Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 72/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 62, 22.2.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 53, 15.2.2021

EUT C 44, 8.2.2021

EUT C 35, 1.2.2021

EUT C 28, 25.1.2021

EUT C 19, 18.1.2021

EUT C 9, 11.1.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 januari 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-628/18) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 FEUF - Marknaden för finansiella instrument - Direktiv 2014/65/EU och direktiv (EU) 2016/1034 - Införlivande har inte skett och/eller underrättelse om åtgärder för införlivande har inte lämnats - Artikel 260.3 FEUF - Yrkande om föreläggande att betala ett schablonbelopp)

(2021/C 72/02)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Scharf, G. von Rintelen och B. Rous Demiri)

Svarande: Republiken Slovenien (ombud: Mihelič Žitko, A. Dežman Mušič och N. Pintar Gosenca.

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: S. Eisenberg), Republiken Estland (ombud: N. Grünberg, agent), Republiken Österrike (ombud: G. Hesse), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1)

Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 93 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034 av den 23 juni 2016 genom att inte inom den frist som angavs i det motiverade yttrandet anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta Europeiska kommissionen om sådana bestämmelser.

2)	Republiken Slovenien ska betala ett schablonbelopp på 750 000 euro till Europeiska kommissionen.

3)	Republiken Slovenien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)	Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Österrike och Republiken Polen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 januari 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-631/18) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 FEUF - Marknaden för finansiella instrument - Delegerade direktivet (EU) 2017/593 - Införlivande har inte skett och/eller underrättelse om åtgärder för införlivande har inte lämnats)

(2021/C 72/03)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Scharf och B. Rous Demiri)

Svarande: Republiken Slovenien (ombud: V. Klemenc)

Domslut

1)

Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 av den 7 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU i fråga om skydd av finansiella instrument och medel som tillhör kunder, produktstyrningskrav och regler för tillhandahållande eller mottagande av avgifter, provisioner eller andra monetära eller icke-monetära förmåner genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa delegerade direktivet 2017/593 och, följaktligen, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser.

2)	Republiken Slovenien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 155, 6.05.2019.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Limburg – Nederländerna) – LB, Stichting Varkens in Nood, Stichting Dierenrecht, Stichting Leefbaar Buitengebied mot College van burgemeester en wethouders van de gemeente Echt-Susteren

(Mål C-826/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Århuskonventionen - Artikel 9.2 och 9.3 - Tillgång till rättslig prövning - Endast den berörda allmänheten har tillgång till rättslig prövning - Föregående deltagande i beslutsprocessen är en förutsättning för att överklagandet ska tas upp till prövning)

(2021/C 72/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Limburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: LB, Stichting Varkens in Nood, Stichting Dierenrecht, Stichting Leefbaar Buitengebied

Motpart: College van burgemeester en wethouders van de gemeente Echt-Susteren

Domslut

1)

Artikel 9.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus (Danmark) den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att personer som tillhör den ”allmänhet” som avses i artikel 2.4 i konventionen inte som sådana har tillgång till rättslig prövning för att bestrida ett beslut som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6 i konventionen. Däremot utgör artikel 9.3 i nämnda konvention hinder för att dessa personer inte kan få tillgång till rättslig prövning för att göra gällande de mer omfattande rättigheter att delta i beslutsprocessen som de eventuellt har tillerkänts enbart av en medlemsstats nationella miljölagstiftning.

2)

Artikel 9.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus (Danmark) den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom beslut 2005/370 ska tolkas så, att den utgör hinder för att de överklaganden till domstol som den artikeln avser, vilka inges av icke-statliga organisationer som tillhör den ”berörda allmänheten” enligt artikel 2.5 i den konventionen, endast kan tas upp till prövning om dessa organisationer har deltagit i förfarandet för förberedande av det överklagade beslutet, även om det villkoret inte är tillämpligt när de inte rimligen kan klandras för att inte ha deltagit i nämnda förfarande. Artikel 9.3 i nämnda konvention utgör däremot inte hinder för att det som villkor för att ett sådant överklagande som avses i den artikeln ska kunna tas upp till prövning krävs att klaganden har deltagit i förfarandet för förberedande av det överklagade beslutet, såvida det inte förhåller sig så att klaganden inte rimligen kan klandras för att inte ha deltagit i detta förfarande.

---

(1)  EUT C 122, 1.4.2019

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 januari 2021 –kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-63/19) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 FEUF - Direktiv 2003/96/EG - Beskattning av energiprodukter och elektricitet - Artiklarna 4 och 19 - Lagstiftning antagen av en autonom region i en medlemsstat - Bidrag till köp av bensin och diesel belastade med punktskatt - Artikel 6 c - Befrielse från eller nedsättning av punktskatter - Begreppet ”återbetalning av hela eller delar” av skatten - Bevis för ett samband mellan bidraget och punktskatten saknas)

(2021/C 72/05)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och F. Tomat)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av G. M. De Socio, avvocato dello Stato)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García och J. Rodríguez de la Rúa)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 112, 25.3.2019

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 januari 2021 – Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea) mot Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis

(Mål C-280/19 P) (1)

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Avtalet Minatran som ingåtts inom ramen för sjunde ramprogrammet - Ersättningsgilla kostnader - Debetnota som utfärdats av Ercea - Återkrav av utbetalda belopp - Personalkostnader och indirekta utgifter som motsvarar dessa personalkostnader - Skyldighet att utföra arbetet uteslutande i stödmottagarens lokaler - Mottagarens övervakning - Mottagarens normala tillvägagångssätt)

(2021/C 72/06)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (ombud: F. Sgritta och M. Pesquera Alonso biträdda av E. Kourakis, dikigoros)

Övrig part i målet: Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis (ombud: V. Christianos, dikigoros)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182, 27.05.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland), International Protection Appeals Tribunal – Irland) – K.S. och M.H.K mot The International Protection Appeals Tribunal, The Minister for Justice and Equality, Ireland och The Attorney General (C-322/19), R.A.T. och D.S. mot Minister for Justice and Equality (C-385/19)

(Förenade målen C-322/19 och C-385/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gränskontroller, asyl och invandring - Internationellt skydd - Regler för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd - Direktiv 2013/33/EU - Tredjelandsmedborgare som rest från en medlemsstat i Europeiska unionen till en annan medlemsstat men som endast har ansökt om internationellt skydd i den sistnämnda medlemsstaten - Beslut om överföring till den första medlemsstaten - Förordning (EU) nr 604/2013 - Tillträde till arbetsmarknaden i egenskap av person som ansöker om internationellt skydd)

(2021/C 72/07)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland), International Protection Appeals Tribunal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KS och MHK (C-322/19), R.A.T. och D.S (C-385/19)

Motparter: The International Protection Appeals Tribunal, The Minister for Justice and Equality, Ireland och the Attorney General (C-322/19), Minister for Justice and Equality (C-385/19)

Domslut

1)

En nationell domstol ska beakta Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, som, i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, inte är tillämpligt i den medlemsstat där denna domstol är belägen, vid tolkningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, som däremot är tillämpligt på denna medlemsstat i enlighet med artikel 4 i det protokollet.

2)

Artikel 15 i direktiv 2013/33 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en person som ansöker om internationellt skydd nekas tillträde till arbetsmarknaden enbart på grund av att ett beslut om överföring har fattats för vederbörande med tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat.

3)

Artikel 15.1 i direktiv 2013/33 ska tolkas så, att — den som ansöker om internationellt skydd kan tillskrivas en försening i att anta ett beslut i första instans avseende en ansökan om internationellt skydd vilken beror på att sökanden inte samarbetar med de behöriga myndigheterna. — en medlemsstat inte får tillskriva en person som ansöker om internationellt skydd en försening i att anta ett beslut i första instans avseende en ansökan om internationellt skydd på grund av att sökanden inte har gett in sin ansökan i den medlemsstat i vilken han eller hon först rest in, i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 604/2013. — en medlemsstat inte får tillskriva en person som ansöker om internationellt skydd en försening i handläggningen av dennes ansökan när förseningen beror på att sökanden med suspensiv verkan har överklagat ett beslut om överföring som fattats i förhållande till vederbörande med tillämpning av förordning nr 604/2013.

