfyller de krav som anges i artikel 9.
3. Vid bedömningen av återhämtningsplanen ska den behöriga myndigheten konsultera ESRB och ta hänsyn till den centrala motpartens kapitalstruktur, vattenfallsprincipen vid obestånd, komplexiteten hos den organisatoriska strukturen och den centrala motpartens riskprofil, däribland finansiella, operativa och cyberrelaterade risker och dess verksamhets utbytbarhet , och den inverkan som genomförandet av återhämtningsplanen kan få på clearingmedlemmar, deras kunder, de finansiella marknader som de centrala motparterna verkar på och det finansiella systemet som helhet. Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta huruvida återhämtningsplanen säkerställer lämpliga incitament för den centrala motpartens ägare och clearingmedlemmar och deras kunder att kontrollera den grad av risk som de tillför systemet eller utsätter systemet för. Den behöriga myndigheten ska främja övervakningen av den centrala motpartens risktagande och riskförvaltning och uppmuntra till så stort deltagande som möjligt i den centrala motpartens process för obeståndshantering.
3a. Vid bedömningen av återhämtningsplanen ska den behöriga myndigheten endast beakta avtal om stöd från moderbolag som giltiga delar av återhämtningsplanen om dessa avtal är avtalsmässigt bindande.
4. Resolutionsmyndigheten ska granska återhämtningsplanen för att identifiera eventuella åtgärder som skulle kunna inverka negativt på den centrala motpartens resolutionsbarhet. När sådana frågor har identifierats ska resolutionsmyndigheten underrätta den behöriga myndigheten och lämna rekommendationer till den behöriga myndigheten om möjligheter att avhjälpa de negativa effekterna av sådana åtgärder på den centrala motpartens resolutionsbarhet.
5. Om den behöriga myndigheten beslutar att inte agera utifrån rekommendationerna från resolutionsmyndigheten i enlighet med punkt 4, ska den motivera detta beslut fullt ut till resolutionsmyndigheten.
6. Om den behöriga myndigheten är enig med rekommendationerna från resolutionsmyndigheten, eller på annat sätt bedömer att det finns väsentliga brister i återhämtningsplanen eller väsentliga hinder för dess genomförande, ska den underrätta den centrala motparten eller dess moderföretag och ge den centrala motparten möjlighet att lämna sina synpunkter.
7. Den behöriga myndigheten kan, med hänsyn tagen till den centrala motpartens synpunkter, begära att den centrala motparten eller moderbolaget inom två månader, som med den behöriga myndighetens godkännande kan förlängas med ytterligare en månad, ska lämna en reviderad plan som visar hur dessa brister eller hinder åtgärdas. Den reviderade planen ska bedömas i enlighet med punkt 2 andra stycket.
8. Om den behöriga myndigheten anser att bristerna och hindren inte har åtgärdats på lämpligt sätt genom den reviderade planen, eller om den centrala motparten eller moderbolaget inte har lämnat in en reviderad plan, ska den begära att den centrala motparten eller moderbolaget gör vissa specifika ändringar i planen.
9. Om det inte är möjligt att på ett adekvat sätt åtgärda bristerna eller hindren genom specifika ändringar av planen ska den behöriga myndigheten begära att den centrala motparten eller moderföretaget inom rimlig tid identifierar eventuella ändringar av sin verksamhet för att hantera bristerna i eller hindren för genomförandet av återhämtningsplanen.
Om en central motpart eller ett moderbolag underlåter att identifiera sådana ändringar inom den tidsram som den behöriga myndigheten fastställt, eller om den behöriga myndigheten anser att de föreslagna åtgärderna inte i tillräcklig grad skulle avhjälpa bristerna eller hindren för genomförandet av återhämtningsplanen, eller förbättra den centrala motpartens resolutionsbarhet , ska den behöriga myndigheten begära att den centrala motparten eller moderföretaget, inom en rimlig tidsperiod som fastställts av den behöriga myndigheten , vidtar någon av följande åtgärder, med hänsyn till hur allvarliga bristerna och hindren är, vilken effekt åtgärderna kan få på den centrala motpartens verksamhet och den centrala motpartens kapacitet att även i fortsättningen säkerställa överensstämmelse med förordning (EU) nr 648/2012:
|
a) |
Minska den centrala motpartens riskprofil. |
|
b) |
Stärka den centrala motpartens förmåga att rekapitaliseras i rimlig tid för att uppfylla sina tillsynskrav. |
|
c) |
Se över den centrala motpartens strategi och struktur. |
|
d) |
Göra ändringar av vattenfallsprincipen vid obestånd, återhämtningsåtgärder och andra förlustfördelningsarrangemang för att förbättra kritiska funktioners resolutionsbarhet och resiliens. |
|
e) |
Göra ändringar i den centrala motpartens styrningsstruktur. |
10. Den begäran som avses i punkt 9 andra stycket ska vara motiverad och meddelas skriftligen till den centrala motparten.
10a. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar de minimikriterier och förfaranden som den behöriga myndigheten ska utvärdera för bedömningen enligt punkt 2 i den här artikeln och artikel 11.1.
Esma ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 11
Återhämtningsplaner för centrala motparter som tillhör en företagsgrupp
1. Om moderföretaget i den grupp som en central motpart tillhör är ett institut enligt definitionen i artikel 2.1.23 i direktiv 2014/59/EU eller en enhet som avses i led c eller d i artikel 1.1 i det direktivet ska de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.1.21 i det direktivet kräva att moderföretaget lämnar en återhämtningsplan för gruppen i enlighet med det direktivet. Den behöriga myndigheten ska lämna in gruppens återhämtningsplan till den centrala motpartens behöriga myndighet.
Om moderföretaget i den grupp som en central motpart tillhör inte är ett institut eller en enhet som avses i första stycket och, om detta är nödvändigt , för att kontrollera alla delar av avsnitt A i bilagan, får de behöriga myndigheterna, efter samråd med kollegiet och i enlighet med det förfarande som anges i artikel 10 i denna förordning, kräva att den centrala motparten lämnar en plan för den centrala motpartens återhämtning som beaktar alla relevanta delar som rör gruppens struktur . En sådan begäran ska motiveras och meddelas skriftligen till den centrala motparten och dess moderbolag.
2. Om moderföretaget lämnar in en återhämtningsplan i enlighet med punkt 1 första stycket ska bestämmelserna om den centrala motpartens återhämtning utgöra en urskiljbar del av återhämtningsplanen och ska uppfylla kraven i denna förordning och den centrala motparten behöver inte vara skyldig att upprätta en enskild återhämtningsplan.
3. Den centrala motpartens behöriga myndighet ska, i enlighet med artikel 10 i bestämmelserna om den centrala motpartens återhämtning, bedöma och, i förekommande fall, samråda med gruppens behöriga myndighet.
Artikel 12
Samordningsförfarande för återhämtningsplaner
1. Tillsynskollegiet ska fatta ett gemensamt beslut om samtliga följande frågor:
|
a) |
Granskningen och bedömningen av återhämtningsplanen. |
|
b) |
Tillämpningen av de åtgärder som anges i artikel 9.6, 9.7, 9.8 och 9.9. |
|
c) |
Om en återhämtningsplan ska upprättas av moderföretag i enlighet med artikel 11.1. |
2. Kollegiet ska fatta ett gemensamt beslut om de frågor som avses i leden a och b inom fyra månader från dagen för den behöriga myndighetens överlämnande av återhämtningsplanen.
Kollegiet ska fatta ett gemensamt beslut om de frågor som anges i led c inom fyra månader från den dag då den behöriga myndigheten beslutar att begära att moderföretaget upprättar en plan för gruppen.
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) kan, på begäran av en behörig myndighet inom tillsynskollegiet , bistå tillsynskollegiet i att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1095/2010.
3. Om tillsynskollegiet, efter fyra månader från dagen för översändandet av återhämtningsplanen, har underlåtit att fatta ett gemensamt beslut om de frågor som avses i leden a och b i punkt 1 ska den centrala motpartens behöriga myndighet fatta ett eget beslut.
Den centrala motpartens behöriga myndighet ska fatta det beslut som avses i första stycket med beaktande av de synpunkter som övriga medlemmar i kollegiet uttryckt under fyramånadersperioden. Den centrala motpartens behöriga myndighet ska skriftligen meddela detta till den centrala motparten, dess moderföretag, i förekommande fall, och till de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet.
4. Om en grupp medlemmar av tillsynskollegiet som utgör en enkel majoritet av detta kollegiums medlemmar , vid utgången av denna fyramånadersfrist, till Esma har hänskjutit en fråga i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010 avseende bedömningen av återhämtningsplanerna och genomförandet av åtgärderna i leden a, b och d i artikel 10.9 i denna förordning, ska den centrala motpartens behöriga myndighet i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1095/2010 invänta beslutet från Esma och fatta beslut i enlighet med Esmas beslut.
5. Denna fyramånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma ska fatta sitt beslut inom en månad från det att frågan hänskjutits till den. Ärendet får inte hänskjutas till Esma efter det att tidsperioden på fyra månader har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Om Esma inom en månad inte har fattat beslut ska beslutet från den centrala motpartens behöriga myndighet tillämpas.
AVSNITT 2
RESOLUTIONSPLANERING
Artikel 13
Resolutionsplaner
1. Resolutionsmyndigheten ska, efter samråd med den behöriga myndigheten och Esma och i samordning med resolutionskollegiet, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 15, upprätta en resolutionsplan för varje central motpart.
2. Resolutionsplanen ska innehålla de resolutionsåtgärder som resolutionsmyndigheten kan vidta om den centrala motparten uppfyller de villkor för resolution som avses i artikel 22.
3. Resolutionsplanen ska beakta åtminstone följande:
|
a) |
Den centrala motparten har hamnat på obestånd på grund av följande:
|
|
b) |
Den påverkan genomförandet av resolutionsplanen kan få på clearingmedlemmarna och deras kunder, också när clearingmedlemmar sannolikt kommer att bli föremål för återhämtningsåtgärder eller resolutionsåtgärder i enlighet med direktiv 2014/59/EU, eventuella anknutna finansmarknadsinfrastrukturer, de finansiella marknader som den centrala motparten verkar på och det finansiella systemet som helhet. |
|
c) |
På vilket sätt och under vilka omständigheter en central motpart kan ansöka om att få nyttja centralbanksfaciliteter och identifiering av de tillgångar som kan förväntas klassificeras som säkerhet. |
4. Resolutionsplanen får inte förutsätta något av följande:
|
a) |
Offentligt finansiellt stöd. |
|
b) |
Akut likviditetsstöd från centralbanker. |
|
c) |
Likviditetsstöd från centralbanker med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser. |
4a. Resolutionsplanen ska göra försiktiga antaganden beträffande de finansiella medel som är tillgängliga som resolutionsverktyg och som kan komma att krävas för att uppnå resolutionsmålen och de medel som den förväntar sig kommer att finnas tillgängliga i enlighet med den centrala motpartens regler och förfaranden vid tidpunkten för resolutionen. Dessa försiktiga antaganden ska baseras på resultaten av de senaste stresstester som utförts i enlighet med artikel 5.2a och fortfarande är giltiga i scenarier med extrema marknadsförhållanden i kombination med återhämtning eller resolution av en eller flera centrala motparter, inbegripet obestånd för en eller flera ytterligare clearingmedlemmar utöver de två clearingmedlemmar mot vilka de har de största exponeringarna.
5. Resolutionsmyndigheterna ska granska och, i tillämpliga fall, uppdatera resolutionsplanerna minst en gång om året och efter varje förändring av den centrala motpartens juridiska eller organisatoriska struktur eller dess affärsverksamhet eller dess finansiella situation eller varje annan förändring som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens ändamålsenlighet.
Den centrala motparten och de behöriga myndigheterna ska omedelbart informera resolutionsmyndigheterna om alla sådana förändringar.
5a. Resolutionsplanen ska göra klar åtskillnad, framför allt när detta är möjligt genom separata avsnitt, mellan scenarier som baseras på de omständigheter som avses i leden i, ii och iii i punkt 3 a.
6. Resolutionsplanen ska ange de omständigheter och olika scenarier för att använda resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna. Resolutionsplanen ska innehålla följande, kvantifierad när så är lämpligt och möjligt:
|
a) |
En sammanfattning av huvudinslagen i planen där åtskillnad görs mellan obeståndshändelse, icke-obeståndshändelse och en kombination av dessa båda. |
|
b) |
En sammanfattning av de väsentliga förändringar som har inträffat för den centrala motparten sedan resolutionsplanen senast uppdaterades. |
|
c) |
En beskrivning av hur den centrala motpartens kritiska funktioner, i den mån som krävs, skulle kunna åtskiljas juridiskt och ekonomiskt från övriga funktioner för att säkerställa fortsatt verksamhet efter inledande av alla olika former av resolution, inbegripet att den centrala motparten hamnat på obestånd. |
|
d) |
En uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen, bland annat för att fylla på den centrala motpartens finansiella medel . |
|
e) |
En detaljerad beskrivning av den bedömning av resolutionsbarheten som gjorts i enlighet med artikel 16. |
|
f) |
En beskrivning av alla åtgärder som krävs i enlighet med artikel 17 för att åtgärda eller avlägsna identifierade hinder för resolutionsbarhet till följd av den bedömning som gjorts i enlighet med artikel 16. |
|
g) |
En detaljerad beskrivning av förfarandena för att fastställa värdet och möjligheten att sälja ut den centrala motpartens kritiska funktioner och tillgångar. |
|
h) |
En detaljerad beskrivning av arrangemangen för att säkerställa att den information som begärs i enlighet med artikel 14 är aktuell och att den alltid är tillgänglig för resolutionsmyndigheterna. |
|
i) |
En förklaring av hur resolutionsåtgärder kan finansieras utan ett antagande av de inslag som avses i punkt 4. |
|
j) |
En detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategier som skulle kunna tillämpas enligt de olika möjliga scenarierna samt de tillämpliga tidsfristerna. |
|
k) |
En beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden mellan den centrala motparten och andra marknadsdeltagare, inklusive gruppinterna ömsesidiga beroenden, samverkansöverenskommelser och anknytningar till andra finansmarknadsinfrastrukturer, tillsammans med olika sätt att hantera detta ömsesidiga beroende. |
|
l) |
En beskrivning av olika alternativ för att säkerställa:
|
|
la) |
En beskrivning av den metod som resolutionsmyndigheten avser att tillämpa för att fastställa omfattningen och värdet av alla kontrakt som ska sägas upp i enlighet med artikel 29. |
|
m) |
En analys av planens inverkan på den centrala motpartens anställda, inbegripet en bedömning av därmed förknippade kostnader, och en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med personalen under resolutionsprocessen, med beaktande av alla nationella regler och system för dialog med arbetsmarknadens parter. |
|
n) |
En plan för kommunikation med media och allmänheten i syfte att säkra största möjliga transparens. |
|
o) |
En beskrivning av grundläggande verksamhet och system för att upprätthålla den centrala motpartens operativa verksamhet. |
|
oa) |
En beskrivning av arrangemangen för informationsutbyte inom resolutionskollegiet före och under resolution, i enlighet med de skriftliga arrangemang och förfaranden för resolutionskollegiernas funktionssätt som anges i artikel 4.1. |
Den information som avses i punkt 6 a ska förmedlas till den berörda centrala motparten. Den centrala motparten kan yttra sig skriftligen om resolutionsplanen till resolutionsmyndigheten. Detta yttrande ska ingå i planen.
7. Resolutionsmyndigheterna kan kräva att centrala motparter förser dem med detaljerade register över de kontrakt som avses i artikel 29 i förordning (EU) nr 648/2012, i vilka den är part. Resolutionsmyndigheterna kan ange en tidsfrist för att lämna dessa uppgifter och ange olika tidsfrister för olika typer av kontrakt.
7a. Den centrala motpartens resolutionsmyndighet ska nära samarbeta med resolutionsmyndigheten för den centrala motpartens clearingmedlemmar i syfte att säkerställa att det inte råder några hinder för resolution.
8. Esma får efter samråd med Europeiska systemrisknämnden och med beaktande av de relevanta bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) XXX/2016 om komplettering av direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn som antagits på grundval av artikel 10.9 i direktiv 2014/59/EU och med respekt för proportionalitetsprincipen, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som ytterligare specificerar innehållet i resolutionsplanen i enlighet med punkt 6.
Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder ska Esma ta hänsyn till skillnaden mellan de nationella rättsliga ramarna, i synnerhet när det gäller insolvenslagstiftningen, i hela unionen, samt till de i unionen etablerade centrala motparternas varierande storlek och art.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den [PO: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 14
Centrala motparters skyldighet att samarbeta och tillhandahålla information
Centrala motparter ska samarbeta i den mån som krävs för att upprätta resolutionsplaner och tillhandahålla resolutionsmyndigheterna, antingen direkt eller genom den behöriga myndigheten, all nödvändig information för att upprätta och genomföra dessa planer, inklusive den information och analys som specificeras i avsnitt B i bilagan.
De behöriga myndigheterna ska tillhandahålla resolutionsmyndigheterna alla uppgifter som avses i det första stycket som redan är tillgängliga för dem.
En central motpart ska i god tid utbyta information med de behöriga myndigheterna och Esma för att underlätta bedömningen av riskprofilerna för den centrala motparten och sammanlänkningen med andra finansmarknadsinfrastrukturer, andra finansinstitut och med det finansiella systemet i allmänhet enligt definitionen i artiklarna 9 och 10 i denna förordning.
Artikel 15
Samordningsförfarande för resolutionsplaner
1. Resolutionskollegiet ska nå ett gemensamt beslut om resolutionsplanen och eventuella ändringar av denna inom fyra månader från dagen för resolutionsmyndighetens överlämnande av planen enligt vad som avses i punkt 2.
2. Resolutionsmyndigheten ska till resolutionskollegiet överlämna ett utkast till resolutionsplan, informationen ska lämnas i enlighet med artikel 14 och all annan relevant information till resolutionskollegiet.
Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att Esma har fått all information som är relevant för dess uppgift i enlighet med denna artikel.
3. Resolutionsmyndigheten kan besluta att involvera tredjelands myndigheter i utarbetandet och översynen av resolutionsplanen, under förutsättning att de uppfyller de konfidentialitetskrav som fastställs i artikel 71 och är från jurisdiktioner där någon av följande enheter är etablerade:
|
i. |
Den centrala motpartens moderföretag, i tillämpliga fall. |
|
ii. |
Clearingmedlemmar för vilka den centrala motparten har betydande exponering . |
|
iii. |
Den centrala motpartens dotterbolag, i tillämpliga fall. |
|
iv. |
Andra tillhandahållare av tjänster som är väsentliga för den centrala motparten. |
|
iva. |
En central motpart som har samverkansöverenskommelser med den centrala motparten. |
4. Esma kan på begäran av en resolutionsmyndighet bistå resolutionskollegiet i att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1095/2010.
5. Om resolutionskollegiet efter fyra månader från dagen för översändandet av resolutionsplanen inte har nått ett gemensamt beslut ska resolutionsmyndigheten fatta ett eget beslut om resolutionsplanen. Resolutionsmyndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av de synpunkter som övriga medlemmar i resolutionskollegiet uttryckt under fyramånadersperioden. Resolutionsmyndigheten ska skriftligen meddela beslutet till den centrala motparten, dess moderföretag, i tillämpliga fall, och till de övriga medlemmarna i resolutionskollegiet .
6. Om en grupp medlemmar av tillsynskollegiet som utgör en enkel majoritet av detta kollegiums medlemmar vid fyramånadersperiodens slut till Esma har hänskjutit en fråga relaterad till resolutionsplanen i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010, ska den centrala motpartens resolutionsmyndighet invänta eventuella beslut som Esma kan fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med Esmas beslut.
Denna fyramånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma ska fatta sitt beslut inom en månad från det att frågan hänskjutits till den. Ärendet får inte hänskjutas till Esma efter det att tidsperioden på fyra månader har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Om Esma inom en månad inte har fattat sitt beslut ska beslutet från resolutionsmyndigheten gälla.
7. Om ett gemensamt beslut fattas i enlighet med punkt 1 och varje resolutionsmyndighet i enlighet med punkt 6 bedömer att föremålet för tvisten innebär intrång i dess medlemsstats statsfinansiella ansvarsområden ska den centrala motpartens resolutionsmyndighet inleda en omprövning av resolutionsplanen.
KAPITEL II
Resolutionsbarhet
Artikel 16
Bedömning av resolutionsbarhet
1. Resolutionsmyndigheten ska i samarbete med resolutionskollegiet, i enlighet med artikel 17, bedöma i vilken utsträckning det är möjligt att försätta en central motpart i resolution utan att påta sig något av följande:
|
a) |
▌Offentligt finansiellt stöd. |
|
b) |
Akut likviditetsstöd från centralbanker. |
|
c) |
Likviditetsstöd från centralbanker med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser. |
2. En central motpart ska anses kunna försättas i resolution om resolutionsmyndigheten anser det genomförbart och trovärdigt att antingen avveckla den genom normala insolvensförfaranden eller försätta den i resolution genom att använda verktygen och utöva befogenheterna för resolution, samtidigt som man säkerställer att centrala motparters kritiska funktioner upprätthålls och undviker varje utnyttjande av offentliga medel och i största möjliga mån eventuella betydande negativa effekter på det finansiella systemet.
De negativa effekter som avses i första stycket ska inbegripa mer omfattande finansiell instabilitet eller systempåverkande händelser i alla medlemsstater.
Resolutionsmyndigheten ska i rimlig tid underrätta Esma om den anser att det inte är möjligt att försätta en central motpart i resolution.
3. På begäran av resolutionsmyndigheten ska en central motpart kunna påvisa följande:
|
a) |
Att det inte finns några hinder för minskningen av värdet av äganderättsinstrument till följd av utövandet av resolutionsbefogenheterna, oavsett om utestående avtalsarrangemang eller andra åtgärder i den centrala motpartens återhämtningsplan har uttömts helt. |
|
b) |
De kontrakt som den centrala motparten ingår med clearingmedlemmar eller tredje parter inte gör det möjligt för dessa clearingmedlemmar eller tredje parter att kunna bestrida utövandet av en resolutionsmyndighets resolutionsbefogenheter eller på annat sätt undvika att bli föremål för dessa befogenheter. |
4. För den bedömning av den resolutionsbarhet som avses i punkt 1 ska resolutionsmyndigheten, i tillämpliga fall, bedöma de frågeställningar som närmare anges i avsnitt C i bilagan.
4a. Esma ska anta riktlinjer för att främja konvergens i tillsyns- och resolutionsmetoder beträffande tillämpningen av avsnitt C i bilagan senast… [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
5. Resolutionsmyndigheten ska i samarbete med resolutionskollegiet göra en resolutionsbarhetsbedömning samtidigt som den upprättar och uppdaterar resolutionsplanen i enlighet med artikel 13.
Artikel 17
Åtgärda eller avlägsna hinder för resolutionsbarhet
1. Om resolutionsmyndigheten, efter bedömningen i enlighet med artikel 16, och efter samråd med resolutionskollegiet , konstaterar att det finns väsentliga hinder för en central motparts resolutionsbarhet, ska resolutionsmyndigheten, i samråd med den behöriga myndigheten, utarbeta och överlämna en rapport till den centrala motparten och resolutionskollegiet.
Den rapport som avses i första stycket ska analysera ▌hindren för en effektiv användning av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna vad avser den centrala motparten, beakta deras inverkan på den centrala motpartens affärsmodell och rekommendera riktade åtgärder för att, när detta är möjligt, avlägsna dessa ▌.
2. Kravet på att resolutionskollegierna fattar ett gemensamt beslut om de resolutionsplaner som anges i artikel 15 ska upphävas efter det att den rapport som avses i punkt 1 lämnats till dess att åtgärderna för att undanröja de väsentliga hindren för ett instituts resolutionsbarhet godtagits av resolutionsmyndigheten i enlighet med punkt 3 i denna artikel eller alternativa åtgärder har beslutats i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.
3. Inom fyra månader från dagen för mottagandet av den rapport som lämnats i enlighet med punkt 1 ska den centrala motparten till resolutionsmyndigheten föreslå möjliga åtgärder för att åtgärda eller avlägsna de väsentliga hinder som identifierats i rapporten. Resolutionsmyndigheten ska underrätta resolutionskollegiet om varje åtgärd som föreslås av den centrala motparten. Resolutionsmyndigheten och resolutionskollegiet ska, i enlighet med artikel 18.1 b, bedöma huruvida dessa åtgärder effektivt åtgärdar eller avlägsnar sådana hinder.
4. Om resolutionsmyndigheten, med beaktande av resolutionskollegiets synpunkter , konstaterar att de åtgärder som föreslås av en central motpart i enlighet med punkt 3 inte effektivt skulle minska eller avlägsna de hinder som identifierats i rapporten, ska resolutionsmyndigheten identifiera alternativa åtgärder som den ska underrätta resolutionskollegiet om för ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 18.
De alternativa åtgärder som avses i första stycket ska beakta följande:
|
a) |
Dessa hinders hot mot den finansiella stabiliteten i förhållande till en central motparts resolutionsbarhet. |
|
b) |
Effekterna av alternativa åtgärder på den specifika centrala motparten, dess clearingmedlemmar och deras kunder, eventuella anknutna finansmarknadsinfrastrukturer och den inre marknaden. |
|
ba) |
Effekterna på tillhandahållandet av integrerade clearingtjänster för olika produkter och portföljmarginalsäkerheter för alla tillgångsklasser. |
Vid tillämpningen av led b andra stycket ska resolutionsmyndigheten samråda med den behöriga myndigheten, tillsynskollegiet och resolutionskollegiet och, i tillämpliga fall, ESRB .
5. Resolutionsmyndigheten ska, i enlighet med artikel 18, skriftligen meddela den centrala motparten, antingen direkt eller indirekt genom den behöriga myndigheten, om alternativa åtgärder som ska vidtas för att uppnå målet att undanröja eventuella hinder för resolutionsbarhet. Resolutionsmyndigheten ska motivera varför de åtgärder som föreslås av den centrala motparten inte skulle kunna avlägsna hindren för resolutionsbarhet och hur de föreslagna alternativa åtgärderna skulle kunna avlägsna dem.
6. Den centrala motparten ska inom en månad föreslå en plan för hur den avser genomföra de alternativa åtgärderna inom den tidsperiod som fastställts av resolutionsmyndigheten.
7. Endast vid tillämpningen av punkt 4 kan resolutionsmyndigheten, i samordning med den behöriga myndigheten , kräva att:
|
a) |
Den centrala motparten gör en översyn av eller upprättar serviceavtal, antingen gruppinterna avtal eller avtal med tredje parter, för att säkra tillhandahållandet av kritiska funktioner. |
|
b) |
Den centrala motparten begränsar sina maximala enskilda eller sammanlagda exponeringar utan säkerhet. |
|
c) |
Den centrala motparten gör ändringar, i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012, av hur den driver in och upprätthåller marginaler. |
|
d) |
Den centrala motparten gör ändringar av sammansättningen och antalet obeståndsfonder som avses i artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
e) |
Den centrala motparten åläggs särskilda eller regelbundna kompletterande informationskrav. |
|
f) |
Den centrala motparten gör sig av med specifika tillgångar. |
|
g) |
Den centrala motparten begränsar eller upphör med specifik befintlig eller föreslagen verksamhet. |
|
h) |
Den centrala motparten ändrar sin återhämtningsplan, sina verksamhetsregler och andra avtalsarrangemang. |
|
i) |
Utveckling av nya eller befintliga affärsområden eller tillhandahållande av nya eller befintliga tjänster begränsas eller förhindras. |
|
j) |
Förändringar görs av den centrala motpartens rättsliga eller operativa strukturer eller varje enhet i gruppen som direkt eller indirekt står under dess kontroll för att säkerställa att kritiska funktioner kan åtskiljas rättsligt och operativt från annan verksamhet genom användningen av resolutionsverktyg. |
|
k) |
Den centrala motparten bildar ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom unionen. |
|
l) |
Den centrala motparten ▌utfärdar åtaganden som kan skrivas ned och konverteras eller avsätter ytterligare resurser för att öka förmågan att absorbera förluster, rekapitalisera och fylla på förfinansierade medel. |
|
m) |
Den centrala motparten ▌vidtar andra åtgärder för att möjliggöra kapital, andra åtaganden och kontrakt som absorberar förluster, rekapitaliserar den centrala motparten eller fyller på den centrala motpartens förfinansierade medel. De åtgärder som avses kan i synnerhet omfatta försök att omförhandla eventuella åtaganden som den centrala motparten har utfärdat eller att ändra avtalsvillkoren, för att säkerställa att alla resolutionsmyndighetens beslut att skriva ned, konvertera eller omstrukturera detta åtagande, instrument eller kontrakt sker enligt lagstiftningen i den jurisdiktion som reglerar det åtagandet eller instrumentet |
|
n) |
▌ |
|
na) |
Samverkanslänkar hos den centrala motparten begränsas eller tillfälligt upphävs om en sådan begränsning eller ett sådant tillfälligt upphävande är nödvändigt för att undvika de negativa effekter som användningen av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna skulle kunna ha på samverkande centrala motparter. |
Artikel 18
Samordningsförfarande för att åtgärda eller avlägsna hinder för resolutionsbarhet
1. Resolutionskollegiet ska nå ett gemensamt beslut om följande:
|
a) |
Identifieringen av de väsentliga hindren för resolutionsbarhet i enlighet med artikel 16.1. |
|
b) |
Bedömningen av de åtgärder som föreslås av den centrala motparten i enlighet med artikel 17.3, i tillämpliga fall. |
|
c) |
De alternativa åtgärder som krävs i enlighet med artikel 17.4. |
2. Det gemensamma beslutet om identifiering av väsentliga hinder för resolutionsbarhet som avses i punkt 1 a ska antas inom fyra månader efter det att den rapport som avses i artikel 17.1 lämnats in till resolutionskollegiet.
Det gemensamma beslut som avses i leden b och c i punkt 1 ska antas inom fyra månader efter den centrala motpartens inlämnande av föreslagna åtgärder för att avlägsna hinder för resolutionsbarhet.
De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska motiveras och resolutionsmyndigheten ska skriftligen underrätta den centrala motparten och, i tillämpliga fall, dess moderföretag.
Esma kan på begäran av resolutionsmyndigheten bistå resolutionskollegiet i att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1095/2010.
3. Om resolutionskollegiet efter fyra månader från dagen för översändandet av den rapport som föreskrivs i artikel 17.1 inte har nått ett gemensamt beslut ska resolutionsmyndigheten fatta ett eget beslut om de lämpliga åtgärder som ska vidtas i enlighet med artikel 17.5. Resolutionsmyndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av de synpunkter som övriga medlemmar i resolutionskollegiet uttryckt under fyramånadersperioden.
Resolutionsmyndigheten ska skriftligen meddela beslutet till den centrala motparten, dess moderföretag, i tillämpliga fall, och till de övriga medlemmarna i resolutionskollegiet .
4. Om en grupp medlemmar av tillsynskollegiet som utgör en enkel majoritet av detta kollegiums medlemmar , vid utgången av fyramånadersperioden, i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010 till Esma har hänskjutit en fråga som tas upp i leden j, k eller n i artikel 17.7, ska den centrala motpartens resolutionsmyndighet skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Esma kan komma att fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen. I detta fall ska resolutionsmyndigheten fatta sitt beslut i enlighet med Esmas beslut.
Denna fyramånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma ska fatta sitt beslut inom en månad från det att frågan hänskjutits till den. Ärendet får inte hänskjutas till Esma efter det att tidsperioden på fyra månader har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Om Esma inom en månad inte har fattat sitt beslut ska beslutet från resolutionsmyndigheten gälla.
AVDELNING IV
TIDIG INTERVENTION
Artikel 19
Åtgärder för tidig intervention
1. Om en central motpart överträder eller sannolikt kommer att överträda tillsynskraven i förordning (EU) nr 648/2012, eller utgör en risk för stabiliteten i unionens finansiella system eller delar av det, eller om den behöriga myndigheten har fastställt att det finns andra tecken på en utveckling som kan påverka den centrala motpartens verksamhet, i synnerhet dess förmåga att tillhandahålla clearingtjänster, kan de behöriga myndigheterna:
|
a) |
Begära att den centrala motparten uppdaterar återhämtningsplanen i enlighet med artikel 9, om de omständigheter som kräver tidig intervention skiljer sig från de antaganden som fastställts i den ursprungliga återhämtningsplanen. |
|
b) |
Begära att den centrala motparten inom en viss tidsfrist genomför ett eller flera av de arrangemang eller en eller flera åtgärder som anges i återhämtningsplanen. När planen uppdateras i enlighet med led a, ska dessa arrangemang eller åtgärder omfatta alla uppdaterade arrangemang eller åtgärder. |
|
c) |
Begära att den centrala motparten fastställer orsakerna till överträdelsen eller sannolika överträdelser i enlighet med punkt 1 och utarbetar en handlingsplan, inklusive lämpliga åtgärder och tidsfrister. |
|
d) |
Begära att den centrala motparten sammankallar sina aktieägare till ett möte eller, om den centrala motparten inte uppfyller detta krav, själva sammankalla till möte. I båda fallen ska den behöriga myndigheten fastställa dagordningen, inbegripet de beslut som ska antas av aktieägarna. |
|
e) |
Begära att en eller flera styrelseledamöter eller verkställande ledning avsätts eller byts ut, om de har konstaterats vara olämpliga för att utföra sina uppdrag i enlighet med artikel 27 i förordning 648/2012. |
|
f) |
Begära ändringar i den centrala motpartens affärsstrategi. |
|
g) |
Begära ändringar av den centrala motpartens juridiska eller operativa strukturer. |
|
h) |
Tillhandahålla resolutionsmyndigheten all den information som behövs för att uppdatera den centrala motpartens resolutionsplan för att förbereda en möjlig resolution av den centrala motparten och värderingen av dess tillgångar och åtaganden i enlighet med artikel 24, inklusive all information som krävs för inspektioner på plats. |
|
i) |
I tillämpliga fall och i enlighet med punkt 4 begära att den centrala motpartens återhämtningsåtgärder genomförs. |
|
j) |
Begära att den centrala motparten avstår från att genomföra vissa återhämtningsåtgärder, om den behöriga myndigheten har konstaterat att genomförandet av åtgärderna kan få negativa effekter på den finansiella stabiliteten eller i onödan skada kundernas intressen . |
|
k) |
Begära att den centrala motparten i rimlig tid fyller på sina finansiella medel. |
|
ka) |
I undantagsfall och som en engångsåtgärd tillåta clearingmedlemmars kunder att delta direkt i auktioner, genom undantag från tillsynskraven i enlighet med kapitel 3 i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012, utom de krav på marginalsäkerheter som fastställs i artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012, för dessa kunder. Kundernas clearingmedlemmar ska ge heltäckande information till kunderna om auktionen och underlätta budgivningen för kunderna. Marginalbetalningar som krävs av kunderna ska gå via en clearingmedlem som inte är på obestånd. |
|
kb) |
Begränsa eller förbjuda all ersättning till eget kapital och instrument som behandlas som eget kapital i största möjliga utsträckning utan att utlösa fullt obestånd, inklusive utdelningar och återköp av den centrala motparten, och den får begränsa, förbjuda eller frysa alla betalningar av rörlig ersättning enligt direktiv 2013/36/EU och EBA:s riktlinjer EBA/GL/2015/22, av diskretionära pensionsförmåner och av avgångsvederlag till ledningen. |
2. För var och en av dessa åtgärder ska den behöriga myndigheten fastställa en lämplig tidsfrist och utvärdera effektiviteten av dessa åtgärder så snart de har vidtagits.
2a. Reglerna i den nationella insolvenslagstiftningen avseende möjligheten att förklara rättshandlingar som är till skada för borgenärer ogiltiga eller avsaknad av juridisk giltighet för rättshandlingar ska inte gälla åtgärder för tidigt intervention som vidtas av den behöriga myndigheten i enlighet med denna förordning.
3. Den behöriga myndigheten kan bara tillämpa åtgärderna i leden a–k i punkt 1 efter att ha tagit hänsyn till effekterna av dessa åtgärder i andra medlemsstater där den centrala motparten bedriver verksamhet eller tillhandahåller tjänster, särskilt om den centrala motpartens verksamhet är kritisk eller viktig för lokala finansiella marknader, inklusive de platser där clearingmedlemmars anknutna handelsplatser och finansmarknadsinfrastrukturer är etablerade.
4. Den behöriga myndigheten får endast tillämpa åtgärden i punkt 1 i om denna åtgärd är i allmänhetens intresse och nödvändig för att uppnå något av följande mål:
|
a) |
Bibehålla den finansiella stabiliteten i unionen. |
|
b) |
Bibehålla den centrala motpartens kritiska funktioner på transparenta och icke-diskriminerande villkor. |
|
c) |
Bibehålla och stärka den centrala motpartens finansiella resiliens. |
Den behöriga myndigheten ska inte vidta åtgärden i punkt 1 i i samband med åtgärder som rör överföring av en annan central motparts egendom, rättigheter eller åtaganden.
5. Om en central motpart har inlett sin vattenfallsprincip vid obestånd i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den utan onödigt dröjsmål informera den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten och förklara om den händelsen återspeglar brister eller problem i den centrala motparten.
6. Om villkoren som anges i punkt 1 är uppfyllda ska den behöriga myndigheten underrätta Esma och resolutionsmyndigheten och samråda med tillsynskollegiet .
Efter dessa underrättelser och samråd med tillsynskollegiet ska den behöriga myndigheten fatta beslut om den ska vidta någon av de åtgärder som anges i punkt 1. Den behöriga myndigheten ska underrätta tillsynskollegiet , resolutionsmyndigheten och Esma om besluten om de åtgärder som ska vidtas.
7. Resolutionsmyndigheten kan, efter den underrättelse som avses i punkt 6 första stycket, begära att den centrala motparten ska kontakta potentiella köpare för att förbereda sin resolution, med förbehåll för de villkor som anges i artikel 41 och de bestämmelser om konfidentialitet som fastställs i artikel 71 samt den ram för marknadssondering som fastställs i artikel 11 i förordning (EU) nr 596/2014 och i relevanta delegerade akter och genomförandeakter.
Artikel 20
Avsättning av den verkställande ledningen och styrelsen
Om det föreligger en betydande försämring av en central motparts finansiella situation eller den centrala motparten åsidosätter sina rättsliga krav, inbegripet dess verksamhetsregler, och när andra åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 19 inte är tillräckliga för att vända denna situation kan de behöriga myndigheterna kräva fullständig eller delvis avsättning av den centrala motpartens verkställande ledning eller styrelse.
Tillsättningen av den nya verkställande ledningen eller styrelsen ska ske i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 648/2012 och ska vara föremål för den behöriga myndighetens godkännande eller medgivande.
AVDELNING IVA
ÅTERVINNING AV FÖRLUSTER
Artikel 20a
Utfärdande av äganderättsinstrument i framtida vinster till clearingmedlemmar och kunder som har lidit förluster
1. När en central motpart i återhämtning, som orsakats av en icke-obeståndshändelse, tillämpat arrangemang och åtgärder för att minska värdet av eventuella vinster som ska betalas av den centrala motparten till clearingmedlemmar som inte är på obestånd och deras kunder i enlighet med den återhämtningsplan som anges i led l ii b i artikel 9.7b som går utöver vattenfallsprincipen vid obestånd enligt artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012 på clearingmedlemmar som inte är på obestånd och deras kunder och därigenom inte har försatts i resolution, bör den centrala motpartens behöriga myndighet kunna, när väl en avstämd bankbok har återställts, kräva att den centrala motparten kompenserar deltagarna för deras förluster genom kontantbetalningar eller, i förekommande fall, begära att den centrala motparten utfärdar äganderättsinstrument i den centrala motpartens framtida vinster.
Värdet av de äganderättsinstrument i den centrala motpartens framtida vinster som utfärdats till varje drabbad clearingmedlem som inte är på obestånd, som i lämplig form måste föras vidare till kunder, ska stå i proportion till dess förluster och ska baseras på en värdering i enlighet med artikel 24.3. Dessa äganderättsinstrument ska ge innehavaren rätt att erhålla årliga utbetalningar från den centrala motparten tills förlusten till fullo har återvunnits under en lämplig maximiperiod från dagen för utfärdandet. En lämplig maximal andel av den centrala motpartens årliga vinster ska användas till utbetalningar för dessa äganderättsinstrument.
2. Denna artikel innebär ingen inskränkning av clearingmedlemmars ansvar att bära förluster som går utöver vattenfallsprincipen vid obestånd.
3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den ordning i vilken ersättning ska betalas, det lämpliga maximala antalet år och den lämpliga maximala andelen av den centrala motpartens årliga vinster som avses i punkt 1 andra stycket.
Esma ska senast [XXX efter ikraftträdandet av denna förordning] lämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
AVDELNING V
RESOLUTION
KAPITEL I
Mål, villkor och allmänna principer
Artikel 21
Resolutionsmål
1. När resolutionsmyndigheten använder verktygen och utövar befogenheterna för resolution ska den beakta samtliga följande resolutionsmål och göra en lämplig avvägning mellan dem beroende på arten av och omständigheterna i varje enskilt fall:
|
a) |
För att säkerställa upprätthållandet av de centrala motparternas kritiska funktioner, särskilt följande:
|
|
b) |
För att säkerställa en kontinuerlig förbindelse med andra finansmarknadsinfrastrukturer som, om de störs, skulle ha en betydande negativ inverkan på finansiell stabilitet eller ett snabbt slutförande av betalningar, clearing, avveckling och registrering av uppgifter . |
|
c) |
Undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet, i synnerhet genom att förebygga spridning av ett finansiellt nödläge till de centrala motparternas clearingmedlemmar, deras kunder eller till det finansiella systemet i allmänhet och genom att upprätthålla marknadens och allmänhetens förtroende. |
|
d) |
Skydda offentliga medel genom att minimera beroendet av offentligt finansiellt stöd och potentiella förluster för skattebetalarna . |
|
e) |
Minimera resolutionskostnaden för alla berörda aktörer och undvika att den centrala motpartens värde förstörs, såvida detta inte måste förstöras för att resolutionsmålen ska kunna uppfyllas. |
2. Styrelsen och den verkställande ledningen för en central motpart i resolution ska bistå med all hjälp som krävs för att uppfylla resolutionsmålen.
Artikel 22
Villkor för resolution
1. Resolutionsmyndigheten ska vidta en resolutionsåtgärd gentemot en central motpart, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Den centrala motparten är på obestånd eller kommer sannolikt att hamna på obestånd vilket fastställs genom en av följande myndigheter:
|
|
b) |
Det inte finns några rimliga utsikter för att någon annan alternativ åtgärd från privata sektorn eller tillsynsåtgärder, inbegripet åtgärder för tidig intervention, skulle förhindra att den centrala motparten hamnar på obestånd inom rimlig tid, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. |
|
c) |
En resolutionsåtgärd är nödvändig av hänsyn till allmänhetens intresse för att uppnå resolutionsmålen när genomförandet av den centrala motpartens avtalsenliga förlustfördelningsarrangemang eller när dessa arrangemang inte är heltäckande, och avvecklingen av den centrala motparten enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla dessa mål i samma utsträckning. |
Vid tillämpning av led a ii ska den behöriga myndigheten på utan dröjsmål och på eget initiativ tillhandahålla resolutionsmyndigheten all relevant information som kan tyda på att den centrala motparten är på väg att fallera eller sannolikt kommer att fallera . Den behöriga myndigheten ska också på begäran tillhandahålla resolutionsmyndigheten all annan information som den behöver för att kunna utföra sin bedömning.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 a ska en central motpart anses vara på obestånd eller sannolikt komma att hamna på obestånd om en eller flera av följande omständigheter föreligger:
|
a) |
Den centrala motparten överträder, eller kommer sannolikt att överträda sina auktoriseringskrav på ett sätt som skulle motivera en återkallelse av dess auktorisering i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
b) |
Den centrala motparten kan inte eller kommer sannolikt inte att kunna tillhandahålla en kritisk funktion. |
|
c) |
Den centrala motparten kan inte eller kommer sannolikt inte att kunna återställa sin bärkraft genom sina återhämtningsåtgärder. |
|
d) |
Den centrala motparten kan inte eller kommer sannolikt inte att kunna betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning. |
|
e) |
Den centrala motparten kräver ▌offentligt finansiellt stöd. |
Vid tillämpningen av led e ska en åtgärd inte betraktas som ▌ offentligt finansiellt stöd när samtliga följande villkor är uppfyllda :
|
i) |
Det sker i form av en statlig garanti för att garantera likviditetsfaciliteter som tillhandahålls av centralbanker enligt centralbankernas villkor eller ha formen av en statlig garanti för nyemitterade åtaganden. |
|
ia) |
Inga av de omständigheter som avses i leden a, b, c eller d i denna punkt är aktuella när offentligt finansiellt stöd beviljas. |
|
ib) |
De statliga garantier som avses i led i krävs för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och för att bevara den finansiella stabiliteten. |
|
ii) |
De statliga garantier som avses i led i är begränsade till solventa centrala motparter och villkorade av ett slutligt godkännande enligt unionens regler om statligt stöd, är av förebyggande och tillfällig karaktär och proportionerligt för att avhjälpa följderna av den allvarliga störning som avses i led ib och får inte användas för att kompensera förluster som den centrala motparten har ådragit sig eller sannolikt kommer att ådra sig i framtiden. |
|
▌ |
|
3. Resolutionsmyndigheten kan också vidta en resolutionsåtgärd om den anser att den centrala motparten tillämpar eller avser att tillämpa återhämtningsåtgärder som kan förhindra att den centrala motparten hamnar på obestånd utan att orsaka betydande negativa effekter på det finansiella systemet.
3a. Det beslut som fattas av en resolutionsmyndighet enligt vilket en central motpart anses vara på väg att fallera eller sannolikt kommer att fallera kan endast överklagas på grund av att beslutet var godtyckligt och orimligt vid den tidpunkt då det fattades, mot bakgrund av då tillgänglig information.
4. Esma ska anta riktlinjer för att främja konvergensen i tillsyns- och resolutionsmetoder beträffande tillämpningen av de omständigheter under vilka en central motpart anses hamna på obestånd eller sannolikt kommer att hamna på obestånd senast den [OP, för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande], vid behov med beaktande av den varierande storleken och arten på de centrala motparter som är etablerade i unionen.
Vid antagandet av dessa riktlinjer ska Esma ta hänsyn till de riktlinjer som utfärdats i enlighet med artikel 32.6 i direktiv 2014/59/EU.
Artikel 23
Allmänna principer vid resolution
Resolutionsmyndigheten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att använda de resolutionsverktyg som avses i artikel 27 och utöva de resolutionsbefogenheter som avses i artikel 48 i enlighet med följande principer:
|
a) |
Alla avtalsskyldigheter och andra arrangemang i den centrala motpartens återhämtningsplan ▌verkställs i den mån de inte har uttömts innan den centrala motparten försätts i resolution, om inte resolutionsmyndigheten, under extrema omständigheter, slår fast att användningen av verktyg eller utövandet av befogenheter för resolution är lämpligare för att i rimlig tid uppnå resolutionsmålen. |
|
b) |
Aktieägarna i den centrala motparten i resolution ska bära de första förlusterna till följd av verkställandet av alla skyldigheter och arrangemang som avses i led a i enlighet med den punkten. |
|
c) |
Borgenärer i den centrala motparten i resolution ska bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras fordringars prioritetsordning enligt normala insolvensförfaranden, utom om det i denna förordning uttryckligen föreskrivs något annat. |
|
d) |
Den centrala motpartens borgenärer i samma klass behandlas på likvärdigt sätt. |
|
e) |
Ingen av den centrala motpartens aktieägare , borgenärer och clearingmedlemmar eller deras kunder drabbas av större förluster än vad de skulle ha åsamkats i enlighet med artikel 60 : ▌ |
|
f) |
Styrelsen och den verkställande ledningen för den centrala motparten i resolution ska ersättas, utom i de fall när resolutionsmyndigheten anser det nödvändigt att, helt eller delvis, behålla styrelsen och företagsledningen för att kunna uppfylla resolutionsmålen. |
|
g) |
Resolutionsmyndigheterna informerar och samråder med arbetstagarföreträdare i enlighet med deras nationella lagstiftning eller praxis. |
|
h) |
Om en central motpart är en del av en grupp, tar resolutionsmyndigheterna hänsyn till inverkan på andra enheter i gruppen och på gruppen som helhet. |
KAPITEL II
Värdering
Artikel 24
Syftet med värdering
1. Resolutionsmyndigheter ska säkerställa att alla resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en värdering som säkerställer en rättvis, försiktig och realistisk bedömning av tillgångar, åtaganden, rättigheter och skyldigheter för den centrala motparten.
2. Innan resolutionsmyndigheten försätter en central motpart i resolution ska den säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution i enlighet med artikel 22.1 är uppfyllda.
3. Efter det att resolutionsmyndigheten har beslutat att försätta en central motpart i resolution ska den säkerställa att en andra värdering görs för att:
|
a) |
Fungera som underlag för beslutet om den lämpliga resolutionsåtgärd som ska vidtas. |
|
b) |
Säkerställa att eventuella förluster avseende den centrala motpartens tillgångar och rättigheter till fullo erkänns vid den tidpunkt då resolutionsverktygen används. |
|
c) |
Fungera som underlag för beslutet om omfattningen av indragning eller utspädning av äganderättsinstrument och beslutet om värdet av och antalet äganderättsinstrument som utfärdats eller överförts till följd av utövandet av resolutionsbefogenheter. |
|
d) |
Fungera som underlag för beslutet om omfattningen av nedskrivningen eller konverteringen av alla åtaganden utan säkerhet, inklusive skuldinstrument. |
|
e) |
Om instrumenten för fördelning av förluster eller positioner används, fungera som underlag för beslutet om omfattningen av de förluster som ska tillämpas mot de berörda borgenärernas fordringar, utestående skyldigheter eller positioner i förhållande till den centrala motparten och till graden och nödvändigheten av infordran av medel vid resolution. |
|
f) |
Om broinstitutsinstrumentet används, fungera som underlag för beslutet om vilka tillgångar, åtaganden, rättigheter och skyldigheter eller äganderättsinstrument som kan överföras till broinstitutet och beslutet om värdet av den ersättning som kan betalas ut till den centrala motparten i resolution eller, i tillämpliga fall, till en innehavare av äganderättsinstrument. |
|
g) |
Om instrumentet för försäljning av affärsverksamhet används, fungera som underlag för beslutet om vilka tillgångar, åtaganden, rättigheter och skyldigheter eller äganderättsinstrument som kan överföras till en förvärvande tredje part och fungera som underlag för resolutionsmyndighetens bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor vid tillämpningen av artikel 40. |
|
ga) |
Priset för att säga upp kontrakt från resolutionsmyndighetens sida ska i möjligaste mån baseras på ett rättvist marknadspris som fastställts på basis av den centrala motpartens regler och arrangemang, och får endast ersättas av en annan prissättningsmetod om detta anses absolut nödvändigt av resolutionsmyndigheten. |
Vid tillämpning av led d ska värderingen ta hänsyn till eventuella förluster som skulle absorberas genom verkställighet av clearingmedlemmars eller andra tredje parters eventuella utestående skyldigheter till den centrala motparten samt den konverteringsnivå som ska tillämpas på skuldinstrumenten.
4. De värderingar som avses i punkterna 2 och 3 kan bara överklagas i enlighet med artikel 72 tillsammans med beslutet om att använda ett verktyg eller utöva en befogenhet för resolution.
Artikel 25
Krav för värdering
1. Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att de värderingar som avses i artikel 24 görs
|
a) |
av en person som är oberoende i förhållande till offentliga myndigheter och den centrala motparten, |
|
b) |
av resolutionsmyndigheten, om dessa värderingar inte kan göras av en person som avses i led a. |
2. De värderingar som avses i artikel 24 ska betraktas som slutgiltiga när de görs av en person som avses i punkt 1 a och alla villkor i denna artikel är uppfyllda.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av unionens regler om statligt stöd ska, i tillämpliga fall, en definitiv värdering baseras på försiktiga antaganden och får inte förutsätta potentiellt tillhandahållande av ▌offentligt finansiellt stöd, akut likviditetsstöd från centralbanker eller likviditetsstöd från centralbanker med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser till den centrala motparten från och med den tidpunkt då resolutionsåtgärder vidtas. Värderingen ska även ta hänsyn till möjligheterna att återkräva alla rimliga kostnader som uppkommer för den centrala motparten i resolution i enlighet med artikel 27.9.
4. Den definitiva värderingen ska kompletteras med följande information, som den centrala motparten innehar:
|
a) |
En uppdaterad balansräkning och en rapport över den centrala motpartens finansiella ställning, inklusive återstående tillgängliga förfinansierade medel och utestående finansiella åtaganden. |
|
b) |
Register över clearade kontrakt som avses i artikel 29 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
c) |
All information om marknaden och det redovisade värdet på dess tillgångar, åtaganden och positioner, inbegripet relevanta fordringar och utestående skyldigheter som ska betalas av eller till den centrala motparten. |
5. En definitiv värdering ska innehålla en indelning av borgenärerna i klasser efter deras prioritetsnivåer enligt tillämplig insolvenslagstiftning. Den ska också innehålla en uppskattning av vilken behandling varje kategori av aktieägare och borgenärer skulle ha förväntats motta vid tillämpning av den princip som anges i artikel 23 e.
Den uppskattning som avses i första stycket ska inte påverka den värdering som avses i artikel 61.
6. Esma ska ta hänsyn till eventuella tekniska standarder för tillsyn som utarbetats i enlighet med artikel 36.14 och 36.15 i direktiv 2014/59/EU och ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera följande:
|
a) |
De omständigheter under vilka en person anses vara oberoende i förhållande till både resolutionsmyndigheten och den centrala motparten för ändamålet i punkt 1 i denna artikel. |
|
b) |
Metoden för att bedöma värdet av tillgångarna och åtagandena i den centrala motparten. |
|
c) |
Åtskillnaden mellan värderingarna enligt artiklarna 24 och 61. |
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den [OP: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 26
Preliminär värdering
1. De värderingar som avses i artikel 24 och som inte uppfyller kraven i artikel 25.2 ska betraktas som preliminära värderingar.
Preliminära värderingar ska inbegripa en buffert för ytterligare förluster och en lämplig motivering av denna buffert.
2. Om resolutionsmyndigheter vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering ska de säkerställa att en definitiv värdering görs så snart som möjligt.
Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att den definitiva värdering som avses i första stycket
|
a) |
möjliggör ett fullständigt erkännande av den centrala motpartens eventuella förluster i bankbok och handelslager, |
|
b) |
i enlighet med punkt 3 fungerar som underlag för ett beslut om att återföra borgenärers fordringar eller öka värdet av den ersättning som betalas. |
3. Om den definitiva värderingens uppskattning av nettoandelsvärdet i den centrala motparten är högre än den preliminära värderingens uppskattning av nettoandelsvärdet i den centrala motparten kan resolutionsmyndigheten
|
a) |
öka värdet på fordringar från drabbade borgenärer som har skrivits ned eller omstrukturerats, |
|
b) |
begära att ett broinstitut gör ytterligare en betalning av ersättning med avseende på tillgångar, åtaganden, rättigheter och skyldigheter till den centrala motparten i resolution eller, i tillämpliga fall, med avseende på äganderättsinstrument till ägarna av dessa instrument. |
4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska med hänsyn till eventuella tekniska tillsynsstandarder som utarbetats i enlighet med artikel 36.15 i direktiv 2014/59/EU, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att, i enlighet med punkt 1 i denna artikel, specificera metoden för att beräkna den buffert för ytterligare förluster som ska ingå i preliminära värderingar.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den [OP: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
KAPITEL III
Resolutionsverktyg
AVSNITT 1
ALLMÄNNA PRINCIPER
Artikel 27
Allmänna principer för resolutionsverktyg
1. Resolutionsmyndigheterna ska vidta de resolutionsåtgärder som avses i artikel 21 genom att använda något av följande resolutionsverktyg, enskilt eller i kombination:
|
a) |
Instrumenten för fördelning av förluster eller positioner. |
|
b) |
Instrumentet för nedskrivning och konvertering. |
|
c) |
Instrumentet för försäljning av affärsverksamhet. |
|
d) |
Broinstitutsinstrumentet. |
|
e) |
Andra resolutionsverktyg som är förenliga med artiklarna 21 och 23. |
2. I händelse av en systemkris kan resolutionsmyndigheten också tillhandahålla ▌offentligt finansiellt stöd genom att använda statliga stabiliseringsverktyg i enlighet med artiklarna 45, 46 och 47, under förutsättning att godkännande lämnas i förväg och slutgiltigt enligt unionens regler om statligt stöd och utformningen av omfattande och trovärdiga arrangemang för återkrav av de medel som tillhandahållits under en lämplig tidsperiod.
3. Före användningen av de verktyg som avses i punkt 1 ska resolutionsmyndigheten verkställa följande:
|
a) |
Alla befintliga och utestående rättigheter i den centrala motparten, inklusive alla avtalsenliga skyldigheter för clearingmedlemmar att uppfylla infordran av medel, tillhandahålla ytterligare medel till den centrala motparten eller ta på sig positioner från clearingmedlemmar på obestånd, eventuellt genom en auktion eller något annat överenskommet sätt i den centrala motpartens verksamhetsregler. |
|
b) |
Eventuella befintliga och utestående avtalsenliga skyldigheter för parter som gjort åtaganden, men som inte är clearingmedlemmar, vad gäller alla former av finansiellt stöd. |
Resolutionsmyndigheten får delvis verkställa de avtalsenliga förpliktelser som avses i leden a och b, om det inte är möjligt att inom rimlig tid verkställa dessa avtalsenliga skyldigheter i sin helhet.
4. Genom undantag från punkt 3 kan resolutionsmyndigheten helt eller delvis avstå från att verkställa de relevanta befintliga och utestående skyldigheterna för att undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet eller omfattande spridningseffekter eller, om användningen av de verktyg som avses i punkt 1 är lämpligare för att i rimlig tid uppnå resolutionsmålen.
▌6. När användningen av ett annat resolutionsverktyg än nedskrivning och konvertering leder till förluster som bärs av clearingmedlemmar, ska resolutionsmyndigheten utöva befogenheten att skriva ned och konvertera eventuella äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet omedelbart före eller tillsammans med användningen av resolutionsverktyget.
7. Om bara de resolutionsverktyg som avses i leden c och d i punkt 1 används, och bara en del av de tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som avser den centrala motparten i resolution överförs i enlighet med artiklarna 40 och 42, ska den del som finns kvar av den centrala motparten avvecklas i enlighet med normala insolvensförfaranden.
8. Reglerna i den nationella insolvenslagstiftningen avseende möjligheten att förklara rättshandlingar som är till skada för borgenärer ogiltiga eller avsaknad av juridisk giltighet för rättshandlingar ska inte gälla vid överföringar av tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden från en central motpart i förhållande till vilka resolutionsverktyg eller statliga finansiella stabiliseringsverktyg används.
9. Resolutionsmyndigheten ska inom en lämplig tidsperiod återkräva alla rimliga kostnader, inbegripet en lämplig riskpremie, som uppkommit i samband med användningen av resolutionsverktygen, resolutionsbefogenheterna eller i samband med användningen av statliga finansiella stabiliseringsverktyg på ett eller flera av följande sätt:
|
a) |
Som en prioriterad borgenär från den centrala motparten i resolution. |
|
b) |
Från eventuell ersättning som betalats av köparen om instrumentet för försäljning av affärsverksamhet har använts. |
|
c) |
Som prioriterad borgenär från eventuella intäkter som uppkommer till följd av att verksamheten i broinstitutet avslutas. |
|
ca) |
Från clearingmedlemmar i den omfattning att en clearingmedlem inte drabbas av större förluster än vad den skulle ha åsamkats om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan den i stället skulle ha varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller om den centrala motparten hade avvecklats enligt normala insolvensförfaranden. |
|
cb) |
Från intäkter från användningen av statliga stabiliseringsverktyg, inklusive intäkterna från försäljningen av de äganderättsinstrument som avses i artikel 46 och av försäljningen av en central motpart som omfattas av sådant tillfälligt offentligt ägande som avses i artikel 47. |
9a. Vid fastställandet av de belopp som ska återvinnas enligt föregående punkt ska resolutionsmyndigheten ta hänsyn till det belopp som den centrala motpartens kunder och medlemmar annars skulle ha varit skyldiga att bidra med, både enligt reglerna och arrangemangen för den centrala motparten och i resolution, om offentligt stöd inte hade beviljats av myndigheterna.
10. Vid användning av resolutionsverktygen ska resolutionsmyndigheterna, på grundval av en värdering som uppfyller kraven i artikel 25, säkerställa full fördelning av förluster, återställande av avstämda bankböcker , återställande av den centrala motpartens förfinansierade medel eller broinstitutet och rekapitalisering av den centrala motparten eller broinstitutet.
Artikel 27a
Möjligheten att kompensera parter till den centrala motparten ska inte gälla de förluster de har åtagit sig enligt avtal i obeståndshanterings- eller återhämtningsfaserna.
AVSNITT 2
INSTRUMENTEN FÖR FÖRDELNING AV FÖRLUSTER ELLER POSITIONER
Artikel 28
Syfte och tillämpningsområde för instrumenten för fördelning av förluster eller positioner
1. Resolutionsmyndigheterna ska använda instrumentet för fördelning av positioner i enlighet med artikel 29 och instrumentet för fördelning av förluster i enlighet med artiklarna 30 och 31.
2. De verktyg som avses i punkt 1 får användas med hänsyn till alla kontrakt avseende clearingtjänster och säkerhet i samband med att dessa tjänster tillhandahålls den centrala motparten.
3. Resolutionsmyndigheterna ska använda det instrument för fördelning av positioner som avses i artikel 29 för att på nytt stämma av den centrala motpartens bankbok eller, i förekommande fall, broinstitutet.
Resolutionsmyndigheter ska använda instrumentet för fördelning av förluster som avses i artiklarna 30 och 31 för något av följande syften:
|
a) |
För att täcka förluster i den centrala motparten som bedömts i enlighet med artikel 27.10. |
|
b) |
För att återställa den centrala motpartens förmåga att uppfylla betalningsförpliktelser allt eftersom de förfaller till betalning. |
|
ba) |
Underlätta återställandet av en avstämd bankbok |
|
c) |
Underlätta återställandet av en avstämd bankbok genom att tillhandahålla den centrala motparten medel för att uppfylla ett auktionsbud som gör det möjligt för den centrala motparten att fördela obeståndspartens positioner eller att göra betalningar på kontrakt som sägs upp enligt artikel 29 . |
|
d) |
Uppnå det resultat som avses i punkterna a, b och c i förhållande till ett broinstitut. |
|
e) |
Stödja överföringen av den centrala motpartens affärsverksamhet genom instrumentet för försäljning av affärsverksamhet till en solvent tredje man. |
Artikel 29
Delvis eller fullständig uppsägning av kontrakt
1. Resolutionsmyndigheten kan säga upp vissa eller alla av följande kontrakt:
|
a) |
Kontrakt med clearingmedlem som hamnar på obestånd. |
|
b) |
Kontrakt med berörd clearingtjänst eller tillgångsklass. |
|
c) |
Kontrakt med den centrala motparten i resolution. |
1a. Vid utövandet av befogenheten enligt punkt 1 ska resolutionsmyndigheten säga upp de kontrakt som avses i leden a, b och c i denna punkt på ett liknande sätt, utan diskriminering mellan motparterna i dessa avtal, med undantag av de avtalsförpliktelser som inte kan verkställas inom en rimlig tidsram.
2. Resolutionsmyndigheten kan bara säga upp de kontrakt som avses i punkt 1 a om överföringen av de tillgångar och positioner som härrör från dessa kontrakt inte har ägt rum i den mening som avses i artikel 48.5 och 48.6 i förordning (EU) nr 648/2012.
3. Resolutionsmyndigheten ska underrätta alla berörda clearingmedlemmar om det datum då alla kontrakt som avses i punkt 1 har avslutats.
4. Före avslutandet av de kontrakt som avses i punkt 1 ska resolutionsmyndigheten verkställa följande:
|
a) |
Begära att den centrala motparten i resolution värderar varje kontrakt och uppdaterar varje clearingmedlems kontosaldo. |
|
b) |
Fastställa det nettobelopp som ska betalas av eller till varje clearingmedlem, med beaktande av eventuell variationsmarginal som förfallit men är obetald, inklusive variationsmarginal som ska betalas till följd av de kontraktsvärderingar som avses i led a. |
|
c) |
Underrätta varje clearingmedlem om de fastställda nettobeloppen och uppbära dem i enlighet med detta. |
När kontraktet har sagts upp ska resolutionsmyndigheten i rimlig tid informera den behöriga myndigheten om en kund som utsetts till annat systemviktigt institut (O-SII) vars kontrakt har sagts upp.
4a. Priset för att säga upp kontrakt från resolutionsmyndighetens sida enligt denna artikel ska baseras på ett rättvist marknadspris som fastställts på basis av den centrala motpartens regler och arrangemang, eller, om användningen av en sådan alternativ metod anses nödvändig av resolutionsmyndigheten, bestämmas genom användning av en annan lämplig prissättningsmetod.
5. Om en clearingmedlem som inte är på obestånd inte kan betala det nettobelopp som fastställts i enlighet med punkt 4, kan resolutionsmyndigheten kräva att den centrala motparten försätter den clearingmedlem som inte är på obestånd på obestånd och använda dess marginalsäkerhet och bidrag till obeståndsfonden i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012.
6. Om resolutionsmyndigheten har avslutat en eller flera kontrakt av de slag som avses i leden a, b och c i punkt 1 ska den tillfälligt hindra den centrala motparten från att cleara några nya kontrakt av samma slag som det som har sagts upp.
Resolutionsmyndigheten kan bara tillåta den centrala motparten att återuppta clearing av dessa slag av kontrakt om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Den centrala motparten uppfyller kraven i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
b) |
Resolutionsmyndigheten utfärdar och offentliggör ett meddelande om detta med hjälp av de medel som avses i artikel 70.3. |
Artikel 30
Minskning av värdet av eventuella vinster som ska betalas av den centrala motparten till clearingmedlemmar som inte är på obestånd och deras kunder
1. Resolutionsmyndigheten kan minska beloppet på den centrala motpartens betalningsskyldigheter gentemot de clearingmedlemmar som inte är på obestånd och deras kunder när dessa skyldigheter härrör från vinster som ska betalas enligt den centrala motpartens förfaranden för betalning av marginalsäkerhet eller en ekonomiskt likvärdig betalning. Clearingmedlemmarna ska utan dröjsmål informera sina kunder om användningen av resolutionsverktyget och det sätt på vilket en sådan användning påverkar dem.
2. Resolutionsmyndigheten ska beräkna alla minskningar av betalningsskyldigheter som avses i punkt 1 med hjälp av en rättvis fördelningsmekanism som fastställs i den värdering som gjorts i enlighet med artikel 24.3 och som clearingmedlemmarna underrättas om så snart som resolutionsinstrumentet används. De totala nettovinster som ska minskas för varje clearingmedlem ska stå i proportion till de belopp som ska betalas från den centrala motparten.
3. En minskning av värdet på vinster som ska betalas ska få verkan och vara omedelbart bindande för den centrala motparten och drabbade clearingmedlemmar från den tidpunkt då resolutionsmyndigheten vidtar en resolutionsåtgärd.
3a. Allt utövande av befogenheter enligt denna artikel som kan påverka positionen för en kund som betecknats som ett annat systemviktigt institut (O-SII) ska anmälas till den behöriga myndigheten inom rimlig tid.
4. En clearingmedlem som inte är på obestånd ska inte ha några anspråk i senare förfaranden mot den centrala motparten eller dess efterföljande enheter till följd av den minskning av betalningsskyldigheter som avses i punkt 1.
▌
5. Om en resolutionsmyndighet bara delvis minskar värdet på de vinster som ska betalas ska det utestående belopp som finns kvar fortfarande utbetalas till den clearingmedlem som inte är på obestånd.
5a. Den centrala motparten ska i sina verksamhetsregler inbegripa en hänvisning till befogenheten att minska betalningsförpliktelserna enligt punkt 1 utöver liknande arrangemang som föreskrivs i dessa verksamhetsregler vid återhämtningsfasen. Den centrala motparten ska säkerställa att avtalsarrangemang ingås för att möjliggöra för resolutionsmyndigheten att utöva sina befogenheter enligt denna artikel.
Artikel 31
Infordran av medel vid resolution
1. Resolutionsmyndigheten kan begära att clearingmedlemmar som inte är på obestånd lämnar kontantbidrag till den centrala motparten. Beloppet för dessa kontantbidrag ska fastställas av resolutionsmyndigheten för att de resolutionsmål som avses i artikel 21.1 ska kunna uppnås på bästa sätt.
Om den centrala motparten driver olika obeståndsfonder ska beloppet av de kontantbidrag som det hänvisas till i första stycket avse clearingmedlemmens bidrag till den drabbade clearingtjänstens eller tillgångsklassens obeståndsfond eller obeståndsfonder.
Resolutionsmyndigheten kan utöva infordran av kontanta medel vid resolutionen oavsett om man uttömt alla avtalsenliga skyldigheter att kräva finansiella bidrag från clearingmedlemmar som inte är på obestånd.
Resolutionsmyndigheten ska fastställa beloppet för kontantbidraget från varje clearingmedlem som inte är på obestånd i proportion till clearingmedlemmens bidrag till obeståndsfonden.
2. Om en clearingmedlem som inte är på obestånd inte betalar det krävda beloppet kan resolutionsmyndigheten begära att den centrala motparten försätter den clearingmedlemmen på obestånd och använder clearingmedlemmens marginalsäkerhet och bidrag till obeståndsfonder i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012.
2a. Den centrala motparten ska i sina verksamhetsregler införa en hänvisning till infordran av medel vid resolution och säkerställa att avtalsarrangemang ingås för att göra det möjligt för resolutionsmyndigheten att utöva sina befogenheter enligt denna artikel.
2b. Resolutionsmyndigheten ska fastställa det belopp för infordran av medel vid resolution som ska ingå i verksamhetsreglerna, vilket åtminstone ska motsvara clearingmedlemmens bidrag till obeståndsfonden.
2c. Resolutionsmyndigheten ska fastställa det belopp för infordran av medel vid resolution som ska ingå i verksamhetsreglerna.
AVSNITT 3
NEDSKRIVNING OCH KONVERTERING AV ÄGANDERÄTTSINSTRUMENT, SKULDINSTRUMENT ELLER ANDRA ÅTAGANDEN UTAN SÄKERHET
Artikel 32
Krav på nedskrivning och konvertering av äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet
1. Resolutionsmyndigheten kan använda instrumentet för nedskrivning och konvertering i enlighet med artikel 33 med avseende på äganderättsinstrument och skuldinstrument som utfärdats av den centrala motparten i resolution eller andra åtaganden utan säkerhet för att absorbera förluster, rekapitalisera den centrala motparten eller ett broinstitut, eller för att stödja användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet.
▌2. På grundval av den värdering som gjorts i enlighet med artikel 24.3 ska resolutionsmyndigheten fastställa följande:
|
a) |
Det belopp med vilket de äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet måste skrivas ned med beaktande av eventuella förluster som ska absorberas genom verkställighet av clearingmedlemmars eller andra tredje parters eventuella utestående skyldigheter till den centrala motparten. |
|
b) |
Det belopp med vilket skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet måste konverteras till äganderättsinstrument i syfte att återupprätta tillsynskraven för den centrala motparten eller broinstitutet. |
Artikel 33
Bestämmelser som reglerar nedskrivning eller konvertering av äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet
1. Resolutionsmyndigheten ska använda instrumentet för nedskrivning och konvertering i enlighet med den prioritetsordning som gäller vid normala insolvensförfaranden.
2. Innan kapitalbeloppet för skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet minskas eller konverteras ska resolutionsmyndigheten minska det teoretiska värdet för äganderättsinstrument i proportion till förlusterna och, i tillämpliga fall, upp till deras fulla värde.
Om den centrala motparten, i överensstämmelse med den värdering som gjorts i enlighet med artikel 24.3, har ett positivt nettovärde efter minskningen av värdet på äganderättsinstrument ska resolutionsmyndigheten, allt efter omständigheterna, dra in eller späda ut dessa äganderättsinstrument.
3. Resolutionsmyndigheten ska sätta ned, konvertera, eller både och, kapitalbeloppet för skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet i den mån som krävs för att uppfylla resolutionsmålen och, i tillämpliga fall, upp till dessa instruments eller åtagandens fulla värde.
4. Resolutionsmyndigheten ska inte använda verktyg för nedskrivning och konvertering vad gäller följande åtaganden:
|
a) |
Åtaganden gentemot anställda, vad avser inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag av den rörliga delen av ersättning som inte regleras genom kollektivavtal. |
|
b) |
Åtaganden gentemot borgenärer inom affärs- eller handelssektorn, som uppkommer till följd av att den centrala motparten tillhandhållits varor eller tjänster som är avgörande för dess löpande verksamhet, däribland it-tjänster, allmännyttiga tjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler. |
|
c) |
Åtaganden gentemot skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att dessa skyldigheter är prioriterade enligt tillämplig insolvenslagstiftning. |
|
d) |
Åtaganden som hänför sig till system eller operatörer av system som är utformade för ändamålen i direktiv 98/26/EG. |
5. Om det teoretiska beloppet sätts ned för ett äganderättsinstrument eller kapitalbeloppet för ett skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet, ska följande villkor gälla:
|
a) |
Denna nedsättning ska vara permanent. |
|
b) |
Innehavaren av instrumentet ska inte ha några anspråk i samband med denna nedsättning, med undantag för upplupna eventuella åtaganden och skadeståndsskulder som uppkommit till följd av att nedskrivningens lagenlighet överklagats och eventuella fordringar baserade på äganderättsinstrument som utfärdats eller överförts i enlighet med punkt 6. |
|
c) |
Om detta bara är en delvis nedsättning ska det arrangemang som gav upphov till det ursprungliga åtagandet fortsätta att gälla för den del av beloppet som finns kvar, med förbehåll för eventuella nödvändiga ändringar av villkoren i det arrangemanget till följd av nedsättningen. |
Led a ska inte hindra resolutionsmyndigheterna från att tillämpa en uppskrivningsmekanism för att återbetala innehavare av skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet och därefter innehavare av äganderättsinstrument, om nivån på nedskrivningen som baseras på den preliminära värderingen visar sig överstiga de belopp som krävs när den bedöms gentemot den definitiva värdering som avses i artikel 26.2.
6. Vid omvandling av skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet i enlighet med punkt 3 kan resolutionsmyndigheten kräva att centrala motparter eller deras moderbolag utfärdar eller överför äganderättsinstrument till innehavarna av skuldinstrumenten eller andra åtaganden utan säkerhet.
7. Resolutionsmyndigheten ska bara konvertera skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet i enlighet med punkt 3 om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Resolutionsmyndigheten har fått godkännande från moderföretagets behöriga myndighet där moderföretaget är skyldigt att utfärda äganderättsinstrumentet. |
|
b) |
Äganderättsinstrumentet utfärdas innan den centrala motparten utfärdar äganderättsinstrument för att tillhandahålla kapital från staten eller ett offentligt organ. |
|
c) |
Konverteringskursen utgör en lämplig kompensation för berörda borgenärer, i linje med deras behandling vid normala insolvensförfaranden. |
Efter en eventuell konvertering av skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet till äganderättsinstrument ska det sistnämnda tecknas eller utan dröjsmål överföras efter konverteringen.
8. Vid tillämpningen av punkt 7 ska resolutionsmyndigheten, i samband med utarbetandet och upprätthållandet av den centrala motpartens resolutionsplan och som en del av befogenheterna att avlägsna hinder för den centrala motpartens resolutionsbarhet, säkerställa att den centrala motparten alltid kan utfärda det nödvändiga antalet äganderättsinstrument.
Artikel 34
Effekter av nedskrivning och konvertering
Resolutionsmyndigheten ska genomföra eller kräva genomförande av alla administrativa och förfarandemässiga uppgifter som är nödvändiga för att ge verkan åt användningen av instrumentet för nedskrivning och konvertering, som ska inbegripa följande:
|
a) |
Ändring av alla relevanta register. |
|
b) |
Avlistning eller avförande från handel av äganderättsinstrument eller skuldinstrument. |
|
c) |
Listning eller upptagande till handel av nya äganderättsinstrument. |
|
d) |
Återlistning eller förnyat upptagande till handel av eventuella skuldinstrument som skrivits ned, utan kravet på utfärdande av ett prospekt enligt rådets och Europaparlamentets direktiv 2003/71/EG (13). |
Artikel 35
Avlägsnande av förfarandemässiga hinder för nedskrivning och konvertering
När artikel 32.1 andra stycket är tillämpligt ska den behöriga myndigheten kräva att centrala motparter, eller deras moderföretag, vid alla tidpunkter innehar en tillräcklig mängd äganderättsinstrument för att säkerställa att dessa centrala motparter eller deras moderföretag kan utfärda tillräckligt med nya äganderättsinstrument och att utfärdandet av eller konverteringen till äganderättsinstrument kan genomföras på ett effektivt sätt.
Resolutionsmyndigheten ska använda instrumentet för nedskrivning och konvertering, oberoende av eventuella bestämmelser i den centrala motpartens stiftelseurkund eller stadgar, inbegripet företrädesrätt för aktieägare eller krav på aktieägarnas medgivande för att öka kapitalet.
Artikel 36
Inlämnande av en plan för omorganisering av affärsverksamheten
1. Centrala motparter ska inom en månad efter användningen av de verktyg som avses i artikel 32 göra en genomgång av orsakerna till fallissemanget och lämna in den till resolutionsmyndigheten tillsammans med en omorganiseringsplan för affärsverksamheten i enlighet med artikel 37. Om unionens regler för statligt stöd är tillämpliga ska medlemsstaterna se till att den planen är förenlig med den omstruktureringsplan som den centrala motparten ska lägga fram för kommissionen i enlighet med den ramen.
Om det är nödvändigt för att resolutionsmålen ska uppnås kan resolutionsmyndigheten förlänga den period som avses i första stycket med högst två månader.
2. När en omstruktureringsplan ska anmälas enligt unionens regler om statligt stöd ska omorganiseringsplanen för affärsverksamheten inte påverka den tidsfrist som fastställs genom unionens regler om statligt stöd för inlämning av den omstruktureringsplanen.
3. Resolutionsmyndigheten ska lämna in genomgången och omorganiseringsplanen för affärsverksamheten, och eventuella revideringar av den i enlighet med artikel 38, till den behöriga myndigheten och resolutionskollegiet.
Artikel 37
Omorganiseringsplanens innehåll
1. I den omorganiseringsplan för affärsverksamhet som avses i artikel 36 ska det fastställas åtgärder som syftar till att återställa den långsiktiga bärkraften för den centrala motparten eller delar av dess affärsverksamhet inom rimlig tid. Dessa åtgärder ska baseras på realistiska antaganden vad gäller de ekonomiska och finansiella marknadsförhållanden enligt vilka den centrala motparten kommer att vara verksam.
Omorganiseringsplanen ska ta hänsyn till den rådande situationen och framtidsutsikterna på de finansiella marknaderna och spegla antaganden om bästa och värsta möjliga utfall, inbegripet en kombination av händelser för att identifiera den centrala motpartens största svagheter. Antagandena ska jämföras med lämpliga sektorsövergripande riktmärken.
2. Omorganiseringsplanen för affärsverksamheten ska åtminstone omfatta följande:
|
a) |
En detaljerad analys av de faktorer och omständigheter som har lett till att den centrala motparten hamnar på obestånd eller sannolikt kommer att hamna på obestånd. |
|
b) |
En beskrivning av de åtgärder som ska antas för att återställa den centrala motpartens långsiktiga bärkraft. |
|
c) |
En tidsplan för genomförandet av dessa åtgärder. |
3. Åtgärder för att återställa en central motparts långsiktiga bärkraft kan omfatta följande:
|
a) |
Omorganisering och omstrukturering av den centrala motpartens verksamhet. |
|
b) |
Ändringar av den centrala motpartens verksamhetssystem och infrastruktur. |
|
c) |
Försäljning av tillgångar eller affärsområden. |
3a. I fall då rambestämmelserna för unionens statliga stöd tillämpas i enlighet med artikel 36.1 och 36.2 ska resolutionsmyndigheten, den behöriga myndigheten och kommissionen samordna bedömningen av de åtgärder som vidtas för att återställa den centrala motpartens långsiktiga bärkraft, eventuell begäran om inlämning av en ändrad plan från den centrala motparten och det slutliga antagandet av omorganisationsplanen eller omstruktureringsplanen för verksamheten.
3b. Esma ska senast den … [18 månader efter denna förordnings ikraftträdande] utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 för att ytterligare specificera de minimiuppgifter som bör ingå i en omorganisationsplan för verksamheten enligt punkt 2.
3c. Med beaktande av den erfarenhet som i förekommande fall gjorts vid tillämpningen av de riktlinjer som avses i punkt 3a får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera de minimiuppgifter som en omstruktureringsplan för verksamheten enligt punkt 2 ska innehålla.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 38
Bedömning och antagande av omorganiseringsplanen för affärsverksamhet
1. Inom en månad efter den centrala motpartens inlämnande av en omorganiseringsplan för affärsverksamheten i enlighet med artikel 36.1 ska resolutionsmyndigheten och den behöriga myndigheten bedöma om åtgärderna i denna plan skulle återställa den centrala motpartens långsiktiga bärkraft på ett tillförlitligt sätt.
Om resolutionsmyndigheten och den behöriga myndigheten finner att planen skulle uppnå den centrala motpartens långsiktiga bärkraft ska resolutionsmyndigheten godkänna planen.
2. Om resolutionsmyndigheten och den behöriga myndigheten inte är övertygade om att de åtgärder som föreskrivs i planen skulle återställa den centrala motpartens långsiktiga bärkraft ska resolutionsmyndigheten underrätta den centrala motparten om sina betänkligheter och begära att den på nytt lämnar in en ändrad plan som hanterar dessa frågor inom två veckor efter delgivningen.
3. Resolutionsmyndigheten och den behöriga myndigheten ska bedöma den reviderade planen och ska inom en vecka efter mottagandet av planen underrätta den centrala motparten om betänkligheterna åtgärdats på lämpligt sätt eller om ytterligare ändringar krävs.
3a. Esma ska senast den … [18 månader efter denna förordnings ikraftträdande] utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 för att ytterligare specificera de minimikriterier som en omorganisationsplan för verksamheten ska uppfylla för att få resolutionsmyndighetens godkännande enligt punkt 1.
3b. Med beaktande av den erfarenhet som i förekommande fall gjorts vid tillämpningen av de riktlinjer som avses i punkt 13 får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera de minimikriterier som en omstruktureringsplan för verksamheten ska uppfylla för att resolutionsmyndigheten ska godkänna den enligt punkt 1s.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 39
Genomförande och övervakning av omorganiseringsplanen för affärsverksamheten
1. Den centrala motparten ska genomföra omorganiseringsplanen och ska på begäran och åtminstone var sjätte månad lämna in en rapport till resolutionsmyndigheten och den behöriga myndigheten om de framsteg som görs vad gäller genomförandet av planen.
2. Resolutionsmyndigheten kan, i samråd med den behöriga myndigheten, begära att den centrala motparten vid behov reviderar planen för att uppnå det mål som avses i artikel 37.1.
Den centrala motparten ska lämna den revision som avses i första stycket till resolutionsmyndigheten för bedömning i enlighet med artikel 38.3. Resolutionsmyndigheten ska, i den händelse unionens regelverk för statligt stöd tillämpas, samordna denna bedömning med kommissionen.
AVSNITT 4
INSTRUMENTET FÖR FÖRSÄLJNING AV AFFÄRSVERKSAMHET
Artikel 40
Instrumentet för försäljning av affärsverksamhet
1. Resolutionsmyndigheten får överföra följande till en köpare som inte är ett broinstitut:
|
a) |
Äganderättsinstrument som utfärdats av en central motpart i resolution. |
|
b) |
Alla tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för en central motpart som är i resolution. |
Den överföring som avses i första stycket ska äga rum utan att medgivande erhålls från aktieägarna i den centrala motparten i resolution eller från andra tredje parter än köparen och utan att följa eventuella förfarandekrav enligt annan bolags- eller värdepapperslagstiftning än de som anges i artikel 41.
2. En överföring enligt punkt 1 ska göras på affärsmässiga villkor, med beaktande av omständigheterna, och i överensstämmelse med unionens regler om statligt stöd.
Vid tillämpningen av första stycket ska resolutionsmyndigheten vidta alla rimliga åtgärder för att erhålla affärsmässiga villkor som är förenliga med den värdering som gjorts i enlighet med artikel 24.3.
3. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska all eventuell ersättning som betalas av köparen gynna
|
a) |
ägarna till äganderättsinstrumenten, om försäljningen av affärsverksamheten har skett genom överföring av äganderättsinstrument som utfärdats av den centrala motparten från innehavarna av dessa instrument till köparen, |
|
b) |
den centrala motparten, om försäljningen av affärsverksamheten har skett genom överföring av vissa eller samtliga av tillgångarna eller skulderna i den centrala motparten till köparen, |
|
c) |
alla clearingmedlemmar som inte är på obestånd som har lidit förluster före resolutionen. |
Fördelningen av all eventuell ersättning som betalas av köparen ska utföras i enlighet med den centrala motpartens vattenfallsprincip vid obestånd i enlighet med artiklarna 43 och 45 i förordning (EU) nr 648/2012 och fordringarnas prioritetsordning vid normala insolvensförfaranden.
4. Resolutionsmyndigheten kan utöva den överföringsbefogenhet som avses i punkt 1 mer än en gång för att göra kompletterande överföringar av äganderättsinstrument som utfärdats av den centrala motparten eller, allt efter omständigheterna, den centrala motpartens tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden.
5. Resolutionsmyndigheten kan, med samtycke från köparen, överföra tillgångar, rättigheter, skyldigheter och åtaganden som har överförts till köparen tillbaka till den centrala motparten eller äganderättsinstrument tillbaka till deras ursprungliga ägare.
Om resolutionsmyndigheten använder den överföringsbefogenhet som avses i första stycket ska den centrala motparten eller de ursprungliga ägarna ta tillbaka alla sådana tillgångar, rättigheter, skyldigheter, åtaganden eller äganderättsinstrument.
6. En överföring enligt punkt 1 ska ske oberoende av om köparen är auktoriserad att tillhandahålla tjänsterna och utföra den verksamhet som följer av förvärvet.
Om köparen inte är auktoriserad att tillhandahålla tjänster och utföra den verksamhet som följer av förvärvet ska resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten, bedöma om kraven på lämplig tillbörlig aktsamhet är uppfyllda för köparen och säkerställa att köparen lämnar in en ansökan om auktorisering så snart det är praktiskt möjligt och senast en månad från användningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att en sådan ansökan om auktorisering bedöms på ett skyndsamt sätt.
7. Om överföring av äganderättsinstrument som avses i punkt 1 leder till ett förvärv av eller ökar ett kvalificerat innehav som avses i artikel 31.2 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den behöriga myndigheten göra den bedömning som avses i den artikeln inom en tidsperiod som varken försenar tillämpningen av instrumentet för försäljning av affärsverksamhet eller hindrar att resolutionsåtgärden uppnår de relevanta resolutionsmålen.
8. Om den behöriga myndigheten inte har slutfört den bedömning som avses i punkt 7 senast den dag då överföringen av äganderättsinstrument träder i kraft, ska följande gälla:
|
a) |
Överföringen av äganderättsinstrument ska omedelbart få rättslig verkan från och med den dag då de överförs. |
|
b) |
Under bedömningsperioden och under en eventuell avyttringsperiod som fastställs genom led f ska köparens rösträtt som är kopplad till dessa äganderättsinstrument tillfälligt dras in och uteslutande innehas av resolutionsmyndigheten, vilken inte ska ha någon skyldighet att utöva sådan rösträtt och vilken inte ska någon som helst skyldighet när det gäller att utöva eller avstå från att utöva sådan eventuell rösträtt. |
|
c) |
Under bedömningsperioden och under en eventuell avyttringsperiod som föreskrivs genom led f ska de sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av krav för förvärv eller avyttring av kvalificerade innehav som anges i artikel 12 i förordning 648/2012 inte tillämpas på den överföringen. |
|
d) |
Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål efter att ha slutfört sin bedömning meddela resolutionsmyndigheten och köparen skriftligen om resultatet av sin bedömning i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
e) |
Om den behöriga myndigheten inte motsätter sig överföringen ska de rösträtter som är kopplade till dessa äganderättsinstrument anses ha tilldelats köparen från och med den underrättelse som avses i led d. |
|
f) |
Om den behöriga myndigheten motsätter sig överföringen av äganderättsinstrument ska led b fortsätta att tillämpas och resolutionsmyndigheten kan, efter att ha beaktat marknadsvillkoren, fastställa en avyttringsperiod inom vilken köparen ska avyttra sådana äganderättsinstrument. |
9. Vid utövandet av rättigheter att tillhandahålla tjänster i enlighet med förordning 648/2012 ska köparen betraktas som en fortsättning på den centrala motparten i resolution och kan fortsätta att utöva alla sådana rättigheter som utövades av den centrala motparten i resolution avseende de överförda tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena.
10. Den köpare som avses i punkt 1 ska inte hindras från att utöva den centrala motpartens rätt till medlemskap och få tillgång till betalnings- och avvecklingssystem eller annan finansmarknadsinfrastruktur under förutsättning att köparen uppfyller kriterierna för medlemskap eller deltagande i dessa system eller infrastrukturer.
Om köparen inte uppfyller de kriterier som anges i första stycket kan köparen fortsätta att utöva den centrala motpartens rätt till medlemskap och få tillgång till dessa system och infrastrukturer förutsatt att resolutionsmyndigheten godkänt det. Ett sådant godkännande får endast beviljas för en period på högst 12 månader.
11. Under en period på 12 månader får köparen inte nekas tillgång till betalnings- och avvecklingssystem eller någon annan finansiell marknadsinfrastruktur på grund av att köparen saknar kreditbetyg från ett kreditvärderingsinstitut eller att det kreditbetyget är lägre än de kreditbetygsnivåer som krävs för att beviljas tillgång till systemen eller infrastrukturen.
12. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska aktieägare, borgenärer, clearingmedlemmar och kunder hos den centrala motparten i resolution och andra tredje parter vars tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden inte överförs inte ha någon rätt till, eller avseende de tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som överförts.
Artikel 41
Instrument för försäljning av affärsverksamhet: förfarandekrav
1. När resolutionsmyndigheten använder instrumentet för försäljning av affärsverksamhet avseende en central motpart ska resolutionsmyndigheten annonsera tillgängligheten eller vidta åtgärder för saluföring av de tillgångar, rättigheter, skyldigheter, åtagande eller äganderättsinstrument som ska överföras. Grupper av rättigheter, tillgångar, skyldigheter och åtaganden får saluföras separat.
2. Utan att det i förekommande fall påverkar tillämpningen av unionens regler om statligt stöd ska den saluföring som avses i punkt 1 utföras enligt följande kriterier:
|
a) |
Den ska vara så transparent som möjligt och får inte ge en i sak missvisande bild av den centrala motpartens tillgångar, rättigheter, skyldigheter, åtaganden eller äganderättsinstrument, med beaktande av omständigheterna och särskilt behovet av att bevara finansiell stabilitet. |
|
b) |
Den ska inte på ett otillbörligt sätt favorisera eller diskriminera potentiella köpare. |
|
c) |
Den ska vara fri från intressekonflikter. |
|
d) |
Den ska beakta behovet av att uppnå en snabb resolution. |
|
e) |
Den ska sträva efter att i största möjliga mån maximera försäljningspriset för de berörda äganderättsinstrumenten, tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena. |
De kriterier som anges i det första stycket ska inte hindra resolutionsmyndigheten från att värva särskilda potentiella köpare.
3. Genom undantag från punkt 1 kan resolutionsmyndigheten saluföra tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna, åtagandena eller äganderättsinstrumenten utan att uppfylla de kriterier som avses i punkt 2 om uppfyllandet av dessa kriterier sannolikt skulle undergräva ett eller flera av resolutionsmålen.
AVSNITT 5
BROINSTITUTSINSTRUMENTET
Artikel 42
Broinstitutsinstrumentet
1. Resolutionsmyndigheten kan till ett broinstitut överföra följande:
|
a) |
Äganderättsinstrument som utfärdats av en central motpart i resolution. |
|
b) |
Alla tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för en central motpart i resolution. |
Den överföring som avses i första stycket kan äga rum utan att medgivande erhålls från aktieägarna i den centrala motparten i resolution eller från andra tredje parter än broinstitutet och utan att uppfylla eventuella förfarandekrav enligt annan bolags- eller värdepapperslagstiftning än den som anges i artikel 43.
2. Broinstitutet ska vara en juridisk person som uppfyller samtliga följande kriterier:
|
a) |
Den kontrolleras av resolutionsmyndigheten och ägs helt eller delvis av en eller flera offentliga myndigheter som kan inbegripa resolutionsmyndigheten. |
|
b) |
Den har bildats i syfte att ta emot och inneha vissa eller samtliga äganderättsinstrument som utfärdats av en central motpart i resolution eller vissa eller alla av den centrala motpartens tillgångar, rättigheter, skyldigheter och åtaganden för att upprätthålla kritiska funktioner i den centrala motparten och därefter sälja den centrala motparten. |
3. När resolutionsmyndigheten använder broinstitutsinstrumentet ska den säkerställa att det totala värdet av de åtaganden och skyldigheter som överförs till broinstitutet inte överstiger det totala värdet av de rättigheter och tillgångar som överförts från den centrala motparten i resolution.
4. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska all eventuell ersättning som betalats av broinstitutet gynna följande:
|
a) |
Ägarna till äganderättsinstrumenten, om överföringen till broinstitutet har skett genom att äganderättsinstrument som utfärdats av den centrala motparten i resolution överförts från innehavarna av dessa instrument till broinstitutet. |
|
b) |
Den centrala motparten i resolution, om överföringen till broinstitutet har skett genom att vissa eller alla tillgångar eller åtaganden i den centrala motparten överförts till broinstitutet. |
5. Resolutionsmyndigheten kan utöva den överföringsbefogenhet som avses i punkt 1 mer än en gång för att göra kompletterande överföringar av äganderättsinstrument som utfärdats av en central motpart eller av dess tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden.
6. Resolutionsmyndigheten kan överföra de rättigheter, skyldigheter, tillgångar eller åtaganden som hade överförts till broinstitutet tillbaka till den centrala motparten i resolution, eller äganderättsinstrumenten tillbaka till deras ursprungliga ägare när denna överföring uttryckligen föreskrivs i det instrument genom vilket den överföring som avses i punkt 1 görs.
Om resolutionsmyndigheten använder den överföringsbefogenhet som avses i första stycket ska den centrala motparten i resolution eller de ursprungliga ägarna vara skyldiga att ta tillbaka alla sådana tillgångar, rättigheter, skyldigheter, åtaganden eller äganderättsinstrument, under förutsättning att villkoren i första stycket i denna punkt eller i punkt 7 är uppfyllda.
7. Om de specifika äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden inte omfattas av de klasser av, eller uppfyller de villkor för överföring av, äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som anges i instrumentet genom vilket överföringen gjordes kan resolutionsmyndigheten överföra dem från broinstitutet tillbaka till den centrala motparten i resolution eller de ursprungliga ägarna.
8. En överföring som avses i punkterna 6 och 7 kan göras när som helst och ska uppfylla alla andra villkor som anges i det instrument genom vilket överföringen gjordes för det aktuella ändamålet.
9. Resolutionsmyndigheten kan överföra äganderättsinstrument eller tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden från broinstitutet till en tredje part.
10. Vid utövandet av rättigheter att tillhandahålla tjänster i enlighet med förordning 648/2012, ska ett broinstitut anses utgöra en fortsättning på den centrala motparten i resolution och kan fortsätta att utöva alla sådana rättigheter som utövades av den centrala motparten i resolution avseende de överförda tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena.
För alla andra ändamål kan resolutionsmyndigheter kräva att ett broinstitut anses utgöra en fortsättning på den centrala motparten i resolution och ska kunna få fortsätta att utöva alla sådana rättigheter som utövades av den centrala motparten i resolution avseende de överförda tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena.
11. Broinstitutet ska inte hindras från att utöva sin rätt till medlemskap och tillgång till betalnings- och avvecklingssystem och andra finansmarknadsinfrastrukturer som den centrala motparten i resolution omfattas av, förutsatt att den uppfyller kriterierna för medlemskap och deltagande i sådana system och infrastrukturer.
Om broinstitutet inte uppfyller de kriterier som anges i första stycket kan det fortsätta att utöva den centrala motpartens rätt till medlemskap och få tillgång till dessa system och infrastrukturer under en tidsperiod som fastställs av resolutionsmyndigheten. Den tidsperioden ska inte överstiga 12 månader.
12. Broinstitutet ska inte nekas tillgång till betalnings- och avvecklingssystem eller någon annan finansiell marknadsinfrastruktur på grund av att det saknar kreditbetyg från ett kreditvärderingsinstitut eller att det kreditbetyget är lägre än de kreditbetygsnivåer som krävs för att beviljas tillgång till systemen eller infrastrukturen.
13. Aktieägare eller borgenärer i den centrala motparten i resolution och andra tredje parter vars tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden inte överförs till broinstitutet ska inte ha några rättigheter till, eller avseende, de till broinstitutet överförda tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena eller avseende dess styrelse eller verkställande ledning.
14. Broinstitutet ska inte ha några skyldigheter eller något ansvar gentemot aktieägare eller borgenärer i den centrala motparten i resolution, och styrelsen eller den verkställande ledningen i broinstitutet ska inte ha någon ansvarsskyldighet gentemot sådana aktieägare eller borgenärer när det gäller åtgärder och underlåtenhet att vidta åtgärder vid fullgörandet av deras uppgifter, såvida inte åtgärden eller underlåtenheten beror på grov oaktsamhet eller allvarlig försummelse i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.
Artikel 43
Broinstitut: förfarandekrav
1. Broinstitutet ska uppfylla samtliga följande krav:
|
a) |
Broinstitutet ska begära godkännande från resolutionsmyndigheten vad gäller samtliga följande:
|
|
b) |
Broinstitutet ska under resolutionen överta den centrala motpartens auktoriseringar att tillhandahålla tjänster eller utföra den verksamhet som följer av den överföring som avses i artikel 42.1 enligt vad som avses i förordning (EU) nr 648/2012. |
Om broinstitutet inte är auktoriserat enligt vad som krävs i punkt 1 b ska resolutionsmyndigheten ansöka om den behöriga myndighetens godkännande för den överföring som avses i artikel 42.1. Om den behöriga myndigheten godkänner överföringen ska den ange den tidsperiod under vilken broinstitutet är undantaget från skyldigheten att uppfylla kraven i förordning (EU) nr 648/2012.
Undantaget för tillsynskraven enligt kapitel 3 i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 ska endast medges för en period på högst tre månader, samtidigt som undantag för alla andra bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 kan beviljas för en period på högst 12 månader.
2. Om några begränsningar åläggs i enlighet med unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska ledningen i broinstitutet driva den med målet att bevara de berörda parternas tillträde till dess kritiska funktioner och sälja broinstitutet eller någon av dess tillgångar, rättigheter, skyldigheter och åtaganden till en eller flera köpare inom den privata sektorn. Försäljningen ska äga rum när marknadsvillkoren är lämpliga och inom den tidsperiod som anges i punkt 5 och, i tillämpliga fall, punkt 6 i denna artikel.
3. Resolutionsmyndigheten ska avsluta broinstitutets verksamhet i något av följande fall:
|
a) |
Resolutionsmålen är uppfyllda. |
|
b) |
Broinstitutet slås samman med en annan enhet. |
|
c) |
Broinstitutet upphör att uppfylla kraven i artikel 42.2. |
|
d) |
Broinstitutet eller praktiskt taget alla dess tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden har sålts i enlighet med punkt 4. |
|
e) |
Den tidsperiod som anges i punkt 5 löper ut. |
|
f) |
De kontrakt som clearas av broinstitutet har reglerats, löpt ut eller slutavräknats och den centrala motpartens rättigheter och skyldigheter avseende dessa kontrakt är således fullt infriade. |
4. Före försäljningen av broinstitutet eller dess tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden ska resolutionsmyndigheten annonsera tillgången till de delar som ska säljas och ska säkerställa att de saluförs öppet och transparent och att de inte ger en i sak missvisande bild.
Resolutionsmyndigheten ska utföra den försäljning som avses i första stycket på affärsmässiga villkor och ska inte på otillbörligt sätt favorisera eller diskriminera potentiella köpare.
5. Resolutionsmyndigheten ska avsluta verksamheten i ett broinstitut inom två år efter den dag då den sista överföringen från den centrala motparten i resolution görs.
Om resolutionsmyndigheten avbryter verksamheten i en central motpart ska den begära att den behöriga myndigheten återkallar auktoriseringen för broinstitutet.
6. Resolutionsmyndigheten får förlänga den tidsperiod som anges i punkt 5 med en eller flera ytterligare ettårsperioder om en förlängning är nödvändig för att avsluta det broinstitut som avses i leden a–d i punkt 3.
Beslutet att förlänga den tidsperiod som avses i punkt 5 ska motiveras samt innehålla en utförlig bedömning av situationen i broinstitutet i förhållande till gällande marknadsförhållanden och marknadsutsikter.
7. Om verksamheten i broinstitutet avslutas under de omständigheter som avses i led d eller e i punkt 3 ska broinstitutet avvecklas genom normala insolvensförfaranden.
Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska alla eventuella intäkter som uppkommer till följd av avslutandet av broinstitutet gynna dess aktieägare.
Om ett broinstitut används för att överföra tillgångar och åtaganden från fler än en central motpart i resolution ska de intäkter som avses i andra stycket fördelas på de tillgångar och åtaganden som överförts från var och en av de centrala motparter som är i resolution.
AVSNITT 6
YTTERLIGARE FINANSIERINGSORDNINGAR
Artikel 44
Alternativa finansieringssätt
Resolutionsmyndigheten kan ingå kontrakt om att låna eller erhålla andra former av finansiellt stöd, inklusive från förfinansierade medel tillgängliga i någon obeståndsfond som inte är uttömd i den centrala motparten i resolution, om det krävs för att säkerställa en ändamålsenlig användning av resolutionsverktygen.
AVSNITT 7
STATLIGA FINANSIELLA STABILISERINGSVERKTYG
Artikel 45
Statliga finansiella stabiliseringsverktyg
1. Resolutionsmyndigheten kan endast använda de statliga stabiliseringsverktygen i enlighet med artiklarna 46 och 47 för att försätta en central motpart i resolution om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Det finansiella stödet är nödvändigt för att uppnå resolutionsmålen. |
|
b) |
Det finansiella stödet ska tillgripas som en sista utväg efter att ha bedömt och utnyttjat andra resolutionsverktyg så långt som det är praktiskt möjligt samtidigt som den finansiella stabiliteten upprätthållits, i enlighet med det behöriga ministeriets eller regeringens bedömning efter samråd med resolutionsmyndigheten. |
|
c) |
Det finansiella stödet är förenligt med unionens regler om statligt stöd. |
|
ca) |
Det finansiella stödet används under en begränsad tid. |
|
d) |
▌ |
|
da) |
Resolutionsmyndigheten har i förväg fastställt omfattande och trovärdiga arrangemang för återvinnande under en lämplig tidsperiod av insatta offentliga medel från deltagare som åtnjuter offentligt stöd, om inte sådant stöd redan har täckts genom försäljningen till en privat köpare enligt antingen artikel 46.3 eller 47.2 |
2. För att de statliga finansiella stabiliseringsverktygen ska bli verkningsfulla ska de behöriga ministerierna eller regeringarna ha de relevanta resolutionsbefogenheter som anges i artiklarna 48–59 och ska säkerställa att artiklarna 52, 54, och 70 tillämpas.
3. Statliga finansiella stabiliseringsverktyg ska tillgripas som en sista utväg i den mening som avses i punkt 1 b om minst ett av följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Det behöriga ministeriet eller regeringen och resolutionsmyndigheten, efter samråd med centralbanken och den behöriga myndigheten, avgör att användningen av resolutionsverktygen inte skulle vara tillräcklig för att undvika betydande negativa följdverkningar på den finansiella stabiliteten. |
|
b) |
Det behöriga ministeriet eller regeringen och resolutionsmyndigheten avgör att användningen av resolutionsverktygen inte skulle vara tillräcklig för att skydda allmänintresset, om den centrala motparten beviljats extraordinärt likviditetsstöd från centralbanken. |
|
c) |
När det gäller verktyget för tillfälligt offentligt ägande avgör det behöriga ministeriet eller regeringen, efter samråd med den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten, att användningen av resolutionsverktygen inte skulle vara tillräckliga för att skydda allmänintresset efter det att den centrala motparten beviljats offentligt aktiekapitalstöd genom verktyget för aktiekapitalstöd. |
Artikel 46
Verktyg för offentligt aktiekapitalstöd
1. Offentligt finansiellt stöd kan tillhandahållas för rekapitaliseringen av en central motpart i utbyte mot äganderättsinstrument.
2. Centrala motparter som är föremål för verktyget för offentligt aktiekapitalstöd ska förvaltas på affärsmässiga och professionella grunder.
3. Det äganderättsinstrument som avses i punkt 1 ska säljas till en privat köpare så snart de kommersiella och finansiella omständigheterna medger det.
Artikel 47
Verktyget för tillfälligt offentligt ägande
1. En central motpart får tas i tillfälligt offentligt ägande genom en eller flera överföringar av äganderättsinstrument som utförs av en medlemsstat till en förvärvare som är något av följande:
|
a) |
Ett ombud för medlemsstaten, eller |
|
b) |
ett av medlemsstaten helägt bolag. |
2. Centrala motparter som är föremål för verktyget för tillfälligt offentligt ägande ska förvaltas på affärsmässiga och professionella grunder och ska säljas till en privat köpare så snart de affärsmässiga och finansiella omständigheterna medger det, också med beaktande av möjligheterna att återvinna kostnaderna för resolutionen.
KAPITEL IV
Resolutionsbefogenheter
Artikel 48
Allmänna befogenheter
1. Resolutionsmyndigheten ska ha alla de befogenheter som är nödvändiga för att effektivt använda resolutionsverktygen, inbegripet samtliga följande befogenheter:
|
a) |
Befogenhet att kräva att alla personer lämnar all den information resolutionsmyndigheten behöver för att kunna besluta om och förbereda en resolutionsåtgärd, inbegripet uppdateringar och kompletteringar av information som lämnats i resolutionsplanerna eller som krävs vid inspektioner på plats. |
|
b) |
Befogenhet att ta kontroll över en central motpart i resolution och att utöva alla de rättigheter och befogenheter som tilldelats innehavare av äganderättsinstrument och den centrala motpartens styrelse. |
|
ba) |
Befogenhet att modifiera eller ändra verksamhetsreglerna för den centrala motparten, inbegripet vad gäller villkoren för deltagande, om sådana ändringar krävs för att avlägsna hinder för resolutionsbarhet. |
|
bb) |
Befogenhet att avstå från att verkställa vissa avtalsförpliktelser enligt den centrala motpartens regler och arrangemang eller på annat sätt avvika från den centrala motpartens regler och arrangemang när så är nödvändigt för att uppnå resolutionsmålen och för att undvika väsentliga negativa effekter på det finansiella systemet. |
|
c) |
Befogenhet att överföra äganderättsinstrument som utfärdats av en central motpart i resolution. |
|
d) |
Befogenhet att till en annan enhet, med dess samtycke, överföra den centrala motpartens rättigheter, tillgångar, skyldigheter eller åtaganden. |
|
e) |
Befogenhet att sänka, också att sänka till noll, kapitalbeloppet eller det utestående belopp som ska betalas för skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet i en central motpart i resolution. |
|
f) |
Befogenhet att konvertera skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet i en central motpart i resolution till äganderättsinstrument i denna centrala motpart eller ett broinstitut till vilken tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för den centrala motparten i resolution har överförts. |
|
g) |
Befogenhet att dra in skuldinstrument som utfärdats av en central motpart i resolution. |
|
h) |
Befogenhet att sänka, också att sänka till noll, det nominella värdet på äganderättsinstrument i en central motpart i resolution och att dra in sådana äganderättsinstrument. |
|
i) |
Befogenhet att kräva att en central motpart i resolution ▌emitterar nya äganderättsinstrument, inbegripet preferensaktier och villkorade konvertibla instrument. |
|
j) |
När det gäller skuldinstrument och andra åtaganden i den centrala motparten, befogenhet att ändra eller anpassa deras löptid, ändra den ränta som ska betalas, eller ändra de datum då räntan förfaller till betalning, däribland betalningsinställelse under en tillfällig period. |
|
k) |
Befogenhet att säga upp och avsluta finansiella kontrakt. |
|
l) |
Befogenhet att avsätta eller ersätta styrelsen och den verkställande ledningen i en central motpart i resolution. |
|
m) |
Befogenhet att kräva att den behöriga myndigheten inom rimlig tid bedömer köparen av ett kvalificerat innehav, genom undantag från de tidsfrister som fastställs i artikel 31 i förordning (EU) 648/2012/EU. |
|
n) |
Befogenhet att sänka, också att sänka till noll, beloppet för tilläggsmarginalsäkerheter på grund av en clearingmedlem i en central motpart i resolution, eller en kund till denna clearingmedlem, på de villkor som fastställs i artikel 30. |
|
o) |
Befogenhet att överföra öppna positioner och alla relaterade tillgångar, inklusive överlåtelse och avtal om finansiell säkerhet, kvittnings- och nettningsarrangemang, från kontot för en clearingmedlem på obestånd till en clearingmedlem som inte är på obestånd på ett sätt som är förenligt med artikel 48 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
p) |
Befogenhet att verkställa alla befintliga och utestående avtalsenliga skyldigheter för deltagarna i den centrala motparten i resolution. |
|
q) |
Befogenhet att verkställa alla befintliga och utestående skyldigheter för moderföretaget i resolution av den centrala motparten, inklusive att tillhandahålla den centrala motparten finansiellt stöd i form av garantier eller krediter. |
|
r) |
Befogenhet att kräva att clearingmedlemmar ska tillhandahålla ytterligare bidrag i kontanter. |
Resolutionsmyndigheterna kan utöva de befogenheter som avses i första stycket var för sig eller i någon kombination.
2. Om inte annat föreskrivs i denna förordning och unionens regler om statligt stöd ska resolutionsmyndigheten inte omfattas av något av följande krav när den utövar de befogenheter som avses i punkt 1:
|
a) |
Krav på godkännande eller medgivande från någon offentlig eller privat person. |
|
b) |
Kraven avseende överföring av finansiella instrument, rättigheter, skyldigheter, tillgångar eller åtaganden för en central motpart i resolution eller ett broinstitut. |
|
c) |
Skyldighet att underrätta varje offentligrättslig eller privaträttslig juridisk person. |
|
d) |
Skyldighet att offentliggöra alla underrättelser eller prospekt. |
|
e) |
Skyldighet att lämna in eller registrera alla handlingar hos någon annan myndighet. |
Artikel 49
Kompletterande befogenheter
1. När de befogenheter som avses i artikel 48.1 utövas kan resolutionsmyndigheten också utöva följande kompletterande befogenheter:
|
a) |
Med förbehåll för artikel 65, förordna om att en överföring ska få verkan utan att det uppstår några skyldigheter eller ansvarsförbindelser som påverkar de överförda finansiella instrumenten, rättigheterna, tillgångarna eller åtagandena. |
|
b) |
Upphäva rätten att förvärva ytterligare äganderättsinstrument. |
|
c) |
Kräva att den relevanta myndigheten avbryter eller uppskjuter godkännandet för upptagande till handel på en reglerad marknad eller upptagandet till officiell notering av finansiella instrument som utfärdats av den centrala motparten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG (14). |
|
d) |
Föreskriva att köparen eller ett broinstitut, i enlighet med artikel 40 respektive artikel 42, behandlas som om denna var den centrala motparten i resolution när det gäller alla rättigheter eller skyldigheter för den centrala motparten i resolution, eller åtgärder som den vidtagit, inbegripet alla rättigheter eller skyldigheter som rör deltagande i en marknadsinfrastruktur. |
|
e) |
Begära att den centrala motparten i resolution eller köparen eller ett broinstitut, när så är lämpligt, informerar och bistår den andra parten. |
|
f) |
Föreskriva att den clearingmedlem som är mottagare av positioner som den tilldelats genom befogenheterna i leden o och p i artikel 48.1 tar på sig alla rättigheter eller skyldigheter som rör deltagande i en central motpart i förhållande till dessa positioner. |
|
g) |
Annullera eller ändra villkoren i ett kontrakt som den centrala motparten i resolution är part i eller ersätta köparen eller broinstitutet, istället för den centrala motparten i resolution, som en part. |
|
h) |
Ändra eller anpassa verksamhetsreglerna för den centrala motparten i resolution |
|
i) |
Överlåta en clearingmedlems medlemskap från den centrala motparten i resolution till en köpare av den centrala motparten eller ett broinstitut. |
Eventuell rätt till ersättning som föreskrivs i denna förordning ska inte betraktas som en skyldighet eller ansvarsförbindelse i den mening som avses i led a första stycket.
2. Resolutionsmyndigheten kan föreskriva kontinuitetsarrangemang som krävs för att säkerställa att resolutionsåtgärden är ändamålsenlig och att den verksamhet som överlåtits kan bedrivas av köparen eller broinstitutet. Dessa kontinuitetsarrangemang kan inkludera följande:
|
a) |
Att kontrakt som ingåtts av den centrala motparten i resolution fortsätter att vara gällande, så att köparen eller broinstitutet påtar sig de rättigheter och skyldigheter som den centrala motparten i resolution har i fråga om finansiella instrument, rättigheter, skyldigheter, tillgångar eller åtaganden som har överförts och att ersätta den centrala motparten i resolution, uttryckligen eller underförstått, i alla relevanta kontraktshandlingar. |
|
b) |
Att ersätta den centrala motparten i resolution med köparen eller broinstitutet i alla rättsliga förfaranden som avser alla finansiella instrument, rättigheter, skyldigheter, tillgångar eller åtaganden som har överförts. |
3. De befogenheter som anges i punkterna 1 d och 2 b ska inte påverka följande:
|
a) |
Rätten för en anställd i den centrala motparten i resolution att säga upp ett anställningsavtal. |
|
b) |
Rätten för en avtalspart att, med förbehåll för artiklarna 55, 56 och 57 utöva de rättigheter som följer av avtalet, däribland rätten att säga upp avtalet, om avtalsvillkoren medger en sådan rätt till följd av en handling eller underlåtenhet som begåtts av den centrala motparten före överföringen eller av köparen eller broinstitutet efter överföringen. |
Artikel 50
Särskild förvaltning
1. Resolutionsmyndigheten kan utse en eller flera särskilda förvaltare som ersätter styrelsen i en central motpart i resolution. Den särskilda förvaltaren ska ha tillräckligt gott anseende och adekvat sakkunskap om finansiella tjänster, riskhantering och clearingtjänster i enlighet med artikel 27.2 andra stycket i förordning (EU) nr 648/2012.
2. Den särskilda förvaltaren ska ha alla befogenheter som den centrala motpartens aktieägare och ledningsorgan har. Den särskilda förvaltaren kan dock endast utöva sådana befogenheter under resolutionsmyndighetens kontroll. Resolutionsmyndigheten kan begränsa den särskilda förvaltarens åtgärder eller kräva förhandsgodkännande för vissa åtgärder.
Resolutionsmyndigheten ska offentliggöra tillsättningen som avses i punkt 1 och de villkor som gäller för denna.
3. Den särskilda förvaltaren ska tillsättas under högst ett år. Resolutionsmyndigheten kan förlänga den perioden om så är nödvändigt för att uppnå resolutionsmålen.
4. Den särskilda förvaltaren ska vidta alla de åtgärder som krävs för att uppnå resolutionsmålen och genomföra resolutionsåtgärder som vidtas av resolutionsmyndigheten. I händelse av inkonsekvens eller konflikt ska denna lagstadgade skyldighet vara överordnad alla andra ledningsuppgifter i enlighet med den centrala motpartens stadgar eller nationell lagstiftning.
5. Den särskilda förvaltaren ska regelbundet upprätta rapporter för den resolutionsmyndighet som utsetts med intervall som fastställs av resolutionsmyndigheten i början och i slutet av uppdraget. Dessa rapporter ska i detalj beskriva den centrala motpartens finansiella situation och ange orsakerna till dessa åtgärder.
6. Resolutionsmyndigheten kan när som helst avsätta den särskilda förvaltaren. Den ska under alla omständigheter avsätta den särskilda förvaltaren i följande fall
|
a) |
om den särskilda förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter i enlighet med de villkor som anges av resolutionsmyndigheten, |
|
b) |
om resolutionsmålen skulle uppnås bättre genom att avlägsna eller ersätta den särskilda förvaltaren, |
|
c) |
om villkoren för tillsättandet inte längre är uppfyllda. |
7. Om den nationella insolvenslagstiftningen föreskriver tillsättandet av en insolvensförvaltare kan den särskilda förvaltare som har tillsatts i enlighet med punkt 1 också tillsättas som insolvensförvaltare eller vice versa .
Artikel 51
Befogenhet att kräva att tjänster och faciliteter tillhandahålls
1. Resolutionsmyndigheten kan kräva att en central motpart i resolution, eller någon av dess enheter i gruppen eller clearingmedlemmar, tillhandahåller alla tjänster eller faciliteter som är nödvändiga för att en köpare eller ett broinstitut effektivt ska kunna driva den verksamhet som överförts till den.
Första stycket ska tillämpas oavsett om en enhet som ingår i samma grupp som den centrala motparten eller någon av dess clearingmedlemmar har inlett normala insolvensförfaranden eller är försatt i resolution.
2. Resolutionsmyndigheten kan verkställa skyldigheter som, i enlighet med punkt 1, ålagts av resolutionsmyndigheter i andra medlemsstater där dessa befogenheter utövas av enheter som tillhör samma grupp som den centrala motparten i resolution, eller av den centrala motpartens clearingmedlemmar.
3. De tjänster och faciliteter som avses i punkt 1 ska inte omfatta någon form av finansiellt stöd.
4. De tjänster och faciliteter som tillhandahålls enligt punkt 1 ska tillhandahållas enligt följande:
|
a) |
På samma affärsmässiga villkor som när de tillhandahölls den centrala motparten omedelbart före det att resolutionsåtgärden vidtogs, om det finns en överenskommelse för detta ändamål. |
|
b) |
På rimliga affärsmässiga villkor om det inte finns någon överenskommelse för dessa ändamål eller om överenskommelsen har upphört att gälla. |
Artikel 52
Befogenhet att verkställa resolutionsåtgärder eller krisförebyggande åtgärder som vidtas av andra medlemsstater
1. Om äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden vad gäller en central motpart i resolution är belägna i eller regleras av lagen i en annan medlemsstat än resolutionsmyndighetens medlemsstat, ska en överlåtelse eller en resolutionsåtgärd avseende sådana instrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden gälla i enlighet med lagstiftningen i denna andra medlemsstat.
2. Resolutionsmyndigheten i en medlemsstat ska förses med all nödvändig hjälp från myndigheterna i andra berörda medlemsstater för att säkerställa att eventuella äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden överförs till köparen eller broinstitutet eller att någon annan resolutionsåtgärd verkställs i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.
3. Aktieägare, borgenärer och tredje parter som berörs av överföringen av äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som avses i punkt 1 ska inte ha rätt att förhindra, bestrida eller bortse från denna överföring inom ramen för lagen i den medlemsstat som reglerar överföringen.
4. Om resolutionsmyndigheten i en medlemsstat använder de resolutionsverktyg som avses i artiklarna 28 eller 32 och de kontrakt, åtaganden eller äganderättsinstrument eller skuldinstrument som innehas av motparten i resolution omfattar instrument, kontrakt eller åtaganden som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, eller åtaganden till borgenärer och kontrakt avseende clearingmedlemmar eller deras kunder i denna andra medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten säkerställa att eventuella åtgärder som följer av dessa resolutionsverktyg får verkan.
För tillämpningen av första stycket ska aktieägare, borgenärer och clearingmedlemmar eller deras kunder som berörs av dessa resolutionsverktyg inte ha rätt att bestrida minskningen av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet av instrumentet, åtagandet, dess konvertering eller omstrukturering.
5. Följande rättigheter och skyddsåtgärder ska fastställas i enlighet med lagstiftningen i resolutionsmyndighetens medlemsstat:
|
a) |
Rätten för aktieägare, borgenärer och tredje parter att, i enlighet med artikel 72, överklaga en överföring av äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som avses i punkt 1 i den här artikeln. |
|
b) |
Rätten för berörda borgenärer att, i enlighet med artikel 72, överklaga minskningen av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, konverteringen eller omstrukturering av ett instrument, åtagande eller kontrakt som omfattas av punkt 4 i denna artikel. |
|
c) |
Skyddsåtgärder för delvis överföring som avses i kapitel V avseende tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som avses i punkt 1 i denna artikel. |
Artikel 53
Befogenheter vad gäller tillgångar, kontrakt, rättigheter, åtaganden, skyldigheter och äganderättsinstrument för personer belägna i eller som styrs av lagstiftningen i tredjeland
1. Om en resolutionsåtgärd avser tillgångar eller kontrakt med personer i ett tredjeland eller äganderättsinstrument, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som styrs av lagstiftningen i ett tredjeland kan resolutionsmyndigheten begära att:
|
a) |
Den centrala motparten i resolution och mottagaren av dessa tillgångar, kontrakt, äganderättsinstrument, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att åtgärden blir ändamålsenlig. |
|
b) |
Den centrala motparten i resolution innehar äganderättsinstrumenten, tillgångarna eller rättigheterna eller fullgör åtagandena eller skyldigheterna för den mottagande enhetens räkning till dess att åtgärden får verkan. |
|
c) |
Rimliga, regelrätta kostnader som den mottagande enheten ådrar sig för att utföra någon av de åtgärder som krävs enligt leden a och b i denna punkt betalas på något av de sätt som avses i artikel 27.9. |
2. Vid tillämpningen av punkt 1 kan resolutionsmyndigheten begära att den centrala motparten säkerställer införandet av en bestämmelse i sina kontrakt och andra överenskommelser med clearingmedlemmar och innehavare av äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden som är belägna i eller styrs av lagen i tredjeländer genom vilka de åtar sig att vara bundna av eventuella åtgärder med avseende på deras tillgångar, kontrakt, rättigheter, skyldigheter och åtaganden som vidtagits av resolutionsmyndigheten, inbegripet tillämpningen av artiklarna 55, 56 och 57. Resolutionsmyndigheten får kräva att den centrala motparten lämnar ett rättsutlåtande om sådana bestämmelsers rättsliga verkställbarhet och verkan.
3. Om den resolutionsåtgärd som avses i punkt 1 inte blir giltig ska den åtgärden vara ogiltig avseende de äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller de åtaganden som berörs.
Artikel 54
Uteslutande av vissa avtalsvillkor vid tidig intervention och resolution
1. En krisförebyggande åtgärd eller resolutionsåtgärd som vidtas i enlighet med den här förordningen eller eventuella inträffade händelser med direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd ska inte anses utgöra en utlösande händelse eller ett insolvensförfarande i den mening som avses i direktiv 2002/47/EG eller direktiv 98/26/EG, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt kontraktet, inbegripet betalnings- och leveransskyldigheter även fortsättningsvis fullgörs och säkerheter tillhandahålls.
Vid tillämpningen av första stycket ska tredjelands resolutionsförfaranden erkännas i enlighet med artikel 75 eller, om en resolutionsmyndighet beslutar det, betraktas som en resolutionsåtgärd som vidtagits i enlighet med denna förordning.
2. En krisförebyggande åtgärd eller en resolutionsåtgärd som avses i punkt 1 ska inte användas till
|
a) |
att utöva eventuella uppsägnings-, uppskjutande-, ändrings-, nettnings- eller kvittningsrättigheter också i samband med ett kontrakt som ingåtts av en enhet i en grupp som den centrala motparten tillhör som inbegriper korsvisa obeståndsklausuler eller skyldigheter som garanteras eller på annat sätt stöds av någon enhet i en grupp, |
|
b) |
komma i besittning av, utöva kontroll över eller verkställa alla säkerhetsrätter avseende egendom som tillhör den berörda centrala motparten eller en någon berörd enhet i gruppen i samband med ett kontrakt som inbegriper korsvisa obeståndsklausuler, |
|
c) |
påverka alla avtalsenliga rättigheter som den berörda centrala motparten eller någon enhet i gruppen har i samband med ett kontrakt som inbegriper korsvisa obeståndsklausuler. |
Artikel 55
Befogenhet att skjuta upp vissa skyldigheter
1. Resolutionsmyndigheten kan skjuta upp en betalning eller en leveransskyldighet för båda motparterna i eventuella kontrakt som ingåtts av en central motpart i resolution från och med offentliggörandet av en underrättelse om uppskjutande i enlighet med artikel 70 fram till slutet av den arbetsdag som följer efter det offentliggörandet.
Vid tillämpningen av det första stycket ska med slutet av arbetsdagen menas midnatt i resolutionsmyndighetens medlemsstat.
2. Om en betalnings- eller leveransskyldighet skulle ha fullgjorts under perioden för uppskjutandet ska betalnings- eller leveransskyldigheten fullgöras omedelbart efter utgången av perioden för uppskjutandet.
3. Resolutionsmyndigheten ska inte utöva den befogenhet som avses i punkt 1 för betalnings- och leveranskrav som hänför sig till system eller operatörer av system som är utformade för ändamålen i direktiv 98/26/EG, inklusive andra centrala motparter och centralbanker.
Artikel 56
Befogenhet att begränsa möjligheter att göra säkerhetsrätt gällande
1. Resolutionsmyndigheten kan förhindra borgenärer med säkerhetsrätt i en central motpart i resolution från att göra säkerhetsrätter gällande avseende eventuella tillgångar i den centrala motparten i resolution från och med offentliggörandet av en underrättelse om uppskjutande i enlighet med artikel 70 fram till slutet av den arbetsdag som följer efter det offentliggörandet.
Vid tillämpningen av det första stycket ska med slutet av arbetsdagen menas midnatt i resolutionsmyndighetens medlemsstat.
2. Resolutionsmyndigheten ska inte utöva den befogenhet som avses i punkt 1 avseende eventuella säkerhetsrätter som system eller operatörer av system som är utformade för ändamålen i direktiv 98/26/EG, inklusive som andra centrala motparter och centralbanker innehar i tillgångar som den centrala motparten i resolution har pantsatt eller tillhandahållit genom marginalsäkerhet eller full säkerhet.
Artikel 57
Befogenhet att tillfälligt uppskjuta uppsägningsrätt
1. Resolutionsmyndigheten kan skjuta upp uppsägningsrätten för en part i ett kontrakt med en central motpart i resolution från och med offentliggörandet av en underrättelse om uppsägningen i enlighet med artikel 70 fram till slutet av den arbetsdag som följer på det offentliggörandet, förutsatt att betalnings- och leveransskyldigheter och tillhandahållandet av säkerhet fortsätter att bedrivas.
Vid tillämpningen av det första stycket ska med slutet av arbetsdagen menas midnatt i resolutionsmyndighetens medlemsstat.
2. Resolutionsmyndigheten ska inte utöva den befogenhet som avses i punkt 1 för betalnings- och leveranskrav som hänför sig till system eller operatörer av system som är utformade för ändamålen i direktiv 98/26/EG, inklusive andra centrala motparter och centralbanker.
3. En avtalspart kan utöva en uppsägningsrättighet enligt kontraktet före utgången av den tidsperiod som avses i punkt 1 om den avtalsparten underrättas av resolutionsmyndigheten om att de rättigheter och skyldigheter som omfattas av kontraktet inte ska
|
a) |
överföras till en annan enhet, eller |
|
b) |
vara föremål för nedskrivning, konvertering eller användning av ett resolutionsverktyg för att fördela förluster eller positioner. |
4. Om den underrättelse som avses i punkt 3 inte har lämnats kan uppsägningsrättigheterna utövas efter utgången av perioden för uppskjutandet, om inte annat följer av artikel 54, enligt följande:
|
a) |
Om de rättigheter och skyldigheter som omfattas av kontraktet har överförts till en annan enhet kan en motpart bara utöva uppsägningsrättigheter i enlighet med villkoren i det kontraktet vid en fortlöpande eller efterföljande utlösande händelse från den mottagande enhetens sida. |
|
b) |
Om de rättigheter och skyldigheter som omfattas av kontraktet ligger kvar hos den centrala motparten gäller uppsägningsrättigheter i enlighet med de villkor för uppsägning som anges i kontraktet mellan den centrala motparten och den relevanta motparten endast om en utlösande händelse inträffar eller fortlöper efter det att perioden för uppskjutande upphört . |
Artikel 58
Befogenhet att utöva kontroll över den centrala motparten
1. Resolutionsmyndigheten kan utöva kontroll över den centrala motparten i resolution för att
|
a) |
förvalta den centrala motpartens verksamheter och tjänster, utöva dess aktieägares och styrelsens befogenheter och samråda med riskkommittén, |
|
b) |
förvalta och förfoga över tillgångar och egendom i den centrala motparten i resolution. |
Den kontroll som avses i första stycket kan utövas direkt av resolutionsmyndigheten eller indirekt av en eller flera personer som utsetts av resolutionsmyndigheten.
2. Om resolutionsmyndigheten utövar kontroll över den centrala motparten ska inte resolutionsmyndigheten anses vara en verklig företrädare eller den person som faktiskt styr företaget enligt nationell lagstiftning.
Artikel 59
Resolutionsmyndigheternas utövande av befogenheter
Om inte annat följer av artikel 72 ska resolutionsmyndigheterna vidta resolutionsåtgärder genom verkställighetsföreskrifter i enlighet med nationella administrativa befogenheter och förfaranden.
KAPITEL V
Skyddsåtgärder
Artikel 60
Principen om ”inte sämre villkor för borgenär än vid normala insolvensförfaranden”
Om resolutionsmyndigheten använder ett eller flera resolutionsverktyg bör den sträva efter att säkerställa att aktieägare, borgenärer, clearingmedlemmar och deras kunder inte åsamkas större förluster än vad de skulle ha åsamkats om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten vid den tidpunkt då resolutionsmyndigheten gjorde bedömningen att villkoren för resolution i enlighet med artikel 22.1 var uppfyllda och i stället hade varit föremål för alla eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan och alla andra avtalsarrangemang i dess verksamhetsregler för en obestånds- eller icke-obeståndshändelse och den centrala motparten är nedlagd utan något restvärde eller har avvecklats enligt normala insolvensförfaranden , med vederbörligt beaktande av alla rimliga negativa effekter avseende systeminstabilitet och marknadsturbulens.
|
a) |
▌ |
|
b) |
▌ |
Rimliga negativa effekter av systeminstabilitet och marknadsturbulens enlig första stycket ska inte beaktas så länge de tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 61.5 inte gör det möjligt att värdera dem.
När de tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 61.5 har trätt i kraft ska resolutionsmyndigheterna ta hänsyn till möjliga negativa effekter av systeminstabilitet och marknadsturbulens vid tillämpningen av första stycket.
Artikel 61
Värdering av tillämpningen av principen om ”inte sämre villkor för borgenär än vid normala insolvensförfaranden”
1. För att informera intressenter som är exponerade mot den centrala motparten ska den centrala motparten göra en uppskattning av hur förluster skulle påverka respektive borgenärskategori under extrema men rimliga scenarier för en obeståndshändelse eller en icke-obeståndshändelse som leder till den centrala motpartens insolvens, och de ska uppdateras varje år.
Denna uppskattning ska fullt ut återspegla de avtalsarrangemang som gäller den centrala motpartens prioritetsordning vid förluster och överensstämma med den marginal- och stresstestmetod som används för att uppfylla den centrala motpartens förpliktelser enligt förordning (EU) nr 648/2012.
1a. För bedömningen av överensstämmelsen med principen om ”inte sämre villkor för borgenär än vid normala insolvensförfaranden” i enlighet med artikel 60 ska resolutionsmyndigheten säkerställa att en värdering utförs av en oberoende person så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärderna har verkställts.
2. Den värdering som avses i punkt 1 ska innehålla följande:
|
a) |
Den behandling som aktieägare, borgenärer och clearingmedlemmar och deras kunder skulle ha fått om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten när resolutionsmyndigheten bedömde att villkoren för resolution i enlighet med artikel 22.1 var uppfyllda, utan i stället hade varit föremål för verkställandet av eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller övriga arrangemang i dess verksamhetsregler eller den centrala motparten hade avvecklats enligt normala insolvensförfaranden som en nedlagd rörelse utan något restvärde, med vederbörligt beaktande av alla rimliga negativa effekter avseende systeminstabilitet och marknadsturbulens. |
|
b) |
Den faktiska behandling som aktieägare, borgenärer och clearingmedlemmar och deras kunder har fått vid resolutionen av den centrala motparten, |
|
c) |
oavsett om det finns någon skillnad mellan den behandling som avses i led a och den behandling som avses i led b. |
3. Vid beräkningen av de behandlingar som avses i punkt 2a ska man i den värdering som avses i punkt 1 bortse från eventuellt extraordinärt offentligt finansiellt stöd till den centrala motparten i resolution och den centrala motpartens prissättningsmetod ska inte beaktas om denna metod inte skulle återspegla de faktiska marknadsförhållandena.
4. Den värdering som avses i punkt 1 ska skilja sig från den som genomförs i enlighet med artikel 24.3.
5. Esma ska, med hänsyn till eventuella tekniska standarder för tillsyn som utarbetats i enlighet med artikel 74.4 i direktiv 2014/59/EU, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoden för att göra den värdering som avses i punkt 1, inbegripet, om det är tekniskt möjligt, en värdering av rimliga negativa effekter avseende systeminstabilitet och marknadsturbulens.
Esma ska lämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [OP: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 62
Skyddsåtgärder för aktieägare, borgenärer, clearingmedlemmar och clearingmedlemmars kunder
Om någon aktieägare, borgenär eller clearingmedlem eller kund till clearingmedlem , i enlighet med värderingen enligt artikel 61, har drabbats av större förluster än de skulle ha haft om resolutionsmyndigheten inte skulle ha vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan de i stället skulle ha varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller om den centrala motparten hade avvecklats under normala insolvensförfaranden ska den aktieägaren, borgenären och clearingdeltagaren vara berättigad till utbetalning av mellanskillnaden.
Artikel 62a
Återvinning av betalningar
Resolutionsmyndigheten ska återkräva alla rimliga kostnader som uppkommit i samband med en betalning som avses i artikel 62 på ett eller flera av följande sätt:
|
a) |
Från den centrala motparten i resolution, såsom prioriterad borgenär. |
|
b) |
Från eventuell ersättning som betalats av köparen om instrumentet för försäljning av affärsverksamhet har använts. |
|
c) |
Från eventuella intäkter som uppkommer till följd av att verksamheten i broinstitutet avslutas, såsom prioriterad borgenär. |
|
d) |
Från clearingmedlemmar i den omfattning att en clearingmedlem inte drabbas av större förluster än vad den skulle ha åsamkats om resolutionsmyndigheten inte hade vidtagit resolutionsåtgärder avseende den centrala motparten, utan i stället skulle ha varit föremål för eventuella utestående skyldigheter enligt den centrala motpartens återhämtningsplan eller andra arrangemang i dess verksamhetsregler eller om den centrala motparten hade avvecklats under normala insolvensförfaranden. |
Artikel 63
Skyddsåtgärder för motparter vid delvis överföring
Det skydd som anges i artiklarna 64, 65 och 66 ska tillämpas i följande fall:
|
a) |
Om resolutionsmyndigheten överför vissa men inte alla delar av tillgångarna, rättigheterna, skyldigheterna eller åtagandena i en central motpart i resolution, eller ett broinstitut, till en köpare. |
|
b) |
Om en resolutionsmyndighet utövar de befogenheter som avses i artikel 49.1 g. |
Artikel 64
Skydd av avtal om finansiell säkerhet, kvittning och nettning
Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att användningen av ett resolutionsverktyg inte leder till en överföring av vissa, men inte alla, rättigheter och åtaganden som omfattas av ett avtal om finansiell äganderättsöverföring, kvittningsavtal eller en kvittning mellan en central motpart i resolution och andra parter i arrangemanget eller till att rättigheterna och åtagandena enligt dessa arrangemang ändras eller avslutas genom användningen av kompletterande befogenheter.
De arrangemang som avses i första stycket ska inkludera alla arrangemang enligt vilka parterna har rätt att kvitta eller netta dessa rättigheter och åtaganden.
Artikel 65
Skydd av avtal om säkerheter
Resolutionsmyndigheten ska, utan att det påverkar användningen av fördelningsinstrument för positioner i artikel 29 , säkerställa att användning av ett resolutionsverktyg inte leder till något av följande med avseende på avtal om säkerhet mellan en central motpart i resolution och andra parter i dessa avtal.
|
a) |
Överföring av tillgångar som utgör säkerhet för åtagandet om inte det åtagandet och tillgången till säkerheten också överförs. |
|
b) |
Överföring av ett åtagande med säkerhet, såvida inte tillgången till säkerheten också överförs. |
|
c) |
Överföring av tillgången till säkerheten, såvida inte åtagandet med säkerhet också överförs. |
|
d) |
Ändring eller upphävande av arrangemanget om säkerheter genom tillämpning av kompletterande befogenheter, om denna ändring eller detta upphävande leder till att åtagandet inte längre har en säkerhet. |
Artikel 66
Skydd av avtal om strukturerad finansiering och säkerställda obligationer
Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att användningen av ett resolutionsverktyg inte leder till något av följande med avseende på avtal om strukturerad finansiering och säkerställda obligationer:
|
a) |
Överföring av vissa, men inte alla, tillgångar, rättigheter och åtaganden som utgör eller ingår i ett avtal om strukturerad finansiering i vilket den centrala motparten i resolution är en part. |
|
b) |
Upphävande eller ändring genom användning av kompletterande befogenheter avseende tillgångar, rättigheter och åtaganden som utgör eller ingår i ett avtal om strukturerad finansiering i vilket den centrala motparten i resolution är en part. Vid tillämpning av det första stycket ska avtal om strukturerad finansiering inbegripa värdepapperiseringar och instrument som används för att säkra tillgångar som ingår som en integrerad del av poolen för säkring och som enligt nationell lagstiftning är säkrade på ett liknande sätt som säkerställda obligationer, som innebär att en avtalspart eller en förvaltare, agent eller ett ombud ställer och innehar en säkerhet. |
Artikel 67
Delvis överföring: skydd av handels-, clearing- och avvecklingssystem
1. Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att användningen av ett resolutionsverktyg inte påverkar användningen av system eller regler i system som omfattas av direktiv 98/26/EG när resolutionsmyndigheten
|
a) |
överför vissa, men inte alla, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden i en central motpart i resolution till en köpare, eller |
|
b) |
annullerar eller ändrar villkoren i ett kontrakt som den centrala motparten i resolution är part i eller ersätter en köpare eller ett broinstitut som avtalspart. |
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska resolutionsmyndigheten säkerställa att användningen av ett resolutionsverktyg inte leder till något av följande:
|
a) |
Återkallar ett överföringsuppdrag i enlighet med artikel 5 i direktiv 98/26/EG. |
|
b) |
Påverkar verkställigheten vid överföringsuppdrag och nettning i enlighet med artiklarna 3 och 5 i direktiv 98/26/EG. |
|
c) |
Påverkar användningen av fonder, värdepapper eller kreditfaciliteter i enlighet med kraven i artikel 4 i direktiv 98/26/EG. |
|
d) |
Påverkar skyddet av säkerhet i enlighet med kraven i artikel 9 i direktiv 98/26/EG. |
KAPITEL VI
Förfaranderegler
Artikel 68
Krav på underrättelse
1. Den centrala motparten ska underrätta den behöriga myndigheten om den anser att den håller på att hamna på obestånd eller sannolikt kommer att hamna på obestånd i enlighet med artikel 22.2.
2. Den behöriga myndigheten ska informera resolutionsmyndigheten om alla underrättelser den har mottagit i enlighet med punkt 1 och om alla återkrav eller andra åtgärder som den behöriga myndigheten, i enlighet med avdelning IV, kräver att den centrala motparten vidtar.
Den behöriga myndigheten ska informera resolutionsmyndigheten om varje krissituation som avses i artikel 24 i förordning (EU) nr 648/2012 avseende en central motpart och om alla underrättelser som mottagits i enlighet med artikel 48 i den förordningen.
3. Om en behörig myndighet eller resolutionsmyndighet bedömer att de villkor som avses i leden a och b i artikel 22.1 är uppfyllda för en central motpart ska myndigheten inom rimlig tid överlämna den bedömningen till följande myndigheter:
|
a) |
Den centrala motpartens behöriga myndighet eller resolutionsmyndighet. |
|
b) |
Den behöriga myndigheten för den centrala motpartens moderföretag. |
|
ba) |
Tillsynskollegiet för denna centrala motpart. |
|
bb) |
Resolutionskollegiet för denna centrala motpart. |
|
c) |
Centralbanken. |
|
d) |
Det behöriga ministeriet. |
|
e) |
Europeiska systemrisknämnden och den utsedda nationella makrotillsynsmyndigheten. |
Artikel 69
Resolutionsmyndighetens beslut
1. Efter en underrättelse från den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 68.3 ska resolutionsmyndigheten bedöma huruvida någon resolutionsåtgärd är nödvändig.
2. Beslutet om huruvida resolutionsåtgärder ska vidtas i relation till en central motpart ska innehålla information om följande:
|
a) |
Resolutionsmyndighetens bedömning av om den centrala motparten uppfyller villkoren för resolution. |
|
b) |
Eventuella åtgärder som resolutionsmyndigheten har för avsikt att vidta, inbegripet beslutet att ansöka om avveckling, tillsättandet av en förvaltare eller en annan åtgärd enligt gällande normala insolvensförfaranden eller nationell lagstiftning, om inte annat följer av artikel 27.1 e. |
Artikel 70
Resolutionsmyndigheters förfarandekrav
1. Resolutionsmyndigheten ska så snart som möjligt efter att ha vidtagit en resolutionsåtgärd underrätta samtliga följande:
|
a) |
Den centrala motparten i resolution. |
|
b) |
Resolutionskollegiet. |
|
c) |
Det utsedda nationella makrotillsynsorganet och Europeiska systemrisknämnden. |
|
d) |
Kommissionen, Europeiska centralbanken, och den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. |
|
e) |
Operatörerna av de system som omfattas av direktiv 98/26/EG i vilken den centrala motparten i resolution deltar. |
2. Den underrättelse som avses i punkt 1 ska inkludera en kopia av alla beslut eller instrument enligt vilka den relevanta åtgärden vidtas och ange datumet för när resolutionsåtgärden får verkan.
Underrättelsen till resolutionskollegiet i enlighet med punkt 1 b ska också ange om resolutionsåtgärden avviker från resolutionsplanen och ange orsakerna till en sådan avvikelse.
3. En kopia av beslutet eller instrumentet som ligger till grund för en resolutionsåtgärd, eller en underrättelse som redogör för effekterna av en resolutionsåtgärd ska offentliggöras och, i tillämpliga fall, villkoren och perioden för uppskjutandet eller begränsningen som avses i artiklarna 55, 56 och 57, på följande sätt:
|
a) |
Resolutionsmyndighetens webbplats. |
|
b) |
Den behöriga myndighetens webbplats, om denna är en annan än resolutionsmyndighetens och på Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens webbplats. |
|
c) |
Webbplatsen för den centrala motparten i resolution. |
|
d) |
Om äganderättsinstrument eller skuldinstrument som innehas av den centrala motparten i resolution tas upp till handel på en reglerad marknad genom offentliggörande av obligatorisk information om den centrala motparten i resolution i enlighet med artikel 21.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (15). |
4. Om äganderättsinstrumenten eller skuldinstrumenten inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska resolutionsmyndigheten säkerställa att de dokument som bevisar det beslut som avses i punkt 3 skickas till innehavarna av äganderättsinstrumenten och borgenärer i den centrala motparten i resolution som är kända genom registren eller databaserna i den centrala motparten i resolution och som är tillgängliga för resolutionsmyndigheten.
Artikel 71
Konfidentialitet
1. Kravet på tystnadsplikt ska vara bindande för följande personer:
|
a) |
Resolutionsmyndigheter. |
|
b) |
Behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten. |
|
c) |
Behöriga ministerier. |
|
d) |
Särskilda förvaltare eller tillfälliga förvaltare som har utsetts i enlighet med denna förordning. |
|
e) |
Potentiella förvärvare som kontaktas av behöriga myndigheter eller som resolutionsmyndigheterna försöker värva, oavsett om kontakten eller värvningen syftat till att använda instrumentet för försäljning av affärsverksamhet, och oavsett om värvningen resulterade i ett förvärv. |
|
f) |
Auktoriserade revisorer, revisorer, juridiska och professionella rådgivare, värderare och andra experter som direkt eller indirekt anlitats av resolutionsmyndigheterna, behöriga myndigheter, behöriga ministerier eller av de potentiella förvärvare som avses i led e. |
|
g) |
Centralbanker och andra myndigheter som medverkar i resolutionsprocessen. |
|
h) |
Ett broinstitut. |
|
i) |
Övriga personer som tillhandahåller eller har tillhandahållit tjänster, direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, till de personer som avses i leden a–k. |
|
j) |
Den verkställande ledningen, ledamöter i den centrala motpartens styrelse och anställda inom de organ eller enheter som avses i leden a–k före, under och efter deras tillsättning. |
|
k) |
Övriga medlemmar i resolutionskollegiet som inte avses i leden a, b, c och g. |
2. I syfte att säkerställa att de konfidentialitetskrav som fastställs i punkterna 1 och 3 följs ska de personer som avses i leden a, b, c, g, h och k i punkt 1 försäkra sig om att det finns interna regler, inbegripet regler för att säkerställa konfidentialitet för information som utbyts mellan personer som direkt medverkar i resolutionsprocessen.
3. De personer som avses i punkt 1 ska förbjudas att röja konfidentiella uppgifter som erhålls i tjänsten eller från en behörig myndighet eller resolutionsmyndighet i samband med tjänsteutövning enligt denna förordning, till personer eller myndigheter, såvida det inte sker inom ramen för utövandet av deras uppgifter enligt denna förordning, i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda centrala motparter eller med uttryckligt samtycke på förhand från den myndighet eller centrala motpart som tillhandahöll uppgifterna.
Innan någon information utlämnas ska de personer som avses i punkt 1 bedöma de effekter som utlämningen av information skulle kunna få för allmänintresset när det gäller den finansiella, monetära eller ekonomiska politiken, fysiska och juridiska personers affärsintressen och ändamålet med inspektioner, utredningar och revisioner.
Förfarandet för att kontrollera effekterna av utlämning av information ska inbegripa en specifik bedömning av effekterna av ett röjande av innehållet och de närmare uppgifterna i återhämtnings- och resolutionsplaner som avses i artiklarna 9 och 13 och resultatet av eventuella bedömningar som utförts i enlighet med artiklarna 10 och 16.
En person eller enhet som avses i punkt 1 ska, i enlighet med nationell lagstiftning, bli föremål för civilrättsliga förfaranden om denna artikel överträds.
4. Genom undantag från punkt 3 kan de personer som avses i punkt 1 utbyta konfidentiella uppgifter med något av följande, förutsatt att överenskommelser om tystnadsplikt har ingåtts för det utbytet:
|
a) |
Andra personer när det är nödvändigt i syfte att planera eller utföra en resolutionsåtgärd. |
|
b) |
Parlamentariska undersökningskommittéer i det egna landet, revisionsrätter i det egna landet och andra enheter som är ansvariga för undersökningar i det egna landet. |
|
c) |
Nationella myndigheter som är ansvariga för att övervaka betalningssystem, myndigheter med ansvar för normala insolvensförfaranden, myndigheter som fått i uppgift att utöva tillsyn över andra enheter inom den finansiella sektorn, myndigheter med ansvar för tillsyn av finansiella marknader, försäkringsföretag och tillsynspersonal som företräder sådana organ, myndigheter med ansvar för att bevara det finansiella systemets stabilitet i medlemsstaterna genom användning av makrotillsynsregler, myndigheter med uppdrag att bevara stabiliteten i det finansiella systemet och personer med ansvar för i lag föreskriven revision. |
5. Denna artikel ska inte förhindra följande:
|
a) |
Anställda vid och experter från de organ eller de enheter som avses i leden a–g och k i punkt 1 från att utbyta uppgifter med varandra inom varje organ eller enhet. |
|
b) |
Resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter, inklusive deras anställda och sakkunniga från att utbyta information med varandra och med andra resolutionsmyndigheter i unionen, andra behöriga myndigheter i unionen, behöriga ministerier, centralbanker, myndigheter med ansvar för normala insolvensförfaranden, myndigheter med ansvar för att bevara det finansiella systemets stabilitet i medlemsstaterna genom användande av makrotillsynsregler, personer som har till uppgift att utföra i lag föreskriven revision av räkenskaper, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller, om inte annat följer av artikel 78, myndigheter i tredjeland, som utövar uppgifter som motsvarar resolutionsmyndigheternas uppgifter eller, i enlighet med strikta sekretessregler, till en potentiell förvärvare i syfte att planera eller verkställa en resolutionsåtgärd. |
6. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning om utlämning av information i samband med straffrättsliga eller civilrättsliga förfaranden.
KAPITEL VII
Rätten att överklaga och uteslutande av andra åtgärder
Artikel 72
Förhandsgodkännande som ges av en rättslig myndighet och rätten att överklaga
1. ▌
2. Alla personer som berörs av ett beslut om att vidta en krisförebyggande åtgärd eller ett beslut om att utöva någon annan befogenhet än en resolutionsåtgärd ska ha rätt att överklaga beslutet.
3. Alla personer som berörs av ett beslut om att vidta en resolutionsåtgärd ska ha rätt att överklaga beslutet.
4. Följande villkor gäller för rätten att överklaga som avses i punkt 3:
|
a) |
Resolutionsmyndighetens beslut ska träda i kraft omedelbart och skapa en motbevisbar presumtion att ett uppskjutande av beslutet skulle strida mot allmänintresset. |
|
b) |
Förfarandet för överklagande ska vara skyndsamt. |
|
c) |
Domstolen ska använda de ekonomiska bedömningar av faktauppgifter som utförts av resolutionsmyndigheten som grund för sin egen bedömning. |
4a. Ett beslut av resolutionsmyndigheten att vidta en resolutionsåtgärd, en krisförebyggande åtgärd eller ett beslut om att utöva någon annan befogenhet än en resolutionsåtgärd ska ogiltigförklaras på väsentliga grunder endast om det var godtyckligt och orimligt vid den tidpunkt då det fattades, mot bakgrund av då tillgänglig information.
