Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2020/C 433/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 423, 7.12.2020

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 414, 30.11.2020

EUT C 399, 23.11.2020

EUT C 390, 16.11.2020

EUT C 378, 9.11.2020

EUT C 371, 3.11.2020

EUT C 359, 26.10.2020

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Investigatory Powers Tribunal – Förenade kungariket) – Privacy International mot Secretary of State for Foreign and Commonwealth Affairs, Secretary of State for the Home Department, Government Communications Headquarters, Security Service, Secret Intelligence Service

(Mål C-623/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Generell och odifferentierad överföring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter - Skydd av nationell säkerhet - Direktiv 2002/58/EG - Tillämpningsområde - Artiklarna 1.3 och 3 - Konfidentialitet vid elektronisk kommunikation - Skydd - Artiklarna 5 och 15.1 - Stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 - Artikel 4.2 FEU)

(2020/C 433/02)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Investigatory Powers Tribunal – London

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Privacy International

Svarande: Secretary of State for Foreign and Commonwealth Affairs, Secretary of State for the Home Department, Government Communications Headquarters, Security Service, Secret Intelligence Service

Domslut

1)

Artiklarna 1.3, 3 och 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförda med artikel 4.2 FEU, ska tolkas på så sätt att direktivets tillämpningsområde omfattar en nationell lagstiftning som ger en statlig myndighet rätt att ålägga leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att överföra trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter till säkerhets- och underrättelseorganen i syfte att skydda nationell säkerhet.

2)

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, jämförd med artikel 4.2 FEU samt artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som ger en statlig myndighet rätt att ålägga leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att på ett generellt och odifferentierat sätt överföra trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter till säkerhets- och underrättelseorganen i syfte att skydda nationell säkerhet.

---

(1)  EUT C 22, 22.01.2018.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État, Cour constitutionnelle – Belgien, Frankrike) – La Quadrature du Net (C-511/18 och C-512/18), French Data Network (C-511/18 och C-512/18), Fédération des fournisseurs d’accès à Internet associatifs (C-511/18 och C-512/18), Igwan.net (C-511/18) mot Premier ministre (C-511/18 och C-512/18), Garde des Sceaux, ministre de la Justice (C-511/18 och C-512/18), Ministre de l’Intérieur (C-511/18), Ministre des Armées (C-511/18), Ordre des barreaux francophones et germanophone, Académie Fiscale ASBL, UA, Liga voor Mensenrechten ASBL, Ligue des Droits de l’Homme ASBL, VZ, WY, XX mot Conseil des ministres

(Förenade målen C-511/18, C-512/18 och C-520/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Leverantörer av värdtjänster och internetleverantörer - Generell och odifferentierad lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter - Automatiserad analys av uppgifter - Åtkomst till uppgifterna i realtid - Skydd av nationell säkerhet och bekämpning av terrorism - Brottsbekämpning - Direktiv 2002/58/EG - Tillämpningsområde - Artikel 1.3 och artikel 3 - Konfidentialitet vid elektronisk kommunikation - Skydd - Artikel 5 och artikel 15.1 - Direktiv 2000/31/EG - Tillämpningsområde - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 4, 6 – 8 och 11 samt artikel 52.1 - Artikel 4.2 FEU)

(2020/C 433/03)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstolar

Conseil d’État, Cour constitutionnelle

Parter i målet vid den nationella domstolen

(Målen C-511/18 och C-512/18)

Sökande: La Quadrature du Net (C-511/18 och C-512/18), French Data Network (C-511/18 och C-512/18), Fédération des fournisseurs d’accès à Internet associatifs (C-511/18 et C-512/18), Igwan.net (C-511/18),

Motpart: Premier ministre (C-511/18 et C-512/18), Garde des Sceaux, ministre de la Justice (C-511/18 et C-512/18), Ministre de l’Intérieur (C-511/18), Ministre des Armées (C-511/18)

Ytterligare deltagare i rättegången: Privacy International (C-512/18), Center for Democracy and Technology (C-512/18),

(Mål C-520/18)