---

(1)  EUT C 220, 1.7.2019

EUT C 255, 29.7.2019

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Förbundsrepubliken Tyskland mot XT

(Mål C-507/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam politik avseende asyl och subsidiärt skydd - Normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd - Direktiv 2011/95/EU - Artikel 12 - Undantag från flyktingstatus - Statslös person av palestinskt ursprung registrerad hos Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA) - Villkor för att automatiskt komma i åtnjutande av förmånerna i direktiv 2011/95 - Huruvida UNRWA:s skydd eller bistånd har upphört)

(2021/C 72/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundesrepublik Deutschland

Motpart: XT

Domslut

1)

Artikel 12.1 a andra meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att vid prövningen av huruvida skydd eller bistånd från Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA) har upphört ska samtliga sektorer inom UNWRA:s insatsområde som en statslös person av palestinskt ursprung – som lämnat detta område – har en konkret möjlighet att få tillträde till och som vederbörande kan uppehålla sig i säkerhet inom beaktas. Denna prövning ska ske inom ramen för en individuell bedömning av samtliga relevanta omständigheter.

2)

Artikel 12.1 a andra meningen i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att UNRWA:s skydd eller bistånd inte ska anses ha upphört när en statslös person av palestinskt ursprung lämnar UNRWA:s insatsområde från en sektor där dennes personliga säkerhet var allvarligt hotad och där nämnda organ inte hade möjlighet att erbjuda den statslöse sitt skydd eller bistånd, trots att den statslösa personen frivilligt begav sig till denna sektor från en annan sektor inom detta område där vederbörandes personliga säkerhet inte var allvarligt hotad och där vederbörande kunde erhålla skydd eller bistånd från UNWRA, och trots att den statslösa personen – på grundval av konkreta uppgifter som vederbörande förfogade över – inte rimligen kunde förvänta sig att få sådant skydd eller bistånd inom den sektor dit vederbörande begett sig eller att inom kort kunna återvända till den ursprungliga sektorn, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

---

(1)  EUT C 348, 14.10.2019

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – brottmål mot MM

(Mål C-414/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Brådskande mål om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/JAI - Förfarande för överlämnande mellan medlemsstaterna - Artikel 6.1 och artikel 8.1 c - Europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt varigenom den eftersökte delgivits brottsmisstanke - Begreppet ”arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan” - Avsaknad av en nationell arresteringsorder - Följder - Effektivt domstolsskydd - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

(2021/C 72/09)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

MM

ytterligare deltagare i rättegången: Spetsializirana prokuratura

Domslut

1)

Artikel 6.1 i rådets rambeslut 2002/584/JAI av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299/JAI, ska tolkas så, att för att fråga ska anses vara om en ”utfärdande rättslig myndighet” i den mening som avses i denna bestämmelse, förutsätts inte att det finns möjlighet till domstolsprövning av beslutet att utfärda en europeisk arresteringsorder och det nationella beslut som ligger till grund för arresteringsordern.

2)

Artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder ska anses ogiltig om den inte grundar sig på en ”[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan” i den mening som avses i denna bestämmelse. Detta begrepp avser nationella åtgärder som en rättslig myndighet vidtar för att eftersöka och gripa en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande, för att vederbörande ska ställas inför en domstol för att kunna delta i förfarandet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en nationell rättsakt varigenom den eftersökte delges misstanke om brott, såsom den rättsakt som utgör grund för den europeiska arresteringsordern i det nationella målet, ger upphov till sådana rättsverkningar.

3)

Rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att för det fall att det saknas bestämmelser i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning som ger möjlighet till domstolsprövning av de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en myndighet som visserligen deltar i rättskipningen i denna medlemsstat men som inte är en domstol, gäller följande. När en talan har väckts för att bestrida lagenligheten av ett beslut om att låta en person sitta fortsatt häktad och vederbörande har överlämnats med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt som inte kan anses utgöra en ”[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan” i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslutet, varvid det till stöd för talan har åberopats en grund avseende att den europeiska arresteringsordern är ogiltig mot bakgrund av unionsrätten, är den nationella domstol där nämnda talan väckts behörig att göra en sådan giltighetsprövning. Rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att för det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i strid med artikel 8.1 c i rambeslutet, av det skälet att den inte grundades på en ”[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan” i den mening som avses i den bestämmelsen, är nämnda domstol inte skyldig att försätta en person som häktats sedan den verkställande medlemsstaten överlämnade vederbörande till den utfärdande medlemsstaten på fri fot. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att i enlighet med nationell rätt avgöra hur beslutet att hålla den eftersökta personen fortsatt häktad eller ej påverkas av att den aktuella europeiska arresteringsordern inte grundades på en sådan nationell rättsakt.

---

(1)  EUT C 390, 16.11.2020

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Korneuburg (Österrike) den 15 juni 2020 – Airhelp Limited mot Austrian Airlines AG

(Mål C-264/20)

(2021/C 72/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Korneuburg

Parter i det nationella målet

Klagande: Airhelp Limited

Motpart: Austrian Airlines AG

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att det föreligger extraordinära omständigheter när en flygning ställs in för att ett annat flygplan vid en gate på motsatt sida flyttats och ett höjdroder därvid skadas på det flygplan som skulle användas för den flygning som sedan ställdes in?

2.

Ska artiklarna 5.3 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 tolkas så, att det utförande lufttrafikföretaget som påstår att en inställd flygning har orsakats av extraordinära omständigheter, endast kan åberopa ansvarsfrihet enligt artikel 5.3 i förordningen om det även kan visa att följderna av den inställda flygningen för den enskilda passageraren inte heller hade kunnat undvikas genom ombokning med alternativ transport?

3.	Måste en sådan ombokning som avses i fråga 2 uppfylla närmare angivna tidsmässiga eller kvalitativa kriterier, särskilt de kriterier som anges i artikel 5.1 c punkt iii eller i artikel 8.1 b och c i förordningen?

I beslut av den 14 januari 2021 fastställde Europeiska unionens domstol (nionde avdelningen) följande:

1.

Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, ska tolkas så, att en kollision mellan höjdrodret på ett flygplan i parkeringsläge och en winglet på ett flygplan från ett annat flygbolag, som orsakats av det andra flygplanets rörelse, omfattas av begreppet ”extraordinära omständigheter” i den mening som avses i denna bestämmelse.

2.

Artikel 5.1 c i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att för det fall ett lufttrafikföretag ställer in den ursprungliga planerade flygningen på grund av extraordinära omständigheter och bokar om en passagerare till en flygning som innebär att passageraren når sin slutliga bestämmelseort dagen efter det ursprungligen planerade ankomstdatumet, utgör det en ”rimlig åtgärd” som befriar lufttrafikföretaget från sin skyldighet att tillhandahålla kompensation enligt artikel 5.1 c och artikel 7.1 i den förordningen, förutsatt att det inte fanns någon annan möjlighet till direkt eller indirekt transport med en flygning som tillhandahålls av lufttrafikföretaget självt eller av ett annat lufttrafikföretag som kunde ankomma med en mindre försening än det berörda lufttrafikföretagets nästa flygning, såvida inte det senare bevisar att tillhandahållandet av en sådan alternativ transport skulle ha utgjort en oacceptabel börda för företaget med tanke på dess kapacitet vid den aktuella tidpunkten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Överklagande ingett den 2 juli 2020 av Peter Sabo, Lesoochranárske zoskupenie VLK, Hasso Krull, 2 Celsius, Bernard Auric, Tony Lowes, Kent Roberson, Hiite Maja SA, Association de lutte contre toutes formes de Nuisance et de Pollutions sur les communes de Meyreuil et Gardanne (ALNP Meyreuil – Gardanne), Friends of the Irish Environment CLG av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 6 maj 2020 i mål T-141/19, Sabo m.fl. mot parlamentet och rådet

(Mål C-297/20 P)

(2021/C 72/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Peter Sabo, Lesoochranárske zoskupenie VLK, Hasso Krull, 2 Celsius, Bernard Auric, Tony Lowes, Kent Roberson, Hiite Maja SA, Association de lutte contre toutes formes de Nuisance et de Pollutions sur les communes de Meyreuil et Gardanne (ALNP Meyreuil – Gardanne), Friends of the Irish Environment CLG (ombud: R. Smith och C. Day, Solicitors, P. Lockley och B. Mitchell, Barristers och D. Wolfe QC)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Domstolen (åttonde avdelningen) har den 14 januari 2021 beslutat att ogilla överklagandet såsom uppenbart ogrundat och att klagandena att bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 17 juli 2020 av Veselin Atanasov Vasilev av det beslut som tribunalen meddelade den 7 juli 2020 i mål T-273/20, Vasilev mot Bulgarien

(Mål C-320/20 P)

(2021/C 72/12)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Klagande: Veselin Atanasov Vasilev (ombud: B. Kolev)

Övrig part i målet: Republiken Bulgarien

Genom beslut av den 12 januari 2021 ogillade domstolen (sjunde avdelningen) överklagandet, då det var uppenbart ogrundat.