4b. Inlämnande av ett överklagande ska inte innebära automatiskt uppskjutande av det bestridda beslutet.
5. När det är nödvändigt att skydda tredje parters intressen när dessa i god tro har förvärvat äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden i en central motpart i resolution genom en resolutionsåtgärd ska upphävandet av en resolutionsmyndighets beslut inte påverka några efterföljande administrativa åtgärder eller transaktioner som den berörda resolutionsmyndigheten beslutat om som baserade sig på det upphävda beslutet.
Vid tillämpningen av första stycket ska de rättsmedel som är tillgängliga för den sökande om ett beslut av resolutionsmyndigheten upphävs begränsas till ersättning för den förlust som uppkommit till följd av det beslutet.
Artikel 73
Begränsning av övriga förfaranden
1. Normala insolvensförfaranden ska inte inledas i relation till en central motpart, utom på initiativ av resolutionsmyndigheten eller med dess samtycke i enlighet med punkt 3.
2. Behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter ska utan dröjsmål underrättas om eventuella ansökningar om att få inleda ett normalt insolvensförfarande gentemot en central motpart, oavsett om den centrala motparten är i resolution eller ett beslut har offentliggjorts i enlighet med artikel 70.3.
3. De myndigheter som ansvarar för normala insolvensförfaranden kan bara inleda dessa förfaranden efter det att resolutionsmyndigheten har underrättat dem om sitt beslut om att inte vidta några resolutionsåtgärder i förhållande till den centrala motparten eller om ingen underrättelse har mottagits inom sju dagar från den underrättelse som avses i punkt 2.
Om så krävs för att resolutionsverktygen och resolutionsbefogenheterna ska fungera på tillfredsställande sätt kan resolutionsmyndigheterna begära att domstolen inför ett lämpligt anstånd i enlighet med det uppsatta målet för alla rättsliga åtgärder eller förfaranden som den centrala motparten i resolution är eller kan blir delaktig i.
AVDELNING VI
FÖRBINDELSER MED TREDJELAND
Artikel 74
Avtal med tredjeland
1. Kommissionen får i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget lämna rekommendationer till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för samarbete mellan resolutionsmyndigheterna och de relevanta myndigheterna i tredjeländer i samband med återhämtnings- och resolutionsplanering som rör centrala motparter och centrala motparter i tredjeland med avseende på följande situationer:
|
a) |
Om en central motpart i tredjeland tillhandahåller tjänster eller har dotterbolag i en eller flera medlemsstater. |
|
b) |
Om en central motpart som är etablerad i en medlemsstat tillhandahåller tjänster eller har ett eller flera dotterbolag i ett tredjeland. |
|
ba) |
Om ett betydande antal clearingmedlemmar hos en central motpart är etablerade i det tredjelandet. |
|
bb) |
Om en central motpart i ett tredjeland har ett betydande antal clearingmedlemmar som är etablerade i unionen. |
2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt sträva efter att säkerställa inrättandet av förfaranden och arrangemang för samarbete vid utförandet av uppgifterna och utöva de befogenheter som anges i artikel 77, inbegripet det utbyte av information som är nödvändigt för dessa ändamål.
Artikel 75
Erkännande och verkställighet av resolutionsförfaranden i tredjeland
1. Denna artikel ska tillämpas på resolutionsförfaranden i tredjeland såvida inte och i så fall fram till dess att ett internationellt avtal som avses i artikel 74.1 träder i kraft med det berörda tredjelandet. Den ska även tillämpas efter ikraftträdandet av ett internationellt avtal som avses i artikel 74.1 med det berörda tredjelandet i den mån som erkännandet och verkställigheten av resolutionsförfarandena i tredjeland inte regleras av det avtalet.
2. De behöriga nationella myndigheterna ska erkänna resolutionsförfarandena avseende en central motpart i ett tredjeland i något av följande fall:
|
a) |
En central motpart i tredjeland som tillhandahåller tjänster eller har dotterbolag etablerade i en eller flera medlemsstater. |
|
b) |
En central motpart i tredjeland har tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden som finns i två eller flera medlemsstater eller som regleras av lagstiftningen i de medlemsstaterna. |
De behöriga nationella myndigheterna ska säkerställa verkställandet av de erkända resolutionsförfarandena i tredjeland i enlighet med sin nationella lagstiftning.
3. De behöriga nationella myndigheterna ska åtminstone ha befogenhet att göra följande:
|
a) |
Utöva resolutionsbefogenheterna för följande:
|
|
b) |
Genomföra, inklusive att föreskriva att en annan person vidtar åtgärder för att genomföra en överföring av äganderättsinstrument som innehas av ett dotterbolag som är etablerat i den utsedda medlemsstaten. |
|
c) |
Utöva befogenheterna i enlighet med artiklarna 55, 56 eller 57 när det gäller rätten för en part att ingå kontrakt med en enhet som avses i punkt 2 i den här artikeln, om sådana befogenheter är nödvändiga för att verkställa resolutionsförfarandena i tredjelandet. |
|
d) |
Göra ogiltiga alla rättigheter att säga upp, avveckla eller påskynda kontrakt eller påverka avtalsenliga rättigheter, som enheter som avses i punkt 2 och andra enheter i grupper har om sådana rättigheter härrör från resolutionsåtgärder som har vidtagits avseende den centrala motparten i tredjeland, antingen av resolutionsmyndigheten i tredjeland eller enligt rättsliga eller tillsynsmässiga krav avseende resolutionsarrangemang i det landet, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt kontraktet, inbegripet betalnings- och leveransskyldigheter, även fortsättningsvis fullgörs och säkerheter tillhandahålls. |
4. Erkännandet och verkställigheten av resolutionsförfaranden i tredjeland ska, i förekommande fall, inte påverka normala insolvensförfaranden enligt tillämplig nationell lagstiftning.
Artikel 76
Rätten att vägra erkänna eller verkställa resolutionsförfaranden i tredjeland
Genom undantag från artikel 75.2 kan de behöriga nationella myndigheterna vägra att erkänna eller verkställa resolutionsförfarandena i tredjeland i något av följande fall:
|
a) |
Resolutionsförfarandena i tredjeland skulle få negativa effekter på den finansiella stabiliteten i deras medlemsstat. |
|
b) |
Borgenärer eller clearingmedlemmar eller kunder till dessa clearingmedlemmar i deras medlemsstat skulle inte få samma behandling som borgenärer och clearingmedlemmar eller kunder till dessa clearingmedlemmar i tredjeland med liknande rättigheter enligt resolutionsförfarandena i det egna tredjelandet. |
|
c) |
Erkännandet eller verkställigheten av resolutionsförfarandena i tredjelandet skulle få avsevärda statsfinansiella konsekvenser för medlemsstaten. |
|
d) |
Ett sådant erkännande eller en sådan verkställighet skulle strida mot den nationella lagstiftningen. |
Artikel 77
Samarbete med myndigheter i tredjeland
1. Denna artikel ska tillämpas på samarbete med ett tredjeland såvida inte och i så fall fram till dess att ett internationellt avtal som avses i artikel 74.1 träder i kraft med det berörda tredjelandet. Det ska även tillämpas efter ikraftträdandet av ett internationellt avtal i enlighet med artikel 74.1 med det berörda tredjelandet i den omfattning som innehållet i den här artikeln inte regleras av det avtalet.
2. Behöriga myndigheter eller resolutionsmyndigheter ska, i tillämpliga fall, ingå samarbetsarrangemang med följande behöriga myndigheter i tredjeland, med hänsyn till befintliga samarbetsarrangemang som inrättats i enlighet med artikel 25.7 i förordning (EU) nr 648/2012:
|
a) |
Om en central motpart i tredjeland tillhandahåller tjänster eller har dotterbolag i en eller flera medlemsstater, de relevanta myndigheter i det tredjeland där den centrala motparten är etablerad. |
|
b) |
Om en central motpart tillhandahåller tjänster i eller har ett eller flera dotterbolag i tredjeland, de relevanta myndigheterna i de tredjeländer där dessa tjänster tillhandahålls eller där dotterbolagen är etablerade. |
3. De samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 ska fastställa förfaranden och arrangemang mellan de deltagande myndigheterna för utbyte av information som är nödvändig för samarbete vid genomförandet av följande uppgifter och vid utövandet av följande befogenheter när det gäller de centrala motparter som avses i punkt 2 a och 2 b eller grupper som inbegriper dessa centrala motparter:
|
a) |
Utarbetandet av resolutionsplaner i enlighet med artiklarna 10–13 och liknande krav enligt de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
b) |
Bedömningen av sådana instituts och gruppers resolutionsbarhet i enlighet med artikel 16 och liknande krav i de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
c) |
Tillämpning av befogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för resolutionsbarhet i enlighet med artikel 17 och eventuella liknande befogenheter enligt de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
d) |
Tillämpning av åtgärder för tidig intervention i enlighet med artikel 19 och liknande befogenheter enligt de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
e) |
Användning av resolutionsverktyg och utövandet av resolutionsbefogenheter och liknande befogenheter som tilldelats de berörda myndigheterna i tredjeland. |
4. Samarbetsarrangemang som ingås mellan resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter i medlemsstater och tredjeländer i enlighet med punkt 2 kan omfatta bestämmelser om följande:
|
a) |
Utbyte av information som är nödvändig för utarbetandet och underhållet av resolutionsplaner. |
|
b) |
Samråd och samarbete vid utarbetandet av resolutionsplaner, inklusive principer för utövandet av befogenheter i enlighet med artikel 75 och liknande befogenheter enligt de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
c) |
Utbyte av information som är nödvändig för användningen av resolutionsverktyg och utövandet av resolutionsbefogenheter och liknande befogenheter enligt de berörda tredjeländernas lagstiftning. |
|
d) |
Tidig varning eller samråd med samarbetsarrangemangets parter innan några omfattande åtgärder vidtas enligt denna förordning eller de berörda tredjeländernas lagstiftning som påverkar den centrala motpart eller den grupp som arrangemanget gäller. |
|
e) |
Samordning av information till allmänheten vid gemensamma resolutionsåtgärder. |
|
f) |
Förfaranden och arrangemang för utbyte av information och samarbete enligt leden a–e, inklusive, i tillämpliga fall, genom inrättande och användning av krishanteringsgrupper. |
För att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av punkt 3 ska Esma utfärda riktlinjer om typer av och innehållet i de bestämmelser som avses i punkt 4 senast den [OP: för in datumet 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].
5. Resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter ska underrätta Esma om alla samarbetsarrangemang som de har ingått i enlighet med denna artikel.
Artikel 78
Utbyte av konfidentiella uppgifter
1. Resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter, behöriga ministerier och, i förekommande fall, andra behöriga nationella myndigheter ska bara utbyta konfidentiella uppgifter, inbegripet återhämtningsplaner, med berörda myndigheter i tredjeland om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Dessa myndigheter i tredjeland omfattas av krav på och standarder för tystnadsplikt som av samtliga berörda myndigheter minst anses vara likvärdiga med dem som föreskrivs i artikel 71. |
|
b) |
Uppgifterna är nödvändiga för att de berörda myndigheterna i tredjeland ska kunna fullgöra sina i nationell lagstiftning föreskrivna resolutionsuppgifter som är likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning och som inte används för andra ändamål. |
2. I den mån utbytet av uppgifter gäller personuppgifter ska hanteringen och överföringen av dessa personuppgifter till myndigheter i tredjeland regleras av tillämplig dataskyddsrätt i unionen och nationell dataskyddsrätt.
3. Om de konfidentiella uppgifterna kommer från en annan medlemsstat ska resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter och behöriga ministerier inte lämna ut de uppgifterna till de berörda myndigheterna i tredjeland, såvida inte följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat varifrån uppgifterna kommer (nedan kallad uppgiftslämnande myndighet) samtycker till att de lämnas ut. |
|
b) |
Uppgifterna lämnas bara ut för de ändamål som den uppgiftslämnande myndigheten har godkänt. |
4. För tillämpningen av denna artikel bedöms uppgifterna vara konfidentiella, om de omfattas av sekretesskrav enligt unionsrätten.
Artikel 78a
Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar deras rätt att föreskriva och ålägga straffrättsliga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som ska tillämpas när bestämmelserna i detta direktiv inte har uppfyllts, och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de genomförs. Om medlemsstaterna beslutar att inte fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommissionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att administrativa sanktioner, i fall där de skyldigheter som avses i punkt 1 gäller för centrala motparter, centrala motparters clearingmedlemmar eller moderföretag, kan tillämpas vid en överträdelse, om inte annat följer enligt de villkor som föreskrivs i nationell rätt, på ledamöterna i den centrala motpartens styrelse och andra fysiska personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen.
3. Befogenheterna att utdöma administrativa sanktioner som avses i denna förordning ska tillfalla resolutionsmyndigheterna eller, om det är en annan myndighet, behöriga myndigheter, beroende på typ av överträdelse. Resolutionsmyndigheter och berörda myndigheter ska ha alla befogenheter att samla information och alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina respektive uppgifter. När resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att utdöma sanktioner ska de fungera i nära samarbete för att säkerställa att de administrativa sanktionerna eller de andra administrativa åtgärderna ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.
4. Resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna ska utöva sina administrativa befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet med denna förordning och nationell rätt på något av följande sätt:
|
a) |
Direkt. |
|
b) |
I samarbete med andra myndigheter. |
|
c) |
På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter. |
|
d) |
Efter ansökan till behöriga rättsliga myndigheter. |
Artikel 78b
Särskilda bestämmelser
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i deras lagar och andra författningar föreskrivs sanktioner och andra administrativa åtgärder för åtminstone följande situationer:
|
a) |
Underlåtenhet att utarbeta, upprätthålla och uppdatera återhämtningsplaner, i överträdelse mot artikel 9. |
|
b) |
Underlåtenhet att tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter för utarbetandet av resolutionsplaner, i överträdelse mot artikel 14. |
|
c) |
Underlåtenhet av den centrala motpartens styrelse att underrätta den behöriga myndigheten när den centrala motparten är på väg att fallera eller sannolikt kommer att fallera, i överträdelse mot artikel 68.1. |
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de administrativa sanktionerna och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall som avses i punkt 1 åtminstone inbegriper följande:
|
a) |
Ett offentligt uttalande som fastställer ansvariga fysiska personer, institut, moderföretag inom unionen, centrala motparter eller andra juridiska personer och överträdelsens karaktär. |
|
b) |
En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta. |
|
c) |
Ett tillfälligt förbud för medlemmarna i den centrala motpartens verkställande ledning eller för varje annan fysisk person som hålls ansvarig att inneha uppdrag i centrala motparter. |
|
d) |
I fråga om en juridisk person, administrativa böter på upp till 10 % av den juridiska personens totala årliga nettoomsättning under det föregående räkenskapsåret. I fall där den juridiska personen är ett dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta omsättningen vara den omsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det yttersta moderföretaget under det föregående räkenskapsåret. |
|
e) |
I fråga om en fysisk person: administrativa böter på upp till 5 000 000 euro eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den [datum då denna förordning träder i kraft]. |
|
f) |
Administrativa böter på upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas. |
Artikel 78c
Offentliggörande av administrativa sanktioner
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som har ålagts av dem till följd av överträdelser av bestämmelserna i denna förordning när sådana sanktioner inte har överklagats eller möjligheterna till omprövning har uttömts. Sådant offentliggörande ska göras utan onödigt dröjsmål, efter det att den fysiska eller juridiska personen har underrättats om denna sanktion, inklusive information om överträdelsens typ och karaktär samt om identiteten på den fysiska eller juridiska person som sanktionen gäller.
Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som kan överklagas, ska resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats offentliggöra information om överklagandets status, och om resultatet av detta.
2. Resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter ska offentliggöra sanktioner som ålagts av dem på anonym grund, på ett sätt som är förenligt med nationell rätt, under någon av följande omständigheter:
|
a) |
Om sanktionen har ålagts en fysisk person och ett offentliggörande av personuppgifter visar sig vara oproportionerligt genom en obligatorisk förhandsbedömning av proportionaliteten i ett sådant offentliggörande. |
|
b) |
Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finansiella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning. |
|
c) |
Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas, skulle orsaka de berörda centrala motparterna eller fysiska personerna oproportionerlig skada. |
Alternativt får i sådana fall offentliggörandet av de berörda uppgifterna skjutas upp under en rimlig tidsperiod om det förväntas att skälen till att sanktionerna offentliggörs på anonym grund inte längre kommer att föreligga efter denna tidsperiod.
3. Resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna ska säkerställa att alla offentliggöranden som görs i enlighet med denna artikel finns kvar på deras officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter i offentliggörandet får endast finnas på resolutionsmyndighetens eller den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig i enlighet med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.
4. Senast den … [PO: ange datum: 18 månader efter denna förordnings ikraftträdande] ska Esma lägga fram en rapport för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande på anonym grund enligt punkt 2 av sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och särskilt om det har förekommit betydande skillnader mellan medlemsstaterna i detta avseende. Den rapporten ska även behandla alla betydande skillnader i varaktigheten av offentliggörandet av sanktioner i enlighet med medlemsstaternas nationella rätt om offentliggörande av sanktioner.
Artikel 78d
Esmas upprätthållande av en central databas
1. Om inte annat följer av konfidentialitetskraven enligt artikel 71, ska resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter informera Esma om alla administrativa sanktioner som ålagts av dem enligt artikel 78a för överträdelser av bestämmelserna i denna artikel samt om status för överklaganden och resultatet av dessa.
2. Esma ska upprätthålla en central databas över sanktioner som rapporteras där syftet endast är utbyte av information mellan resolutionsmyndigheter och som ska vara tillgänglig endast för resolutionsmyndigheter och uppdateras på grundval av den information som dessa lämnar.
3. Esma ska upprätthålla en central databas över sanktioner som rapporteras där syftet endast är utbyte av information mellan behöriga myndigheter och som ska vara tillgänglig endast för behöriga myndigheter och uppdateras på grundval av den information som lämnas av dessa.
4. Esma ska upprätthålla en webbplats med länkar till varje resolutionsmyndighets offentliggörande av sanktioner och varje behörig myndighets offentliggörande av sanktioner enligt artikel 78c och ange den period under vilken varje medlemsstat offentliggör sanktioner.
Artikel 78e
Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga myndigheternas och resolutionsmyndigheternas utövande av befogenheter att utdöma sanktioner
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån på administrativa böter tar hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet, i förekommande fall, följande:
|
a) |
Överträdelsens allvar och varaktighet. |
|
b) |
Den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av ansvar. |
|
c) |
Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, som den indikeras genom exempelvis den ansvariga juridiska personens totala årliga omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst. |
|
d) |
Beloppet av de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits av den ansvariga fysiska eller juridiska personen, i den mån detta kan fastställas. |
|
e) |
De förluster för tredjeparter som har orsakats av överträdelsen, i den mån detta kan fastställas. |
|
f) |
Den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten. Tidigare överträdelser som den ansvariga fysiska eller juridiska personen har gjort sig skyldig till. |
|
h) |
Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet. |
AVDELNING VII
ÄNDRINGAR AV FÖRORDNINGARNA (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 OCH (EU) 2015/2365
Artikel 79
Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010
Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:
|
22. |
I artikel 4.3 ska följande led iv läggas till:
|
|
23. |
I artikel 44.5 ska följande stycke läggas till:
”Den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b kan inom tillämpningsområdet för förordning (EU) [om centrala motparters återhämtning och resolution], i tillämpliga fall, åtföljas av en företrädare (utan rösträtt) för resolutionsmyndigheten i varje medlemsstat.” |
Artikel 80
Ändringar av förordning (EU) nr 648/2012
Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Följande artikel 6a ska införas: ”Artikel 6a Upphävande av clearingkravet i resolution 1. Om en central motpart uppfyller villkoren i artikel 22 i förordning (EU) nr [om centrala motparters återhämtning och resolution] kan den resolutionsmyndighet som utsetts för den centrala motparten i enlighet med artikel 3.1 i den förordningen ▌anmoda kommissionen att tillfälligt upphäva det clearingkrav som avses i artikel 4.1 för särskilda klasser av OTC-derivat om följande villkor är uppfyllda:
Den begäran som avses i första stycket ska åtföljas av bevis på att villkoren i leden a och b i första stycket är uppfyllda. Den resolutionsmyndighet som avses i första stycket ska lämna en motiverad begäran till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samtidigt som begäran inges till kommissionen. 2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska inom 24 timmar från underrättelsen om den begäran som avses i punkt 1, och efter samråd med Europeiska systemrisknämnden avge ett yttrande om det avsedda upphävandet med hänsyn till nödvändigheten av att undvika ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten i unionen, de resolutionsmål som fastställs i artikel 21 i förordning (EU) nr [om centrala motparters återhämtning och resolution] samt de kriterier som anges i artikel 5.4 och 5.5 i denna förordning. 3. Det yttrande som avses i punkt 2 ska inte offentliggöras. 4. Kommissionen ska, inom 48 timmar från och med begäran som avses i punkt 1, och i enlighet med punkt 6 anta ett beslut om att tillfälligt upphäva clearingkravet för särskilda klasser av OTC-derivat eller avslå det begärda upphävandet. 5. Kommissionens beslut ska meddelas den myndighet som begärt upphävandet och till Esma och ska offentliggöras på kommissionens webbplats. Om kommissionen beslutar att upphäva ett clearingkrav ska detta offentliggöras i det offentliga register som avses i artikel 6. 6. Kommissionen kan besluta att tillfälligt upphäva det clearingkrav som avses i punkt 1 för de specifika klasserna av OTC-derivat, under förutsättning att villkoren i punkt 1 a och 1 b är uppfyllda. Vid antagandet av detta beslut ska kommissionen beakta det yttrande från Esma som avses i punkt 2, de resolutionsmål som avses i artikel 21 i förordning (EU) nr [om centrala motparters återhämtning och resolution], de kriterier som anges i artikel 5.4 och 5.5 avseende dessa klasser av OTC-derivat och hur nödvändigt upphävandet är för att undvika ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten. 7. Upphävandet av ett clearingkrav i enlighet med punkt 4 ska gälla under en inledande period om högst en månad från dagen för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning. 8. Kommissionen kan efter att ha samrått med resolutionsmyndigheten, Esma och ESRB förlänga det upphävande som avses i punkt 7 för en eller flera perioder som tillsammans inte överstiger tre månader från utgången av den ursprungliga tidsperioden för upphävande om orsakerna för upphävandet kvarstår. 9. Om upphävandet inte förlängs vid utgången av den inledande perioden eller vid utgången av en efterföljande förlängning av perioden ska det automatiskt upphöra att gälla. 10. Kommissionen ska underrätta Esma om sin avsikt att förlänga upphävandet av clearingkravet. Esma ska inom 48 timmar från kommissionens underrättelse om sin avsikt att förlänga clearingkravet avge ett yttrande om förlängningen av upphävandet med hänsyn till nödvändigheten av att undvika ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten i unionen, de resolutionsmål som fastställs i artikel 21 i förordning (EU) nr [om centrala motparters återhämtning och resolution] samt de kriterier som anges i artikel 5.4 och 5.5 i denna förordning.” |
|
2. |
Artikel 28.3 ska ersättas med följande: ”3. Riskkommittén ska ge råd till styrelsen om omständigheter som kan påverka den centrala motpartens riskhantering, exempelvis en betydande ändring av dess riskmodell, obeståndsförfarandena, kriterierna för godkännande av clearingmedlemmar, clearing av nya klasser av instrument eller utkontraktering av funktioner. Riskkommittén ska informera styrelsen i god tid om eventuella nya risker som påverkar den centrala motpartens resiliens. Riskkommitténs råd ska inte krävas för den centrala motpartens löpande verksamhet. Rimliga ansträngningar ska göras för att samråda med riskkommittén om utveckling som kan påverka den centrala motpartens riskhantering i krissituationer, inbegripet den utveckling som är relevant för clearingmedlemmars exponeringar mot den centrala motparten och beroendeförhållanden med andra centrala motparter utan att det påverkar tillämpningen av de begränsningar för informationsutbyte som fastställs i konkurrensrätten.” |
|
3. |
Artikel 28.5 ska ersättas med följande: ”5. En central motpart ska skyndsamt underrätta den behöriga myndigheten och riskkommittén om alla beslut där styrelsen beslutar att inte följa riskkommitténs råd och förklara dessa beslut. Riskkommittén eller ledamöter av riskkommittén kan informera den behöriga myndigheten om eventuella områden där den anser att riskkommitténs råd inte har följts.” |
|
4. |
I artikel 38 ska följande punkt 6 läggas till: ”Den centrala motpartens clearingmedlemmar ska klart och tydligt informera sina befintliga och potentiella kunder om eventuella förluster eller andra kostnader som de specifikt kan komma att få bära till följd av obeståndshanteringsprocessen och förlustfördelningsarrangemangen enligt den centrala motpartens verksamhetsregler, inklusive vilken typ av ersättning de kan komma att få, med beaktande av artikel 48.7 i förordning (EU) nr 648/2012. Kunderna ska få tillräckligt med information för att säkerställa att de förstår de sämsta tänkbara förluster eller kostnader som de kan komma att utsättas för om den centrala motparten vidtar återhämtningsåtgärder.” |
|
5. |
I artikel 81.3 ska följande led q läggas till:
|
Artikel 81
Ändring av förordning (EU) nr 2015/2365
I artikel 12.2 ska följande led n läggas till:
|
”n) |
De resolutionsmyndigheter som har utsetts i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr [om centrala motparters återhämtning och resolution].”. |
AVDELNING VIII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 82
Granskning
Senast den [två år efter denna förordnings ikraftträdande] och tidigare om detta är lämpligt i ljuset av annan lagstiftning som antagits, ska Esma bedöma personal- och resursbehoven till följd av de befogenheter och uppgifter Esma får enligt denna förordning, och förelägga Europaparlamentet, rådet och kommissionen en rapport.
Senast den … [tre år efter denna förordnings ikraftträdande eller efter antagandet av annan relevant lagstiftning] ska kommissionen granska denna förordning och dess genomförande och bedöma effektiviteten hos styrformerna för återhämtning och resolution av centrala motparter i unionen och lämna en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet.
I rapporten ska man särskilt
|
a) |
bedöma om inrättandet av en gemensam resolutionsmyndighet för unionens centrala motparter skulle vara till nytta, lämpligt och i överensstämmelse med utvecklingen avseende tillsynsstrukturen för centrala motparter i unionen och i vilken denna tillsynsstruktur har integrerats, och |
|
b) |
undersöka unionens institutioner, organ och byråer som skulle kunna utföra de uppgifter som en gemensam resolutionsmyndighet för unionens centrala motparter har och utvärdera deras lämplighet. |
Om en gemensam tillsynsmyndighet för unionens centrala motparter har inrättats vid tidpunkten för detta betänkande eller om det i betänkandet konstateras att tillsynsstrukturen för unionens centrala motparter är tillräckligt integrerad för att en gemensam resolutionsmyndighet för centrala motparter ska vara förenlig med den, ska kommissionen lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning i syfte att skapa en gemensam resolutionsmyndighet för centrala motparter eller, i förekommande fall, i syfte att anförtro resolutionen av unionens centrala motparter till en lämplig EU-institution, ett lämpligt EU-organ eller en lämplig EU-byrå.
Artikel 83
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med [OP: Vänligen för in det datum som anges i artikel 9.1 andra stycket i direktivet om ändring av direktiv 2014/59/EU].
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C , , s. .
(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 28.
(3) EUT C 372, 1.11.2017, s. 6.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(11) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 876/2013 av den 28 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska standarder för tillsyn för de kollegier som ska utöva tillsyn över centrala motparter (EUT L 244, 13.9.2013, s. 19).
(12) Kommissionens delegerade förordning (EU) …/… av den 23 mars 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU med avseende på tekniska tillsynsstandarder som specificerar innehållet i återhämtningsplaner, resolutionsplaner och resolutionsplaner för grupper, de minimikriterier som den behöriga myndigheten ska bedöma när det gäller återhämtningsplaner och återhämtningsplaner för grupper, villkoren för finansiellt stöd inom grupper, kraven på oberoende värderingsmän, avtalsenligt erkännande av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter, förfarandena och innehållet för underrättelsekrav och underrättelse om uppskjutande samt resolutionskollegiernas operativa funktionssätt C(2016)1691 [Note to Publication Office – Please introduce number of Delegated Regulation]
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som ska offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
BILAGA
AVSNITT A
KRAV FÖR ÅTERHÄMTNINGSPLANER
|
1. |
Återhämtningsplanen ska
|
Den centrala motparten ska utveckla lämpliga mekanismer för att involvera anknutna finansmarknadsinfrastrukturer och berörda parter som skulle bära förluster, kostnader eller bidra till att täcka likviditetsunderskott om återhämtningsplanen genomfördes i samband med utarbetandet av den planen.
▌
AVSNITT B
INFORMATION SOM RESOLUTIONSMYNDIGHETER KAN BEGÄRA FRÅN CENTRALA MOTPARTER I SYFTE ATT UTARBETA OCH UPPRÄTTHÅLLA RESOLUTIONSPLANER
Resolutionsmyndigheter får begära åtminstone följande uppgifter från institut för utarbetande och uppdatering av resolutionsplaner:
|
2. |
En detaljerad beskrivning av institutets organisationsstruktur, däribland en förteckning över samtliga juridiska personer. |
|
3. |
Uppgifter om varje juridisk persons direkta ägare och andelen med och utan rösträtt. |
|
4. |
Varje juridisk persons etableringsort, registreringsland, verksamhetstillstånd och ledning. |
|
5. |
En översikt över den centrala motpartens kritiska funktioner och centrala affärsområden, däribland balansräkningsuppgifter för sådan verksamhet och sådana affärsområden, redovisat per juridisk person. |
|
6. |
En detaljerad beskrivning av komponenterna i den centrala motpartens och samtliga juridiska personers verksamhet, som separat anger åtminstone typer av tjänster och belopp för godkända volymer, öppen ränta, initialsäkerhet, variationsmarginalflöden, obeståndsfonder och de därmed förbundna bedömningsrättigheter eller andra återhämtningsåtgärder som gäller sådan verksamhet. |
|
7. |
Uppgifter om kapital- och skuldinstrument som emitterats av den centrala motparten och dess rättsliga enheter. |
|
8. |
Uppgift om från vem den centrala motparten har erhållit säkerhet och i vilken form (t.ex. genom äganderättsöverföring eller pantsättning), och till vem den ställt säkerheter och i vilken form och den person som innehar säkerheten, och i båda fallen den jurisdiktion där säkerheten befinner sig. |
|
9. |
En redogörelse för institutets och dess juridiska enheters exponeringar utanför balansräkningen, en översikt över dess kritiska funktioner och centrala affärsområden. |
|
10. |
Den centrala motpartens väsentliga säkringar, inklusive per juridisk person. |
|
11. |
Identifiering av de relativa exponeringarna och betydelsen av den centrala motpartens clearingmedlemmar samt en analys av inverkan för fallissemang hos den centrala motpartens clearingmedlemmar. |
|
12. |
Varje system i vilket institutet har en siffer- eller värdemässigt betydande handelsvolym, inklusive en översikt över den centrala motpartens juridiska personer, kritisk verksamhet och centrala affärsområden. |
|
13. |
Varje betalnings-, clearing- eller avvecklingssystem som institutet direkt eller indirekt ingår i, inklusive en översikt över den centrala motpartens juridiska personer, kritisk verksamhet och centrala affärsområden. |
|
14. |
En detaljerad uppräkning och beskrivning av institutets centrala styrinformationssystem, däribland system för riskhantering, redovisning, finansiell och lagstadgad rapportering som används av den centrala motparten, inklusive en översikt av den centrala motpartens juridiska personer, kritisk verksamhet och centrala affärsområden. |
|
15. |
Uppgifter om ägarna till de system som avses i led 13, tillhörande servicenivåavtal och alla datorprogram, system eller verksamhetstillstånd, inklusive en översikt av deras juridiska enheter, kritisk verksamhet och centrala affärsområden. |
|
16. |
Redovisning av och översikt över juridiska personer, sammanlänkningar och ömsesidigt beroende mellan de olika juridiska personerna, till exempel
|
|
17. |
behörig myndighet och resolutionsmyndighet per juridisk person, om andra än dem som anges i artikel 22 i förordning (EU) nr 648/2012 och i artikel 3 i denna förordning. |
|
18. |
Den person i ledningsorganet som har ansvar för att tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta den centrala motpartens resolutionsplan, samt ansvariga personer (om det rör sig om andra personer) för de olika juridiska personerna, den kritiska verksamheten och centrala affärsområden. |
|
19. |
Beskrivning av institutets arrangemang för att säkerställa att rekonstruktionsmyndigheten vid en eventuell rekonstruktion har tillgång till alla nödvändiga uppgifter som fastställs av rekonstruktionsmyndigheten, för att kunna använda resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheterna. |
|
20. |
Alla arrangemang som den centrala motparten och dess juridiska enheter ingått med tredjeparter och som skulle kunna sägas upp till följd av ett beslut från myndigheten att använda ett resolutionsverktyg och i vilken mån uppsägningen skulle kunna påverka användningen av resolutionsverktyget. |
|
21. |
En beskrivning av möjliga likvida medel till stöd för resolution. |
|
22. |
Uppgifter om inteckning av tillgångar, likvida tillgångar, poster utanför balansräkningen och konteringspraxis. |
AVSNITT C
ASPEKTER ATT BEAKTAS AV RESOLUTIONSMYNDIGHETEN VID BEDÖMNINGEN AV EN CENTRAL MOTPARTS RESOLUTIONSBARHET
Vid bedömning av ett instituts resolutionsbarhet ska resolutionsmyndigheten beakta följande:
|
23. |
Institutets förmåga att klarlägga centrala affärsområden och kritisk verksamhet för de juridiska personerna. |
|
24. |
Graden av anpassning mellan juridiska strukturer och företagsstrukturer i förhållande till centrala affärsområden och kritisk verksamhet. |
|
25. |
I vilken mån det finns arrangemang för att tillhandahålla nödvändig personal, infrastruktur, finansiering, likviditet och kapital för att stödja och upprätthålla centrala affärsområden och kritisk verksamhet. |
|
26. |
I vilken mån serviceavtal som den centrala motparten ingått kan hävdas fullt ut om den försätts i resolution. |
|
27. |
I vilken mån den centrala motpartens styrningsstruktur är lämplig för att hantera och säkra efterlevnaden av den centrala motpartens interna riktlinjer för servicenivåavtal. |
|
28. |
I vilken mån den centrala motparten har ett förfarande för att föra över tjänster som tillhandahållits tredjeparter inom ramen för ett servicenivåavtal, ifall kritiska funktioner eller centrala affärsområden skulle separeras. |
|
29. |
I vilken mån det finns beredskapsplaner och åtgärder för att garantera fortsatt tillgång till betalnings- och avvecklingssystem. |
|
30. |
I vilken mån ledningsinformationssystemen garanterar att resolutionsmyndigheterna kan inhämta korrekta och fullständiga uppgifter om centrala affärsområden och kritisk verksamhet i syfte att påskynda beslutsprocessen. |
|
31. |
Ledningsinformationssystemens kapacitet att tillhandahålla uppgifter som är väsentliga för att när som helst på ett effektivt sätt kunna försätta den centrala motparten i resolution även under mycket föränderliga förhållanden. |
|
32. |
I vilken mån den centrala motparten har testat sina ledningsinformationssystem i det stresscenario som fastställts av resolutionsmyndigheten. |
|
33. |
I vilken mån den centrala motparten kan garantera att dess ledningsinformationssystem kommer att fortsätta att fungera för både den berörda och den nya centrala motparten, ifall den kritiska verksamheten och centrala affärsområden avskiljs från den övriga verksamheten och övriga affärsområden. |
|
34. |
Ifall den centrala motparten använder koncerninterna säkerheter – i vilken mån dessa säkerheter tillhandhålls på marknadsvillkor och om riskhanteringssystemen för dessa säkerheter är stabila. |
|
35. |
Ifall den centrala motparten tillämpar ömsesidiga transaktioner – i vilken mån dessa transaktioner görs på marknadsvillkor och om riskhanteringssystemen för denna transaktionsverksamhet är stabila. |
|
36. |
I vilken mån användningen av koncerninterna säkerheter eller ömsesidigt bokförda transaktioner ökar spridningseffekten inom koncernen. |
|
37. |
I vilken mån den centrala motpartens juridiska struktur utgör ett hinder för att resolutionsverktygen används på grund av antalet juridiska personer, koncernstrukturens komplexitet eller problem med att föra affärsområden till koncernenheter. |
|
38. |
I den mån resolutionen av den centrala motparten kan inverka negativt på någon annan del av koncernen, om tillämpligt. |
|
39. |
Förekomst av och stabilitet hos servicenivåavtal. |
|
40. |
Huruvida myndigheter i tredjeland har de nödvändiga resolutionsverktygen för att stödja resolutionsåtgärder från unionens resolutionsmyndigheter, och omfattningen av samordnade åtgärder mellan unionen och myndigheter i tredjeland. |
|
41. |
Möjligheten att använda resolutionsverktyg på ett sätt som uppfyller resolutionsmålen med tanke på de tillgängliga verktygen och den centrala motpartens struktur. |
|
42. |
Särskilda krav för att utfärda nya äganderättsinstrument som avses i artikel 33.1. |
|
43. |
De arrangemang och åtgärder genom vilka resolutionen kunde underlättas i fall där centrala motparter har clearingmedlemmar eller säkerhetsarrangemang som är etablerade i olika jurisdiktioner. |
|
44. |
Trovärdigheten i att använda resolutionsverktyg på ett sätt som uppfyller resolutionsmålen, med tanke på eventuella följder för clearingdeltagare, andra motparter och anställda, och eventuella åtgärder som myndigheter i tredjeland kan vidta. |
|
45. |
I vilken utsträckning effekterna av institutets resolution på det finansiella systemet och på den finansiella marknadens förtroende kan utvärderas tillräckligt. |
|
46. |
I den mån resolutionen av den centrala motparten skulle kunna ha en betydande direkt eller indirekt negativ effekt på det finansiella systemet, marknadens förtroende eller ekonomin. |
|
47. |
I den mån spridning till andra centrala motparter eller till de finansiella marknaderna skulle kunna begränsas genom tillämpningen av resolutionsverktygen och resolutionsbefogenheterna. |
|
48. |
I den mån resolutionen av den centrala motparten skulle kunna ha en betydande effekt på betalnings- och avvecklingssystem. |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/534 |
P8_TA(2019)0301
Europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag (COM(2018)0113 – C8–0103/2018 – 2018/0048(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/38)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0113), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0103/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 11 juli 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0364/2018), |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0048
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
|
(1) |
Gräsrotsfinansiering har i allt högre grad utvecklats till en etablerad form av alternativ finansiering för nystartade företag samt för små och medelstora företag i ett tidigt skede av företagets tillväxt, där det ofta finns behov av små investeringar. Gräsrotsfinansiering utgör en allt viktigare typ av förmedlingstjänst där en leverantör av gränsrotsfinansieringstjänster driver en digital plattform som är öppen för allmänheten för att matcha , eller underlätta matchning av, presumtiva investerare eller långivare med företag som söker finansiering, oavsett om finansieringen leder till ett låneavtal, en aktiepost eller en andel baserad på något annat överlåtbart värdepapper , utan att leverantören av gräsrotsfinansieringstjänsten tar på sig egna risker . Denna förordning bör därför omfatta både lånebaserad och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering▌. |
|
(2) |
Gräsrotsfinansiering kan bidra till att ge tillgång till finansiering för små och medelstora företag och bidra till att fullborda kapitalmarknadsunionen. Bristande tillgång till finansiering för dessa företag utgör ett problem även i medlemsstater där tillgången till bankfinansiering har varit stabil under hela finanskrisen. Gräsrotsfinansiering har utvecklats till en etablerad metod för att finansiera ett projekt eller ett företag , där finansieringen vanligtvis kommer från ett stort antal personer eller organisationer via onlineplattformar där privatpersoner, organisationer och företag, inbegripet nystartade företag, kan skaffa fram relativt små penningbelopp. |
|
(3) |
Gräsrotsfinansieringstjänster involverar i allmänhet av tre typer av aktörer: projektägaren som föreslår ett projekt eller företagslån som ska finansieras, investerare som ger finansiering till det föreslagna projektet, vanligen med en begränsad investering eller begränsade lån , och en förmedlande organisation i form av en tjänsteleverantör som sammanför projektägare och investerare eller långivare via en onlineplattform. |
|
(4) |
Utöver att vara en alternativ källa till direkt finansiering, bland annat riskkapital, kan gräsrotsfinansiering erbjuda företagen andra fördelar. Det kan även vara ett sätt att validera projektets eller företagets koncept och idé och nå ut till ett stort antal personer som kan bidra med insikter och information, och dessutom fungera som ett marknadsföringsverktyg. ▌ |
|
(5) |
Flera medlemsstater har redan infört nationella specialanpassade regelverk för gräsrotsfinansiering. Dessa regler är anpassade till lokala marknaders och investerares särdrag och behov. Befintliga nationella regler skiljer sig därför åt vad gäller villkoren för driften av plattformar för gräsrotsfinansiering, tillåtna verksamheter och licenskrav. |
|
(6) |
Att nuvarande nationella bestämmelser skiljer sig åt utgör ett hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av gräsrotsfinansiering, vilket har direkta effekter på den inre marknadens funktion när det gäller sådana tjänster. Det faktum att regelverket är fragmenterat efter nationella gränser leder till betydande efterlevnadskostnader för icke-professionella investerare, som ofta står inför svårigheter som inte står i proportion till storleken på deras investering när det gäller att bestämma vilka regler som gäller för gränsöverskridande gräsrotsfinansieringstjänster. Detta avskräcker därför ofta investerare från att investera över gränserna via plattformar för gräsrotsfinansiering. Av samma skäl avskräcks leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som driver sådana plattformar från att erbjuda sina tjänster i en annan medlemsstat än den där de är etablerade. På grund av detta har gräsrotsfinansiering hittills främst skett på nationell nivå, i stället för att sikta på en EU-omfattande marknad, vilket gör att företag saknar tillgång till gräsrotsfinansieringstjänster , i synnerhet då ett företag är verksamt i en medlemsstat som på grund av sin jämförelsevis mindre befolkning inte har tillgång till en tillräcklig gräsrotsmassa. |
|
(7) |
För att främja gräsrotsfinansiering över landsgränserna och för att underlätta utövandet av friheten att tillhandahålla och använda sådana tjänster på den inre marknaden för gräsrotsfinansieringstjänster, är det därför nödvändigt att undanröja de befintliga hindren för den inre marknadens funktion på detta område. Med ett gemensamt regelverk för tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster ges tjänsteleverantörerna möjlighet att ansöka om ett EU-omfattande tillstånd att utöva sin verksamhet enligt de reglerna, vilket är ett lämpligt första steg för att främja gränsöverskridande gräsrotsfinansiering och därmed stärka den inre marknaden. |
|
(8) |
Genom åtgärder för att undanröja hindren för en väl fungerande inre marknad för gräsrotsfinansieringstjänster syftar denna förordning till att främja gränsöverskridande finansiering till företag. Gräsrotsfinansieringstjänster i samband med lån till konsumenter enligt definitionen i artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG (3) bör därför inte omfattas av denna förordning. |
|
(9) |
För att undvika att samma verksamhet omfattas av olika auktorisering inom unionen bör gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls av personer som har auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4) eller som tillhandahålls i enlighet med nationell lag undantas från denna förordnings tillämpningsområde. |
|
(10) |
När det gäller lånebaserad gräsrotsfinansiering bör tjänster som underlättar beviljandet av lån, inklusive presentation av erbjudanden om gräsrotsfinansiering för kunder eller bedömning av kreditvärdigheten hos projektägare, vara anpassade efter olika affärsmodeller så att låneavtal kan ingås genom en plattform för gräsrotsfinansiering mellan en eller flera kunder och en eller flera projektägare. |
|
(11) |
I samband med investeringsbaserad gräsrotsfinansiering är ett värdepappers överlåtbarhet ett viktigt skydd för investerare som innebär att de kan avveckla sin investering, eftersom det ger dem rättslig möjlighet att avyttra sina intressen på kapitalmarknaderna. Denna förordning omfattar och tillåter därför endast investeringsbaserade gräsrotsfinansieringstjänster i samband med överlåtbara värdepapper. Andra finansiella instrument än överlåtbara värdepapper bör dock undantas från denna förordnings tillämpningsområde, eftersom dessa värdepapper medför risker för investerare som inte kan hanteras på ett lämpligt sätt inom denna rättsliga ram. |
|
(11a) |
Inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta (Initial Coin Offerings, ICO:er) skiljer sig avsevärt från den gräsrotsfinansiering som regleras i denna förordning. ICO:er använder vanligen inte mellanhänder, såsom gräsrotsfinansieringsplattformar, och anskaffar ofta finansiering för över 1 000 000 EUR. Att inbegripa ICO:er i denna förordning skulle inte lösa problemen relaterade till ICO:er som helhet. |
|
(12) |
Med tanke på de risker som är förknippade med investeringar genom gräsrotsfinansiering är det lämpligt, för att ge ett effektivt investerarskydd och för att tillhandahålla en mekanism för marknadsdisciplin , att införa ett tröskelvärde för det maximala beloppet för varje erbjudande om gräsrotsfinansiering. Tröskelvärdet bör fastställas till 8 000 000 EUR , vilket är det högsta tröskelvärde upp till vilket medlemsstaterna har möjlighet att undanta erbjudanden av värdepapper till allmänheten från skyldigheten att offentliggöra prospekt, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/112 (5). Utan hinder av den höga nivå av investerarskydd som behövs bör detta tröskelvärde fastställas i enlighet med metoderna på nationella marknader för att göra unionens plattform attraktiv för gränsöverskridande företagsfinansiering. |
|
(12a) |
I denna förordning fastställs det innehåll i ett faktablad med viktig investeringsinformation som ska tillhandahållas potentiella investerare i samband med varje erbjudande om gräsrotsfinansiering. Eftersom detta faktablad med viktig investeringsinformation är utformat enligt de särskilda särdragen hos ett erbjudande om gräsrotsfinansiering och investerarnas informationsbehov, bör det ersätta det prospekt som krävs enligt förordning (EU) 2017/1129 när värdepapper erbjuds till allmänheten. Erbjudanden om gräsrotsfinansiering enligt föreliggande förordning bör därför uteslutas från tillämpningsområdet för förordning (EU) 2017/1129, och den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(13) |
För att undvika regelarbitrage och garantera en effektiv tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör dessa leverantörer förbjudas att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten, såvida de inte auktoriserats som kreditinstitut i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (6). |
|
(14) |
För att uppnå detta ändamål bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ges möjlighet att ansöka om ett EU-omfattande tillstånd och utöva sin verksamhet i enlighet med de enhetliga kraven. För att bevara det breda utbudet av sådana erbjudanden om gräsrotsfinansiering som endast riktar sig till nationella marknader, där leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster väljer att tillhandahålla sina tjänster enligt gällande nationell rätt, bör denna möjlighet finnas kvar. De enhetliga krav som fastställs i denna förordning bör därför vara frivilliga, och inte gälla för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som väljer att endast vara verksamma nationellt. |
|
(15) |
För att upprätthålla en hög nivå på investerarskyddet, minska riskerna i samband med gräsrotsfinansiering och säkerställa en rättvis behandling av alla kunder bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ha infört en policy som är utformad så att det säkerställs att projekten väljs ut på ett professionellt, rättvist och transparent sätt, och att gräsrotsfinansieringstjänster tillhandahålls på samma sätt. |
|
(15a) |
Av samma orsaker bör leverantörer av gränsrotsfinansiering som utnyttjar ICO:er på sina plattformar uteslutas ur denna förordning. För att få till stånd en effektiv reglering av den nya ICO-tekniken skulle kommissionen i framtiden kunna föreslå en heltäckande lagstiftningsram på EU-nivå baserad på en ingående konsekvensbedömning. |
|
(15b) |
Alternativa investeringsinstrument, såsom ICO:er, har potential att finansiera små och medelstora företag, innovativa nystartade företag och expansionsbenägna företag, kan påskynda tekniköverföring och kan utgöra en viktig del av kapitalmarknadsunionen. Kommissionen bör bedöma behovet av att föreslå en separat lagstiftningsram på EU-nivå för ICO:er. Ökad rättslig säkerhet över hela linjen kan vara avgörande för att förbättra investerar- och konsumentskyddet och minska riskerna i samband med asymmetrisk information, bedrägligt beteende och olaglig verksamhet. |
|
(16) |
För att förbättra sina tjänster till kunderna , vilka kan vara presumtiva eller faktiska investerare eller projektägare, bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster kunna agera diskretionärt på kundens vägnar när det gäller parametrarna i kundernas order, förutsatt att de vidtar nödvändiga åtgärder för att uppnå bästa möjliga resultat för sina kunder och redovisar den exakta metoden och parametrarna för sina beslut. För att säkerställa att presumtiva investerare erbjuds investeringsmöjligheter på en neutral grund bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster inte betala eller motta någon ersättning, rabatt eller naturaförmån för att styra order från investerare till ett särskilt erbjudande på sin plattform eller till ett särskilt erbjudande på en tredje parts plattform. |
|
(17) |
Denna förordning syftar till att underlätta direkta investeringar och att undvika möjligheter till regelarbitrage för finansiella mellanhänder som omfattas av annan unionslagstiftning, särskilt unionens regler för fondförvaltare. Användningen av rättsliga strukturer, inbegripet specialföretag, som ett mellanled mellan gräsrotsfinansieringsprojektet eller gräsrotsfinansieringsföretaget och investerarna bör därför vara strikt reglerad och endast tillåtas för godtagbara motparter eller utvalda professionella investerare enligt definitionen i direktiv 2014/65/EG (MiFID) . |
|
(18) |
Att säkerställa att det finns effektiva styrformer är avgörande för en korrekt hantering av risker och för att förebygga intressekonflikter. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör därför ha styrformer som säkerställer en effektiv och ansvarsfull ledning, och ledningen bör ha gott anseende och tillräcklig kunskap och erfarenhet. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör också utarbeta förfaranden för att ta emot och hantera klagomål från kunder. |
|
(19) |
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör fungera som neutrala mellanhänder mellan kunder på sin gräsrotsfinansieringsplattform. För att förhindra intressekonflikter bör vissa krav fastställas för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och ledning och personal, eller varje annan person med direkt eller indirekt koppling till dem genom kontroll. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör hindras från finansiellt deltagande i erbjudanden om gräsrotsfinansiering på sina egna plattformar , såvida de inte på förhand på sina webbplatser offentliggör finansiella intressen i projekt eller erbjudanden . Detta gör det möjligt för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster att sammanjämka sina intressen med investerarnas intressen. Dessutom bör innehavare av aktieposter eller rösträtter på 20 % eller mer samt personer i ledningen eller varje annan person som direkt ▌kontrollerar en plattform för gräsrotsfinansiering inte agera som kunder i de gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuds på den plattformen. |
|
(20) |
För att skapa förutsättningar för effektivt och smidigt tillhandahållande av gräsrotsfinansiering bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ha rätt att uppdra alla operativa funktioner, helt eller delvis, till andra tjänsteleverantörer, förutsatt att utkontrakteringen inte väsentligt försämrar kvaliteten på interna kontroller och effektiv tillsyn av leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster. Leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster bör dock behålla hela ansvaret för att denna förordning efterlevs. |
|
(21) |
Innehav av kundtillgångar och tillhandahållande av betaltjänster kräver auktorisation som betaltjänstleverantör i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (7). Detta obligatoriska krav på auktorisation kan inte uppfyllas genom en auktorisation som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster. Det är därför lämpligt att klargöra att om leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster tillhandahåller sådana betaltjänster i samband med sina gräsrotsfinansieringstjänster krävs även auktorisation som betalningsinstitut i enlighet med direktiv (EU) 2015/2366. För att möjliggöra lämplig tillsyn av sådan verksamhet bör den nationella behöriga myndigheten underrättas om huruvida leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har för avsikt att själv utföra betaltjänster, med lämplig auktorisation, eller om denna tjänst kommer att utkontrakteras till en auktoriserad tredje part. |
|
(22) |
För att gräsrotsfinansieringstjänster över landsgränserna ska kunna öka och fungera smidigt krävs det att de sker i tillräcklig skala och att allmänheten har förtroende för dessa tjänster. Det är därför nödvändigt att fastställa enhetliga, proportionella och direkt tillämpliga krav för auktorisation och en enda kontaktpunkt för tillsyn. |
|
(23) |
Om investerarna har ett starkt förtroende för gräsrotsfinansieringstjänster blir det lättare för sådana tjänster att expandera. Krav för gräsrotsfinansieringstjänster bör därför underlätta gränsöverskridande tillhandahållande av sådana tjänster, minska de operativa riskerna och säkerställa en hög grad av transparens och investerarskydd. |
|
(24) |
Gräsrotsfinansieringstjänster kan vara utsatta för risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket framhålls i kommissionens rapport om bedömning av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande situationer (8). Skyddsåtgärder bör därför tillämpas i det skede då man avgör huruvida villkoren för auktorisation är uppfyllda, bland annat genom att man bedömer ledningens anseende och kontrollerar att betaltjänster endast tillhandahålls genom godkända enheter som omfattas av krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. För att ytterligare säkerställa den finansiella stabiliteten genom att förebygga risker för penningtvätt och finansiering av terrorism , och med beaktande av det högsta tröskelvärdet för finansiering som kan anskaffas genom ett gräsrotsfinansieringserbjudande i enlighet med denna förordning, bör kommissionen bedöma om det är nödvändigt och proportionellt att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster , som är auktoriserade enligt denna förordning, helt eller delvis omfattas av skyldigheten att efterleva de nationella bestämmelser som genomför direktiv (EU) 2015/849 i fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att lägga till sådana leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster i förteckningen över ansvariga enheter för tillämpningen av direktiv (EU) 2015/849. |
|
(25) |
För att göra det möjligt för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster att bedriva verksamhet över gränserna utan att ställas inför olika regler, och därmed underlätta finansiering av projekt i hela unionen av investerare från olika medlemsstater, bör medlemsstaterna inte tillåtas att införa ytterligare krav på leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats i enlighet med denna förordning . |
|
(26) |
Auktorisationsförfarandet bör göra det möjligt för den nationella behöriga myndigheten att få information om de tjänster som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har för avsikt att tillhandahålla och de plattformar för gräsrotsfinansiering de har för avsikt att driva, bedöma ledningens kvalitet och bedöma intern organisation och interna förfaranden som tjänsteleverantören har inrättat för att säkerställa efterlevnad av de krav som fastställs i denna förordning. |
|
(27) |
För att erbjuda icke-professionella investerare större transparens när det gäller tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster bör Esma upprätta ett allmänt tillgängligt och regelbundet uppdaterat register över samtliga leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserade och driver plattformar för gräsrotsfinansiering i unionen i enlighet med denna förordning. |
|
(28) |
Auktorisationen bör kunna återkallas om villkoren för utfärdandet inte längre är uppfyllda. I synnerhet bör den nationella behöriga myndigheten ha möjlighet att undersöka om ledningens goda anseende har påverkats eller om interna förfaranden och system har brustit på ett allvarligt sätt. För att den nationella behöriga myndigheten ska kunna bedöma om auktorisationen som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster bör återkallas, bör den nationella behöriga myndigheten informeras om en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster, eller en tredje part som agerar för dennes räkning, har förlorat sin auktorisation som betalningsinstitut, eller har befunnits bryta mot bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (9). |
|
(29) |
För att presumtiva investerare ska få en klar uppfattning om gräsrotsfinansieringstjänsternas egenskaper, risker, kostnader och avgifter, bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster förse sina kunder med tydlig och disaggregerad information. |
|
(30) |
Investeringsprodukter som saluförs på en plattform för gräsrotsfinansiering är inte jämförbara med traditionella investeringsprodukter eller sparprodukter och bör inte saluföras som sådana. För att säkerställa att presumtiva investerare förstår riskerna i samband med investeringar genom gräsrotsfinansiering bör dock leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster vara skyldiga att genomföra en kunskapskontroll av presumtiva investerare för att testa huruvida de förstår investeringen . Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör uttryckligen varna presumtiva investerare om de gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls bedöms vara olämpliga för dem. |
|
(31) |
För att göra det möjligt för investerare att göra ett välgrundat investeringsbeslut bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster förse presumtiva investerare med ett faktablad med viktig investerarinformation. Detta faktablad bör varna presumtiva investerare om att den investeringsmiljö de befinner sig i kännetecknas av risker och varken omfattas av systemet för kompensation till insättare eller av garantierna för ersättning till investerare. |
|
(32) |
Faktabladet med viktig investerarinformation bör ta hänsyn till de särdrag och risker som är förknippade med nystartade företag, och inriktas på väsentlig information om projektägarna, investerarnas rättigheter och avgifter, samt vilken typ av värdepapper som erbjuds och låneavtal. Eftersom den berörda projektägaren är bäst lämpad att tillhandahålla denna information bör faktabladet upprättas av projektägaren. Men eftersom leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster ansvarar för informationen till presumtiva investerare, är de ansvariga för att faktabladet är fullständigt. |
|
(33) |
För att säkerställa att nystartade företag och små och medelstora företag får smidig och snabb tillgång till kapitalmarknaderna, för att minska deras finansieringskostnader och för att undvika förseningar och kostnader för leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster, bör faktabladet med viktig investerarinformation inte behöva godkännas av en behörig myndighet. |
|
(34) |
För att undvika onödiga kostnader och administrativa bördor för gränsöverskridande tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster bör marknadsföringskommunikation inte omfattas av kravet på översättning▌. |
|
(35) |
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör inte få tillhandahålla någon diskretionär eller icke-diskretionär matchning av köp- och säljintressen, eftersom sådan verksamhet kräver en auktorisation som värdepappersföretag enligt artikel 5 i direktiv 2014/65/EU eller som reglerad marknad enligt artikel 44 i samma direktiv. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör, för transparens och informationsflöde, kunna tillåta investerare som har gjort investeringar genom deras plattform att kontakta och handla med varandra över plattformen i samband med investeringar som ursprungligen gjordes där. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör emellertid upplysa sina kunder om att de inte tillhandahåller ett handelssystem och att köp- och försäljningsverksamhet på deras plattformar sker på grundval av kundens egen bedömning och på kundens ansvar. |
|
(36) |
För att underlätta transparens och för att säkerställa att kommunikationen med kunden dokumenteras korrekt bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bevara alla relevanta uppgifter om sina tjänster och transaktioner. |
|
(37) |
För att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling av investerare och projektägare bör leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som marknadsför sina tjänster genom marknadsföringskommunikation inte behandla något enskilt projekt mer förmånligt än andra projekt som erbjuds på plattformen , såvida det inte finns ett objektivt skäl att göra detta, såsom särskilda krav från investerarens sida eller skäl relaterade till en investerares på förhand fastställda riskprofil . Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster bör emellertid inte hindras från att nämna avslutade erbjudanden där investeringar genom plattformen inte längre är möjliga och uppmuntras att möjliggöra jämförelser av resultaten av deras avslutade projekt . |
|
(38) |
För att förbättra rättssäkerheten för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som verkar över hela unionen och för att underlätta marknadstillträde, bör fullständig information om de lagar och andra författningar som gäller i medlemsstaterna, tillsammans med sammanfattningar av dessa, som särskilt reglerar den marknadsföringskommunikation som ges av leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster offentliggöras elektroniskt▌. Behöriga myndigheter och Esma bör upprätthålla centrala databaser i detta syfte. |
|
(39) |
För att utveckla en bättre förståelse av hur omfattande de befintliga skillnaderna är mellan regelverken i de olika medlemsstaterna när det gäller kraven på marknadsföringskommunikation bör de behöriga myndigheterna årligen lämna en detaljerad rapport till Esma om sin tillsynsverksamhet inom detta område. |
|
(39a) |
För att säkerställa en konsekvent tillämpning av auktorisationer och krav för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som bedriver verksamhet i hela unionen bör Esma utarbeta tekniska standarder för tillsyn och överlämna dessa till kommissionen. |
|
(40) |
Det är viktigt att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt säkerställa efterlevnad av kraven för auktorisation och för tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster i enlighet med denna förordning. Den nationella behöriga myndigheten bör▌ ge auktorisation och utöva tillsyn. Den nationella behöriga myndigheten bör ha befogenhet att begära information, genomföra allmänna utredningar och kontroller på plats, utfärda offentliga underrättelser och varningar och ålägga sanktioner. Den nationella behöriga myndigheten bör använda sig av sina tillsyns- och sanktionsbefogenheter på ett proportionerligt sätt. |
|
▌ |
|
|
(42) |
Den nationella behöriga myndigheten bör ta ut avgifter för enheter under dess direkta tillsyn för att täcka sina kostnader, inbegripet indirekta kostnader. Nivån på avgiften bör stå i proportion till storleken på den enhet som står under tillsyn, med beaktande av gräsrotsfinansieringsindustrins tidiga utvecklingsstadium. |
|
(43) |
Eftersom målen för denna förordning – nämligen att åtgärda fragmenteringen av gällande regelverk för gräsrotsfinansieringstjänster för att säkerställa en väl fungerande inre marknad för sådana tjänster, och samtidigt stärka investerarskyddet och marknadens effektivitet samt bidra till inrättandet av kapitalmarknadsunionen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(44) |
Tillämpningen av denna förordning bör skjutas upp för att anpassa den till tillämpningen av de nationella bestämmelser som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv XXX/XXXX/EU, som undantar leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som omfattas av denna förordning från tillämpningen av direktiv 2014/65/EU. |
|
(45) |
Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordning bör därför tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer. |
|
(46) |
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (10). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
Denna förordning fastställer enhetliga krav för följande:
|
a) |
Verksamhet och organisation för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
b) |
Auktorisation och tillsyn för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
c) |
Transparens och marknadskommunikation avseende tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster i unionen. |
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Denna förordning ska tillämpas på juridiska personer som väljer att ansöka om auktorisation i enlighet med artikel 10 och på leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserade i enlighet med den artikeln, i fråga om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster. Dessa juridiska personer ska vara faktiskt och stabilt etablerade som företag i en medlemsstat för att ha rätt att ansöka om auktorisation.
2. Denna förordning ska inte tillämpas på följande:
|
a) |
Gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls av projektägare som är konsumenter, såsom de definieras i artikel 3 a i direktiv 2008/48/EG. |
|
b) |
Gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls av fysiska eller juridiska personer som har auktoriserats som ett värdepappersföretag i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU. |
|
c) |
Gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls av fysiska eller juridiska i enlighet med nationell lagstiftning. |
|
d) |
Erbjudanden om gräsrotsfinansiering till ett belopp över 8 000 000 EUR per erbjudande, vilka ska beräknas över en tolvmånadersperiod med avseende på ett enskilt gräsrotsfinansieringsprojekt. |
2a. Nationell lagstiftning om tillståndskrav relaterade till projektägare eller investerare ska inte hindra dessa projektägare eller investerare från att utnyttja gräsrotsfinansieringstjänster som tillhandahålls av de leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som avses i och är auktoriserade i enlighet med denna förordning.
Artikel 3
Definitioner
1. I denna förordning gäller följande definitioner:
|
a) |
gräsrotsfinansieringstjänster: tillhandahållande av en plattform för gräsrotsfinansiering som möjliggör tillhandahållande av antingen
|
|
b) |
plattform för gräsrotsfinansiering: elektroniskt system som drivs eller förvaltas av en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
c) |
leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster: juridisk person som tillhandahåller en eller flera gräsrotsfinansieringstjänster och som har auktoriserats för detta ändamål av relevant nationell behörig myndighet i enlighet med artikel 10 i denna förordning. |
|
d) |
erbjudande om gräsrotsfinansiering: all kommunikation från leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som innehåller information som gör det möjligt för presumtiva investerare att ta ställning till huruvida de ska inleda en gräsrotsfinansieringstransaktion. |
|
e) |
kund: varje presumtiv eller faktisk investerare eller projektägare till vilken leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster tillhandahåller eller kan tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
f) |
projektägare: varje person som avser att erhålla finansiering med hjälp av en plattform för gräsrotsfinansiering. |
|
g) |
investerare: varje person som med hjälp av en plattform för gräsrotsfinansiering beviljar lån eller förvärvar överlåtbara värdepapper. |
|
h) |
gräsrotsfinansieringsprojekt: det syfte för vilket en projektägare finansierar eller försöker anskaffa kapital genom ett erbjudande om gräsrotsfinansiering. |
|
i) |
överlåtbara värdepapper: överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1.44 i direktiv 2014/65/EU. |
|
j) |
marknadsföringskommunikation: all information eller kommunikation från en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster till presumtiva investerare eller presumtiva projektägare om de tjänster som leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster erbjuder, utöver den information till investerare som krävs enligt denna förordning. |
|
k) |
varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt att bevara information på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig för informationens syfte, och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen. |
|
l) |
specialföretag: en enhet som enbart skapats för, eller som enbart används för syftet att värdepapperisera i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1075/2013 (11). |
|
la) |
lån: en överenskommelse enligt vilken en investerare ska göra ett överenskommet belopp tillgängligt för en projektägare för en överenskommen period och enligt vilken projektägaren måste återbetala det beloppet inom en överenskommen period. |
|
lb.) |
nationell behörig myndighet: den nationella myndighet eller de nationella myndigheter som utsetts av en medlemsstat och som har de befogenheter och det tilldelade ansvar som krävs för att utföra de uppgifter som rör auktorisation av och tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster inom denna förordnings tillämpningsområde. |
▌
Kapitel II
Tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster samt organisatoriska och operativa krav på leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster
Artikel 4
Tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster
1. Gräsrotsfinansieringstjänster ska endast tillhandahållas av juridiska personer som har en ändamålsenlig och stabil inrättning i en av unionens medlemsstater och som har auktoriserats som leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster i enlighet med artikel 10 i denna förordning.
Juridiska personer som är etablerade i ett tredjeland kan inte ansöka om auktorisation som leverantörer av gräsrotsfinansiering enligt denna förordning.
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med sina kunders och presumtiva kunders bästa intresse.
3. Leverantörer av gräsrotsfinansiering ska inte betala eller motta någon ersättning, rabatt eller naturaförmån för att styra order från investerare till ett särskilt erbjudande om gräsrotsfinansiering på sin plattform eller till ett särskilt erbjudande om gräsrotsfinansiering på en tredje parts plattform.
4. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster får agera diskretionärt på sina kunders vägnar när det gäller parametrarna i kundernas order, varvid de ska redovisa för sina kunder om den exakta metoden och de exakta parametrarna för sina beslut samt vidta alla lämpliga åtgärder för att uppnå bästa möjliga resultat för sina kunder.
5. Vad gäller användningen av specialföretag för tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster till investerare som inte är godtagbara motparter enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU ska leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster endast ha rätt att överlåta en tillgång till specialföretaget för att göra det möjligt för investerare att ta på sig exponering mot den tillgången genom förvärv av värdepapper. Beslutet om exponering mot den underliggande tillgången ska endast ligga hos investerare.
Artikel 4a
Förmedlade gräsrotsfinansieringstjänster:
Vid tillämpning av denna förordning ska förmedlande gräsrotsfinansieringstjänster anses omfatta följande:
|
a) |
Placering utan fast åtagande, enligt vad som avses i avsnitt A led 7 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, av överlåtbara värdepapper eller underlättande av beviljande av lån utfärdade av projektägare. |
|
b) |
Erbjudande av investeringsråd, enligt vad som avses i avsnitt A led 5 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, med avseende på överlåtbara värdepapper eller underlättande av beviljande av lån utfärdade av projektägare. |
|
c) |
Mottagandet och vidarebefordran av kundorder, enligt vad som avses i avsnitt A led 1 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, med avseende på överlåtbara värdepapper eller underlättande av beviljande av lån utfärdade av projektägare. |
Artikel 5
Effektiv och ansvarsfull ledning
Ledningen för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska fastställa och övervaka genomförandet av lämpliga riktlinjer och förfaranden för att säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning, inbegripet åtskillnad mellan ansvarsområden, driftskontinuitet och förebyggande av intressekonflikter, på ett sätt som främjar marknadens integritet och kundernas intressen. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuder de tjänster som avses i artikel 3.1 a iia ska säkerställa att de har adekvata system och kontroller för riskhantering och finansieringsmodellering för gräsrotsfinansieringsprojektet.
Artikel 5a
Due diligence-krav
1a. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska genomföra åtminstone ett minimum av due diligence-granskning av de projektägare som föreslår sina projekt för finansiering av en plattform för gräsrotsfinansiering som tillhandahålls av en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster.
2a. Det minimum av due diligence-granskning som avses i punkt 1 ska omfatta följande:
|
a) |
Bevis på att projektägaren inte förekommer i något kriminalregister med avseende på överträdelser av nationell lagstiftning på områdena handelsrätt, insolvensrätt, lagstiftning om finansiella tjänster samt lagstiftning om penningtvätt, bedrägeri eller yrkesmässigt ansvar. |
|
b) |
Bevis på att den projektägare som avser att erhålla finansiering med hjälp av en plattform för gräsrotsfinansiering
|
Artikel 6
Hantering av klagomål
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska ha infört och offentliggjort beskrivningar av ändamålsenliga och transparenta förfaranden för snabb, rättvis och konsekvent handläggning av klagomål från kunder.
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska se till att kunderna kostnadsfritt kan lämna klagomål mot dem .
3. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska utveckla och tillhandahålla kunderna en standardmall för klagomål och bevara dokumentation om alla mottagna klagomål och vilka åtgärder som vidtagits.
3a. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska utreda alla klagomål inom rimlig tid och på ett rättvist sätt och inom rimlig tid informera den klagande om resultatet.
4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera krav, standardformulär och förfaranden för hantering av klagomål.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 7
Intressekonflikter
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster får inte ha något finansiellt deltagande i något erbjudande om gräsrotsfinansiering på sin plattform för gräsrotsfinansiering.
Genom undantag från första stycket får leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ha ett finansiellt deltagande i ett erbjudande om gräsrotsfinansiering på sin egen plattform om de genom att offentliggöra tydliga och transparenta urvalsförfaranden tillhandahåller kunderna klar och tydlig information om detta deltagande.
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster får inte som kunder godta någon av sina aktieägare som innehar 20 % eller mer av aktiekapitalet eller rösträtterna, någon ur deras ledning▌, eller varje annan person med direkt▌ koppling till dessa aktieägare och denna ledning▌genom kontroll enligt artikel 4.1.35 b i direktiv 2014/65/EU.
3. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska upprätthålla och tillämpa effektiva interna regler för att förebygga intressekonflikter och de ska säkerställa att deras anställda inte direkt eller indirekt kan påverka projekt i vilka de har ett finansiellt deltagande .
4. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förebygga, identifiera, hantera och upplysa om intressekonflikter mellan leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster själva, deras aktieägare, ledning och personal, eller varje annan person med direkt eller indirekt koppling till dessa genom kontroll enligt artikel 4.1.35 b i direktiv 2014/65/EU och deras kunder, eller mellan en kund och en annan kund.
5. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska informera sina kunder▌ om den allmänna arten av och källorna till intressekonflikter och vilka steg som tagits för att minska dessa risker.
6. Informationen som avses i punkt 5 ska
|
a) |
lämnas på ett varaktigt medium, |
|
b) |
innehålla tillräckligt detaljerade uppgifter, med beaktande av varje kunds art, för att varje kund ska kunna fatta ett välgrundat beslut om den tjänst inom vars ram intressekonflikten uppstår. |
7. Esma ska utveckla förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:
|
a) |
Kraven för upprätthållande och tillämpning av de urvalsförfaranden avseende finansiellt deltagande och de interna regler som avses i punkterna 1 och 3. |
|
b) |
De åtgärder som avses i punkt 4. |
|
c) |
Arrangemang för lämnande av den information som avses i punkterna 5 och 6. |
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 7a
Sammanjämkning av intressena hos plattformen för gräsrotsfinansiering och investerarnas intressen
1. För att säkerställa att plattformarna för gräsrotsfinansiering sammanjämkar sina incitament med investerarnas incitament ska incitamentsmekanismer främjas.
2. Plattformar för gräsrotsfinansiering får delta i finansieringen av ett projekt. Detta deltagande får inte överstiga 2 % av projektets sammanlagda kapital.
3. Ett resultatarvode kan beviljas leverantören av gräsrotsfinansieringstjänsterna varje gång ett projekt inleds framgångsrikt från plattformen för gräsrotsfinansiering.
4. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska beskriva för Esma den policy för intressesammanjämkning som de planerar att tillämpa före auktorisationen och inhämta Esmas godkännande.
5. Plattformar för gräsrotsfinansiering får ändra policyn för intressesammanjämkning vart tredje år. Eventuella ändringar ska godkännas av Esma.
6. Plattformar för gräsrotsfinansiering ska på ett framträdande ställe på sin webbplats uttryckligen beskriva sin policy för intressesammanjämkning.
Artikel 8
Utkontraktering
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska när de förlitar sig på en tredje part för utövandet av driftsfunktioner vidta alla rimliga åtgärder för att undvika onödiga ytterligare operativa risker.
2. Utkontraktering av driftsfunktioner får inte▌försämra kvaliteten på leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänsters interna kontroll och den nationella behöriga myndighetens möjlighet att övervaka hur leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster efterlever alla de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning.
3. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska förbli fullt ansvariga för efterlevnaden av denna förordning i fråga om utkontrakterade verksamheter.
Artikel 9
Förvaring av kunders tillgångar, innehav av medel och tillhandahållande av betaltjänster
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska informera sina kunder om följande:
|
a) |
Om, och på vilka villkor de erbjuder förvaring av kunders tillgångar, inbegripet hänvisningar till tillämplig nationell lagstiftning. |
|
b) |
Om förvaringen av tillgångar tillhandahålls av dem eller av en tredje part. |
|
c) |
Om betaltjänster och innehav och skydd av medel erbjuds av leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster eller via en tredje part som agerar på dess vägnar. |
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster eller tredje parter som agerar på deras vägnar får inte inneha kunders medel eller tillhandahålla betaltjänster såvida inte dessa medel är avsedda för tillhandahållandet av betaltjänster som avser gräsrotsfinansieringstjänster och leverantören av gräsrotsfinansiering eller den tredje parten som agerar på dess vägnar är en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.11 i direktiv (EU) 2015/2366.
3. De medel som avses i punkt 2 ska skyddas i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar direktiv (EU) 2015/2366.
4. Om leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster inte erbjuder betaltjänster eller innehav och skydd av medel med avseende på gräsrotsfinansieringstjänster vare sig själva eller genom en tredje part, ska sådana leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster inrätta och upprätthålla arrangemang för att säkerställa att projektägare endast godtar finansiering i samband med erbjudanden om gräsrotsfinansiering eller andra betalningar via en betaltjänstleverantör eller en betalningsleverantörsagent enligt definitionen i artiklarna 4.11 och 19 i direktiv (EU) 2015/2366.
Kapitel II
Auktorisation och tillsyn av leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster
Artikel 10
Auktorisation som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster
1. För att kunna bli leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster enligt denna förordning ska en presumtiv leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster ansöka om auktorisation för att tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster hos den nationella behöriga myndigheten i den medlemsstat där leverantören är etablerad.
2. Den ansökan som avses i punkt 1 ska innehålla samtliga följande uppgifter:
|
a) |
Adressen till den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
b) |
Den rättsliga ställningen för den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
c) |
Stadgarna för den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
d) |
En verksamhetsplan som anger de typer av gräsrotsfinansieringstjänster som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster vill tillhandahålla , samt den plattform den avser driva, däribland var och hur erbjudanden ska marknadsföras . |
|
e) |
En beskrivning av styrformer och mekanismer för intern kontroll hos den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster med syfte att säkerställa efterlevnaden av denna förordning, inbegripet riskhantering och redovisning. |
|
f) |
En beskrivning av system, resurser och förfaranden hos den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster med syfte att kontrollera och skydda databehandlingssystemen. |
|
g) |
En beskrivning av de arrangemang som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har vidtagit för driftskontinuitet för att säkerställa att återbetalningar av lån och investeringar även i fortsättningen kommer att förvaltas för investerarnas räkning i den händelse att den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster drabbas av insolvens . |
|
h) |
Identiteten på de personer som ansvarar för att leda leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
i) |
Bevis på att de personer som avses i led h har gott anseende och besitter kunskaper och erfarenheter som är lämpliga för att leda den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
j) |
En beskrivning av de interna regler som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har fastställt för att förhindra att dess aktieägare som har ett innehav av 20 % eller mer av kapitalet eller rösterna, dess ledning▌eller varje annan person med direkt▌koppling till dem genom kontroll, deltar i gräsrotsfinansieringstransaktioner som erbjuds av den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster , och denna beskrivning bör även inbegripa de interna regler som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har fastställt för intressekonflikter i samband med anställdas exponeringar mot projekt . |
|
k) |
En beskrivning av lösningar för utkontraktering hos den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
l) |
En beskrivning av de förfaranden som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster inrättat för att hantera klagomål från kunder. |
|
m) |
I förekommande fall, en beskrivning av de betaltjänster som den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster avser att tillhandahålla i enlighet med direktiv (EU) 2015/2366. |
|
ma) |
Bevis på att leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har en adekvat försäkring eller tillräckligt kapital som täcker de ekonomiska följderna om denne inte uppfyller sina yrkesmässiga skyldigheter enligt denna förordning. |
3. Vid tillämpningen av punkt 2 i ska nya leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster kunna styrka följande:
|
a) |
Att inga personer som ingår i ledningen för den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster förekommer i något kriminalregister med avseende på fällande domar eller påföljder enligt gällande nationell lagstiftning på områdena handelsrätt, insolvensrätt, lagstiftning om finansiella tjänster, lagstiftning om penningtvätt, bedrägeri eller yrkesmässigt ansvar. |
|
b) |
Att personerna som deltar i ledningen för leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster kollektivt har tillräcklig kunskap och erfarenhet och tillräckliga färdigheter för att leda leverantören av gräsrotsfinansiering och att dessa personer är skyldiga att ägna tillräckligt mycket tid för att kunna fullgöra sina plikter. |
4. Den nationella behöriga myndigheten ska inom 30 arbetsdagar från mottagandet av den ansökan som avses i punkt 1 bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan inte är fullständig ska den nationella behöriga myndigheten fastställa en tidsfrist inom vilken den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster ska tillhandahålla den saknade informationen.
5. Om en ansökan som avses i punkt 1 är fullständig ska den nationella behöriga myndigheten omedelbart underrätta den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster om detta.
5a. Den nationella behöriga myndigheten ska, innan den fattar ett beslut om bevilja eller avslå auktorisation för tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, samråda med den nationella behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i följande fall:
|
a) |
Om den presumtiva leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster är ett dotterbolag till en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten. |
|
b) |
Om den presumtiva leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster är ett dotterbolag till moderbolaget till en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten. |
|
c) |
Om den presumtiva leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster kontrolleras av samma fysiska eller juridiska person som kontrollerar en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten. |
|
d) |
Om den presumtiva leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har för avsikt att marknadsföra erbjudanden direkt i den andra medlemsstaten. |
5b. Om någondera av de behöriga myndigheter som avses i punkt 5a har invändningar mot den andra myndighetens förfarande eller innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den andra myndigheten avstått från att vidta åtgärder, ska denna oenighet lösas i enlighet med artikel 13a.
6. Den nationella behöriga myndigheten ska inom tre månader från mottagandet av en fullständig ansökan bedöma om den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och ska anta ett fullständigt motiverat beslut om beviljande eller avslag av auktorisation som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster. Den nationella behöriga myndigheten ska ha rätt att neka auktorisation om det finns objektiva och påvisbara skäl att anta att ledningen hos leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster kan utgöra ett hot mot en ändamålsenlig, sund och ansvarsfull förvaltning och driftskontinuitet och mot att kundernas intressen eller marknadens integritet värnas på ett korrekt sätt.
6a. Den nationella behöriga myndigheten ska informera Esma om ett godkännande av en ansökan om auktorisation enligt denna artikel. Esma ska införa denna ansökan i det register över godkända plattformar som föreskrivs i artikel 11. Esma får begära information för att säkerställa att nationella behöriga myndigheter beviljar auktorisation enligt denna artikel på ett konsekvent sätt. Om Esma inte instämmer i ett beslut av den nationella behöriga myndigheten att bevilja eller avslå en auktorisation enligt denna artikel ska Esma utfärda en motivering till detta och förklara och motivera varje betydande avvikelse från beslutet.
7. Den nationella behöriga myndigheten ska underrätta den nya leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster om sitt beslut inom två arbetsdagar efter det att den har fattat detta beslut.
7a. En leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som auktoriserats i enlighet med denna artikel ska alltid uppfylla villkoren för denna auktorisation.
8. Den auktorisation som avses i punkt 1 ska vara gångbar och giltig inom hela unionens territorium.
9. Medlemsstaterna får inte kräva att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska ha fysisk närvaro inom en medlemsstats territorium förutom när det gäller faciliteter i medlemsstater där leverantörerna i fråga är etablerade och har erhållit en auktorisation för att kunna tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster över gränserna.
10. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för ansökan om auktorisering.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 11
Register över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster
1. Esma ska upprätta ett register över alla leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Registret ska vara tillgängligt för allmänheten på Esmas webbplats och uppdateras regelbundet.
2. Det register som avses i punkt 1 ska innehålla följande uppgifter:
|
a) |
Namn och rättslig form för leverantören av gräsrotsfinansiering. |
|
b) |
Kommersiellt namn för och webbadress till den plattform för gräsrotsfinansiering som drivs av leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
c) |
Uppgift om de tjänster som leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster är auktoriserad att tillhandahålla. |
|
d) |
Sanktioner mot leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster eller dess ledning. |
3. Alla auktorisationer som återkallas i enlighet med artikel 13 ska offentliggöras i registret under fem år.
Artikel 12
Tillsyn
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska tillhandahålla sina tjänster under den nationella myndighetens tillsyn i den medlemsstat där leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster har auktoriserats .
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska kontinuerligt uppfylla de villkor för auktorisationen som anges i artikel 10 i denna förordning .
3. Den nationella behöriga myndigheten ska bedöma huruvida leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning. Den ska fastställa hur ofta bedömningen ska ske och hur ingående den ska vara med avseende på storleken och komplexiteten i verksamheten för leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster. För bedömningens ändamål får den nationella behöriga myndigheten utföra en inspektion av tjänsteleverantören på plats.
4. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska utan onödigt dröjsmål underrätta den nationella behöriga myndigheten om alla väsentliga ändringar av förutsättningarna för auktorisationen och på begäran tillhandahålla den information som behövs för att bedöma deras efterlevnad av denna förordning.
Artikel 12a
Utnämning av behörig myndighet
1. Varje medlemsstat ska utse den nationella behöriga myndighet som ska ansvara för utförandet av uppgifterna enligt denna förordning i samband med auktorisation och tillsyn av leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster, samt underrätta Esma om detta.
Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet, ska den fastställa deras respektive roller och utse en enda myndighet som är ansvarig för samarbetet med andra medlemsstaters behöriga myndigheter och Esma, när detta föreskrivs i denna förordning.
2. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med första stycket.
3. De nationella behöriga myndigheterna ska ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter.
Artikel 13
Återkallelse av auktorisation
1. De nationella behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att återkalla auktorisationen av en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i alla följande situationer där leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster
|
a) |
inte har utnyttjat sin auktorisation inom 18 månader efter det att auktorisationen har beviljats, |
|
b) |
uttryckligen har avsagt sig auktorisationen, |
|
c) |
inte har tillhandahållit gräsrotsfinansieringstjänster under sex på varandra följande månader, |
|
d) |
har erhållit auktorisationen på otillbörligt sätt, inbegripet genom att lämna oriktiga uppgifter i sin ansökan om auktorisation, |
|
e) |
inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av auktorisationen, |
|
f) |
har överträtt bestämmelserna i denna förordning på ett allvarligt sätt, |
|
g) |
har förlorat sin auktorisation som betalningsinstitut i enlighet med artikel 13 i direktiv 2015/2366/EU, eller en tredje part som agerar på leverantörens vägnar har förlorat sin auktorisation, |
|
h) |
har överträtt bestämmelser i nationell lagstiftning om genomförande av direktiv (EU) 2015/849 i fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller dess ledning, anställda eller tredje parter som agerar på dess vägnar har överträtt dessa bestämmelser. |
|
▌ |
|
▌
4. De nationella behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om sitt beslut att återkalla auktorisationen för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster.
4a. Den nationella behöriga myndigheten ska, innan den fattar ett beslut om att återkalla auktorisationen för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster att tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster, samråda med den nationella behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i fall där leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster
|
a) |
är ett dotterbolag till en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten, |
|
b) |
är ett dotterbolag till moderbolaget till en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten, |
|
c) |
kontrolleras av samma fysiska eller juridiska person som kontrollerar en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som är auktoriserad i den andra medlemsstaten, |
|
d) |
direkt marknadsför erbjudanden i den andra medlemsstaten. |
Artikel 13a
Lösning av tvister mellan behöriga myndigheter
1. Om en behörig myndighet har invändningar mot en annan medlemsstats behöriga myndighets förfarande eller innehållet i någon av denna myndighets åtgärder, eller på grund av att myndigheten avstått från att vidta åtgärder med avseende på tillämpningen av denna förordning, får Esma på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna bistå dessa med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4.
Om det på grundval av objektiva kriterier kan fastställas att det råder oenighet mellan behöriga myndigheter från olika medlemsstater, får Esma på eget initiativ bistå dessa att nå fram till en överenskommelse i enlighet med det förfarande som avses i punkterna 2–4.
2. Esma ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna, med beaktande av relevanta tidsfrister och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska Esma agera som medlare.
Om det förlikningsskede som avses i första stycket har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får Esma, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 tredje och fjärde styckena i förordning (EU) nr 1095/2010, fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en åtgärd, med bindande verkan för de berörda behöriga myndigheterna, för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.
3. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter Esmas beslut och därigenom inte säkerställer att en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster uppfyller kraven i denna förordning, får Esma, utan att detta påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget, anta ett enskilt beslut riktat till leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster med krav på att denna ska vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla skyldigheterna enligt unionsrätten, inbegripet upphöra med viss praxis.
4. Beslut som antagits i enlighet med punkt 3 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende omständigheter som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 eller 3 ska vara förenliga med ett sådant beslut.
5. I den rapport som avses i artikel 50.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esmas ordförande ange art och karaktär på tvisterna mellan behöriga myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa tvisterna.
Kapitel IV
Transparens och kunskapskontroll som utförs av leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster
Artikel 14
Information till kunder
1. All information – inklusive den marknadskommunikation som avses i artikel 19, från leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster till kunder▌ om dem själva, om de kostnader , finansiella risker och avgifter som avser gräsrotsfinansieringstjänster eller investeringar , däribland om risken för insolvens hos leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster , om villkor för gräsrotsfinansiering inklusive urvalskriterier för gräsrotsfinansieringsprojekt, eller om arten av de risker som förknippas med gräsrotsfinansieringstjänster – ska vara rättvisande, tydlig och inte vilseledande .
2. All information som ska lämnas till ▌kunder i enlighet med punkt 1 ska lämnas på ett koncist, korrekt och lättillgängligt sätt , inklusive på den webbplats som leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster upprätthåller . Information ska alltid lämnas när så är lämpligt, även innan en gräsrotsfinansieringstransaktion inleds .
▌
Artikel 14a
Offentliggörande av fallissemangsandel
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska varje år offentliggöra fallissemangsandelen för de gräsrotsfinansieringsprojekt som erbjudits på deras plattformar under åtminstone de senaste 24 månaderna.
2. Den fallissemangsandel som avses i punkt 1 ska offentliggöras på ett framträdande ställe på den webbplats som leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster tillhandahåller.
3. Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoden för beräkning av fallissemangsandelen för de projekt som erbjuds på plattformar för gräsrotsfinansiering.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 15
Kunskapskontroll och simulering av förmågan att bära förluster
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska ▌ bedöma huruvida och vilka gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuds som är lämpliga för presumtiva investerare.
2. Vid tillämpningen av bedömningen i punkt 1 ska leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster begära information om den presumtiva investerarens erfarenheter, investeringsmål, finansiella situation och grundläggande ▌ förståelse av begreppet risk vid investeringar i allmänhet och i den typ av investeringar som erbjuds på gräsrotsfinansieringsplattformen, inbegripet information om följande:
|
a) |
Den presumtiva investerarens tidigare investeringar i överlåtbara värdepapper eller låneavtal, inbegripet i företag som befinner sig i ett inlednings- eller expansionsskede. |
|
b) |
De presumtiva investerarnas förståelse för riskerna i samband med att bevilja lån eller förvärva överlåtbara värdepapper med hjälp av en plattform för gräsrotsfinansiering, och yrkesmässiga erfarenheter i samband med investeringar genom gräsrotsfinansiering. |
▌4. Om ▌ leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster på grundval av den information som erhållits enligt punkt 2 anser att de presumtiva investerarna har otillräcklig förståelse för erbjudandet eller att erbjudandet inte är lämpligt för dessa presumtiva investerare, ska leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster informera dessa presumtiva investerare om att de tjänster som erbjuds på deras plattform kan vara olämpliga för dem, och ge dem en riskvarning. Informationen eller riskvarningen får inte hindra presumtiva investerare från att investera i gräsrotsfinansieringsprojekt. Informationen eller riskvarningen ska tydligt ange risken för att de investerade pengarna helt går förlorade.
5. Alla leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska alltid erbjuda presumtiva investerare och investerare möjligheten att simulera sin förmåga att bära förluster, beräknat som 10 % av deras nettoförmögenhet, baserat på följande information:
|
a) |
Regelbunden inkomst och total inkomst, och om tillämpligt, hushållets inkomst, huruvida inkomsten intjänas på permanent eller temporär basis. |
|
b) |
Tillgångar, inklusive finansiella investeringar, personliga fastigheter eller förvaltningsfastigheter, pensionsfonder och eventuella kontantinsättningar. |
|
c) |
Finansiella åtaganden, inbegripet regelbundna, befintliga och framtida. |
På basis av resultatet av simuleringen får leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster hindra presumtiva investerare och investerare ▌ från att investera i gräsrotsfinansieringsprojekt. Investerarna ska dock fortfarande vara ansvariga för hela risken i samband med att en investering görs.
6. Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera arrangemang som är nödvändiga för att
|
a) |
genomföra den bedömning som avses i punkt 1, |
|
b) |
genomföra den simulering som avses i punkt 5 , |
|
c) |
tillhandahålla den information som avses i punkterna 2 och 4. |
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 16
Faktablad med viktig investeringsinformation
-1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuder de tjänster som avses i led i) i artikel 3.1 a i denna förordning ska förse presumtiva investerare med all den information som avses i denna artikel:
1. Presumtiva investerare ska förses med faktablad med viktig investerarinformation, utformade av projektägaren för varje erbjudande om gräsrotsfinansiering. Faktabladet med viktig investeringsinformation ska vara avfattat på minst ett av den berörda medlemsstatens officiella språk eller på engelska .
2. Det faktablad med viktig investeringsinformation som avses i punkt 1 ska innehålla samtliga följande uppgifter:
|
a) |
De uppgifter som anges i bilagan. |
|
b) |
Följande förklaring, som ska anges direkt under titeln på faktabladet med viktig investeringsinformation: ”Detta erbjudande om gräsrotsfinansiering har varken kontrollerats eller godkänts av Esma eller behöriga nationella myndigheter. Ingen granskning av huruvida din utbildning och dina kunskaper är lämpliga för denna investering har gjorts innan du beviljades tillgång till den. Genom att göra denna investering påtar du dig hela risken med investeringen, inbegripet risken för förlust av delar av eller hela det investerade kapitalet.”. |
|
c) |
En riskvarning, som ska ha följande lydelse: ”Investering i detta erbjudande om gräsrotsfinansiering medför risker, inbegripet risken för förlust av delar av eller hela det investerade kapitalet. Din investering omfattas inte av de insättningsgarantisystem eller system för ersättning till investerare som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (*1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9//EG (*2). Du kanske inte får någon avkastning på din investering. Detta är ingen sparprodukt och vi råder dig att inte investera mer än 10 % av din nettoförmögenhet i gräsrotsfinansieringsprojekt. Du kanske inte kommer att kunna sälja investeringsinstrumentet när du vill. Om du kan sälja dem kan du dock åsamkas förluster. (*1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149)." (*2) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 084, 26.3.1997, s. 22).”" |
3. Faktabladet med viktig investerarinformation ska vara rättvist, tydligt och inte vilseledande , och får inte innehålla fotnoter, förutom sådana som hänvisar till tillämplig lagstiftning. Det ska presenteras fristående på ett varaktigt medium som tydligt skiljer sig från marknadsföringskommunikation, och om det är tryckt bestå av högst tre sidor i A4-format.
4. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska löpande under hela gräsrotsfinansieringserbjudandets giltighetstid hålla faktabladet med viktig investerarinformation uppdaterat.
4a. Kravet som anges i punkt 3 a i denna artikel ska inte tillämpas på leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuder sådana tjänster som avses i led ii i artikel 3.1 a. Sådana leverantörer ska i stället utarbeta ett faktablad med viktig investeringsinformation om leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster, som ska innehålla detaljerad information om leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster samt om dennes system och kontroller för riskhanteringen, finansieringsmodelleringen för erbjudandet om gräsrotsfinansiering och tidigare resultat.
5. Alla leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska ha infört och ska tillämpa lämpliga förfaranden för att verifiera fullständigheten , riktigheten och tydligheten i uppgifterna i faktabladet med viktig investerarinformation.
6. Om en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster upptäcker ett ▌ utelämnande, ett ▌ misstag eller en ▌ oriktighet i faktabladet med viktig investerarinformation , vilket skulle kunna ha en väsentlig påverkan på den förväntade avkastningen, ska korrigeringarna göras på följande sätt:
|
a) |
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuder de tjänster som avses i led i i artikel 3.1 a ska utan dröjsmål meddela utelämnandet, misstaget eller oriktigheten till projektägaren, som ska komplettera eller ändra informationen. |
|
b) |
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som erbjuder de tjänster som avses i led ii i artikel 3.1 a ska själva ändra utelämnandet, misstaget eller oriktigheten i faktabladet med viktig investerarinformation. |
Om ▌ denna komplettering eller ändring inte görs ska leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster inte tillhandahålla erbjudandet om gräsrotsfinansiering eller avbryta det befintliga erbjudandet till dess att faktabladet med viktig investeringsinformation uppfyller kraven i denna artikel.
7. En investerare får begära att en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster ser till att faktabladet med viktig investeringsinformation översätts till valfritt språk. Översättningen ska troget och korrekt återge innehållet i originalfaktabladet med viktig investeringsinformation.
Om en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster inte tillhandahåller den begärda översättningen av faktabladet med viktig investerarinformation ska leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster tydligt avråda investeraren från att göra investeringen.
8. De nationella behöriga myndigheterna får inte kräva förhandsanmälan och förhandsgodkännande av faktablad med viktig investerarinformation.
9. Esma får utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera följande:
|
a) |
Kraven på och innehållet i modellen för presentation av den information som avses i punkt 2 och i bilagan. |
|
b) |
De typer av risker som är av väsentlig betydelse för erbjudandet om gräsrotsfinansiering och således ska redovisas i enlighet med del C i bilagan. |
|
ba) |
Användningen av vissa finansiella nyckeltal för att göra den finansiella nyckelinformation tydligare. |
|
c) |
De provisioner, avgifter och transaktionskostnader som avses i Del H a i bilagan, inbegripet en detaljerad uppdelning av direkta och indirekta kostnader som ska bäras av investeraren. |
Esma ska vid utarbetandet av förslaget till standarder göra skillnad mellan de tjänster som avses i led i i artikel 3.1 a och de tjänster som avses i led ii i artikel 3.1 a.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [XXX månader efter denna förordnings ikraftträdande].
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 17
Anslagstavla
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som gör det möjligt för investerare att kommunicera direkt med varandra för att köpa och sälja låneavtal eller överlåtbara värdepapper som ursprungligen har gräsrotsfinansierats på deras plattformar, ska upplysa sina kunder om att de inte tillhandahåller ett handelssystem och att köp- och försäljningsverksamhet på deras plattformar sker på grundval av kundens egen bedömning och eget ansvar. Sådana leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska också upplysa sina kunder om att de regler som gäller i enlighet med direktiv 2014/65/EU för handelsplatser, enligt definitionen i artikel 4.1.24 i det direktivet, inte gäller för deras plattformar.
2. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som uppger ett referenspris för den köp- och försäljningsverksamhet som avses i punkt 1 ska upplysa sina kunder om huruvida referenspriset ▌är bindande eller ej och motivera hur referenspriset har beräknats .
2a. För att göra det möjligt för investerare att köpa och sälja lån som förvärvats genom deras plattform ska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster underlätta transparens för investerare om deras plattformar genom att tillhandahålla information om de resultat som lånen har genererat.
Artikel 18
Tillgång till dokumentation
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska
|
a) |
bevara all dokumentation som avser deras tjänster och transaktioner på ett varaktigt medium i fem år, |
|
b) |
se till att deras kunder vid varje tidpunkt har direkt tillgång till dokumentation över de tjänster som har tillhandahållits dem, |
|
c) |
under fem år behålla alla avtal mellan leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster och deras kunder. |
Kapitel V
Marknadsföringskommunikation
Artikel 19
Krav på marknadsföringskommunikation
1. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska säkerställa att all deras marknadsföringskommunikation till investerare är tydligt identifierbar som sådan.
2. Innan finansieringsanskaffningen för ett projekt avslutas ska ingen marknadsföringskommunikation på ett oproportionerligt sätt inrikta sig på enskilda planerade , kommande eller pågående gräsrotsfinansieringsprojekt eller erbjudanden om gräsrotsfinansiering. ▌
3. Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ska i sin marknadskommunikation använda ett eller flera av de officiella språken i den medlemsstat där leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster bedriver sin verksamhet eller engelska .
4. De nationella behöriga myndigheterna får inte kräva förhandsanmälan och förhandsgodkännande av marknadsföringskommunikation.
Artikel 20
Offentliggörande av nationella bestämmelser om marknadsföringskra v
1. Nationella behöriga myndigheter ska på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterade nationella lagar och andra författningar som är tillämpliga på marknadskommunikation från leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster.
2. De behöriga myndigheterna ska underrätta Esma om de lagar och andra författningar som avses i punkt 1 samt om länkarna till de webbplatser för de behöriga myndigheterna där den informationen offentliggörs. De behöriga myndigheterna ska till Esma lämna en sammanfattning av de relevanta nationella bestämmelserna på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar.
3. De behöriga myndigheterna ska underrätta Esma om varje ändring av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 och utan dröjsmål lämna en uppdaterad sammanfattning av de relevanta nationella bestämmelserna.
4. Esma ska på sin webbplats offentliggöra och uppdatera en sammanfattning av de relevanta nationella bestämmelserna på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar och länkarna till webbplatserna för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1. Esma ska inte hållas ansvarig för uppgifterna i sammanfattningen.
5. De nationella behöriga myndigheterna ska vara den enda kontaktpunkt som ansvarar för att tillhandahålla information om marknadsföringsregler i sina respektive medlemsstater.
▌7. Behöriga myndigheterna ska regelbundet och minst en gång om året rapportera till Esma om de efterlevnadsåtgärder som de vidtagit under föregående år på grundval av nationella lagar och andra författningar som är tillämpliga på marknadsföringskommunikation från leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. I rapporten ska i synnerhet följande ingå:
|
a) |
Totalt antal efterlevnadsåtgärder som vidtagits efter typ av fel, om tillämpligt. |
|
b) |
I förekommande fall, resultatet av efterlevnadsåtgärderna, inbegripet typen av sanktioner som införts efter typ av sanktion eller korrigerande åtgärder som vidtagits av leverantörerna av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
c) |
I förekommande fall, exempel på hur de behöriga myndigheterna har hanterat underlåtenhet av leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster att följa nationella bestämmelser. |
Kapitel VI
Esmas befogenheter och behörighet
AVSNITT I
BEHÖRIGHET OCH FÖRFARANDEN
Artikel 21
Skydd av handlingar
De befogenheter som tilldelats den nationella behöriga myndigheten , någon av dess tjänstemän eller någon annan av den nationella behöriga myndigheten bemyndigad person får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.
Artikel 25
Utbyte av information
Esma och de behöriga myndigheterna ska förse varandra med de upplysningar som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning utan onödigt dröjsmål.
Artikel 26
Tystnadsplikt
Den tystnadsplikt som avses i artikel 76 i direktiv 2014/65/EU ska gälla för de nationella behöriga myndigheterna, Esma och alla personer som arbetar eller har arbetat för de nationella behöriga myndigheterna, Esma eller för alla personer till vilka ▌uppgifter har delegerats , inbegripet ▌ anlitade revisorer och sakkunniga.
AVSNITT II
ADMINISTRATIVA SANKTIONER OCH ANDRA ADMINISTRATIVA ÅTGÄRDER
Artikel 27a
Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
1. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att föreskriva och tillämpa straffrättsliga sanktioner i enlighet med artikel 27c i ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om lämpliga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder, åtminstone tillämpliga i situationer där en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster inte har uppfyllt de krav som fastställs i kapitel I–V. Dessa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Medlemsstaterna ska säkerställa att administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder genomförs på ett verkningsfullt sätt.
2. Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt ge nationella behöriga myndigheter befogenhet att tillämpa åtminstone följande administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av kapitel I–V i denna förordning:
|
a) |
Ett offentligt uttalande där den person som är ansvarig för överträdelsen och typen av överträdelse anges. |
|
b) |
En anmodan om att personen ska upphöra med överträdelsen och inte upprepa denna. |
|
c) |
Ett tillfälligt eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent förbud som förhindrar en medlem av ledningen i den juridiska person som hålls ansvarig för överträdelsen, eller en annan fysisk person som hålls ansvarig för överträdelsen, från att utöva ledningsfunktioner i sådana företag. |
|
d) |
Om det rör sig om en fysisk person, maximala administrativa böter på 5 % av den årliga omsättningen för leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster under det kalenderår då överträdelsen ägde rum. |
|
e) |
Maximala administrativa böter till ett belopp motsvarande minst två gånger den vinst som härrör från överträdelsen, om en sådan vinst kan fastställas, även om detta belopp överstiger de maximala beloppen i led d. |
3. Om de bestämmelser som avses i punkt 1 tillämpas på en juridisk person ska medlemsstaterna ge de behöriga myndigheterna befogenhet att tillämpa de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som avses i punkt 2, på de villkor som anges i nationell rätt, på medlemmarna i ledningsorganet och andra personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla beslut eller åtgärder genom vilka de administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder som avses i punkt 2 åläggs är väl underbyggda och kan överklagas till domstol.
Artikel 27b
Utövande av befogenheten att tillämpa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
1. De behöriga myndigheterna ska utöva sina befogenheter att tillämpa de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som avses i artikel 27a i enlighet med denna förordning och med sina nationella rättsliga ramar, på något av följande sätt, beroende på omständigheterna:
|
a) |
Direkt. |
|
b) |
I samarbete med andra myndigheter. |
|
c) |
På eget ansvar genom delegering till andra myndigheter. |
|
d) |
Genom ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna. |
2. De behöriga myndigheterna ska, när de fastställer typ och nivå för en administrativ sanktion eller andra administrativa åtgärder som tillämpas enligt artikel 27a, ta hänsyn till huruvida överträdelsen är uppsåtlig eller beror på oaktsamhet och alla övriga relevanta omständigheter, i lämpliga fall inbegripet följande:
|
a) |
Överträdelsens väsentlighet, allvar och varaktighet. |
|
b) |
Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen. |
|
c) |
Den finansiella styrkan hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen. |
|
d) |
Storleken på de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas. |
|
e) |
De förluster för tredjeparter som har orsakats av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas. |
|
f) |
Graden av den för överträdelsen ansvariga fysiska eller juridiska personens samarbete med den behöriga myndigheten, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återbetalning av de vinster som personen erhållit eller förluster som denne undvikit. |
|
(g) |
Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga fysiska eller juridiska personen gjort sig skyldig till. |
Artikel 27c
Straffrättsliga sanktioner
1. Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder för överträdelser som är föremål för straffrättsliga sanktioner enligt deras nationella rätt.
2. Om medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 i denna artikel har valt att fastställa straffrättsliga sanktioner för de överträdelser som avses i artikel 27a 1, ska de säkerställa att lämpliga åtgärder vidtagits så att de behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter för att upprätthålla kontakter med rättsliga myndigheter, åklagarmyndigheter eller straffrättsliga myndigheter inom sin jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller förfaranden som inletts för de överträdelser som avses i artikel 27a 1, och tillhandahålla andra behöriga myndigheter samt Esma samma information så att de kan fullgöra sin skyldighet att samarbeta vid tillämpning av denna förordning.
Artikel 27d
Anmälningsskyldigheter
Medlemsstaterna ska anmäla de lagar och andra författningar som genomför detta kapitel, inbegripet alla relevanta straffrättsliga bestämmelser till kommissionen och Esma senast den … [ett år från den dag då denna förordning träder i kraft]. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om därpå följande eventuella ändringar av dessa.
Artikel 27e
Samarbete mellan behöriga myndigheter och Esma
1. De nationella behöriga myndigheterna och Esma ska bedriva ett nära samarbete och utbyta information för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med detta kapitel.
2. De behöriga nationella myndigheterna ska nära samordna sin tillsyn i syfte att identifiera och avhjälpa överträdelser av denna förordning, utarbeta och främja bästa praxis, underlätta samarbete, främja konsekvens i tolkningen och vid eventuell oenighet genomföra bedömningar över jurisdiktionsgränserna.
3. Om en nationell behörig myndighet anser att ett krav enligt kapitel I–V inte har uppfyllts eller har anledning att tro detta, ska den på ett tillräckligt detaljerat sätt underrätta den behöriga myndigheten för den eller de enheter som misstänks för sådana överträdelser om sina iakttagelser. De berörda nationella behöriga myndigheterna ska nära samordna sin tillsynsverksamhet för att säkerställa konsekventa beslut.
Artikel 27f
Offentliggörande av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
1. I enlighet med punkt 4 ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella behöriga myndigheterna på sina officiella webbplatser utan onödigt dröjsmål åtminstone offentliggör alla beslut som ålägger en administrativ sanktion eller en annan administrativ åtgärd som inte överklagas efter det att mottagaren av sanktionen eller åtgärden meddelats om detta beslut.
2. Det offentliggörande som avses i punkt 1 ska omfatta information om överträdelsens typ och art och om vilka personer som är ansvariga och vilka administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder som ålagts.
3. Om den behöriga myndigheten, till följd av en bedömning från fall till fall, anser att ett offentliggörande av en juridisk persons identitet eller en fysisk persons identitet och personuppgifter är oproportionerligt, eller om den behöriga myndigheten anser att offentliggörandet äventyrar finansmarknadernas stabilitet eller en pågående brottsutredning, eller om offentliggörandet i den mån det går att fastställa skulle åsamka den berörda personen oproportionerlig skada, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna
|
a) |
skjuter upp offentliggörandet av beslutet om åläggande av den administrativa sanktionen eller den andra administrativa åtgärden tills det inte längre finns någon anledning att skjuta upp offentliggörandet, |
|
b) |
på anonym grund offentliggör beslutet om åläggande av den administrativa sanktionen eller den andra administrativa åtgärden, i enlighet med nationell rätt, eller |
|
c) |
inte offentliggör beslutet om åläggande av den administrativa sanktionen eller den andra administrativa åtgärden, om den behöriga myndigheten anser att de alternativ som anges i leden a och b inte anses tillräckliga för att säkerställa
|
4. Vid ett beslut om att offentliggöra en administrativ sanktion eller en annan administrativ åtgärd på anonym grund får offentliggörandet av de berörda uppgifterna skjutas upp. Om en nationell behörig myndighet offentliggör ett beslut om åläggande av en administrativ sanktion eller en annan administrativ åtgärd som överklagas till relevanta rättsliga myndigheter ska de behöriga myndigheterna också omedelbart på sin officiella webbplats offentliggöra denna information och all därpå följande information om resultatet av ett sådant överklagande. Eventuella rättsliga avgöranden som ogiltigförklarar ett beslut om åläggande av en administrativ sanktion eller en annan administrativ åtgärd ska också offentliggöras.
5. De nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att alla beslut som offentliggörs enligt punkterna 1–4 finns kvar på deras officiella webbplats i minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i dessa beslut får endast finnas kvar på den behöriga myndighetens officiella webbplats så länge detta är nödvändigt i enlighet med gällande regler om skydd av personuppgifter.
6. De nationella behöriga myndigheterna ska underrätta Esma om alla administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som påförts, inbegripet eventuella överklaganden av dem och deras resultat.
7. Esma ska upprätthålla en central databas över administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som meddelats Esma. Databasen ska vara tillgänglig endast för Esma, EBA, Eiopa och de behöriga myndigheterna och ska uppdateras på grundval av uppgifter som lämnats av de nationella behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 6.
Artikel 36
Skydd av personuppgifter
1. I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, ska behöriga myndigheter utföra sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679.
2. I fråga om Esmas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, ska Esma följa förordning (EG) nr 45/2001.
Kapitel VII
Delegerade akter
Artikel 37
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 31.10 och 34.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [▌Dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.2, 6.4, 7.7, 10.10, 15.6, 16.9, 31.10 och 34.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 6.4, 7.7, 10.10, 15.6, 16.9, 31.10 och 34.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Kapitel VIII
Slutbestämmelser
Artikel 38
Rapportering
1. Före den … [publikationsbyrån: infoga datum 24 månader efter den dag då denna förordning börjar tillämpas] ska kommissionen, efter samråd med Esma, förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om tillämpningen av denna förordning, i tillämpliga fall åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
2. Rapporten ska innehålla en bedömning av
|
a) |
hur väl marknaden för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster i unionen fungerar, inbegripet marknadsutveckling och trender, ▌deras marknadsandel, och i synnerhet en utredning av om det finns behov av justeringar av de definitioner och tröskelvärden som anges i denna förordning och om det tillämpningsområde för tjänster som denna förordning omfattar fortfarande är lämpligt, |
|
b) |
denna förordnings inverkan på en väl fungerande inre marknad för gräsrotsfinansieringstjänster, inbegripet inverkan på tillgången till finansiering för små och medelstora företag och för investerare och andra kategorier av personer som berörs av dessa tjänster, |
|
c) |
genomförandet av den tekniska utvecklingen inom sektorn för gräsrotsfinansiering, inbegripet tillämpningen av andra metoder för finansiering än bankfinansiering (inbegripet ICO:er), nya innovativa affärsmodeller och tekniker , |
|
d) |
huruvida det tröskelvärde som anges i artikel 2.2 d fortfarande är lämpligt när det gäller att uppfylla de mål som fastställs i denna förordning, |
|
e) |
den inverkan som nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskommunikation för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster har på friheten att tillhandahålla tjänster, konkurrensen och skyddet av investerare, |
|
f) |
tillämpningen av administrativa sanktioner och särskilt behovet av ytterligare harmonisering av de administrativa sanktioner som anges för överträdelse av denna förordning, |
|
g) |
om det är nödvändigt och proportionellt att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster omfattas av skyldigheten att efterleva de nationella bestämmelser som genomför direktiv (EU) 2015/849 i fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att sådana leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster läggs till i förteckningen över ansvariga enheter för tillämpningen av direktiv (EU) 2015/849, |
|
h) |
huruvida det är lämpligt att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till tredjeländer, |
|
i) |
samarbetet mellan de nationella behöriga myndigheterna och Esma och huruvida det är lämpligt att de nationella behöriga myndigheterna är tillsynsmyndighet för denna förordning, |
|
j) |
möjligheten att införa särskilda åtgärder i denna förordning för att främja hållbara och innovativa gräsrotsfinansieringsprojekt samt användningen av EU-medel. |
Artikel 38a
Ändring av förordning (EU) 2017/1129
I artikel 1.4 i förordning (EU) nr 2017/1129 ska följande led läggas till:
|
k) |
Ett erbjudande om gräsrotsfinansiering från en europeisk leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i enlighet med artikel 3.1 c i förordning (EU) nr …/… (*3), såvida det inte överstiger det tröskelvärde som fastställs i artikel 2.2 d i den förordningen. |
Artikel 39
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den … [Publikationsbyrån: infoga datum tolv månader efter ikraftträdandet].
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C , , s. .
(2) EUT C , , s. .
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
(8) COM(2017)0340, Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om bedömningen av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet.
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(11) EUT L 297, 7.11.2013, s. 107.
(*3) EUT: Vänligen inför nummer och uppgifter om offentliggörande för den här förordningen.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/563 |
P8_TA(2019)0302
Marknader för finansiella instrument – leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (COM(2018)0099 – C8-0102/2018 – 2018/0047(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/39)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0099), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0102/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0362/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0047
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT [DENNA FÖRORDNING/DETTA DIREKTIV/DETTA BESLUT],
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
|
(1) |
Gräsrotsfinansiering är en finansteknisk lösning som ger små och medelstora företag, och i synnerhet uppstartsföretag och expansionsbenägna företag, alternativ tillgång till finansiering, i syfte att främja innovativt företagande och därmed stärka kapitalmarknadsunionen . Detta bidrar i sin tur till ett mer diversifierat finansiellt system som är mindre beroende av bankfinansiering och därmed begränsar system- och koncentrationsriskerna. Andra fördelar med att främja innovativt företagande genom gräsrotsfinansiering är att frigöra fryst kapital för investeringar i nya och innovativa projekt, att påskynda en effektiv resursallokering och att diversifiera tillgångarna. |
|
(2) |
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX (3) kan juridiska personer välja att ansöka hos den nationella behöriga myndigheten om en auktorisation som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster. |
|
(3) |
I förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] fastställs enhetliga, proportionella och direkt tillämpliga krav för auktorisation av och tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ▌. |
|
(4) |
För att skapa rättssäkerhet när det gäller vilka personer och verksamheter som omfattats av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXX/XXXX och direktiv 2014/65/EU (4) och för att undvika att samma verksamhet är föremål för olika auktorisationer inom unionen bör juridiska personer som har auktoriserats som leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster enligt förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2014/65/EU. |
|
(5) |
Eftersom den ändring som föreskrivs i detta direktiv är direkt kopplad till förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] bör det datum från vilket medlemsstaterna tillämpar nationella bestämmelser som införlivar denna ändring uppskjutas för att sammanfalla med den dag för tillämpning som anges i den förordningen. |
|
(5a) |
Virtuella valutor används av många icke-professionella investerare som substitut för andra tillgångar. Till skillnad från andra finansiella instrument är virtuella valutor i princip oreglerade i nuläget. Som en följd av detta kan marknader för virtuella valutor sakna transparens, vara utsatta för marknadsmissbruk och lida brist på grundläggande investerarskydd. Kommissionen bör hålla virtuella valutor under bevakning och föreslå tydliga riktlinjer för hur virtuella valutor skulle kunna klassificeras som finansiella instrument och vid behov lägga till virtuella valutor, som en ny kategori, i förteckningen över finansiella instrument. Om kommissionen kommer fram till att det är lämpligt att reglera virtuella valutor bör den lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I artikel 2.1 i direktiv 2014/65/EU ska följande led läggas till som led p:
|
”p) |
leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster enligt definitionen i artikel 3.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXX/XXX (*1) samt juridiska personer som erbjuder gräsrotsfinansieringstjänster i enlighet med nationell rätt, så länge som de befinner sig under tröskelvärdet enligt artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXX/XXX*. |
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den … [Publikationsbyrån: 6 månader från och med ikraftträdandet av förordningen om gräsrotsfinansiering] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med … [Publikationsbyrån: dagen då förordningen om gräsrotsfinansiering börjar tillämpas].
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen och Esma överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C […], […], s. […].
(2) EUT C […], […], s. […].
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXX/XXX om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster (EUT L […], […], s. […]).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/566 |
P8_TA(2019)0303
Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (COM(2018)0372 – C8-0227/2018 – 2018/0197(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/40)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0372), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 177, 178 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0227/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet, ståndpunkten i form av ändringsförslag från budgetkontrollutskottet samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0094/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0197
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 177 andra stycket samt artiklarna 178 och 349,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är Europeiska regionala utvecklingsfondens (Eruf) syfte att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen. Enligt den artikeln samt artikel 174 andra och tredje stycket i EUF-fördraget ska Eruf bidra till att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, där särskild uppmärksamhet bör fästas vid regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner. |
|
(2) |
Sammanhållningsfonden inrättades för att bidra till det övergripande målet att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen genom att bidra ekonomiskt till miljöområdet och till transeuropeiska nät inom området transportinfrastruktur (TEN-T) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (4). |
|
(3) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/XXX [new CPR] (5) fastställs de gemensamma bestämmelserna för olika fonder, inklusive Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden , Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) , Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl- och migrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering, som verkar inom en gemensam ram (nedan kallade fonderna). [Ändr. 1] |
|
(3a) |
Medlemsstaterna och kommissionen ansvarar för samordning, komplementaritet och samstämmighet mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+ (ESF+), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) så att de kan komplettera varandra där så är lämpligt för att få till stånd framgångsrika projekt. [Ändr. 2] |
|
(4) |
I syfte att förenkla bestämmelserna för både Eruf och Sammanhållningsfonden för programperioden 2014–2020 bör tillämpliga bestämmelser för båda fonderna fastställas i en enda förordning. |
|
(5) |
De övergripande principerna i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i artikel 10 i EUF-fördraget, inklusive subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i EU-fördraget, bör respekteras vid genomförandet av Eruf och Sammanhållningsfonden, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska pelaren för sociala . Medlemsstaterna bör även respektera skyldigheterna i FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och säkerställa tillgänglighet i enlighet med artikel 9 i den konventionen och den unionslagstiftning som harmoniserar tillgänglighetskraven för produkter och tjänster. Medlemsstaterna och kommissionen bör sträva efter att undanröja social ojämlikhet och inkomstskillnader, stödja kampen mot fattigdom, värna och främja jämställdhet mellan kvinnor främja skapandet av kvalitetsjobb med åtföljande rättigheter, säkerställa att Eruf och män och integrera ett genusperspektiv, Sammanhållningsfonden främjar lika möjligheter för alla samt bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Fonderna bör också stödja övergången från vård och omsorg på institutioner till vård och omsorg i familjen och i närsamhället, särskilt för de personer som diskrimineras på flera grunder. Fonderna får bör inte stödja åtgärder som bidrar till någon form av segregering. Målen för Eruf och Sammanhållningsfonden bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn Investeringar inom ramen för Eruf, i synergi med ESF+ , bör bidra till principen att förorenaren betalar. För att skydda den inre marknadens integritet bör insatser som gynnar företag uppfylla bestämmelserna främja social delaktighet, bekämpa fattigdom och öka medborgarnas livskvalitet i enlighet med skyldigheterna i FN:s konvention om statligt stöd i artiklarna 107 rättigheter för personer med funktionsnedsättning och 108 i EUF-fördraget FN:s konvention om barnets rättigheter, för att bidra till barnens rättigheter . [Ändr. 3] |
|
(6) |
Bestämmelser bör införas för Eruf:s stöd till målet Investering för sysselsättning och tillväxt och målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) (ETS/Interreg). |
|
(7) |
För att identifiera den typ av verksamhet som kan få stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden bör särskilda politiska mål för stöd från dessa fonder fastställas för att säkerställa att de bidrar till ett eller flera av de gemensamma politiska mål som fastställts i artikel 4.1 i förordning (EU) 2018/xxx [new CPR]. |
|
(8) |
I en allt mer sammanlänkad värld och med tanke på den interna och externa demografiska utvecklingen och migrationsdynamiken är det klart att unionens migrationspolitik kräver en gemensam strategi som vilar på synergier och komplementaritet mellan olika finansieringsinstrument. Eruf bör ägna de demografiska förändringarna mer specifik uppmärksamhet som en avgörande utmaning och ett prioriterat område vid utformning och genomförande av programmen. För att säkerställa ett sammanhängande, starkt och enhetligt stöd för solidaritet , ansvarstagande och ansvarsfördelning delad börda mellan medlemsstaterna när det gäller att hantera migrationen bör Eruf ge stöd till att underlätta en långsiktig integrering av migranter , kan sammanhållningspolitiken bidra till processer för integration av flyktingar och migranter som åtnjuter internationellt skydd, genom att anta ett förhållningssätt som syftar till att värna deras värdighet och rättigheter, inte minst med tanke på att integration och lokal ekonomisk tillväxt påverkar varandra i positiv riktning, särskilt genom att ge infrastrukturstöd till städer och lokala myndigheter som arbetar med att genomföra integrationsstrategier . [Ändr. 4] |
|
(9) |
För att stödja medlemsstaternas och regionernas ansträngningar att minska utvecklingsskillnaderna och harmonisera de olika situationerna i EU:s regioner, ta itu med sociala skillnader, möta nya utmaningar, och säkerställa inkluderande samhällen och en hög säkerhetsnivå för sina invånare och förebygga marginalisering och radikalisering med avstamp i synergier och komplementaritet med andra av unionens politikområden, bör investeringar inom ramen för Eruf bidra till säkerhet i områden där det finns ett behov av att säkerställa säkra , moderna och tillgängliga offentliga platser och säker kritisk infrastruktur kritiska infrastrukturer , såsom transport och kommunikation, kollektivtrafik, energi och samhällsomfattande tjänster av hög kvalitet som är viktiga för att utjämna regionala och sociala skillnader, främja social sammanhållning och regional utveckling samt få företag och människor att stanna kvar i sitt lokalområde . [Ändr. 5] |
|
(10) |
Dessutom bör investeringar genom Eruf bidra till att utveckla en heltäckande digital infrastruktur för höghastighetsnät i hela unionen, även på landsbygden, där en sådan struktur är en viktig resurs för små och medelstora företag, och främja ren utsläppsfri och hållbar multimodal mobilitet i städerna med fokus på fotgängare, cyklister, kollektivtrafik och samåkning . [Ändr. 6] |
|
(10a) |
Många av de största utmaningarna i Europa påverkar i allt högre grad marginaliserade romska folkgrupper, som ofta lever i de mest missgynnade mikroregionerna där det saknas tillgång till tjänligt dricksvatten, avlopp, elektricitet, transportmöjligheter, digital konnektivitet, system för förnybar energi och motståndskraft mot katastrofer. Därför bör Eruf och Sammanhållningsfonden bidra till att förbättra levnadsvillkoren för romer så att de fullt ut kan utnyttja sina möjligheter som EU-medborgare, och medlemsstaterna bör säkerställa att samtliga fem politiska mål för Eruf och Sammanhållningsfonden även gagnar romerna. [Ändr. 7] |
|
(11) |
På grundval av det övergripande målet för Sammanhållningsfonden i EUF-fördraget är det nödvändigt att fastställa och avgränsa de särskilda mål som fonden bör stödja. |
|
(12) |
För att bidra till lämplig styrning, tillsyn, gränsöverskridande samarbete och spridning av bästa praxis och innovationer inom området smart specialisering och cirkulär ekonomi samt förbättra institutionernas totala administrativa kapacitet samt styrningen i de medlemsstater – även på regional och lokal nivå i enlighet med principen om flernivåstyre – som genomför program programmen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt måste stödjande man främja åtgärder kunna vidtas inom ramen för att strukturellt stärka den administrativa kapaciteten till stöd för alla särskilda mål. Om de baseras på mätbara mål, och om de presenteras för medborgarna och företagen som ett sätt att förenkla och minska den administrativa bördan för stödmottagare och förvaltningsmyndigheter, kan dessa åtgärder hitta rätt balans mellan politikens resultatinriktning och övervaknings- och kontrollnivån. [Ändr. 8] |
|
(13) |
För att främja och stimulera samarbetsåtgärder som ingår i program som genomförs inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt är det nödvändigt att stärka samarbetet med parter , även på lokal och regional nivå, inom en given medlemsstat eller mellan olika medlemsstater vad gäller stöd inom ramen för alla särskilda mål. Detta stärkta samarbete sker utöver samarbetet inom ramen för ETS/Interreg och bör framför allt stödja samarbete inom strukturerade partnerskap, i syfte att genomföra de regionala strategier som avses i kommissionens meddelande Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt (6). Parter får därför komma från alla regioner i unionen, men också från gränsöverskridande regioner och regioner som omfattas av Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, en makroregional strategi eller havsområdesstrategi eller en kombination av dessa två. [Ändr. 9] |
|
(13a) |
Den framtida sammanhållningspolitiken får ta vederbörlig hänsyn till och ge stöd till de regioner i unionen som påverkas mest av Förenade kungarikets utträde ur unionen, särskilt de regioner som på grund av detta kommer att vara belägna vid unionens yttre sjö- eller landgränser. [Ändr. 10] |
|
(14) |
Målen för Eruf och Sammanhållningsfonden bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling, framför allt den stora betydelsen av att motverka klimatförändringar i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar, och fokusera på fattigdom, ojämlikhet och en rättvis övergång till en socialt och miljömässigt hållbar ekonomi, genom en process som involverar medborgarna i samarbete med relevanta offentliga myndigheter, ekonomiska aktörer och arbetsmarknadsparter samt organisationer i civilsamhället. För att ge uttryck för att det är viktigt att bekämpa klimatförändringar i enlighet med och förlust av biologisk mångfald i syfte att bidra till finansiering av nödvändiga åtgärder på europeisk, nationell och lokal nivå, i avsikt att uppfylla unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling och säkerställa stöd för integrerat katastrofförebyggande där man kopplar samman motståndskraft och riskförebyggande, beredskap och respons, bör fonderna bidra till att strömlinjeforma allmänna klimatåtgärder och till att uppnå det övergripande målet skydd av den biologiska mångfalden genom att sikta på att 25 30 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen. Fonderna måste i hög grad bidra till att uppnå en cirkulär och koldioxidsnål ekonomi överallt i unionen, och därvid fullt ut beakta den regionala dimensionen. Minst 30 35 % av den totala finansieringsramen för Eruf förväntas bör gå till Eruf-insatser för klimatmål. 37 40 % av den totala finansieringsramen för Sammanhållningsfonden förväntas gå till sammanhållningsinsatser för klimatmål. Dessa procentsatser bör respekteras under hela programperioden. Relevanta åtgärder kommer därför att fastställas under utarbetandet och genomförandet av dessa fonder och omprövas inom ramen för relevanta utvärderings- och översynsprocesser. Dessa åtgärder och det finansiella anslag som avsatts för genomförandet av dem ska ingå i de nationella integrerade energi- och klimatplanerna i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] och i den långsiktiga renoveringsstrategi som fastställts i det omarbetade direktivet (EU) 2018/844 om byggnaders energiprestanda för att bidra till att uppnå ett koldioxidfritt byggnadsbestånd senast 2050, och de bör bifogas programmen. Särskild uppmärksamhet bör riktas dels mot koldioxidintensiva områden som står inför utmaningar på grund av åtaganden om minskning av koldioxidutsläpp, i syfte att hjälpa dem att driva strategier som är förenliga med unionens klimatåtaganden och som har fastställts i de nationella integrerade energi- och klimatplanerna och inom ramen för direktiv 2018/410 om EU:s utsläppshandelssystem, dels mot att skydda arbetstagare, till exempel genom utbildnings- och omskolningsmöjligheter. [Ändr. 11] |
|
(15) |
För att Eruf inom ramen för ETS/Interreg ska kunna stödja såväl investeringar i infrastruktur som investeringar i anslutning till dessa samt utbildning och integration i syfte att förbättra och utveckla administrativa färdigheter och administrativ kompetens måste det fastställas att Eruf också får stödja verksamhet inom de särskilda målen i ESF+ som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/XXX [new ESF+] (7). [Ändr. 12] |
|
(16) |
För att på bästa sätt koncentrera användningen av begränsade resurser bör stöd från Eruf till produktiva investeringar inom relevant särskilt mål endast ges till mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (8), förutom när investeringar inbegriper samarbete med och till andra företag än små och medelstora företag i samband med forskning och innovation , utan att det inverkar negativt på sysselsättningen inom samma eller liknande verksamheter i andra europeiska regioner, i enlighet md vad som avses i artikel 60 i förordning (EU) …/… [new CPR] . [Ändr. 190/rev] |
|
(17) |
Eruf bör bidra till att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen och till att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, inklusive i dem som står inför utmaningar till följd av åtagandena om minskade koldioxidutsläpp genom ekonomiskt stöd under övergångsperioden. Eruf bör även främja motståndskraft och förhindra att sårbara regioner halkar efter . Erufs stöd inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt bör därför koncentreras till unionens viktigaste prioriteringar i linje med de politiska mål som fastställts i förordning (EU) 2018/xxx [new CPR]. Stöd från Eruf bör därför koncentreras specifikt till de två politiska målen ”Ett smartare Europa genom innovativ , smart och smart inkluderande ekonomisk utveckling och omvandling , regional teknisk konnektivitet, utveckling av informations- och kommunikationsteknik (IKT), konnektivitet och effektiv offentlig förvaltning” och ”Ett grönare , koldioxidsnålt och koldioxidsnålare motståndskraftigt Europa för alla genom ren och rättvis energiomställning, gröna och blå investeringar, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, riskförebyggande och riskhantering”. Den tematiska koncentrationen , samtidigt som hänsyn tas till de övergripande politiska målen för ett mer sammanhängande och solidariskt Europa som bidrar till att minska ekonomiska, sociala och territoriella asymmetrier . En sådan tematisk koncentration bör nås på nationell nivå och utrymme så att marginaler för flexibilitet ges på de enskilda programmens nivå och mellan de tre grupperna av medlemsstater som bildats utgående från deras respektive bruttonationalinkomst olika regionkategorierna, också med beaktande av de olika utvecklingsnivåerna . Metoden för att klassificera medlemsstaterna regionerna bör dessutom fastställas i detalj, med beaktande av den särskilda situationen i de yttersta randområdena. [Ändr. 14] |
|
(17a) |
För att säkerställa investeringar av strategisk betydelse som samfinansieras av Eruf och Sammanhållningsfonden kan medlemsstaterna lägga fram en vederbörligen motiverad begäran om ytterligare flexibilitet inom den nuvarande ramen för stabilitets- och tillväxtpakten för offentliga eller likvärdiga utgifter för strukturåtgärder. [Ändr. 15] |
|
(18) |
För att koncentrera stödet till unionens viktigaste prioriteringar och i enlighet med de mål för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning som anges i artikel 174 i EUF-fördraget samt de politiska mål som fastställs i förordning (EU) 2018/xxx [new CPR] bör också kraven på tematisk koncentration respekteras under hela programperioden, även vid överföringar mellan prioriteringar i ett program eller mellan program. [Ändr. 16] |
|
(18a) |
Eruf bör användas för att ta itu med de ytterst glesbefolkade områdenas problem när det gäller tillgänglighet och långa avstånd till stora marknader, i enlighet med Protokoll 6 till 1994 års anslutningsakt om särskilda bestämmelser för mål 6 inom ramen för strukturfonderna i Finland och Sverige. Eruf bör också användas för att ta itu med de särskilda svårigheter som finns såväl på vissa öar som i gränsområden, bergsområden och glesbygdsområden, eftersom deras geografiska läge hämmar deras utveckling, i syfte att stödja en hållbar utveckling. [Ändr. 17] |
|
(19) |
Denna förordning bör fastställa de olika typer av verksamhet som kan få stöd för sina kostnader i form av investeringar från Eruf och Sammanhållningsfonden inom ramen för sina respektive mål i EUF-fördraget inbegripet crowdfunding . Sammanhållningsfonden bör stödja investeringar i miljö och TEN-T. När det gäller Eruf bör förteckningen över verksamheter ta hänsyn till särskilda nationella och regionala utvecklingsbehov samt platsspecifik potential; förteckningen bör också förenklas och det bör vara möjligt att stödja investeringar i infrastruktur, inklusive infrastruktur och anläggningar för forskning och innovation, infrastruktur för kultur och kulturarvet, infrastruktur för hållbar turism även via lokala turismstrukturer, tjänster till företag samt investeringar i bostäder, investeringar i tillgång till tjänster, med särskild inriktning på missgynnade, marginaliserade och segregerade samhällsgrupper, produktiva investeringar i små och medelstora företag, utrustning, mjukvara och immaterilla tillgångar , incitament under övergångsperioden för regioner som håller på att fasa ut fossila bränslen samt åtgärder med avseende på information, kommunikation, studier, nätverk, samarbete, utbyte av erfarenheter mellan parter och verksamhet som hänför sig till kluster. För att stödja genomförandet av ett program bör båda fonderna också kunna stödja tekniskt stöd. För att stödja fler typer av interventioner för Interreg-program bör tillämpningsområdet slutligen utvidgas till att även omfatta gemensam användning av olika slag av anläggningar, personella resurser och kostnader som hänger samman med åtgärder inom tillämpningsområdet för ESF+. [Ändr. 18] |
|
(20) |
Transeuropeiska transportnät i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 ska även i fortsättningen finansieras med medel från Sammanhållningsfonden , bland annat för att åtgärda felande länkar och flaskhalsar på ett välavvägt sätt och för att förbättra säkerheten för befintliga broar och tunnlar, genom såväl delad som direkt förvaltning inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa. Dessa nät måste stimulera offentliga tjänster i landsbygdsområden, särskilt i områden med låg befolkningstäthet eller en stor andel åldrande befolkning, för att främja sammankoppling mellan stad och landsbygd, gynna landsbygdens utveckling och överbrygga den digitala klyftan. [Ändr. 19] |
|
(21) |
Samtidigt är det viktigt att förtydliga dels identifiera synergier, dels klargöra vilken typ av verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för Eruf och Sammanhållningsfonden t.ex. investeringar för att uppnå en minskning av växthusgasutsläpp från verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (9) , i syfte att uppnå multiplikatoreffekter eller undvika överlappning med tillgänglig finansiering som redan omfattas av det direktivet. Dessutom bör det uttryckligen fastställas att de utomeuropeiska länder och territorier som förtecknas i bilaga II till EUF-fördraget inte är berättigade till stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden. [Ändr. 20] |
|
(22) |
Medlemsstaterna bör med hjälp av de gemensamma output- och resultatindikatorerna i bilaga I regelbundet informera kommissionen om de framsteg som gjorts. De gemensamma output- och resultatindikatorerna får, i tillämpliga fall, kompletteras med programspecifika output- och resultatindikatorer. Informationen från medlemsstaterna bör utgöra den grund som kommissionen bör använda för att med hjälp av de centrala indikatorer som fastställts i bilaga II rapportera om de framsteg som gjorts för att uppnå de särskilda målen under hela programperioden. |
|
(23) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 finns det ett behov av att utvärdera fonderna på grundval av den information som samlats på basis av särskilda krav på övervakning och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondernas praktiska genomslag. [Ändr. 21] |
|
(24) |
För att maximera bidraget till territoriell utveckling och för att på ett effektivare sätt ta itu med de ekonomiska, demografiska, miljömässiga och sociala utmaningarna, i enlighet med vad som avses i artikel 174 i EUF-fördraget, i områden med naturbetingade eller demografiska nackdelar, bland annat i form av en åldrande befolkning, markförstöring och avfolkning men även demografiskt tryck eller svårigheter att få tillgång till grundläggande tjänster, bör åtgärder på detta område grunda sig på program, insatsområden eller integrerade territoriella strategier, inklusive i stadsområden och samhällen på landsbygden . Dessa åtgärder bör utgöra två sidor av samma mynt och alltså inrikta sig både på de centrala stadsområdena och deras närområden och på mer avlägsna landsbygdsområden. Dessa strategier kan också omfattas av ett integrerat system med flera fonder: Eruf, ESF+, EHFF och Ejflu. Som ett minimimål bör 5 % av Eruf-medlen öronmärkas på nationell nivå för integrerad territoriell utveckling. Stöd från Eruf bör därför ges i någon av de former som fastställs i artikel 22 i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR], samtidigt som det säkerställs med säkerställande av att lokala och regionala myndigheter samt kommuner , ekonomiska parter, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället och icke-statliga organisationer deltar på lämpligt sätt. [Ändr. 22] |
|
(24a) |
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot koldioxidintensiva områden som står inför utmaningar på grund av åtaganden om minskning av koldioxidutsläpp, i syfte att hjälpa dem att driva strategier som är förenliga med unionens klimatåtaganden enligt Parisavtalet och som skyddar arbetstagare och berörda samhällen i lika hög grad. Sådana områden bör kunna få särskilt stöd för att utarbeta och genomföra planer för utfasning av fossila bränslen i sina ekonomier, med hänsyn till behovet av specifika utbildnings- och omskolningsmöjligheter för arbetskraften. [Ändr. 23] |
|
(25) |
Inom ramen för en hållbar stadsutveckling anses det nödvändigt att stödja integrerad territoriell utveckling för att mer effektivt tackla de såväl ekonomiska, miljö- och klimatmässiga som demografiska , tekniska, och samhälleliga och kulturella utmaningar som påverkar stadsområdena, inbegripet funktionella stadsområden, och landsbygdsområden , samtidigt som behovet av att främja kopplingar mellan stad och landsbygd beaktas , även genom stadsnära områden, där så är lämpligt . Kriterier för urval av stadsområden där integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling ska genomföras, och vägledande belopp för dessa åtgärder, bör fastställas i programmen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt, och . Dessa åtgärder kan också omfattas av ett integrerat system med flera fonder: Eruf, ESF+, EHFF och Ejflu. Som ett minimimål på bör 6 10 % av Eruf-medlen som tilldelas öronmärkas på nationell nivå bör gå till detta ändamål för prioriteringen hållbar stadsutveckling . Det bör även fastställas att denna procentandel bör respekteras under hela programperioden när anslag överförs mellan prioriteringar i ett program eller mellan program, inklusive vid halvtidsöversynen. [Ändr. 24] |
|
(26) |
För att kartlägga eller tillhandahålla lösningar för att hantera frågor som rör hållbar stadsutveckling på unionsnivå, bör innovativa åtgärder i städerna på området hållbar stadsutveckling ersättas med drivas vidare och utvecklas till ett europeiskt stadsinitiativ, under direkt eller indirekt förvaltning. Detta initiativ bör omfatta alla stadsområden och stödja EU-agendan för städer (10) i syfte att stimulera tillväxt, livskvalitet och innovation samt kartlägga och åtgärda samhälleliga utmaningar . [Ändr. 25] |
|
(27) |
De yttersta randområdena bör ägnas särskild uppmärksamhet genom att åtgärder antas enligt artikel 349 i EUF-fördraget och genom att de tilldelas extra anslag för att kompensera för extra kostnader i dessa områden som är en följd av en eller flera av de permanenta nackdelar som avses i artikel 349 i EUF-fördraget, dvs. avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling. Dessa anslag kan täcka investeringar, driftskostnader och allmännyttiga skyldigheter som syftar till att kompensera för extra kostnader som förorsakas av sådana nackdelar. Driftsstöd får täcka utgifter för godstransporter och startstöd för transporttjänster , grön logistik, mobilitetsstyrning samt utgifter för insatser rörande begränsade lagringsmöjligheter, en överdimensionerad produktionsapparat och underhåll av denna samt arbetskraftsbrist på den lokala marknaden . Dessa anslag är inte föremål för den tematiska koncentration som fastställs i denna förordning . För att skydda den inre marknadens integritet, och såsom är fallet med alla insatser som medfinansieras av Eruf och Sammanhållningsfonden bör allt stöd från Eruf för att finansiera drifts- och investeringsstöd i de yttersta randområdena uppfylla bestämmelserna om statligt stöd i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. [Ändr. 26] |
|
(28) |
I syfte att ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på justeringar, i tillämpliga fall, av bilaga II där det fastställs en förteckning över indikatorer som ska användas som grund för att informera Europaparlamentet och rådet om programprestationerna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som förbereder delegerade akter. |
|
(29) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen genom medborgarorienterade strategier för att ge stöd till lokalt ledd utveckling och stimulera ett aktivt medborgarskap , inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av de omfattande skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna samt de begränsade ekonomiska resurserna i medlemsstaterna och regionerna, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. [Ändr. 27] |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Gemensamma bestämmelser
Artikel 1
Syfte
1. I denna förordning fastställs de särskilda målen och tillämpningsområdet för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) vad gäller målet Investering för sysselsättning och tillväxt och målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) som avses i artikel [4.2] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR].
2. I denna förordning fastställs också de särskilda målen och tillämpningsområdet för stöd från Sammanhållningsfonden vad gäller målet Investering för sysselsättning och tillväxt som avses i artikel [4.2 a] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR].
Artikel 1a
Uppgifter för Eruf och Sammanhållningsfonden
Eruf och Sammanhållningsfonden ska bidra till det övergripande målet att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen.
Eruf ska bidra till att minska utvecklingsskillnaderna mellan unionens olika regioner och att minska eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, även på miljöområdet, genom hållbar utveckling och strukturell anpassning av det regionala näringslivet.
Sammanhållningsfonden ska bidra till projekt för de transeuropeiska näten och miljön. [Ändr. 28]
Artikel 2
Särskilda mål för Eruf och Sammanhållningsfonden
1. I enlighet med de politiska målen i artikel [4.1] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] ska Eruf stödja följande särskilda mål:
|
a) |
”Ett smartare Europa genom innovativ och, smart och inkluderande ekonomisk utveckling och omvandling , regional teknisk konnektivitet, utveckling av informations- och kommunikationsteknik (IKT), konnektivitet och effektiv offentlig förvaltning ” (PO 1) genom att [Ändr. 29]
|
|
b) |
”Ett grönare och koldioxidsnålare , koldioxidsnålt och motståndskraftigt Europa för alla genom ren och rättvis energiomställning, gröna och blå investeringar, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, riskförebyggande och riskhantering” (PO 2) genom att [Ändr. 34]
|
|
c) |
”Ett mer sammanlänkat Europa för alla genom förbättrad mobilitet och regional IKT-konnektivitet” (PO 3) genom att [Ändr. 44]
|
|
d) |
”Ett mer socialt och inkluderande Europa genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter” (PO 4) genom att [Ändr. 49]
|
|
e) |
”Ett Europa närmare medborgarna genom hållbar och integrerad utveckling av stads-, landsbygds- och kustområden och stadsområden och alla andra områden samt lokala initiativ” (PO 5) genom att [Ändr. 57]
|
1a. Förbättring av småskaliga multimodala stadstransporter i enlighet med led b viia i den här artikeln ska vara stödberättigande om Eruf-bidraget till insatsen inte överskrider 10 000 000 EUR. [Ändr. 60]
2. Sammanhållningsfonden ska stödja det politiska målet PO 2 och särskilda mål som sorterar under det politiska målet PO 3 i punkt 1 c leden ii, iii och iv.
3. När det gäller uppnående av de särskilda målen i punkt 1 får Eruf eller Sammanhållningsfonden, i tillämpliga fall, även stödja verksamhet inom ramen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt om den stödja åtgärder som [Ändr. 61]
|
a) |
förbättrar kapaciteten för programmyndigheter och organ i samband med genomförandet av fonderna, samt stöder de offentliga myndigheter och lokala och regionala förvaltningar som ansvarar för genomförandet av Eruf och Sammanhållningsfonden, genom specifika planer för administrativt kapacitetsbyggande i syfte att lokalanpassa målen för hållbar utveckling, förenkla förfaranden och minska genomförandetiderna för åtgärderna, förutsatt att de är av strukturellt slag och att programmet har mätbara mål [Ändr. 62] |
|
b) |
stärker samarbetet med partner inom och utanför en viss medlemsstat. |
Stöd till kapacitetsbyggande, i enlighet med led a i den här artikeln, får kompletteras med ytterligare stöd från reformstödsprogrammet i förordning (EU) 2018/xxx (reformstödsprogrammet) [Ändr. 63]
Det samarbete som avses i led b ska omfatta samarbete med partner från gränsöverskridande regioner, regioner som inte gränsar till varandra eller regioner i ett territorium som omfattas europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, av en makroregional strategi, havsområdesstrategi eller en kombination av dessa. [Ändr. 64]
Meningsfullt deltagande av regionala och lokala myndigheter, det civila samhällets organisationer, inklusive stödmottagare, i alla skeden av förberedelsen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de operativa programmen inom Eruf, ska säkerställas i överensstämmelse med de principer som fastställs i den europeiska uppförandekoden för partnerskap. [Ändr. 65]
Artikel 3
Tematisk koncentration av stödet från Eruf.
1. När det gäller program som genomförs inom ramen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska de totala Eruf-medlen i varje medlemsstat koncentreras på nationell nivå i enlighet med punkterna 3 och 4.
2. När det gäller den tematiska koncentrationen av stöd till medlemsstater med yttersta randområden ska Eruf-medel som uttryckligen tilldelats program för de yttersta randområdena och Eruf-medel som tilldelats alla andra regioner behandlas separat.
3. Medlemsstaterna Regioner på Nuts 2-nivå ska, på basis av sin bruttonationalinkomst (BNI) bruttonationalprodukt (BNP) per capita , indelas på följande sätt: [Ändr. 66]
|
a) |
De vars BNI-kvot är minst BNP per capita är över 100 % av EU-genomsnittet genomsnittlig BNP i EU-27 (grupp 1). [Ändr. 67] |
|
b) |
De vars BNI-kvot är minst BNP per capita är mellan 75 % och högst 100 % av EU-genomsnittet genomsnittlig BNP i EU-27 (grupp 2). [Ändr. 68] |
|
c) |
De vars BNI-kvot är högst BNP per capita är under 75 % av EU-genomsnittet genomsnittlig BNP i EU-27 (grupp 3). [Ändr. 69] |
Vid tillämpningen av denna artikel avses med BNI-kvot kvoten mellan en medlemsstats BNI per capita, mätt i köpkraftsstandard och ska indelningen av regioner i en av de tre regionkategorierna fastställas utifrån förhållandet mellan varje regions BNP per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på basis av unionssiffror under perioden 2014–2016, och de 27 medlemsstaternas genomsnittliga BNI per capita mätt i köpkraftsstandard genomsnittlig BNP i EU-27 för samma referensperiod. [Ändr. 70]
När det gäller program för de yttersta randområdena inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska de anses ingå i grupp 3.
4. Medlemsstaterna ska uppfylla följande krav på tematisk koncentration:
|
a) |
Medlemsstater i För mer utvecklade regioner ( grupp 1) ska de tilldela de politiska målen PO 1 och PO 2 minst 85 % av sina totala Eruf-medel som har öronmärkts för andra prioriteringar än tekniskt stöd och det politiska målet PO 1 minst 60 %. [Ändr. 71]
|
|
b) |
Medlemsstater i För kategorin övergångsregioner ( grupp 2) ska de tilldela det politiska målet PO 1 minst 45 % av sina totala Eruf-medel som har öronmärkts för andra prioriteringar än tekniskt stöd och det politiska målet PO 2 minst 30 %. [Ändr. 74]
|
|
c) |
Medlemsstater i För kategorin mindre utvecklade regioner ( grupp 3) ska de tilldela det politiska målet PO 1 minst 35 % av sina totala Eruf-medel som har öronmärkts för andra prioriteringar än tekniskt stöd och det politiska målet PO 2 minst 30 %. [Ändr. 77]
|
4a. I vederbörligen motiverade fall får den berörda medlemsstaten begära att koncentrationsnivån för resurser med avseende på regionkategorin minskas med högst fem procentenheter, eller tio procentenheter för de yttersta randområdena, för det tematiska mål som fastställs i enlighet med artikel 3.4 a i, 3.4 b i och 3.4 c i [nya Eruf-Sammanållningsfonden]. [Ändr. 80]
5. Kraven på tematisk koncentration i punkt 4 ska vara uppfyllda under hela programperioden, även när Eruf-anslag överförs mellan prioriteringar i ett program eller mellan program samt vid halvtidsöversynen i enlighet med artikel [14] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR].
6. När Eruf-anslag med avseende på det politiska målet beträffande ett av eller båda de huvudsakliga politiska målen PO 1 eller PO 2 eller bådadera för ett givet program skärs ned på grund av ett tillbakadragande i enlighet med artikel [99] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] eller på grund av finansiella korrigeringar av kommissionen i enlighet med artikel [98] i den förordningen ska uppfyllandet av kravet på tematisk koncentration i punkt 4 inte omvärderas. [Ändr. 81]
Artikel 4
Tillämpningsområde för stödet från Eruf
1. Eruf ska stödja följande:
|
a) |
Investeringar i infrastruktur. |
|
aa) |
Investeringar i forskning, utveckling och innovation. [Ändr. 83 och 191/rev] |
|
b) |
Investeringar i tillgång till tjänster. |
|
c) |
Produktiva investeringar samt investeringar som bidrar till att bibehålla och skapa nya arbetsplatser i små och medelstora företag samt allt stöd till små och medelstora företag i form av bidrag och finansieringsinstrument . [Ändr. 84 och 192/rev] |
|
d) |
Utrustning, mjukvara och immaterilla tillgångar. |
|
e) |
Information, kommunikation, studier, nätverk, samarbete, utbyte av erfarenheter och verksamhet som hänför sig till kluster. |
|
f) |
Tekniskt stöd. |
Dessutom kan Produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag kan få stöd om de inkluderar samarbete med små och medelstora företag inom eller affärsinfrastruktur som små och medelstora företag har nytta av .
