		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 88

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 15 mars 2021

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2021/C 88/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Domstolen
2021/C 88/02	Domstolens beslut av den 2 februari 2021 om lagstadgade helgdagar och rättsferier	2
	Tribunalen
2021/C 88/03	Tribunalens beslut av den 10 februari 2021 om rättsferier	4
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2021/C 88/04	Mål C-595/18 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 januari 2021 – The Goldman Sachs Group Inc./Europeiska kommissionen, Prysmian SpA, Prysmian Cavi e Sistemi Srl (Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för elkablar – Marknadsuppdelning inom ramen för projekt – Förordning (EG) nr 1/2003 – Artikel 23.2 – Ett bolag hålls ansvarigt för ett annat bolags överträdelse – Presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande – Enhet som kontrollerar 100 procent av de rösträtter som är knutna till aktierna i ett annat bolag)	5
2021/C 88/05	Mål C-764/18: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo – Spanien) – Ayuntamiento de Pamplona mot Orange España SAU (Begäran om förhandsavgörande – Tillstånd för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster – Kommunal avgift för ianspråktagande eller nyttjande av offentlig mark – Direktiv 2002/20/EG – Tillämpning på tillhandahållare av fasta telefonitjänster och internetanslutningstjänster – Begreppen elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster – Artikel 12 – Administrativa avgifter – Artikel 13 – Avgifter för nyttjanderätter och rättigheter att installera faciliteter – Tillämpningsområde – Begränsningar av medlemsstaternas utövande av sin beskattningsrätt)	6
2021/C 88/06	Mål C-16/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Krakowie – Polen) – VL mot Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej w Krakowie (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78/EG – Artikel 2.1 och 2.2 a och b – Begreppet diskriminering – Direkt diskriminering – Indirekt diskriminering – Diskriminering på grund av funktionshinder – Särbehandling inom en grupp personer med funktionshinder – Lönetillägg som beviljas arbetstagare som före ett datum som bestämts av arbetsgivaren har lämnat in ett intyg om funktionshinder – Uteslutande av arbetstagare med funktionshinder vilka lämnat in sina intyg före detta datum)	6
2021/C 88/07	Förenade målen C-229/19 och C-289/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam, Gerechtshof Den Haag – Nederländerna) – Dexia Nederland BV mot XXX (C-229/19), Z (C-289/19) (Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Artiklarna 3.1, 4.1 och 6.1 – Bedömning av om avtalsvillkor är oskäliga – Avtalsvillkor som i förväg fastställer borgenärens potentiella fördel vid hävning av avtalet – Betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet – Tidpunkt som ska läggas till grund för bedömningen av en sådan obalans – Fastställande av att ett avtalsvillkor är oskäligt – Följder – Ett oskäligt avtalsvillkor ersätts av en dispositiv bestämmelse i nationell rätt)	7
2021/C 88/08	Mål C-361/19: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna) – De Ruiter vof mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit (Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Jordbruksstöd – Förordning (EU) nr 1306/2013 – Artiklarna 97.1 och 99.1 – Direktstöd – Minskningar och uteslutningar vid överträdelse av reglerna om tvärvillkor – Fastställande av det år som ska beaktas vid fastställandet av procentsatsen för minskningen – Proportionerliga, effektiva och avskräckande sanktioner – Genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 – Artikel 73.4 första stycket led a)	8
2021/C 88/09	Förenade målen C-422/19 och C-423/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19) mot Hessischer Rundfunk (Begäran om förhandsavgörande – Ekonomisk och monetär politik – Artiklarna 2.1 och 3.1 c FEUF – Monetär politik – Unionens exklusiva behörighet – Artikel 128.1 FEUF – Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken – Artikel 16 första stycket – Begreppet lagligt betalningsmedel – Verkningar – Skyldighet att godta sedlar i euro – Förordning (EG) nr 974/98 – Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva begränsningar av betalningar med sedlar och mynt i euro – Villkor – Regionala bestämmelser enligt vilka en radio- och TV-avgift som ska betalas till ett regionalt offentligt programföretag inte kan betalas i kontanter)	9
2021/C 88/10	Mål C-466/19 P: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 januari 2021 – Qualcomm, Inc., Qualcomm Europe, Inc. mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Marknaden för basbandchippsatser av UMTS-typ – Förordning (EG) nr 1/2003 – Artikel 18.3 – Beslut att begära upplysningar – Huruvida upplysningarna är nödvändiga – Proportionalitet – Bevisbörda – Självangivelse)	10
2021/C 88/11	Mål C-649/19: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – brottmål mot IR (Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Direktiv 2012/13/EU – Artiklarna 4–7 – Rättighetsinformation i bilagorna I och II – Rambeslut 2002/584/RIF – Rätt till information vid straffrättsliga förfaranden – Rättighetsinformation i samband med anhållande – Rätt att bli informerad om anklagelsen – Rätt att få tillgång till material som rör målet – En person som grips på grundval av en europeisk arresteringsorder i den verkställande medlemsstaten)	10
2021/C 88/12	Mål C-787/19: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 januari 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike (Fördragsbrott – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artiklarna 306 – 310 – Särskilda ordning för resebyråer – Tillämpning på samtliga slags kunder – Nationell lagstiftning enligt vilken resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer vilka använder tjänsterna i sin verksamhet undantas – Artikel 73 – Beskattningsunderlag – Fastställande av ett allomfattande beskattningsunderlag för grupper av tjänster eller för alla tjänster som tillhandahålls under en beskattningsperiod – Oförenligt)	11
2021/C 88/13	Mål C-266/20 P: Överklagande ingett den 15 juni 2020 av ZU av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 31 mars 2020 i mål T-499/19, ZU mot EEAS	11
2021/C 88/14	Mål C-390/20 P: Överklagande, ingett den 17 augusti 2020 av HZ, i egenskap av konkursförvaltare för etc-gaming GmbH, och OX, i egenskap av konkursförvaltare för Casino-Equipment Vermietungs GmbH, av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 16 juni 2020 i mål T-803/19, etc-gaming GmbH och Casino-Equipment Vermietungs GmbH mot Europeiska kommissionen	12
2021/C 88/15	Mål C-404/20 P: Överklagande ingett den 25 augusti 2020 av Brands Up OÜ av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 25 juni 2020 i mål T-651/19 – Brands Up OÜ mot EUIPO	12
2021/C 88/16	Mål C-652/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bucureşti (Rumänien) den 2 december 2020 – HW, ZF, MZ mot Allianz Elementar Versicherungs AG	12
2021/C 88/17	Mål C-657/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia n.o 1 de Cazalla de la Sierra (Spanien) den 4 december 2020 – Caixabank SA mot ZN, SD, AH	13
2021/C 88/18	Mål C-669/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 8 december 2020 – Veridos GmbH mot Republiken Bulgariens minister för inrikes frågor, Mühlbauer ID Services GmbH – S&T	13
2021/C 88/19	Mål C-689/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien) den 18 december 2020 – Banka DSK EAD mot RP	14
2021/C 88/20	Mål C-710/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Okresný súd Bratislava I (Slovakien) den 29 december 2020 – brottmål mot AM	16
2021/C 88/21	Mål C-711/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 31 december 2020 – TanQuid Polska Sp. z o. o. mot Generální ředitelství cel	16
2021/C 88/22	Mål C-720/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Cottbus (Tyskland) den 24 december 2020 – RO, företrädd enligt lag, mot Förbundsrepubliken Tyskland	17
2021/C 88/23	Mål C-721/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammergericht Berlin (Tyskland) den 30 december 2020 – DB Station & Service AG mot ODEG Ostdeutsche Eisenbahn GmbH	18
2021/C 88/24	Mål C-1/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Veliko Tarnovo (Bulgarien) den 4 januari 2021 – MC mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika Veliko Tarnovo pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite	18
2021/C 88/25	Mål C-7/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Bleiburg (Österrike) den 8 januari 2021 – LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG mot CB m.fl.	19
2021/C 88/26	Mål C-8/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Germanwings GmbH mot KV	20
2021/C 88/27	Mål C-9/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – AX mot Deutsche Lufthansa AG	20
2021/C 88/28	Mål C-10/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot TZ	21
2021/C 88/29	Mål C-11/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot IY och TP	21
2021/C 88/30	Mål C-12/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot FL	22
2021/C 88/31	Mål C-17/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 11 januari 2021 – Sabiedrisko pakalpojumu regulēšanas komisija, Ekonomikas ministrija, Finanšu ministrija mot SIA GM	22
	Tribunalen
2021/C 88/32	Mål T-699/17: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Polen mot kommissionen (Miljö – Direktiv 2010/75/EU – Industriutsläpp – Genomförandebeslut (EU) 2017/1442 – Stora förbränningsanläggningar – Slutsatser om bästa tillgängliga teknik (BAT) – Artikel 16.4 och 16.5 FEU – Artikel 3.2 och 3.3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser – Tillämpning i tiden – Kommittéförfarande)	25
2021/C 88/33	Mål T-691/18: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – KPN/kommissionen (Konkurrens – Koncentrationer – Nederländska marknaden för tv-tjänster och telekommunikationstjänster – Beslut i vilket en koncentration fastställs vara förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet – Relevant marknad – Vertikala effekter – Uppenbart oriktig bedömning – Motiveringsskyldighet)	26
2021/C 88/34	Mål T-9/19: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – ClientEarth mot EIB (Miljö – Finansiering av en biomassa-elcentral i Galicien – Överläggning i EIB:s styrelse vid vilken finansieringen godkänns – Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – Artiklarna 9 och 10 i Århuskonventionen – Artiklarna 10 – 12 i förordning (EG) nr 1367/2006 – Begäran om intern omprövning – Begäran avvisades – Möjlighet att ta upp en invändning till prövning – Motiveringsskyldighet – Begreppet rättsakt som antagits enligt miljörätten – Begreppet rättsakt som har rättsligt bindande effekt utanför institutionen)	26
2021/C 88/35	Mål T-382/19: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Turk Hava Yollari mot EUIPO – Sky (skylife) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket skylife – Det äldre EU-ordmärket SKY – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	27
2021/C 88/36	Mål T-817/19: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Olimp Laboratories/EUIPO – OmniVision (Hydrovision) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Hydrovision – Det äldre EU-ordmärket Hylo-Vision – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	28
2021/C 88/37	Mål T-829/19: Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 VODKA) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 VODKA – Det äldre EU-ordmärket 42 BELOW och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Omsättningskrets – Varuslags- och tjänsteslagslikhet – Känneteckenslikhet – Helhetsbedömning av risken för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	28
2021/C 88/38	Mål T-830/19: Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 VODKA) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 VODKA – Det äldre EU-ordmärket och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Omsättningskrets – Varu- och tjänsteslagslikhet – Känneteckenslikhet – Helhetsbedömning av risken för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	29
2021/C 88/39	Mål T-831/19: Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 FIRST CZECH BLENDED VODKA) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 FIRST CZECH BLENDED VODKA – Det äldre EU-ordmärket och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Omsättningskrets – Varu- och tjänsteslagslikhet – Känneteckenslikhet – Helhetsbedömning av risken för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	30
2021/C 88/40	Mål T-287/20: Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Eggy Food mot EUIPO (EGGY FOOD) (EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket EGGY FOOD – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)	30
2021/C 88/41	Mål T-734/19: Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Junqueras i Vies mot parlamentet (Talan om ogiltigförklaring – Institutionell rätt – Ledamot av parlamentet – Immunitet och privilegier – Begäran att skyndsamt ta ett initiativ för att bekräfta en parlamentsledamots immunitet – Akt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning)	31
2021/C 88/42	Mål T-533/20 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 22 januari 2021 – Green Power Technologies mot kommissionen och gemensamma företaget ECSEL (Interimistiskt förfarande – Bidragsavtal som ingåtts i samband med det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007 – 2013) – Återbetalning av utbetalda belopp – Ansökan om interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)	32
2021/C 88/43	Mål T-580/20: Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – KC mot kommissionen (Skadeståndstalan – Statligt stöd – Klagomål – Underlåtenhet att inleda det formella granskningsförfarandet – Tillräckligt klart åsidosättande av en rättsregel som ger enskilda rättigheter – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund)	32
2021/C 88/44	Mål T-761/20: Talan väckt den 20 december 2020 – European Dynamics Luxembourg mot ECB	33
2021/C 88/45	Mål T-765/20: Talan väckt den 31 december 2020 – The Floow mot kommissionen	33
2021/C 88/46	Mål T-005/21: Talan väckt den 7 januari 2021 – Stichting Comité N 65 Ondergronds Helvoirt mot EEA	34
2021/C 88/47	Mål T-26/21: Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)	35
2021/C 88/48	Mål T-27/21: Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)	36
2021/C 88/49	Mål T-28/21: Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)	37
2021/C 88/50	Mål T-32/21: Överklagande ingett den 22 januari 2021 – Daw mot EUIPO (Muresko)	37
2021/C 88/51	Mål T-41/21: Talan väckt den 26 januari 2021 – QD mot parlamentet	38
2021/C 88/52	Mål T-45/21: Talan väckt den 27 januari 2021 – Ciano Trading & Services CT & S m.fl./kommissionen	39
2021/C 88/53	Mål T-46/21: Överklagande ingett den 26 januari 2021 – El Corte Inglés mot EUIPO – Yajun (PREMILITY)	40
2021/C 88/54	Mål T-47/21: Överklagande ingett den 27 januari 2021 – Cepewa mot EUIPO – Out of the blue (LIEBLINGSMENSCH)	41
2021/C 88/55	Mål T-48/21: Överklagande ingett den 27 januari 2021 – Cepewa mot EUIPO – Out of the blue (Lieblingsmensch)	41
2021/C 88/56	Mål T-54/21: Talan väckt den 29 januari 2021 – OHB System mot kommissionen	42
2021/C 88/57	Mål T-57/21: Talan väckt den 27 januari 2021 – Ungern mot kommissionen	43
2021/C 88/58	Mål T-66/21: Överklagande ingett den 1 februari 2021 – Precisis mot EUIPO – Easee (EASEE)	44
2021/C 88/59	Mål T-67/21: Överklagande ingett den 1 februari 2021 – ultra air mot EUIPO – Donaldson Filtration Deutschland (ultrafilter international)	45
2021/C 88/60	Mål T-64/19: Tribunalens beslut av den 22 januari 2021 – Entreprise commune ECSEL mot Health Institute International	45
2021/C 88/61	Mål T-545/19: Tribunalens beslut av den 28 januari 2021 – Global Steel Wire e.a. mot kommissionen	46
2021/C 88/62	Mål T-16/20: Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Hub Culture mot EUIPO – Paypal (VEN)	46
2021/C 88/63	Mål T-166/20: Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – JD mot EIB	46
2021/C 88/64	Mål T-478/20: Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Bigben Connected mot EUIPO – Forsee Power (FORCE POWER)	46