Sökande: Ordre des barreaux francophones et germanophone, Académie Fiscale ASBL, UA, Liga voor Mensenrechten ASBL, Ligue des Droits de l’Homme ASBL, VZ, WY, XX

Motpart: Conseil des Ministres

Ytterligare deltagare i rättegången: Child Focus (C-520/18)

Domslut

1)

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning vilken, för de ändamål som anges i nämnda artikel 15.1, föreskriver generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i förebyggande syfte. Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, utgör däremot inte hinder för lagstiftning — som, för att skydda nationell säkerhet, tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs att på ett generellt och odifferentierat sätt lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter i situationer där den berörda medlemsstaten står inför ett allvarligt hot mot nationell säkerhet beträffande vilket det är visat att hotet är verkligt och aktuellt eller förutsebart, varvid beslutet om åläggande av nämnda lagringsskyldighet måste kunna bli föremål för effektiv kontroll antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan, i syfte att kontrollera om någon av dessa situationer föreligger och att de villkor och garantier som måste ställas upp är uppfyllda, och varvid åläggandet endast får meddelas för en period som måste vara tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt, men som kan förlängas om hotet fortfarande kvarstår, — som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa grov brottslighet och förhindra allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver en riktad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter vilken, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande faktorer, är avgränsad genom de kategorier av personer som berörs eller genom ett geografiskt kriterium, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt men som kan förlängas, — som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa grov brottslighet och förhindra allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av IP-adresser som har tilldelats källan till en internetanslutning, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt, — som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa brottslighet och skydda allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av uppgifter om den fysiska identiteten för användare av elektroniska kommunikationsmedel, och — som, för att bekämpa grov brottslighet eller, i ännu högre grad, skydda nationell säkerhet, tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster genom ett beslut från behörig myndighet, vilket är föremål för effektiv domstolskontroll, åläggs att, under en begränsad tidsperiod, skyndsamt säkra de trafik- och lokaliseringsuppgifter som dessa tjänsteleverantörer har tillgång till, förutsatt att denna lagstiftning, genom klara och precisa regler, säkerställer att lagringen av uppgifterna i fråga iakttar tillämpliga materiella och formella villkor, och att de berörda personerna förfogar över effektiva garantier mot riskerna för missbruk.

2)

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs dels att använda automatiserad analys av bland annat trafik- och lokaliseringsuppgifter och samla in sådana uppgifter i realtid, dels att i realtid samla in tekniska uppgifter om lokaliseringen av de terminalutrustningar som används, när — användningen av automatiserad analys är begränsad till situationer där en medlemsstat står inför ett allvarligt hot mot nationell säkerhet beträffande vilket det är visat att hotet är verkligt och aktuellt eller förutsebart och användningen av sådan analys kan bli föremål för en effektiv kontroll – antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan – i syfte att kontrollera att det föreligger en situation som motiverar åtgärden och att de villkor och garantier som måste ställas upp är uppfyllda, och när — användningen av insamling i realtid av trafik- och lokaliseringsuppgifter är begränsad till personer beträffande vilka det finns ett giltigt skäl att misstänka att de på ett eller annat sätt är inblandade i terrorverksamhet och är underkastad en förhandskontroll antingen av en domstol eller av en oberoende myndighet, vars avgörande har bindande verkan, i syfte att säkerställa att en sådan insamling i realtid endast är tillåten inom ramen för vad som är strängt nödvändigt. I vederbörligen motiverade fall som ställer krav på skyndsamhet ska kontrollen ske utan dröjsmål.

3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på skyddet för konfidentialitet vid kommunikationer och skyddet för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter i samband med informationssamhällets tjänster, då detta skydd, beroende på omständigheterna, regleras av direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Artikel 23.1 i förordning 2016/679, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer som tillhandahåller allmänheten tillgång till internetkommunikationstjänster och värdtjänstleverantörer är skyldiga att generellt och odifferentierat lagra bland annat personuppgifter förbundna med dessa tjänster.