Dessutom kan produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag också få stöd om det går till forskning och innovation som får stöd i enlighet med artikel 2.1 a i respektive energieffektivitet och förnybar energi enligt artikel 2.1 b i och ii, i enlighet med vad som avses i artikel 59.1 a och artikel 60 i förordning (EU) …/… [new CPR] . [Ändr. 193/rev]
För att bidra till det särskilda mål som sorterar under det politiska målet PO 1 i artikel 2.1 a iv ska Eruf också stödja utbildning , mentorsverksamhet och, livslångt lärande och omskolning . [Ändr. 87 och 194/rev]
2. Inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) får Eruf också ge stöd till
|
a) |
gemensam användning av anläggningar och personella resurser, |
|
b) |
mjuka investeringar i anslutning till dessa samt annan verksamhet i samband med det politiska målet PO 4 inom ramen för Europeiska socialfonden+ i enlighet med förordning (EU) 2018/xxxx [new ESF+]. |
Artikel 5
Tillämpningsområde för stödet från Sammanhållningsfonden
1. Sammanhållningsfonden ska stödja följande:
|
a) |
Miljöinvesteringar, inklusive investeringar som rör cirkulär ekonomi, hållbar utveckling och förnybar energi med miljömässiga fördelar. [Ändr. 88] |
|
b) |
Investeringar i TEN-T TEN-T:s stomnät och övergripande nät . [Ändr. 89] |
|
c) |
Tekniskt stöd , till exempel för att förbättra och utveckla lokala myndigheters administrativa förmåga och kompetens att förvalta dessa medel . [Ändr. 90] |
|
ca) |
Information, kommunikation, studier, nätverksarbete, samarbete, utbyte av erfarenheter och verksamhet som hänför sig till kluster. [Ändr. 91] |
Medlemsstaterna ska säkerställa en lämplig balans mellan investeringarna i punkterna a och b , på grundval av investeringarna och de särskilda kraven i varje medlemsstat . [Ändr. 92]
2. Det belopp som överförs från Sammanhållningsfonden till Fonden för ett sammanlänkat Europa (12) ska vara proportionellt och användas till TEN-T-projekt. [Ändr. 93]
Artikel 6
Undantag från tillämpningsområdet för Eruf och Sammanhållningsfonden
1. Eruf och Sammanhållningsfonden ska inte stödja följande:
|
a) |
Avveckling eller anläggande av kärnkraftverk. |
|
b) |
Investeringar för att minska växthusgasutsläpp från sådan verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (13). |
|
c) |
Tillverkning, bearbetning och utsläppande på marknaden av tobak och tobaksvaror. |
|
d) |
Företag i svårigheter enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (14). |
|
e) |
Investeringar i nya regionala flygplatser och i flygplatsinfrastruktur, utom i de yttersta randområdena. [Ändr. 94] |
|
ea) |
investeringar som rör de yttersta randområdena, [Ändr. 95] |
|
eb) |
stöd med koppling till TEN-T:s stomnät, [Ändr. 96] |
|
ec) |
investeringar som rör miljöskydd och syftar till att avhjälpa eller minska dess negativa miljöpåverkan. [Ändr. 97] |
|
f) |
Investeringar i deponering av avfall , utom för de yttersta randområdena och stöd till avveckling, omställning eller sanering av befintliga anläggningar, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2008/98 (15). [Ändr. 98] |
|
g) |
Investeringar i anläggningar för hantering av restavfall utom för de yttersta randområdena och när det gäller de senaste återvinningslösningarna i enlighet med principerna för den cirkulära ekonomin och avfallshierarkin, med full respekt för de mål som fastställs i artikel 11.2 i direktiv (EU) 2008/98 och under förutsättning att medlemsstaterna har upprättat sina avfallsplaner i enlighet med artikel 29 i direktiv (EU) 2018/851. Restavfall ska förstås som primärt osorterat kommunalt avfall och avfall som inte kan behandlas . [Ändr. 99] |
|
h) |
Investeringar som rör produktion, bearbetning, transport, distribution, lagring och förbränning av fossila bränslen, utom investeringar som rör rena fordon enligt definitionen i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG (16). [Ändr. 100] |
|
i) |
Investeringar i bredbandsinfrastruktur i områden med minst två likvärdiga bredbandsnät. [Ändr. 102] |
|
j) |
Finansiering av inköp av rullande materiel för användning vid järnvägstransport, utom om det hänger samman med
|
|
ja) |
Investeringar i konstruktion av anläggningar för institutionell vård och omsorg som segregerar eller inkräktar på möjligheten till personligt val och oberoende. [Ändr. 104] |
1a. Undantagen i led h ska begränsas till ett belopp på högst 1 % av de totala resurserna från Eruf och Sammanhållningsfonden på nationell nivå. [Ändr. 101]
2. Dessutom får Sammanhållningsfonden inte stödja investeringar i bostäder, utom för att främja energieffektivitet energi- och resurseffektivitet och användning av förnybar energi och levnadsförhållanden med god tillgänglighet för äldre personer och personer med funktionsnedsättning samt renovering för att jordbävningssäkra i efterhand . [Ändr. 105]
3. Utomeuropeiska länder och territorier ska inte vara berättigade till stöd från Eruf eller Sammanhållningsfonden, men de får delta i Interreg-program i enlighet med villkoren i förordning (EU) 2018/xxxx [ETS/Interreg].
Artikel 6a
Partnerskap
Varje medlemsstat ska säkerställa meningsfull och inkluderande medverkan av arbetsmarknadens partner, civilsamhällets organisationer och tjänsteanvändare när det gäller förvaltning, planering, leverans, övervakning och utvärdering av de verksamheter och strategier som stöds av Eruf och Sammanhållningsfonden under delad förvaltning, i enlighet med artikel 6 i den föreslagna förordningen om gemensamma bestämmelser, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014. [Ändr. 106]
Artikel 7
Indikatorer
1. Gemensamma output- och resultatindikatorer som fastställts och definierats i enligt bilaga I med avseende på Eruf och Sammanhållningsfonden och, i tillämpliga fall när så är relevant , programspecifika output- och resultatindikatorer ska användas i enlighet med artiklarna 12.1 andra stycket a, 17.3 d ii och 37.2 b i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR]. [Ändr. 107]
2. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa.
3. I enlighet med rapporteringskravet i artikel [38.3 e i] i budgetförordningen ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om prestationerna i enlighet med bilaga II.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 med avseende på att ändra bilaga I i syfte att göra nödvändiga justeringar av förteckningen över de indikatorer som medlemsstaterna ska använda och för att ändra bilaga II i syfte att göra nödvändiga justeringar av den information om prestationerna som ska lämnas till Europaparlamentet och rådet.
4a. Medlemsstaterna får lägga fram en vederbörligen motiverad begäran om ytterligare flexibilitet inom den nuvarande ramen för stabilitets- och tillväxtpakten för offentliga eller likvärdiga strukturutgifter, som bekostas av den offentliga förvaltningen genom medfinansiering av investeringar som aktiverats inom ramen för Eruf och Sammanhållningsfonden. Vid fastställandet av den finanspolitiska korrigeringen inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del eller dess korrigerande del ska kommissionen noggrant bedöma denna begäran, med beaktande av den strategiska betydelsen av investeringar som samfinansieras av Eruf och Sammanhållningsfonden. [Ändr. 108]
KAPITEL II
Särskilda bestämmelser för territoriella särdrag
Artikel 8
Integrerad territoriell utveckling
1. Eruf får ska stödja integrerad territoriell utveckling som ingår i program inom båda de mål som avses i artikel 4.2 i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] i enlighet med avdelning III kapitel II i den förordningen. [Ändr. 109]
1a. Minst 5 % av Eruf-medlen på nationell nivå inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt, som har öronmärkts för annat än tekniskt stöd, ska tilldelas integrerad territoriell utveckling i icke-stadsområden med naturbetingade, geografiska eller demografiska svårigheter eller nackdelar, eller som har problem med tillgång till grundläggande tjänster. Av det här beloppet ska minst 17,5 % tilldelas landsbygdsområden och samhällsgrupper med beaktande av bestämmelser i en pakt för smarta byar för att utveckla projekt som smarta byar. [Ändr. 110]
2. Medlemsstaterna ska endast genomföra integrerad territoriell utveckling med stöd av Eruf i , genom ett särskilt insatsområde eller program eller genom någon annan av de former som avses i artikel [22] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] , med möjlighet att använda ett integrerat flerfondssystem med Eruf, ESF+, EHFF och Ejflu . [Ändr. 111]
Artikel 9
Hållbar stadsutveckling
1. För att ta itu med de ekonomiska, miljö- och klimatmässiga, demografiska och sociala utmaningarna ska Eruf ska stödja integrerad territoriell utveckling som grundar sig på de territoriella strategierna i artikel [23] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] , som också kan omfattas av ett integrerat flerfondssystem med Eruf, ESF+, EHFF och Ejflu, och som är inriktade på funktionella stadsområden (nedan kallad hållbar stadsutveckling) som ingår i program inom de båda mål som avses i artikel 4.2 i den förordningen. [Ändr. 112]
2. Minst 6 10 % av Eruf-medlen på nationell nivå inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt som har öronmärkts för annat än tekniskt stöd ska tilldelas hållbar stadsutveckling i form av ett särskilt program, ett särskilt insatsområde, lokalt ledd utveckling, integrerade territoriella investeringar eller något annat territoriellt andra territoriella verktyg som sorterar , i enlighet med artikel 22 c i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] . Kommunala myndigheter, i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR], ska ges befogenhet att välja åtgärder och projekt. Åtgärder inom andra politiska mål än PO 5 får, om de även bidrar till PO 5, räknas med för att uppnå tröskelvärdet för hållbar stadsutveckling, 10 %. Investeringar som görs under det politiska målet PO 5 led i bör räknas som bidrag till denna öronmärkning på 10 %, liksom transaktioner som genomförs inom andra politiska mål, om de även bidrar till hållbar stadsutveckling . [Ändr. 113]
I de berörda programmen ska de belopp som planerats för detta ändamål enligt artikel [17.3] d vii i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR] fastställas.
3. Den procentandel som tilldelats hållbar stadsutveckling i punkt 2 ska vara uppfylld under hela programperioden, även när Eruf-anslag överförs mellan prioriteringar i ett program eller mellan program samt vid halvtidsöversynen i enlighet med artikel [14] i förordning (EU) 2018/xxxx [new CPR].
4. När Eruf-anslag skärs ned på grund av ett tillbakadragande i enlighet med artikel [99] i förordning (EU) [new CPR] eller på grund av finansiella korrigeringar av kommissionen i enlighet med artikel [98] i den förordningen ska uppfyllandet av den punkten inte omvärderas.
Artikel 10
Europeiska stadsinitiativet
1. Eruf ska också stödja Europeiska stadsinitiativet som ska genomföras av kommissionen under direkt eller indirekt förvaltning.
Detta initiativ ska omfatta alla funktionella stadsområden och ska stödja partnerskapen och organisationskostnaderna i EU-agendan för städer. Lokala myndigheter bör aktivt medverka vid utformningen och genomförandet av Europeiska stadsinitiativet. [Ändr. 114]
2. Europeiska stadsinitiativet ska bestå av följande tre programområden, alla med anknytning till hållbar stadsutveckling:
|
a) |
Stöd till kapacitetsuppbyggnad , inklusive åtgärder för utbyten mellan regionala och lokala företrädare på subnationell nivå . [Ändr. 115] |
|
b) |
Stöd till innovativa åtgärder , som är berättigade till ytterligare samfinansiering i enlighet med förordning (EU) 2018/xxx (Ejflu) och som utförs i samverkan med det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling, i synnerhet när det gäller landsbygds- och stadsförbindelser och projekt som stöder utvecklingen i stadsområden och funktionella stadsområden . [Ändr. 116] |
|
c) |
Stöd till kunskap, territoriella konsekvensanalyser, politisk utveckling och kommunikation. [Ändr. 117] |
På begäran av en eller flera medlemsstater får Europeiska stadsinitiativet också stödja mellanstatligt stadssamarbete , såsom referensramen för hållbara städer, Europeiska unionens territoriella agenda och anpassning av FN:s mål för hållbar utveckling till lokala förhållanden . [Ändr. 118]
Kommissionen ska varje år rapportera till Europaparlamentet om utvecklingen inom ramen för Europeiska stadsinitiativet. [Ändr. 119]
Artikel 10a
Områden med naturbetingade eller demografiska nackdelar och svårigheter
I program som samfinansieras av Eruf och som omfattar områden med allvarliga och bestående naturbetingade eller demografiska nackdelar och svårigheter, i enlighet med vad som anges i artikel 174 i EUF-fördraget, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att ta itu med svårigheterna i dessa områden.
I synnerhet bör Nuts 3-områden eller kluster av lokala administrativa enheter (LAU) med en befolkningstäthet under 12,5 inv./km2 för områden som är glesbefolkade eller med en befolkningstäthet under 8 inv./km2 för områden som är mycket glesbefolkade eller med en genomsnittlig befolkningsminskning större än 1 % mellan 2007 och 2017 omfattas av särskilda regionala och nationella planer för att bli mer attraktiva för befolkningen, öka affärsinvesteringarna och öka tillgången till digitala och offentliga tjänster, inklusive en fond i samarbetsavtalet. Särskild finansiering får öronmärkas i partnerskapsavtalet. [Ändr. 120]
Artikel 11
De yttersta randområdena
1. Artikel 3 ska inte tillämpas på de särskilda tilläggsanslagen för de yttersta randområdena. Dessa De särskilda tilläggsanslagen tilläggsanslag för de yttersta randområdena ska användas för att kompensera för extra kostnader i dessa områden som är en följd av en eller flera av de permanenta nackdelar för deras utveckling som förtecknas i artikel 349 i EUF-fördraget. [Ändr. 121]
2. De anslag som avses i punkt 1 ska stödja
|
a) |
verksamhet inom det tillämpningsområde som fastställs i artikel 4 |
|
b) |
genom undantag från artikel 4, åtgärder för att täcka driftskostnader för att kompensera för extra kostnader i de yttersta randområdena som är en följd av en eller flera av de permanenta nackdelar för deras utveckling som förtecknas i artikel 349 i EUF-fördraget. |
De anslag som avses i punkt 1 får också stödja utgifter för att kompensera för tillhandahållande av allmännyttiga skyldigheter och avtal i de yttersta randområdena.
3. De anslag som avses i punkt 1 får inte stödja
|
a) |
insatser som rör sådana varor som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, |
|
b) |
stöd för transport av personer enligt artikel 107.2 a i EUF-fördraget, |
|
c) |
undantag från skatteplikt och undantag från sociala avgifter, |
|
d) |
allmännyttiga skyldigheter som företag inte fullgjort och där staten agerar genom myndighetsutövning. |
3a. Genom undantag från artikel 4.1 får Eruf stödja produktiva investeringar i företag i de yttersta randområdena, oavsett deras storlek. [Ändr. 122]
KAPITEL III
Slutbestämmelser
Artikel 12
Övergångsbestämmelser
Förordningarna (EU) nr 1300/2013, 1301/2013 och varje akt som antagits i enlighet med dessa ska fortsätta att tillämpas på program och insatser som får stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden under programperioden 2014–2020.
Artikel 13
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft till och med den 31 december 2027 . [Ändr. 123]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (17).
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 7.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 13a
Upphävande
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 i den här förordningen ska förordning (EG) nr 1301/2013 och förordning (EG) nr 1300/2013 upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021. [Ändr. 124]
Artikel 13b
Översyn
Europaparlamentet och rådet ska se över denna förordning senast den 31 december 2027 i enlighet med artikel 177 i EUF-fördraget. [Ändr. 125]
Artikel 14
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 90.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 115.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348 20.12.2013, s. 1)
(5) [Full reference – new CPR].
(6) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 8 juli 2017 (COM(2017)376).
(7) [Full reference – new ESF+].
(8) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
(10) Rådets slutsatser om EU-agendan för städer av den 24 juni 2016.
(11) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).
(12) Reference
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG.
(14) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
BILAGA I
Gemensamma output- och resultatindikatorer för Eruf och Sammanhållningsfonden – artikel 7.1 (1)
Tabell 1: Gemensamma output- och resultatindikatorer för Eruf (Investering för sysselsättning och tillväxt samt Interreg) och Sammanhållningsfonden (**)
|
Politiskt mål |
Output |
Resultat |
||
|
(1) |
(2) |
(3) |
||
|
RCO (2) 01 – Företag som får stöd (fördelade per mikroföretag, små, medelstora, stora företag)* RCO - 01 – Regional medelinkomst [Ändr. 127] RCO 02 – Företag som får stöd genom bidrag* RCO 03 – Företag som får stöd genom finansieringsinstrument* RCO 04 – Företag som får icke-ekonomiskt stöd* RCO 05 – Nystartade företag som får stöd* RCO 06 – Forskare som arbetar vid forskningsanläggningar som får stöd RCO 07 – Forskningsinstitut som deltar i gemensamma forskningsprojekt RCO 08 – Nominellt värde på forsknings- och innovationsutrustningen RCO 10 – Företag som samarbetar med forskningsinstitut RCO 10a – Företag som får stöd för att ställa om sina produkter och tjänster till den cirkulära ekonomin [Ändr. 128] RCO 96 – Interregionala investeringar i EU-projekt* |
RCR (3) 01 – Antal skapade arbetstillfällen i enheter som får stöd* RCR - 01 – Ökning av den regionala inkomstkvoten i enlighet med artikel 3.3 [Ändr. 131] RCR 02 – Privata investeringar som matchar offentligt stöd (fördelade per: bidrag, finansieringsinstrument)* RCR 03 – Små och medelstora företag som inför produkt- eller processinnovationer* RCR 04 – Små och medelstora företag som inför marknadsförings- eller organisationsinnovationer* RCR 05 – Små och medelstora företag som gör innovationer inom företaget* RCR 06 – Patentansökningar till Europeiska patentverket* RCR 07 – Varumärkes- och designansökningar* RCR 08 – Offentlig-privata sampublikationer |
||
|
RCO 12 – Företag som får stöd att digitalisera sina produkter och tjänster RCO 13 – Digitala tjänster och produkter som utvecklats för företag RCO 14 – Offentliga institutioner som får stöd att digitalisera tjänster och tillämpningar RCO 14a – Extra socioekonomiska centra med bredband med mycket hög kapacitet [Ändr. 129] |
RCR 11 – Användare av nya offentliga digitala tjänster och tillämpningar* RCR 12 – Användare av nya digitala produkter, tjänster och tillämpningar som utvecklats av företag* RCR 13 – Företag med hög digital intensitet* RCR 14 – Företag som använder Användare av offentliga digitala tjänster* [Ändr. 132] RCR 14a – Socioekonomiska centra som abonnerar på bredband med mycket hög kapacitet [Ändr. 130] |
|||
|
RCO 15 – Skapad kapacitet för företagsinkubation* |
RCR 16 – Högtillväxtföretag som får stöd* RCR 17 – Företag som överlevt tre år på marknaden* RCR 18 – Små och medelstora företag som använder inkubationstjänster ett år efter inkubationens inrättande RCR 19 – Företag med högre omsättning RCR 25 – Mervärde per arbetstagare i små och medelstora företag som får stöd* |
|||
|
RCO 16 – Intressenter som deltar i entreprenörsprocessen RCO 17 – Investeringar i regionala/lokala ekosystem för kompetensutveckling RCO 101 – Små och medelstora företag som investerar i kompetensutveckling RCO 102 – Små och medelstora företag som investerar i utbildningsförvaltningssystem* |
RCR 24 – Små och medelstora företag som har nytta av verksamhet för kompetensutveckling som tillhandahålls av lokala/regionala ekosystem RCR 97 – Antal lärlingsutbildningar som fått stöd i små och medelstora företag RCR 98 – Personal i små och medelstora företag som avslutar vidareutbildning (per färdighet: teknik, förvaltning, entreprenörskap, ekologi, annan) RCR 99 – Personal i små och medelstora företag som avslutar alternativ utbildning i kunskapsintensiva tjänsteverksamheter (per färdighet: teknik, förvaltning, entreprenörskap, ekologi, annan) RCR 100 – Personal i små och medelstora företag som avslutar formell utbildning i kompetensutveckling (per färdighet: teknik, förvaltning, entreprenörskap, ekologi, annan)* |
|||
|
RCO 18 – Hushåll som får stöd att förbättra bostadens energiprestanda RCO 18a – Procentandel årliga energibesparingar för hela byggnadsbeståndet (jämfört med ett referensvärde) i linje med det mål att uppnå ett högeffektivt och koldioxidfritt byggnadsbestånd som ingår i den nationella långsiktiga upprustningsstrategin till stöd för renovering av det nationella beståndet av bostäder och byggnader som inte är avsedda för boende [Ändr. 134] RCO 18b – Hushåll där bostadens energiprestanda förbättrats med energibesparingar på minst 60 % [Ändr. 135] RCO 18c – Hushåll med förbättrad energiprestanda för sina bostäder som uppnår standardnivån för nära-nollenergibyggnader efter renoveringen [Ändr. 136] RCO 19 – Offentliga Byggnader som får stöd att förbättra energiprestanda (fördelade per bostäder, privata byggnader som inte är avsedda för boende, offentliga byggnader som inte är avsedda för boende) [Ändr. 137] RCO 19b – Antal energifattiga/utsatta konsumenter som får stöd för att förbättra sina bostäders energiprestanda [Ändr. 138] RCO 20 – Fjärrvärmenät som nyligen skapats eller förbättrats RCO 20a – Byggnader som får stöd för förbättrad smart beredskap [Ändr. 139] |
RCR 26 – Årlig slutlig energiförbrukning (fördelad per bostadshus, andra privata och offentliga byggnader än bostadshus) RCR 27 – Hushåll där bostadens energiprestanda förbättrats med energibesparingar på minst 60 % [Ändr. 150] RCR 28 – Byggnader med förbättrad energiklassning (fördelad per bostadshus, andra privata och offentliga byggnader än bostadshus) RCR 28a – Byggnader där energiprestanda förbättrats till följd av avtalslösningar som garanterar verifierbara energibesparingar och förbättrad effektivitet, t.ex. avtal om energiprestanda i enlighet med definitionen i artikel 2.27 i direktiv 2012/27/EU (4) [Ändr. 151] RCR 29 – Uppskattade växthusgasutsläpp* RCR 30 – Företag med förbättrad energiprestanda RCR 30a – Byggnader med förbättrad smart beredskap [Ändr. 152] |
||
|
RCO 22 – Extra produktionskapacitet för förnybar energi (fördelad per el, värme) RCO 22a – Sammanlagd slutlig konsumtion av förnybar energi, totalt och per sektor (temperaturreglering, transport, elektricitet) [Ändr. 140] RCO 22b – Andel av den totala produktionen av förnybar energi [Ändr. 141] RCO 22c – Minskning av den årliga importen av icke-förnybar energi [Ändr. 142] RCO 97 – Antal lokala energisamhällen och lokala samhällen med förnybar energi som får stöd* RCO 97a – Andel egenförbrukare av förnybar energi av den totala installerade elproduktionskapaciteten [Ändr. 143] |
RCR 31 – Total mängd förnybar energi som producerats (fördelad per el, värme) RCR 32 – Förnybar energi: (drifts)kapacitet ansluten till nät* |
|||
|
RCO 23 – Digitala förvaltningssystem för smarta nät RCO 98 – Hushåll som får stöd att använda smarta energinät RCO 98a – Stöd till övergångsregioner som påverkas av åtgärder för koldioxidminskning [Ändr. 144] |
RCR 33 – Användare som anslutits till smarta nät RCR 34 – Lansering av projekt för smarta nät |
|||
|
RCO 24 – Ny eller uppgraderad övervakning av, beredskap vid, varning för och reaktion vid katastrofer naturkatastrofer som jordbävningar, skogsbränder, översvämningar eller torka ** [Ändr. 145] RCO 25 – Kustremsa, flodbankar och insjöstränder samt jordskredsskydd som nyligen byggts eller stärkts för att skydda människor, tillgångar och naturen RCO 26 – Grön infrastruktur för anpassning till klimatförändringarna RCO 27 – Nationella/regionala/lokala strategier för anpassning till klimatförändringarna RCO 28 – Områden som omfattas av skyddsåtgärder mot skogsbränder , jordbävningar, översvämningar eller torka [Ändr. 146] |
RCR 35 – Antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot översvämning RCR 36 – Antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot skogsbränder RCR 37 – Antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot klimatrelaterade naturkatastrofer (andra än översvämningar och skogsbränder) RCR 96 – Antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot icke- klimatrelaterade naturrisker och risker i samband med mänsklig verksamhet* RCR 38 – Uppskattad genomsnittlig insatstid vid katastrofsituationer* |
|||
|
RCO 30 – Längd på nya eller förbättrade vattenledningar till hushåll RCO 31 – Längd på nya eller förbättrade avloppsledningar RCO 32 – Ny eller uppgraderad kapacitet för avloppsrening RCO 32a – Totala fossila bränslen som ersatts av energikällor med låga utsläpp [Ändr. 147] |
RCR 41 – Antal människor som är anslutna till förbättrad vattenförsörjning RCR 42 – Antal människor som åtminstone är anslutna till sekundär avloppsrening RCR 43 – Minskad vattenförlust [Ändr. 153] RCR 44 – Avloppsvatten som renats ordentligt |
|||
|
RCO 34 – Extra kapacitet för avfallsåtervinning avfallsförebyggande och [Ändr. 148] RCO 34a – Antal omvandlade arbetstillfällen [Ändr. 149] |
RCR 46 – Antal människor som betjänas av avfallsåtervinningsanläggningar och små avfallshanteringssystem RCR 46a – Avfallsgenerering per capita [Ändr. 154] RCR 46b – Avfall per capita som skickas iväg för bortskaffande och energiåtervinning [Ändr. 155] RCR 47 – Avfall som återvunnits RCR 47a – Organiskt avfall som återvunnits [Ändr. 156] RCR 48 – Återvunnet avfall som använts som råmaterial RCR 48a – Antal människor som betjänas av anläggningar för avfall som förbereds för återanvändning [Ändr. 157] RCR 48b – Användningsfrekvens för cirkulärt material [Ändr. 158] RCR 49 – Avfall som återanvänts [Ändr. 159] RCR 49a – Avfall som förberetts för återanvändning [Ändr. 160] |
|||
|
RCO 36 – Yta grön infrastruktur som får stöd i stadsområden RCO 37 – Yta Natura 2000-områden som omfattas av skydds- och återställandeåtgärder i enlighet med den prioriterade åtgärdsramen RCO 99 – Yta områden utanför Natura 2000 som omfattas av skydds- och återställandeåtgärder RCO 38 – Yta återställd mark som får stöd RCO 39 – Installerade system för övervakning av luftföroreningar |
RCR 50 – Antal människor som omfattas av åtgärder för luftkvalitet RCR 95 – Antal människor som har tillgång till ny eller uppgraderad grön infrastruktur i stadsområden RCR 51 – Antal människor som omfattas av åtgärder för bullerminskning RCR 52 – Återställd mark som används för grönområden, subventionerade bostäder, ekonomisk eller lokal verksamhet |
|||
|
RCO 41 – Extra hushåll med bredband med mycket hög kapacitet RCO 42 – Extra företag med bredband med mycket hög kapacitet |
RCR 53 – Hushåll som abonnerar på bredband med mycket hög kapacitet RCR 54 – Företag som abonnerar på bredband med mycket hög kapacitet |
||
|
RCO 43 – Längd på nya vägar som får stöd – TEN-T (stomnät och övergripande nät) (5) [Ändr. 162] RCO 44 – Längd på nya vägar som får stöd – övrigt RCO 45 – Längd på ombyggda eller uppgraderade vägar – TEN-T (stomnät och övergripande nät) [Ändr. 163] RCO 46 – Längd på ombyggda eller uppgraderade vägar – övrigt |
RCR 55 – Användare av nyligen byggda, ombyggda eller uppgraderade vägar RCR 55a – Andel av TEN-T-korridoren som färdigställts på det nationella territoriet [Ändr. 166] RCR 56 – Tidsinbesparingar till följd av förbättrad väginfrastruktur RCR 101 – Tidsinbesparingar till följd av förbättrad järnvägsinfrastruktur |
|||
|
RCO 47 – Längd på nya järnvägar som får stöd – TEN-T (stomnät och övergripande nät) [Ändr. 164] RCO 48 – Längd på nya järnvägar som får stöd – övrigt RCO 49 – Längd på ombyggda eller uppgraderade järnvägar – TEN-T (stomnät och övergripande nät) [Ändr. 165] RCO 50 – Längd på ombyggda eller uppgraderade vägar – övrigt RCO 51 – Längd på nya eller uppgraderade inre vattenvägar – TEN-T RCO 52 – Längd på nya eller uppgraderade inre vattenvägar – övrigt RCO 53 – Järnvägsstationer och järnvägsanläggningar – nya eller uppgraderade RCO 54 – Intermodala förbindelser – nya eller uppgraderade RCO 100 – Antal hamnar som får stöd |
RCR 57 – Längd på järnväg i drift som styrs av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg RCR 57a – Andel av TEN-T-korridoren som färdigställts på det nationella territoriet [Ändr. 167] RCR 58 – Antal passagerare per år på järnvägar som får stöd RCR 59 – Godstransport på järnväg RCR 60 – Godstransport på inre vattenvägar |
|||
|
RCO 55 – Längd på spårvagns- och tunnelbanelinjer – nya RCO 56 – Längd på spårvagns- och tunnelbanelinjer – ombyggda/uppgraderade RCO 57 – Miljövänlig rullande materiel för kollektivtrafik RCO 58 – Särskild cykelinfrastruktur som får stöd RCO 59 – Alternativ bränsleinfrastruktur (påfyllnings- och laddningspunkter) som får stöd RCO 60 – Städer med nya eller uppgraderade digitaliserade urbana transportsystem |
RCR 62 – Passagerare i kollektivtrafik per år RCR 63 – Användare av nya/uppgraderade spårvagns- och tunnelbanelinjer per år RCR 64 – Användare av särskild cykelinfrastruktur per år |
|||
|
RCO 61 – Antal arbetslösa per år som betjänas av förbättrade möjligheter till sysselsättningstjänster (kapacitet) |
RCR 65 – Arbetssökande per år som använder de sysselsättningstjänster som får stöd |
||
|
RCO 63 – Kapacitet för tillfällig mottagningsinfrastruktur som inrättats RCO 64 – Kapacitet för återställda bostäder – migranter, flyktingar och personer som står under eller ansöker om internationellt skydd RCO 65 – Kapacitet för återställda bostäder – övrigt |
RCR 66 – Beläggning på tillfällig mottagningsinfrastruktur som byggts eller renoverats RCR 67 – Beläggning på återställda bostäder – migranter, flyktingar och personer som står under eller ansöker om internationellt skydd RCR 68 – Beläggning på återställda bostäder – övrigt RCR 68a – Personer i marginaliserade och missgynnade grupper genom integrerade åtgärder, bl.a. bostäder och sociala tjänster (andra än romer) [Ändr. 169] RCR 68b – Personer i marginaliserade och missgynnade grupper genom integrerade åtgärder, bl.a. bostäder och sociala tjänster (romer) [Ändr. 170] |
|||
|
RCO 66 – Klassrumskapacitet hos barntillsynsinfrastruktur som får stöd (ny eller uppgraderad) RCO 67 – Klassrumskapacitet hos utbildningsinfrastruktur som får stöd (ny eller uppgraderad) |
RCR 70 – Antal barn per år som använder barntillsynsinfrastruktur som får stöd RCR 71 – Antal studerande per år som använder utbildningsinfrastruktur som får stöd |
|||
|
RCO 69 – Kapacitet hos hälso- och sjukvårdsinfrastruktur som får stöd RCO 70 – Kapacitet hos social infrastruktur som får stöd (annat än bostäder) |
RCR 72 – Människor med tillgång till förbättrade hälso- och sjukvårdstjänster RCR 73 – Antal personer per år som använder de hälso- och sjukvårdsinrättningar som får stöd RCR 74 – Antal personer per år som använder de socialvårdsinrättningar som får stöd RCR 75 – Genomsnittlig insatstid vid medicinska nödsituationer i det område som får stöd |
|||
|
RCO 74 – Antal människor som omfattas av strategier för integrerad stadsutveckling RCO 75 – Integrerade strategier för stadsutveckling RCO 76 – Samarbetsprojekt RCO 77 – Kapacitet hos kultur- och turistinfrastruktur som får stöd |
RCR 76 – Intressenter som deltar i förberedelserna och genomförandet av strategier för stadsutveckling RCR 77 – Antalet turister/besök till platser som får stöd* RCR 78 – Användare som har nytta av kulturinfrastruktur som får stöd |
||
|
RCO 80 – Strategier för lokalt ledd utveckling för lokal utveckling |
|
|||
|
Övergripande – Genomförande |
RCO 95 – Personal som finansieras genom Eruf och Sammanhållningsfonden |
RCR 91 – Genomsnittlig tid för att inleda ansökningsomgångar, välja projekt och underteckna kontrakt* RCR 92 – Genomsnittlig tid för anbudsgivning (från det att upphandlingen inleds tills det att kontraktet undertecknas) * RCR 93 – Genomsnittlig tid för projektets genomförande (från det att kontraktet undertecknas till den sista utbetalningen)* RCR 94 – En enda anbudsgivare för interventioner inom ramen för Eruf och Sammanhållningsfonden* |
Tabell 2: Extra gemensamma output- och resultatindikatorer för Eruf – Interreg
|
Interregspecifika indikatorer |
RCO 81 – Deltagare i initiativ för gränsöverskridande mobilitet RCO 82 – Deltagare i gemensamma insatser för jämlikhet, lika möjligheter och social delaktighet RCO 83 – Gemensamma strategier/handlingsplaner som planerats eller genomförts RCO 84 – Gemensam pilotverksamhet som genomförts i projekt RCO 85 – Antal deltagare i gemensamma utbildningssystem RCO 96 – Rättsliga eller administrativa hinder som identifierats RCO 86 – Gemensamma administrativa eller rättsliga avtal som undertecknats RCO 87 – Organisationer som samarbetar över gränserna RCO 88 – Gränsöverskridande projekt för ömsesidigt lärande för att stärka samarbetet RCO 89 – Gränsöverskridande projekt för att förbättra flernivåstyrning RCO 90 – Gränsöverskridande projekt för att skapa nätverk/kluster |
RCR 79 – Gemensamma strategier/handlingsplaner som organisationer inlett vid/efter avslutat projekt RCR 80 – Gemensam pilotverksamhet som organisationer inlett eller utökat vid/efter avslutat projekt RCR 81 – Deltagare som slutför gemensamma utbildningssystem RCR 82 – Rättsliga eller administrativa hinder som avlägsnats eller sänkts RCR 83 – Personer som omfattas av gemensamma avtal som undertecknats RCR 84 – Organisationer som samarbetar över gränserna 6–12 månader efter avslutat projekt RCR 85 – Antal deltagare i gemensamma insatser 6–12 månader efter avslutat projekt RCR 86 – Intressenter/institutioner med ökad samarbetskapacitet över de nationella gränserna |
(1) Ska användas för Investering för sysselsättning och tillväxt samt Interreg i enlighet med artikel [12.1] andra stycket a och artikel [36.2] b [dataöverföring] i förordning (EU) [new CPR] och för Investering för sysselsättning och tillväxt i enlighet med artikel [17.3] d ii i förordning (EU) [new CPR] samt Interreg i enlighet med artikel 17.4 e ii i förordning (EU) [new ETC regulation].
(2) RCO: Gemensam outputindikator för regionalpolitik.
(3) RCR: Gemensam resultatindikator för regionalpolitik.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EG av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1)
(**) För att göra framställningen klarare har indikatorerna samlats under, men är inte begränsade till, ett politiskt mål. Framför allt får särskilda mål som sorterar under de politiska målen 1–4 användas med relevanta indikatorer under det politiska målet 5. För att få en fullständig bild av programmens förväntade och faktiska prestationer får indikatorer som markerats med (*) i tillämpliga fall användas av särskilda mål som sorterar under mer än ett av de politiska målen 1–4.
BILAGA II
Centrala prestationsindikatorer för Eruf och Sammanhållningsfonden som avses i artikel 7.3 (1)
|
Politiskt mål |
Särskilt mål |
Output |
Resultat |
||||
|
(1) |
(2) |
(3) |
(4) |
||||
|
|
CCO 01 – Företag som får stöd till innovation CCO - 01a – Företag som får stöd för hållbar ekonomisk verksamhet [Ändr. 173] CCO 02 – Forskare som arbetar vid forskningsanläggningar som får stöd |
CCR 01 – Små och medelstora företag som inför produkt-, process-, marknadsförings- eller organisationsinnovationer CCR - 01a – Ökning av den regionala inkomstkvoten [Ändr. 175] |
||||
|
CCO 03 – Företag och offentliga institutioner som får stöd att digitalisera produkter, tjänster och tillämpningar |
CCR 02 – Extra användare av nya digitala produkter, tjänster och tillämpningar som utvecklats av företag och offentliga institutioner |
|||||
|
CCO 04 – Små och medelstora företag som får stöd att skapa sysselsättning och hållbar tillväxt [Ändr. 174] |
CCR03 – Antal skapade arbetstillfällen i små och medelstora företag som får stöd |
|||||
|
CCO 05 – Små och medelstora företag som investerar i kompetensutveckling |
CCR 04 – Personal vid små och medelstora företag som deltar i utbildning i kompetensutveckling |
|||||
|
|
CCO 06 – Investeringar i åtgärder för att förbättra energieffektivitet |
CCR 05 – Stödmottagare med förbättrad energiklassning |
||||
|
CCO 07 – Extra produktionskapacitet för förnybar energi |
CCR 06 – Volym av extra förnybar energi som producerats |
|||||
|
CCO 08 – Digitala förvaltningssystem som utvecklats för smarta nät CCO 08a – Utveckling av nya företag [Ändr. 177] |
CCR 07 – Extra användare som anslutits till smarta nät CCR 07a – Antalet skapade arbetstillfällen [Ändr. 179] |
|||||
|
CCO 09 – Ny eller uppgraderad övervakning av, varning för och reaktion vid katastrofer CCO 09a – Ökad anpassning till klimatförändring, ökat förebyggande av naturkatastrofer och bättre motståndskraft mot katastrofer och extrema väderhändelser [Ändr. 178] |
CCR 08 – Extra antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot översvämningar, skogsbränder och andra klimatrelaterade naturkatastrofer |
|||||
|
CCO 10 – Ny eller uppgraderad kapacitet för avloppsrening |
CCR 09 – Extra antal människor som åtminstone är anslutna till sekundär avloppsrening |
|||||
|
CCO 11 – Ny eller uppgraderad kapacitet för avfallsåtervinning |
CCR 10 – Extra avfall som återvunnits |
|||||
|
CCO 12 – Yta grön infrastruktur i stadsområden |
CCR 11 – Antal människor som omfattas av åtgärder för luftkvalitet |
|||||
|
|
CCO 13 – Extra hushåll och företag som har bredband med mycket hög kapacitet |
CCR 12 – Extra hushåll och företag som abonnerar på bredband med mycket hög kapacitet |
||||
|
CCO 14 – Väg TEN-T: nya och uppgraderade vägar och broar [Ändr. 181] |
CCR 13 – Tidsinbesparingar till följd av förbättrad väginfrastruktur väg- och broinfrastruktur [Ändr. 182] |
|||||
|
CCO 15 – Järnväg TEN-T: nya och uppgraderade järnvägar |
CCR 14 – Antal passagerare per år som betjänas av förbättrad järnvägstransport |
|||||
|
CCO 16 – Utökning och modernisering av spårvagns- och tunnelbanelinjer |
CCR 15 – Användare per år som betjänas av nya och moderniserade spårvagns- och tunnelbanelinjer |
|||||
|
|
CCO 17 – Antal arbetslösa per år som betjänas av förbättrade möjligheter till sysselsättningstjänster |
CCR 16 – Antal arbetssökande per år som betjänas av förbättrade möjligheter till sysselsättningstjänster |
||||
|
CCO 18 – Ny eller uppgraderad kapacitet för barntillsyns- och utbildningsinfrastruktur |
CCR 17 – Användare per år som betjänas av ny eller uppgraderad barntillsyns- och utbildningsinfrastruktur |
|||||
|
CCO 19 – Extra kapacitet hos mottagningsinfrastruktur som inrättats eller uppgraderats |
CCR 18 – Användare per år som betjänas av nya och förbättrade mottagnings- och boendemöjligheter |
|||||
|
CCO 20 – Ny eller uppgraderad kapacitet för hälso- och sjukvårdsinfrastruktur |
CCR 19 – Antal människor med tillgång till förbättrade hälso- och sjukvårdstjänster |
|||||
|
|
CCO 21 – Antal människor som omfattas av strategier för integrerad stadsutveckling |
|
(1) Dessa indikatorer kommer att användas av kommissionen i enlighet med dess rapporteringskrav i artikel 38.3 e i i den [tillämpliga] budgetförordningen.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/599 |
P8_TA(2019)0304
Utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon och om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 (omarbetning) (COM(2017)0676 – C8-0395/2017 – 2017/0293(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)
(2021/C 108/41)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0676), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0395/2017), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 februari 2018 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (2), |
|
— |
med beaktande av skrivelsen av den 3 maj 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0287/2018), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen (3). |
|
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 52.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 3 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0370).
P8_TC1-COD(2017)0293
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (omarbetning)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/631.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Uttalande från kommissionen om artikel 15
Under den översyn som föreskrivs i artikel 154 och i förekommande fall vid förslag om ändring av denna förordning kommer kommissionen att genomföra relevanta samråd i enlighet med fördragen. I detta sammanhang kommer kommissionen särskilt att samråda med Europaparlamentet och medlemsstaterna.
Som en del av denna översyn kommer kommissionen också undersöka lämpligheten av det tak på 5 % som anges i punkt 6.3 i del A i bilaga I med hänsyn till behovet av att påskynda främjandet av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i de berörda medlemsstaterna.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/602 |
P8_TA(2019)0305
Minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (COM(2018)0340 – C8-0218/2018 – 2018/0172(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/42)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0340), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0218/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A8-0317/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 207.
(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 210.
(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 24 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2017)0411.
P8_TC1-COD(2018)0172
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/904.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/604 |
P8_TA(2019)0306
Gödselprodukter från EU ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av CE-märkta gödselprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 (COM(2016)0157 – C8–0123/2016 – 2016/0084(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/43)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0157), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0123/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt utskottet för internationell handel (A8-0270/2017). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 389, 21.10.2016, s. 80.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 24 oktober 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0392).
P8_TC1-COD(2016)0084
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2019/1009.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/606 |
P8_TA(2019)0307
Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (COM(2018)0171 – C8-0130/2018 – 2018/0081(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/44)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0171), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 153.2 b och 153.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0130/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet rättsliga frågor (A8-0382/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0081
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/983.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/608 |
P8_TA(2019)0308
Gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (COM(2017)0648 – C8-0391/2017 – 2017/0290(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/45)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0648), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0391/2017), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 juli 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0259/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 52.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P8_TC1-COD(2017)0290
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) …/… om ändring av direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Det övergripande målet för detta direktiv är att inrätta ett resurseffektivt och multimodalt transportnät och minska transporternas negativa effekter i form av luftföroreningar, växthusgasutsläpp, olyckor, buller och trängsel fortsätter att orsaka problem för EU-medborgarnas ekonomi, hälsa och välbefinnande. Vägtransporterna är den viktigaste bidragande orsaken till dessa negativa effekter [inom unionen], och godstransporterna [inom unionen?] på väg väntas öka med 60 % till 2050. [Ändr. 1] |
|
(2) |
Att minska de negativa effekterna av transporter är fortfarande ett av huvudmålen i unionens transportpolitik. Rådets direktiv 92/106/EEG (4), som fastställer åtgärder för att främja utvecklingen av kombinerade transporter, är den enda unionsrättsakt som direkt ger incitament till en övergång från godstransport på väg till transportslag med lägre utsläpp, exempelvis inre vattenvägar, sjöfart och järnväg. För att ytterligare minska de negativa effekterna av godstransport på väg bör forskning om och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om lösningar som leder till bättre planering av rutter, nätoptimering, ökad lasteffektivitet och möjligheter för uttag av externa kostnader uppmuntras. [Ändr. 2] |
|
(3) |
Målet att 30 % av godstransporter på väg över 300 km senast 2030 ska ha överförts till andra transportslag, exempelvis järnväg eller sjöfart, och att mer än 50 % ska ha överförts fram till 2050, i syfte att optimera prestandan i multimodala logistikkedjor, bland annat ska uppnås genom utökad användning av mer energieffektiva transportslag, tar längre tid än väntat att uppnå och kommer enligt nuvarande prognoser inte att uppnås förbättringar av infrastrukturen inom järnvägs- och sjöfartssektorerna . [Ändr. 3] |
|
(4) |
Direktiv 92/106/EEG har bidragit till utvecklingen av unionens politik för kombinerade transporter och har medverkat till att en betydande mängd godstransporter har flyttats från vägarna. Brister i genomförandet av det direktivet, i synnerhet till följd av tvetydiga formuleringar och föråldrade bestämmelser, och den begränsade omfattningen av dess stödåtgärder och byråkratiska och protektionistiska hinder inom järnvägssektorn , har avsevärt minskat dess inverkan. [Ändr. 4] |
|
(4a) |
Detta direktiv bör bana väg för effektiva intermodala och multimodala godstransporter som skapar lika villkor för olika transportslag. [Ändr. 5] |
|
(5) |
Direktiv 92/106/EEG bör förenklas och dess genomförande förbättras genom en översyn av de ekonomiska incitamenten till kombinerade transporter, i syfte att främja omställningen av godstransport från vägtransporter till andra transportslag som är mer miljövänliga, säkrare, mer energieffektiva förbättra järnvägarnas och i mindre grad bidrar till trängsel sjöfartens konkurrenskraft jämfört med vägtransporter . [Ändr. 6] |
|
(6) |
Trafikvolymen för nationella intermodala transporter utgör 19,3 % av de samlade intermodala transporterna i unionen. Sådana transporter kan för närvarande inte dra nytta av de stödåtgärder som föreskrivs i direktiv 92/106/EEG på grund av den begränsade omfattningen av definitionen av kombinerad transport. Den negativa effekten av nationella vägtransporter, och i synnerhet växthusgasutsläpp och trängsel, har emellertid en inverkan utöver de nationella gränserna. Därför är det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 92/106/EEG till att även omfatta nationella (inom en medlemsstat) kombinerade transporter för att stödja den fortsatta utvecklingen av kombinerade transporter inom unionen, och därmed en ökning av trafikomställningen från väg till järnväg, inre vattenvägar och närsjöfart. Undantaget från cabotagereglerna är emellertid fortfarande begränsat till internationell kombinerad transport mellan flera medlemsstater. Det kommer att krävas att medlemsstaterna genomför effektiva kontroller för att säkerställa att dessa regler efterlevs och främjar harmoniserade arbetsvillkor och sociala villkor mellan de olika transportslagen och mellan de olika medlemsstaterna. [Ändr. 7] |
|
(7) |
En kombinerad transport ska ses som en enda transport som direkt konkurrerar med en unimodal transport från avsändningsplatsen till den slutliga destinationen. Regleringsvillkor bör säkerställa likvärdighet mellan internationella kombinerade transporter och internationella unimodala transporter samt mellan nationella kombinerade transporter och nationella unimodala transporter. |
|
(7a) |
För att säkerställa att den interna marknaden fungerar bra bör vägetapperna i en kombinerad transport omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1071/2009 (5) och (EG) nr 1072/2009 (6) om de ingår i en internationell transport respektive en nationell transport. Det är också nödvändigt att säkerställa social trygghet för förare som utövar verksamhet i en annan medlemsstat. Bestämmelser om utstationering av förare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (7) och om tillämpning av dessa bestämmelser enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU (8) bör tillämpas på transportföretag som utför vägetapper i kombinerade transporter. Vägetapper bör betraktas som en integrerad del av en enda kombinerad transport. Särskilt bör bestämmelserna om internationella transporter enligt dessa direktiv gälla för de vägetapper som ingår i en internationell kombinerad transport. Vid cabotagetransporter bör dessutom bestämmelserna om cabotagetransporter enligt förordning (EG) nr 1072/2009 tillämpas på vägetapper som ingår i en nationell kombinerad transport. [Ändr. 8] |
|
(8) |
Den nuvarande definitionen av kombinerad transport inbegriper olika avståndsgränser för vägetapperna i en kombinerad transport, beroende på transportslaget för icke-vägetappen, och för järnväg fastställs ingen fast avståndsgräns, utan begreppet ”närmaste lämpliga terminal” används för att tillhandahålla viss flexibilitet för att kunna ta hänsyn till särskilda situationer. Den definitionen har gett upphov till många svårigheter vid genomförandet på grund av olika tolkningar och specifika svårigheter vad gäller att fastställa villkoren för genomförandet. Det skulle vara lämpligt att undanröja dessa tvetydigheter och samtidigt säkerställa att ett visst mått av flexibilitet bibehålls. |
|
(9) |
I den nuvarande definitionen av kombinerad transport säkerställer minimiavståndet 100 km för icke-vägetappen i en kombinerad transport att de flesta kombinerade transporter täcks. Järnvägs- och närsjöfartsetapper kräver långa avstånd för att kunna konkurrera med transporter som bara inbegriper vägtransport. Minimiavståndet säkerställer också att vissa transporter, såsom korta färjeöverfarter eller sjötransporter över hav som ändå skulle genomföras, utesluts från tillämpningsområdet. En rad transporter på inre vattenvägar omkring hamnar samt i och omkring tätorter, som i hög grad bidrar till att minska trängseln på vägnäten i kusthamnar och det närliggande inlandet och till att minska miljöbelastningarna i tätorter, betraktas dock inte, med sådana begränsningar, som kombinerade transporter. Det skulle därför vara lämpligt att ta bort detta minimiavstånd och samtidigt behålla uteslutandet av vissa transporter, t.ex. sådana som inbegriper sjötransporter över hav eller korta färjeöverfarter. |
|
(9a) |
Det är nödvändigt att klargöra att släpvagnar och påhängsvagnar som kan utrustas med kran tillåts att ha en bruttovikt på 44 ton om lastenheterna identifieras enligt de internationella standarderna ISO6346 och EN13044. [Ändr. 9] |
|
(10) |
Den minimistorlek för lastenheter som för närvarande specificeras i definitionen av kombinerad transport skulle kunna hämma den framtida utvecklingen av innovativa intermodala lösningar för stadstransporter. Däremot skulle möjligheten att kunna identifiera lastenheter genom befintliga standarder kunna påskynda hanteringen av dessa i terminaler och främja flödet i de kombinerade transporterna för att säkerställa enklare behandling av identifierade lastenheter och säkerställa att de är framtidssäkra. |
|
(11) |
Den föråldrade användningen av stämplar för att bevisa att en kombinerad transport har utförts hindrar ett effektivt genomförande av direktiv 92/106/EEG eller kontrollen av stödberättigandet för de åtgärder som föreskrivs i direktivet. Det bör klargöras dels vilka bevis som är nödvändiga för att styrka att en kombinerad transport äger rum, dels på vilket sätt sådana bevis ska tillhandahållas. Användning och överföring av elektronisk transportinformation, som bör förenkla tillhandahållandet av relevanta bevis och de berörda myndigheternas behandling av dessa, bör uppmuntras med i syfte att fasa ut användningen av pappersdokument i framtiden . Det format som används bör vara tillförlitligt och autentiskt. Regelverket och initiativ som förenklar administrativa förfaranden och digitaliseringen ur transportperspektiv bör beakta utvecklingen på unionsnivå. [Ändr. 10] |
|
(11a) |
I syfte att göra kombinerade transporter konkurrenskraftiga och attraktiva för transportföretagen, i synnerhet för mycket små företag och små och medelstora företag, bör den administrativa börda som genomförandet av kombinerade transporter kan medföra, jämfört med unimodala transporter, minskas i största möjliga utsträckning. [Ändr. 11] |
|
(12) |
Omfattningen av de nuvarande ekonomiska stödåtgärderna som anges i direktiv 92/106/EEG är mycket begränsad, eftersom de består av skatteåtgärder (dvs. återbetalning eller minskning av skatter) som enbart rör kombinerad järnvägs- och vägtransport. Sådana åtgärder bör utsträckas till att gälla även kombinerad transport som sker på inre vattenvägar och sjötransport. Andra relevanta typer av åtgärder, exempelvis stödåtgärder för infrastrukturinvesteringar , investeringar i digital teknik eller olika ekonomiska stödåtgärder, bör också stödjas. Beträffande digital teknik bör en övergångsperiod avsättas för att avskaffa pappersdokumentationen om kombinerade transporter. Under denna period bör tillsynsmyndigheternas verktyg förbättras tekniskt. Medlemsstaterna bör prioritera investeringar i omlastningsterminaler för att minska trängseln på vägarna, minska isoleringen för industriområden som saknar denna infrastruktur, samt förbättra godshanteringsanläggningarnas tillgänglighet och fysiska och digitala konnektivitet. [Ändr. 12] |
|
(13) |
När det gäller infrastruktur finns den huvudsakliga flaskhals som hindrar en övergång från godstransport på väg till andra transportslag i omlastningsterminalerna , och den förvärras av att det brister i det enhetliga genomförandet av det transeuropeiska transportnätet . Den nuvarande fördelningen av och täckningen för omlastningsterminaler i unionen är otillräcklig, åtminstone i det befintliga transeuropeiska transportnätets stomnät och övergripande nät, och kapaciteten hos befintliga omlastningsterminaler håller på att nå sin gräns och kommer att behöva utvecklas för att kunna hantera godstrafikens tillväxt totalt sett. Investeringar i omlastningsterminalers kapacitet kan minska de totala omlastningskostnaderna och därmed leda till en indirekt trafikomställning, vilket har visat sig i vissa medlemsstater. Medlemsstaterna bör därför, i samarbete med angränsande medlemsstater och med kommissionen, säkerställa att befintliga omlastningsterminaler vid behov utvidgas och att fler omlastningsterminaler för kombinerade transporter och mer omlastningskapacitet byggs eller tillgängliggörs för transportföretag , eller att omlastningsplatser inrättas i områden där de behövs . Detta skulle skapa incitament till användning av godstransportalternativ och öka övergången till andra transportslag, vilket skulle leda till att kombinerade transporter blir mer konkurrenskraftiga än enbart vägtransporter. Ökad täckning och kapacitet hos omlastningsterminaler bör, som ett absolut minimum, säkerställas i det befintliga transeuropeiska transportnätets stomnät och övergripande nät. Det bör i genomsnitt finnas minst en lämplig omlastningsterminal för kombinerad transport högst 150 km från varje avsändnings-/mottagningsplats i unionen. Kombinerade transporter bör kunna dra nytta av intäkter från avgifter för externa kostnader som tas ut i enlighet med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG (9) . [Ändr. 13] |
|
(13a) |
Medlemsstaterna bör prioritera investeringar i omlastningsterminaler som gör det möjligt att minska flaskhalsar och trängselområden, i synnerhet i närheten av stadsområden och stadsnära områden, för att underlätta överfart över naturliga hinder, t.ex. bergsområden, stärka de gränsöverskridande förbindelserna, minska utsläppen av luftföroreningar och garantera att isoleringen för industrizoner som saknar infrastruktur bryts. [Ändr. 14] |
|
(14) |
Medlemsstaterna bör genomföra ytterligare ekonomiska stödåtgärder utöver de befintliga åtgärderna, med inriktning på de olika etapperna i en kombinerad transport, i syfte att minska godstransporterna på väg och uppmuntra användningen av andra transportslag såsom järnväg, inre vattenvägar och sjötransport, och därigenom minska luftföroreningarna, växthusgasutsläppen, trafikolyckorna, bullret och trängseln samt för att driva på och genomföra digitaliseringen av sektorn och den inre marknaden . Sådana åtgärder får inbegripa minskning av vissa skatter eller transportavgifter, bidrag för faktiskt transporterade intermodala lastenheter i kombinerade transporter, eller partiell återbetalning av omlastningskostnader. För att underlätta informationsflöden skulle sådana åtgärder kunna inbegripa främjandet av integreringen av uppkopplade system och automatiseringen av transporter samt investeringar i digital logistik, innovativa system för godshantering, informations- och kommunikationsteknik och intelligenta transportsystem. Sådana åtgärder skulle också kunna inbegripa stärkandet av miljöprestandan, effektiviteten och hållbarheten för kombinerade transporter genom att främja användning av rena och utsläppssnåla fordon och alternativa bränslen, stödjandet av energieffektivitet och förnybar energi längs hela kedjan för kombinerade transporter och minskandet av transporternas negativa effekter, t.ex. buller. [Ändr. 15] |
|
(14a) |
Unionens olika fonder och finansieringsprogram för forskning bör fortsätta att hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen i detta direktiv. [Ändr. 16] |
|
(14b) |
Investeringar i logistik är också ett viktigt verktyg för att de kombinerade transporterna ska bli mer konkurrenskraftiga. En mer systematisk användning av digitala lösningar, t.ex. informations- och kommunikationsteknik och intelligenta uppkopplade system, skulle underlätta utbytet av uppgifter, bidra till effektivare och billigare omlastningar och minska den tid som omlastningarna tar. [Ändr. 17] |
|
(14c) |
Investeringar i utbildning för arbetstagare i logistikkedjan, i synnerhet arbetstagare vid omlastningsterminaler, skulle även göra det möjligt att stärka konkurrenskraften hos kombinerade transporter. [Ändr. 18] |
|
(15) |
Stödåtgärder för kombinerad transport bör genomföras i enlighet med reglerna om statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Statligt stöd underlättar utvecklingen av ekonomisk verksamhet om det inte påverkar handelsvillkoren negativt i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset i enlighet med artikel 107.3 c i EUF-fördraget, och är ett användbart verktyg för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i enlighet med artikel 107.3 b i EUF-fördraget. I sådana fall bör kommissionen därför överväga att delvis undanta medlemsstaterna från skyldigheten att underrätta kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget. [Ändr. 19] |
|
(16) |
Stödåtgärder För att undvika eventuella överlappande investeringar mellan medlemsstater som ligger i närheten av varandra bör stödåtgärder samordnas, efter behov, mellan medlemsstaterna och kommissionen , genom ett nära samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter . [Ändr. 20] |
|
(17) |
Stödåtgärder bör också ses över regelbundet av medlemsstaterna för att säkerställa deras effektivitet och ändamålsenlighet , och deras övergripande verkan på den europeiska transportsektorn enligt den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet bör utvärderas. Korrigerande åtgärder bör vidtas vid behov. Kommissionen bör, på grundval av uppgifter från medlemsstaterna, genomföra en utvärdering av de olika åtgärder som medlemsstaterna vidtar, samt deras ändamålsenlighet, och främja utbyte av god praxis . [Ändr. 21] |
|
(18) |
Vid tillämpning av detta direktiv bör det inte göras någon skillnad mellan kombinerad transport i yrkesmässig trafik och kombinerad transport för egen räkning. |
|
(18a) |
Bristen på jämförbar och tillförlitlig statistik utgör för närvarande ett hinder för utvärderingen av kombinerad transport i unionen och antagandet av åtgärder för att frigöra dess potential. [Ändr. 22] |
|
(19) |
För att kunna hantera unionstransporternas utveckling, och i synnerhet marknaden för kombinerad transport, bör relevanta data och relevant information samlas in av medlemsstaterna och regelbundet rapporteras till kommissionen, och kommissionen bör överlämna en rapport till Europaparlamentet och , rådet och medlemsstaternas behöriga myndigheter rådet om tillämpningen av detta direktiv vart fjärde år. [Ändr. 23] |
|
(19a) |
Kommissionen bör ansvara för att detta direktiv genomförs på rätt sätt och att målet att utveckla kombinerade transporter i hela unionen senast 2030 och 2050 uppnås. I detta syfte bör kommissionen regelbundet utvärdera utvecklingen av andelen kombinerade transporter i var och en av medlemsstaterna, och bör utifrån den information som medlemsstaterna lämnat, och vid behov, lägga fram ett förslag för att ändra detta direktiv och uppnå detta mål som gäller hela unionen. [Ändr. 24] |
|
(20) |
Transparens är viktig för alla intressenter som är involverade i kombinerade transporter, särskilt de som berörs av detta direktiv. För att stödja sådan transparens, och främja ytterligare samarbete, bör behöriga myndigheter identifieras i varje medlemsstat. |
|
(21) |
För att ta hänsyn till marknadsutveckling och tekniska framsteg bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av detta direktiv med ytterligare uppgifter om den information om kombinerade transporter som ska rapporteras av medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (10). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
|
(22) |
Eftersom målen för detta direktiv avseende , nämligen att ytterligare främja övergången från vägtransporter till mer miljövänliga transportslag, och därmed minska de negativa externa effekterna av unionens transportsystem göra kombinerad transport konkurrenskraftig gentemot vägtransporter , inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den huvudsakligen gränsöverskridande karaktären hos kombinerad godstransport och sammankopplad infrastruktur, och de problem som detta direktiv är avsett att avhjälpa, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 25] |
|
(23) |
Direktiv 92/106/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 92/106/EEG ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Titeln ska ersättas med följande: ”Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods”. |
|
2. |
Artikel 1 ska ersättas med följande: ”Artikel 1 1. Detta direktiv gäller för kombinerade transporter. 2. I detta direktiv avses med kombinerad transport: befordran av gods med en transport, bestående av en inledande eller avslutande vägetapp av transportsträckan, eller båda, samt en icke-vägetapp av transportsträckan på vilken befordran sker med järnvägtransport, transport på inre vattenvägar eller sjötransport,
Genom undantag ska led a i denna punkt fram till den … [fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] även omfatta släpvagnar och påhängsvagnar som inte kan utrustas med kran i icke-förarbunden kombinerad transport som inte identifieras enligt det identifieringssystem som fastställts enligt de internationella standarderna ISO6346 och EN13044. [Ändr. 28] Icke-vägetapper som trafikeras med transport på inre vattenväg eller sjötransport, för vilka det inte finns något likvärdigt vägtransportalternativ eller vilka är oundvikliga i en kommersiellt livskraftig transport livskraftigt vägtransportalternativ , ska inte betraktas som kombinerade transporter. [Ändr. 29] 3. Varje vägetapp som avses i punkt 2 får inte överskrida det längsta av följande avstånd ett avstånd på 150 km inom unionens territorium: .
Avståndsgränsen för vägetappen ska avse den sammanlagda längden av alla vägetapper, inklusive alla mellanliggande upphämtningar och leveranser. Den ska inte gälla för transporten av en tom lastenhet eller transport till godsets upphämtningsplats eller från godsets leveransplats. Avståndsgränsen Överskridande av den avståndsgräns för vägetappen får överskridas som anges i denna punkt för kombinerade väg- och järnvägstransporter, om detta har godkänts ska godkännas av den medlemsstat eller de medlemsstater på vars territorium vägetappen genomförs, i syfte om detta är nödvändigt för att nå den geografiskt närmaste transportterminal eller omlastningsplats som har de operativa omlastningsmöjligheter som är nödvändiga för lastning eller lossning i fråga om omlastningsutrustning, terminalkapacitet , öppettider för terminalerna och lämpliga godstransporttjänster på järnväg , i avsaknad av en omlastningsterminal eller omlastningsplats som uppfyller alla dessa villkor inom avståndsgränsen. Sådana överskridanden ska motiveras på vederbörligt sätt i enlighet med artikel 3.2 ea. Vid kombinerad väg-/järnvägstransport får medlemsstaterna sänka avståndet 150 km av vägetappen med upp till 50 % på en exakt definierad del av sina territorier på grund av miljöskäl, förutsatt att det finns en lämplig terminal inom denna avståndsgräns . [Ändr. 31] 4. En kombinerad transport ska anses äga rum i unionen om transporten eller den del av den som äger rum i unionen uppfyller kraven i punkterna 2 och 3. Vid tillämpningen av detta direktiv ska en vägetapp och/eller en icke-vägetapp eller en del av en sådan som äger rum utanför unionens territorium inte betraktas som en del av den kombinerade transporten. ”[Ändr. 32] |
|
3. |
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att vägtransport betraktas som en del av en kombinerad transport som omfattas av detta direktiv endast om transportföretaget kan uppvisa upplysningar som ger tydliga bevis för att sådan vägtransport utgör en vägetapp i en kombinerad transport, inbegripet transport av tomma lastenheter och att upplysningarna på vederbörligt sätt överlämnas till det transportföretag som utför transporten före och efter godstransporten inledningen av transporten . [Ändr. 33] 2. De bevis För att de upplysningar som avses i punkt 1 ska betraktas som tydliga bevis ska de uppvisas eller överlämnas i sådant format som avses i punkt 5, och inbegripa följande uppgifter för varje kombinerad transport: [Ändr. 34]
3. Inget ytterligare dokument ska krävas för att styrka att transportföretaget utför en kombinerad transport. 4. De bevis som avses i punkt 1 ska uppvisas eller överlämnas på begäran av den behöriga kontrolltjänstemannen i den medlemsstat där kontrollen utförs , och i det format som avses i punkt 5 . Vid vägkontroller ska de uppvisas medan kontrollen pågår. De , och inom max 45 minuter . Om de underskrifter som avses i punkt 2 h iii och j inte kan göras tillgängliga vid tidpunkten för vägkontrollen ska de uppvisas eller överlämnas inom fem arbetsdagar efter kontrollen till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten. Bevisen ska vara avfattade på ett av den medlemsstatens officiella språk eller på engelska. Under en vägkontroll ska föraren tillåtas ta kontakt med huvudkontoret, den trafikansvarige eller andra personer eller enheter som kan hjälpa föraren att tillhandahålla de bevis upplysningar som avses i punkt 2. [Ändr. 45] 5. Bevisen kan tillhandahållas genom ett transportdokument som uppfyller de krav som fastställs i artikel 6 i rådets förordning nr 11, eller genom andra befintliga transportdokument såsom konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR-konventionen) eller Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM) fraktsedlar enligt befintliga internationella eller nationella transportkonventioner, till dess att kommissionen genom genomförandeakter har fastställt ett standardiserat formulär . [Ändr. 46] Sådana bevis får uppvisas eller överlämnas elektroniskt med användning av ett reviderbart strukturerat format som kan användas direkt för lagring och behandling i datorer, inbegripet komplettering av den elektroniska fraktsedeln enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (eCMR) för vägdelen en befintlig internationell eller nationell transportkonvention. Medlemsstaternas myndigheter är skyldiga att godta elektroniska upplysningar som hänför sig till bevisen. När utbyte av information mellan myndigheter och transportföretag sker genom elektroniska verktyg, ska sådant utbyte och lagring av sådan information ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik . [Ändr. 47] Medlemsstaterna ska gradvis avskaffa pappersdokumentationen och avsätta en övergångstid fram till dess att användningen av pappersformat helt har upphört. [Ändr. 48] 6. För vägkontroller ska det i vederbörligen motiverade fall tillåtas en avvikelse mellan transporten och de bevis som tillhandahålls, särskilt vad gäller uppgifterna om transportvägen i punkt punkterna 2 f, 2 h och 2 g i , vid exceptionella omständigheter som ligger utanför transportföretagens kontroll och orsakar förändringar i den kombinerade transporten. I sådana fall ska föraren tillåtas ta kontakt med huvudkontoret, den trafikansvarige eller andra personer eller enheter som kan tillhandahålla ytterligare motivering av denna avvikelse mellan tillhandahållna bevis och den faktiska transporten.”[Ändr. 49] |
|
4. |
Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 1. Senast den [xx/xx/xxxx – 18 12 månader efter införlivandet av detta direktiv] ska medlemsstaterna för första gången lämna en rapport till kommissionen, och därefter vartannat år, som innehåller följande information om de kombinerade transporter som omfattas av detta direktiv på deras territorium: [Ändr. 50]
1a. Kommissionen ska offentliggöra de uppgifter som medlemsstaterna lämnar på ett sätt som möjliggör jämförelser mellan medlemsstaterna. [Ändr. 58] 2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a för komplettering av detta direktiv genom att beskriva innehållet och detaljerna i den information om kombinerade transporter som avses i punkt 1. 3. På grundval av en analys av de nationella rapporterna, och statistiska uppgifter som fastställts på grundval av gemensamma indikatorer och metoder för hela unionen, för första gången senast den [xx/xx/xxxx – 9 månader efter det att tidsfristen för medlemsstaternas rapportinlämning har löpt ut] och därefter vartannat år, ska kommissionen utarbeta och överlämna en rapport till Europaparlamentet och, rådet och medlemsstaternas behöriga myndigheter om följande: [Ändr. 59]
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).” " |
|
4a. |
I artikel 6.1 ska första stycket ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna skall ska vidta de åtgärder som krävs för att de i punkt 3 angivna skatterna på vägfordon (lastbilar, dragbilar, släpvagnar eller, påhängsvagnar , containrar för inre vattenvägar eller multimodala lastenheter ) som används vid kombinerade transporter minskas eller återbetalas, antingen med ett schablonbelopp eller i proportion till den sträcka fordonen transporteras per järnväg eller på inre vattenvägar inom de ramar, på de villkor och enligt de regler som medlemsstaterna fastställer efter samråd med kommissionen.” [Ändr. 64] |
|
4b. |
I artikel 16.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”De minskningar eller återbetalningar som avses i första stycket skall beviljas av den stat i vilken fordonen är registrerade, på grundval av de järnvägstransporter transporter på järnväg eller inre vattenvägar som utförts i den staten.” [Ändr. 65] |
|
4c. |
I artikel 6.1 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna får emellertid bevilja sådana minskningar eller återbetalningar på grundval av järnvägstransporter transporter på järnväg eller inre vattenvägar som helt eller delvis utförts utanför den medlemsstat i vilken fordonen är registrerade.” [Ändr. 66] |
|
5. |
I artikel 6 ska följande punkter läggas till som punkterna 4, 5, 6, 7 och 8: ”4. Om det är nödvändigt för att uppnå det syfte som avses i punkt 9 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att stödja investeringar i omlastningsterminaler både transportterminaler och omlastningsplatser med avseende på [Ändr. 67]
Medlemsstaterna ska säkerställa att de omlastningsanläggningar som får stöd är tillgängliga för samtliga transportföretag utan diskriminering. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare villkor för berättigande till stödet. De ska meddela berörda parter dessa villkor. [Ändr. 73] 5. Medlemsstaterna får Senast den 31 december 2021 ska medlemsstaterna vidta ytterligare åtgärder av ekonomisk eller lagstiftningsmässig natur för att förbättra konkurrenskraften hos kombinerade transporter jämfört med likvärdiga alternativa vägtransporter , i synnerhet för att minska den tid som krävs, samt tillhörande kostnader för omlastning . [Ändr. 74] Sådana åtgärder får omfatta en hel kombinerad transport eller delar av den, såsom genomförandet av transporten på en vägetapp eller icke-vägetapp, inbegripet det fordon som används på en sådan etapp, eller lastenheten eller omlastningarna. I syfte att minska tiden och kostnaderna för kombinerade transporter ska sådana åtgärder som avses i det första stycket omfatta en eller flera av följande incitament:
När medlemsstaterna vidtar ytterligare åtgärder ska de också ta vederbörlig hänsyn till behovet av att påskynda övergången till digitaliseringen av sektorn för kombinerade transporter och ska särskilt:
5a. Sådana ytterligare åtgärder ska omfatta incitament som gynnar användning av icke-vägtransportetapper. Medlemsstaterna ska inkludera åtgärder för att stärka konkurrenskraften för vattenvägstransporter, såsom finansiella incitament för att använda närsjöfartsrutter eller inre vattenvägar eller för att skapa nya närsjöfartsförbindelser. [Ändr. 77] 6. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna artikel och om specifikationerna i dessa åtgärder. 7. Medlemsstaterna ska bedöma effekten av sådana stödåtgärder och utvärdera sina behov minst vart fjärde år och vid behov anpassa åtgärderna. 8. Medlemsstaterna ska säkerställa att stödåtgärder för kombinerade transporter syftar till att minska godstransporterna på väg och ska uppmuntra användningen av andra transportslag såsom järnväg, inre vattenvägar och sjötransport eller utsläppssnåla fordon eller användningen av mer utsläppssnåla alternativa bränslen, t.ex. biobränslen, el från förnybara källor, naturgas eller vätgasdrivna bränsleceller , och därigenom minska luftföroreningarna, växthusgasutsläppen, trafikolyckorna, bullret och trängseln.. [Ändr. 78] (*2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).” " |
|
6. |
Artiklarna 7 och 9 ska utgå. |
|
7. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 9a 1. Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter för att säkerställa genomförandet av detta direktiv och dessa myndigheter ska fungera som huvudsaklig kontaktpunkt för dess genomförande. Medlemsstaterna ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om de behöriga myndigheter som avses i första stycket. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella behöriga myndigheter samarbetar med de behöriga myndigheterna från andra medlemsstater. För detta ändamål ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter förser varandra med den information som är nödvändig för tillämpningen av detta direktiv. När det gäller den information som utbyts ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av sekretess som den myndighet som lämnar informationen. 3. Medlemsstaterna ska offentliggöra på internet lättillgänglig och kostnadsfri relevant information om de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 6, samt annan information som är relevant för tillämpningen av detta direktiv. [Ändr. 79] 4. Kommissionen ska offentliggöra på internet och vid behov uppdatera förteckningen över behöriga myndigheter som avses i punkt 1, samt en förteckning över de åtgärder som avses i artikel 6.”[Ändr. 80] |
|
8. |
Följande artikel ska införas som artikel 10a: ”Artikel 10 a 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.2 ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år från och med den [dag då detta direktiv (om ändring av ett direktiv) träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 81] 3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. (*3) 5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 6. En delegerad akt som antas enligt artikel 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. |
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den XXXXXX [ett år efter antagande av direktivet]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 52.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(4) Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EGT L 368, 17.12.1992, s. 38).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014, s. 11).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer, (EGT L 187, 20.07.1999, s. 42).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/623 |
P8_TA(2019)0309
Offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198 – C8-0146/2016 – 2016/0107(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/46)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0198), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 50.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0146/2016), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från det irländska parlamentet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016 (1), |
|
— |
med beaktande av OECD:s handlingsplan för att bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för rättsliga frågor samt yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0227/2017). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 62.
(2) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 4 juli 2017 (Antagna texter; P8_TA(2017)0284).
P8_TC1-COD(2016)0107
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) …/… om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
|
(-1) |
Likabehandling av skattebetalare, särskilt av alla företag, i fråga om skatt är en grundläggande förutsättning för den inre marknaden. En samordnad och harmoniserad metod för genomförandet av de nationella skattesystemen är väsentlig för att den inre marknaden ska fungera väl och skulle medverka till att skatteflykt och överföring av vinster förhindras. [Ändr. 1] |
|
(-1a) |
Skatteflykt och skatteundandragande, liksom system för överföring av vinster, har berövat regeringarna och folken de resurser som behövs, bland annat för att säkerställa en allmän och kostnadsfri tillgång till offentlig utbildning samt hälso- och sjukvårdstjänster och statliga sociala tjänster, och har berövat staterna möjligheten att säkerställa ett utbud av bostäder till överkomliga priser och kollektivtrafik samt utveckling av de infrastrukturer som behövs för att skapa social utveckling och ekonomisk tillväxt. Sammanfattningsvis har sådana system bidragit till orättvisa, ojämlikhet och ekonomiska, sociala och territoriella klyftor. [Ändr. 2] |
|
(-1b) |
Ett rättvist och effektivt system för företagsbeskattning, som tillgodoser det brådskande behovet av en global progressiv och rättvis skattepolitik, gynnar omfördelningen av rikedomar och bekämpar ojämlikhet. [Ändr. 3] |
|
(1) |
Transparens är avgörande för att säkerställa en smidigt fungerande inre marknad. På senare år har problemet med skatteflykt vad gäller företagsinkomstskatt väsentligt ökat och blivit en viktig källa till oro i Europeiska unionen och globalt. Europeiska rådet konstaterade i sina slutsatser den 18 december 2014 att det finns ett akut behov att påskynda insatserna för att bekämpa skatteflykt både på global nivå och på unionsnivå. I sina meddelanden Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag (3) och Kommissionens arbetsprogram 2015 – En ny start (4) identifierade kommissionen som en prioritering behovet av att övergå till ett system där det land där vinster uppstår också är beskattningsland. Kommissionen noterade också som en prioritering behovet att reagera på våra samhällens europeiska medborgares krav på rättvisa transparens och behovet att agera som en förebild för andra länder. Vad gäller transparens är det avgörande att ömsesidighet mellan konkurrenter beaktas . skattetransparens. [Ändr. 4] |
|
(2) |
I sin resolution av den 16 december 2015 om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen (5) konstaterade Europaparlamentet att ökad transparens, samarbete och samstämdhet på området politikområdet företagsbeskattning i unionen kan förbättra skatteuppbörden, effektivisera skattemyndigheternas arbete, stödja beslutsfattare i bedömningen av nuvarande skattesystem för att utarbeta framtida lagstiftning, och öka allmänhetens förtroende för skattesystem och regeringar och förbättra beslutsfattande om investeringar baserat på mer exakta riskprofiler för företag . [Ändr. 5] |
|
(2a) |
Offentlig landsspecifik rapportering är ett effektivt och lämpligt verktyg för att öka transparensen vad gäller multinationella företags verksamhet och för att göra det möjligt för allmänheten att bedöma denna verksamhets inverkan på realekonomin. Den kommer även att förbättra aktieägares möjlighet att ordentligt utvärdera de risker som tas av företag, leda till investeringsstrategier som är baserade på korrekt information och förstärka beslutsfattares förmåga att bedöma effektiviteten och inverkan av nationell lagstiftning. [Ändr. 6] |
|
(2b) |
Landsspecifik rapportering kommer också att ha en positiv inverkan på anställdas rätt till information och samråd i enlighet med direktiv 2002/14/EG och, genom ökad kunskap om företagens verksamhet, på kvaliteten på en aktiv dialog inom företagen. [Ändr. 7] |
|
(3) |
Efter Europeiska rådets slutsatser den 22 maj 2013 infördes en översynsklausul i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (6) enligt vilken kommissionen ska beakta möjligheten att införa en skyldighet för stora företag i ytterligare industrisektorer att lägga fram en landsspecifik rapportering på årsbasis som tar hänsyn till utvecklingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och resultaten av relaterade europeiska initiativ. |
|
(4) |
Till stöd för ett globalt rättvist och modernt internationellt skattesystem godkände G20 i november 2015 OECD:s handlingsplan för att bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), vilken syftar till att förse regeringar med tydliga internationella lösningar för att komma tillrätta med luckor och skevheter i befintliga regler som låter företagsvinster överföras till platser med ingen eller låg beskattning, där inget verkligt värde skapas. Särskilt genom åtgärd 13 i BEPS införs en landsspecifik rapportering för vissa multinationella företag till nationella skattemyndigheter på konfidentiell basis. Den 27 januari 2016 antog kommissionen åtgärdspaketet mot skatteflykt. Ett av paketets mål är att i unionslagstiftningen införliva åtgärd 13 i BEPS genom ändring av rådets direktiv 2011/16/EU (7). För beskattning av vinster där värdet skapas krävs dock en mer omfattande metod för landsspecifik rapportering som är baserad på offentlig rapportering. [Ändr. 8] |
|
(4a) |
International Accounting Standards Board (IASB) bör uppgradera relevanta IFRS-standarder och internationella redovisningsstandarder (IAS) för att underlätta införandet av offentliga landsspecifika rapporteringskrav. [Ändr. 9] |
|
(4b) |
Offentlig landsspecifik rapportering har redan inrättats i Europeiska unionen för banksektorn genom direktiv 2013/36/EU, liksom för utvinnings- och avverkningsindustrin genom direktiv 2013/34/EU. [Ändr. 10] |
|
(4c) |
Unionen har genom ett unikt införande av offentlig landsspecifik rapportering visat att den har blivit världsledande inom kampen mot skatteflykt. [Ändr. 11] |
|
(4d) |
Eftersom kampen mot skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering endast kan lyckas genom gemensamma åtgärder på internationell nivå, är det absolut nödvändigt att unionen, samtidigt som den fortsätter sin världsledande roll i denna kamp, samordnar sina åtgärder med internationella aktörer, till exempel inom ramen för OECD. Ensidiga åtgärder har, även om de är mycket ambitiösa, ingen verklig möjlighet att lyckas, och dessutom äventyrar sådana åtgärder europeiska företags konkurrenskraft och hämmar unionens investeringsklimat. [Ändr. 12] |
|
(4e) |
Mer transparens inom finansiella upplysningar resulterar i en situation som alla vinner på eftersom skattemyndigheter kommer att bli mer effektiva, det civila samhället mer delaktigt, anställda bättre informerade och investerare mer riskbenägna. Dessutom kommer företag att gynnas av bättre relationer med sina intressenter, vilket resulterar i mer stabilitet samt lättare tillgång till finansiering tack vare en tydligare riskprofil och ett bättre rykte. [Ändr. 13] |
|
(5) |
Utöver den ökade transparens som skapas genom landsspecifik rapportering till nationella skattemyndigheter är ökad offentlig granskning av de inkomstskatter som tas ut på multinationella företag med verksamhet i unionen är grundläggande grundläggande för att främja företagens ansvar och för att ytterligare uppmuntra företagens ansvarstagande, sociala ansvar , bidra till välfärden genom skatter, främja en rättvisare skattekonkurrens inom unionen genom en mer informerad offentlig debatt, och för att återupprätta allmänhetens förtroende för de nationella skattesystemen. En sådan offentlig granskning kan uppnås genom en rapport om inkomstskatteuppgifter, oavsett var det yttersta moderföretaget i en multinationell koncern är etablerat. Den offentliga granskningen måste dock genomföras utan att skada varken investeringsklimatet i unionen eller konkurrenskraften för företag i unionen, i synnerhet små och medelstora företag enligt definitionen i detta direktiv och medelstora börsnoterade företag enligt definitionen i förordning (EU) 2015/1017 (8) , som bör uteslutas från den rapporteringsskyldighet som inrättas i och med detta direktiv. [Ändr. 14] |
|
(5a) |
Kommissionen har definierat företagens sociala ansvar (CSR) som företagens ansvar för den egna verksamhetens konsekvenser för samhället. CSR bör vara företagslett. Offentliga myndigheter kan spela en stödjande roll genom en smart blandning av frivilliga politiska åtgärder och, om det behövs, kompletterande lagstiftning. Företag kan bli socialt ansvarstagande antingen genom att följa lagen eller genom att integrera sociala, miljörelaterade, etiska, konsumentrelaterade eller människorättsrelaterade frågor i sin affärsstrategi och affärsverksamhet, eller genom bådadera. [Ändr. 15] |
|
(6) |
Allmänheten bör ha möjlighet att granska samtliga verksamheter i en koncern när denna har vissa företag etablerade i och utanfö unionen. När det gäller koncerner med verksamhet i unionen endast genom dotterföretag eller filialer, bör dotterföretag och filialer offentliggöra och göra tillgänglig det yttersta moderföretagets rapportering. I syfte att uppnå proportionalitet och effektivitet bör emellertid kravet på offentliggörande och tillgänglighet begränsas till medelstora eller stora dotterföretag som är etablerade i unionen, eller till filialer av jämförbar storlek i en medlemsstat. Tillämpningsområdet för direktiv 2013/34/EU bör därför i enlighet med detta utökas till filialer som öppnats i en medlemsstat av ett företag som är etablerat utanför unionen. Koncerner med företag inom unionen bör följa unionens principer om god förvaltning i skattefrågor. Multinationella företag bedriver verksamhet över hela världen och deras företags agerande har väsentlig inverkan på utvecklingsländer. Att ge sina medborgare tillgång till företagsrelaterad landsspecifik information skulle göra det möjligt för dem och skattemyndigheterna i deras länder att övervaka, bedöma och hålla dessa företag ansvariga. Genom att göra informationen offentlig för varje skattejurisdiktion där det multinationella företaget bedriver verksamhet skulle unionen öka sin politiska samstämmighet vad gäller utveckling och begränsa potentiella skatteflyktsplaner i länder där mobilisering av inhemska resurser har fastställts som en central del av unionens utvecklingspolitik. [Ändr. 16] |
|
(7) |
För att undvika dubbel rapportering för banksektorn bör de yttersta moderföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (9) och som i sin rapportering i enlighet med artikel 89 i direktiv 2013/36/EU innefattar all sin verksamhet och alla sina anknutna företags verksamhet som omfattas av den koncernredovisningen, inbegripet verksamhet utanför bestämmelserna i kapitel 2 avdelning 1 del tre i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (10), undantas från de rapporteringskrav som anges i direktivet. |
|
(8) |
Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör ge information gällande all verksamhet för ett företag eller samtliga anknutna företag i en koncern som kontrolleras av ett yttersta moderföretag. Informationen bör grundas på beakta rapporteringsspecifikationerna i åtgärd 13 i BEPS, och bör begränsas till vad som är nödvändigt för effektiv offentlig granskning, för att säkerställa att offentliggörande inte ger upphov till oproportionerliga risker eller nackdelar vad gäller konkurrenskraft eller feltolkning för företagen i fråga . Rapporten bör också innehålla en kort beskrivning av verksamhetens art. En sådan beskrivning kan grunda sig på den kategorisering som anges i tabell 2 i bilaga II III till kapitel V i OECD:s Transfer Pricing Guidelines on Documentation. Rapporten ska omfatta en övergripande beskrivning med förklaringar till väsentliga diskrepanser på koncernnivå mellan upplupna skattebelopp och betalda skattebelopp, med beaktande av motsvarande belopp för tidigare räkenskapsår. [Ändr. 17] |
|
(9) |
För att säkerställa en detaljnivå som ger medborgarna möjlighet att bättre bedöma hur multinationella företag bidrar till välfärden i varje medlemsstat jurisdiktion där de är verksamma, både i och utanför EU, utan att företagens konkurrenskraft skadas, bör informationen delas upp per medlemsstat jurisdiktion. Information om multinationella företags verksamhet bör dessutom redovisas mycket detaljerat när det gäller vissa skattejurisdiktioner som utgör särskilda problem. För samtliga övriga tredjelandstransaktioner ska uppgifter lämnas i aggregerad form. Rapporteringar om inkomstskatteuppgifter kan endast tolkas och användas på ett meningsfullt sätt om informationen presenteras på ett disaggregerat sätt för varje skattejurisdiktion. [Ändr. 18] |
|
(9a) |
Om den information som ska offentliggöras skulle kunna anses vara kommersiellt känslig information för företaget, bör företaget ha möjlighet att begära ett godkännande från den behöriga myndigheten där det är etablerat att inte offentliggöra den fullständiga informationen. I de fall då den behöriga nationella myndigheten inte är en skattemyndighet, bör den behöriga skattemyndigheten involveras i beslutet. [Ändr. 82] |
|
(10) |
För att stärka ansvaret gentemot tredjeparter och för att säkerställa lämplig styrning bör medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i det yttersta moderföretaget etablerat i unionen och som har skyldighet att utarbeta, offentliggöra och göra tillgänglig rapporten om inkomstskatteuppgifter, vara kollektivt ansvariga för att dessa rapporteringsskyldigheter uppfylls. Eftersom medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i de dotterföretag som är etablerade i unionen och kontrolleras av ett yttersta moderföretag etablerat utanför unionen, eller den person/personer som ansvarar för formaliteterna för offentliggörande för filialen kan ha begränsad kunskap om innehållet i rapporten om inkomstskatteuppgifter som utarbetats av det yttersta moderföretaget, bör deras ansvar för att offentliggöra och göra tillgänglig rapporten om inkomstskatteupplysningar vara begränsat. |
|
(11) |
För att säkerställa att fall av bristande efterlevnad offentliggörs för allmänheten, bör lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor kontrollera huruvida rapporten om inkomstskatteupplysningar har lämnats in och utformats i enligheten med kraven i detta direktiv, samt gjorts tillgänglig på det relevanta företagets eller det anknutna företagets webbplats och att offentliggjord information stämmer överens med företagets reviderade finansiella information inom de tidsfrister som föreskrivs i detta direktiv .[Ändr. 19] |
|
(11a) |
Fall av överträdelser av företag och filialer som rör rapporteringskraven om inkomstskatteuppgifter, som leder till sanktioner av medlemsstaterna, bör enligt direktiv 2013/34/EU rapporteras till ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. Sådana sanktioner skulle bland annat kunna omfatta administrativa böter eller uteslutning från offentlig upphandling och från tilldelning av medel från unionens strukturfonder. [Ändr. 20] |
|
(12) |
Detta direktiv syftar till att öka transparens och offentlig granskning av företagsinkomstskatter genom att anpassa den befintliga rättsliga ramen när det gäller de skyldigheter som åligger bolag och företag rörande offentliggörande av rapporter, till skydd för bolagsmännens och tredje mans intressen i den mening som avses i artikel 50.2 g i FEUF. Domstolen har särskilt i ärende C-97/96 Verband deutscher Daihatsu-Händler (11) slagit fast att artikel 50.2 g i FEUF avser behovet att skydda ”tredje mans” intressen i allmänhet, utan att särskilja mellan eller utesluta vissa grupper av dem. Målet att uppnå etableringsfrihet, som institutionerna i allmänna ordalag enligt artikel 50.1 i FEUF ålagts att förverkliga, kan inte heller inskränkas genom artikel 50.2 i FEUF. Eftersom detta direktiv inte gäller skatteharmonisering utan endast skyldigheten att offentliggöra rapporter om inkomstskatteuppgifter, är artikel 50.1 i FEUF den lämpliga rättsliga grunden. |
|
(13) |
För att fastställa vissa skattejurisdiktioner för vilka mycket detaljerad information ska redovisas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 FEUF delegeras till kommissionen för att upprätta en gemensam unionsförteckning över dessa skattejurisdiktioner. Denna förteckning bör upprättas på grundval av vissa kriterier som identifierats på grundval av bilaga 1 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016)0024. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principer som fastställts i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning som godkänts av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i väntan på formellt undertecknande. För att säkerställa lika stor delaktighet i utarbetandet av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 21] |
|
(13a) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 48b punkterna 1, 3, 4 och 6 samt artikel 48c.5 i direktiv 2013/34/EU, bör även kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (12) . [Ändr. 22] |
|
(14) |
Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av dess verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Unionsåtgärder är därför berättigade för att bemöta den gränsöverskridande dimensionen där aggressiv skatteplanering eller internprissättningsarrangemang förekommer. Initiativet bemöter de berörda parternas oro över behovet att ta itu med störningar på den inre marknaden, utan att äventyra unionens konkurrenskraft. Det bör inte orsaka någon otillbörlig administrativ börda för företagen, ytterligare skattekonflikter eller risk för dubbelbeskattning. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål , åtminstone vad gäller ökad transparens . [Ändr. 23] |
|
(15) |
Omfattningen av den information som ska offentliggöras står, inom ramen för detta direktiv, generellt sett i proportion till målen att öka offentlig transparens och offentlig granskning. Detta direktiv står anses därför stå i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 24] |
|
(16) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (13) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande , exempelvis i form av ett jämförande diagram . Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat i syfte att uppnå målet med detta direktiv och undvika möjliga underlåtenheter och inkonsekvenser när det gäller medlemsstaternas genomförande i enlighet med deras nationella lagstiftning . [Ändr. 25] |
|
(17) |
Direktiv 2013/34/EU bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av direktiv 2013/34/EU
Direktiv 2013/34/EU ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 1 ska följande punkt införas som punkt 1a: ”1a. De samordningsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 2, 48a–48 g och 51 ska också tillämpas på de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser i medlemsstaterna som rör de filialer som öppnats i en medlemsstat av ett företag som inte regleras genom lagstiftningen i en medlemsstat, men vars juridiska form kan jämföras med den typ av företag som förtecknas i bilaga I”, |
|
2. |
Följande kapitel 10a ska infogas: ”KAPITEL 10A RAPPORT OM INKOMSTSKATTEUPPGIFTER Artikel 48a Definitioner som rör rapportering om inkomstskatteuppgifter I detta kapitel gäller följande definitioner:
Artikel 48b Företag och filialer som är skyldiga att rapportera inkomstskatteuppgifter 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att de yttersta moderföretag som styrs av deras nationella lagstiftning och som har en konsoliderad nettoomsättning över på 750 miljoner euro eller mer , liksom företag som styrs av deras nationella lagstiftning som inte är anknutna företag med en nettoomsättning över på 750 miljoner euro eller mer , utarbetar och offentliggör kostnadsfritt en rapport om inkomstskatteuppgifter på årsbasis. [Ändr. 26] Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på företagets webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen . Medlemsstaterna ska inte tillämpa de regler som anges i denna punkt om företagen i fråga endast är etablerade inom en enskild medlemsstats territorium och inte i några andra skattejurisdiktioner. [Ändr. 27] 2. Medlemsstater ska inte tillämpa de regler som anges i punkt 1 i denna artikel för yttersta moderföretag, när sådana företag eller anknutna företag omfattas av artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (*1) och införlivar, i en landsspecifik rapportering, information om all verksamhet i samtliga anknutna företag som omfattas av koncernredovisningen för dessa yttersta moderföretag. 3. Medlemsstater ska föreskriva, att de medelstora och stora dotterföretag som avses i artikel 3.3 och 3.4 som styrs av deras nationella lagstiftning och kontrolleras av ett yttersta moderföretag som, i sin balansräkning under ett räkenskapsår, har en konsoliderad nettoomsättning över på 750 miljoner euro eller mer, och som inte styrs av lagstiftningen i en medlemsstat, ska offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter för det yttersta moderföretaget på årlig basis. [Ändr. 28] Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på dotterföretagets webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen . [Ändr. 29] 4. Medlemsstaterna ska kräva att filialer som öppnats på dessa territorier av ett företag som inte styrs av en medlemsstats lagstiftning varje år kostnadsfritt offentliggör och tillgängliggör rapporten om inkomstskatteupplysningar för det yttersta moderföretag som avses i led a punkt 5 i denna artikel. [Ändr. 30] Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på filialens webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen . [Ändr. 31] Medlemsstaterna ska tillämpa första stycket i denna punkt endast för de filialer som har en nettoomsättning som överstiger den gräns som anges i lagstiftningen i varje medlemsstat i enlighet med artikel 3.2. 5. Medlemsstaterna ska tillämpa de regler som anges i punkt 4 endast för den filial där följande kriterier är uppfyllda:
6. Medlemsstaterna ska inte tillämpa de regler som anges i punkterna 3 och 4 i denna artikel om en rapport om inkomstskatteuppgifter som utarbetats i enlighet med artikel 48c offentliggörs på webbplatsen för det yttersta moderföretag som inte styrs av medlemsstatens lagstiftning inom en rimlig tidsperiod, som inte ska överstiga 12 månader efter bokslutsdagen, och om rapporten identifierar namn och registrerat säte för det enda dotterföretag eller den enda filial som styrs av lagstiftningen i en medlemsstat som har offentliggjort en rapport i enlighet med artikel 48d.1. 7. Medlemsstaterna ska kräva att dotterföretag eller filialer som inte omfattas av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 offentliggör och gör tillgänglig rapporten om inkomstskatteuppgifter, om dessa dotterföretag eller filialer har etablerats i syfte att undvika de rapporteringskrav som anges i detta kapitel. 7a. För medlemsstater som inte har infört euron ska beloppet i nationell valuta motsvarande det belopp som anges i punkterna 1, 3 och 5 beräknas genom tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning dagen för detta kapitels ikraftträdande. [Ändr. 34] Artikel 48c Innehåll i rapportering om inkomstskatteuppgifter 1. Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska omfatta information om samtliga verksamheter för företaget och det yttersta moderföretaget, inbegripet verksamheten för samtliga anknutna företag som ingår i koncernredovisningen för det relevanta räkenskapsåret. 2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska presenteras i en gemensam mall, uppdelade per skattejurisdiktion, och omfatta följande: [Ändr. 35]
Vid tillämpning av led e första stycket ska aktuell skatteutgift endast avse verksamheten i ett företag under innevarande redovisningsår och inte omfatta uppskjutna skatter eller avsättningar för osäkra skatteskulder. 3. Rapporten ska presentera den information som avses i punkt 2 separat för varje medlemsstat. Om en medlemsstat omfattar flera skattejurisdiktioner ska informationen sammanläggas på medlemsstatsnivå. presenteras separat för varje skattejurisdiktion . [Ändr. 42] Rapporten ska också presentera den information som avses i punkt 2 i denna artikel enskilt för varje skattejurisdiktion utanför unionen . som, i slutet av det föregående räkenskapsåret, förtecknas i den gemensamma unionsförteckningen över vissa skattejurisdiktioner som upprättats enligt artikel 48 g, såvida inte rapporten uttryckligen bekräftar, med förbehåll för det ansvar som avses i artikel 48e, att de anknutna företagen i en koncern som styrs av lagarna i en sådan skattejurisdiktion inte ägnar sig direkt åt transaktioner med ett anknutet företag i samma koncern som styrs av lagarna i en medlemsstat. [Ändr. 43] Rapporten ska presentera den information som avses i punkt 2 på aggregerad basis för övriga skattejurisdiktioner. [Ändr. 44] I syfte att skydda kommersiellt känslig information och säkerställa sund kompetens får medlemsstaterna tillåta att en eller flera av de specifika uppgiftsposter som anges i artikel 48c utelämnas tillfälligt från rapporten i fråga om verksamhet i en eller flera specifika skattejurisdiktioner om de är av sådan art att ett offentliggörande av dem allvarligt skulle äventyra marknadspositionen för de företag som avses i artikel 48b.1 och artikel 48b.3 och som de berör. Ett utelämnande ska inte förhindra en rättvisande och balanserad förståelse av företagets skattemässiga situation. Utelämnandet ska anges i rapporten tillsammans med en förklaring om varför detta är fallet och med en hänvisning till den berörda skattejurisdiktionen. [Ändr. 83] Medlemsstaterna ska kräva att ett sådant utelämnande endast får ske om det i förväg har godkänts av en behörig nationell myndighet. Företaget ska varje år ansöka om ett nytt godkännande från den behöriga myndigheten som fattar sitt beslut på grundval av en ny bedömning av situationen. Om den utelämnade informationen inte längre uppfyller det krav som fastställs i stycke 3a ska den omedelbart offentliggöras. Från och med slutet av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras, ska företaget också retroaktivt offentliggöra, i form av ett aritmetiskt medelvärde, den information som föreskrivs enligt denna artikel för föregående år som omfattas av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras. [Ändr. 69/rev] Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om ett sådant tillfälligt undantag beviljats och överföra, på ett konfidentiellt sätt, den utelämnade informationen tillsammans med en detaljerad förklaring om varför undantaget beviljades. Varje år ska kommissionen på sin webbplats offentliggöra de meddelanden som den mottagit från medlemsstaterna i enlighet med stycke 3a. [Ändr. 47] Kommissionen ska kontrollera att det krav som fastställs i stycke 3a respekteras och övervaka användningen av ett sådant tillfälligt undantag som beviljats av nationella myndigheter. [Ändr. 48] Om kommissionen drar slutsatsen, efter att ha utfört sin bedömning av den mottagna informationen i enlighet med stycke 3c, att det krav som fastställs i stycke 3a inte är uppfyllt, ska det berörda företaget omedelbart offentliggöra informationen. Från och med slutet av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras, ska företaget också retroaktivt offentliggöra, i form av ett aritmetiskt medelvärde, den information som föreskrivs enligt denna artikel för föregående år som omfattas av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras. [Ändr. 70/rev] Kommissionen ska, genom en delegerad akt, anta riktlinjer i syfte att hjälpa medlemsstaterna att definiera fall där ett offentliggörande av information anses allvarligt äventyra marknadspositionen för de företag som de berör. [Ändr. 50] Informationen ska hänföras till varje relevant skattejurisdiktion på grundval av ett fast driftsställe eller en varaktig affärsverksamhet som, med utgångspunkt i koncernens verksamhet, kan ge upphov till inkomstskattskyldighet i den skattejurisdiktionen. Om verksamheten i flera anknutna företag ger upphov till en skattskyldighet inom samma skattejurisdiktion, ska informationen som rör den skattejurisdiktionen utgöra den samlade informationen som rör sådan verksamhet i varje anknutet företag och dess filialer i den jurisdiktionen. Information om en viss verksamhet ska inte samtidigt hänföras till mer än en skattejurisdiktion. 4. Rapporten ska på koncernnivå omfatta en övergripande beskrivning med förklaringar till väsentliga diskrepanser mellan de belopp som offentliggjorts enligt punkt 2 leden e och f, vid behov, med beaktande av motsvarande belopp för tidigare räkenskapsår om tillämpligt. 5. Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras och göras tillgänglig kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på dotterföretagets webbplats eller på webbplatsen ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. [Ändr. 51] 6. Den valuta som används i rapporten om inkomstskatteuppgifter ska vara valutan i vilken koncernredovisningen utförs. Medlemsstaterna ska inte kräva att denna rapport offentliggörs i en annan valuta än den som används för årsredovisningen. 7. För de medlemsstater som inte omfattas av euron ska den tröskel som anges i artikel 48b.1 konverteras till den nationella valutan enligt den växelkurs som gäller den [Publications Office- set the date = the [dagen för detta direktivs ikraftträdande] och som anges i Europeiska unionens officiella tidning , … med ett påslag eller avdrag på högst 5 % för att avrunda beloppet i den nationella valutan. De trösklar som anges i artikel 48b.3 och 48b.4 ska konverteras till motsvarande belopp i den nationella valutan för det berörda tredjelandet genom tillämpning av växelkursen som gäller den … Publications Office – set the date = the [dagen för detta direktivs ikraftträdande] avrundat till närmaste tusental. Artikel 48d Offentliggörande och tillgänglighet 1. Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med kapitel 2 i direktiv 2009/101/EG tillsammans med de dokument som avses i artikel 30.1 i detta direktiv och där tillämpligt med de redovisningshandlingar som avses i artikel 9 i rådets direktiv 89/666/EEG (*2). 2. Den rapport som avses i artikel 48b.1, 48b.3, 48b.4 och 48b.6 ska vara tillgänglig på webbplatsen under åtminstone fem år i följd. Artikel 48e Ansvar för utarbetande, offentliggörande och tillgängliggörande av rapporten om inkomstskatteuppgifter 1. För att stärka ansvarsskyldigheten gentemot tredje parter och säkerställa god styrning ska medlemsstaterna ska säkerställa att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i det yttersta moderföretag som avses i artikel 48b.1, inom ramen för den behörighet som tillkommer dem enligt nationell rätt, kollektivt ansvarar för att säkerställa att rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas, offentliggörs och görs tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c, och 48d. [Ändr. 52] 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i de dotterföretag som avses i artikel 48b.3 i detta direktiv och de personer som utsetts för att utföra de formaliteter för offentliggörande som anges i artikel 13 i direktiv 89/666/EEG för den filial som avses i artikel 48b.4 i detta direktiv, inom ramen för den behörighet som tillkommer dem enligt nationell rätt, kollektivt ansvarar för att säkerställa att, efter bästa vetskap och förmåga, rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas, offentliggörs och görs tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c och 48d. Artikel 48f Oberoende kontroll Medlemsstaterna ska säkerställa att, om årsredovisningen för ett anknutet företag är föremål för revision av en eller flera lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor enligt artikel 34.1, den lagstadgade revisorn eller revisionsfirman också kontrollerar huruvida rapporten om inkomstskatteuppgifter har tillhandahållits och gjorts tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c och 48d. De lagstadgade revisorerna eller revisionsfirmorna ska ange i sin rapport om rapporten om inkomstskatteuppgifter inte har lämnats in eller gjorts tillgänglig i enlighet med dessa artiklar. Artikel 48 g Gemensam unionsförteckning över vissa skattejurisdiktioner Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 med avseende på utarbetande av en gemensam unionsförteckning över vissa skattejurisdiktioner. Den förteckningen ska grunda sig på en bedömning av de skattejurisdiktioner som inte tillämpar följande kriterier:
Artikel 48h Inledningsdatum för rapportering om inkomstskatteuppgifter Medlemsstaterna ska säkerställa att lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar artiklarna 48a–48f tillämpas senast från det första räkenskapsårets begynnelsedatum från eller efter den … Publications Office- set the date = one year after the transposition deadline] [två år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. Artikel 48i Rapport Kommissionen ska rapportera om efterlevnad och inverkan av de rapporteringsskyldigheter som anges i artiklarna 48a–48f. Rapporten ska innefatta en utvärdering av huruvida rapporten om inkomstskatteuppgifter ger lämpliga och proportionerliga resultat, och en kostnads-nyttobedömning ska göras av en sänkning av tröskeln för konsoliderad nettoomsättning över vilken företag och filialer erfordras att rapportera om inkomstskatteuppgifter. Rapporten ska dessutom utvärdera det eventuella behovet att vidta ytterligare kompletterande åtgärder, med beaktande av behovet att säkerställa tillräcklig transparens och behovet att behålla och säkerställa en konkurrenskraftig miljö för företagen och privata investeringar . [Ändr. 54] Rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och till rådet senast den … [ Publications Office- set the date = five years after the transposition date of this Directive ]. [sex år efter detta direktivs ikraftträdande].” (*1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338)." (*2) Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat, (EGT L 395, 30.12.1989, s. 36).”" |
|
2a. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 48ia Senast fyra år efter antagandet av detta direktiv och med beaktande av situationen på OECD-nivå ska kommissionen se över, bedöma och rapportera om bestämmelserna i detta kapitel, särskilt när det gäller följande:
Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.” [Ändr. 55] |
|
2b. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 48ib Gemensam mall för rapporten Kommissionen ska, med hjälp av genomförandeakter, fastställa den gemensamma mall som avses i artikel 48b punkterna 1, 3, 4 och 6 samt artikel 48c.5. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.” [Ändr. 56] |
|
3. |
Artikel 49 ska ändras på följande sätt:
|
|
3a. |
I artikel 51 ska stycke 1 ersättas med följande: Medlemsstaterna ska fastställa reglerna för sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs . Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska åtminstone föreskriva administrativa åtgärder och sanktioner vid företags överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den … [ett år efter detta direktivs ikraftträdande] och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt. Senast den … [tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen sammanställa en förteckning över åtgärder och sanktioner som fastställts av varje medlemsstat i enlighet med detta direktiv.” [Ändr. 58] |
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den … [Office of Publications insert date: one year after entry into force] [ett år efter detta direktivs ikraftträdande] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 62.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(3) COM(2015)0610 av den 27 oktober 2015.
(4) COM(2014)0910 av den 16 december 2014.
(5) 2015/2010(INL)
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(7) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar, EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(11) Domstolens dom av den 4 december 1997, C-97/96 Verband deutscher Daihatsu-Händler ECLI:EU:C:1997:581.
(12) Regulation (EU) No 182/2011 of the European Parliament and of the Council of 16 February 2011 laying down the rules and general principles concerning mechanisms for control by the Member States of the Commission's exercise of implementing powers (OJ L 55, 28.2.2011, p. 13).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/638 |
P8_TA(2019)0310
Gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och finansiella regler för dessa fonder ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (COM(2018)0375 – C8-0230/2018 – 2018/0196(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/47)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0375), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 177, 322.1a och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0230/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 25 oktober 2018 (3), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet, ståndpunkten i form av ändringsförslag från budgetkontrollutskottet, yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0043/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (4). |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 83.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 41.
(3) EUT C 17, 14.1.2019, s. 1.
(4) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 13 februari 2019 (Antagna texter; P8_TA(2019)0096).
P8_TC1-COD(2018)0196
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering [Ändr. 1]
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 177, 322.1 a och 349,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
med beaktande av revisionsrättens yttrande (3),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (4), och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, och att särskild uppmärksamhet ägnas landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar. Dessa regioner drar särskild nytta av sammanhållningspolitiken. Enligt artikel 175 i EUF-fördraget ska unionen understödja strävandena att uppnå dessa mål genom åtgärder som den vidtar genom utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska investeringsbanken och andra instrument. Artikel 322 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för att anta finansiella regler som reglerar förfarandet för budgetens upprättande och genomförande och redovisningen och revisionen av räkenskaperna samt kontrollen av de ekonomiska aktörernas ansvar. [Ändr. 2] |
|
(1a) |
Det är viktigt för Europeiska unionen och dess invånare att sammanhållningspolitiken behålls som unionens viktigaste investeringspolitik, och att finansieringen för perioden 2021-2027 kvarstår på minst samma nivå som för programperioden 2014–2020. Nya medel till unionens övriga verksamhets- eller programområden bör inte tas från Eruf, ESF+ eller Sammanhållningsfonden. [Ändr. 3] |
|
(2) |
I syfte att vidareutveckla ett samordnat och harmoniserat genomförande av unionens fonder med delad förvaltning, närmare bestämt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, åtgärder som finansieras med delade förvaltning enligt Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl- och migrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet (ISF) och Instrumentet för gränsförvaltning och visering, bör finansiella regler fastställas med stöd av artikel 322 i EUF-fördraget för alla dessa fonder (nedan kallade fonderna), med tydligt angivande av tillämpningsområdet för de relevanta bestämmelserna. Dessutom bör gemenssamma bestämmelser fastställas med stöd av artikel 177 i EUF-fördraget för att täcka specifika regler för Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden, och EHFF, och till en viss del Europeiska jordbruksfonden för landsbygdens utveckling (Ejflu) . [Ändr. 430] |
|
(3) |
På grund av särdragen i varje fond bör särskilda bestämmelser för varje enskild fond och för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) inom Eruf fastställas i separata förordningar (nedan kallade fondspecifika förordningar) som ett komplement till bestämmelserna i den här förordningen. |
|
(4) |
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena bör omfattas av särskilda åtgärder och erhålla ytterligare finansiering enligt artikel 349 i EUF-fördraget och artikel 2 i protokoll nr 6 fogat till 1994 års anslutningsakt, för att kunna hantera de specifika nackdelar som deras geografiska plats medför . [Ändr. 5] |
|
(5) |
De övergripande principerna i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) och artikel 10 i EUF-fördraget, inbegripet principerna om subsidiaritet och proportionalitet i artikel 5 i EU-fördraget, bör iakttas när fonderna genomförs, med hänsyn tagen till unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna bör också iaktta skyldigheterna enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och säkerställa tillgänglighet i enlighet med artikel 9 i konventionen och i enlighet med unionslagstiftningen om harmoniserade tillgänglighetskrav för varor och tjänster . I detta sammanhang bör fonderna genomföras på ett sätt som främjar avinstitutionalisering och närvård . Medlemsstaterna och kommissionen bör sträva efter att undanröja ojämlikhet och främja jämställdhet mellan kvinnor och män och integrera ett genusperspektiv, samt bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Fonderna bör inte stödja åtgärder som bidrar till någon form av segregering eller uteslutning, eller infrastruktur som är otillgänglig för personer med funktionsnedsättning . Målen för fonderna bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar , och med beaktande av de åtaganden som man har enats om under Parisavtalet . I syfte att skydda den inre marknadens integritet, bör verksamhet som gynnar företag följa unionens regler om statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. Fattigdom är en av EU:s största utmaningar. Fonderna bör därför bidra till att utrota fattigdomen i unionen. De bör också bidra till att uppfylla unionens och dess medlemsstaters åtagande om att uppnå målen för hållbar utveckling. [Ändr. 6] |
|
(6) |
Sådana övergripande finansiella regler som Europaparlamentet och rådet antar med stöd av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på den här förordningen. De reglerna anges i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och reglerar även kontroller av de ekonomiska aktörernas ansvar. Regler som antas med stöd av artikel 322 i EUF-fördraget avser också skydd av unionens budget i händelse av generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, eftersom iakttagandet av rättstatens principer är en förutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv unionsfinansiering. |
|
(7) |
Om en tidsfrist fastställs för kommissionen för åtgärder mot medlemsstaterna, bör kommissionen beakta alla uppgifter och handlingar som krävs på ett snabbt och effektivt sätt. Om inlagor från medlemsstaterna är ofullständiga eller inte uppfyller kraven i den här förordningen och i de fondspecifika förordningarna, så att kommissionen inte kan vidta välinformerade åtgärder, bör tidsfristen senareläggas till dess att medlemsstaterna uppfyller de föreskrivna kraven. |
|
(8) |
I syfte att bidra till unionens prioriteringar bör fonderna inrikta sitt stöd på ett begränsat antal politiska mål i enlighet med de fondspecifika uppdragen och de fördragsfästa målen. De politiska målen för Amif, ISF och instrumentet för gränsförvaltning och visering bör fastställas i de fondspecifika förordningarna. |
|
(9) |
Med tanke på betydelsen av att motverka klimatförändringar i enlighet med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling bör fonderna bidra till att integrera klimatåtgärder i den normala verksamheten och nå det övergripande målet att 25 % a 30 % av unionens budget ska anslås till stöd för klimatmålen. Klimatsäkring bör utgöra en integrerad del av programplanering och genomförande . [Ändr. 7] |
|
(9a) |
Med tanke på effekterna av migrantströmmarna från tredjeländer bör sammanhållningspolitiken bidra till integrationsprocesserna, i synnerhet genom att ge infrastrukturstöd åt de städer och lokala och regionala myndigheter som utför primärkontroller och är mest engagerade i genomförandet av integrationspolitiken. [Ändr. 8] |
|
(10) |
Den del av unionens budget som anslås till fonderna bör genomföras av kommissionen genom delad förvaltning med medlemsstaterna i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) [den nya budgetförordningen] (5) (nedan kallad budgetförordningen). Därför kommissionen och medlemsstaterna vid genomförandet av de fonder som omfattas av delad förvaltning iaktta principerna i budgetförordningen, såsom sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-diskriminering. Medlemsstaterna bör ha ansvaret för förberedandet och genomförandet av sådana program. Detta bör ske på lämplig territoriell nivå och i överensstämmelse med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar av de organ som medlemsstaterna har utsett i detta syfte. Medlemsstaterna bör inte lägga till bestämmelser som gör det svårare för stödmottagaren att använda medlen [Ändr. 9] |
|
(11) |
Principen om partnerskap är en viktig del i genomförandet av fonderna, och bygger på flernivåstyre och regionala, lokala och andra offentliga myndigheters, det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas delaktighet. För att skapa kontinuitet i partnerskapens organisation bör kommissionen ges befogenhet att ändra och anta k ommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 (6) fortsätta att gälla. [Ändr. 10] |
|
(12) |
På unionsnivå är den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken ramen för att utpeka nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna tar fram sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram samtidigt med de årliga nationella reformprogrammen för att ange och samordna de prioriterade investeringsprojekt som bör få stöd med nationell finansiering och unionsfinansiering. De bör också bidra till att unionsfinansieringen används på ett enhetligt sätt och maximera det finansiella stödets mervärde, särskilt vad gäller stöd från fonderna, den europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen och InvestEU. [Ändr. 11] |
|
(13) |
Medlemsstaterna bör beakta hur landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget (nedan kallade landsspecifika rekommendationer) beaktas när programdokumenten utarbetas , där de följer programmets mål . Under programperioden 2021–2027 (nedan kallad programperioden) bör medlemsstaterna regelbundet för övervakningskommittén och kommissionen rapportera om läget i programmen till stöd för de landsspecifika rekommendationerna och den europeiska pelaren för sociala rättigheter . Under en halvtidsöversyn bör medlemsstaterna bland annat överväga behovet av ändringar av programmen för att ta hänsyn till relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits eller ändrats sedan början av programperioden. [Ändr. 12] |
|
(14) |
Medlemsstaterna bör ta hänsyn till innehållet i sina utkast till nationella energi- och klimatplaner, som ska utarbetas enligt förordningen om styrningen av energiunionen (7), och resultatet av den process som leder till att unionen rekommendationer om dessa planer, program, inklusive under halvtidsöversynen, liksom för de finansiella behoven för koldioxidsnåla investeringar. [Ändr. 13] |
|
(15) |
Partnerskapsavtalet, som utarbetas av varje medlemsstat, bör vara ett strategiskt dokument som ligger till grund för förhandlingarna mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten om programmens utformning. För att minska den administrativa bördan bör det inte vara nödvändigt att ändra partnerskapsavtalen under programperioden. För att underlätta planeringen och undvika överlappande innehåll i programdokumenten bör partnerskapsavtalen kunna ingås det vara möjligt att inkludera partnerskapsavtalen som en del av ett program. [Ändr. 14] |
|
(16) |
Varje medlemsstat bör ha flexibilitet att kan bidra till InvestEU för tillhandahållande av budgetgarantier för investeringar i den medlemsstaten under de specifika villkor som anges i artikel 10 i denna förordning . [Ändr. 15] |
|
(17) |
För att säkerställa att förutsättningarna föreligger för en inkluderande, icke-diskriminerande ändamålsenlig och resurseffektiv användning av unionsstöd från fonderna, bör en begränsad förteckning över nödvändiga villkor samt en kortfattad och uttömmande uppsättning objektiva kriterier för bedömningen av dessa fastställas. Varje nödvändigt villkor bör vara kopplat till ett särskilt mål och bör vara automatiskt tillämpligt när det särskilda målet väljs ut för stöd. Om dessa villkor inte är uppfyllda bör utgifterna för insatser enligt de aktuella särskilda målen inte ingå i betalningsansökan. I syfte att upprätthålla en gynnsam investeringsmiljö bör det regelbundet övervakas att de nödvändiga villkoren fortsätter att vara uppfyllda. Det är också viktigt att se till att insatser som valts ut för stöd genomförs i överensstämmelse med de strategier och planeringsdokument som ligger till grund för de uppfyllda nödvändiga villkoren, och på så sätt säkerställa att alla medfinansierade insatser överensstämmer med unionens strategiska ram. [Ändr. 16] |
|
(18) |
Medlemsstaterna bör inrätta en resultatram för varje operativt program som omfattar alla indikatorer, delmål och mål för att övervaka, rapportera om och utvärdera programmets resultat. Detta bör leda till att projekturvalet och utvärderingen blir resultatdrivna. [Ändr. 17] |
|
(19) |
Medlemsstaterna bör genomföra en halvtidsöversyn av alla program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden. Denna översyn bör leda till en heltäckande anpassning av programmen, med utgångspunkt i programmens resultat, och samtidigt ge tillfälle att beakta nya utmaningar och relevanta landsspecifika rekommendationer som utfärdas 2024, samt framsteg med de nationella energi- och klimatplanerna och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Demografiska utmaningar bör också beaktas . Samtidigt bör kommissionen 2024 tillsammans med den tekniska justeringen för 2025 se över alla medlemsstaters totala anslag till det sammanhållningspolitiska målet Investering för tillväxt och sysselsättning för åren 2025, 2026 och 2027 och tillämpa den fördelningsmetod som fastställs i den relevanta grundrättsakten. Denna översyn tillsammans med resultatet av halvtidsöversynen bör leda till programändringar som ändrar medelstilldelningen för åren 2025, 2026 och 2027. [Ändr. 18] |
|
(20) |
Mekanismerna för att knyta unionens finansieringsstrategier närmare till unionens ekonomiska styrning bör förbättras ytterligare, så att kommissionen kan lägga fram ett förslag till rådet om att helt eller delvis hålla inne åtagandena till ett eller flera program i den berörda medlemsstaten, om medlemsstaten underlåter att vidta effektiva åtgärder beträffande den ekonomiska styrningen. För att säkerställa ett enhetligt genomförande och med hänsyn till omfattningen av de ekonomiska effekterna av åtgärder som ska genomföras, bör genomförandebefogenheter ges till rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen. För att underlätta fattandet av beslut som är nödvändiga för att säkerställa effektiva åtgärder beträffande den ekonomiska styrningen bör omröstning med omvänd kvalificerad majoritet användas. [Ändr. 425rev, 444rev, 448 och 469] |
|
(20a) |
Medlemsstaterna kan i vederbörligen motiverade fall lägga fram en begäran om flexibilitet inom den nuvarande ramen för stabilitets- och tillväxtpakten för offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder, som bekostas av den offentliga förvaltningen genom medfinansiering av investeringar som aktiveras som en del av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (”ESI-fonderna”). Kommissionen ska noggrant bedöma denna begäran vid fastställandet av den finanspolitiska korrigeringen inom ramen för antingen stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del eller för dess korrigerande del. [Ändr. 20] |
|
(21) |
Det är nödvändigt att fastställa gemensamma krav på programmens innehåll, med beaktande av fondernas särdrag. Dessa gemensamma krav kan kompletteras av fondspecifika regler. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XXX] (8) (nedan kallad ETS-förordningen) bör innehålla särskilda bestämmelser om innehållet i programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg). |
|
(22) |
För att möjliggöra flexibilitet i genomförandet av programmen och minska de administrativa bördorna bör begränsade medelöverföringar tillåtas mellan de prioriterade områdena i samma program, utan att det krävs ett kommissionsbeslut om ändring av programmet. De justerade finansieringsöversikterna bör lämnas in till kommissionen så att aktuell information om anslagen för varje prioritering finns att tillgå. |
|
(22a) |
Större projekt står för en stor del av unionens utgifter och de är ofta av strategisk betydelse för att genomföra unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Det är därför berättigat att insatser som överskrider vissa trösklar även i fortsättningen omfattas av särskilda godkännandeförfaranden i enlighet med denna förordning. Tröskeln bör fastställas i förhållande till sammanlagd stödberättigande kostnad, med hänsyn tagen till förväntade nettointäkter. För tydlighetens skull bör därför innehållet i större projektansökningar anges. Ansökan bör innehålla nödvändig information för att säkerställa att ekonomiska bidrag från fonderna inte leder till en betydande förlust av arbetstillfällen på befintliga orter inom unionen. Medlemsstaten bör lämna alla nödvändiga uppgifter, och kommissionen bör bedöma större projekt för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag är berättigat. [Ändr. 21] |
|
(23) |
För att stärka den integrerade strategin för territoriell utveckling, bör investeringar i form av territoriella instrument som integrerade territoriella investeringar (ITI) och lokalt ledd utveckling (LLU) (kallad ”Leader” i Ejflu) och andra territoriella verktyg inom ramen för målet ”Ett Europa närmare medborgarna” till stöd för initiativ som utformats av medlemsstaten för investeringar inom Eruf grundas på regionala och lokala utvecklingsstrategier . Samma sak bör gälla för närliggande initiativ, såsom smarta byar . Vid tillämpningen av integrerade territoriella investeringar och territoriella verktyg som utformats av medlemsstaterna bör vissa minimikrav fastställas för de territoriella strategiernas innehåll. Dessa territoriella strategier bör utarbetas och godkännas under de behöriga myndigheternas eller organens ansvar. För att säkerställa att de behöriga myndigheterna eller organen är delaktiga i genomförandet av de territoriella strategierna, bör myndigheterna eller organen vara ansvariga för urvalet av de insatser som ska få stöd, eller delta i detta urval. [Ändr. 22] |
|
(24) |
För att bättre ta vara på den lokala potentialen är det nödvändigt att stärka och underlätta lokalt ledd utveckling. Därvidlag bör hänsyn tas till lokala behov och lokal potential, samt relevanta sociokulturella egenskaper, och strukturförändringar, stärkt lokal och administrativ kapacitet och stimulans av innovation bör också ingå. Ett nära samarbete och en integrerad användning av fonderna för att genomföra strategier för lokal utveckling bör stärkas. Lokala aktionsgrupper som representerar lokalsamhällets intressen bör som grundläggande princip vara ansvariga för utformningen och genomförandet av lokalt ledda strategier för lokal utveckling. I syfte att underlätta ett samordnat stöd från olika fonder till lokalt ledda strategier för lokal utveckling och underlätta genomförandet av dem, bör modellen med en samordnande fond underlättas. [Ändr. 23] |
|
(25) |
För att minska den administrativa bördan bör tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ genomföras enligt ett schablonbelopp baserat på framstegen i genomförandet av programmet. Sådant tekniskt stöd kan kompletteras med riktade åtgärder för administrativ kapacitetsuppbyggnad, exempelvis en utvärdering av personalkompetensen, där metoderna för ersättning inte är kostnadsbaserade. Åtgärder och resultat samt motsvarande unionsutbetalningar kan överenskommas i en färdplan och leda till betalningar för praktiska resultat. [Ändr. 24] |
|
(26) |
Det är lämpligt att klargöra att när en medlemsstat föreslår kommissionen att en prioritering i ett program eller en del därav ska få stöd genom ett finansieringsupplägg som inte är kostnadsbaserat, bör de överenskomna åtgärderna, resultaten och villkoren vara kopplade till konkreta investeringar inom ramen för program med delad förvaltning i den medlemsstaten eller regionen. |
|
(27) |
För att granska programmens resultat bör medlemsstaterna inrätta övervakningskommittéer som även består av representanter för det civila samhället och arbetsmarknadens parter . För Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden bör de årliga genomföranderapporterna ersättas med en årlig strukturerad politisk dialog baserad på de senaste uppgifterna om genomförandet av programmet som medlemsstaten tillhandahåller. [Ändr. 25] |
|
(28) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (9) finns det ett behov av att utvärdera fonderna på grundval av den information som samlats in till följd av specifika krav på övervakning och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i förekommande fall innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av fondernas praktiska genomslag. Indikatorer bör utvecklas på ett könsmedvetet sätt, om möjligt. [Ändr. 26] |
|
(29) |
För att det ska finnas heltäckande och aktuell information om genomförandet av programmen att tillgå bör mer frekvent en effektiv och snabb elektronisk rapportering av kvantitativa uppgifter fordras. [Ändr. 27] |
|
(30) |
Till stöd för utarbetandet av relaterade program och verksamheter under nästa programperiod bör kommissionen genomföra en halvtidsutvärdering av fonderna. Vid slutet av programperioden bör kommissionen genomföra efterhandsutvärderingar av fonderna, som bör inriktas på fondernas genomslag. Resultaten av dessa utvärderingar bör offentliggöras. [Ändr. 28] |
|
(31) |
Programmyndigheterna, stödmottagarna och de berörda parterna i medlemsstaterna bör öka medvetenheten om unionsfinansieringens resultat och informera allmänheten om detta. Insyn, kommunikation och synliggörande av stödet är avgörande för att unionens åtgärder ska vara synliga ute på fältet och bör baseras på riktiga, korrekta och aktuella uppgifter. För att dessa krav ska kunna genomdrivas bör programmyndigheterna och kommissionen kunna tillämpa korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. |
|
(32) |
De förvaltande myndigheterna bör offentliggöra strukturerad information om utvalda insatser och stödmottagare på webbplatsen för det program som ger stöd till insatsen, under iakttagande av kraven på skydd av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10). |
|
(33) |
För att förenkla användningen av fonderna och minska risken för fel är det lämpligt att fastställa både formerna av bidrag från unionen till medlemsstaterna och formerna av stöd från medlemsstaterna till stödmottagarna. |
|
(34) |
För bidrag som ges till stödmottagare bör medlemsstaterna i ökad utsträckning använda sig av förenklade kostnadsalternativ. Tröskelvärdet för obligatorisk användning av förenklade kostnadsalternativ bör kopplas till insatsens totalkostnad, så att alla insatser under tröskelvärdet behandlas lika, oavsett om de är offentliga eller privata. Om en medlemsstat har för avsikt att föreslå ett förenklat konstandsalternativ, bör den samråda med övervakningskommittén. [Ändr. 29] |
|
(35) |
För att schablonbelopp ska kunna tillämpas omedelbart bör alla schablonsatser som fastställs av medlemsstaterna under perioden 2014–2020 på grundval av en rättvis, skälig och verifierbar beräkningsmetod fortsätta att användas för liknande insatser som får stöd enligt denna förordning utan krav på en ny beräkningsmetod. |
|
(36) |
I syfte att öka utnyttjandet av medfinansierade miljöinvesteringar bör synergier säkerställas med Life-programmet för miljö och klimatpolitik, särskilt genom Lifes strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt, samt med projekt som finansieras genom Horisont Europa och andra unionsprogram . [Ändr. 30] |
|
(37) |
För rättssäkerhetens skull är det lämpligt att ange perioden för stödberättigande utgifter eller kostnader för insatser som får stöd från fonderna i enlighet med denna förordning och att begränsa stödet till färdigställda insatser. Vilken dag då utgifterna blir berättigande till stöd från fonderna, om nya program antas eller befintliga program ändras, bör också klargöras, inbegripet möjligheten att i undantagsfall förlänga den stödberättigande perioden till början av en naturkatastrof, om det finns ett akut behov av att ta resurser i anspråk för att hantera en sådan katastrof. |
|
(38) |
För att fonderna ska bli inkluderande, effektiva, rättvisa och leda till hållbara resultat, bör det finnas bestämmelser som garanterar att investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar är icke-diskriminerande och har en lång livslängd och förhindrar att fonderna utnyttjas på ett otillbörligt sätt. De förvaltande myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid att inte stödja utflyttning vid urvalet av insatser och att belopp som felaktigt utbetalats till insatser som inte uppfyller kravet på långsiktighet betraktas som oriktigheter. [Ändr. 31] |
|
(39) |
För att öka komplementariteten och förenkla genomförandet bör det vara möjligt att kombinera stöd från Sammanhållningsfonden och Eruf med stöd från ESF+ i gemensamma program inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt. |
|
(40) |
För att optimera mervärdet av investeringar som finansieras helt eller delvis genom unionens budget bör synergieffekter eftersträvas framför allt mellan fonderna och direkt förvaltade instrument, däribland reformverktyget. Denna politiska samordning bör främja lättanvända mekanismer och flernivåstyre. Dessa synergieffekter bör uppnås med hjälp av viktiga mekanismer, närmare bestämt godkännande av schablonsatser för stödberättigande kostnader från Horisont Europa för liknande insatser och möjligheten att kombinera finansiering från olika unionsinstrument i samma insats så länge som dubbel finansiering undviks. Denna förordning bör därför innehålla regler om kompletterande finansiering från fonderna. [Ändr. 32] |
|
(41) |
Finansieringsinstrument bör inte användas för att stödja refinansiering, till exempel för att ersätta befintliga låneavtal eller andra former av finansiering för investeringar som redan fysiskt färdigställts eller genomförts den dag då investeringsbeslutet fattas, utan i stället för att stödja alla typer av nya investeringar i enlighet med de politiska målen. |
|
(42) |
Beslutet att finansiera stödåtgärder via finansieringsinstrumenten bör fattas på grundval av en förhandsbedömning. I denna förordning bör det också fastställas minimikrav på de obligatoriska delarna av förhandsbedömningarna, och medlemsstaterna bör kunna använda förhandsbedömningen som utfördes under perioden 2014–2020, vid behov uppdaterade, för att undvika administrativa bördor och förseningar när finansieringsinstrument utformas. |
|
(42a) |
I fråga om finansieringsinstrument bör förvaltningsmyndigheterna ha möjlighet att genom direkt tilldelning av kontrakt låta genomförandeuppgifter skötas av EIB-gruppen, nationella utvecklingsbanker eller internationella finansinstitut. [Ändr. 33] |
|
(43) |
För att underlätta genomförandet av vissa typer av finansieringsinstrument där kompletterande bidragsstöd planeras, är det möjligt att tillämpa reglerna för finansieringsinstrument på en sådan kombination i en enda finansieringsinstrumentinsats. Särskilda villkor för att förebygga dubbelfinansiering i sådana fall bör fastställas. |
|
(44) |
Under fullständigt hänsynstagande till de tillämpliga reglerna för statligt stöd och offentlig upphandling som klargjordes redan under programperioden 2014–2020 bör de förvaltande myndigheterna ha möjlighet att besluta om de lämpligaste alternativen för genomförande av finansieringsinstrument, för att tillgodose regionernas särskilda behov. Inom denna ram bör kommissionen, i samarbete med Europeiska revisionsrätten, ge råd till revisorer, förvaltande myndigheter och stödmottagare för att bedöma efterlevnaden av system för statligt stöd och statligt utvecklingsstöd. [Ändr. 34] |
|
(45) |
I enlighet med principen om och reglerna för delad förvaltning ska medlemsstaterna och kommissionen ha ansvaret för att förvalta och kontrollera programmen och ge försäkran om att fonderna använts på ett lagligt och riktigt sätt. Eftersom medlemsstaterna bör ha huvudansvaret för denna förvaltning och kontroll och bör se till att insatser som stöds av fonderna följer tillämplig lagstiftning, bör deras skyldigheter i detta avseende fastställas. Kommissionens befogenheter och skyldigheter i detta sammanhang bör också fastställas. |
|
(45a) |
För att öka graden av ansvarighet och öppenhet bör kommissionen införa ett system för behandling av klagomål, som bör vara tillgängligt för alla medborgare och intressenter under alla skeden av utarbetade och genomförande av program, inbegripet övervakning och utvärdering. [Ändr. 35] |
|
(46) |
För att programmen ska kunna börja genomföras snabbt bör det vara enkelt att ta över genomförandeformerna , inklusive administrations- och IT-systemen, från den föregående programperioden , där så är möjligt . Det datoriserade system som redan inrättades för den föregående programperioden, anpassat vid behov, bör kunna fortsätta att användas, såvida inte ny teknik behövs. [Ändr. 36] |
|
(47) |
För att effektivisera programförvaltningen bör integrationen av bokföringsfunktionerna med den förvaltande myndighetens funktioner kvarstå för de program som stöds av Amif, ISF och instrumentet för gränsförvaltning och visering, och bör vara ett alternativ för de andra fonderna. |
|
(48) |
Eftersom den förvaltande myndigheten har huvudansvaret för att fonderna genomförs ändamålsenligt och resurseffektivt och därför har ett betydande antal funktioner, bör dess funktioner i samband med urvalet av projekt, programförvaltning och stöd till övervakningskommittén anges närmare. De insatser som väljs ut bör överensstämma med de övergripande principerna. |
|
(48a) |
För att främja ändamålsenlig användning av fonderna bör EIB:s stöd vara tillgängligt för alla medlemsstater på deras begäran. Detta kan inbegripa kapacitetsuppbyggnad, stöd till identifiering, utformning och genomförande av projekt samt rådgivning om finansieringsinstrument och investeringsplattformar. [Ändr. 37] |
|
(49) |
I syfte att optimera synergieffekterna mellan fonderna och de direkt förvaltade instrumenten, bör tillhandahållande av stöd underlättas till åtgärder som redan har fått spetskompetensstämpeln (Seal of Excellence). |
|
(50) |
För att säkerställa en lämplig balans mellan ett ändamålsenligt och resurseffektivt genomförande av fonderna och de därmed sammanhängande administrativa kostnaderna och bördorna, bör förvaltningskontrollernas frekvens, omfattning och täckning baseras på en riskbedömning som tar hänsyn till faktorer såsom typen av insatser, insatsernas komplexitet och antal, stödmottagarna och den risknivå som konstaterats genom tidigare förvaltningskontroller och revisioner. Förvaltnings- och kontrollåtgärderna för fonderna bör stå i proportion till graden av risk för unionens budget. [Ändr. 38] |
|
(51) |
Revisionsmyndigheten ska utföra revisioner och säkerställa att det revisionsuttalande som lämnas till kommissionen är tillförlitligt. Revisionsuttalandet bör ge kommissionen garantier på tre punkter, nämligen de deklarerade utgifternas laglighet och korrekthet, förvaltnings- och kontrollsystemens ändamålsenliga funktion samt räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet. |
|
(52) |
Kraven på kontroller och revisioner bör kunna minskas om det finns garantier för att programmet har fungerat ändamålsenligt under de senaste två på varandra följande åren, eftersom det visar att fonderna genomförs på ett ändamålsenligt och resurseffektivt sätt under en längre tid. |
|
(53) |
För att minska den administrativa bördan för stödmottagarna och de administrativa kostnaderna bör den konkreta tillämpningen av principen om samordnad granskning fastställas för fonderna. |
|
(54) |
För att förbättra den ekonomiska förvaltningen bör ett förenklat förfinansieringssystem föreskrivas. Förfinansieringssystemet bör säkerställa att en medlemsstat har tillräckliga medel för att ge stödmottagarna stöd från början av genomförandet av programmen. |
|
(55) |
För att minska den administrativa bördan för både medlemsstaterna och kommissionen bör ett obligatoriskt schema för kvartalsvisa ansökningar om utbetalning fastställas. Kommissionens utbetalningar bör fortsätta att vara föremål för ett innehållande av 10 % fram till utbetalningen av det årliga saldot, då kommissionen kan konstatera att räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga. |
|
(56) |
För att minska den administrativa bördan bör förfarandet för det årliga godkännandet av räkenskaperna förenklas genom enklare villkor för betalningar och återkrav, om det inte råder oenighet mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten. |
|
(57) |
För att skydda unionens ekonomiska intressen och unionens budget bör proportionella åtgärder fastställas, som genomförs av medlemsstaterna och av kommissionen. Kommissionen bör kunna avbryta betalningsfrister, tillfälligt dra in mellanliggande betalningar och tillämpa finansiella korrigeringar när villkoren för det är uppfyllda. Kommissionen bör iaktta proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till oriktigheternas art, grad av allvar och antal och deras ekonomiska konsekvenser för unionens budget. |
|
(58) |
Medlemsstaterna bör också förebygga, upptäcka och effektivt beivra eventuella oriktigheter, inklusive bedrägeri som begås av stödmottagarna. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11) och förordningarna (Euratom, EG) nr 2988/95 (12) och nr 2185/96 (13) får dessutom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 (14) får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (15) om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder så att alla personer eller enheter som tar emot medel från unionen samarbetar till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, beviljar kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställer att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna bör rapportera ge en detaljerad rapport till kommissionen om upptäckta oriktigheter, inklusive bedrägerier, och om uppföljningen av dessa samt om uppföljningen av Olafs utredningar. Medlemsstater som inte deltar i det förstärkta EPPO-samarbetet bör rapportera till kommissionen om beslut som har fattats av de nationella åklagarmyndigheterna när oriktigheter påverkar unionens budget. [Ändr. 39] |
|
(59) |
För att främja budgetdisciplin bör det anges hur budgetåtaganden kan återtas på programnivå. |
|
(60) |
För att främja EUF-fördragets mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning bör målet Investering för sysselsättning och tillväxt omfatta alla regioner. För att ge ett välavvägt och successivt stöd som återspeglar den ekonomiska och samhälleliga utvecklingsnivån bör medel enligt det målet anslås från Eruf och ESF+ på grundval av en fördelningsnyckel som främst bygger på bruttonationalprodukt per capita. De medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita är mindre än 90 % av genomsnittet i unionen bör få medel inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt från Sammanhållningsfonden. |
|
(61) |
Objektiva kriterier bör fastställas för att avgöra vilka regioner och områden som är berättigade till stöd från fonderna. I detta syfte bör fastställandet av regioner och områden på unionsnivå bygga på det gemensamma klassificeringssystem för regioner som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (16), i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 868/2014 2016 / 2066 (17). [Ändr. 40] |
|
(62) |
För att fastställa en lämplig budgetram för Eruf, ESF+, Ejflu, EHFF och Sammanhållningsfonden, bör kommissionen slå fast den årliga fördelningen av tillgängliga anslag efter medlemsstat inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt tillsammans med en förteckning över stödberättigade regioner, samt anslag för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg). Eftersom medlemsstaternas nationella tilldelning bör fastställas på grundval av de statistiska uppgifter och prognoser som finns tillgängliga 2018 och eftersom prognosen är osäker, bör kommissionen se över samtliga medlemsstaters totala tilldelning 2024 på grundval av de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna då och, om det föreligger en sammanlagd avvikelse på mer än ± 5 %, justera tilldelningen för åren 2025–2027, så att resultatet av halvtidsöversynen och den tekniska justeringen avspeglas i programändringarna samtidigt. [Ändr. 41] |
|
(63) |
Projekt inom det transeuropeiska transportnätet i enlighet med förordning (EU) [nya FSE-förordningen] (18) kommer att fortsätta att finansieras av Sammanhållningsfonden, både genom delad förvaltning och genom direkt genomförande inom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Som fortsättning på den framgångsrika strategin under programperioden 2014–2020 bör 10 000 000 000 euro 4 000 000 000 euro överföras från Sammanhållningsfonden till Fonden för ett sammanlänkat Europa för detta ändamål. [Ändr. 42] |
|
(64) |
En viss del av medlen från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden bör anslås till Europeiska stadsinitiativet, som bör genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning av kommissionen. I framtiden bör man ytterligare reflektera över det specifika stöd som ges till missgynnade regioner och samhällen. [Ändr. 43] |
|
(65) |
För att säkerställa en lämplig fördelning mellan regionkategorier bör i princip de totala anslagen till medlemsstaterna för mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner inte kunna överföras mellan kategorierna. För att tillgodose medlemsstaternas behov av att kunna hantera särskilda utmaningar, bör de dock kunna begära en överföring från anslagen för mer utvecklade regioner eller för övergångsregioner till mindre utvecklade regioner och de bör motivera detta. För att säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser för de mindre utvecklade regionerna bör det fastställas ett tak för överföringar till mer utvecklade regioner eller övergångsregioner. Det bör inte vara möjligt att överföra medel mellan mål. |
|
(65a) |
I syfte att bemöta de utmaningar som medelinkomstregioner ställs inför, i enlighet med beskrivningen i den sjunde sammanhållningsrapporten (19) (låg tillväxt jämfört med mer utvecklade regioner, men även jämfört med mindre utvecklade regioner, vilket särskilt är ett problem för regioner vars BNP per capita är mellan 90 % och 100 % av genomsnittlig BNP i EU-27), bör ”övergångsregioner” få lämpligt stöd och betraktas som regioner vars BNP per capita är mellan 75 % och 100 % av genomsnittlig BNP i EU-27. [Ändr. 44] |
|
(66) |
Mot bakgrund av de unika och särskilda förhållandena på Irland och i syfte att stödja samarbetet mellan Irland och Nordirland enligt långfredagsavtalet bör ett nytt Peace-plus-program för gränsöverskridande samarbete fortsätta att genomföras på grundval av tidigare samarbetsprogram, Peace och Interreg, mellan de irländska grevskap som gränsar till Nordirland och Nordirland. Med tanke på dess praktiska betydelse bör detta program få stöd genom ett särskilt anslag för att fortsätta stödet till freds- och försoningsåtgärder, och en lämplig andel av Irlands anslag till målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) bör också avsättas till programmet. |
|
(66a) |
När det gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen kommer vissa regioner och medlemsstater att påverkas mer än andra, på grund av deras geografi, karaktär och/eller omfattning på handelsförbindelser. Det är därför viktigt att finna praktiska lösningar för att även inom ramen för sammanhållningspolitiken möta de utmaningar som de berörda regionerna och medlemsstaterna kommer att ställas inför när Förenade kungariket väl har utträtt. Dessutom kommer man att behöva upprätta ett kontinuerligt samarbete som inkluderar utbyte av information och god praxis mellan de lokala och regionala myndigheter samt medlemsstater som påverkas mest. [Ändr. 45] |
|
(67) |
Det är nödvändigt att fastställa sammanhållningspolitikens högsta medfinansieringsgrader per regionkategori, för att säkerställa att medfinansieringsprincipen följs genom en lämplig nivå på medlemsstaternas offentliga eller privata stöd. Dessa grader bör återspegla den ekonomiska utvecklingen i regionerna i fråga om BNP per capita i förhållande till genomsnittet för EU-27, samtidigt som man ser till att inte försämra hanteringen på grund av att de tilldelas en ny kategori . [Ändr. 46] |
|
(68) |
I syfte att komplettera och ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av innehållet i vissa bilagor till denna förordning, dvs. dimensioner och koder för finansieringsform, mallar för partnerskapsavtalen och programmen, mallarna för dataöverföring, användning av unionens emblem, inslag i finansieringsavtal och strategidokument, verifieringskedja, elektroniska system för datautbyte samt mallar för beskrivning av förvaltnings- och kontrollsystemet, för förvaltningsförklaringen, för revisionsuttalandet, för den årliga kontrollrapporten, för revisionsstrategin, för betalningsansökningar, för räkenskaper och för fastställande av finansiella korrigeringar. |
|
(69) |
Dessutom bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändrandet av den europeiska uppförandekoden för partnerskap i syfte att anpassa koden till denna förordning, fastställandet av kriterierna för att avgöra vilka fall av oriktigheter som ska rapporteras, fastställandet av enhetskostnader, enhetsbelopp, schablonbelopp och icke-kostnadsbaserad finansiering för alla medlemsstater samt fastställandet av standardiserade färdiga stickprovsmetoder. [Ändr. 47] |
|
(70) |
Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga, öppna samråd med alla berörda parter samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 48] |
|
(71) |
För att säkerställa enhetliga villkor för ingående av partnerskapsavtal, antagande eller ändring av program samt tillämpning av finansiella korrigeringar bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De genomförandebefogenheter som rör formatet för rapportering av oriktigheter, elektroniska uppgifter som ska registreras och lagras och mallen för den slutliga verksamhetsrapporten bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (20). Trots att dessa akter är av generell karaktär bör det rådgivande förfarandet tillämpas, eftersom de bara rör tekniska aspekter, formulär och mallar. De genomförandebefogenheter som rör upprättandet av anslagsfördelningen för Eruf, ESF+ och sammanhållningsfonden bör antas utan något kommittéförfarande, eftersom de endast återspeglar tillämpningen av en på förhand fastställd beräkningsmetod. |
|
(72) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (21) och alla akter som gäller för programperioden 2014–2020 bör fortsätta att gälla för program och insatser som stöds av de fonder som omfattas av programperioden 2014–2020. Eftersom genomförandet av förordning (EU) nr 1303/2013 förväntas sträcka sig över den programperiod som den här förordningen avser och för att säkerställa kontinuiteten i genomförandet av vissa insatser som godkänts enligt den förordningen, bör etappbestämmelser fastställas. Varje enskild etapp i en etappindelad insats som har samma övergripande mål bör genomföras i enlighet med reglerna för den programperiod under vilken insatsen finansieras. |
|
(73) |
Målen för denna förordning, nämligen att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och att fastställa gemensamma finansiella regler för den del av unionens budget som genomförs genom delad förvaltning, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på grund av dels skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna och eftersläpningen de särskilda utmaningarna för de minst gynnade regionerna och de begränsade ekonomiska resurserna i medlemsstaterna och regionerna, dels behovet av en enhetlig ram som omfattar flera unionsfonder under delad förvaltning. Eftersom dessa mål kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 49] |
|
(74) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
MÅL OCH ALLMÄNNA REGLER FÖR STÖD
KAPITEL I
Syfte och definitioner
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I denna förordning fastställs följande:
|
a) |
Finansiella regler för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Asyl- och migrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering (nedan kallade fonderna). [Ändr. 50] |
|
b) |
Gemensamma bestämmelser för Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden och EHFF, och för Ejflu i enlighet med de bestämmelser som anges i punkt 1a (ny) i denna artikel. [Ändr. 431] |
1a. Avdelning I kapitel I artikel 2 led 4 a, kapitel II artikel 5, avdelning III kapitel II artiklarna 22–28 och avdelning IV kapitel III avsnitt I artiklarna 41–43 ska tillämpas på de stödåtgärder som finansieras genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (nedan kallad Ejflu), och avdelning I kapitel I artikel 2 punkt 15–25 samt artikel V kapitel II avsnitt II artiklarna 52–56 ska tillämpas på de finansieringsinstrument som avses i artikel 74 i förordning (EU) nr […] (förordningen om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken) och som får stöd från Ejflu. [Ändr. 432]
2. Denna förordning ska inte gälla för programområdena sysselsättning och social innovation samt hälsa inom ESF+ och inte heller för de komponenter i EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering som genomförs med direkt eller indirekt förvaltning, utom tekniskt stöd på kommissionens initiativ.
3. Avdelning II kapitel III artiklarna 4 och 10, avdelning III kapitel II samt avdelning VIII ska inte gälla för Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
4. Avdelning VIII ska inte gälla för EHFF.
5. Avdelning II kapitel II artikel 11 och kapitel III artikel 15, avdelning III kapitel I, avdelning IV kapitel I artiklarna 33–36 och 38.1–38.4, kapitel II artikel 39 och kapitel III artikel 45 samt avdelning VI kapitel II artiklarna 67, 71, 73 och 74 och kapitel III ska inte gälla för Interregprogram.