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 88/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 79, 8.3.2021

Senaste listan över offentliggöranden

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN

Domstolen

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/2

DOMSTOLENS BESLUT

av den 2 februari 2021

om lagstadgade helgdagar och rättsferier

(2021/C 88/02)

DOMSTOLEN ANTAR FÖLJANDE BESLUT

med beaktande av artikel 24.2, 24.4 och 24.6 i rättegångsreglerna, och av följande skäl:

Enligt nämnda artikel ska det upprättas en förteckning över lagstadgade helgdagar och fastställas datum för rättsferierna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

De lagstadgade helgdagar som avses i artikel 24.4 och 24.6 i rättegångsreglerna ska vara:

—	nyårsdagen,

—	annandag påsk,

—	första maj,

—

9 maj,

—	Kristi himmelfärdsdag,

—	annandag pingst,

—

23 juni,

—	15 augusti,

—	1 november,

—	25 december,

—	26 december.

Artikel 2

För perioden den 1 november 2021 till den 31 oktober 2022, ska de rättsferier som avses i artikel 24.2 och 24.6 i rättegångsreglerna infalla enligt följande:

—	Jul 2021: från och med måndagen den 20 december 2021 till och med söndagen den 9 januari 2022,

—	Påsk 2022: från och med måndagen den 11 april 2022 till och med söndagen den 24 april 2022,

—	Sommar 2022: från och med lördagen den 16 juli 2022 till och med onsdagen den 31 augusti 2022.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 2 februari 2021.

A. CALOT ESCOBAR

Justitiesekreteraren

K. LENAERTS

Ordföranden

Tribunalen

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/4

TRIBUNALENS BESLUT

av den 10 februari 2021

om rättsferier

(2021/C 88/03)

TRIBUNALEN ANTAR

med beaktande av artikel 41.2 i rättegångsreglerna,

FÖLJANDE BESLUT:

Artikel 1

För det rättsår som inleds den 1 september 2021, fastställs rättsferierna, i den mening som avses i artikel 41.2 och 41.6 i rättegångsreglerna, enligt följande:

—	Jul 2021: från och med måndagen den 20 december 2021 till och med söndagen den 9 januari 2022,

—	Påsk 2022: från och med måndagen den 11 april 2022 till och med söndagen den 24 april 2022;

—	Sommar 2022: från och med lördagen den 16 juli 2022 till och med onsdagen den 31 augusti 2022.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 10 februari 2021.

E. COULON

Justitiesekreteraren

M. VAN DER WOUDE

Ordföranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/5

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 januari 2021 – The Goldman Sachs Group Inc./Europeiska kommissionen, Prysmian SpA, Prysmian Cavi e Sistemi Srl

(Mål C-595/18 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för elkablar - Marknadsuppdelning inom ramen för projekt - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 23.2 - Ett bolag hålls ansvarigt för ett annat bolags överträdelse - Presumtionen om faktiskt utövande av ett avgörande inflytande - Enhet som kontrollerar 100 procent av de rösträtter som är knutna till aktierna i ett annat bolag)

(2021/C 88/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: The Goldman Sachs Group Inc. (ombud: A. Mangiaracina, avvocatessa, J. Koponen, advokat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, (ombud: P. Rossi, C. Sjödin, T. Vecchi och J. Norris), Prysmian SpA, Prysmian Cavi e Sistemi Srl (ombud: C. Tesauro och L. Armati, avvocati)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	The Goldman Sachs Group Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Prysmian SpA och Prysmian Cavi e Sistemi Srl ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 445, 10.12.2018

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo – Spanien) – Ayuntamiento de Pamplona mot Orange España SAU

(Mål C-764/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillstånd för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster - Kommunal avgift för ianspråktagande eller nyttjande av offentlig mark - Direktiv 2002/20/EG - Tillämpning på tillhandahållare av fasta telefonitjänster och internetanslutningstjänster - Begreppen ”elektroniska kommunikationsnät” och ”elektroniska kommunikationstjänster” - Artikel 12 - Administrativa avgifter - Artikel 13 - Avgifter för nyttjanderätter och rättigheter att installera faciliteter - Tillämpningsområde - Begränsningar av medlemsstaternas utövande av sin beskattningsrätt)

(2021/C 88/05)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ayuntamiento de Pamplona

Motpart: Orange España SAU

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas på så sätt att det även är tillämpligt på företag som tillhandahåller fasta telefonitjänster och internetanslutningstjänster.

Artiklarna 12 och 13 i direktiv 2002/20, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken företag som äger den infrastruktur eller de nät som behövs för elektronisk kommunikation och som använder dessa för att tillhandahålla fasta telefonitjänster och internetanslutningstjänster åläggs en avgift vars storlek uteslutande fastställs på grundval av detta företags årliga bruttointäkter i den berörda medlemsstaten.

(1) EUT C 112, 25.03.2019

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Krakowie – Polen) – VL mot Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej w Krakowie

(Mål C-16/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Artikel 2.1 och 2.2 a och b - ”Begreppet diskriminering” - Direkt diskriminering - Indirekt diskriminering - Diskriminering på grund av funktionshinder - Särbehandling inom en grupp personer med funktionshinder - Lönetillägg som beviljas arbetstagare som före ett datum som bestämts av arbetsgivaren har lämnat in ett intyg om funktionshinder - Uteslutande av arbetstagare med funktionshinder vilka lämnat in sina intyg före detta datum)

(2021/C 88/06)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Krakowie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VL

Motpart: Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej w Krakowie

Domslut

Artikel 2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas på följande sätt:

—

En arbetsgivares förfaringssätt som består i att betala lönetillägg till arbetstagare med funktionshinder vilka har lämnat in ett intyg om funktionshinder efter ett datum som arbetsgivaren har bestämt, men inte till arbetstagare med funktionshinder vilka har lämnat in detta intyg före nämnda datum, kan utgöra direkt diskriminering om det visar sig att detta förfaringssätt grundar sig på ett kriterium som är oupplösligt förbundet med funktionshindret, eftersom det medför ett absolut hinder för en klart avgränsad grupp, bestående av arbetstagare vars funktionshinder arbetsgivaren med nödvändighet redan kände till när detta förfaringssätt infördes, att uppfylla detta tidsrelaterade villkor.

—

Ett sådant förfaringssätt kan, även om det är skenbart neutralt, utgöra indirekt diskriminering på grund av funktionshinder om det visar sig att det särskilt missgynnar arbetstagare med funktionshinder på grund av särarten hos deras funktionshinder, till exempel hur synligt funktionshindret är eller om det kräver skäliga anpassningar, och det inte objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

(1) EUT C 164, 13.5.2019

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam, Gerechtshof Den Haag – Nederländerna) – Dexia Nederland BV mot XXX (C-229/19), Z (C-289/19)

(Förenade målen C-229/19 och C-289/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Artiklarna 3.1, 4.1 och 6.1 - Bedömning av om avtalsvillkor är oskäliga - Avtalsvillkor som i förväg fastställer borgenärens potentiella fördel vid hävning av avtalet - Betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet - Tidpunkt som ska läggas till grund för bedömningen av en sådan obalans - Fastställande av att ett avtalsvillkor är oskäligt - Följder - Ett oskäligt avtalsvillkor ersätts av en dispositiv bestämmelse i nationell rätt)

(2021/C 88/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Amsterdam, Gerechtshof Den Haag

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dexia Nederland BV

Motpart: XXX (C-229/19), Z (C-289/19)

Domslut

Bestämmelserna i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett villkor i ett spekulationsavtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, såsom avtal om aktieleasing, ska anses vara oskäligt, om detta avtalsvillkor, vid en bedömning som görs med beaktande av omständigheterna i samband med det berörda avtalets ingående och med utgångspunkt i den tidpunkt då avtalet ingicks, kan anses vara ägnat att ge upphov till en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter under genomförandet av detta avtal, och detta även om denna obalans endast skulle kunna uppstå om vissa omständigheter inträffar eller om nämnda avtalsvillkor under andra omständigheter till och med skulle kunna vara till konsumentens fördel. Det ankommer därför på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida ett avtalsvillkor, som i förväg fastställer den fördel som näringsidkaren erhåller vid en förtida hävning av avtalet, mot bakgrund av omständigheterna i samband med avtalets ingående redan vid denna tidpunkt var ägnat att ge upphov till en sådan obalans.