4)

En nationell domstol får inte tillämpa en bestämmelse i nationell rätt som ger den behörighet att tidsmässigt begränsa verkningarna av en förklaring om rättsstridighet som den domstolen är skyldig att meddela enligt nationell rätt med avseende på nationell lagstiftning enligt vilken leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs en skyldighet att – i syfte att bland annat skydda nationell säkerhet och bekämpa brottslighet – generellt och odifferentierat lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter som är oförenlig med artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Nämnda artikel 15.1, tolkad mot bakgrund av effektivitetsprincipen, innebär en skyldighet för en nationell brottmålsdomstol att – inom ramen för ett brottmålsförfarande mot personer som är misstänkta för brott – bortse från information och bevisning som erhållits genom en generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter som inte är förenlig med unionsrätten, om dessa personer inte bereds tillfälle att på ett effektivt sätt yttra sig över informationen och bevisningen, vilka hänför sig till ett område som domarna saknar sakkunskap om och som kan påverka bedömningen av omständigheterna på ett avgörande sätt.

---

(1)  EUT C 392, 29.10.2018

EUT C 408, 12.11.2019

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Pegaso Srl Servizi Fiduciari, Sistemi di Sicurezza Srl, YW mot Poste Tutela SpA

(Förenade målen C-521/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster - Direktiv 2014/25/EU - Artikel 13 - Verksamhet som avser tillhandahållande av posttjänster - Upphandlande enheter - Offentliga företag - Upptagande till prövning)

(2020/C 433/04)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pegaso Srl Servizi Fiduciari, Sistemi di Sicurezza Srl, YW

Motpart: Poste Tutela SpA

Ytterligare deltagare i rättegången: Poste Italiane SpA, Services Group

Domslut

Artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, ska tolkas så, att den är tillämplig på verksamhet som består av tillhandahållande av portvaktstjänster, receptionisttjänster och tjänster avseende tillträdeskontroll vid kontor som tillhör tillhandahållare av posttjänster, när sådan verksamhet har samband med tillhandahållande av posttjänster, genom att de i praktiken tjänar utövandet av sistnämnda verksamhet så att den, under normala verksamhetsförhållanden, kan utföras på ett ändamålsenligt sätt.

---

(1)  EUT C 436, 3.12.2018

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 oktober 2020 – Pirelli & C. SpA mot Europeiska kommissionen, Prysmian Cavi e Sistemi Srl

(Förenade målen C-611/18 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för elkablar - Marknadsuppdelning inom ramen för projekt - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 23.2 - Europeiska kommissionens befogenheter vad gäller böter - Ansvar för överträdelsen - Presumtionen om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande - Motiveringsskyldighet - Grundläggande rättigheter - Beneficium ordinis seu excussionis - Obegränsad behörighet)

(2020/C 433/05)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Pirelli & C. SpA (ombud: M. Siragusa et G. Rizza, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Malferrari, P. Rossi, C. Sjödin och T. Vecchi), Prysmian Cavi e Sistemi Srl (ombud: inledningsvis C. Tesauro och L. Armati, avvocati, därefter V. Roppo och P. Canepa, avvocati)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Pirelli & C. SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Prysmian Cavi e Sistemi Srl ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 408, 12.11.2018

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – Ferrari S.p.A. mot DU

(Förenade målen C-720/18 och C-721/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Varumärken - Direktiv 2008/95/EG - Artikel 12.1 - Verkligt bruk av ett varumärke - Bevisbörda - Artikel 13 - Bevis på användning av varumärket ”för en del av [varorna eller tjänsterna]” - Varumärke som avser en bilmodell som inte längre tillverkas - Varumärket används för reservdelar till denna bilmodell och för tjänster som avser den - Varumärket används för begagnade bilar - Artikel 351 FEUF - Konvention mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiziska edsförbundet - Ömsesidigt skydd för patent, mönster, modeller och varumärken)

(2020/C 433/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ferrari S.p.A.