6. I de fondspecifika förordningar som förtecknas nedan kan kompletterande regler till den här förordningen fastställas, och dessa får inte strida mot den här förordningen. Vid tvekan mellan den här förordningen eller de fondspecifika förordningarna är det den här förordningen som har företräde.
|
a) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad förordningen om Eruf- och Sammanhållningsfonden) (22). |
|
b) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad ESF+-förordningen (23)). |
|
c) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad ETS-förordningen (24)). |
|
d) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad EHFF-förordningen (25)). |
|
e) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad Amif-förordningen (26)). |
|
f) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad förordningen om Fonden för inre säkerhet (27)). |
|
g) |
Förordning (EU) […] (nedan kallad förordningen om instrumentet för gränsförvaltning och visering (28)). |
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
relevanta landsspecifika rekommendationer: rådets rekommendationer som antas i enlighet med artiklarna 121.2, 121.4 och 148.4 i EUF-fördraget, om strukturella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga investeringar inom tillämpningsområdet för fonderna såsom det anges i de fondspecifika förordningarna, samt relevanta rekommendationer som antas i enlighet med artikel [XX] i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [number of the new Energy Union Governance Regulation]. [Ändr. 54] |
|
1a. |
nödvändigt villkor: ett konkret och exakt definierat villkor som har ett verkligt samband med en direkt inverkan på det faktiska och effektiva uppnåendet av ett specifikt mål för programmet. [Ändr. 55] |
|
2. |
tillämplig lagstiftning: unionslagstiftning och nationell lagstiftning som avser förordningens tillämpning. |
|
3. |
insats:
|
|
4. |
insats av strategisk betydelse: insats som starkt bidrar till att målen för ett program kan uppnås och som omfattas av särskilda övervaknings- och kommunikationsåtgärder. |
|
4a. |
”program”: när det gäller Ejflu avses de strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken som omnämns i förordning (EU) […] om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken. [Ändr. 56] |
|
5. |
prioritering: när det gäller Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering avses ett särskilt mål; när det gäller EHFF avses typer av stödområden som avses i den nomenklatur som fastställs i bilaga III till EHFF-förordningen. |
|
6. |
särskilt mål: när det gäller EHFF avses stödområden som avses i bilaga III till EHFF-förordningen. |
|
7. |
förmedlande organ: ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ som en förvaltande myndighet ansvarar för eller som utför tjänster eller arbetsuppgifter för en sådan myndighets räkning. |
|
8. |
stödmottagare:
|
|
9. |
småprojektsfond: en insats inom ett Interregprogram för att välja ut och genomföra projekt för bland annat kontakter mellan människor av begränsad finansiell volym. [Ändr. 58] |
|
10. |
mål: ett på förhand överenskommet värde som ska uppnås i slutet av programperioden för en indikator som ingår i ett särskilt mål. |
|
11. |
delmål: ett mellanliggande värde som ska uppnås vid en viss tidpunkt under programperioden för en indikator som ingår i ett särskilt mål. |
|
12. |
outputindikator: en indikator som mäter de specifika produkterna av interventionen. |
|
13. |
resultatindikator: en indikator som mäter de kortsiktiga effekterna av de interventioner som stöds, med särskild hänvisning till direkta mottagare, målgrupp eller infrastrukturanvändare. |
|
14. |
insats inom ett offentlig-privat partnerskap: en insats där offentliga organ och den privata sektorn samarbetar enligt en partnerskapsöverenskommelse, och som syftar till att tillhandahålla offentliga tjänster genom riskdelning, sammanförande av sakkunskap från den privata sektorn eller tillgång till ytterligare kapitalkällor. |
|
15. |
finansieringsinstrument: en struktur för att tillhandahålla finansiella produkter. |
|
16. |
finansiell produkt: kapitalinvestering eller investering i form av kapital likställt med eget kapital, lån och garantier enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU, Euratom) […] (budgetförordningen). |
|
17. |
slutmottagare: en juridisk eller fysisk person som tar emot stöd från fonderna genom en mottagare av stöd från en småprojektsfond eller från ett finansieringsinstrument. |
|
18. |
programbidrag: stöd från fonderna, med eventuell nationell privat och offentlig medfinansiering, till ett finansieringsinstrument. |
|
19. |
organ som genomför ett finansieringsinstrument: ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ som fungerar som holdingfond eller särskild fond. |
|
20. |
holdingfond: en fond som inrättats av en förvaltande myndighet inom ramen för ett eller flera program, för att genomföra finansieringsinstrument genom en eller flera särskilda fonder. |
|
21. |
särskild fond: en fond som inrättats av en förvaltande myndighet eller en holdingfond för att genom vilken de kan tillhandahålla finansiella produkter till slutmottagare. [Ändr. 59] |
|
22. |
hävstångseffekt: det belopp som slutmottagare får i form återbetalningspliktig finansiering, dividerat med fondernas bidrag. |
|
23. |
multiplikatorförhållande: när det gäller garantiinstrument avses förhållandet mellan värdet på de underliggande nya lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital som betalats ut, och det programbidrag som avsatts enligt garantiavtal för att täcka förväntade och oförutsedda förluster från dessa nya lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital. |
|
24. |
förvaltningskostnader: direkta eller indirekta kostnader, för vilka verifierade utgifter i samband med genomförandet av finansieringsinstrument ersätts. |
|
25. |
förvaltningsavgifter: ett pris för utförda tjänster som fastställs i finansieringsavtalet mellan den förvaltande myndigheten och det organ som genomför en holdingfond eller en särskild fond, och, i tillämpliga fall, mellan det organ som genomför en holdingfond och det organ som genomför en särskild fond. |
|
26. |
omlokalisering: överföring av samma eller liknande verksamhet eller del av denna enligt artikel 2.61a i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (32) genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. |
|
27. |
offentligt bidrag: bidrag till finansiering av insatser från nationella, regionala eller lokala myndigheters budget, från budgeten för en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 (33), från unionens budget för fonderna, från offentligrättsliga organs budget eller från budgeten för en sammanslutning av myndigheter eller offentligrättsliga organ samt, när det gäller att fastställa medfinansieringsgraden för ESF+-program eller ESF+-prioriteringar, insatser som kan omfatta alla ekonomiska resurser till vilka arbetsgivare och arbetstagare bidrar gemensamt. |
|
28. |
räkenskapsår: perioden 1 juli–30 juni följande år, utom programperiodens första räkenskapsår som omfattar perioden från den första dagen då utgifterna är stödberättigande till den 30 juni 2022; det sista räkenskapsåret omfattar perioden 1 juli 2029–30 juni 2030. |
|
29. |
oriktighet: överträdelse av tillämplig lagstiftning, genom handling eller underlåtenhet av en ekonomisk operatör som deltar i genomförandet av fonderna och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens budget genom att den belastas med en felaktig utgift. |
|
30. |
allvarlig brist: en brist i hur ett programs förvaltnings- och kontrollsystem fungerar, som innebär att det behövs betydande förbättringar av systemet och att något eller några av de centrala kraven 2, 4, 5, 9, 12, 13 och 15 i bilaga X eller minst två av de övriga centrala kraven bedöms höra till kategori 3 och 4 i den bilagan. |
|
31. |
sammanlagd felprocent: summan av de beräknade slumpmässiga felen och, i tillämpliga fall, systemrelaterade fel och okorrigerade anomalier, dividerat med populationen. |
|
32. |
kvarstående felprocent: den sammanlagda felprocenten minus de finansiella korrigeringar som medlemsstaten gjort för att minska de risker som revisionsmyndigheten identifierat i sin insatsrevision. |
|
33. |
genomförd insats: en insats som har byggts färdigt eller genomförts fullt ut, och för vilken stödmottagarna har genomfört alla betalningar och mottagit motsvarande offentliga bidrag. |
|
34. |
urvalsenhet: en av de enheter, t.ex. en insats, ett projekt inom en insats eller en betalningsansökan från en stödmottagare, som en population delas in i så att ett urval kan göras. |
|
35. |
spärrkonto: när det gäller en insats inom ett offentlig-privat partnerskap avses ett bankkonto som omfattas av ett skriftligt avtal mellan det offentliga organ som är stödmottagare och den privata partner som godkänts av den förvaltande myndigheten eller det förmedlande organ som används för betalningar under och/eller efter stödberättigandeperioden. |
|
36. |
deltagare: en fysisk person som drar nytta av en insats men som inte får ekonomiskt stöd från fonderna. |
|
36a. |
energieffektivitet först: prioritering inom all energiplanering och energipolitik, och alla investeringsbeslut, av åtgärder för att efterfrågan på och utbudet av energi ska bli mer effektivt. [Ändr. 60] |
|
37. |
klimatsäkring: ett förfarande för att säkerställa att infrastruktur tål negativa klimateffekter i enlighet med internationellt erkända standarder eller nationella bestämmelser och riktlinjer, om sådana finns, eller internationellt erkända standarder. att investeringar i infrastruktur sker i enlighet med principen om energieffektivitet först och att man väljer specifika metoder för att minska utsläppen och fasa ut fossila bränslen . [Ändr. 61] |
|
37a. |
EIB: Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden eller dotterbolag till Europeiska investeringsbanken. [Ändr. 62] |
Artikel 3
Beräkning av tidsfrister för kommissionens åtgärder
Om en tidsfrist fastställs för en åtgärd som kommissionen vidtar ska tidsfristen räknas från den dag då medlemsstaten har lämnat in alla de uppgifter som krävs enligt den här förordningen eller enligt fondspecifika förordningar.
Tidsfristen upphör att löpa från dagen efter den dag då kommissionen skickar sina synpunkter eller en begäran om reviderade handlingar till medlemsstaten tills medlemsstaten svarar kommissionen.
KAPITEL II
Politiska mål och principer för stöd från fonderna
Artikel 4
Politiska mål
1. Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden och EHFF ska stödja följande politiska mål:
|
a) |
Ett mer konkurrenskraftigt och smartare Europa genom innovativ och smart ekonomisk omvandling och stärkta små och medelstora företag . [Ändr. 63] |
|
b) |
Ett En grönare och koldioxidsnålare koldioxidsnål övergång på väg mot en ekonomi med noll nettoutsläpp och ett motståndskraftigare Europa genom ren och rättvis energiomställning, gröna och blå investeringar, den cirkulära ekonomin, begräsning av klimatförändringar , klimatanpassning, riskförebyggande och riskhantering. [Ändr. 64] |
|
c) |
Ett mer sammanlänkat Europa genom förbättrad rörlighet, inklusive smart och hållbar mobilitet, och regional IKT-konnektivitet. [Ändr. 65] |
|
d) |
Ett mer socialt och inkluderande Europa genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter. [Ändr. 66] |
|
e) |
Ett Europa närmare medborgarna genom hållbar och integrerad utveckling av stads-, landsbygds- och kustområden alla regioner, områden och lokala initiativ. [Ändr. 67] |
2. Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska bidra till unionens åtgärder för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, genom att eftersträva följande mål:
|
a) |
Investering för sysselsättning och tillväxt i medlemsstater och regioner, som ska stödjas av Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden, och |
|
b) |
Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg), som ska stödjas av Eruf. |
3. Medlemsstaterna ska säkerställa klimatsäkring inom relevanta insatser genom hela planerings- och genomförandeprocessen och tillhandahålla information om stödet till miljö- och klimatmålen, med en metod som bygger på interventionstyperna för varje fond. Metoden innebär att stödet viktas för att avspegla i vilken omfattning det bidrar till miljö- och klimatmålen. När det gäller Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska viktningen knytas till dimensioner och koder för de interventionstyper som fastställs i bilaga I. [Ändr. 68]
4. Medlemsstaterna och kommissionen ska I enlighet med deras respektive ansvarsområden och i linje med subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre, ska medlemsstaterna och kommissionen säkerställa samordningen, komplementariteten och samstämmigheten mellan fonderna och andra unionsinstrument, t.ex. reformstödsprogrammet, inklusive reformverktyget och instrumentet för tekniskt stöd. De ska optimera samordningsmekanismer för de ansvariga, för i syfte att undvika dubbelarbete vid programplaneringen och genomförandet. [Ändr. 69]
4a. Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa att relevanta regler om statligt stöd följs. [Ändr. 70]
Artikel 5
Delad förvaltning
1. Medlemsstaterna, i överensstämmelse med deras institutionella och rättsliga ram, och kommissionen ska genomföra den del av unionens budget som tilldelats fonderna inom ramen för delad förvaltning i enlighet med artikel [63] i förordning (EU, Euratom) [number of the new financial regulation] (budgetförordningen). [Ändr. 71]
2. Kommissionen ska dock Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.2 ska kommissionen använda de stödbelopp från Sammanhållningsfonden som förs över till Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), Europeiska stadsinitiativet och interregionala innovationsinvesteringar, de stödbelopp som förs över från ESF+ till transnationellt samarbete samt bidragsbelopp till InvestEU (34) och tekniskt stöd på kommissionens initiativ inom ramen för direkt eller indirekt förvaltning i enlighet med [artikel 62.1 a och c] i budgetförordningen. [Ändr. 72]
3. Kommissionen får , efter godkännande av den berörda medlemsstaten och regionen, genomföra samarbetet mellan de yttersta randområdena inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) inom ramen för indirekt förvaltning. [Ändr. 73]
Artikel 6
Partnerskap och flernivåstyre
1. För partnerskapsöverenskommelsen och för varje program ska varje medlemsstat ska få till stånd ett partnerskap med behöriga regionala och lokala myndigheter. i enlighet med sin institutionella och rättsliga ram organisera ett fullständigt och effektivt partnerskap : Åtminstone följande parter ska ingå: [Ändr. 74]
|
a) |
kommuner och regionala, lokala och andra myndigheter, [Ändr. 75] |
|
b) |
näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, |
|
c) |
relevanta organ som företräder civilsamhället, t.ex. miljöorganisationer , icke-statliga organisationer samt organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet och icke-diskriminering. [Ändr. 76] |
|
ca) |
forskningsinstitutioner och universitet, i tillämpliga fall. [Ändr. 77] |
2. Enligt principen om flernivåstyre och med en nedifrån och upp-strategi ska medlemsstaten låta de parterna delta i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelserna och vid utformningen, genomförandet och utvärderingen och genomförandet av programmen, bland annat genom att delta i övervakningskommittéerna i enlighet med artikel 34. I detta sammanhang ska medlemsstaterna avsätta en lämplig procentandel av medlen från fonden för uppbyggnad av administrativ kapacitet hos arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället. [Ändr. 78]
3. Arbetet med att organisera och genomföra partnerskap ska utföras i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 (35). Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 107 med avseende på ändringar av delegerad förordning (EU) 240/2014 för att anpassa den delegerade förordningen till denna förordning. [Ändr. 79]
4. Minst en gång om året ska kommissionen samråda med de organisationer som företräder parterna på unionsnivå om genomförandet av programmen, och rapportera om resultatet till Europaparlamentet och rådet [Ändr. 80].
Artikel 6a
Övergripande principer
1. Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa respekt för de grundläggande rättigheterna och efterlevnad av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna vid användningen av fonderna.
2. Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att jämställdhet mellan könen, jämställdhetsintegrering och integration av jämställdhetsperspektivet genomgående beaktas och främjas vid utformning och genomförande av program, inbegripet vad gäller övervakning, rapportering och utvärdering.
3. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra varje form av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i samband med utformning, genomförande, övervakning, rapportering och utvärdering av programmen. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska särskilt beaktas under utformningen och genomförandet av programmen.
4. Målen för fonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling och med unionens mål att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet och bekämpa klimatförändringarna med hänsyn tagen till principen om att förorenaren betalar i enlighet med artiklarna 191.1 och 191.2 i EUF-fördraget.
Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att miljöskyddskrav, resurseffektivitet, principen om energieffektivitet först, en socialt rättvis energiövergång, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald, motståndskraft mot katastrofer samt riskförebyggande och riskhantering främjas i samband med utarbetande och genomförande av partnerskapsöverenskommelser och program. De ska ha som mål att undvika investeringar kopplade till produktion, bearbetning, distribution, lagring och förbränning av fossila bränslen. [Ändr. 81]
AVDELNING II
STRATEGI
KAPITEL II
Partnerskapsöverenskommelse
Artikel 7
Utarbetande och inlämning av partnerskapsöverenskommelsen
1. Varje medlemsstat ska utarbeta en partnerskapsöverenskommelse med arrangemang för hur fonderna ska kunna användas på ett effektivt sätt för perioden 1 januari 2021 till 31 december 2027. Ett sådant partnerskapsavtal ska utarbetas i enlighet med den uppförandekod som infördes genom kommissionens delegerade förordning (EG) nr 240/2014. [Ändr. 82]
2. Medlemsstaten ska lämna in partnerskapsöverenskommelse till kommissionen innan eller samtidigt som den lämnar in det första programmet, men senast den 30 april 2021 [Ändr. 83].
3. Partnerskapsöverenskommelsen får lämnas in tillsammans med relevant årligt nationellt reformprogram och den nationella energi- och klimatplanen [Ändr. 84].
4. Medlemsstaten ska lämna in en partnerskapsöverenskommelse som följer mallen i bilaga II. Partnerskapsöverenskommelsen får ingå i ett av medlemsstatens program.
5. Interregprogrammen får lämnas in till kommissionen innan partnerskapsöverenskommelsen lämnas in.
Artikel 8
Partnerskapsöverenskommelsens innehåll
Partnerskapsöverenskommelsen ska innehålla följande delar:
|
a) |
De valda politiska målen, med uppgift om vilka fonder och program som ska användas för att uppnå dessa mål och en motivering för detta, samt i tillämpliga fall en motivering för varför man valt att använda InvestEU:s genomförandemodell, med beaktande av med beaktande och uppräkning av relevanta landsspecifika rekommendationer samt regionala utmaningar . [Ändr. 85]. |
|
b) |
För vart och ett av de valda politiska mål som anges i led a:
|
|
c) |
Det preliminära anslaget från var och en av fonderna, uppdelat per politiskt mål på nationell och i tillämpliga fall regional nivå, med beaktande av de fondspecifika bestämmelserna om tematisk koncentration. [Ändr. 90] |
|
d) |
I relevanta fall, Fördelningen av medel per regionkategori enligt artikel 102.2, och de anslagsbelopp som föreslås ska föras över mellan regionkategorierna i enlighet med artikel 105. [Ändr. 91] |
|
e) |
De belopp som ska ges som bidrag till InvestEU, per fond och per regionkategori. [Ändr. 92] |
|
f) |
Förteckningen över planerade program inom fonderna, med preliminär tilldelning per fond och motsvarande nationella bidrag per regionkategori. |
|
g) |
En sammanfattning av de åtgärder som berörd medlemsstat ska vidta för att stärka sin administrativa kapacitet att genomföra fonderna och dess förvaltning och kontrollsystem . [Ändr. 93] |
|
ga) |
Där så är relevant, ett integrerat tillvägagångssätt för att ta itu med demografiska utmaningar och/eller särskilda behov i regioner och områden. [Ändr. 94] |
|
gb) |
En kommunikations- och synlighetsstrategi. [Ändr. 95] |
EIB kan, på medlemsstaternas begäran, delta i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen samt i förberedelserna av insatserna, finansieringsinstrument och offentlig-privata partnerskap. [Ändr. 96]
Avseende målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska partnerskapsöverenskommelsen endast innehålla en förteckning över planerade program och gränsöverskridande investeringsbehov i den berörda medlemsstaten [Ändr. 97].
Artikel 9
Godkännande av partnerskapsöverenskommelsens
1. Kommissionen ska bedöma partnerskapsöverenskommelsen och dess överensstämmelse med den här förordningen och med de fondspecifika bestämmelserna. Vid sin bedömning ska kommissionen särskilt beakta bestämmelserna i artikel 4 och 6 i relevanta landsspecifika rekommendationer , samt de åtgärder som är kopplade till integrerade nationella energi- och klimatplaner samt hur dessa hanteras . [Ändr. 98]
2. Kommissionen får framföra sina synpunkter inom tre två månader efter det att medlemsstaten har lämnat in partnerskapsöverenskommelsen. [Ändr. 99]
3. Medlemsstaten ska se över partnerskapsöverenskommelsen med beaktande av kommissionens synpunkter inom en månad efter att de har lämnats in . [Ändr. 100]
4. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av partnerskapsöverenskommelsen senast fyra månader efter den dag då den partnerskapsöverenskommelsen lämnades in av den berörda medlemsstaten för första gången . [Ändr. 101]. Partnerskapsöverenskommelsen ska inte ändras.
5. Om partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 7.4 ingår i ett program ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av programmet senast sex månader efter den dag då det programmet lämnades in av den berörda medlemsstaten.
Artikel 10
Användning av Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden och EHFF genom InvestEU
1. Medlemsstaterna Från den 1 januari 2023 får antingen i partnerskapsöverenskommelsen eller medlemsstaterna , efter godkännande av de berörda förvaltande myndigheterna och i en begäran om ändring av ett program, anslå det belopp på upp till 2 % från Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden och EHFF som ska ges i bidrag till InvestEU och genomföras i form av budgetgarantier. Det belopp som ska lämnas i bidrag Upp till 3 % InvestEU får inte överstiga 5 % av den totala tilldelningen för varje fond utom i vederbörligen motiverade fall kan dessutom tilldelas InvestEU inom ramen för halvtidsöversynen . Sådana bidrag ska inte utgöra överföring av medel finnas tillgängliga för investeringar i enlighet med artikel 21 målen i sammanhållningspolitiken och inom samma regionkategori som de ursprungliga fonderna riktade sig till. När ett belopp från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden anslås till InvestEU bör de nödvändiga villkor som beskrivs i artikel 11 och bilagorna III och IV i denna förordning gälla. Endast medel för de kommande kalenderåren får anslås . [Ändr. 428]
2. I partnerskapsöverenskommelsen får medel från innevarande och kommande kalender anslås. I en begäran om ändring av ett program får endast medel från kommande budgetår anslås. [Ändr. 103]
3. Det belopp som avses i punkt 1 ska avsättas för den del av EU-garantin som ingår i medlemsstatens respektive medlemsstats avdelning. [Ändr. 104]
4. Om en överenskommelse om medverkan enligt artikel [9] i [InvestEU-förordningen] inte har ingåtts den 31 december 2021 2023 för ett belopp som avses i punkt 1 och som anslagits i partnerskapsöverenskommelsen ska medlemsstaten lämna in en ansökan om ändring av programmet eller programmen för att använda motsvarande belopp. [Ändr. 105]
Överenskommelsen om medverkan för ett belopp som avses i punkt 1 och som anslagits i en ansökan om ändring av ett program ska ingås , eller ändras, beroende på omständigheterna, samtidigt som beslutet om ändring av programmet antas. [Ändr. 106]
5. Om ett garantiavtal enligt artikel [9] i [InvestEU-förordningen] inte har ingåtts inom nio månader efter det att överenskommelsen om medverkan har godkänts ska de belopp som betalats till den gemensamma avsättningsfonden föras tillbaka till programmet eller programmen ursprungsprogrammet eller ursprungsprogrammen och medlemsstaten ska ansöka om en motsvarande programändring. I detta särskilda fall kan medel från de föregående kalenderåren ändras, under förutsättning att åtagandena ännu inte har genomförts. [Ändr. 107]
6. Om ett garantiavtal enligt artikel [9] i [InvestEU-förordningen] inte har genomförts fullt ut inom fyra år efter det att det undertecknades får medlemsstaten begära att de belopp som anslagits i garantiavtalet men som inte täcker underliggande lån eller andra riskbärande instrument ska behandlas i enlighet med punkt 5.
7. Medel som genererats av eller som kan härledas från belopp som anslagits till InvestEU och som genomförts i form av budgetgarantier ska göras tillgängliga för medlemsstaten och den lokala eller regionala myndighet som berörs av anslaget, och de ska användas till stöd inom samma mål i form av finansieringsinstrument. [Ändr. 108]
8. Kommissionen ska ombudgetera de belopp som inte använts för InvestEU för det år då motsvarande programändring godkänns. En sådan ombudgetering får inte sträcka sig längre än till 2027.
Tidsfristen för tillbakadragande av det belopp som ombudgeterats i enlighet med artikel 99 inleds det år då bidraget ombudgeterades.
KAPITEL II
Nödvändiga villkor och prestationsram
Artikel 11
Nödvändiga villkor
1. För varje särskilt mål fastställs i den här förordningen vilka förutsättningar som måste föreligga för att målet ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt och effektivt sätt (nedan kallade nödvändiga villkor). Genomförandevillkoren ska gälla i den utsträckning som de bidrar till att nå programmets särskilda mål. [Ändr. 109]
I bilaga III fastställs övergripande nödvändiga villkor som gäller för alla de särskilda målen samt kriterier som ska användas för att bedöma om de är uppfyllda.
I bilaga IV fastställs tematiska nödvändiga villkor för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF+ samt kriterier som ska användas för att bedöma om de är uppfyllda.
2. När medlemsstaten utarbetar ett program eller inför ett nytt särskilt mål i samband med en ändring av ett program ska den bedöma om de nödvändiga villkoren som är kopplade till det särskilda målet är uppfyllda. Ett nödvändigt villkor är uppfyllt om alla relevanta kriterier är uppfyllda. Medlemsstaten ska i varje program eller ändring av program ange vilka nödvändiga villkor som är uppfyllda och vilka som inte är det, och när den anser att ett nödvändigt villkor är uppfyllt ska den också motivera varför. På begäran av medlemsstaten kan EIB bidra till bedömningen av vilka åtgärder som krävs för att uppfylla de nödvändiga villkoren. [Ändr. 110]
3. Om ett nödvändigt villkor inte är uppfyllt då programmet eller ändringen av programmet godkänns ska medlemsstaten informera kommissionen så snart den anser att det nödvändiga villkoret är uppfyllt och den ska också motivera varför.
4. Kommissionen ska inom tre två månader efter det att den mottagit den information som avses i punkt 3 göra en bedömning och informera medlemsstaten om den håller med om att det nödvändiga villkoret är uppfyllt. [Ändr. 111]
Om kommissionen inte håller med om medlemsstatens bedömning ska den informera medlemsstaten om detta och ge medlemsstaten möjlighet att lämna synpunkter inom en månad högst två månader. [Ändr. 112]
5. Utgifter för insatser som är kopplade till det särskilda målet kan inte eller till den berörda interventionen när det gäller Ejflu, kan tas med i betalningsansökningar förrän innan kommissionen har informerat medlemsstaten om att det nödvändiga villkoret är uppfyllt enligt punkt 4, utan att det påverkar innehållandet av själva ersättningen fram till dess att villkoret är uppfyllt . [Ändr. 113]
Det första stycket gäller inte insatser som bidrar till att motsvarande nödvändigt villkor uppfylls.
6. Medlemsstaten ska säkerställa att de nödvändiga villkoren är uppfyllda och tillämpas under hela programperioden. Den ska informera kommissionen om eventuella ändringar som påverkar uppfyllandet av de nödvändiga villkoren.
Om kommissionen anser att ett nödvändigt villkor inte längre är uppfyllt ska den informera medlemsstaten om detta och ge medlemsstaten möjlighet att lämna synpunkter inom en månad. Om kommissionen anser att det nödvändiga villkoret fortfarande inte är uppfyllt kan utgifter som är kopplade till det särskilda målet, inte tas med i betalningsansökningar från den dag då kommissionen informerar medlemsstaten om detta.
7. Bilaga IV ska inte gälla program som får stöd från EHFF.
Artikel 12
Prestationsram
1. Medlemsstaten ska , i tillämpliga fall i samarbete med lokala och regionala myndigheter, fastställa en prestationsram som gör det möjligt att övervaka, rapportera om och utvärdera programprestationerna under genomförandet och bidra till att mäta fondernas övergripande prestation. [Ändr. 115]
Prestationsramen ska bestå av
|
a) |
de output- och resultatindikatorer som är kopplade till särskilda mål som fastställs i de fondspecifika förordningarna, |
|
b) |
delmål som ska uppnås till slutet av 2024 för outputindikatorerna, och |
|
c) |
mål som ska uppnås till slutet av 2029 för output- och resultatindikatorerna. |
2. Delmål och mål ska fastställas för varje särskilt mål inom ett program, med undantag för tekniskt stöd och för det särskilda målet för materiell fattigdom som fastställs i artikel [4 c vii] [ 4.1 (xi)] i ESF+-förordningen. [Ändr. 116]
3. Delmål och mål ska göra det möjligt för kommissionen och medlemsstaten att mäta framstegen på vägen mot de särskilda målen. De ska uppfylla kraven i artikel [33.3] i budgetförordningen.
Artikel 13
Metoder för att fastställa prestationsramen
1. Följande ska ingå i metoderna för att fastställa prestationsramen:
|
a) |
Medlemsstatens kriterier för att välja indikatorer. |
|
b) |
Data eller underlag som används, kvalitetssäkring och beräkningsmetod. |
|
c) |
Faktorer som kan påverka om delmålen och målen uppnås och hur de har beaktats. |
2. Medlemsstaten ska göra metoderna tillgängliga på kommissionens begäran.
Artikel 14
Halvtidsöversyn
1. När det gäller program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska medlemsstaten och relevanta förvaltande myndigheter se över varje program, med beaktande av följande: [Ändr. 117]
|
a) |
De Nya utmaningar som identifieras i de relevanta landsspecifika rekommendationer som antas 2024 och i relevanta fall de mål som identifierats i genomförandet av de integrerade nationella klimat- och energiplanerna . [Ändr. 118] |
|
b) |
Den socioekonomiska situationen i berörd medlemsstat eller region , inklusive läget för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och territoriella behov i syfte att minska skillnader samt ekonomiska och sociala ojämlikheter . [Ändr. 119] |
|
c) |
Framsteg på vägen mot delmålen. |
|
d) |
Resultatet av den tekniska justering som fastställs i artikel 104.2, i tillämpliga fall. |
|
da) |
Alla större finansiella, ekonomiska och sociala utvecklingar som kräver anpassning av programmen, däribland effekterna av symmetriska och asymmetriska chocker i medlemsstaterna och deras regioner. [Ändr. 120] |
2. Medlemsstaten I enlighet med resultatet av översynen ska medlemsstaten senast den 31 mars 2025 lämna in en ansökan till kommissionen om ändring av varje program i enlighet med artikel 19.1 eller meddela att ingen ändring begärs . Medlemsstaten ska motivera ändringen på grundval av de element som anges i punkt 1 eller, i tillämpliga fall, ange skäl för att inte begära någon ändring av programmet . [Ändr. 121]
Det reviderade programmet ska omfatta följande:
|
a) |
Tilldelade medel Reviderad ursprunglig tilldelning per prioritering, inklusive beloppen för 2026 och 2027. [Ändr. 122] |
|
b) |
Reviderade eller nya mål. |
|
ba) |
De belopp som ska ges som bidrag till InvestEU per fond och per regionkategori, i tillämpliga fall. [Ändr. 123] |
|
c) |
Den reviderade tilldelningen av medel som beror på en sådan teknisk justering som fastställs i artikel 104.2 och som omfattar belopp för åren 2025, 2026 och 2027, i tillämpliga fall. |
3. Om översynen leder till att ett nytt program lämnas in ska finansieringsplanen enligt artikel 17.3 f ii omfatta det totala anslaget för varje fond det år som programmet godkändes.
3a. Kommissionen ska, senast den 31 mars 2026, anta en rapport som innehåller en sammanfattning av resultaten av den översyn som avses i punkterna 1 och 2. Kommissionen ska delge rapporten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. [Ändr. 124]
KAPITEL III
Åtgärder kopplade till sund ekonomisk styrning
Artikel 15
Åtgärder som kopplar fondernas ändamålsenlighet till en sund ekonomisk styrning
1. Kommissionen får begära att en medlemsstat ser över och föreslår ändringar av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet.
En sådan begäran får göras i följande syften:
|
a) |
Att stödja genomförandet av en relevant landsspecifik rekommendation som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och en relevant rådsrekommendation som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, som riktar sig till den berörda medlemsstaten. |
|
b) |
Att stödja genomförandet av relevanta rådsrekommendationer som riktar sig till medlemsstaten i fråga och som antagits i enlighet med artiklarna 7.2 eller 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (36) under förutsättning att dessa ändringar anses nödvändiga för att korrigera de makroekonomiska obalanserna. |
2. En begäran från kommissionen till en medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska motiveras, utifrån en utvärdering med hänvisning till behovet av att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer, och den ska ange de program eller de prioriteringar som den anser berörs samt vilken typ av ändringar som förväntas.
3. Medlemsstaten ska svara på den begäran som avses i punkt 1 inom två månader efter det att den mottagit begäran, och ange de ändringar som den anser är nödvändiga i relevanta program, orsakerna till dessa ändringar, vilka program som berörs och vilken typ av ändringar som föreslås och hur de förväntas påverka genomförandet av rekommendationerna och av fonderna. Kommissionen ska lämna eventuella synpunkter inom en månad efter det att den tagit emot svaret.
4. Medlemsstaten ska lämna in ett förslag om ändring av de relevanta programmen inom två månader från och med det datum då det svar som avses i punkt 3 lämnades in.
5. Om kommissionen inte har lämnat några synpunkter eller om den finner att synpunkterna vederbörligen beaktats ska kommissionen anta ett beslut om godkännande av ändringarna av relevanta program inom den tidsfrist som fastställs i artikel [19.4].
6. Om medlemsstaten underlåter att vidta ändamålsenliga åtgärder som svar på en begäran som gjorts i enlighet med punkt 1, inom de tidsfrister som fastställs i punkterna 3 och 4, får kommissionen helt eller delvis hålla inne betalningarna till de berörda programmen eller prioriteringarna i enlighet med artikel 91.
7. Kommissionen Efter att ha tagit hänsyn till den berörda medlemsstatens ekonomiska och sociala omständigheter och effekten av det planerade innehållandet för ekonomin, ska kommissionen föreslå för rådet att gradvis helt eller delvis hålla inne åtagandena eller betalningarna för ett eller flera av en medlemsstats program i följande fall:
|
a) |
Rådet beslutar i enlighet med artikel 126.8 eller 126.11 i EUF-fördraget att medlemsstaten inte har vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott. |
|
b) |
Rådet antar två på varandra följande rekommendationer i samma förfarande vid alltför stora obalanser, i enlighet med artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (37) , på grund av att en medlemsstat har lämnat in en otillräcklig plan för korrigerande åtgärder. |
|
c) |
Rådet antar två på varandra följande beslut i samma förfarande vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 10.4 i förordning (EU) nr 1176/2011 där man fastställer en medlemsstats bristande efterlevnad på grundval av att den inte har vidtagit rekommenderade korrigerande åtgärder. |
|
d) |
Om kommissionen finner att en medlemsstat inte har vidtagit åtgärder enligt vad som avses i rådets förordning (EG) nr 332/2002 (38) och följaktligen beslutar att inte tillåta utbetalningen av det ekonomiska bistånd som beviljats medlemsstaten. |
|
e) |
Rådet beslutar att en medlemsstat inte uppfyller det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (39) eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget. |
Innehållande av åtaganden bör prioriteras, betalningar ska endast hållas om det behövs omedelbara åtgärder begärs och vid betydande överträdelser. Innehållandet av betalningar ska göras vid betalningsansökningar som lämnats in för de berörda programmen efter det datum då beslutet om innehållande fattades.
Kommissionen får, vid exceptionella ekonomiska omständigheter eller om berörd medlemsstat riktar en motiverad begäran till kommissionen inom tio dagar efter antagandet av det beslut eller den rekommendation som avses i förra stycket, rekommendera att rådet drar tillbaka det innehållande som avses i samma stycke.
8. Ett förslag från kommissionen om innehållande av åtaganden ska betraktas som antaget av rådet om inte rådet genom en genomförandeakt beslutar att förkasta förslaget med kvalificerad majoritet inom en månad tre månader från det att kommissionen lagt fram sitt förslag.
Innehållandet av åtaganden ska tillämpas på åtaganden från fonderna för den berörda medlemsstaten från och med den 1 januari det år som följer på beslutet om innehållande.
Rådet ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om ett förslag från kommissionen som avses i punkt 7 i samband med innehållande av betalningar.
9. Omfattningen och nivån på det innehållande av åtaganden eller betalningar som ska göras ska vara proportionella, respektera principen om likabehandling av medlemsstater samt ta hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten, särskilt när det gäller nivån av arbetslöshet, fattigdom och social utestängning i den berörda medlemsstaten i förhållande till unionens genomsnitt och effekterna av innehållandet på den berörda medlemsstatens ekonomi. Särskild hänsyn ska tas till effekterna av innehållandet på program som är viktiga för att åtgärda negativa ekonomiska, sociala och strukturella förhållanden innan beslutet om upphävande av åtaganden fattas, och dessa effekter ska meddelas rådet och Europaparlamentet .
10. Innehållandet av åtaganden ska begränsas till 25 av åtagandena för följande kalenderår för fonderna eller 0,25 % av nominellt BNP, beroende på vilket som är lägst, i följande fall:
|
a) |
Första fallet av bristande efterlevnad inom ett förfarande vid alltför stora underskott, enligt punkt 7 a. |
|
b) |
Första fallet av bristande efterlevnad av en plan för korrigerande åtgärder inom ett förfarande vid alltför stora obalanser, enligt punkt 7 b. |
|
c) |
Bristande efterlevnad i samband med den rekommenderade korrigerande åtgärden inom ett förfarande vid alltför stora obalanser, enligt punkt 7 c. |
|
d) |
Första fallet av bristande efterlevnad enligt punkt 7 d och e. |
Vid fortsatt bristande efterlevnad får innehållandet av åtaganden överskrida de gränser som anges i första stycket.
11. Rådet ska häva innehållandet av åtaganden på förslag av kommissionen enligt det förfarande som anges i punkt 8, i följande fall:
|
a) |
Förfarandet vid alltför stora underskott lämnas vilande i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EC) nr 1467/97 (40) eller rådet har beslutat i enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget att upphäva beslutet om att ett alltför stort överskott föreligger. |
|
b) |
Rådet har godkänt den plan för korrigerande åtgärder som den berörda medlemsstaten har lämnat in i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EU) nr 1176/2011 eller förfarandet vid alltför stora obalanser lämnas vilande i enlighet med artikel 10.5 i den förordningen eller rådet har avslutat förfarandet vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 11 i den förordningen. |
|
c) |
Om kommissionen finner att en medlemsstat har vidtagit lämpliga åtgärder enligt vad som avses i rådets förordning (EG) nr 332/2002. |
|
d) |
Kommissionen har beslutat att den berörda medlemsstaten har vidtagit lämpliga åtgärder för att genomföra det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i förordning (EU) nr 472/2013 eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget. |
När rådet har hävt innehållandet av åtaganden ska kommissionen ombudgetera de innehållna åtagandena i enlighet med artikel [8] i rådets förordning (EU, Euratom) [ […] (förordningen om den fleråriga budgetramen) ].
Innehållna åtaganden får inte ombudgeteras för år efter 2027.
Tidsfristen för tillbakadragande av det belopp som ombudgeterats i enlighet med artikel 99 inleds det år då det innehållna åtagandet ombudgeterades.
Ett beslut om att häva innehållandet av betalningar ska fattas av rådet på förslag av kommissionen, om de tillämpliga villkoren i första stycket är uppfyllda.
12. Kommissionen ska hålla Europaparlamentet informerat om genomförandet av denna artikel. I synnerhet ska kommissionen, om ett av villkoren i punkt 7 uppfylls för en medlemsstat, omedelbart informera Europaparlamentet och lämna uppgifter om de fonder och program som skulle kunna bli föremål för innehållande av åtaganden.
Europaparlamentet kan inbjuda kommissionen till en strukturerad dialog om tillämpningen av denna artikel, med beaktande av överföringen av den information som avses i första stycket.
Kommissionen ska överlämna förslaget om innehållande av åtaganden eller förslaget om att häva ett sådant innehållande till Europaparlamentet och rådet.
13. Punkterna 1–12 ska inte gälla för prioriteringar eller program enligt artikel [4 c v ii] i ESF+-förordningen. [Ändr. 425/rev, 444/rev, 448 och 469]
AVDELNING III
PROGRAMPLANERING
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser för fonderna
Artikel 16
Utarbetande och inlämnande av program
1. Medlemsstaterna ska i samarbete med de partner som avses i artikel 6 utarbeta program för att genomföra fonderna under perioden 1 januari 2021–31 december 2027. [Ändr. 140]
2. Medlemsstaterna ska lämna in program till kommissionen senast tre månader efter det att de lämnat in partnerskapsöverenskommelsen.
3. Medlemsstaterna ska utarbeta program som följer mallen för program i bilaga V.
För Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska medlemsstaten utarbeta program som följer mallen för program i bilaga VI.
Artikel 17
Programmens innehåll
1. Varje program ska innehålla en strategi för hur programmet ska bidra till de politiska målen och hur man ska informera om resultaten.
2. Ett program ska bestå av prioriteringar. Varje program ska motsvara ett politiskt eller flera politiska mål eller tekniskt stöd. En prioritering som motsvarar ett politiskt mål ska bestå av en eller flera särskilda mål. Flera prioriteringar kan motsvara samma politiska mål. [Ändr. 141]
För program som får stöd från EHFF får varje prioritering motsvara ett eller flera politiska mål. De särskilda målen motsvarar de stödområden som fastställs i bilaga [III] till EHFF-förordningen.
För program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska ett program bestå av särskilda mål.
3. Varje program ska innehålla följande:
|
a) |
En sammanfattning av de viktigaste utmaningarna, med beaktande av
|
|
b) |
En motivering för utvalda politiska mål, motsvarande prioriteringar, särskilda mål och stödformer. |
|
c) |
Särskilda mål för varje prioritering, utom för tekniskt stöd. |
|
d) |
För varje särskilt mål
|
|
e) |
Den planerade användning av tekniskt stöd enligt artiklarna 30–32 och relevanta interventionstyper. |
|
f) |
En finansieringsplan som innehåller
|
|
g) |
De åtgärder som vidtas för att involvera de relevanta parter som avses i artikel 6 i utformningen av programmet och partnernas roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av programmet. |
|
h) |
För varje nödvändigt villkor som fastställs i enlighet med artikel 11, bilaga III och bilaga IV, en bedömning av huruvida det nödvändiga villkoret är uppfyllt den dag då programmet lämnas in. |
|
i) |
Det tillvägagångssätt som planeras för att informera om och göra programmet synligt, genom att fastställa programmets mål, målgrupper, kommunikationskanaler, användning av sociala medier där så är lämpligt samt en planerad budget och relevanta indikatorer för övervakning och utvärdering, [Ändr. 154] |
|
j) |
Förvaltande myndighet, revisionsmyndighet , den myndighet som ansvarar för redovisningsfunktionen enligt artikel 70 och organ tar emot betalningar från kommissionen. [Ändr. 155] |
Led c och d i den här punkten ska inte gälla för det särskilda mål som anges i artikel [4 c vii)] [ 4.1 (xi )] i ESF+ -förordningen. [Ändr. 156]
En miljörapport som innehåller relevant information om miljöpåverkan i enlighet med direktiv 2001/42/EG ska bifogas programmet, med hänsyn tagen till att klimatförändringarna måste bekämpas. [Ändr. 157]
4. Genom undantag från punkt 3 d, för varje särskilt mål för program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska följande finnas med:
|
a) |
En beskrivning av den ursprungliga situationen, utmaningar och åtgärder som fonden stöder. |
|
b) |
Uppgifter om de operativa målen. |
|
c) |
En vägledande förteckning över åtgärder och hur åtgärderna förväntas bidra till de särskilda och de operativa målen. |
|
d) |
I tillämpliga fall, en motivering till driftsstödet, de särskilda åtgärderna, bistånd i nödsituationer och åtgärder som avses i artiklarna [16 och 17] i Amif-förordningen. |
|
e) |
Output- och resultatindikatorer med motsvarande delmål och mål. |
|
f) |
En vägledande fördelning av de anslagna medlen efter typ av intervention. |
5. Interventionstyperna ska bygga på en nomenklatur som fastställs i bilaga I. För program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska interventionstyperna bygga på en nomenklatur som fastställs i de fondspecifika förordningarna.
6. För de Eruf-, ESF+ och Sammanhållningsfondsprogram som lämnats in i enlighet med artikel 16 ska den tabell som avses i punkt 3 f ii innehålla beloppen endast för åren 2021–2025 för åren 2021– 2027 . [Ändr. 158]
7. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om alla ändringar av den information som avses i punk 3 j, utan att detta kräver en ändring av programmet.
Artikel 18
Godkännande av program
1. Kommissionen ska bedöma programmet och dess överensstämmelse med den här förordningen och med de fondspecifika förordningarna, samt samstämmigheten med partnerskapsöverenskommelsen. Vid sin bedömning ska kommissionen särskilt beakta relevanta landsspecifika rekommendationer och relevanta utmaningar som konstateras vid genomförandet av de integrerade nationella klimat- och energiplanerna och inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samt hur dessa har hanterats . [Ändr. 160]
2. Kommissionen får framföra sina synpunkter inom tre två månader efter det att medlemsstaten har lämnat in programmet. [Ändr. 161]
3. Medlemsstaten ska se över programmet med beaktande av kommissionens synpunkter inom två månader efter att de har lämnats in [Ändr. 162].
4. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av programmet senast sex fem månader efter den dag då programmet lämnades in av medlemsstaten för första gången . [Ändr. 163].
Artikel 19
Ändring av program
1. Medlemsstaten får lämna in en motiverad begäran om ändring av ett program tillsammans med det ändrade programmet, med uppgift om hur ändringen förväntas påverka förverkligandet av målen.
2. Kommissionen ska bedöma ändringen och hur den följer den här förordningen och de fondspecifika förordningarna, inklusive kraven på nationell nivå, och den får lämna synpunkter inom tre två månader från inlämningen av det ändrade programmet. [Ändr. 164]
3. Medlemsstaten ska se över det ändrade programmet med beaktande av kommissionens synpunkter inom två månader efter att de har lämnats in . [Ändr. 165].
4. Kommissionen ska godkänna ändringen av programmet inom sex tre månader efter det att det lämnats in av medlemsstaten. [Ändr. 166]
5. Medlemsstaten får under programperioden föra över högst 5 % 7 %av den ursprungliga tilldelningen för en prioritering, men inte mer än 3 % 5 %av programbudgeten, till en annan prioritering för samma fond inom samma program. När den gör detta ska medlemsstaten respektera den uppförandekod som infördes genom kommissionens delegerade förordning (EG) nr 240/2014. För program som får stöd från Eruf och ESF+ får överföring göras endast av anslagen för samma regionkategori. [Ändr. 167]
Sådana överföringar ska inte påverka föregående år. De ska anses vara av mindre betydelse och ska inte kräva något beslut av kommissionen om ändring av programmet. De ska dock uppfylla alla rättsliga krav. Medlemsstaten ska lämna in till kommissionen en reviderad version av den tabell som avses i artikel 17.3 f ii, f iii eller f iv, beroende på vad som är tillämpligt.
6. Kommissionens godkännande ska inte krävas för rättelser som är rena skrivfel eller rent tekniska eller redaktionella och som inte påverkar genomförandet av programmet. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana rättelser. [Ändr. 168]
7. För program som får stöd från EHFF ska ändringar av programmen som rör införandet av indikatorer inte kräva kommissionens godkännande.
Artikel 20
Gemensamt stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden
1. Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden får gemensamt stödja program inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt.
2. Eruf och ESF+ får komplettera varandra och inom en gräns på 10 % 15 %av stödet från de fonderna för varje prioritering inom ett program får de finansiera hela eller en del av en insats där kostnaderna berättigar till stöd från den andra fonden, enligt den fondens regler om stödberättigande, under förutsättning att kostnaderna är nödvändiga för att genomföra insatsen. [Ändr. 169]
Artikel 21
Överföring av medel
1. Medlemsstaterna I syfte att säkerställa flexibilitet får medlemsstaterna får begära en överföring av högst 5 % av ett programs anslag från vilken som helst av fonderna till en annan fond med delad förvaltning eller till ett instrument med direkt eller indirekt förvaltning Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden eller Europeiska havs- och fiskerifonden, om övervakningskommittén för programmet godkänner detta . [Ändr. 170]
2. Överförda medel ska användas i enlighet med reglerna för den fond eller det instrument till vilken medlen förs över och när det gäller överföringar till instrument med direkt eller indirekt förvaltning ska de användas till förmån för den berörda medlemsstaten. [Ändr. 171 och 434]
3. En begäran enligt punkt 1 ska innehålla det totala belopp som förs över för varje år per fond och per regionkategori i förekommande fall, den ska vara vederbörligen motiverad sett till den komplementaritet och påverkan som ska uppnås, och den ska åtföljas av det eller de reviderade programmen från vilka medel förs över i enlighet med artikel 19, med uppgift om till vilken fond eller vilket instrument beloppen förs över. [Ändr. 172, 433 och 434]
4. Kommissionen får invända mot en begäran om överföring i den relaterade programändringen om överföringen skulle innebära en risk att målen för det program som medlen skulle överföras från inte längre kan uppnås.
5. Endast medel för kommande kalenderår får föras över.
KAPITEL I a
Större projekt
Artikel 21a
Innehåll
Som ett led i ett eller flera program får Eruf och Sammanhållningsfonden stödja insatser som omfattar en rad arbeten, verksamheter eller tjänster som syftar till att fullgöra en odelbar uppgift av en precis ekonomisk eller teknisk natur med tydligt fastställda mål och vars totala stödberättigande kostnad överstiger 100 000 000 euro (nedan kallat större projekt). Finansieringsinstrument ska inte betraktas som större projekt. [Ändr. 174]
Artikel 21b
Uppgifter som är nödvändiga för godkännande av större projekt
Innan ett större projekt godkänns ska den förvaltande myndigheten se till att följande uppgifter är tillgängliga:
|
a) |
Uppgifter om det organ som ska ansvara för genomförandet av det större projektet och dess mandat. |
|
b) |
En beskrivning av investeringen och dess läge. |
|
c) |
Sammanlagd kostnad och sammanlagd stödberättigande kostnad. |
|
d) |
De genomförbarhetsstudier som genomförts, inklusive analys av alternativ och resultat. |
|
e) |
En kostnads-nyttoanalys, där det ingår en ekonomisk och finansiell analys, samt en riskbedömning. |
|
f) |
En miljökonsekvensbeskrivning där hänsyn tas till behovet av begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt motståndskraft mot katastrofer. |
|
g) |
En förklaring om på vilket sätt det större projektet överensstämmer med relevanta prioriteringar inom det eller de berörda programmen, och hur man förväntar sig att det kan bidra till att de specifika målen inom dessa prioriteringar kan uppnås samt det förväntade bidraget till socioekonomisk utveckling. |
|
h) |
En finansieringsplan där det redogörs för de totala ekonomiska medel som planeras ingå och det planerade stödet från fonderna, EIB och andra finansieringskällor, tillsammans med fysiska och finansiella indikatorer för att övervaka framstegen med beaktande av de identifierade riskerna. |
|
i) |
En tidsplan för genomförandet av det större projektet och, om genomförandeperioden förväntas bli längre än programperioden, de olika etapper för vilka stöd från fonderna kommer att krävas under programperioden. [Ändr. 175] |
Artikel 21c
Beslut om större projekt
1. Kommissionen ska bedöma ett större projekt på grundval av de uppgifter som avses i artikel 21b för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag till det större projekt som valts av den förvaltande myndigheten är berättigad. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av det ekonomiska bidraget till det valda större projektet senast tre månader efter det att de uppgifter som anges i artikel 21b lämnades in.
2. Kommissionens godkännande i enlighet med stycke 1 ska ha som villkor att det första kontraktet undertecknas inom tre år efter godkännandet eller, om det gäller strukturer för offentlig-privata partnerskap, att överenskommelser om sådana partnerskap undertecknas mellan det offentliga och det privata organet inom tre år efter godkännandet.
3. Om kommissionen inte godkänner det ekonomiska bidraget till det valda större projektet ska den i sitt beslut ange skälen till detta.
4. Större projekt som lämnas in för godkännande enligt punkt 1 ska ingå i förteckningen över större projekt i ett operativt program.
5. Utgifter som rör ett större projekt får tas med i en betalningsansökan efter det inlämnande för godkännande som avses i punkt 1. Om kommissionen inte godkänner det större projekt som den förvaltande myndigheten har valt ut ska den utgiftsdeklaration som görs efter det att medlemsstaten har dragit tillbaka ansökan eller efter antagandet av kommissionens beslut korrigeras i enlighet därmed.” [Ändr. 176]
KAPITEL II
Territoriell utveckling
Artikel 22
Integrerad territoriell utveckling
Medlemsstaten ska stödja integrerad territoriell utveckling genom strategier för territoriell och lokal utveckling i någon av följande former:
|
a) |
Integrerade territoriella investeringar. |
|
b) |
Lokalt ledd utveckling. |
|
c) |
Något annat territoriellt verktyg för att stödja initiativ som medlemsstaten utformar för att investeringar som planeras för Eruf inom det politiska mål som avses i artikel 4.1 e. [Ändr. 177] |
Medlemsstaten ska säkerställa samstämmighet och samordning när lokala utvecklingsstrategier finansieras av mer än en fond. [Ändr. 178]
Artikel 23
Territoriella strategier
1. Territoriella strategier som genomförs i enlighet med artikel 22 a eller c ska innehålla följande element:
|
a) |
Det geografiska område som omfattas av strategin, däribland funktionella kopplingar av ekonomisk, social och miljömässig karaktär . [Ändr. 179] |
|
b) |
En analys av områdets utvecklingsbehov och möjligheter. |
|
c) |
En beskrivning av en integrerad strategi för att hantera konstaterade utvecklingsbehov och möjligheter. |
|
d) |
En beskrivning av parternas deltagande i enlighet med under artikel 6 när det gäller att utarbeta och genomföra strategin. [Ändr. 180] |
De får också innehålla en förteckning över de insatser som ska stödjas.
2. Relevanta myndigheter regionala eller lokala organ på stadsnivå, lokal nivå eller annan territoriell nivå ansvarar andra myndigheter ska ha ansvar för att förbereda och godkänna utarbeta de territoriella strategierna. Befintliga strategidokument om de berörda territorierna kan uppdateras och användas som territoriella strategier. [Ändr. 181]
3. Om det inte ingår en förteckning över insatser som ska stödjas i den territoriella strategin ska relevanta myndigheter eller organ på stadsnivå, regional eller lokal nivå eller annan territoriell nivå välja ut eller delta i urvalet av insatser. [Ändr. 182]
De utvalda insatserna ska överensstämma med den territoriella strategin.
3a. När de territoriella strategierna utarbetas ska de myndigheter som avses i stycke 2 samarbeta med relevanta förvaltande myndigheter, för att fastställa omfattningen av den verksamhet som ska stödjas inom det berörda programmet. [Ändr. 183]
4. Om en myndighet eller ett organ på stadsnivå, regional, lokal nivå eller annan territoriell nivå annan myndighet ett annat organ utför andra arbetsuppgifter än urvalet av insatser som faller under den förvaltande myndighetens ansvar ska den förvaltande myndigheten ange att myndigheten är ett förmedlande organ. [Ändr. 184]
De utvalda insatserna får stödjas inom mer än en prioritering i samma program. [Ändr. 185]
5. Stöd får ges till utarbetandet och utformningen av territoriella strategier.
Artikel 24
Integrerad territoriell investering
1. Om en strategi som genomförs i enlighet med artikel 23 omfattar investeringar som får stöd från en eller flera fonder, mer än en fond , från ett eller flera program eller från mer än en prioritering inom samma program får åtgärderna genomföras i form av en integrerad territoriell investering (nedan kallad ITI). I lämpliga fall kan varje ITI kompletteras med ekonomiskt stöd från Ejflu. [Ändr. 186]
2. Den förvaltande myndigheten ska säkerställa att det i det elektroniska systemet för programmet eller programmen anges vilka insatser samt output och resultat som bidrar till en ITI.
2a. Om det inte ingår en förteckning över insatser som ska stödjas i den territoriella strategin ska relevanta myndigheter på stadsnivå, regional eller lokal nivå eller andra myndigheter eller organ delta i urvalet av insatser. [Ändr. 187]
Artikel 25
Lokalt ledd utveckling
1. Eruf, ESF+ och EHFF får stödja lokalt ledd utveckling. Inom ramen för Ejflu ska sådan utveckling betecknas som lokal utveckling inom Leaderprogrammet. [Ändr. 188]
2. Medlemsstaten ska säkerställa att lokalt ledd utveckling
|
a) |
inriktas på subregionala områden, |
|
b) |
leds av lokala aktionsgrupper som består av företrädare för offentliga och privata lokala socioekonomiska intressegrupper och där ingen enskild intressegrupp, inklusive den offentliga sektorn, styr beslutsfattandet, [Ändr. 189] |
|
c) |
genomförs genom integrerade strategier i enlighet med artikel 26, |
|
d) |
stöder nätverksarbete, nedifrån och upp-strategier, tillgänglighet, innovativa inslag i det lokala sammanhanget och, när så är lämpligt, samarbete med andra territoriella aktörer. [Ändr. 190] |
3. Om stöd till de strategier som avses i punkt 2 c är tillgängligt från mer än en fond ska de relevanta förvaltande myndigheterna genomföra ett gemensamt urvalsförfarande för sådana strategier samt inrätta en gemensam kommitté för alla berörda fonder för att övervaka genomförandet av strategierna. De relevanta förvaltande myndigheterna får välja en av de berörda fonderna som ska stå för alla de kostnader för förberedelser, förvaltning och ledning som avses i artikel 28.1 a och c i samband med strategierna.
4. Om genomförandet av en sådan strategi omfattar stöd från mer än en fond får relevant förvaltande myndighet utse en av fonderna till samordnande fond. Den typ av åtgärder och insatser som ska finansieras av respektive berörd fond kan också specificeras [Ändr. 191].
5. Den samordnande fondens bestämmelser ska gälla för strategin. Myndigheter för andra fonder ska förlita sig på beslut och förvaltningskontroller av den behöriga myndigheten för den samordnande fonden.
6. Myndigheterna för den samordnande fonden ska förse myndigheterna för de andra fonderna med den information som behövs för att de ska kunna övervaka och göra betalningar i enlighet med bestämmelserna i de fondspecifika förordningarna.
Artikel 26
Lokalt ledda utvecklingsstrategier
1. De relevanta förvaltande myndigheterna ska säkerställa att varje strategi som avses i artikel 25.2 c innehåller följande element:
|
a) |
Det geografiska område och den befolkning som omfattas av strategin. |
|
b) |
Lokalsamhällets delaktighet i utvecklingen av strategin. |
|
c) |
En analys av områdets utvecklingsbehov och möjligheter. |
|
d) |
Målen för strategin, inklusive mätbara mål för resultaten och relaterade planerade åtgärder, som ett svar på lokala behov såsom de identifieras av lokalsamhället . [Ändr. 192] |
|
e) |
Förvaltnings-, övervaknings- och utvärderingsrutiner, som visar den lokala aktionsgruppens kapacitet att genomföra strategin. |
|
f) |
En finansieringsplan, inklusive det planerade anslaget från varje fond , inklusive i tillämpliga fall Ejflu och varje program som berörs. [Ändr. 193] |
2. De relevanta förvaltande myndigheterna ska fastställa kriterier för urvalet av strategierna, inrätta en kommitté som ska göra urvalet och godkänna de strategier som kommittén valt ut.
3. De relevanta förvaltande myndigheterna ska färdigställa den första omgången i urvalet av strategier och säkerställa att de lokala aktionsgrupper som valts ut kan utföra sina arbetsuppgifter enligt artikel 27.3 inom tolv månader efter det att det relevanta programmet har godkänts eller, när det gäller strategier som får stöd från mer än en fond, inom tolv månader efter det att det sista berörda programmet har godkänts.
4. Beslutet om godkännande av en strategi ska innehålla tilldelningen för varje fond och program som berörs samt ange ansvarsfördelningen för förvaltning och kontroll inom programmet eller programmen. Motsvarande nationella offentliga bidrag ska garanteras i förväg för hela perioden. [Ändr. 194]
Artikel 27
Lokala aktionsgrupper
1. Lokala aktionsgrupper ska utforma och genomföra de strategier som avses i artikel 25.2 c.
2. De förvaltande myndigheterna ska säkerställa att de lokala aktionsgrupperna är inkluderande och antingen väljer en partner inom gruppen som samordnande partner i administrativa och ekonomiska frågor, eller att de tillsammans bildar en lagligt etablerad gemensam struktur för att utföra uppgifter inom den lokalt ledda utvecklingsstrategin . [Ändr. 195]
3. Det är uteslutande de lokala aktionsgrupperna som ska utföra följande uppgifter:
|
a) |
Främja de lokala aktörernas administrativa kapacitet att utveckla och genomföra insatser. [Ändr. 196] |
|
b) |
Införa ett icke-diskriminerande och öppet urvalsförfarande och kriterier som inte leder till intressekonflikter och som säkerställer att ingen enskild intressegrupp styr besluten om urval. |
|
c) |
Förbereda och offentliggöra ansökningsomgångar. |
|
d) |
Välja ut insatser och fastställa stödbeloppet, samt lägga fram förslagen till det organ som är ansvarigt för att slutkontrollen av stödberättigande görs innan de godkänns. |
|
e) |
Övervaka framstegen på vägen mot att uppnå målen för strategin. |
|
f) |
Utvärdera genomförandet av strategin. |
4. Om lokala aktionsgrupper utför uppgifter som inte omfattas av punkt 3 och som faller inom ansvarsområdet för den förvaltande myndigheten eller det utbetalande organet, ska de lokala aktionsgrupperna av den förvaltande myndigheten utses till förmedlande organ i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.
5. Den lokala aktionsgruppen får vara stödmottagare och den får genomföra insatser i enlighet med strategin samt främja åtskillnad av funktionerna inom den lokala aktionsgruppen . [Ändr. 197]
Artikel 28
Stöd från fonderna till lokalt ledd utveckling
1. Medlemsstaten ska , i syfte att säkerställa komplementaritet och synergieffekter, säkerställa att stöd från fonderna till lokalt ledd utveckling omfattar följande: [Ändr. 198]
|
a) |
Kapacitetsbyggande Administrativt kapacitetsbyggande och förberedande åtgärder som stöder utformningen och det framtida genomförandet av strategierna. [Ändr. 199] |
|
b) |
Genomförandet av insatser, inklusive verksamhet i samarbete och förberedelser, som väljs ut inom den lokala utvecklingsstrategin. |
|
ba) |
Styrning av den lokalt ledda utvecklingsstrategin för att underlätta utbyte mellan berörda parter, förse dem med information och stödja potentiella stödmottagare i deras utarbetande av ansökningar. [Ändr. 200] |
|
c) |
Förvaltning, övervakning och utvärdering av strategin och ledning av den. |
2. Det stöd som avses i punkt 1 a ska vara stödberättigande oavsett om strategin senare väljs ut för finansiering.
Det stöd som avses i punkt 1 c får inte överstiga 25 % av det totala offentliga bidraget till strategin.
KAPITEL III
Tekniskt stöd
Artikel 29
Tekniskt stöd på kommissionens initiativ
1. På kommissionens initiativ får fonderna stödja sådana åtgärder för förberedelser, övervakning, kontroll, revision, utvärdering, kommunikation inklusive gemensam kommunikation om unionens politiska prioriteringar och synlighet och alla andra åtgärder för administrativt och tekniskt stöd som krävs för att genomföra den här förordningen, när så är lämpligt tillsammans med tredjeländer.
1a. De insatser som avses i första stycket får särskilt omfatta:
|
a) |
Bistånd till projektens utformning och bedömning. |
|
b) |
Stöd till en förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten för effektiv förvaltning av fonderna. |
|
c) |
Studier kopplade till kommissionens rapporter om fonderna och till sammanhållningsrapporten. |
|
d) |
Åtgärder som rör analys, förvaltning, övervakning, informationsutbyte och genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, liksom åtgärder rörande genomförandet av kontrollsystemen samt tekniskt och administrativt stöd. |
|
e) |
Utvärderingar, expertutlåtanden, statistik och studier, även av allmän art, som hänför sig till fondens nuvarande och framtida verksamhet. |
|
f) |
Åtgärder för att, i tillämpliga fall, sprida information, stödja nätverksarbete, utföra kommunikationsverksamhet med särskild uppmärksamhet på resultaten och mervärdet av stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, öka medvetenheten och främja samarbete och erfarenhetsutbyte, även med tredjeländer. |
|
g) |
Inrättande, drift och sammanlänkning av datasystem för förvaltning, övervakning, revision, kontroll och utvärdering. |
|
h) |
Insatser för att förbättra utvärderingsmetoderna och informationsutbytet om utvärderingspraxis. |
|
i) |
Insatser rörande revision. |
|
j) |
Förstärkning av nationell och regional kapacitet när det gäller investeringsplanering, finansieringsbehov, förberedelser, utformning och genomförande av finansieringsinstrument, gemensamma handlingsplaner och större projekt. |
|
k) |
Spridning av god praxis för att hjälpa medlemsstaterna att stärka kapaciteten hos de relevanta parter som avses i artikel 6.1 och deras paraplyorganisationer. [Ändr. 201] |
1b. Kommissionen ska avsätta minst 15 % av medlen för tekniskt stöd i kommissionens initiativ till att göra kommunikationen med allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsverksamheter som sker på kommissionens initiativ, genom att öka kunskapen om resultat, särskilt med hjälp av effektivare datainsamling och dataspridning, utvärderingar och rapporter, och särskilt genom att belysa hur fonderna bidrar till att förbättra människors liv och göra stödet från fonderna synligare samt öka medvetenheten om stödets resultat och mervärde. Informations-, kommunikations- och synlighetsåtgärder avseende resultaten och mervärdet av stödet från fonderna, med särskilt fokus på insatser, ska i förekommande fall fortsätta efter programmens slut. Sådana åtgärder ska också bidra till spridningen av information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen i denna förordning. [Ändr. 202]
2. Sådana åtgärder får omfatta framtida och tidigare och framtida programperioder. [Ändr. 203]
2a. För att undvika situationer där betalningar hålls inne ska kommissionen se till att de medlemsstater och regioner som har svårt att säkerställa efterlevnaden på grund av bristande administrativ kapacitet får tillräckligt tekniskt stöd för att förbättra denna administrativa kapacitet. [Ändr. 204]
3. Kommissionen ska lägga fram sina planer när ett bidrag från fonderna planeras i enlighet med artikel [110] i budgetförordningen.
4. Beroende på syftet kan de åtgärder som avses i denna artikel finansieras antingen som driftsutgifter eller administrativa utgifter.
Artikel 30
Tekniskt stöd till medlemsstaterna
1. På en medlemsstats initiativ får fonderna stödja åtgärder, som kan omfatta tidigare och framtida programperioder, som är nödvändiga för att fonderna ska kunna förvaltas och användas effektivt och för den kapacitetsuppbyggnad för parterna som avses i artikel 6, samt för att garantera funktioner såsom förberedelse, utbildning, förvaltning, övervakning, utvärdering, synlighet och kommunikation . [Ändr. 205]
2. Varje fond får bidra till tekniska stödåtgärder som är stödberättigande inom någon av de andra fonderna.
3. Inom varje program ska tekniskt stöd ges i form av en prioritering som gäller för antingen en enda fond eller flera fonder . [Ändr. 206]
Artikel 31
Schablonfinansiering av tekniskt stöd till medlemsstaterna
1. Tekniskt stöd till varje program ska ersättas med schablonbelopp genom att man tillämpar de procentsatser som anges i punkt 2 på de stödberättigande utgifter som ingår i varje betalningsansökan i enlighet med artikel 85.3 a eller c, beroende på vad som är tillämpligt.
2. De Med utgångspunkt i en överenskommelse mellan kommissionen och medlemsstaterna samt med hänsyn till programmets finansieringsplan, får de maximala procentsatser som ersätts för tekniskt stöd genom fonderna ska vara uppgå till följande: [Ändr. 207]
|
a) |
Stöd från Eruf inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt samt stöd från Sammanhållningsfonden: 2,5 % 3 %. [Ändr. 208] |
|
b) |
Stöd från ESF+: 4 %, program enligt artikel 4.1 c vii i ESF+-förordningen: 5 %. Stöd från ESF+: 5 %, program enligt artikel 4.1 xi i ESF+-förordningen: 6 %. [Ändr. 209] |
|
c) |
Stöd från EHFF: 6 %. |
|
d) |
Stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering: 6 % 7 %. [Ändr. 210] |
För de yttersta randområdena ska procentsatsen under a, b och c vara upp till 1 procentenhet högre. [Ändr. 211]
3. Särskilda regler för tekniskt stöd för Interregprogrammen ska fastställas i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete.
Artikel 32
Finansiering som inte är kopplad till kostnader för tekniskt stöd till medlemsstaterna
Utöver vad som anges i artikel 31 får medlemsstaten föreslå att ytterligare tekniskt stöd ges för att stärka den kapacitet hos medlemsstatens myndigheter, institutionella kapaciteten och effektiviteten hos offentliga förvaltningar och tjänster , stödmottagare och relevanta parter som behövs för att fonderna ska kunna förvaltas och användas effektivt. [Ändr. 212]
Stöd till sådana åtgärder ska genomföras med finansiering som inte är kopplad till kostnader i enlighet med artikel 89. Tekniskt stöd i form av ett frivilligt särskilt program får genomföras antingen genom finansiering som inte är kopplad till kostnaderna för tekniskt stöd eller genom återbetalning av de direkta kostnaderna. [Ändr. 213]
AVDELNING IV
ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING, KOMMUNIKATION OCH SYNLIGHET
KAPITEL I
Övervakning
Artikel 33
Övervakningskommitté
1. Medlemsstaten ska inrätta en kommitté som ska övervaka genomförandet av programmet (nedan kallad övervakningskommitté) , efter samråd med förvaltningsmyndigheten, inom tre månader efter det att berörd medlemsstat underrättas om beslutet om godkännande av programmet. [Ändr. 214]
Medlemsstaten får inrätta en enda övervakningskommitté för mer än ett program.
2. Varje övervakningskommitté ska själv anta sin arbetsordning , och då beakta behovet av fullständig öppenhet . [Ändr. 215]
3. Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska alla frågor som påverkar programmets framsteg på vägen mot programmålen.
4. Medlemsstaten ska offentliggöra övervakningskommitténs arbetsordning samt alla uppgifter och all information som delas med övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 44.1.
5. Punkterna 1–4 ska inte gälla för program enligt artikel [4 c vi] [4 .1 xi] i ESF+-förordningen och relaterat tekniskt stöd. [Ändr. 216]
Artikel 34
Övervakningskommitténs sammansättning
1. Medlemsstaten ska fastställa övervakningskommitténs sammansättning och ska genom en öppen process säkerställa en balanserad representation av medlemsstatens relevanta myndigheter och förmedlande organ och av företrädare för de partner som avses i artikel 6. [Ändr. 217]
Varje medlem av övervakningskommittén ska ha en röst.
Medlemsstaten ska offentliggöra en förteckning över medlemmarna i övervakningskommittén på den webbplats som avses i artikel 44.1.
2. Kommissionens företrädare ska delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. Europeiska investeringsbankens företrädare får i relevanta fall bjudas in till att delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 218]
2a. För Amif, ISF och BMVI ska relevanta decentraliserade byråer delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare. [Ändr. 219]
Artikel 35
Övervakningskommitténs uppgifter
1. Övervakningskommittén ska granska
|
a) |
framstegen med att genomföra programmet och att uppnå delmålen och målen, |
|
aa) |
förslaget till möjliga förenklingsåtgärder för mottagarna, [Ändr. 220] |
|
b) |
eventuella problem som påverkar programmets prestation och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem, inklusive eventuella oegentligheter i vederbörliga fall, [Ändr. 221] |
|
c) |
programmets bidrag till hanteringen av de utmaningar som identifieras i relevanta landsspecifika rekommendationer, |
|
d) |
de aspekter av förhandsbedömningen som anges i artikel 52.3 och det strategidokument som avses i artikel 53.2, |
|
e) |
framstegen med att genomföra utvärderingar, sammanfatta utvärderingarna och följa upp resultaten, |
|
f) |
genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder, |
|
g) |
framstegen med att genomföra insatser av strategisk betydelse, i tillämpliga fall, |
|
h) |
uppfyllandet av nödvändiga villkor och tillämpningen av dem under hela programperioden, |
|
i) |
framstegen med att bygga upp administrativ kapacitet hos offentliga institutioner, partner och stödmottagare, om det är relevant. [Ändr. 222] |
2. Övervakningskommittén ska godkänna eller, för program som får stöd från Ejflu, avge ett yttrande om [Ändr. 223]
|
a) |
de metoder och kriterier som tillämpas för urvalet av insatser, inklusive alla ändringar av dessa, efter samråd med kommissionen i enlighet med artikel 67.2, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27.3 b, c och d, |
|
b) |
de årliga prestationsrapporterna för program som får stöd från Ejflu, Eruf, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering samt den slutliga prestationsrapporten för program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden, [Ändr. 224] |
|
c) |
utvärderingsplanen och alla ändringar av den, |
|
d) |
alla förslag från den förvaltande myndigheten om ändring av programmet, inklusive om överföringar i enlighet med artikel 19.5 och artikel 21. |
|
da) |
förändringar i den vägledande förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse som avses i artikel 17.3, [Ändr. 225] |
2a. Övervakningskommittén får för den förvaltande myndigheten föreslå ytterligare interventionsinsatser. [Ändr. 226]
Artikel 36
Årlig prestationsöversyn
1. Ett årligt översynsmöte för kommissionen och varje medlemsstat ska anordnas, för att de ska granska prestationen för varje program. Förvaltande myndigheter ska vederbörligen delta i detta förfarande. [Ändr. 227]
Kommissionen eller, om medlemsstaten begär detta, medlemsstaten och kommissionen ska vara ordförande vid det årliga översynsmötet.
2. För program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska ett översynsmöte anordnas minst två gånger under programperioden.
3. För program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska medlemsstaten senast en månad före det årliga översynsmötet ge kommissionen information om de aspekter som anges i artikel 35.1.
För program enligt artikel [4.1 c vii] i ESF+-förordningen ska endast information enligt artikel 35.1 a, b, e, f och h lämnas.
4. Resultaten av det årliga översynsmötet ska dokumenteras i godkända protokoll.
5. Medlemsstaten ska följa upp de frågor som kommissionen tar upp och inom tre månader informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits.
6. För program som får stöd från Ejflu, EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska medlemsstaten lämna in en årlig prestationsrapport i enlighet med de fondspecifika förordningarna. [Ändr. 228]
Artikel 37
Överföring av uppgifter
1. Den förvaltande myndigheten ska senast den 31 januari, den 31 mars, den 31 maj, den 31 juli, den 30 september och den 30 november varje år på elektronisk väg föra över kumulativa uppgifter till kommissionen i enlighet med mallen i bilaga VII.
Den första överföringen ska göras senast den 31 januari 28 februari 2022 och den sista överföringen senast den 31 januari 28 februari 2030. [Ändr. 229]
För program enligt artikel 4.1 c vii xi i ESF+-förordningen ska uppgifter föras över varje år senast den 30 november. [Ändr. 230]
2. Uppgifterna ska för varje prioritering delas upp per särskilt mål och per regionkategori, och de ska avse
|
a) |
i de överföringar av uppgifter som ska göras senast den 31 januari, den 31 mars, den 31 maj, den 31 juli, den 30 september och den 30 november varje år: antalet utvalda insatser, insatsernas totala stödberättigande kostnad, bidraget från fonderna och de totala stödberättigande utgifter som stödmottagarna redovisat för den förvaltande myndigheten, allt uppdelat per interventionstyp, [Ändr. 231] |
|
b) |
endast i de överföringar av uppgifter som ska göras senast den 31 maj och den 30 november varje år: värdena för output- och resultatindikatorer för de utvalda insatserna och värden som uppnåtts genom insatserna. [Ändr. 232] |
3. För finansieringsinstrument ska uppgifter även lämnas om följande:
|
a) |
Stödberättigande utgifter per typ av finansiell produkt. |
|
b) |
Belopp för de förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som redovisats som stödberättigande utgifter. |
|
c) |
Belopp, per typ av finansiell produkt, för de privata och offentliga medel som utnyttjats utöver fonderna. |
|
d) |
Ränta och andra vinster som genererats genom fondernas stöd till de finansieringsinstrument som avses i artikel 54 och återförda medel som hänför sig till det stöd från fonderna som avses i artikel 56. |
4. De uppgifter som lämnas in i enlighet med denna artikel ska vara tillförlitliga och aktuella uppgifter från slutet av månaden före den månad då de lämnas in.
5. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla uppgifter som förs över till kommissionen på den webbplats som avses i artikel 44.1.
6. För program som får stöd från EHFF ska kommissionen anta en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 109.2 för att fastställa en mall som ska användas vid genomförandet av den här artikeln.
Artikel 38
Slutlig prestationsrapport
1. För program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska varje förvaltande myndighet lämna in till kommissionen en slutlig prestationsrapport för programmet senast den 15 februari 2031.
2. Den slutliga prestationsrapporten ska innehålla en bedömning av i vilken utsträckning programmålen har uppnåtts på grundval av de aspekter som anges i artikel 35.1, med undantag av den information som lämnas i enlighet med artikel 35.1 d.
3. Kommissionen ska granska den slutliga prestationsrapporten och informera den förvaltande myndigheten om eventuella synpunkter inom fem månader efter att ha mottagit den slutliga prestationsrapporten. Om sådana synpunkter lämnas ska den förvaltande myndigheten lämna alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befogat, inom tre månader informera kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits. Kommissionen ska informera medlemsstaterna om godtagandet av rapporten.
4. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra de slutliga prestationsrapporterna på den webbplats som avses i artikel 44.1.
5. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa mallen för den slutliga prestationsrapporten. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 108.
KAPITEL II
Utvärdering
Artikel 39
Medlemsstatens utvärderingar
1. Den förvaltande myndigheten ska göra utvärderingar av programmet. Varje utvärdering ska innehålla en bedömning av programmets inkluderingspotential, icke-diskriminerande beskaffenhet, ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet , synlighet och EU-mervärde med syftet att förbättra kvaliteten när det gäller utformning och genomförande av programmen. [Ändr. 233]
2. Den förvaltande myndigheten ska dessutom senast den 30 juni 2029 göra en utvärdering av varje program för att bedöma dess genomslag.
3. Den förvaltande myndigheten ska låta funktionellt oberoende experter göra utvärderingarna.
4. Den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten ska säkerställa att det finns förfaranden som gör det möjligt att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna.
5. Den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten ska upprätta en utvärderingsplan. Utvärderingsplanen får omfatta mer än ett program. För Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska planen omfatta en halvtidsutvärdering som ska vara genomförd den 31 mars 2024.
6. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram utvärderingsplanen för övervakningskommittén senast ett år efter det att programmet har godkänts.
7. Den förvaltande myndigheten ska offentliggöra alla utvärderingar på den webbplats som avses i artikel 44.1.
Artikel 40
Kommissionens utvärdering
1. Kommissionen ska genomföra en halvtidsutvärdering för att granska ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och EU-mervärde för varje fond till slutet av 2024. Kommissionen får använda all relevant information som redan finns tillgänglig i enlighet med artikel [128] i budgetförordningen.
2. Kommissionen ska genomföra en efterhandsutvärdering för att granska ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och EU-mervärde för varje fond senast den 31 december 2031.
2a. Den utvärdering som anges i punkt 2 ska inbegripa en utvärdering av den socioekonomiska effekten och finansieringsbehoven inom ramen för de politiska mål som beskrivs i artikel 4.1, inom och i de program som fokuserar på ett mer konkurrenskraftigt och smartare Europa genom främjande av innovativ och smart ekonomisk omvandling och ett mer sammanlänkat Europa genom förbättrad mobilitet och regional IKT-konnektivitet. Kommissionen ska offentliggöra slutsatserna från dessa utvärderingar på sin webbplats och överlämna dem till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 234]
KAPITEL III
Synlighet, öppenhet och kommunikation
AVSNITT I
SYNLIGHET FÖR STÖDET FRÅN FONDERNA
Artikel 41
Synlighet
Varje medlemsstat ska säkerställa följande:
|
a) |
Synlighet för stödet i all verksamhet som rör de insatser som får stöd från fonderna, särskilt när det gäller insatser av strategisk betydelse. |
|
b) |
Kommunikation till EU:s invånare om den roll fonderna spelar och resultatet av dem, genom en gemensam webbportal som ger åtkomst till alla program där medlemsstaten deltar. |
Artikel 42
Unionens emblem
Medlemsstaterna, de förvaltande myndigheterna och stödmottagarna ska använda EU:s emblem i enlighet med bilaga VIII när de genomför synlighets-, öppenhets- och kommunikationsåtgärder.
Artikel 43
Kommunikationsansvariga och kommunikationsnätverk
1. Varje medlemsstat ska ha en kommunikationssamordnare med ansvar för synlighets-, öppenhets- och kommunikationsåtgärder i samband med stödet från fonderna, inklusive program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) om den förvaltande myndigheten finns hos medlemsstaten. Kommunikationssamordnaren ska samordna kommunikations- och synlighetsåtgärderna mellan programmen.
Kommunikationssamordnaren ska delta i synlighets-, öppenhets- och kommunikationsåtgärder i följande organ:
|
a) |
Europeiska kommissionens representationskontor och Europaparlamentets förbindelsekontor i medlemsstaterna samt Europa direkt-kontor och andra nätverk, utbildnings- och forskningsinstitutioner. |
|
b) |
Andra relevanta partner och organ, däribland regionala, lokala och andra myndigheter, samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer [Ändr. 235]. |
2. Varje förvaltande myndighet ska ha en kommunikationsansvarig för varje program (nedan kallad kommunikationsansvarig för programmet).
3. Kommissionen ska inrätta ett nätverk bestående av kommunikationssamordnarna, de kommunikationsansvariga för programmen och kommissionens företrädare, för att utbyta information om synlighets-, öppenhets- och kommunikationsåtgärder.
AVSNITT II
ÖPPENHET I GENOMFÖRANDET AV FONDERNA OCH KOMMUNIKATION OM PROGRAMMEN
Artikel 44
Den förvaltande myndighetens ansvar
1. Den förvaltande myndigheten ska inom sex månader från godkännandet av programmet säkerställa att det finns en webbplats med information om de program som den ansvarar för, som omfattar programmets mål, verksamhet, preliminära tidsplan för ansökningsomgångar, tillgängliga finansieringsmöjligheter och resultat. [Ändr. 236]
2. Den förvaltande myndighet ska, senast en månad innan en ansökningsomgång inleds, på den webbplats som avses i punkt 1 publicera en kort sammanfattning av planerade och offentliggjorda ansökningsomgångar, med följande uppgifter:
|
a) |
Det geografiska område som omfattas av ansökningsomgången. |
|
b) |
Det eller de politiska mål som berörs. |
|
c) |
Typ av sökande som är behöriga. |
|
d) |
Sammanlagt stödbelopp för ansökningsomgången. |
|
e) |
Start- och slutdatum för ansökningsomgången. |
3. Den förvaltande myndighet ska på webbplatsen offentliggöra en förteckning över de insatser som valts ut för att få stöd från fonderna på minst ett av unionens officiella språk och förteckningen ska uppdateras åtminstone var tredje månad. Varje insats ska ha en unik beteckning. Förteckningen ska innehålla följande uppgifter:
|
a) |
För rättsliga enheter: stödmottagarens och uppdragstagarens namn. [Ändr. 237] |
|
b) |
Om stödmottagaren är en fysisk person: förnamn och efternamn. |
|
c) |
För EHFF-insatser kopplade till ett fiskefartyg: numret i registret över unionens fiskeflotta enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/218 (41). |
|
d) |
Namnet på insatsen. |
|
e) |
Insatsens syfte och vad som uppnåtts. |
|
f) |
Startdatum för insatsen. |
|
g) |
Förväntat eller faktiskt datum då insatsen avslutades. |
|
h) |
Total kostnad för insatsen. |
|
i) |
Berörd fond. |
|
j) |
Särskilt mål som berörs. |
|
k) |
Unionens medfinansieringsgrad. |
|
l) |
Platsindikator eller positionsbestämning för insats och land som berörs. |
|
m) |
För mobila insatser eller insatser som omfattar flera platser: stödmottagaren plats om stödmottagaren är en rättslig enhet eller region på Nuts 2-nivå om stödmottagaren är en fysisk person. |
|
n) |
Interventionstyp för insatsen i enlighet med artikel 67.3 g. |
För de uppgifter som avses i leden b, c och k i första stycket ska uppgifterna tas bort två år efter det att de först publicerades på webbplatsen.
För program som får stöd från EHFF ska de uppgifter som avses i leden b och c i första stycket offentliggöras endast om ett sådant offentliggörande överensstämmer med nationell lagstiftning om skydd av personuppgifter.
4. De uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 ska publiceras på webbplatsen i ett öppet maskinläsbart format i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG (42), för att uppgifterna ska kunna sorteras, vara sökbara, extraheras, jämföras och vidareutnyttjas.
5. Den förvaltande myndigheten ska informera stödmottagarna om att uppgifterna kommer att offentliggöras före offentliggörandet i enlighet med den här artikeln.
6. Den förvaltande myndigheten ska säkerställa att allt kommunikations- och synlighetsmaterial, även på stödmottagarnivå, görs tillgängligt på begäran av unionens institutioner, organ och byråer, att det finns ett icke-exklusivt, oåterkalleligt och avgiftsfritt tillstånd att använda sådant material samt att eventuella befintliga rättigheter till materialet ges till unionen i enlighet med bilaga VIII.
Artikel 45
Stödmottagarnas ansvar
1. Stödmottagarna och de organ som genomför finansieringsinstrumenten ska informera om stöd från fonderna, inklusive medel som återanvänds i enlighet med artikel 56, till insatsen på följande sätt:
|
a) |
På stödmottagarens officiella webbplats eller och sidor på sociala medier, om sådana finns, ska det finnas en kort beskrivning av insatsen, i proportion till stödnivån, inklusive dess syfte och resultat, där unionens ekonomiska stöd framhävs. [Ändr. 240] |
|
b) |
De ska på ett synligt sätt redogöra för stödet från fonderna i de dokument och i det kommunikationsmaterial som rör genomförandet av insatsen och som används för allmänheten eller deltagarna. |
|
c) |
De ska sätta upp permanenta skyltar eller anslagstavlor som är tydligt synbara för allmänheten på offentlig plats så snart det konkreta genomförandet av insatserna som innebär fysiska investeringar eller inköp av utrustning inleds, för [Ändr. 241]
|
|
d) |
För insatser som inte omfattas av led c ska de offentligt på en plats som är tydligt synbar för allmänheten anslå minst en tryckt affisch eller visa en elektronisk bildskärm i minst A3-format med information om insatsen, och där stödet från fonderna framhävs. [Ändr. 243] |
|
e) |
För insatser av strategisk betydelse och insatser vars totala kostnad överstiger 10 000 000 euro ska de anordna ett informationsevenemang, och i god tid involvera kommissionen och ansvarig förvaltande myndighet. |
|
ea) |
De ska offentligt och permanent, från tidpunkten för det fysiska genomförandet, anslå unionens emblem på ett sätt som är lätt synbart för allmänheten och i enlighet med de tekniska egenskaper som fastställs i bilaga VIII. [Ändr. 244] Detta krav ska inte gälla insatser som får stöd inom det särskilda mål som fastställs i artikel 4.1 c vii xi i ESF+-förordningen. [Ändr. 245] |
2. För småprojektfonder ska stödmottagaren säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i punkt 1.
För finansieringsinstrument ska stödmottagaren säkerställa att slutmottagarna uppfyller kraven i punkt 1 c.
3. Om stödmottagaren inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel 42 eller punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska medlemsstaten göra en finansiell korrigering genom att dra tillbaka högst 5 % av stödet från fonderna till den berörda insatsen.
AVDELNING V
EKONOMISKT STÖD FRÅN FONDERNA
KAPITEL I
Former av bidrag från unionen
Artikel 46
Former av bidrag från unionen till programmen
Unionens bidrag kan utformas på något av följande sätt:
|
a) |
Finansiering som inte är kopplad till kostnader för relevanta insatser i enlighet med artikel 89 och baserat på antingen
|
|
b) |
Ersättning av stödberättigande kostnader som faktiskt belastat stödmottagarna eller den privata partnern i ett offentligt-privat partnerskap och som betalats i samband med genomförandet av insatsen. |
|
c) |
Enhetskostnader i enlighet med artikel 88, som täcker samtliga eller vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg, på grundval av ett belopp per enhet. |
|
d) |
Enhetsbelopp i enlighet med artikel 88, som på ett övergripande sätt täcker samtliga eller vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg. |
|
e) |
Schablonfinansiering i enlighet med artikel 88, som täcker vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg, genom att en viss procentsats av kostnaderna ersätts. |
|
f) |
En kombination av de former som avses i leden a–e. |
KAPITEL II
Former av stöd från medlemsstaterna
Artikel 47
Stödformer
Medlemsstaterna ska använda bidraget från fonderna för att tillhandahålla stöd till stödmottagarna i form av bidrag, begränsad användning av finansieringsinstrument eller priser eller en kombination därav. [Ändr. 246]
AVSNITT I
BIDRAGSFORMER
Artikel 48
Bidragsformer
1. Bidrag som medlemsstaterna ger till stödmottagarna kan utformas på något av följande sätt:
|
a) |
Ersättning av stödberättigande kostnader som faktiskt belastat en stödmottagare eller den privata partnern i ett offentligt-privat partnerskap och som betalats i samband med genomförandet av insatsen, inklusive naturabidrag och avskrivningar. |
|
b) |
Enhetskostnader. |
|
c) |
Enhetsbelopp. |
|
d) |
Schablonfinansiering. |
|
e) |
En kombination av de former som avses i leden a–d, under förutsättning att varje form omfattar olika kostnadskategorier eller att de används för olika projekt som ingår i en insats eller för på varandra följande etapper i en insats. |
Om den totala kostnaden för en insats inte överstiger 200 000 euro ska bidraget till stödmottagaren från Eruf, ESF+, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ges i form av enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser, förutom för insatser som får stöd i form av statligt stöd. När schablonfinansiering används ska endast de kostnadskategorier för vilka schablonsatserna gäller ersättas i enlighet med led a i första stycket.
Dessutom får löner och ersättningar till deltagarna ersättas i enlighet med led a i första stycket.
2. Beloppen för de former av bidrag som avses i led 1 b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:
|
a) |
En rättvis, skälig och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på
|
|
b) |
Budgetförslag som fastställs från fall till fall och som godkänns på förhand av det organ väljer ut insatsen, om den totala kostnaden för insatsen inte överskrider 200 000 euro. |
|
c) |
I enlighet med bestämmelserna om tillämpning av motsvarande enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser som tillämpas inom unionens politik för en liknande insatstyp. |
|
d) |
I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser. |
|
e) |
Schablonsatser och särskilda metoder som inrättas genom den här förordningen eller de fondspecifika förordningarna. |
Artikel 49
Finansiering till schablonsatser för indirekta kostnader avseende bidrag
Om en schablonsats används för att täcka indirekta kostnader för en insats ska den grunda sig på en av följande:
|
a) |
En schablonsats på upp till 7 % av stödberättigande direkta kostnader, i vilket fall medlemsstaten inte behöver göra någon beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen. |
|
b) |
En schablonsats på upp till 15 % av stödberättigande direkta personalkostnader, i vilket fall medlemsstaten inte behöver göra någon beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen. |
|
c) |
En schablonsats på upp till 25 % av stödberättigande direkta kostnader, om satsen beräknas i enlighet med artikel 48.2 a eller 48.2 c [Ändr. 247]. |
Om en medlemsstat har beräknat en schablonsats i enlighet med artikel 67.5 a i förordning (EU) nr 1303/2013 får den schablonsatsen användas för liknande insatser vid tillämpningen av led c.
Artikel 50
Direkta personalkostnader avseende bidrag
1. De direkta personalkostnaderna för en insats får beräknas som en schablonsats på upp till 20 % av insatsens andra direkta kostnader än personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska göra en beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen, förutsatt att insatsens direkta kostnader inte inbegriper offentliga byggentreprenadkontrakt som i värde överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (43) eller i artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (44).
För Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska alla kostnader som omfattas av offentlig upphandling samt direkta personalkostnader för insatsen undantas från beräkningsunderlaget för schablonsatsen.
2. För att fastställa de direkta personalkostnaderna får en timsats beräknas på något av följande sätt:
|
a) |
De senaste dokumenterade årliga bruttopersonalkostnaderna , med förväntade ytterligare kostnader för att beakta faktorer såsom ökningar av tariffer eller befordringar av personal, divideras med 1 720 timmar för personer som arbetar heltid, eller med motsvarande proportionell andel av 1 720 timmar, för personer som arbetar deltid. [Ändr. 248] |
|
b) |
De senaste dokumenterade bruttopersonalkostnaderna per månad , med förväntade ytterligare kostnader för att beakta faktorer såsom ökningar av tariffer eller befordringar av personal, divideras med arbetstiden per månad för den berörda personen, i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning som avses i anställningsavtalet. [Ändr. 249] |
3. När man tillämpar den timsats som beräknas enligt punkt 2 får det totala antalet timmar som deklareras per person för ett visst år eller en viss månad inte överstiga det antal timmar som används för beräkningen av den timsatsen.
4. Om de årliga bruttopersonalkostnaderna inte är tillgängliga får de härledas från de tillgängliga dokumenterade bruttopersonalkostnaderna eller från anställningsavtalet, efter vederbörlig anpassning till en tolvmånadersperiod.
5. Personalkostnaderna för personer som arbetar med insatsen på deltid får beräknas som en fast procentandel av bruttopersonalkostnaderna motsvarande en fast andel av arbetstiden som ägnas åt insatsen per månad, utan skyldighet att införa ett separat tidsregistreringssystem. Arbetsgivaren ska utfärda ett dokument för anställda och i det ange denna fasta procentandel.
Artikel 51
Schablonfinansiering för stödberättigande kostnader andra än direkta personalkostnader avseende bidrag
1. En schablonsats på upp till 40 % av direkta personalkostnader får användas för att täcka de återstående stödberättigande kostnaderna för en insats. Medlemsstaten behöver inte göra någon beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen.
2. För insatser som stöds av Amif, Fonden för inre säkerhet, instrumentet för gränsförvaltning och visering, ESF+ och Eruf ska löner och ersättningar till deltagarna betraktas som ytterligare stödberättigande kostnader som inte omfattas av schablonsatsen.
3. Den schablonsats som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på personalkostnader som har beräknats på grundval av en schablonsats enligt vad som avses i artikel 50.1.
AVSNITT II
FINANSIERINGSINSTRUMENT
Artikel 52
Finansieringsinstrument
1. De förvaltande myndigheterna får bidra med medel från programmen, inom ett eller flera program, till finansieringsinstrument som inrättas på nationell, regional, transnationell eller gränsöverskridande nivå och förvaltas av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar och som bidrar till att uppnå de särskilda målen.
2. Finansieringsinstrumenten ska ge stöd till slutmottagarna endast för nya investeringar som förväntas ha ekonomisk bärkraft, t.ex. genom att leda till inkomster eller besparingar, och som inte får tillräcklig finansiering från marknadskällor. Sådant stöd kan inriktas på investeringar både i materiella och immateriella tillgångar såväl som rörelsekapital i enlighet med tillämpliga unionsregler för statligt stöd. [Ändr. 250]
3. Stöd från fonderna genom finansieringsinstrument ska bygga på en förhandsbedömning som ska göras på den förvaltande myndighetens ansvar. Förhandsbedömningen ska slutföras innan den förvaltande myndigheten beslutar att ge programbidrag till finansieringsinstrument.
Förhandsbedömningen ska omfatta åtminstone följande delar:
|
a) |
Det belopp som finansieringsinstrumentet enligt förslaget ska få i programbidrag och den hävstångseffekt som förväntas, tillsammans med relevanta bedömningar [Ändr. 251]. |
|
b) |
De finansiella produkter som ska erbjudas enligt förslaget, inklusive det eventuella behovet av differentierad behandling av investerare. |
|
c) |
Slutmottagare i den föreslagna målgruppen. |
|
d) |
Finansieringsinstrumentets förväntade bidrag till de särskilda målen. |
Förhandsbedömningen får ses över eller uppdateras, den får omfatta hela eller delar av medlemsstatens territorium och den får bygga på befintliga eller uppdaterade förhandsbedömningar.
4. Stödet till slutmottagarna får kombineras med andra former av unionsbidrag, inklusive bidrag från samma fond, och det får omfatta samma utgiftspost. I sådana fall ska fondens stöd genom ett finansieringsinstrument, som ingår i en insats med finansieringsinstrument, inte redovisas till kommissionen för stöd i någon annan form, inom någon annan fond eller inom något annat unionsinstrument.
5. Finansieringsinstrument får kombineras med extra programstöd i form av bidrag i en insats med ett enda finansieringsinstrument, inom ett enda finansieringsavtal, där de båda separata formerna av stöd kommer från det organ som genomför finansieringsinstrumentet. I sådana de fall ska bestämmelser som gäller för finansieringsinstrument tillämpas på den insatsen med beloppet för programstödet i form av ett bidrag understiger beloppet för programstöd i form av ett enda finansieringsinstrument ska de bestämmelser som gäller för finansieringsinstrument. tillämpas . [Ändr. 252]
6. Om stöd enligt punkterna 4 och 5 kombineras ska varje stödform bokföras separat.
7. Summan av alla former av kombinerat stöd får inte överstiga det totala beloppet för utgiftsposten i fråga. Bidrag får inte användas för att återbetala stöd från finansieringsinstrument. Finansieringsinstrument får inte användas för att förfinansiera bidrag.
Artikel 53
Genomförande av finansieringsinstrument
1. Finansieringsinstrument som förvaltas av den förvaltande myndigheten får endast ge lån eller garantier. Den förvaltande myndigheten ska fastställa villkoren för programmets bidrag till finansieringsinstrumentet i ett strategidokument som omfattar alla de delar som anges i bilaga IX.
2. Finansieringsinstrument som förvaltas på den förvaltande myndighetens ansvar får inrättas i någon av följande former:
|
a) |
En investering av programmedel i en rättslig enhets kapital. |
|
b) |
Separata ekonomiska enheter eller förvaltningskonton inom en institution. |
Den förvaltande myndigheten ska välja ut det organ som genomför ett finansieringsinstrumentet, vilket bör vara möjligt genom antingen direkt eller indirekt kontraktstilldelning. [Ändr. 253]
Den förvaltande myndigheten får anförtro genomförandeuppgifter genom direkt kontraktstilldelning till
|
a) |
EIB, |
|
b) |
ett internationellt finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare, |
|
c) |
en statligt ägd bank eller ett statligt ägt institut, som etablerats som en rättslig enhet som bedriver finansiell verksamhet på yrkesmässig basis. [Ändr. 254] |
När det organ som valts ut av den förvaltande myndigheten genomför en holdingfond får det organet välja ut andra organ som ska genomföra en särskild fond.
3. Villkoren för programbidrag till finansieringsinstrument som genomförs i enlighet med punkt 2 ska fastställas i finansieringsavtal mellan
|
a) |
den förvaltande myndighetens vederbörligen bemyndigade företrädare och det organ som genomför holdingfonden, i tillämpliga fall, eller |
|
b) |
den förvaltande myndighetens vederbörligen bemyndigade företrädare eller, i tillämpliga fall, det organ som genomför holdingfonden och det organ som genomför en särskild fond. |
Finansieringsavtalen ska omfatta alla de delar som anges i bilaga IX.
4. Den förvaltande myndighetens ekonomiska ansvar ska inte överstiga det belopp som den förvaltande myndigheten har anslagit till finansieringsinstrumentet i de relevanta finansieringsavtalen.
5. De organ som genomför finansieringsinstrumenten i fråga, eller när det gäller garantier det organ som tillhandahåller de underliggande lånen, ska välja ut slutmottagare, med vederbörligt beaktande av programmålen och investeringens potentiella ekonomiska bärkraft, enligt motiveringen i affärsplanen eller en annan motsvarande handling. Urvalet av slutmottagare ska ske transparent, vara motiverat med tanke på åtgärdens art och får inte ge upphov till en intressekonflikt.
6. Nationell medfinansiering av ett program får tillhandahållas antingen av den förvaltande myndigheten eller genom en holdingfond eller en särskild fond eller i form av investeringar i slutmottagare, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Om den nationella medfinansieringen tillhandahålls i form av investeringar i slutmottagare ska det organ som genomför finansieringsinstrumentet bevara styrkande dokument som visar att de underliggande utgifterna är stödberättigande.
7. Den förvaltande myndigheten, när den förvaltar finansieringsinstrumentet i enlighet med punkt 2, eller det organ som genomför finansieringsinstrumentet, när det förvaltar finansieringsinstrumentet i enlighet punkt 3, ska föra separata räkenskaper eller använda en redovisningskod per prioritering och en för varje regionkategori eller en för varje interventionstyp när det gäller Ejflu, för varje programbidrag, och samt separat för de medel som avses i artiklarna 54 respektive 56. [Ändr. 255]
7a. Rapporteringskraven för de finansieringsinstrument som används för de avsedda syftena ska vara begränsade till förvaltningsmyndigheterna och till finansförmedlare. [Ändr. 256]
Artikel 54
Ränta och andra vinster som genereras av fondernas stöd till finansieringsinstrumenten
1. Stöd som betalas från fonderna till finansieringsinstrumenten ska sättas in på räntebärande konton i finansinstitut i medlemsstaterna och de ska förvaltas enligt principerna med aktiv likviditetsförvaltning och sund ekonomisk förvaltning.
2. Ränta och andra vinster som kan härledas från fondernas stöd till finansieringsinstrumenten ska användas inom samma mål som det ursprungliga stödet från fonderna, antingen inom samma finansieringsinstrument eller, om finansieringsinstrumentet har avvecklats, i andra finansieringsinstrument eller andra stödformer, för ytterligare investeringar i slutmottagarna. I tillämpliga fall, för att täcka de förluster i det nominella beloppet för bidraget från fonderna till finansieringsinstrumentet som är resultatet av negativ ränta, om sådana förluster uppkommer trots aktiv likviditetsförvaltning av de organ som genomför finansieringsinstrument, fram till stödberättigandeperiodens slut. [Ändr. 257]
3. Ränta och andra vinster som avses i punkt 2 och som inte används i enlighet med den bestämmelsen ska dras av från de stödberättigande utgifterna.
Artikel 55
Differentierad behandling av investerare
1. Stöd från fonderna till finansieringsinstrument som investerats i slutmottagare samt andra inkomster från dessa investeringar som kan härledas från de fondernas stöd, får användas för differentierad behandling av investerare som verkar enligt principen om marknadsekonomi eller för andra former av unionsstöd, genom lämplig risk- och vinstdelning med beaktande av principen om sund ekonomisk förvaltning . [Ändr. 258]
2. Omfattningen av en sådan differentierad behandling får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att skapa incitament för att attrahera privata motpartsmedel, och den ska fastställas genom antingen ett konkurrensförfarande eller genom ett oberoende bedömningsförfarande den förhandsbedömning som utförs i linje med artikel 52 i denna förordning . [Ändr. 259]
Artikel 56
Återanvändning av medel som kan härledas från fondernas stöd
1. Medel som före stödberättigandeperiodens slut betalas tillbaka till finansieringsinstrumenten från investeringar i slutmottagare eller från frisläppta medel som avsatts enligt garantiavtal, inklusive återbetalningar av kapital och vinster och andra genererade inkomster som kan härledas från fondernas stöd, ska återanvändas inom samma eller andra investeringsinstrument för ytterligare investeringar i slutmottagare inom samma mål samt för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter i samband med sådana ytterligare investeringar , med hänsyn tagen till principen om sund ekonomisk förvaltning . [Ändr. 260]
Besparingar genom effektivare drift ska inte anses utgöra genererad inkomst i det avseende som avses i första stycket. I synnerhet ska kostnadsbesparingar från energieffektivitetsåtgärder inte leda till en motsvarande minskning av driftsstödet. [Ändr. 261]
2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att medel som avses i punkt 1 och som återbetalas till finansieringsinstrumenten under en period på minst åtta år efter stödberättigandeperiodens slut, återanvänds i enlighet med de politiska målen för det eller de program inom vilka de inrättades, antingen inom samma finansieringsinstrument eller, efter det att dessa resurser tagits ut från finansieringsinstrumentet, i andra finansieringsinstrument eller stödformer.
KAPITEL III
Regler för stödberättigande
Artikel 57
Stödberättigande
1. Utgifters stödberättigande ska fastställas utifrån nationella bestämmelser, utom när särskilda bestämmelser har fastställts i eller på grundval av den här förordningen eller de fondspecifika förordningarna.
2. Utgifter ska berättiga till bidrag från fonderna om de har belastat en stödmottagare eller en privat partner i en insats inom ett offentlig-privat partnerskap samt har betalats i samband med genomförandet av insatsen mellan den dag då programmet lämnades in till kommissionen eller den 1 januari 2021, beroende på vilken dag som infaller först, och den 31 december 2029 2030 . [Ändr. 262]
När det gäller kostnader som ersätts i enlighet med artikel 48.1 b och c ska de åtgärder som ligger till grund för ersättningen genomföras mellan den dag då programmet lämnades in till kommissionen eller den 1 januari 2021, beroende på vilken dag som infaller först, och den 31 december 2029.
3. För Eruf ska utgifter som rör insatser som omfattar mer än en regionkategori enligt artikel 102.2, inom en medlemsstat, anslås till de berörda regionkategorierna proportionellt på grundval av objektiva kriterier.
För ESF+ ska utgifter som rör insatser bidra till programmets särskilda mål.
4. En insats inom Eruf, ESF+ eller Sammanhållningsfonden får helt eller delvis genomföras utanför en medlemsstat, och även utanför unionen, under förutsättning att insatsen omfattas av en av de fem delarna i målet om Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) […] (ETS-förordningen) och bidrar till programmets mål. [Ändr. 263]
5. För bidrag i sådan form som avses i artikel 48.1 b, c och d ska utgifter som berättigar till bidrag från fonderna motsvara de belopp som beräknas i enlighet med artikel 48.2.
6. Insatser ska inte väljas ut för stöd från fonderna om de har byggts färdigt eller genomförts fullt ut innan ansökan om stöd inom programmet lämnades in till den förvaltande myndigheten, oavsett om alla relaterade betalningar har gjorts. Denna punkt ska inte gälla för utgifter i samband med ersättning för extrakostnader i de yttersta randområdena inom ramen för EHFF eller för utgifter som finansieras genom särskilda extraanslag till de yttersta randområdena inom Eruf och ESF+. [Ändr. 264]
7. Utgifter som blir stödberättigande till följd av en programändring ska berättiga till stöd från och med den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen.
För Eruf och Sammanhållningsfonden ska så vara fallet när en ny interventionstyp som avses i tabell 1 i bilaga I eller, för Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering i de fondspecifika förordningarna, läggs till i programmet.
Om ett program ändras för att möjliggöra insatser vid naturkatastrofer får det föreskrivas i programmet att utgifterna som rör den ändringen berättigar till stöd från den dag då naturkatastrofen inträffade.
8. Om ett nytt program godkänns i samband med halvtidsöversynen i enlighet med artikel 14 ska utgifterna berättiga till stöd från den dag ansökan lämnas in till kommissionen.
9. En insats kan få stöd från en eller flera fonder eller från ett eller flera program och även från andra unionsinstrument. I sådana fall ska utgifter som deklareras i en betalningsansökan för en av fonderna inte deklareras för något av följande:
|
a) |
Stöd från en annan fond eller ett annat unionsinstrument. |
|
b) |
Stöd från samma fond inom ett annat program. |
Det utgiftsbelopp som ska föras in i en betalningsansökan för en av fonderna får beräknas proportionellt för varje fond och för det eller de program som berörs i enlighet med det dokument som fastställer stödvillkoren.
Artikel 58
Icke stödberättigande kostnader
1. Följande kostnader ska inte berättiga till stöd från fonderna:
|
a) |
Skuldräntor, förutom avseende bidrag som ges i form av räntesubventioner eller subventioner av garantiavgifter, eller i samband med ekonomiska instrument som härrör från negativ ränta . [Ändr. 265] |
|
b) |
Förvärv av mark för ett belopp som överstiger 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för den berörda insatsen. För övergivna tomter och tomter som tidigare använts för industriellt bruk där det finns byggnader ska denna gräns höjas till 15 %, och för garantier ska procentsatserna gälla beloppet för det underliggande lånet. |
|
c) |
Mervärdesskatt (nedan kallad moms ), utom för insatser där den totala kostnaden understiger 5 000 000 euro. [Ändr. 266] |
För led b ska gränserna inte gälla för miljöbevarande insatser.
Behörighet för mervärdesskatt (nedan kallad moms) ska fastställas från fall till fall, utom för insatser där den totala kostnaden understiger 5 000 000 euro och för slutmottagares investeringar och utgifter. [Ändr. 267]
2. I de fondspecifika förordningarna får ytterligare kostnader identifieras som inte berättigar till bidrag från varje fond.
Artikel 59
Insatsernas varaktighet
1. Medlemsstaten ska återbetala bidraget från fonderna till en insats som omfattar en investering i infrastruktur eller en produktiv investering, om insatsen inom fem år efter slutbetalningen till stödmottagaren eller inom den tidsfrist som föreskrivs i reglerna för statligt stöd, i tillämpliga fall, blir föremål för något av följande:
|
a) |
Ett upphörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet. |
|
b) |
En förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur som innebär att ett företag eller ett offentligt organ får en otillbörlig fördel. |
|
c) |
En väsentlig förändring som påverkar dess karaktär, mål eller villkoren för dess genomförande som skulle resultera i att dess ursprungliga mål undermineras. |
Medlemsstaten får förkorta tidsfristen i första stycket till tre år när det gäller upprätthållande av investeringar eller i de vederbörligen motiverade fall som avses i leden a, b och c när det gäller bevarande av arbetstillfällen som skapats av små och medelstora företag. [Ändr. 268]
2. Insatser som får stöd från ESF+ ska betala tillbaka det stödet endast om de är skyldiga att upprätthålla investeringarna enligt reglerna för statligt stöd.
3. Punkterna 1 och 2 ska inte gälla för programbidrag till eller från finansieringsinstrument eller en insats som berörs av ett upphörande av en produktionsverksamhet på grund av en konkurs där det inte rör sig om bedrägeri. [Ändr. 269]
Artikel 60
Omlokalisering
1. Utgifter för stöd till omlokalisering enligt definitionen i artikel 2.26 ska inte berättiga till stöd från fonderna.
2. Om ett bidrag från fonderna utgör statligt stöd ska den förvaltande myndigheten försäkra sig om att bidraget inte stöder omlokalisering enligt artikel 14.16 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
Artikel 61
Särskilda stödberättiganderegler för bidrag
1. Naturabidrag i form av bygg- och anläggningsarbeten, varor, tjänster, mark och fastigheter för vilka det inte erlagts någon betalning verifierad genom fakturor eller andra dokument med motsvarande tillförlitlighet, får vara stödberättigande om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Det offentliga stöd som betalas till insatsen och som omfattar naturabidrag överskrider inte de totala stödberättigande utgifterna, naturabidragen oräknade, när insatsen avslutas. |
|
b) |
Det värde som tillskrivs naturabidragen överskrider inte de kostnader som vanligtvis godtas på marknaden i fråga. |
|
c) |
Värdet på och genomförandet av naturabidraget kan bli föremål för oberoende bedömning och kontroll. |
|
d) |
När det gäller tillhandahållande av mark eller fastigheter kan en betalning ske i enlighet med ett leasingavtal med ett nominellt årligt belopp som inte överstiger en enhet av medlemsstatens valuta. |
|
e) |
När det gäller naturabidrag i form av oavlönat arbete, ska värdet av det arbetet bestämmas med beaktande av nedlagd tid och normal lön för likvärdigt arbete. |
Värdet av mark eller fastigheter som avses i första stycket led d i den här artikeln ska intygas av en oberoende kvalificerad expert eller ett vederbörligen auktoriserat officiellt organ, och får inte överskrida den gräns som anges i artikel 58.1 b.
2. Kostnader för värdeminskning för vilka det inte erlagts någon betalning verifierad genom fakturor får vara stödberättigande om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Programmets regler för stödberättigande tillåter det. |
|
b) |
Utgiftsbeloppet har vederbörligen styrkts med verifikat vars tillförlitlighet motsvarar fakturor för stödberättigande kostnader om kostnaderna ersätts i den form som avses i artikel 48.1 a. |
|
c) |
Kostnaderna hänför sig enbart till den period under vilken insatsen får stöd. |
|
d) |
Offentliga bidrag har inte bidragit till förvärvet av de värdeminskade tillgångarna. |
Artikel 62
Särskilda stödberättiganderegler för finansieringsinstrument
1. Stödberättigande utgifter för ett finansieringsinstrument ska vara det totala beloppet av programbidrag som betalats ut eller, när det gäller garantier, avsatts enligt garantiavtalen av finansieringsinstrumentet under stödberättigandeperioden, om beloppet motsvarar följande:
|
a) |
Betalningar till slutmottagare när det gäller lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital. |
|
b) |
Medel som avsatts för garantiavtal, vare sig det rör sig om utestående eller redan förfallna åtaganden, för det fall garantin åberopas vid förluster vilka beräknas utifrån ett multiplikatorförhållande som omfattar flera belopp av underliggande nya lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital som betalats ut. |
|
c) |
Betalningar till eller till förmån för slutmottagare, om finansieringsinstrumenten kombineras med andra unionsbidrag i en insats med ett enda finansieringsinstrument i enlighet med artikel 52.2. |
|
d) |
Betalningar av förvaltningsavgifter och ersättningar för förvaltningskostnader som uppkommit hos de organ som genomför finansieringsinstrumentet. |
2. För punkt 1 b ska multiplikatorförhållandet fastställas vid en försiktig förhandsbedömning av riskerna och överenskommas i det relevanta finansieringsavtalet. Multiplikatorförhållandet kan ses över om det är motiverat på grund av senare förändringar i marknadsförhållandena. En sådan översyn ska inte ha retroaktiv verkan.
3. För punkt 1 d ska förvaltningsavgifterna vara prestationsbaserade. Under de första tolv månaderna av finansieringsinstrumentets genomförande är grundläggande ersättning för förvaltningskostnader och avgifter stödberättigande. Om organ som genomför en holdingfond och/eller särskilda fonder i enlighet med artikel 53.2 väljs ut genom direkt kontraktstilldelning får de belopp för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som betalas till organen och som kan deklareras som stödberättigande utgifter inte överstiga 5 % av de totala programbidrag som betalas ut till slutmottagarna i form av lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital eller som avsätts enligt garantiavtal. [Ändr. 270]
Det tröskelvärdet ska inte tillämpas Om urvalet av organ som genomför finansieringsinstrument görs genom en konkurrensutsatt upphandling i enlighet med tillämplig lagstiftning och om den konkurrensutsatta upphandlingen visar att det finns behov av högre förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter ska detta tröskelvärde vara prestationsbaserat . [Ändr. 271]
4. När arrangemangsavgifter eller någon del av dessa belastar slutmottagarna ska de inte deklareras som stödberättigande utgifter.
5. De stödberättigande utgifter som deklareras i enlighet med punkt 1 ska inte överstiga summan av de sammanlagda stödbelopp från fonderna som betalats ut vid tillämpningen av den punkten och motsvarande nationell medfinansiering.
AVDELNING VI
FÖRVALTNING OCH KONTROLL
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser om förvaltning och kontroll
Artikel 63
Medlemsstaternas ansvar
1. Medlemsstaterna ska ha förvaltnings- och kontrollsystem för sina program i enlighet med den här avdelningen, och de ska säkerställa att systemen fungerar enligt principen om sund ekonomisk förvaltning och de centrala krav som förtecknas i bilaga X.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa lagligheten och korrektheten för de utgifter som ingår i de räkenskaper som lämnas in till kommissionen, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga, upptäcka och korrigera samt rapportera oriktigheter, inklusive bedrägerier. Medlemsstaterna ska samarbeta fullt ut med Olaf. [Ändr. 272]
3. Medlemsstaterna ska på kommissionens begäran vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att deras förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt och att de utgifter som lämnats in till kommissionen är lagliga och korrekta. Om en sådan åtgärd är en revision får kommissionens tjänstemän eller deras bemyndigade företrädare delta.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att övervakningssystemet och uppgifterna om indikatorerna är oberoende, tillförlitliga och av god kvalitet. [Ändr. 273]
5. Medlemsstaterna ska ha system och förfaranden för att säkerställa att alla dokument som behövs för verifieringskedjan enligt vad som anges i bilaga XI bevaras i enligt de krav som fastställs i artikel 76.
6. Medlemsstaterna ska införa rutiner för att säkerställa att klagomål som rör fonderna granskas effektivt. Omfattningen av, samt reglerna och förfarandena för, sådana arrangemang ska vara medlemsstaternas ansvar i enlighet med deras institutionella och rättsliga ramar. De ska på kommissionens begäran granska sådana klagomål som lämnats in till kommissionen i enlighet med artikel 64.4a och som faller inom tillämpningsområdet för deras program, samt informera kommissionen om resultaten av granskningarna. [Ändr. 274]
Vid tillämpningen av denna artikel ska klagomål omfatta alla tvister mellan potentiella och utvalda stödmottagare när det gäller föreslagna eller utvalda insatser och alla tvister med tredje parter rörande genomförandet av programmet eller insatser inom programmet, oberoende av de möjligheter till rättslig prövning som finns enligt den nationella lagstiftningen.
7. Medlemsstaterna ska säkerställa att allt informationsutbyte mellan stödmottagarna och programmyndigheterna sker genom användarvänliga elektroniska system för datautbyte i enlighet med bilaga XII. [Ändr. 275]
För program som får stöd från EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska det första stycket tillämpas från den 1 januari 2023 2022 . [Ändr. 276]
Det första stycket ska inte gälla för program enligt artikel [4 c vii] [4 .1 xi] i ESF+-förordningen. [Ändr. 277]
8. Medlemsstaterna ska säkerställa att allt officiellt informationsutbyte med kommissionen sker genom ett elektroniska system för datautbyte i enlighet med bilaga XIII.
9. När programmet har godkänts och när den slutliga betalningsansökan för det första räkenskapsåret, senast den 30 juni 2023, ska varje medlemsstat utarbeta en beskrivning av förvaltnings- och kontrollsystemet enligt mallen i bilaga XIV. Medlemsstaten ska hålla beskrivningen uppdaterad, så att senare ändringar avspeglas i dokumentet.
10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 107 med avseende på att komplettera punkt 2 i den här artikeln genom att fastställa kriterierna för att avgöra vilka fall av oriktigheter som ska rapporteras och vilka uppgifter som ska lämnas.
11. Kommissionen ska anta en genomförandeakt som fastställer det format som ska användas vid rapporteringen av oriktigheter i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 109.2, för att säkerställa enhetliga villkor och regler för genomförandet av den här artikeln. [Ändr. 278]
Artikel 64
Kommissionens befogenheter och ansvar
1. Kommissionen ska försäkra sig om att medlemsstaterna har inrättat förvaltnings- och kontrollsystem som överensstämmer med den här förordningen och att dessa system fungerar effektivt och ändamålsenligt under genomförandet av programmen. Kommissionen ska upprätta en revisionsstrategi och en revisionsplan för medlemsstaterna som ska bygga på en riskbedömning. [Ändr. 279]
Kommissionen och revisionsmyndigheterna ska samordna sina revisionsplaner.
2. Kommissionens revisioner ska genomföras inom tre två kalenderår efter det att de räkenskaper som innefattar de berörda utgifterna har godtagits. Tidsfristen ska inte gälla för insatser där det finns misstanke om bedrägerier. [Ändr. 280]
3. För sina revisioner ska kommissionens tjänstemän eller deras bemyndigade företrädare ha tillgång till alla nödvändiga register, handlingar och metadata, oberoende av lagringsmedium som används, för alla insatser som får stöd från fonderna eller till förvaltnings- och kontrollsystemen, och de ska få kopior i det format som de begär.
4. För revisioner på plats ska även följande gälla:
|
a) |
Kommissionen ska informera den behöriga programmyndigheten om revisionen minst tolv femton arbetsdagar i förväg, utom i brådskande fall. Tjänstemän eller bemyndigade företrädare från medlemsstaten får delta i dessa revisioner. [Ändr. 281] |
|
b) |
Om tillämpningen av nationella bestämmelser reserverar vissa åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell lagstiftning ska kommissionens tjänstemän och bemyndigade företrädare ha åtkomst till den information som erhålls på det sättet, utan att det påverkar de nationella domstolarnas behörighet och med full respekt för de berörda rättssubjektens grundläggande rättigheter. |
|
c) |
Kommissionen ska överlämna de preliminära granskningsresultaten till medlemsstatens behöriga myndighet, på minst ett av unionens officiella språk, inom tre två månader efter revisionens sista dag. |
|
d) |
Kommissionen ska överlämna revisionsrapporten, på minst ett av unionens officiella språk, inom tre månader efter att ha tagit emot ett fullständigt svar från medlemsstatens behöriga myndighet angående de preliminära granskningsresultaten. Medlemsstatens svar ska anses vara fullständigt om kommissionen inte har rapporterat att det saknas dokumentation inom två månader. [Ändr. 283] |
Kommissionen får i vederbörligen motiverade fall förlänga de frister som avses i led c och d med ytterligare tre två månader. [Ändr. 284]
4a. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 63.6 ska kommissionen införa ett system för hantering av klagomål som bör vara tillgängligt för medborgare och intressenter. [Ändr. 285]
Artikel 65
Programmyndigheter
1. För tillämpningen av artikel [63.3] i budgetförordningen ska medlemsstaten för varje program ange en förvaltande myndighet och en revisionsmyndighet. Om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som avses i artikel 66.2 ska det berörda organet vara programmyndighet. Dessa myndigheter kan vara ansvariga för mer än ett program.
2. Revisionsmyndigheten ska vara en offentlig eller privat myndighet som är funktionellt oberoende av revisionsobjekten den förvaltande myndigheten och de organ eller enheter till vilka funktioner har anförtrotts eller delegerats . [Ändr. 286]
3. Den förvaltande myndigheten får ange ett eller flera förmedlande organ som ska utföra vissa uppgifter under myndighetens ansvar. Överenskommelser mellan den förvaltande myndigheten och de förmedlande organen ska dokumenteras skriftligen.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom programmyndigheterna respekteras.
5. Det organ som genomför en sådan medfinansiering av programmet som avses i artikel [11] i förordning (EU) [Horizon Europe Rules for Participation] ska anges som förmedlande organ av det relevanta programmets förvaltande myndighet, i enlighet med punkt 3.
KAPITEL II
Standardmässiga förvaltnings- och kontrollsystem
Artikel 66
Den förvaltande myndighetens uppgifter
1. Den förvaltande myndigheten ska ansvara för förvaltningen av programmet, med syftet att programmets mål ska uppnås. Den ska särskilt ha följande uppgifter:
|
a) |
Välja ut insatser i enlighet med artikel 67. |
|
b) |
Utföra arbetsuppgifter inom programförvaltningen i enlighet med artikel 68. |
|
c) |
Stödja arbetet i övervakningskommittén i enlighet med artikel 69. |
|
d) |
Övervaka de förmedlande organen |
|
e) |
I ett elektroniskt elektroniska system registrera och lagra de uppgifter om varje insats som behövs för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, samt säkerställa uppgifternas säkerhet, integritet och konfidentialitet och autentisering av användarna. [Ändr. 287] |
2. Medlemsstaten får anförtro den redovisningstjänst som avses i artikel 70 till den förvaltande myndigheten eller till ett annat organ.
3. För program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska redovisningstjänsten genomföras av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar.
4. Kommissionen ska anta en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 109.2, för att säkerställa enhetliga villkor för de elektroniska uppgifter som ska registreras och lagras och som avses i punkt 1 e. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 109.2.
Artikel 67
Den förvaltande myndighetens urval av insatser
1. För urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten fastställa och tillämpa icke-diskriminerande och tydliga kriterier och förfaranden som säkerställer jämställdhet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar samt beaktar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om hållbar utveckling och unionens miljöpolitik i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget. [Ändr. 288]
Kriterierna och förfarandena ska säkerställa att de insatser som ska väljas ut prioriteras så att unionsfinansieringen bidrar maximalt till att programmets mål uppnås.
2. På begäran av kommissionen ska den förvaltande myndigheten samråda med kommissionen och beakta kommissionens synpunkter före den första inlämningen av urvalskriterier till övervakningskommittén och även före eventuella ändringar av kriterierna.
3. När den förvaltande myndigheten väljer ut insatser ska den
|
a) |
säkerställa att de utvalda insatserna är hållbara, förenliga med programmet och de territoriella strategierna, och faktiskt bidrar till att programmets särskilda mål uppnås, [Ändr. 289] |
|
b) |
säkerställa att de utvalda insatserna överensstämmer med motsvarande strategier och planeringsdokument som utarbetats för att uppfylla de nödvändiga villkoren, |
|
c) |
säkerställa att de utvalda insatserna innebär det bästa förhållandet ett lämpligt förhållande mellan stödbeloppet, den verksamhet som genomförs och förverkligandet av målen, [Ändr. 290] |
|
d) |
kontrollera att stödmottagaren har de medel och de mekanismer som krävs för att täcka drifts- och underhållskostnaderna, |
|
e) |
säkerställa att de utvalda insatser som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (45) är föremål för en miljökonsekvensbedömning eller ett screeningförfarande och att bedömningen av alternativa lösningar samt ett heltäckande offentligt samråd vederbörligen har beaktats på grundval av kraven i det direktivet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU (46), [Ändr. 291] |
|
f) |
kontrollera säkerställa att tillämplig lagstiftning har följts, om insatserna har påbörjats innan någon stödansökan har lämnats in till den förvaltande myndigheten, [Ändr. 292] |
|
g) |
säkerställa att de utvalda insatserna omfattas av den berörda fondens tillämpningsområde och kan hänföras till en interventionstyp eller ett stödområde för EHFF, |
|
h) |
säkerställa att insatserna inte omfattar verksamhet som ingick i en insats som omlokaliseras i enlighet med artikel 60 eller som skulle innebära en överföring av produktiv verksamhet i enlighet med artikel 59.1 a, |
|
i) |
säkerställa att de utvalda insatserna inte påverkas av något motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet eller för fullgörandet av insatserna, |
|
j) |
säkerställa klimatsäkring , innan investeringsbeslut fattas, av investeringar i infrastruktur med en förväntad livslängd på minst fem år samt se till att man tillämpar principen om energieffektivitet först . [Ändr. 293] |
4. Den förvaltande myndigheten ska förse stödmottagaren med ett dokument med en beskrivning av alla stödvillkor för varje insats, inklusive de särskilda krav som gäller för de produkter eller tjänster som ska levereras, finansieringsplanen och tidsfristen för genomförandet samt, i tillämpliga fall, den metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för insatsen och villkoren för utbetalningen av bidraget.
5. För insatser som tilldelats spetskompetensstämpeln eller som valts ut för att medfinansieras i Horisont Europa får den förvaltande myndigheten besluta att bevilja bidrag direkt från Eruf eller ESF+, om insatserna överensstämmer med programmålen.
Medfinansieringsgraden för det instrument som beviljar spetskompetensstämpeln eller en samfinansieringsåtgärd för program ska användas och ska fastställas i det dokument som avses i punkt 4.
5a. Den förvaltande myndigheten får i vederbörligen motiverade fall besluta att bidra med upp till 5 % av ett programs ekonomiska anslag inom ramen för Eruf och ESF+ till specifika projekt inom den behöriga medlemsstaten i Horisont Europa, inklusive de som väljs ut i den andra fasen, förutsatt att dessa specifika projekt bidrar till programmålen i denna medlemsstat. [Ändr. 294]
6. När den förvaltande myndigheten väljer ut en insats av strategisk betydelse ska den omedelbart inom en månad informera kommissionen och förse kommissionen med all relevant information om insatsen , inklusive en kostnads-nyttoanalys . [Ändr. 295]
Artikel 68
Programförvaltning vid den förvaltande myndigheten
1. Den förvaltande myndigheten ska
|
a) |
genomföra förvaltningskontroller för att kontrollera att medfinansierade varor och tjänster har levererats, att insatsen överensstämmer med tillämplig lagstiftning, med programmet och med stödvillkoren, samt
|
|
b) |
säkerställa om medel finns tillgängliga, för förfinansiering och delutbetalningar , att stödmottagaren får hela det förfallna utestående beloppet för kontrollerade utgifter inom 90 60 dagar från den dag då stödmottagaren lämnar in sin betalningsansökan, [Ändr. 296] |
|
c) |
ha infört effektiva och proportionella åtgärder och förfaranden för bedrägeribekämpning, med beaktande av de risker som identifierats, |
|
d) |
förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter, |
|
e) |
bekräfta att de bokförda utgifterna är lagliga och korrekta, |
|
f) |
utarbeta förvaltningsförklaringen i enlighet med mallen i bilaga XV, och |
|
g) |
tillhandahålla prognoser över beloppet för de betalningsansökningar som ska lämnas in den 31 januari och den 31 juli för innevarande och efterföljande kalenderår, i enlighet med bilaga VII. |
För första stycket led b får inga belopp dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska beloppet till stödmottagare får tas ut.
För insatser inom offentlig-privata partnerskap ska den förvaltande myndigheten göra betalningar till ett spärrkonto som inrättats för det syftet i stödmottagarens namn, för användning i enlighet med överenskommelsen om offentlig-privat partnerskap.
2. De förvaltningskontroller som avses i punkt 1 a ska vara riskbaserade och stå i proportion till de risker som identifierats, enligt vad som fastställts i en riskhanteringsstrategi.
Förvaltningskontrollerna ska omfatta administrativa kontroller av stödmottagarnas betalningsansökningar och kontroller på plats av insatser. De ska genomföras senast innan räkenskaperna upprättas i enlighet med artikel 92.
3. Om den förvaltande myndigheten också är stödmottagare inom programmet ska rutinerna för förvaltningskontroller säkerställa att funktionerna hålls isär.
4. Genom undantag från punkt 2 får det i ETS-förordningen fastställas särskilda regler om förvaltningskontroller för Interregprogrammen.
Artikel 69
Den förvaltande myndighetens stöd till övervakningskommitténs arbete
Den förvaltande myndigheten ska
|
a) |
i god tid förse övervakningskommittén med all den information som den behöver för att utföra sina arbetsuppgifter, och |
|
b) |
följa upp övervakningskommitténs beslut och rekommendationer. |
Artikel 70
Redovisningstjänst
1. Redovisningstjänsten ska omfatta följande arbetsuppgifter:
|
a) |
Utarbetande och inlämning av betalningsansökningar till kommissionen i enlighet med artiklarna 85 och 86 och med beaktande av de revisioner som har utförts av, eller under överinseende av, revisionsmyndigheten [Ändr. 297]. |
|
b) |
Upprättande av och redogörelse för räkenskaperna , med bekräftelse av deras fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet, i enlighet med artikel 92 och registrering av alla delar av räkenskaperna i ett elektroniskt system. [Ändr. 298] |
|
c) |
Omräkning till euro av utgifter som betalats i en annan valuta, med kommissionens månatliga växelkurs för den månad då utgiften registrerades i redovisningssystemen hos det organ som ansvarar för att utföra de arbetsgifter som fastställs i den här artikeln. |
2. Redovisningstjänsten ska inte omfatta kontroller på stödmottagarnivå.
3. Genom undantag från punkt 1 c får det i ETS-förordningen fastställas en annan metod för omräkning till euro av utgifter som betalats i en annan valuta.
Artikel 71
Revisionsmyndighetens uppgifter
1. Revisionsmyndigheten ska ha ansvaret att genomföra systemrevisioner, insatsrevisioner och räkenskapsrevisioner i syfte att ge kommissionen en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt och att utgifterna i de räkenskaper som lämnas till kommissionen är lagliga och korrekta.
2. Revisionsarbetet ska utföras i enlighet med internationellt vedertagna revisionsstandarder.
3. Revisionsmyndigheten ska upprätta och överlämna följande till kommissionen:
|
a) |
Ett årligt revisionsuttalande i enlighet med artikel [63.7] i budgetförordningen och med mallen i bilaga XVI, som bygger på allt revisionsarbete som utförts och som omfattar följande separata komponenter:
|
|
b) |
En årlig kontrollrapport som uppfyller kraven i artikel [63.5 b] i budgetförordningen, i enlighet med mallen i bilaga XVII och, till stöd för det revisionsuttalande som avses i led a, med en sammanfattning av resultaten, inklusive en analys av systemfelens och systembristernas karaktär och omfattning, de korrigerande åtgärder som föreslagits och genomförts samt sammanlagd och kvarstående felprocent efter dessa åtgärder för de utgifter som tagits upp i de räkenskaper som överlämnats till kommissionen. |
4. Om program har grupperats för insatsrevision i enlighet med artikel 73.2 får den information som krävs enligt punkt 3 b grupperas i en enda rapport.
Om revisionsmyndigheten använder sig av den möjligheten för program som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska den information som krävs enligt punkt 3 b rapporteras av fonden.
5. Revisionsmyndigheten ska överlämna rapporterna om systemrevisioner till kommissionen så snart det kontradiktoriska förfarandet med berörda revisionsobjekt har avslutats.
6. Kommissionen och revisionsmyndigheterna ska sammanträda regelbundet och minst en gång om året, om de inte kommit överens om något annat, för att granska revisionsstrategin, den årliga kontrollrapporten och revisionsuttalandet, samordna sina revisionsplaner och revisionsmetoder och diskutera hur förvaltnings- och kontrollsystemen kan förbättras.
6a. Revisionen ska utföras enligt den tillämpliga standarden vid den tidpunkt då den granskade insatsen överenskoms, om inte nya standarder är mer förmånliga för stödmottagaren. [Ändr. 299]
6b. Om oegentligheter som föranleder straffavgifter påvisas under revisionen av en insats får detta inte leda till att kontrollens omfattning eller de finansiella korrigeringarna utsträcks utöver de utgifter som omfattas av räkenskapsåret för den granskade utgiften. [Ändr. 300]
Artikel 72
Revisionsstrategi
1. Revisionsmyndigheten ska , efter samråd med den förvaltande myndigheten, utarbeta en revisionsstrategi som bygger på en riskbedömning, med beaktande av den beskrivning av förvaltnings- och kontrollsystem som föreskrivs i artikel 63.9, och som omfattar systemrevisioner och insatsrevisioner. Revisionsstrategin ska omfatta systemrevisioner av nyligen utsedda förvaltande myndigheter och myndigheter som sköter redovisningstjänsten . Revisionen ska utföras inom nio månader efter deras första verksamhetsår. Revisionsstrategin ska utarbetas i enlighet med mallen i bilaga XVIII och den ska uppdateras årligen, efter den första årliga kontrollrapporten och revisionsuttalandet som lämnats till kommissionen. Den kan omfatta ett eller flera program. I sin revisionsstrategi får revisionsmyndigheten fastställa en gräns för samordnad granskning. [Ändr. 301]
2. Revisionsstrategin ska lämnas till kommissionen på begäran.
Artikel 73
Insatsrevisioner
1. Insatsrevisionerna ska omfatta utgifter som deklarerats till kommissionen och bygga på ett urval. Urvalet ska vara representativt och bygga på statistiska urvalsmetoder.
2. Om populationen består av färre än 300 urvalsenheter får en icke-statistisk urvalsmetod användas, efter att yrkesmässig bedömning av revisionsmyndigheten. I sådana fall ska urvalets storlek vara tillräckligt för att revisionsmyndigheten ska kunna göra ett giltigt revisionsuttalande. Den icke-statistiska urvalsmetoden ska omfatta minst 10 % av urvalsenheterna i populationen för räkenskapsåret och väljas ut slumpmässigt.
Det statistiska urvalet får omfatta ett eller flera program som får stöd från Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF+ och, efter stratifiering när så är lämpligt, en eller flera programperioder enligt revisionsmyndighetens yrkesmässiga bedömning.
Urvalet av insatser som får stöd från Amif, Fonden för inre säkerhet, instrumentet för gränsförvaltning och visering och EHFF ska omfatta insatser som får stöd från varje fond separat.
3. Insatsrevisionerna ska omfatta kontroller på plats av insatsernas fysiska genomförande endast om så krävs för den typ av insatser som berörs.
Ett förlikningsförfarande ska införas för fall där kommissionen och en medlemsstat är oeniga om revisionsresultaten. [Ändr. 302]
I ESF+-förordningen får särskilda bestämmelser fastställas för program enligt artikel [4 c vii] i ESF+-förordningen.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 107 med avseende på att komplettera denna artikel med regler om standardiserade urvalsmetoder och villkor som ska omfatta en eller flera programperioder.
Artikel 74
Rutiner för en gemensam revision
1. När kommissionen och revisionsmyndigheterna genomför revisioner ska de vederbörligen beakta principerna om en enda revision och om proportionalitet i förhållande till risknivån i unionens budget. De ska undvika att samma utgifter som deklarerats till kommissionen revideras flera gånger, för att minimera kostnaderna för förvaltningskontroller och revisioner och även den administrativa bördan för stödmottagarna.
Kommissionen och revisionsmyndigheterna ska först använda all information och alla register i det de elektroniska system som avses i artikel 66.1 e, inklusive resultat av förvaltningskontroller, och de ska enbart begära och erhålla ytterligare handlingar och revisionsbevis från de berörda stödmottagarna om de efter en yrkesmässig bedömning anser att så krävs för att dra robusta revisionsslutsatser. [Ändr. 303]
2. För program där kommissionen anser att revisionsmyndighetens yttrande är tillförlitligt och där den berörda medlemsstaten deltar i det fördjupade samarbetet om Europeiska åklagarmyndigheten ska kommissionens egna revisioner begränsas till en granskning av revisionsmyndighetens arbete.
3. Insatser för vilka de totala stödberättigande utgifterna inte överstiger 400 000 euro för Eruf och Sammanhållningsfonden, 300 000 euro för ESF+ eller 200 000 EUR för EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering ska inte omfattas av mer än en revision, av antingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inlämningen av räkenskaperna för det räkenskapsår då insatsen slutförs.
Övriga insatser ska inte omfattas av mer än en revision per räkenskapsår, av antingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inlämningen av räkenskaperna för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Insatser ska inte omfattas av revision av kommissionen eller revisionsmyndigheten under ett visst år om Europeiska revisionsrätten redan genomfört en revision det året, förutsatt att resultaten av revisionsrättens revision av insatserna kan användas av revisionsmyndigheten eller av kommissionen för fullgörandet av deras respektive uppgifter.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 får en insats omfattas av mer än en revision, om revisionsmyndigheten gör den yrkesmässiga bedömningen att det inte är möjligt att göra ett giltigt revisionsuttalande.
5. Punkterna 2 och 3 ska inte tillämpas i följande fall:
|
a) |
Det finns en särskild risk för oriktigheter eller indikationer på bedrägerier. |
|
b) |
Det finns ett behov av att göra om revisionsmyndighetens arbete för säkerställa att myndigheten fungerar effektivt. |
|
c) |
Det finns bevis på allvarliga brister i revisionsmyndighetens arbete. |
Artikel 75
Förvaltningskontroller och revisioner av finansieringsinstrument
1. Den förvaltande myndigheten ska genomföra förvaltningskontroller på plats i enlighet med artikel 68.1 endast hos organ som genomför finansieringsinstrumentet och, när det gäller garantifonder, hos organ som ger de underliggande nya lånen. Om finansieringsinstrumentet omfattar kontrollrapporter som styrker betalningsansökan, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127 i finansieringsförordningen, behöver den förvaltande myndigheten inte utföra förvaltningskontroller på plats. [Ändr. 304]
2. Den förvaltande myndigheten ska inte utföra kontroller på plats hos Europeiska investeringsbanken (EIB) eller andra internationella finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare.
EIB och andra internationella finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare ska dock lämna kontrollrapporter som stöder betalningsansökningarna till den förvaltande myndigheten. [Ändr. 305] (Berör inte den svenska versionen.)
3. Revisionsmyndigheten ska genomföra systemrevisioner och insatsrevisioner i enlighet med artiklarna 71, 73 eller 77 hos de organ som genomför finansieringsinstrumentet och, när det gäller garantifonder, hos organ som beviljar de underliggande nya lånen. Om finansieringsinstrumentet ger revisionsmyndigheten en årlig revisionsrapport som utarbetats av dess externa revisorer i slutet av varje kalenderår och omfattar de delar som ingår i bilaga XVII, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127 i finansieringsförordningen, behöver revisionsmyndigheten inte genomföra ytterligare revisioner. [Ändr. 306]
3a. Inom ramen för garantifonderna får de organ som ansvarar för programrevisionen endast utföra kontroller eller revisioner av organ som tillhandahåller underliggande lån när en eller flera av följande situationer uppstår:
|
a) |
Verifikationer avseende stöd från ett finansieringsinstrument till slutmottagare är inte tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller hos organen som genomför finansieringsinstrumenten. |
|
b) |
Det finns bevis för att de dokument som är tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller de organ som genomför finansieringsinstrumenten inte ger en sanningsenlig och korrekt bild av stödet. [Ändr. 307] |
4. Revisionsmyndigheten ska inte utföra revisioner hos EIB eller andra internationella finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare för finansieringsinstrument som genomförs av dem.
EIB eller andra internationella finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare ska dock förse kommissionen och revisionsmyndigheten med en årlig revisionsrapport som upprättats av deras externa revisorer vid slutet av varje kalenderår. Rapporten ska omfatta de element som ingår i bilaga XVII.
5. EIB och andra internationella finansinstitut ska förse programmyndigheterna med alla de handlingar som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.
Artikel 76
Tillgång till handlingar
1. Utan att det påverkar bestämmelserna om statligt stöd ska den förvaltande myndigheten se till att alla verifikat som rör en insats som får stöd av fonderna bevaras på lämplig nivå under fem tre år räknat från den 31 december det år då den förvaltande myndigheten gjorde den sista utbetalningen till stödmottagaren. [Ändr. 308]
2. Denna tidsperiod ska avbrytas vid rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen.
2a. Den förvaltande myndigheten får besluta att den period som handlingar måste bevaras får förkortas i förhållande till stödmottagarnas riskprofil och storlek. [Ändr. 309]
KAPITEL III
Användning av nationella förvaltningssystem
Artikel 77
Utökade proportionella arrangemang
Om villkoren i artikel 78 är uppfyllda får medlemsstaten tillämpa följande utökade proportionella arrangemang för ett programs förvaltnings- och kontrollsystem:
|
a) |
Genom undantag från artikel 68.1 a och 68.2 får den förvaltande myndigheten tillämpa endast de nationella förfarandena för förvaltningskontroller. |
|
b) |
Genom undantag från artikel 73.1 och 73.3 får revisionsmyndigheten begränsa sin revision till ett statistiskt urval av 30 urvalsenheter för det berörda programmet eller programgruppen. |
|
c) |
Kommissionen ska begränsa sina egna revisioner till en granskning av revisionsmyndighetens arbete genom göra om revisionsmyndighetens kontroller, om inte tillgänglig information visar på allvarliga brister i revisionsmyndighetens arbete. |
För led b, när populationen består av färre än 300 urvalsenheter, får revisionsmyndigheten tillämpa en icke-statistisk urvalsmetod i enlighet med artikel 73.2.
Artikel 78
Villkor för användningen av utökade proportionella arrangemang
1. Medlemsstaten får använda de utökade proportionella arrangemang som fastställs i artikel 77 när som helst under programperioden, om kommissionen har bekräftat i sina offentliggjorda årliga verksamhetsrapporter för de två år som föregår medlemsstatens beslut att tillämpa bestämmelserna i den artikeln att programmets förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt och att den totala felprocenten för varje är ligger under 2 %. När kommissionen bedömer om programmets förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt ska den beakta den berörda medlemsstatens deltagande i det fördjupade samarbetet om Europeiska åklagarmyndigheten.
Om en medlemsstat bestämmer sig för att utnyttja denna möjlighet ska den meddela kommissionen om användningen av de proportionella arrangemang som fastställs i artikel 77, och de ska användas från början av följande räkenskapsår.
2. Medlemsstaten får använda de arrangemang som avses i artikel 77 i början av programperioden, om de villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda för ett liknande program som genomförs 2014–2020 och om de förvaltnings- och kontrollarrangemang som inrättats för programperioden 2021–2017 i stor utsträckning bygger på arrangemangen för det tidigare programmet. I sådana fall kommer de utökade proportionella arrangemangen att tillämpas från början av programperioden.
3. Medlemsstaten ska utarbeta eller uppdatera den beskrivning av förvaltnings- och kontrollsystemen och revisionsstrategin som beskrivs i artiklarna 63.9 och 72 i enlighet med detta.
Artikel 79
Justeringar under programperioden
1. Om kommissionen eller revisionsmyndigheten, på grundval av de genomförda revisionerna och den årliga kontrollrapporten, beslutar att villkoren i artikel 78 inte längre är uppfyllda ska kommissionen begära att revisionsmyndigheten utför ytterligare granskningsarbete i enlighet med artikel 63.3 samt vidtar korrigerande åtgärder.
2. Om det i följande årliga kontrollrapport bekräftas att villkoren fortfarande inte är uppfyllda, och kommissionen därmed bara får en begränsad försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt och att utgifterna är lagliga och korrekta, ska kommissionen begära att revisionsmyndigheten genomför systemrevisioner.
3. Kommissionen får, efter att ha gett medlemsstaten möjlighet att framföra sina synpunkter, informera medlemsstaten om att de utökade proportionella arrangemangen enligt artikel 77 inte längre ska användas.
AVDELNING VII
EKONOMISK FÖRVALTNING, INLÄMNING OCH GRANSKNING AV RÄKENSKAPER SAMT FINANSIELLA KORRIGERINGAR
KAPITEL I
Ekonomisk förvaltning
AVSNITT I
ALLMÄNNA REDOVISNINGSREGLER
Artikel 80
Budgetåtaganden
1. Beslutet om godkännande av program i enlighet med artikel 18 ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i [artikel 110.3] i budgetförordningen och när beslutet anmälts till berörd medlemsstat ska det utgöra ett rättsligt åtagande.
I beslutet ska unionens bidrag per fond och per år anges.
2. Unionens budgetåtaganden för varje program ska göras av kommissionen i årliga delbetalningar för varje fond mellan den 1 januari 2021 och den 31 december 2027.
3. Genom undantag från artikel 111.2 i budgetförordningen ska budgetåtagandena för den första delbetalningen göras när kommissionen har antagit programmet.
Artikel 81
Användning av euro
Belopp som fastställs i program eller som rapporteras eller deklareras till kommissionen av medlemsstaterna ska anges i euro.
Artikel 82
Återbetalning
1. Återbetalningar till unionens budget ska göras före den förfallodag som anges i det betalningskrav som upprättats i enlighet med [artikel 98 i budgetförordningen]. Förfallodagen ska vara den sista dagen i den andra månaden efter det att betalningskravet upprättades.
2. Om återbetalningen inte sker i tid ska dröjsmålsränta betalas för perioden från förfallodagen till den dag då betalningen görs. Räntesatsen för dröjsmålsräntan ska vara 1,5 procentenheter högre än den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar i sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.
AVSNITT II
REGLER FÖR BETALNINGAR TILL MEDLEMSSTATER
Artikel 83
Typer av betalningar
Betalningar ska ske i form av förfinansiering, mellanliggande betalningar och slutbetalning av saldot för räkenskapsåret.
Artikel 84
Förfinansiering
1. Kommissionens förfinansiering ska baseras på det totala stödet från fonderna som fastställs i beslutet om godkännande av programmet i enlighet med artikel 17.3 f i.
2. Förfinansieringen för varje fond ska om medel finns tillgängliga, betalas i årliga delbetalningar före den 1 juli varje år enligt följande: [Ändr. 310]
|
a) |
2021: 0,5 %. |
|
b) |
2022: 0,5 % 0,7 %. [Ändr. 311] |
|
c) |
2023: 0,5 % 1 %. [Ändr. 312] |
|
d) |
2024: 0,5 % 1,5 %. [Ändr. 313] |
|
e) |
2025: 0,5 % 2 %. [Ändr. 314] |
|
f) |
2026: 0,5 % 2 %. [Ändr. 315] |
Om ett program antas efter den 1 juli 2021 ska de första delbetalningarna utbetalas det år då programmet antas.
3. Genom undantag från punkt 2 ska särskilda regler om förfinansiering för Interregprogrammen fastställas i ETS-förordningen.
4. Det belopp som betalats ut som förfinansiering räknas av i kommissionens räkenskaper senast under det sista räkenskapsåret.
5. Om förfinansieringen genererar ränta ska denna används för det berörda programmet på samma sätt som fondmedlen och den ska tas med i redovisningen för följande räkenskapsår.
Artikel 85
Betalningsansökningar
1. Medlemsstaten ska lämna in högst fyra betalningsansökningar per program, per fond och per räkenskapsår. Tidsfristen för varje betalningsansökan vara den 30 april, den 31 juli, den 31 oktober och den 26 december varje år.
Den sista betalningsansökan som lämnas in senast den 31 juli ska anses vara den sista betalningsansökan för det räkenskapsår som avslutades den 30 juni.
2. Betalningsansökningar ska bara godtas om det senaste garantipaketet har lämnats in som det ska.
3. Betalningsansökningar ska lämnas in till kommissionen i enlighet med mallen i bilaga XIX och den ska för varje prioritering och för varje regionkategori omfatta följande:
|
a) |
Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som stödmottagarna ådragit sig och som betalats i samband med genomförandet av insatserna, enligt vad som registrerats i redovisningsorganets redovisningssystem. |
|
b) |
Beloppet för tekniskt stöd, beräknat i enlighet med artikel 31.2. [Ändr. 316] |
|
c) |
Det sammanlagda beloppet av offentliga bidrag som har betalats eller som ska betalas, enligt vad som registrerats i redovisningssystemet hos det organ som sköter redovisningstjänsten. |
4. Genom undantag från punkt 3 a ska följande gälla:
|
a) |
Om unionens bidrag ges i enlighet med artikel 46 a ska beloppen i betalningsansökan vara de belopp som motiveras av framstegen när det gäller att uppfylla villkoren eller att uppnå resultat, i enlighet med det beslut som avses i artikel 89.2. |
|
b) |
Om unionens bidrag ges i enlighet med artikel 46 c, d och e ska beloppen i betalningsansökan vara de belopp som fastställs i enlighet med det beslut som avses i artikel 88.3. |
|
c) |
För de former av bidrag som förtecknas i artikel 48.1 b, c och d ska beloppen i betalningsansökan vara de kostnader som beräknas på tillämpliga grunder. |
|
ca) |
I fråga om statligt stöd får betalningsansökan omfatta de förskott som stödbeviljande organ betalar ut till den stödberättigade om följande kumulativa villkor är uppfyllda: de omfattas av en bankgaranti eller motsvarande, de överstiger inte 40 % av det totala stödbeloppet till en stödmottagare för en given insats och de täcks av utgifter som stödmottagarna haft och som styrks med kvitterade fakturor inom tre år. [Ändr. 317] |
5. Genom undantag från punkt 3 c, när det gäller stödsystem enligt artikel 107 i EUF-fördraget, ska det offentliga bidraget som motsvarar utgifter i en betalningsansökan ha betalats ut till stödmottagarna av det organ som beviljar stödet.
Artikel 86
Särskilda komponenter för finansieringsinstrument i betalningsansökningar
1. Om finansieringsinstrument genomförs i enlighet med artikel 53.2 53.1 ska betalningsansökningar som lämnas in i enlighet med bilaga XIX omfatta de totala belopp som har betalats ut eller, när det gäller garantier, de belopp som avsatts enligt garantiavtal, av den förvaltande myndigheten till stödmottagare enligt artikel 62.1 a, b och c. [Ändr. 318]
2. Om finansieringsinstrument genomförs i enlighet med artikel 53.3 53.2 ska betalningsansökningar som omfattar utgifter för finansieringsinstrument lämnas in i enlighet med följande: [Ändr. 319]
|
a) |
Det belopp som ingår i den första betalningsansökan ska ha betalats ut till finansieringsinstrumentet och kan uppgå till 25 % av det totala programbidrag som anslagits för finansieringsinstrumentet i det relevanta finansieringsavtalet, i enlighet med relevant prioritering och regionkategori, om tillämpligt. |
|
b) |
Det belopp som ingår i de följande betalningsansökningarna som lämnas in under stödberättigandeperioden ska omfatta stödberättigande utgifter enligt artikel 62.1. |
3. Det belopp som ingår i den första betalningsansökan och som avses i punkt 2 a ska räknas av i kommissionens räkenskaper senast under det sista räkenskapsåret.
Det ska anges separat i betalningsansökningarna.
Artikel 87
Gemensamma regler för betalningar
1. Under förutsättning att det finns medel tillgängliga Kommissionen ska kommissionen göra mellanliggande betalningar senast 60 dagar efter den dag då en betalningsansökan tagits emot av kommissionen. [Ändr. 320]
2. Varje betalning ska hänföras till det tidigaste öppna budgetåtagandet för den berörda fonden och regionkategorin. Kommissionen ska med mellanliggande betalningar ersätta 90 % av de belopp som ingår i betalningsansökan, vilket blir resultatet när medfinansieringsgraden för varje prioritering tillämpas på de sammanlagda stödberättigande utgifterna eller på det offentliga bidraget, beroende på vad som är tillämpligt. Kommissionen ska fastställa återstående belopp som ska ersättas eller återkrävas när kontonas saldo beräknas i enlighet med artikel 94.
3. Stödet från fonderna till en prioritering i form av mellanliggande betalningar ska inte överstiga stödbeloppet från fonderna till den prioritering som fastställs i kommissionens beslut om godkännande av programmet.
4. Om unionens bidrag sker i den form som avses i artikel 46 a eller om bidragen sker i den form som förtecknas i artikel 48.1 b, c och d ska kommissionen inte betala mer än det belopp som medlemsstaten begär.