Bestämmelserna i direktiv 93/13 ska tolkas så, att en näringsidkare, som i egenskap av säljare har påtvingat en konsument ett avtalsvillkor som förklarats oskäligt och följaktligen ogiltigt av nationell domstol, inte, i ett fall där avtalet kan bestå utan detta villkor, kan göra anspråk på ersättning enligt en dispositiv bestämmelse i nationell rätt som skulle ha varit tillämplig om detta avtalsvillkor inte hade förelegat.

(1) EUT C 187, 3.6.2019.

EUT C 280, 19.8.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/8

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna) – De Ruiter vof mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Mål C-361/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Jordbruksstöd - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Artiklarna 97.1 och 99.1 - Direktstöd - Minskningar och uteslutningar vid överträdelse av reglerna om tvärvillkor - Fastställande av det år som ska beaktas vid fastställandet av procentsatsen för minskningen - Proportionerliga, effektiva och avskräckande sanktioner - Genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 - Artikel 73.4 första stycket led a)

(2021/C 88/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: De Ruiter vof

Motpart: Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

Domslut

Artikel 97.1 första stycket och artikel 99.1 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, samt artikel 73.4 första stycket led a i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av förordning nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor, ska tolkas så, att minskningar av direktstöd till följd av en överträdelse av reglerna om tvärvillkor ska beräknas på grundval av det stöd som har beviljats eller skulle ha beviljats för det år då överträdelsen inträffade.

(1) EUT C 270, 12.08.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/9

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19) mot Hessischer Rundfunk

(Förenade målen C-422/19 och C-423/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Ekonomisk och monetär politik - Artiklarna 2.1 och 3.1 c FEUF - Monetär politik - Unionens exklusiva behörighet - Artikel 128.1 FEUF - Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken - Artikel 16 första stycket - Begreppet ”lagligt betalningsmedel” - Verkningar - Skyldighet att godta sedlar i euro - Förordning (EG) nr 974/98 - Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva begränsningar av betalningar med sedlar och mynt i euro - Villkor - Regionala bestämmelser enligt vilka en radio- och TV-avgift som ska betalas till ett regionalt offentligt programföretag inte kan betalas i kontanter)

(2021/C 88/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19)

Motpart: Hessischer Rundfunk

Domslut

Artikel 2.1 FEUF, jämförd med artikel 3.1 c, artikel 128.1 och artikel 133 FEUF samt artikel 16 första stycket tredje meningen i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska tolkas så, att denna bestämmelse, oavsett hur Europeiska unionen har utnyttjat sin exklusiva befogenhet på området för den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta, utgör hinder för att en medlemsstat antar en bestämmelse som, med hänsyn till dess syfte och innehåll, bestämmer den rättsliga ordning som ska gälla för eurosedlar som lagligt betalningsmedel. Denna bestämmelse utgör däremot inte hinder för att en medlemsstat, inom ramen för utövandet av sina egna befogenheter, såsom vad gäller organisationen av dess offentliga förvaltning, antar en bestämmelse som tvingar dess myndigheter att godta eurosedlar som betalningsmedel när betalningsskyldigheter som ålagts av offentliga myndigheter ska fullgöras.

Artikel 128.1 tredje meningen FEUF, artikel 16 första stycket tredje meningen i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 10 andra meningen i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som utesluter möjligheten att fullgöra en betalningsskyldighet som ålagts av offentliga myndigheter med sedlar i euro. Detta gäller förutsatt att, för det första, denna lagstiftning varken har till syfte eller verkan att bestämma den rättsliga ordning som ska gälla för dessa sedlar som lagligt betalningsmedel, för det andra, att den inte rättsligt eller faktiskt leder till att nämnda sedlar förlorar sin ställning, bland annat genom att ifrågasätta möjligheten att i allmänhet fullgöra en betalningsskyldighet med hjälp av sådana kontanter, för det tredje, att den antagits med hänsyn till allmänintresset, för det fjärde, att den begränsning av möjligheten att betala med kontanter som denna lagstiftning innebär är ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet, och, för det femte, att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta, med hänsyn till att andra lagliga medel finns tillgängliga för att uppfylla betalningsskyldigheten.

(1) EUT C 288, 26.8.2019

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/10

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 januari 2021 – Qualcomm, Inc., Qualcomm Europe, Inc. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-466/19 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Missbruk av dominerande ställning - Marknaden för basbandchippsatser av UMTS-typ - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 18.3 - Beslut att begära upplysningar - Huruvida upplysningarna är nödvändiga - Proportionalitet - Bevisbörda - Självangivelse)

(2021/C 88/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Qualcomm, Inc., Qualcomm Europe, Inc. (ombud: M. Pinto de Lemos Fermiano Rato, avocat, M. Davilla, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet, G. Conte, M. Farley och C. Urraca Caviedes)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Qualcomm Inc. och Qualcomm Europe Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 263, 5.8.2019

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/10

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – brottmål mot IR

(Mål C-649/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Direktiv 2012/13/EU - Artiklarna 4–7 - Rättighetsinformation i bilagorna I och II - Rambeslut 2002/584/RIF - Rätt till information vid straffrättsliga förfaranden - Rättighetsinformation i samband med anhållande - Rätt att bli informerad om anklagelsen - Rätt att få tillgång till material som rör målet - En person som grips på grundval av en europeisk arresteringsorder i den verkställande medlemsstaten)

(2021/C 88/11)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

ytterligare deltagare i rättegången: Spetsializirana prokuratura

Domslut

Artikel 4, i synnerhet punkt 3, samt artiklarna 6.2 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden ska tolkas på så sätt att de rättigheter som avses där inte gäller för personer som har frihetsberövats som ett led i verkställandet av en europeisk arresteringsorder.

Det har vid prövningen av den tredje och den fjärde giltighetsfrågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, mot bakgrund av artiklarna 6 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(1) EUT C 413, 9.12.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/11

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 januari 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-787/19) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 306 – 310 - Särskilda ordning för resebyråer - Tillämpning på samtliga slags kunder - Nationell lagstiftning enligt vilken resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer vilka använder tjänsterna i sin verksamhet undantas - Artikel 73 - Beskattningsunderlag - Fastställande av ett allomfattande beskattningsunderlag för grupper av tjänster eller för alla tjänster som tillhandahålls under en beskattningsperiod - Oförenligt)

(2021/C 88/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: advokaterna M. Wasmeier och J. Jokubauskaitė)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: F. Koppensteiner och A. Posch)

Domslut

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 73 och 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, genom att från den särskilda ordningen för mervärdesskatt som tillämpas för resebyråer undanta de resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer, som använder tjänsterna i sin verksamhet, och genom att, i de fall denna särskilda ordning tillämpas på resebyråerna, tillåta dem att fastställa ett allomfattande beskattningsunderlag för grupper av tjänster eller för alla tjänster som tillhandahålls under en beskattningsperiod.

2)	Republiken Österrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 413, 9.12.2019

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/11

Överklagande ingett den 15 juni 2020 av ZU av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 31 mars 2020 i mål T-499/19, ZU mot EEAS

(Mål C-266/20 P)

(2021/C 88/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ZU (ombud: C. Bernard-Glanz, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska utrikestjänsten

Domstolen (sjunde avdelningen) beslutade den 20 januari 2021 att ogilla överklagandet eftersom det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat. Klaganden ska bära sina egna rättegångskostnader.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/12

Överklagande, ingett den 17 augusti 2020 av HZ, i egenskap av konkursförvaltare för etc-gaming GmbH, och OX, i egenskap av konkursförvaltare för Casino-Equipment Vermietungs GmbH, av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 16 juni 2020 i mål T-803/19, etc-gaming GmbH och Casino-Equipment Vermietungs GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-390/20 P)

(2021/C 88/14)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: HZ, i egenskap av konkursförvaltare för etc-gaming GmbH, och OX, i egenskap av konkursförvaltare för Casino-Equipment Vermietungs GmbH (ombud: advokaten A. Schuster)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen

Europeiska unionens domstol (sjätte avdelningen) har den 14 juni 2018 beslutat att ogilla överklagandet då det är uppenbart ogrundat samt att förplikta klaganden att bära sina egna rättegångskostnader.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/12

Överklagande ingett den 25 augusti 2020 av Brands Up OÜ av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 25 juni 2020 i mål T-651/19 – Brands Up OÜ mot EUIPO

(Mål C-404/20 P)

(2021/C 88/15)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Klagande: Brands Up OÜ (ombud: M. Welin, asianajaja, och J. Kaulo, luvan saanut oikeudenkäyntiavustaja)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har, den 17 december 2020, beslutat att inte meddela prövningstillstånd och förpliktat Brands Up OÜ att bära sina rättegångskostnader.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bucureşti (Rumänien) den 2 december 2020 – HW, ZF, MZ mot Allianz Elementar Versicherungs AG

(Mål C-652/20)

(2021/C 88/16)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bucureşti

Parter i det nationella målet

Kärande: HW, ZF, MZ

Svarande: Allianz Elementar Versicherungs AG

Tolkningsfråga

Ska bestämmelserna i artikel 11.1 b i förordning (EU) nr 1215/2012 (1) tolkas på så sätt att de enbart avser [EU-]medlemsstaternas internationella behörighet eller på så sätt att dessa bestämmelser även fastställer den nationella (lokala) behörigheten för domstolen för den ort där försäkringens förmånstagare har hemvist?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1)

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia n.o 1 de Cazalla de la Sierra (Spanien) den 4 december 2020 – Caixabank SA mot ZN, SD, AH

(Mål C-657/20)

(2021/C 88/17)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia n.o 1 de Cazalla de la Sierra

Parter i det nationella målet

Kärande: Caixabank SA

Svarande: ZN, SD, AH

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av de rättigheter som anges i direktiv 93/13 (1) och de kriterier som fastställs av EU-domstolen den 13 mars 2013 och den 26 mars 2019, enligt vilka en utebliven betalning måste vara tillräckligt allvarlig sett till lånets löptid och lånebeloppet för att villkoret om uppsägning till förtida betalning ska kunna tillämpas, uppkommer följande frågor:

Ska den uteblivna betalningen vara allvarlig såväl vad gäller lånebeloppet som lånets löptid, eller räcker det att med ett allvarligt åsidosättande beträffande ett av dessa kriterier?

Om båda två kriterier ska beaktas (lånets löptid och lånebeloppet) och de ska anses samverka och bedömas tillsammans, uppkommer tvivel om huruvida den nationella lagstiftningen (artikel 24 i lag 5/19 [om fastighetskreditavtal]) och nationell rättspraxis (Supremo Tribunal nr 463/19) fordrar att båda kriterierna beaktas.

Om de två kriterierna (lånets löptid och lånebelopp) är uppfyllda och bedöms tillsammans, uppkommer tvivel om hur man ska lösa fall då betalningsskyldigheten allvarligt åsidosatts enbart med avseende på lånebeloppet, i enlighet med artikel 24 i lag 5/19, på grund av en utebliven betalning på 3 procent av det lånade kapitalet, medan det inte föreligger några allvarliga brister vad gäller lånets löptid, enligt de tidsmässiga hänvisningarna i artikel 24 i lag 5/19, på grund av utebliven betalning under 12 månadsbetalningar.