Motpart: DU

Domslut

1)

Artiklarna 12.1 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas på så sätt att ett varumärke som registrerats för en kategori av varor och reservdelar till dessa ska anses ha varit föremål för ”verkligt bruk”, i den mening som avses i artikel 12.1 i direktivet, för samtliga varor i denna kategori och reservdelar till dessa, om varumärket endast har varit föremål för verkligt bruk för vissa av dessa varor, såsom dyra lyxsportbilar, eller enbart för reservdelar eller tillbehör till vissa av varorna, såvida det inte framgår av relevanta faktiska omständigheter och relevant bevisning att konsumenter som vill köpa de aktuella varorna uppfattar dessa som en självständig underkategori till den varukategori som varumärket har registrerats för.

2)	Artikel 12.1 i direktiv 2008/95 ska tolkas på så sätt att ett varumärke kan anses vara föremål för verkligt bruk i samband med att varumärkesinnehavaren säljer begagnade varor som har förts ut på marknaden under varumärket.

3)	Artikel 12.1 i direktiv 2008/95 ska tolkas på så sätt att en varumärkesinnehavare ska anses göra verkligt bruk av varumärket när denne tillhandahåller vissa tjänster avseende varor som tidigare saluförts under varumärket, under förutsättning att dessa tjänster tillhandahålls under varumärket.

4)

Artikel 351 första stycket FEUF ska tolkas på så sätt att den tillåter att en domstol i en medlemsstat i Europeiska unionen tillämpar en konvention som ingåtts före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare anslutit sig till unionen, före tidpunkten för deras anslutning, såsom den i Berlin undertecknade konventionen av den 13 april 1892 mellan Schweiz och Tyskland om ömsesidigt skydd för patent, mönster, modeller och varumärken, i dess ändrade lydelse, i vilken det föreskrivs att användningen av ett i nämnda medlemsstat registrerat varumärke i ett tredjeland som är avtalsslutande part till den konventionen ska beaktas vid bedömningen av huruvida varumärket har varit föremål för ”verkligt bruk”, i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 2008/95. Detta gäller i avvaktan på att det blir möjligt att undanröja eventuella oförenligheter mellan EUF-fördraget och konventionen med hjälp av något av de medel som anges i artikel 351 andra stycket FEUF.

5)	Artikel 12.1 i direktiv 2008/95 ska tolkas på så sätt att det är varumärkesinnehavaren som har bevisbördan för att ett varumärke har varit föremål för ”verkligt bruk”, i den mening som avses i den bestämmelsen.

---

(1)  EUT C 54, 11.02.2019

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Aachen – Tyskland) – Marvin. M. mot Kreis Heinsberg

(Mål C-112/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2006/126/EG - Artiklarna 2.1 och 11.4 - Körkort - Ömsesidigt erkännande - Räckvidden av skyldigheten till erkännande - Körkort som har bytts ut - Utbyte vid en tidpunkt då behörigheten att framföra motordrivna fordon hade dragits in av den utfärdande medlemsstaten - Bedrägeri - Avslag på ansökan om erkännande av ett körkort som utfärdats i samband med utbyte)

(2020/C 433/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Aachen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Marvin. M.

Motpart: Kreis Heinsberg

Domslut

1)

Artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort ska tolkas så, att det formlösa ömsesidiga erkännande som föreskrivs i den bestämmelsen är tillämpligt på körkort som har utfärdats efter ett utbyte enligt artikel 11.1 i direktivet, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i direktivet.

2)	Artikel 11.4 andra stycket i direktiv 2006/126 ska tolkas så, att en medlemsstat får vägra att erkänna ett körkort som har bytts ut enligt artikel 11.1 i det direktivet med motiveringen att den medlemsstaten hade återkallat körkortsinnehavarens förarbehörighet före utbytet.

---

(1)  EUT C 172, 2019

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – A mot Veselības ministrija

(Mål C-243/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 20.2 - Direktiv 2011/24/UE - Artikel 8.1, 8.5 och 8.6 d - Sjukförsäkring - Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen är försäkrad - Förhandstillstånd har nekats - Sjukhusvård som kan utföras effektivt i den medlemsstat där personen är försäkrad - Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Skillnad i behandling grundad på religion)

(2020/C 433/08)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Veselības ministrija

Domslut

1)

Artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, jämförd med artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att den försäkrades bosättningsmedlemsstat nekar att bevilja den försäkrade det tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 i denna förordning när viss sjukhusvård, vars medicinska effektivitet inte ger upphov till några tvivel, är tillgänglig i denna medlemsstat men den använda behandlingsmetoden strider mot denna persons religiösa övertygelse.