Överklagande ingett den 24 augusti 2020 av Leinfelder Uhren München GmbH & Co av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 10 juni 2020 i mål T-577/19, Leinfelder Uhren München mot EUIPO

(Mål C-401/20 P)

(2021/C 72/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Leinfelder Uhren München GmbH & Co KG (ombud: advokaten S. Lüft)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Thomas Schafft

Europeiska unionens domstol (prövningstillståndsavdelningen) har den 19 januari 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 26 oktober 2020 – CR, GF och TY

(Mål C-560/20)

(2021/C 72/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: CR, GF och TY

Myndighet mot vilken överklagande ingetts: Landeshauptmann von Wien

Tolkningsfrågor

I.

Kan tredjelandsmedborgare som är föräldrar till en flykting som har ansökt om asyl som underårig, utan medföljande vuxen, och därefter beviljats asyl som underårig, fortsatt åberopa artikel 2 f i rådets direktiv 2003/86/EG (1) av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening, jämförd med artikel 10.3 a i samma direktiv, om flyktingen blir myndig under förfarandet gällande utfärdande av uppehållstillstånd för föräldrarna, men efter att denne själv har beviljats uppehållstillstånd?

II.

Om fråga I besvaras jakande: Är det i ett sådant fall tillräckligt att föräldrarna till tredjelandsmedborgaren uppfyller tidsfristen i EU-domstolens dom av den 12 april 2018, C-550/16, A och S (2), punkt 61, det vill säga att ansökan om familjeåterförening ”i princip … lämnas in inom tre månader efter det att den berörda underåriga personen har beviljats flyktingstatus”?

III.

Om fråga I besvaras jakande: Kan en myndig tredjelandsmedborgare som är syster till en konventionsflykting få uppehållstillstånd som en direkt följd av unionslagstiftningen för det fall att konsekvensen av att hon nekas uppehållstillstånd blir att flyktingens föräldrar de facto tvingas avstå från sin rätt till familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/86/EG, eftersom flyktingens vuxna syster på grund av sitt hälsotillstånd behöver ständig vård av sina föräldrar och därför inte kan stanna kvar ensam i ursprungslandet?

IV.	Om fråga II besvaras jakande: Vilka kriterier ska användas vid bedömningen av om en sådan ansökan om familjeåterförening ”i princip” gjorts inom tre månader, i den mening som avses med uttalandena i EU-domstolens dom av den 12 april 2018, C-550/16, A och S, punkt 61?

V.	Om fråga II besvaras jakande: Kan flyktingens föräldrar fortsatt hävda rätt till familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/96/EG om det har gått tre månader och en dag mellan den dag då den minderåriga erkändes som flykting och dagen för ansökan om familjeåterförening?

VI.	Kan en medlemsstat i princip kräva att flyktingens föräldrar uppfyller förutsättningarna i artikel 7.1 i direktiv 2003/86/EG i förfaranden om familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/96/EG?

VII.

Är kravet att förutsättningarna som anges i artikel 7.1 i direktiv 2003/86/EG ska vara uppfyllda inom ramen för en familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/86/EG beroende av om en ansökan om familjeåterförening gjorts inom en tidsfrist på tre månader efter tilldelandet av flyktingstatus i enlighet med artikel 12.1 tredje stycket i direktiv 2003/86/EG?

---

(1)  Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

(2)  EU:C:2018:248

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Köln (Tyskland) den 19 november 2020 – M2Beauté Cosmetics GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-616/20)

(2021/C 72/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: M2Beauté Cosmetics GmbH

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte (Federala institutet för läkemedel och medicintekniska produkter)

Tolkningsfrågor

1.

Har en nationell myndighet vid klassificeringen av en kosmetisk produkt som läkemedel genom funktion i den mening som avses i artikel 1.2 b i direktiv 2001/83/EG (1), vilken omfattar en prövning av alla produktens egenskaper, rätt att lägga en så kallad ”strukturell analogi” till grund för det nödvändiga vetenskapliga fastställandet av produktens farmakologiska egenskaper samt dess risker, om den aktiva substans som används är nyutvecklad, men har en liknande struktur som redan kända och undersökta farmakologiska aktiva substanser, men sökanden inte har lämnat in några omfattande farmakologiska, toxikologiska eller kliniska undersökningar av den nya substansen med avseende på dess verkningar och dosering, vilket endast krävs vid en tillämpning av direktiv 2001/83/EG?

2.

Ska artikel 1.2 b i direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 tolkas så, att en produkt som släpps ut på marknaden som kosmetisk produkt och som genom en farmakologisk verkan har en nämnvärd effekt på de fysiologiska funktionerna, endast ska betraktas som ett läkemedel genom funktion om den har en konkret positiv hälsofrämjande verkan? Är det härvid tillräckligt att produkten huvudsakligen har positiva effekter på utseendet, vilket leder till medelbara gynnsamma effekter på hälsan genom ökad självkänsla eller ökat välbefinnande?

3.

Eller utgör produkten även ett läkemedel genom funktion när dess positiva effekter är begränsade till en förbättring av utseendet, utan några omedelbara eller medelbara gynnsamma effekter på hälsan, om den emellertid inte uteslutande har hälsovådliga egenskaper och därför inte kan jämföras med narkotika?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1243 av den 20 juni 2019 (EUT L 198, 2019, s. 241).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Mercantil no 1 de Córdoba (Spanien) den 19 november 2020 – ZU och TV mot Ryanair Ltd

(Mål C-618/20)

(2021/C 72/16)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil no 1 de Córdoba

Parter i det nationella målet

Klagande: ZU och TV

Motpart: Ryanair Ltd

Tolkningsfrågor

1)

Kan ett flygbolag, som via sin egen webbplats säljer flygbiljetter till flygningar som genomförs med ett annat flygbolags kod, anses vara det lufttrafikföretag som utför flygningen, i den mening som avses i artikel 3.5 i förordning nr 261/2004 (1), i förhållande till de nämnda konkreta flygningarna vilka säljs och genomförs av ett annat bolag?

2)

Kan ett flygbolag, som via sin egen webbplats säljer flygbiljetter till flygningar som genomförs med ett annat flygbolags kod, anses vara det lufttrafikföretag som utför flygningen, i den mening som avses i artikel 3.5 i förordning nr 261/2004, i förhållande till de nämnda konkreta flygningarna vilka säljs och genomförs av ett annat bolag, om detta andra bolag som genomför flygningen ingår i samma företagsgrupp som det bolag som sålde biljetterna?

3)	Kan begreppet avtalsslutande transportör i artikel 45 i Montrealkonventionen likställas med begreppet lufttrafikföretag som utför flygningen i artikel 3.5 i förordning nr 261/2004?

4)	Kan begreppet faktisk transportör i artikel 45 i Montrealkonventionen likställas med begreppet lufttrafikföretag som utför flygningen i artikel 3.5 i förordning nr 261/2004?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 23 november 2020 – Deutsche Lufthansa AG mot OP

(Mål C-627/20)

(2021/C 72/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: OP

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 23 november 2020 – Deutsche Lufthansa AG mot BA

(Mål C-628/20)

(2021/C 72/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: BA

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 23 november 2020 – Deutsche Lufthansa AG mot LE

(Mål C-629/20)

(2021/C 72/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: LE

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 23 november 2020 – Deutsche Lufthansa AG mot CS

(Mål C-630/20)

(2021/C 72/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: CS

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 23 november 2020 – Deutsche Lufthansa AG mot PR, TV

(Mål C-631/20)

(2021/C 72/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motparter: PR, TV

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 8 december 2020 – Y GmbH mot Hauptzollamt

(Mål C-668/20)

(2021/C 72/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i det nationella målet

Klagande: Y GmbH

Motpart: Hauptzollamt

Tolkningsfrågor

1)

Ska undernummer 1302 19 05 i kombinerade nomenklaturen (1) (nedan kallad KN) tolkas så, att ett extraherat vaniljoleoresin som utspätts med etanol och vatten, och som består av cirka 90 procent (volymprocent) respektive 85 procent (viktprocent) etanol, upp till 10 procent (viktprocent) vatten, 4,8 procent (viktprocent) torrt restmaterial och 0,5 procent (viktprocent) vanillin, ska klassificeras enligt detta undernummer, trots att det framgår av anmärkning 1 ij) till kapitel 13 i KN att KN-nummer 1302 inte ska tillämpas för extraherade gummihartser?