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 8 december 2020 – Veridos GmbH mot Republiken Bulgariens minister för inrikes frågor, Mühlbauer ID Services GmbH – S&T

(Mål C-669/20)

(2021/C 88/18)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i det nationella målet

Klagande: Veridos GmbH

Motparter: Republiken Bulgariens minister för inrikes frågor, Mühlbauer ID Services GmbH – S&T

Tolkningsfrågor

Ska artikel 56 i direktiv [2014/24] (1) jämförd med artikel 69 i samma direktiv, respektive artikel 38 i direktiv [2009/81] (2) jämförd artikel 49 i samma direktiv tolkas så, att den upphandlande myndigheten inte är skyldig att pröva huruvida det är frågan om ett onormalt lågt anbud om ett kriterium för bedömningen av ett onormalt lågt anbud som fastställts i nationell rätt inte är objektivt tillämpligt och den upphandlande myndigheten inte har valt och i förväg offentliggjort något annat kriterium?

Ska artikel 56 i direktiv 2014/24 jämförd med artikel 69 i samma direktiv, respektive artikel 38 i direktiv 2009/81 jämförd artikel 49 i samma direktiv tolkas så, att den upphandlande myndigheten endast är skyldig att pröva huruvida det föreligger onormalt låga anbud när något anbud föranleder misstanke, eller är den upphandlande myndigheten tvärtom skyldig att alltid förvissa sig om att de anbud som har inkommit är seriösa och ange en motsvarande motivering?

3.	Är ett sådant krav tillämpligt på den upphandlande myndigheten om det endast har inkommit två anbud inom ramen för upphandlingsförfarandet?

Ska artikel 47 i [stadgan] tolkas så, att den upphandlande myndighetens bedömning att det inte föreligger några misstankar om ett onormalt lågt anbud, respektive dess uppfattning att det anbud som rangordnats på första plats i upphandlingsförfarandet är seriöst, kan bli föremål för en domstolsprövning?

Om ovanstående fråga besvaras jakande: Ska artikel 47 i [stadgan] tolkas så, att en upphandlande myndighet som i ett upphandlingsförfarande inte har prövat huruvida det föreligger ett onormalt lågt anbud har en skyldighet att rättfärdiga och motivera skälen till att det inte misstänks föreligga ett onormalt lågt anbud, det vill säga huruvida det anbud som rangordnats på första plats i upphandlingsförfarandet är seriöst?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 2009, s. 76).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien) den 18 december 2020 – ”Banka DSK” EAD mot RP

(Mål C-689/20)

(2021/C 88/19)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i det nationella målet

Kärande:”Banka DSK” EAD

Svarande: RP

Tolkningsfrågor

Ska artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG (1), jämförd med punkt 1 e och f i bilagan till detta direktiv, samt artikel 15.2 och 15.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att avtalsvillkor som innebär att konsumentens kostnader enligt ett kreditavtal höjs väsentligt för det fall att konsumenten inte varje månad överför sin lön [till ett konto] hos den långivande banken medför skyldigheter till nackdel för konsumenten i strid med kravet på god sed, om man beaktar att konsumenten enligt avtalsvillkoren även är skyldig att lämna en panträtt i sina lönefordringar, oberoende av på vilket sätt och i vilken stat konsumenten erhåller sin lön?

För det fall att den första frågan besvaras nekande: Ska artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG, jämförd med punkt 1 e och f i bilagan till detta direktiv, tolkas på så sätt att avtalsvillkor som inte endast förpliktar konsumenten att överföra sin lön [till ett konto] hos den långivande näringsidkaren, utan i praktiken även innefattar en skyldighet att använda andra tjänster som den långivande näringsidkaren tillhandahåller, medför skyldigheter till nackdel för konsumenten i strid med kravet på god sed?

För det fall att den andra frågan besvaras jakande: Vilka grundläggande kriterier ska den nationella domstolen tillämpa vid oskälighetsbedömningen? Ska särskild hänsyn tas till hur stark kopplingen är mellan föremålet för kreditavtalet och de accessoriska tjänster som konsumenten är skyldig att anlita, antalet accessoriska tjänster och den nationella lagstiftningen om begränsning av kopplingsförbehåll?

Gäller principen att nationell rätt ska tolkas i enlighet med unionsrätten så som den fastslagits i punkt 26 i domen 14/83, von Colson, även vid tolkning av nationella bestämmelser som reglerar andra rättsområden (i det aktuella målet bestämmelser om illojal konkurrens) som dock är besläktade med det rättsområde inom vilket en rättsakt som antagits av Europeiska unionen förekommer, vilken den nationella domstolen tillämpar i ett anhängigt mål (i det aktuella målet direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal)?

Ska artikel 7.2 i direktiv 2005/29/EG (2), jämförd med artikel 6.1 d i samma direktiv och artikel 10.2 f i direktiv 2008/48/EG, tolkas på så sätt att dessa bestämmelser innebär att det är förbjudet att ange en lägre krediträntesats i huvudavtalet för en konsumentkredit när de villkor som måste uppfyllas för att konsumenten ska erhålla krediten till denna räntesats fastställs i en bilaga till avtalet? Är det inom ramen för denna bedömning relevant på vilket sätt villkoren för att erhålla den lägre räntesatsen har formulerats, under vilka omständigheter den lägre räntesatsen upphör att gälla och vad konsumenten behöver göra för att den lägre räntesatsen ska börja gälla på nytt?

Ska artikel 5.2 b i direktiv 2005/29/EG tolkas på så sätt att det vid bedömningen av om en affärsmetod sannolikt kommer att innebära en avsevärd snedvridning av konsumentens ekonomiska beteende, även ska beaktas vilken marknadsandel som banken som beviljar konsumentkrediten har, med beaktande av behoven hos de konsumenter som använder sig av sådana produkter?

Ska artikel 3 g i direktiv 2008/48/EG (3) tolkas på så sätt att kostnaderna för de avtal som konsumenten måste ingå i samband med ett konsumentkreditavtal för att erhålla ränterabatten i enlighet med konsumentkreditavtalet utgör en del av den effektiva räntan för krediten och ska ingå i beräkningen av denna?

Ska artikel 3 g i direktiv 2008/48/EG, jämförd med artikel 5 i direktiv 93/13/EEG, tolkas på så sätt att den effektiva räntan ska beräknas på grundval av den högre räntesats som tas ut vid utebliven fullgörelse av skyldigheter som följer av avtal som har samband med kreditavtalet, när det föreligger avtalsvillkor som innebär att räntesatsen för krediten höjs om konsumenten inte fullgör nämnda skyldigheter?

Ska artikel 10.2 g i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att en underlåtelse att på korrekt sätt ange den effektiva räntan i ett kreditavtal mellan en näringsidkare och en konsument i egenskap av låntagare ska likställas med att det i kreditavtalet saknas uppgift om den effektiva räntan vilket innebär att den nationella domstolen ska tillämpa de rättsföljder som föreskrivs i nationell rätt för det fall att den effektiva räntan inte anges i ett konsumentkreditavtal?

10.

Ska artikel 22.4 i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att en av den nationella lagstiftaren föreskriven påföljd ska anses vara proportionerlig, vilken innebär att konsumentkreditavtalet ogiltigförklaras och endast det utlånade kapitalbeloppet ska återbetalas om ett konsumentkreditavtal inte innehåller någon exakt uppgift om den effektiva räntan?”

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym, 2 s. 169).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22)

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66)

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Okresný súd Bratislava I (Slovakien) den 29 december 2020 – brottmål mot AM

(Mål C-710/20)

(2021/C 88/20)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Okresný súd Bratislava I

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Krajská prokuratúra v Bratislave, AM

Tolkningsfrågor

Är en bestämmelse i en nationell lag, som direkt och utan avgörande av en nationell domstol upphäver ett beslut av en nationell domstol att avbryta det straffrättsliga förfarandet, vilket enligt nationell rätt är ett slutgiltigt beslut som medför frigivning och på grundval av vilket det straffrättsliga förfarandet slutgiltigt har avbrutits till följd av den amnesti som beviljats i enlighet med en nationell lag, förenlig med rätten till en opartisk domstol, vilken garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och med rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 82 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt? För det fall denna fråga besvaras nekande. Är den nationella domstolen bunden av den sådan bestämmelse i nationell lag?

Är en bestämmelse i nationell lagstiftning, enligt vilken författningsdomstolens kontroll av det beslut om upphävande av en amnesti eller ett individuellt beslut om nåd, som Národná rada Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens riksdag) antagit med stöd av artikel 86 i) i Republiken Slovakiens grundlag, begränsas till att enbart utgöra en bedömning av huruvida nämnda beslut är förenligt med Republiken Slovakiens grundlag, utan att beakta de tvingande rättsakter som Europeiska unionen har antagit, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Fördraget om Europeiska unionen, förenlig med lojalitetsprincipen i den mening som avses i artikel 4.3 i Fördraget om europeiska unionen, i artikel 267 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 82 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med rätten till en opartisk domstol, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och med rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna? För det fall denna fråga besvaras nekande. Är den nationella domstolen bunden av ett sådant avgörande från den nationella författningsdomstolen?

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 31 december 2020 – TanQuid Polska Sp. z o. o. mot Generální ředitelství cel

(Mål C-711/20)

(2021/C 88/21)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i det nationella målet

Klagande: TanQuid Polska Sp. z o. o.

Motpart: Generální ředitelství cel

Tolkningsfrågor

Ska punktskattepliktiga varor anses flyttas under ett förfarande för punktskatteuppskov i den mening som avses i artikel 4 c i rådets direktiv 92/12/EEG (1) när ett tullkontor i en medlemsstat har samtyckt till flyttning av varor inom ramen för ett förfarande för punktskatteuppskov från ett skatteupplag till en registrerad näringsidkare med säte i en annan medlemsstat, även om villkoren för flyttning av varorna inom ramen för förfarandet för punktskatteuppskov objektivt sett inte har uppfyllts på grund av att det senare har fastställts att den registrerade näringsidkaren inte hade kännedom om flyttningen av varorna med anledning av en tredje parts bedrägeri?

Utgör ställande av en säkerhet i den mening som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG, som ställts för ett annat ändamål än flyttning av varor inom ramen för ett förfarande för skatteuppskov mellan ett skatteupplag och en registrerad näringsidkare som har säte i en annan medlemsstat, hinder för att en verklig överföring av varor under ett uppskovsförfarande inleds, när ställandet av säkerheten angavs i de handlingar som åtföljde vid flyttningen av varorna under förfarandet för punktskatteuppskov till en näringsidkare som är registrerad samt bekräftades av tullmyndigheten i medlemsstaten?

(1) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EUT L 76, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Cottbus (Tyskland) den 24 december 2020 – RO, företrädd enligt lag, mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-720/20)

(2021/C 88/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Cottbus

Parter i det nationella målet

Klagande: RO, företrädd enligt lag

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd genom Bundesministerium des Innern (Federala inrikesministeriet, Tyskland), som i sin tur företräds av Präsident des Bundesamtes für Migration und Flüchtlinge (ordföranden för den federala myndigheten för migration och flyktingar, Tyskland)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 20.3 i förordning (EU) nr 604/2013 (1), med hänsyn dels till den unionsrättsligt förankrade önskan om att undvika sekundära förflyttningar, dels till den allmänna principen om familjesammanhållning i nämnda förordning, tillämpas analogt i en situation där ett underårigt barn och dess föräldrar samtliga ansöker om internationellt skydd i samma medlemsstat, men föräldrarna redan har beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat, medan barnet föddes i den medlemsstat där det ansökte om internationellt skydd?

Om fråga 1 ska besvaras jakande, ska då det underåriga barnets asylansökan inte prövas, i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013, och ett beslut om överföring fattas med stöd av artikel 26 i nämnda förordning, med hänvisning till att ansvaret för prövningen av det underåriga barnets ansökan om internationellt skydd åvilar den medlemsstat i vilken föräldrarna har beviljats internationellt skydd?