5. Dessutom ska stödet från fonderna till en prioritering i form av slutbetalning för det sista räkenskapsåret inte överstiga något av följande belopp:
|
a) |
Det offentliga bidrag som deklarerats i betalningsansökningar. |
|
b) |
Det stöd från fonderna som betalats ut till stödmottagarna. |
|
c) |
Det belopp som medlemsstaten begär. |
6. På begäran av en medlemsstat kan mellanliggande betalningar ökas med 10 % över den medfinansieringsgrad som gäller för varje prioritering för fonderna, om medlemsstaten uppfyller något av följande villkor efter [date of adoption of this Regulation].
|
a) |
Medlemsstaten får ett lån från unionen i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010. |
|
b) |
Medlemsstaten får medelfristigt ekonomiskt stöd genom den europeiska stabilitetsmekanismen, i enlighet med ESM-fördraget av den 2 februari eller rådets förordning (EG) nr 332/2002 (47), på villkor att ett makroekonomiskt anpassningsprogram genomförs. |
|
c) |
Medlemsstaten får ekonomiskt stöd på villkor att den genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (48). |
Den höjda medfinansieringsgraden, som inte får överstiga 100 %, ska tillämpas för betalningsansökningar fram till slutet av det kalenderår då det ekonomiska stödet upphör.
7. Punkt 6 är inte tillämplig på Interregprogram.
Artikel 88
Ersättning för stödberättigande utgifter på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser
1. Kommissionen får betala ut unionens bidrag till ett program på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser för utbetalning av unionens bidrag till ett program.
2. För att använda unionens bidrag till programmet på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser enligt artikel 46 ska medlemsstaterna lämna in ett förslag till kommissionen i enlighet med mallarna i bilagorna V och VI, som en del av programmet eller av en begäran om ändring av programmet.
De belopp och satser som medlemsstaten föreslår ska fastställas på grundval av den delegerade akt som avses i punkt 4 eller på grundval av följande:
|
a) |
En rättvis, skälig och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på
|
|
b) |
Budgetförslag. |
|
c) |
Bestämmelserna om motsvarande enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser som tillämpas inom unionens politik för liknande typer av insatser. |
|
d) |
Bestämmelserna om motsvarande enhetskostnader och enhetsbelopp som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser. |
3. I kommissionens beslut om godkännande av programmet eller av programändringar ska det fastställas vilka typer av insatser som omfattas av ersättning baserad på enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser, vad och vilka belopp som ska omfattas av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser samt hur beloppen ska justeras.
Medlemsstaterna ska använda en av de former av bidrag som avses i artikel 48.1 för att stödja insatser för vilka utgifterna ersätts av kommissionen på grundval av den här artikeln.
Kommissionens eller medlemsstaternas revisioner ska enbart syfta till att kontrollera att villkoren för ersättning från kommissionen är uppfyllda.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 107 med avseende på att komplettera denna artikel genom att fastställa enhetskostnader, enhetsbelopp, schablonsatser, beloppen för dem och metoder för att justera dem på de sätt som avses i punkt 2 andra stycket.
Artikel 89
Finansiering som inte är kopplad till kostnader
1. För att använda unionens bidrag till hela eller delar av en prioritering i programmen på grundval av finansiering som inte är kopplad till kostnader ska medlemsstaterna lämna in ett förslag till kommissionen i enlighet med mallarna i bilagorna V och VI, som en del av programmet eller av en begäran om ändring av programmet. Förslaget ska innehålla följande uppgifter:
|
a) |
Den prioritering som berörs och det totala beloppet som täcks av finansiering som inte är kopplad till kostnader. En beskrivning av den del av programmet och den typ av insatser som täcks av finansiering som inte är kopplad till kostnader. |
|
b) |
En beskrivning av de villkors som ska vara uppfyllda eller de resultat som ska uppnås, med en tidsplan. |
|
c) |
Mellanliggande produkter som utlöser ersättning från kommissionen. |
|
d) |
Måttenheter. |
|
e) |
En plan för kommissionens utbetalning och relaterade belopp som är kopplade till framstegen när det gäller att uppfylla villkoren eller att uppnå resultat. |
|
f) |
Arrangemangen för kontroll av de mellanliggande produkterna och av att villkoren har uppfyllts eller att resultaten har uppnåtts. |
|
g) |
Metoderna för justering av beloppen, i tillämpliga fall. |
|
h) |
Arrangemang för att säkerställa en verifieringskedja i enlighet med bilaga XI som visar att villkoren har uppfyllts eller att resultaten har uppnåtts. |
2. Kommissionens beslut om godkännande av programmet eller ansökan om ändring av det ska innehålla alla de delar som förtecknas i punkt 1.
3. Medlemsstaterna ska använda en av de former av bidrag som avses i artikel 48.1 för att stödja insatser för vilka utgifterna ersätts av kommissionen på grundval av den här artikeln.
Kommissionens eller medlemsstaternas revisioner ska enbart syfta till att kontrollera att villkoren för ersättning från kommissionen är uppfyllda eller att resultaten har uppnåtts.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 107 med avseende på att komplettera denna artikel genom att fastställa belopp för finansiering som inte är kopplad till kostnader per typ av insats, metoder för justering av beloppen och de villkor som ska uppfyllas eller de resultat som ska uppnås.
AVSNITT III
AVBROTT OCH INNEHÅLLANDEN
Artikel 90
Avbrott i betalningsfristen
1. Kommissionen får avbryta fristen för betalningar, utom för förfinansiering, i högst sex månader om något av följande villkor är uppfyllt:
|
a) |
Det finns bevis som tyder på för en allvarlig brist men inga korrigerande åtgärder har vidtagits. [Ändr. 321] |
|
b) |
Kommissionen måste genomföra ytterligare kontroller efter att ha fått information om att utgifter i en betalningsansökan kan vara kopplade till en oriktighet. |
2. Medlemsstaten får samtycka till att avbrottsperioden förlängs med tre månader.
3. Kommissionen ska begränsa avbrottet till att gälla den del av utgifterna som påverkas av de omständigheter som avses i punkt 1, om det inte är omöjligt att identifiera den del av utgifterna som påverkas. Kommissionen ska skriftligen informera medlemsstaten om anledningen till avbrottet och be den att åtgärda situationen. Kommissionen ska avsluta avbrottet så snart åtgärder som korrigerar de omständigheter som avses i punkt 1 har vidtagits.
4. I de fondspecifika bestämmelserna för EHFF får det föreskrivas om särskilda grunder för att avbryta betalningar som är kopplade till bristande efterlevnad av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken.
Artikel 91
Innehållande av betalningar
1. Kommissionen får besluta att hålla inne alla eller en del av betalningarna efter att medlemsstaten har fått möjlighet att lämna sina synpunkter, om något av följande villkor är uppfyllt:
|
a) |
Medlemsstaten har underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda en situation som har lett till ett avbrott i enlighet med artikel 90. |
|
b) |
Det finns en allvarlig brist. |
|
c) |
Utgifterna i betalningsansökan är kopplade till en oriktighet som inte har korrigerats. |
|
d) |
Det finns ett motiverat yttrande från kommissionen med avseende på en överträdelse enligt artikel 258 i EUF-fördraget som medför en risk för utgifternas laglighet och korrekthet. |
|
e) |
Medlemsstaten har underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 15.6. [Ändr. 322] |
2. Kommissionen ska häva innehållandet av alla eller delar av betalningarna om medlemsstaten har vidtagit åtgärder för att korrigera de omständigheter som avses i punkt 1.
3. I de fondspecifika bestämmelserna för EHFF får det föreskrivas om särskilda grunder för att hålla inne betalningar som är kopplade till bristande efterlevnad av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken.
KAPITEL II
Inlämning och granskning av räkenskaper
Artikel 92
Innehåll och inlämning av räkenskaper
1. För varje räkenskapsår för vilket betalningsansökningar har lämnats in ska medlemsstaten senast den 15 februari lämna in följande handlingar till kommissionen (nedan kallade garantipaketet) som ska omfatta det föregående räkenskapsåret enligt definitionen i artikel 2.28.
|
a) |
Räkenskaperna. i enlighet med mallen i bilaga XX. |
|
b) |
Den förvaltningsförklaring som avses i artikel 68.1 f, i enlighet med mallen i bilaga XV. |
|
c) |
Det revisionsuttalande som avses i artikel 71.3 a, i enlighet med mallen i bilaga XVI. |
|
d) |
Den årliga kontrollrapport som avses i artikel 71.3 b, i enlighet med mallen i bilaga XVII. |
2. Den tidsfrist som avses i punkt 1 får i undantagsfall förlängas av kommissionen till den 1 mars, efter ett meddelande från den berörda medlemsstaten.
3. Räkenskaperna ska för varje prioritering och, om tillämpligt, varje fond och regionkategori omfatta följande:
|
a) |
Det totala beloppet av stödberättigande utgifter som bokförts i redovisningssystemet hos det organ som sköter redovisningstjänsten och som har tagits med i den slutliga betalningsansökningen för räkenskapsåret och det totala beloppet för motsvarande offentliga bidrag som betalats eller som ska betalas. |
|
b) |
De belopp som dragits tillbaka under räkenskapsåret. |
|
c) |
De belopp av offentliga bidrag som betalats till varje finansieringsinstrument. |
|
d) |
För varje prioritering, en förklaring av eventuella skillnader mellan belopp som deklarerats enligt led a och belopp som deklarerats i betalningsansökningar för samma räkenskapsår. |
4. Räkenskaperna ska inte godtas om inte medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga korrigeringar för att minska den kvarstående risken att de utgifter som ingår i räkenskapernas inte är lagliga och korrekta till mindre än 2 %.
5. Medlemsstaterna ska särskilt dra av följande i räkenskaperna:
|
a) |
Oriktiga utgifter som har varit föremål för finansiella korrigeringar i enlighet med artikel 97. |
|
b) |
Utgifter som är föremål för en pågående bedömning avseende laglighet och korrekthet. |
|
c) |
Andra belopp enligt vad som krävs för att sänka den kvarstående felprocenten till 2 % av de utgifter som ingår i räkenskaperna. |
Medlemsstaten får låta utgifter under första stycket led b ingå i en betalningsansökan under följande räkenskapsår när dess laglighet och korrekthet har bekräftats.
6. Medlemsstater får byta ut oriktiga belopp som upptäcks efter det att räkenskaperna lämnats in, genom att göra motsvarande justeringar i räkenskaperna för det räkenskapsår då oriktigheten upptäcktes, utan att det påverkar artikel 98.
7. Som en del i garantipaketet ska medlemsstaten för det sista räkenskapsåret lämna in den slutliga prestationsrapport som avses i artikel 38 eller den sista årliga genomföranderapporten för EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
Artikel 93
Granskning av räkenskaper
Kommissionen ska försäkra sig om att räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga senast den 31 maj året efter räkenskapsårets slut, om inte artikel 96 är tillämplig.
Artikel 94
Beräkning av saldot
1. När kommissionen beräknar det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret och senare justeringar av betalningarna till medlemsstaten ska den beakta följande:
|
a) |
De belopp i räkenskaperna som avses i artikel 95.2 a och som medfinansieringsgraden för varje prioritering ska tillämpas på. |
|
b) |
Det totala belopp som kommissionen betalat ut i form av mellanliggande betalningar under räkenskapsåret. |
2. Om ett belopp kan återkrävas från medlemsstaten ska kommissionen utfärda ett betalningskrav som om möjligt ska verkställas genom avräkning från de belopp som ska betalas ut till medlemsstaten i senare utbetalningar till samma program. Ett sådant återkrav ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till programmet. Det återvunna beloppet ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [177.3] i budgetförordningen.
Artikel 95
Förfarande för granskning av räkenskaperna
1. Det förfarande som fastställs i artikel 96 ska tillämpas i något av följande fall:
|
a) |
Revisionsmyndigheten har lämnat ett revisionsuttalande med reservation eller med avvikande mening, av anledningar som rör räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet. |
|
b) |
Kommissionen har bevis som gör att man kan ifrågasätta tillförlitligheten hos ett revisionsuttalande utan reservation. |
2. I alla övriga fall ska kommissionen beräkna de belopp som ska belasta fonderna i enlighet med artikel 94 och den ska göra motsvarande betalningar eller återkrav senast den 1 juli. Betalningen eller återkravet ska utgöra ett godkännande av räkenskaperna.
Artikel 96
Kontradiktoriskt förfarande för granskning av räkenskaperna
1. Om revisionsmyndigheten lämnar ett revisionsuttalande med reservation av anledningar som rör räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet ska kommissionen uppmana medlemsstaten att revidera räkenskaperna och att inom en månad på nytt lämna in de handlingar som avses i artikel 92.1.
Följande gäller vid den tidsfrist som anges i första stycket:
|
a) |
Om det lämnas ett revisionsuttalande utan reservation ska artikel 94 tillämpas och kommissionen ska betala eventuella utestående belopp eller göra återkrav inom två månader. |
|
b) |
Om det fortfarande lämnas ett revisionsuttalande med reservation eller om handlingarna inte lämnats in på nytt av medlemsstaten ska punkterna 2, 3 och 4 tillämpas. |
2. Om det fortfarande lämnas ett revisionsuttalande med reservation av anledningar som rör räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet eller om revisionsuttalandet fortfarande är otillförlitligt ska kommissionen informera medlemsstaten om det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret.
3. Om medlemsstaten godkänner beloppet inom en månad ska kommissionen betala eventuella utestående belopp eller göra återkrav i enlighet med artikel 94 inom två månader.
4. Om medlemsstaten inte godkänner det belopp som avses i punkt 2 ska kommissionen fastställa det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret. En sådan akt ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till programmet. Kommissionen ska betala eventuella utestående belopp eller göra återkrav i enlighet med artikel 94 inom två månader.
5. När det gäller det sista räkenskapsåret ska kommissionen betala eller återkräva årssaldot för program som får stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden senast två månader efter det att den slutliga prestationsrapporten godtogs enligt artikel 38.
KAPITEL III
Finansiella korrigeringar
Artikel 97
Medlemsstaternas finansiella korrigeringar
1. Medlemsstaterna ska skydda unionens budget och tillämpa finansiella korrigeringar genom att dra tillbaka hela eller delar av fondernas stöd till en insats eller till ett program, om det visar sig att de utgifter som deklarerats till kommissionen är oriktiga.
2. Finansiella korrigeringar ska bokföras för det räkenskapsår då beslut om tillbakadragandet fattas.
3. Stöd från fonderna som dragits tillbaka får återanvändas av medlemsstaten inom det berörda programmet, utom för en insats som omfattades av korrigeringen eller, om en finansiell korrigering görs för en systembetingad oriktighet, för en insats som påverkades av den systembetingade oriktigheten.
4. I de fondspecifika bestämmelserna för EHFF får det föreskrivas om särskilda grunder för medlemsstaternas finansiella korrigeringar som är kopplade till bristande efterlevnad av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken.
5. Genom undantag från punkterna 1–3, för insatser som omfattar finansieringsinstrument, får ett bidrag som dragits tillbaka i enlighet med den här artikeln på grund av en enskild oriktighet återanvändas inom samma insats på följande villkor:
|
a) |
Om den oriktighet som ger upphov till att bidraget dras tillbaka upptäcks hos slutmottagaren får det återanvändas endast för andra slutmottagare inom samma finansieringsinstrument. |
|
b) |
Om den oriktighet som ger upphov till att bidraget dras tillbaka upptäcks hos det organ som genomför en särskild fond, om finansieringsinstrumentet genomförs genom en holdingfondstruktur, får det återanvändas endast för andra organ som genomför särskilda fonder. |
Om den oriktighet som ger upphov till tillbakadragandet av bidraget upptäcks hos det organ som genomför fondandelsfonden, eller hos det organ som genomför den särskilda fond där ett finansieringsinstrument genomförs genom en struktur utan holdingfond, får det tillbakadragna bidraget inte återanvändas inom samma insats.
Om en finansiell korrigering görs för en systembetingad oriktighet får det tillbakadragna bidraget inte återanvändas för insatser som påverkas av den systembetingade oriktigheten.
6. De organ som genomför finansieringsinstrument ska återbetala till medlemsstaterna programbidrag som omfattas av oriktigheter, tillsammans med ränta och andra vinster som bidragen gett upphov till.
De organ som genomför finansieringsinstrument ska inte återbetala till medlemsstaterna de belopp som avses i första stycket, om organen för en viss oriktighet kan visa att samtliga följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Oriktigheten förekom hos slutmottagarna eller, om det gäller en holdingfond, hos de organ som genomför särskilda fonder eller slutmottagare. |
|
b) |
De organ som genomför finansieringsinstrument fullgjorde sina skyldigheter när det gäller de programbidrag som påverkas av oriktigheten i enlighet med tillämplig lagstiftning och de agerade så yrkesmässigt, öppet och skyndsamt som kan förväntas av ett organ med yrkesmässig erfarenhet av att genomföra finansieringsinstrument. |
|
c) |
De belopp som påverkades av oriktigheten kunde inte återvinnas trots att de organ som genomför finansieringsinstrumenten vidtog alla tillämpliga avtalsmässiga och rättsliga åtgärder med vederbörlig omsorg. |
Artikel 98
Kommissionens finansiella korrigeringar
1. Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar genom att minska fondernas stöd till ett program i följande fall:
|
a) |
Det finns en allvarlig brist som hotar det stöd från fonderna som redan betalats ut till programmet. |
|
b) |
Utgifter som ingår i godtagna räkenskaper är oriktiga och medlemsstaten har inte upptäckt och rapporterat detta. |
|
c) |
Medlemsstaten inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 91 innan kommissionen inledde sitt korrigeringsförfarande. |
Om kommissionen gör schablonmässiga eller extrapolerade finansiella korrigeringar ska dessa ske i enlighet med bilaga XXI.
2. Innan kommissionen fattar beslut om en finansiell korrigering, ska den underrätta medlemsstaten om sina slutsatser och ge medlemsstaten möjlighet att lämna synpunkter inom två månader.
3. Om medlemsstaten inte godtar kommissionens slutsatser ska medlemsstaten inbjudas till en utfrågning hos kommissionen, för att säkerställa att alla relevanta uppgifter och synpunkter finns tillgängliga och beaktas när kommissionen ska dra sina slutsatser om tillämpningen av en finansiell korrigering.
4. Kommissionen ska genom en genomförandeakt besluta om en finansiell korrigering inom tolv månader efter utfrågningen eller efter det att begärda kompletterande uppgifter har lämnats in.
När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering ska den beakta alla uppgifter och synpunkter som lämnats in.
Om medlemsstaten godtar den finansiella korrigeringen i fall som avses i punkt 1 a och c innan det beslut som avses i punkt 1 antas får medlemsstaten återanvända de berörda beloppen. Den möjligheten gäller inte finansiella korrigeringar i fall som avses i punkt 1 b.
5. I de fondspecifika bestämmelserna för EHFF får det föreskrivas om särskilda grunder för kommissionens finansiella korrigeringar som är kopplade till bristande efterlevnad av tillämpliga regler inom den gemensamma fiskeripolitiken.
KAPITEL IV
Tillbakadragande
Artikel 99
Principer och regler för tillbakadragande
1. Kommissionen ska dra tillbaka belopp i ett program som inte används för förfinansiering i enlighet med artikel 84 eller för vilka en betalningsansökan inte har lämnats in i enlighet med artiklarna 85 och 86 senast den 26 31 december det andra tredje kalenderåret efter det år då budgetåtagandena gjordes för åren 2021–2026. [Ändr. 323]
2. Det belopp som ska omfattas av förfinansiering eller betalningsansökningar inom den frist som anges i punkt 1 när det gäller budgetåtagandet 2021 ska vara 60 % av det åtagandet. Vid beräkningen av de belopp som ska omfattas under åren 2022–2025 ska 10 % av 2021 års budgetåtagande läggas till de årliga budgetåtagandena för de åren. [Ändr. 324]
3. Den del av åtagandena som fortfarande är öppen den 31 december 2029 2030 ska dras tillbaka återtas om garantipaketet och den slutliga prestationsrapporten för program som får stöd från ESF+, Eruf och Sammanhållningsfonden inte har lämnats in till kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 38.1. [Ändr. 325]
Artikel 100
Undantag från reglerna för tillbakadragande
1. Det belopp som berörs av tillbakadragandet ska minskas med de belopp som motsvarar den del av budgetåtagandet
|
a) |
som berör insatser som ställts in genom ett rättsligt förfarande eller ett administrativt överklagande med suspensiv verkan, eller |
|
b) |
för vilken det inte har varit möjligt att göra en betalningsansökan på grund av force majeure som allvarligt påverkar genomförandet av hela eller delar av programmet. |
|
ba) |
som det inte har varit möjligt att i rätt tid göra en betalningsansökan för på grund av förseningar på unionsnivå i upprättandet av den rättsliga och administrativa ramen för medlen för perioden 2021–2027. [Ändr. 326] |
De nationella myndigheter som åberopar force majeure ska påvisa dess direkta följder för genomförandet av hela eller delar av programmet.
2. Senast den 31 januari ska medlemsstaten ge kommissionen information om de undantag som avses i punkt 1 a och b, för det belopp som deklareras senast den 26 december.
Artikel 101
Tillbakadragandeförfarande
1. På grundval av den information som kommissionen fått senast den 31 januari ska den informera medlemsstaten om beloppet för det tillbakadragande som görs på grund av den informationen.
2. Medlemsstaten ska inom en månad två månader godkänna det belopp som ska dras tillbaka eller lämna sina synpunkter. [Ändr. 327]
3. Senast den 30 juni ska medlemsstaten till kommissionen lämna in en reviderad finansieringsplan som för det berörda kalenderåret avspeglar det minskade stödbeloppet för en eller flera av programmets prioriteringar. För program som får stöd från mer än en fond ska stödbeloppet per fond minska i proportion till de belopp som berörs av tillbakadragandet och som inte använts under det berörda kalenderåret.
Om ingen reviderad finansieringsplan lämnas in ska kommissionen revidera finansieringsplanen genom att minska bidraget från fonderna för det berörda kalenderåret. Den minskningen ska fördelas för de olika prioriteringarna i proportion till de belopp som berörs av tillbakadragandet och som inte används under det berörda kalenderåret.
4. Kommissionen ska ändra beslutet om godkännande av programmet senast den 31 oktober.
AVDELNING VIII
BUDGETRAM
Artikel 102
Geografiskt tillämpningsområde för stödet till målet Investering för sysselsättning och tillväxt
1. Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden ska stödja målet Investering för sysselsättning och tillväxt i alla regioner som motsvarar nivå 2 i den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter (nedan kallad Nuts 2-regioner) som inrättats genom förordning (EG) nr 1059/2003, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 868/2014 2016 / 2066 . [Ändr. 328]
2. Medlen från Eruf och ESF+ för målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska fördelas mellan följande tre kategorier av Nuts 2-regioner:
|
a) |
Mindre utvecklade regioner, vars BNP per capita är mindre än 75 % av genomsnittlig BNP i EU-27 (nedan kallade mindre utvecklade regioner). |
|
b) |
Övergångsregioner, vars BNP per capita är mellan 75 % och 100 % av genomsnittlig BNP i EU-27 (nedan kallade övergångsregioner). |
|
c) |
Mer utvecklade regioner, vars BNP per capita är mer än 100 % av genomsnittlig BNP i EU-27 (nedan kallade mer utvecklade regioner). |
Klassificeringen av regioner i en av de tre kategorierna ska fastställas utifrån hur varje regions BNP per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2014–2016, förhåller sig till genomsnittlig BNP i EU-27 under samma period.
3. Sammanhållningsfonden ska stödja de medlemsstater vars BNI per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2014–2016, är lägre än 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 under samma period.
4. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut med en förteckning över de regioner som uppfyller kriterierna för en av de tre regionkategorierna i punkt 2 och de medlemsstater som uppfyller kriterierna i punkt 3. Den förteckningen ska gälla under perioden 1 januari 2021–31 december 2027.
Artikel 103
Medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning
1. De medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som är tillgängliga för budgetåtaganden för åren 2021–2027 ska uppgå till 330 624 388 630 euro 378 097 000 000 euro i 2018 års priser. [Ändr. 329]
Beloppet ska indexregleras med 2 % per år inför programplanering och senare budgetering i unionens budget.
2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut om årlig fördelning per medlemsstat av de samlade medlen inom målet Investering för sysselsättning tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete samt en förteckning över stödberättigade regioner i enlighet med den metod som anges i bilaga XXII. Det minsta totala anslaget från fonderna, på nationell nivå, bör motsvara 76 % av den budget som anslagits till varje medlemsstat eller region under perioden 2014-2020. [Ändr. 330]
I beslutet ska också den årliga fördelningen per medlemsstat av de samlade medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete fastställas.
Utan att det påverkar de nationella anslagen för medlemsstaterna ska medlen för de regioner som hamnar i en lägre kategori för perioden 2021–2027 behållas på samma nivå som anslagen för 2014–2020. [Ändr. 429]
Med tanke på den särskilda betydelse för gränsöverskridande och transnationellt samarbete, och för de yttersta randområdena, som medlen inom sammanhållningspolitiken har, bör inte behörighetskriterierna för dessa vara mindre fördelaktiga än för perioden 2014–2020, och man bör säkerställa största möjliga kontinuitet med befintliga program. [Ändr. 331]
3. Av de samlade medlen efter det avdrag för stödet till FSE som avses i artikel 104.4 ska 0,35 % anslås för tekniskt stöd på kommissionens initiativ.
Artikel 104
Medel för målet Investering för sysselsättning och tillväxt och för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg)
1. Medlen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska uppgå till 97,5 % av de samlade medlen (dvs. till 322 194 388 630 euro 366 754 000 000 euro i 2018 års priser ) Av detta belopp ska 5 900 000 000 euro avsättas för barngarantin från resurserna i ESF+. och de De återstående medlen på 360 854 000 000 euro (i 2018 års priser) ska fördelas på följande sätt: [Ändr. 332]
|
a) |
61,6 % (dvs. 198 621 593 157 euro 222 453 894 000 euro) till mindre utvecklade regioner. [Ändr. 333] |
|
b) |
14,3 % (dvs. 45 934 516 595 euro 51 446 129 000 euro) till övergångsregioner. [Ändr. 334] |
|
c) |
10,8 % (dvs. 34 842 689 000 euro 39 023 410 000 euro) till mer utvecklade regioner. [Ändr. 335] |
|
d) |
12,8 % (dvs. 41 348 556 877 euro 46 309 907 000 euro) till medlemsstater som får stöd från Sammanhållningsfonden. [Ändr. 336] |
|
e) |
0,4 % (dvs. 1 447 034 001 euro 1 620 660 000 euro) som tilläggsfinansiering för de yttersta randområden som anges i artikel 349 i EUF-fördraget och för de Nuts 2-regioner som uppfyller kriterierna i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt. [Ändr. 337] |
2. År 2024 ska kommissionen i sin tekniska justering för 2025 i enlighet med artikel 6 i förordning (EU, Euratom) [[…] (förordningen om den fleråriga budgetramen)] se över de totala anslagen till målet Investering för sysselsättning och tillväxt för varje medlemsstat under perioden 2025–2027.
Kommissionen ska vid sin översyn tillämpa tilldelningsmetoden i bilaga XXII utifrån den senast tillgängliga statistiken vid den tidpunkten.
Efter den tekniska justeringen ska kommissionen ändra den genomförandeakt om reviderad årlig fördelning som avses i artikel 103.2.
3. Tillgängliga medel för ESF+ ska vara 28,8 % av resurserna inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska vara 88 646 194 590 euro (dvs. 105 686 000 000 euro i 2018 års priser) . Det inkluderar inte finansieringsramen för delen för sysselsättning och social innovation och delen för hälsa. [Ändr. 338]
Den tilläggsfinansiering för de yttersta randområdena som avses i punkt 1 e och som tilldelats ESF+ ska uppgå till 376 928 934 euro till 0,4 % av de medel som anges i första stycket (dvs. 424 296 054 euro i 2018 års priser) . [Ändr. 339].
4. Det stödbelopp från Sammanhållningsfonden som ska överföras till FSE ska uppgå till 10 000 000 000 euro 4 000 000 000 euro i 2018 års priser . Det ska enbart användas till transportinfrastrukturprojekt, med hänsyn till medlemsstaternas och regionernas behov av infrastrukturinvesteringar, som genomförs genom särskilda ansökningsomgångar i enlighet med förordning (EU) [number of new CEF Regulation] i enbart de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.▌340
Kommissionen ska anta en genomförandeakt där den fastställer det belopp som ska föras över från varje medlemsstats strukturfondsanslag till FSE, och där beloppet beräknas proportionellt för hela perioden.
Sammanhållningsfondens anslag för varje medlemsstat ska minskas i motsvarande grad.
De årliga anslagen för det stöd från Sammanhållningsfonden som avses i första stycket ska föras in i tillämpliga budgetposter för FSE från och med 2021 års budgetförfarande.
30 % av de medel som överförts till FSE ska vara tillgängliga omedelbart efter det att de förts över till de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med förordning (EU) [ the new CEF Regulation ]. [Ändr. 341]
Regler som gäller för transportsektorn enligt förordning (EU) [new CEF Regulation] ska tillämpas i de särskilda ansökningsomgångar som avses i första stycket. Fram till den 31 december 2023 ska urvalet av de projekt som är berättigade till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden när det gäller 70 % av de medel som förts över till FSE. [Ändr. 342]
Från och med den 1 januari 2024 ska medel som förts över till FSE och som inte har anslagits för ett transportinfrastrukturprojekt göras tillgängliga för alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med förordning (EU) [the new CEF Regulation].
5. Av medlen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska 500 000 000 euro 560 000 000 euro i 2018 års priser anslås till Europeiska stadsinitiativet, under kommissionens direkta eller indirekta förvaltning. [Ändr. 343]
6. Av medlen för målet Investering för sysselsättning och tillväxt ska 175 000 000 euro 196 000 000 euro i 2018 års priser anslås till transnationellt samarbete som stöder innovativa lösningar under direkt eller indirekt förvaltning. [Ändr. 344]
7. Medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) ska uppgå till 2,5 % av de samlade medel som är tillgängliga för budgetåtaganden från fonderna för åren 2021–2027 (dvs. totalt 8 420 000 000 euro 11 343 000 000 euro i 2018 års priser ). [Ändr. 345]
Artikel 105
Möjligheter att föra över medel
1. Kommissionen kan godta ett förslag från en medlemsstat vid inlämningen av partnerskapsöverenskommelsen eller vid en halvtidsöversyn om att föra över
|
a) |
högst 15 % 5 %av de totala anslagen för mindre utvecklade regioner till övergångsregioner eller till mer utvecklade regioner samt från övergångsregioner till mer utvecklade regioner, [Ändr. 346] |
|
b) |
från anslagen för mer utvecklade regioner eller övergångsregioner till mindre utvecklade regioner. |
2. Det är inte möjligt att föra över den totala tilldelningen till varje medlemsstat för målet Investering för sysselsättning och tillväxt och målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) mellan dessa mål.
Artikel 106
Fastställande av medfinansieringsgrad
1. I kommissionens beslut om godkännande av ett program ska medfinansieringsgraden och det maximala stödbeloppet från fonderna fastställas för varje prioritering.
2. För varje prioritering ska det i kommissionens beslut fastställas om medfinansieringsgraden för prioriteringen ska tillämpas på
|
a) |
det totala bidraget, inklusive offentliga och privata bidrag, eller |
|
b) |
det offentliga bidraget. |
3. Medfinansieringsgraden för målet Investering för sysselsättning och tillväxt får för varje prioritering inte överskrida
|
a) |
70 % 85 %för mindre utvecklade regioner, [Ändr. 347] |
|
b) |
55 % 65 % för övergångsregioner, och [Ändr. 348] |
|
c) |
40 % 50 % för mer utvecklade regioner. [Ändr. 349 och 447] |
Den medfinansieringsgrad som fastställs i led a ska även gälla för de yttersta randområdena och till de särskilda tilläggsanslagen för de yttersta randområdena [Ändr. 350].
Medfinansieringsgraden för Sammanhållningsfonden får för varje prioritering inte överskrida 70 % 85 %. [Ändr. 351]
I ESF+-förordningen får i vederbörligen motiverade fall en högre medfinansieringsgrad på upp till 90 % fastställas för prioriteringar som stöder innovativa åtgärder i enlighet med artikel [14] [ 13] och artikel [4.1 x och xi) ] i den förordningen, eller program som avser åtgärder mot materiell fattigdom i enlighet med artikel [9], stöd till ungdomsarbetslöshet i enlighet med artikel [10], en europeisk barngaranti i enlighet med artikel [10a] och transnationellt samarbete i enlighet med artikel [11b] [Ändr. 352].
4. Medfinansieringsgraden för Interregprogram får inte överstiga 70 %.
I ETS-förordningen får en högre medfinansieringsgrad fastställas för programmen för externt gränsöverskridande samarbete inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg).
4a. Medlemsstaterna kan i vederbörligen motiverade fall lägga fram en begäran om ytterligare flexibilitet inom den nuvarande ramen för stabilitets- och tillväxtpakten för offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder, som bekostas av den offentliga förvaltningen genom medfinansiering av investeringar som en del av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (”ESI-fonderna”). Kommissionen ska, på ett sätt som återspeglar den strategiska betydelsen av investeringarna, noggrant bedöma denna begäran vid fastställandet av den finanspolitiska korrigeringen inom ramen för antingen stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del eller för dess korrigerande del. [Ändr. 453]
5. Tekniska stödåtgärder som genomförs på kommissionens initiativ, eller på dess vägnar, kan finansieras till 100 %.
AVDELNING IX
DELEGERING AV BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Delegering av befogenheter och genomförandebestämmelser
Artikel 107
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 108 med avseende på att ändra bilagorna till den här förordningen i syfte att göra anpassningar till förändringar som sker under programperioden när det gäller icke-väsentliga delar av denna förordning, utom bilagorna III, IV, X och XXII. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 108 för att ändra delegerad förordning (EU) 204/2014 i enlighet med vad som anges i artikel 6.3 i denna förordning. [Ändr. 354]
Artikel 108
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3, 63.10, 73.4, 88.4, 89.4 och 107 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft fram till den 31 december 2027 . [Ändr. 355]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 62.10, 73.4, 88.4 och 89.1 6.3, 63 .10, 73.4, 88.4, 89. 4 och 107 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 356]
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3, 63.10, 73.4, 88.4, 89.4 och 107 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 357]
Artikel 109
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Kapitel II
Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 110
Övergångsbestämmelser
Förordning (EU) nr 1303/2013 och varje akt som är tillämplig på programperioden 2014–2020 ska fortsätta att tillämpas på program och insatser som får stöd från Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden , Ejflu och EHFF under den perioden. [Ändr. 358]
Artikel 111
Villkor för insatser som genomförs i etapper
1. Den förvaltande myndigheten får välja ut en insats som utgör den andra etappen av en insats som valts ut för stöd och som inletts enligt förordning (EG) nr 1303/2013, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
Insatsen som valts ut för stöd enligt förordning (EG) nr 1303/2013 omfattar två etapper som går att skilja ur ekonomisk synvinkel med separata verifieringskedjor. |
|
b) |
Den totala kostnaden för insatsen överstiger 10 miljoner euro. |
|
c) |
Utgifter som ingår i en betalningsansökan som gäller den första etappen ingår inte i någon betalningsansökan som gäller den andra etappen. |
|
d) |
Insatsens andra etapp överensstämmer med tillämplig lagstiftning och berättigar till stöd från Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden enligt bestämmelserna i den här förordningen eller de fondspecifika förordningarna. |
|
e) |
Medlemsstaten förbinder sig att under programperioden slutföra och ta i bruk den andra och slutliga etappen i den slutliga genomföranderapport som lämnas in i enlighet med artikel 141 i förordning (EG) nr 1303/2013. |
2. Bestämmelserna i den här förordningen ska tillämpas på insatsens andra etapp.
Artikel 112
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdad i Strasbourg den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 83.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 41.
(3) EUT C 17, 14.1.2019, s. 1.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019.
(5) EUT L […], […], s. […].
(6) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (EUT L 74, 14.3.2014, s. 1).
(7) [Förordning om styrningen av energiunionen, om ändring av direktiv 94/22/EG, direktiv 98/70/EG, direktiv 2009/31/EG, förordning (EG) nr 663/2009, förordning (EG) nr 715/2009, direktiv 2009/73/EG, rådets direktiv 2009/119/EG, direktiv 2010/31/EU, direktiv 2012/27/EU, direktiv 2013/30/EU och rådets direktiv (EU) 2015/652 och om upphävande av förordning (EU) nr 525/2013, COM(2016)0759 – 2016/0375(COD]
(8) Förordning (EU) […] om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) som stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för yttre åtgärder (EUT L …).
(9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 13.
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(12) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(13) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(14) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).
(17) Kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 2066/2016 av den 21 november 2016 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 241, , s. 1 13.8.2014 ) 322, 29.11.2016 , s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) … av den… om FSE (EUT L , , s.).
(19) Kommissionens sjunde rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning med titeln ”Min region, mitt Europa, vår framtid: Sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning” (COM(2017)0583) av den 9 oktober 2017.
(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(22) EUT L, s. .
(23) EUT L, s. .
(24) EUT L, s. .
(25) EUT L, s. .
(26) EUT L, s. .
(27) EUT L, s. .
(28) EUT L, s. .
(29) EUT L 352, 24.12.2013, s. 1.
(30) EUT L 352, 24.12.2013, s. 9.
(31) EUT L 190, 28.6.2014, s. 45.
(32) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).
(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).
(34) Förordning (EU) […] av den […] (EUT L […], […], s. […]).
(35) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (EUT L 74, 14.3.2014, s. 1).
(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).
(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).
(38) Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).
(39) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1).
(40) Rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EGT L 209, 2.8.1997, s. 6).
(41) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/218 av den 6 februari 2017 om registret över unionens fiskeflotta (EUT L 34, 9.2.2017, s. 9).
(42) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).
(43) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(44) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(45) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(46) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 124, 25.4.2014, s. 1).
(47) Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).
(48) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1).
BILAGA I
Dimensioner och koder för typ av intervention inom Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden – artikel 17.5
TABELL 1: KODER FÖR INTERVENTIONSTYP
|
|
INTERVENTIONSTYP |
Koefficient för beräkning av stöd till klimatförändringsmålen |
Koefficient för beräkning av stöd till miljömålen |
|
POLITISKT MÅL 1: ETT SMARTARE EUROPA GENOM INNOVATIV OCH SMART EKONOMISK OMVANDLING |
|||
|
001 |
Investeringar i fasta tillgångar i mikroföretag, direkt kopplade till forskning och innovation eller kopplade till konkurrenskraft [Ändr. 359] |
0 % |
0 % |
|
002 |
Investeringar i fasta tillgångar i små och medelstora företag (inklusive privata forskningscentrum), direkt kopplade till forskning och innovation eller kopplade till konkurrenskraft [Ändr. 360] |
0 % |
0 % |
|
003 |
Investeringar i fasta tillgångar i offentliga forskningscentrum och högre utbildning, direkt kopplade till forskning och innovation |
0 % |
0 % |
|
004 |
Investeringar i immateriella tillgångar i mikroföretag, direkt kopplade till forskning och innovation eller kopplade till konkurrenskraft [Ändr. 361] |
0 % |
0 % |
|
005 |
Investeringar i immateriella tillgångar i små och medelstora företag (inklusive privata forskningscentrum), direkt kopplade till forskning och innovation eller kopplade till konkurrenskraft [Ändr. 362] |
0 % |
0 % |
|
006 |
Investeringar i immateriella tillgångar i offentliga forskningscentrum och högre utbildning, direkt kopplade till forskning och innovation |
0 % |
0 % |
|
007 |
Forskning och innovation i mikroföretag, inklusive nätverkande (industriell forskning, experimentell utveckling, genomförbarhetsstudier) |
0 % |
0 % |
|
008 |
Forskning och innovation i små och medelstora företag, inklusive nätverkande |
0 % |
0 % |
|
009 |
Forskning och innovation i offentliga forskningscentrum, högre utbildning och kompetenscentrum, inklusive nätverkande (industriell forskning, experimentell utveckling, genomförbarhetsstudier) |
0 % |
0 % |
|
010 |
Digitalisering av små och medelstora företag (inklusive e-handel, e-affärer och sammanlänkade affärsprocesser, digitala innovationsnav, levande laboratorier, webbentreprenörer och nystartade IKT-företag, företag-till-företag) |
0 % |
0 % |
|
011 |
IKT-lösningar, e-tjänster och tillämpningar för myndigheter |
0 % |
0 % |
|
012 |
It-tjänster och tillämpningar för digitala färdigheter och digital integration |
0 % |
0 % |
|
013 |
Tjänster och tillämpningar för e-hälsa (inklusive e-vård, sakernas internet för fysisk aktivitet och it-stöd i hemmet) |
0 % |
0 % |
|
014 |
Näringslivsinfrastruktur för små och medelstora företag (inklusive industriparker och industriområden) |
0 % |
0 % |
|
015 |
Affärsutveckling och internationalisering för små och medelstora företag |
0 % |
0 % |
|
016 |
Utveckling av färdigheter för smart specialisering, industriell omvandling och entreprenörskap |
0 % |
0 % |
|
017 |
Avancerade stödtjänster för små och medelstora företag och grupper av sådana företag (inklusive ledning, marknadsföring och design) |
0 % |
0 % |
|
018 |
Företagskuvöser, stöd till avknoppningsföretag och nystartade företag |
0 % |
0 % |
|
019 |
Stöd till innovationskluster och företagsnätverk som i första hand gynnar små och medelstora företag |
0 % |
0 % |
|
020 |
Innovationsprocesser i små och medelstora företag (processer, organisation, marknadsföring, gemensamt skapande, användar- och efterfrågestyrd innovation) |
0 % |
0 % |
|
021 |
Tekniköverföring och samarbete mellan företag, forskningscentrum och sektorn för högre utbildning |
0 % |
0 % |
|
022 |
Forsknings- och innovationsprocesser, tekniköverföring och samarbete mellan företag med inriktning på en koldioxidsnål ekonomi, resiliens och anpassning till klimatförändringar |
100 % |
40 % |
|
023 |
Forsknings- och innovationsprocesser, tekniköverföring och samarbete mellan företag som är inriktade på cirkulär ekonomi |
40 % |
100 % |
|
POLITISKT MÅL 2: ETT GRÖNARE OCH KOLDIOXIDSNÅLARE EUROPA GENOM REN OCH RÄTTVIS ENERGIOMSTÄLLNING, GRÖNA OCH BLÅ INVESTERINGAR, DEN CIRKULÄRA EKONOMIN, KLIMATANPASSNING, RISKFÖREBYGGANDE OCH RISKHANTERING |
|||
|
024 |
Energieffektivitet och demonstrationsprojekt i små och medelstora företag samt stödåtgärder |
100 % |
40 % |
|
025 |
Upprustning av befintliga bostäder för ökad energieffektivitet, demonstrationsprojekt och stödåtgärder |
100 % |
40 % |
|
026 |
Upprustning av offentlig infrastruktur för ökad energieffektivitet, demonstrationsprojekt och stödåtgärder |
100 % |
40 % |
|
027 |
Stöd till företag som tillhandahåller tjänster som bidrar till en koldioxidsnål ekonomi och motståndskraft mot klimatförändringar |
100 % |
40 % |
|
028 |
Förnybar energi: vindenergi |
100 % |
40 % |
|
029 |
Förnybar energi: solenergi |
100 % |
40 % |
|
030 |
Förnybar energi: biobränsle |
100 % |
40 % |
|
031 |
Förnybar energi: havsenergi |
100 % |
40 % |
|
032 |
Annan förnybar energi (inklusive jordvärme) |
100 % |
40 % |
|
033 |
Smarta energidistributionssystem för medel- och lågspänning (inklusive smarta nät och IKT-system) och relaterad lagring |
100 % |
40 % |
|
034 |
Högeffektiv kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla |
100 % |
40 % |
|
035 |
Åtgärder för anpassning till klimatförändringarna och förebyggande och hantering av klimatrelaterade risker: översvämningar och jordskred (inklusive åtgärder för ökad medvetenhet, civilskydd och system och infrastrukturer för katastrofhantering) [Ändr. 363] |
100 % |
100 % |
|
036 |
Åtgärder för anpassning till klimatförändringarna och förebyggande och hantering av klimatrelaterade risker: bränder (inklusive åtgärder för ökad medvetenhet, civilskydd och system och infrastrukturer för katastrofhantering) |
100 % |
100 % |
|
037 |
Åtgärder för anpassning till klimatförändringarna och förebyggande och hantering av klimatrelaterade risker: övriga, t.ex. stormar och torka (inklusive åtgärder för ökad medvetenhet, civilskydd och system och infrastrukturer för katastrofhantering) |
100 % |
100 % |
|
038 |
Förebyggande och hantering av icke klimatrelaterade naturrisker (t.ex. jordbävningar) och risker i samband med mänsklig aktivitet (t.ex. tekniska olyckor), inklusive åtgärder för ökad medvetenhet, civilskydd och system och infrastruktur för katastrofhantering |
0 % |
100 % |
|
039 |
Vattenförsörjning till människor (utvinning, behandling, lagring och distributionsinfrastruktur, effektivitetsåtgärder, dricksvattenförsörjning) |
0 % |
100 % |
|
040 |
Vattenförvaltning och skydd av vattenresurser (inklusive förvaltning av avrinningsdistrikt, särskilda klimatanpassningsåtgärder, återanvändning, minskning av läckage) |
40 % |
100 % |
|
041 |
Insamling och behandling av avloppsvatten |
0 % |
100 % |
|
042 |
Hantering av hushållsavfall: förebyggande, minimering, sortering och återvinning |
0 % |
100 % |
|
043 |
Hantering av hushållsavfall: mekanisk biologisk behandling, värmebehandling |
0 % |
100 % [Ändr. 364] |
|
044 |
Hantering av verksamhetsavfall, industriavfall och farligt avfall |
0 % |
100 % |
|
045 |
Främjande av användningen av återvunnet material som råvara |
0 % |
100 % |
|
046 |
Återställande av industrianläggningar och kontaminerad mark |
0 % |
100 % |
|
047 |
Stöd till miljövänliga produktionsprocesser och resurseffektivitet i små och medelstora företag |
40 % |
40 % |
|
048 |
Luftkvalitet och åtgärder för att minska buller |
40 % |
100 % |
|
049 |
Skydd, återställande och hållbar användning av Natura 2000-områden |
40 % |
100 % |
|
050 |
Skydd av natur och biologisk mångfald samt grön infrastruktur |
40 % |
100 % |
|
POLITISKT MÅL 3: ETT MER SAMMANLÄNKAT EUROPA GENOM FÖRBÄTTRAD MOBILITET OCH REGIONAL IKT-KONNEKTIVITET |
|||
|
051 |
IKT: Bredbandsnät med mycket hög kapacitet (stam/backhaulnät) |
0 % |
0 % |
|
052 |
IKT: Bredbandsnät med mycket hög kapacitet (tillträde/accessnät med prestanda motsvarande optisk fiber fram till utgreningsstället på betjäningsplatsen för flerfamiljshus) |
0 % |
0 % |
|
053 |
IKT: Bredbandsnät med mycket hög kapacitet (tillträde/accessnät med prestanda motsvarande optisk fiber fram till utgreningsstället på betjäningsplatsen för bostäder och affärslokaler) |
0 % |
0 % |
|
054 |
IKT: Bredbandsnät med mycket hög kapacitet (tillträde/accessnät med prestanda motsvarande optisk fiber fram till basstationen för avancerad trådlös kommunikation) |
0 % |
0 % |
|
055 |
IKT: Andra typer av IKT-infrastruktur (inklusive storskaliga datorresurser/utrustning, datacentraler, sensorer och annan trådlös utrustning) |
0 % |
0 % |
|
056 |
Nybyggda motorvägar, broar och vägar – TEN-T-stomnätet [Ändr. 365] |
0 % |
0 % |
|
057 |
Nybyggda motorvägar, broar och vägar – övergripande TEN-T-nätet [Ändr. 366] |
0 % |
0 % |
|
058 |
Nybyggda sekundära förbindelsevägar till TEN-T-vägnätet och knutpunkter |
0 % |
0 % |
|
059 |
Nybyggda andra nationella, regionala och lokala tillfartsvägar |
0 % |
0 % |
|
060 |
Ombyggda eller förbättrade motorvägar, broar och vägar – TEN-T-stomnätet [Ändr. 367] |
0 % |
0 % |
|
061 |
Ombyggda eller förbättrade motorvägar, broar och vägar – övergripande TEN-T-nätet [Ändr. 368] |
0 % |
0 % |
|
062 |
Andra ombyggda eller förbättrade vägar (motorvägar, nationella, regionala och lokala vägar) |
0 % |
0 % |
|
063 |
Digitalisering av transporter: vägar |
40 % |
0 % |
|
064 |
Nybyggda järnvägar – TEN-T-stomnätet |
100 % |
40 % |
|
065 |
Nybyggda järnvägar – övergripande TEN-T-nätet |
100 % |
40 % |
|
066 |
Andra nybyggda järnvägar |
100 % |
40 % |
|
067 |
Ombyggda eller förbättrade järnvägar – TEN-T-stomnätet |
0 % |
40 % |
|
068 |
Ombyggda eller förbättrade järnvägar – övergripande TEN-T-nätet |
0 % |
40 % |
|
069 |
Andra ombyggda eller förbättrade järnvägar |
0 % |
40 % |
|
070 |
Digitalisering av transporter: järnvägar |
40 % |
0 % |
|
071 |
Europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) |
0 % |
40 % |
|
072 |
Rullande järnvägsmateriel |
40 % |
40 % |
|
073 |
Infrastruktur för rena stadstransporter |
100 % |
40 % |
|
074 |
Rullande materiel för rena stadstransporter |
100 % |
40 % |
|
075 |
Infrastruktur för cykeltrafik |
100 % |
100 % |
|
076 |
Digitalisering av stadstransporter |
40 % |
0 % |
|
077 |
Infrastruktur för alternativa bränslen |
100 % |
40 % |
|
078 |
Multimodala transporter (TEN-T) |
40 % |
40 % |
|
079 |
Multimodala transporter (utanför städer) |
40 % |
40 % |
|
080 |
Kusthamnar (TEN-T) |
40 % |
0 % |
|
081 |
Andra kusthamnar |
40 % |
0 % |
|
082 |
Inre vattenvägar och inlandshamnar (TEN-T) |
40 % |
0 % |
|
083 |
Inre vattenvägar och inlandshamnar (regionala och lokala) |
40 % |
0 % |
|
084 |
Digitalisering av transporter: övriga transportsätt |
40 % |
0 % |
|
POLITISKT MÅL 4: ETT MER SOCIALT EUROPA GENOM DEN EUROPEISKA PELAREN FÖR SOCIALA RÄTTIGHETER |
|||
|
085 |
Infrastruktur för förskoleverksamhet |
0 % |
0 % |
|
086 |
Infrastruktur för grundskole- och gymnasieutbildning |
0 % |
0 % |
|
087 |
Infrastruktur för högre utbildning |
0 % |
0 % |
|
088 |
Infrastruktur för yrkes- och vuxenutbildning |
0 % |
0 % |
|
089 |
Bostadsinfrastruktur för migranter, flyktingar och personer som står under eller ansöker om internationellt skydd |
0 % |
0 % |
|
090 |
Bostadsinfrastruktur (annan än den för migranter, flyktingar och personer som står under eller ansöker om internationellt skydd) |
0 % |
0 % |
|
091 |
Annan social infrastruktur som bidrar till social integration i samhället |
0 % |
0 % |
|
092 |
Hälsoinfrastruktur |
0 % |
0 % |
|
093 |
Hälsoutrustning |
0 % |
0 % |
|
094 |
Rörliga tillgångar på hälsoområdet |
0 % |
0 % |
|
095 |
Digitalisering inom hälso- och sjukvård |
0 % |
0 % |
|
096 |
Tillfällig mottagningsinfrastruktur för migranter, flyktingar och personer som står under eller ansöker om internationellt skydd |
0 % |
0 % |
|
097 |
Åtgärder för att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden |
0 % |
0 % |
|
098 |
Åtgärder för att främja tillgången till sysselsättning för långtidsarbetslösa |
0 % |
0 % |
|
099 |
Särskilt stöd till ungdomars sysselsättning och socioekonomisk integration av ungdomar |
0 % |
0 % |
|
100 |
Stöd till verksamhet som egenföretagare och till företagsetablering |
0 % |
0 % |
|
101 |
Stöd till den sociala ekonomin och sociala företag |
0 % |
0 % |
|
102 |
Åtgärder för att modernisera och stärka arbetsmarknadsinstitutionerna och tjänster för att bedöma och förutse kompetensbehov samt säkerställa individanpassat stöd i rätt tid |
0 % |
0 % |
|
103 |
Stöd till matchning och övergångar på arbetsmarknaden |
0 % |
0 % |
|
104 |
Stöd till arbetskraftens rörlighet |
0 % |
0 % |
|
105 |
Åtgärder för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och minska den könsrelaterade segregeringen av arbetsmarknaden |
0 % |
0 % |
|
106 |
Åtgärder för att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv, däribland tillgången till barnomsorg och vård av närstående |
0 % |
0 % |
|
107 |
Åtgärder för en sund och väl anpassad arbetsmiljö som motverkar hälsorisker, inbegripet främjande av fysisk aktivitet |
0 % |
0 % |
|
108 |
Stöd för utveckling av digitala färdigheter |
0 % |
0 % |
|
109 |
Stöd till anpassning till förändringar för arbetstagare, företag och entreprenörer |
0 % |
0 % |
|
110 |
Åtgärder för att uppmuntra ett aktivt och hälsosamt åldrande |
0 % |
0 % |
|
111 |
Stöd till daghems- och förskoleverksamhet (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
112 |
Stöd till grundskole- och gymnasieutbildning (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
113 |
Stöd till högre utbildning (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
114 |
Stöd till vuxenutbildning (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
115 |
Åtgärder för att främja lika möjligheter och aktivt deltagande i samhället |
0 % |
0 % |
|
116 |
Vägar till integration och återinträde på arbetsmarknaden för missgynnade personer |
0 % |
0 % |
|
117 |
Åtgärder för att förbättra tillgången till utbildning och sysselsättning för marginaliserade grupper, som romer, samt främja deras sociala integration |
0 % |
0 % |
|
118 |
Stöd till det civila samhällets organisationer som arbetar med marginaliserade befolkningsgrupper som romer |
0 % |
0 % |
|
119 |
Särskilda åtgärder för att öka tredjelandsmedborgares deltagande i arbetslivet |
0 % |
0 % |
|
120 |
Åtgärder för social integrering av tredjelandsmedborgare |
0 % |
0 % |
|
121 |
Åtgärder för att förbättra lika och snabb tillgång till kvalitativa, hållbara och prisvärda tjänster |
0 % |
0 % |
|
122 |
Åtgärder för att förbättra tillhandahållandet av familje- och närsamhällesbaserade vårdtjänster |
0 % |
0 % |
|
123 |
Åtgärder för att förbättra vårdsystemens tillgänglighet, effektivitet och motståndskraft (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
124 |
Åtgärder för att förbättra tillgången till långtidsvård (exklusive infrastruktur) |
0 % |
0 % |
|
125 |
Åtgärder för att modernisera de sociala trygghetssystemen, inklusive för att främja tillgången till socialt skydd |
0 % |
0 % |
|
126 |
Främja social integrering av människor som befinner sig i riskzonen för fattigdom eller social utestängning, inklusive de som har det sämst ställt och barn |
0 % |
0 % |
|
127 |
Motarbeta materiell fattigdom genom livsmedel och/eller materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt, samt kompletterande åtgärder |
0 % |
0 % |
|
POLITISKT MÅL 5: ETT EUROPA NÄRMARE MEDBORGARNA GENOM HÅLLBAR OCH INTEGRERAD UTVECKLING AV STADS-, LANDSBYGDS- OCH KUSTOMRÅDEN OCH LOKALA INITIATIV (1) |
|||
|
128 |
Skydd, utveckling och främjande av offentliga turismtillgångar och därmed sammanhängande turisttjänster [Ändr. 369] |
0 % |
0 % |
|
129 |
Skydd, utveckling och främjande av kulturarv och kulturella tjänster |
0 % |
0 % |
|
130 |
Skydd, utveckling och främjande av naturarv och ekoturism utom Natura 2000-områden [Ändr. 370] |
0 % |
100 % |
|
131 |
Fysisk förnyelse av och säkerheten på offentliga platser |
0 % |
0 % |
|
ÖVRIGA KODER RELATERADE TILL DE POLITISKA MÅLEN 1–5 |
|||
|
132 |
Förbättra kapaciteten hos programmyndigheterna och organ med koppling till genomförandet av fonderna |
0 % |
0 % |
|
133 |
Förbättrat samarbete med partner både inom och utanför medlemsstaten |
0 % |
0 % |
|
134 |
Korsfinansiering inom Eruf (stöd till åtgärder av ESF-typ som krävs för att genomföra Eruf-delen av insatsen och som är direkt kopplade till den) |
0 % |
0 % |
|
135 |
Förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter att genomföra projekt och initiativ för territoriellt samarbete i ett gränsöverskridande, transnationellt, maritimt och interregionalt sammanhang |
0 % |
0 % |
|
136 |
Yttersta randområdena: kompensation för eventuella extrakostnader på grund av dålig tillgänglighet och territoriell splittring |
0 % |
0 % |
|
137 |
Yttersta randområdena: särskilda åtgärder för att kompensera extrakostnader på grund av marknadens storlek |
0 % |
0 % |
|
138 |
Yttersta randområdena: stöd för att kompensera extrakostnader på grund av klimatförhållanden och svåra terrängförhållanden |
40 % |
40 % |
|
139 |
Yttersta randområdena: flygplatser |
0 % |
0 % |
|
TEKNISKT STÖD |
|||
|
140 |
Information och kommunikation |
0 % |
0 % |
|
141 |
Förberedelser, genomförande, övervakning och kontroller |
0 % |
0 % |
|
142 |
Utvärdering och studier, insamling av uppgifter |
0 % |
0 % |
|
143 |
Förstärkning av kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter, stödmottagare och berörda parter |
0 % |
0 % |
TABELL 2: KODER FÖR FINANSIERINGSFORM
|
FINANSIERINGSFORM |
|
|
01 |
Bidrag |
|
02 |
Stöd genom finansieringsinstrument: eget kapital eller kapital likställt med eget kapital |
|
03 |
Stöd genom finansieringsinstrument: lån |
|
04 |
Stöd genom finansieringsinstrument: garanti |
|
05 |
Stöd genom finansieringsinstrument: kompletterande stöd |
|
06 |
Pris |
TABELL 3: KODER FÖR TERRITORIELL GENOMFÖRANDEMEKANISM OCH TERRITORIELL INRIKTNING
|
TERRITORIELL GENOMFÖRANDEMEKANISM OCH TERRITORIELL INRIKTNING |
||
|
INTEGRERAD TERRITORIELL INVESTERING (ITI) |
ITI inriktad på hållbar stadsutveckling |
|
|
11 |
Stadsdelar |
x |
|
12 |
Städer och förorter [Ändr. 371] |
x |
|
13 |
Funktionella stadsområden |
x |
|
14 |
Bergsområden |
|
|
15 |
Öar och kustområden |
|
|
16 |
Landsbygdsområden och glest bebodda områden [Ändr. 372] |
|
|
17 |
Andra typer av målterritorier |
|
|
LOKALT LEDD UTVECKLING (LLU) |
LLU inriktad på hållbar stadsutveckling |
|
|
21 |
Stadsdelar |
x |
|
22 |
Städer och förorter och anslutande landsbygdsområden [Ändr. 373] |
x |
|
23 |
Funktionella stadsområden |
x |
|
24 |
Bergsområden |
|
|
25 |
Öar och kustområden |
|
|
26 |
Landsbygdsområden och glest bebodda områden [Ändr. 374] |
|
|
27 |
Andra typer av målterritorier |
|
|
ANNAN TYP AV TERRITORIELLT VERKTYG INOM POLITISKT MÅL 5 |
Annan typ av territoriellt verktyg inriktat på hållbar stadsutveckling |
|
|
31 |
Stadsdelar |
x |
|
32 |
Städer och förorter och anslutande landsbygdsområden [Ändr. 375] |
x |
|
33 |
Funktionella stadsområden |
x |
|
34 |
Bergsområden |
|
|
35 |
Öar och kustområden |
|
|
36 |
Landsbygdsområden och glest bebodda områden [Ändr. 376] |
|
|
37 |
Andra typer av målterritorier |
|
|
ANDRA STRATEGIER (2) |
||
|
41 |
Stadsdelar |
|
|
42 |
Städer och förorter |
|
|
43 |
Funktionella stadsområden |
|
|
44 |
Bergsområden |
|
|
45 |
Öar och kustområden |
|
|
46 |
Glest bebodda områden |
|
|
47 |
Andra typer av målterritorier |
|
|
48 |
Ingen territoriell inriktning |
|
TABELL 4: KODER FÖR NÄRINGSGREN
|
NÄRINGSGREN |
|
|
01 |
Jordbruk och skogsbruk |
|
02 |
Fiske |
|
03 |
Vattenbruk |
|
04 |
Andra sektorer inom den blå ekonomin |
|
05 |
Framställning av livsmedel och drycker |
|
06 |
Framställning av textilier och textilprodukter |
|
07 |
Tillverkning av transportmedel |
|
08 |
Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik |
|
09 |
Andra ospecificerade tillverkningsindustrier |
|
10 |
Byggnadsverksamhet |
|
11 |
Utvinning av mineral |
|
12 |
El, gas, ånga, varmvatten och kyla |
|
13 |
Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering |
|
14 |
Transport och lagring |
|
15 |
Informations- och kommunikationsverksamhet, inklusive telekom |
|
16 |
Partihandel och detaljhandel |
|
17 |
Hotell- Turism, hotell- och restaurangverksamhet [Ändr. 377] |
|
18 |
Finans- och försäkringsverksamhet |
|
19 |
Fastighets- och uthyrningsverksamhet, företagstjänster |
|
20 |
Offentlig förvaltning |
|
21 |
Utbildning |
|
22 |
Hälso- och sjukvård |
|
23 |
Sociala tjänster, andra samhälleliga och personliga tjänster |
|
24 |
Miljörelaterad verksamhet |
|
25 |
Kultur, nöje, kreativa sektorn och fritid |
|
26 |
Andra ospecificerade tjänster |
TABELL 5: KODER FÖR GEOGRAFISKT LÄGE
|
GEOGRAFISKT LÄGE |
|
|
Kod |
GEOGRAFISKT LÄGE |
|
|
Kod för område eller region där insatsen är belägen/genomförs, enligt klassificeringen av statistiska territoriella enheter (Nuts) i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (3), i dess senast ändrade lydelse genom kommissionens förordning (EU) nr 868/2014. |
TABELL 6: KODER FÖR ESF-SEKUNDÄRTEMAN
|
ESF-SEKUNDÄRTEMA |
Koefficient för beräkning av stöd till klimatförändringsmålen |
|
|
01 |
Bidrag till grön kompetens, gröna arbetstillfällen och grön ekonomi |
100 % |
|
02 |
Utveckling av digitala färdigheter och arbetstillfällen |
0 % |
|
03 |
Investeringar i forskning och innovation och smart specialisering |
0 % |
|
04 |
Investeringar i små och medelstora företag |
0 % |
|
05 |
Icke-diskriminering |
0 % |
|
06 |
Jämställdhet |
0 % |
|
07 |
Kapacitetsuppbyggnad hos arbetsmarknadens parter |
0 % |
|
08 |
Kapacitetsuppbyggnad hos det civila samhällets organisationer |
0 % |
|
09 |
Ej tillämpligt |
0 % |
TABELL 7: KODER FÖR MAKROREGIONALA STRATEGIER OCH HAVSOMRÅDESSTRATEGIER
|
MAKROREGIONALA STRATEGIER OCH HAVSOMRÅDESSTRATEGIER |
|
|
11 |
Strategi för den adriatisk-joniska regionen |
|
12 |
Strategi för alpregionen |
|
13 |
Strategi för Östersjöregionen |
|
14 |
Strategi för Donauregionen |
|
21 |
Norra ishavet |
|
22 |
Strategi för Atlanten |
|
23 |
Svarta havet |
|
24 |
Medelhavet |
|
25 |
Nordsjön |
|
26 |
Strategi för västra Medelhavet |
|
30 |
Inget bidrag till makroregionala strategier och havsområdesstrategier. |
(1) För politiskt mål 5 får, utöver de dimensionskoder som anges under politiskt mål 5, alla dimensionskoder enligt de politiska målen 1–4 väljas.
(2) Andra strategier som genomförs inom andra politiska mål än politiskt mål 5 och inte i form av ITI eller LLU.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).
BILAGA II
Mall för partnerskapsöverenskommelse – artikel 7.4
|
CCI |
[15 tecken] |
|
Namn |
[255] |
|
Version |
|
|
Första året |
[4] |
|
Sista året |
[4] |
|
Kommissionens beslut nr |
|
|
Datum för kommissionens beslut |
|
1. Val av politiska mål
Referens: Artikel 8 a i förordningen om gemensamma bestämmelser, artikel 3 i Amif-förordningen, förordningen om Fonden för inre säkerhet respektive förordningen om instrumentet för gränsförvaltning och visering
Tabell 1: Val av politiskt mål med motivering
|
Valt politiskt mål |
Program |
Fond |
Motivering för valet av ett politiskt mål |
|
|
|
|
[3 500 per politiskt mål] |
2. Strategival, samordning och komplementaritet
Referens: Artikel 8 b i–iii i förordningen om gemensamma bestämmelser
|
Textfält [60 000 ] |
3. Bidrag till budgetgarantin enligt InvestEU med motivering
Referens: Artiklarna 8 e och 10 a i förordningen om gemensamma bestämmelser.
Tabell 2: Överföring till InvestEU
|
|
Kategori av regioner* |
Fönster 1 |
Fönster 2 |
Fönster 3 |
Fönster 4 |
Fönster 5 |
Belopp |
|
|
|
(a) |
(b) |
(c) |
(d) |
(e) |
(f)=(a)+(b)+(c)+(d)+(e)) |
|
Eruf |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
ESF+ |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
EHFF |
|
|
|
|
|
|
|
|
Amif |
|
|
|
|
|
|
|
|
Fonden för inre säkerhet |
|
|
|
|
|
|
|
|
Instrumentet för gränsförvaltning och visering |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
Textfält [3 500 ] (motivering) |
4. Överföring mellan kategorier av regioner med motivering
Referens: Artiklarna 8 d och 105 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
Tabell 3. Överföring mellan kategorier av regioner
|
Regionkategori |
Anslag per regionkategori (*1) |
Överföring till: |
Belopp för överföring |
Andel av ursprungligt anslag som överförs |
Anslag per regionkategori efter överföring |
|
(a) |
(b) |
(c) |
(d) |
(g)=(d)/(b) |
(h)=(b)-(d) |
|
Mindre utvecklade |
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
||
|
Mer utvecklade |
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
Textfält [3 500 ] (motivering) |
5. Preliminärt anslag per politiskt mål
Referens: Artikel 8 c i förordningen om gemensamma bestämmelser
Tabell 4: Preliminärt anslag från Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF+, EHFF per politiskt mål (*2)
|
Politiska mål |
Eruf |
Sammanhållningsfonden |
ESF+ |
EHFF |
Totalt |
|
Politiskt mål 1 |
|
|
|
|
|
|
Politiskt mål 2 |
|
|
|
|
|
|
Politiskt mål 3 |
|
|
|
|
|
|
Politiskt mål 4 |
|
|
|
|
|
|
Politiskt mål 5 |
|
|
|
|
|
|
Tekniskt stöd |
|
|
|
|
|
|
Anslag för perioden 2026–2027 |
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
Textfält [3 500 ] (motivering) |
Tabell 5: Preliminärt anslag från Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering per politiskt mål (*3)
|
Politiskt mål |
Anslag |
|
Politiskt mål som avses i artikel 3 i [Amif-förordningen]. |
|
|
Politiskt mål som avses i artikel 3 i [förordningen om Fonden för inre säkerhet]. |
|
|
Politiskt mål som avses i artikel 3 i [förordningen om instrumentet för gränsförvaltning och visering]. |
|
|
Tekniskt stöd |
|
|
Totalt |
|
6. Förteckning över program
Referens: Artiklarna 8 f och 104 i förordningen om gemensamma bestämmelser
Tabell 6. Förteckning över program med preliminära anslag (*4)
|
Namn[255] |
Fond |
Kategori av regioner |
EU:s bidrag |
Nationellt bidrag (*5) |
Totalt |
|
Program 1 |
Eruf |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
||
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
||
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
||
|
Program 1 |
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
Program 1 |
ESF+ |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
||
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
||
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
||
|
Totalt |
ERUF, SAMMANHÅLLNINGSFONDEN, ESF+ |
|
|
|
|
|
Program 2 |
EHFF |
|
|
|
|
|
Program 3 |
Amif |
|
|
|
|
|
Program 4 |
Fonden för inre säkerhet |
|
|
|
|
|
Program 5 |
Instrumentet för gränsförvaltning och visering |
|
|
|
|
|
Totalt |
Samtliga fonder |
|
|
|
|
Referens: Artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser
Tabell 7: Förteckning över Interreg-program
|
Program 1 |
Namn 1 [255] |
|
Program 2 |
Namn 1 [255] |
7. En sammanfattning av de åtgärder som ska vidtas för att stärka den administrativa kapaciteten
Referens: Artikel 8 g i förordningen om gemensamma bestämmelser
|
Textfält [4 500 ] |
(*1) Ursprungligt anslag per regionkategori som meddelats av kommissionen efter de överföringar som avses i tabellerna 2–4, som endast är tillämpliga på Eruf och ESF+.
(*2) Politiska mål enligt artikel 4.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser. För Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF+ åren 2021–2025, för EHFF för 2021–2027.
(*3) Politiska mål i enlighet med de fondspecifika förordningarna om EHFF, Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering: anslag för åren 2021–2027.
(*4) Politiska mål enligt artikel 4.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser. För Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF+ åren 2021–2025, för EHFF för 2021–2027.
(*5) I överensstämmelse med artikel 106.2 om fastställande av medfinansieringsgrader.
BILAGA III
Övergripande nödvändiga villkor – artikel 11.1
|
Tillämpliga på alla särskilda mål |
|||||||||||||||||
|
Namn på nödvändiga villkor |
Kriterier för uppfyllande |
||||||||||||||||
|
Effektiva mekanismer för övervakning av marknaden för offentlig upphandling |
Övervakningsmekanismer har införts som omfattar alla förfaranden enligt nationell upphandlingslagstiftning och som innehåller följande:
|
||||||||||||||||
|
Verktyg och kapacitet för en effektiv tillämpning av reglerna om statligt stöd |
Förvaltningsmyndigheterna har verktyg och kapacitet att kontrollera efterlevnaden av reglerna för statligt stöd genom följande:
|
||||||||||||||||
|
Effektiv tillämpning och genomförande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna |
Effektiva mekanismer finns på plats för att säkerställa överensstämmelse med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||
|
Genomförande och tillämpning av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG |
Förekomsten av en nationell ram för genomförande av konventionen som inkluderar följande:
|
||||||||||||||||
|
|
Genomförande av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter som bidrar till verklig social konvergens och sammanhållning i EU. Arrangemang på nationell nivå för att säkerställa ett korrekt genomförande av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter som bidrar till uppåtgående social konvergens och sammanhållning i EU, särskilt de principer som förhindrar orättvis konkurrens på den inre marknaden. [Ändr. 379] |
||||||||||||||||
|
Effektiv tillämpning av partnerskapsprincipen. |
Det finns en ram för att alla partner ska kunna spela en fullvärdig roll i utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av program, vilken omfattar följande:
|
||||||||||||||||
BILAGA IV
Tematiska nödvändiga villkor som är tillämpliga på Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden – artikel 11.1
|
Politiskt mål |
Särskilt mål |
Namn på nödvändigt villkor |
Uppfyllningskriterier för det nödvändiga villkoret |
|||||||||||||||||||||||||
|
Eruf: Alla särskilda mål inom detta politiska mål |
God styrning av den nationella eller regionala strategin för smart specialisering |
Strategier för smart specialisering ska stödjas av följande åtgärder:
|
|||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Strategisk politisk ram för stöd till energieffektiv renovering av bostadshus och andra byggnader |
|
|||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Styrning av energisektorn |
En nationell energi- och klimatplan som uppfyller målet i Parisavtalet om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC antas och innehåller följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Effektivt främja användning av förnybar energi inom alla sektorer och över hela EU |
Åtgärder har vidtagits för att säkerställa följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Effektiv ram för riskhantering vad gäller katastrofer |
En nationell eller regional riskhanteringsplan för katastrofer som överensstämmer med de befintliga klimatanpassningsstrategierna finns på plats och innehåller följande delar:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Uppdaterad planering för nödvändiga investeringar i sektorerna för vatten och avloppsvatten |
En nationell investeringsplan finns och omfattar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Uppdaterad planering för avfallshantering |
Planer för avfallshantering finns i enlighet med artikel 28 i direktiv 2008/98/EG, i dess ändrade lydelse enligt direktiv (EU) 2018/xxxx, och omfattar hela medlemsstatens territorium och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Prioriterad åtgärdsram för de bevarandeåtgärder som krävs med unionens medfinansiering |
En ram för prioriterade åtgärder i enlighet med artikel 8 i direktiv 92/43/EEG finns på plats och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
|
Nationell eller regional bredbandsplan |
En nationell eller regional bredbandsplan finns som inkluderar följande:
|
|||||||||||||||||||||||||
|
Eruf och Sammanhållningsfonden:
|
Övergripande transportplanering på lämplig nivå |
En multimodal kartläggning av befintliga och planerade infrastrukturer till och med 2030 som gör följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
ESF:
|
Strategisk ram för en aktiv arbetsmarknadspolitik |
En strategisk ram för en aktiv arbetsmarknadspolitik mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättning finns och omfattar följande:
|
|||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
ESF:
|
Nationell strategisk ram för jämställdhet |
En nationell strategisk ram för jämställdhet finns och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
ESF:
|
Strategisk ram för utbildningssystemet på alla nivåer |
En nationell och/eller regional strategisk ram för utbildningssystemet finns och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
ESF:
|
Nationell strategisk ram för social delaktighet och fattigdomsminskning |
Det finns en nationell strategisk ram och handlingsplan för social delaktighet och fattigdomsminskning som inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
ESF:
|
Nationell strategi för integrering av romer |
En nationell strategi för integrering av romer finns och inkluderar följande:
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Eruf:
ESF:
|
Strategisk ram för hälso- och sjukvård |
En nationell eller regional strategisk ram för hälso- och sjukvård finns på plats som innehåller följande:
|
(1) EUT L [ännu ej antagen]
(2) Enligt den bedömning av kapacitet för riskhantering som krävs i artikel 6 c i beslut nr 1313/2013/EU.
(3) Enligt definitionen i Europeiska kommissionens meddelande: På väg mot ett europeiskt gigabitsamhälle (COM(2016)587), https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/policies/improving-connectivity-and-access
(4) I enlighet med artikel 22 i [förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation].
(5) Direktiv 2014/61/EU.
BILAGA V
Mall för program som får stöd från Eruf (målet Investering för sysselsättning och tillväxt), ESF+, Sammanhållningsfonden och EHFF – artikel 16.3
|
CCI |
|
||
|
Namn på engelska |
[255 tecken (1)] |
||
|
Namn på landets språk |
[255] |
||
|
Version |
|
||
|
Första året |
[4] |
||
|
Sista året |
[4] |
||
|
Stödberättigande från |
|
||
|
Stödberättigande till och med |
|
||
|
Kommissionens beslut nr |
|
||
|
Datum för kommissionens beslut |
|
||
|
Medlemsstatens beslut om ändring nr |
|
||
|
Medlemsstatens beslut, datum för ikraftträdande |
|
||
|
Överföring av mindre betydelse (artikel 19.5) |
Ja/Nej |
||
|
Nutsregioner som omfattas av programmet (ej tillämpligt för EHFF) |
|
||
|
Berörd fond |
|
||
|
|||
|
|||
|
1. Programstrategi: viktigaste utmaningar och politiska åtgärder
Referens: Artikel 17.3 a i-vii och 17.3 b
|
Textfält [60 000 ] |
För målet Investering för sysselsättning och tillväxt:
|
Tabell 1 |
||
|
Politiskt mål |
Särskilt mål eller särskild prioritering (*1) |
Motivering (sammanfattning) |
|
|
|
[2 000 per särskilt mål eller särskild prioritering] |
För EHFF:
|
Tabell 1A |
|||
|
Politiskt mål |
Prioritering |
Swot-analys (för varje prioritering) |
Motivering (sammanfattning) |
|
|
|
Styrkor [10 000 per prioritering] |
[20 000 per prioritering] |
|
Svagheter [10 000 per prioritering] |
|||
|
Möjligheter [10 000 per prioritering] |
|||
|
Hot [10 000 per prioritering] |
|||
|
Kartläggning av behov på grundval av swot-analysen och med beaktande av de faktorer som anges i artikel 6.6 i EHFF-förordningen [10 000 per prioritering] |
|||
2. Andra prioriteringar än tekniskt stöd
Referens: Artikel 17.2 och 17.3 c
Tabell 1 T: Programstruktur (*2)
|
ID |
Namn [300] |
TEKNISKT STÖD |
Beräknings grund |
Fond |
Stödd regionkategori |
Valt särskilt mål |
|
1 |
Prioritering 1 |
Nej |
|
Eruf |
Mer utvecklade |
Särskilt mål 1 |
|
Övergångsregioner |
||||||
|
Mindre utvecklade |
Särskilt mål 2 |
|||||
|
De yttersta randområdena och glesbefolkade områdena |
||||||
|
Mer utvecklade |
Särskilt mål 3 |
|||||
|
2 |
Prioritering 2 |
Nej |
|
ESF+ |
Mer utvecklade |
Särskilt mål 4 |
|
Övergångsregioner |
||||||
|
Mindre utvecklade |
Särskilt mål 5 |
|||||
|
De yttersta randområdena |
||||||
|
3 |
Prioritering 3 |
Nej |
|
Sammanhållnings fonden |
Ej tillämpligt |
|
|
3 |
Prioritering tekniskt stöd |
Ja |
|
|
|
Ej tillämpligt |
|
.. |
Särskild prioritering ungdomssysselsättning |
Nej |
|
ESF+ |
|
|
|
|
Särskild prioritering barngaranti |
Nej |
|
ESF+ |
|
|
|
.. |
Särskild prioritering landsspecifika rekommendationer |
Nej |
|
ESF+ |
|
|
|
.. |
Särskild prioritering Innovativa åtgärder |
Nej |
|
ESF+ |
|
Särskilt mål 8 |
|
|
Särskild prioritering Materiell fattigdom |
Nej |
|
ESF+ |
|
Särskilt mål 9 |
2.1 Namn på prioriteringen [300] (upprepas för varje prioritering)
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
2.1.1 Särskilt mål (2) (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) – upprepas för varje utvalt särskilt mål eller stödområde, för andra prioriteringar än tekniskt stöd [Ändr. 407]
2.1.1.1 Fondernas interventioner
Referens: Artikel 17.3 d i, iii, iv, v och vi.
Relaterade typer av åtgärder (artikel 17.3 d i):
|
Textfält [8 000 ] |
Förteckning över planerade insatser av strategisk betydelse (artikel 17.3 d i):
|
Textfält [2 000 ] |
De huvudsakliga målgrupperna (artikel 17.3 d iii):
|
Textfält [1 000 ] |
Särskilda målterritorier, inklusive den planerade användningen av territoriella verktyg (artikel 17.3 d iv)
|
Textfält [2 000 ] |
Interregionala och transnationella åtgärder (artikel 17.3 d v):
|
Textfält [2 000 ] |
Den planerade användningen av finansieringsinstrument (artikel 17.3 d vi)
|
Textfält [1 000 ] |
2.1.1.2 Indikatorer (3) [Ändr. 408]
Referens: artikel 17.3 d ii
|
Tabell 2: Outputindikatorer |
||||||||
|
Prioritering |
Särskilt mål (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) |
Fond |
Regionkategori |
ID [5] |
Indikator [255] |
Måttenhet |
Delmål (2024) |
Mål (2029) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 3: Resultatindikatorer |
|||||||||||
|
Prioritering |
Särskilt mål (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) |
Fond |
Regionkategori |
ID [5] |
Indikator [255] |
Måttenhet |
Referenslinje eller referensvärde |
Referensår |
Mål (2029) |
Uppgiftskälla [200] |
Anmärkningar [200] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2.1.1.3 Vägledande fördelning av anslagna medel efter per typ av intervention (4) (ej tillämpligt för EHFF) [Ändr. 409]
Referens: artikel 17.3 d vii
|
Tabell 4: Dimension 1 – interventionstyp |
|||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 5: Dimension 2 – finansieringsform |
|||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 6: Dimension 3 – territoriell genomförandemekanism och territoriell inriktning |
|||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 7: Dimension 6 – ESF+-sekundärteman |
|||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Särskilt mål |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
|
2.1.2 Särskilt mål inriktad på materiell fattigdom
Referens: Artikel 17.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser
Typer av stöd
|
Textfält [2 000 ] |
Huvudsakliga målgrupper
|
Textfält [2 000 ] |
Beskrivning av de nationella eller regionala stödsystemen
|
Textfält [2 000 ] |
Kriterier för urval av insatser (5) [Ändr. 410]
|
Textfält [4 000 ] |
2.T. Prioritering för tekniskt stöd
Referens: Artiklarna 17.3 e, 29, 30, 31 och 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
Beskrivning av tekniskt stöd med schablonsatsbetalningar – artikel 30
|
Textfält [5 000 ] |
Beskrivning av tekniskt stöd med finansiering som inte är kopplad till kostnader – artikel 31
|
Textfält [3 000 ] |
|
Tabell 8: Dimension 1 – interventionstyp |
||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 9: Dimension 5 – ESF+-sekundärteman |
||||
|
Prioritering nr |
Fond |
Regionkategori |
Kod |
Belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
|
3. Finansieringsplan
Referens: Artiklarna 10, 17.3 f i–iii, 21 och 106.1–3 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
3.A Överföringar och bidrag (6)
Referens: Artiklarna 10 och 21 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
||
|
Tabell 15: Bidrag till InvestEU (*3)
|
|
Kategori av regioner |
Fönster 1 |
Fönster 2 |
Fönster 3 |
Fönster 4 |
Fönster 5 |
Belopp |
|
|
|
(a) |
(b) |
(c) |
(d) |
(e) |
(f)=(a)+(b)+(c)+(d)+(e)) |
|
Eruf |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
ESF+ |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
EHFF |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 16: Överföringar till instrument med direkt eller indirekt förvaltning (*4)
|
Fond |
Kategori av regioner |
Instrument 1 |
Instrument 2 |
Instrument 3 |
Instrument 4 |
Instrument 5 |
Belopp för överföring |
|
|
|
(a) |
(b) |
(c) |
(d) |
(e) |
(f)=(a)+(b)+(c)+(d)+(e) |
|
Eruf |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
ESF+ |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
EHFF |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
[Ändr. 411]
Tabell 17: Överföringar mellan fonder med delad förvaltning (*5)
|
|
Eruf |
ESF+ |
Sammanhållningsfonden |
EHFF |
Amif |
Fonden för inre säkerhet |
Instrumentet för gränsförvaltning och visering |
Totalt |
|||||||
|
Mer utvecklade |
Övergångsregioner |
Mindre utvecklade |
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
Mer utvecklade |
Övergångsregioner |
Mindre utvecklade |
De yttersta randområdena |
||||||||
|
Eruf |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ESF+ |
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
EHFF |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3.1 Anslag per år
Referens: Artikel 17.3 f i
|
Tabell 10: Anslag per år |
|||||||||
|
Fond |
Regionkategori |
2021 |
2022 |
2023 |
2024 |
2025 |
2026 |
2027 |
Totalt |
|
Eruf |
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ESF+ |
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanhållningsfonden |
Ej tillämpligt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
EHFF |
Ej tillämpligt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3.2 Totala anslag per fond och nationell medfinansiering (7) [Ändr. 412]
Referens: Artikel 17.3.f ii och 17.6
För målet Investering för sysselsättning och tillväxt:
|
Tabell 11: Totala anslag per fond och nationell medfinansiering |
||||||||||
|
Politiskt mål nr eller tekniskt stöd |
Prioritering |
Underlag för beräkning av unionens stöd (totalt eller offentligt) |
Fond |
Regionkategori (*6) |
EU:s bidrag |
Nationellt bidrag |
Vägledande fördelning av det nationella bidraget |
Totalt |
Medfinansieringsgrad |
|
|
Offentligt |
Privat |
|||||||||
|
|
|
|
|
(a) |
(b)=(c)+(d) |
(c) |
(d) |
(e)=(a)+(b) (*7) |
(f)=(a)/(e) (*7) |
|
|
|
Prioritering 1 |
Offentligt/totalt |
Eruf |
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
||||
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
||||
|
Särskilt anslag till de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
Prioritering 2 |
|
ESF+ |
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
||||
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
||||
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
Prioritering 3 |
|
Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
TEKNISKT STÖD |
Tekniskt stöd artikel 29 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
|
Eruf eller ESF+ eller Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tekniskt stöd artikel 30 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
|
Eruf eller ESF+ eller Sammanhållningsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt Eruf |
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
Särskilt anslag till de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
|
|
|
|
|
||
|
Totalt ESF+ |
|
|
Mer utvecklade |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Övergångsregioner |
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
Mindre utvecklade |
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
|
|
|
||
|
Totalt Sammanhållningsfonden |
|
Ej tillämpligt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanlagt totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
För EHFF:
Referens: Artikel 17.3 f iii
|
Tabell 11 A |
||||||
|
Prioritering |
Typ av stödområde (nomenklatur enligt EHFF-förordningen) |
Beräkningsgrund för EU-stöd |
EU-bidrag |
Nationella offentliga källor |
Totalt |
Medfinansieringsgrad |
|
Prioritering 1 |
1.1 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
1.2 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
|
1.3 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
|
1.4 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
|
1.5 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
|
Prioritering 2 |
2.1 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
Prioritering 3 |
3.1 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
Prioritering 4 |
4.1 |
Offentligt |
|
|
|
|
|
Tekniskt stöd |
5.1 |
Offentligt |
|
|
|
|
4. Nödvändiga villkor
Referens: Artikel 19.3 h
|
Tabell 12: Nödvändiga villkor |
|||||||
|
Nödvändiga villkor |
Fond |
Särskilt mål (Ej tillämpligt på EHFF) |
Uppfyllnad av nödvändigt villkor |
Kriterier |
Uppfyllnad av kriterier |
Hänvisning till relevanta dokument |
Motivering |
|
|
|
|
Ja/Nej |
Kriterium 1 |
Ja/Nej |
[500] |
[1 000 ] |
|
|
|
|
|
Kriterium 2 |
Ja/Nej |
|
|
5. Programmyndigheter
Referens: Artiklarna 17.3 j, 65 och 78 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Tabell 13: Programmyndigheter |
|||
|
Programmyndigheter |
Institutionens namn[500] |
Kontaktpersonens namn[200] |
E-post [200] |
|
Förvaltande myndighet |
|
|
|
|
Revisionsmyndighet |
|
|
|
|
Organ som tar emot betalningar från kommissionen |
|
|
|
6. Partnerskap
Referens: Artikel 17.3 g
|
Textfält [10 000 ] |
7. Kommunikation och synlighet
Referens: Artiklarna 17.3 i och 42.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Textfält [4 500 ] |
8. Användningen av enhetskostnader, enhetsbelopp, schablonsatser och finansiering som inte är kopplad till kostnader
Referens: Artiklarna 88 och 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
Tabell 14: Användningen av enhetskostnader, enhetsbelopp, schablonsatser och finansiering som inte är kopplad till kostnader
|
Indikation på användning av artiklarna 88 och 89 (*8) |
Prioritering nr |
Fond |
Särskilt mål (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) |
|
Återbetalning av stödberättigande utgifter på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser inom prioritering enligt artikel 88 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
Prioritering 1 |
Eruf |
Särskilt mål 1 |
|
Särskilt mål 2 |
|||
|
Prioritering 2 |
ESF+ |
Särskilt mål 3 |
|
|
Särskilt mål 4 |
|||
|
Prioritering 3 |
Sammanhållningsfonden |
Särskilt mål 5 |
|
|
Särskilt mål 6 |
|||
|
Finansiering som inte är kopplad till kostnader enligt artikel 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
Prioritering 1 |
Eruf |
Särskilt mål 7 |
|
Särskilt mål 8 |
|||
|
Prioritering 2 |
ESF+ |
Särskilt mål 9 |
|
|
Särskilt mål 10 |
|||
|
Prioritering 3 |
Sammanhållningsfonden |
Särskilt mål 11 |
|
|
Särskilt mål 12 |
TILLÄGG
|
— |
Återbetalning av stödberättigande utgifter på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser (artikel 88 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
|
— |
Finansiering som inte är kopplad till kostnader (artikel 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
|
— |
EHFF:s handlingsplan för småskaligt kustfiske |
|
— |
EHFF:s handlingsplan för varje yttersta randområde |
(1) Nummer inom hakparenteser avser antal tecken.
(*1) Särskilda prioriteringar enligt ESF+-förordningen
(*2) Uppgifter i denna tabell kommer att fungera som teknisk input för förhandsifyllning av andra fält och tabeller i mallen i elektroniskt format. Gäller inte EHFF. [Ändr. 405]
(**) Om markeras gå vidare till avsnitt 2.1.2 [Ändr. 406]
(2) Med undantag för ett särskilt mål som anges i artikel 4.1 c vii 4.1 xi i ESF+-förordningen.
(3) Före halvtidsöversynen under 2025 för Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden, fördelning endast för åren 2021–2025.
(4) Före halvtidsöversynen av Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden 2025, endast fördelning för åren 2021–2025.
(5) Endast för program som begränsas till det särskilda mål som anges i artikel 4.1 c vii 4.1 xi i ESF+-förordningen.
(6) Gäller endast för programändringar i enlighet med artiklarna 10 och 21 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
(*3) Kumulativa belopp för alla bidrag under programperioden.
(*4) Kumulativa belopp för alla överföringar under programperioden.
(*5) Kumulativa belopp för alla överföringar under programperioden.
(7) Före halvtidsöversynen under 2025 för Eruf, ESF+ och Sammanhållningsfonden, anslag endast för åren 2021–2025.
(*6) För Eruf: mindre utvecklade, övergångsregioner, mer utvecklade, och, i förekommande fall, särskilda anslag för de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena. För ESF+: mindre utvecklade, övergångsregioner, mer utvecklade, och, i förekommande fall, ytterligare anslag för de yttersta randområdena. För Sammanhållningsfonden: ej tillämpligt. För tekniskt stöd beror tillämpningen av regionkategorier på valet av en fond.
(*7) I tillämpliga fall för alla regionkategorier.
(*8) Fullständig information kommer att tillhandahållas enligt de mallar som finns bifogade till förordningen om gemensamma bestämmelser.
Tillägg 1: Återbetalning av stödberättigande utgifter från kommissionen till medlemsstaten på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
(artikel 88)
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste delarna
|
Prioritering |
Fond |
Särskilt mål (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) |
Regionkategori |
Beräknad procentandel av det totala anslaget inom prioriteringen på vilken det förenklade kostnadsalternativet kommer att tillämpas |
Typ av insats |
Namn på motsvarande indikator |
Måttenhet för indikatorn |
Typ av förenklat kostnadsalternativ (standardskala för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser) |
Motsvarande standardskalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser (i nationell valuta) |
||
|
|
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
B. Detaljerade uppgifter per insatstyp (fylls i för varje insatstyp)
Har den förvaltande myndigheten fått stöd från ett externt företag för att ange de förenklade kostnaderna nedan?
Om så är fallet, ange det externa företaget:Typer av insats
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
C:. Beräkning av standardskalan för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser
|
1. |
Källa till de uppgifter som används för beräkning av standardskalan av enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser (vem producerar, samlar in och registrerar uppgifterna, var lagras uppgifterna, brytdatum, validering etc.)
|
|
2. |
Ange varför den föreslagna metoden och beräkningen är relevant för typen av insats.
|
|
3. |
Ange hur beräkningarna har gjorts, särskilt eventuella antaganden som gjorts vad gäller kvalitet eller mängder. I förekommande fall bör statistiska bevis och riktmärken användas och bifogas denna bilaga i ett format som kan användas av kommissionen.
|
|
4. |
Förklara hur ni har säkerställt att endast stödberättigande utgifter ingår i beräkningen av standardskalan av enhetskostnad, enhetsbelopp eller schablonsats.
|
|
5. |
Bedömning av revisionsmyndighet av beräkningsmetoden, beloppen och arrangemangen för att säkerställa kontroll, kvalitet, insamling och lagring av uppgifter.
|
(1) Flera kompletterande indikatorer (till exempel en outputindikator och en resultatindikator) är möjliga för en typ av insats. I dessa fall ska fälten 1.3–1.11 fyllas i för varje indikator.
Tillägg 2: Finansiering som inte är kopplad till kostnader
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
(artikel 89)
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste delarna
|
Prioritering |
Fond |
Särskilt mål (målet Investering för sysselsättning och tillväxt) eller stödområde (EHFF) |
Regionkategori |
Belopp som omfattas av finansiering som inte är kopplad till kostnader |
Typ av insats |
Villkor som ska uppfyllas/resultat som ska uppnås |
Namn på motsvarande indikator |
Måttenhet för indikatorn |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt belopp som omfattas |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
B. Detaljerade uppgifter per insatstyp (fylls i för varje insatstyp)
Typer av insats
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
Mellanliggande produkter |
Datum |
Belopp |
||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
Ange vilka organ som ansvarar för dessa arrangemang |
|
||||||||||
Tillägg 3: EHFF:s handlingsplan för småskaligt kustfiske
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
1. Beskrivning av fiskeflottan för småskaligt kustfiske
|
Textfält [5 000 ] |
2. Allmän beskrivning av strategin för utvecklingen av ett lönsamt och hållbart småskaligt kustfiske
|
Textfält [5 000 ] och vägledande totalt anslaget belopp från EHFF |
3. Beskrivning av de särskilda åtgärderna inom strategin för utvecklingen av ett lönsamt och hållbart småskaligt kustfiske
|
Beskrivning av de viktigaste åtgärderna |
Vägledande anslaget belopp från EHFF (EUR) |
|
Anpassning och förvaltning av fiskekapaciteten Textfält [10 000 ] |
|
|
Främjande av hållbara, klimattåliga och koldioxidsnåla fiskemetoder som minimerar skadorna på miljön av fält Textfält [10 000 ] |
|
|
Förstärkning av värdekedjan inom sektorn och främjande av marknadsföringsstrategier Textfält [10 000 ] |
|
|
Främjande av färdigheter, kunskaper, innovation och kapacitetsuppbyggnad Textfält [10 000 ] |
|
|
Förbättring av hälsa, säkerhet och arbetsvillkor ombord på fiskefartyg Textfält [10 000 ] |
|
|
Ökad överensstämmelse med krav avseende uppgiftsinsamling, spårbarhet, kontroll, inspektion och övervakning Textfält [10 000 ] |
|
|
Deltagande av småskaliga aktörer i den samverkansbaserade förvaltningen av maritima områden, bland annat skyddade marina områden och Natura 2000-områden Textfält [10 000 ] |
|
|
Diversifiering av verksamheten i en hållbar blå ekonomi Textfält [10 000 ] |
|
|
Kollektiv organisering och deltagande av småskaliga aktörer i de beslutsfattande och rådgivande processerna Textfält [10 000 ] |
|
4. I tillämpliga fall, genomförandet av FAO:s frivilliga riktlinjer för att säkra ett hållbart småskaligt fiske
|
Textfält [10 000 ] |
5. I tillämpliga fall, genomförandet av den regionala handlingsplanen för det småskaliga fisket från allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet
|
Textfält [10 000 ] |
6. Indikatorer
|
Tabell 1: Outputindikatorer |
|||
|
Namn på outputindikatorn |
Måttenhet |
Delmål (2024) |
Mål (2029) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 2: Resultatindikatorer |
||||
|
Namn på resultatindikatorn |
Måttenhet |
Referensscenario |
Referensår |
Mål (2029) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillägg 4: EHFF:s handlingsplan för varje yttersta randområde
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
1. Beskrivning av strategin för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna och utvecklingen av en hållbar blå ekonomi
|
Textfält [30 000 ] |
2. Beskrivning av de viktigaste åtgärder som planeras och motsvarande ekonomiska medel
|
Beskrivning av de viktigaste åtgärderna |
Anslaget belopp från EHFF (EUR) |
|
Strukturellt stöd till fiskeri- och vattenbrukssektorn inom EHFF Textfält [10 000 ] |
|
|
Kompensation för extra kostnader enligt artikel 21 i EHFF-förordningen Textfält [10 000 ] |
|
|
Andra investeringar i en hållbar blå ekonomi som är nödvändiga för att uppnå en hållbar utveckling i kustområden Textfält [10 000 ] |
|
3. Beskrivning av synergier med andra källor för unionsfinansiering
|
Textfält [10 000 ] |
4. Beskrivning av synergier med handlingsplanen för småskaligt kustfiske
|
Textfält [10 000 ] |
BILAGA VI
Mall för program för Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering – artikel 16.3
|
CCI- nr |
|
|
Namn på engelska |
[255 tecken (1)] |
|
Namn på landets språk |
[255] |
|
Version |
|
|
Första året |
[4] |
|
Sista året |
[4] |
|
Stödberättigande från |
|
|
Stödberättigande till och med |
|
|
Kommissionens beslut nr |
|
|
Datum för kommissionens beslut |
|
|
Medlemsstatens beslut om ändring nr |
|
|
Medlemsstatens beslut om ändring, datum för ikraftträdande |
|
1. Programstrategi: viktigaste utmaningar och politiska åtgärder
Referens: Artikel 17.3 a i-v och vii och 17.3 b
|
Detta avsnitt förklarar hur programmet kommer att ta itu med de viktigaste utmaningar som anges i partnerskapsöverenskommelsen, och innehåller en sammanfattning av de utmaningar som identifierats på nationell nivå med utgångspunkt i lokala, regionala och nationella bedömningar av behoven och/eller strategier. Det innehåller en översikt av läget när det gäller genomförandet av EU:s relevanta regelverk och de framsteg som gjorts med EU:s handlingsplaner, och beskriver hur fonden kommer att stödja utvecklingen av dessa genom programperioden. |
|
Textfält [15 000 ] |
2. Särskilda mål (upprepas för varje specifikt mål annat än tekniskt stöd)
Referens: Artikel 17.2 och 17.4
2.1 Namn på det särskilda målet
2.1.1 Beskrivning av ett särskilt mål
|
Detta avsnitt beskriver för varje särskilt mål, den ursprungliga situationen, de viktigaste utmaningarna och föreslagna åtgärder som stöds genom fonden. Det beskriver vilka operativa mål som genomförs med stöd från fonden, och innehåller en vägledande förteckning över åtgärder inom ramen för artiklarna 3 och 4 i förordningen om Amif, Fonden för inre säkerhet respektive instrumentet för gränsförvaltning och visering. I synnerhet ger det, för operativt stöd, en motivering i linje med artikel 17 i förordningen om Fonden för inre säkerhet, artiklarna 17 och 18 i förordningen om instrumentet för gränsförvaltning och visering respektive artikel 20 i Amif-förordningen. Det innehåller en vägledande förteckning över stödmottagare med deras stadgade skyldigheter, huvuduppgifter som ska stödjas och en vägledande mängd personal som kommer att stödjas för varje stödmottagare och uppgift. För Fonden för inre säkerhet ska operativt stöd beskrivas i punkt 4 i mallen. För särskilda åtgärder beskrivs hur åtgärden ska utföras och ges en motivering till det anslagna beloppet. Dessutom, för gemensamma särskilda åtgärder, förtecknar den ledande medlemsstaten de deltagande medlemsstaterna, inklusive deras uppgifter och, i tillämpliga fall, deras ekonomiska bidrag. För nödstöd beskrivs hur åtgärden ska utföras och ges en motivering till det anslagna beloppet. Planerad användning av finansieringsinstrument, i förekommande fall. Endast för Amif: vidarebosättning och solidaritet ska redovisas separat. Textfält [16 000] |
2.1.2 Indikatorer
|
Tabell 1: Outputindikatorer |
|||||
|
Särskilt mål |
ID [5] |
Indikator [255] |
Måttenhet |
Delmål (2024) |
Mål (2029) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 2: Resultatindikatorer |
||||||||
|
Särskilt mål |
ID [5] |
Indikator [255] |
Måttenhet |
Referenslinje eller referensvärde |
Referensår |
Mål (2029) |
Uppgiftskälla [200] |
Anmärkningar [200] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2.1.3 Vägledande fördelning avanslagna medel efter typ av intervention
Referens: Artiklarna 10.16 och 17.5 i förordningen om instrumentet för gränsförvaltning och visering eller artikel 10.9 i förordningen om Fonden för inre säkerhet eller artikel 10.8 i Amif-förordningen
|
Tabell 3 |
|||
|
Särskilt mål |
Interventionstyp |
Kod |
Vägledande belopp (EUR) |
|
|
|
|
|
1.1. Operativt stöd (endast Fonden för inre säkerhet)
|
Detta avsnitt gäller endast för program som får stöd från Fonden för inre säkerhet och ger en motivering till användningen av det i linje med artikel 17 i förordningen om Fonden för inre säkerhet. Det innehåller en vägledande förteckning över stödmottagare med deras stadgade skyldigheter, huvuduppgifter som ska stödjas och ett indikativt antal medarbetare som kommer att stödjas för varje stödmottagare och uppgift. Se också punkt 2.1.1. |
|
Textfält [5 000 ] |
|
Tabell 4 |
||
|
Interventionstyp |
Kod |
Vägledande belopp (EUR) |
|
|
|
|
1.2 Tekniskt stöd
Referens: Artiklarna 17.3 e, 30, 31 och 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Textfält [5 000 ] (tekniskt stöd med schablonsatsbetalningar) |
|
Textfält [3 000 ] (tekniskt stöd med utbetalningar som inte är kopplade till kostnader) |
|
Tabell 5 |
||
|
Interventionstyp |
Kod |
Vägledande belopp (EUR) |
|
|
|
|
3. Finansieringsplan
Referens: Artikel 17.3 f
3.1 Anslag per år
|
Tabell 6 |
||||||||
|
Fond |
2021 |
2022 |
2023 |
2024 |
2025 |
2026 |
2027 |
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3.2 Totala anslag från fonden och nationell medfinansiering
Referens: Artikel 17.3 f iv
|
Tabell 7 |
||||||||
|
Särskilt mål |
Typ av åtgärd |
Underlag för beräkning av unionens stöd (totalt eller offentligt) |
EU-bidrag (a) |
Nationellt bidrag (b)=(c)+(d) |
Vägledande fördelning av det nationella bidraget |
Totalt e=(a)+(b) |
Medfinansieringsgrad (f)=(a)/(e) |
|
|
offentligt (c) |
privat (d) |
|||||||
|
Särskilt mål 1 |
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt för särskilt mål 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Särskilt mål 2 |
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt för särskilt mål 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Särskilt mål 3 |
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt för särskilt mål 3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tekniskt stöd (artikel 30 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tekniskt stöd (artikel 31 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sammanlagt totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 8 [endast Amif] |
Antal personer per år |
||||||
|
Kategori |
2021 |
2022 |
2023 |
2024 |
2025 |
2026 |
2027 |
|
Vidarebosättning |
|
|
|
|
|
|
|
|
Humanitär inresa |
|
|
|
|
|
|
|
|
[Andra kategorier] |
|
|
|
|
|
|
|
4. Nödvändiga villkor
Referens: Artikel 17.3 h
|
Tabell 9 |
|||||
|
Nödvändigt villkor |
Uppfyllnad av nödvändigt villkor |
Kriterier |
Uppfyllnad av kriterier |
Hänvisning till relevanta dokument |
Motivering |
|
|
|
Kriterium 1 |
Ja/Nej |
[500] |
[1 000 ] |
|
|
|
Kriterium 2 |
|
|
|
5. Programmyndigheter
Referens: Artiklarna 17.3 j, 65 och 78 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Tabell 10 |
Institutionens namn[500] |
Kontaktpersonens namn och befattning[200] |
E-post [200] |
|
Förvaltande myndighet |
|
|
|
|
Revisionsmyndighet |
|
|
|
|
Organ som tar emot betalningar från kommissionen |
|
|
|
6. Partnerskap
Referens: Artikel 17.3 g
|
Textfält [10 000 ] |
7. Kommunikation och synlighet
Referens: Artiklarna 17.3 i och 42.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Textfält [4 500 ] |
8. Användningen av enhetskostnader, enhetsbelopp, schablonsatser och finansiering som inte är kopplad till kostnader
Referens: Artiklarna 88 och 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser.
|
Indikation på användning av artiklarna 88 och 89 (*1) |
Särskilt mål |
|
Återbetalning av stödberättigande utgifter på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser inom prioritering enligt artikel 88 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
|
|
Finansiering som inte är kopplad till kostnader enligt artikel 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser |
|
TILLÄGG
|
— |
Återbetalning av stödberättigande utgifter på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser (artikel 88 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
|
— |
Finansiering som inte är kopplad till kostnader (artikel 89 i förordningen om gemensamma bestämmelser) |
(1) Nummer inom hakparenteser avser antal tecken.
(*1) Fullständig information kommer att tillhandahållas enligt mallarna i tilläggen.
Tillägg 1: Återbetalning av stödberättigande utgifter från kommissionen till medlemsstaten på grundval av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
(artikel 88)
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste delarna
|
Prioritering |
Fond |
Beräknad procentandel av det totala anslaget inom prioriteringen på vilken det förenklade kostnadsaltenativet kommer att tillämpas |
Typ av insats |
Namn på motsvarande indikator |
Måttenhet för indikatorn |
Typ av förenklat kostnadsalternativ (standardskala för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser) |
Motsvarande standardskalor för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser |
||
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
B. Detaljerade uppgifter per insatstyp (fylls i för varje insatstyp)
Har den förvaltande myndigheten fått stöd från ett externt företag för att ange de förenklade kostnaderna nedan?
Om så är fallet, ange det externa företaget:Typer av insats
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
||||||||
|
|
C. Beräkning av standardskalan för enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser
|
1. |
Källa till de uppgifter som används för beräkning av standardskalan av enhetskostnader, enhetsbelopp eller schablonsatser (vem producerar, samlar in och registrerar uppgifterna, var lagras uppgifterna, brytdatum, validering etc.)
|
|
2. |
Ange varför den föreslagna metoden och beräkningen är relevant för typen av insats.
|
|
3. |
Ange hur beräkningarna har gjorts, särskilt eventuella antaganden som gjorts vad gäller kvalitet eller mängder. I förekommande fall bör statistiska bevis och riktmärken användas och bifogas denna bilaga i ett format som kan användas av kommissionen.
|
|
4. |
Förklara hur ni har säkerställt att endast stödberättigande utgifter ingår i beräkningen av standardskalan av enhetskostnad, enhetsbelopp eller schablonsats.
|
|
5. |
Bedömning av revisionsmyndighet av beräkningsmetoden, beloppen och arrangemangen för att säkerställa kontroll, kvalitet, insamling och lagring av uppgifter.
|
(1) Flera kompletterande indikatorer (till exempel en outputindikator och en resultatindikator) är möjliga för en typ av insats. I dessa fall ska fälten 1.3–1.11 fyllas i för varje indikator.
Tillägg 2: Finansiering som inte är kopplad till kostnader
Mall för inlämning av uppgifter för behandling av kommissionen
(artikel 89)
|
Datum för inlämnandet av förslaget |
|
|
Aktuell version |
|
A. Sammanfattning av de viktigaste delarna
|
Prioritering |
Fond |
Belopp som omfattas av den finansiering som inte är kopplad till kostnader |
Typ av insats |
Villkor som ska uppfyllas/resultat som ska uppnås |
Namn på motsvarande indikator |
Måttenhet för indikatorn |
|
|
|
|
|
|
|
Kod |
Beskrivning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt belopp som omfattas |
|
|
|
|
|
|
|
B. Detaljerade uppgifter per insatstyp (fylls i för varje insatstyp)
Typer av insats
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
Mellanliggande produkter |
Datum |
Belopp |
||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
|
|
||||||||||
Ange vilka organ som ansvarar för dessa arrangemang. |
|
||||||||||
BILAGA VII
Mall för överföring av uppgifter – artiklarna 37 och 68.1 g (1)
TABELL 1: Ekonomiska uppgifter på prioriterings- och programnivå (artikel 37.2 a)
|
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
|
Prioriteringens anslag på grundval av programmet |
Kumulativa uppgifter om programmets finansiella utveckling |
|||||||||||
|
Prioritering |
Särskilt mål |
Fond |
Regionkategori |
Grund för beräkningen av unionens bidrag* (Totalt bidrag eller offentligt bidrag) |
Totalt anslag (EUR) |
Medfinansieringsgrad (%) |
Total stödberättigande kostnad för insatser som valts ut för stöd (EUR) |
Bidraget från fonderna till de insatser som valts ut för stöd (EUR) |
Andel av det totala anslaget som omfattas av valda insatser (%) [kolumn 7/kolumn 5x 100] |
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Andel av det totala anslaget som omfattas av stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet (%) [kolumn 10/kolumn 5x100] |
Antal utvalda insatser |
|
|
|
|
Beräkning |
|
Beräkning |
|
||||||
|
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
<type="P" input=‘"G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="M"> |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Prioritering 1 |
Särskilt mål 1 |
Eruf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Prioritering 2 |
Särskilt mål 2 |
ESF+ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Prioritering 3 |
Särskilt mål 3 |
Sammanhållningsfonden |
Ej tillämpligt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
Eruf |
Mindre utvecklade |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input=‘"G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
Eruf |
Övergångsregioner |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
Eruf |
Mer utvecklade |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
Eruf |
Särskilt anslag till de yttersta randområdena eller de nordliga glesbefolkade områdena |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
ESF |
Mindre utvecklade |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
ESF |
Övergångsregioner |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
ESF |
Mer utvecklade |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
ESF |
Särskilt anslag till de yttersta randområdena |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt |
|
Sammanhållningsfonden |
Ej tillämpligt |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
|
Totalt sammanlagt |
|
Alla fonder |
|
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="N" input="G"> |
|
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
<type="P" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
TABELL 2: Fördelning av de kumulativa ekonomiska uppgifterna per typ av intervention (artikel 37.2 a)
|
Prioritering |
Särskilt mål |
Utgiftens beskaffenhet |
Kategoriseringsdimension |
Ekonomiska uppgifter |
|||||||||
|
|
|
Fond |
Regionkategori |
1 Interventionstyp |
2 Finansieringsform |
3 Territoriell genomförandemekanism |
4 Näringsgren |
5 Geografiskt läge |
6 ESF+-sekundärtema |
7 Makroregionala strategier och havsområdesstrategier |
Total stödberättigande kostnad för insatser som valts ut för stöd (EUR) |
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Antal utvalda insatser |
|
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="S" input="S"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
TABELL 3: Gemensamma och programspecifika outputindikatorer för Eruf och Sammanhållningsfonden (artikel 37.2 b)
|
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
14. |
|
Uppgifter om outputindikatorer från det operativa programmet [extraherade från tabell 2 i det operativa programmet] |
Framsteg hittills i outputindikatorer |
||||||||||||
|
Prioritering |
Särskilt mål |
Fond |
Regionkategori |
ID |
Indikatornamn |
Indikatorindelning (2) (varav:) |
Måttenhet |
Delmål (2024) |
Mål 2029 |
Prognos till datum [dd/mm/åå] |
Uppnått till datum [dd/mm/åå] |
På grundval av kommissionens riktlinjer (Ja/Nej) |
Kommentarer |
|
<type="S" input="G"> (3) |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="C" input="S"> |
<type="S" input="M"> |
|
… |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
TABELL 4: Löner som finansieras genom Eruf och Sammanhållningsfonden på programnivå (artikel 37.2 b)
|
Fond |
ID |
Indikatornamn |
Måttenhet |
Årligt värde som uppnåtts hittills [dd/mm/åå] |
På grundval av kommissionens riktlinjer (Ja/Nej) |
Kommentarer |
||
|
2021 |
… |
2029 |
||||||
|
<type="S" input="M"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="C" input="S"> |
<type="S" input="M"> |
|
|
RCO xx |
Personal som finansieras genom fonden |
Heltidsekvivalenter |
|
|
|
|
|
TABELL 5: Multipelt stöd till företag genom Eruf och Sammanhållningsfonden på programnivå (artikel 37.2 b)
|
ID |
Indikatornamn |
Indikatorindelning (varav:) |
Antal företag som får multipelt stöd per den [dd/mm/åå] |
På grundval av kommissionens riktlinjer (Ja/Nej) |
Kommentarer |
|
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="N" input="M"> |
<type="C" input="S"> |
<type="S" input="M"> |
|
RCO 01 |
Stödda företag |
Mikroföretag |
|
|
|
|
RCO 01 |
Stödda företag |
Små företag |
|
|
|
|
RCO 01 |
Stödda företag |
Medelstora företag |
|
|
|
|
RCO 01 |
Stödda företag |
Stora företag |
|
|
|
|
RCO 01 |
Stödda företag |
Totalt |
<type="N" input="G"> |
|
|
TABELL 6: Gemensamma och programspecifika resultatindikatorer för Eruf och Sammanhållningsfonden (artikel 37.2 b)
|
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
14. |
15. |
16. |
|
Uppgifter om resultatindikatorer från det operativa programmet [extraherade från tabell 3 i det operativa programmet] |
Framsteg hittills i resultatindikatorer |
||||||||||||||
|
Prioritering |
Särskilt mål |
Fond |
Regionkategori |
ID |
Indikatornamn |
Indikatorindelning (4) (varav:) |
Måttenhet |
Programmets referensscenario |
Mål 2029 |
Referensscenariot uppdaterades [dd/mm/åå] |
Värde hittills [dd/mm/åå] |
På grundval av kommissionens riktlinjer (Ja/Nej) |
Kommentarer |
||
|
Prognos |
Uppfyllt |
Prognos |
Uppnått |
||||||||||||
|
<type="S" input="G"> (5) |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="S" input="G"> |
<type="‘N" input="G"> |
<type="N" input="G"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="N" input="M"> |
<type="C" input="S"> |
<type="S" input="M"> |
|
… |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
TABELL 7: Prognos över det belopp för vilket medlemsstaten väntas lämna in betalningsansökningar för innevarande och efterföljande kalenderår (artikel 68.1 g)
Ska för varje program fyllas i per fond och regionkategori, beroende på vad som är tillämpligt
|
Fond |
Regionkategori |
EU:s bidrag |
||
|
[innevarande kalenderår] |
[efterföljande kalenderår] |
|||
|
januari–oktober |
november–december |
januari–december |
||
|
Eruf |
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
Yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena (6) |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
ETS |
|
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
ESF |
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
De yttersta randområdena (7) |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Sammanhållningsfonden |
|
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
EHFF |
|
|
|
|
|
AMF |
|
|
|
|
|
Fonden för inre säkerhet |
|
|
|
|
|
Instrumentet för gränsförvaltning och visering |
|
|
|
|
TABELL8: Uppgifter om finansieringsinstrument (artikel 37.3)
|
Prioritering |
Utgiftens beskaffenhet |
Stödberättigande utgifter per produkt |
Summan av privata och offentliga medel som mobiliserats utöver fonderna |
Summan av förvaltningskostnader och avgifter som deklareras som stödberättigande utgifter |
Ränta och andra vinster som genererats genom stöd från fonderna till finansieringsinstrument som avses i artikel 54 |
Återförda resurser som kan härledas till stöd från fonderna som avses i artikel 56 |
||||||||
|
|
Fond |
Särskilt mål |
Regionkategori |
Lån (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Garanti (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Eget kapital eller därmed likställt kapital (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Kompletterande stöd som kombinerats inom finansieringsinstrumentet (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Lån (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Garanti (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Eget kapital eller därmed likställt kapital (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
Kompletterande stöd som kombinerats inom finansieringsinstrumentet (kod för finansieringsform för finansieringsinstrumentet) |
|||
|
Input = urval |
Input = urval |
Input = urval |
Input = urval |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
Input = manuell |
(1) Förklaring av fältens innehåll:
typ: N=nummer, D=datum, S=sträng, C=kryssruta, P=procent, B=boolesk, Cu=valuta
input: M=manuell, S=val, G=systemgenererad
(2) Detta gäller endast vissa indikatorer. Se kommissionens riktlinjer för närmare uppgifter.
(3) Förklaring av fältens innehåll:
typ: N = nummer, S = sträng, C = kryssruta
input: M=manuell, S=val, G=systemgenererad
(4) Detta gäller endast vissa indikatorer. Se kommissionens riktlinjer för närmare uppgifter.
(5) Förklaring av fältens innehåll:
typ: N = nummer, S = sträng, C = kryssruta
input: M=manuell, S=val, G=systemgenererad
(6) Detta ska endast visa de särskilda anslagen till de yttersta randområdena/de nordliga glesbefolkade områdena.
(7) Detta ska endast visa det särskilda anslaget för de yttersta randområdena.
BILAGA VIII
Kommunikation och synlighet – artiklarna 42 och 44
1. Användningen av och tekniska egenskaper hos unionens emblem
|
1.1. |
Europeiska unionens emblem ska vara framträdande placerat på allt kommunikationsmaterial såsom tryckta eller digitala produkter, webbplatser och deras mobila applikationer som rör genomförandet av en insats och som är avsedda för allmänheten eller deltagarna. |
|
1.2. |
Texten ”Finansieras av EUROPEISKA UNIONEN” eller ”Medfinansieras av EUROPEISKA UNIONEN” ska alltid skrivas ut i sin helhet och placeras intill emblemet. |
|
1.3. |
Följande typsnitt får användas tillsammans med unionens emblem: Arial, Auto, Calibri, Garamond, Trebuchet, Tahoma, Verdana och Ubuntu. Kursiveringar, understrykningar eller teckeneffekter får inte användas. |
|
1.4. |
Texten får inte överlappa unionens emblem på något sätt. |
|
1.5. |
Teckenstorleken ska stå i proportion till emblemets storlek. |
|
1.6. |
Typsnittets färg ska vara Reflex blue, svart eller vit beroende på bakgrunden. |
|
1.7. |
Europeiska unionens emblem får inte ändras eller slås samman med andra grafiska element eller texter. Om andra logotyper förekommer utöver unionens emblem ska unionens emblem ha minst samma storlek som den största av de andra logotyperna. Utöver unionens emblem får ingen annan visuell symbol eller logotyp användas för att tydliggöra unionens stöd. |
|
1.8. |
Om flera insatser äger rum på samma plats, med stöd av samma eller olika finansieringsinstrument, eller om ytterligare finansiering tillhandahålls för samma insats vid en senare tidpunkt, får endast en plakett eller skylt sättas upp. |
|
1.9. |
Grafiska normer för unionens emblem och definitionen av standardfärger:
A) SYMBOLISK BESKRIVNING Mot en himmelsblå bakgrund formar tolv guldfärgade stjärnor en cirkel, som symboliserar de europeiska folkens gemenskap. Antalet stjärnor är konstant, eftersom tolv är en symbol för fulländning och enighet. B) HERALDISK BESKRIVNING På ett azurblått fält framträder en cirkel med tolv guldfärgade stjärnor vars spetsar inte berör varandra. C) GEOMETRISK BESKRIVNING
Emblemet har formen av en blå, rektangulär flagga vars längd är en och en halv gång höjden. Tolv guldfärgade stjärnor placerade på samma avstånd från varandra bildar en osynlig cirkel vars mittpunkt utgör skärningspunkten för rektangelns diagonaler. Cirkelns radie motsvarar en tredjedel av flaggans höjd. Varje stjärna har fem uddar och dessa tangerar omkretsen av en osynlig cirkel, vars radie motsvarar en artondel av flaggans höjd. Samtliga stjärnor avbildas stående, dvs. så att den övre spetsen pekar i samma riktning som flaggstången och två spetsar bildar en rät linje som är vinkelrät mot flaggstången. Cirkeln är arrangerad på så sätt att stjärnorna uppträder i samma position som timmarna på urtavlan till en klocka. Antalet stjärnor är alltid samma. D) FÖRESKRIVNA FÄRGER Emblemet ska ha följande färger: PANTONE REFLEX BLUE för rektangelns yta. PANTONE YELLOW för stjärnorna. E) FYRFÄRGSTRYCK Om avbildningen görs med fyrfärgstryck måste de två standardfärgerna återskapas genom olika blandningar av de fyra valda färgerna. PANTONE YELLOW erhålls genom att använda 100 % ”Process Gul”. PANTONE REFLEX BLUE erhålls genom att blanda 100 % ”Process Cyan” och 80 % ”Process Magenta”. INTERNET PANTONE REFLEX BLUE motsvarar i webbpaletten färgen RGB:0/51/153 (hexadecimal: 003399), och PANTONE YELLOW motsvarar i webbpaletten färgen RGB: 255/204/0 (hexadecimal: FFCC00). ENFÄRGSTRYCK Om man använder svart ska rektangelns konturer och stjärnorna vara i svart, medan bakgrunden behålls vit.
Om man använder blått 8Reflex Blue) ska bakgrunden vara 100 % blå och stjärnorna negativt vita.
ÅTERGIVNING PÅ FÄRGAD BAKGRUND Om man måste ha en färgad bakgrund ska rektangeln omges av en vit bård med en bredd som motsvarar 1/25 av rektangelns höjd.
Principerna för tredje parters användning av unionens emblem har fastställts i en administrativ överenskommelse med Europarådet (1). |
|
2. |
Tillståndet för de immateriella rättigheter som avses i artikel 44.6 ger EU följande rättigheter:
|
BILAGA IX
Delar av finansieringsavtal och strategidokument – artikel 53
1. Delar av finansieringsavtalet för finansieringsinstrument som genomförs enligt artikel 53.3
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
2. Delar av strategidokument som avses i artikel 53.1
|
||
|
||
|
||
|
BILAGA X
Centrala krav på förvaltnings- och kontrollsystem och klassificering av dessa system – artikel 63.1
|
Tabell 1 – Centrala krav på förvaltnings- och kontrollsystem |
Berörda organ/myndigheter |
|
|
1 |
Lämplig separation av funktioner och skriftliga förfaranden för rapportering, tillsyn och övervakning av delegerade uppgifter till ett förmedlande organ |
Förvaltande myndighet |
|
2 |
Lämpliga kriterier och förfaranden för urval av insatser |
Förvaltande myndighet |
|
3 |
Lämplig information till stödmottagarna om de villkor som gäller för stöd till de utvalda insatserna |
Förvaltande myndighet |
|
4 |
Lämpliga förvaltningskontroller, inbegripet lämpliga förfaranden för att kontrollera uppfyllandet av villkoren för finansiering som inte är kopplad till kostnader och för förenklade kostnadsalternativ |
Förvaltande myndighet |
|
5 |
Effektiva system som säkerställer att alla dokument som krävs för verifikationskedjan hålls |
Förvaltande myndighet |
|
6 |
Tillförlitliga elektroniska system (inbegripet kopplingar till system för elektroniskt uppgiftsutbyte med stödmottagarna) för registrering och lagring av uppgifter för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, inbegripet lämpliga förfaranden för att säkerställa uppgifternas säkerhet, integritet och konfidentialitet och autentisering av användare |
Förvaltande myndighet |
|
7 |
Effektivt genomförande av proportionella åtgärder mot bedrägeri |
Förvaltande myndighet |
|
8 |
Lämpliga förfaranden för utarbetande av förvaltningsförklaringen |
Förvaltande myndighet |
|
9 |
Lämpliga förfaranden för att bekräfta att de bokförda utgifterna är lagliga och korrekta |
Förvaltande myndighet |
|
10 |
Lämpliga förfaranden för upprättande och inlämning av ansökningar om mellanliggande betalning och räkenskaper |
Förvaltande myndighet/organ som utför redovisningsfunktionen |
|
11 |
Lämplig separation av funktioner och funktionellt oberoende mellan revisionsmyndigheten (och i tillämpliga fall andra revisions- eller kontrollorgan som revisionsmyndigheten förlitar sig på och övervakar) och de andra programmyndigheterna, och att revisionsarbetet genomförs i enlighet med internationellt accepterade revisionsstandarder |
Revisionsmyndighet |
|
12 |
Lämpliga systemrevisioner |
Revisionsmyndighet |
|
13 |
Lämpliga revisioner av insatser |
Revisionsmyndighet |
|
14 |
Lämpliga revisioner av räkenskaper |
Revisionsmyndighet |
|
15 |
Lämpliga förfaranden för upprättande av ett tillförlitligt revisionsuttalande och för utarbetande av den årliga kontrollrapporten |
Revisionsmyndighet |
Tabell 2 – Klassificering av förvaltnings- och kontrollsystemen med avseende på deras effektiva funktion
|
Kategori 1 |
Fungerar väl. Inga, eller endast mindre förbättringar behövs. |
|
Kategori 2 |
Fungerar. Vissa förbättringar behövs. |
|
Kategori 3 |
Fungerar delvis. Väsentliga förbättringar behövs. |
|
Kategori 4 |
Fungerar i huvudsak inte. |
BILAGA XI
Delar för verifieringskedjan – artikel 63.5
I. Obligatoriska delar i verifieringskedjan för bidrag:
|
1. |
Dokumentation som gör det möjligt att kontrollera den förvaltande myndighetens tillämpning av urvalskriterierna, samt dokumentation om det övergripande urvalsförfarandet och godkännandet av insatser. |
|
2. |
Dokument (bidragsavtal eller motsvarande) som fastställer villkoren för stöd och som undertecknats av stödmottagaren och förvaltningsmyndigheten/det förmedlande organet. |
|
3. |
Redovisning av betalningsansökningar som stödmottagaren lämnar in, enligt registrering i förvaltningsmyndighetens/det förmedlande organets elektroniska system. |
|
4. |
Dokumentation om kontroller när det gäller kraven om icke-utlokalisering och hållbarhet enligt artiklarna 59, 60.2 och 67.3 h. |
|
5. |
Bevis på betalning av det offentliga bidraget till stödmottagaren och det datum då betalningen gjordes. |
|
6. |
Dokumentation som styrker de administrativa komtroller och, i förekommande fall, kontroller på plats som förvaltningsmyndigheten/det förmedlande organet utfört. |
|
7. |
Information om revisioner som genomförts. |
|
8. |
Dokumentation som rör förvaltningsmyndighetens/det förmedlande organets uppföljning av förvaltningskontroller och revisionsresultat. |
|
9. |
Dokumentation som gör det möjligt att kontrollera efterlevnaden av tillämplig lagstiftning. |
|
10. |
Uppgifter i förhållande till output- och resultatindikatorer som möjliggör avstämning med motsvarande mål och rapporterade delmål. |
|
11. |
Dokumentation som rör finansiella korrigeringar och avdrag enligt artikel 92.5 som gjorts av förvaltningsmyndigheten/det förmedlande organet på de utgifter som deklarerats till kommissionen. |
|
12. |
För bidrag i den form som anges i artikel 48.1 a, fakturor (eller dokument med likvärdigt bevisvärde) och bevis på deras betalning av stödmottagaren, samt stödmottagarens räkenskaper avseende de utgifter som deklarerats till kommissionen. |
|
13. |
För bidrag i de former som anges i artikel 48.1 b, c och d och i tillämpliga fall, handlingar som styrker metoden för fastställande av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser; de kategorier av kostnader som ligger till grund för beräkningen; handlingar som utgör belägg för kostnader som deklarerats inom andra kategorier av kostnader för vilka en schablonsats tillämpas; den förvaltande myndighetens uttryckliga samtycke till utkastet till budget i dokumentet med stödvillkoren; dokumentation om bruttopersonalkostnaderna och om beräkning av timkostnaderna; om förenklade kostnadsalternativ används som bygger på befintliga metoder, dokumentation som bekräftar överensstämmelse med liknande typer av insatser och med dokumentation som krävs enligt den befintliga metoden, i förekommande fall. |
II Obligatoriska delar i verifieringskedjan för finansieringsinstrument:
|
1. |
Handlingar om inrättandet av finansieringsinstrumentet, såsom finansieringsöverenskommelser, osv. |
|
2. |
Handlingar som anger beloppen i bidrag till finansieringsinstrumentet från varje program och inom varje prioritering, de utgifter som är stödberättigande inom varje program samt den ränta och andra vinster som genererats av fondernas stöd och återanvändning av medel som kan härledas till fonderna i enlighet med artiklarna 54 och 56. |
|
3. |
Handlingar om finansieringsinstrumentets funktion, inklusive sådana som gäller övervakning, rapportering och kontroller. |
|
4. |
Handlingar som rör uttag av programbidrag och avveckling av finansieringsinstrumentet. |
|
5. |
Handlingar som rör förvaltningskostnader och avgifter. |
|
6. |
Ansökningsblanketter eller motsvarande som lämnats in av slutmottagarna med underlag, inklusive affärsplaner och, i förekommande fall, tidigare årsräkenskaper. |
|
7. |
Checklistor och rapporter från organ som genomför finansieringsinstrumentet. |
|
8. |
Förklaringar i samband med stöd av mindre betydelse. |
|
9. |
Överenskommelser som undertecknats i samband med stöd från finansieringsinstrumentet, inklusive till eget kapital, lån, garantier eller andra former av investering som tillhandahållits slutmottagarna. |
|
10. |
Bevis för att stöd som getts via finansieringsinstrumentet ska användas eller användes för avsett syfte. |
|
11. |
Dokumentation av kapitalrörelser mellan den förvaltande myndigheten och finansieringsinstrumentet och inom finansieringsinstrumentet på alla nivåer ner till slutmottagarna, och, när det gäller garantier, bevis för att underliggande lån betalats ut. |
|
12. |
Separat redovisning eller redovisningskoder för programbidrag som betalats ut eller garantier som avsatts av finansieringsinstrumentet till förmån för slutmottagarna. |
Bestämmelser om verifieringskedjan för återbetalning av stöd från fonderna av kommissionen till programmet på grundval av förenklade kostnadsalternativ eller finansiering som inte är kopplad till kostnader
III. Obligatoriska delar i verifieringskedjan för förenklade kostnadsalternativ som ska bevaras hos den förvaltande myndigheten/det förmedlande organet:
|
1. |
Handlingar som utgör belägg för kostnader som deklarerats inom andra kategorier av kostnader för vilka en schablonsats tillämpas. |
|
2. |
De kategorier av kostnader och kostnader som ligger till grund för beräkningen. |
|
3. |
Handlingar som i förekommande fall styrker anpassningen av beloppen. |
|
4. |
Handlingar som styrker beräkningsmetoden om artikel 48.2 a tillämpas. |
IV. Obligatoriska delar i verifieringskedjan för finansiering som inte är kopplad till kostnader och som ska bevaras hos den förvaltande myndigheten/det förmedlande organet:
|
1. |
Dokument som fastställer villkoren för stöd och som undertecknats av stödmottagaren och förvaltningsmyndigheten/det förmedlande organet, och anger formen för det bidrag som beviljats stödmottagarna. |
|
2. |
Handlingar som styrker kommissionens förhandsgodkännande om de villkor som ska uppfyllas eller de resultat som ska uppnås och motsvarande belopp (programgodkännande eller ändring). |
|
3. |
Handlingar som styrker uppfyllandet av villkor eller uppnåendet av resultat för varje etapp om det sker i steg, samt innan de slutliga utgifterna redovisas för kommissionen. |
|
4. |
Dokumentation om urval och godkännande av insatser som omfattas av den finansiering som inte är kopplad till kostnader. |
BILAGA XII
e-Sammanhållning: elektroniska system för datautbyte mellan programmyndigheter och stödmottagare – artikel 63.7
1. Programmyndigheternas skyldigheter i fråga om funktionen hos system för elektroniskt datautbyte
|
1.1 |
Säkerställa datasäkerhet, dataintegritet, datasekretess och autentisering av avsändaren i enlighet med artiklarna 63.5, 63.7, 66.4 och 76 i denna förordning. |
|
1.2 |
Säkerställa tillgänglighet och funktion under och utanför kontorstid (förutom vid tekniskt underhåll). |
|
1.3 |
Användningen av följande funktioner i systemet:
|
|
1.4 |
Säkerställa registrering och lagring av uppgifter i systemet för att göra det möjligt för både administrativa kontroller av ansökningar om utbetalning som lämnas in av stödmottagarna i enlighet med artikel 68.2 och revisioner. |
2. Programmyndigheternas skyldigheter i fråga om formerna för översändande av handlingar och uppgifter för alla utbyten
|
2.1 |
Säkerställa användningen av elektroniska signaturer som är förenliga med någon av de tre typer av elektronisk signatur som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG (1). |
|
2.2 |
Tillse lagring av datum för översändande av handlingar och uppgifter från stödmottagarna till förvaltningsmyndigheterna och vice versa. |
|
2.3 |
Säkerställa tillgänglighet direkt genom ett interaktivt användargränssnitt (en webbapplikation) eller via ett tekniskt gränssnitt som möjliggör automatisk synkronisering och överföring av uppgifter mellan stödmottagares och medlemsstaters system. |
|
2.4 |
Säkerställa skyddet av personuppgifter för enskilda personer och av affärshemligheter för juridiska personer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (2), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), (Text med betydelse för EES) (4). |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
BILAGA XIII
SFC2021: elektroniskt system för datautbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen – artikel 63.8
1. Kommissionens ansvar
|
1.1 |
Säkerställa driften av ett elektroniskt system för datautbyte (SFC2021) för allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen. SFC2021 ska minst innehålla de uppgifter som anges i de mallar som upprättas i enlighet med denna förordning. |
|
1.2 |
Säkerställa följande egenskaper hos SFC2021:
|
|
1.3 |
Säkerställa en it-säkerhetspolicy för SFC2021 som gäller för personal som använder systemet i enlighet med relevanta unionsbestämmelser, särskilt kommissionens beslut C(2006) 3602 (1) och dess genomförandebestämmelser. |
|
1.4 |
Utnämnande av en eller flera personer som ansvariga för att fastställa, upprätthålla och säkerställa en korrekt tillämpning av säkerhetspolicyn. |
2. Medlemsstaternas ansvar
|
2.1 |
Säkerställa att programmyndigheterna i medlemsstaten som fastställts i enlighet med artikel 65.1 samt de organ som utsetts att utföra vissa uppgifter av den förvaltande myndigheten i enlighet med artikel 65.3 i denna förordning för in i SFC2021 uppgifter om den överföring som de ansvarar för samt eventuella uppdateringar av dessa. |
|
2.2 |
Säkerställa kontroll av de inlämnade uppgifterna av en annan person än den person som förde in uppgifterna för den överföringen. |
|
2.3 |
Tillhandahålla arrangemang för den ovannämnda åtskillnaden mellan olika uppgifter genom medlemsstatens förvaltnings- och kontrollsystem som automatiskt kopplas till SFC2021. |
|
2.4 |
Utse en eller flera personer som ansvarar för att hantera åtkomsträttigheterna för att utföra följande uppgifter:
|
|
2.5 |
Tillhandahålla arrangemang för skydd av integritet och personuppgifter för enskilda personer och av affärshemligheter för juridiska personer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (2), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (3), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (4) och förordning (EG) nr 45/2001. |
|
2.6 |
Anta nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyer för åtkomst till SFC2021 på grundval av en riskbedömning tillämplig på alla myndigheter som använder SFC2021 och som beaktar följande aspekter:
|
|
2.7 |
Göra det dokument som avses i punkt 2.6 tillgängligt för kommissionen på begäran. |
|
2.8 |
Utse en eller flera personer att ansvara för att upprätthålla och säkerställa tillämpningen av de nationella, regionala eller lokala it-säkerhetspolicyerna och fungera som kontaktpunkt för den eller de personer som utsetts av kommissionen och som avses i punkt 1.4. |
3. Kommissionens och medlemsstaternas gemensamma ansvar
|
3.1 |
Säkerställa tillgänglighet, antingen direkt genom ett interaktivt gränssnitt (dvs. en webbtillämpning) eller via ett tekniskt gränssnitt med på förhand fastställda protokoll (dvs. webbtjänster) som gör det möjligt att automatiskt synkronisera och överföra uppgifter mellan medlemsstaternas it-system och SFC2021. |
|
3.2 |
Tillse datering av elektronisk överföring av information från medlemsstaten till kommissionen och vice versa i det elektroniska datautbytet, som utgör dagen för inlämning av den berörda handlingen. |
|
3.3 |
Säkerställa att officiella uppgifter enbart utbyts via SFC2021 (med undantag för force majeure) och att uppgifterna i de elektroniska formulär som ingår i SFC2021 (nedan kallade strukturerade uppgifter) inte ersätts av icke-strukturerade uppgifter och att strukturerade uppgifter har företräde framför icke-strukturerade i händelse av inkonsekvenser.
Vid force majeure, då SFC2021 inte fungerar eller när det saknas uppkoppling till SFC2021 mer än en arbetsdag under den sista veckan före en fastställd frist för inlämnande av uppgifter eller under perioden 18–26 december eller fem arbetsdagar vid övriga tidpunkter, får informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen ske på papper, med hjälp av de mallar som fastställs i denna förordning, varvid datum för inlämnande ska anses vara datum för inlämnandet av den berörda handlingen. När orsaken till force majeure upphör ska den berörda parten utan dröjsmål föra in den information som redan lämnats i pappersform i SFC2021. |
|
3.4 |
Säkerställa överensstämmelsen med de villkor för it-säkerhet som offentliggörs på portalen för SFC2021 och de åtgärder som genomförs av kommissionen i SFC2021 för att säkra dataöverföringen, särskilt i samband med användningen av det tekniska gränssnitt som avses i punkt 1. |
|
3.5 |
Genomföra och säkerställa effektiviteten av de säkerhetsåtgärder som antagits för att skydda de uppgifter som lagras i och överförs genom SFC2021. |
|
3.6 |
Årligen uppdatera och se över SFC:s it-säkerhetspolicy och relevanta nationella, regionala och lokala it-säkerhetspolicyer vid tekniska ändringar, fasställande av nya hot eller andra relevanta händelser. |
(1) Commission Decision C(2006)3602 of 16 August 2006 concerning the security of information systems used by the European Commission (ej översatt till svenska).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
BILAGA XIV
Mall för beskrivningen av förvaltnings- och kontrollsystemet – artikel 63.9
1. ALLMÄNT
|
1.1 |
Informationen lämnas av:
|
|
1.2 |
Den information som tillhandahålls beskriver situationen den: (dd/mm/åå) |
|
1.3 |
Systemstruktur (allmän information och flödesschema som visar det organisatoriska förhållandet mellan de myndigheter/organ som förvaltnings- och kontrollsystemet omfattar). |
|
1.3.1 |
Förvaltande myndighet (namn, adress och kontaktpunkt vid den förvaltande myndigheten): |
|
1.3.2 |
Förmedlande organ (namn, adress och kontaktpunkt vid de förmedlande organen). |
|
1.3.3 |
Organ som utför redovisningsfunktionen (namn, adress och kontaktpunkt vid den förvaltande myndighet eller programmyndighet som utför redovisningsfunktionen) |
|
1.3.4 |
Ange hur principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom programmyndigheterna respekteras. |
2. FÖRVALTANDE MYNDIGHET
2.1 Förvaltande myndighet och dess huvudsakliga funktioner
|
2.1.1 |
Den förvaltande myndighetens status (nationellt, regionalt eller lokalt offentligt organ eller privat organ) och status för det organ som den utgör en del av. |
|
2.1.2 |
Angivelse av funktioner och uppgifter som utförs direkt av den förvaltande myndigheten. |
|
2.1.3 |
I tillämpliga fall, specifikation per förmedlande organ av var och en av de funktioner (1) och uppgifter som delegerats av den förvaltande myndigheten, identifiering av de förmedlande organen och formen för delegeringen. Hänvisning bör göras till relevanta dokument (skriftliga överenskommelser). |
|
2.1.4 |
Förfaranden för övervakning av de funktioner och uppgifter som delegerats av förvaltningsmyndigheten. |
|
2.1.5 |
Ram som säkerställer att lämplig riskhantering genomförs när så är nödvändigt och särskilt i händelse av stora förändringar av förvaltnings- och kontrollsystemet. |
2.2 En beskrivning av organisation och förfaranden för den förvaltande myndighetens funktioner och uppgifter (2)
|
2.2.1 |
Beskrivning av de funktioner, inklusive redovisningsfunktionen, och uppgifter som utförs av förvaltningsmyndigheten. |
|
2.2.2 |
Beskrivning av hur arbetet inom olika funktioner, inklusive redovisningsfunktionen, är organiserat, vilka förfaranden som tillämpas, vilka eventuella funktioner som delegeras, hur dessa ska övervakas, osv. |
|
2.2.3 |
Förvaltningsmyndighetens organisationsschema och information om dess förhållande till andra organ eller avdelningar (interna eller externa) som fullgör funktioner och uppgifter som anges i artiklarna 66–69. |
|
2.2.4 |
Uppgift om de planerade resurser som ska fördelas i förhållande till den förvaltande myndighetens olika funktioner (inbegripet information om planerad utkontraktering och dess omfattning, i förekommande fall). |
3. ORGAN SOM UTFÖR REDOVISNINGSFUNKTIONEN
3.1 Status och beskrivning av organisationen och förfaranden med anknytning till funktionerna hos det organ som utför redovisningsfunktionen.
|
3.1.1 |
Status för det organ som utför redovisningsfunktionen (nationellt, regionalt eller lokalt offentligt organ eller privat organ) och i tillämpliga fall status för det organ som det utgör en del av. |
|
3.1.2 |
Beskrivning av de funktioner och uppgifter som utförs av det organ som utför redovisningsfunktionen enligt vad som anges i artikel 70. |
|
3.1.2 |
Beskrivning av hur arbetet är organiserat (arbetsflöden, processer, interna uppdelningar), vilka förfaranden som tillämpas och när, hur dessa övervakas, osv. |
|
3.1.3 |
Uppgift om de planerade resurser som ska fördelas i förhållande till de olika redovisningsuppgifterna. |
4. ELEKTRONISKA SYSTEM
4.1 Beskrivning av elektroniska system, inbegripet ett flödesschema (centralt eller gemensamt nätverkssystem eller decentraliserat system med förbindelser mellan systemen) för följande uppgifter:
|
4.1.1 |
Registrera och lagra i elektronisk form uppgifter om varje insats, inbegripet i lämpliga fall uppgifter om enskilda deltagare och en fördelning av uppgifterna på indikatorer när så föreskrivs i förordningen. |
|
4.1.2 |
Säkerställa att bokföringen för varje insats registreras och lagras, och att denna dokumentation stöder de uppgifter som krävs för att utarbeta ansökningar om betalning och räkenskaper. |
|
4.1.3 |
Föra bok över utgifter som deklareras till kommissionen och de motsvarande offentliga bidrag som utbetalats till stödmottagarna. |
|
4.1.4 |
Registrera alla belopp som dras av från ansökningar om betalning och räkenskaper enligt vad som anges i artikel 92.5 och skälen för dessa avdrag. |
|
4.1.5 |
Ange om systemen fungerar effektivt och på ett tillförlitligt sätt kan registrera de uppgifter .som anges på den dag då denna beskrivning ska sammanställas enligt punkt 1.2. |
|
4.1.6 |
Beskriva förfarandena för att säkerställa de elektroniska systemens säkerhet, integritet och konfidentialitet. |
(1) Inklusive redovisningsfunktionen för Amif, Fonden för inre säkerhet respektive instrumentet för gränsförvaltning och visering eftersom den faller under förvaltningsmyndighetens ansvar enligt artikel 66.3.
(2) Inklusive redovisningsfunktionen för Amif, Fonden för inre säkerhet respektive instrumentet för gränsförvaltning och visering eftersom den faller under förvaltningsmyndighetens ansvar enligt artikel 66.3.
BILAGA XV
Mall för förvaltningsförklaringen – artikel 68.1 f
Undertecknad/undertecknade (namn, förnamn, befattning(ar) eller funktion(er)), chef för den förvaltande myndigheten för programmet (namn på det operativa programmet, CCI-nr)
på grundval av genomförandet av (namn på programmet) under det räkenskapsår som slutade den 30 juni (år), på grundval av min/vår egen bedömning och på all information som finns tillgänglig för mig/oss den dag då räkenskaperna lämnats in till kommissionen, inklusive resultatet av administrativa kontroller som genomförts i enlighet med artikel 68 i förordning (EU) xx/xx och revisioner när det gäller utgifter som ingår i betalningsansökningar som lämnats in till kommissionen för det räkenskapsår som slutade den 30 juni… (år),
och med beaktande av mina/våra skyldigheter enligt förordning (EU) xx/xx
förklarar härmed följande:
|
a) |
Att uppgifterna i räkenskaperna är rätt uppställda, fullständiga och korrekta i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) xx/xx. |
|
b) |
Att de bokförda utgifterna överensstämmer med tillämplig lagstiftning och har använts för avsedda ändamål. |
Jag/Vi bekräftar att oriktigheter som fastställts i de slutliga revisions- och kontrollrapporter avseende räkenskapsåret har behandlats på lämpligt sätt i räkenskaperna, särskilt för att uppfylla kraven i artikel 92 för inlämnande av räkenskaperna med försäkran om att oriktigheterna ligger under väsentlighetsgränsen på 2 %.
Jag/Vi bekräftar även att utgifter som är föremål för en pågående bedömning avseende deras laglighet och korrekthet har undantagits från räkenskaperna i avvaktan på att bedömningen slutförs, för att eventuellt tas med i en ansökan om mellanliggande betalning under ett kommande räkenskapsår.
Jag/Vi bekräftar dessutom tillförlitligheten av uppgifter om indikatorer, delmål och utvecklingen av programmet.
Jag/Vi bekräftar också att effektiva och proportionella bestämmelser om bedrägeribekämpning har införts och att dessa bestämmelser tar hänsyn till de risker som identifieras i detta avseende.
Slutligen bekräftar jag/vi att jag/vi inte känner till någon dold fråga med anknytning till genomförandet av det operativa programmet som skulle kunna skada sammanhållningspolitikens anseende.
BILAGA XVI
Mall för revisionsuttalandet – artikel 71.3 a
Till Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för …
1. INLEDNING
Undertecknad, som företräder [namn på revisionsmyndighet], oberoende i den mening som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) […], har reviderat
|
i) |
räkenskaperna för räkenskapsåret som startade den 1 juli [år] och slutade den 30 juni [år] (1) daterade [datum för de räkenskaper som inlämnats till kommissionen] (nedan kallade räkenskaperna), |
|
ii) |
lagligheten och korrektheten hos de utgifter för vilka återbetalning har begärts från kommissionen under räkenskapsåret som (och som ingår i räkenskaperna), och |
|
iii) |
funktionen av förvaltnings- och kontrollsystemet och kontrollerat förvaltningsförklaringen avseende programmet [programmets namn, CCI-nr] (nedan kallat programmet), |
för att kunna utfärda ett revisionsuttalande i enlighet med artikel 71.3.
2. FÖRVALTNINGSMYNDIGHETENS ANSVAR
[namn på den förvaltande myndigheten] ansvarar som programmets förvaltande myndighet för att säkerställa väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem när det gäller de funktioner och uppgifter som anges i artiklarna 66–70.
Dessutom ansvarar [namn på den förvaltande myndigheten eller i förekommande fall det organ som utför redovisningsfunktionen] för att säkerställa och försäkra att räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga såsom krävs i artikel 70 i förordning (EU) […].
I enlighet med artikel 68 i förordning (EU) […] är det dessutom den förvaltande myndighetens ansvar att bekräfta att de bokförda utgifterna är lagliga och korrekta och att de överensstämmer med tillämplig lagstiftning.
3. REVISIONSMYNDIGHETENS ANSVAR
Som föreskrivs i artikel 71 i förordning (EU) […] är det min skyldighet att utfärda ett oberoende uttalande om huruvida räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, huruvida de utgifter för vilka återbetalning har begärts från kommissionen och som angivits i räkenskaperna är lagliga och korrekta och huruvida det förefintliga förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar korrekt.
Det är även min skyldighet att i uttalandet ange huruvida revisionsarbetet föranleder tvivel på vad som sägs i förvaltningsförklaringen.
Revisionerna av programmet har utförts i enlighet med revisionsstrategin och överensstämmer med internationellt accepterade revisionsstandarder. Enligt dessa standarder ska revisionsmyndigheten följa etiska krav samt planera och utföra revisionsarbetet så, att den får rimliga försäkringar för sitt revisionsuttalande.
En revision innebär att genomföra förfaranden i syfte att inhämta tillräckliga och lämpliga underlag för uttalandet nedan. Dessa förfaranden baseras på revisorns yrkesmässiga bedömning, som omfattar bedömning av risken för väsentlig överträdelse av en bestämmelse, antingen på grund av bedrägeri eller fel. De revisionsförfaranden som utförts är enligt min uppfattning de lämpliga med tanke på omständigheterna och överensstämmer med bestämmelserna i förordning (EU) […].
Jag anser att de revisionsbevis som samlats in är tillräckliga och relevanta som grund för mitt uttalande [vid en begränsning av revisionens omfattning:] förutom när det gäller de faktorer som anges i avsnittet Begränsning av revisionens omfattning.
En sammanfattning av resultaten av revisionerna av programmet redovisas i bifogade årliga kontrollrapport, i enlighet med artikel 71.3 b i förordning (EU) […].
4. BEGRÄNSNING AV REVISIONENS OMFATTNING
Antingen
Det förelåg inga begränsningar av revisionens omfattning.
Eller
Revisionens omfattning begränsades av följande faktorer:
|
a) |
… |
|
b) |
… |
|
c) |
… |
[Ange alla eventuella begränsningar av revisionens omfattning (1), t.ex. eventuell avsaknad av styrkande handlingar eller ärenden som är föremål för rättsliga förfaranden, och uppskatta i avsnittet ”Uttalande med reservation” de belopp av utgifter och stöd från fonderna som berörs samt effekterna av begränsningen av omfattningen på revisionsuttalandet. Närmare uppgifter ska vid behov ges i den årliga kontrollrapporten.]
5. UTTALANDE
Antingen
(Uttalande utan reservation)
På grundval av det revisionsarbete som utförts anser jag att
|
i) |
räkenskaperna ger en sann och rättvisande bild, |
|
ii) |
utgifter som ingår i räkenskaperna är lagliga och korrekta (2), |
|
iii) |
förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar korrekt. |
Det revisionsarbete som utförts föranleder inte tvivel på vad som sägs i förvaltningsförklaringen.