2)	Omfattas en sådan vara som beskrivs i den första frågan till extraherade oleoresiner i den mening som avses i undernummer 3301 90 30 i KN?

3)	Ska undernummer 3302 10 90 i KN tolkas så, att en sådan vara som beskrivs i den första frågan ska klassificeras som en blandning av luktämnen eller en blandning (inbegripet alkohollösningar) på basis av ett eller flera luktämnen, av sådana slag som används inom livsmedelsindustrin?

4)	Ska varor som klassificeras enligt undernummer 1302 19 05 i KN eller som extraherade oleoresiner enligt undernummer 3301 90 30 i KN även anses vara smakämnen i den mening som avses i artikel 27.1 e i direktiv 92/83 (2)?

---

(1)  Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1754 av den 6 oktober 2015 (EUT L 285, 2015, s. 1).

(2)  Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316,. 1992, s. .21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 100).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Korneuburg (Österrike) den 10 december 2020 – L GmbH mot FK

(Mål C-672/20)

(2021/C 72/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Korneuburg

Parter i det nationella målet

Klagande: L GmbH

Motpart: FK

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 3.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (1) av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 tolkas på så sätt att förordningen gäller för flygpassagerare som har checkat in online redan innan de kommit till flygplatsen och inte har med sig incheckningsbagage, och som på flygplatsens informationstavla ser att flygningen är försenad, väntar på ytterligare information vid utgången till flygplanet, hör sig för om den bokade flygningens avgång vid lufttrafikföretagets disk, inte får vare sig någon förklaring från motpartens personal om huruvida och när flygningen kommer att starta eller något erbjudande om en ersättningsflygning, och därpå själva bokar en annan flygning till sin slutliga bestämmelseort utan att utnyttja den ursprungligen bokade flygningen?

2.

Ska artikel 5.3 i förordningen om flygpassagerares rättigheter tolkas på så sätt att ett lufttrafikföretag inte är skyldigt att betala kompensation enligt artikel 7 i samma förordning, om det når den slutliga bestämmelseorten med en försening på åtta timmar och 19 minuter, eftersom flygplanet under den flygning som föregick den flygning som skulle genomföras före den föregående flygningen hade skadats genom åsknedslag, och den tekniker som var anställd vid ett av lufttrafikföretaget anlitat serviceföretag och rådfrågades efter landningen endast påträffade smärre skador som dock inte påverkade flygplanets funktionsduglighet (”some minor findings”), den flygning som föregick den föregående flygningen genomfördes, men det i samband med pre-flight check innan den föregående flygningen genomfördes visade sig att flygplanet tills vidare inte kunde användas, och lufttrafikföretaget därför, i stället för det skadade flygplan som det ursprungligen hade avsett att använda, satte in ett ersättningsplan som genomförde den föregående flygningen med en försening på sju timmar och 40 minuter i förhållande till den utsatta avgångstiden?

3.

Ska artikel 5.3 i förordningen om flygpassagerares rättigheter tolkas på så sätt att det till de rimliga åtgärder som lufttrafikföretaget ska vidta hör att erbjuda flygpassagerarna ombokning till en annan flygning med vilken dessa skulle ha nått sin slutliga bestämmelseort med en försening på fem timmar (och – med den platsreservation som de gjort på eget initiativ – faktiskt också nådde denna), trots att lufttrafikföretaget, i stället för med det plan som inte längre kunde användas, genomförde flygningen med ett ersättningsplan med vilket passageraren skulle ha nått sin slutliga bestämmelseort med en försening på åtta timmar och 19 minuter?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 11 december 2020 – Industriegewerkschaft Metall (IG Metall) och ver.di – Vereinte Dienstleistungsgewerkschaft

(Mål C-677/20)

(2021/C 72/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Industriegewerkschaft Metall (IG Metall), ver.di – Vereinte Dienstleistungsgewerkschaft

Ytterligare deltagare: SAP SE, SE-Betriebsrat der SAP SE, Konzernbetriebsrat der SAP SE, Deutscher Bankangestellten-Verband e. V., Christliche Gewerkschaft Metall (CGM), Verband angestellter Akademiker und leitender Angestellter der chemischen Industrie e. V.

Tolkningsfråga

Är 21 § punkt 6 i Gesetz über die Beteiligung der Arbeitnehmer in einer Europäischen Gesellschaft (lagen om arbetstagarinflytande i europabolag), av vilken det, om ett i SE-bolag med hemvist i Tyskland bildas genom ombildning, följer att ett särskilt urvalsförfarande ska garanteras för kandidater till en viss del av arbetstagarrepresentanterna i tillsynsrådet som föreslagits av fackföreningar, förenlig med artikel 4.4 i rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (1)?

---

(1)  EGT L 294, 2001, s. 22.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 23 november 2020 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Vicenza – Italien) – AV mot Ministero della Giustizia, Repubblica italiana

(Mål C-834/19) (1)

(2021/C 72/25)

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 54, 17.2.2020.

Tribunalens dom av den 13 januari 2021 – Bezouaoui och HB Consultant/kommissionen

(Mål T-478/18) (1)

(Statligt stöd - Utbildning avseende förarkompetens för byggmaskin - De godkända gemensamma insamlingsorganen (OPCA) återbetalar avgifter för utbildningar i Frankrike - Beslut i vilket det fastställs att det inte är fråga om statligt stöd - Begreppet statligt stöd - Huruvida stödet kan tillskrivas staten - Statlig kontroll över medlen)

(2021/C 72/26)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Hacène Bezouaoui (Avanne, Frankrike) och HB Consultant (Beure, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-F. Henrotte och N. Neyrinck)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Georgieva-Kecsmar och K. Herrmann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 2075 final av den 10 april 2018 om statligt stöd SA.46897 (2018/NN) som påstås ha beviljats av Republiken Frankrike avseende finansiering av utbildning som leder till erhållande av ett intyg om lämplig förarkompetens (CACES) för byggmaskin.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HB Consultant och Hacène Bezouaoui ska bära rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 373, 15.10.2018.

Tribunalens dom av den 13 januari 2021 – Helbert mot EUIPO

(Mål T-548/18) (1)

(Personalmål - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov - Allmänt uttagningsprov EUIPO/AD/01/17 - Beslut att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande - Uttagningskommitténs sammansättning - Stabilitet - Ansvar)

(2021/C 72/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Lars Helbert (Alicante, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Lukošiūtė och K. Tóth, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om dels ogiltigförklaring av, för det första, uttagningskommitténs beslut, avseende uttagningsprov EUIPO/AD/01/17 – handläggare (AD 6) inom området immateriella rättigheter av den 1 december 2017, att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande i syfte att rekrytera handläggare vid EUIPO och, för det andra, samma uttagningskommittés beslut av den 7 mars 2018 att avslå sökandens begäran om omprövning, i dess slutliga form, till följd av EUIPO:s beslut av den 8 juni 2018 om avslag på hans klagomål, dels om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av detta.

Domslut

1)	Beslutet av den 7 mars 2018, varigenom uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EUIPO/AD/01/17 efter omprövning nekat att föra upp Lars Helbert på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad 6 inom området immateriella rättigheter, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 13 januari 2021 – ZR mot EUIPO

(Mål T-610/18) (1)

(Personalmål - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov - Allmänt uttagningsprov EUIPO/AD/01/17 - Beslut att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande - Uttagningskommitténs sammansättning - Stabilitet)

(2021/C 72/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZR (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Blot)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: advokaterna A. Lukošiūtė och K. Tóth, biträdda av B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om, för det första, ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén för uttagningsprovet EUIPO/AD/01/17 – Handläggare (AD 6) på immaterialrättsområdet, fattade den 1 december 2017 om att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande som ska användas vid EUIPO:s rekrytering av handläggare, för det andra av EUIPO:s beslut av den 7 mars 2018 om avslag på sökandens begäran om omprövning och, för det tredje, av EUIPO:s beslut av den 27 juni 2018 om avslag på sökandens klagomål i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen.