Om fråga 2 ska besvaras jakande, ska då artikel 20.3 i förordning (EU) nr 604/2013 även tillämpas analogt med hänsyn till att det i andra meningen i den artikeln förklaras att ett nytt förfarande för övertagande inte behöver inledas avseende ett barn som fötts senare, trots att det då finns en risk för att den mottagande medlemsstaten kommer att sakna kännedom om någon eventuell nödvändighet att motta det underåriga barnet, eller för att den mottagande medlemsstaten, enligt sin administrativa praxis, vägrar att tillämpa artikel 20.3 i förordning (EU) nr 604/2013 analogt och det därmed uppstår en risk för att det underåriga barnet blir en ”flykting på väg” [utelämnas]?

4)	Om frågorna 2 och 3 ska besvaras nekande, kan då ett underårigt barns ansökan om internationellt skydd i en medlemsstat avvisas med stöd av artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU (2), även om det inte är barnet utan dess föräldrar som åtnjuter internationellt skydd i en annan medlemsstat?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammergericht Berlin (Tyskland) den 30 december 2020 – DB Station & Service AG mot ODEG Ostdeutsche Eisenbahn GmbH

(Mål C-721/20)

(2021/C 88/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Kammergericht Berlin

Parter i det nationella målet

Klagande: DB Station & Service AG

Motpart: ODEG Ostdeutsche Eisenbahn GmbH

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med direktiv 2001/14/EG (1) – särskilt dess bestämmelser om förvaltningsmässigt oberoende för infrastrukturförvaltarens ledning (artikel 4), om principerna för fastställande och uttag av avgifter (artiklarna 7–12) och om regleringsorganets uppgifter (artikel 30) – att nationella tvistemålsdomstolar i enskilda fall och oberoende av regleringsorganets tillsyn prövar storleken på de begärda avgifterna i enlighet med kriterierna i artikel 102 FEUF och/eller i enlighet med den nationella konkurrensrätten?

Om den första frågan ska besvaras jakande: Är de nationella tvistemålsdomstolarnas prövning av missbruk i enlighet med kriterierna i artikel 102 FEUF och/eller i enlighet med den nationella konkurrensrätten tillåten och nödvändig också i de fall där järnvägstrafikföretagen har möjlighet att låta det behöriga regleringsorganet pröva huruvida de avgifter som har betalats är rimliga? Är de nationella tvistemålsdomstolarna skyldiga att invänta ett beslut i detta avseende från regleringsorganet och i förekommande fall, om detta beslut överklagas till domstol, invänta att beslutet vinner laga kraft?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, 2001, s. 29.)

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Veliko Tarnovo (Bulgarien) den 4 januari 2021 – MC mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Veliko Tarnovo pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-1/21)

(2021/C 88/24)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Veliko Tarnovo

Parter i det nationella målet

Klagande: MC

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Veliko Tarnovo pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

Tolkningsfrågor

Ska artikel 9 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen jämförd med artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse på området för de harmoniserade mervärdesskattereglerna såsom den i artikel 19.2 DOPK, vars tillämpning innebär att en icke beskattningsbar fysisk person som inte är betalningsskyldig för mervärdesskatten, men vars oredliga agerande medfört att den beskattningsbara juridiska personen som är betalningsskyldig för skatten inte betalade denna, i efterhand åläggs solidariskt betalningsansvar?

2)	Ska tolkningen av nämnda bestämmelser och tillämpningen av proportionalitetsprincipen inte heller anses utgöra hinder för att den nationella bestämmelsen i artikel 19.2 DOPK även gäller ränta som upplupit på den mervärdesskatt som den beskattningsbara personen inte betalat?

Strider den nationella bestämmelsen i artikel 19.2 DOPK mot proportionalitetsprincipen i ett fall där den försenade betalningen av mervärdesskatten, vilken medförde att ränta påfördes på mervärdesskatteskulden, inte beror på den icke beskattningsbara fysiska personens agerande, utan på en annan persons agerande eller på att vissa objektiva omständigheter inträffat?

(1) EUT L 347, 2006, s. 1.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Bleiburg (Österrike) den 8 januari 2021 – LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG mot CB m.fl.

(Mål C-7/21)

(2021/C 88/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht Bleiburg

Parter i det nationella målet

Klagande: LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG

Motpart: CB, DF, GH

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 36 och 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1), jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med principen om ändamålsenlig verkan och likvärdighetsprincipen (principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU), tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det enda rättsmedlet mot ett beslut om verkställighet, som domstolen utfärdar utan något föregående kontradiktoriskt förfarande och utan exekutionstitel och enbart på grundval av påståenden från den part som ansöker om verkställighet, är en invändning som ska inges inom åtta dagar på denna medlemsstats språk, och detta också när beslutet om verkställighet delges i en annan medlemsstat på ett språk som adressaten inte förstår, och invändningen avvisas såsom försent inlämnad när den inges inom tolv dagar?

Ska artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 (2), jämförd med principen om ändamålsenlig verkan och likvärdighetsprincipen, tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken delgivningen av standardformuläret i bilaga II om upplysningar till adressaten om hans eller hennes rätt att inom en vecka vägra verkställighet, medför att även den frist på åtta dagar som föreskrivs för att inge ett överklagande av det beslut om verkställighet som samtidigt delges, börjar löpa?

Ska artikel 18 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en invändning, såsom rättsmedel, mot beslutet om verkställighet ska inges tillsammans med en motivering inom åtta dagar, och denna frist också gäller när adressaten för beslutet om verkställighet har sitt säte i en annan medlemsstat och beslutet om verkställighet inte är avfattat vare sig på det officiella språket i den medlemsstat i vilken beslutet om verkställighet delges eller på ett språk som adressaten för beslutet förstår?

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Germanwings GmbH mot KV

(Mål C-8/21)

(2021/C 88/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Germanwings GmbH

Motpart: KV

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – AX mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-9/21)

(2021/C 88/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: AX

Motpart: Deutsche Lufthansa AG

Tolkningsfråga

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot TZ

(Mål C-10/21)

(2021/C 88/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: TZ

Tolkningsfråga

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot IY och TP

(Mål C-11/21)

(2021/C 88/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: IY och TP

Tolkningsfråga

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 8 januari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot FL

(Mål C-12/21)

(2021/C 88/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: FL

Tolkningsfråga

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 11 januari 2021 – Sabiedrisko pakalpojumu regulēšanas komisija, Ekonomikas ministrija, Finanšu ministrija mot SIA GM

(Mål C-17/21)

(2021/C 88/31)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i det nationella målet

Svarande i första instans och klagande i målet om överklagande: Sabiedrisko pakalpojumu regulēšanas komisija

Kärande i första instans och motpart i målet om överklagande: SIA GM

Övriga parter i förfarandet: Ekonomikas ministrija, Finanšu ministrija

Tolkningsfrågor

Ska den skyldighet som åläggs den offentliga aktören att köpa el till ett pris som överstiger marknadspriset av producenter som använder förnybara energikällor för elproduktion, genom att nyttja den skyldighet som åläggs slutförbrukaren att betala i förhållande till förbrukningen, anses utgöra en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

Ska begreppet ”avreglering” tolkas på så sätt att avregleringen ska anses ha genomförts när vissa inslag av frihandel förekommer, som till exempel avtal som ingåtts av en offentlig aktör med leverantörer i andra medlemsstater? Kan det anses att avregleringen av elmarknaden inleds vid den tidpunkt då lagstiftningen ger vissa elförbrukare (till exempel elförbrukare som är anslutna till överföringssystemet eller elförbrukare som inte är hushållskunder och som är anslutna till distributionssystemet) rätt att byta eldistributör? Vilken betydelse har utvecklingen av regleringen av elmarknaden i Lettland vid bedömningen av de stöd som beviljats elproducenterna mot bakgrund av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (vad gäller svaret på den första frågan), särskilt situationen före år 2007?

Om svaren på den första och den andra frågan ger vid handen att det stöd som beviljats elproducenterna inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, medför den omständigheten att klaganden för närvarande verkar på en avreglerad elmarknad och att utbetalning av ersättning nu skulle ge klaganden en fördel i förhållande till övriga aktörer på marknaden i fråga, att ersättning för skada ska anses vara ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

Om svaren på den första och den andra frågan ger vid handen att det stöd som beviljats elproducenterna är statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska klagandens yrkande – mot bakgrund av den kontroll av statligt stöd som föreskrivs i den bestämmelsen – om ersättning för den skada som klaganden åsamkats till följd av ett ofullständigt fullgörande av den lagliga rätten till högre betalning för den producerade elen, anses utgöra en ansökan om ett nytt statligt stöd, eller en ansökan om utbetalning av den del av ett statligt stöd som inte mottagits tidigare?

Om den fjärde tolkningsfrågan besvaras så, att ansökan om ersättning – mot bakgrund av de tidigare omständigheterna – ska anses vara en ansökan om utbetalning av den del av ett statligt stöd som inte mottagits tidigare, medför artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – för att nu uttala sig om utbetalningen av detta statliga stöd – att den aktuella marknadssituationen ska analyseras och att nu gällande lagstiftning ska beaktas (inbegripet nuvarande begränsningar för att förhindra överkompensation)?

6)	Är det relevant – för tolkningen av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – att vindkraftverk, till skillnad från vattenkraftverk, tidigare har dragit nytta av ett fullständigt statligt stöd?

7)	Är det relevant – för tolkningen av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – att endast vissa vattenkraftverk som tidigare mottagit ofullständiga statliga stöd nu får ersättning?

Ska artiklarna 3.2 och 7.1 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, (1) tolkas på så sätt att eftersom beloppet för det omtvistade stödet i målet vid den nationella domstolen inte överstiger tröskeln för stöd av mindre betydelse, ska detta stöd anses uppfylla kriterierna för stöd av mindre betydelse? Ska artikel 5.2 i förordning nr 1407/2013, i det nu aktuella målet, tolkas på så sätt att den omständigheten att utbetalningen av ersättning på grund av skada anses vara ett stöd av mindre betydelse – med hänsyn till villkoren för att förhindra överkompensation i kommissionens beslut SA.43140 – kan ge upphov till oacceptabel kumulering?

Om det i det nu aktuella målet anses att ett statligt stöd har beviljats/utbetalats, ska artikel 1 b och c i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2) tolkas på så sätt att omständigheter som de i förevarande mål motsvarar ett nytt statligt stöd och inte ett befintligt statligt stöd?

10)

Om den nionde tolkningsfrågan besvaras jakande, ska – vid en bedömning av huruvida klagandens situation överensstämmer med de stöd som anses vara befintliga stöd i enlighet med artikel 1 b iv) i förordning 2015/1589 – endast den dag beaktas när stödet faktiskt utbetalades, som utgångspunkt för preskriptionstiden i enlighet med artikel 17.2 i förordning 2015/1589?

11)

Om det anses att ett statligt stöd har beviljats/utbetalats, ska artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 2.1 och 3 i förordning 2015/1589 tolkas på så sätt att ett förfarande för anmälan av ett statligt stöd som det är fråga om i förevarande mål anses lämpligt när den nationella domstolen bifaller ansökan om ersättning för skada under förutsättning att det har mottagits ett beslut av kommissionen genom vilket stödet godkänns, och ålägger ekonomiministeriet att till kommissionen översända, inom två månader från det att domen meddelas, vederbörlig förklaring om stöd till kommersiell verksamhet?

12)

Är den omständigheten relevant – för tolkningen av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – att ersättning för skada begärs från ett offentligt organ (tillsynskommissionen för allmännyttiga tjänster) som tidigare inte har varit tvungen att bära sådana kostnader, liksom den omständigheten att detta organs budget utgörs av statliga avgifter som betalas av leverantörer av allmännyttiga tjänster i de sektorer som regleras, och som endast är avsedda för tillsynsverksamhet?