Eller
(Uttalande med reservation)
På grundval av det revisionsarbete som utförts anser jag att
|
1) |
Räkenskaper
|
|
2) |
Laglighet och korrekthet för de utgifter som attesterats i räkenskaperna
Konsekvenserna av nämnda reservation är begränsad [eller betydande] och motsvarar… (belopp i EUR av de totala attesterade utgifterna) |
|
3) |
Det förvaltnings- och kontrollsystem som är i bruk på dagen för detta revisionsuttalande
Konsekvenserna av nämnda reservation är begränsad [eller betydande] och motsvarar… (belopp i EUR av de totala attesterade utgifterna) |
Det revisionsarbete som utförts föranleder inte/föranleder [stryk det som inte är tillämpligt] tvivel på vad som sägs i förvaltningsförklaringen.
[Om det revisionsarbete som utförts föranleder tvivel på vad som sägs i förvaltningsförklaringen ska revisionsmyndigheten i detta stycke redogöra för varför man dragit denna slutsats.]
Eller
(Uttalande med avvikande mening)
På grundval av det revisionsarbete som utförts anser jag att
|
i) |
räkenskaperna ger/ inte ger [stryk det som inte är tillämpligt] en sann och rättvisande bild, och/eller |
|
ii) |
de utgifter i räkenskaperna för vilka återbetalning har begärts från kommissionen är/ inte är [stryk det som inte är tillämpligt] lagliga och korrekta, och/eller |
|
iii) |
förvaltnings- och kontrollsystemet i bruk fungerar/ inte fungerar [stryk det som inte är tillämpligt] korrekt. |
Detta uttalande med avvikande mening är grundat på följande:
|
— |
När det gäller väsentliga frågor som rör räkenskaperna: och/eller [stryk det som inte är tillämpligt] |
|
— |
När det gäller väsentliga frågor som rör lagligheten och korrektheten hos de utgifter i räkenskaperna för vilka återbetalning har begärts från kommissionen: och/eller [stryk det som inte är tillämpligt] |
|
— |
När det gäller väsentliga frågor som rör förvaltnings- och kontrollsystemets funktion (6): |
Det revisionsarbete som utförts föranleder tvivel på vad som sägs i förvaltningsförklaringen i följande aspekter: …
[Revisionsmyndigheten får även inkludera en upplysning av särskild betydelse som inte påverkar dess uttalande, i enlighet med internationellt accepterade revisionsstandarder. Ett uttalande om att revisorn avstår från att uttala sig kan utfärdas i undantagsfall (7).]
Datum:
Underskrift:
|
(2) |
Ska införas i fråga om Interreg-programmen. |
|
(5) |
Om förvaltnings- och kontrollsystemet påverkas, ska det i uttalandet anges vilket eller vilka organ och vilken eller vilka aspekter av deras system som inte uppfyllde kraven och/eller inte fungerade korrekt, förutom om detta redan tydligt framgår av den årliga kontrollrapporten och man i avsnittet Uttalande hänvisar till de avsnitt i den rapporten där informationen finns. |
(1) Även när det gäller Interreg-program som inte omfattas av det årliga urvalet för revision av insatser som ska fastställas av kommissionen enligt artikel 48 i ETS-förordningen.
(2) Med undantag för de Interreg-program som inte omfattas av det årliga urvalet vid revisioner av insatser som ska göras av kommissionen i enlighet med artikel 48 i ETS-förordningen om de utgifter i räkenskaperna för vilka återbetalning har begärts inte kunde kontrolleras under räkenskapsåret i fråga.
(6) Om förvaltnings- och kontrollsystemet påverkas, ska det i uttalandet anges vilket eller vilka organ och vilken eller vilka aspekter av deras system som inte uppfyllde kraven och/eller inte fungerade korrekt, förutom om detta redan tydligt framgår av den årliga kontrollrapporten och man i avsnittet Uttalande hänvisar till de avsnitt i den rapporten där informationen finns.
(7) Dessa undantagsfall ska ha anknytning till oförutsägbara externa faktorer utanför revisionsmyndighetens ansvarsområde.
BILAGA XVII
Mall för den årliga kontrollrapporten – artikel 71.3 b
1. Inledning
|
1.1 |
Uppgift om den revisionsmyndighet och andra organ som har deltagit i utarbetandet av rapporten. |
|
1.2 |
Referensperiod (dvs. räkenskapsåret). |
|
1.3 |
Revisionsperiod (under vilken revisionsarbetet ägde rum). |
|
1.4 |
Identifiering av program som rapporten omfattar samt förvaltande myndigheter. Om rapporten omfattar mer än ett program eller en fond ska uppgifterna delas upp per program och per fond och i varje avsnitt ange de uppgifter som gäller programmet och/eller fonden. |
|
1.5 |
Beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att utarbeta rapporten och det motsvarande revisionsuttalandet. Detta avsnitt bör också omfatta information om de kontroller av överensstämmelsen som revisionsmyndigheten utfört avseende förvaltningsförklaringen. |
Avsnitt 1.5 ska anpassas till Interreg-program för att beskriva de åtgärder som vidtagits för att utarbeta rapporten på grundval av de särskilda regler om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen.
2. Betydande förändringar i förvaltnings- och kontrollsystemen
|
2.1 |
Uppgifter om eventuella betydande förändringar i förvaltnings- och kontrollsystemen rörande den förvaltande myndighetens ansvarsområden, särskilt när det gäller delegering av uppgifter till förmedlande organ, samt bekräftelse av deras överensstämmelse med artiklarna 66–70 och 75 på grundval av det revisionsarbete som utförs av revisionsmyndigheten. |
|
2.2 |
Information om tillämpningen av utökade proportionella arrangemang i enlighet med artiklarna 77–79. |
3. Förändringar av revisionsstrategin
|
3.1 |
Uppgifter om alla förändringar som gjorts av revisionsstrategin och tillhörande förklaringar. Ange i synnerhet alla förändringar av den urvalsmetod som använts för revision av insatser (se avsnitt 5) och om strategin har ändrats till följd av tillämpningen av utökade proportionella arrangemang i enlighet med artiklarna 77–79 i förordningen. |
|
3.2 |
Avsnitt 1 ska anpassas till Interreg-program för att beskriva ändringar av revisionsstrategin på grundval av de särskilda regler om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen. |
4. Systemrevisioner (i tillämpliga fall)
Detta avsnitt gäller för revisionsmyndigheter som inte tillämpar utökade proportionella arrangemang för det berörda räkenskapsåret:
|
4.1 |
Närmare uppgifter om de organ (inklusive revisionsmyndigheten) som har utfört revisioner av om förvaltnings- och kontrollsystemet för programmet fungerar korrekt (nedan kallade systemrevisioner). |
|
4.2 |
En beskrivning av grunden för de revisioner som utförts, med hänvisning till den tillämpliga revisionsstrategin och närmare bestämt till den riskbedömningsmetod och de resultat som ledde till att revisionsplanen för systemrevisioner fastställdes. Om riskbedömningen har uppdaterats bör detta beskrivas i avsnitt 3 om förändringar av revisionsstrategin. |
|
4.3 |
I samband med tabellen i avsnitt 9.1, en beskrivning av de viktigaste resultaten och slutsatserna av systemrevisionerna, inklusive revisioner inriktade på särskilda tematiska områden. |
|
4.4 |
Uppgifter om huruvida några av de oriktigheter som upptäcktes ansågs vara systembetingade, närmare uppgifter om de åtgärder som vidtagits, inklusive en kvantifiering av de oriktiga utgifterna och eventuella relaterade finansiella korrigeringar som utförts i enlighet med artiklarna 71.3 b och 97 i förordningen. |
|
4.5 |
Information om uppföljningen av revisionsrekommendationer från systemrevisioner från tidigare räkenskapsår. |
|
4.6 |
En beskrivning av oriktigheter eller brister specifika för finansieringsinstrument eller andra typer av utgifter eller kostnader som omfattas av särskilda regler (t.ex. statligt stöd, offentlig upphandling, förenklade kostnadsaltenativ, finansiering inte kopplad till kostnader) som upptäckts under systemrevisioner och av den uppföljning som förvaltningsmyndigheten gjort för att komma till rätta med dessa oriktigheter eller brister. |
|
4.7 |
Nivå av försäkring som uppnåtts under systemrevisionerna (låg/medelhög/hög) samt motivering. |
5. Revisioner av insatser
Avsnitten 5.1–5.10 ska anpassas till Interreg-program för att beskriva de åtgärder som vidtagits för att utarbeta rapporten på grundval av de särskilda regler om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen.
|
5.1 |
Identifiering av de organ (inklusive revisionsmyndigheten) som utfört revisionerna av insatserna (såsom föreskrivs i artikel 73). |
|
5.2 |
Beskrivning av den urvalsmetod som tillämpats och uppgift om huruvida metoden stämmer överens med revisionsstrategin. |
|
5.3 |
Uppgift om de parametrar som använts för det statistiska urvalet och en förklaring av de bakomliggande beräkningar och den yrkesmässiga bedömning som gjorts. Parametrarna för urvalet inkluderar: väsentlighetsnivå, konfidensnivå, urvalsenhet, förväntad felprocent, urvalsintervall, standardavvikelse, populationsvärde, populationsstorlek, stickprovsstorlek och uppgifter om stratifiering. De bakomliggande beräkningarna för urvalet, den sammanlagda felprocenten och den kvarstående felprocenten i avsnitt 9.3, i ett format som gör det möjligt att förstå de grundläggande steg som tagits i enlighet med den särskilda urvalsmetod som använts. |
|
5.4 |
En avstämning mellan de belopp som tagits upp i räkenskaperna, samt de belopp som deklarerats i ansökningar om mellanliggande betalning under räkenskapsåret och den population från vilken det slumpmässiga urvalet gjordes (kolumn A i tabellen i avsnitt 9.2). Avstämningsposterna omfattar negativa urvalsenheter där finansiella korrigeringar har gjorts. |
|
5.5 |
Om det finns negativa poster, en bekräftelse på att de har behandlats som en separat population. En analys av de huvudsakliga resultaten av revisionerna av dessa enheter, med fokus på att kontrollera om besluten att tillämpa finansiella korrigeringar (fattade antingen av medlemsstaterna eller av kommissionen) har bokförts som tillbakadraganden. |
|
5.6 |
Om en icke-statistisk urvalsmetod används, ange skälen till att metoden används, den procentandel av urvalsenheter som omfattas av revisionerna, vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa slumpmässigheten i urvalet med tanke på att urvalet måste vara representativt.
Dessutom ange de åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett tillräckligt stort urval, som gör det möjligt för revisionsmyndigheten att utarbeta ett giltigt revisionsuttalande. En sammanlagd (prognosticerad) felprocent bör också beräknas om en icke-statistisk urvalsmetod har använts. |
|
5.7 |
En analys av de huvudsakliga resultaten av revisionerna av insatser, med en beskrivning av
Ytterligare förklaringar om de uppgifter som presenteras i avsnitten 9.2 och 9.3 ska tillhandahållas, särskilt gällande den sammanlagda felprocenten. |
|
5.8 |
Uppgifter om eventuella finansiella korrigeringar avseende räkenskapsåret genomförda av förvaltningsmyndigheten innan räkenskaperna lämnas in till kommissionen, och till följd av revisionerna av insatserna, inklusive schablonsatser eller extrapolerade korrigeringar som leder till en minskning till 2 % av den kvarstående felprocenten i de utgifter som ingår i räkenskaperna i enlighet med artikel 92. |
|
5.9 |
Jämförelse av den sammanlagda felprocenten och den kvarstående felprocenten (i enlighet med avsnitt 9.2) med en väsentlighetsnivå på 2 % i syfte att fastställa om populationen har angetts väsentligt fel och konsekvensen för revisionsuttalandet. |
|
5.10 |
ppgift om huruvida några av de oriktigheter som fastställts ansågs vara systembetingade och om de åtgärder som vidtagits, inklusive en kvantifiering av de oriktiga utgifterna och eventuella relaterade finansiella korrigeringar. |
|
5.11 |
Information om uppföljningen av revisionerna av insatser som utförts avseende det gemensamma urvalet för Interreg-program på grundval av de särskilda regler om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen. |
|
5.12 |
Information om uppföljningen av revisionerna av insatser för tidigare räkenskapsår, i synnerhet avseende allvarliga systembetingade brister. |
|
5.13 |
En tabell med den feltypologi som kan ha avtalats med kommissionen. |
|
5.14 |
Slutsatser som dragits av de huvudsakliga resultaten av revisionerna av insatser när det gäller förvaltnings- och kontrollsystemets korrekta funktion. |
Avsnitt 5.14 ska anpassas till Interreg-program för att beskriva de åtgärder som vidtagits för att dra slutsatserna på grundval av de särskilda regler om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen.
6. Räkenskapsrevisioner
|
6.1 |
Identifering av de myndigheter/organ som har utfört revisioner av räkenskaper. |
|
6.2 |
Beskrivning av den revisionsmetod som använts för att kontrollera att räkenskaperna är fullständiga, tillförlitliga och sanningsenliga. Detta ska inbegripa en hänvisning till det revisionsarbete som utförts i samband med systemrevisioner, revisioner av insatser med relevans för säkerställandet av räkenskaper och andra kontroller som ska överföras till utkastet till räkenskaper innan dessa sänds till kommissionen. |
|
6.3 |
Slutsatser som dragits från revisionerna när det gäller räkenskapernas fullständighet, tillförlitlighet och sanningsenlighet, inklusive en uppgift om de motsvarande finansiella korrigeringar som gjorts och som återspeglas i räkenskaperna som en uppföljning av dessa slutsatser. |
|
6.4 |
Uppgift om huruvida några av de oriktigheter som fastställdes ansågs vara systembetingade och om de åtgärder som vidtagits. |
7. Övriga uppgifter
|
7.1 |
Revisionsmyndighetens bedömning av de misstänkta fall av bedrägeri som upptäckts i samband med dess revisioner (även de fall som anmälts av andra nationella organ eller EU-organ och som rör insatser som revideras av revisionsmyndigheten) samt vilka åtgärder som vidtagits. Information om antalet fall, svårighetsgraden och de belopp som påverkas, om detta är känt. |
|
7.2 |
Påföljande händelser som inträffat efter räkenskapsårets slut och innan den årliga kontrollrapporten överlämnas till kommissionen, och som beaktats vid fastställandet av nivån av säkerhet och uttalandet från revisionsmyndigheten. |
8. Övergripande säkerhetsnivå
|
8.1 |
Uppgift om den övergripande säkerhetsnivån avseende förvaltnings- och kontrollsystemets korrekta funktion och en förklaring hur denna nivå har erhållits från kombinationen av resultaten av systemrevisioner och revisioner av insatser. När så är relevant ska revisionsmyndigheten även beakta resultaten från annat revisionsarbete på nationell nivå eller unionsnivå som genomförts. |
|
8.2 |
Bedömning av eventuella riskreducerande åtgärder som inte är kopplade till finansiella korrigeringar som genomförts, finansiella korrigeringar som genomförts och en bedömning av behovet av eventuella ytterligare korrigerande åtgärder, både vad gäller förbättringar av förvaltnings- och kontrollsystemen och av konsekvenserna för EU:s budget. |
9. BILAGOR TILL DEN ÅRLIGA KONTROLLRAPPORTEN
9.1 Resultat av systemrevisioner
|
Reviderad enhet |
Fond (Flerfondsprogram) |
Benämning på revisionen |
Den slutliga revisionsrapportens datum |
Program: [CCI-nr och namn på programmet] |
Övergripande bedömning (kategori 1, 2, 3 eller 4) [enligt definitionen i tabell 2 – bilaga X till förordningen |
Kommentarer |
|||||||||
|
Centrala krav (i tillämpliga fall) [enligt definitionen i tabell 1 – bilaga X till förordningen |
|||||||||||||||
|
nr 1 |
nr 2 |
nr 3 |
nr 4 |
nr 5 |
nr 6 |
nr 7 |
nr 8 |
nr 9 |
nr 10 |
|
|
||||
|
Förvaltande myndighet |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Förmedlande organ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
Redovisningsfunktion (om inte utförd av den förvaltande myndigheten) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||
|
Anm.: De tomma fälten i tabellen betyder att kravet inte gäller den reviderade enheten. |
|||||||||||||||
9.2 Resultat av revisioner av insatser
|
Fond |
Programmets CCI-nr |
Program |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
|||||||||||||
|
Belopp i euro motsvarande den population från vilken urvalet gjordes (7) |
Utgifter under räkenskapsåret som reviderats i det slumpmässiga urvalet |
Beloppet på oriktiga utgifter i det slumpmässiga urvalet |
Sammanlagd felprocent (8) |
Korrigeringar som vidtagits till följd av den sammanlagda felprocenten |
Kvarstående sammanlagd felprocent (F = (D * A) – E) |
Övriga reviderade utgifter (9) |
Belopp av oriktiga utgifter i övriga reviderade utgifter |
||||||||||||||||
|
Belopp (10) |
% (11) |
||||||||||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||
|
9.3 |
Beräkningar som ligger till grund för det slumpmässiga urvalet, den sammanlagda felprocenten och den sammanlagda återstående felprocenten |
(1) Slumpmässiga, systembetingade, anomalier.
(2) T.ex. stödberättigande, offentlig upphandling, statligt stöd.
(3) Felprocenten för stratumet ska anges när en population har stratifierats och omfattar underpopulationer med liknande egenskaper, t.ex. insatser som består av finansiella bidrag från ett program till finansieringsinstrument, poster med högt värde, fonder (om det är ett flerfondsprogram).
(7) Kolumn A ska avse den population från vilken det slumpmässiga urvalet gjordes, dvs. totala beloppet av stödberättigande utgifter som bokförts i den förvaltande myndigheten/redovisningsfunktionen redovisningssystem och som har tagits med i betalningsansökningar som lämnats till kommissionen minus eventuella negativa urvalsenheter. Närmare förklaringar ska i tillämpliga fall ges i avsnitt 5.4.
(8) Den sammanlagda felprocenten beräknas innan eventuella finansiella korrigeringar tillämpas på det reviderade urvalet eller den population från vilken det slumpmässiga urvalet gjordes. Om det slumpmässiga urvalet omfattar flera fonder eller program gäller den sammanlagda (beräknade) felprocent som anges i kolumn D hela populationen. Vid stratifiering ska närmare uppgifter för varje stratum ges i avsnitt 5.7.
(9) Kolumn G ska avse utgifter som reviderats i samband med ett kompletterande urval.
(10) Utgiftsbelopp som reviderats (om ytterligare delurval används ska endast beloppet för de utgiftsposter som faktiskt reviderats ingå i denna kolumn).
(11) Procentandel av utgifter som reviderats i förhållande till populationen.
BILAGA XVIII
Mall för revisionsstrategin – artikel 72
1. INLEDNING
|
a) |
Uppgift om de program (namn och CCI-nr) (1), fonder och tidsperioder som omfattas av revisionsstrategin. |
|
b) |
Uppgift om den revisionsmyndighet som är ansvarig för utarbetande, övervakning och uppdatering av revisionsstrategin och om eventuella organ som bidragit till detta dokument. |
|
c) |
Uppgift om revisionsmyndighetens status (nationellt, regionalt eller lokalt offentligt organ) och vilket organ den utgör en del av. |
|
d) |
Hänvisning till uppdragsbeskrivning, revisionsstadga eller nationell lagstiftning (i tillämpliga fall) som anger de uppgifter och ansvarsområden som revisionsmyndigheten och andra organ som utför revisioner under dess ansvar har. |
|
e) |
Revisionsmyndighetens bekräftelse att de organ som utför revisioner har det funktionella och organisatoriska oberoende som krävs. |
2. RISKBEDÖMNING
|
a) |
Förklaring av den metod som använts för riskbedömningen, och |
|
b) |
interna förfaranden för uppdatering av riskbedömningen. |
3. METOD
3.1 Allmänt
|
a) |
Hänvisning till de internationellt accepterade redovisningsstandarder som revisionsmyndigheten kommer att tillämpa vid sitt revisionsarbete. |
|
b) |
Information om hur revisionsmyndigheten kommer att få säkerhet när det gäller program i det standardmässiga förvaltnings- och kontrollsystemet och program med utökade proportionella arangemang (beskrivning av de viktigaste byggstenarna – typer av revisioner och deras tillämpningsområde). |
|
c) |
Hänvisning till de förfaranden som inrättats för utarbetande av den årliga kontrollrapport och det revisionsuttalande som ska lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 71.3 i förordningen med nödvändiga undantag för Interreg-program baserade på de särskilda reglerna om revision av insatser som gäller Interreg-program enligt vad som anges i artikel 48 i ETS-förordningen. |
|
d) |
Hänvisning till revisionshandböcker eller förfaranden som innehåller en beskrivning av de viktigaste stegen i revisionsarbetet, inklusive klassificeringen av de fel som upptäckts vid utarbetandet av den årliga kontrollrapport som ska lämnas till kommissionen i enlighet med artikel 71.3 i förordningen. |
|
e) |
För Interreg-programmen, en hänvisning till särskilda revisionsrutiner och en förklaring av hur revisionsmyndigheten avser att säkerställa samarbete med kommissionen när det gäller revisioner av insatser inom den gemensamma Interreg-urvalet som ska göras av kommissionen som anges i artikel 48 i ETS-förordningen. |
|
f) |
För Interreg-programmen, när ytterligare revisionsarbete kan krävas enligt artikel 48 i ETS-förordningen (hänvisning till särskilda revisionsrutiner i detta avseende och till uppföljningen av detta ytterligare revisionsarbete). |
3.2 Revision av förvaltnings- och kontrollsystemens korrekta funktion (systemrevisioner)
Identifiering av de organ/strukturer som ska revideras, samt de relevanta centrala kraven i samband med systemrevisioner. Förteckningen bör omfatta alla organ som har utsetts under de senaste tolv månaderna.
I tillämpliga fall en hänvisning till det revisionsorgan som revisionsmyndigheten kommer att ge i uppdrag att utföra revisionen.
Uppgift om eventuella systemrevisioner inriktade på exempelvis följande särskilda tematiska områden eller organ:
|
a) |
Kvalitet och kvantitet på de administrativa kontrollerna och kontrollerna på plats av förvaltningen när det gäller reglerna för offentlig upphandling, reglerna för statligt stöd, miljökrav och annan tillämplig lagstiftning. |
|
b) |
Kvalitet på projekturval och på förvaltningskontroller hos den förvaltande myndigheten eller det förmedlande organet. |
|
c) |
Inrättandet och genomförandet av finansieringsinstrument hos de organ som genomför finansieringsinstrument. |
|
d) |
Funktionen och säkerheten hos elektroniska system, och deras driftskompatibilitet med kommissionens elektroniska system för datautbyte. |
|
e) |
Tillförlitligheten av de uppgifter avseende mål och delmål och programmets framsteg i förhållande till målen som den förvaltande myndigheten har tillhandahållit. |
|
f) |
Finansiella korrigeringar (avdrag från räkenskaperna). |
|
g) |
Genomförande av effektiva och proportionella bestämmelser om bedrägeribekämpning som stöds av en riskbedömning avseende bedrägerier. |
3.3 Revisioner av andra insatser än Interreg-programmen
|
a) |
Beskrivning av (eller hänvisning till interna dokument som anger) urvalsmetoden som ska användas i linje med artikel 73 i förordningen (och andra särskilda förfaranden för revision av insatser, framför allt i samband med klassificering och behandling av de fel som konstateras, inklusive misstänkta bedrägerier). |
|
b) |
Separat beskrivning bör föreslås för de år då medlemsstaterna väljer att tillämpa det utökade proportionella systemet för ett eller flera program enligt vad som anges i artikel 77 i förordningen. |
3.4 Revisioner av insatser för Interreg-programmen
|
a) |
Beskrivning av (eller hänvisning till interna dokument som anger) behandlingen av slutsatser och fel som ska användas i linje med artikel 48 i ETS-förordningen och andra särskilda förfaranden för revision av insatser, framför allt i samband med det gemensamma Interreg-urval som ska göras av kommissionen varje år. |
|
b) |
En separat beskrivning bör föreslås för de år då gemensamma urvalet vid revisioner av insatser för Interreg-programmen inte omfattar insatser eller urvalsenheter från programmet i fråga. I sådana fall bör det finnas en beskrivning av den urvalsmetod som ska användas av revisionsmyndigheten och andra särskilda förfaranden för revision av insatser, framför allt i samband med klassificering och behandling av de fel som konstateras, osv. |
3.5 Revision av räkenskaper
Beskrivning av revisionsmetoden för revisionen av räkenskaperna.
3.6 Kontroll av förvaltningsförklaringen
Hänvisning till interna förfaranden som fastställer arbetet i samband med kontrollen av förvaltningsförklaringen som utarbetats av den förvaltande myndigheten, för att användas i revisionsuttalandet.
4. PLANERAT REVISIONSARBETE
|
a) |
En beskrivning av och motivering till prioriteringarna och målen för revisionen av innevarande räkenskapsår och de två efterföljande räkenskapsåren, tillsammans med en förklaring av sambandet mellan resultatet av riskbedömningen och det planerade revisionsarbetet. |
|
b) |
Ett vägledande schema för revisioner under innevarande räkenskapsår och de två efterföljande räkenskapsåren avseende systemrevisioner (även revisioner som gäller särskilda tematiska områden) enligt följande:
|
5. RESURSER
|
a) |
Organisationsplanen för revisionsmyndigheten. |
|
b) |
Uppgift om de planerade resurser som ska fördelas under innevarande räkenskapsår och de två efterföljande räkenskapsåren (inbegripet information om planerad utkontraktering och dess omfattning, i förekommande fall). |
(1) Ange de program som omfattas av ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem i fall en enda revisionsstrategi utarbetas för flera program.
BILAGA XIX
Mall för betalningsansökningar – artikel 85.3
ANSÖKAN OM BETALNING
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
|
Berörd fond (1): |
<type="S" input="S" > (2) |
|
Kommissionens referensnummer (CCI-nr): |
<type="S" input="S"> |
|
Programmets namn: |
<type="S" input="G"> |
|
Kommissionens beslut: |
<type="S" input="G"> |
|
Datum för kommissionens beslut: |
<type="D" input="G"> |
|
Nummer på ansökan om betalning: |
<type="N" input="G"> |
|
Datum för inlämning av ansökan om betalning: |
<type="D" input="G"> |
|
Nationellt referensnummer (frivilligt): |
<type="S" maxlength="250" input="M"> |
I enlighet med artikel 85 i förordningen om gemensamma bestämmelser gäller denna ansökan om betalning följande räkenskapsår:
|
Från och med den (3) |
<type="D" input="G"> |
till och med den: |
<type="D" input="G"> |
Utgifter uppdelade efter prioritering och regionkategori i enlighet med vad som angetts i räkenskaperna hos det organ som utför redovisningsfunktionen
(Inbegripet programbidrag som betalas till finansieringsinstrument, artikel 86 i förordningen)
|
Prioritering |
Beräkningsgrund (offentlig eller total) (4) |
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i genomförandeinsatser i den mening som avses i artikel 85.3 a och 85.4. |
Belopp för tekniskt stöd i den mening som avses i artikel 85.3 b. |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats ut eller ska betalas ut i den mening som avses i artikel 85.3 c. |
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 2 |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 3 |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Totalt sammanlagt |
|
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
ELLER
Utgifter uppdelade efter särskilt mål i enlighet med vad som angetts i den förvaltande myndighetens räkenskaper
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
Särskilt mål |
Beräkningsgrund (offentlig eller total) |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Totalt belopp av offentliga utgifter som uppstått i samband med genomförandet |
|
(A) |
(B) |
(C) |
|
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Särskilt mål 3 |
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Totalt sammanlagt |
|
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (i tillämpliga fall Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering ska tabellen se ut på följande sätt:
|
Prioritering |
Beräkningsgrund (offentlig eller total) (') (A) |
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i genomförandeinsatser i den mening som avses i artikel 85.3 a och 85.4. (B) |
Belopp för tekniskt stöd i den mening som avses i artikel 85.3 b. (C) |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats ut eller ska betalas ut i den mening som avses i artikel 85.3 c. (Do(C) |
|
Prioritering 1 |
<type="S" input="C"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 2 |
<type="S" input="C"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 3 |
<type="S" input="C"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Totalt sammanlagt |
|
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
FÖRKLARING
Genom att validera denna betalningsansökan begär redovisningsfunktionen/den förvaltande myndigheten betalning av beloppen nedan.
|
Företrädare för den myndighet som ansvarar för redovisningsfunktionen: Eller Företrädare för den förvaltande myndighet som ansvarar för redovisningsfunktionen: |
<type="S" input="G"> |
ANSÖKAN OM BETALNING
|
FOND |
Mindre utvecklade regioner |
Övergångsregioner |
Mer utvecklade regioner |
Yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade områdena |
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (i tillämpliga fall Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering ska tabellen se ut på följande sätt:
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
Fond |
|
Belopp |
|
<type="S" input="G"> |
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type="Cu" input="G"> |
|
FOND |
BELOPP |
|
<type="S" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
Alla utbetalningar kommer göras till följande bankkonto:
|
Utsett organ |
<type="S" maxlength="150" input="G"> |
|
Bank |
<type="S" maxlength="150" input="G"> |
|
BIC-kod |
<type="S" maxlength="11" input="G"> |
|
IBAN-nr |
<type="S" maxlength="34" input="G"> |
|
Kontoinnehavare (om annan än det utsedda organet) |
<type="S" maxlength="150" input="G"> |
(1) Om ett program berör mer än en fond ska ansökan om betalning skickas separat för varje fond.
(2) Förklaring:
typ: N=nummer, D=datum, S=sträng, C=kryssruta, P=procent, B=boolesk, Cu=valuta
input: M=manuell, S=val, G=systemgenererad
(3) Första dagen på räkenskapsåret, matas in automatiskt av det elektroniska systemet.
(4) För EHFF tillämpas medfinansiering endast på ”Stödberättigande offentliga utgifter totalt”. Om det rör sig om EHFF kommer därför beräkningsgrunden i denna mall automatiskt att ändras till ”offentlig”.
Tillägg: Information om programbidrag som betalas till finansieringsinstrument i enlighet med artikel 86 i förordningen och som ingår i betalningsansökningarna (kumulativt från programmets inledning)
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (1) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
Prioritering |
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 2 |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 3 |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Nordliga glest befolkade regioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (i tillämpliga fall Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering ska tabellen se ut på följande sätt:
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (2) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
Prioritering |
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
|
Prioritering 2 |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Prioritering 3 |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
|
|
|
|
|
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (3) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
|
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Särskilt mål 3 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
(1) Detta belopp får inte ingå i ansökan om betalning.
(2) Detta belopp får inte ingå i ansökan om betalning.
(3) Detta belopp får inte ingå i ansökan om betalning.
BILAGA XX
Mall för räkenskaperna – artikel 92.1 a
RÄKENSKAPER FÖR RÄKENSKAPSÅRET
|
<type=”D” – type=”D” input=”S”> |
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
|
Berörd fond (1): |
<type=”S” input=”S” > (2) |
|
Kommissionens referensnummer (CCI-nr): |
<type=”S” input=”S”> |
|
Programmets namn: |
<type=”S” input=”G”> |
|
Kommissionens beslut: |
<type=”S” input=”G”> |
|
Datum för kommissionens beslut: |
<type=”D” input=”G”> |
|
Version av räkenskaperna: |
<type=”S” input=”G”> |
|
Datum för inlämning av räkenskaperna: |
<type=”D” input=”G”> |
|
Nationellt referensnummer (frivilligt): |
<type=”S” maxlength=”250” input=”M”> |
FÖRKLARING
Den förvaltande myndighet som ansvarar för programmet bekräftar härmed att
|
1) |
räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga och att de bokförda utgifterna överensstämmer med tillämplig lagstiftning och är lagliga och korrekta, |
|
2) |
bestämmelserna i de fondspecifika förordningarna, i artikel 63.5 i [budgetförordningen] och i artikel 68 a-e i förordningen följs, |
|
3) |
bestämmelserna i artikel 76 med avseende på tillgång till handlingar följs. |
|
Företrädare för den förvaltande myndigheten: |
<type=”S” input=”G”> |
(1) Om ett program berör mer än en fond ska räkenskaper skickas separat för varje fond.
(2) Förklaring:
typ: N=nummer, D=datum, S=sträng, C=kryssruta, P=procent, B=boolesk, Cu=valuta
input: M=manuell, S=val, G=systemgenererad
Tillägg 1: Belopp som bokförts i redovisningsfunktionens/den förvaltande myndighetens redovisningssystemen
|
Prioritering |
Det totala beloppet av stödberättigande utgifter som bokförts i det organ som utför redovisningsfunktionens redovisningssystem och som har tagits med i betalningsansökningar under räkenskapsåret i den mening som avses i artikel 92.3 a (A) |
Belopp för tekniskt stöd i den mening som avses i artikel 85.3 b. (B) |
Totalt belopp för motsvarande offentligt stöd som har betalats ut eller ska betalas ut i den mening som avses i artikel 92.3 a. (C) |
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Totalt sammanlagt |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
Särskilt mål |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som har bokförts i den förvaltande myndighetens redovisningssystem och som har inkluderats i de betalningsansökningar som lämnats till kommissionen (A) |
Totalt belopp av motsvarande offentliga utgifter som uppstått i samband med genomförandet (B) |
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF i tillämpliga fall) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering (särskilt mål) ska tabellen se ut på följande sätt:
|
Prioritering |
Det totala beloppet av stödberättigande utgifter som bokförts i det organ som utför redovisningsfunktionens redovisningssystem och som har tagits med i betalningsansökningar under räkenskapsåret i den mening som avses i artikel 92.3 a (A) |
Belopp för tekniskt stöd i den mening som avses i artikel 85.3 b. (B) |
Totalt belopp för motsvarande offentligt stöd som har betalats ut eller ska betalas ut i den mening som avses i artikel 92.3 a. (C) |
|
Prioritering 1 |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Totalt sammanlagt |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
<type=”Cu” input=”G”> |
Tillägg 2: Belopp som dragits tillbaka under räkenskapsåret
|
Prioritering |
TILLBAKADRAGANDEN |
|
|
|
Totala stödberättigande utgifter som inkluderats i mellanliggande betalningsansökningar |
Motsvarande offentligt stöd |
|
|
(A) |
(B) |
|
Prioritering 1 |
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
|
|
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 4 |
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
TOTALT SAMMANLAGT |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Uppdelning av belopp som dragits tillbaka under räkenskapsåret utifrån räkenskapsår då den motsvarande utgiften deklarerades |
||
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF i tillämpliga fall) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering (särskilt mål) ska tabellen se ut på följande sätt:
|
Prioritering |
TILLBAKADRAGANDEN |
|
|
|
Totala stödberättigande utgifter som inkluderats i betalningsansökningar |
Motsvarande offentligt stöd |
|
|
(A) |
(B) |
|
Prioritering 1 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
TOTALT SAMMANLAGT |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Uppdelning av belopp som dragits tillbaka under räkenskapsåret utifrån räkenskapsår då den motsvarande utgiften deklarerades |
||
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
Särskilt mål |
TILLBAKADRAGANDEN |
|
|
|
Totala stödberättigande utgifter som inkluderats i betalningsansökningar |
Motsvarande offentliga utgifter |
|
|
(A) |
(B) |
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Särskilt mål 3 |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Totalt |
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
TOTALT SAMMANLAGT |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Uppdelning av belopp som dragits tillbaka under räkenskapsåret utifrån räkenskapsår då den motsvarande utgiften deklarerades |
||
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
För det räkenskapsår som slutar den 30 juni … (totalt) |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
I synnerhet varav belopp som korrigerats till följd av revisioner av insatser |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
Tillägg 3: Belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument (kumulativt från programmets inledning) – artikel 86
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (1) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
Prioritering |
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Övergångsregioner |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
De yttersta randområdena |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
|
Totalt sammanlagt |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF i tillämpliga fall) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering (särskilt mål) ska tabellen se ut på följande sätt:
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (2) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
Prioritering |
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Prioritering 1 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 2 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Prioritering 3 |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
|
|
|
|
|
|
Totalt sammanlagt |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
|
Det belopp som ingick i den första ansökan om betalning och som betalats till finansieringsinstrumentet i enlighet med artikel 86 (högst [25 %] av det totala beloppet för det programbidrag som anslagits till finansieringsinstrument enligt det relevanta finansieringsavtalet) |
Motsvarande godkända belopp som avses i artikel 86.3 (3) |
||
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
|
|
|
Totalt belopp för programbidrag som betalats till finansieringsinstrument |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
Totalt belopp för programbidrag som faktiskt betalats ut, eller, när det gäller garantier, anslagits, som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 86 |
Belopp för motsvarande offentligt stöd |
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Särskilt mål 3 |
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
<type=”Cu” input=”M”> |
|
Totalt sammanlagt |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
<type=”Cu” input=”G”> |
(1) Detta belopp får inte ingå i ansökningar om betalning.
(2) Detta belopp får inte ingå i ansökningar om betalning.
(3) Detta belopp får inte ingå i ansökan om betalning.
Tillägg 4: Avstämning av utgifter – artikel 92
|
Prioritering |
Totala stödberättigande utgifter som har inkluderats i betalningsansökningar som lämnats in till kommissionen |
Utgifter som deklarerats i enlighet med artikel 92 i förordningen |
Skillnad |
Kommentarer (obligatoriskt vid skillnader) |
|||
|
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats eller ska betalas i samband med genomförandet. |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som har bokförts i redovisningsfunktionens redovisningssystem och som har inkluderats i de betalningsansökningar som lämnats till kommissionen |
Totalt belopp för motsvarande bidrag som gjorts eller ska göras i samband med genomförandet. |
(E=A-C) |
(F=B-D) |
|
|
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
(E) |
(F) |
(G) |
|
|
Prioritering 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Prioritering 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Prioritering 3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
|
|
|
|
|
|
|
Mindre utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Övergångsregioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Mer utvecklade regioner |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
De yttersta randområdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
De nordliga glesbefolkade områdena |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Varav belopp som korrigerats i de befintliga räkenskaperna till följd av revisioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
||||
Eller
Gäller endast Amif, Fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och visering.
|
Särskilt mål |
Totala stödberättigande utgifter som har inkluderats i betalningsansökningar som lämnats in till kommissionen |
Utgifter som deklarerats i enlighet med artikel 92 i förordningen |
Skillnad |
Kommentarer (obligatoriskt vid skillnader) |
|||
|
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats eller ska betalas i samband med genomförandet. |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som har bokförts i redovisningsfunktionens redovisningssystem och som har inkluderats i de betalningsansökningar som lämnats till kommissionen |
Totalt belopp för motsvarande bidrag som gjorts eller ska göras i samband med genomförandet. |
(E=A-C) |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats eller ska betalas i samband med genomförandet. |
|
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
(E) |
(A) |
(B) |
|
|
Särskilt mål 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 4 [hänvisning till artiklarna 14 och 15 i Amif-förordningen] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Särskilt mål 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Typ av åtgärd nr 1 [hänvisning till artikel 8.1 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 2 [hänvisning till artikel 8.2 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Typ av åtgärd nr 3 [hänvisning till artikel 8.3 och 8.4 i förordningen om Amif/Fonden för inre säkerhet/instrumentet för gränsförvaltning och visering] |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
ect |
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Varav belopp som korrigerats i de befintliga räkenskaperna till följd av revisioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
||||
Mallen justeras automatiskt på grundval av CCI-numret. Om det exempelvis rör sig om program som inte omfattar regionkategorier (Sammanhållningsfonden, ETS, EHFF i tillämpliga fall) eller program som inte justerar medfinansieringsgraden inom en prioritering (särskilt mål) ska tabellen se ut på följande sätt:
|
Prioritering |
Totala stödberättigande utgifter som har inkluderats i betalningsansökningar som lämnats in till kommissionen |
Utgifter som deklarerats i enlighet med artikel XX i förordningen |
Skillnad |
Kommentarer (obligatoriskt vid skillnader) |
|||
|
Totalt belopp för stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet |
Totalt belopp för offentligt stöd som har betalats eller ska betalas i samband med genomförandet. |
Totalt belopp av stödberättigande utgifter som har bokförts i redovisningsfunktionens redovisningssystem och som har inkluderats i de mellanliggande betalningsansökningar som lämnats till kommissionen |
Totalt belopp för motsvarande bidrag som gjorts eller ska göras i samband med genomförandet. |
(E=A-C) |
(F=B-D) |
|
|
|
(A) |
(B) |
(C) |
(D) |
(E) |
(F) |
(G) |
|
|
Prioritering 1 |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
Prioritering 2 |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="S" maxlength="500" input="M"> |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt sammanlagt |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
<type="Cu" input="G"> |
|
|
Varav belopp som korrigerats i de befintliga räkenskaperna till följd av revisioner |
<type="Cu" input="M"> |
<type="Cu" input="M"> |
|
||||
BILAGA XXI
Fastställande av nivån på de finansiella korrigeringarna: schablonmässiga och extrapolerade finansiella korrigeringar – artikel 98.1
Delar för att tillämpa en extrapolerad korrigering
Om extrapolerade finansiella korrigeringar ska tillämpas, extrapoleras resultaten av granskningen av det representativa urvalet till resten av den population från vilken urvalet gjorts vid fastställandet av den finansiella korrigeringen.
Delar som ska beaktas vid tillämpning av en schablonmässig korrigering
|
a) |
De allvarliga bristernas svårighetsgrad i förhållande till hela förvaltnings- och kontrollsystemet. |
|
b) |
De allvarliga bristernas frekvens och omfattning. |
|
c) |
Den ekonomiska skadan för EU:s budget. |
Nivån på den schablonmässiga finansiella korrigeringen ska fastställas på följande sätt:
|
a) |
Om de allvarliga bristerna är så grundläggande, frekventa eller omfattande att de utgör ett fullständigt misslyckande för systemet som gör att lagligheten och korrektheten för alla berörda utgifter riskeras, ska en schablonsats på 100 % tillämpas. |
|
b) |
Om de allvarliga bristerna är så frekventa och omfattande att de utgör en mycket allvarlig brist i systemet som gör att lagligheten och korrektheten för en mycket hög andel av de berörda utgifterna riskeras, ska en schablonsats på 25 % tillämpas. |
|
c) |
Om de allvarliga bristerna beror på att systemet inte fungerar helt eller fungerar så dåligt eller sällan att lagligheten och korrektheten för en hög andel av de berörda utgifterna riskeras, ska en schablonsats på 10 % tillämpas. |
|
(d) |
Om de allvarliga bristerna beror på att systemet inte fungerar kontinuerligt så att lagligheten och korrektheten för en betydande andel av de berörda utgifterna riskeras, ska en schablonsats på 5 % tillämpas. |
Om de ansvariga myndigheterna inte har vidtagit korrigerande åtgärder efter att en finansiell korrigering tillämpats under ett räkenskapsår och samma allvarliga brist eller brister upptäcks på nytt under ett efterföljande räkenskapsår får korrigeringssatsen ökas till en nivå som inte överstiger den för närmast högre kategori, eftersom den eller de allvarliga bristerna kvarstår.
BILAGA XXII
Metod för fördelning av totala resurser per medlemsstat – artikel 103.2
Fördelningsmetod för mindre utvecklade regioner stödberättigade inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt – artikel 102.2 a
|
1. |
Anslaget till varje medlemsstat ska utgöras av summan av anslagen till dess enskilda stödberättigade regioner, som beräknas i enlighet med följande steg:
|
Fördelningsmetod för övergångsregioner stödberättigade inom målet målet Investering för sysselsättning och tillväxt – artikel 102.2 b
|
2. |
Anslaget till varje medlemsstat ska utgöras av summan av anslagen till dess enskilda stödberättigade regioner, som beräknas i enlighet med följande steg:
|
Fördelningsmetod för mer utvecklade regioner stödberättigade inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt – artikel 102.2 c
|
3. |
Den totala ursprungliga teoretiska finansieringsramen ska erhållas genom att stödintensiteten på 18 EUR per person och år multipliceras med antalet stödberättigade invånare. |
|
4. |
Andelen för varje berörd medlemsstat ska vara summan av andelarna för dess stödberättigade regioner vilka fastställs enligt följande kriterier som viktas på angivet sätt:
|
|
5. |
Till de belopp per Nuts 2-region som erhålls i enlighet med punkt 4 läggs i tillämpliga fall ett belopp på 1 EUR per ton CO2-ekvivalenter per år beräknat på regionens andel enligt befolkning av det antal ton CO2-ekvivalenter som medlemsstaten överskrider målet för utsläppen av växthusgaser utanför systemet för handel med utsläppsrätter för 2030 i enlighet med kommissionens förslag från 2016. |
|
6. |
Till de belopp per Nuts 2-region som erhålls i enlighet med punkt 5 läggs ett extra belopp på 400 EUR per person per år, beräknat på regionens andel enligt befolkning av nettoinvandringen från länder utanför EU till medlemsstaten sedan den 1 januari 2013. |
Tilldelningsmetod för medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden – artikel 102.3
|
7. |
Finansieringsramen ska erhållas genom att den genomsnittliga stödintensiteten på 62,9 EUR per person och år multipliceras med antalet stödberättigade invånare. Varje stödberättigad medlemsstats tilldelning av denna teoretiska finansieringsram motsvarar en procentsats som bygger på dess befolkning, ytareal och nationella välstånd och ska erhållas genom tillämpning av följande steg:
För varje medlemsstat får inte andelen av Sammanhållningsfonden vara högre än en tredjedel av det totala anslaget minus anslag för det europeiska territoriella målet efter tillämpningen av punkterna 10–16. Denna justering kommer att proportionellt öka alla andra överföringar som följer av punkterna 1–6. |
Tilldelningsmetod för målet Europeiskt territoriellt samarbete – artikel 9
|
8. |
Tilldelningen av resurser per medlemsstat, inbegripet gränsöverskridande, transnationellt och de yttersta randområdenas samarbete, fastställs som den viktade summan av de andelar som fastställs på grundval av följande kriterier som viktas på angivet sätt:
Andelen av den gränsöverskridande komponenten motsvarar summan av vikterna av kriterierna a och b. Andelen av den transnationella komponenten motsvarar summan av vikterna av kriterierna c, d och e. Andelen av de yttersta randområdenas samarbete motsvarar vikten av kriterium f. |
Tilldelningsmetod för den tilläggsfinansiering för de yttersta randområden som anges i artikel 349 i EUF-fördraget och för de Nuts 2-regioner som uppfyller kriterierna i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt – artikel 104.1 e
|
9. |
Ett extra särskilt anslag motsvarande en stödintensitet på 30 EUR per invånare per år ska tilldelas de yttersta Nuts 2-regionerna och nordliga glest befolkade Nuts 2-regioner. Det anslaget kommer att fördelas per region och medlemsstat på ett sätt som står i proportion till den totala befolkningen i dessa regioner. |
Minimi- och maximinivåer på överföringarna från de fonder som beviljar stöd för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning
|
10. |
För att bidra till att uppnå en tillräcklig koncentration av sammanhållningsfinansiering till de minst utvecklade regionerna och medlemsstaterna och minska de skillnader i den genomsnittliga stödintensiteten per capita, ska maximinivån på överföringar (den övre gränsen) från fonderna till varje enskild medlemsstat fastställas som en procentandel av den medlemsstatens BNP, och dessa procentandelar vara följande.
|
|
11. |
De bestämmelser som fastställts i punkt 10 får inte leda till att anslagen per medlemsstat överstiger 108 % av den nivå de hade i reala termer under programperioden 2014-2020. Denna justering ska tillämpas proportionellt på alla överföringar (med undantag för målet Europeiskt territoriellt samarbete) till den berörda medlemsstaten i syfte att uppnå den maximala överföringsnivån. |
|
12. |
Det minsta totala anslaget från fonderna för en medlemsstat ska motsvara 76 % av dess enskilda totala anslag för 2014-2020. De justeringar som behövs för att uppfylla detta krav ska tillämpas proportionellt på anslag från fonderna, med undantag för anslag från målet Europeiskt territoriellt samarbete. |
|
13. |
Det högsta totala anslaget från fonderna för en medlemsstat med en BNI per capita (i köpkraftsstandard) på minst 120 % av genomsnittet för EU-27 ska motsvara dess individuella totala anslag för 2014–2020. De justeringar som behövs för att uppfylla detta krav ska tillämpas proportionellt på anslag från fonderna, med undantag för anslag från målet Europeiskt territoriellt samarbete. |
Kompletterande bestämmelser
|
14. |
För alla regioner som klassificerats som mindre utvecklade regioner under programperioden 2014–2020, men vars BNP per capita är högre än 75 % av genomsnittet för EU-27, kommer det minsta årliga stödet enligt målet Investering för sysselsättning och tillväxt att motsvara 60 % av deras tidigare vägledande genomsnittliga årliga anslag enligt målet målet Investering för sysselsättning och tillväxt, beräknat av kommissionen inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020. |
|
15. |
Ingen övergångsregion ska få mindre än vad den skulle ha fått om den varit en mer utvecklad region. |
|
16. |
Totalt 60 000 000 EUR kommer att anslås till Peace Plus-programmet när det gör insatser till stöd för fred och försoning. Dessutom ska minst 60 000 000 EUR anslås till Peace Plus-programmet från anslaget till Irland inom målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) för det fortsatta gränsöverskridande samarbetet mellan nord och syd. |
Tillämpningen av punkterna 1–16 resulterar i följande anslag till medlemsstaterna:
|
|
2018 års priser |
Löpande priser |
|
BE |
2 443 732 247 |
2 754 198 305 |
|
BG |
8 929 511 492 |
10 081 635 710 |
|
CZ |
17 848 116 938 |
20 115 646 252 |
|
DK |
573 517 899 |
646 380 972 |
|
DE |
15 688 212 843 |
17 681 335 291 |
|
EE |
2 914 906 456 |
3 285 233 245 |
|
IE |
1 087 980 532 |
1 226 203 951 |
|
EL |
19 239 335 692 |
21 696 841 512 |
|
ES |
34 004 950 482 |
38 325 138 562 |
|
FR |
16 022 440 880 |
18 058 025 615 |
|
HR |
8 767 737 011 |
9 888 093 817 |
|
IT |
38 564 071 866 |
43 463 477 430 |
|
CY |
877 368 784 |
988 834 854 |
|
LV |
4 262 268 627 |
4 812 229 539 |
|
LT |
5 642 442 504 |
6 359 291 448 |
|
LU |
64 879 682 |
73 122 377 |
|
HU |
17 933 628 471 |
20 247 570 927 |
|
MT |
596 961 418 |
672 802 893 |
|
NL |
1 441 843 260 |
1 625 023 473 |
|
AT |
1 279 708 248 |
1 442 289 880 |
|
PL |
64 396 905 118 |
72 724 130 923 |
|
PT |
21 171 877 482 |
23 861 676 803 |
|
RO |
27 203 590 880 |
30 765 592 532 |
|
SI |
3 073 103 392 |
3 463 528 447 |
|
SK |
11 779 580 537 |
13 304 565 383 |
|
FI |
1 604 638 379 |
1 808 501 037 |
|
SE |
2 141 077 508 |
2 413 092 535 |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/875 |
P8_TA(2019)0311
Asyl-, migrations- och integrationsfonden
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens delegerade förordning av den 14 december 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden (C(2018)08466 – 2018/2996(DEA))
(2021/C 108/48)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)08466), |
|
— |
med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (1), särskilt artiklarna 16.2 och 26.5, |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, |
|
— |
med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
I kommissionens delegerade förordning föreslås i artikel 1 en ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 516/2014 genom tillägg av en särskild åtgärd som rör ”… inrättande, utveckling och drift av lämpliga anläggningar för mottagande, inkvartering och förvar samt motsvarande tjänster för personer som ansöker om internationellt skydd eller tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat och inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse …”. |
|
B. |
I kommissionens delegerade förordning föreslår man att ”kontrollerade centrum” ska inkluderas i denna nya särskilda åtgärd, och att medlemsstaterna därför ska få finansiering för inrättande, utveckling och drift av sådana ”kontrollerade centrum”. |
|
C. |
”Kontrollerade centrum” är ett kontroversiellt begrepp vars lagenlighet kan ifrågasättas och som inte existerar inom ramen för unionsrätten och inte heller har godkänts av medlagstiftarna. |
|
D. |
Parlamentet anser att ett sådant begrepp inte bör finansieras om det inte – respektive förrän det – definierats i vederbörlig ordning genom ett lämpligt lagstiftningsinstrument som antagits av medlagstiftarna, med närmare uppgifter om den rättsliga grunden för ett sådant begrepp samt begreppets art, syfte och mål. |
|
1. |
Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/876 |
P8_TA(2019)0312
Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering
Europaparlamentets resolution av den 27 mars 2019 om kommissionens delegerade förordning av den 14 december 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering (C(2018)08465 – 2018/2994(DEA))
(2021/C 108/49)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2018)08465), |
|
— |
med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (1), särskilt artiklarna 7.2 och 17.5, |
|
— |
med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, |
|
— |
med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
I artikel 1 i kommissionens delegerade förordning föreslås en ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 515/2014 genom tillägg av en särskild åtgärd som rör ”inrättande, utveckling och drift, inklusive tillhandahållande av tjänster såsom identifiering […] registrering och första mottagande, av hotspot-områden”. |
|
B. |
I kommissionens delegerade förordning föreslår man att ”kontrollerade centrum” ska inkluderas i denna nya särskilda åtgärd, och att medlemsstaterna därför ska få finansiering för tillhandahållande av tjänster i sådana ”kontrollerade centrum”. |
|
C. |
”Kontrollerade centrum” är ett kontroversiellt begrepp vars lagenlighet kan ifrågasättas och som inte existerar inom ramen för unionsrätten och inte heller har godkänts av medlagstiftarna. |
|
D. |
Parlamentet anser att ett sådant begrepp inte bör finansieras om det inte – respektive förrän det – definierats i vederbörlig ordning genom ett lämpligt lagstiftningsinstrument som antagits av medlagstiftarna, med närmare uppgifter om den rättsliga grunden för ett sådant begrepp samt begreppets art, syfte och mål. |
|
1. |
Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
Torsdagen den 28 mars 2019
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/877 |
P8_TA(2019)0319
Fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kosovo (*1)) (COM(2016)0277 – C8-0177/2016 – 2016/0139(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/50)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution,
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0277), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0177/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0261/2016). |
|
1. |
Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(*1) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/878 |
P8_TA(2019)0320
Kvaliteten på dricksvatten ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753 – C8-0019/2018 – 2017/0332(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)
(2021/C 108/51)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0753), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0019/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från den tjeckiska deputeradekammaren, det irländska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet och Förenade kungarikets underhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 juli 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018 (2), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (3), |
|
— |
med beaktande av skrivelsen av den 18 maj 2018 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0288/2018), och av följande skäl: |
|
A. |
Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (4) med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 107.
(2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 46.
(3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(4) Denna ståndpunkt motsvarar de ändringsförslag som antogs den 23 oktober 2018 (Antagna texter; P8_TA(2018)0397.
P8_TC1-COD(2017)0332
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) …/… om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 ,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter versändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Rådets direktiv 98/83/EG (4) har ändrats väsentligt flera gånger (5). Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör det direktivet omarbetas av tydlighetsskäl. |
|
(2) |
I direktiv 98/83/EG anges den rättsliga ramen för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. Det här direktivet bör ha samma syfte och bör tillhandahålla allmän tillgång till sådant vatten för alla i unionen . Det är därför nödvändigt att på unionsnivå fastställa de minimikrav som allt dricksvatten måste uppfylla. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som i vissa fall utgör en potentiell fara för människors hälsa, och att det uppfyller minimikraven. [Ändr. 161, 187, 206 and 213] |
|
(2a) |
I linje med kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 2 december 2015 med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin bör detta direktiv sträva efter att främja vattenresurseffektivitet och hållbarhet och därigenom uppnå målen för den cirkulära ekonomin. [Ändr. 2] |
|
(2b) |
Den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet erkändes som en mänsklig rättighet av FN:s generalförsamling den 28 juli 2010, och sålunda bör tillgången till rent dricksvatten inte begränsas på grund av att kostnaden är oöverkomlig för slutanvändaren. [Ändr. 3] |
|
(2c) |
Det är nödvändigt med samstämmighet mellan Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (6) och detta direktiv. [Ändr. 4] |
|
(2d) |
De krav som fastställs i detta direktiv bör återspegla den nationella situationen och vattenleverantörernas villkor i medlemsstaterna. [Ändr. 5] |
|
(3) |
Det är nödvändigt att undanta naturligt mineralvatten och vatten som är läkemedel från detta direktivs tillämpningsområde, eftersom dessa typer av vatten omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG (7) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (8). Direktiv 2009/54/EG behandlar dock både naturligt mineralvatten och källvatten, och det är bara den första kategorin som bör undantas från det här direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 9.4 tredje stycket i direktiv 2009/54/EG ska källvatten uppfylla bestämmelserna i det här direktivet. Denna skyldighet bör dock inte omfatta de mikrobiologiska parametrar som anges i del A i bilaga I till detta direktiv. I fråga om dricksvatten från offentlig vattenförsörjning eller privata brunnar som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning eller som används vid kommersiell framställning, beredning eller behandling av livsmedel bör vattnet principiellt fortfarande uppfylla bestämmelserna i detta direktiv fram till den punkt där värdena ska iakttas (dvs. kranen) och bör därefter betraktas som livsmedel i enlighet med artikel 2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (9). När tillämpliga livsmedelssäkerhetskrav har uppfyllts bör behöriga myndigheter i medlemsstaterna ha befogenhet att tillåta återanvändning av vatten inom livsmedelsberedningsindustrin. [Ändr. 6] |
|
(4) |
Efter slutförandet av det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten (Right2Water) (10) där unionen uppmanades att öka sina insatser att åstadkomma allmän tillgång till vatten, inleddes ett unionsomfattande offentligt samråd, och en utvärdering gjordes av lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) avseende direktiv 98/83/EG (11). Av utvärderingen föramgick att vissa bestämmelser i direktiv 98/83/EG behvde uppdateras. Fyra områden med utrymme för förbättring identifierades, närmare bestämt förteckningen över kvalitetsbaserade parametervärden, den begränsade användningen av en riskbaserad metod, de oprecisa bestämmelserna om konsumentinformation, och skillnaderna mellan godkännandesystem för material i kontakt med dricksvatten, samt de följder detta innebär för människors hälsa . I det europeiska medborgarinitiativet om rätten till vatten identifierades dessutom som ett särskilt problem att en del av befolkningen, i synnerhet bland utsatta och marginaliserade grupper, inte har har begränsad eller obefintlig tillgång till dricksvatten till ett överkomligt pris , trots att detta är ett åtagande enligt mål 6 för hållbar utveckling i FN:s agenda 2030. I detta sammanhang erkände Europaparlamentet rätten till tillgång till dricksvatten för alla i EU. Ett sista problem som identifierades är den allmänna bristen på kunskap om vattenläckage som orsakas av underinvestering i underhåll och förnyelse av vatteninfrastrukturen, vilket också påpekats i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om vatteninfrastruktur (12), samt av en ibland bristfällig kunskap om vattensystemen . [Ändr. 7] |
|
(4a) |
För att uppnå de ambitiösa målen som uppställts i FN:s mål 6 för hållbar utveckling bör medlemsstaterna vara skyldiga att genomföra handlingsplaner för att säkerställa allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla senast 2030. [Ändr. 8] |
|
(4b) |
Europaparlamentet antog en resolution den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water. [Ändr. 9] |
|
(5) |
Världshälsoorganisationens (WHO) regionala kontor för Europa har gjort en noggrann genomgång av förteckningen över parametrar och parametervärden i direktiv 98/83/EG för att fastställa om det finns behov av att anpassa den till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Mot bakgrund av resultaten av genomgången (13) bör enteropatogener och Legionella kontrolleras, sex kemiska parametrar eller parametergrupper läggas till, och tre representativa hormonstörande ämnen beaktas med försiktighetsreferensvärden. För tre av de nya parametrarna bör parametervärden som är strängare än de som föreslås av WHO, men ändå realistiska, fastställas mot bakgrund av försiktighetsprincipen. För bly noterade WHO att halterna bör vara så låga som det är praktiskt rimligt, och för krom är WHO:s översyn av värdet ännu inte avslutad. För dessa båda parametrar bör därför en övergångsperiod på tio år tillämpas innan värdena blir strängare. |
|
(5a) |
Dricksvatten spelar en avgörande roll i EU:s pågående insatser för att stärka skyddet av människors hälsa och miljön mot hormonstörande kemikalier. Regleringen av hormonstörande ämnen i detta direktiv utgör ett lovande steg i linje med den uppdaterade EU-strategin för hormonstörande ämnen, som kommissionen är skyldig att lägga fram utan ytterligare dröjsmål. [Ändr. 11] |
|
(6) |
WHO rekommenderade också att tre parametervärden skulle göras mindre stränga och att fem parametrar skulle tas bort från förteckningen. Dessa förändringar anses dock inte nödvändiga eftersom den riskbaserade metod som införts genom kommissionens direktiv (EU) 2015/1787 (14) tillåter vattenleverantörer att ta bort en parameter från förteckningen och bara kontrollera den under vissa förhållanden. Behandlingsmetoder för att efterleva dessa parametervärden finns redan. |
|
(6a) |
När den vetenskapliga kunskapen inte är tillräcklig för att fastställa huruvida ett ämne som förekommer i dricksvatten utgör en risk för människors hälsa eller ej, eller för att fastställa det tillåtna värdet för detta ämne, bör det enligt försiktighetsprincipen bli föremål för bevakning i avvaktan på tydligare vetenskapliga belägg. Medlemsstaterna bör därför kontrollera sådana nya parametrar separat. [Ändr. 13] |
|
(6b) |
Indikatorparametrarna har ingen direkt inverkan på folkhälsan, men de fungerar som viktiga indikatorer för hur installationer för produktion och distribution av vatten fungerar och för vattenkvaliteten. Dessa parametrar kan lyfta fram brister i vattenberedningen och spelar också en viktig roll när det gäller att öka och upprätthålla konsumenternas förtroende för vattenkvaliteten. De bör därför kontrolleras av medlemsstaterna. [Ändr. 14] |
|
(7) |
Om det är nödvändigt för att tillämpa försiktighetsprincipen fullt ut och skydda människors hälsa inom medlemsstaternas territorier bör medlemsstaterna åläggas att fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I. [Ändr. 15] |
|
(8) |
Förebyggande säkerhetsplanering och riskbaserade inslag beaktades endast i begränsad utsträckning i direktiv 98/83/EG. De första inslagen i en riskbaserad strategi infördes redan 2015 genom direktiv (EU) 2015/1787 som ändrade direktiv 98/83/EG, för att tillåta medlemsstaterna att göra undantag från de kontrollprogram de har inrättat, förutsatt att de utför trovärdiga riskbedömningar, vilka kan grundas på WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet (15). Dessa riktlinjer, som inför metoden med så kallade vattensäkerhetsplaner, är tillsammans med standarden EN 15975-2 om säkerhet i dricksvattenförsörjningen internationellt erkända principer som ligger till grund för produktion och distribution av dricksvatten samt kontroll och analys av parametrar för dricksvatten. De bör bibehållas i detta direktiv. För att säkerställa att dessa principer inte begränsas till kontrollaspekter, för att satsa tid och resurser på risker och kostnadseffektiva åtgärder och för att undvika att man gör analyser och lägger ner arbete på irrelevanta frågor, är det lämpligt att införa en komplett riskbaserad metod för hela leveranskedjan, från uttagsområdet till distributionen ända fram till kranen. Denna metod bör utgå ifrån den kunskap som inhämtats och de åtgärder som genomförts inom ramen för direktiv 2000/60/EG och bör i större utsträckning ta hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar vattenresurserna. En riskbaserad metod bör bestå av tre komponenter: För det första en av medlemsstaten utförd bedömning av de faror som är förknippade med uttagsområdet (nedan kallad farobedömning), i enlighet med WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner (16). För det andra en möjlighet för vattenleverantören att anpassa kontrollen till de huvudsakliga riskerna (nedan kallad försörjningsriskbedömning). För det tredje en av medlemsstaten utförd bedömning av de eventuella risker som härrör från fastighetsinstallationerna (t.ex. Legionella eller bly) , med särskild inriktning på prioriterade lokaler (nedan kallad riskbedömning av fastighetsinstallationer). Dessa bedömningar bör ses över regelbundet, bland annat för att beakta hot från klimatrelaterade extrema väderhändelser, kända förändringar av mänsklig verksamhet i uttagsområdet eller källorienterade incidenter. Den riskbaserade metoden säkerställer ett kontinuerligt utbyte av information mellan behöriga myndigheter, vattenleverantörer och andra berörda aktörer, bland annat de som är ansvariga för föroreningskällan eller föroreningsrisken. Som ett undantag bör genomförandet av den riskbaserade metoden anpassas till de särskilda restriktioner som gäller för fartyg som avsaltar vatten och transporterar passagerare. Fartyg under europeisk flagg uppfyller det internationella regelverket när de trafikerar internationellt vatten. Dessutom finns det särskilda krav på transport och produktion av dricksvatten ombord, vilket innebär att bestämmelserna i detta direktiv bör anpassas. [Ändr. 16] |
|
(8a) |
Ineffektiv användning av vattenresurser, i synnerhet läckage i infrastrukturen för vattenförsörjning, leder till överutnyttjande av knappa dricksvattenresurser. Detta hindrar i hög grad medlemsstaterna att nå de mål som fastställts i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 17] |
|
(9) |
Farobedömningen bör i förhållande till riskbedömning anta ett helhetsperspektiv, som bygger på det uttryckliga målet att minska den reningsnivå som krävs för produktionen av dricksvatten, till exempel genom att minska orsakerna till eller risken för förorening av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten. I detta syfte bör medlemsstaterna identifiera faror och tänkbara föroreningskällor som hänger samman med dessa vattenförekomster och kontrollera föroreningar som de anser vara relevanta, exempelvis på grund av de identifierade farorna (t.ex. mikroplaster, nitrater, pesticider eller läkemedel som identifierats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (17)), på grund av deras naturliga förekomst i uttagsområdet (t.ex. arsenik) eller på grund av information från leverantörer (t.ex. ökning med avseende på en särskild parameter för råvatten). I enlighet med direktiv 2000/60/EG bör dessa parametrar användas som markörer som utlöser åtgärder från behöriga myndigheter för att minska påverkan på vattenförekomster, såsom förebyggande eller mildrande åtgärder (inklusive forskning för att förstå hälsoeffekter när så behövs), för att skydda dessa vattenförekomster och åtgärda föroreningskällan eller föroreningsrisken , i samarbete med vattenleverantörerna och berörda aktörer alla berörda aktörer, däribland de som är ansvariga för föroreningskällor eller potentiella föroreningskällor. När en medlemsstat genom farobedömningen konstaterar att en parameter inte förekommer i ett visst uttagsområde (till exempel för att ämnet aldrig förekommer i grundvatten eller ytvatten), bör medlemsstaten informera de relevanta vattenleverantörerna. Medlemsstaten bör då få tillåta dem att minska kontrollfrekvensen för parametern i fråga, eller avlägsna parametern från förteckningen över parametrar som ska kontrolleras, utan att genomföra en försörjningsriskbedömning. [Ändr. 18] |
|
(10) |
När det gäller farobedömningen ska medlemsstaterna enligt direktiv 2000/60/EG identifiera vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, övervaka dem och vidta nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av deras kvalitet i syfte att minska den nivå av vattenrening som krävs för produktion av tjänligt dricksvatten. För att undvika överlappande skyldigheter bör medlemsstaterna när de utför farobedömningen använda sig av den övervakning som utförts i enlighet med artiklarna 7 och 8 i direktiv 2000/60/EG och bilaga V till det direktivet samt av de åtgärder som ingår i deras åtgärdsprogram i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60/EG. |
|
(11) |
De parametervärden som används för att bedöma dricksvattnets kvalitet måste iakttas på den punkt där dricksvattnet görs tillgängligt för konsumenten. Kvaliteten på dricksvattnet kan påverkas av fastighetsinstallationerna. WHO noterar att Legionella är den vattenburna patogen som orsakar störst hälsoproblem i unionen , särskilt Legionella pneumophila som ligger bakom de flesta fallen av legionärssjuka i EU . Den sprids via varmvattensystem genom inandning, exempelvis vid duschning. Den är därför tydligt kopplad till fastighetsinstallationerna. Eftersom införandet av en ensidig skyldighet att kontrollera alla privata och offentliga lokaler med avseende på denna patogen skulle leda till orimligt höga kostnader och strida mot subsidiaritetsprincipen , är en riskbedömning av fastighetsinstallationer ett lämpligare sätt att hantera frågan , med särskild inriktning på prioriterade lokaler . Dessutom bör potentiella risker som härrör från produkter och material och kontroll av byggprodukter i kontakt med dricksvatten på grundval av deras prestandadeklaration i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (18) beaktas vid riskbedömningen av fastighetsinstallationer. Riskbedömningen av fastighetsinstallationer bör därför bland annat vara inriktad på kontroll av prioriterade lokaler, bedömning av de risker som härrör från fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material i kontakt med dricksvatten. Den information som avses i artiklarna 31 och 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (19) ska också tillhandahållas tillsammans med prestandadeklarationen. På grundval av denna bedömning bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa, bland annat, att lämpliga kontroll- och förvaltningsåtgärder (t.ex. i händelse av sjukdomsutbrott) vidtas i enlighet med WHO:s riktlinjer (20), och att migrering av ämnen från byggprodukter och material i kontakt med dricksvatten inte utgör någon fara för människors hälsa. Om åtgärderna skulle innebära begränsningar för den fria rörligheten för produkter och material i unionen måste dessa begränsningar, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 305/2011, vara väl motiverade och proportionella och inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. [Ändr. 19] |
|
(12) |
Bestämmelserna i direktiv 98/83/EG om kvalitetssäkring av beredning, utrustning och material har inte varit tillräckliga för att komma till rätta med hinder på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för byggprodukter i kontakt med dricksvatten eller tillräckligt skydd med tanke på människors hälsa . Produktgodkännande sker fortfarande på nationell nivå, med olika krav i olika medlemsstater. Detta gör det svårt och kostsamt för tillverkarna att marknadsföra sina produkter i hela unionen. Avlägsnande av tekniska hinder kan endast uppnås genom att harmoniserade tekniska specifikationer fastställs för byggprodukter i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011. Förordningen gör det möjligt att ta fram EU-standarder som harmoniserar bedömningsmetoderna för byggprodukter Denna situation beror på att det inte finns några miniminormer på europeisk nivå vad gäller hygien för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten, och att fastställa tröskelvärden och klasser i förhållande till prestandanivån för en väsentlig egenskap. I detta syfte har en begäran om standardisering som uttryckligen kräver standardiseringsarbete avseende hygien vilket är en förutsättning för att fullständigt och effektivt säkerställa ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna. Avlägsnande av tekniska hinder och säkerhet iakttagande för alla produkter och material i kontakt med dricksvatten i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 tagits med i 2017 års arbetsprogram för standardisering (21) , och en standard ska utfärdas senast 2018. Offentliggrandet av den harmoniserade standarden i Europeiska unionens officiella tidning kommer på EU-nivå kan därför endast effektivt uppnås genom att säkerställa ett rationellt beslutsfattande för utsläppande eller tillhandahållande minimikrav på kvalitet fastställs på EU-nivå. Följaktligen bör dessa bestämmelser stärkas genom en harmonisering av sådana produkter och material. Detta arbete bör bygga vidare på de erfarenheter och framsteg som flera medlemsstater har gjort genom att under flera år ha arbetat tillsammans för en regleringskonvergens . marknaden av säkra byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Följaktligen bör bestämmelserna om utrustning och material i kontakt med dricksvatten strykas, delvis ersättas med bestämmelser avseende riskbedömningen av fastighetsinstallationer och kompletteras med relevanta harmoniserade standarder i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011. [Ändr. 20] |
|
(13) |
Medlemsstaterna bör säkerställa att kontrollprogram upprättas för att kontrollera att dricksvattnet uppfyller direktivets krav. Större delen av den kontroll som görs i enlighet med detta direktiv utförs av vattenleverantörer, och dessa men medlemsstaterna bör när så krävs klargöra hos vilka behöriga myndigheter de skyldigheter ligger som följer av införlivandet av detta direktiv. Vattenleverantörerna bör få en viss flexibilitet vad gäller de parametrar de kontrollerar för försörjningsriskbedömningen. Om en parameter inte påvisas bör vattenleverantörerna kunna minska kontrollfrekvensen eller helt sluta kontrollera parametern. Försörjningsriskbedömningen bör tillämpas på de flesta parametrar. Ett antal viktiga parametrar bör dock alltid kontrolleras med en viss minimifrekvens. Detta direktiv innehåller huvudsakligen bestämmelser om kontrollfrekvens för att kontrollera att kraven är uppfyllda och endast begränsade bestämmelser om operativ övervakning. Vattenleverantörerna bör själva få avgöra om ytterligare operativ övervakning behövs för att säkerställa att vattenberedningen fungerar korrekt. För vägledning om detta kan vattenleverantörerna använda sig av WHO:s riktlinjer och handledning för vattensäkerhetsplaner. [Ändr. 21] |
|
(14) |
Den riskbaserade metoden bör efter hand tillämpas av alla vattenleverantörer, även mycket små samt små och medelstora leverantörer, eftersom utvärderingen av direktiv 98/83/EG visade på brister i genomförandet hos dessa leverantörer, ibland på grund av kostnaden för onödigt kontrollarbete , samtidigt som det bör finnas möjlighet till undantag för mycket små leverantörer . När den riskbaserade metoden tillämpas bör säkerhetsaspekter beaktas , liksom frågor avseende principen om att förorenaren betalar . Den behöriga myndigheten bör stödja kontrollarbetet för mindre vattenleverantörer genom att tillhandahålla expertstöd. [Ändr. 188] |
|
(14a) |
För att åstadkomma det starkaste skyddet för folkhälsan bör medlemsstaterna säkerställa en tydlig och balanserad ansvarsfördelning för tillämpningen av den riskbaserade metoden, i linje med deras nationella institutionella och rättsliga ram. [Ändr. 24] |
|
(15) |
Om direktivets normer inte iakttas bör den berörda medlemsstaten omedelbart utreda orsaken till detta och säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas så snart som möjligt för att återställa vattnets kvalitet. Om vattenförsörjningen utgör en potentiell fara för människors hälsa bör tillhandahållande av sådant vatten förbjudas eller dess användning begränsas. Det är dessutom viktigt att klargöra att och lämplig information bör ges till medborgare som skulle kunna drabbas. Om minimikraven för värden för mikrobiologiska och kemiska parametrar inte uppfylls, bör medlemsstaterna automatiskt betrakta detta som dessutom fastställa om överskridandet av värdena utgör en potentiell fara risk för människors hälsa. Medlemsstaterna bör i detta syfte särskilt ta hänsyn till hur mycket minimikraven överskridits och vilken parametertyp det rör sig om. Om avhjälpande åtgärder är nödvändiga för att återställa dricksvattnets kvalitet bör, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget, åtgärder som avhjälper problemet vid källan prioriteras. [Ändr. 25] |
|
(15a) |
Det är viktigt att förhindra förorenat vatten från att utgöra en potentiell fara för människors hälsa. Tillhandahållande av sådant vatten bör därför förbjudas eller dess användning begränsas. [Ändr. 26] |
|
(16) |
Medlemsstaterna bör inte längre tillåtas att bevilja undantag från detta direktiv. Ursprungligen användes undantag för att medlemsstaterna skulle få upp till nio år på sig att åtgärda bristande iakttagande av ett parametervärde. Detta förfarande har visat sig vara betungande användbart för både medlemsstaterna och kommissionen. Dessutom har det med tanke på direktivets ambitionsnivå. Det bör dock noteras att förfarandet i vissa fall lett till att avhjälpande åtgärder försenats, eftersom möjligheten till undantag ibland betraktats som en övergångsperiod. Ändå behövs det fortfarande ett undantagsförfarande som är anpassat till denna verklighet med tanke på de skärpta kvalitetsparametrarna enligt detta direktiv å ena sidan, och det faktum att alltfler nya föroreningar har påträffats som kräver stärkta bedömnings-, kontroll- och förvaltningsåtgärder å andra sidan. Detta förutsatt att undantagen inte utgör en potentiell risk för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Bestämmelsen om undantag bör därför utgå. När gränsvärdena överskrids bör, av hälsoskyddsskäl, bestämmelserna om avhjälpande åtgärder tillämpas omedelbart utan möjlighet till undantag från parametervärdet. i direktiv 98/83/EG bör därför ändras för att säkerställa en snabbare och mer effektiv efterlevnad av kraven i detta direktiv från medlemsstaternas sida . Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande gäller den dag då detta direktiv träder i kraft bör dock fortsätta att gälla fram till dess att undantaget löper ut, men de bör inte förnyas enligt villkoren som fastställts i de bestämmelser som var tillämpliga vid undantagsförfarandets början . [Ändr. 27] |
|
(17) |
Kommissionen har i sitt svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water 2014 (22) uppmanat medlemsstaterna att säkerställa tillgång till en viss minimimängd vatten för alla medborgare, i enlighet med WHO:s rekommendationer. Den har också förbundit sig att fortsätta att ”förbättra tillgången till säkert dricksvatten […] för hela befolkningen genom miljöpolitiken” (23). Detta är helt i linje med artikel 1 och 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta är också helt i linje med FN:s mål 6 för hållbar utveckling och det tillhörande delmålet att ”uppnå allmän och rättvis tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten för alla”. Begreppet rättvis tillgång omfattar en lång rad olika aspekter, t.ex. tillgänglighet (som påverkas av bl.a. geografiska förhållanden, brist på infrastruktur eller den särskilda situationen för vissa delar av befolkningen), kvalitet, godtagbarhet eller överkomligt pris. Vad gäller överkomliga priser på vatten är det viktigt att erinra om att , utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, medlemsstaterna, när de sätter priser på vatten i enlighet med principen om kostnadstäckning i direktiv 2000/60/EG det direktivet , kan ta hänsyn till variationen i befolkningens ekonomiska och sociala förhållanden och därför kan besluta om sociala taxor eller vidta åtgärder för att skydda befolkningsgrupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta direktiv behandlar särskilt de aspekter av tillgången till vatten som rör kvalitet och tillgänglighet. För att ta itu med dessa aspekter, som en del av svaret på det europeiska medborgarinitiativet, och för att bidra till genomförandet av princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (24) där det anges att var och en ”har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten”, bör medlemsstaterna åläggas att behandla frågan om ekonomiskt överkomlig tillgång till vatten på nationell nivå och samtidigt få visst utrymme för handlingsfrihet när det gäller exakt vilken typ av åtgärder som ska genomföras. Detta kan göras genom åtgärder som bland annat syftar till att förbättra tillgången till dricksvatten för alla, till exempel med genom att inte utan giltiga hälsorelaterade skäl skärpa kvalitetskraven för vatten vilket skulle leda till ett högre vattenpris för allmänheten, genom att upprätta fritt tillgängliga dricksvattenfontäner i städerna, och att främja dess användning genom att uppmuntra fri tillgång till dricksvatten i offentliga byggnader och, restauranger , köp- och rekreationscentrum, liksom transitområden med stor genomströmning såsom järnvägsstationer och flygplatser. Medlemsstaterna bör vara fria att bestämma den rätta blandningen av sådana instrument med hänsyn till sina specifika nationella förhållanden. [Ändr. 28] |
|
(18) |
Europaparlamentet konstaterade i sin resolution om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water (25)”att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället” (26). Den särskilda situationen för minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, och resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte – särskilt med avseende på deras bristande tillgång till dricksvatten – bekräftades också i kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (27) och rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (28). Mot denna allmänna bakgrund är det lämpligt att medlemsstaterna särskilt uppmärksammar utsatta och marginaliserade grupper genom att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa grupper har tillgång till vatten. Med beaktande av principen om kostnadstäckning som fastställs i direktiv 2000/60/EG, bör medlemsstaterna förbättra tillgången till vatten för utsatta och marginaliserade grupper utan att göra avkall på en god vattenförsörjning för alla till ett överkomligt pris. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att definiera dessa grupper bör de åtminstone omfatta flyktingar, nomadiska grupper, hemlösa och minoritetsgrupper, såsom romer, sinter, och resandefolket, kalé och gens du voyage, oavsett om de är bofasta eller inte. Vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa tillgången överlåts åt medlemsstaterna att bedöma, men de kan exempelvis innebära att erbjuda alternativa försörjningssystem (enskild beredningsutrustning), att tillhandahålla vatten via tankar (lastbilar och cisterner) och att säkerställa nödvändig infrastruktur för läger. När ansvar för dessa skyldigheter läggs på lokala myndigheter bör medlemsstaterna se till att de har tillräckligt med ekonomiska resurser samt teknisk och materiell kapacitet, och bör stödja dem på ett ändamålsenligt sätt, exempelvis genom att tillhandahålla expertstöd. Vattenförsörjningen för utsatta och marginaliserade grupper bör i synnerhet inte leda till oproportionerliga kostnader för lokala myndigheter. [Ändr. 29] |
|
(19) |
I det sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020, Att leva gott inom planetens gränser (29), krävs att allmänheten har tillgång till tydlig information på nationell nivå. I direktiv 98/83/EG föreskrivs bara passiv tillgång till uppgifter, vilket innebär att medlemsstaterna endast måste säkerställa att information finns tillgänglig. Dessa bestämmelser bör därför ersättas för att säkerställa att aktuell begriplig och relevant information för konsumenterna är lätt tillgänglig, exempelvis i en broschyr, eller på en webbplats vars länk bör spridas aktivt eller en smart app . Den uppdaterade informationen bör inte bara omfatta resultat från kontrollprogrammen, utan också ytterligare information som allmänheten kan ha nytta av, t.ex. om olika indikatorer (järn, hårdhet, mineraler osv.), som ofta påverkar konsumenternas uppfattning om kranvatten. Därför bör de resultaten av åtgärder som vidtagits för att övervaka vattenleverantörerna när det gäller parametrar för vattenkvalitet och information om indikatorparametrar i del Ba i bilaga I . direktiv 98/83/EG som inte tillhandahåller hälsorelaterad information ersättas med nätbaserad information om dessa parametrar. För mycket stora vattenleverantörer bör ytterligare information om bland annat energieffektivitet, förvaltning, styrning, kostnadsstruktur avgiftsstruktur och beredningsmetoder också finnas tillgänglig på nätet. Det antas att Syftet med bättre konsumentkunskap om relevant information och ökad öppenhet kommer att bidra till bör vara att stärka allmänhetens förtroende för det vatten som levereras samt för vattentjänster . Detta väntas bör i sin tur leda till ökad användning av kranvatten och därigenom som dricksvatten, vilket skulle kunna bidra till mindre plastanvändning, plastavfall och växthusgasutsläpp, och även ge positiva effekter för begränsning av klimatförändring och för miljön som helhet. [Ändr. 30] |
|
(20) |
Av samma skäl, och för att göra konsumenterna mer medvetna om konsekvenserna av vattenförbrukning, bör de också få information på ett lättillgängligt sätt (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) om den förbrukade volymen kostnadsstrukturen per år, hur den förändras över tid och en jämförelse med den genomsnittliga förbrukningen för ett hushåll om vattenleveratören har tillgång till sådan information, strukturen för den avgift som tas ut av vattenleverantören, inbegripet hur de rörliga och fasta kostnader , delarna av denna är fördelade, samt om priset per liter dricksvatten för att möjliggöra en jämförelse med priset på buteljerat vatten. [Ändr. 31] |
|
(21) |
De grundläggande principer som ska beaktas vid fastställandet av vattenavgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.4 i direktiv 2000/60/EG, nämligen kostnadstäckning för vattentjänster och principen att förorenaren betalar, fastställs i direktiv 2000/60/EG det direktivet . Den ekonomiska hållbarheten i tillhandahållandet av vattentjänster är inte alltid säkerställd, vilket ibland leder till underinvestering i underhållet av vatteninfrastrukturen. Med bättre kontrollmetoder har läckagenivåerna – som främst beror på sådan underinvestering – blivit alltmer uppenbara, och minskning av vattenförlusterna bör uppmuntras på unionsnivå för att förbättra vatteninfrastrukturens effektivitet. I enlighet med subsidiaritetsprincipen, bör för att öka medvetenheten om denna fråga ,lösas genom ökad öppenhet och konsumentinformation om läckagenivåer och energieffektivitet. bör informationen som rör den förmedlas vidare till konsumenterna på ett mer öppet sätt . [Ändr. 32] |
|
(22) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (30) syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna, i linje med Århuskonventionen. Det omfattar allmänna skyldigheter som rör både att göra miljöinformation tillgänglig på begäran och att aktivt sprida sådan information. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (31) har också ett brett tillämpningsområde som omfattar utbyte av rumslig information, inbegripet data om olika miljöförhållanden. Det är viktigt att de bestämmelser i det här direktivet som rör informationstillgång och datautbyte utgör ett komplement till dessa direktiv och inte ger upphov till en särskild rättslig ordning. Därför bör bestämmelserna i detta direktiv om information till allmänheten och information om övervakning av genomförandet inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG. |
|
(23) |
I direktiv 98/83/EG fastställdes inga rapporteringskrav för små vattenleverantörer. För att råda bot på detta, och för att tillgodose behovet av information om genomförande och efterlevnad, bör ett nytt system införas som innebär att medlemsstaterna ska upprätta och fortlöpande uppdatera datamängder som endast innehåller relevanta uppgifter, t.ex. överskridande av parametervärden och incidenter av en viss betydelse, och göra dessa datamängder tillgängliga för kommissionen och Europeiska miljöbyrån. Detta bör säkerställa att den administrativa bördan för alla enheter blir så liten som möjligt. För att säkerställa lämplig infrastruktur för allmän tillgång, rapportering och datadelning mellan offentliga myndigheter bör medlemsstaterna grunda dataspecifikationerna på direktiv 2007/2/EG och dess genomförandeakter. |
|
(24) |
Data som rapporteras av medlemsstaterna är inte bara nödvändiga för efterlevnadskontroll, utan är också väsentliga för att kommissionen ska kunna övervaka och bedöma hur väl lagstiftningen uppnår sina syften och därmed ge underlag för en framtida utvärdering av lagstiftningen i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (32). I detta sammanhang behövs relevanta data som möjliggör en bättre bedömning av direktivets effektivitet, ändamålsenlighet, relevans och mervärde för EU, och det är därför nödvändigt att säkerställa lämpliga rapporteringsmekanismer som också kan fungera som indikatorer för framtida utvärderingar av detta direktiv. |
|
(25) |
I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ska kommissionen göra en utvärdering av detta direktiv inom en viss tidsperiod från och med den dag som fastställts för dess införlivande. Utvärderingen bör bygga på de erfarenheter som gjorts och de data som samlats in i samband med genomförandet av direktivet, på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data samt på samt på relevanta vetenskapliga, analytiska och epidemiologiska data. tillgängliga rekommendationer från WHO. [Ändr. 34] |
|
(26) |
Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att främja principerna för hälso- och sjukvård, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, miljöskydd och konsumentskydd. |
|
(27) |
Domstolen har vid flera tillfällen erinrat om att det vore oförenligt med den bindande karaktär som tillkommer direktiv enligt artikel 288 tredje stycket i fördraget att i princip utesluta enskilda från möjligheten att åberopa de skyldigheter som följer av direktiven. Detta gäller särskilt när det är fråga om ett direktiv vars syfte är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten. I enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljförågor (33) bör den berörda allmänheten ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som är förenlig med personlig hälsa och personligt välbefinnande. Dessutom, när ett stort antal personer lider en ”kollektiv skada” på grund av samma olagliga metoder som innebär ett åsidosättande av rättigheter som garanteras genom detta direktiv, bör de ha möjlighet att använda kollektiva prvöningsmöjligheter, i de fall sådana mekanismer har inrättats av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2013/396/EU (34). |
|
(28) |
I syfte att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller för att ange kontrollkrav för farobedömningen och riskbedömningen av fastighetsinstallationer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I–IV till detta direktiv , och vidta de åtgärder som krävs enligt de ändringar som anges i artikel 10a . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Dessutom har den befogenhet som fastställs i del C anmärkning 10 i bilaga I till direktiv 98/83/EG, dvs. att fastställa kontrollfrekvenser och kontrollmetoder för radioaktiva ämnen, blivit inaktuell till följd av antagandet av rådets direktiv 2013/51/Euratom (35) och bör därför utgå. Den befogenhet som fastställs i del A andra stycket i bilaga III till direktiv 98/83/EG avseende ändringar av direktivet behövs inte längre och bör utgå. [Ändr. 35] |
|
(29) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för antagande av formatet och metoderna för att lägga fram dels den information om kvaliteten på dricksvatten som ska lämnas till alla försörjda personer, dels den information om genomförandet av detta direktiv som ska lämnas av medlemsstaterna och sammanställas av Europeiska miljöbyrån. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (36). |
|
(30) |
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG (37) ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. |
|
(31) |
I direktiv 2013/51/Euratom fastställs särskilda bestämmelser för kontroll av radioaktiva ämnen i dricksvatten. Därför bör det här direktivet inte fastställa parametervärden för radioaktivitet. |
|
(32) |
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(33) |
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven. |
|
(34) |
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga V. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Detta direktiv gäller kvaliteten på dricksvatten för alla i EU [Ändr. 36].
2. Syftet med detta direktiv är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent, och att tillhandahålla allmän tillgång till dricksvatten . [Ändr. 163, 189; 207 och 215]
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
|
1. |
dricksvatten: allt vatten som, antingen i sitt ursprungliga tillstånd eller efter beredning, är avsett för dryck, för matlagning, för beredning eller produktion av livsmedel, eller för andra livsmedels- eller hushållsändamål i både offentliga och privata lokaler , inbegripet livsmedelsföretag , oberoende av dess ursprung och oavsett om det tillhandahålls genom ett distributionsnät, från tankbil/tankbåt, eller för källvatten, i flaskor eller behållare . [Ändr. 38] |
|
2. |
fastighetsinstallation: de ledningar, installationer och anordningar som är installerade mellan de kranar som normalt används för dricksvatten i både offentliga och privata lokaler och distributionsnätet men bara om dessa enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen inte är vattenleverantörens ansvar, i dennes egenskap av vattenleverantör . [Ändr. 39] (Berör inte den svenska versionen.) |
|
3. |
vattenleverantör: en juridisk enhet som tillhandahåller minst 10 m3 dricksvatten per dag i genomsnitt. [Ändr. 40] |
|
3a. |
mycket liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 50 m3 per dag eller försörjer mindre än 250 personer. [Ändr. 41] |
|
4. |
liten vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller mindre än 500 m3 per dag eller försörjer mindre än 5 000 2 500 personer. [Ändr. 42] |
|
4a. |
medelstor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 500 m3 per dag eller försörjer minst 2 500 personer. [Ändr. 43] |
|
5. |
stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 5005 000m3 per dag eller försörjer minst 5 000 25 000 personer. [Ändr. 44] |
|
6. |
mycket stor vattenleverantör: en vattenleverantör som tillhandahåller minst 5 000 20 000 m3 per dag eller försörjer minst 50 000 100 000 personer.[Ändr. 45] |
|
7. |
prioriterade lokaler: stora lokaler med där många användare som människor, särskilt sårbara samhällsgrupper, kan exponeras för vattenrelaterade risker, såsom sjukhus, vårdinrättningar, äldreboenden, skolor, universitet och andra utbildningsinrättningar, förskolor, idrotts- och fritidsanläggningar , byggnader med inkvarteringsmöjlighet, kriminalvårdsanstalter och campingplatser, som identifieras av medlemsstaterna. [Ändr. 46] |
|
8. |
utsatta och marginaliserade grupper: personer som är isolerade från samhället till följd av diskriminering eller bristande tillgång till rättigheter, resurser eller möjligheter, och som är mer utsatta för flera olika potentiella risker avseende hälsa, säkerhet, brist på utbildning, deltagande i skadliga aktiviteter eller andra risker än övriga grupper i samhället. |
|
8a. |
livsmedelsföretag: ett livsmedelsföretag enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 47] |
Artikel 3
Undantag
1. Detta direktiv gäller inte för
|
a) |
naturligt mineralvatten som godkänns som sådant av den ansvariga myndighet som avses i direktiv 2009/54/EG, |
|
b) |
vatten som är läkemedel enligt vad som avses i direktiv 2001/83/EG. |
1a. För vatten som används av livsmedelsföretag för att framställa, bearbeta, konservera eller saluföra varor eller ämnen avsedda för livsmedelsändamål ska endast artiklarna 4, 5, 6 och 11 i detta direktiv gälla. Ingen av artiklarna i detta direktiv ska dock gälla om en livsmedelsföretagare för de behöriga nationella myndigheterna kan visa att kvaliteten på det vatten som används i dennes verksamhet inte påverkar hygienen hos de produkter eller ämnen som härrör från verksamheten, och att sådana produkter eller ämnen uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (38) . [Ändr. 48]
1b. En producent av dricksvatten som tappas på flaskor eller behållare ska inte anses vara en vattenleverantör.
Bestämmelserna i detta direktiv ska gälla för dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare i den mån de inte omfattas av skyldigheter enligt annan unionslagstiftning. [Ändr. 49]
1c. Fartyg som avsaltar vatten, transporterar passagerare och fungerar som vattenleverantörer ska endast omfattas av artiklarna 1–7 och 9–12 i detta direktiv och dess bilagor. [Ändr. 50]
2. Medlemsstaterna får göra undantag från direktivets bestämmelser för
|
a) |
vatten som är avsett uteslutande för ändamål för vilka de behöriga myndigheterna gör den bedömningen att vattnets kvalitet inte påverkar, vare sig direkt eller indirekt, de berörda konsumenternas hälsa, |
|
b) |
dricksvatten från en enskild vattentäkt som tillhandahåller mindre än 10 m3 per dag i genomsnitt eller försörjer mindre än 50 personer, om inte vattnet tillhandahålls som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet. |
3. Medlemsstater som utnyttjar undantagen enligt punkt 2 b ska säkerställa att den berörda befolkningen informeras om detta och om alla åtgärder som kan vidtas för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten. Dessutom ska den berörda befolkningen, om det är uppenbart att vattnets kvalitet utgör en potentiell fara för människors hälsa, omedelbart ges lämpliga råd.
Artikel 4
Allmänna skyldigheter
1. Utan att det påverkar deras skyldigheter enligt andra unionsbestämmelser ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dricksvatten är hälsosamt och rent. Såvitt avser minimikraven i detta direktiv är dricksvatten hälsosamt och rent om det uppfyller alla följande villkor:
|
a) |
Det innehåller inte mikroorganismer, parasiter och ämnen i sådant antal eller sådana koncentrationer att de utgör en potentiell fara för människors hälsa. |
|
b) |
Det uppfyller minimikraven i bilaga I, delarna A och B. |
|
c) |
Medlemsstaterna har vidtagit alla andra åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 5 till 12 i detta direktiv.
|
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som vidtas för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv fullständigt följer försiktighetsprincipen och att de inte under några omständigheter, vare sig direkt eller indirekt, medför försämring av den nuvarande dricksvattenkvaliteten eller medför ökad förorening av vatten som används för framställning av dricksvatten. [Ändr. 52]
2a. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna gör en bedömning av vattenläckagenivåerna på deras territorier samt av om det är möjligt att minska vattenläckaget inom dricksvattensektorn. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till relevanta folkhälsorelaterade, miljömässiga, tekniska och ekonomiska aspekter. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta nationella mål för att minska vattenleverantörernas läckagenivåer på sina territorier senast den 31 december 2030. Medlemsstaterna får tillhandahålla meningsfulla incitament för att säkerställa att vattenleverantörerna på deras territorium uppnår de nationella målen. [Ändr. 53]
2b. Om en behörig myndighet som ansvarar för produktion och distribution av dricksvatten överlämnar förvaltningen av hela eller delar av vattenproduktionen eller vattenförsörjningen till en vattenleverantör ska avtalet mellan den behöriga myndigheten och vattenleverantören närmare ange varje parts ansvar enligt detta direktiv. [Ändr. 54]
Artikel 5
Kvalitetsnormer
1. Medlemsstaterna ska för parametrarna i bilaga I fastställa värden som ska gälla för dricksvatten , och dessa får inte vara mindre stränga än de värden som anges i bilagan . [Ändr. 55]
1a. De värden som fastställs i enlighet med punkt 1 ska inte vara mindre stränga än de som anges i delarna A, B och Ba i bilaga I. Vad gäller parametrarna i del Ba i bilaga I ska värdena endast fastställas för kontrolländamål och för att säkerställa att skyldigheterna i artikel 12 har fullgjorts. [Ändr. 56]
2. Medlemsstaterna ska fastställa värden för ytterligare parametrar som inte omfattas av bilaga I om skyddet av människors hälsa på deras nationella teröritorium eller en del av detta kräver det. De värden som fastställs ska åtminstone uppfylla kraven i artikel 4.1 a.
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beredningsmedel, material och desinfektionsförfaranden som används för desinfektion av vattenförsörjningssystem inte inverkar negativt på dricksvattenkvaliteten. All förorening av dricksvatten som beror på användning av sådana medel, material och förfaranden ska minimeras, utan att man för den sakens skull äventyrar desinfektionens effektivitet. [Ändr. 57]
Artikel 6
Punkt där värdena ska iakttas
1. De parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5 för de parametrar som anges i delarna A, och B och C i bilaga I ska iakttas [Ändr. 58]
|
a) |
för vatten som tillhandahålls från ett distributionsnät i en lokal eller en anläggning, vid den punkt där det tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, |
|
b) |
för vatten som tillhandahålls från tankbil/tankbåt, vid den punkt där det tappas från tankbilen/tankbåten, |
|
c) |
för källvatten, dricksvatten som tappas på flaskor eller i behållare , vid den punkt där det tappas på flaska eller i behållare, [Ändr. 59] |
|
ca) |
för vatten som används i livsmedelsföretag där vatten tillhandahålls av en vattenleverantör, vid leveranspunkten hos livsmedelsföretaget. [Ändr. 60] |
1a. För vatten som omfattas av punkt 1 a ska medlemsstaterna anses ha fullgjort sina skyldigheter enligt denna artikel om det kan visas att det bristande iakttagandet av parametrarna i artikel 5 beror på fastighetsinstallationerna eller underhållet av dessa, utom i prioriterade lokaler. [Ändr. 61]
Artikel 7
Riskbaserad metod för vattensäkerhet
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att leveranser, beredning och distribution av dricksvatten omfattas av en riskbaserad metod som består av följande delar:
|
a) |
En farobedömning av vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, utförd av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8. [Ändr. 62] |
|
b) |
En försörjningsriskbedömning utförd av vattenleverantörer i varje vattenförsörjningssystem i syfte att skydda och kontrollera kvaliteten på det vatten som de levererar, i enlighet med artikel 9 och del C i bilaga II. [Ändr. 63] |
|
c) |
En riskbedömning av fastighetsinstallationer, i enlighet med artikel 10. |
1a. Medlemsstaterna får utan att äventyra målet för detta direktiv när det gäller dricksvattenkvaliteten och konsumenternas hälsa, anpassa genomförandet av den riskbaserade metoden när det finns särskilda begränsningar till följd av geografiska förhållanden såsom vattenförsörjningsområdets avlägsna läge eller tillgänglighet. [Ändr. 64]
1b. Medlemsstaterna ska säkerställa en tydlig och lämplig ansvarsfördelning mellan de berörda aktörerna, såsom de definieras av medlemsstaterna, för tillämpningen av den riskbaserade metoden när det gäller de vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och fastighetsinstallationerna. Ansvarsfördelningen ska anpassas efter medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar. [Ändr. 65]
2. Farobedömningarna ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år med beaktande av det krav på att medlemsstaterna ska identifiera vattenförekomster som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2000/60/EG, och uppdateras vid behov. [Ändr. 66]
3. Försörjningsriskbedömningarna ska göras av mycket stora vattenleverantörer och stora vattenleverantörer senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och av små vattenleverantörer senast [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över regelbundet och minst vart sjätte år och uppdateras vid behov. [Ändr. 67]
3a. Enligt artiklarna 8 och 9 i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta nödvändiga avhjälpande åtgärder inom ramen för de åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som fastställs i artikel 11 respektive artikel 13 i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 68]
4. Riskbedömningarna av fastighetsinstallationer i de lokaler som avses i artikel 10.1 ska utföras senast [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv]. De ska ses över vart tredje år och uppdateras vid behov. [Ändr. 69]
Artikel 8
Farobedömning Bedömning, kontroll och hantering av faror som rör vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten [Ändr. 70]
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i direktiv 2000/60/EG, särskilt artiklarna 4–8, ska medlemsstaterna i samarbete med de behöriga myndigheter som ansvarar för vatten säkerställa att en farobedömning utförs för vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten i volymer över 10 m3 per dag i genomsnitt. Farobedömningen ska omfatta följande delar: [Ändr. 71]
|
a) |
Identifiering av och georeferenser för alla uttagspunkter i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Eftersom de uppgifter som avses i detta led kan vara känsliga, särskilt när det gäller skydd av folkhälsan, ska medlemsstaterna se till att sådana uppgifter skyddas och endast meddelas berörda myndigheter. [Ändr. 72] |
|
b) |
Kartläggning av säkerhetszoner, när sådana zoner har fastställts i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2000/60/EG, och de skyddade områden som avses i artikel 6 i det direktivet. [Ändr. 72] |
|
c) |
Identifiering av faror och möjliga föroreningskällor som påverkar de vattenförekomster som omfattas av farobedömningen. Sådan forskning och identifiering av föroreningskällor ska uppdateras regelbundet för att upptäcka nya ämnen som påverkar mikroplatser, i synnerhet PFAS. Medlemsstaterna får för detta ändamål använda den översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet som utförts i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och information om betydande påverkan som samlats in i enlighet med punkt 1.4 i bilaga II till det direktivet. [Ändr. 216] |
|
d) |
Regelbunden kontroll, i de vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen, av föroreningar som är relevanta för vattenförsörjningen från följande förteckningar: [Ändr. 75]
För kontrollen ska medlemsstaterna från leden i–iv välja ut de parametrar, ämnen eller föroreningar som anses relevanta mot bakgrund av de faror som identifierats i enlighet med led c eller mot bakgrund av den information som lämnats av vattenleverantörerna i enlighet med punkt 2. För den regelbundna kontrollen , och för att upptäcka nya skadliga ämnen genom nya undersökningar, får medlemsstaterna använda den övervakning som utförs och den undersökningskapacitet som tillhandahålls i enlighet med annan unionslagstiftning. [Ändr. 217] |
Mycket små vattenleverantörer får undantas kraven i leden a, b och c i denna punkt, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om de relevanta parametrar som avses i dessa led. Detta undantag ska ses över av den behöriga myndigheten minst vart tredje år och uppdateras vid behov. [Ändr. 77]
2. De vattenleverantörer som kontrollerar sitt råvatten för operativ övervakning ska vara skyldiga att informera de behöriga myndigheterna om trender och ovanliga koncentrationer av de parametrar, ämnen eller föroreningar som kontrolleras.
3. Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d och får på grundval av dessa kontrollresultat
|
(a) |
ålägga vattenleverantörer att genomföra ytterligare kontroller eller beredning avseende vissa parametrar, |
|
(b) |
tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar, utan att behva göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att dessa inte är centrala parametrar i den mening som avses i del B punkt 1 i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten. [Am. 78] |
4. I de fall en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med punkt 2 b ska medlemsstaterna fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen. [Am. 79]
5. På grundval av den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 i det här direktivet och i enlighet med direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna vidta följande åtgärder i samarbete med vattenleverantörerna och andra berörda aktörer. eller säkerställa att sådana åtgärder vidtas av vattenleverantörerna: [Ändr. 80]
|
a) |
Förebyggande åtgärder för att minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 178] |
|
aa) |
Säkerställande av att förorenarna i samarbete med vattenleverantörer och andra berörda aktörer vidtar förebyggande åtgärder för att undvika beredning eller minska den beredningsnivå som krävs och för att skydda vattenkvaliteten, däribland sådana åtgärder som avses i artikel 11.3 d i direktiv 2000/60/EG samt ytterligare åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d i denna artikel. [Ändr. 82] |
|
b) |
Mildrande åtgärder som anses vara nödvändiga på grundval av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, i syfte att identifiera och åtgärda föroreningskällan och undvika ytterligare beredning, när de förebyggande åtgärderna inte anses tillräckligt genomförbara eller ändamålsenliga för att i tid ta itu med föroreningskällan . [Ändr. 83] |
|
ba) |
Krav på att vattenleverantörer genomför ytterligare kontroller av vissa parametrar vid uttagspunkten eller beredning, när de åtgärder som fastställs i leden aa och b inte har bedömts tillräckliga för att ge lämpligt skydd för människors hälsa. [Ändr. 84] |
Medlemsstaterna ska regelbundet se över alla sådana åtgärder.
5a. Medlemsstaterna ska informera de vattenleverantörer som använder vattenförekomster eller delar av vattenförekomster som omfattas av farobedömningen om resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 d, och får på grundval av dessa kontrollresultat och den information som samlas in i enlighet med punkterna 1 och 2 och i enlighet med direktiv 2000/60/EG.
|
a) |
tillåta vattenleverantörer att minska kontrollfrekvensen för vissa parametrar eller antalet kontrollerade parametrar, utan att de behöver göra en försörjningsriskbedömning, förutsatt att de berörda parametrarna inte är centrala parametrar i den mening som avses i punkt 1 i del B i bilaga II, och förutsatt att ingen faktor rimligtvis kan förväntas orsaka försämring av vattenkvaliteten. |
|
b) |
fortsätta att regelbundet kontrollera dessa parametrar i den vattenförekomst som omfattas av farobedömningen, när en vattenleverantör tillåts att minska kontrollfrekvensen i enlighet med led a. [Ändr. 85] |
Artikel 9
Försörjningsriskbedömning Bedömning, kontroll och hantering av försörjningsrisker [Ändr. 86]
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att vattenleverantörerna utför en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i bilaga II, som gör det möjligt att anpassa kontrollfrekvensen för varje parameter i delarna A, och B och Ba i bilaga I som inte är en central parameter enligt del B i bilaga II, beroende på dess förekomst i råvattnet. [Ändr. 87]
För dessa parametrar ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna kan avvika från den provtagningsfrekvens som anges i del B i bilaga II, i enlighet med de specifikationer som anges i del C i bilaga II , beroende på deras förekomst i råvattnet och hur vattnet bereds . [Ändr. 88]
För detta ändamål ska vattenleverantörerna beakta resultaten av den farobedömning som utförts i enlighet med artikel 8 i detta direktiv och den kontroll som utförts i enlighet med artiklarna 7.1 och 8 i direktiv 2000/60/EG. [Ändr. 89](berör ej svenska versionen)
1a. Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 för mycket små vattenleverantörer, förutsatt att den behöriga myndigheten har tidigare och uppdaterad dokumenterad kännedom om relevanta parametrar och anser att det inte föreligger någon risk för människors hälsa till följd av sådana undantag, och utan att det påverkar myndighetens skyldigheter enligt artikel 4.
Undantaget ska granskas av den behöriga myndigheten vart tredje år eller när en ny föroreningsfara upptäcks i avrinningsområdet, och uppdateras vid behov. [Ändr. 90]
2. Ansvaret för f örsörjningsriskbedömningarna ska godkännas av de behöriga myndigheterna ska ligga hos vattenleverantörerna, som ska se till att de följer detta direktiv. Vattenleverantörerna får i detta syfte begära stöd från de behöriga myndigheterna.
Medlemsstaterna får kräva att de behöriga myndigheterna godkänner eller kontrollerar vattenleverantörernas försörjningsriskbedömningar. [Ändr. 91]
2a. På grundval av resultatet av den riskbedömning som utförts i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna säkerställa att vattenleverantörerna utarbetar en vattensäkerhetsplan som är anpassad till de identifierade riskerna och står i proportion till vattenleverantörens storlek. Denna vattensäkerhetsplan kan exempelvis omfatta användningen av material i kontakt med vatten, produkter för vattenberedning, eventuella risker som beror på läckande ledningar eller åtgärder för att anpassa sig till nuvarande eller framtida utmaningar, såsom klimatförändringar, och ska fastställas ytterligare av medlemsstaterna. [Ändr. 92]
Artikel 10
Riskbedömning av Bedömning, kontroll och hantering av risker som rör fastighetsinstallationer [Ändr. 93]
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det utförs en riskbedömning av fastighetsinstallationer i prioriterade lokaler , som omfattar följande delar: [Ändr. 94]
|
a) |
En bedömning av de potentiella risker som är förknippade med fastighetsinstallationerna och relaterade produkter och material, och av om de kan påverka vattenkvaliteten vid den punkt där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten, särskilt där vatten tillhandahålls allmänheten i prioriterade lokaler. [Ändr. 95] |
|
b) |
Regelbunden kontroll av de parametrar som anges i del C i bilaga I, i de prioriterade lokaler där särskilda risker för vattenkvaliteten har identifierats under där den potentiella faran för människors hälsa anses vara störst. Relevanta parametrar och lokaler för kontroll ska väljas på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med led a. [Ändr. 96] Vad gäller den regelbundna kontroll som avses i första stycket kontroller ska medlemsstaterna säkerställa åtkomst till installationerna i prioriterade lokaler för provtagning och får medlemsstaterna upprätta en kontrollstrategi med inriktning på prioriterade lokaler. särskilt för bakterien Legionella pneumophila . [Ändr. 97] |
|
c) |
En kontroll av om prestanda hos byggprodukter produkter och material i kontakt med dricksvatten är tillräckliga i förhållande till de väsentliga egenskaper som rör det grundläggande krav för byggnadsverk som anges i punkt 3 e i bilaga I till förordning (EU) nr 305/2011. skyddet av människors hälsa . [Ändr. 98] |
|
ca) |
En kontroll av om de material som används är lämpliga för kontakt med dricksvatten och om kraven som anges i artikel 11 är uppfyllda. [Ändr. 99] |
2. Om en medlemsstat, på grundval av den bedömning som utförts i enlighet med punkt 1 a, anser att det föreligger en risk för människors hälsa som beror på fastighetsinstallationerna i prioriterade lokaler eller relaterade produkter och material, eller om kontroll som utförts i enlighet med punkt 1 b visar att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte är uppfyllda ska medlemsstaterna säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att undanröja eller minska risken för bristande iakttagande av parametervärdena som fastställs i del C i bilaga I.
|
a) |
vidta lämpliga åtgärder för att eliminera eller minska risken för att de parametervärden som anges i del C i bilaga I inte iakttas, |
|
b) |
vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att migrering av ämnen eller kemikalier från byggprodukter som används vid beredning eller distribution av dricksvatten inte, direkt eller indirekt, utgör en fara för människors hälsa, |
|
c) |
vidta andra åtgärder, exempelvis lämpliga beredningstekniker, i samarbete med vattenleverantörerna, för att ändra vattnets beskaffenhet eller egenskaper innan det tillhandahålls i syfte att eliminera eller minska risken för att parametervärdena inte iakttas efter tillhandahållandet, |
|
d) |
på vederbrligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om mjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår, |
|
e) |
anordna utbildning för VVS-montrer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installation av byggprodukter, |
|
f) |
för Legionella , säkerställa att ändamålsenliga kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott.[Ändr. 100] |
2a. För att minska de risker som är förknippade med fastighetsinstallationer i hela distributionsnätet ska medlemsstaterna
|
a) |
uppmuntra ägare till offentliga och privata lokaler att genomföra en riskbedömning av fastighetsinstallationen, |
|
b) |
informera konsumenterna och ägarna till offentliga och privata lokaler om åtgärder för att undanröja eller minska risken för att kvalitetskraven på dricksvatten inte iakttas på grund av fastighetsinstallationen, |
|
c) |
på vederbörligt sätt informera och ge råd till konsumenterna om villkoren för konsumtion och användning av vatten och om möjliga åtgärder för att undvika att risken återuppstår, |
|
d) |
främja utbildning för VVS-montörer och andra yrkeskategorier som arbetar med fastighetsinstallationer och installationer av byggprodukter och byggmaterial i kontakt med vatten, och |
|
e) |
för Legionellabakterier, särskilt för bakterien Legionella pneumophila, säkerställa att ändamålsenliga och proportionella kontroll- och förvaltningsåtgärder vidtas för att förhindra och åtgärda eventuella sjukdomsutbrott. [Ändr. 101] |
Artikel 10a
Minimikrav för hygien för produkter, ämnen och material i kontakt med dricksvatten
1. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att ämnen och material som används för framställning av alla nya produkter i kontakt med dricksvatten, som släpps ut på marknaden och som används vid uttag, beredning eller distribution, eller de föroreningar som är förknippade med sådana ämnen
|
a) |
varken direkt eller indirekt minskar det skydd av människors hälsa som föreskrivs i detta direktiv, |
|
b) |
inte påverkar dricksvattnets lukt eller smak, |
|
c) |
inte förekommer i dricksvatten i koncentrationer som ligger över den nivå som krävs för att uppnå det syfte för vilket de används, och |
|
d) |
inte främjar mikrobiologisk tillväxt. |
2. I syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning av punkt 1 senast den … [tre år efter den dag då detta direktiv träder i kraft], ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa minimikrav för hygien och en förteckning över de ämnen som används för tillverkning av material i kontakt med dricksvatten och som är godkända i EU, däribland särskilda migreringsgränsvärden och specialvillkor för användning, när så är tillämpligt. Kommissionen ska regelbundet se över och uppdatera denna förteckning i linje med den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
3. För att hjälpa kommissionen anta och ändra de delegerade akterna enligt punkt 2 ska en ständig kommitté inrättas som består av företrädare utsedda av medlemsstaterna som kan begära hjälp från sakkunniga eller rådgivare.
4. Material i kontakt med dricksvatten som omfattas av annan unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (41) , ska uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel. [Ändr. 102]
Artikel 11
Kontroll
1. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att regelbundna kontroller av dricksvattnets kvalitet utförs i syfte att kontrollera att det vatten som är tillgängligt för konsumenterna uppfyller kraven i detta direktiv, särskilt de parametervärden som fastställs i enlighet med artikel 5. Prov ska tas på ett sådant sätt att de blir representativa för kvaliteten på det vatten som förbrukas under året. Dessutom ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att, i fall då desinfektion ingår i beredningen eller distributionen av dricksvatten, säkerställa kontroll av att desinfektionen är effektiv, och att eventuella föroreningar som härrör från biprodukter från desinfektionen hålls på så låg nivå som möjligt utan att för den skull äventyra desinfektionen. [Ändr. 103]
2. För att fullgöra skyldigheterna enligt punkt 1 ska lämpliga kontrollprogram upprättas i enlighet med del A i bilaga II för allt dricksvatten. Dessa kontrollprogram ska bestå av följande delar:
|
a) |
Kontroll av de parametrar som förtecknas i delarna A och B i bilaga I, och de parametrar som fastställts i enlighet med artikel 5.2, i enlighet med bilaga II, och, om en försörjningsriskbedömning utförs, i enlighet med artikel 9. |
|
b) |
Kontroll av de parametrar som förtecknas i del C i bilaga I, för riskbedömningen av fastighetsinstallationer, enligt vad som föreskrivs i artikel 10.1 b. |
|
c) |
Kontroll för farobedömningen, enligt vad som föreskrivs i artikel 8.1 d. |
3. Provtagningsplatserna ska bestämmas av de behöriga myndigheterna och uppfylla de relevanta kraven i del D i bilaga II.
4. Medlemsstaterna ska följa de anvisningar för analys av parametrar som framgår av bilaga III, i enlighet med följande principer:
|
a) |
Andra analysmetoder än de som anges i del A i bilaga III får användas under förutsättning att det kan visas att de resultat som erhålls är åtminstone lika tillförlitliga som dem som erhålls med de angivna metoderna genom att kommissionen förses med all relevant information om dessa metoder och deras likvärdighet. |
|
b) |
För de parametrar som förtecknas i del B i bilaga III får vilken analysmetod som helst användas under förutsättning att den uppfyller de krav som anges där. |
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att ytterligare kontroll från fall till fall utförs av ämnen och mikroorganismer för vilka inget parametervärde har fastställts i enlighet med artikel 5, om det finns anledning att misstänka att de kan förekomma i sådana mängder eller sådant antal att de utgör en potentiell fara för människors hälsa.
5a. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen resultaten av den kontroll som utförts i enlighet med kontrollen av de parametrar som anges i del Ca i bilaga I senast den … [tre år från och med den dag då detta direktiv träder i kraft], och därefter en gång om året.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att ändra detta direktiv genom att uppdatera förteckningen över ämnen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga Ia. Kommissionen får besluta att lägga till ämnen som riskerar att förekomma i dricksvatten och som utgör en potentiell risk för människors hälsa, men om vilka det inte finns några vetenskapliga rön som styrker att det föreligger en reell risk för människors hälsa. I detta syfte ska kommissionen bland annat grunda sig på den vetenskapliga forskning som bedrivs inom WHO. Ett nytt ämne som läggs till måste vederbörligen motiveras i enlighet med artikel 1 i detta direktiv. [Ändr. 104]
5b. Senast den … [ett år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att anta en mätmetod för de mikroplaster i förteckningen som är föremål för övervakning och som anges i del Ca i bilaga I. [Ändr. 105]
Artikel 12
Åtgärder för att avhjälpa brister samt begränsning av användningen
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga fall av bristande iakttagande av enligt artikel 5 fastställda parametervärden vid den punkt där värdena ska iakttas i enlighet med artikel 6 omedelbart utreds för att fastställa orsaken. [Ändr. 106]
2. I fall av bristande iakttagande – trots de åtgärder som vidtas för att uppfylla kraven i artikel 4.1 – av de enligt artikel 5 fastställda parametervärdena, ska de berörda medlemsstaterna säkerställa att nödvändiga åtgärder så snart som möjligt vidtas för att återställa vattnets kvalitet och prioritera sina genomförandeåtgärder, under beaktande bland annat av i hur hög grad det ifrågavarande parametervärdet har överskridits och den potentiella faran för människors hälsa.
I fall av bristande iakttagande av de parametervärden som fastställs i del C i bilaga I ska avhjälpande åtgärder inbegripa de åtgärder som anges i artikel 10.2 a–f. 10.2 a . [Ändr. 107]
3. Oberoende av om parametervärdena iakttas ska medlemsstaterna säkerställa att allt tillhandahållande av dricksvatten som utgör en potentiell fara för människors hälsa förbjuds eller att vattnets användning begränsas och att övriga avhjälpande åtgärder vidtas som är nödvändiga för att skydda människors hälsa.
Medlemsstaterna ska automatiskt betrakta varje bristande iakttagande av de minimikrav för parametervärden som anges i delarna A och B i bilaga I som en potentiell fara för människors hälsa, förutom om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse . [Ändr. 108]
4. I de fall som beskrivs i punkterna 2 och 3 , då bristande iakttagande av parametervärdena anses utgöra en potentiell fara för människors hälsa, ska medlemsstaterna så snart som möjligt vidta alla följande åtgärder: [Ändr. 109]
|
a) |
Underrätta alla berörda konsumenter om den potentiella faran för människors hälsa och dess orsak, om överskridandet av parametervärdet och om de avhjälpande åtgärder som vidtagits, inbegripet förbud, restriktioner eller andra åtgärder. |
|
b) |
Ge och regelbundet uppdatera nödvändig rådgivning till konsumenterna om konsumtionen och användningen av vatten, med särskild hänsyn till potentiellt utsatta grupper. |
|
c) |
Informera konsumenterna när man har fastställt att det inte längre föreligger en potentiell fara för människors hälsa, och informera dem om att tjänsten har återgått till det normala. |
Åtgärderna som avses i leden a, b och c ska vidtas i samarbete med den berörda vattenleverantören. [Ändr. 110]
5. De När bristande iakttagande konstateras vid den punkt där värdena ska iakttas ska de behöriga myndigheterna eller andra relevanta organ ska besluta vilka åtgärder enligt punkt 3 som ska vidtas under beaktande av de risker för människors hälsa som skulle bli följden om dricksvattenförsörjningen avbryts eller användningen av dricksvatten begränsas. [Ändr. 111]
Artikel 12a
Undantag
1. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från de parametervärden som fastställs i del B i bilaga I eller som fastställs i enlighet med artikel 5.2, upp till ett högsta värde som de själva bestämmer, förutsatt att sådana undantag inte utgör en potentiell fara för människors hälsa och förutsatt att dricksvattenförsörjningen inom det berörda området inte på annat sätt kan upprätthållas genom andra rimliga medel. Sådana undantag ska begränsas till följande fall:
|
a) |
Ett nytt vattenförsörjningsområde. |
|
b) |
En ny föroreningskälla som påvisats i ett vattenförsörjningsområde eller parametrar som nyligen eftersökts eller påvisats. |
Undantagen ska begränsas till en så kort tid som möjligt och uppgå till högst tre år, och vid utgången av denna period ska medlemsstaterna genomföra en översyn för att konstatera om tillräckliga framsteg har gjorts.
Vid särskilda omständigheter får en medlemsstat bevilja ett andra undantag i enlighet med första stycket a och b. Om en medlemsstat avser att bevilja ett andra undantag ska den till kommissionen översända resultatet av översynen, åtföljt av skälen för sitt beslut rörande det andra undantaget. Det andra undantaget ska uppgå till högst tre år.
2. Eventuella undantag som beviljats i enlighet med punkt 1 ska innehålla följande information:
|
a) |
Skälen till undantaget. |
|
b) |
Den berörda parametern, tidigare relevanta kontrollresultat och det högsta tillåtna värdet enligt undantaget. |
|
c) |
Det geografiska området, den mängd vatten som tillhandahålls varje dag, den berörda befolkningen och om något relevant livsmedelsproducerande företag påverkas. |
|
d) |
En lämplig kontrollplan, med tätare kontroller när så är nödvändigt. |
|
e) |
En sammanfattning av planen för nödvändiga åtgärder för att avhjälpa brister, inbegripet en tidsplan för arbetet och en uppskattning av kostnaderna samt bestämmelser om hur översyn ska ske . |
|
f) |
Hur lång tid undantaget måste gälla. |
3. Om de behöriga myndigheterna anser att det faktum att parametervärdet inte iakttas är av ringa betydelse och att åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 12.2 kan avhjälpa problemet inom högst 30 dagar, behöver den information som anges i punkt 2 i denna artikel inte anges i undantaget.
I sådana fall ska de behöriga myndigheterna eller andra berörda organ fastställa endast det högsta tillåtna värdet för den berörda parametern och den tid som medges för att rätta till problemet.
4. Punkt 3 får inte längre utnyttjas om ett och samma parametervärde för en viss vattentäkt inte har iakttagits under sammanlagt mer än 30 dagar under de föregående tolv månaderna.
5. De medlemsstater som har utnyttjat undantagen enligt denna artikel ska säkerställa att den befolkning som påverkas av ett sådant undantag omedelbart och på lämpligt sätt informeras om undantaget och de villkor som gäller för det. Medlemsstaterna ska dessutom vid behov säkerställa att råd ges till de specifika befolkningsgrupper för vilka undantaget kan komma att innebära en särskild risk.
De skyldigheter som avses i första stycket ska inte gälla de fall som beskrivs i punkt 3, om inte de behöriga myndigheterna beslutar något annat.
6. Med undantag för de undantag som beviljas i enlighet med punkt 3 ska medlemsstaterna inom två månader informera kommissionen om sådana undantag som avser en enskild vattentäkt som tillhandahåller mer än 1 000 m3 per dag i genomsnitt eller försörjer minst 5 000 personer, och samtidigt bifoga de uppgifter som anges i punkt 2.
7. Denna artikel gäller inte för dricksvatten som säljs i flaskor eller behållare. [Ändr. 112]
Artikel 13
Tillgång till dricksvatten
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i direktiv 2000/60/EG och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ska medlemsstaterna, samtidigt som de tar hänsyn till de lokala och regionala perspektiven och omständigheterna för vattendistribution, vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbättra allas allmän tillgång till dricksvatten för alla och främja dess användning inom det egna teröritoriet. Detta ska omfatta samtliga följande åtgärder:
|
a) |
Identifiera människor som inte har tillgång eller endast begränsad tillgång till dricksvatten och orsaken till detta (t.ex. att de tillhör en utsatt och marginaliserad grupp), däribland utsatta och marginaliserade grupper, bedöma möjligheterna och orsaken till detta, bedöma möjligheterna och vidta åtgärder för att förbättra tillgången för dessa människor och att informera dem om möjligheterna att anslutas till distributionsnätet eller om alternativa sätt att få tillgång till dricksvatten. |
|
aa) |
Säkerställa allas tillgång till dricksvatten. |
|
b) |
Upprätta och underhålla utomhus- och inomhusutrustning , däribland påfyllningspunkter, för fri tillgång till dricksvatten på offentliga platser , särskilt i områden med stor genomströmning . Detta ska göras när det är tekniskt möjligt, på ett sätt som står i proportion till behovet av sådana åtgärder och med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, såsom klimat och geografi. |
|
c) |
Främja dricksvatten genom att
|
2. På grundval av den information som samlas in enligt punkt 1 a ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som de anser nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa tillgång till dricksvatten för utsatta och marginaliserade grupper. [Ändr. 114]
Om dessa grupper inte har tillgång till dricksvatten ska medlemsstaterna utan dröjsmål underrätta dem om kvaliteten på det vatten de använder och om alla åtgärder som kan vidtas för att undvika skadliga effekter på människors hälsa till följd av förorening av vattnet.
2a. När skyldigheterna enligt denna artikel åligger lokala myndigheter enligt nationell lagstiftning ska medlemsstaterna se till att dessa myndigheter har tillräckliga medel och resurser för att säkerställa tillgång till dricksvatten och att alla åtgärder i det avseendet står i proportion till det berörda distributionsnätets kapacitet och storlek. [Ändr. 73, 199 och 209]
2b. Med beaktande av de uppgifter som samlats in enligt bestämmelserna i artikel 15.1 a ska kommissionen samarbeta med medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken för att stödja kommuner i unionen som saknar det nödvändiga kapitalet så att de kan få tillgång till tekniskt stöd, finansiering från unionen och långsiktiga lån med en förmånlig räntesats, i synnerhet i syfte att underhålla och förnya vatteninfrastruktur för att säkerställa tillhandahållande av vatten av hög kvalitet och bygga ut vatten- och sanitetstjänster för utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper. [Ändr. 174, 200 och 210]
Artikel 14
Information till allmänheten
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillräcklig, aktuell och lättåtkomlig information om kvaliteten på dricksvatten finns tillgänglig på nätet eller på andra användarvänliga sätt, för alla försörjda personer, i enlighet med bilaga IV , samtidigt som gällande dataskyddsregler följs . [Ändr. 116]
2. MMedlemsstaterna ska säkerställa att alla försörjda personer regelbundet och minst en gång om året, och i lämpligaste och mest lättåtkomliga form (t.ex. på fakturan eller via smarta appar) utan att behöva begära det, enligt vad som fastställts av behöriga myndigheter , får följande information: [Ändr. 117]
|
a) |
I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, information om kostnadsstrukturen för den avgift som tas ut per kubikmeter dricksvatten, inbegripet fördelningen av fasta och rörliga kostnader. med uppgift om kostnaderna för åtminstone följande delar: [Ändr. 118]
|
|
aa) |
Information om kvaliteten på dricksvatten, inbegripet indikatorparametrar. [Ändr. 123] |
|
b) |
I fall där kostnader täcks genom ett avgiftssystem, priset på tillhandahållet dricksvatten per liter och kubikmeter, och det fakturerade priset per liter; i fall där kostnader inte täcks genom ett avgiftssystem, den totala årliga kostnad som bärs av vattensystemet för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv, tillsammans med relevant bakgrundsinformation om hur vattnet tillhandahålls till området. [Ändr. 124] |
|
ba) |
Beredning och distribution av dricksvatten. [Ändr. 125] |
|
c) |
Den volym som förbrukats av hushållet, minst en gång per år eller faktureringsperiod, samt årsförbrukningens utvecklingstrend utvecklingstrenden för hushållets årsförbrukning, om så är tekniskt möjligt och endast om vattenleveratören har tillgång till dessa uppgifter . [Ändr. 126] |
|
d) |
Hushållets årliga vattenförbrukning jämfört med genomsnittlig förbrukning för hushåll i samma kategori när detta är tillämpligt i enlighet med led c . [Ändr. 127] |
|
e) |
En länk till en webbplats med den information som anges i bilaga IV. |
När det gäller tillhandahållande av information enligt första stycket ska medlemsstaterna fastställa en tydlig ansvarsfördelning mellan vattenleverantörer, berörda parter och behöriga lokala myndigheter. Kommissionen får ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 som kompletterar detta direktiv genom att fastställa genomförandeakter som fastställer format och presentationssätt för den information som ska lämnas enligt första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2. [Ändr. 128]
3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG.
Artikel 15
Information om övervakning av genomförandet
1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2003/4/EG och direktiv 2007/2/EG ska medlemsstaterna, med bistånd av Europeiska miljöbyrån, göra f öljande:
|
a) |
Upprätta senast … [6 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], och uppdatera vart sjätte år därefter, en datamängd som innehåller information om de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 13, och om hur stor andel av medlemsstatens befolkning som har tillgång till dricksvatten. |
|
b) |
Upprätta senast … [3 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], och uppdatera vart tredje år därefter, en datamängd som innehåller de farobedömningar och riskbedömningar av fastighetsinstallationer som utförts i enlighet med artiklarna 8 respektive 10, inbegripet
|
|
c) |
Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller kontrollresultat, i fall av överskridanden av de parametervärden som fastställs i delarna A och B i bilaga I, insamlade i enlighet med artiklarna 9 och 11 samt information om de avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12. |
|
d) |
Upprätta och årligen uppdatera en datamängd som innehåller information om dricksvattenincidenter som har orsakat potentiell fara risk för människors hälsa, oberoende av om parametervärdena iakttagits, som varat i mer än 10 dagar i rad och som drabbat minst 1 000 personer, inbegripet orsakerna till dessa incidenter och avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 12. [Ändr. 129] |
Om möjligt ska rumsliga datatjänster enligt definitionen i artikel 3.4 i direktiv 2007/2/EG användas för att presentera dessa datamängder.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar har tillgång till de datamängder som avses i punkt 1.
3. Europeiska miljöbyrån ska regelbundet eller efter en begäran från kommissionen offentliggöra och uppdatera en unionsomfattande översikt på grundval av de data som insamlats av medlemsstaterna.
Den unionsomfattande översikten ska, beroende på vad som är lämpligt, omfatta indikatorer för utfall, resultat och effekter av detta direktiv, unionsomfattande översiktskartor och översiktsrapporter för medlemsstaterna.
4. Kommissionen får ges befogenhet att anta genomförandeakter delegerade akter i enlighet med artikel 19 som fastställer kompletterar detta direktiv genom att fastställa format och presentationssätt för den information som ska lämnas i enlighet med punkterna 1 och 3, inbegripet detaljerade krav avseende indikatorer, de unionsomfattande översiktskartor och de översiktsrapporter för medlemsstaterna som avses i punkt 3. [Ändr. 130]
De genomförandeakter som avses i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 20.2. [Ändr. 131]
Artikel 16
Tillgång till rättslig prövning
1. Medlemsstaterna ska se till att fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, har tillgång till ett prövningsförfarande inför en domstol eller ett annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, för att bestrida den materiella eller formella giltigheten av beslut, handlingar eller underlåtenhet som rör genomförandet av artiklarna 4, 5, 12, 13 och 14, om något av följande villkor är uppfyllt:
|
a) |
De har tillräckligt intresse. |
|
b) |
De hävdar att en rättighet kränkts, om detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning. |
2. Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet kan prövas.
3. Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.
För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell lag anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 1a.
Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1b.
4. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.
5. Ett sådant prövningsförfarande som avses i punkterna 1 och 4 ska vara rättvist, skäligt, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt.
Medlemsstaterna ska säkerställa att information om tillgången till administrativa och rättsliga prövningsförfaranden görs tillgänglig för allmänheten.
Artikel 17
Utvärdering
1. Kommissionen ska senast den [12 år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv], göra en utvärdering av detta direktiv. Utvärderingen ska bland annat baseras på följande faktorer:
|
a) |
Erfarenheterna från genomförandet av detta direktiv. |
|
b) |
De datamängder från medlemsstaterna som upprättats i enlighet med artikel 15.1 och de unionsomfattande översikter som sammanställts av Europeiska miljöbyrån i enlighet med artikel 15.3. |
|
c) |
Relevant vetenskaplig, analytisk och epidemiologisk information. |
|
d) |
Världshälsoorganisationens rekommendationer, om sådana finns. |
2. Inom ramen för utvärderingen ska kommissionen särskilt uppmärksamma resultaten av detta direktiv med avseende på följande aspekter:
|
a) |
Den riskbaserade metoden enligt artikel 7. |
|
b) |
Bestämmelserna om tillgång till vatten enligt artikel 13 och den andel av befolkningen som inte har tillgång till vatten . [Ändr. 132] |
|
c) |
Bestämmelserna om den information som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 14 och bilaga IV , inklusive en användarvänlig översikt på unionsnivå av den information som anges i punkt 7 i bilaga IV . [Ändr. 133] |
2a. Kommissionen ska senast den … [fem år efter sista dagen för införlivande av detta direktiv] och därefter när så är lämpligt för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om potentiella hot mot dricksvattenkällor på grund av mikroplaster, läkemedel och, i förekommande fall, andra nya föroreningar samt därmed förknippade potentiella hälsorisker. Kommissionen ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa högsta tillåtna halter av mikroplaster, läkemedel och andra nya föroreningar i dricksvattnet. [Ändr. 134]
Artikel 18
Översyn och ändring av bilagorna
1. Minst vart femte år ska kommissionen se över bilaga I mot bakgrund av vetenskapliga och tekniska framsteg.
Kommissionen ska, på grundval av medlemsstaternas farobedömningar och riskbedömningar av fastighetsinstallationer som finns i de datamängder som upprättats i enlighet med artikel 15, se över bilaga II och bedöma om det finns behov av att anpassa den eller införa nya kontrollspecifikationer för dessa riskbedömningar.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 med avseende på ändring av bilagorna I–IV vid behov, i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt för att ange kontrollkrav för farobedömningarna och riskbedömningarna av fastighetsinstallationer i enlighet med artikel 8.1 d och artikel 10.1 b.
2a. Senast den … [fem år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] ska kommissionen se över huruvida artikel 10a har lett till en tillräcklig grad av harmonisering av hygieniska krav på material och produkter i kontakt med dricksvatten och vid behov vidta ytterligare lämpliga åtgärder. [Ändr. 135]
Artikel 19
Utvande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då detta direktiv träder i kraft].
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 18.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 20
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 21
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den … [2 år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] samt eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 22
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den … [2 år efter den dag då detta direktiv träder i kraft] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 5–21 samt i bilagorna I till IV. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 23
Upphävande
1. Direktiv 98/83/EG i dess lydelse enligt de instrument som anges i del A i bilaga V ska upphöra att gälla från och med den [dagen efter det datum som anges i artikel 22.1], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga V.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.
2. Undantag som beviljats av medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv 98/83/EG och som fortfarande är tillämpliga den [sista dagen för införlivandet av detta direktiv] ska fortsätta att gälla till slutet av sin löptid. De får inte förlängas ytterligare. [Ändr. 136]
Artikel 24
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 25
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 367, 10.10.2018, s. 107.
(2) EUT C 361, 5.10.2018, s. 46.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(4) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
(5) Se bilaga V.
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (Omarbetning) (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(10) COM(2014)0177.
(11) SWD(2016)0428.
(12) Särskild rapport från Europeiska revisionsrätten, SR 12/2017: Implementing the Drinking Water Directive: water quality and access to it improved in Bulgaria, Hungary and Romania, but investment needs remain substantial.
(13) Samarbetsprojekt om dricksvattenparametrar inom WHO:s regionala kontor för Europa Support to the revision of Annex I Council Directive 98/83/EC on the quality of water intended for human consumption (Drinking Water Directive) Recommendation, 11 September 2017.
(14) Kommissionens direktiv (EU) 2015/1787 av den 6 oktober 2015 om ändring av bilaga II och III till rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 260, 7.10.2015, s. 6).
(15) Guidelines for drinking water quality, fourth edition, Världshälsoorganisationen, 2011 http://www.who.int/water_sanitation_health/publications/2011/dwq_guidelines/en/index.html
(16) Water Safety Plan Manual: step-by-step risk management for drinking water suppliers, Världshälsoorganisationen, 2009, http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/75141/1/9789241562638_eng.pdf
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(20) Legionella and the prevention of legionellosis, Världshälsoorganisationen, 2007, http:/www.who.int/water_sanitation_health/emerging/legionella.pdf
(21) SWD(2016)0185.
(22) COM(2014) 0177.
(23) COM(2014) 0177 , s. 12.
(24) Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (2017/C 428/09) av den 17 november 2017 (EUT C 428, 13.12.2017, s. 10).
(25) P8_TA(2015)0294
(26) P8_TA(2015)0294, punkt 62.
(27) COM(2014)0209.
(28) Rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (EUT C 378, 24.12.2013, s. 1).
(29) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
(30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
(31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).
(32) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(33) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.
(34) Kommissionens rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.)
(35) Rådets direktiv 2013/51/Euratom av den 22 oktober 2013 om fastställande av krav avseende skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten (EUT L 296, 7.11.2013, s. 12).
(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(37) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28).
(38) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).
(39) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19).
(40) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, 24.12.2008, s. 84).
(41) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
BILAGA I
MINIMIKRAV FÖR PARAMETERVÄRDEN SOM ANVÄNDS FÖR BEDÖMNING AV KVALITETEN PÅ DRICKSVATTEN
DEL A
Mikrobiologiska parametrar
|
Parameter |
Parametervärde |
Enhet |
|
Clostridium perföringens sporer |
0 |
Antal/100 ml |
|
Koliforma bakterier |
0 |
Antal/100 ml |
|
Enterokocker |
0 |
Antal/100 ml |
|
Escherichia coli (E. coli) |
0 |
Antal/100 ml |
|
Antal heterotrofa bakterier (HPC) vid 22 oC |
Ingen onormal förändring |
|
|
Somatiska kolifager |
0 |
Antal/100 ml |
|
Turbiditet |
< 1 |
NTU |
|
Anmärkningar |
Parametrarna i denna del ska inte gälla för käll- och mineralvatten i enlighet med direktiv 2009/54/EG. |
|
[Ändr. 179]
DEL B
Kemiska parametrar
|
Parameter |
Parameter värde |
Enhet |
Anmärkningar |
||||||||||||||||||
|
Akrylamid |
0,10 |
μg/l |
Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet. |
||||||||||||||||||
|
Antimon |
5,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Arsenik |
10 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Bensen |
1,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Bens(a)pyren |
0,010 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Beta-stradiol (50-28-2) |
0,001 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Bisfenol A |
0,01 0,1 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Bor |
1,0 1,5 |
mg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Bromat |
10 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Kadmium |
5,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Klorat |
0,25 |
mg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Klorit |
0,25 |
mg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Krom |
25 |
μg/l |
Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för krom till och med den dagen är 50 μg/l. |
||||||||||||||||||
|
Koppar |
2,0 |
mg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Cyanid |
50 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
1,2-dikloretan |
3,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Epiklorhydrin |
0,10 |
μg/l |
Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet. |
||||||||||||||||||
|
Fluorid |
1,5 |
mg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Halogenerade ättiksyror (HAA) |
80 |
μg/l |
Summan av följande nio representativa ämnen: monoklor-, diklor- och triklorättiksyra, mono- och dibromättiksyra, bromklorättiksyra, bromdiklorättiksyra, dibromklorättiksyra och tribromättiksyra. |
||||||||||||||||||
|
Bly |
5 |
μg/l |
Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen är 10 μg/l. |
||||||||||||||||||
|
Kvicksilver |
1,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Mikrocystin-LR |
1,0 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Nickel |
20 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Nitrat |
50 |
mg/l |
Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenberedningen. |
||||||||||||||||||
|
Nitrit |
0,50 |
mg/l |
Medlemsstaterna ska säkerställa att villkoret att [nitrat]/50 + [nitrit]/3 ≤ 1, där hakparenteserna avser halterna i mg/l för nitrat (NO3) och nitrit (NO2) iakttas och att värdet 0,10 mg/l för nitriter iakttas efter vattenberedningen. |
||||||||||||||||||
|
Nonylfenol |
0,3 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Pesticider |
0,10 |
μg/l |
”Pesticider” avser
och deras relevanta metaboliter enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EG) nr 1107/2009 (1) Detta parametervärde gäller för varje enskild pesticid. När det gäller aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid ska parametervärdet 0,030 μg/l tillämpas. |
||||||||||||||||||
|
Pesticider – totalt |
0,50 |
μg/l |
”Pesticider – totalt” avser summan av alla enskilda pesticider som påvisas och kvantifieras vid kontrollförfarandet. |
||||||||||||||||||
|
PFAS |
0,10 |
μg/l |
”PFAS” avser varje enskilt per- och polyfluoralkylerat ämne (kemisk formel: CnF2n+1–R). Formeln ska även införa en differentiering mellan ”långkedjiga” och ”kortkedjiga” PFAS. Detta direktiv ska endast tillämpas på ”långkedjiga” PFAS. Detta parametervärde för enskilda PFAS-ämnen ska gälla endast för de PFAS-ämnen som sannolikt kan förekomma och som är farliga för människors hälsa enligt den farobedömning som avses i artikel 8 i detta direktiv. |
||||||||||||||||||
|
PFAS – totalt |
0,50 |
μg/l |
”PFAS – totalt” avser summan av per- och polyfluoralkylerade ämnen (kemisk formel: CnF2n+1–R). Detta parametervärde för PFAS totalt ska gälla endast för de PFAS-ämnen som sannolikt kan förekomma och som är farliga för människors hälsa enligt den farobedömning som avses i artikel 8 i detta direktiv. |
||||||||||||||||||
|
Polycykliska aromatiska kolväten |
0,10 |
μg/l |
Summan av koncentrationerna av Följande specificerade föreningar; benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso(ghi)perylen och indeno(1,2,3-cd)pyren |
||||||||||||||||||
|
Selen |
10 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Tetrakloreten och trikloreten |
10 |
μg/l |
Summan av koncentrationerna av specificerade parametrar |
||||||||||||||||||
|
Trihalometaner – totalt |
100 |
μg/l |
I de fall då det är möjligt och utan att desinfektionen äventyras bör medlemsstaterna sträva efter ett lägre värde. Summan av koncentrationerna av följande specificerade föreningar; kloroform, bromoform, dibromklormetan och bromdiklormetan. |
||||||||||||||||||
|
Uran |
30 |
μg/l |
|
||||||||||||||||||
|
Vinylklorid |
0,50 |
μg/l |
Parametervärdet avser restmonomerhalt i vattnet beräknad enligt specifikationer om maximal migrering från motsvarande polymer i kontakt med vattnet. |
[Ändr. 138 och 180]
DEL BA
|
Indikatorparametrar |
|||
|
Parameter |
Parametervärde |
Enhet |
Anmärkningar |
|
Aluminium |
200 |
μg/l |
|
|
Ammonium |
0,50 |
mg/l |
|
|
Klorid |
250 |
mg/l |
Anmärkning 1 |
|
Färg |
Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring |
|
|
|
Konduktivitet |
2 500 |
μS cm-1 vid 20 oC |
Anmärkning 1 |
|
Vätejonkoncentration |
≥ 6,5 och ≤ 9,5 |
pH-enheter |
Anmärkningar 1 och 3 |
|
Järn |
200 |
μg/l |
|
|
Mangan |
50 |
μg/l |
|
|
Lukt |
Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring |
|
|
|
Sulfater |
250 |
mg/l |
Anmärkning 1 |
|
Natrium |
200 |
mg/l |
|
|
Smak |
Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring |
|
|
|
Antal heterotrofa bakterier vid 22 oC |
Ingen onormal förändring |
|
|
|
Koliforma bakterier |
0 |
Antal/100 ml |
|
|
Totalt organiskt kol (TOC) |
Ingen onormal förändring |
|
|
|
Turbiditet |
Godtagbart för konsumenterna och ingen onormal förändring |
|
|
|
Anm. 1: Vattnet bör inte vara aggressivt. Anm. 2: Denna parameter behöver endast mätas om vattnet härrör från eller påverkas av ytvatten. Om detta parametervärde inte iakttas ska den berörda medlemsstaten undersöka vattensystemet för att se till att det inte finns någon potentiell fara för människors hälsa på grund av förekomsten av patogena mikroorganismer, t.ex. cryptosporidium. Anm. 3: För icke kolsyrat vatten som tappas på flaskor eller i behållare får minimivärdet sänkas till 4,5 pH-enheter. För vatten som tappas på flaskor eller i behållare och som är naturligt rikt på eller som på konstgjord väg berikats med koldioxid får minimivärdet vara lägre. |
|||
[Ändr. 139]
DEL C
Relevanta parametrar för riskbedömningen av fastighetsinstallationer
|
Parameter |
Parametervärde |
Enhet |
Anmärkningar |
|
Legionella Pneumophila |
<1 000 |
Antal/l |
Om parametervärdet < 1 000 /l inte klaras för Legionella ska en ny provtagning med avseende på Legionella pneumophila göras. Om Legionella pneumophila inte förekommer är parametervärdet för Legionella <10 000 /l |
|
Legionella |
< 10 000 |
Antal/l |
Om Legionella pneumophila vars parametervärde är < 1 000 /l inte förekommer ska parametervärdet för Legionella vara < 10 000 /l. |
|
Bly |
5 |
μg/l |
Värdet ska klaras senast [10 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. Parametervärdet för bly till och med den dagen är ska vara 10 μg/l. |
[Ändr. 140]
DEL Ca
|
Nya parametrar som kontrolleras |
|
|
Mikroplaster |
Kontrollerna ska genomföras i enlighet med den metod för mätning av mikroplaster som fastställs i den delegerade akt som avses i artikel 11 5b. |
[Ändr. 141]
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
BILAGA II
KONTROLL
DEL A
Allmänna mål och kontrollprogram för dricksvatten
|
1. |
Kontrollprogram för dricksvatten som upprättas i enlighet med artikel 11.2 ska
|
|
2. |
Kontrollprogram som upprättas i enlighet med artikel 11.2 ska innefatta en av följande åtgärder:
|
|
3. |
Medlemsstaterna ansvarar för att kontrollprogrammen ses över kontinuerligt och att de uppdateras eller bekräftas på nytt minst vart sjätte år. |
DEL B
Centrala parametrar och provtagningsfrekvenser
1. Centrala parametrar
Escherichia coli (E. coli), Clostridium perföringens -sporer och somatiska kolifager enterokocker betraktas som ”centrala parametrar” och kan inte bli föremål för en försörjningsriskbedömning i enlighet med del C i denna bilaga. De ska alltid kontrolleras med de frekvenser som anges i tabell 1 i punkt 2. [Ändr. 142]
2. Provtagningsfrekvens
Alla parametrar som fastställs i enlighet med artikel 5 ska kontrolleras med minst de frekvenser som anges i följande tabell, såvida inte en annan provtagningsfrekvens fastställs på grundval av en försörjningsriskbedömning som gjorts i enlighet med artikel 9 och del C i denna bilaga:
Tabell 1
Minimifrekvens för provtagning och analys för kontroll av parametervärden
|
Distribuerad eller producerad vattenvolym (m3) per dag inom ett vattenförsörjningsområde |
Minsta antal prov per år |
|||
|
≤ 100 |
10a |
|||
|
> 100 |
≤ 1 000 |
10a |
||
|
> 1 000 |
≤ 10 000 |
50b |
||
|
> 10 000 |
≤ 100 000 |
365 |
||
|
> 100 000 |
365 |
|||
|
Distribuerad eller producerad vattenvolym per dag inom ett vattenförsörjningsområde (se anmärkningarna 1 och 2) m3 |
Grupp A-parameter (mikrobiologisk parameter) – antal prov per år (se anmärkning 3) |
Grupp B-parameter (kemisk parameter) – antal prov per år |
||
|
|
≤ 100 |
> 0 (se anmärkning 4) |
> 0 (se anmärkning 4) |
|
|
> 100 |
≤ 1 000 |
4 |
1 |
|
|
> 1 000 |
≤ 10 000 |
4 +3 Per 1 000 m3/d och del därav beräknat på den totala volymen |
1 +1 Per 1 000 m3/d och del därav beräknat på den totala volymen |
|
|
> 10 000 |
≤ 100 000 |
|
3 + 1 per 10 000 m3/dag och del därav beräknat på den totala volymen |
|
|
> 100 000 |
|
|
12 + 1 per 25 000 m3/dag och del därav beräknat på den totala volymen |
|
a: alla prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.
b: minst 10 prov ska tas vid tidpunkter då risken för att enteropatogener inte elimineras i vattenberedningen är hög.
Anm. 1: Ett vattenförsörjningsområde är ett geografiskt avgränsat område inom vilket dricksvatten kommer från en eller flera vattentäkter, och inom vilket vattenkvaliteten kan anses vara i stort sett enhetlig.
Anm. 2: Volymerna beräknas som ett medelvärde under ett kalenderår. En medlemsstat får använda antalet invånare i ett vattenförsörjningsområde i stället för vattenvolymen för att fastställa lägsta frekvens, varvid antas att vattenförbrukningen är 200 l per dag och person.
Anm. 3: Den angivna frekvensen beräknas enligt följande: t.ex. 4 300 m3/dag = 16 prov (4 på de första 1 000 m3/dag + 12 på de resterande 3 300 m3/dag).