Domslut

1)

Det beslut som uttagningskommittén för uttagningsprovet EUIPO/AD/01/17 fattade den 7 mars 2018, genom vilket den efter omprövning beslutade att inte uppta sökandens namn i förteckningen över godkända sökande som ska användas vid rekrytering av handläggare i lönegrad AD 6 på immaterialrättsområdet, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 455, 17.12.2018.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – ABLV Bank mot SRB

(Mål T-758/18) (1)

(Ekonomisk och monetär union - Bankunionen - Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) - Gemensam resolutionsfond (SRF) - Fastställande av förhandsbidrag för åren 2015 och 2018 - Avslag på begäran om en ny beräkning av bidragen och om återbetalning av bidragen - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Upptagande till prövning - Institut vars auktorisation har återkallats - Artikel 70.4 i förordning (EU) nr 806/2014 - Begreppet ”förändrad status” - Artikel 12.2 i delegerad förordning (EU) 2015/63)

(2021/C 72/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ABLV Bank (Riga, Lettland) (ombud: advokaten O. Behrends)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (ombud: J. Kerlin och P. Messina biträdda av advokaterna B. Meyring, S. Schelo, T. Klupsch och S. Ianc)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou, A. Nijenhuis och A. Steiblytė)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av SRB:s skrivelse av den 17 oktober 2018, genom vilken SRB avslog sökandens begäran om att SRB dels skulle göra en ny beräkning av sökandens förhandsbidrag för år 2018 och att SRB skulle återbetala det överinbetalda beloppet till sökanden, dels att SRB skulle återbetala en del av sökandens förhandsbidrag för år 2015 till följd av att sökandens auktorisation hade återkallats av Europeiska centralbanken (ECB).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	ABLV Bank AS ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Gemensamma resolutionsnämnden (SRB).

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 82, 4.03.2019.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Optima Naturals (OptiMar)

(Mål T-261/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket OptiMar - Äldre nationella ordmärket Mar - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 72/30)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate och R. Kaase)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Optima Naturals Srl (Gallarate, Italien) (ombud: advokaterna S. Brustia och E. Montelione)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 31 januari 2019 (ärende R 1348/2018-1), om ett invändningsförfarande mellan Stada Arzneimittel et Optima Naturals.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Stada Arzneimittel AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 206, 17.6.2019.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – 12seasons mot EUIPO – Société immobilière et mobilière de Montagny (BE EDGY BERLIN)

(Mål T-329/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BE EDGY BERLIN - Det äldre nationella ordmärket EDJI - Relativt registreringshinder - Risk före förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001])

(2021/C 72/31)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: 12seasons GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Société immobilière et mobilière de Montagny (Roanne, Frankrike) (ombud: advokaten A. Grolée)

Saken

Överklagande av det avgörande som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2019 (ärende R 1522/2018-5) angående ett invändningsförfarande mellan Société immobilière et mobilière de Montagny och 12seasons.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	12seasons GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 246, 22.7.2019.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Enoport mot EUIPO – Miguel Torres (CABEÇA DE TOIRO)

(Mål T-811/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om EU-figurmärke CABEÇA DE TOIRO - Äldre EU-ordmärke SANGRE DE TORO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 72/32)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Enoport – Produção de Bebidas Lda (Rio Maior, Portugal) (ombud: advokaten J. Alves Coelho)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Miguel Torres, SA (Vilafranca del Penedès, Spanien) (ombud: advokaterna M. Ceballos Rodríguez och M. Robledo McClymont)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 9 september 2019 (ärende R 394/2019-5) om ett invändningsförfarande mellan Miguel Torres och Enoport – Produção de Bebidas.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Enoport – Produção de Bebidas Lda ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 36, 3.2.2020.

Tribunalens dom av den 13 januari 2021 – RY mot kommissionen

(Mål T-824/19) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning enligt artikel 47 c i) i anställningsvillkoren för övriga anställda - Verkställande av en dom från tribunalen - Artikel 266 FEUF - Rätt att yttra sig - Nytt beslut om uppsägning)

(2021/C 72/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: RY (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima och B. Mongin)

Saken

Ansökan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 april 2019 om uppsägning av sökandens avtal om tillsvidareanställning.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	RY ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 36, 3.2.2020.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Apologistics mot EUIPO – Peikert (discount-apotheke.de)

(Mål T-844/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket discount-ap*theke.de - De äldre EU-ordmärkena APODISCOUNTER och APO och de äldre figurmärkena apo-discounter.de, apo.co och apo.de - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 72/34)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Apologistics GmbH (Markkleeberg, Tyskland) (ombud: advokaten H. Hug)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Franz Michael Peikert (Offenbach, Tyskland) (ombud: advokaten T. Bruggmann)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 10 oktober 2019 (ärende R 2309/2018-5) om ett invändningsförfarande mellan Apologistics och Franz Michael Peikert.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Apologistics GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 45, 10.2.2020

Tribunalens dom av den 13 januari 2021 – Multi-Service mot kommissionen

(Mål T-873/19) (1)

(Miljö - Förordning (EU) nr 517/2014 - Fluorerade växthusgaser - Elektroniskt register över kvoter för utsläppande på marknaden av fluorkolväten - Beslut om att upphäva registreringen av ett företag - Underlåtenhet att lämna begärd information)

(2021/C 72/35)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Multi-Service S.A. (Kwidzyn, Polen) (ombud: advokaten P. Jankowski)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Becker, M. Jáuregui Gómez och M. Rynkowski)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut ARES (2019) 6103796 av den 3 oktober 2019 om upphävande av registreringen av sökanden i det register som kommissionen för enligt artikel 17 i förordning (EU) nr 517/2014.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Multi-Service S.A. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020. .

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Folschette m.fl mot kommissionen

(Mål T-884/19) (1)

(Utomobligatoriskt ansvar - Olaf:s utredning - Datamarknad - Korruption - Korruption - Slutrapport med rekommendation om straffrättsliga förfaranden - Slutgiltigt frikännande av en straffrättslig domstol - Preskription - Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter)

(2021/C 72/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marc Folschette (Leudelange, Luxemburg), Tetyana Grygorenko (Leudelange), Professional Business Solutions SA (Leudelange), (ombud: advokaten N. Bauer)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: . Baquero Cruz och F. Blanc)

Saken

Ansökan på grundval av artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökandena påstår sig ha lidit på grund av Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings (Olaf) agerande i en intern utredning.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Marc Folschette, Tetyana Grygorenko och Professional Business Solutions SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 61, 24.2.2020.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Oatly mot EUIPO (IT’S LIKE MILK BUT MADE FOR HUMANS)

(Mål T-253/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket IT’S LIKE MILK BUT MADE FOR HUMANS - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 72/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Oatly AB (Malmö, Sverige) (ombud: M. Johansson, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 7 februari 2020 (ärende R 2446/2019-5), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet IT’S LIKE MILK BUT MADE FOR HUMANS.

Domslut

1)	Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 7 februari 2020 (ärende R 2446/2019-5), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet IT’S LIKE MILK BUT MADE FOR HUMANS, ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Oatly AB.

---

(1)  EUT C 215, 29.6.2020.

Tribunalens dom av den 20 januari 2021 – Crevier/EUIPO (Luktborttagningsapparat för luften)

(Mål T-276/20) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ansökan om registrering som gemenskapsformgivning av en luktborttagningsapparat för luften - En frist i förhållande till EUIPO har inte iakttagits - Ansökan om återställande av försutten tid - Artikel 67.1 i förordning (EG) nr 6/2002 - Skyldighet att visa aktsamhet)

(2021/C 72/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Jeffrey Scott Crevier (Fort Lauderdale, Florida, Förenta staterna) (ombud: M. Kime, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: R. Cottrell, A. Folliard-Monguiral och V. Ruzek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 2 mars 2020 (ärende R 2396/2019-3) om en ansökan om återställande av försutten tid.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Jeffrey Scott Crevier ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 247, 27.7.2020.