2)

Artikel 8.5 och 8.6 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, jämförd med artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för att den medlemsstat där patienten är försäkrad vägrar att bevilja patienten ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 8.1 i direktivet, när sjukhusvård, vars medicinska effektivitet inte ger upphov till tvivel, är tillgänglig i den medlemsstaten men när den behandlingsmetod som används strider mot patientens religiösa övertygelser, om inte denna vägran är objektivt motiverad av det legitima syftet att upprätthålla en kapacitet för hälso- och sjukvård och en medicinsk kompetens, och utgör ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta mål, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.

---

(1)  EUT C 182, 27.5.2019

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 22 oktober 2020 – Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) mot Europeiska kommissionen

(Mål C-273/19 P) (1)

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 - Artikel 52 - Förordning (EG) nr 2321/2002 - Beslut nr 1513/2002/EG - Bidragsavtal - Projektet Sensation - Sjätte ramprogrammet - Ersättningsgilla kostnader - Intressekonflikt - Bevisbörda - Tidrapporter - Revisionsrapport - Bevisvärde - Principen om god finansförvaltning - Proportionalitetsprincipen)

(2020/C 433/09)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (ombud: V. Christianos och D. Karagkounis, dikigoroi)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: O. Verheecke och A Katsimerou)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182, 27.5.2019

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 22 oktober 2020 – Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) mot Europeiska kommissionen

(Mål C-274/19 P) (1)

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 - Förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 - Förordning (EG) nr 1906/2006 - Bidragsavtalet Actibio - Projektet Actibio - Sjunde ramprogrammet - Ersättningsgilla kostnader - Intressekonflikt - Bevisbörda - Tidrapporter - Revisionsrapport - Bevisvärde - Proportionalitetsprincipen)

(2020/C 433/10)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (ombud: V. Christianos, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: O. Verheecke och A Katsimerou)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182, 27.5.2019

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 22 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Sportingbet PLC, Internet Opportunity Entertainment Ltd mot Santa Casa da Misericórdia de Lisboa

(Mål C-275/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster - Begreppet teknisk föreskrift - Skyldighet för medlemsstaterna att anmäla samtliga förslag till tekniska föreskrifter till Europeiska kommissionen - Teknisk föreskrift som inte har anmälts till kommissionen kan inte göras gällande gentemot enskilda - Tekniska föreskrifter som inte har anmälts till kommissionen är inte tillämpliga gentemot tjänsteleverantörer)

(2020/C 433/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sportingbet PLC, Internet Opportunity Entertainment Ltd

Motpart: Santa Casa da Misericórdia de Lisboa

Ytterligare deltagare i rättegången: Sporting Clube de Braga, Sporting Clube de Braga – Futebol, SAD

Domslut

1)

Artikel 1 led 5 i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, i dess lydelse enligt rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988, ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken rätten att anordna hasardspel är förbehållen staten och endast får utövas av aktiebolag som av den berörda medlemsstaten beviljats koncession och som innehåller villkor och områden för utövandet av denna verksamhet, inte utgör en ”teknisk föreskrift” i den mening som avses i denna bestämmelse.

2)

Artikel 1 led 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, jämförd med artikel 1 led 5 i samma direktiv, ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken anordnande av vissa hasardspel med ensamrätt beviljats ett offentligt organ för hela det nationella området och som omfattar verksamhet som bedrivs på internet, utgör en ”teknisk föreskrift”, i den mening som avses i den förstnämnda av dessa bestämmelser, som, när den inte har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 8.1 i direktivet medför att denna lagstiftning inte kan göras gällande gentemot enskilda.