13)

Är en ersättningsordning som den i det nu aktuella målet förenlig med principerna i de unionsbestämmelser som är tillämpliga på de reglerade sektorerna, särskilt artikel 12 och skäl 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), (3) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (4)?

(1) EUT L 352, 2013, s. 1.

(2) EUT L 248, 2016, s. 9.

(3) EGT L 108, 2002, s. 21.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 2009, s. 37).

Tribunalen

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/25

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Polen mot kommissionen

(Mål T-699/17) (1)

(Miljö - Direktiv 2010/75/EU - Industriutsläpp - Genomförandebeslut (EU) 2017/1442 - Stora förbränningsanläggningar - Slutsatser om bästa tillgängliga teknik (BAT) - Artikel 16.4 och 16.5 FEU - Artikel 3.2 och 3.3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser - Tillämpning i tiden - Kommittéförfarande)

(2021/C 88/32)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna och D. Krawczyk)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: Ł. Habiak, K. Herrmann och R. Tricot,)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Bulgarien (ombud: E. Petranova och T. Mitova), Ungern (ombud: M. Fehér)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Belgien (ombud: M. Jacobs), Republiken Frankrike (ombud: J. Traband och A.-L. Desjonquères), Konungariket Sverige (ombud: C. Meyer-Seitz, H. Shev, L. Zettergren och A. Alriksson)

Saken

Angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 av den 31 juli 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (EUT L 212, 2017, s. 1).

Domslut

1)	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 av den 31 juli 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU ogiltigförklaras.

Verkningarna av det genomförandebeslut som ogiltigförklaras i punkt 1 ska bestå under en skälig tid, som inte får överstiga tolv månader från och med dagen för meddelandet av denna dom, till dess att en ny rättsakt trätt i kraft, vilken ersätter nämnda beslut och vilken antagits i enlighet med reglerna om kvalificerad majoritet i artikel 3.3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Republiken Polens rättegångskostnader.

4)	Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Frankrike, Ungern och Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 412, 4.12.2017.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/26

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – KPN/kommissionen

(Mål T-691/18) (1)

(Konkurrens - Koncentrationer - Nederländska marknaden för tv-tjänster och telekommunikationstjänster - Beslut i vilket en koncentration fastställs vara förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet - Relevant marknad - Vertikala effekter - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 88/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: KPN BV (Rotterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna P. van Ginneken och G. Béquet)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet, G. Conte, J. Szczodrowski och F. van Schaik)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: VodafoneZiggo Group Holding BV (Amsterdam, Nederländerna), Vodafone Group plc (Newbury, Förenade kungariket), Liberty Global Europe Holding BV (Amsterdam) (ombud: advokaterna W. Knibbeler, E. Raedts, A. Pliego Selie och I. Lulof)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 3569 final av den 30 maj 2018, i vilket det fastställs att den koncentration som avser Liberty Globals förvärv, vilket medför att bolaget får ensam kontroll över Ziggo NV, är förenlig med den inre marknaden och avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (ärende COMP/M.7000 – Liberty Global/Ziggo).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	KPN BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 35, 28.1.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/26

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – ClientEarth mot EIB

(Mål T-9/19) (1)

(Miljö - Finansiering av en biomassa-elcentral i Galicien - Överläggning i EIB:s styrelse vid vilken finansieringen godkänns - Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor - Artiklarna 9 och 10 i Århuskonventionen - Artiklarna 10 – 12 i förordning (EG) nr 1367/2006 - Begäran om intern omprövning - Begäran avvisades - Möjlighet att ta upp en invändning till prövning - Motiveringsskyldighet - Begreppet rättsakt som antagits enligt miljörätten - Begreppet rättsakt som har rättsligt bindande effekt utanför institutionen)

(2021/C 88/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ClientEarth (London, Förenade kungariket) (ombud: J. Flynn, QC, H. Leith och S. Abram, barristers)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: G. Faedo och K. Carr, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: F. Blanc och G. Gattinara)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av EIB:s beslut, som meddelats sökanden genom en skrivelse av den 30 oktober 2018, om avvisning av begäran om intern omprövning av beslutet som fattats av EIB:s styrelse den 12 april 2018 om godkännande av finansiering av ett biomassa-kraftverksprojekt i Galicien (Spanien) som sökanden ingav den 9 augusti 2018 med tillämpning av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13), och av kommissionens beslut 2008/50/EG av den 13 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1367/2006 (EUT L 13, 2008, s. 24).

Domslut

Europeiska investeringsbankens (EIB) beslut, som meddelats sökanden genom en skrivelse av den 30 oktober 2018, om avvisning av begäran om intern omprövning av det beslut som fattades av EIB:s styrelse den 12 april 2018 om godkännande av finansiering av ett biomassa-kraftverksprojekt i Galicien (Spanien) som ClientEarth ingav den 9 augusti 2018 med tillämpning av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ och av kommissionens beslut 2008/50/EG av den 13 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning nr 1367/2006, ogiltigförklaras.

2)	EIB ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta ClientEarths rättegångskostnader.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 72, 25.2.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/27

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Turk Hava Yollari mot EUIPO – Sky (skylife)

(Mål T-382/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket ”skylife” - Det äldre EU-ordmärket SKY - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 88/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Turk Hava Yollari AO (Istanbul, Turkiet) (ombud: R. Almaraz Palmero, avocate)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Sky Ltd (Isleworth, Förenade kungariket) (ombud: A. Brackenbury, solicitor, och A. Zalewska, avocate)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 23 april 2019 (ärende R 880/2018-4), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Sky och Turk Hava Yollari.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Turk Hava Yollari AO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Sky Ltd.

(1) EUT C 270, 12.8.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/28

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Olimp Laboratories/EUIPO – OmniVision (Hydrovision)

(Mål T-817/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Hydrovision - Det äldre EU-ordmärket Hylo-Vision - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 88/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Olimp Laboratories sp. z o.o. (Dębica, Polen) (ombud: advokaten M. Kondrat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: OmniVision GmbH (Puchheim, Tyskland) (ombud: advokaterna B. Sorg, D. Wiedemann och M. Ringer)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 13 september 2019 (ärende R 2371/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan OmniVision och Olimp Laboratories.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Olimp Laboratories sp. z o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 27, 27.1.2020.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/28

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 VODKA)

(Mål T-829/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 VODKA - Det äldre EU-ordmärket 42 BELOW och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Omsättningskrets - Varuslags- och tjänsteslagslikhet - Känneteckenslikhet - Helhetsbedömning av risken för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 88/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Palírna U Zeleného stromu a.s. (Ústí nad Labem, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten T. Chleboun)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: Bacardi & Co. Ltd (Meyrin, Schweiz) (ombud: advokaten A. Parassina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 september 2019 (ärende R 2531/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Bacardi & Co. och Palírna U Zeleného stromu.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Palírna U Zeleného stromu a.s. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 54, 17.2.2020.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/29

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 VODKA)

(Mål T-830/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 VODKA - Det äldre EU-ordmärket och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Omsättningskrets - Varu- och tjänsteslagslikhet - Känneteckenslikhet - Helhetsbedömning av risken för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 88/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Palírna U Zeleného stromu a.s. (Ústí nad Labem, Republiken Tjeckien) (ombud: advokat T. Chleboun)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Bacardi & Co. Ltd (Meyrin, Schweiz) (ombud: advokat A Parassina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 september 2019 (ärende R 2532/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Bacardi & Co. och Palírna U Zeléného stromu.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Palírna U Zeléného stromu a.s. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 54, 17.2.2020

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/30

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Palírna U Zeleného stromu mot EUIPO – Bacardi (BLEND 42 FIRST CZECH BLENDED VODKA)

(Mål T-831/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BLEND 42 FIRST CZECH BLENDED VODKA - Det äldre EU-ordmärket och det äldre internationella figurmärket 42 BELOW - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Omsättningskrets - Varu- och tjänsteslagslikhet - Känneteckenslikhet - Helhetsbedömning av risken för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 88/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Palírna U Zeleného stromu a.s. (Ústí nad Labem, Republiken Tjeckien) (ombud: advokat T. Chleboun)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Bacardi & Co. Ltd (Meyrin, Schweiz) (ombud: advokat A Parassina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 september 2019 (ärende R 2533/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Bacardi & Co. och Palírna U Zeléného stromu.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Palírna U Zeléného stromu a.s. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 54, 17.2.2020

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/30

Tribunalens dom av den 27 januari 2021 – Eggy Food mot EUIPO (EGGY FOOD)

(Mål T-287/20) (1)

(”EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket EGGY FOOD - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001”)

(2021/C 88/40)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Eggy Food GmbH & Co. KG (Osnabrück, Tyskland) (ombud: advokaten J. Eberhardt)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som EUIPO:s femte överklagandenämnd meddelade den 9 mars 2020 (ärende R 1316/2019-5) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet EGGY FOOD.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Eggy Food GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 222, av den 6.7.2020.)

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/31

Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Junqueras i Vies mot parlamentet

(Mål T-734/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Ledamot av parlamentet - Immunitet och privilegier - Begäran att skyndsamt ta ett initiativ för att bekräfta en parlamentsledamots immunitet - Akt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning)

(2021/C 88/41)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Oriol Junqueras i Vies (Sant Joan de Vilatorrada, Spanien) (ombud: advokaten A. Van den Eynde Adroer)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: F. Drexler, N. Görlitz och C. Burgos)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av skrivelsen av den 22 augusti 2019 genom vilken Europaparlamentets ordförande avvisade den begäran att skyndsamt ta ett initiativ för att bekräfta sökandens immunitet som ledamoten av Europaparlamentet Riba i Giner hade framställt den 4 juli 2019 i sökandens namn, på grundval av artikel 8 i parlamentets arbetsordning.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre någon anledning att pröva Konungariket Spaniens interventionsansökan.

3)	Oriol Junqueras i Vies ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets kostnader.

4)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader som uppkommit med anledning av dess interventionsansökan.

(1) EUT C 432, 23.12.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/32

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 22 januari 2021 – Green Power Technologies mot kommissionen och gemensamma företaget ECSEL

(Mål T-533/20 R)

(Interimistiskt förfarande - Bidragsavtal som ingåtts i samband med det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007 – 2013) - Återbetalning av utbetalda belopp - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 88/42)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Green Power Technologies, SL (Bollullos de la Mitación, Spanien) (ombud: advokaterna A. León González och A. Martínez Solís)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och J. Estrada de Solà), gemensamma företaget ECSEL (ombud: A. Salaun)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av debetnota nr 4440200016, av den 17 juni 2020, som utfärdats av gemensamma företaget ECSEL till ett belopp på 200 930,35 euro.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/32

Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – KC mot kommissionen

(Mål T-580/20) (1)

(Skadeståndstalan - Statligt stöd - Klagomål - Underlåtenhet att inleda det formella granskningsförfarandet - Tillräckligt klart åsidosättande av en rättsregel som ger enskilda rättigheter - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund)

(2021/C 88/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: KC (ombud: advokaten L. Frölich)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och C. Georgieva-Kecsmar)

Saken

Talan grundad på artikel 268 FEUF med yrkande om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av kommissionens underlåtenhet att i rätt tid inleda ett formellt granskningsförfarande efter det att sökanden hade ingett ett klagomål avseende statligt stöd (SA.46963).