Talan väckt den 15 december 2020 – Grupa Azoty m.fl. mot kommissionen

(Mål T-726/20)

(2021/C 72/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Grupa Azoty S.A. (Tarnów, Polen), Azomureș SA (Tîrgu Mureş, Rumänien), Lipasmata Kavalas LTD Ypokatastima Allodapis (P. Fáliro, Grekland) (ombud: advokaterna D. Haverbeke, L. Ruessmann och P. Sellar)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara bilaga I till Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2021, (1) i den mån den felaktigt inte omfattar gödningsmedel,

—	i enlighet med artikel 264 FEUF, förordna om att rättsverkningarna av bilaga I till den angripna rättsakten ska bestå till dess att svaranden i enlighet med artikel 266 FEUF har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa domen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.

Första grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten har antagits trots att dess upphovsman saknade befogenhet. — Enligt artikel 5.1 och 5.2 FEU ska Europeiska unionen endast handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna. — Det är inte svaranden utan medlemsstaterna som enligt artikel 10a led 6 i direktiv 2003/87/EG i ändrad lydelse, (2) har befogenhet att identifiera sektorer och delsektorer och upprätta en förteckning som den i bilaga I till den angripna rättsakten.

2.

Andra grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten är behäftad med ett allvarligt formfel (motiveringen). — Motiveringen till den angripna rättsakten, som krävs enligt artikel 296 FEUF, angripden indirekta utsläppsintensiteten i sökandens sektor, som utgör en avgörande faktor för huruvida denna ska upptas i bilaga I till den angripna rättsakten eller ej. — Till följd av denna bristande motivering kan sökandena inte försvara sina rättigheter och domstolen kan inte utöva sin kontroll.

3.

Tredje grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten är behäftad med flera fall av uppenbart oriktig bedömning. — Vid utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den gör komplexa ekonomiska och sociala bedömningar enligt artikel 107.3 c FEUF måste svaranden kunna visa att den utvärderade samtliga relevanta faktorer och omständigheter avseende den situation som den angripna rättsakten var avsedd att reglera. Svaranden gjorde sig skyldig till flera fall av uppenbart oriktig bedömning när den inte tog med sökandenas sektor i förteckningen över stödberättigade sektorer i bilaga I till den angripna rättsakten, särskilt genom att (a) underlåta att beakta relevanta och fullständiga data avseende elkonsumtionen i sektorn för gödningsmedel för att bedöma sektorns indirekta utsläppsintensitet, vilket ledde till att sektorns indirekta utsläppsintensitet underskattades och att den inte fördes upp i bilaga I, (b) inte beakta och undersöka alla relevanta uppgifter som angetts i ansökan från sökandena, då svaranden underlät att ta hänsyn till bevis utan att lämna någon motivering härför, (c) med avseende på den kvalitativa bedömningen, göra en felaktig bedömning av sektorns kvalificering gällande bränsle/el-utbytbarhetskriteriet och inte motivera varför sektorns delsektorer inte togs med i bilaga I på grundval av detta kriterium.

4.

Fjärde grunden: Det korrekta bedömningskriteriet tillämpades felaktigt vid upprättandet av bilaga I till den angripna rättsakten. — Enligt artikel 10a led 6 i direktiv 2003/87/EG ska sektorerna prövas mot ett kriterium som innefattar ”verklig risk för koldioxidläckage”. — Svaranden använde sig av ett annat test, nämligen ”avsevärd risk”, och tillämpade således ett felaktigt test.

5.

Femte grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten åsidosätter öppenhetsprincipen. — Det förfarande som ledde fram till den angripna rättsakten kännetecknas av bristande öppenhet på nyckelområden, särskilt: (a) svaranden har inte uppgett vilka data som användes för att beräkna den indirekta utsläppsintensiteten för sökandenas sektor i den angripna rättsakten eller i den medföljande påverkansbedömningen, (b) svaranden lämnade inte några förklaringar till stöd för sin bedömning av vilka delsektorer som har störst potential för elektrifiering. — Under hela det förfarande som ledde till att den angripna rättsakten antogs vägrade svaranden att till berörda parter ange hur deras indirekta utsläppsintensitet skulle beräknas och hur elektrifieringskriteriet skulle tillämpas, vilket förhindrade dem att inleda konkreta diskussioner med svaranden under samrådsperioderna. — Svaranden uppfyllde således inte sina skyldigheter enligt artikel 15 FEUF och artikel 11 FEU om att säkerställa öppenhet under förfarandet som ledde till att den angripna rättsakten antogs.

6.

Sjätte grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten åsidosätter subsidiaritetsprincipen. — Enligt artikel 5.3 FEU[F] ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. — Medan de nationella åtgärder som grundas på artikel 10a led 6 i direktiv 2003/87/EG är föremål för kontroll av statligt stöd, åsidosatte svaranden subsidiaritetsprincipen genom att i förväg fastställa en förteckning som begränsar de sektorer och delsektorer som kan bli föremål för kompensation för indirekta utsläppskostnader, eftersom (a) medlemsstaterna är bäst placerade att bedöma den verkliga risken för utsläpp av växthusgaser för varje sektor på grund av avsevärda indirekta kostnader som faktiskt uppkommit, och (b) svaranden antog bilaga I till den angripna förordningen utan att ge tillräckliga skäl för att detta var nödvändigt.

7.

Sjunde grunden: Bilaga I till den angripna rättsakten åsidosätter proportionalitetsprincipen. — Svaranden åsidosätter proportionalitetsprincipen genom att (a) inte söka nå det lagenliga syftet, som är att främja en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläppen i ekonomin genom att ge möjlighet för energiintensiva sektorer att investera i energieffektiva lösningar istället för att flytta sin produktion till tredjeländer, (b) lägga en orimlig börda på de undantagna sektorerna medan mindre kostsamma lösningar (som att fastställa maximala stödnivåer och villkorsmekanismer) skulle uppfylla målen i den angripna rättsakten, minst lika bra, (c) tillkännagav de centrala detaljerna i sin bedömning av de berättigade sektorerna endast fyra dagar innan den angripna rättsakten offentliggjordes den 25 september 2020, vilket är endast något mer än tre månader innan de nuvarande riktlinjerna för utsläppshandel löper ut. Svaranden har därigenom åsidosatt artikel 5.3 FEU.

---

(1)  EUT C 317, 2020, s. 5

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32) i ändrad lydelse.

Talan väckt den 17 december 2020 – Car-Master 2 mot kommissionen

(Mål T-743/20)

(2021/C 72/40)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Car-Master 2 sp. z o.o. sp.k. (Krakow, Polen) (ombud: advokaten M. Miśkowicz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2020) 7369 final av den 22 oktober 2020 i ärende AT.40665 – Toyota, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnader för rättsligt ombud.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 13.2 i rådets förordning nr 1/2003 (nedan kallad förordning nr 1/2003) (1). — Sökanden har till stöd för denna grund gjort gällande att ärendet inte har utretts av den polska konkurrensmyndigheten i enlighet med artikel 13.2 i förordning nr 1/2003. Sökanden hade nämligen anmält ett misstänkt fall av konkurrensbegränsande beteende hos ordföranden för Urząd Ochrony Konkurencji i Konsumentów (konkurrens- och konsumentskyddsverket) (nedan kallat ordföranden). Denna myndighet vägrade emellertid att ingripa mot överträdelsen i enlighet med de rättsliga bestämmelserna eller att göra en bedömning av det ifrågavarande beteendet. Den och motiverade detta med att den saknade tillräckliga uppgifter och uppmanade sökanden att inkomma med uppgifter. Myndighetens agerande kan följaktligen inte betecknas som ett ”handläggande av ett ärende” i den mening som avses i kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (2), eller i tribunalens praxis. Kommissionen har således felaktigt utgått från artikel 13.2 i förordning nr 1/2003 när den avvisade sökandens klagomål. Sökanden har vidare gjort gällande att ärendet, som en följd av kommissionens avvisning, inte har handlagts av någon myndighet vilket i princip strider mot artikel 18 i förordning n r 1/2003.

2.