---

(1)  EUT C 206, 17.6.2019

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 oktober 2020 – Associazione Nazionale GranoSalus – Liberi Cerealicoltori & Consumatori (Associazione GranoSalus) mot Europeiska kommissionen

(Förenade målen C-313/19 P) (1)

(Överklagande - Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden - Förordning (EG) nr 1107/2009 - Förnyat godkännande av det verksamma ämnet glyfosat - Genomförandeförordning (EU) 2017/2324 - Talan om ogiltigförklaring som ingetts av en sammanslutning - Upptagande till sakprövning - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Rättsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Person som berörs direkt)

(2020/C 433/12)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Associazione Nazionale GranoSalus – Liberi Cerealicoltori & Consumatori (Associazione GranoSalus) (ombud: G. Dalfino, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, D. Bianchi och I. Naglis)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Associazione Nazionale GranoSalus – Liberi Cerealicoltori & Consumatori ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 270, 12.08.2019

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen – Tyskland) – BY, CZ mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-321/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 1999/62/EG - Direktiv 2006/38/EG - Avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer - Artikel 7.9 - Artikel 7a.1 och 7a.2 - Vägtullar - Principen om täckning av infrastrukturkostnader - Infrastrukturkostnader - Driftskostnader - Kostnader för trafikpolis - Överskridande av kostnaderna - Direkt effekt - Rättelse i efterhand av en för hög tullsats - Begränsning av domens rättsverkningar i tiden)

(2020/C 433/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BY, CZ

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

1)

Artikel 7.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/38/EG av den 17 maj 2006, ska tolkas så, att kostnader för trafikpolisen inte omfattas av begreppet driftskostnader i den mening som avses i denna bestämmelse.

2)

Artikel 7.9 i direktiv 1999/62, i dess lydelse enligt direktiv 2006/38, ska tolkas så, att den utgör hinder för att viktade genomsnittliga vägtullar överstiger infrastrukturkostnaderna för det berörda infrastrukturnätet med 3,8 procent eller 6 procent, på grund av icke försumbara beräkningsfel eller beaktande av kostnader som inte omfattas av begreppet ”infrastrukturkostnader” i den mening som avses i denna bestämmelse.

3)

En enskild person kan direkt vid nationella domstolar åberopa skyldigheten att endast beakta de infrastrukturkostnader som avses i artikel 7.9 i direktiv 1999/62, i dess lydelse enligt direktiv 2006/38, vilken föreskrivs i denna bestämmelse samt i artikel 7a.1 och 7a.2 i samma direktiv, gentemot en medlemsstat som inte har uppfyllt denna skyldighet eller har införlivat den på ett felaktigt sätt.

4)

Direktiv 1999/62, i dess lydelse enligt direktiv 2006/38, ska – mot bakgrund av punkt 138 i domen av den 26 september 2000, kommissionen/Österrike (C-205/98, EU:C:2000:493) – tolkas så, att det utgör hinder för att en alltför hög vägtullsats kan motiveras i efterhand genom att en ny beräkning av infrastrukturkostnaderna läggs fram i samband med ett domstolsförfarande.

---

(1)  EUT C 220, 1.7.2019.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 29 oktober 2020 – Intercept Pharma Ltd, Intercept Pharmaceuticals, Inc./Europeiska läkemedelsmyndigheten

(Förenade målen C-576/19 P) (1)

(Överklagande - Tillgång till handlingar som finns hos unionens institutioner, organ eller byråer - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 andra strecksatsen - Undantag avseende skyddet för rättsliga förfaranden - Artikel 4.2 första strecksatsen - Undantag avseende skyddet för affärsintressen - Handlingar som ingetts i samband med en ansökan om godkännande för försäljning av ett humanläkemedel - Beslut att bevilja en tredje part tillgång till handlingar)

(2020/C 433/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Intercept Pharma Ltd, Intercept Pharmaceuticals, Inc. (ombud: L. Tsang, solicitor och F. Campbell, barrister, J. Mulryne och E. Amos, solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska läkemedelsmyndigheten (ombud: T. Jabłoński, S. Drosos, R. Pita, S. Marino och H. Kerr)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Intercept Pharma Ltd och Intercept Pharmaceuticals Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA).