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	KC ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 414, 30.11.2020

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/33

Talan väckt den 20 december 2020 – European Dynamics Luxembourg mot ECB

(Mål T-761/20)

(2021/C 88/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Dynamics Luxembourg SA (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten M. Sfyri)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara ECB:s beslut att utesluta sökandens anbud såvitt avser de tre delarna av anbudsförfarandet ”Tillhandahållande av tjänster och genomförande av arbeten för att möjliggöra leverans av dataapplikationer” PRO-004801 (del 1), PRO-005110 (del 2) och PRO-005112 (del 3),

—

ogiltigförklara det beslut som ECB:s prövningsorgan för upphandling antog om avslag på sökandens överklagande som ingetts i enlighet med förfarandet för överprövning såsom det definieras i avdelning VI.4 i förfrågningsunderlaget för ovannämnda anbudsförfarande och på de villkor som anges i artikel 39 i beslutet om ECB:s upphandlingsregler (ECB/2016/2),

—	ogiltigförklara ECB:s efterföljande och därmed sammanhängande beslut och särskilt alla eventuella tilldelningsbeslut som sökanden aldrig informerats om,

—

fastställa att sökanden ska beviljas ersättning i enlighet med artiklarna 256, 268 och 340 FEUF för den förlorade möjligheten att erhålla kontrakt eller för den förlorade inkomst som motsvarar den vinst som sökanden skulle ha gjort om den hade tilldelats kontrakt och genomfört det samt för ideell skada,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader samt andra kostnader som uppkommit till följd av att talan väckts.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Den första grunden avser att svaranden har gjort en uppenbart oriktig bedömning i flera avseenden.

2.	Den andra grunden avser att svaranden tillämpade nya, vaga och okända kriterier vid bedömningen av anbuden.

3.	Den tredje grunden avser att svaranden har gjort sig skyldig till maktmissbruk.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/33

Talan väckt den 31 december 2020 – The Floow mot kommissionen

(Mål T-765/20)

(2021/C 88/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Floow Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: A. Howard, Barrister och J. Berry, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i sin helhet eller delvis, kommissionens beslut C(2020) 8138 final av den 17 november 2020 om återkrav av bidrag inom ramen för Horizon 2020 med ett belopp om 161 990,80 euro plus ränta, med avseende på revisionsperioden, och ogiltigförklara den debetnota som anges i artikel 1 i beslutet, eller

—	i andra hand, återförvisa frågan till kommissionen för förnyad prövning och ange den lägsta nivå för nedsättning (om någon) som kan komma ifråga mot bakgrund av de principer som fastställts av domstolen, eller

—	i tredje hand, utöva sin behörighet och ange den justering som ska tillämpas mot bakgrund av förändringar av godkända direkta och indirekta kostnader, såsom tribunalen finner lämpligt, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till allvarliga fall av felaktig rättstillämpning, oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, bedömningsfel, bristande motivering och procedurfel i sin bedömning av huruvida sökanden hade följt kraven på registrering av tid enligt bidragsavtalet.

2.	Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, oriktig bedömning och motivering när den inte försäkrade sig om att de justeringar som gjorts till de uppgivna kostnaderna, mot bakgrund av samtliga omständigheter, var rimliga och proportionerliga.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/34

Talan väckt den 7 januari 2021 – Stichting Comité N 65 Ondergronds Helvoirt mot EEA

(Mål T-005/21)

(2021/C 88/46)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Stichting Comité N 65 Ondergronds Helvoirt (Helvoirt, Nederländerna) (ombud: J. Gebruers, advocaat)

Svarande: Europeiska miljöbyrån

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan om ogiltigförklaring av det beslut från Europeiska miljöbyrån (EEA) som delgavs sökanden via e-post den 9 november 2020 och enligt vilket EEA inte kommer att till EU-domstolen hänskjuta någon tolkningsfråga avseende punkt 5 i del C i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (nedan kallat luftkvalitetsdirektivet) kan tas upp till sakprövning, samt bifalla denna talan,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	återförvisa ärendet till EEA så att byrån kan ställa de erforderliga frågorna till EU-domstolen beträffande den riktiga tolkningen av den ovannämnda bestämmelsen, såsom sökanden krävt,

—	förplikta EEA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: åsidosättande av artikel 23 i luftkvalitetsdirektivet och av bilaga III, del C, i det direktivet, åsidosättande av artikel 267 FEUF, åsidosättande av artiklarna 1 och 9 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen), åsidosättande av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen, och åsidosättande av artiklarna 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, på grund av att EEA vägrat att hänskjuta de erforderliga frågorna till EU-domstolen angående den riktiga tolkningen av luftkvalitetsdirektivet.

—

EEA var på grund av de nämnda rättsliga instrumenten skyldig att ställa frågor till EU-domstolen. EEA:s handlande, och således det angripna beslutet, stod i strid med artiklarna 1 och 9 i Århuskonventionen. Enligt artikel 1 i konventionen ska tillgången till domstolsprövning säkerställas på gemenskapsnivå.

—

EEA har just som målsättning att skaffa fram objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter på Europanivå för att dessa ska kunna läggas till grund för vidtagande av de åtgärder som behövs för att skydda miljön. Detta betyder också att EEA, på ett korrekt sätt och med juridiskt bindande verkan, måste kunna lämna ett utlåtande om regeln om det maximala avståndet från trottoarkanten i punkt 5 i del C i bilaga III i luftkvalitetsdirektivet, vilket i det aktuella fallet inte är möjligt utan att ställa de erforderliga frågorna till EU-domstolen.

2.	Andra grunden: åsidosättande av artiklarna 47 och 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av artikel 191 FEUF på grund av att EEA står i vägen för rätten att få tillgång till ett effektivt rättsmedel inom rimlig tid vid en oavhängig och opartisk domstol.

3.	Tredje grunden: åsidosättande av artikel 267 FEUF på grund av att EEA i EU-domstolens ställe har gjort bedömningen att det är tydligt att de frågor som ställts av sökanden inte behöver besvaras.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/35

Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)

(Mål T-26/21)

(2021/C 88/47)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Apple Inc. (Cupertino, Kalifornien, Förenta Staterna) (ombud: advokaterna I. Junkar, I. Fowler, M. Petersenn och B. Lüthge)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Swatch AG (Biel, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket THINK DIFFERENT – EU-varumärke nr 671 321

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 november 2020 i ärende R 2011/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förordna att rättegångskostnaderna ska bäras av motparten samt av motparten vid överklagandenämnden om denna intervenerar.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a jämförd med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/36

Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)

(Mål T-27/21)

(2021/C 88/48)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Apple Inc. (Cupertino, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna I. Junkar, I. Fowler, M. Petersenn och B. Lüthge)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Swatch AG (Biel, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”THINK DIFFERENT” – EU-varumärke nr 845 461

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 november 2020 i ärende R 2012/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och motparten vid överklagandenämnden för det fall den väljer att intervenera i detta förfarande, att bära rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 18 i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/37

Överklagande ingett den 20 januari 2021 – Apple mot EUIPO – Swatch (THINK DIFFERENT)

(Mål T-28/21)

(2021/C 88/49)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Apple Inc. (Cupertino, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna I. Junkar, I. Fowler, M. Petersenn och B. Lüthge)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Swatch AG (Biel, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”THINK DIFFERENT” – EU-varumärke nr 4 415 063

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 november 2020 i ärende R 2013/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och motparten vid överklagandenämnden för det fall den väljer att intervenera i detta förfarande, att bära rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 18 i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/37

Överklagande ingett den 22 januari 2021 – Daw mot EUIPO (Muresko)

(Mål T-32/21)

(2021/C 88/50)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Daw SE (Ober-Ramstadt, Tyskland) (ombud: advokaten A. Haberl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Muresko” – Registreringsansökan nr 15 465 719

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 november 2020 i ärende R 1686/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO, vad avser klagandens EU-varumärke nr 15 465 719 Muresko, att registrera de nationella varumärkena PL nr 108 756 (registrerat den 4 april 1996) och DE nr 981 144 (registrerat den 24 februari 1978) med företräde, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 40 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/38

Talan väckt den 26 januari 2021 – QD mot parlamentet

(Mål T-41/21)

(2021/C 88/51)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: QD (Milano, Italien) (ombud: advokaten M. Merola)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i sin helhet ogiltigförklara beslutet av Europaparlamentets kvestorer av den 11 november 2020, vilket delgavs sökanden den 16 november 2020, om fastställande av beslutet av Europaparlamentets generalsekreterare av den 18 maj 2020, vilket i sin tur fastställde meddelandet av den 11 juni 2019, antaget av enhetschefen för Enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter vid Europaparlamentet om fastställande av sökandens pensionsrättigheter,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar, med stöd av artikel 263.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ogiltigförklaring av beslutet av Europaparlamentets kvestorer av den 11 november 2020, vilket delgavs sökanden den 16 november 2020, om fastställande av beslutet av Europaparlamentets generalsekreterare av den 18 maj 2020, vilket i sin tur fastställde meddelandet av den 11 juni 2019, antaget av enhetschefen för Enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter vid Europaparlamentet om fastställande av sökandens pensionsrättigheter, till följd av antagandet av den italienska deputeradekammarens presidiums beslut nr 14/2018.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Såvitt avser den första grunden gör sökanden gällande ett uppenbart åsidosättande av allmänna unionsrättsliga principer, särskilt principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen, skyddet av rätten till egendom, proportionalitetsprincipen och likhetsprincipen. Därutöver framhåller sökanden att det meddelande som slutgiltigt fastställdes genom det angripna beslutet är helt orimligt. Nämnda meddelande är nämligen avsett att tillämpa de nya regler som gäller för den italienska deputeradekammaren på EU-nivå utan någon som helst rimlig motivering.

Som andra grund gör sökanden gällande felaktig tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga. Den bestämmelsen är nämligen en övergångsbestämmelse, vilken per definition är avsedd att avsluta en ordning som inte gäller längre och som syftar till att skydda rättsliga situationer som reglerades av de tidigare bestämmelserna.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande vissa fel i formellt hänseende, särskilt felaktig rättslig grund för det meddelande som slutgiltigt fastställdes genom det angripna beslutet, bristande behörighet hos den enhetschef som antog meddelandet och bristfällig motivering. Meddelandet grundas nämligen på en upphävd bestämmelse och i och med att det ska anses utgöra en extraordinär förvaltningsakt borde det ha antagits av Europaparlamentets presidium. Dessutom innehåller det meddelande som slutgiltigt fastställts genom det angripna beslutet ingen motivering och inte heller någon hänvisning till en annan akt som skulle kunna innehålla motiveringen.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/39

Talan väckt den 27 januari 2021 – Ciano Trading & Services CT & S m.fl./kommissionen

(Mål T-45/21)

(2021/C 88/52)

Överklagandet är avfattat på franska

Parter

Sökande: Ciano Trading & Services CT & S SpA (Fiumicino, Italien), Silvia Brizio (Venaria Reale, Italien), Laurence André (Grivegnée, Belgien), Lidia Pacitti (Neder-over-Heembeek, Belgien) (ombud: advokaterna S. Van Besien och D. Gillet)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att förevarande talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning,

—	bifalla förevarande talan om ogiltigförklaring och således ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 november 2020 avseende ogiltigförklaring av anbudsförfarandet nr OIB/2019/CPN/039 med rubriken ”Hållbar catering till Europeiska kommissionen i Bryssel och dess närområden” åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökandena gör gällande att kommissionen före antagandet av det angripna beslutet hade gett de tydliga försäkringar om för det första att ett nytt koncessionsavtal som skulle omfatta samtliga delar, det vill säga delarna A, B och C, skulle ingås från januari 2021 inom ramen för upphandlingsförfarandet nr OIB/2019/CPN/0039, för det andra att det koncessionsavtal som avser de tjänster som omfattas av delarna A och C – som faktiskt tillhandahålls av sökandena – skulle komma att, ifall det uppkom dröjsmål i samband med det offentliga upphandlingsförfarandet nr OIB/2019/CPN/0039, förlängas fram till dess att kommissionen valt en ny leverantör som kommer att ansvara för att tillhandahålla nämnda tjänster och för det tredje att de arbetstagare som arbetar inom de tjänster som omfattas av delarna A och C skulle komma att överföras till den nya tjänsteleverantören med tillämpning av kollektivavtal nr 32a.