Den andra grunden: Åsidosättande av åsidosättande av rätten till god förvaltning, enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). — Sökanden har till stöd för denna grund gjort gällande att denne inte kommit i åtnjutande av sina rättigheter enligt artikel 41.1 i stadgan, eftersom ingen myndighet har tagit åt sig sökandens ärende. Sökanden har inte getts möjligheten att agera, eftersom, för det första, de nationella bestämmelserna inte föreskriver någon möjlighet att väcka talan mot ordförandens beslut att inte ingripa mot en överträdelse, och, för det andra, kommissionen valt att inte ta upp ärendet med den felaktiga motivationen att det redan har handlagts. Sökanden har följaktligen inte kunnat göra gällande sina rättigheter. Sökanden påpekar att kommissionen inte har beaktat samtliga omständigheter i det ifrågavarande ärendet och inte noggrant bedömt sökandens situation. Kommissionen borde nämligen ha förvissat sig om och hur ärendet handlagts, och följaktligen ha gjort en detaljerad analys om konkurrensmyndighetens arbete. Kommissionen har inte fullgjort denna uppgift och har således inte beaktat sin plikt att visa rimlig aktsamhet, en plikt som härrör från rätten till en god förvaltning. Kommissionen har inte heller beaktat skyldigheten enligt artikel 105.1 FEUF. Den har nämligen inte beaktat den omständigheten att ett ärende gällande ett eventuellt konkurrensbrott, för det fall klagomålet avvisas, kommer att förbli outrett med hänsyn till att den nationella myndigheten inte uttalat sig i detta avseende.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1).

(2)  JO 2004, C 101, p. 43.

Talan väckt den 21 december 2020 – Jakeliūnas mot Esma

(Mål T-760/20)

(2021/C 72/41)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Stasys Jakeliūnas (Vilnius, Litauen) (ombud: advokaten R. Paukštė)

Svarande: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Esmas beslut, som tillkännagavs genom skrivelse av den 30 oktober 2020 (ESMA22-105-1261), om avslag på den begäran om inledande av en undersökning angående en eventuellt otillbörlig marknadspåverkan som sökanden hade framställt till Esma den 30 september 2020 (nedan kallad begäran) saknar grund,

—	förelägga Esma att pröva begäran på nytt, och

—	förplikta Esma att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: — De eventuella överträdelser som avses i begäran omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG. (1) — Alltsedan direktivet antogs har tillämpningen av detsamma samordnats och övervakats på unionsnivå, vilket också föreskrivs i kommissionens direktiv 2003/124/EG. (2) — Esma inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3). Denna myndighet har de facto övertagit de uppgifter för vilka de europeiska myndigheterna för tillsyn över värdepapper ansvarade och är numera ansvarig för genomförandet av direktiv 2003/6/EG, tillsynsfrågor och skydd av investerare. — Direktiv 2003/6/EG upphävdes med verkan från och med den 3 juli 2016. — Esma är mot bakgrund härav skyldig att undersöka eventuella överträdelser av direktiv 2003/6/EG som har begåtts innan denna myndighet inrättades.

2.	Andra grunden: Sökandens begäran grundas inte på behovet av att tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014, (5) vilka Esma lagt till grund för sitt beslut att inte inleda någon undersökning.

3.

Tredje grunden: — Esma gör en alltför snäv och rigid tolkning av direktiv 2003/6/EG och begränsar möjligheten att tillämpa det, i en omfattning som inte är motiverad. Den omständigheten att förordning (EG) nr 596/2014 utvidgade och anpassade reglerna i detta direktiv innebär inte i sig att sådan eventuellt otillbörlig marknadspåverkan som avses i begäran inte omfattas av nämnda direktiv och att detta inte ska tillämpas härpå. — Esma har underlåtit att beakta de uppgifter som lämnats till den angående en eventuell intressekonflikt för bankerna, vilken inte tillkännagetts, och som visade på en möjlig överträdelse av artiklarna 1 punkt 2 c och 6.5 i direktiv 2003/6/EG.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16).

(2)  Kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan (EUT L 339, 2003, s. 70).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 2010, s. 84).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 2016, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1).

Talan väckt den 24 december 2020 – PB mot kommissionen

(Mål T-775/20)

(2021/C 72/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PB (ombud: advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

och följaktligen

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 oktober 2020, som delgavs den 23 oktober 2020, om vidtagande av en administrativ åtgärd mot sökanden i syfte att återkräva det påstått felaktigt utbetalda belopp som mottagits av [HB] enligt kontrakten TACIS/2006/101-510 och CARDS/2008/166-429,

—	förplikta kommissionen att återbetala samtliga belopp som den eventuellt återkrävt på grundval av det angripna beslutet, jämte dröjsmålsränta enligt den räntenivå som Europeiska centralbanken tillämpar, uppräknad med 7 procentenheter,

—	förplikta kommissionen att till sökanden betala 10 000 euro i skadestånd (sökanden förbehåller sig rätten att ändra detta belopp under målets handläggning), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tio grunder.

1.

Den första grunden avser att slutsatserna i Olafs rapporter och de oegentligheter som lagts det bolag där sökanden är verkställande direktör till last är rättsstridiga. I det avseendet gör sökanden gällande att de oegentligheter som han påstås ha begått inte går att skilja från de oegentligheter som lagts nyss nämnda bolag till last, vilka bolaget har bestritt inom ramen för en talan om ogiltigförklaring i två mål (målen T-795/19 respektive T-796/19, HB/kommissionen). Sökanden hävdar att om tribunalen vid prövningen av dessa två mål skulle komma fram till att OLAF-rapporterna och/eller besluten av den 15 oktober 2019 är rättsstridiga, medför detta automatiskt att det nu angripna beslutet också ska anses vara rättsstridigt.

2.

Den andra grunden avser att den påstådda fordringen är preskriberad och, i alla händelser, att kommissionen åsidosatte skyldigheten att iaktta en rimlig frist, artikel 73a.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1) (nedan kallad 2002 års budgetförordning), rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad stadgan) och de grundläggande friheterna (nedan kallad EKMR). Enligt sökanden är den fordran som kommissionen påstår sig ha mot sökanden preskriberad, eftersom den frist på fem år som föreskrivs i artikel 73a i 2002 års budgetförordning har löpt ut. Sökanden anser i alla händelser att den tid som kommissionen tog på sig för att anta det angripna beslutet och den debetnota som fogats till det ska anses vara uppenbart orimlig och i strid med artikel 41 i stadgan samt artikel 6.1 i EKMR (eftersom den bestämmelsen slår fast en grundläggande rättighet som också är en allmän rättsprincip).

3.

Den tredje grunden avser avsaknad av korrekt rättslig grund samt åsidosättande av principen inget straff utan lag och principen om att den mildaste strafflagen ska tillämpas. I det avseendet gör sökanden gällande att det följer av artikel 103 i 2002 års budgetförordning att det endast är avtalsparten, det vill säga det bolag där sökanden är verkställande direktör, som kan bli föremål för ett återkrav. Kommissionen har därmed även åsidosatt principen om att den mildaste strafflagen ska tillämpas eller principen inget straff utan lag, som stadfästs i artikel 49 i stadgan, genom att försöka tillämpa en strängare rättslig förpliktelse än den som föreskrivs i 2002 års budgetförordning. Sökanden gör dessutom gällande att han inte är en ekonomisk aktör, att han inte har fått något ekonomiskt utbyte av de påstådda oegentligheterna, att han inte har mottagit någon betalning från den upphandlande myndigheten och att han under alla omständigheter inte fått ett ekonomiskt utbyte som motsvarar det totala värdet av de två aktuella kontrakten.

4.

Den fjärde grunden avser att kommissionen åsidosatte den dom som meddelades av Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) den 5 oktober 2017 och principen om att förvaltningsrättsliga förfaranden ska vila i avvaktan på utgången av det straffrättsliga förfarandet. Sökanden gör gällande att kommissionen är bunden av den belgiska brottmålsdomstolens dom av den 5 oktober 2017 varigenom åtalet ogillades i avsaknad av bevis som kunde styrka de åtalade gärningarna. Kommissionen förde dessutom talan om enskilt anspråk i brottmålet och hade beslutat att avvakta utgången i det målet innan den antog återkravsbeslutet. Kommissionen är således bunden av utgången i nämnda mål och av domskälen i domen, även om domen i brottmålet inte har rättskraft i förhållande till kommissionen.

5.

Den femte grunden avser att kommissionen gjorde uppenbart oriktiga bedömningar i det angripna beslutet. I det avseendet gör sökanden gällande att de påtalade oegentligheterna inte har uppenbart stöd i bevisning och att det är uppenbart att det inte förekommit några oegentligheter, än mindre allvarliga sådana. Enligt sökanden lade kommissionen två OLAF-rapporter till grund för det angripna beslutet. Det finns dock inget stöd i bevisning för de anmärkningar som läggs sökanden till last och dessa är under alla omständigheter uppenbart oriktiga.