---

(1)  EUT C 432, 23.12.2019

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL) mot Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

(Mål C-608/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Förordning (EU) nr 1407/2013 - Artikel 3 - Stöd av mindre betydelse - Artikel 6 - Övervakning - Företag som överskrider taket för stöd av mindre betydelse på grund av kumulering med tidigare mottaget stöd - Möjlighet att välja mellan att sätta ned eller avstå från ett tidigare stöd för att iaktta taket för stöd av mindre betydelse)

(2020/C 433/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL)

Motpart: Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

Domslut

1)

Artiklarna 3 och 6 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse ska tolkas så, att ett företag, vars etableringsmedlemsstat avser att bevilja det ett stöd av mindre betydelse som, på grund av tidigare stöd, får det totala stödbelopp som beviljats detta företag att överskrida det tak på 200 000 euro under en period av tre beskattningsår som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013, fram till dess att stödet beviljas, kan välja mellan att motta ett lägre belopp eller att helt eller delvis avstå från tidigare redan mottagna stödbelopp, för att inte överskrida detta tak.

2)

Artiklarna 3 och 6 i förordning nr 1407/2013 ska tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att tillåta de stödsökande företagen att ändra sin ansökan om stöd innan stödet beviljas, för att inte överskrida det tak på 200 000 euro under en period av tre beskattningsår som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma de rättsliga följderna av att företagen inte har någon möjlighet att göra sådana ändringar, varvid det ska preciseras att ändringarna endast kan göras innan ett stöd av mindre betydelse beviljas.

---

(1)  EUT C 357, 21.10.2019

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Svea hovrätt – Patent- och marknadsöverdomstolen – Sverige) – BY mot CX

(Mål C-637/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Direktiv 2001/29/EG - Informationssamhället - Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter - Artikel 3.1 - Överföring till allmänheten - Begreppet allmänheten - Elektroniskt ingivande av ett upphovsrättsligt skyddat verk till en domstol som bevisning i ett mål)

(2020/C 433/16)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Svea hovrätt – Patent- och marknadsöverdomstolen

Parter i det nationella målet

Klagande: BY

Motpart: CX

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att begreppet ”överföring till allmänheten” i denna bestämmelse inte omfattar elektroniskt ingivande av ett upphovsrättsligt skyddat verk till en domstol som bevisning i ett mål mellan privatpersoner.

---

(1)  EUT C 372, 4.11.2019

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 22 oktober 2020 – Silver Plastics GmbH & Co. KG, Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-702/19 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för livsmedelsförpackningar för detaljhandeln - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras - Förordning (EG) nr 1/2003 – Artikel 23 - Artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - Den grundläggande rätten till en rättvis rättegång - Principen om parternas likställdhet i processen - Rätten ”till konfrontation” - Hörande av vittnen - Motivering - En enda fortlöpande överenskommelse - Övre gräns för böterna)

(2020/C 433/17)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Silver Plastics GmbH & Co. KG (ombud: M. Wirtz, och S. Möller, Rechtsanwälte), Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG (ombud: C. Karbaum, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: G. Meessen, I. Zaloguin och L. Wildpanner)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Silver Plastics GmbH & Co. KG och Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 383, 11.11.2019.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Gorzowie Wielkopolskim (Polen) den 3 oktober 2018 – Prokuratura Rejonowa w Słubicach mot BQ

(Mål C-623/18)

(2020/C 433/18)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Gorzowie Wielkopolskim

Parter i det nationella målet

Sökande: Prokuratura Rejonowa w Słubicach

Svarande: BQ

I beslut av den 6 oktober 2020 fastställde domstolen (åttonde avdelningen) att det var uppenbart att begäran om förhandsavgörande inte kunde tas till sakprövning.

Överklagande ingett den 4 augusti 2020 av YG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 28 maj 2020 i mål T-518/18, YG mot kommissionen

(Mål C-361/20 P)

(2020/C 433/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: YG (ombud: A. Champetier, avocate, S. Rodrigues, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva, i vissa delar, den överklagade domen och förklara att klagandens talan i mål T-518/18 kan tas upp till prövning och är välgrundad, fastställa att det är svaranden som ska ersätta rättegångskostnaderna och följaktligen,

—	ogiltigförklara de beslut som angripits i första instans, eller, om detta inte är möjligt,

—	återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning.