Anm. 4: Medlemsstater som har beslutat att undanta enskilda vattentäkter enligt artikel 3.2 b i detta direktiv ska tillämpa dessa frekvenser enbart på vattenförsörjningsområden som distribuerar mellan 10 och 100 m3 per dag. [Ändr. 186]
DEL C
Försörjningsriskbedömning
|
1. |
Den försörjningsriskbedömning som avses i artikel 9 ska baseras på de allmänna principerna om riskbedömning som anges i internationella standarder, exempelvis standard EN 15975-2 om ”Vattenförsörjning – Säkerhet – Riktlinjer för risk- och krishantering”. |
|
2. |
Efter en försörjningsriskbedömning ska förteckningen över parametrar som beaktas i kontrollen utvidgas och provtagningsfrekvenserna i del B ökas, om något av följande villkor är uppfyllt:
|
|
3. |
Efter en försörjningsriskbedömning får förteckningen över parametrar som beaktas i kontrollen och provtagningsfrekvenserna i del B minskas, om alla följande villkor är uppfyllda:
|
|
4. |
Om kontrollresultat som visar att villkoren i punkt 3 b–e är uppfyllda finns tillgängliga redan den [dag då detta direktiv träder i kraft] får dessa kontrollresultat användas för att efter en försörjningsriskbedömning anpassa kontrollen från och med den dagen. |
DEL D
Provtagningsmetoder och provtagningsplatser
|
1. |
Provtagningsplatser ska fastställas så att de överensstämmer med de punkter där parametervärdena ska iakttas enligt artikel 6. När det rör sig om ett distributionsnätverk får en medlemsstat ta prover inom vattenförsörjningsområdet eller vid vattenberedningen i fråga om vissa parametrar om det kan visas att det inte sker någon negativ förändring av det uppmätta värdet av de berörda parametrarna. Antalet prov ska i möjligaste mån fördelas lika över tid och rum. |
|
2. |
Provtagning vid den punkt där värdena ska iakttas ska uppfylla följande krav:
|
|
2a. |
Prover av Legionella i fastighetsinstallationer ska tas där det finns risk för spridning av och/eller exponering för Legionella pneumophila. Medlemsstaterna ska fastställa riktlinjer för provtagningsmetoder för Legionella. [Ändr. 144] |
|
3. |
Provtagning i distributionsanläggning, med undantag för hushållskranar, ska ske i enlighet med ISO 5667-5. I fråga om mikrobiologiska parametrar ska provtagning i distributionsnätverket ske och hanteras i enlighet med EN ISO 19458, provtagningssyfte A. |
BILAGA IIa
Minimikrav på hygien för ämnen och material vid framställning av nya produkter som kommer i kontakt med dricksvatten:
|
a) |
En förteckning över ämnen som har godkänts för användning vid framställning av material, inbegripet men inte uteslutande organiska material, elastomerer, silikoner, metaller, cement, jonbytarmassor, kompositmaterial och därav framställda produkter. |
|
b) |
Särskilda krav för användning av ämnen i material och produkter framställda därav. |
|
c) |
Särskilda begräsningar för migrering av vissa ämnen till dricksvatten. |
|
d) |
Hygienregler gällande andra egenskaper som krävs för att uppfylla villkoren. |
|
e) |
Grundläggande bestämmelser för att kontrollera att leden a–d uppfylls. |
|
f) |
Bestämmelser om de analysmetoder som används vid provtagning för att kontrollera att leden a–d uppfylls. [Ändr. 145] |
BILAGA III
SPECIFIKATIONER FÖR PARAMETERANALYS
Medlemsstaterna ska se till att de analysmetoder som används för kontroll och för att visa iakttagande av detta direktiv är validerade och dokumenterade i enlighet med EN ISO/IEC 17025, eller annan motsvarande internationellt accepterad standard. Medlemsstaterna ska se till att laboratorier eller parter som kontrakteras av laboratorier tillämpar kvalitetsstyrningssystem i enlighet med EN ISO/IEC 17025 eller annan motsvarande internationellt accepterad standard.
Om det inte finns någon analysmetod som uppfyller minimikraven på metodkriterier i del B, ska medlemsstaterna se till att kontroll sker med hjälp av bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader.
DEL A
Mikrobiologiska parametrar för vilka analysmetoder anges
Metoderna för mikrobiologiska parametrar är Följande:
|
a) |
Escherichia coli (E. coli) och koliforma bakterier (EN ISO 9308-1 eller EN ISO 9308-2). |
|
b) |
Enterokocker (EN ISO 7899-2). |
|
c) |
Pseudomonas aeruginosa (EN ISO 16266). |
|
d) |
Antal heterotrofa bakterier (HPC) vid 22 oC (EN ISO 6222). |
|
e) |
Clostridium perfringens (inbegripet sporer) (EN ISO 14189). |
|
f) |
Turbiditet (EN ISO 7027). |
|
g) |
Legionella (EN ISO 11731). |
|
h) |
Somatiska kolifager (EN ISO 10705-2). |
DEL B
Kemiska parametrar för vilka metodkriterier anges
1. Kemiska parametrar
I fråga om de parametrar som anges i tabell 1 ska den analysmetod som används åtminstone kunna mäta koncentrationer som är lika med parametervärdet med en kvantifieringsgräns, enligt definitionen i artikel 2.2 i kommissionens direktiv 2009/90/EG (1), på 30 % eller mindre av det relevanta parametervärdet och en mätosäkerhet enligt specifikationen i tabell 1. Resultatet ska uttryckas med minst samma antal signifikanta siffror som för det parametervärde som avses i del B i bilaga I.
Den mätosäkerhet som fastställs i tabell 1 ska inte användas som ytterligare tolerans för de parametervärden som anges i bilaga I.
Tabell 1
Minimikrav på ”Mätosäkerhet”
|
Parametrar |
Mätosäkerhet (Se anmärkning 1) % av parametervärdet |
Anmärkningar |
|
Akrylamid |
30 |
|
|
Antimon |
40 |
|
|
Arsenik |
30 |
|
|
Bens(a)pyren |
50 |
Se anmärkning 2 |
|
Bensen |
40 |
|
|
Beta-stradiol (50-28-2) |
50 |
|
|
Bisfenol A |
50 |
|
|
Bor |
25 |
|
|
Bromat |
40 |
|
|
Kadmium |
25 |
|
|
Klorat |
30 |
|
|
Klorit |
30 |
|
|
Krom |
30 |
|
|
Koppar |
25 |
|
|
Cyanid |
30 |
Se anmärkning 3 |
|
1,2-dikloretan |
40 |
|
|
Epiklorhydrin |
30 |
|
|
Fluorid |
20 |
|
|
HAA |
50 |
|
|
Bly |
25 |
|
|
Kvicksilver |
30 |
|
|
Mikrocystin-LR |
0 |
|
|
Nickel |
25 |
|
|
Nitrat |
15 |
|
|
Nitrit |
20 |
|
|
Nonylfenol |
50 |
|
|
Pesticider |
30 |
Se anmärkning 4 |
|
PFAS |
50 20 |
|
|
Polycykliska aromatiska kolväten |
30 |
Se anmärkning 5 |
|
Selen |
40 |
|
|
Tetrakloreten |
30 |
Se anmärkning 6 |
|
Trikloreten |
40 |
Se anmärkning 6 |
|
Trihalometaner – totalt |
40 |
Se anmärkning 5 |
|
Uran |
30 |
|
|
Vinylklorid |
50 |
|
[Ändr. 177 och 224]
2. Anmärkningar till tabell 1
|
Anmärkning 1 |
Mätosäkerhet är en icke-negativ parameter som karakteriserar spridningen av de storhetsvärden som tilldelas en mätstorhet på grundval av den information som används. Metodkriteriet för mätosäkerhet (k = 2) är procentandelen av det parametervärde som anges i tabellen eller ett strängare värde. Mätosäkerheten ska uppskattas på parametervärdenivå, om inte annat anges. |
|
Anmärkning 2 |
Om värdet på mätosäkerheten inte kan mätas, bör bästa möjliga teknik väljas (upp till 60 %). |
|
Anmärkning 3 |
Denna metod bestämmer total cyanid i samtliga former. |
|
Anmärkning 4 |
Metodkriterierna för enskilda pesticider anges som indikation. Värden för mätosäkerhet så låga som 30 % kan uppnås för flera pesticider, högre värden upp till 80 % får tillåtas för ett antal pesticider. |
|
Anmärkning 5 |
Metodkriterierna gäller för de enskilda ämnen som anges med 25 % av parametervärdet i del B i bilaga I. |
|
Anmärkning 6 |
Metodkriterierna gäller för de enskilda ämnen som anges med 50 % av parametervärdet i del B i bilaga I. |
(1) Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (EUT L 201, 1.8.2009, s. 36).
BILAGA IV
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS PÅ NÄTET [Ändr. 146]
Följande information ska finnas tillgänglig för konsumenter på nätet eller på andra användarvänliga pett användarvänligt och lämpligt lämpliga sätt: [Ändr. 147]
|
1. |
Identifiering av den relevanta vattenleverantören, det område och de antal personer som berörs av leveransen samt metoden för vattenproduktion . [Ändr. 148]. |
|
2. |
De En översyn av de senaste kontrollresultaten per vattenleverantör, för parametrar förtecknade i delarna A och B och Ba i bilaga I, inklusive provtagningsfrekvens och provtagningspunkternas läge, avseende det område som är av intresse för den försörjda personen, tillsammans med de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5. Kontrollresultaten får inte vara äldre än [Ändr. 149]
|
|
3. |
Vid potentiell fara för människors hälsa som fastställts av behöriga myndigheter efter ett överskridande av de parametervärden som fastställts i enlighet med artikel 5, information om den potentiella faran för människors hälsa och åtföljande råd avseende hälsa och förbrukning eller en länk som ger tillgång till sådan information. [Ändr. 150] |
|
4. |
En sammanfattning av den relevanta försörjningsriskbedömningen. [Ändr. 151] |
|
5. |
Information om följande de indikatorparametrar som förtecknas i del Ba i bilaga I och deras parametervärden.
Dessa parametervärden och andra icke-joniserade föreningar och spårelement får visas med ett referensvärde och/eller en förklaring. [Ändr. 152] |
|
6. |
Rådgivning till konsumenter, inbegripet om hur man kan minska vattenförbrukningen när så är lämpligt och använda vatten på ett ansvarsfullt sätt utifrån lokala förutsättningar . [Ändr. 153] |
|
7. |
För stora och mycket stora vattenleverantörer, årlig information om [Ändr. 154]
|
|
8. |
Tillgång på begäran till tidigare data för information enligt punkterna 2 och 3, upp till 10 år bakåt i tiden, på begäran och inte före dagen för införlivande av detta direktiv . [Ändr. 160] |
BILAGA V
Del A
Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta
(som det hänvisas till i artikel 23)
|
Rådets direktiv 98/83/EG |
|
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EG) nr 1882/2003 |
Endast punkt 29 i bilaga II |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EG) nr 596/2009 |
Endast punkt 2.2 i bilagan |
|
Kommissionens direktiv (EU) 2015/1787 |
|
Del B
Tidsförister för införlivande med nationell rätt
(som det hänvisas till i artikel 23)
|
Direktiv |
Tidsförist för införlivande |
|
|
98/83/EG |
25 december 2000 |
|
|
(EU) 2015/1787 |
27 oktober 2017 |
|
BILAGA VI
JÄMFÖRELSETABELL
|
Direktiv 98/83/EG |
Detta direktiv |
|
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
Artikel 2 inledningen |
Artikel 2 inledningen |
|
Artikel 2.1 och 2.2 |
Artikel 2.1 och 2.2 |
|
— |
Artikel 2.3 till 2.8 |
|
Artikel 3.1, inledningen |
Artikel 3.1, inledningen |
|
Artikel 3.1 a och 3.1 b |
Artikel 3.1 a och 3.1 b |
|
Artikel 3.2 och 3.3 |
Artikel 3.2 och 3.3 |
|
Artikel 4.1 inledningen |
Artikel 4.1 inledningen |
|
Artikel 4.1 a och 4.1 b |
Artikel 4.1 a och 4.1 b |
|
Artikel 4.1 andra stycket |
Artikel 4.1 c |
|
Artikel 4.2 |
Artikel 4.2 |
|
Artikel 5.1 och 5.2 |
Artikel 5.1 |
|
Artikel 5.3 |
Artikel 5.2 |
|
Artikel 6.1 a–c |
Artikel 6 a–c |
|
Artikel 6.1 d |
— |
|
Artikel 6.2 |
— |
|
Artikel 6.3 |
— |
|
— |
Artikel 7 |
|
— |
Artikel 8 |
|
|
Artikel 9 |
|
— |
Artikel 10 |
|
Artikel 7.1 |
Artikel 11.1 |
|
Artikel 7.2 |
Artikel 11.2 inledningen |
|
— |
Artikel 11.2 a–c |
|
Artikel 7.3 |
Artikel 11.3 |
|
Artikel 7.4 |
— |
|
Artikel 7.5 a |
Artikel 11.4 inledningen |
|
Artikel 7.5 b |
Artikel 11.4 a |
|
Artikel 7.5 c |
Artikel 11.4 b |
|
Artikel 7.6 |
Artikel 11.5 |
|
Artikel 8.1 |
Artikel 12.1 |
|
Artikel 8.2 |
Artikel 12.2 första stycket |
|
— |
Artikel 12.2 andra stycket |
|
Artikel 8.3 |
Artikel 12.3 första stycket |
|
— |
Artikel 12.3 andra stycket |
|
— |
Artikel 12.4 a–c |
|
Artikel 8.4 |
Artikel 12.5 |
|
Artikel 8.5–8.7 |
— |
|
Artikel 9 |
— |
|
Artikel 10 |
— |
|
— |
Artikel 13 |
|
— |
Artikel 14 |
|
— |
Artikel 15 |
|
— |
Artikel 16 |
|
— |
Artikel 17 |
|
Artikel 11.1 |
Artikel 18.1 första stycket |
|
— |
Artikel 18.1 andra stycket |
|
Artikel 11.2 |
— |
|
— |
Artikel 18.2 |
|
— |
Artikel 19 |
|
Artikel 12.1 |
Artikel 20.1 |
|
Artikel 12.2 första stycket |
Artikel 20.1 |
|
Artikel 12.2 andra stycket |
— |
|
Artikel 12.3 |
— |
|
Artikel 13 |
— |
|
Artikel 14 |
— |
|
Artikel 15 |
— |
|
— |
Artikel 21 |
|
Artikel 17.1 och 17.2 |
Artikel 22.1 och 22.2 |
|
Artikel 16.1 |
Artikel 23.1 |
|
Artikel 16.2 |
— |
|
|
Artikel 23.2 |
|
Artikel 18 |
Artikel 24 |
|
Artikel 19 |
Artikel 25 |
|
Bilaga I, del A |
Bilaga I, del A |
|
Bilaga I, del B |
Bilaga I, del B |
|
Bilaga I, del C |
— |
|
— |
Bilaga I, del C |
|
Bilaga II, del A 1 a–c |
Bilaga II, del A 1 a–c |
|
Bilaga II, del A 2 första stycket |
Bilaga II, del A 2 första stycket |
|
— |
Bilaga II, del A 2 andra stycket och tabellen |
|
Bilaga II, del A 2 andra stycket |
Bilaga II, del A 2 tredje stycket |
|
Bilaga II, del A 3 |
— |
|
Bilaga II, del A 4 |
Bilaga II, del A 3 |
|
Bilaga II, del B 1 |
— |
|
Bilaga II, del B 2 |
Bilaga II, del B 1 |
|
Bilaga II, del B 3 |
Bilaga II, del B 2 |
|
Bilaga II, del C 1 |
— |
|
Bilaga II, del C 2 |
Bilaga II, del C 1 |
|
Bilaga II, del C 3 |
— |
|
Bilaga II, del C 4 |
Bilaga II, del C 2 |
|
Bilaga II, del C 5 |
Bilaga II, del C 3 |
|
— |
Bilaga II, del C 4 |
|
Bilaga II, del C 6 |
— |
|
Bilaga II, del D 1–3 |
Bilaga II, del D 1–3 |
|
Bilaga III, första och andra styckena |
Bilaga III, första och andra styckena |
|
Bilaga III, del A första och andra styckena |
— |
|
Bilaga III, del A tredje stycket a–f |
Bilaga III, del A tredje stycket a–h |
|
Bilaga III, del B 1 första stycket |
Bilaga III, del B 1 första stycket |
|
Bilaga III, del B 1 andra stycket |
— |
|
Bilaga III, del B 1 tredje stycket och tabell 1 |
Bilaga III, del B 1 andra stycket och tabell 1 |
|
Bilaga III, del B 1 tabell 2 |
— |
|
Bilaga III, del B 2 |
Bilaga III, del B 2 |
|
Bilaga IV |
— |
|
Bilaga V |
— |
|
— |
Bilaga IV |
|
— |
Bilaga V |
|
— |
Bilaga VI |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/930 |
P8_TA(2019)0321
Åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare – ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU (COM(2016)0723 – C8-0475/2016 – 2016/0359(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/52)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0723), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 53 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0475/2016), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av de motiverade yttranden från Irlands Dáil Éireann och Irlands Seanad Éireann som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2017 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 juli 2017 (2), |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2018 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0269/2018). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2016)0359
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/1023.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/932 |
P8_TA(2019)0322
Bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa onlinesändningar och vidaresändningar av tv- och radioprogram ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av programföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av tv- och radioprogram (COM(2016)0594 – C8–0384/2016 – 2016/0284(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/53)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0594), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0384/2016), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017 (1), |
|
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
|
— |
med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 januari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8–0378/2017). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. . |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2016)0284
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2019/789.)
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/934 |
P8_TA(2019)0323
Inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) och om upphävande av förordning (EU) nr 1295/2013 (COM(2018)0366 – C8-0237/2018 – 2018/0190(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/54)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0366), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 167.5 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0237/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 6 februari 2019 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från budgetutskottet (A8-0156/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 87.
(2) Ännu ej offentliggjord i EUT.
P8_TC1-COD(2018)0190
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) och om upphävande av förordning (EU) nr 1295/2013
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 167.5 och 173.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Kulturen, konsten, kulturarvet och den kulturella mångfalden är av stort värde för det europeiska samhället ur kulturell, utbildningsmässig, demokratisk, miljömässig, social , människorättsrelaterad och ekonomisk synvinkel och bör främjas och stödjas. I Romförklaringen av den 25 mars 2017 och vid Europeiska rådets möte i december 2017 fastslogs att utbildning och kultur är viktiga i arbetet med att bygga upp inkluderande och sammanhållna samhällen avsedda för alla, liksom för att upprätthålla Europas konkurrenskraft. [Ändr. 1] |
|
(2) |
Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) bygger unionen på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för alla medlemsstater i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa värden är ytterligare bekräftade i de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) , med samma rättsliga värde som fördragen, vilket fastställs i artikel 6 i EU-fördraget. I artikel 11 i stadgan fastställs framför allt yttrandefriheten och informationsfriheten, och i artikel 13 friheten för konsten och vetenskapen. [Ändr. 2] |
|
(3) |
I artikel 3 i EU-fördraget anges vidare att unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd och att den, bland annat, ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. |
|
(4) |
I kommissionens meddelande om en ny europeisk agenda för kultur (4) beskrivs ytterligare unionens mål för de kulturella och kreativa sektorerna. Syftet är att ta tillvara potentialen hos kultur och kulturell mångfald för att skapa social sammanhållning och samhälleligt välstånd, främja de kulturella och kreativa sektorernas gränsöverskridande aspekter, stödja deras förmåga att växa och främja kulturbaserad kreativitet inom utbildning och innovation, samt att främja sysselsättning och tillväxt, liksom för att stärka de kulturella förbindelserna mellan olika länder. Tillsammans med unionens övriga program ska Kreativa Europa stödja genomförandet av denna nya europeiska agenda för kultur. Detta , med beaktande av att kulturens och det konstnärliga uttryckets inneboende värde alltid bör bevaras och främjas, och att konstnärligt skapande står i centrum för samarbetsprojekten . Att stödja genomförandet av denna nya europeiska agenda för kultur överensstämmer också med Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i. [Ändr. 3] |
|
(4a) |
Unionens politik kommer att komplettera och ge mervärde åt medlemsstaternas insatser på det kulturella och kreativa området. Effekterna av unionens politik bör utvärderas regelbundet med beaktande av kvalitativa och kvantitativa indikatorer, såsom fördelarna för medborgarna, medborgarnas aktiva deltagande, fördelarna för unionens ekonomi när det gäller tillväxt och sysselsättning, spridningseffekter inom andra ekonomiska sektorer samt färdigheter och kompetens hos människor som arbetar inom de kulturella och kreativa sektorerna. [Ändr. 4] |
|
(4b) |
Att skydda och främja det europeiska kulturarvet är ett av målen för detta program. Dessa mål har också erkänts som en naturlig del av rätten till kunskap om kulturarvet och deltagande i kulturlivet enligt Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen), som trädde i kraft den 1 juni 2011. I konventionen betonas kulturarvets roll i återuppbyggnaden av ett fredligt och demokratiskt samhälle och i processerna för hållbar utveckling och främjandet av kulturell mångfald. [Ändr. 5] |
|
(5) |
Främjandet av den kulturella mångfalden i Europa förutsätter och medvetenheten om gemensamma rötter utgår från den konstnärliga yttrandefriheten samt konstnärers och kulturaktörers kunnande och kompetens, och från att det finns livskraftiga och härdiga kulturella och kreativa sektorer i den offentliga och privata sfären som är i stånd att skapa, framställa göra innovationer och sprida framställa sina verk samt sprida dem till en omfångsrik och heterogen europeisk publik. Därigenom utvidgas deras kommersiella potential, vilket ökar tillgången till och främjandet av kreativt innehåll, konstnärlig forskning och kreativitet samt bidrar till hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. När kreativitet och ny kunskap främjas bidrar det dessutom till att konkurrenskraften ökar och innovationerna stimuleras inom de industriella värdekedjorna. Man bör införa ett bredare upplägg för konst- och kulturutbildning samt konstnärlig forskning som går från en STEM-strategi (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik) till en STEAM-strategi (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, konst och matematik). Trots de framsteg som gjorts under senare tid när det gäller stöd till översättning och programtextning , är den kulturella och kreativa marknaden i Europa alltjämt splittrad mellan olika länder och språk, vilket gör det svårt . Samtidigt som särdragen på varje marknad respekteras , kan man göra mer för att de kulturella och kreativa sektorerna att fullt ut ska kunna dra nytta av EU:s inre marknad, och särskilt då den digitala inre marknaden , bland annat genom att beakta skyddet av immateriella rättigheter . [Ändr. 6] |
|
(5a) |
Den digitala omvandlingen utgör ett paradigmskifte och är en av de största utmaningarna för de kulturella och kreativa sektorerna. Digitala innovationer har förändrat vanor, relationer och produktions- och konsumtionsmodeller på både personlig och social nivå och bör ge ett uppsving åt kulturella och kreativa uttryck och budskap, med respekt för de kulturella och kreativa sektorernas särskilda värde i den digitala miljön. [Ändr. 7] |
|
(6) |
Programmet bör ta de kulturella och kreativa sektorernas dubbla karaktär i beaktande genom att dels erkänna kulturens inneboende och artistiska värde, dels dessa sektorers ekonomiska värde, inbegripet deras bidrag till tillväxt och konkurrenskraft, kreativitet och, innovation , interkulturell dialog, social sammanhållning och skapande av kunskap i vidare bemärkelse. Detta förutsätter starka kulturella och kreativa sektorer i Europa, på såväl det vinstdrivande som det icke-vinstdrivande området, framförallt en dynamisk europeisk audiovisuell industri, med hänsyn till dess förmåga att nå en stor publik på lokal och nationell nivå samt unionsnivå och dess ekonomiska betydelse, vilken inkluderar de övriga kreativa sektorerna, liksom kulturturismen och den regionala, lokala och territoriella utvecklingen . Konkurrensen på de globala audiovisuella marknaderna har emellertid ytterligare intensifierats genom den digitala omvälvningen, dvs. förändringarna i medieproduktionen, liksom konsumtionen och de globala plattformarnas allt starkare position när det gäller innehållsdistributionen. Därför finns det ett behov av att intensifiera stödet till den europeiska industrin. [Ändr. 8] |
|
(6a) |
Ett aktivt EU-medborgarskap, gemensamma värderingar, kreativitet och innovation behöver en fast grund att utvecklas på. Programmet bör stödja utbildning i film och audiovisuella medier, särskilt bland barn och ungdomar. [Ändr. 9] |
|
(7) |
Av effektivitetsskäl bör man i programmet ta hänsyn till de olika sektorernas specifika karaktär och utmaningar , deras olika målgrupper och specifika behov med hjälp av skräddarsydda tillvägagångssätt inom ramarna för dels ett programområde för den audiovisuella sektorn, dels ett programområde för de övriga kulturella och kreativa sektorerna samt ett sektorsövergripande programområde. Programmet bör ge lika stöd till alla kulturella och kreativa sektorer genom övergripande system som är inriktade på gemensamma behov. Med utgångspunkt i pilotprojekt, förberedande åtgärder och studier bör programmet också genomföra de sektoriella åtgärder som förtecknas i bilagan till denna förordning. [Ändr. 10] |
|
(7a) |
Musik, i alla dess former och uttryck, och i synnerhet modern musik och livemusik, är en viktig del av unionens kulturella, konstnärliga och ekonomiska arv. Musik är en del av social sammanhållning, mångkulturell integration och ungdomars socialisation och fungerar som ett viktigt styrmedel för att stärka kulturen, inbegripet kulturturismen. Musiksektorn bör därför vara särskilt inriktad på de specifika åtgärder som vidtas genom programområdet Kultur inom ramen för denna förordning när det gäller medelfördelning och riktade åtgärder. Skräddarsydda ansökningsomgångar och styrmedel bör bidra till att öka musikbranschens konkurrenskraft och ta itu med några av de specifika utmaningarna som sektorn står inför. [Ändr. 11] |
|
(7b) |
Unionens stöd måste stärkas när det gäller internationella kulturförbindelser. Programmet bör sträva efter att bidra till det tredje strategiska målet i den nya europeiska kulturagendan genom att utnyttja kultur och interkulturell dialog som motorer för hållbar social och ekonomisk utveckling. I unionen och hela den övriga världen är städer en drivkraft för nya kulturpolitiska strategier. Ett stort antal kreativa samhällen har samlats kring knutpunkter, inkubatorer och särskilda utrymmen överallt i världen. Unionen bör spela en avgörande roll för att samla dessa samhällen från unionen och tredjeländer i nätverk och främja samarbete mellan olika yrkessektorer när det gäller konstnärliga, kreativa och digitala färdigheter. [Ändr. 12] |
|
(8) |
Det sektorsövergripande programområdet syftar till att ta itu med de gemensamma utmaningarna och utnyttja möjligheterna till samarbete inom de olika kulturella och kreativa sektorerna. Ett gemensamt övergripande tillvägagångssätt ger fördelar i form av effektivare kunskapsöverföring och administration. [Ändr. 13] |
|
(9) |
Åtgärder från unionens sida behövs inom den audiovisuella sektorn för att komplettera unionens politik rörande den digitala inre marknaden. Detta berör framförallt moderniseringen av det europeiska regelverket för upphovsrätt genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 (5), liksom förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (6) 2018/1808/EU (7). De syftar till att stärka de europeiska aktörerna inom den audiovisuella sektorn när det gäller att skapa, finansiera, producera och sprida verk i varierande format som i tillräcklig omfattning kan ses på olika tillgängliga kommunikationsmedier (t.ex. tv, bio eller beställvideotjänster) och är attraktiva för publiken på en mer öppen och konkurrensbetonad marknad i och utanför Europa. Stödet bör intensifieras för att klara av den aktuella utvecklingen på marknaden och framför allt den starkare ställning globala plattformer intagit i fråga om distribution i jämförelse med nationella etermedier som av tradition svarat för investeringar i produktionen av europeiska verk. [Ändr. 14] |
|
(10) |
De särskilda insatserna inom ramen för Kreativa Europa, exempelvis det europeiska kulturarvsmärket, de europeiska kulturarvsdagarna, Europeiska unionens kulturpriser på områden som samtida rock- och popmusik, litteratur, kulturarv och arkitektur samt det europeiska kulturhuvudstadsevenemanget, har nått miljontals européer och tydligt bevisat de sociala och ekonomiska fördelarna av en europeisk kulturpolitik, och bör därför fortsätta att genomföras och när så är möjligt utvidgas. Programmet bör stödja nätverksarbetet mellan platser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket. [Ändr. 15] |
|
(10a) |
Programmet Kreativa Europa, som omfattas av förordning (EU) nr 1295/2013, har stimulerat skapandet av innovativa och framgångsrika projekt som genererat god praxis i fråga om transnationellt europeiskt samarbete inom de kreativa och kulturella sektorerna. Detta har i sin tur ökat den kulturella mångfalden i EU för publiken och utnyttjandet av de sociala och ekonomiska fördelarna med den europeiska kulturpolitiken. För att sådana framgångshistorier ska vara mer ändamålsenliga bör de lyftas fram och om möjligt utvidgas. [Ändr. 16] |
|
(10b) |
Aktörer på alla nivåer inom de kulturella och kreativa sektorerna bör involveras aktivt i uppnåendet av programmets mål och vidareutveckling. Eftersom de berörda parternas formella engagemang i den deltagandebaserade styrningsmodellen för Europaåret för kulturarv 2018, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/864 (8) har visat sig effektivt för att integrera kultur, bör denna modell även tillämpas på programmet. Modellen för deltagandebaserad styrning bör omfatta en övergripande strategi för att skapa synergieffekter mellan unionens olika program och initiativ på området kultur och kreativitet. [Ändr. 17] |
|
(10c) |
En sektorsövergripande flaggskeppsinsats som syftar till att framhäva europeisk kreativitet och kulturell mångfald i medlemsstaterna och i tredjeländer bör ingå i de särskilda åtgärderna i programmet. Denna insats bör betona den europeiska kulturbaserade kreativitetens utmärkta resultat när det gäller att stimulera sektorsövergripande innovation i ekonomin som helhet genom att dela ut ett särskilt pris. [Ändr. 18] |
|
(11) |
Kulturen är av avgörande betydelse för att stärka inkluderande och, sammanhållna och reflekterande samhällen , blåsa nytt liv i områden och främja social inkludering av människor från mindre gynnade miljöer . I samband med migrationstrycket fyller migrationsfrågor och integrationsutmaningar spelar kulturen en viktig funktion en avgörande roll för att integrera skapa inkluderande utrymmen för interkulturell dialog och integrering av migranter och få dem flyktingar så att de kan känna sig som en del av deras värdsamhällen och för att skapa goda relationer mellan migranter och nya samfund. [Ändr. 19] |
|
(11a) |
Kultur möjliggör och främjar ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Den bör därför stå i centrum för de politiska utvecklingsstrategierna. Kulturens bidrag till välfärden i samhället som helhet bör betonas. I enlighet med Davosförklaringen av den 22 januari 2018 om skapandet av en högkvalitativ byggkultur för Europa, bör åtgärder därför vidtas för att främja en ny integrerad strategi för att utforma den högkvalitativa bebyggda miljö som är förankrad i kultur, stärker den sociala sammanhållningen, garanterar en hållbar miljö och bidrar till hela befolkningens hälsa och välbefinnande. Denna strategi bör inte enbart fokusera på stadsområden, utan i första hand på sammankoppling av perifera områden, avlägsna områden och landsbygdsområden. Begreppet byggkultur omfattar alla faktorer som har direkt inverkan på medborgarnas och samhällenas livskvalitet och främjar inkludering, sammanhållning och hållbarhet på ett mycket konkret sätt. [Ändr. 20] |
|
(11b) |
Det är en prioriterad fråga att kultur, inklusive kulturella och audiovisuella varor och tjänster, görs mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning som ett verktyg för att främja deras fullständiga självförverkligande och aktiva deltagande och därigenom bidra till ett verkligt inkluderande samhälle grundat på solidaritet. Programmet bör därför främja och öka det kulturella deltagandet i hela unionen, särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade miljöer samt personer som bor på landsbygden och i avlägsna områden. [Ändr. 21] |
|
(12) |
Konstnärlig frihet och kulturell yttrandefrihet samt yttrandefrihet och mediepluralism är av central betydelse för levande kulturella och kreativa näringar sektorer , inklusive nyhetsmediabranschen. Programmet bör främja samverkan och samarbete mellan den audiovisuella sektorn och förlagsbranschen för att främja ett pluralistiskt och oberoende medielandskap i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (9) . Programmet bör stödja nya yrkesverksamma inom mediebranschen och stärka utvecklingen av kritiskt tänkande bland medborgarna genom att främja mediekunskap, särskilt för ungdomar. [Ändr. 22] |
|
(12a) |
Konstnärers och kulturarbetares rörlighet med avseende på utveckling av färdigheter, lärande, interkulturell medvetenhet, gemensamt skapande, samproduktion, spridning av konstnärliga verk och deltagande i internationella evenemang såsom mässor och festivaler är en viktig förutsättning för bättre sammankopplade, starkare och mer hållbara kulturella och kreativa sektorer i unionen. Sådan rörlighet hindras ofta av bristen på rättslig status, svårigheter att få visering, giltighetstiden för tillstånd, risken för dubbelbeskattning och osäkra och ostabila villkor för social trygghet. [Ändr. 23] |
|
(13) |
I enlighet med artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet och, i förekommande fall, bör programmet definiera lämpliga kriterier avseende jämställdheten för en jämn könsfördelning och mångfald . Programmet bör syfta till att säkerställa att deltagande i programmet och i projekt som genomförs inom ramen för det når ut till och speglar mångfalden i det europeiska samhället. Programverksamheten bör övervakas och bli föremål för rapporter, så att man kan förvissa sig om programmets resultat i det avseendet och göra det möjligt för beslutsfattarna att fatta bättre underbyggda beslut om framtida program. [Ändr. 24] |
|
(13a) |
Kvinnor är mycket närvarande inom konst- och kultursektorn i unionen som författare, yrkesutövare, lärare och som en publik med växande tillgång till den offentliga kultursfären. Av forskning och studier, såsom European Women’s Audiovisual Network for Film Directors och We Must-projektet inom musiksektorn, framgår det dock att det finns löneklyftor mellan kvinnor och män och att det är mindre troligt att kvinnor förverkligar sina verk och intar beslutsfattarposter i kulturella, konstnärliga och kreativa institutioner. Därför är det nödvändigt att främja kvinnliga talanger och sprida deras verk i syfte att stödja kvinnors konstnärskarriärer. [Ändr. 25] |
|
(14) |
I linje med det gemensamma meddelandet om en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser, som stöddes av Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 (10), bör europeiska finansieringsinstrument, framförallt det här programmet, erkänna kulturens betydelse i de internationella förbindelserna och dess roll för att främja de värden Europa står för genom särskilda och riktade åtgärder i syfte att ge unionen tydlig genomslagskraft på den globala arenan. |
|
(14a) |
I linje med de slutsatser som drogs efter Europaåret för kulturarv 2018 bör programmet stärka samarbetet och kapaciteten inom sektorn genom stöd till verksamhet med anknytning till arvet efter Europaåret för kulturarv 2018 och genom en inventering av detta. I detta sammanhang bör man uppmärksamma uttalandet från rådet (kulturministrarna) från november 2018 och de uttalanden som gjordes vid rådets avslutningsceremoni den 7 december 2018. Programmet bör bidra till hållbart bevarande av det europeiska kulturarvet på lång sikt genom åtgärder till stöd för kvalificerade hantverkare inom traditionella näringar med anknytning till restaurering av kulturarvet. [Ändr. 26] |
|
(15) |
I linje med kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 (11) om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa, bör de relevanta politikområdena och instrumenten lyfta fram de långsiktiga och hållbarhetsfrämjande värden som ligger i Europas tidigare, nuvarande, materiella, immateriella och digitala kulturarv och utveckla ett mer integrerat tillvägagångssätt för att bevara, konservera, anpassningsbart återanvända, sprida, skydda och stödja kulturarvet , genom att främja ett högkvalitativt och samordnat professionellt kunskapsutbyte samt utveckla gemensamma höga kvalitetsstandarder för sektorn, liksom rörlighet för yrkesverksamma inom den . Kulturarvet är en integrerad del av den europeiska sammanhållningen och stöder sambandet mellan tradition och innovation. Att bevara kulturarvet och stödja konstnärer, skapande yrkesmänniskor och hantverkare bör vara en prioritering för programmet. [Ändr. 27] |
|
(15a) |
Programmet bör bidra till att engagera och involvera medborgare och organisationer i det civila samhället på området kultur och samhälle, främja kulturutbildning och göra kulturkunskapen och kulturarvet tillgängliga för allmänheten. Programmet bör också befordra kvalitet och innovation i samband med skapande och bevarande, inklusive genom synergieffekter mellan kultur, konst, naturvetenskap, forskning och teknik. [Ändr. 28] |
|
(16) |
I linje med kommissionens meddelande Investera i en smart, innovativ och hållbar industri – en förnyad strategi för EU:s industripolitik av den 13 september 2017 (12) bör kommande åtgärder bidra till en samordning av kreativitet, design och avancerad teknik för att åstadkomma nya industriella värdekedjor och vitalisera den traditionella industrins konkurrenskraft. |
|
(16a) |
I linje med Europaparlamentets resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn bör stöd till de kulturella och kreativa sektorerna vara en övergripande fråga. Projekten bör integreras i hela programmet för att stödja nya affärsmodeller, nya färdigheter och traditionellt kunnande samt omsätta kreativa och tvärvetenskapliga lösningar i ekonomiskt och socialt värde. Dessutom bör potentiella synergieffekter mellan unionens politiska strategier utnyttjas till fullo för att man på ett ändamålsenligt sätt ska kunna använda tillgänglig finansiering inom unionsprogram som Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Erasmus+, EaSI och InvestEU. [Ändr. 29] |
|
(17) |
Programmet bör på vissa villkor vara öppet för deltagande för Eftaländerna samt för de anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater som omfattas av en anslutningsstrategi, liksom för de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt unionens strategiska partner. |
|
(18) |
De tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör få delta i unionens program inom ramen för det samarbete som införts genom EES-avtalet, vilket gör det möjligt att genomföra programmen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer bör också få delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. Tredjeländers bidrag till programmet bör rapporteras årligen till budgetmyndigheten. [Ändr. 30] |
|
(19) |
Programmet bör främja samarbetet mellan unionen och internationella organisationer, såsom Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco), Europarådet, inklusive Eurimages och Europeiska audiovisuella observationsorganet (nedan kallat observationsorganet), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, samt Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo). Programmet bör också stödja unionens åtaganden i fråga om målen för hållbar utveckling, framförallt den kulturella dimensionen (13). När det gäller den audiovisuella sektorn bör programmet garantera unionens bidrag till det arbete som utförs av Europeiska audiovisuella observationsorganet. |
|
(20) |
I syfte att återspegla vikten av att vidta åtgärder mot klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling, kommer det här programmet att bidra till att integrera klimatåtgärder och uppnå ett övergripande mål som går ut på att 25 % av unionens budgetutgifter stöder klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under utformningen av programmet och dess genomförande, och bedömas på nytt i samband med tillämpliga utvärderingar och översyner. |
|
(21) |
De allmänna finansiella bestämmelser som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller för denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (14) (nedan kallad budgetförordningen) och reglerar särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, samt föreskriver kontroll av finansiella aktörers ansvar. De bestämmelser som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget avser även att skydda unionens budget i fall av allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv unionsfinansiering. |
|
(22) |
Alltsedan den inrättades har Europeiska filmakademin utvecklat en enastående genom sin särskilda sakkunskap och är i en unik unika position när det gäller att skapa bidragit till att utveckla en alleuropeisk gemenskap av filmskapare och branschfolk, i arbetet med att främja och sprida europeiska filmer bortom de nationella gränserna och utveckla en genuint europeisk främja framväxten av en internationell publik bestående av människor i alla åldrar . Därför bör den i undantagsfall vara berättigad till direkt stöd från unionen inom ramen för dess samarbete med Europaparlamentet i samband med anordnandet av LUX-filmpriset . Det direkta stödet måste dock kopplas till förhandlingarna om ett samarbetsavtal med särskilda uppdrag och mål mellan de båda parterna, och det direkta stödet bör kunna tillhandahållas endast efter ingåendet av avtalet. Detta utesluter inte att Europeiska filmakademin ansöker om finansiering för andra initiativ och projekt inom programmets olika programområden. [Ändr. 31] |
|
(23) |
Alltsedan den inrättades har Europeiska unionens ungdomsorkester utvecklat en unik sakkunskap i att främja ett rikt europeiskt musikarv, tillgång till musik och interkulturell dialog, ömsesidig respekt och förståelse genom kultur , samt i att stärka professionalismen hos unga musiker och ge dem de färdigheter som krävs för en karriär inom de kulturella och kreativa sektorerna . Europeiska ungdomsorkesterns bidrag har erkänts av medlemsstaterna och EU-institutionerna, inklusive av flera ordförande för kommissionen och talmän för Europaparlamentet . Det som utmärker Europeiska unionens ungdomsorkester är att det är en europeisk orkester som överskrider kulturella gränser och består av unga musiker som väljs i enlighet med strikta konstnärliga kriterier genom en årlig, transparent och grundlig uttagningsprocess i alla medlemsstater. Därför bör den undantagsvis vara berättigad till direkt stöd från unionen mot bakgrund av särskilda uppdrag och mål som ska fastställas och regelbundet utvärderas av kommissionen . För att säkerställa det stödet bör Europeiska unionens ungdomsorkester öka sin synlighet, sträva efter att i orkestern uppnå en mer balanserad representation av musiker från alla medlemsstater och diversifiera sina inkomster genom att aktivt söka finansiellt stöd från andra källor än unionsfinansiering . [Ändr. 32] |
|
(24) |
De organisationer inom den kulturella och den kreativa sektorn som har en stor geografisk täckning i Europa och har en verksamhet som innebär tillhandahållande av kulturella tjänster direkt till unionens medborgare och därmed direkt kan inverka på den europeiska identiteten, bör vara berättigade till stöd från unionen. |
|
(25) |
För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget, är det nödvändigt att säkerställa det europeiska mervärdet av all verksamhet som bedrivs genom programmet och att den utgör ett komplement till medlemsstaternas verksamhet, samtidigt som samstämmighet, komplementaritet och synergieffekter bör eftersträvas med finansieringsprogram som stöder politikområden med nära kopplingar till varandra samt med övergripande politikområden såsom unionens konkurrenspolitik. |
|
(26) |
Det ekonomiska stödet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionerligt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt europeiskt mervärde och vara anpassade till de särskilda projekt som de stöder . I programmet bör man inte enbart beakta projektens ekonomiska värde utan även deras kulturella och kreativa dimension samt de berörda sektorernas särdrag . [Ändr. 33] |
|
(26a) |
Finansiering från de program som inrättats genom förordning …/… [instrumentet för grannskap, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] (15) och förordning …/… [IPA III] (16) bör även utnyttjas för att finansiera åtgärder inom ramen för programmets internationella dimension. Dessa åtgärder bör genomföras i enlighet med denna förordning. [Ändr. 34] |
|
(27) |
De kulturella och kreativa sektorerna är innovativa, resilienta och snabbt växande sektorer i unionens ekonomi och genererar ekonomiskt och kulturellt värde via immateriella rättigheter och individuellt skapande. Fragmenteringen inom sektorerna och den immateriella karaktären hos deras tillgångar begränsar dock deras tillgång till privat finansiering. En av de största utmaningarna för de kulturella och kreativa sektorerna är att få öka sin tillgång till finansiering som gör det möjligt , vilket är avgörande för att expandera verksamheten, och behålla eller öka konkurrenskraften, eller att etablera på internationell verksamhet nivå . De politiska målen för detta program bör också uppnås med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier , särskilt för små och medelstora företag, via de olika delarna av politikområdena inom fonden InvestEU , i enlighet med de metoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, som inrättades genom förordning (EU) nr 1295/2013 . [Ändr. 35] |
|
(28) |
Konsekvenser, kvalitet och effektivitet vid genomförandet av projekt bör utgöra centrala utvärderingskriterier för urvalet av berörda projekt. Med beaktande av den tekniska expertis som krävs för att bedöma förslagen inom programmets specifika områden bör det, i förekommande fall, föreskrivas att utvärderingskommittéerna får bestå av externa experter som bör ha professionell och förvaltningsrelaterad bakgrund med anknytning till sakområdet för den ansökan som utvärderas . I tillämpliga fall bör hänsyn tas till behovet av att säkerställa övergripande samstämmighet med målen om publikens deltagande och mångfald. [Ändr. 36] |
|
(29) |
Programmet bör inbegripa ett realistiskt och hanterbart system av kvantitativa och kvalitativa prestationsindikatorer förbundna till åtgärderna i programmet och för att kontinuerligt följa upp genomförandet med beaktande av det inneboende värdet hos konstsektorn samt de kulturella och kreativa sektorerna . Sådana prestationsindikatorer bör tas fram tillsammans med berörda parter. Dessa övervaknings-, liksom informations- och kommunikationsåtgärder som rör programmet och dess åtgärder bör bygga på programmets tre olika programområden. Programområdena bör ta hänsyn till en eller flera kvantitativa och kvalitativa indikatorer. Dessa indikatorer bör bedömas i enlighet med denna förordning.▌ [Ändr. 37] |
|
(29a) |
Med tanke på komplexiteten och svårigheterna med att hitta, analysera och anpassa data samt mäta kulturpolitikens effekter och fastställa indikatorer, bör kommissionen stärka samarbetet inom sina avdelningar, exempelvis Gemensamma forskningscentrumet och Eurostat, för att samla in lämpliga statistiska uppgifter. Kommissionen bör agera i samarbete med spetsforskningscentrum i unionen, nationella statistikbyråer och organisationer av relevans för de kulturella och kreativa sektorerna i Europa och i samarbete med Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt Unesco. [Ändr. 38] |
|
(30) |
I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet Kreativa Europa som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (17) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. |
|
(31) |
Förordning (EU, Euratom) nr […] (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, även inbegripet bestämmelser om bidrag till tredje parter, priser, upphandling, finansieringsinstrument och budgetgarantier. |
|
(32) |
Finansieringstyperna och genomförandemetoderna enligt denna förordning bör väljas på grundval av deras den projektansvariges förmåga att uppnå de specifika målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt den projektansvariges och projektets omfattning, kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för att reglerna inte följs. Detta bör inkludera att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, liksom finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. [Ändr. 39] |
|
(33) |
I enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (18), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (19), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (20) och rådets förordning (EU) 2017/1939 (21), ska Europeiska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, spårning, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, återkrävande av sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och, i förekommande fall, tillämpning av administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får i synnerhet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (22). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs samt säkerställa att tredje parter som medverkar i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. |
|
(33a) |
I syfte att optimera synergieffekterna mellan EU-fonderna och de direkt förvaltade instrumenten bör man underlätta tillhandahållandet av stöd till åtgärder som redan har tilldelats en spetskompetensstämpel (Seal of Excellence). [Ändr. 40] |
|
(34) |
I enlighet med artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (23) kan personer och enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder och territorier beviljas finansiering enligt de bestämmelser och mål som gäller för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som uppkommer genom att dessa länder och territorier är så avlägset belägna bör beaktas vid genomförandet av programmet, och deras deltagande i programmet bör övervakas och utvärderas regelbundet. [Ändr. 41] |
|
(34a) |
I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget bör åtgärder vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla åtgärder. Utbyten med avseende på rörligheten för konstnärer från dessa områden och deras verk samt samarbete mellan personer och organisationer från dessa områden och deras grannländer samt tredjeländer bör främjas. Det kommer därför att bli möjligt för människor att i lika stor utsträckning dra nytta av de konkurrensfördelar som de kulturella och kreativa sektorerna kan erbjuda, framför allt ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Sådana åtgärder bör övervakas och utvärderas regelbundet. [Ändr. 42] |
|
(35) |
I syfte att ändra icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de indikatorer som fastställs i artikel 15 och i bilaga II. Kommissionen bör genomföra lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Dessa samråd bör genomföras i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i de expertgrupper vid kommissionen som arbetar med att utarbeta delegerade akter. |
|
(36) |
För att säkerställa ett smidigt genomförande av kontinuitet i det ekonomiska stöd som ges genom programmet och täppa till de ökande finansieringsluckorna för stödmottagarna , bör de kostnader som uppkommit för bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in, särskilt kostnader i samband med immateriella rättigheter, få betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt knutna till genomförandet av de åtgärder som får stöd. [Ändr. 43] |
|
(37) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning måste detta program utvärderas på grundval av information som samlats in med stöd av specifika övervakningskrav, samtidigt som man undviker överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av förordningens verkliga effekter. |
|
(38) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta arbetsprogrammen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24). Den befogenhet att anta akter som avses i artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av arbetsprogrammen. Ett korrekt slutförande av det föregående programmet måste säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, t.ex. finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den [1 januari 2021] bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt föregående program som ännu inte slutförts före den [31 december 2020]. [Ändr. 44] |
|
(38a) |
För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av programmet bör kommissionen se till att det inte uppstår onödig byråkrati för de sökande under ansökningsstadiet eller under handläggningen av ansökningarna. [Ändr. 45] |
|
(38b) |
Småskaliga projekt och deras mervärde bör särskilt uppmärksammas, med tanke på de kulturella och kreativa sektorernas särdrag. [Ändr. 46] |
|
(39) |
Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I synnerhet syftar denna förordning till att till fullo säkerställa lika rättigheter mellan män och kvinnor och rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, samt att främja tillämpningen av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den är också i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. |
|
(40) |
Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras gränsöverskridande karaktär, det stora omfånget och den breda geografiska omfattningen vad gäller den mobilitets- och samarbetsverksamhet som finansieras och inverkan på tillgången till mobilitet i utbildningssyfte och mer generellt på unionens integration, liksom deras utökade internationella dimension, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(41) |
Förordning (EU) nr 1295/2013 bör därför upphöra att gälla med verkan från och med den [1 januari 2021]. |
|
(42) |
I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i detta program, bör denna förordning tillämpas från och med den [1 januari 2021]. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning inrättas programmet Kreativa Europa (nedan kallat programmet).
Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
blandfinansieringsinsats: åtgärder som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument från EU-budgeten sammanförs med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, kommersiella finansinstitut och investerare. |
|
2. |
de kulturella och kreativa sektorerna: alla sektorer vars verksamhet bygger på kulturella värden eller konstnärliga och andra individuella eller kollektiva kreativa uttryck och metoder, oavsett om verksamheten är marknadsorienterad eller inte . Verksamheten får omfatta utveckling, skapande, produktion, spridning och bevarande av metoder, varor och tjänster som förkroppsligar kulturella, konstnärliga eller andra kreativa uttryck, liksom närliggande funktioner som utbildning eller förvaltning. Den Många av dem kommer att kunna skapa innovation och arbetstillfällen, särskilt utgående från immateriella rättigheter. I de kulturella och kreativa sektorerna ingår bland annat arkitektur, arkiv, bibliotek och museer, konsthantverk, det audiovisuella området (detta inkluderar film, television, dataspel och multimedia), materiellt och immateriellt kulturarv, design (inklusive modedesign), festivaler, musik, litteratur, scenkonst, böcker och förlagsverksamhet, radio och bildkonst , festivaler samt design, inklusive modedesign . [Ändr. 47] |
|
3. |
små och medelstora företag: mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/261/EG (25) |
|
4. |
rättslig enhet: varje fysisk eller juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har rättskapacitet och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som saknar rättskapacitet i enlighet med artikel [197.2 c] i budgetförordningen. |
|
5. |
spetskompetensstämpeln: den kvalitetsmärkning som tilldelas projekt som lämnas in till kreativa Europa och som anses förtjäna finansiering, men som inte får stöd på grund av budgetbegränsningar. Därigenom erkänns förslagets värde och ges stöd för att försöka finna alternativ finansiering. |
Artikel 3
Programmets mål
|
1. |
Programmets allmänna mål ska vara följande:
|
|
2. |
Programmet har följande särskilda mål:
|
|
3. |
Programmet ska omfatta följande programområden:
|
Artikel 3a
Europeiskt mervärde
Erkänna det inneboende och ekonomiska värdet av kultur och kreativitet och respektera kvaliteten och mångfalden i unionens värderingar och politik.
Programmet ska enbart stödja de åtgärder och den verksamhet som ger ett potentiellt europeiskt mervärde och bidrar till uppnåendet av de mål som anges i artikel 3.
Det europeiska mervärde som uppstår via programmets åtgärder och verksamhet ska exempelvis säkerställas genom följande:
|
a) |
Den gränsöverskridande naturen hos åtgärder och verksamhet som kompletterar regionala, nationella, internationella och andra unionsprogram och politikområden, och effekten av sådana åtgärder och verksamheter på medborgarnas tillgång till kultur och aktivt engagemang, utbildning, social inkludering och interkulturell dialog. |
|
b) |
Utvecklingen och främjandet av gränsöverskridande och internationellt samarbete mellan kulturaktörer och kreativa aktörer, inbegripet konstnärer, yrkesverksamma på det audiovisuella området, kulturorganisationer, kreativa organisationer, små och medelstora företag samt audiovisuella aktörer, med inriktning på att stimulera mer omfattande, snabba, effektiva och långsiktiga svar på globala utmaningar, framför allt den digitala omvandlingen. |
|
c) |
Skalfördelar, tillväxt och arbetstillfällen som stödet från unionen främjar och därmed skapar hävstångseffekter för ytterligare finansiering. |
|
d) |
Säkerställandet av mer jämlika villkor inom de kulturella och kreativa sektorerna genom att hänsyn tas till särdragen hos olika länder, inbegripet länder eller regioner som befinner sig i en särskild geografisk eller språklig situation, såsom de yttersta randområden som erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget och de utomeuropeiska länder och territorier som lyder under en av de medlemsstater som förtecknas i bilaga II till EUF-fördraget. |
|
e) |
Främjandet av ett budskap om gemensamma rötter och mångfald i Europa. [Ändr. 58] |
Artikel 4
Programområdet Kultur
I enlighet med de mål som anges i artikel 3 ska programområdet kultur ha följande prioriteringar:
|
-a) |
Främja konstnärliga uttryck och skapande. [Ändr. 59] |
|
-aa) |
Befordra talanger, kompetens och färdigheter samt stimulera samarbete och innovation genom hela kedjan av kulturella och kreativa sektorer, inklusive kulturarv. [Ändr. 60] |
|
a) |
Stärka de den gränsöverskridande aspekterna hos dimensionen, spridningen och synligheten för aktörerna inom de kulturella och kreativa sektorerna i Europa och spridningen deras verk, bland annat genom gästprogram, turnéer, evenemang, seminarier, utställningar och festivaler, samt underlätta utbyte av dessa sektorers aktörer bästa praxis och verk stärka yrkeskunskaper . [Ändr. 61] |
|
b) |
Öka det kulturella tillgången, deltagandet och medvetenheten samt publikengagemanget i hela Europa när det gäller kultur, särskilt för personer med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade miljöer . [Ändr. 62] |
|
c) |
Främja samhällelig motståndskraft och stärka social inkludering , interkulturell och demokratisk dialog samt kulturellt utbyte via konsten, kulturen och kulturarvet. [Ändr. 63] |
|
d) |
Främja de europeiska kulturella och kreativa sektorernas möjlighet att blomstra och vara innovativa, skapa konstnärliga verk, utveckla nyckelkompetenser, kunskaper, färdigheter, ny konstnärlig praxis, hållbara arbetstillfällen och hållbar tillväxt samt bidra till lokal och regional utveckling . [Ändr. 64] |
|
da) |
Främja den yrkesmässiga kapaciteten hos personer inom de kulturella och kreativa sektorerna genom att ge dem egenmakt via lämpliga åtgärder. [Ändr. 65] |
|
e) |
Stärka den europeiska identiteten och de europeiska värden , ett aktivt medborgarskap samt en gemenskapskänsla och demokratiska värden genom kulturell medvetenhet, utbildning i konstämnen kulturarv, kulturella uttryck, kritiskt tänkande, konstnärliga uttryck, synlighet och erkännande för skapande yrkesmänniskor, konstformer, konstutbildning och kulturbaserad kreativitet i utbildningen samband med formellt, icke-formellt och informellt livslångt lärande . [Ändr. 66] |
|
f) |
Främja uppbyggnaden av de europeiska kulturella och kreativa sektorernas , inbegripet gräsrots- och mikroorganisationers, internationella kapacitet för att möjliggöra verksamhet på internationell nivå. [Ändr. 67] |
|
g) |
Bidra till unionens globala strategi för internationella förbindelser kulturförbindelser genom att sträva efter att säkerställa strategins långsiktiga effekter genom kulturell diplomati en mellanmänsklig strategi som omfattar kulturella nätverk, det civila samhället och gräsrotsorganisationer . [Ändr. 68] |
Som en del av de särskilda åtgärder som vidtas inom programområdet Kultur ska musiksektorn vara särskilt inriktad på ekonomisk fördelning och riktade åtgärder. Skräddarsydda ansökningsomgångar och styrmedel ska bidra till att öka musiksektorns konkurrenskraft och ta itu med några av de specifika utmaningar som sektorn står inför. [Ändr. 69]
Prioriteringarna beskrivs mer ingående i bilaga I.
Artikel 5
Programområdet Media
I enlighet med de mål som anges i artikel 3 ska programområdet Media ha följande prioriteringar:
|
a) |
Befordra talanger och , kompetens, färdigheter och användning av digital teknik, stimulera samarbete samt innovation i skapandet och produktionen av europeiska audiovisuella verk , även över nationsgränserna . [Ändr. 70] |
|
b) |
Stärka teater- och onlinedistributionen den gränsöverskridande och i större utsträckning bereda tillgång till europeiska audiovisuella verk över gränserna, inklusive genom innovativa affärsmodeller och användning av ny teknik internationella spridningen och distributionen online och offline, i synnerhet teaterdistributionen av europeiska audiovisuella verk i den nya digitala miljön . [Ändr. 71] |
|
ba) |
Ge den internationella publiken bredare tillgång till unionens audiovisuella verk, särskilt genom marknadsföring, evenemang, verksamhet för filmkunnighet och festivaler. [Ändr. 72] |
|
bb) |
Stärka det audiovisuella arvet och underlätta tillgången till samt stödja och främja audiovisuella arkiv och bibliotek som källor till minne, utbildning, återanvändning och nya företag, bland annat genom den senaste digitala tekniken. [Ändr. 73] |
|
c) |
Främja europeiska audiovisuella verk och stödja publikutvecklingen deltagandet av publik i alla åldrar, särskilt unga och personer med funktionsnedsättning, för aktiv och laglig användning av audiovisuella verk i och utanför Europa och för utbyte av användargenererat innehåll, bland annat genom att främja utbildning i film och audiovisuella medier . [Ändr. 74] |
Dessa prioriteringar ska genomföras genom stöd till att skapa, marknadsföra, tillgängliggöra och sprida europeiska verk och således sprida europeiska värderingar och en gemensam identitet som kan nå en större publik publik i alla åldrar i och utanför Europa och. Därmed kan man anpassa sig till den nya utvecklingen på marknaden och följa direktivet om audiovisuella medietjänster. [Ändr. 75]
Prioriteringarna beskrivs mer ingående i bilaga I.
Artikel 6
Det sektorsövergripande programområdet
I enlighet med de programmål som anges i artikel 3 ska det sektorsövergripande programområdet ha följande prioriteringar:
|
a) |
Stödja det sektorsövergripande transnationella policysamarbetet, inbegripet främjande av kulturens roll för social inkludering, samt särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning, och i syfte att stärka demokratin och främja kunskapen om programmet och stödja resultatens överförbarhet för att öka programmets synlighet . [Ändr. 76] |
|
b) |
Främja innovativa tillvägagångssätt för innehållsligt skapande av konstnärligt innehåll, konstnärlig forskning, tillgänglighet, distribution och marknadsföring , med hänsyn till upphovsrättsskyddet inom de samtliga kulturella och kreativa sektorerna sektorer, vilket omfattar både de marknadsrelaterade och icke marknadsrelaterade dimensionerna . [Ändr. 77] |
|
c) |
Främja övergripande verksamhet som omfattar flera sektorer för anpassning till den strukturella och tekniska omvandlingen inom mediesektorn, inklusive främjande av ett fritt, diversifierat fria , diversifierade och pluralistiskt medielandskap, kvalitetsjournalism pluralistiska medie-, konst- och kulturlandskap, yrkesetik inom journalistik, kritiskt tänkande och mediekompetens , särskilt bland ungdomar, genom att bidra till en anpassning till nya medieverktyg och medieformat samt motverka spridningen av desinformation . [Ändr. 78] |
|
d) |
Inrätta och stödja aktivt deltagande av programkontor i deltagande länder, för att marknadsföra programmet i respektive land på ett rättvist och balanserat sätt, bland annat genom nätverksverksamhet på ort och ställe, och stödja de sökande i samband med programmet, tillhandahålla grundläggande information om andra relevanta möjligheter till stöd inom ramen för unionsfinansierade program, samt stimulera till gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa praxis inom de kulturella och kreativa sektorerna. [Ändr. 79] |
Prioriteringarna beskrivs mer ingående i bilaga I.
Artikel 7
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 1 850 000 000 2 806 000 000 EUR i löpande fasta priser. [Ändr. 80]
Programmet ska genomföras i enlighet med följande preliminära fördelning:
|
— |
Högst 609 000 000 EUR Åtminstone 33 % för det mål som avses i artikel 3.2 a (programområdet Kultur). [Ändr. 81] |
|
— |
Högst 1 081 000 000 EUR Åtminstone 58 % för det mål som avses i artikel 3.2 b (programområdet Media). [Ändr. 82] |
|
— |
Högst 160 000 000 EUR 9 % för den verksamhet som avses i artikel 3.2 c (det sektorsövergripande programområdet) , med säkerställande av ett finansiellt anslag till varje nationell kontaktpunkt för Kreativa Europa på minst samma nivå som de finansiella anslag som föreskrivs i förordning (EU) nr 1295/2013 . [Ändr. 83] |
2. Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt stöd till genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.
3. Utöver den finansieringsram som anges i punkt 1 och för att främja programmets internationella dimension får ytterligare ekonomiska bidrag göras tillgängliga från finansieringsinstrumenten för externa åtgärder [instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, instrument för stöd inför anslutningen (IPA III)] i syfte att stödja insatser som genomförs och förvaltas i enlighet med denna förordning. Detta bidrag ska finansieras i enlighet med förordningarna om inrättande av dessa instrument och varje år rapporteras till budgetmyndigheten, tillsammans med bidragen från tredjeländer till programmet . [Ändr. 84]
4. De medel som tilldelas medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med [artikel 62.1 a] i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med [artikel 62.1 c] i samma förordning. Om möjligt ska dessa medel användas till förmån för den berörda medlemsstaten.
Artikel 8
Tredjeländer som är associerade till programmet
1. Programmet ska vara öppet för följande tredjeländer:
|
a) |
Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet. |
|
b) |
Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut för dessa länders deltagande i unionens program, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder. |
|
c) |
Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut för dessa länders deltagande i unionens program, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder. |
|
d) |
Andra länder, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet
|
Tredjeländer får delta i programmens förvaltningsstrukturer och forum för berörda parter i syfte att underlätta informationsutbyte. [Ändr. 85]
2. Deltagandet i programområdet Media och det sektorsövergripande programområdet av de länder som avses i punkt 1 a, b och c a–d ska uppfylla de villkor som anges i direktiv 2010/13/EU. [Ändr. 151]
3. I avtal som ingås med de länder som anges i punkt 1 c får i vederbörligen motiverade fall undantag göras från de skyldigheter som anges i punkt 2.
3a. Avtalen med de tredjeländer som är associerade till programmet enligt denna förordning ska underlättas genom förfaranden som är snabbare än förfarandena enligt förordning (EU) nr 1295/2013. Avtal med nya länder ska främjas proaktivt. [Ändr. 86]
Artikel 8a
Övriga tredjeländer
Programmet får, om det ligger i unionens intresse, stödja samarbete med andra tredjeländer än de länder som avses i artikel 8 med avseende på åtgärder som finansieras genom ytterligare bidrag från finansieringsinstrumenten för externa åtgärder.
Artikel 9
Samarbete med internationella organisationer och Europeiska audiovisuella observationsorganet
1. Programmet ska vara tillgängligt för internationella organisationer med verksamhet på de områden som omfattas av programmet, exempelvis Unesco, Europarådet, genom ett mer strukturerat samarbete med kulturvägar och Eurimages-fonden, EUIPO:s observationscentrum, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten och OECD, på grundval av gemensamma bidrag för att uppnå programmets mål, och i enlighet med budgetförordningen. [Ändr. 87]
2. Unionen ska vara medlem i Europeiska audiovisuella observationsorganet under programmets hela löptid. Unionens deltagande i observationsorganet ska bidra till att prioriteringarna i programområdet Media uppnås. Kommissionen ska företräda unionen i dess kontakter med observationsorganet. Programområdet Media ska stödja betalningen av avgifter för unionens medlemskap i observationsorganet i syfte att främja samt insamlingen av uppgifter och analyser i den audiovisuella sektorn. [Ändr. 152]
Artikel 9a
Insamling av uppgifter om kultur och kreativa sektorer
Kommissionen ska stärka samarbetet inom sina avdelningar, exempelvis Gemensamma forskningscentrumet och Eurostat, för att samla in lämpliga statistiska uppgifter för att mäta och analysera kulturpolitikens effekter. I detta syfte ska kommissionen agera i samarbete med spetsforskningscentrum i unionen och nationella statistikbyråer samt med Europarådet, OECD och Unesco. Därmed ska kommissionen bidra till uppnåendet av målen för programområdet Kultur och ingående följa ytterligare utveckling av kulturpolitiska strategier, bland annat genom att i ett tidigt skede engagera berörda parter i reflexion och anpassning när det gäller indikatorer som är gemensamma för olika sektorer eller specifika indikatorer för olika verksamhetsområden. Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om sådan verksamhet. [Ändr. 88]
Artikel 10
Genomförande av och former för EU-finansiering
1. Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller genom indirekt förvaltning med sådana organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla de former som anges i budgetförordningen, framförallt i form av bidrag, priser och upphandlingskontrakt. Programmet får också tillhandahålla finansiering i form av finansiella instrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser.
3. Blandfinansieringsinsatser enligt detta program ska genomföras i enlighet med [förordningen om fonden InvestEU] och avdelning X i budgetförordningen och de förfaranden som fastställs i [InvestEU-förordningen] . Den särskilda lånegaranti som skapats inom ramen för Kreativa Europa ska fortsätta inom ramen för [InvestEU-förordningen] och ska ta hänsyn till de genomförandemetoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, inrättad genom förordning (EU) nr 1295/2013. [Ändr. 89]
4. Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka risken i samband med återkrav av belopp från mottagarna och ska anses utgöra en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [successor of the Regulation on the Guarantee Fund] , som bygger på och beaktar de genomförandemetoder som redan har utvecklats, ska tillämpas. [Ändr. 90]
4a. För att främja programmets internationella dimension ska de program som inrättats genom förordning …/… [instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete] och förordning …/… [IPA III] bidra ekonomiskt till åtgärder som upprättas och genomförs i enlighet med denna förordning. Denna förordning ska gälla för utnyttjandet av dessa program samtidigt som överensstämmelse med de förordningar som reglerar de respektive programmen ska säkerställas. [Ändr. 91]
Artikel 11
Skydd av unionens ekonomiska intressen
Om ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller med stöd av något annat rättsligt instrument, ska tredjelandet bevilja de nödvändiga rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska detta innefatta rätten att göra utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
Artikel 12
Arbetsprogram
1. Programmet ska genomföras med hjälp av sådana årliga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. Antagandet av arbetsprogrammen ska föregås av samråd med olika berörda parter för att säkerställa att de planerade åtgärderna på bästa sätt kommer att stödja de olika berörda sektorerna. Arbetsprogrammen ska i tillämpliga fall ange det totala belopp som är avsatts till blandfinansieringsinsatser , som inte får ersätta direkt finansiering i form av bidrag .
De allmänna och specifika målen och motsvarande politiska prioriteringar och åtgärder i programmet samt den anslagna budgeten för varje åtgärd ska specificeras i detalj i de årliga arbetsprogrammen. Det årliga arbetsprogrammet ska också innehålla en vägledande tidsplan för genomförandet. [Ändr. 92]
2. Arbetsprogrammet Kommissionen ska antas av kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 med avseende på att komplettera denna förordning genom en genomförandeakt att fastställa årliga arbetsprogram . [Ändr. 93]
KAPITEL II
Bidrag och bidragsberättigade enheter
Artikel 13
Bidrag
1. Bidragen genom programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.
1a. I ansökningsomgångarna kan man beakta behovet av att säkerställa lämpligt stöd till småskaliga projekt inom ramen för programområdet Kultur genom åtgärder som kan inbegripa högre samfinansieringsnivåer. [Ändr. 94]
1b. Bidragen ska tilldelas med hänsyn till följande aspekter av de berörda projekten:
|
a) |
projektets kvalitet, |
|
b) |
effekter och |
|
c) |
kvalitet och effektivitet i genomförandet. [Ändr. 95] |
2. Utvärderingskommittén får bestå av externa experter. Den ska sammanträda i närvaro av sina medlemmar eller på distans.
Experterna bör ha en professionell bakgrund med anknytning till det sakområde som ska utvärderas. Utvärderingskommittén får begära att experter från ansökningslandet yttrar sig. [Ändr. 96]
3. Genom undantag från artikel [193.2] i budgetförordningen får ska kostnader som uppkommit hos bidragsmottagaren innan ansökan om bidrag lämnades in i vederbörligen motiverade fall betraktas som bidragsberättigande, under förutsättning att de är direkt kopplade till genomförandet av de åtgärder och den verksamhet som får bidrag. [Ändr. 97]
4. I tillämpliga fall ska åtgärderna i programmet fastställa lämpliga kriterier för icke-diskriminering, inbegripet jämställdhet mellan könen.
Artikel 14
Bidragsberättigade enheter
1. Utöver de kriterier som anges i [artikel 197] i budgetförordningen ska de kriterier för bidragsberättigande som fastställs i punkterna 2–4 tillämpas.
2. Följande enheter kan få bidrag:
|
a) |
Rättsliga enheter som är etablerade i något av följande länder:
|
|
b) |
Varje rättslig enhet som inrättats i enlighet med unionsrätten eller varje internationell organisation. |
3. Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet får i undantagsfall delta när det är nödvändigt för att nå målen för en viss åtgärd.
4. Rättsliga enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet bör i princip bära kostnaderna för sitt deltagande. De ytterligare bidragen från finansieringsinstrumenten för externa åtgärder enligt artikel 7.3 får täcka kostnaderna för deras deltagande, om det ligger i unionens intresse.
5. Följande enheter får beviljas bidrag utan ansökningsomgång , mot bakgrund av särskilda uppdrag och mål som ska fastställas av kommissionen och regelbundet utvärderas i linje med programmets mål : [Ändr. 98]
|
a) |
Europeiska filmakademin inom ramen för samarbetet med Europaparlamentet om LUX-filmpriset, efter ett samarbetsavtal som förhandlats fram mellan och undertecknats av parterna och i samarbete med Europa Cinemas; fram till dess att samarbetsavtalet har ingåtts ska de berörda anslagen placeras i reserven . [Ändr. 99] |
|
b) |
Europeiska unionens ungdomsorkester för sin verksamhet, inklusive regelbundet urval av och utbildning för unga musiker från alla medlemsstater genom gästprogram som erbjuder rörlighet och möjlighet att uppträda på festivaler och turnéer inom unionen och på internationell nivå och som bidrar till cirkulationen av europeisk kultur över gränserna och till internationaliseringen av unga musikers karriärer, i syfte att uppnå geografisk balans bland deltagarna . Europeiska unionens ungdomsorkester ska kontinuerligt diversifiera sina intäkter genom att aktivt söka ekonomiskt stöd från nya källor och minska sitt beroende av finansiering från unionen. Verksamheten inom Europeiska unionens ungdomsorkester ska vara i linje med målen och prioriteringarna för programmet och programområdet Kultur, särskilt när det gäller publikengagemang . [Ändr. 100] |
KAPITEL III
Synergieffekter och komplementaritet
Artikel 15
Komplementaritet
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa programmets övergripande samstämmighet och komplementaritet med relevant politik och relevanta program, särskilt sådana som rör jämställdhet, utbildning, särskilt digital utbildning och mediekunskap, ungdomsfrågor, solidaritet, sysselsättning och social inkludering, särskilt för marginaliserade grupper och minoriteter, forskning och innovation, medräknat social innovation, näringsliv och företagande, jordbruk och landsbygdsutveckling, miljö och klimatåtgärder, sammanhållning, regional- och stadspolitik, hållbar turism, statligt stöd , rörlighet samt internationellt samarbete och utveckling , även för att främja effektiv användning av offentliga medel .
Kommissionen ska säkerställa att tillämpningen av de förfaranden som fastställs i [InvestEU-programmet] tar hänsyn till de metoder som utvecklats inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, inrättad genom förordning (EU) nr 1295/2013. [Ändr. 101]
Artikel 16
Kumulativ och kombinerad finansiering
1. En åtgärd som har fått bidrag genom programmet får också beviljas bidrag från andra unionsprogram, inbegripet fonder inom ramen för förordning (EU) nr XX/XXXX [CPR], under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala bidragsberättigande kostnaderna för verksamheten och stödet från olika unionsprogram får beräknas på en proportionell grund.
2. Ett förslag som kan beviljas bidrag genom programmet får tilldelas en spetskompetensstämpel, under förutsättning att det uppfyller följande kumulativa villkor:
|
a) |
Det har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för programmet. |
|
b) |
Det uppfyller minimikraven på hög kvalitet i den aktuella ansökningsomgången. [Ändr. 102] |
|
c) |
Det kan inte finansieras under denna ansökningsomgång till följd av begränsade budgetmedel. |
2a. Förslag som har tilldelats en spetskompetensstämpel kan få bidrag direkt från andra program och från fonder enligt förordning [förordningen om gemensamma bestämmelser COM(2018)0375] i enlighet med artikel 67.5 i den förordningen, förutsatt att sådana förslag är förenliga med programmets mål. Kommissionen ska se till att urvals- och tilldelningskriterierna för de projekt som tilldelas kvalitetsstämpeln är enhetliga, tydliga och öppna för de potentiella stödmottagarna. [Ändr. 103]
Artikel 16a
Lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna inom ramen för InvestEU
1. Finansiellt stöd genom det nya InvestEU-programmet ska bygga på målen och kriterierna för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, med hänsyn till sektorns särdrag.
2. InvestEU-programmet ska tillhandahålla följande:
|
a) |
Tillgång till finansiering för små och medelstora företag, mikroorganisationer och små och medelstora organisationer inom de kulturella och kreativa sektorerna. |
|
b) |
Garantier till medverkande finansiella förmedlare i alla länder som deltar i lånegarantin. |
|
c) |
Ytterligare sakkunskap till medverkande finansiella förmedlare för bedömning av risker förbundna med små och medelstora företag, mikroorganisationer och små och medelstora organisationer samt kulturella och kreativa projekt. |
|
d) |
Volymen av finansiering med lån som ställs till förfogande för små och medelstora företag samt mikroorganisationer och små och medelstora organisationer. |
|
e) |
Små och medelstora företag samt mikroorganisationer och små och medelstora organisationer i regioner och sektorer med förmåga att bygga upp en diversifierad låneportfölj och föreslå en marknadsförings- och PR-plan. |
|
f) |
Följande typer av lån: Investeringar i materiella och immateriella tillgångar med uteslutande av personliga säkerheter, företagsöverlåtelser, rörelsekapital, till exempel tillfällig eller överbryggande finansiering, kassaflöde och krediter. [Ändr. 104] |
Kapitel IV
Övervakning, utvärdering och kontroll
Artikel 17
Övervakning och rapportering
1. I bilaga II anges indikatorerna för rapportering om programmets uppfyllelse av de mål som fastställs i artikel 3.
1a. Programområdena ska ha en gemensam uppsättning kvalitativa indikatorer. Varje programområde ska ha en särskild uppsättning indikatorer. [Ändr. 105]
2. För att säkerställa en effektiv bedömning av hur programmet framskridit mot uppfyllelsen av dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 i syfte att utforma bestämmelser för en övervaknings- och utvärderingsram, inklusive ändringar av bilaga II i syfte att vid behov se över eller komplettera indikatorerna för övervakning och utvärdering. Kommissionen ska anta en delegerad akt med avseende på indikatorer senast den 31 december 2022 . [Ändr. 106]
3. Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel och, i förekommande fall, medlemsstaterna.
Artikel 18
Utvärdering
1. Utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.
1a. Tillgängliga uppgifter om beloppet för de åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden som skulle ha behövts för att finansiera projekt som tilldelats spetskompetensstämpeln ska årligen översändas till de båda grenarna av budgetmyndigheten, minst 3 månader före offentliggörandet av deras respektive ståndpunkter avseende unionens budget för påföljande år, enligt den gemensamt överenskomna tidsplanen för det årliga budgetförfarandet. [Ändr. 107]
2. En halvtidsutvärdering av programmet ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras den 30 juni 2024 .
Kommissionen ska överlämna rapporten om halvtidsutvärderingen till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2024.
Kommissionen ska vid behov och på grundval av halvtidsöversynen lägga fram ett förslag till rättsakt om översyn av denna förordning. [Ändr. 108]
3. Vid slutet av programmets genomförande, dock senast två år efter utgången av den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slututvärdering av programmet läggas fram av kommissionen . [Ändr. 109]
4. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
5. Rapporteringssystemet för utvärderingar ska säkerställa att uppgifterna för programutvärderingen i god tid samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och på lämplig detaljnivå. Dessa uppgifter och denna information överlämnas till kommissionen på sådant sätt som är förenligt med andra rättsregler, till exempel ska personuppgifter vid behov anonymiseras. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.
Artikel 19
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 12.2 och 17 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 12.2 och 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 12.2 och 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
KAPITEL V
Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 20
Information, kommunikation och publicitet
1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten , särskilt programmets namn och, när det gäller åtgärder som finansierats inom programområdet Media, logotypen för programområdet Media. Kommissionen ska ta fram en logotyp för programområdet Kultur som ska användas för åtgärder som finansieras inom programområdet Kultur. [Ändr. 110]
2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat med stöd av dess olika programområden. De medel som tilldelats programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3.
Artikel 21
Upphävande
Förordning (EU) nr 1295/2013 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.
Artikel 22
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, i enlighet med förordning (EU) nr 1295/2013, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.
2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för att säkerställa övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits enligt förordning (EU) nr 1295/2013.
3. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka utgifter enligt artikel 7.4 för förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.
Artikel 23
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 87.
(2) EUT C […], […], s. […].
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(4) COM(2018)0267.
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 av den 17 april 2019 om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv- program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG (EUT L 130, 17.5.2019, s. 82).
(6) COM(2016)0287.
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden, (EUT L 303, 28.11.2018, s. 69).
(8) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/864 av den 17 maj 2017 om ett Europaår för kulturarv (2018) (EUT L 131, 20.5.2017, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
(10) JOIN(2016) 29.
(11) COM(2014)0477.
(12) COM(2017)0479.
(13) Agenda 2030 för hållbar utveckling, antagen av Förenta nationerna i september 2015, A/RES/70/1.
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(15) 2018/0243(COD).
(16) 2018/0247(COD).
(17) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(19) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(20) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(21) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(22) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(23) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
BILAGA I
Kompletterande information om den verksamhet som ska finansieras
1. PROGRAMOMRÅDET KULTUR
De prioriteringar för programområdet Kultur som avses i artikel 4 ska uppnås genom följande åtgärder:
|
|
Övergripande åtgärder:
|
|
|
Sektorsspecifika åtgärder:
|
Stöd till alla kulturella och kreativa sektorer på områden med gemensamma behov, medan en sektoriell åtgärd kan utvecklas på lämpligt sätt om särdragen i en delsektor motiverar ett målinriktat tillvägagångssätt. En övergripande strategi ska tillämpas för gränsöverskridande projekt för samarbete, rörlighet och internationalisering, inbegripet genom gästprogram, turnéer, evenemang, liveframträdanden, utställningar och festivaler, samt för främjande av mångfald, kreativitet och innovation, utbildning och utbyte av yrkesverksamma, kapacitetsuppbyggnad, nätverksarbete, publikutveckling samt insamling och analys av uppgifter inom sektorn. Sektoriella åtgärder ska dra nytta av budgetar som står i proportion till de sektorer som identifierats som prioriterade. Sektoriella åtgärder bör bidra till att hantera de särskilda utmaningar som de olika prioriterade sektorer som anges i denna bilaga står inför, med utgångspunkt i befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder. [Ändr. 118]
Särskilda åtgärder som syftar till att tydliggöra och konkretisera den europeiska identiteten och den kulturella mångfalden i Europa och samt det europeiska kulturarvet och främja interkulturell dialog [Ändr. 119]
|
a) |
Europeiska kulturhuvudstäder, säkerställande av ekonomiskt stöd enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 445/2014/EU (1). |
|
b) |
Det europeiska kulturarvsmärket, säkerställande av ekonomiskt stöd enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU (2) och nätverket för platser som tilldelats det europeiska kulturarvsmärket . [Ändr. 120] |
|
c) |
EU:s kulturpriser, medräknat det europeiska teaterpriset . [Ändr. 121] |
|
d) |
Europeiska kulturarvsdagarna. |
|
da) |
Åtgärder för tvärvetenskaplig produktion med anknytning till Europa och dess värden. [Ändr. 122] |
|
e) |
Stöd till europeiska kulturinstitutioner som arbetar för att erbjuda kulturella tjänster direkt till EU-medborgarna och med en stor geografisk täckning. |
2. PROGRAMOMRÅDET MEDIA
De prioriteringar för programområdet Media som avses i artikel 5 ska beakta kraven i direktiv 2010/13/EU och skillnaderna mellan länderna vad gäller produktion och distribution av audiovisuellt innehåll, samt tillgänglighet, liksom respektive marknaders omfattning och särdrag. De ska uppnås genom bland annat följande: [Ändr. 123]
|
a) |
Utveckling av europeiska audiovisuella verk , särskilt filmer och tv-produktioner såsom fiktion, kortfilmer, dokumentärer, filmer för barn och animerade filmer, samt interaktiva verk såsom högkvalitativa och beskrivande videospel och multimedia, med större möjligheter att spridas över gränserna av oberoende europeiska produktionsbolag . [Ändr. 124] |
|
b) |
Produktion av innovativt och högkvalitativt tv-innehåll och s.k. serial storytelling för alla åldrar genom stöd till oberoende europeiska produktionsbolag . [Ändr. 125] |
|
ba) |
Stöd till initiativ som syftar till att skapa och främja verk som rör den europeiska integrationens historia och europeiska berättelser. [Ändr. 126] |
|
c) |
PR-, reklam- och marknadsföringsinstrument, bland annat på nätet och genom att analyser av uppgifter används för att göra europeiska verk mer kända och synliga för en vidare publik och tillgängliga över gränserna. [Ändr. 127] |
|
d) |
Stöd till internationell försäljning och spridning av icke-nationella europeiska verk på alla plattformar som är inriktade på både små och stora produktioner , bland annat genom samordnade distributionsstrategier som omfattar flera länder och programtextning, dubbning och audiobeskrivning . [Ändr. 128] |
|
da) |
Åtgärder för att stödja länder med låg kapacitet att förbättra sina respektive identifierade brister. [Ändr. 129] |
|
e) |
Stöd till utbyten mellan företag och nätverksarbete för att underlätta europeiska och internationella samproduktioner och spridning av europeiska verk . [Ändr. 130] |
|
ea) |
Stöd till europeiska nätverk av audiovisuella skapare från olika länder i syfte att främja kreativa talanger inom den audiovisuella sektorn. [Ändr. 131] |
|
eb) |
Särskilda åtgärder för att bidra till rättvis behandling av kreativa talanger inom den audiovisuella sektorn. [Ändr. 132] |
|
f) |
Främjande av europeiska produktioner vid branschevenemang och mässor i och utanför Europa. |
|
g) |
Initiativ för att främja publikutveckling och publikengagemang, särskilt när det gäller biografer samt filmutbildning och audiovisuell utbildning med särskild inriktning på den unga publiken. [Ändr. 133] |
|
h) |
Fortbildnings- och mentorverksamhet för att öka kapaciteten hos aktörerna inom den audiovisuella sektorn , bland annat hantverkare, att anpassa sig till ny marknadsutveckling och digital teknik. [Ändr. 134] |
|
i) |
Ett europeiskt eller flera europeiska nätverk av aktörer inom beställvideosektorn för visning av en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner. [Ändr. 135] |
|
j) |
Ett eller flera Europeiska festivaler och festivalnätverk för att visa som visar och främjar flera olika europeiska audiovisuella verk med en betydande andel icke-nationella europeiska produktioner. [Ändr. 136] |
|
k) |
Ett europeiskt nätverk av biografägare för att visa en betydande andel icke-nationella europeiska filmer och bidra till att stärka biografernas roll i värdekedjan och lyfta fram offentliga visningar som en social erfarenhet . [Ändr. 137] |
|
l) |
Särskilda åtgärder , bland annat mentorskap och verksamhet i nätverk, för att bidra till en jämnare könsfördelning inom den audiovisuella sektorn. [Ändr. 138] |
|
m) |
Stöd till politisk dialog, innovativa strategiska åtgärder och utbyte av bästa praxis, bland annat genom analyser och tillhandahållande av tillförlitliga uppgifter. |
|
n) |
Transnationellt utbyte av erfarenheter och kunnande, ömsesidigt lärande och nätverksarbete bland beslutsfattare och den audiovisuella sektorn. |
|
na) |
Stöd till spridning av och flerspråkig tillgång till kulturellt TV-innehåll online och offline, inbegripet genom programtextning, för att främja den rikedom och mångfald som ingår i det europeiska kulturarvet, samtida skapande och språk. [Ändr. 139] |
3. DET SEKTORSÖVERGRIPANDE PROGRAMOMRÅDET
De prioriteringar för det sektorsövergripande programområdet som avses i artikel 6 ska uppnås särskilt genom följande:
|
|
Strategiskt samarbete och utåtriktad verksamhet:
|
|
|
Laboratoriet för kreativ innovation:
|
|
|
Programkontoren:
|
|
|
Övergripande verksamhet till stöd för nyhetsmediabranschen:
|
(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 445/2014/EU av den 16 april 2014 om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG (EUT L 132, 3.5.2014, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU av den 16 november 2011 om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (EUT L 303, 22.11.2011, s. 1).
BILAGA II
GEMENSAMMA KVALITATIVA OCH KVANTITATIVA EFFEKTINDIKATORER FÖR PROGRAMMET
|
1. |
Fördelar för medborgare och samhällen |
|
2. |
Fördelar när det gäller att stärka den europeiska kulturella mångfalden och det europeiska kulturarvet |
|
3. |
Fördelar för unionens ekonomi och sysselsättning, särskilt inom de kulturella och kreativa sektorerna samt små och medelstora företag |
|
4. |
Integrering av unionens politik, inbegripet internationella kulturförbindelser |
|
5. |
Det europeiska mervärdet hos projekt |
|
6. |
Partnerskapens och kulturprojektens kvalitet |
|
7. |
Antalet personer med tillgång till europeiska kulturella och kreativa verk som stöds av programmet |
|
8. |
Antal arbetstillfällen med anknytning till de finansierade projekten |
|
9. |
Vid behov, jämställdhet samt rörlighet och egenmakt för aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna [Ändr. 150] |
Indikatorer
PROGRAMOMRÅDET KULTUR:
|
Antalet och omfattningen av transnationella partnerskap som inrättats med stöd av programmet |
|
Antalet konstnärer och kulturella och/eller kreativa aktörer som får möjlighet att vistas utomlands genom stöd från programmet, enligt ursprungsland |
|
Antalet personer som har tillgång till europeiska kulturella och kreativa verk som skapats tack vare programmet, inbegripet verk från andra länder än deras eget hemland |
|
Antalet programstödda projekt som riktar sig till grupper med sämre förutsättningar, främst arbetslösa ungdomar och migranter |
|
Antalet programstödda projekt som involverar organisationer från tredjeländer |
PROGAMOMRÅDET MEDIA:
|
Antalet personer som har tillgång till europeiska audiovisuella verk stödda av programmet, från andra länder än det egna |
|
Antalet deltagare i programstödda utbildningsaktiviteter som bedömer att de har förbättrat sin kompetens och sina sysselsättningsmöjligheter |
|
Antalet samproduktioner som utvecklats och skapats med stöd av programmet samt budget för dessa. |
|
Antalet personer som nåtts av marknadsföringsåtgärder mellan företag på större marknader |
DET SEKTORSÖVERGRIPANDE PROGRAMOMRÅDET:
|
Antalet och omfattningen av transnationella partnerskap som har bildats (sammansatt indikator för kreativa innovationslaboratorier och nyhetsmedier) |
|
Antalet evenemang för att marknadsföra programmet som anordnats av programkontoren |
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/965 |
P8_TA(2019)0324
Erasmus: unionens program för utbildning, ungdom och idrott ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 (COM(2018)0367 – C8-0233/2018 – 2018/0191(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/55)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0367), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 165.4 och 166.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet(C8-0233/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 6 februari 2019 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0111/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0191
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av ”Erasmus””Erasmus+”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 [Ändr. 1](Denna ändring berör hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165.4 och 166.4,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
I en värld där snabba och genomgripande förändringar sker till följd av den tekniska revolutionen och globaliseringen är det avgörande Att investera i mobilitet i utbildningssyfte för alla, oavsett social eller kulturell bakgrund och ekonomiska resurser, liksom i samarbete och en innovativ politisk utveckling på områdena för utbildning, ungdom och idrott för att skapa inkluderande, demokratiska sammanhållna och motståndskraftiga samhällen, upprätthålla EU:s konkurrenskraft samt för att bidra till att stärka den europeiska identiteten och europeiska principer och värderingar och till en mer demokratisk union. [Ändr. 2] |
|
(2) |
Kommissionen lade i sitt meddelande Att stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur av den 14 november 2017 fram sin vision om att arbeta för att ett europeiskt område för utbildning, där utbildning inte hindras av gränser, blir verklighet senast 2025; en union där det har blivit normalt att tillbringa en tid i en annan medlemsstat för studier och lärande i alla former och sammanhang och där alla utöver sitt modersmål talar två andra språk; en union där människorna har en stark känsla för sin identitet som européer, för det europeiska kulturarvet och dess mångfald. I detta sammanhang betonade kommissionen behovet av att förstärka det beprövade Erasmus+-programmet för alla kategorier av deltagare som programmet redan omfattar och nå ut till personer med sämre förutsättningar. |
|
(3) |
Betydelsen av utbildning och ungdomar för unionens framtid återspeglas i kommissionens meddelande av den 14 februari 2018En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (4), där behovet av att genomföra de åtaganden som medlemsstaterna gjorde vid det socialpolitiska toppmötet i Göteborg betonas, inbegripet ett fullständigt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (5) och dess första princip om utbildning och livslångt lärande. I meddelandet framhålls det att det är nödvändigt att öka mobiliteten och utbytena, bland annat genom ett väsentligt förstärkt, inkluderande och utbyggt program, vilket Europeiska rådet efterlyste i sina slutsatser av den 14 december 2017. |
|
(4) |
I den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen högtidligt proklamerade och undertecknade den 17 november 2017, fastställs det att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter dem att delta fullt ut i samhället och framgångsrikt klara övergångar i arbetslivet. I den europeiska pelaren för sociala rättigheter förtydligas också vikten av förskoleverksamhet av god kvalitet och lika möjligheter för alla. [Ändr. 3] |
|
(5) |
Den 16 september 2016 i Bratislava betonade ledarna för 27 medlemsstater sin beslutsamhet att ge ungdomar bättre möjligheter. I Romförklaringen, som undertecknades den 25 mars 2017, utfäste sig ledarna för 27 medlemsstater, Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen att sträva efter ett EU där unga får den bästa utbildningen och kan studera och få arbete över hela kontinenten; en union som bevarar vårt kulturarv och främjar kulturell mångfald, en union som bekämpar arbetslöshet, diskriminering, social utestängning och fattigdom [Ändr. 4]. |
|
(6) |
Rapporten om halvtidsöversynen av Erasmus+-programmet för 2014–2020 bekräftade att inrättandet av ett samlat program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott har lett till betydande förenklingar, rationaliseringar och synergieffekter i samband med programmets förvaltning, samtidigt som ytterligare förbättringar behövs för att ytterligare konsolidera effektivitetsvinsterna i programmet 2014–2020. I de undersökningar som gjordes i samband med halvtidsöversynen uttryckte medlemsstaterna och de berörda parterna ett mycket starkt önskemål om att programmets tillämpningsområde, uppbyggnad och genomförandemekanismer skulle bibehållas, samtidigt som de efterlyste ett antal förbättringar, såsom att programmet borde göras mer inkluderande, enklare och mer hanterbart för mindre stödmottagare och mindre projekt . De gav även sitt fulla stöd för att programmet ska fortsätta vara integrerat i och förstärkas av modellen för livslångt lärande. Europaparlamentet välkomnade i sin resolution av den 2 februari 2017 om genomförandet av Erasmus+ programmets integrerade struktur och uppmanade kommissionen att fullt ut utnyttja programmets dimension av livslångt lärande genom att främja och uppmuntra sektorsövergripande samarbete i det nya programmet. Kommissionens konsekvensbedömning, medlemsstaterna och de berörda parterna framhöll också behovet av att bevara en stark internationell dimension ytterligare stärka den internationella dimensionen i programmet och utvidga det till att omfatta andra utbildningssektorer samt ungdom och idrott . [Ändr. 5] |
|
(7) |
Det offentliga samrådet om unionens finansiering på områdena för värden och mobilitet bekräftade dessa viktiga resultat och betonade behovet av att göra det nya programmet mer inkluderande och att fortsätta att fokusera på att modernisera utbildningssystemen och att stärka prioriteringarna när det gäller att främja en europeisk identitet, ett aktivt medborgarskap och deltagande i det demokratiska livet. |
|
(7a) |
Europeiska revisionsrätten betonade i sin särskilda rapport nr 22/2018 av den 3 juli 2018 om Erasmus+ (6) att programmet har gett ett påtagligt europeiskt mervärde, men att inte alla dimensioner av detta mervärde, såsom en större känsla av europeisk identitet eller ökad flerspråkighet, beaktas eller mäts på ett adekvat sätt. Revisionsrätten ansåg att nästa program bör säkerställa att indikatorerna är mer anpassade till programmets mål för att säkerställa en korrekt resultatbedömning. I revisionsrättens rapport konstaterades också att den administrativa bördan fortfarande är för hög trots förenklingar av programmet för 2014–2020, och rekommenderade därför kommissionen att ytterligare förenkla programförfarandena, i synnerhet ansökningsförfaranden och rapporteringskrav samt att förbättra it-verktygen. [Ändr. 6] |
|
(8) |
I meddelandet En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021-2027 (7), som antogs den 2 maj 2018, efterlyste kommissionen ökade investeringar i människor och en starkare ungdomsinriktning i nästa budgetram, framför allt genom att man mer än fördubblar tilldelningen till och erkände att Erasmus+-programmet hade varit en av EU:s mest synliga framgångar. Tonvikten ska läggas Trots att det allmänt sett varit framgångsrikt har programmet för perioden 2014–2020 inte lyckats tillgodose den höga efterfrågan på inkludering finansiering och på andelen framgångsrika projekt har varit låg. För att åtgärda dessa brister är det nödvändigt att öka den fleråriga budgeten för det efterföljande programmet till programmet för perioden 2014–2020. Dessutom syftar det efterföljande programmet till nå ut att vara mer inkluderande genom att nå ut till fler unga människor med sämre förutsättningar, och omfattar ett antal nya och ambitiösa initiativ . Därför är det nödvändigt, som parlamentet underströk i sin resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram att , i fasta priser, tredubbla budgeten för det efterföljande programmet jämfört med den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 . Då bör fler unga få möjlighet att flytta till ett annat land för att studera eller arbeta. [Ändr. 7] |
|
(9) |
I detta sammanhang är det nödvändigt att fastställa det efterföljande programmet för utbildning, ungdom och idrott (nedan kallat programmet) efter Erasmus+-programmet för 2014–2020, som fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (8). Programmets (2014–2020) integrerade karaktär omfattar lärande i alla sammanhang – formellt, icke-formellt och informellt lärande samt lärande i alla skeden av livet – och bör bibehållas stärkas för att säkerställa en strategi för livslångt lärande och för att främja flexibla utbildningsvägar som gör det möjligt för enskilda personer att utveckla människor att förvärva och förbättra den kunskap och de färdigheter och kompetenser som behövs för deras personliga utveckling och för att möta utmaningarna och på bästa sätt utnyttja möjligheterna i dagens värld. En sådan strategi bör också se värdet av icke-formell och informell utbildning och kopplingarna dem emellan. [Ändr. 8] |
|
(10) |
Programmet bör vara rustat för att bidra ännu mer till genomförandet av unionens politiska mål och prioriteringar på områdena för utbildning, ungdom och idrott. En enhetlig strategi för livslångt lärande är avgörande för att hantera de olika övergångar som människor står inför under olika skeden av livet , särskilt äldre människor som behöver lära sig nya livskunskaper eller färdigheter för en föränderlig arbetsmarknad. Ett sådant tillvägagångssätt bör uppmuntras genom ett effektivt sektorsövergripande samarbete och genom ökad samverkan mellan olika utbildningsformer . För att komma vidare med denna ansats bör nästa program upprätthålla en nära förbindelse med den övergripande strategiska ramen för unionens politiska samarbete på områdena för utbildning och ungdom, inbegripet den politiska dagordningen för skolor, högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning, samtidigt som nya synergieffekter med andra relaterade unionsprogram och politikområden förstärks och utvecklas. [Ändr. 9] |
|
(10a) |
Organisationer som bedriver verksamhet över gränserna ger ett viktigt bidrag till programmets gränsöverskridande och internationella dimension. Därför bör programmet, i tillämpliga fall, ge stöd till relevanta nätverk på unionsnivå och europeiska och internationella organisationer med verksamhet som har anknytning och bidrar till programmets mål . [Ändr. 10] |
|
(11) |
Programmet är en viktig beståndsdel i arbetet med att senast 2025 skapa ett europeiskt område för utbildning och utveckla nyckelkompetenser för livslångt lärande, i enlighet med rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (9). Det bör bidra till efterföljaren till den strategiska ramen för samarbete på utbildningsområdet och den nya kompetensagendan för Europa (10) med ett gemensamt åtagande vad gäller den strategiska betydelsen av färdigheter och kompetens och kunskap för att bevara och skapa hållbara arbetstillfällen, tillväxt, konkurrenskraft, innovation och social sammanhållning . konkurrenskraft. Programmet bör stödja medlemsstaterna i arbetet med att nå målen i Parisförklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (11). [Ändr. 11] |
|
(12) |
Programmet bör stämma överens med EU:s nya ungdomsstrategi (12), ramen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet för 2019–2027, utgående från kommissionens meddelande av den 22 maj 2018, Engagera, sammanföra och stärka ungdomar – EU:s nya ungdomsstrategi (13), bland annat strategins mål att stödja högkvalitativt ungdomsarbete och icke-formellt lärande . [Ändr. 12] |
|
(13) |
Programmet bör ta hänsyn till unionens arbetsplan för idrott, som är ramen för samarbete på EU-nivå inom idrott för åren […] (14). Samstämmighet och komplementaritet bör säkerställas mellan unionens arbetsplan och de insatser som stöds av programmet på idrottsområdet. Tonvikten bör framför allt ligga på idrott på gräsrotsnivå, med tanke på den viktiga roll som idrott spelar när det gäller att främja fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil, personliga kontakter, social inkludering och jämlikhet. Programmet bör stödja mobilitetsinsatser endast inom ramen för idrott på gräsrotsnivå, för ungdomar som regelbundet deltar i organiserad idrott såväl som för idrottspersonal. Det är också viktigt att vara medveten om att idrottspersonal kan vara idrottsproffs, dvs. försörja sig på sin idrott, men att de ändå fortfarande är engagerade i idrott på gräsrotsnivå. Mobilitetsinsatser bör därför också vara öppna för denna grupp. Programmet bör bidra till att främja de gemensamma europeiska värdena genom idrott, god ledning och integritet inom idrotten, hållbarhet och god miljöpraxis inom idrotten samt genom utbildning och färdigheter inom idrotten. Alla berörda aktörer, inklusive läroanstalter, bör kunna delta i partnerskap, samarbete och politisk dialog på idrottsområdet . genom idrott. [Ändr. 13] |
|
(14) |
Programmet bör bidra till att förstärka unionens innovationskapacitet, framför allt genom att stödja mobilitet och samarbetsverksamhet som främjar utvecklingen av kompetenser och färdigheter i framtidsorienterade studieämnen eller på områden som vetenskap, teknik, konst, ingenjörsvetenskap och matematik (STEAM) , klimatförändringar, miljön, miljöskydd, hållbar utveckling , ren energi, artificiell intelligens, robotteknik, dataanalys, formgivning och arkitektur samt konst digital kompetens och formgivning mediekompetens för att hjälpa människor att utveckla kunskaper, färdigheter och kompetens som behövs för framtiden. [Ändr. 14] |
|
(14a) |
I linje med dess uppdrag att stimulera innovation inom utbildning bör programmet stödja utvecklingen av utbildnings- och inlärningsstrategier som riktar sig till begåvade och talangfulla barn, oavsett nationalitet, socioekonomisk status eller kön. [Ändr. 15] |
|
(14b) |
Programmet bör bidra till uppföljningen av Europaåret för kulturarv genom att stödja verksamhet som syftar till att utveckla den kompetens som behövs för att skydda och bevara det europeiska kulturarvet och för att fullt ut utnyttja de utbildningsmöjligheter som den kulturella och den kreativa sektorn erbjuder. [Ändr. 16] |
|
(15) |
Synergieffekter med Horisont Europa bör säkerställa att kombinerade medel från programmet och Horisont Europa-programmet (15) används för att stödja verksamhet som stärker och moderniserar europeiska högskolor. Horisont Europa kommer när så är lämpligt att komplettera programmets stöd för insatser och initiativ som uppvisar en forskningsdimension , såsom initiativet med Europauniversitet, framför allt vad gäller forskningen som en del av utvecklingen av nya gemensamma och integrerade långsiktiga och hållbara strategier för utbildning, forskning och innovation. Synergieffekter med Horisont Europa kommer att bidra till att främja integrationen av utbildning och forskning, särskilt vid högskolor. [Ändr. 17] |
|
(16) |
Programmet bör vara mer inkluderande genom att öka deltagandet bland större utsträckning nå personer med sämre förutsättningar. Det är viktigt att förstå att det låga deltagandet av personer med sämre förutsättningar kan ha olika orsaker och bero på olika nationella förhållanden. Därför bör de nationella organen, inom en unionsomfattande ram, utarbeta strategier för inkludering med åtgärder för att förbättra den utåtriktade verksamheten, förenkla förfarandena, erbjuda utbildning och stöd samt övervaka effektiviteten. Andra mekanismer för att öka inkluderingen bör tillämpas , bland annat genom att erbjuda mer flexibla upplägg för mobilitet i utbildningssyfte i enlighet med de behov som personer med sämre förutsättningar har, och genom att främja att små och lokala organisationer deltar i programmet, framför allt nykomlingar och lokala gräsrotsorganisationer som arbetar direkt med mindre gynnade personer i alla åldrar. Virtuella upplägg, såsom virtuellt samarbete samt blandad och virtuell mobilitet, bör främjas för att nå fler deltagare, framför allt personer med sämre förutsättningar och personer för vilka det skulle utgöra ett hinder att flytta fysiskt till ett annat land. [Ändr. 18] |
|
(16a) |
Om personer med sämre förutsättningar inte kan delta i programmet av ekonomiska skäl, oavsett om detta beror på deras ekonomiska situation eller på de högre kostnader för deltagande i programmet som deras specifika situation skapar, vilket ofta är fallet för personer med funktionsnedsättning, bör kommissionen och medlemsstaterna se till att lämpliga ekonomiska stödåtgärder vidtas. Sådana åtgärder kan vara andra unionsinstrument, t.ex. Europeiska socialfonden+, nationella program eller anpassning av bidrag eller tillägg genom programmet. Vid bedömning av huruvida personer med sämre förutsättningar inte kan delta i programmet av ekonomiska skäl och av hur mycket stöd de behöver bör objektiva kriterier användas. De ytterligare kostnaderna för åtgärder som underlättar inkludering bör aldrig utgöra grund för avslag på en ansökan. [Ändr. 19] |
|
(16b) |
Programmet bör fortsätta att fokusera sitt stöd på fysisk mobilitet i utbildningssyfte och bör skapa fler möjligheter för personer med sämre förutsättningar att dra nytta av åtgärder för fysisk mobilitet i utbildningssyfte. Samtidigt bör man se virtuella former, såsom virtuellt samarbete, blandat lärande och virtuellt lärande, som effektiva komplement till fysisk mobilitet i utbildningssyfte och maximera dess effektivitet. I undantagsfall, om människor inte kan delta i mobilitetsinsatser och mobilitetsverksamhet, kan virtuella format göra det möjligt för dem att utnyttja många av programmets fördelar på ett kostnadseffektivt och innovativt sätt. Därför bör programmet också ge stöd till sådana virtuella format och verktyg. Sådana format och verktyg, särskilt de som används för språkinlärning, bör göras så tillgängliga som möjligt för allmänheten. [Ändr. 20] |
|
(16c) |
I enlighet med unionens och medlemsstaternas skyldigheter, enligt Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – särskilt artikel 9 om tillgänglighet och artikel 24 om utbildning – bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att se till att personer med funktionsnedsättning har icke-diskriminerande och obehindrad tillgång till programmet. I detta syfte bör ytterligare stöd, inbegripet ekonomiskt stöd, tillhandahållas där så krävs. [Ändr. 21] |
|
(16d) |
Rättsliga och administrativa hinder, såsom svårigheter att få visum och uppehållstillstånd och tillgång till stödtjänster, särskilt hälso- och sjukvårdstjänster, kan försvåra tillgången till programmet. Därför bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att undanröja sådana hinder, i full överensstämmelse med unionslagstiftningen, och för att underlätta gränsöverskridande handel, till exempel genom att utfärda det europeiska sjukförsäkringskortet. [Ändr. 22] |
|
(17) |
Kommissionen betonade i meddelandet Att stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur den centrala roll som utbildning, kultur och idrott spelar för att främja ett aktivt medborgarskap och gemensamma värden och en känsla av solidaritet bland de yngre generationerna. Att stärka den europeiska identiteten och främja enskilda individers och civilsamhällets aktiva deltagande i de demokratiska processerna är av avgörande betydelse för Europas framtid och för våra demokratiska samhällen. Att åka utomlands för att studera, praktisera och arbeta eller för att delta i ungdoms- och idrottsverksamhet bidrar till att stärka den europeiska identiteten i all dess mångfald och känslan av att ingå i en viss kulturell grupp och främjar ett aktivt medborgarskap social sammanhållning och kritiskt tänkande bland människor i alla åldrar. Personer som deltar i mobilitetsverksamhet bör vara delaktiga i lokalsamhället och delta i lokalsamhället i värdlandet för att dela med sig av sina erfarenheter. Verksamhet som är kopplad till att stärka alla aspekter av kreativitet på områdena för utbildning och ungdom samt enskilda individers nyckelkompetenser bör stödjas. [Ändr. 23] |
|
(17a) |
Det är viktigt att programmet ger ett europeiskt mervärde. Därför bör insatser och verksamhet endast vara berättigade till stöd inom ramen för programmet om de kan uppvisa ett potentiellt europeiskt mervärde. Det bör vara möjligt att uppvisa ett europeiskt mervärde på många olika sätt, exempelvis genom insatsernas gränsöverskridande karaktär, deras komplementaritet och synergier med andra unionsprogram och unionsstrategier, deras bidrag till en effektiv användning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande, deras bidrag till utvecklingen av unionsomfattande normer för kvalitetssäkring, deras bidrag till utvecklingen av unionsomfattande gemensamma normer för utbildningsprogram, deras främjande av flerspråkighet samt interkulturell och interreligiös dialog, deras främjande av en känsla av europeisk tillhörighet och deras stärkande av ett europeiskt medborgarskap. [Ändr. 24] |
|
(18) |
Programmets internationella dimension bör förstärkas och programmet bör sträva efter att genom att erbjuda både enskilda och organisationer fler möjligheter till mobilitet, samarbete och politisk dialog med tredjeländer som inte är associerade till programmet, särskilt utvecklingsländer . Den internationella dimensionen bör stödja kompetensutveckling och direktkontakter mellan människor och, för medborgare i utvecklingsländer i synnerhet, stödja en överföring av kunskap till deras ursprungsländer vid slutet av deras studieperioder. Den bör stärka en kapacitetsuppbyggnad av utbildningssystemen i utvecklingsländerna. Eftersom den internationella verksamheten inom högre utbildning och den internationella ungdomsverksamheten har genomförts på ett framgångsrikt sätt inom ramen för de tidigare programmen på områdena för utbildning och ungdom, bör den internationella mobilitetsverksamheten utvidgas till andra sektorer, såsom yrkesutbildning och idrott . [Ändr. 25] |
|
(18a) |
För att öka effekten av verksamhet i utvecklingsländer är det viktigt att stärka synergieffekterna mellan Erasmus+ och instrumenten för unionens yttre åtgärder, såsom instrumentet för grannskap, utveckling och instrumentet för internationellt samarbete och instrumentet för stöd inför anslutningen. [Ändr. 26] |
|
(19) |
Den grundläggande strukturen för programmet för 2014–2020 har visat sig vara lyckad och bör bibehållas; programmet är uppdelat i tre kapitel – utbildning, ungdom och idrott – och kretsar kring tre programområden. Förbättringar för att effektivisera och rationalisera de insatser som stöds av programmet bör införas. |
|
(20) |
Programmet bör stärka befintliga möjligheter till mobilitet i utbildningssyfte, framför allt i de sektorer där programmet kan få störst effektivitetsvinster, för att utvidga sin räckvidd och möta den stora icke tillgodosedda efterfrågan. Detta bör framför allt ske genom att öka och underlätta mobilitet för högskolestudenter och högskolepersonal , skolelever och yrkesstuderande skolpersonal, inklusive förskollärare, personal inom förskoleverksamhet och barnomsorg samt elever och personal inom yrkesutbildning, med riktade åtgärder som tar hänsyn till de avsedda stödmottagarnas särskilda utbildningsbehov . Möjligheter till mobilitet för lågutbildade vuxna skolelever och yrkesstuderande i gränsregioner bör främjas ytterligare för att förbereda dem för den specifika gränsöverskridande arbetsmarknaden. Programmet bör också erbjuda möjligheter till mobilitet för studerande och personal inom vuxenutbildning. Vuxenutbildningens främsta mål är överföring av kunskap, färdigheter och kompetens samt främjande av social inkludering, aktivt medborgarskap, personlig utveckling och välbefinnande . bör ingå i partnerskap för samarbete. Möjligheterna till mobilitet för unga som deltar i verksamhet för icke-formellt lärande bör även utvidgas för att nå ut till fler unga, särskilt nyanlända, personer med sämre förutsättningar och personer som är svåra att nå . Mobilitet för personal på områdena för utbildning, ungdom och idrott bör också förstärkas med tanke på dess hävstångseffekt, med särskilt fokus på omskolning, kompetenshöjning och främjande av kompetensutveckling för arbetsmarknaden . I enlighet med visionen om ett verkligt europeiskt område för utbildning bör programmet också främja mobilitet och utbyten samt främja de studerandes deltagande i utbildningsverksamhet utbildnings- och idrottsverksamhet samt kulturell verksamhet genom att stödja en digitalisering av processerna för att underlätta ansökningsförfaranden och deltagandet i programmet, genom att ta fram användarvänliga onlinesystem baserade på bästa praxis och genom att skapa nya verktyg , såsom det europeiska studentkortet. Detta initiativ kan vara ett viktigt steg för att förverkliga mobilitet för alla, framför allt genom att göra det möjligt för högskolor att sända ut och ta emot ytterligare utbytesstudenter, samtidigt som kvaliteten på studentmobiliteten förbättras, och även genom att underlätta studenternas tillgång till olika tjänster (bibliotek, transporter, boende) innan de anländer till värdinstitutionen utomlands. [Ändr. 27] |
|
(20a) |
Programmet bör garantera mobilitetserfarenheter av kvalitet som bygger på Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (16) som klargör att kvaliteten på informationen, förberedelsen, stödet och erkännandet av erfarenheter och kvalifikationer samt tydliga inlärningsplaner och lärandemål som utarbetats i förväg, påverkar tydligt fördelarna med mobilitet. Mobilitetsverksamhet bör förberedas ordentligt i förväg. Den kan ofta förberedas på ett effektivt sätt med användning av informations- och kommunikationsteknik. Där så är lämpligt bör det också vara möjligt för programmet att ge stöd till besök i förberedande syfte för mobilitetsverksamhet. [Ändr. 28] |
|
(20b) |
Programmet bör stödja och uppmuntra mobilitet för lärare och undervisande personal på alla nivåer för att förbättra arbetsmetoder och bidra till yrkesutveckling. Med tanke på den viktiga roll som förskoleverksamhet spelar för att förhindra sociala och ekonomiska ojämlikheter är det viktigt att lärare och personal på denna nivå kan delta i mobilitet i utbildningssyfte inom ramen för programmet. När det gäller undervisning bör programmet också uppmuntra pilotprojekt för politiska innovationer för att möta vissa gemensamma utmaningar som utbildningssystemen i unionen står inför, såsom att locka till sig nya förmågor till undervisningen av de mest marginaliserade barnen och att utveckla lärarutbildningen för att hjälpa dem i undervisningen av missgynnade elever. För att maximera fördelarna med att delta i programmet för lärare och undervisande personal bör allt göras för att skapa ett klimat som stödjer mobilitet genom att låta det ingå i deras arbetsprogram och vanliga arbete, ge dem tillgång till lämpliga utbildningsmöjligheter och lämpligt ekonomiskt stöd baserat på landet och, i relevanta fall, den region där mobilitet i utbildningssyfte ska äga rum. [Ändr. 29] |
|
(20c) |
Med tanke på den avgörande roll som yrkesutbildning spelar för att förbättra möjligheterna till anställning och främja social inkludering bör programmet bidra till att öka inkluderingen, kvaliteten och relevansen av yrkesutbildning, i enlighet med kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 om en ny kompetensagenda för Europa: Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (17) . Programmet bör främja starkare band mellan anordnare av yrkesutbildning och arbetsgivare, både privata och offentliga. Det bör också bidra till att behandla sektorsspecifika frågor som rör yrkesinriktad utbildning, såsom språkutbildning, främjande av partnerskap för mobilitet av hög kvalitet och erkännande och certifiering av kompetens, och uppmuntra anordnare av yrkesutbildning att ansöka om stadgan om rörlighet inom yrkesutbildning som en kvalitetsstämpel. [Ändr. 30] |
|
(21) |
Programmet bör stimulera ungas deltagande i det demokratiska livet i Europa, bland annat genom att stödja projekt för unga som uppmuntrar dem till att engagera sig och lära sig att delta i det civila samhället, öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden, såsom grundläggande rättigheter, europeisk historia, kultur och medborgarskap, genom att föra samman unga och beslutsfattare på lokal och nationell nivå samt på EU-nivå, liksom genom att bidra till den europeiska integrationsprocessen. Programmet bör öka medvetenheten om e-demokrativerktyg, inklusive det europeiska medborgarinitiativet. Den bör också främja utbytet mellan yngre och äldre generationer. Mot bakgrund av den nyckelroll som ungdomsorganisationer och ungdomsarbete spelar för att uppnå dessa mål bör programmet stödja utvecklingen av ungdomssektorn i unionen. [Ändr. 31] |
|
(22) |
Programmet bör erbjuda unga fler möjligheter att upptäcka Europa genom vistelser studievistelser utomlands inom ramen för det nya initiativet DiscoverEU . Unga personer mellan 18 och 20 år Artonåringar, framför allt personer de med sämre förutsättningar, bör få en möjlighet att uppleva en första, kortvarig resa genom Europa, antingen på egen hand eller i grupp, inom ramen för som en del i en icke-formell eller informell utbildningsverksamhet som syftar till att stärka deras känsla av att vara en del av Europeiska unionen och att upptäcka den kulturella och språkliga mångfalden inom unionen. Initiativet bör ha en tydlig och verifierbar inlärningskomponent och bör säkerställa att erfarenheter sprids och delas i syfte att bedöma och förbättra initiativet på löpande basis. Programmet bör kartlägga organ med ansvar för att nå ut till och välja deltagarna med hänsyn till geografisk balans, och stödja verksamhet som främjar den utbildningsmässiga dimensionen av upplevelsen. Dessa organ bör också, när så är lämpligt, tillhandahålla utbildning och stöd före och efter mobilitet i utbildningssyfte, även när det gäller språkkunskaper och interkulturell kompetens. Initiativet DiscoverEU bör knyta an till initiativen Europeiska kulturhuvudstäder, Europeiska ungdomshuvudstäderna, Europeiska volontärhuvudstäderna och Europeiska miljöhuvudstäder. [Ändr. 32] |
|
(23) |
Språkinlärning bidrar till ömsesidig förståelse och mobilitet i och utanför unionen. Samtidigt behövs språkkunskaper i vardags- och yrkeslivet. Programmet bör därför även främja språkinlärning, framför allt genom språkkurser på plats och genom en ökad användning av tillgängliga nätbaserade verktyg, eftersom nätbaserat lärande erbjuder kan erbjuda ytterligare fördelar vid språkinlärningen vad gäller tillgänglighet och flexibilitet. Det stöd för språkinlärning som tillhandahålls genom programmet bör ta hänsyn till användarnas behov, med fokus på de språk som används i mottagarlandet och, i gränsregioner, på grannländernas språk. Stöd för språkinlärning bör också omfatta nationella teckenspråk. Erasmus + onlineverktyg för språkstöd bör skräddarsys efter programdeltagarnas särskilda behov och vara öppet för alla. [Ändr. 33] |
|
(23a) |
Programmet bör använda språkteknik, såsom maskinöversättning, i syfte att underlätta utbyten mellan myndigheter och förbättra den interkulturella dialogen. [Ändr. 34] |
|
(24) |
Programmet bör stödja åtgärder som stärker samarbetet mellan institutioner och organisationer som är verksamma på områdena för utbildning, ungdom och idrott, och framhålla den grundläggande roll som de spelar när det gäller att förse människor med de kunskaper, färdigheter och den kompetens som krävs i en föränderlig värld samt att i tillräcklig utsträckning uppfylla potentialen för innovation, kreativitet och entreprenörskap, särskilt inom den digitala ekonomin. I detta syfte bör ett effektivt samarbete mellan alla berörda parter på alla nivåer av programmets genomförande säkerställas. [Ändr. 35] |
|
(25) |
I slutsatserna av den 14 december 2017 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna, rådet och kommissionen att lägga fram ett antal initiativ för att lyfta upp det europeiska samarbetet på utbildningsområdet på en ny nivå, bland annat genom att uppmuntra uppkomsten av Europauniversitet senast 2024; Europauniversiteten kommer att bestå av nätverk som skapas av universiteten själva runtom i EU. Programmet bör stödja dessa Europauniversitet, som bör drivas av spetskompetens och ha till syfte att göra högskolor i unionen mer attraktiva och att öka samarbetet mellan forskning, innovation och utbildning. Begreppet ”spetskompetens” ska tolkas brett, till exempel även när det gäller förmågan att öka inkluderingen. Programstödet bör sträva efter en bred geografisk täckning av ”Europauniversitet”. [Ändr. 36] |
|
(26) |
Bryggekommunikén från 2010 efterlyste stöd för hög yrkeskompetens för smart och hållbar tillväxt. I meddelandet Ökad innovation i EU:s regioner från 2017 framhölls det att yrkesutbildningen bör kopplas samman med innovationssystem, som en del av strategier för smart specialisering på regional nivå. Programmet bör tillhandahålla de medel som krävs för att reagera på dessa uppmaningar och stödja utvecklingen av transnationella plattformar av yrkeskunskapscentrum som är nära integrerade i lokala och regionala strategier för tillväxt, innovation, och konkurrenskraft, hållbar utveckling och social inkludering . Dessa kunskapscentrum bör fungera som en drivkraft för kvalitativa yrkesmässiga färdigheter mot bakgrund av sektorsspecifika utmaningar, samtidigt som de stöder övergripande strukturella förändringar och den socioekonomiska politiken i EU. [Ändr. 37] |
|
(27) |
För att öka användningen av den virtuella samarbetsverksamheten bör programmet stödja en mer systematisk användning av befintliga onlineplattformar, såsom eTwinning, School Education Gateway, webbplattformen för vuxenutbildning i Europa, den europeiska ungdomsportalen och onlineplattformen för högre utbildning. Programmet bör också, i lämpliga fall, uppmuntra utvecklingen av nya onlineplattformar för att stärka och modernisera utbildnings-, idrotts- och ungdomspolitiken på europeisk nivå. Sådana plattformar bör vara användarvänliga i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (18). [Ändr. 38] |
|
(28) |
Programmet bör bidra till att underlätta öppenhet i och automatiskt ömsesidigt erkännande av färdigheter, och kompetens, kvalifikationer och examensbevis , liksom överföring av studiemeriter eller utbildningsmoduler andra utbildningsintyg , för att främja kvalitetskontroll och stödja validering av icke-formellt och informellt lärande, förvaltning av färdigheter och vägledning. I detta avseende bör programmet också tillhandahålla stöd till kontaktpunkter och nätverk på nationell nivå och EU-nivå som underlättar ger information och stöd till potentiella deltagare, och därmed underlättar EU-övergripande utbyten och utvecklar flexibla utbildningsvägar mellan olika områden på områdena för utbildning och ungdom samt mellan formella och icke-formella sammanhang. [Ändr. 39] |
|
(29) |
Programmet bör utnyttja potentialen hos tidigare Erasmus+-deltagare och stödja verksamhet som framför allt anordnas av alumninätverk, ambassadörer och EuroPeers genom att uppmuntra dem att vara förmedlare för programmet. |
|
(29a) |
Programmet bör lägga särskild tonvikt vid validering och erkännande av utbildningsperioder utomlands, även på högstadie- och gymnasienivå. I detta sammanhang bör beviljande av bidrag kopplas till kvalitetsbedömningsförfaranden och till en beskrivning av läranderesultat och till den fullständiga tillämpningen av rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (19) , rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (20) samt europeiska verktyg som bidrar till erkännandet av lärande utomlands och som säkerställer lärande av god kvalitet, såsom den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF), det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (Eqar), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET) och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Eqavet). [Ändr. 40] |
|
(30) |
Som ett sätt att säkerställa samarbete med andra unionsinstrument och unionens övriga politikområden bör personer inom olika verksamhetssektorer, såsom den offentliga och privata sektorn, jordbrukssektorn och näringslivet, erbjudas möjligheter att gå en utbildning, göra praktik eller vistas utomlands i alla skeden av livet för att utvecklas både yrkesmässigt och på det personliga planet, framför allt genom att skapa en medvetenhet om sin europeiska identitet och en förståelse för den europeiska kulturella mångfalden och yrkesmässigt, särskilt genom att förvärva färdigheter som är relevanta för arbetsmarknaden . Programmet bör utgöra en enda ingångspunkt för unionens transnationella mobilitetsprogram med en tydlig lärandedimension och förenkla utbudet av sådana program för bidragsmottagarna och dem som deltar i denna verksamhet. Det bör göras lättare att expandera Erasmusprojekt+; särskilda åtgärder bör införas för att hjälpa ansvariga för Erasmus+-projekt att ansöka om bidrag eller skapa synergieffekter genom stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och program för migration, säkerhet, rättvisa och medborgarskap, hälsa media och kultur samt Europeiska solidaritetskåren [Ändr. 41]. |
|
(31) |
Det är viktigt att stimulera undervisning och forskning om frågor som rör europeisk integration och unionens framtida utmaningar och möjligheter samt att främja diskussioner en debatt om dessa frågor med stöd av Jean Monnet-insatser inom all högre utbildning och även på andra utbildningsområden. Att främja en känsla av en europeisk identitet tillhörighet och ett gemensamt åtagande är särskilt viktigt i tider när då de gemensamma värden som unionen bygger på och som utgör en del av vår europeiska en gemensam europeisk identitet sätts på prov och när medborgarnas engagemang utmanas och med tanke på att medborgarna inte är stort visar något större engagemang . Programmet bör fortsätta att bidra till att utveckla spetskompetens inom europeiska integrationsstudier och även till att stärka engagemanget för den europeiska integrationen bland alla studerande och allmänheten . [Ändr. 42] |
|
(32) |
För att spegla vikten av att bekämpa klimatförändringarna, Programmet bör vara i linje med Parisavtalets centrala mål att stärka de globala åtgärderna mot klimatförändringar. I överensstämmelse med EU:s unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och för att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att integrera klimatåtgärder klimatfrågor och hållbar utveckling i unionens politik och till att uppnå det övergripande målet om att 25 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja av unionens budgetutgifter bidrar till klimatmålen under den period som omfattas av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och till att ett årligt mål på 30 % införs så snabbt som möjligt, men senast 2027 . De berörda åtgärderna kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet av programmet och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. [Ändr. 43] |
|
(32a) |
Med tanke på unionens roll som global aktör och i linje med FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling och de åtaganden som medlemsstaterna gjorde vid Rio+20-konferensen, bör programmet integrera utbildning och livslångt lärande som är inkluderande, skapar rättvisa och är av hög kvalitet, bland annat genom att erkänna den avgörande roll som utbildning spelar för att bekämpa fattigdom. Programmet bör också bidra till agendan för hållbar utveckling genom att stödja insatser för att utveckla den kompetens som krävs för hållbar utveckling och för att utbilda människor i hållbarhet, miljöskydd och klimatförändringar genom formell, icke-formell och informell utbildning. [Ändr. 44] |
|
(33) |
I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (21) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Från 2021 bör man se till att programmet får en betydligt större årlig budget jämfört med det sista året i den fleråriga budgetramen 2014–2020, följt av en linjär och successiv ökning av de årliga anslagen. En sådan budgetprofil skulle bidra till en bredare tillgång från första början av den fleråriga budgetramen för 2021–2027, och till att undvika oproportionerligt stora ökningar under de sista åren som kan vara svåra att absorbera. [Ändr. 45] |
|
(34) |
Inom ramen för en grundläggande finansieringsram för insatser på utbildningsområdet som ska förvaltas av de nationella programkontoren bör en minimitilldelning per sektor (högre utbildning, skolutbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) fastställas i syfte att säkerställa den kritiska massa av anslag som krävs för att uppnå de avsedda utfallen och resultaten inom var och en av dessa sektorer. Det exakta budgetanslaget för varje insats och initiativ bör fastställas i arbetsprogrammet. [Ändr. 46] |
|
(35) |
Förordning (EU, Euratom) nr [nya budgetförordningen] (nedan kallad budgetförordningen) (22) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling och indirekt genomförande. |
|
(36) |
Valet av finansieringstyp och genomförandemetod inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå insatsernas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel [125.1] i budgetförordningen. Budgetförordningens principer om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering bör respekteras vid genomförandet av programmet. [Ändr. 47] |
|
(37) |
Tredjeländer som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i programmet i samband med det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, som ligger till grund för genomförandet av unionsprogrammen genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. Denna förordning ska bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. Tredjeländers fulla deltagande i programmet bör omfattas av de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar deltagande i programmet för det tredjeland som berörs. Fullt deltagande innebär även en skyldighet att inrätta ett nationellt programkontor och att förvalta vissa av programmets insatser på en decentraliserad nivå. Enskilda personer och enheter från tredjeländer som inte är associerade till programmet bör kunna delta i vissa programmets insatser inom programmet, i enlighet med det arbetsprogram och de ansökningsomgångar som offentliggjorts av kommissionen. Vid genomförandet av programmet bör särskilda arrangemang för enskilda personer och enheter från europeiska mikrostater tas i beaktande. [Ändr. 48] |
|
(38) |
I enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (23) (det strategiska partnerskapsmeddelandet) bör programmet ta den specifika situationen i dessa områden i beaktande. Åtgärder kommer att vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla insatser. Mobilitetsutbyten och samarbete mellan personer och organisationer från dessa områden och tredjeländer, framför allt deras grannländer, bör främjas. Sådana åtgärder kommer att övervakas och utvärderas regelbundet. [Ändr. 49] |
|
(38a) |
I det strategiska partnerskapsmeddelandet erkände kommissionen att ökad rörlighet för studerande och utbildningspersonal, särskilt inom Erasmus+-programmet, skulle vara till mycket stor nytta för de yttersta randområdena, och åtog sig att ytterligare anpassa det ekonomiska stödet till de deltagare som reser till och från de yttersta randområdena och bibehålla de specifika finansieringsreglerna för dessa områden inom Erasmus+, att undersöka möjligheten att utvidga det lokala Erasmus+-samarbetet för att fortsätta stimulera mobilitet mellan de yttersta randområdena och tredjeländer i grannskapet samt att använda Europeiska socialfonden+ som ett komplement till Erasmus+. [Ändr. 50] |
|
(39) |
I enlighet med [reference to be updated as appropriate according to a new Decision on OCTs artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (24)] är enskilda personer och enheter i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som uppkommer genom att dessa länder och territorier är så avlägset belägna bör tas i beaktande vid genomförandet av programmet och deras deltagande i programmet övervakas och regelbundet utvärderas. |
|
(40) |
Programmet bör bevara kontinuiteten i fråga om mål och prioriteringar. Eftersom det ska genomföras under en sjuårsperiod måste det ändå finnas en viss grad av flexibilitet för att det ska kunna anpassas till en förändrad verklighet och nya politiska prioriteringar på området utbildning, ungdom och idrott. I denna förordning anges därför inte i detalj hur specifika initiativ ska utformas, och man fastställer inte alla politiska prioriteringar och motsvarande prioriteringar i budgeten för de kommande sju åren. I stället bör underordnade politiska beslut och prioriteringar, inklusive närmare uppgifter om specifika nya initiativ, fastställas med hjälp av arbetsprogram, i enlighet med EU:s budgetförordning. Vid utformningen av de nya initiativen bör kommissionen anta arbetsprogram man dra lärdom av tidigare och pågående pilotinitiativ på detta område och bör ta vederbörlig hänsyn till det europeiska mervärdet, både när det gäller initiativets innehåll och struktur. informera Europaparlamentet och rådet om detta. Arbetsprogrammet bör också fastställa de åtgärder som behövs för att de ska kunna genomföras, i överensstämmelse med programmets allmänna och särskilda mål, urvals- och tilldelningskriterier för bidrag samt alla övriga uppgifter som krävs. Arbetsprogram och eventuella ändringar av dessa bör antas genom genomförandeakter en delegerad akt. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och i samråd med nationella programkontor och intressenter, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet framför allt erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. granskningsförfarandet. [Ändr. 51] |
|
(40a) |
Kommissionen bör, i samarbete med de nationella programkontoren, övervaka och rapportera om genomförandet av programmet, både under programmets löptid och efter programmets slut. Den slutliga utvärderingen av programmet bör genomföras i god tid så att den i förekommande fall kan användas i halvtidsöversynen av det efterföljande programmet. Kommissionen bör framför allt genomföra en halvtidsöversyn av programmet, vid behov åtföljt av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. [Ändr. 52] |
|
(41) |
I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (25) behöver programmet utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna stödmottagarna , undviks. Sådana krav bör omfatta specifika, mätbara och realistiska indikatorer som kan mätas över tid som en grund för att utvärdera effekterna av programmet på fältet. [Ändr. 53] |
|
(42) |
Lämplig utåtriktad verksamhet, med offentliggörande och spridning av de möjligheter och resultat som de insatser som stöds av programmet medför, bör säkerställas på europeisk, nationell och lokal nivå. Den utåtriktade verksamheten, offentliggörandet och spridningen bör utgå från alla de organ som genomför programmet, i förekommande tillämpliga fall, med stöd av andra viktiga berörda parter. [Ändr. 54] |
|
(43) |
För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsinsatser som vidtas på kommissionens initiativ bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsinsatser i enlighet med denna förordning också bidra till spridning av information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen för denna förordning. [Ändr. 55] |
|
(44) |
För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av denna förordning bör programmet i högsta möjliga mån använda sig av befintliga genomförandemekanismer. Genomförandet av programmet bör därför överlåtas till kommissionen och till de nationella programkontoren, som bör säkerställa en enhetlig och enkel tillämpning av programreglerna i hela unionen och över tid. För detta ändamål och för att säkerställa ett effektivt genomförande av programmet bör kommissionen och de nationella programkontoren samarbeta, och i samråd med berörda parter, utarbeta enhetliga och enkla förfaranden av hög kvalitet och underlätta utbytet av god praxis som kan förbättra projektens kvalitet inom ramen för programmet . När så är möjligt, och för att maximera effektiviteten, bör de nationella programkontoren vara samma som de som utsetts för förvaltningen av det föregående programmet. Räckvidden av förhandsbedömningen av kravuppfyllelse bör begränsas till de krav som är nya och specifika för programmet, såvida detta inte är motiverat, till exempel vid allvarliga brister eller undermåliga prestationer vad gäller det nationella programkontoret i fråga. [Ändr. 56] |
|
(44a) |
För att uppmuntra projektansvariga utan erfarenhet av unionens finansieringsprogram att ansöka om finansiering bör kommissionen och de nationella programkontoren ge råd och stöd och se till att ansökningsförfarandena är så tydliga och enkla som möjligt. Programhandledningen bör förbättras ytterligare så att den blir användarvänlig och tydlig, och ansökningsformulären bör vara enkla och göras tillgängliga i tid. För att ytterligare modernisera och harmonisera ansökningsprocessen bör ett gemensamt, flerspråkigt system med en enda kontaktpunkt utvecklas för programmets stödmottagare och för dem som deltar i förvaltningen av programmet. [Ändr. 57] |
|
(44b) |
Som regel bör bidrags- och projektansökningar lämnas till och förvaltas av det nationella programkontoret i det land där den sökande har sin bas. Genom undantag bör dock ansökningar om bidrag och projektansökningar för verksamhet som organiseras av unionsomfattande nätverk och europeiska och internationella organisationer lämnas in till och förvaltas direkt av kommissionen. [Ändr. 58] |
|
(45) |
I syfte att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och rättssäkerhet i varje deltagande land bör varje nationell myndighet utse ett oberoende revisionsorgan. När så är möjligt, och för att maximera effektiviteten, bör det oberoende revisionsorganet vara samma som det som utsetts för de insatser som det hänvisas till i det föregående programmet. |
|
(46) |
Medlemsstaterna bör sträva efter att vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja juridiska och administrativa hinder som kan försvåra tillgången till programmet eller stå i vägen för att programmet det ska fungera väl. Detta inbegriper att, när så är möjligt, lösa problem som skapar svårigheter att få visering och uppehållstillstånd, utan att det påverkar tillämpningen av unionens lagstiftning om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare. I överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 (26) uppmuntras medlemsstaterna att inrätta skyndsamma antagningsförfaranden. [Ändr. 59] |
|
(47) |
Rapporteringssystemet bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in effektivt, ändamålsenligt och rättidigt samt är på lämplig detaljnivå. Sådana uppgifter ska meddelas till kommissionen på ett sätt som är förenligt med relevanta bestämmelser om skydd av personuppgifter. |
|
(48) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (27). [Ändr. 60] |
|
(49) |
I syfte att förenkla kraven på bidragsmottagarna bör förenklade bidrag i form av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonbelopp användas i största möjliga utsträckning. I enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning och för att förenkla programförvaltningen bör schablonbelopp som baseras på det berörda projektet användas för mobilitetsverksamhet inom alla sektorer. De förenklade bidragen för att stödja programmets mobilitetsinsatser, som fastställts av kommissionen, bör ta regelbundet ses över och anpassas till levnads- och försörjningskostnaderna i värdlandet i beaktande och värdregionen . Kommissionen och de nationella programkontoren i de sändande länderna bör ha möjlighet att anpassa dessa förenklade bidrag på grundval av objektiva kriterier, framför allt för att garantera tillgång för personer med sämre förutsättningar. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter. Samma undantag bör gälla för offentliga eller privata enheter som beviljar sådant ekonomiskt stöd till de berörda personerna. [Ändr. 61] |
|
(50) |
I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (28), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (29) och rådets förordning (EU) nr 2017/1939 (30) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet i unionen som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (31). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen och ge kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten alla rättigheter och all tillgång som behövs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. |
|
(51) |
Det bör säkerställas att de insatser som genomförs inom ramen för programmet kompletterar medlemsstaternas verksamhet och annan verksamhet i unionen, framför allt på områdena för utbildning, kultur och media, ungdomsfrågor och solidaritet, sysselsättning och social inkludering, forskning och innovation, näringsliv och företagande, jordbruk och landsbygdsutveckling med tonvikten på unga lantbrukare, sammanhållning, regionalpolitik samt internationellt samarbete och utveckling. |
|
(52) |
Även om regelverket redan tidigare tillät medlemsstaterna och regionerna att skapa synergieffekter inom ramen för den tidigare programplaneringsperioden mellan Erasmus+ och andra unionsinstrument, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som även stödjer en kvalitativ utveckling på utbildningsområdet och inom ungdomsverksamheten i EU, har denna potential hittills varit underutnyttjad, vilket således begränsar de systemiska effekterna av projekt och inverkan på politiken. Ändamålsenlig kommunikation och samarbete bör äga rum på nationell nivå mellan de nationella organ som ansvarar för förvaltningen av dessa instrument för att maximera deras respektive inverkan. Programmet bör möjliggöra ett aktivt samarbete med dessa instrument, särskilt genom att säkerställa att en ansökan av hög kvalitet som inte kan finansieras inom ramen för programmet på grund av otillräckliga medel, kan komma i fråga för finansiering genom ett förenklat förfarande från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. För att förenkla förfarandet för sådana insatser bör det vara möjligt att ge dem en kvalitetsstämpel som signalerar ett erkännande för deras höga kvalitet. Sådan programöverskridande komplementaritet bör göra att andelen framgångsrika projekt ökar generellt. [Ändr. 62] |
|
(52a) |
För att uppnå högsta möjliga effektivitet vad gäller unionens finansiering och politiska stöd är det viktigt att främja synergier och komplementaritet mellan alla relevanta program på ett konsekvent sätt. Sådana synergier och sådan komplementaritet bör inte leda till att medel som tilldelats programmet Erasmus+ förvaltas utanför programmets struktur, och inte heller till att medel används för andra syften än de som anges i denna förordning. Synergieffekter och komplementaritet bör leda till förenklade ansökningsförfaranden på genomförandenivå. [Ändr. 63] |
|
(53) |
För att granska eller komplettera programmets prestationsindikatorer, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på bilagan. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
|
(54) |
Ett korrekt slutförande av det föregående programmet bör säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, exempelvis finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den 1 januari 2021 bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt det föregående programmet som ännu inte slutförts före den 31 december 2020. |
|
(55) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män och rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, och att främja tillämpningen av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Därför bör programmet aktivt stödja initiativ som syftar till att öka medvetenheten och främja en positiv attityd till grupper som kan vara utsatta för diskriminering och till att främja jämställdhet. Den bör också stödja insatser för att minska utbildningsklyftan och de särskilda svårigheter som romer möter genom att underlätta deras fulla och aktiva deltagande i programmet. Respekten för de rättigheter och principer som särskilt erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna bör genomsyra hela programmets planering, genomförande, övervakning och utvärdering. [Ändr. 64] |
|
(56) |
Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en ändamålsenlig unionsfinansiering. |
|
(57) |
Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av dess transnationella karaktär, den stora omfattningen och den breda geografiska räckvidden av den mobilitets- och samarbetsverksamhet som finansieras, dess inverkan på tillgången till mobilitet i utbildningssyfte och mer allmänt på integrationen i unionen, samt dess förstärkta internationella dimension, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. |
|
(58) |
Förordning (EU) nr 1288/2013 bör upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021. |
|
(59) |
I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i detta program, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning inrättas ”Erasmus+”, programmet för unionens insatser inom utbildning, ungdom och idrott (nedan kallat programmet).
Här fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionens finansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
livslångt lärande: all utbildning (formellt lärande, icke-formellt lärande och informellt lärande) under hela livet, inbegripet förskoleverksamhet och barnomsorg, allmän utbildning, yrkesinriktad utbildning, högre utbildning och vuxenutbildning, som leder till bättre eller uppdaterade kunskaper, färdigheter, kompetenser och attityder eller samhällsdeltagande ur ett personligt, medborgerligt, kulturellt, samhälleligt och/eller arbetsrelaterat perspektiv, inklusive tillhandahållandet av rådgivning och vägledning, [Ändr. 65] |
|
2. |
mobilitet i utbildningssyfte: att flytta fysiskt till ett annat land än hemlandet för studier, yrkesutbildning inklusive omskolning eller fortbildning, eller icke-formellt eller informellt lärande. Det kan ske i form av praktik, lärlingsutbildning, ungdomsutbyte, undervisning eller deltagande i yrkesutvecklingsverksamhet. Det kan åtföljas av åtgärder såsom språkstöd, däribland nationella teckenspråk, och utbildning och/eller kompletteras med tillgängligt e-lärande och virtuellt samarbete. I vissa särskilda fall kan det ske i form av lärande genom användning av informationsteknik och kommunikationsverktyg, [Ändr. 66] |
|
(2a) |
virtuellt lärande: förvärv av färdigheter och kunskaper genom användning av tillgängliga informations- och kommunikationsverktyg, [Ändr. 67] |
|
(2b) |
blandat lärande: förvärv av färdigheter och kunskaper genom en kombination av virtuella utbildningsverktyg och traditionella undervisningsmetoder, [Ändr. 66] |
|
3. |
icke-formellt lärande: frivilligt lärande som äger rum utanför den formella utbildningen genom målinriktad verksamhet (vad gäller mål, metoder och tid), där det finns visst stöd till lärandet, |
|
4. |
organiserade eller strukturerade vad gäller mål, tid eller lärandestöd. Det kan vara oavsiktligt ur den lärandes perspektiv, |
|
5. |
unga: personer mellan 13 och 30 år, |
|
6. |
idrott på gräsrotsnivå: idrott i organiserad form som utövas på lokal nivå regelbundet av amatöridrottare samt idrott för alla i alla åldrar i hälsosyfte , utbildningssyfte eller socialt syfte , [Ändr. 69] |
|
7. |
högskolestudent: person som är inskriven vid en högskola för en kort utbildning, på kandidatnivå, mastersnivå eller doktorandnivå eller motsvarande, eller person som under de senast föregående 24 månaderna utexaminerats från en sådan högskola , Det omfattar även nyutexaminerade, [Ändr. 70] |
|
8. |
personal: personer som antingen yrkesmässigt eller på frivillig grund är involverade i utbildning på alla nivåer eller icke-formellt lärande, och det kan omfatta professorer, lärare, utbildare, forskare, skolledare, ungdomsarbetare, idrottsinstruktörer, personal som inte undervisar och andra berörda sakkunniga som främjar lärande, [Ändr. 71] |
|
(8a) |
idrottspersonal: personer som deltar i förvaltningen, undervisningen eller utbildningen av ett idrottslag eller av flera enskilda idrottare, antingen mot betalning eller på frivillig basis, [Ändr. 72] |
|
9. |
yrkesstuderande: person som är inskriven på en grundläggande yrkesutbildning eller yrkesinriktad fortbildning, eller på ett yrkesinriktat studieprogram, på alla nivåer från sekundär till eftergymnasial nivå eller person som under de senast föregående 24 månaderna har Det omfattar deltagande av personer som nyligen utexaminerats från sådana ett sådant program, [Ändr. 73] |
|
10. |
skolelev: person som är inskriven vid en läroanstalt som tillhandahåller allmän utbildning på alla nivåer från förskoleverksamhet och barnomsorg till gymnasieutbildning, eller person som fått sin skolutbildning utanför en läroanstalt, och som enligt de nationella behöriga myndigheterna är berättigade att delta i programmet på sina respektive territorier, [Ändr. 74] |
|
11. |
vuxenutbildning: alla former av icke-yrkesinriktad utbildning för vuxna efter avslutad grundutbildning; utbildningen kan vara formell, icke-formell eller informell, |
|
12. |
tredjeland som inte är associerat till programmet : ett tredjeland som inte deltar fullt ut i programmet, men vars rättsliga enheter i undantagsfall kan dra nytta av programmet i välmotiverade fall i unionens intresse, [Ändr. 75] |
|
13. |
tredjeland: en stat som inte är medlemsstat, |
|
14. |
partnerskap: ett avtal mellan en grupp av läroanstalter och/eller organisationer om att genomföra gemensam verksamhet och gemensamma projekt, |
|
15. |
gemensam masterexamen master- eller doktorsexamen : ett integrerat utbildningsprogram som erbjuds av minst två högskolor och som ger ett enda examensbevis, utfärdat och undertecknat av samtliga deltagande högskolor gemensamt och erkänt officiellt i de länder där de deltagande högskolorna är belägna, [Ändr. 76] |
|
16. |
internationell: all verksamhet som omfattar minst ett tredjeland som inte är associerat till programmet, |
|
17. |
virtuellt samarbete: allt samarbete med hjälp av informationsteknik och kommunikationsverktyg, |
|
18. |
högskola: alla slags högre utbildningsanstalter enheter som i överensstämmelse med nationell rätt eller praxis utfärdar erkända examina eller erbjuder annan erkänd eftergymnasial utbildning, oavsett vad dessa utbildningsanstalter kallas, och alla slags högre utbildningsanstalter andra jämförbara enheter som enligt de nationella myndigheterna är behöriga att delta i programmet på deras respektive territorier, [Ändr. 77] |
|
19. |
transnationell: all verksamhet som omfattar minst två länder som antingen är medlemsstater eller tredjeländer som är associerade till programmet, |
|
20. |
ungdomsverksamhet: en verksamhet utanför skolan som utförs av informella grupper av unga och/eller ungdomsorganisationer och som utmärks av en icke-formell utbildningsstrategi eller informell utbildningsstrategi och av stöd för tillgänglighet och inkludering , [Ändr. 78] |
|
21. |
ungdomsarbetare: en person som yrkesmässigt eller på frivillig grund arbetar med icke-formellt eller informellt lärande, och som stöder unga människor i deras personliga utveckling, inklusive deras sociopedagogiska och yrkesmässiga utveckling samt kompetensutveckling. [Ändr. 79] |
|
22. |
EU:s ungdomsdialog: dialogen med mellan politiskt ansvariga, beslutsfattare, experter, forskare eller berörda parter i det civila samhället, såsom lämpligt, och unga och ungdomsorganisationer som Den fungerar som ett forum för fortlöpande gemensamma reflexioner om prioriteringar, genomförande och uppföljning av det europeiska samarbetet på ungdomsområdet, alla områden av betydelse för unga människor , [Ändr. 80] |
|
23. |
tredjeland som är associerat till programmet : ett tredjeland som är part i ett avtal med unionen som möjliggör landets deltagande i programmet och som uppfyller alla skyldigheter som fastställs i denna förordning i förhållande till medlemsstaterna, [Ändr. 81] |
|
24. |
rättslig enhet: varje fysisk eller juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har rättskapacitet och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som saknar rättskapacitet i enlighet med artikel [197.2 c] i budgetförordningen. |
|
25. |
personer med sämre förutsättningar: personer som möter hinder som gör det svårt för dem att få faktisk tillgång till de möjligheter som erbjuds genom programmet av missgynnas i deras tillgång till programmet på grund av olika hinder som exempelvis beror på funktionsnedsättning, hälsoproblem, inlärningssvårigheter, deras invandrarbakgrund, kulturella skillnader, deras ekonomiska, sociala, kulturella, eller geografiska skäl, och geografiska situation , inklusive personer som kommer från marginaliserade grupper eller som riskerar diskriminering på någon av skäl de grunder som rör hälsa, migrantbakgrund, funktionsnedsättning och inlärningssvårigheter anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 82] |
|
26. |
nationell myndighet: den myndighet som på nationell nivå ansvarar för att övervaka och utöva tillsyn över förvaltningen av programmet i en medlemsstat eller i ett tredjeland som är associerat till programmet, |
|
27. |
nationellt programkontor: ett eller flera organ i en medlemsstat eller ett tredjeland som är associerat till programmet som ansvarar för att förvalta genomförandet av programmet på nationell nivå. Det kan finnas mer än ett nationellt programkontor i en medlemsstat eller ett tredjeland som är associerat till programmet. |
|
(27a) |
spetskompetensstämpel: kvalitetsmärkning som tilldelas projekt som lämnas in till programmet och som anses förtjäna finansiering, men som inte får det på grund av budgetbegränsningar. Den erkänner förslagets värde och stödjer försök att hitta alternativ finansiering. [Ändr. 83] |
Artikel 3
Programmets mål
1. Det allmänna målet för programmet är att stödja den utbildningsmässiga, yrkesmässiga och personliga utvecklingen för personer som är aktiva på områdena för utbildning, ungdom och idrott deltar i utbildnings- och ungdomsverksamhet samt idrott genom livslångt lärande i och utanför EU och därigenom bidra till hållbar tillväxt, kvalitativ sysselsättning, social sammanhållning och inkludering, att främja ett aktivt medborgarskap och att stärka den europeiska identiteten. Programmet är ett viktigt instrument i arbetet med att skapa ett europeiskt område för utbildning, stimulera innovation inom utbildning och det stöder stödja genomförandet av det europeiska strategiska samarbetet på utbildningsområdet med dess underliggande sektorsspecifika dagordningar, stärker stärka det ungdomspolitiska samarbetet inom ramen för unionens ungdomsstrategi 2019–2027 och skapar skapa en europeisk dimension inom idrotten. [Ändr. 84]
2. Programmet har följande särskilda mål:
|
a) |
Främja enskilda personers mobilitet i utbildningssyfte, liksom samarbete, inkludering, jämlikhet, spetskompetens, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på utbildningsområdet. [Ändr. 85] |
|
b) |
Främja ungas mobilitet i utbildningssyfte, interkulturella lärande, kritiska tänkande inom icke-formell och informell utbildning och ungas aktiva deltagande, liksom samarbete, inkludering, kvalitet, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på ungdomsområdet. [Ändr. 86] |
|
c) |
Främja mobilitet i utbildningssyfte inom idrott på gräsrotsnivå, för idrottsinstruktörer idrottspersonal och unga som regelbundet utövar organiserad idrott , personal, liksom samarbete, inkludering, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på idrottsområdet. [Ändr. 87] |
|
(ca) |
Främja livslångt lärande genom ett sektorsövergripande tillvägagångssätt i alla formella, icke-formella och informella sammanhang och genom stöd till flexibla utbildningsvägar. [Ändr. 88] |
2a. Programmet ska omfatta en förstärkt internationell dimension som är avsedd att stödja unionens yttre åtgärder och utvecklingsmål genom samarbete mellan unionen och tredjeländer. [Ändr. 89]
3. Programmets mål ska uppnås genom följande tre programområden:
|
a) |
Mobilitet i utbildningssyfte (programområde 1). |
|
b) |
Samarbete mellan organisationer och institutioner (programområde 2). |
|
c) |
Stöd till politikutveckling och samarbete (programområde 3). |
Målen ska också uppnås genom Jean Monnet-insatser enligt artikel 7.