Sådana tydliga försäkringar, vilka gavs knappt några dagar före det att kommissionen sände det angripna beslutet till Ciano, gav upphov till grundade förhoppningar hos sökandena om att de arbetstagare som arbetar inom de tjänster som omfattas av delarna A och C, under alla omständigheter, skulle komma att överföras till den nya tjänsteleverantören.

Genom att anta det angripna beslutet, vilket helt enkelt ogiltigförklarar upphandlingsförfarandet nr OIB/2019/CPN/0039 utan att förlänga koncessionsavtalet avseende delarna A och C förhindrar kommissionen emellertid att dessa arbetstagare överförs, eftersom ingen ny tjänsteleverantör kommer att väljas inom en snar framtid. Detta står i rak motsättning till de försäkringar som kommissionen trots allt lämnat.

Sökandena anser således att kommissionen genom att anta det angripna beslutet i ett sådant sammanhang har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar.

Andra grunden: Åsidosättande av förbudet mot rättsmissbruk. Sökandena anser i detta hänseende att kommissionen, genom att anta det angripna beslutet, har missbrukat sin rätt att frångå den offentliga upphandlingen, eftersom dess egentliga syfte var att kringgå tillämpningen av kollektivavtal nr 32a för att undvika att den nya tjänsteleverantören är tvungen att överta de arbetstagare som i synnerhet arbetar inom de tjänster som avser delarna A och C. Kommissionen har vidare flera gånger sedan det angripna beslutet antogs handlat i ond tro i förhållande till sökandena bland annat när den i en skrivelse angav att koncessionsavtalet inte reglerar frågan huruvida Ciano:s anställda ska överföras till en eventuell ny koncessionshavare och när den nekat att tillämpa kollektivavtal nr 32a, trots att koncessionsavtalet uttryckligen hänvisar till detta i en bestämmelse med rubriken ”Konventionell övergång” som återfinns i avsnittet avseende personal.

Sökandena anser följaktligen att kommissionen genom att anta det angripna beslutet i ett sådant sammanhang har åsidosatt förbudet mot rättsmissbruk.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/40

Överklagande ingett den 26 januari 2021 – El Corte Inglés mot EUIPO – Yajun (PREMILITY)

(Mål T-46/21)

(2021/C 88/53)

Överklagandet är avfattat på spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: El Corte Inglés, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J.L. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Liu Yajun (Shenzhen, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”PREMILITY” – Registreringsansökan nr 17 899 016

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 13 november 2020 i ärende R 881/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del överklagandenämnden ogillade El Corte Inglés överklagande och fastställde invändningsenhetens beslut i invändningsärende B 3 065 346, vilket innebar att nämnden medgav att EU-varumärke nr 17 899 016 PREMILITY (figurmärke) kan registreras för de varor i klass 11, 21, 22 och 28 som omfattas av registreringsansökan, och

—	förplikta EUIPO eller motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och den rättspraxis som följer av domen av den 11 mars 2003, C-40/01, Ansul, EU:C:2003:145.

—

Det överklagade beslutet är inkonsekvent och åsidosätter därmed den rättspraxis som följer av domstolens dom av den 11 juni 2020 i mål C-115/19 P, China Construction Bank/EUIPO (C-115/19 P, EU:C:020:469) och tribunalens dom av den 28 maj 2020, Cinkciarz.pl/EUIPO – MasterCard International (We IntelliGence the World E.A.) (T-84/19 och T-88/19–T-98/19, EU:T:2020: 231).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/41

Överklagande ingett den 27 januari 2021 – Cepewa mot EUIPO – Out of the blue (LIEBLINGSMENSCH)

(Mål T-47/21)

(2021/C 88/54)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Cepewa GmbH (Karben, Tyskland) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Out of the blue KG (Lilienthal, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket LIEBLINGSMENSCH – EU-varumärke nr 16 566 531

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 23 november 2020 i ärende R 918/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 7.1 b och d i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/41

Överklagande ingett den 27 januari 2021 – Cepewa mot EUIPO – Out of the blue (Lieblingsmensch)

(Mål T-48/21)

(2021/C 88/55)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Cepewa GmbH (Karben, Tyskland) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Out of the blue KG (Lilienthal, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket Lieblingsmensch – EU-varumärke nr 16 581 332

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 25 november 2020 i ärende R 917/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 7.1 b och d i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/42

Talan väckt den 29 januari 2021 – OHB System mot kommissionen

(Mål T-54/21)

(2021/C 88/56)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: OHB System AG (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaten W. Würfel)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut att inte tilldela sökanden kontraktet i upphandlingsförfarandet 2018/S 091-206089 och svarandens beslut att tilldela kontraktet i upphandlingsförfarandet 2018/S 091-206089 till sökandens konkurrenter,

—	ålägga svaranden att inge de viktigaste dokumenten i upphandlingsförfarandet samt bevilja sökanden omfattande tillträde till övrig dokumentation, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Tvingande uteslutning av en konkurrent.

—

Svaranden borde ha uteslutit den konkurrent som tilldelades kontraktet från upphandlingsförfarandet. Under upphandlingsförfarandet rekryterades en anställd i ledande ställning hos sökanden till en tjänst i ledande ställning hos konkurrenten. Denna person hade kännedom om innehållet i och underlaget för sökandens anbud och deltog även i utarbetandet av konkurrentens anbud.

—

Detta utgör grund för uteslutning på grund av snedvridning av konkurrensen och försök att erhålla konfidentiell information (artikel 136.1 c led ii och v samt artikel 136.4 i budgetförordningen). Svaranden har på ett rättsstridigt sätt underlåtit att utreda denna grund för uteslutning och har inte uteslutit konkurrenten.

—	Vidare har klaganden åsidosatt principen om likabehandling i upphandlingsförfaranden, närmare bestämt principen om sekretess gentemot konkurrenter. Enligt domstolens praxis får ett anbud inte beaktas om det inte är självständigt och oberoende från andra anbud.

Andra grunden: Onormalt lågt anbud.

—	Svaranden har åsidosatt bestämmelserna om onormalt låga anbud. Svaranden borde ha undersökt konkurrentens anbud och uteslutit det, om inte en tillfredsställande förklaring gavs varför det var så lågt. Konkurrentens anbud är betydligt lägre än sökandens och den andre anbudsgivarens anbud.

Tredje grunden: Felaktig bedömning vid utvärderingen av anbuden.

—

Utvärderingen av anbuden strider mot principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering i upphandlingsförfaranden (artikel 160.1 i budgetförordningen). Även med beaktande av den upphandlande myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning är denna utvärdering inte juridiskt försvarbar. Den bygger på flera punkter på felaktiga antaganden om de faktiska omständigheterna och på orimliga och godtyckliga överväganden rörande påstådda ”Weak Points” i sökandens anbud.

Fjärde grunden: Svarandens beslut är inte självständigt.

—

Svaranden har inte uppfyllt sin skyldighet att anta ett självständigt beslut i förhållande till befintliga anbud. Det är inte tillåtet att i efterhand helt enkelt bekräfta utvärderingen i ESA:s TEB Evaluation Report. Detta gäller i än högre grad när det föreligger tvivel huruvida utvärderingen gått rätt till och upphandlingsbeslut som innefattar sådana höga kostnader.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/43

Talan väckt den 27 januari 2021 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-57/21)

(2021/C 88/57)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: M.Z. Fehér och G. Koós)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1734 av den 18 november 2020 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (1) i den del som det beslutet avser Ungern och det innebär att arealersättning utesluts från EU-finansiering för räkenskapsåret 2018 på grund av ett otillräckligt antal kontroller på plats hade utförts.

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har åberopat en grund till stöd för talan.

Sökanden anser att kommissionen har tolkat uttrycket ”ska den behöriga myndigheten öka procentandelen stödmottagare som ska kontrolleras under det efterföljande året” i artikel 35 i genomförandförordning nr 809/2014 (2) felaktigt och har på grundval av denna felaktiga tolkning utvecklat en felaktig praxis. Enligt sökanden grundar sig uteslutande från EU-finansiering på det faktum att kommissionen i sina arbetsdokument anser sig vara bunden av en tekniskt felaktig tolkning som inte står i överensstämmelse med den bestämmelsen i förordningen.

Kommissionen har genom antagandet av arbetsdokumenten i själva verket berövat medlemsstaterna deras befogenhet att själv avgöra vilken ökning av procentandelen stödmottagare som ska bli föremål för kontroller. Det angripna uteslutandet från EU-finansiering är rättsstridigt, eftersom kommissionen i strid med bestämmelserna i förordningen med användning av en specifik beräkningsmetod bestämmer den enda godtagbara procentuella ökningen av antalet kontroller. Det saknas dessutom tekniskt stöd för att bestämma ökningen av den procentuella andelen på detta sätt, eftersom kommissionen inte tar beaktande skillnader mellan medlemsstaternas kontroller och kontrollernas effektivitet.

(1) EUT L 390, 2020, s. 10.

(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69).

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/44

Överklagande ingett den 1 februari 2021 – Precisis mot EUIPO – Easee (EASEE)

(Mål T-66/21)

(2021/C 88/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Precisis AG (Heidelberg, Tyskland) (ombud: advokaterna I. Fowler och C. Stöber)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Easee BV (Amsterdam, Nederländerna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket EASEE –Registreringsansökan nr 15 514 706

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 24 november 2020 i ärende R 2948/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta motparten och motparten vid överklagandenämnden, för det fall den senare intervenerar i förfarandet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/45

Överklagande ingett den 1 februari 2021 – ultra air mot EUIPO – Donaldson Filtration Deutschland (ultrafilter international)

(Mål T-67/21)

(2021/C 88/59)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: ultra air GmbH (Hilden, Tyskland) (ombud: advokaten C. König)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Donaldson Filtration Deutschland GmbH (Haan, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”ultrafilter international” nr 1 121 839

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 5 november 2020 i ärende R 271/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO samt Donaldson Filtration Deutschland GmbH, för det fall att det skulle intervenera i processen, att ersätta kostnaderna för förfarandet och överklagandeförfarandet.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 67 jämförd med artikel 63.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/45

Tribunalens beslut av den 22 januari 2021 – Entreprise commune ECSEL mot Health Institute International

(Mål T-64/19) (1)

(2021/C 88/60)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 112, 25.03.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/46

Tribunalens beslut av den 28 januari 2021 – Global Steel Wire e.a. mot kommissionen

(Mål T-545/19) (1)

(2021/C 88/61)

Rättegångsspråk: spanska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 319, 23.09.2019.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/46

Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Hub Culture mot EUIPO – Paypal (VEN)

(Mål T-16/20) (1)

(2021/C 88/62)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på tionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 61, 24.02.2020.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/46

Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – JD mot EIB

(Mål T-166/20) (1)

(2021/C 88/63)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 201, 15.06.2020.

15.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/46

Tribunalens beslut av den 20 januari 2021 – Bigben Connected mot EUIPO – Forsee Power (FORCE POWER)

(Mål T-478/20) (1)

(2021/C 88/64)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 304, 14.09.2020.