6.

Den sjätte grunden avser att sökanden enligt belgisk bolagsrätt inte kan hållas ansvarig för de påtalade oegentligheterna. I det avseendet gör sökanden gällande han att det bolag där sökanden är verkställande direktör är ett bolag med begränsat ansvar som bildats enligt belgisk rätt, vars särdrag är att företagsledaren (eller företagsledarna) inte är personligt ansvariga för förpliktelser som ingåtts i bolagets namn och att företagsledarens (eller företagsledarnas) tillgångar inte kan tas i anspråk för att betala av bolagets skulder.

7.

Den sjunde grunden avser att kommissionen åsidosatte rätten till försvar, eftersom rapporterna från Olaf, vilka hade fogats till skrivelserna med förhandsinformation, var maskade i så hög grad att de var oläsliga. De gav därmed inte sökanden möjlighet att förstå deras innehåll och yttra sig över rapporterna på ett meningsfullt sätt.

8.	Den åttonde grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om god förvaltning, principen om att avtal ska fullgöras i god tro och principen om förbud mot så kallat rättsmissbruk. Sökanden gör i det avseendet gällande att kommissionen varken agerade med aktsamhet eller opartiskt.

9.

Den nionde grunden avser en invändning om rättsstridighet mot artikel 103 i 2002 års budgetförordning. Sökanden gör gällande att den artikeln strider mot den allmänna principen om förbud mot obehörig vinst. Enligt artikel 103 i 2002 års budgetförordning har en institution nämligen rätt att återkräva samtliga belopp som betalats under hela fullgörelseperioden, även om kontraktet har fullgjorts fullt ut av entreprenören. Artikel 103 i 2002 års budgetförordning innebär att institutionen således kan dra nytta av alla tjänster som tillhandahålls av entreprenören utan att behöva betala entreprenören. Enligt sökanden ska artikel 103 förklaras vara rättsstridig, eftersom den ger institutionen rätt att utan motivering öka sina tillgångar till nackdel för entreprenörens tillgångar.

10.

Den tionde grunden, som åberopas i andra hand, avser att kommissionen åsidosatte artikel 103 i 2002 års budgetförordning och proportionalitetsprincipen. Enligt sökanden ska institutionens bedömning ske i enlighet med artikel 103 i 2002 års budgetförordning. Detta innebär att kommissionen inte kan tillämpa flera sanktioner, eftersom artikel 103 innehåller en förteckning över sanktioner som inte är kumulativ. Dessutom ska kommissionens bedömning ske i enlighet med proportionalitetsprincipen, eftersom institutionen måste se till att dess beslut står i proportion till allvaret i den aktuella oegentligheten. Denna skyldighet att iaktta proportionalitetsprincipen är ett uttryck för principen om att avtal ska fullgöras i god tro. Så har dock inte varit fallet här.

Talan väckt den 9 januari 2021 – Griesbeck/parlamentet

(Mål T-10/21)

(2021/C 72/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nathalie Griesbeck (Ancy-sur-Moselle, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-L. Teheux, J.-M. Rikkers och G. Selnet)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europaparlamentets byrå den 5 oktober 2020, och följaktligen,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europaparlamentets generalsekreterare den 18 oktober 2019 och den debetnota som följde därpå,

i andra hand,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europaparlamentets byrå den 5 oktober 2020, och följaktligen,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europaparlamentets generalsekreterare den 18 oktober 2019 och justera den debetnota som följde därpå så att den blir mer proportionerlig,

under alla omständigheter,

—	förbehålla sökanden möjligheten att inkomma med ytterligare synpunkter i en senare inlaga, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Parlamentet har gjort följande felaktiga bedömningar. Parlamentet uteslöt inledningsvis att den berörda assistentens särskilda arbetsförhållanden kunde påverka assistentens bevis på arbete. Parlamentet tog vidare inte hänsyn till den tid som förflutit sedan omständigheterna inträffade och den förlust av bevisning som följer därav. Parlamentet har slutligen inte granskat den bevisning som sökanden inkommit med.

2.

Andra grunden: Omvänd bevisbörda och åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång. Sökanden anser i detta hänseende att det inte ankommer på sökanden att bevisa sin assistans arbete.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom byrån ansåg att samtliga belopp som hade betalats ut under den tid då assistenten var anställd skulle återbetalas, trots att det i alla fall till viss del hade styrkts att assistenten faktiskt hade utfört arbete.

Talan väckt den 15 januari 2021 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-14/21)

(2021/C 72/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F. Laprévote, V. Blanc, S. Rating och I. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (EU) av den 21 augusti 2020 om statligt stöd SA.57544(2020/N) – Belgien Covid-19: Stöd till Brussels Airlines, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Europeiska kommissionen har tillämpat dess Tillfälliga ram felaktigt genom att finna att lånet till Brussels Airlines var förenligt med den Tillfälliga ramen och att Brussels Airlines är berättigat till rekapitaliseringsstöd, genom att underlåta att utvärdera huruvida det utöver en rekapitalisering, fanns andra lämpligare och mindre snedvridande åtgärder tillgängliga, genom att finna att rekapitaliseringsbeloppet var proportionerligt, samt genom att underlåta att införa ett effektivt förbud mot Brussels Airlines aggressiva expansion.

2.

Andra grunden: Europeiska kommissionen har tillämpat artikel 107.3 b FEUF på ett felaktigt sätt genom att finna att stödet avhjälper en allvarlig störning i Belgiens ekonomi, och genom att åsidosätta sin skyldighet att väga stödets fördelar mot dess negativa inverkan på handeln och bibehållandet av en icke-snedvriden konkurrens (avvägningstestet).

3.	Tredje grunden: Beslutet åsidosätter allmänna principer, det vill säga icke-diskrimineringsprincipen, friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten.

4.	Fjärde grunden: Europeiska kommissionen underlät att inleda ett formellt granskningsförfarande trots att allvarliga svårigheter förelåg och åsidosatte sökandens processuella rättigheter.

5.	Femte grunden: Europeiska kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten

Överklagande ingett den 15 januari 2021 – Miquel y Costas & Miquel mot EUIPO (Pure Hemp)

(Mål T-17/21)

(2021/C 72/45)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Miquel y Costas & Miquel, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten J. Mora Cortés)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Pure Hemp – Registreringsansökan nr 18 132 358

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 21 oktober 2020 i ärende R 853/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	Ogiltigförklara/förordna om återkallande av det överklagade beslutet, i den del överklagandet i ärende R 853/2020-1 ogillas och ansökan avseende EU-varumärke nr 18 132 358 Pure Hemp (figurmärke) delvis avslås.

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i samband med förfarandena vid operativa avdelningen och första överklagandenämnden vid EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b, jämförd med artikel 7.2 i förordning 2017/1001.

Talan väckt den 19 januari 2021 – Amazon.com m.fl. mot kommissionen

(Mål T-19/21)

(2021/C 72/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Amazon.com, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna), Amazon Services Europe Sàrl (Luxemburg, Luxemburg), Amazon EU Sàrl (Luxemburg) och Amazon Europe Core Sàrl (Luxemburg) (ombud: advokaterna A. Komninos och G. Tantulli)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2020) 7692 final av den 10 november 2020, i den del Italien undantas från undersökningen och från de rättsliga följderna av artikel 11.6 i förordning 1/2003, och

—	förplikta kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, i vilken sökanden gör gällande att det angripna beslutet innebär att Italien på ett rättsstridigt sätt undantas från ärende AT.40703 och från de rättsliga följderna av artikel 11.6 i förordning 1/2003. Det angripna beslutet strider därför mot artikel 11.6 i förordning 1/2003 och underminerar dess effektivitet och/eller innebär att artikel 11.6 i förordning 1/2003 kringgås på ett sätt som gör denna bestämmelse meningslös.

Talan väckt den 20 januari 2021 – Corman mot kommissionen

(Mål T-25/21)

(2021/C 72/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marie Corman (Schaerbeek, Belgien) (ombud: advokaten S. Orlandi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigfòrklara beslutet av den 4 juni 2020 om sökandens pensionsrättigheter, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, vilken avser åsidosättande av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen inom Europeiska unionen.