Alla programmets insatser ska innehålla ett starkt inslag av lärande som bidrar till att uppnå programmets mål enligt denna artikel. En beskrivning av de insatser som stöds inom varje programområde anges i kapitel II (utbildning), kapitel III (ungdom) och kapitel IV (idrott). De operativa målen och de motsvarande politiska prioriteringarna för varje insats ska anges i detalj i det arbetsprogram som avses i artikel 19. [Ändr. 90]
Artikel 3a
Europeiskt mervärde
1. Programmet ska enbart stödja de insatser och den verksamhet som ger ett potentiellt europeiskt mervärde och bidrar till uppnåendet av de mål som anges i artikel 3.
2. Det europeiska mervärdet av programmets insatser och verksamhet ska exempelvis säkerställas genom deras
|
a) |
gränsöverskridande karaktär, framför allt med avseende på mobilitet och samarbete som syftar till att åstadkomma en varaktig systemeffekt, |
|
b) |
komplementaritet och synergier med andra program och strategier på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå, |
|
c) |
bidrag till en effektiv användning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande, |
|
d) |
bidrag till en utveckling av unionsomfattande normer för kvalitetssäkring, inklusive stadgor, |
|
e) |
bidrag till en utveckling av unionsomfattande gemensamma normer för utbildningsprogram, |
|
f) |
främjande av interkulturell och interreligiös dialog i hela unionen, |
|
g) |
främjande av flerspråkighet i hela unionen, |
|
h) |
främjande av en europeisk känsla av tillhörighet och ett stärkt gemensamt europeiskt medborgarskap. [Ändr. 91] |
KAPITEL II
UTBILDNING
Artikel 4
Programområde 1
Mobilitet i utbildningssyfte
På utbildningsområdet ska programmet stödja följande insatser inom ramen för programområde 1:
|
a) |
Mobilitet för studenter och personal inom högre utbildning. |
|
b) |
Mobilitet för studenter och personal inom yrkesutbildning. |
|
c) |
Mobilitet för skolelever och skolpersonal , inklusive förskollärare, personal inom förskoleverksamhet och barnomsorg . [Ändr. 92] |
|
d) |
Mobilitet för personal inom vuxenutbildning och vuxenstuderande . [Ändr. 93] |
|
e) |
Möjligheter till språkinlärning, inbegripet sådana som stöder mobilitetsverksamhet. |
Programmet ska stödja åtgärder för virtuellt och blandat lärande som ska åtfölja den mobilitetsverksamhet som anges i punkt 1. Det ska också stödja dessa åtgärder för personer som inte kan delta i sådan mobilitetsverksamhet.
Kommissionen ska, i förekommande fall, se till att verktyg för virtuellt och blandat lärande som utvecklats inom ramen för programmet görs tillgängliga för den breda allmänheten. [Ändr. 94]
Stöd får beviljas för att förbereda den mobilitetsverksamhet som anges i denna artikel, inbegripet, vid behov, för förberedande besök. [Ändr. 95]
Artikel 5
Programområde 2
Samarbete mellan organisationer och institutioner
På utbildningsområdet ska programmet stödja följande insatser inom ramen för programområde 2:
|
a) |
Strategiska partnerskap för samarbete och utbyte av praxis, inbegripet småskaliga partnerskap i syfte att främja en bredare och mer inkluderande tillgång till programmet. [Ändr. 96] |
|
b) |
Partnerskap för spetskompetens, framför allt för Europauniversitet, yrkeskunskapscentrum och Erasmus Mundus gemensamma masterexamina master- eller doktorsexamina. Europauniversitet och yrkeskunskapscentrum ska omfatta minst en enhet som är etablerad i en medlemsstat . [Ändr. 97] |
|
c) |
Partnerskap för innovation , såsom allianser för vuxenutbildning, för att öka Europas innovationskapacitet. [Ändr. 98] |
|
d) |
Tillgängliga och användarvänliga onlineplattformar och verktyg för virtuellt samarbete, inbegripet stödtjänster för eTwinning och webbplattformen för vuxenutbildning i Europa , verktyg för att främja användningen av en ”universell utformning av inlärningsmetoder” liksom verktyg för att underlätta mobilitet, såsom det europeiska studentkort som avses i artikel 25.7c . [Ändr. 99] |
|
(da) |
Målinriktad kapacitetsuppbyggnad inom högre utbildning i tredjeländer som inte är associerade till programmet. [Ändr. 100] |
Artikel 6
Programområde 3
Stöd till politikutveckling och politiskt samarbete
På utbildningsområdet ska programmet stödja följande insatser inom ramen för programområde 3:
|
a) |
Förberedandet och genomförandet av unionens allmänna och sektorsspecifika politiska dagordningar på utbildningsområdet, inbegripet med stöd av Eurydicenätverket eller andra relevanta organisationers verksamhet. |
|
b) |
Stöd till unionens verktyg och åtgärder som främjar kvaliteten, och tydligheten i fråga om kompetenser, färdigheter och kvalifikationer och erkännandet och uppdateringen [Ändr. 101]av dessa (32). |
|
c) |
Politisk dialog och samarbete med viktiga samt stöd till berörda parter, inbegripet EU-omfattande nätverk, europeiska icke-statliga organisationer och internationella organisationer på utbildningsområdet. [Ändr. 102] |
|
d) |
Riktade å tgärder som bidrar till ett kvalitativt högkvalitativt och inkluderande genomförande av programmet. [Ändr. 103] |
|
e) |
Samarbete med unionens övriga instrument och stöd till unionens övriga politikområden. |
|
f) |
Insatser för att sprida kunskap och öka medvetenheten om resultat av och prioriteringar inom EU-politik samt om programmet. |
Artikel 7
Jean Monnet-insatser
Programmet ska stödja undervisning, inlärning, forskning och debatter om den europeiska integrationen och om unionens framtida utmaningar och möjligheter med hjälp av följande insatser [Ändr. 104]
|
a) |
Jean Monnet-insatser inom högre utbildning. [Ändr. 105] |
|
b) |
Jean Monnet-insatser på andra alla utbildningsområden. [Ändr. 106] |
|
c) |
Stöd till följande institutioner med europeisk målsättning: Europeiska universitetsinstitutet i Florens, inbegripet dess School of Transnational Governance, Europeiska högskolan (i Brygge och Natolin), Europeiska institutet för offentlig förvaltning i Maastricht, Europeiska rättsakademin i Trier, Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd i Odense och Internationella centrumet för Europautbildning i Nice. |
KAPITEL III
UNGDOM
Artikel 8
Programområde 1
Mobilitet i utbildningssyfte
På ungdomsområdet ska programmet stödja följande insatser inom programområde 1:
|
a) |
Mobilitet för unga. |
|
b) |
Ungdomsverksamhet. |
|
c) |
DiscoverEU-verksamhet. |
|
d) |
Mobilitet för ungdomsarbetare. |
Artikel 9
Programområde 2
Samarbete mellan organisationer och institutioner
På ungdomsområdet ska programmet stödja följande insatser inom programområde 2:
|
a) |
Strategiska partnerskap för samarbete och utbyte av praxis, inbegripet småskaliga partnerskap i syfte att främja en bredare och mer inkluderande tillgång till programmet. [Ändr. 107] |
|
b) |
Partnerskap för innovation för att öka Europas innovationskapacitet. |
|
c) |
Tillgängliga och användarvänliga onlineplattformar och verktyg för virtuellt samarbete. [Ändr. 108] |
Artikel 10
Programområde 3
Stöd till politikutveckling och samarbete
På ungdomsområdet ska programmet stödja följande insatser inom programområde 3:
|
a) |
Förberedande och genomförande av unionens politiska dagordning på ungdomsområdet, med stöd , i förekommande fall, av wikinätverket för ungdomsfrågor. [Ändr. 109] |
|
b) |
Unionens verktyg och åtgärder för att främja kvaliteten och tydligheten i fråga om kompetenser och färdigheter och erkännandet av dessa, framför allt genom ungdomspasset. |
|
c) |
Politisk dialog och samarbete med och stöd till relevanta viktiga berörda parter, inbegripet EU-omfattande nätverk, europeiska icke-statliga organisationer och internationella organisationer på ungdomsområdet, EU:s ungdomsdialog och stöd till Europeiskt ungdomsforum. [Ändr. 110] |
|
d) |
Åtgärder som bidrar till ett kvalitativt högkvalitativt och inkluderande genomförande av programmet. [Ändr. 111] |
|
e) |
Samarbete med unionens övriga instrument och stöd till unionens övriga politikområden. |
|
f) |
Insatser för att sprida kunskap och öka medvetenheten om resultat av och prioriteringar inom EU-politik samt om programmet. |
KAPITEL IV
IDROTT
Artikel 11
Programområde 1
Mobilitet i utbildningssyfte
På idrottsområdet ska programmet inom programområde 1 stödja mobilitet för idrottsinstruktörer unga som utövar och personal idrottspersonal som deltar i idrott på gräsrotsnivå [Ändr. 112].
Artikel 12
Programområde 2
Samarbete mellan organisationer och institutioner
På idrottsområdet ska programmet stödja följande insatser inom programområde 2:
|
a) |
Partnerskap för samarbete och utbyte av praxis, inbegripet småskaliga partnerskap i syfte att främja en bredare och mer inkluderande tillgång till programmet. |
|
b) |
Icke vinstdrivande idrottsevenemang på gräsrotsnivå, inbegripet småskaliga evenemang, som syftar till att ytterligare utveckla en europeisk dimension av idrotten. [Ändr. 113] |
Artikel 13
Programområde 3
Stöd till politikutveckling och samarbete
På idrottsområdet ska programmet stödja följande insatser inom nyckelåtgärd 3:
|
a) |
Förberedande och genomförande av unionens politiska dagordning på området idrott och fysisk aktivitet. |
|
b) |
Politisk dialog och samarbete med relevanta viktiga berörda parter, inbegripet europeiska icke-statliga organisationer och internationella organisationer på idrottsområdet. [Ändr. 114] |
|
ba) |
Åtgärder som bidrar till ett högkvalitativt och inkluderande genomförande av programmet. [Ändr. 115] |
|
bb) |
Samarbete med unionens övriga instrument och stöd till unionens övriga politikområden. [Ändr. 116] |
|
c) |
Insatser för att sprida kunskapen och öka medvetenheten om resultat av och prioriteringar inom EU-politik samt om programmet, inbegripet olika priser och utmärkelser i idrottssammanhang. |
KAPITEL IVA
INKLUDERING [Ändr. 117]
Artikel 13a
Inkluderingsstrategi
1. Kommissionen ska senast den 31 mars 2021 utarbeta en ram för inkluderingsåtgärder och vägledning för genomförandet av dessa åtgärder. De nationella programkontoren ska utarbeta en flerårig nationell inkluderingsstrategi på grundval av denna ram och särskilt uppmärksamma de specifika utmaningar som rör tillgången till programmet i nationella sammanhang. Denna strategi ska offentliggöras senast den 30 juni 2021 och genomförandet av den ska övervakas regelbundet.
2. Den ram och strategi som avses i punkt 1 ska särskilt uppmärksamma följande:
|
a) |
Samarbete med arbetsmarknadens parter, nationella och lokala myndigheter samt det civila samhället. |
|
b) |
Stöd till gräsrotsorganisationer och lokalt förankrade organisationer som arbetar direkt med målgrupperna. |
|
c) |
Utåtriktad verksamhet och kommunikation till målgrupperna, bland annat genom spridning av användarvänlig information. |
|
d) |
Förenkling av ansökningsförfaranden. |
|
e) |
Särskilda rådgivnings-, utbildnings- och stödtjänster för målgrupperna, både inför deras ansökningar och för att förbereda dem på deltagande i programmet. |
|
f) |
Bästa metoder när det gäller tillgänglighet och stödtjänster för personer med funktionsnedsättning. |
|
g) |
Insamling av lämpliga kvalitativa och kvantitativa uppgifter för att utvärdera strategins effektivitet. |
|
h) |
Tillämpning av ekonomiska stödåtgärder i enlighet med artikel 13b. [Ändr. 118] |
Artikel 13b
Ekonomiska stödåtgärder för inkludering
1. Kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta för att se till att tillräckliga ekonomiska stödåtgärder, inbegripet förfinansiering i förekommande fall, införs för att stödja personer med sämre förutsättningar som inte kan delta i programmet av ekonomiska skäl, eller på grund av de extra kostnader som deltagandet i programmet innebär eftersom deras särskilda situation utgör ett betydande hinder. Bedömningen av de ekonomiska skälen och av hur mycket stöd de behöver ska baseras på objektiva kriterier.
2. De ekonomiska stödåtgärder som avses i punkt 1 kan omfatta följande:
|
a) |
Stöd som finns tillgängligt från andra unionsinstrument, t.ex. Europeiska socialfonden+. |
|
b) |
Stöd som finns tillgängligt genom nationella system. |
|
c) |
Anpassning och tillägg av stöd för mobilitetsinsatser som finns tillgängliga inom ramen för programmet. |
3. För att uppfylla kraven i punkt 2 c i denna artikel ska kommissionen vid behov anpassa eller tillåta de nationella programkontoren att anpassa bidragen till stöd för mobilitetsinsatser inom ramen för programmet. Kommissionen ska också, i enlighet med bestämmelserna i artikel 14, upprätta en särskild budget för att finansiera ytterligare ekonomiska stödåtgärder inom ramen för programmet.
4. Kostnader för åtgärder som underlättar eller stödjer inkludering ska under inga omständigheter utgöra grund för att en ansökan inom ramen för programmet avslås. [Ändr. 119]
KAPITEL V
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 14
Budget
1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 30 000 000 000 euro 41 097 000 000 EUR i fasta priser 2018 (46 758 000 000 EUR i löpande priser. [Ändr. 120]
De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen. [Ändr. 121]
2. Programmet ska genomföras i enlighet med följande preliminära fördelning:
|
a) |
24 940 000 000 euro 83 % av det belopp som avses i punkt 1 för insatser på utbildningsområdet, varav [Ändr. 122]
|
|
b) |
3 100 000 000 euro 10,3 % av det belopp som avses i punkt 1 för insatser på ungdomsområdet som avses i artiklarna 8–10. [Ändr. 130] |
|
c) |
550 000 000 euro 2 % av det belopp som avses i punkt 1 för insatser på ungdomsområdet som avses i artiklarna 11–13. [Ändr. 131] |
|
d) |
Minst 960 000 000 euro 3,2 % av det belopp som avses i punkt 1 som ett bidrag till driftskostnaderna för de nationella programkontoren. [Ändr. 132] |
De återstående 1,5 % som inte fördelas enligt den preliminära fördelning som anges i första stycket får användas för programstöd. [Ändr. 133]
3. Utöver den finansieringsram som anges i punkt 1 och för att främja programmets internationella dimension ska ett kompletterande finansiellt bidrag tillgängliggöras genom förordning …/… [instrumentet för grannsamarbete, utveckling och internationellt samarbete] (33) och genom förordning …/… [IPA III] (34) tillhandahålla ekonomiska bidrag för att stödja insatser som fastställs och genomförs och hanteras i enlighet med denna förordning. Detta bidrag Denna förordning ska finansieras i enlighet med förordningarna om inrättande av dessa instrument. gälla för användningen av dessa medel samtidigt som överensstämmelse med de förordningar som reglerar NDICI respektive IPA III ska säkerställas . [Ändr. 134]
4. Det belopp som avses i punkt 1 får användas för administrativt och tekniskt stöd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system och råd om tillgänglighet och utbildning [Ändr. 135].
5. Utan att det påverkar tillämpningen av budgetförordningen kan utgifter för insatser till följd av projekt som ingår i det första arbetsprogrammet vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021.
6. Medel som tilldelas medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på deras begäran överföras till programmet. Kommissionen ska genomföra dessa medel direkt i enlighet med [artikel 62.1 a] i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med [artikel 62.1 c]. Där så är möjligt ska dessa medel används till förmån för den berörda medlemsstaten.
6a. De prioriteringar för budgetanslag per insats som anges i punkt 2 ska fastställas i det arbetsprogram som avses i artikel 19. [Ändr. 136]
Artikel 15
Former av EU-finansiering och metoder för genomförande
1. Programmet ska genomföras konsekvent och genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen eller indirekt förvaltning genom organ som avses i artikel [61.1 c] i budgetförordningen.
2. Programmet får tillhandahålla finansiering i alla de former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling.
3. Bidrag till en gemensam försäkringsmekanism får täcka den risk som är förknippad med krav på återbetalning av belopp från mottagare och ska anses vara en tillräcklig garanti i enlighet med budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X] i förordning X [successor of the Regulation on the Guarantee Fund] ska gälla.
KAPITEL VI
DELTAGANDE I PROGRAMMET
Artikel 16
Tredjeländer som är associerade till programmet
1. Programmet ska vara öppet för deltagande från följande tredjeländer:
|
a) |
Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet. |
|
b) |
Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder. |
|
c) |
Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som finns i avtal mellan unionen och dessa länder. |
|
d) |
Övriga tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i särskilda avtal som omfattar tredjeländernas deltagande i unionens program, under förutsättning att avtalet
|
2. De länder som avses i punkt 1 ska delta i programmet fullt ut endast i den mån de uppfyller alla skyldigheter som denna förordning ålägger medlemsstaterna.
Artikel 17
Tredjeländer som inte är associerade till programmet
Vad gäller de insatser som avses i artiklarna 4–6, artikel 7 a och 7 b, artiklarna 8–10, och artiklarna 12 och 13 kan programmet vara öppet för deltagande från följande tredjeländer: för rättsliga enheter från ett tredjeland i vederbörligen motiverade fall och i unionens intresse.
|
a) |
Tredjeländer som avses i artikel 16 och som inte uppfyller det villkor som anges i punkt 16.2. |
|
b) |
Alla andra tredjeländer. [Ändr. 137] |
Artikel 18
Regler om direkt och indirekt förvaltning
1. Programmet ska vara öppet för offentliga och privata rättsliga enheter som är verksamma på områdena för utbildning, ungdom och idrott.
2. När programmet genomförs, bland annat med avseende på valet av deltagare och utdelningen av bidrag, ska kommissionen och medlemsstaterna se till att insatser görs för att främja social inkludering och bättre nå ut till personer med sämre förutsättningar. [Ändr. 138]
3. Vid urval inom ramen för både direkt och indirekt förvaltning får utvärderingskommittén, som avses i artikel [145.3 tredje strecksatsen] i budgetförordningen, bestå av externa experter.
4. Offentliga enheter, institutioner och organisationer på områdena för utbildning, ungdom och idrott som har erhållit över 50 procent av sina årliga inkomster från offentliga källor under de senaste två åren ska anses besitta den nödvändiga finansiella, yrkesmässiga och administrativa kapaciteten för att utföra verksamhet inom programmet. De ska inte behöva bestyrka den kapaciteten ytterligare.
4a. Storleken på det ekonomiska stödet, såsom bidrag, enhetsbelopp, schablonbelopp och enhetskostnader, ska ses över regelbundet och anpassas till värdlandets eller värdregionens levnadsomkostnader, baserat på siffror från Eurostat. Vid anpassningen av levnadsomkostnader ska vederbörlig hänsyn tas till resekostnader till och från värdlandet eller värdregionen. [Ändr. 139]
5. För att förbättra tillgången till programmet för personer med sämre förutsättningar och för att säkerställa ett smidigt genomförande av programmet kan kommissionen komma att anpassa eller tillåta de nationella programkontoren som avses i artikel 23 att på grundval av objektiva kriterier anpassa bidragen för att stödja programmets mobilitetsinsatser. [Ändr. 140]
6. Kommissionen kan gå ut med gemensamma inbjudningar att lämna projektförslag med tredjeländer som inte är associerade till programmet eller deras organisationer och programkontor för att finansiera projekt på grundval av motpartsfonder. Projekt kan bedömas och väljas ut genom ett gemensamt bedömnings- och urvalsförfarande som de berörda finansieringsorganisationerna eller finansieringsorganen ska enas om i enlighet med de principer som anges i budgetförordningen.
KAPITEL VII
PROGRAMPLANERING, ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING
Artikel 19
Arbetsprogram
Programmet De underordnade politiska besluten och prioriteringarna, inklusive närmare uppgifter om de specifika initiativ som anges i artiklarna 4–13, ska genomföras fastställas med hjälp av sådana ett arbetsprogram som avses i artikel [108] 110 i budgetförordningen. I arbetsprogrammet ska det också anges hur programmet ska genomföras. Dessutom ska arbetsprogrammet ange en indikation om det belopp som ska anslås till varje insats och om fördelningen av medel mellan medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet för de insatser som ska förvaltas av det nationella programkontoret. Arbetsprogrammet ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31. Kommissionen ska ha befogenhet att i enlighet med artikel 30 anta delegerade akter i syfte att komplettera denna förordning och anta arbetsprogrammet . [Ändr. 141]
Artikel 20
Övervakning och rapportering
1. I bilagan anges indikatorer för rapportering om programmets uppfyllelse av de allmänna och särskilda mål som beskrivs i artikel 3.
2. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av huruvida programmet uppnår sina mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att ändra bilagan, för att se över eller komplettera indikatorerna när så krävs och att komplettera denna förordning med föreskrifter om en ram för övervakning och utvärdering.
3. Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in effektivt, ändamålsenligt och rättidigt och på rätt detaljnivå av bidragsmottagare av unionens medel i den mening som avses i artikel [2.5] i budgetförordningen. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på bidragsmottagarna av unionens medel och medlemsstaterna.
Artikel 21
Utvärdering Utvärderingar, halvtidsöversyn och revidering [Ändr. 142]
1. Eventuella utvärderingar ska utföras i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen. [Ändr. 143]
2. En halvtidsutvärdering halvtidsöversyn av programmet ska göras när det föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock absolut senast fyra år efter det att programmet började genomföras. den 31 december 2024. Den ska också åtföljas av en slutlig utvärdering av det föregående programmet som ska användas i halvtidsöversynen . Vid halvtidsöversynen ska man, förutom att bedöma programmets allmänna effektivitet och resultat, särskilt utvärdera genomförandet av de inkluderingsåtgärder som fastställs i kapitel IVa, de insatser som gjorts för att förenkla programmet för stödmottagare och genomförandet av de nya initiativ som avses i artikel 5 b och artikel 8 c. I samband med detta ska den granska hur deltagandet i programmet fördelar sig, särskilt när det gäller personer med sämre förutsättningar [Ändr. 144].
3. Utan att det påverkar de krav som anges i kapitel IX och de skyldigheter för de nationella programkontoren som avses i artikel 24 ska medlemsstaterna senast den 30 april 2024 överlämna en rapport till kommissionen om programmets genomförande och resultat på respektive territorium. Utrikestjänsten ska lägga fram en liknande rapport om programmets genomförande och effekter i deltagande utvecklingsländer. [Ändr. 145]
3a. Kommissionen ska vid behov och på grundval av halvtidsöversynen lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. Kommissionen ska inställa sig inför det berörda utskottet i Europaparlamentet och rådets behöriga organ för att rapportera om halvtidsöversynen, även vad gäller dess beslut om huruvida det behövs en ändring av denna förordning. [Ändr. 146]
4. Vid slutet av genomförandeperioden, dock senast fyra tre år efter slutet av den period som anges i artikel 1, ska en slututvärdering av programmet genomföras av kommissionen. [Ändr. 147]
5. Kommissionen ska överlämna slutsatserna av dessa eventuella utvärderingar och halvtidsöversynen, tillsammans med sina egna synpunkter till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. [Ändr. 148]
KAPITEL VIII
INFORMATION, KOMMUNIKATION OCH SPRIDNING
Artikel 22
Information, kommunikation och spridning
1. I samarbete med kommissionen och på grundval av en unionsomfattande ram ska de nationella programkontor som avses i artikel 24 ska utveckla en konsekvent strategi för att nå ut till målgrupperna och för spridning och utnyttjande av resultaten från den verksamhet som stöds genom insatserna som de förvaltar inom ramen för programmet, och ska de bistå kommissionen med den allmänna uppgiften att sprida information om programmet, inklusive information om insatser och verksamhet som förvaltas på nationell nivå och unionsnivå och dess resultat och ska informera relevanta målgrupper om de insatser samt den verksamhet som har genomförts i deras land, i syfte att förbättra samarbetet mellan berörda parter och stödja en sektorsövergripande strategi för genomförandet av programmet. I sin kommunikation och utåtriktade verksamhet och vid spridningen av information ska kommissionen och de nationella programkontoren i enlighet med kapitel IVa fästa särskild uppmärksamhet vid personer med sämre förutsättningar för att öka deras deltagande i programmet. [Ändr. 149]
1a. Alla viktiga programdokument för stödmottagare, inklusive ansökningsformulär, instruktioner och viktig information, ska minst göras tillgängliga på unionens alla officiella språk. [Ändr. 150]
2. Mottagarna av unionsmedel ska framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar insatserna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, ändamålsenlig och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.
3. De rättsliga enheterna inom de sektorer som omfattas av programmet ska använda varumärkesnamnet ”Erasmus+” vid kommunikation och spridning av information i samband med programmet.
4. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet och dess åtgärder och resultat på ett lättillgängligt sätt . Medel som tilldelats programmet ska också bidra till den strategiska kommunikationen om unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som avses i artikel 3. [Ändr. 151]
4a. De nationella programkontoren ska också sprida information om programmet till yrkesvägledare vid läroanstalter och till arbetsförmedlingar. [Ändr. 152]
KAPITEL IX
FÖRVALTNINGS- OCH REVISIONSSYSTEM
Artikel 23
Nationell myndighet
1. Senast den […] ska medlemsstaterna i en formell underrättelse som vidarebefordras av deras ständiga representation meddela kommissionen namnen på den person eller de personer som är juridiskt behöriga att agera för deras räkning som nationell myndighet för de syften som anges i denna förordning. Om den nationella myndigheten byts ut under programperioden ska den berörda medlemsstaten omedelbart underrätta kommissionen i enlighet med samma förfarande.
2. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att avlägsna alla juridiska och administrativa hinder för att programmet ska fungera korrekt, inbegripet, om möjligt, även åtgärder för att undvika att bidragen beskattas, för att säkerställa möjligheten att överföra rättigheter mellan unionens olika sociala system samt för att lösa administrativa frågor som försvårar erhållandet av viseringar eller uppehållstillstånd . [Ändr. 153]
3. Senast den […] ska den nationella myndigheten utse ett eller flera nationella programkontor. Om det finns fler än ett nationellt programkontor ska medlemsstaterna inrätta en lämplig mekanism för att samordna förvaltningen av programmets genomförande på nationell nivå, särskilt i syfte att säkerställa ett konsekvent och kostnadseffektivt genomförande av programmet och en fungerande kontakt med kommissionen i detta avseende samt underlätta eventuell överföring av medel mellan kontor och på det sättet möjliggöra flexibilitet och bättre utnyttjande av de medel som tilldelas medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska besluta hur den ska organisera förhållandet mellan sin nationella myndighet och det nationella programkontoret, inbegripet sådana uppgifter som att fastställa det nationella programkontorets arbetsprogram.
Den nationella myndigheten ska tillhandahålla kommissionen en förhandsbedömning av kravuppfyllelse som visar att det nationella programkontoret uppfyller artiklarna [58.1] c, c v och c vi, samt [60.1, 60.2 och 60.3] i budgetförordningen, samt unionens krav för interna kontrollstandarder för nationella programkontor och reglerna för förvaltning av programmens medel till bidragsstöd.
4. Den nationella myndigheten ska utse ett oberoende revisionsorgan enligt vad som avses i artikel 26.
5. Den nationella myndigheten ska grunda sin förhandsbedömning av kravuppfyllelse på sina egna kontroller och revisioner och/eller kontroller och revisioner som utförts av det oberoende revisionsorgan som avses i artikel 26. När det nationella programkontor som utses för programmet är detsamma som det nationella programkontor som hade ansvar för att förvalta det tidigare programmet, ska förhandsbedömningen av kravuppfyllelse begränsas till de krav som är nya och specifika för programmet.
6. Om kommissionen på grundval av sin utvärdering av förhandsbedömningen av kravuppfyllelse inte godtar det nationella programkontor som utsetts, eller om det nationella programkontoret inte uppfyller de minimikrav som fastställs av kommissionen, ska den nationella myndigheten se till att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas så att det nationella programkontoret uppfyller minimikraven eller utse ett annat organ till nationellt programkontor.
7. Den nationella myndigheten ska övervaka och utöva tillsyn över programmets förvaltning på nationell nivå. Den ska underrätta kommissionen och rådgöra med kommissionen i god tid innan den fattar beslut som kan ha en betydande inverkan på programmets förvaltning, särskilt vad gäller dess nationella programkontor.
8. Den nationella myndigheten ska tillhandahålla adekvat samfinansiering för drift av de nationella programkontoren så att programmet förvaltas i enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser.
9. På grundval av den årliga förvaltningsförklaringen från det nationella programkontoret, det oberoende revisionsuttalandet och kommissionens analys av det nationella programkontorets efterlevnad och prestationer ska den nationella myndigheten varje år informera kommissionen om sin övervaknings- och tillsynsverksamhet med avseende på programmet. Sådan information ska om möjligt göras tillgänglig för allmänheten. [Ändr. 154]
10. Den nationella myndigheten ska ta ansvar för en korrekt förvaltning av de unionsmedel som kommissionen överför till det nationella programkontoret inom programmet.
11. Vid fall av oriktigheter, försummelse eller bedrägeri som kan tillskrivas ett nationellt programkontor eller vid allvarliga brister eller undermåliga prestationer från det nationella programkontorets sida och i de fall där detta leder till att kommissionen ställer krav gentemot det nationella programkontoret ska den nationella myndigheten vara ansvarig gentemot kommissionen att ersätta de medel som inte återbetalats.
12. Vid de omständigheter som anges i punkt 11 får den nationella myndigheten återkalla det nationella programkontorets mandat, antingen på eget initiativ eller på begäran av kommissionen. Om den nationella myndigheten vill återkalla det nationella programkontorets mandat av andra motiverade skäl ska den meddela kommissionen detta minst sex månader innan det nationella programkontorets mandat upphör att gälla. I sådana fall ska den nationella myndigheten och kommissionen formellt komma överens om särskilda och tidsbestämda övergångsåtgärder.
13. Vid ett eventuellt återkallande ska den nationella myndigheten genomföra de nödvändiga kontrollerna av unionsmedel som förvaltats av det nationella programkontor vars mandat återkallats och se till att dessa medel samt alla de dokument och förvaltningsverktyg som behövs för programmet överförs obehindrat till det nya nationella programkontoret. Den nationella myndigheten ska förse det nationella programkontor vars mandat återkallats med nödvändiga finansiella medel för att det ska fortsätta utföra sina avtalsenliga skyldigheter gentemot programmets bidragsmottagare och kommissionen tills dessa skyldigheter har överförts till ett nytt nationellt programkontor.
14. På begäran av kommissionen ska den nationella myndigheten utse de institutioner eller organisationer, eller de kategorier av institutioner eller organisationer, som ska anses berättigade att delta i särskilda programinsatser på sina respektive territorier.
Artikel 24
Det nationella programkontoret
1. Det nationella programkontoret ska
|
a) |
vara en juridisk person eller ingå i en enhet som är en juridisk person och lyda under lagstiftningen i den berörda medlemsstaten; ett ministerium får inte utses till nationellt programkontor, |
|
b) |
förfoga över tillräcklig förvaltningskapacitet, personal och infrastruktur för att kunna uppfylla sina åligganden tillfredsställande samt säkerställa en effektiv och ändamålsenlig förvaltning av programmet och en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel, |
|
ba) |
ha den sakkunskap som krävs för att täcka alla de sektorer som ingår i programmet, [Ändr. 155] |
|
c) |
förfoga över de operativa och rättsliga resurser som krävs för att tillämpa de administrativa, avtalsenliga och finansiella förvaltningsregler som fastställts på unionsnivå, |
|
d) |
erbjuda tillräckliga finansiella garantier, helst utfärdade av en offentlig myndighet, motsvarande nivån på de unionsmedel som kontoret ska förvalta, |
|
e) |
utses för hela programperioden. |
2. Det nationella programkontoret ska vara ansvarigt för att förvalta alla faser av projektets livscykel i de insatser som ska beskrivas i det arbetsprogram som avses i artikel [19], i enlighet med artikel [58.1 c, c v och c vi] i budgetförordningen.
3. Det nationella programkontoret ska bevilja bidragsstöd till bidragsmottagare i den mening som avses i artikel [2.5] i budgetförordningen, genom ett bidragsavtal i enlighet med det som kommissionen bestämmer för den aktuella programinsatsen.
4. Det nationella programkontoret ska varje år rapportera till kommissionen och dess nationella myndighet i enlighet med artikel [60.5] i budgetförordningen. Det nationella programkontoret ska ha ansvar för att genomföra de synpunkter som framförs av kommissionen efter dess analys av den årliga förvaltningsförklaringen och revisionsuttalandet efter den oberoende revisionen.
5. Det nationella programkontoret får inte utan ett skriftligt förhandsgodkännande från den nationella myndigheten och kommissionen delegera till tredje part några av de eventuella uppgifter som rör genomförandet av programmet eller budgeten. Det nationella programkontoret ska ensamt ha hela ansvaret för uppgifter som delegeras till en tredje part.
6. När ett nationellt programkontors mandat återkallas ska det nationella programkontoret fortsätta att ha det juridiska ansvaret för att uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter gentemot programmets bidragsmottagare och kommissionen tills dessa skyldigheter har överförts till ett nytt nationellt programkontor.
7. Det nationella programkontoret ska ha ansvar för att förvalta och avsluta finansiella avtal avseende det tidigare programmet som fortfarande löper när programmet inleds.
7a. I samarbete med kommissionen ska de nationella programkontoren se till att de förfaranden som införts för att genomföra förordningen är konsekventa och enkla och att informationen är av hög kvalitet, bland annat genom att utveckla gemensamma normer för projektansökningar och projektutvärderingar. De nationella programkontoren ska regelbundet samråda med programmets stödmottagare för att säkerställa att detta krav uppfylls. [Ändr. 156]
Artikel 25
Europeiska kommissionen
1. Kommissionen ska granska de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen på grundval av de efterlevnadskrav för nationella programkontor som avses i artikel 23.3, framför allt på grundval av den förhandsbedömning av kravuppfyllelse som den nationella myndigheten tillhandahåller, det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring och uttalandet från det oberoende revisionsorganet samt med vederbörlig hänsyn till den årliga information som den nationella myndigheten tillhandahåller om dess övervakning och tillsyn avseende programmet.
2. Inom två månader efter det att kommissionen har mottagit den förhandsbedömning av kravuppfyllelse som avses i artikel 23.3 ska kommissionen godta, med förbehåll godta eller avvisa förslaget till nationellt programkontor. Kommissionen ska inte ingå något avtalsförhållande med det nationella programkontoret förrän den har godkänt förhandsbedömningen. Om kommissionen godtar förslaget med förbehåll kan den besluta att vidta proportionella försiktighetsåtgärder som gäller avtalsförhållandet med det nationella programkontoret.
3. Kommissionen ska varje år ställa följande programmedel till det nationella programkontorets förfogande:
|
a) |
Medel för bidragsstöd i den berörda medlemsstaten för de insatser i programmet som det nationella programkontoret fått i uppdrag att förvalta. |
|
b) |
Ett finansiellt bidrag som stöd till det nationella programkontorets uppgifter i samband med programförvaltningen som ska fastställas på grundval av beloppet för de unionsmedel till bidragsstöd som det nationella programkontoret fått ansvar för. |
|
c) |
I tillämpliga fall ytterligare medel för åtgärder enligt artiklarna 6 d och 10 d 6 d, 10 d och 13 ba . [Ändr. 157] |
3a. Kommissionen är ansvarig för genomförandet av de insatser som den förvaltar direkt. Den ska därför förvalta alla faser av bidrags- och projektansökningar för de programinsatser som förtecknas i kapitlen II, III och IV och som lämnas in av unionsomfattande nätverk, europeiska och internationella organisationer. [Ändr. 158]
4. Kommissionen ska fastställa kraven för det nationella programkontorets arbetsprogram. Kommissionen ska inte ställa några programmedel till det nationella programkontorets förfogande förrän kommissionen formellt har godkänt det nationella programkontorets arbetsprogram.
5. Efter utvärderingen av den årliga förvaltningsförklaringen och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, ska kommissionen vidarebefordra sitt yttrande och sina synpunkter om dessa till det nationella programkontoret och den nationella myndigheten.
6. Om kommissionen inte kan godta den årliga förvaltningsförklaringen eller uttalandet från det oberoende revisionsorganet, eller om det nationella programkontorets genomförande av kommissionens synpunkter är otillfredsställande kan kommissionen genomföra de försiktighetsåtgärder och korrigerande åtgärder som krävs för att skydda unionens finansiella intressen i enlighet med artikel [60.4] i budgetförordningen.
7. Det ska hållas regelbundna möten med nätverket av nationella programkontor för att säkerställa ett konsekvent enhetligt genomförande av programmet i alla medlemsstater och alla tredjeländer som avses i artikel 17 och för att säkerställa ett utbyte av bästa praxis. Externa experter, inbegripet företrädare för det civila samhället, för arbetsmarknadens parter och för tredjeländer som är associerade till programmet, ska bjudas in att delta i sådana möten. Europaparlamentet ska bjudas in som observatör till sådana möten. [Ändr. 159].
7a. För att förenkla och harmonisera ansökningsförfarandet ska kommissionen senast den 30 juni 2024 tillhandahålla en gemensam, flerspråkig kontaktpunkt för programmet. Detta verktyg ska göras tillgängligt både online och på mobila enheter, för alla enheter som omfattas av programmet eller som deltar i förvaltningen av programmet. Verktyget ska också ge information om eventuella partner till potentiella stödmottagare. [Ändr. 160]
7b. Kommissionen ska se till att projektresultaten är allmänt tillgängliga och ges bred spridning för att främja utbyte av bästa praxis mellan nationella organ, berörda parter och programmets stödmottagare. [Ändr. 161]
7c. Senast den 31 december 2021 ska kommissionen ta fram ett europeiskt studentkort för alla studenter som deltar i programmet. Senast den 31 december 2025 ska kommissionen ta fram ett europeiskt studentkort för alla studenter i unionen. [Ändr. 162]
Artikel 26
Oberoende revisionsorgan
1. Det oberoende revisionsorganet ska avge ett revisionsuttalande om den årliga förvaltningsförklaring som avses i artikel [60.5] i budgetförordningen. Det ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel [123] i budgetförordningen.
2. Det oberoende revisionsorganet ska
|
a) |
besitta den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att genomföra revisioner inom den offentliga sektorn, |
|
b) |
se till att dess revisioner tar hänsyn till internationellt accepterade revisionsstandarder, |
|
c) |
inte befinna sig i en intressekonflikt vad gäller den juridiska enhet som det nationella programkontoret ingår i. Det ska särskilt vara oberoende avseende sina funktioner från den juridiska enhet som det nationella programkontoret utgör en del av. |
3. Det oberoende revisionsorganet ska ge kommissionen och dess företrädare samt revisionsrätten fullständig tillgång till all dokumentation och alla rapporter till stöd för det revisionsuttalande det avger om det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring.
KAPITEL X
KONTROLLSYSTEM
Artikel 27
Kontrollsystemets principer
1. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas i samband med insatser som finansieras enligt denna förordning genom åtgärder som syftar till att förhindra bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet genom ändamålsenliga kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom krav på återbetalning av belopp som otillbörligt betalats ut samt, vid behov, genom ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner.
2. Kommissionen ska ha ansvar för tillsynskontroller med avseende på programmets insatser och verksamhet som förvaltas av de nationella programkontoren. Kommissionen ska fastställa minimikrav för de nationella programkontorens och det oberoende revisionsorganets kontroller , med beaktande av de interna kontrollsystemen för nationella offentliga finanser . [Ändr. 163]
3. Det nationella programkontoret ska ha ansvar för de primära kontrollerna av bidragsmottagarna för de insatser inom programmets som avses i artikel 24.2. Dessa kontroller ska erbjuda en rimlig säkerhet för att de tilldelade bidragen används som avsetts och följer gällande unionsbestämmelser.
4. Vad gäller de programmedel som överförs till de nationella programkontoren ska kommissionen ombesörja en korrekt samordning av sina kontroller med de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren på grundval av principen om samordnad granskning och efter en riskbaserad utvärdering. Denna bestämmelse gäller inte undersökningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
Artikel 28
Skydd av unionens ekonomiska intressen
När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning ska dessa rättigheter innefatta rätten att göra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
KAPITEL XI
KOMPLEMENTARITET
Artikel 29
Komplementaritet med unionens övriga politikområden, program och fonder
1. Programmet ska genomföras på ett sådant sätt att dess övergripande överensstämmelse och komplementaritet med unionens övriga relevanta politikområden, program och fonder säkerställs, framför allt med dem som är kopplade till utbildning, kultur och media, ungdomsfrågor och solidaritet, sysselsättning och social inkludering, forskning och innovation, näringsliv och företagande, digital politik, jordbruk och landsbygdsutveckling, miljö och klimat, sammanhållning, regionalpolitik, migration, säkerhet samt internationellt samarbete och utveckling.
2. En insats som har beviljats stöd från programmet kan också få ett bidrag från något annat unionsprogram, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden. [Ändr. 164]
3. Om programmet och de europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder) som avses i artikel 1 i förordning (EU) 2018/… [förordningen om gemensamma bestämmelser] gemensamt tillhandahåller ekonomiskt stöd till en enskild insats ska den insatsen genomföras i enlighet med de bestämmelser som fastställs i denna förordning, inbegripet bestämmelser om återbetalning av belopp som utbetalats felaktigt.
4. Insatser som är stödberättigande inom ramen för programmet, som uppfyller de kumulativa, jämförande villkoren, dvs. att
|
— |
de har utvärderats i en av programmets ansökningsomgångar och som men som inte |
|
— |
de inte kan finansieras på grund av begränsningar i fråga om budgetmedel, |
|
— |
de uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången, |
kan tilldelas en spetskompetensstämpel som erkännande för sin höga kvalitet och därmed underlätta deras ansökan om finansiering från andra källor eller göra det möjligt att väljas ut för finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) utan ett nytt ansökningsförfarande . I så fall ska de samfinansieringssatser och bestämmelser för stödberättigande som grundar sig på denna förordning gälla. Dessa insatser ska genomföras av den förvaltande myndighet som avses i artikel [65] i förordning (EU) 2018/… [förordningen om gemensamma bestämmelser], i enlighet med de bestämmelser som fastställs i den förordningen och med fondspecifika förordningar, inbegripet regler om finansiella korrigeringar. [Ändr. 165]
KAPITEL [XII]
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 30
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel artiklarna 19 och 20 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2028. [Ändr. 166]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 20 artiklarna 19 och 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 167]
4. Innan en delegerad akt antas ska kommissionen samråda med experter som utsetts av respektive medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 31
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska bistås av en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. Kommittén kan sammanträda i särskilda konstellationer för att behandla sektoriella frågor. När så är lämpligt och i enlighet med dess arbetsordning och på ad hoc-basis, får externa experter, inklusive arbetsmarknadens parter, bjudas in att delta i sammanträdena som observatörer.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. [Ändr. 168]
Artikel 32
Upphävande
Förordning (EU) nr 1288/2013 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021.
Artikel 33
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda insatserna som har inletts enligt förordning (EU) nr 1288/2013, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda insatserna fram till dess att de avslutas.
2. Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits inom ramen för förordning (EU) nr 1288/2013.
3. I vederbörligen motiverade fall och genom undantag från artikel [130.2] i budgetförordningen får kommissionen betrakta de kostnader som uppkommit under de första sex månaderna av 2021, och som är direkt knutna till genomförandet av den verksamhet som stöds, som kostnader som är berättigade till finansiering från och med den 1 januari 2021 även om de uppkom för bidragsmottagaren innan bidragsansökan lämnades in.
4. Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 14.5, i syfte att möjliggöra förvaltning av insatser och verksamhet som inte slutförts den [31 december 2027].
5. Medlemsstaterna ska på nationell nivå säkerställa en obehindrad övergång mellan de insatser som genomfördes i anslutning till Erasmus+-programmet (2014–2020) och de insatser som ska genomföras i detta program.
Artikel 34
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den […] [den tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C , , s. .
(2) EUT C , , s. .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(4) COM(2018)0098.
(5) EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.
(6) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2018 av den 3 juli 2018”Mobilitet inom Erasmus+: miljontals deltagare och mångfasetterat EU-mervärde, men resultatmätningen måste förbättras”.
(7) COM(2018)0321.
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG, EUT L 347, 20.12.2013, s. 50.
(10) COM(2016)0381.
(11) [Referens].
(12) [Referens - ska antas av rådet senast vid utgången av 2018].
(13) COM(2018)0269.
(14) [Referens].
(15) COM(2018) […].
(16) EUT L 394, 30.12.2006, s. 5.
(17) COM(2016)0381.
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).
(19) EUT C 153, 2.5.2018, s. 1.
(20) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(21) EUT L […], […], s. […].
(22) EUT L […], […], s. […].
(23) COM(2017)0623.
(24) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
(25) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(26) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete, EUT L 132, 21.5.2016, s. 21.
(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(28) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.
(29) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.
(30) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.
(31) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen, EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.
(32) Framför allt Europass den enhetliga gemenskapsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter, europeiska referensramen för kvalifikationer, europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning, det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen, det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter, det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning, den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen, det europeiska nätverket av nationella informationscentrum för erkännande av akademiska betyg respektive nationella informationscentrum för erkännande av akademiska betyg och Euroguidancenätverken.
(33) [Referens].
(34) [Referens].
BILAGA
Indikatorer
|
(1) |
Mobilitet i utbildningssyfte av hög kvalitet för personer med olika bakgrund |
|
(2) |
Europeisering och internationalisering av organisationer och institutioner |
Vad ska mätas?
|
(3) |
Antalet personer som deltar i mobilitetsverksamhet genom programmet |
|
(4) |
Antalet personer med färre möjligheter som deltar i mobilitetsverksamhet i utbildningssyfte genom programmet |
|
(5) |
Andelen deltagare som anser att de har dragit nytta av sitt deltagande i mobilitetsverksamhet i utbildningssyfte genom programmet |
|
(6) |
Antalet institutioner och organisationer som får stöd genom programmet inom programområde 1 (mobilitet i utbildningssyfte) och programområde 2 (samarbete) |
|
(7) |
Antalet nya organisationer som får stöd genom programmet inom programområde 1 (mobilitet i utbildningssyfte) och programområde 2 (samarbete) |
|
(8) |
Andelen institutioner och organisationer som får stöd genom programmet och som har utvecklat praxis av hög kvalitet som ett resultat av deras deltagande i programmet. [Ändr. 169] |
BILAGA IA
Alla kvantitativa indikatorer ska åtminstone delas upp efter medlemsstat och kön.
Mål som ska mätas: Programområde 1 – mobilitet i utbildningssyfte
Indikatorer:
|
|
Antalet personer som deltar i mobilitetsinsatser och mobilitetsverksamhet inom ramen för programmet |
|
|
Antalet personer som använder verktyg för virtuellt eller blandat lärande till stöd för mobilitet inom ramen för programmet |
|
|
Antalet personer som använder verktyg för virtuellt eller blandat lärande, eftersom de inte kan delta i mobilitetsverksamhet |
|
|
Antalet organisationer/institutioner som deltar i mobilitetsinsatser och mobilitetsverksamhet inom ramen för programmet |
|
|
Antalet organisationer/institutioner som använder verktyg för virtuellt eller blandat lärande till stöd för mobilitet inom ramen för programmet |
|
|
Antalet organisationer/institutioner som använder verktyg för virtuellt eller blandat lärande, eftersom de inte kan delta i mobilitetsaktiviteter |
|
|
Andelen deltagare som anser att de har dragit nytta av sitt deltagande i verksamhet inom programområde 1 |
|
|
Andelen deltagare som anser att de har en starkare känsla av europeisk tillhörighet efter att ha deltagit i programmet |
|
|
Andelen deltagare som anser att de behärskar ett främmande språk bättre efter att ha deltagit i programmet |
Mål som ska mätas: Programområde 2 – samarbete mellan organisationer och institutioner
Indikatorer:
|
|
Antalet organisationer/institutioner som får stöd genom programmet inom programområde 2 |
|
|
Andelen organisationer/institutioner som anser att de har dragit nytta av sitt deltagande i verksamhet inom programområde 2 |
|
|
Antalet organisationer/institutioner som använder sig av unionens verktyg och plattformar för samarbete |
Mål som ska mätas: Programområde 3 – stöd till politikutveckling och samarbete
Indikatorer:
|
|
Antalet personer eller organisationer/institutioner som drar nytta av insatserna inom programområde 3 |
Mål som ska mätas: Inkludering
Indikatorer:
|
|
Antalet personer med sämre förutsättningar som deltar i mobilitetsinsatser och mobilitetsverksamhet |
|
|
Antalet personer med sämre förutsättningar som använder verktyg för virtuellt eller blandat lärande inom ramen för programmet |
|
|
Antalet personer med sämre förutsättningar som använder verktyg för blandat eller virtuellt lärande, eftersom de inte kan delta i mobilitetsverksamhet |
|
|
Antalet nya organisationer som får stöd genom programmet inom programområde 1 och programområde 2 |
|
|
Andelen personer med sämre förutsättningar som anser att de har dragit nytta av sitt deltagande i programmet |
Mål som ska mätas: Förenkling
Indikatorer:
|
|
Antalet småskaliga partnerskap som får stöd inom programområde 2 |
|
|
Andelen deltagare som anser att ansöknings-, deltagande-, och utvärderingsförfarandena är proportionella och enkla |
|
|
Genomsnittlig tid för att slutföra en ansökan för varje insats i förhållande till det föregående programmet. [Ändr. 170 ] |
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET
Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen ska ses som ett paket. Om finansieringsramen för programmet 2021–2027 skulle vara lägre än det belopp som fastställs i artikel 14.1 i parlamentets ståndpunkt, förbehåller sig Europaparlamentet rätten att ompröva sitt stöd till någon av programmets insatser för att se till att programmets kärnverksamhet och dess ökade stöd till inkluderingsåtgärder verkligen kan förverkligas.
Dessutom klargör Europaparlamentet att dess stöd till de nya initiativen i dess ståndpunkt – i synnerhet Europauniversitet, yrkeskunskapscentrum och DiscoverEU – är beroende av a) en utvärdering av de pilotfaser som pågår och b) en närmare definition av varje initiativ. I avsaknad av ovanstående kommer Europaparlamentet att använda sina befogenheter enligt det årliga budgetförfarandet för att anslå lämpliga medel i reserven till dess att dessa villkor är uppfyllda.
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/1005 |
P8_TA(2019)0325
Inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (COM(2018)0353 – C8-0207/2018 – 2018/0178(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2021/C 108/56)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0353), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0207/2018), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018 (1), |
|
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018 (2). |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-A8-0175/2019). |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P8_TC1-COD(2018)0178
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 mars 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen syftar till att inrätta en inre marknad som ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bland annat bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. |
|
(2) |
Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling: Agenda 2030 för hållbar utveckling (4), med mål för hållbar utveckling som omfattar tre hållbarhetspelare: miljö, sociala aspekter och ekonomi/styrning. Kommissionens meddelande från 2016 om de nästa stegen för en hållbar europeisk framtid (5) kopplar målen för hållbar utveckling till unionens politiska ram för att säkerställa att alla unionens åtgärder och politiska initiativ, inom unionen och globalt sett, tar hänsyn till målen för hållbar utveckling redan från början. Europeiska rådets slutsatser av den 20 juni 2017 (6) bekräftade unionens och medlemsstaternas engagemang för att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter. |
|
(3) |
2016 undertecknade rådet Parisavtalet om klimatförändringar (7) på unionens vägnar. I artikel 2.1 c i Parisavtalet om klimatförändringar fastställs målet att förstärka åtgärderna mot klimatförändringarna, bland annat genom att göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling. |
|
(4) |
Hållbarhet och övergången till en koldioxidsnål och klimatresilient samt mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig i det långa loppet. Hållbar utveckling har länge stått i centrum för EU-projektet och den sociala och ekologiska dimensionen erkänns i EU-fördragen. |
|
(5) |
I december 2016 gav kommissionen en högnivågrupp i uppdrag att ta fram en övergripande och heltäckande unionsstrategi om hållbar finansiering. I den rapport från högnivågruppen som offentliggjordes den 31 januari 2018 (8) efterlyser man ett tekniskt robust klassifikationssystem på unionsnivå för att klargöra vilka verksamheter som är ”gröna” eller ”hållbara”, med utgångspunkt i att begränsa klimatförändringarna. |
|
(6) |
I mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (9), som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i den handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Inrättandet av ett enhetligt klassifikationssystem och indikatorer för hållbar verksamhet att fastställa hållbarhetsgraden för verksamheter är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som planeras i handlingsplanen. I handlingsplanen slås det fast att en styrning av kapitalflöden mot mer hållbar verksamhet måste bygga på en gemensam definition helhetssyn på konsekvenserna av begreppet ”hållbar” ekonomiska verksamheter och investeringar för den miljömässiga hållbarheten och resurseffektiviteten . Som ett första steg bör tydlig vägledning om vilka typer av verksamheter som bidrar till miljömål hjälpa investerare att informera sig om investeringar som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i enlighet med deras hållbarhetsgrad . Med hänsyn till FN:s hållbarhetsmål och rådets slutsatser av den 20 juni 2017, bör ytterligare vägledning om verksamheter som bidrar till andra hållbarhetsmål, även sociala mål och mål avseende styrning, också , kan komma att tas fram i syfte att genomföra agenda 2030 på ett senare skede fullständigt, sammanhängande, omfattande, integrerat och effektivt sätt . [Ändr. 80] |
|
(6a) |
Även om det är brådskande att ta itu med klimatförändringarna kan en snäv inriktning på koldioxidexponering få negativa effekter genom att investeringsflöden styrs om till mål som innebär andra miljörisker. Därför bör lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att de ekonomiska verksamheterna inte skadar andra miljömål såsom biologisk mångfald och energieffektivitet. Investerare behöver jämförbar och heltäckande information om miljörisker och deras konsekvenser för att kunna bedöma sina portföljer utifrån andra faktorer än koldioxidexponering. [Ändr. 2] |
|
(6b) |
Med tanke på den akuta situationen på flera sammankopplade områden när det gäller miljöförstöring och resursöverkonsumtion behövs det en systematisk strategi mot de exponentiellt ökande negativa tendenserna såsom förlusten av biologisk mångfald, den globala överkonsumtionen av resurser, uppkomsten av nya hot, inbegripet farliga kemikalier och blandningar av dem, näringsbrist, klimatförändringar, ozonnedbrytning, havsförsurning, uttömning av färskvattenresurser och förändrad markanvändning. Därför är det nödvändigt att de åtgärder som vidtas är framåtblickande och avpassade efter de kommande utmaningarna. Omfattningen av dessa utmaningar kräver en ambitiös helhetsinriktad strategi och strikt tillämpning av försiktighetsprincipen. [Ändr. 3] |
|
(7) |
I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU (10) efterlystes ökad finansiering från den privata sektorn för miljö- och klimatrelaterade utgifter, i synnerhet genom att inrätta incitament och metoder som sporrar företagen till att mäta såväl miljökostnaderna för sin verksamhet som vinsterna av att använda miljötjänster. |
|
(7a) |
I Europaparlamentets initiativbetänkande om hållbar finansiering av den 29 maj 2018 fastställs avgörande aspekter av hållbarhetsindikatorerna och taxonomin som ett incitament för hållbara investeringar. Det bör säkerställas att den relevanta lagstiftningen är konsekvent. [Ändr. 4] |
|
(8) |
För att unionen ska uppnå målen för hållbar utveckling krävs det att man styr kapitalflöden mot hållbara investeringar. Det är viktigt att dra full nytta av den inre marknadens potential för att uppnå dessa mål. Det är också viktigt att se till att kapitalflöden som styrs mot hållbara investeringar inte stöter på problem på den inre marknaden. |
|
(8a) |
Utmaningens omfattning förutsätter att hela finanssystemet stegvis flyttas till en position där det kan fungera på hållbar grund. I detta syfte bör hållbara finanser inlemmas i de allmänna finanserna och hänsyn bör tas till konsekvenserna för hållbarheten i fråga om finansiella produkter och tjänster. [Ändr. 5] |
|
(9) |
Att erbjuda finansiella produkter som har till syfte att uppnå miljömässigt hållbara mål är ett effektivt sätt att styra successivt omdirigera privata investeringar mot från verksamheter med negativ miljöpåverkan till mer hållbara verksamheter. Nationella krav för att marknadsföra finansiella produkter , tjänster och företagsobligationer som hållbara investeringar i enlighet med vad som anges i denna förordning , i synnerhet krav som tillåter att de berörda marknadsaktörerna använder en nationell märkning, syftar till att förbättra investerarnas förtroende och riskmedvetenhet , skapa synlighet och motarbeta risken för ”grönmålning”. Grönmålning innebär att man får en orättvis konkurrensfördel genom att marknadsföra en finansiell produkt som miljövänlig när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljönormer. I nuläget har ett fåtal medlemsstater egna märkningssystem. Dessa bygger på olika taxonomier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Med tanke på de politiska åtagandena inom ramen för Parisavtalet och på unionsnivå är det sannolikt att fler och fler medlemsstater kommer att inrätta märkningssystem eller andra krav för marknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara. I samband med detta skulle medlemsstaterna använda sina egna nationella taxonomier för att fastställa vilka investeringar som kvalificerar sig som hållbara. Om sådana nationella krav baseras på olika kriterier i fråga om vilka ekonomiska verksamheter som kvalificerar sig som miljömässigt hållbara kommer investerare att avskräckas från att investera över gränserna då det är svårt att jämföra olika investeringsmöjligheter. Dessutom skulle ekonomiska aktörer som vill locka till sig investeringar från hela unionen behöva uppfylla olika kriterier i olika medlemsstater för att deras verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara för att beviljas de olika märkningarna. Bristen på enhetliga kriterier och indikatorer kommer därför att öka rikta in investeringar på ett miljömässigt ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt sätt samt leda till att miljömål och hållbarhetsmål inte uppfylls. Denna brist ökar därför kostnaderna och skapa skapar ett mycket negativt incitament för ekonomiska aktörer på grund av detta hinder för att få tillträde till gränsöverskridande kapitalmarknader för hållbara investeringar. Hindren för att få tillgång till gränsöverskridande kapitalmarknader för att erhålla finansiering för hållbara projekt förväntas bli ännu större. Kriterierna och indikatorerna för att avgöra huruvida en verksamhet är miljömässigt hållbar graden av en ekonomisk verksamhets hållbarhet bör därför successivt harmoniseras på unionsnivå för att avlägsna hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana uppstår i framtiden. Med en sådan harmonisering av information, mått och kriterier kommer det att bli lättare för ekonomiska aktörer att skaffa finansiering för sina gröna miljömässigt hållbara verksamheter över gränserna, eftersom deras ekonomiska verksamheter kan jämföras mot enhetliga kriterier och indikatorer för att väljas ut som underliggande tillgångar för miljömässigt hållbara investeringar. Den kommer därför att göra det lättare att locka investeringar över unionens gränser. [Ändr. 6] |
|
(9a) |
För att unionen ska kunna nå sina miljömässiga och klimatmässiga åtaganden måste privata investeringar mobiliseras. För att uppnå detta krävs både långsiktig planering och regleringsmässig stabilitet och förutsägbarhet för investerare. För att kunna garantera en enhetlig politisk ram för hållbara investeringar är det därför viktigt att bestämmelserna i denna förordning bygger på den befintliga unionslagstiftningen. [Ändr. 7] |
|
(10) |
Om marknadsaktörerna inte förklarar för investerarna lämnar information om hur de verksamheter som de investerar i bidrar negativt eller positivt till miljömålen, eller om de använder olika koncept mått och kriterier för att förklara vad som utgör en ”hållbar” fastställa konsekvenserna i sin förklaring av en ekonomisk verksamhet verksamhets grad av miljömässig hållbarhet , kommer det att bli alltför besvärligt för investerarna att kontrollera och jämföra dessa olika finansiella produkter. Det har konstaterats att detta avskräcker investerare från att investera i gröna hållbara finansiella produkter. Dessutom har bristen på förtroende bland investerarna mycket negativa effekter för marknaden för hållbara investeringar. Det har dessutom visat sig att nationella regler eller marknadsbaserade initiativ för att ta itu med denna fråga nationellt har lett till en fragmentering av den inre marknaden. Om finansmarknadsaktörerna informerar om hur de finansiella produkter som de påstår är miljövänliga uppfyller miljömålen, och om de i sådana situationer använder gemensamma kriterier för vad som är en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet i hela unionen, kommer det att bli lättare för investerarna att jämföra miljövänliga investeringsmöjligheter investeringsmöjligheternas miljöpåverkan över gränserna och ge incitament till investeringsobjekten att göra sina affärsmodeller mer hållbara . De kommer att investera i gröna finansiella produkter med större tillförsikt i hela unionen, vilket kommer att förbättra den inre marknadens funktion. [Ändr. 8] |
|
(10a) |
För att uppnå en meningsfull miljömässig och bredare hållbarhetseffekt, minska onödig byråkrati för finansmarknadsaktörerna och andra intressenter och underlätta tillväxten på EU:s finansmarknader som finansierar hållbar ekonomisk verksamhet, bör taxonomin baseras på harmoniserade, jämförbara och enhetliga kriterier och indikatorer, som åtminstone omfattar indikatorerna för den cirkulära ekonomin. Indikatorerna bör utformas så att de är förenliga med den enhetliga metoden för livscykelanalys och tillämpas i alla unionens lagstiftningsinitiativ. De bör ligga till grund för bedömningen av ekonomisk verksamhet och investeringsrisker samt konsekvenserna för miljön. Man bör undvika överlappningar i lagstiftning som inte överensstämmer med principerna om bättre lagstiftning och proportionalitet eller med syftet att skapa en konsekvent terminologi och en tydlig regleringsram. Onödiga bördor för både myndigheter och finansinstitut bör också undvikas. Likaledes bör omfattningen och användningen av tekniska granskningskriterier såväl som kopplingen till andra initiativ tydligt fastställas innan taxonomin och de därtill hörande kriterierna träder i kraft. Vid fastställandet av harmoniserade kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör man ta hänsyn till medlemsstaternas behörighet på olika politikområden. Kraven i denna förordning bör tillämpas på ett proportionerligt sätt på små och icke-komplexa institut enligt definitionen i denna förordning. [Ändr. 9] |
|
(10b) |
Indikatorerna bör harmoniseras på grundval av befintliga åtaganden, såsom arbetet inom bland annat kommissionen, Europeiska miljöbyrån och OECD, och bör ta hänsyn till miljöpåverkan med avseende på koldioxidutsläpp och andra utsläpp, biologisk mångfald, produktion av avfall, användning av energi och förnybar energi, råvaror, vatten samt direkt och indirekt markanvändning, i enlighet med kommissionens övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029), EU-handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614) och Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: På väg mot ett kretsloppssamhälle (2014/2208(INI)). Dessutom bör indikatorerna utformas för att även ta hänsyn till rekommendationerna från kommissionens expertgrupp för stöd till finansiering av den cirkulära ekonomin. Kommissionen bör utvärdera hur expertgruppens arbete kan integreras i den tekniska expertgruppen. Indikatorerna bör ta hänsyn till internationellt erkända hållbarhetsstandarder. [Ändr. 10] |
|
(11) |
För att ta itu med befintliga hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana hinder uppstår i framtiden bör det krävas att medlemsstaterna och unionen använder ett gemensamt koncept för miljömässigt hållbara investeringar investeringars grad av miljömässig hållbarhet när de fastställer krav för marknadsaktörer i syfte att märka finansiella produkter , tjänster eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara på nationell nivå. Av samma skäl bör fondförvaltare och institutionella investerare som framhåller sig själva som att de eftersträvar miljömål använda samma koncept för miljömässigt hållbara investeringar och samma indikatorer, mått och kriterier för att beräkna miljöpåverkan när de berättar hur de eftersträvar dessa mål. [Ändr. 11] |
|
(12) |
Genom att inrätta kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter kan man uppmuntra företag att frivilligt lämna ut uppgifter på sina webbplatser om sina miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Denna information Informationen om verksamheters miljöpåverkan kommer inte bara att hjälpa berörda finansmarknadsaktörer att lätt hitta information om vilka företag som bedriver miljömässigt hållbara fastställa och avgöra graden av miljömässig hållbarhet för de ekonomiska verksamheter som bedrivs av företag , men den utan kommer också även att göra det lättare för dessa företag företagen att skaffa finansiering för sina gröna verksamheter. [Ändr. 12] |
|
(13) |
En klassifikation på unionsnivå av miljömässigt hållbara Unionsomfattande indikatorer som är relevanta för att fastställa ekonomiska verksamheter verksamheters miljöpåverkan bör göra det möjligt att utarbeta framtida unionspolitik och strategier , även unionsomfattande normer för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och att i slutändan inrätta märkningar som formellt erkänner efterlevnaden av dessa normer i hela unionen samt utgör grunden för andra ekonomiska, lagstiftningsmässiga och tillsynsrelaterade åtgärder . Enhetliga rättsliga krav för att betrakta investeringar som miljömässigt hållbara investeringar, bedöma investeringars grad av miljömässig hållbarhet baserat på enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara att fastställa ekonomiska verksamheter verksamheters grad av miljömässig hållbarhet och gemensamma indikatorer för bedömning av investeringars miljöpåverkan , behövs som en referens för framtida unionslagstiftning som har som mål att möjliggöra sådana underlätta övergången från investeringar med negativ miljöpåverkan till investeringar med positiv miljöpåverkan . [Ändr. 13] |
|
(14) |
När det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen har skulle politiska åtgärder såsom inrättandet av en europeisk fond för strategiska investeringar visat sig kunna vara ett effektivt bidrag till att mobilisera och styra privata investeringar, tillsammans med offentliga finanser, mot hållbara investeringar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/1017 (11) nämns ett fyrtioprocentigt övergripande klimatinvesteringsmål för infrastruktur- och innovationsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Gemensamma kriterier för ekonomiska verksamheters hållbarhet skulle kunna och gemensamma indikatorer för bedömning av miljöpåverkan kan underbygga liknande framtida unionsinitiativ som stöder mobiliserar investeringar som eftersträvar klimatrelaterade mål eller andra miljömål. [Ändr. 14] |
|
(15) |
För att undvika marknadsfragmentering liksom att konsumenternas intressen lider skada på grund av olikartade begrepp för vad som utgör miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter avseende ekonomiska verksamheters grad av miljömässig hållbarhet bör de nationella krav som marknadsaktörer bör följa när de vill marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara enligt denna förordning bygga på de enhetliga kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Dessa marknadsaktörer inkluderar finansmarknadsaktörer som erbjuder ”gröna” hållbara finansiella produkter eller tjänster och icke-finansiella företag som emitterar ”gröna” hållbara företagsobligationer. [Ändr. 15] |
|
(16) |
För att undvika att skada konsumenternas intressen bör fondförvaltare och institutionella investerare som erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara informera om hur och i vilken utsträckning kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter används för att avgöra hur pass miljömässigt hållbara investeringarna är. Den information som förmedlas bör göra det möjligt för investerare att förstå den andel av finansieringen som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla ekonomiska verksamheter, och således investeringens grad av miljömässig hållbarhet. Kommissionen bör specificera de uppgifter som måste offentliggöras för detta ändamål. Dessa uppgifter bör göra det lätt för nationella behöriga myndigheter att kontrollera om informationskravet följs och att verkställa denna skyldighet i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning. |
|
(17) |
För att undvika att informationskravet kringgås bör denna skyldighet också gälla om alla finansiella produkter erbjuds som produkter med liknande egenskaper som miljömässigt hållbara investeringar, inklusive sådana som har miljöskydd som sitt mål i bredare bemärkelse. Finansmarknadsaktörer bör inte behöva investera i enbart miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställs i enlighet med de tekniska granskningskriterierna i denna förordning. De Finansmarknadsaktörer och andra aktörer bör uppmuntras att informera kommissionen om de anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna i denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier som är relevanta för de verksamheter som de finansierar ännu inte har fastställts, bör betraktas som miljömässigt hållbar hållbara , för att hjälpa kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att komplettera eller uppdatera de tekniska granskningskriterierna. [Ändr. 16] |
|
(18) |
För att kunna avgöra huruvida graden av miljömässig hållbarhet för en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar bör en uttömmande förteckning av miljömål upprättas , vilken bygger på indikatorer som mäter miljöpåverkan, och man bör då ta hänsyn till dess inverkan på hela den industriella värdekedjan och se till att den stämmer överens med den befintliga unionslagstiftningen, såsom paketet om ren energi . [Ändr. 17] |
|
(19) |
Miljömålet att skydda sunda ekosystem bör tolkas med hänsyn tagen till unionens relevanta lagstiftningsinstrument och andra instrument, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (12), rådets direktiv 92/43/EEG (13), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (14), EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 (15), EU:s strategi för grön infrastruktur, rådets direktiv 91/676 (16), Europaparlamentets och rådets förordning nr 511/2014 (17), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 (18), handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (19) och handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter (20). |
|
(20) |
För varje miljömål bör det fastställas enhetliga kriterier på grundval av uppgifter som tas fram med hjälp av harmoniserade indikatorer för att bedöma för ekonomiska verksamheter som anses bidra väsentligt till det målet. Ett inslag i dessa enhetliga kriterier bör vara att undvika avsevärd skada på något av de miljömål som anges i denna förordning. Syftet är att undvika att investeringar betraktas som miljömässigt hållbara trots att de ekonomiska verksamheter som gynnas av dessa investeringar skadar miljön i en utsträckning som väger tyngre än deras bidrag till ett miljömål. Villkoren för ett väsentligt bidrag och för att inte orsaka avsevärd skada bör möjliggöra investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter för att faktiskt bidra till miljömålen. [Ändr. 18] |
|
(21) |
Mot bakgrund av det gemensamma åtagandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om att följa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att stödja hållbar tillväxt för alla och för att erkänna betydelsen av internationella miniminormer för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, bör efterlevnaden av minimigarantier vara ett krav för att ekonomiska verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara. Av denna anledning bör ekonomiska verksamheter bara kvalificera sig som miljömässigt hållbara om de bedrivs med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (nedan kallad ILO) förklaring om grundläggande rättigheter och principer i arbetslivet och de åtta grundläggande ILO-konventionerna. I de grundläggande ILO-konventionerna definieras de mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter som företag måste följa. Flera av dessa internationella normer slås också fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet förbudet mot slaveri och tvångsarbete och principen om icke-diskriminering. Dessa minimigarantier påverkar inte tillämpningen av striktare krav gällande miljö, hälsa och säkerhet samt social hållbarhet som anges i unionsrätten, i tillämpliga fall. |
|
(22) |
Med tanke på de specifika tekniska uppgifter som behövs för att bedöma en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och den snabbt föränderliga vetenskapen och tekniken bör kriterierna för miljömässigt hållbara av relevans vid fastställandet av graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter anpassas regelbundet efter sådana förändringar. För att kriterierna och indikatorerna ska vara uppdaterade, baserat på vetenskapliga bevis och bidrag från experter liksom från berörda parter, bör villkoren för väsentligt bidrag och avsevärd skada specificeras närmare för olika ekonomiska verksamheter och bör uppdateras regelbundet. För detta ändamål bör detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier och en uppsättning harmoniserade indikatorer fastställas av kommissionen för olika ekonomiska verksamheter, på grundval av tekniska synpunkter från en flerpartsplattform för hållbar finansiering. [Ändr. 19] |
|
(23) |
Vissa ekonomiska verksamheter har en negativ inverkan på miljön, och ett väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål kan uppnås genom att minska den inverkan. För dessa ekonomiska verksamheter bör man fastställa tekniska granskningskriterier som kräver en väsentlig förbättring av miljöprestandan jämfört med bland annat industrigenomsnittet för att överväga huruvida den verksamheten kan ge ett betydande bidrag till ett eller flera miljömål . Dessa kriterier bör också ta hänsyn till en specifik ekonomisk verksamhets långsiktiga inverkan (dvs . längre än tre år),särskilt de miljömässiga fördelarna med produkter och tjänster samt mellanprodukters bidrag, och på så sätt bedöma konsekvenserna av alla tillverknings- och användningsled under hela värdekedjan och livscykeln . [Ändr. 20] |
|
(24) |
En ekonomisk verksamhet bör inte betraktas som miljömässigt hållbar om den skadar miljön mer än den gynnar den inte leder till en nettofördel för miljön . De tekniska granskningskriterierna bör fastställa de minimikrav som är nödvändiga för att undvika avsevärd skada på övriga mål. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den säkerställa att de är rimliga, proportionerliga och baseras på tillgängliga vetenskapliga bevis och samt tar hänsyn till hela värdekedjan och teknikers livscykel. Kommissionen bör också se till att de uppdateras regelbundet. Om den vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig visshet bör försiktighetsprincipen gälla, i linje med artikel 191 i EUF-fördraget. [Ändr. 21] |
|
(25) |
När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna och en uppsättning harmoniserade indikatorer bör den beakta relevant unionsrätt, liksom icke-lagstiftningsinstrument på unionsnivå som redan finns, inklusive Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 66/2010 (21), EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (22), EU:s kriterier för grön offentlig upphandling (23) , kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, den europeiska plattformen för livscykelanalys och det pågående arbetet med regler för produkters och organisationers miljöavtryck (24). För att undvika onödiga avvikelser från klassifikationer av ekonomiska verksamheter som redan används för andra ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till statistiska klassifikationer med anknytning till miljöindustrin, nämligen klassifikationen av miljöskyddsaktiviteter (Cepa) och klassifikationen av resurshanteringsaktiviteter (CReMA) (25). [Ändr. 22] |
|
(26) |
Vid fastställande och uppdatering av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör kommissionen även beakta infrastruktursektorns de olika sektorernas särdrag och ta hänsyn till miljörelaterade, sociala och ekonomiska externaliteter i en lönsamhetsanalys. I detta avseende bör kommissionen beakta det arbete som utförs av internationella organisationer, såsom OECD, relevant unionsrätt och unionsnormer, inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (30) och aktuella metoder. I detta sammanhang bör de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna främja lämpliga ramar för styrning som integrerar faktorerna miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, som tas upp i de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar (31), i alla stadier av ett projekts livscykel. [Ändr. 23] |
|
(26a) |
När kommissionen fastställer de tekniska granskningskriterierna bör den även ta hänsyn till övergångsåtgärder för verksamheter som stöder övergången till en mer hållbar koldioxidsnål ekonomi. För företag som för närvarande bedriver ekonomisk verksamhet som är mycket skadlig för miljön bör det finnas incitament för en snabb övergång till miljömässigt hållbar, eller åtminstone miljömässigt oproblematisk status. De tekniska granskningskriterierna bör uppmuntra sådana övergångsprocesser där de förekommer. Om flertalet företag som bedriver en viss skadlig verksamhet bevisligen är i färd med en sådan övergång kan granskningskriterierna ta hänsyn till detta. Att ett seriöst övergångsarbete pågår kan påvisas bl.a. genom fortlöpande forsknings- och utvecklingsinsatser, stora kapitalinvesteringar i projekt som omfattar ny och mer miljömässigt hållbar teknik eller konkreta övergångsplaner åtminstone i ett tidigt skede av genomförandet. [Ändr. 24] |
|
(27) |
För att främja en miljömässigt hållbar innovation och för att undvika att snedvrida konkurrensen i samband med anskaffandet av finansiering för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör de tekniska granskningskriterierna se till att alla relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor makrosektorer (dvs. Nace-sektorer såsom jordbruk, skogsbruk och fiske, tillverkning, el-, gas- och ångförsörjning samt luftkonditionering, byggverksamhet, transport och magasinering) kan kvalificera sig som miljömässigt hållbara och behandlas lika om de bidrar lika mycket till ett eller flera av de miljömål som slås fast i denna förordning samtidigt som inga andra miljömål i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada . Den potentiella kapaciteten att bidra till de miljömålen kan dock variera mellan sektorer, vilket bör återspeglas i kriterierna granskningskriterierna . Inom varje sektor ekonomisk makrosektor bör dock dessa kriterier inte ge vissa ekonomiska verksamheter orättvisa nackdelar jämfört med andra, om de förstnämnda bidrar till miljömålen i samma utsträckning som de sistnämnda samtidigt som inga andra miljömål som nämns i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada . [Ändr. 25] |
|
(27a) |
Miljömässigt hållbara verksamheter är ett resultat av teknik och produkter som har utvecklats i hela värdekedjan. De tekniska granskningskriterierna bör därför ta hänsyn till hela värdekedjan, från bearbetning av råvaror till slutprodukten och dess avfallsfas, i det slutgiltiga tillhandahållandet av miljömässigt hållbara verksamheter. [Ändr. 26] |
|
(27b) |
För att undvika avbrott i väl fungerande värdekedjor bör de tekniska granskningskriterierna ta hänsyn till att miljömässigt hållbara verksamheter möjliggörs av teknik och produkter som utvecklats av flera olika ekonomiska aktörer. [Ändr. 27] |
|
(28) |
Vid fastställandet av de tekniska granskningskriterierna bör kommissionen bedöma de potentiella övergångsriskerna, huruvida hastigheten i antagandet av de kriterierna beträffande miljömässigt hållbara verksamheter kan leda till strandade tillgångar eller skapa inkonsekventa incitament, och huruvida de kan påverka likviditeten på finansmarknaderna negativt. [Ändr. 28] |
|
(29) |
För att undvika överdrivet betungande efterlevnadskostnader för de ekonomiska aktörerna bör kommissionen fastställa tekniska granskningskriterier som ger tillräcklig klarhet angående rättsläget, är praktiskt genomförbara, lätta att tillämpa och vars efterlevnad kan kontrolleras med rimliga efterlevnadskostnader. |
|
(30) |
För att säkerställa att investeringarna styrs mot ekonomiska verksamheter som har störst positiv inverkan på miljömålen bör kommissionen prioritera att inrätta tekniska granskningskriterier för de ekonomiska verksamheter som potentiellt kan bidra mest till miljömålen . Granskningskriterierna bör beakta projektresultat för att underlätta identifieringen och utvecklingen av ny teknik samt för att ta hänsyn till skalbarheten hos denna teknik. [Ändr. 29] |
|
(31) |
Lämpliga tekniska granskningskriterier bör fastställas för transportsektorn, även för mobila tillgångar, som bör ta hänsyn till teknikers hela livscykel och att transportsektorn, inklusive internationell sjöfart, står för nästan 26 % av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Såsom slås fast i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt (32) står transportsektorn för omkring 30 % av de ytterligare årliga investeringar som behövs för hållbar utveckling i unionen, bland annat genom ökad elektrifiering eller en övergång till renare transportsätt genom att främja trafikomställningar och trafikledning. [Ändr. 30] |
|
(32) |
Det är särskilt viktigt att kommissionen, när den förbereder utarbetandet av de tekniska granskningskriterierna, anordnar lämpliga samråd i linje med kraven på bättre lagstiftning. Arbetet med att inrätta och uppdatera de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör också involvera berörda parter och bygga på vetenskaplig bevisning, socioekonomiska effekter, bästa praxis och befintligt arbete och befintliga enheter, i synnerhet kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, samt på råd från experter med styrkt kunskap och övergripande erfarenhet inom de berörda områdena. Därför bör kommissionen inrätta en plattform för hållbar finansiering. Denna plattform bör bestå av många olika experter som representerar både den privata och den offentliga sektorn för att säkerställa att hänsyn tas till alla de berörda sektorernas särdrag . Representanterna från offentlig sektor bör inkludera experter från Europeiska miljöbyrån och nationella miljöskyddsorganisationer , de europeiska tillsynsmyndigheterna , European Financial Reporting Advisory Group och Europeiska investeringsbanken. Experter från den privata sektorn bör inkludera representanter för berörda parter, bland annat finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer, representanter för den reala ekonomin som företräder en lång rad olika näringsgrenar , universitet, forskningsinstitut, sammanslutningar och organisationer. Vid behov bör plattformen få be om råd från icke-medlemmar. Plattformen bör ge kommissionen råd angående utveckling, analys och översyn av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna , inklusive deras potentiella inverkan på värderingen av tillgångar som fram till antagandet av de tekniska granskningskriterierna ansågs vara ”gröna” tillgångar hållbara enligt befintlig marknadspraxis. Plattformen bör också ge råd till kommissionen om huruvida de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna är lämpliga för ytterligare användningsområden i framtida politiska initiativ på EU-nivå som strävar efter att underlätta hållbara investeringar. Plattformen bör ge kommissionen råd om utarbetandet av redovisningsnormer för hållbarhet och integrerade rapporteringsstandarder för företag och finansmarknadsaktörer, däribland genom en översyn av direktiv 2013/34/EU. [Ändr. 31] |
|
(33) |
För att specificera kraven i denna förordning, och framför allt för att fastställa och uppdatera detaljerade och tekniska granskningskriterier och indikatorer för olika ekonomiska verksamheter när det gäller vad som utgör ett väsentligt bidrag till och avsevärd skada på miljömålen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende de uppgifter som krävs för att följa informationskravet i artikel 4.3, liksom de tekniska granskningskriterier som nämns i artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga offentliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. I synnerhet, för att säkerställa lika stor delaktighet vid förberedelsen av delegerade akter, bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och Europaparlamentets och rådets experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter. [Ändr. 32] |
|
(34) |
För att ge de berörda aktörerna tillräckligt med tid för att bekanta sig med de kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som anges i denna förordning och förbereda sig inför tillämpningen av dessa bör skyldigheterna i denna förordning bli tillämpliga, för varje miljömål, sex månader efter det att de berörda tekniska granskningskriterierna har antagits. |
|
(35) |
Tillämpningen av denna förordning bör ses över regelbundet och senast efter två år, för att bedöma hur utvecklingen i fråga om de tekniska granskningskriterierna och harmoniserade indikatorerna för miljömässigt hållbara och miljömässigt skadliga verksamheter fortskrider, användningen av definitionen av miljömässigt hållbar investering och av investeringar med negativ miljöpåverkan, och huruvida efterlevnaden av skyldigheterna kräver att man inrättar ytterligare en kontrollmekanism. Översynen bör också inkludera en bedömning av huruvida de bestämmelser som krävs för att utvidga denna förordnings tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta mål för social hållbarhet. Kommissionen bör vid behov senast den 31 mars 2020 lägga fram ytterligare lagförslag om inrättandet av en mekanism för kontroll av efterlevnaden. [Ändr. 33] |
|
(36) |
Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, på grund av behovet av att införa enhetliga kriterier och indikatorer för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 34] |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I denna förordning fastställs kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar verksamhets miljöpåverkan och hållbarhet, för att fastställa hur pass miljömässigt hållbar en investering är.
2. Denna förordning ska tillämpas på
|
a) |
åtgärder som antas av medlemsstaterna eller unionen som ställer krav på marknadsaktörer finansmarknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs i unionen som miljömässigt hållbara, |
|
b) |
finansmarknadsaktörer som i unionen erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar eller som investeringar med liknande egenskaper , och |
|
ba) |
finansmarknadsaktörer som erbjuder andra finansiella produkter, förutom om
|
2a. De kriterier som avses i artikel 1.1 ska tillämpas på ett proportionerligt sätt och onödiga administrativa bördor ska undvikas, med beaktande av finansmarknadsaktörens och kreditinstitutens art, storlek och komplexitet och med förenklade bestämmelser för små och icke-komplexa enheter i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 4.2d.
2b. De kriterier som avses i första punkten i denna artikel får på frivillig basis användas för det syfte som anges i den punkten av företag som inte omfattas av artikel 1.2 eller med avseende på andra finansiella instrument än de som definieras i artikel 2.
2c. Kommissionen ska anta en delegerad akt med specificering av de uppgifter som finansmarknadsaktörerna ska lämna till de behöriga myndigheterna för tillämpning av punkt 2 a. [Ändr. 35, 55, 59, 87 och 96]
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning gäller följande definitioner:
|
a) |
miljömässigt hållbar investering: investering som finansierar en eller flera ekonomiska verksamheter som inom ramen för denna förordning kvalificerar sig som miljömässigt hållbara. |
|
b) |
finansmarknadsaktör: finansmarknadsaktör något av följande enligt definitionen i artikel 2 a i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341].
|
|
ba) |
emittent: en börsnoterad emittent enligt definitionerna i artikel 2.1 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG (33) och artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 (34). |
|
c) |
finansiella produkter: finansiella produkter portföljförvaltning, alternativ investeringsfond, försäkringsbaserad investeringsprodukt, pensionsprodukt, pensionsplan, fondföretag, företagsobligation enligt definitionen i artikel 2 j i [kommissionens förslag till förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341] samt emissioner som avses i direktiv 2003/71/EG och förordning (EU) 2017/1129) . |
|
ca) |
miljöindikatorer: åtminstone mätning av förbrukningen av resurser, såsom råvaror, energi, förnybar energi, vatten, inverkan på ekosystemtjänster, utsläpp inklusive koldioxidutsläpp, inverkan på biologisk mångfald och markanvändning samt avfallsproduktion, utgående från vetenskapliga belägg, kommissionens metod för livscykelanalys och i enlighet med kommissionens övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029). |
|
cb) |
relevant nationell behörig myndighet: den/de behöriga myndighet/er eller tillsynsmyndighet/er i medlemsstaterna som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010, förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1094/2010, i vilkas räckvidd ingår den kategori av finansmarknadsaktörer som omfattas av kravet på information enligt artikel 4 i denna förordning. |
|
cc) |
relevant europeisk tillsynsmyndighet: den europeiska tillsynsmyndigheten eller de europeiska tillsynsmyndigheter som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1094/2010 och/eller förordning (EU) nr 1095/2010, i vilkas räckvidd ingår den kategori av finansmarknadsaktörer som omfattas av kravet på information enligt artikel 4 i denna förordning. |
|
d) |
begränsning av klimatförändringar: arbetet med det arbete, inklusive övergångsåtgärder, som krävs för att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen gott och väl under 2 oC över de förindustriella nivåerna och strävan efter att begränsa temperaturökningen den till 1,5 oC över de förindustriella nivåerna , i enlighet med Parisavtalet . |
|
e) |
anpassning till klimatförändringar: arbetet med att anpassa sig till det de faktiska och förväntade klimatet klimatförändringarna och dess deras effekter. |
|
f) |
växthusgas: växthusgas som finns förtecknad i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (35). |
|
g) |
cirkulär ekonomi: upprätthållande av värdet på och bruket av produkter, material och alla övriga resurser inom ekonomin på högsta nivå så länge som möjligt, och således minskning av miljöpåverkan och minimering av avfallet, även genom tillämpning av den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (36) och minimering av resursanvändning utifrån nyckelindikatorer för cirkulär ekonomi i enlighet med övervakningsramen för framsteg på väg mot den cirkulära ekonomin, som omfattar olika etapper av produktion, konsumtion och avfallshantering . |
|
h) |
förorening:
|
|
i) |
sunda ekosystem: ekosystem som befinner sig i ett gott fysiskt, kemiskt och biologiskt tillstånd eller har god fysisk, kemisk och biologisk kvalitet , och som är självreproducerbara eller kan återställa sin egen balans samt bevarar den biologiska mångfalden . |
|
j) |
energieffektivitet: mer effektiv användning av energi i alla steg av energikedjan, från produktion till slutlig förbrukning. |
|
k) |
god miljöstatus: god miljöstatus enligt definitionen i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG. |
|
l) |
marina vatten: marina vatten enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG. |
|
m) |
ytvatten, inlandsvatten, vatten i övergångszon och kustvatten: samma betydelse som i artikel 2.1, 2.3, 2.6 och 2.7 i direktiv 2000/60/EG (38). |
|
n) |
hållbart skogsbruk: användning av skogar och skogsbevuxen mark på ett sätt och med en intensitet som gör att de behåller sin biologiska mångfald, avkastning, förmåga till återväxt, livskraft och kapacitet att för närvarande och i framtiden fullgöra sina relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala uppgifter på lokal, nationell och global nivå, utan att skada andra ekosystem i enlighet med tillämplig lagstiftning . [Ändr. 36, 88 och 89] |
Kapitel II
Miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
Artikel 3
Kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter
För att fastställa en investerings grad av miljömässig hållbarhet ska den ekonomiska verksamheten anses vara miljömässigt hållbar om denna verksamhet uppfyller samtliga följande kriterier:
|
a) |
Den ekonomiska verksamheten bidrar väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artiklarna 6–11. |
|
b) |
Den ekonomiska verksamheten skadar inte avsevärt något av miljömålen i artikel 5 i enlighet med artikel 12. |
|
c) |
Den ekonomiska verksamheten utförs i överensstämmelse med de minimigarantier som fastställs i artikel 13. |
|
d) |
Den ekonomiska verksamheten överensstämmer med de tekniska granskningskriterierna, i de fall kommissionen har specificerat sådana baserat på harmoniserad mätning av hållbarheten på företags- eller fabriksnivå som hör till den ekonomiska verksamheten och i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. [Ändr. 37] |
Artikel 3a
Kriterier för ekonomiska verksamheter med avsevärd negativ miljöpåverkan
Kommissionen ska senast den 31 december 2021 göra en konsekvensbedömning av konsekvenserna av en översyn av denna förordning, så att ramen för hållbara investeringar utvidgas med en ram som används för att fastställa kriterier för när och hur en ekonomisk verksamhet har en avsevärd negativ inverkan på hållbarheten. [Ändr. 38]
Artikel 4
Användning Tillämpning av och uppfyllande av kriterierna för miljömässigt hållbara att avgöra graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter
1. Medlemsstaterna och unionen ska tillämpa kriterierna för fastställande av miljömässigt hållbara graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter i artikel 3 i samband med alla åtgärder som föreskriver krav hållbarhetskrav på marknadsaktörer avseende finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som ”miljömässigt hållbara”.
2. Finansmarknadsaktörer som erbjuder finansiella produkter som eller företagsobligationer ska lämna ut den relevanta information som gör att de kan fastställa om de produkter som de erbjuder uppfyller villkoren för miljömässigt hållbara investeringar, eller som investeringar med liknande egenskaper, ska lämna ut information om hur och i vilken utsträckning kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter enligt artikel 3 används för att avgöra investeringens grad av miljömässig hållbarhet enligt kriterierna i artikel 3 . Om finansmarknadsaktörerna anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna i denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier ännu inte har fastställts, bör betraktas som miljömässigt hållbar, kan ska de informera kommissionen. Kommissionen ska vid behov underrätta plattformen om hållbar finansiering enligt artikel 15 i samband med sådana begäranden från finansmarknadsaktörerna. Finansmarknadsaktörer ska inte erbjuda finansiella produkter som miljömässigt hållbara investeringar eller som investeringar med liknande egenskaper om produkterna inte uppfyller kraven för miljömässig hållbarhet.
2a. Medlemsstaterna ska i nära samarbete med den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten övervaka den information som avses i punkt 2. Finansmarknadsaktörerna ska rapportera den till den relevanta nationella behöriga myndigheten som utan dröjsmål ska skicka den till relevant europeisk tillsynsmyndighet. Om den relevanta nationella behöriga myndigheten eller den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten inte håller med om den information som lämnats ut i enlighet med punkterna 2 och 2a ska finansmarknadsaktörerna se över och korrigera informationen.
2b. Utlämnande av sådan information som avses i artikel 4 ska följa principerna om rättvisande, tydlig och icke vilseledande information i direktiv (EU) 2014/65/EU och i direktiv (EU) 2016/97 och de interventionsbefogenheter som avses i artikel 4.2 c ska överensstämma med dem som ingår i förordning (EG) nr 600/2014.
2c. Inga informationskrav enligt [EUT: infoga hänvisning till förordningen om upplysningar avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341] ska krävas i denna förordning.
2d. Små och icke-komplexa företag som avses i artikel 2.2b och 2.2c ska omfattas av förenklade bestämmelser.
3. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera punkt punkterna 2 , 2a och 2b för att specificera vilka uppgifter som krävs för att följa den punkten de punkterna, inklusive en förteckning över investeringar med liknande egenskaper som hållbara investeringar och de relevanta kvalifikationströsklarna enligt punkt 2 , med beaktande av tillgången på relevant information och de tekniska granskningskriterier som anges i denna förordning. Dessa uppgifter ska göra det möjligt för investerare att fastställa
|
a) |
hur stor procentandel av innehavet som hänför sig till i olika företag som bedriver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter, |
|
b) |
andelen av investeringen som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla ekonomiska verksamheter. |
|
ba) |
relevanta definitioner av små och icke-komplexa företag som avses i artikel 2b samt de förenklade bestämmelser som gäller för dessa företag. |
3a. Finansmarknadsaktörerna ska offentliggöra den information som avses i punkt 3 a och b.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akten i enlighet med punkt 3 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020. Kommissionen kan komma att ändra den delegerade akten, i synnerhet mot bakgrund av ändringsförslag som rör de delegerade akter som antagits i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. [Ändr. 39]
Artikel 4a
Marknadsövervakning
1. Den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten ska i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 övervaka marknaden för de finansprodukter som avses i artikel 1 i denna förordning, vilka marknadsförs, distribueras eller säljs i unionen.
2. De behöriga nationella myndigheterna ska utöva tillsyn över marknaden för finansiella produkter som marknadsförs, distribueras eller säljs i eller från deras medlemsstat.
3. I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 får den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten, om de enheter som avses i artikel 1 inte uppfyller denna förordning, tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning i unionen av de finansiella produkter som avses i artikel 1.
Ett förbud eller en begränsning enligt artikel 3 får tillämpas under omständigheter eller omfattas av undantag som den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten fastställt.
4. När den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder enligt denna artikel ska den säkerställa att åtgärderna
|
a) |
inte påverkar finansmarknadernas effektivitet eller investerarna på ett negativt sätt som inte står i proportion till åtgärdens fördelar, |
|
b) |
inte skapar risk för regelarbitrage. |
Om en eller flera behöriga myndigheter har vidtagit en åtgärd enligt denna artikel får relevant europeisk tillsynsmyndighet vidta någon av de åtgärder som avses i punkt 1.
5. Innan den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten fattar beslut om att vidta åtgärder enligt denna artikel ska den underrätta de behöriga myndigheterna om vilken åtgärd som föreslås.
6. Den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall och minst var tredje månad. Om förbudet eller begränsningen inte förnyas efter den tremånadersperioden ska det/den upphöra att gälla.
7. En åtgärd som den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten vidtar enligt denna artikel ska ha företräde framför tidigare åtgärder som vidtagits av en behörig myndighet. [Ändr. 40]
Artikel 5
Miljömål Hållbarhetsmål
1. För tillämpningen av denna förordning utgörs miljömålen av följande:
|
1. |
Begränsning av klimatförändringarna. |
|
2. |
Anpassning till klimatförändringarna. |
|
3. |
Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser. |
|
4. |
Övergång till en cirkulär ekonomi, inklusive förebyggande av avfall och återvinning ökad användning av avfall sekundära råmaterial . |
|
5. |
Förebyggande och begränsning av föroreningar. |
|
6. |
Skydd av biologisk mångfald och sunda ekosystem och återställande av skadade ekosystem . |
1a. De mål som anges i första stycket ska mätas genom harmoniserade indikatorer, livscykelanalys och vetenskapliga kriterier och ska uppfyllas så att kommande miljöutmaningar kan antas. [Ändr. 41]
Artikel 6
Väsentliga bidrag till begränsningen av klimatförändringarna
1. En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet genom att undvika eller minska växthusgasutsläppen eller förbättra upptaget på något av följande sätt, även genom process- eller produktinnovation:
|
a) |
Den genererar, lagrar , distribuerar eller använder förnybar energi eller klimatneutral energi (inklusive koldioxidneutral energi) i enlighet med direktivet om förnybar energi , bland annat genom att använda innovativ teknik med potential för betydande framtida besparingar eller genom en nödvändig förstärkning av elnätet. |
|
b) |
Den ökar energieffektiviteten i alla sektorer, utom energiproduktion med användning av fasta fossila bränslen, och i alla stadier av energikedjan, för att minska primärenergianvändningen och den slutliga energianvändningen . |
|
c) |
Den ökar den rena eller klimatneutrala mobiliteten. |
|
d) |
Den byter till att använda eller ökar användningen av miljömässigt hållbara förnybara material baserat på en fullständig livscykelanalys, och ersätter särskilt material som grundar sig på fossilt bränsle, vilket gör det möjligt att minska växthusgasutsläppen på kort sikt . |
|
e) |
Den ökar användningen av miljösäker koldioxidavskiljning och koldioxidanvändning samt teknik för koldioxidavskiljning och koldioxidlagring som åstadkommer en nettominskning av utsläppen . |
|
f) |
Den fasar ut antropogena utsläpp av växthusgaser, inklusive från fossila bränslen. |
|
fa) |
Den ökar avlägsnandet av koldioxid från atmosfären och koldioxidlagringen i naturliga ekosystem, t.ex. genom beskogning, återställande av skogar och regenerativt jordbruk. |
|
g) |
Den upprättar den energiinfrastruktur som krävs för att göra det möjligt att fasa ur de fossila bränslena ur energisystemen. |
|
h) |
Den framställer rena och effektiva bränslen från förnybara eller koldioxidneutrala källor. |
2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringarna. De tekniska granskningskriterierna ska omfatta tröskelvärden för begränsande åtgärder i linje med målet att begränsa den globala uppvärmningen till gott och väl under 2 oC och ansträngningarna att begränsa den till 1,5 oC över förindustriell nivå, i enlighet med Parisavtalet. |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer som avses i punkt 2 i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020. [Ändr. 42, 66 och 99]
Artikel 7
Väsentligt bidrag till anpassning till klimatförändringarna
1. En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna om den verksamheten väsentligen bidrar till att minska de negativa effekterna av de nuvarande och förväntade klimatförändringarna eller genom att förebygga en ökning av eller skifta klimatförändringens negativa effekter, på följande sätt:
|
a) |
Den förebygger eller minskar klimatförändringarnas plats- och sammanhangsspecifika negativa inverkan, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser, på den ekonomiska verksamheten. |
|
b) |
Den förebygger eller minskar den negativa inverkan som klimatförändringarna kan ha på den naturliga och bebyggda miljö där den ekonomiska verksamheten utförs, vilket ska bedömas och prioriteras med hjälp av tillgängliga klimatprognoser och studier av människans klimatpåverkan . |
2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till anpassning till klimatförändringarna, |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 31 december 2019 för att säkerställa att den träder i kraft den 1 juli 2020. [Ändr. 43]
Artikel 8
Väsentligt bidrag till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
1. En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten vattenförekomster och marina resurser vatten om den verksamheten väsentligen bidrar till god vattenstatus, inbegripet färskvatten, vatten i övergångszon inlandsytvatten , flodmynningar och kustvatten, eller till god miljöstatus hos marina vatten , och om man inom den verksamheten vidtar lämpliga åtgärder för att återställa, skydda eller bibehålla den biologiska mångfalden, produktiviteten, motståndskraften, värdet och det marina ekosystemets övergripande hälsa, samt försörjningsmöjligheterna för de samhällen som är beroende av dessa , på något av följande sätt:
|
a) |
Den skyddar den akvatiska miljön , inklusive badvatten (strandnära vatten och havsvatten) från negativa effekter av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten , inklusive plast, genom att säkerställa lämplig hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och industrispillvatten i enlighet med artiklarna 3, 4, 5 och 11 i rådets direktiv 91/271/EEG (39) eller i enlighet med bästa tillgängliga teknik enligt vad som fastställs i direktiv 2010/75/EU . |
|
aa) |
Den skyddar den akvatiska miljön från negativa effekter av utsläpp till sjöss i enlighet med IMO-baserade konventioner såsom Marpol, liksom konventioner som inte omfattas av Marpol, exempelvis barlastvattenkonventionen och de regionala havskonventionerna. |
|
b) |
Den skyddar människors hälsa från negativa effekter av eventuell kontaminering av dricksvatten genom att säkerställa att det är fritt från alla mikroorganismer, parasiter och ämnen som utgör en potentiell fara för människors hälsa, och kontrollerar att det uppfyller minimikraven i delarna A och B i bilaga I till rådets direktiv 98/83/EG (40), och ökar medborgarnas tillgång till rent dricksvatten. |
|
c) |
Den innebär ett vattenuttag i linje med målet för god kvantitativ status enligt i tabell 2.1.2 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG. |
|
d) |
Den förbättrar vattenförvaltningen och vatteneffektiviteten, underlättar återanvändningen av vatten , system för regnvattenhantering eller någon annan verksamhet som skyddar eller förbättrar kvaliteten och kvantiteten på unionens vattenförekomster i enlighet med direktiv 2000/60/EG. |
|
e) |
Den säkerställer en hållbar användning av marina ekosystemtjänster eller bidrar till god miljöstatus hos marina vatten, som fastställs på grundval av de kvalitativa deskriptorer som anges i bilaga I till direktiv 2008/56/EG och som specificeras närmare i kommissionens beslut (EU) 2017/848 (41). |
2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2022 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2022. [Ändr. 44]
Artikel 9
Väsentligt bidrag till den cirkulära ekonomin och , inklusive förebyggande av avfall och återvinning ökad användning av avfall sekundära råmaterial
1. En ekonomisk verksamhet ska betraktas som att den väsentligen bidrar till övergången till en cirkulär ekonomi och , däribland förebyggande , återanvändning och återvinning av avfall som omfattar en produkts eller en ekonomisk verksamhets hela livscykel i olika etapper av produktion, konsumtion och slutanvändning, om den verksamheten , i enlighet med EU:s regelverk, väsentligen bidrar till det miljömålet på något av följande sätt:
|
a) |
Den förbättrar effektiv användning av råmaterial och resurser vid produktion, även genom minskad användning av primära råmaterial och ökad användning av biprodukter och sekundära råmaterial och därigenom stöder verksamhet som gäller avfall som upphört att vara avfall. |
|
b) |
Den utformar, tillverkar och ökar produkters hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet eller åkeranvändbarhet användningen av produkter som är resurseffektiva , hållbara (bland annat i fråga om livslängd och frånvaro av planerat åldrande), reparerbara , återanvändbara och uppgraderingsbara . |
|
c) |
Den förebygger avfall och ökar produkters återanvändbarhet och återvinningsbarhet, inklusive av enskilda material som ingår i produkter, bland annat genom att ersätta eller att minska användningen av produkter och material som inte går att återvinna. |
|
d) |
Den minskar innehållet av farliga ämnen och ersätter ämnen som inger mycket stora betänkligheter i material och produkter i enlighet med harmoniserade rättsliga krav fastställda på EU-nivå, särskilt bestämmelserna i EU-lagstiftningen om säker hantering av ämnen, material och produkter samt avfall . |
|
e) |
Den förlänger användningen av produkter, även genom ökad återanvändning, återtillverkning, uppgradering, reparation och delning av produkter bland konsumenter. |
|
f) |
Den ökar användningen av sekundära råmaterial och kvaliteten på dessa, även genom en högkvalitativ återvinning av avfall. |
|
g) |
Den minskar avfallsgenereringen , inklusive avfallsgenereringen i processer inom industriproduktion, mineralutvinning, tillverkning och bygg- och rivningsverksamhet . |
|
h) |
Den ökar förberedelse för återanvändning och återvinning av avfall i enlighet med avfallshierarkin . |
|
ha) |
Den ökar utvecklingen av sådan infrastruktur för avfallshantering som krävs för förebyggande, återanvändning och återvinning. |
|
i) |
Den undviker förbränning , bortskaffande och deponering av avfall i enlighet med avfallshierarkin . |
|
j) |
Den undviker , minskar och sanerar efter skräp och andra föroreningar , inklusive förebyggande och minskning av marint skräp, som orsakas av felaktig avfallshantering. |
|
ja) |
Den minskar generering av livsmedelsavfall i primärproduktionen, inom bearbetning och tillverkning, i detaljhandel och annan livsmedelsdistribution, i restauranger och cateringtjänster samt i hushållen. |
|
k) |
Den använder naturliga energiresurser , råvaror, vatten och mark på ett effektivt sätt. |
|
ka) |
Den främjar en bioekonomi genom hållbar användning av förnybara källor för produktion av material och varor. |
2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
omplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier , baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till den cirkulära ekonomin och till förebyggande och återvinning av avfall, |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier , baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier , baserade på kommissionens indikatorer för cirkulär ekonomi, som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2021 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2021. [Ändr. 45]
Artikel 10
Väsentligt bidrag till förebyggande och begränsning av föroreningar
1. En ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till förebyggande och begränsning av föroreningar om den verksamheten bidrar till en hög nivå av väsentligt till miljöskydd mot föroreningar på något av följande sätt:
|
a) |
Den minskar andra förorenande utsläpp än växthusgaser till luft, vatten och mark. |
|
b) |
Den förbättrar luft-, vatten- och markkvaliteten i områden där den ekonomiska verksamheten utförs samtidigt som den minimerar den negativa inverkan på, och riskerna för, människors hälsa och miljön. |
|
c) |
Den minimerar påtagligt de negativa effekterna på människors hälsa och miljön i samband med framställning och användning av kemikalier. |
2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till förebyggande och begränsning av föroreningar, |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2021 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2021. [Ändr. 46]
Artikel 11
Väsentligt bidrag till skydd av biologisk mångfald och sunda ekosystem eller till återställande av skadade ekosystem
1. För tillämpningen av denna förordning ska en ekonomisk verksamhet anses bidra väsentligt till biologisk mångfald och sunda ekosystem eller återställande av skadade ekosystem om den verksamheten väsentligen bidrar till att skydda, bevara och öka eller återställa den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna i linje med unionens relevanta lagstiftningsinstrument och andra instrument, på något av följande sätt:
|
a) |
Naturskydd ( Naturskyddsåtgärder för att upprätthålla eller återställa livsmiljöer, och arter), skydd, återställande av vilda djur och förbättring växter till gynnsam bevarandestatus för att nå tillräckliga populationer av naturligt förekommande arter och åtgärder för att skydda, återställa och förbättra ekosystemens tillstånd och deras kapacitet att tillhandahålla tjänster. |
|
b) |
Hållbar markförvaltning, bland annat lämpligt skydd av markens biologiska mångfald, neutralitet i fråga om markförsämring och efterbehandling av förorenade områden. |
|
c) |
Hållbara jordbruksmetoder, inklusive sådana som bidrar till att stoppa eller förhindra avskogning och förlust av livsmiljöer. |
|
d) |
Hållbart skogsbruk , med beaktande av EU:s timmerförordning, EU:s förordning om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, EU-direktivet om förnybar energi och tillämplig nationell lagstiftning, som är i linje med dessa och slutsatserna från ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa . |
2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 16 för att
|
a) |
komplettera punkt 1 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för att avgöra under vilka villkor en specifik ekonomisk verksamhet, för tillämpningen av denna förordning, anses bidra väsentligt till skyddet av biologisk mångfald och sunda ekosystem eller återställande av skadade ekosystem , |
|
b) |
komplettera artikel 12 för att fastställa tekniska granskningskriterier baserade på indikatorer för varje relevant miljömål för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet för vilken indikatorbaserade granskningskriterier har inrättats enligt led a i denna punkt, för tillämpningen av denna förordning, anses orsaka avsevärd skada på ett eller flera av dessa mål. |
3. Kommissionen ska fastställa de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 2 tillsammans i en delegerad akt, med beaktande av kraven i artikel 14.
4. Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 2 senast den 1 juli 2022 för att säkerställa att den träder i kraft den 31 december 2022. [Ändr. 47]
Artikel 12
Avsevärd skada på miljömål
1. Med avseende på artikel 3 b ska en ekonomisk verksamhet , med beaktande av hela dess livscykel, anses orsaka avsevärd skada på
|
a) |
begränsningen av klimatförändringarna, om den verksamheten leder till avsevärda växthusgasutsläpp, |
|
b) |
anpassning till klimatförändringarna, om den verksamheten leder till större negativ inverkan på det nuvarande och förväntade klimatet, på och bortom den naturliga och bebyggda miljö där verksamheten bedrivs, |
|
c) |
en hållbar användning och skyddet av vatten och marina resurser, om den verksamheten avsevärt skadar den goda statusen i unionens vattenförekomster, inbegripet färskvatten, vatten i övergångszon och kustvatten, eller den goda miljöstatusen hos unionens marina vatten, i enlighet med direktiven 2000/60/EG och 2008/56/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, |
|
d) |
den cirkulära ekonomin och förebyggandet och återvinningen av avfall, om den verksamheten leder till avsevärd ineffektivitet med avseende på användningen av material på ett eller flera och resurser, såsom icke förnybar energi, råvaror, vatten och mark, direkt eller indirekt i olika stadier av produkternas livscykel , inklusive ineffektivitet kopplat till delar som utformats för att begränsa produkters livstid , inklusive gällande produkternas hållbarhet, reparerbarhet, uppgraderbarhet, återanvändbarhet eller återvinningsbarhet, eller om den verksamheten leder till en avsevärd ökning av generering, förbränning eller deponering av avfall, |
|
e) |
förebyggande och begränsning av föroreningar, om den verksamheten leder till en avsevärd ökning av utsläppen till luft, vatten och mark jämfört med situationen innan denna verksamhet inleddes, |
|
f) |
sunda ekosystem, om den verksamheten avsevärt skadar ekosystemens goda tillstånd och resiliens, inklusive biologisk mångfald och markanvändning . |
1a. Vid bedömningen av en ekonomisk verksamhet i förhållande till kriterierna a–f ska man ta hänsyn till den ekonomiska verksamhetens egen miljöpåverkan, liksom miljöpåverkan av de produkter och tjänster som tillhandahålls genom den ekonomiska verksamheten, under hela deras livscykel och om så är nödvändigt i hela värdekedjan. [Ändr. 48 och 101]
Artikel 13
Minimigarantier
De minimigarantier som avses i artikel 3 c ska vara förfaranden som genomförs av det företag som bedriver en ekonomisk verksamhet för att säkerställa att efterlevnad av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inklusive principerna och rättigheterna i de åtta grundläggande konventioner som tas upp i Internationella arbetsorganisationens deklaration om grundläggande rättigheter och principer i arbetslivet iakttas, nämligen: rätten att inte utsättas för tvångsarbete, föreningsfriheten, arbetstagarnas rätt att organisera sig, rätten till kollektiva förhandlingar, lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, icke-diskriminering gällande möjligheter och behandling med avseende på sysselsättning och anställning, liksom rätten att inte utsättas för barnarbete och i internationella regelverket för mänskliga rättigheter .
Kommissionen ska senast den 31 december 2021 göra en konsekvensbedömning av konsekvenserna och lämpligheten av en översyn av denna förordning, så att den inbegriper andra minimigarantier som det företag som bedriver en ekonomisk verksamhet måste följa för att fastställa att den ekonomiska verksamheten är miljömässigt hållbar.
Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna artikel genom en delegerad akt i vilken de kriterier som avgör om kraven i denna artikel är uppfyllda anges. Kommissionen ska vid utarbetandet av den delegerade akten beakta principerna i bilaga Ia. Kommissionen ska anta den delegerade akten senast den 31 december 2020. [Ändr. 49, 70, 72 och 93]
Artikel 14
Krav för tekniska granskningskriterier
1. De tekniska granskningskriterier som antas i enlighet med artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2 ska
|
-a) |
baseras på harmoniserade indikatorer som mäter miljöpåverkan med hjälp av den harmoniserade livscykelanalysen, |
|
a) |
identifiera de mest relevanta potentiella bidragen till det särskilda miljömålet, inte bara med hänsyn tagen till de kortsiktiga, utan även de långsiktiga, effekterna av en specifik ekonomisk verksamhet, |
|
b) |
specificera de minimikrav som måste uppfyllas för att undvika avsevärd skada på något av de berörda miljömålen, |
|
c) |
vara kvalitativa eller kvantitativa, eller båda delar, och innehålla tröskelvärden där så är möjligt, |
|
d) |
om lämpligt, bygga på unionens märknings- och certifieringssystem, unionens metoder för att bedöma miljöavtryck och unionens statistiska klassifikationssystem, och ta hänsyn till all relevant befintlig unionslagstiftning, samtidigt som medlemsstaternas behörighet erkänns, |
|
e) |
vara baserade på entydiga vetenskapliga bevis och i förekommande fall beakta följa försiktighetsprincipen i artikel 191 i EUF-fördraget, |
|
f) |
ta hänsyn till den ekonomiska verksamhetens egen miljöpåverkan, liksom miljöpåverkan av de produkter och tjänster som tillhandahålls genom den ekonomiska verksamheten, framför allt under hela deras livscykel och om så är nödvändigt i hela värdekedjan, genom att beakta deras framställning, från bearbetning av råvaror till slutprodukten, användning och slutet på deras livscykel och återvinning , |
|
fa) |
ta hänsyn till kostnaden för att inte agera, baserat på Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030, |
|
g) |
ta hänsyn till den ekonomiska verksamhetens karaktär och omfattning, och till om en verksamhet håller på att övergå till en hållbarare form och/eller drift, genom forsknings- och innovationsprojekt, särskilda tidsplaner för och vägar mot denna övergång, |
|
h) |
ta hänsyn till den potentiella inverkan på likviditeten på marknaden, risken för att vissa tillgångar blir strandade som en följd av att de förlorar värde på grund av övergången till en mer hållbar ekonomi, liksom risken för att skapa inkonsekventa incitament, |
|
ha) |
vara lätta att tillämpa och inte leda till onödiga administrativa bördor ur ett efterlevnadsperspektiv, |
|
i) |
omfatta alla relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor ekonomisk makrosektor och säkerställa att de verksamheterna behandlas lika i fråga om sina hållbarhetsrisker om de i lika hög grad bidrar till ett eller flera av miljömålen och inte har en betydande negativ inverkan på de andra miljömålen enligt artiklarna 3 och 12 , för att undvika en snedvridning av konkurrensen på marknaden, |
|
j) |
fastställas med tanke på att underlätta kontrollen av efterlevnaden av dessa kriterier när helst detta är möjligt. |
2. De tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 ska också inkludera indikatorbaserade kriterier för verksamheter som rör övergången till ren energi i riktning mot nettonollutsläpp av växthusgaser , i synnerhet energieffektivitet och förnybar energi, i den utsträckning de väsentligen bidrar till något av miljömålen.
2a. De tekniska granskningskriterierna ska säkerställa att elproduktionsverksamhet som använder fasta fossila bränslen inte betraktas som miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet.
2b. Kriterierna för teknisk granskning ska säkerställa att ekonomisk verksamhet som bidrar till koldioxidintensiva inlåsningseffekter inte betraktas som miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet.
2c. Kriterierna för teknisk granskning ska säkerställa att kraftproduktion som ger upphov till icke förnybart avfall inte betraktas som miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet.
3. De tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 ska även inkludera kriterier för verksamheter som rör övergången till ren eller klimatneutral mobilitet, även genom trafikomställning, effektivitetsåtgärder och alternativa bränslen, i den utsträckning de väsentligen bidrar till något av miljömålen.
3a. Om flertalet företag som bedriver en särskild ekonomisk verksamhet uppenbarligen håller på att gå över till att göra verksamheten hållbar kan granskningskriterierna ta hänsyn till detta. Att en sådan övergång pågår kan påvisas bl.a. genom fortlöpande forsknings- och utvecklingsinsatser, stora investeringsprojekt inom ny och mer hållbar teknik eller konkreta övergångsplaner som befinner sig åtminstone i ett tidigt skede av genomförandet.
4. Kommissionen ska regelbundet se över de granskningskriterier som avses i punkt 1 och, om så är lämpligt, ändra de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning i linje med vetenskapliga och tekniska framsteg. [Ändr. 50, 73, 74, 75 och 104]
Artikel 15
Plattform för hållbar finansiering
1. Kommissionen ska upprätta en plattform för hållbar finansiering bestående av vars sammansättning ska säkerställa balans, ett brett spektrum av åsikter och jämställdhet. Den ska på ett välavvägt sätt bestå av företrädare från följande grupper:
|
a) |
representanter från
|
|
b) |
experter som representerar privata berörda parter, inklusive finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer och verksamhetssektorer som företräder relevanta näringsgrenar, |
|
ba) |
experter som företräder det civila samhället, inbegripet med sakkunskap i miljöfrågor, sociala frågor och arbetsmarknads- och styrningsfrågor. |
|
c) |
experter som utsetts för sina personliga egenskaper, med styrkt kunskap och erfarenhet inom de områden som omfattas av denna förordning som företräder den akademiska världen, däribland universitet, forskningsinstitut och tankesmedjor, inbegripet med övergripande sakkunskap . |
1a. De experter som avses i led b och c ska utses i enlighet med artikel 237 i budgetförordningen och ska ha styrkt kunskap och erfarenhet inom de områden som omfattas av denna förordning, särskilt hållbarhet i finanssektorn.
1b. Europaparlamentet och rådet ska i vederbörlig ordning och vid lämplig tidpunkt informeras om urvalsförfarandet för experter till plattformen.
2. Plattformen för hållbar finansiering ska
|
-a) |
ge kommissionen råd om inrättandet av de harmoniska indikatorer som avses i artikel 14.1a och det möjliga behovet av att uppdatera dem; i samband med detta ska den använda sig av det arbete som utförs av relevanta enheter och initiativ inom unionen, särskilt ramen för övervakning av den cirkulära ekonomin, |
|
a) |
ge kommissionen råd om de tekniska granskningskriterier som avses i artikel 14 och det möjliga behovet av att uppdatera de kriterierna, |
|
b) |
analysera de tekniska granskningskriteriernas inverkan i fråga om potentiella kostnader och fördelar med deras tillämpning, på grundval av data och vetenskaplig forskning närhelst detta finns tillgängligt, |
|
c) |
hjälpa kommissionen att analysera begäranden från berörda parter om att ta fram eller revidera tekniska granskningskriterier för en viss ekonomisk verksamhet, på grundval av data och vetenskaplig forskning närhelst detta finns tillgängligt; slutsatserna av dessa analyser ska med nödvändig skyndsamhet offentliggöras på kommissionens webbplats. |
|
d) |
på begäran från kommissionen eller Europaparlamentet ge kommissionen råd om de tekniska granskningskriteriernas lämplighet när det gäller andra möjliga användningsområden, |
|
da) |
i samarbete med Efrag ge kommissionen råd om utarbetandet av standarder för hållbarhetsredovisning och integrerade rapporteringsstandarder för företag och finansmarknadsaktörer, bland annat genom en översyn av direktiv 2013/34/EU, |
|
e) |
regelbundet övervaka och rapportera till kommissionen om trenderna på EU-nivå och medlemsstatsnivå när det gäller om kapitalflöden från ekonomisk verksamhet med negativ inverkan på miljömässig hållbarhet mot hållbara investeringar, på grundval av data och vetenskaplig forskning närhelst detta finns tillgängligt, |
|
f) |
ge kommissionen råd om det möjliga behovet av att ändra denna förordning , särskilt vad gäller relevansen hos och kvaliteten på data och sätt att minska den administrativa bördan, |
|
fa) |
bidra till utvärdering och utveckling av bestämmelser om och politik för hållbar finansiering, inbegripet politisk samstämmighet, |
|
fb) |
bistå kommissionen i fastställandet av eventuella sociala mål. |
2a. Plattformen ska ta vederbörlig hänsyn till relevanta uppgifter och relevant vetenskaplig forskning vid utförandet av dessa uppgifter. Den får inom ramen för sitt mandat genomföra offentliga samråd för att inhämta synpunkter från berörda parter om särskilda frågor.
3. Plattformen för hållbar finansiering ska ledas av kommissionen och konstitueras i enlighet med kommissionens övergripande regler för expertgrupper . Kommissionen ska offentliggöra plattformens analyser, synpunkter, rapporter och protokoll på sin webbplats . [Ändr. 51]
Artikel 16
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med [den dag då denna förordning träder i kraft].
3. Den delegering av befogenheter som avses i punkt 2 kan när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. Kommissionen ska som ett led i utarbetandet av delegerade akter genomföra lämpliga samråd och bedömningar av de föreslagna politiska alternativen.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3, 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2, och 11.2 , 12.2 och 13.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 52]
Kapitel III
Slutbestämmelser
Artikel 17
Översynsklausul
1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen och konsekvenserna av denna förordning. I rapporten ska följande utvärderas:
|
a) |
Hur genomförandet av denna förordning fortskrider med avseende på utvecklingen av tekniska indikatorbaserade granskningskriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. |
|
b) |
Det möjliga behovet av att se över kriterierna och förteckningen över indikatorer i denna förordning för att betrakta en ekonomisk verksamhet som miljömässigt hållbar för att underlätta innovation och övergången till hållbarhet . |
|
c) |
Om det är lämpligt att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta andra hållbarhetsmål, framför allt sociala mål. |
|
d) |
Användningen av definitionen av miljömässigt hållbara investeringar och investeringar med negativ miljöpåverkan i unionsrätten, och på medlemsstatsnivå, inklusive om det är lämpligt att se över eller inrätta ytterligare en mekanism för att kontrollera efterlevnaden av indikatorbaserade kriterierna i denna förordning. |
|
da) |
Taxonomins ändamålsenlighet när det gäller att leda över privata investeringar till hållbara verksamheter. |
1a. Kommissionen ska senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år se över tillämpningsområdet för denna förordning, om den skapar en alltför stor administrativ börda eller om nödvändiga uppgifter för finansmarknadsaktörerna inte är tillräckligt tillgängliga.
2. Rapporten Rapporterna ska skickas till Europaparlamentet och till rådet. Kommissionen ska, när så är lämpligt, lägga fram åtföljande förslag lagstiftningsförslag . [Ändr. 53 och 105]
Artikel 18
Ikraftträdande och tillämpning
1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2. Artiklarna 3–13 i denna förordning ska tillämpas
|
a) |
med avseende på de miljömål som avses i artikel 5.1 och 5.2, från och med den 1 juli 2020, |
|
b) |
med avseende på de miljömål som avses i artikel 5.4 och 5.5, från och med den 31 december 2021, |
|
c) |
med avseende på de miljömål som avses i artikel 5.3 och 5.6, från och med den 31 december 2022. |
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 103.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 24.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019.
(4) Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling (FN 2015) på följande adress: https://sustainabledevelopment.un.org/post2015/transformingourworld.
(5) COM(2016)0739.
(6) CO EUR 17, CONCL 5.
(7) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).
(8) Slutrapport från EU:s högnivågrupp för hållbar finansiering, Financing a Sustainable European Economy (ej översatt till svenska), som finns tillgänglig på: https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/180131-sustainable-finance-final-report_en.pdf.
(9) COM(2018)0097.
(10) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2396 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EUT L 345, 27.12.2017, s. 34).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(13) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).
(15) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020, KOM(2011) 0244.
(16) Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen (EUT L 150, 20.5.2014, s. 59).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).
(19) Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT) – Förslag till en handlingsplan för EU (KOM(2003)0251).
(20) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087).
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke ((EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1).
(23) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Offentlig upphandling för en bättre miljö {SEC(2008) 2124} {SEC(2008) 2125} {SEC(2008) 2126} KOM(2008)0400.
(24) 2013/179/EU: Kommissionens rekommendation av den 9 april 2013 om användningen av gemensamma metoder för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 124, 4.5.2013, s. 1).
(25) Bilaga 4 och 5 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 538/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper (EUT L 158, 27.5.2014, s. 113).
(26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 21.7.2001, s. 30).
(27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).
(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ((EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(31) https://www.unpri.org/pri/what-are-the-principles-for-responsible-investment.
(32) COM(2018)0097.
(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).
(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
(36) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(37) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(38) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(39) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).
(40) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
(41) Kommissionens beslut (EU) 2017/848 av den 17 maj 2017 om fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten, specifikationer och standardiserade metoder för övervakning och bedömning och om upphävande av beslut 2010/477/EU (EUT L 125, 18.5.2017, s. 43).
|
26.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 108/1032 |
P8_TA(2019)0326
Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2020 – Avsnitt I – Europaparlamentet
Europaparlamentets resolution av den 28 mars 2019 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2020 (2019/2003(BUD))
(2021/C 108/57)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (1), |
|
— |
med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (2), |
|
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (5), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2019 (6), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken i EU (7), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019 (8), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019 (9), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2019 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentet (10), |
|
— |
med beaktande av generalsekreterarens rapport till presidiet inför upprättandet av det preliminära förslaget till parlamentets budgetberäkning för budgetåret 2020, |
|
— |
med beaktande av det preliminära förslag till budgetberäkning som presidiet upprättade den 25 mars 2019 i enlighet med artiklarna 25.7 och 96.1 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av förslaget till budgetberäkning som budgetutskottet upprättat i enlighet med artikel 96.2 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av artikel 96 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0182/2019), och av följande skäl: |
|
A. |
Detta förfarande är det femte fullständiga budgetförfarande som genomförs under den nya valperioden och det sjunde året av den fleråriga budgetramen för 2014–2020. |
|
B. |
Budgeten för 2020, såsom den föreslås i generalsekreterarens rapport, har utarbetats mot bakgrund av en årlig ökning (inflation och en reell ökning) av taket för rubrik V, vilket ger mer utrymme för tillväxt och investeringar samt ett fortsatt genomförande av åtgärder som syftar till att uppnå besparingar och förbättra effektiviteten. |
|
C. |
Generalsekreteraren har bland annat föreslagit följande prioriterade mål för 2020 års budget: tillhandahålla nödvändiga resurser för det första hela året efter valet av ett nytt parlament och en ny kommission och tillhandahålla resurser till prioriterade projekt för dialog med medborgarna, fleråriga byggnadsprojekt, säkerhet och it-utveckling. |
|
D. |
Generalsekreteraren har föreslagit en budget på 2 068 530 000 EUR för parlamentets preliminära budgetberäkning för 2020, vilket innebär en ökning med 3,58 % jämfört med 2019 års budget och en andel på 18,38 % av rubrik V i den fleråriga budgetramen för 2014–2020. |
|
E. |
Nästan två tredjedelar av budgeten består av indexreglerade utgifter som huvudsakligen avser arvoden och löner, pensioner, medicinska utgifter samt ersättningar till ledamöterna (21 %) och personalen (35 %) (både verksamma och pensionerade) samt utgifter för byggnader (13 %), och som i enlighet med tjänsteföreskrifterna och ledamotsstadgan justeras efter den sektorsspecifika indexeringen eller inflationsnivån. |
|
F. |
I sin resolution av den 29 april 2015 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2016 (11) betonade parlamentet att dess budget bör ha en realistisk grund och att den bör vara förenlig med principerna om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Parlamentet noterar att användningen av enhetsbelopp är ett användbart och allmänt erkänt verktyg för att ge större flexibilitet och transparens. |
|
G. |
Parlamentets budget bör garantera parlamentets fulla lagstiftningsbehörighet och göra det möjligt för parlamentet att fungera ordentligt. |
|
H. |
Europaparlamentets trovärdighet som en del av budgetmyndigheten beror i viss mån på dess förmåga att hantera sina egna utgifter och på dess förmåga att utveckla demokratin på unionsnivå. |
|
I. |
År 2020 kommer att vara det första hela året efter valet, vilket kommer att innebära en återgång till den normala takten både i den politiska verksamheten och i stödverksamheten. |
|
J. |
Den frivilliga pensionsfonden inrättades 1990 genom presidiets bestämmelser för det (frivilliga) tilläggspensionssystemet (12). |
|
K. |
Revisionsrätten avgav den 16 juni 1999 yttrande nr 5/99 om det frivilliga tilläggspensionssystemet och pensionsfonden för Europaparlamentets ledamöter. |
Allmän ram
|
1. |
Europaparlamentet betonar att den andel som motsvarar parlamentets budget för 2020 även i fortsättningen bör utgöra mindre än 20 % av taket för rubrik V. Parlamentet noterar att nivån på budgetberäkningen för 2020 motsvarar 18,22 %, vilket är lägre än vad som uppnåddes 2019 (18,51 %) och den lägsta andelen av rubrik V sedan mer än 15 år. |
|
2. |
Europaparlamentet betonar att den största delen av parlamentets budget bestäms av lagstadgade eller kontraktsenliga skyldigheter och omfattas av en årlig indexering. |
|
3. |
Parlamentet begär att generalsekreteraren och presidiet nästa gång i princip ska lägga fram en budgetberäkning för budgetutskottet som är närmare eller på samma nivå som den inflationstakt som kommissionen förutser. |
|
4. |
Europaparlamentet stöder den överenskommelse som nåddes den 19 mars 2018 under förlikningen mellan presidiet och budgetutskottet om att fastställa ökningen i förhållande till budgeten för 2019 till 2,68 %, vilket motsvarar en total nivå för budgetberäkningen för 2020 på 2 050 430 000 EUR, minska nivån på utgifterna i det preliminära förslaget till budgetberäkning som antogs av presidiet den 11 mars 2019 med 18,1 miljoner EUR och att i motsvarande grad minska de föreslagna anslagen för följande budgetposter:
1004 – Utgifter för ordinarie resor, 1200 – Löner och ersättningar, 1402 – Övriga anställda — Chaufförer vid generalsekretariatet, 2007 – Uppförande av byggnader och inredning av lokaler, 2022 – Underhåll, skötsel, drift och lokalvård av byggnader, 2024 – Energiförbrukning, 2101 – Databehandling och telekommunikationer – Löpande verksamhet – Infrastruktur, 212 – Inventarier, 214 – Teknisk utrustning och tekniska installationer, 300 – Utgifter för personalens tjänsteresor och resor mellan de tre arbetsorterna, 302 – Utgifter för mottagning och representation, 3040 – Diverse utgifter för interna sammanträden, 3042 – Sammanträden, kongresser, konferenser och delegationer, 422 – Utgifter för assistentstöd till ledamöterna. Parlamentet anslår 140 000 EUR till budgetpost 1650 – Hälsovård, 160 000 EUR till budgetpost 320 – Experthjälp och 400 000 EUR till budgetpost 3211 – Vetenskapligt mediecentrum. Parlamentet välkomnar att dessa ändringar antogs av presidiet den 25 mars 2019. |
|
5. |
Europaparlamentet rekommenderar att parlamentets tjänster genomför ändringarna av anmärkningarna till budgetpost 1650 – Hälsovård, eftersom det ytterligare anslaget på 140 000 EUR är avsett att täcka utgifter för en medlare och en psykolog för att förhindra och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier, och budgetpost 320 – Experthjälp, eftersom det ytterligare anslaget på 160 000 EUR är avsett att täcka utgifter för sakkunskap och experter på området förebyggande, utredning och bekämpning av mobbning och sexuella trakasserier. |
|
6. |
Europaparlamentet noterar att situationen när det gäller Förenade kungarikets utträde ur unionen bygger på ett ordnat utträde med en överenskommelse om godkännande av utträdesavtalet och godkännandet av Europeiska rådets politiska förklaring av den 25 november 2018, enligt vilken Förenade kungariket ska bidra till unionens budget fram till 2020. Parlamentet noterar att de flesta besparingarna till följd av utträdet redan har införlivats i 2019 års budget och att det för 2020 endast handlar om en liten minskning av vissa utgifter till följd av att antalet ledamöter minskar med 46. |
|
7. |
Europaparlamentet noterar att om Förenade kungariket inte lämnar unionen eller lämnar utan en överenskommelse kan de föreslagna anslagen justeras under hela budgetförfarandet av presidiet, budgetutskottet eller plenarsammanträdet. |
|
8. |
Europaparlamentet understryker att parlamentets viktigaste uppgifter är att stifta lagar tillsammans med rådet och att fatta beslut om unionens budget, företräda medborgarna och kontrollera det arbete som utförs av unionens övriga institutioner. |
|
9. |
Europaparlamentet framhåller sin roll för att skapa en europeisk politisk medvetenhet och främja unionens värden. |
|
10. |
Europaparlamentet betonar att det behövs besparingar jämfört med generalsekreterarens förslag för att ökningen i detta förslag ska ligga närmare den förväntade allmänna inflationstakten för 2020 och att alla insatser för att åstadkomma en effektivare och mer transparent användning av offentliga medel verkligen bör uppmuntras. |
Transparens och riktighet
|
11. |
Europaparlamentet noterar den ökade transparensen i samband med utarbetandet av generalsekreterarens rapport, såsom att lämna ytterligare information om planering på medellång och lång sikt, investeringar, lagstadgade skyldigheter, administrativa utgifter och metoder, i enlighet med parlamentets och rådets begäran. |
|
12. |
Europaparlamentet begär att parlamentets budget för 2020 ska vara realistisk och riktig när det gäller matchningen mellan behov och kostnader, för att undvika en överbudgetering. |
|
13. |
Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att se till att de samlade budget- och personalresurser som parlamentet förfogar över används så kostnadseffektivt som möjligt för att institutionen och dess ledamöter ska kunna fullgöra sitt huvudsakliga lagstiftningsuppdrag på lämpligt sätt. Parlamentet upprepar att detta kräver noggrann planering och organisation av arbetsmetoderna och att man om möjligt slår samman funktioner och strukturer för att undvika onödig byråkrati, funktionella överlappningar och dubblering av insatser och resurser. |
Dialog med medborgarna
|
14. |
Europaparlamentet välkomnar invigningen av Europa Experience-centrum, dvs. utställningsområden för att återskapa det framgångsrika konceptet för Parlamentarium i Bryssel i mindre skala. Parlamentet konstaterar att man planerar att inrätta fem nya Europa Experience-centrum i förbindelsekontor till 2020. |
|
15. |
Europaparlamentet noterar att det budgeterade beloppet för inrättandet av fem nya Europa Experience-centrum i förbindelsekontor täcker själva utställningsinfrastrukturen, som förvaltas av GD COMM, men inte utställningsområdena. Parlamentet efterlyser ytterligare uppgifter om omfattningen av hela den förväntade kostnaden före parlamentets behandling av budgeten hösten 2019. |
|
16. |
Europaparlamentet noterar inrättandet av en rad mobila anläggningar som kommer att turnera runt i medlemsstaterna för att föra unionen närmare medborgarna. |
|
17. |
Parlamentet begär en detaljerad, faktabaserad och ingående rapport från generalsekreteraren om mervärdet av de 51 tjänsterna i GD COMM. Parlamentet begär att en sådan rapport ska offentliggöras och presenteras i budgetutskottet före slutet av juli 2019. |
Fastighet- och transportpolitiken
|
18. |
Europaparlamentet upprepar sin begäran om en transparent beslutsprocess för fastighetspolitiken, baserad på tidig information, med full hänsyn till artikel 266 i budgetförordningen. |
|
19. |
Europaparlamentet ställer sig inte bakom den nuvarande praxisen att använda anslag som inte utnyttjats vid årets slut (uppsamlingsöverföring) till pågående fastighetsprojekt. Parlamentet framhåller att sådan uppsamlingsöverföring görs systematiskt inom samma kapitel och avdelningar, och ofta under exakt samma budgetposter, och undrar om det görs en planerad överskattning av dessa medel i syfte att generera medel till finansieringen av parlamentets fastighetspolitik. Parlamentet anser att fastighetspolitiken bör finansieras på ett transparent sätt från de budgetposter som är avsedda för den. |
|
20. |
Europaparlamentet rekommenderar att det i den årliga budgetplaneringen för alla fastigheter ska göras en öronmärkning av medel till kostnaderna för underhåll och renovering, motsvarande 3 % av de totala nybyggnadskostnaderna, som en del av en regelbunden och förutseende fastighetspolitik. Parlamentet understryker behovet av en fastighetsstrategi som säkerställer kostnadseffektivitet och framhåller potentiella fördelar som uppstår till följd av att byggnader ligger nära varandra, såsom synergier genom att dela administrativa funktioner, kontorsutrymmen och andra lokaler. |
|
21. |
Europaparlamentet påpekar att mottagandet av och flytten till hela den östra flygeln av Konrad Adenauer-byggnaden planeras till 2020 och noterar att direkt därefter kommer arbetet med den nya västra flygeln att inledas. Parlamentet noterar att hänsyn måste tas till utgifter för projektledning i de avslutande etapperna av uppförandet, såsom betydande insatser i samband med flytten, den första inredningen av den nya byggnaden och bevakningen av byggarbetsplatsen. |
|
22. |
Europaparlamentet noterar att med tanke på att flytten från befintliga byggnader endast kan ske gradvis är hyran och underhållet av alla befintliga byggnader i Luxemburg fortfarande budgeterade för hela året. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att lämna detaljerad information om den gradvisa flytten och att förklara varför det inte är möjligt att göra några besparingar redan 2020. |
|
23. |
Europaparlamentet efterlyser ytterligare detaljer om det förberedande tekniska arbetet, inklusive flytten av olika funktioner, bland annat de som nu finns i PHS-byggnaden, till andra byggnader. Parlamentet begär att budgetutskottet ska få en detaljerad beräkning och kostnadsredovisning angående detta före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2019. |
|
24. |
Europaparlamentet ifrågasätter de mycket höga kostnaderna för vissa föreslagna åtgärder, nämligen inrättandet av seminarierum i Atrium-byggnaden för besökare (8,720 miljoner EUR), utrymmet med flera funktioner i Esplanade-området (2,610 miljoner EUR), inrättandet av en personalmatsal i SDM-byggnaden i Strasbourg (1,9 miljoner EUR). Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2019 förse budgetutskottet med all information om dessa beslut. |
|
25. |
Europaparlamentet anser att ytterligare besparingar bör göras när det gäller utgifterna för möbler till ledamöternas och deras assistenters kontor, med tanke på den fullständiga renoveringen av dessa kontor i början av valperioden 2019. |
|
26. |
Europaparlamentet är oroat över parlamentets avsikter att utvidga sin verksamhet och sin diplomatiska närvaro i Indonesien (Jakarta), Etiopien (Addis Abeba) och Förenta staterna (New York). Parlamentet beklagar att presidiet, trots avsaknaden av en heltäckande kostnads- och nyttoanalys och en vidareutveckling av de argument som ligger till grund för valet av dessa specifika platser, godkände förslaget samt utnämningen av den nuvarande chefen för parlamentets kontor i Washington D.C. till ny chef för kontoret i Jakarta. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck generalsekreteraren att identifiera de berörda budgetposterna och klargöra denna icke-transparenta situation genom att förklara beslutsprocessen för dessa olika platser och utnämningen av den nya chefen för kontoret i Jakarta. Parlamentet anser att detta beslut måste upphävas. |
|
27. |
Europaparlamentet anser att ett enda säte skulle innebära besparingar i parlamentets budget. Parlamentet påminner om revisionsrättens analys från 2014 i vilken man uppskattade kostnaderna för att parlamentets verksamhet bedrivs på olika geografiska platser till 114 miljoner EUR per år. Parlamentet påminner dessutom om att 78 % av alla tjänsteresor som företas av parlamentets anställda görs på grund av parlamentets geografiska spridning och att miljöpåverkan uppgår till mellan 11 000 och 19 000 ton koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser därför en färdplan för ett enda säte. |
Säkerhet
|
28. |
Europaparlamentet noterar att 2020 års budget kommer att omfatta slutliga delbetalningar av betydande investeringar som inleddes 2016 i syfte att avsevärt förbättra parlamentets säkerhet. Parlamentet påpekar att dessa projekt omfattade olika områden, främst byggnader, utrustning och personal, men även förbättringar av it-säkerheten och kommunikationssäkerheten. |
|
29. |
Europaparlamentet understryker att iPACS-projektet kommer att förse parlamentet med modern och integrerad säkerhetsteknik för att undanröja kvarstående brister i byggnadernas säkerhet, och att 2020 kommer att vara det femte och sista genomförandeåret. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att i detalj sammanfatta alla utgifter kopplade till byggnadernas säkerhet från och med 2016. |
|
30. |
Europaparlamentet anser att it-verktyg är viktiga redskap för att ledamöter och personal ska kunna utföra sitt arbete, men att dessa verktyg kan vara sårbara för it-attacker. Parlamentet välkomnar därför uppgraderingen under de senaste två åren av gruppen för it-säkerhet, och särskilt att dess budget endast kommer att öka för att täcka inflationen nu när gruppen har nått marschfart och fortsätter med genomförandet av handlingsplanen för it-säkerhet. |
|
31. |
Europaparlamentet välkomnar insatserna för att förbättra tjänsterna till ledamöterna genom att kontinuerligt investera i utvecklingen av it-applikationer, fortsätta med programmet e-parlamentet, forskningen om och utvecklingen av maskininlärning med program för översättningsminnen och det fleråriga projektet om teknisk förvaltning av konferenslokaler. Parlamentet efterlyser mer information om det totala belopp som använts under de senaste åren för dessa program. Parlamentet noterar det långsiktiga gradvisa genomförandet av dessa projekt för att dela upp kostnaderna mellan olika budgetår. |
Frågor som rör ledamöter och ackrediterade assistenter
|
32. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att utarbeta en teknisk lösning som gör det möjligt för ledamöterna att utöva sin rösträtt under sin mamma-, pappa- eller sjukledighet. |
|
33. |
Europaparlamentet anser att de ackrediterade assistenternas sociala rättigheter och pensionsrättigheter bör respekteras. Parlamentet upprepar i detta avseende sin uppmaning att hitta en fungerande lösning för de ackrediterade assistenter som efter att ha arbetat utan uppehåll under två valperioder i slutet av innevarande valperiod inte kommer att ha rätt till det europeiska pensionssystemet när de når pensionsåldern, eftersom de inte kommer att komma upp i de tio års tjänstgöring som krävs enligt tjänsteföreskrifterna, vilket beror på det tidigarelagda parlamentsvalet 2014 och förseningarna i godkännandet av deras nya kontrakt på grund av den höga arbetsbelastningen under perioden efter valet 2009. Parlamentet uppmanar därför generalsekreteraren att lägga fram nya praktiska och trovärdiga förslag för att slutgiltigt lösa detta problem. |
|
34. |
Europaparlamentet noterar översynen av ersättningarna till de ackrediterade assistenterna för deras tjänsteresor mellan parlamentets tre arbetsorter. Parlamentet påminner dock om att det vid upprepade tillfällen har antagit en uppmaning till presidiet om att vidta åtgärder för att från och med nästa valperiod se till att ersättningarna för resor mellan parlamentets tre arbetsorter till fullo anpassas för tjänstemän, övriga anställda och ackrediterade parlamentsassistenter. |
|
35. |
Europaparlamentet välkomnar presidiets beslut av den 10 december 2018 om ledamöternas praktikanter, vilket kommer att träda i kraft den 2 juli 2019. Parlamentet betonar att en bindande minimiersättning till praktikanter bör garantera dessa en anständig inkomst, i likhet med vad som gäller för praktikanter inom EU-institutionernas administration. |
|
36. |
Europaparlamentet förväntar sig att parlamentets översättningstjänster ska leva upp till sin centrala funktion att stödja unionens lagstiftning och ledamöterna när de fullgör sina uppgifter genom att tillhandahålla översatta dokument av hög kvalitet inom ramen för en hållbar framtidsstrategi. |
|
37. |
Europaparlamentet upprepar sin oro över de extra utgifterna för tolkning av den muntliga röstförklaringen under sammanträdesperioderna. Parlamentet uppmanar med eftertryck generalsekreteraren att tillhandahålla en detaljerad redovisning av kostnaderna i samband med den muntliga röstförklaringen. Parlamentet påminner om att det finns alternativ, till exempel en skriftlig röstförklaring och olika offentliga kommunikationsfaciliteter som de ledamöter kan använda sig av som vill redogöra för hur de har röstat eller ta upp frågor som är relevanta för deras väljare. Parlamentet anser i detta sammanhang att man för att uppnå betydande besparingar skulle kunna avskaffa den muntliga röstförklaringen. |
|
38. |
Europaparlamentet påminner om att artikel 27.1 och 27.2 i ledamotsstadgan fastställer att den frivilliga pensionsfond som parlamentet har upprättat ska kvarstå efter ikraftträdandet av denna stadga för ledamöter eller före detta ledamöter som redan förvärvat rättigheter eller framtida rättigheter i denna fond och att de förvärvade och framtida rättigheterna till fullo ska kvarstå. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att till fullo respektera ledamotsstadgan och snarast upprätta en tydlig plan för pensionsfonden som innebär att parlamentet åtar sig skyldigheterna och ansvaret när det gäller ledamöternas frivilliga pensionssystem. Parlamentet upprepar sin begäran om att revisionsrätten ska genomföra en granskning av ledamöternas frivilliga pensionsfond och vill att revisionsrätten undersöker olika sätt att säkerställa en hållbar finansiering av den frivilliga pensionsfonden i enlighet med bestämmelserna i ledamotsstadgan samtidigt som full transparens säkerställs. |
|
39. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om transparens när det gäller ledamöternas ersättning för allmänna utgifter. Parlamentet beklagar att presidiet har underlåtit att införa ökad transparens och ansvarsskyldighet i detta avseende. Parlamentet vill att ledamöterna ska vara fullständigt ansvariga för sina utgifter inom ramen för denna ersättning. |
Personalrelaterade frågor
|
40. |
Europaparlamentet anser att det under en period då de ekonomiska resurser och personalresurser som är tillgängliga för unionens institutioner sannolikt kommer att bli allt mer begränsade är viktigt att identifiera områden, bland annat it-tjänster och säkerhet, tolknings- och översättningstjänster eller chaufförstjänster, där synergier mellan de administrativa funktionerna skulle kunna utnyttjas i större utsträckning med hjälp av erfarenheterna från parlamentet och unionens övriga institutioner, varvid full hänsyn bör tas till styrningssvårigheterna och storleksskillnaderna, för att utarbeta rättvisa samarbetsavtal. |
|
41. |
Europaparlamentet vill se att det införs ett krav på att ledamöterna ska få sin redovisning av ersättningen för allmänna utgifter kontrollerad av en extern revisor åtminstone i slutet av ledamöternas mandatperioder. Parlamentet vill dessutom att utgifterna ska offentliggöras genom att en länk till dessa uppgifter läggs ut på ledamöternas personliga sidor på Europaparlamentets webbplats. |
|
42. |
Europaparlamentet välkomnar de befintliga samarbetsavtalen mellan parlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, i syfte att identifiera andra områden där de administrativa funktionerna skulle kunna delas. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att utvärdera det befintliga samarbetet mellan unionens institutioner i syfte att identifiera ytterligare potentiella synergier och besparingar. |
|
43. |
Europaparlamentet upprätthåller principen om tillgänglighet för alla medborgare. I linje med de begäranden som antagits i plenum uppmanar parlamentet generalsekreteraren att införa tolkning till ett internationellt teckenspråk av samtliga debatter i plenum. |
|
44. |
Europaparlamentet påminner om rekommendationerna i parlamentets resolution av den 26 oktober 2017, den 11 september 2018 och den 15 januari 2019 om bekämpning av sexuella trakasserier och övergrepp i unionen samt åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier. Parlamentet begär stöd för att täcka kostnaderna för den externa expertis som behövs för att utvidga den externa revisionen till att även omfatta den rådgivande kommittén för parlamentets personal för förebyggande av trakasserier. Parlamentet begär anslag för att täcka ett fullständigt genomförande av de reformåtgärder för parlamentet som nämns i resolutionen om bekämpning av trakasserier, även återkommande obligatoriska utbildningar om bekämpning av trakasserier för all personal, alla ackrediterade assistenter och ledamöter. Parlamentet anser dessutom att det behövs anslag för att täcka kostnaderna för medlare och andra experter som har kompetens att förebygga och hantera fall av trakasserier inom parlamentet, tillsammans med nätverket av konfidentiella rådgivare och nuvarande strukturer. |
|
45. |
Europaparlamentet rekommenderar att videokonferenser och annan teknik används i större utsträckning för att skydda miljön och spara resurser, särskilt genom att minska antalet tjänsteresor mellan de tre arbetsorterna. |
Övriga frågor
|
46. |
Europaparlamentet anser att förfarandet för antagandet av parlamentets budgetberäkning bör ses över, med beaktande av det dokument om pågående arbete som utarbetats av arbetsgruppen för parlamentets interna budgetförfarande och de politiska gruppernas önskan att förenkla det nuvarande förfarandet, göra det mer effektivt genom att minska arbetsbördan för ledamöter och personal samt öka dess transparens och klargöra ansvarsfördelningen mellan de berörda aktörerna. Parlamentet påminner om att budgetutskottet under det nuvarande förfarandet utför samma uppgifter två gånger: under vårfasen (förlikningen med presidiet för antagandet av parlamentets budgetberäkning) och under höstfasen (framläggandet av budgetändringsförslag), vilket leder till ett större antal sammanträden, en ökad framställning av dokument och utgifter i samband med detta (översättningar, tolkar osv.). |
|
47. |
Europaparlamentet vill se att finansieringen av det europeiska mediecentrumet bibehålls på en tillräckligt hög nivå i syfte att inrätta ett samarbete med tv-stationer, sociala medier och ytterligare partner för att skapa utbildningsmöjligheter för unga journalister, särskilt med avseende på ny vetenskaplig och teknisk utveckling och faktabaserade, expertgranskade nyheter. |
|
48. |
Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att skapa en kultur med resultatbaserad budgetering och miljömässig hållbarhet inom hela parlamentets administration, och en metod för en smidig förvaltning i syfte att förbättra effektiviteten och minska pappersarbetet och byråkratin i institutionens interna arbete. Parlamentet betonar att erfarenheterna av metoden för en smidig förvaltning visar på fortsatta förbättringar av arbetsprocessen tack vare förenklingen och den administrativa personalens erfarenhet. |
|
49. |
Europaparlamentet begär fullständig transparens när det gäller användningen och förvaltningen av de medel som ställs till förfogande för europeiska politiska partier och europeiska stiftelser. Parlamentet begär en grundlig utvärdering och kontroll av de europeiska politiska partiernas och stiftelsernas budgetutgifter. Parlamentet uppmärksammar den intressekonflikt som härrör från privata företags sponsring av europeiska politiska partier. Parlamentet efterlyser därför ett förbud mot donationer och sponsring av alla slag från privata företag till europeiska politiska partier och europeiska stiftelser. |
o
o o
|
50. |
Europaparlamentet antar budgetberäkningen för budgetåret 2020. |
|
51. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och budgetberäkningen till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) EUT L 287, 29.10.2013, s. 15.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0417.
(6) Antagna texter, P8_TA(2018)0182.
(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0331.
(8) Antagna texter, P8_TA(2018)0404.
(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0503.
(10) Antagna texter, P8_TA(2019)0010.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0172.
(12) Texter som antagits av presidiet, PE 113.116/BUR./rev. XXVI/01–04–2009.