Grunder och huvudargument

1.	Missuppfattning av bevisningen och åsidosättande av rätten till försvar.

2.	Bristande och motsägelsefullt resonemang.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzgericht (Österrike) den 6 augusti 2020 – QY mot Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

(Mål C-372/20)

(2020/C 433/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: QY

Motpart: Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

Tolkningsfrågor

Fråga 1

Ska artikel 11.3 e i förordning nr 883/2004 (1) tolkas så, att den omfattar en situation där en kvinnlig arbetstagare, som är medborgare i en medlemsstat där hon och barnen är bosatta, tar anställning som biståndsarbetare hos en arbetsgivare som är etablerad i en annan medlemsstat, en anställning som enligt lagstiftningen i den sistnämnda medlemsstaten omfattas av det obligatoriska försäkringssystemet där, och arbetstagaren inte omedelbart efter anställningen, utan efter att ha fullgjort en förberedande period i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad, utstationeras till ett tredje land?

Fråga 2

Strider en lagbestämmelse i en medlemsstat, såsom 53 § stycke 1 FLAG, som bland annat föreskriver en självständig skyldighet till likabehandling med inhemska medborgare, mot förbudet att genomföra förordningar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket FEUF?

Frågorna 3–4 avser en situation där klagandens situation omfattas av artikel 11.3 e i förordning nr 883/2004 och unionsrätten enbart föreskriver att familjeförmåner ska beviljas i den medlemsstat där hon är bosatt.

Fråga 3

Ska den för arbetstagare i artikel 45.2 FEUF och, i andra hand, i artikel 18 FEUF stadgade principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom 13 § stycke 1 i lagen om biståndsarbetare i dess lydelse som var i kraft till och med 31 december 2018 (nedan kallad i dess äldre lydelse), som villkorar rätten till familjeförmåner i den medlemsstat som inte är behörig enligt unionsrätten med att biståndsarbetaren ska ha haft centrum sina huvudsakliga intressen där redan innan anställningen påbörjades, vilket också måste uppfyllas av landets egna medborgare?

Fråga 4

Ska artikel 68.3 i förordning 883/2004 (2) och artikel 60.2 och 60.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om genomförandebestämmelser av de sociala trygghetssystemen, EUT L 284, 2009 (nedan kallad förordning nr 987/2009 eller genomförandeförordningen), tolkas så, att institutionen i den medlemsstat som sökanden i det nationella målet förmodat vara behörig anställningsstat och där ansökan om familjeförmåner har lämnats in, men vars lagstiftning varken är primärt eller sekundärt tillämplig, men där det finns en rätt till familjebidrag genom en alternativ bestämmelse i nationell rätt, är skyldig att analogt tillämpa bestämmelserna om skyldigheten att vidarebefordra en ansökan, om att lämna information, om att fatta ett provisoriskt beslut om prioritetsreglerna, och om att göra en preliminär utbetalning?

Fråga 5

Avser skyldigheten att fatta ett provisoriskt beslut om tillämpningen av prioritetsreglerna uteslutande motparten i egenskap av institution eller även den förvaltningsdomstol till vilken överklagandet har lämnats in?

Fråga 6

Vid vilken tidpunkt är förvaltningsdomstolen skyldig att fatta ett provisoriskt beslut om tillämpliga prioritetsregler?

Fråga 7 avser situationen att klagandens situation omfattas av artikel 11.3 a i förordning nr 883/2004 och det enligt unionsrätten åligger både anställningsmedlemsstaten och bosättningsmedlemsstaten att bevilja familjeförmåner.

Fråga 7

Ska uttrycket ”institutionen [ska] vidarebefordra ansökan” i artikel 68.3 a i förordning nr 883/2004 och orden ”ska den institutionen … vidarebefordra … ansökan” i artikel 60 i förordning nr 987/2009, tolkas så, att dessa bestämmelser förenar institutionen i den medlemsstat som är primärt behörig och institutionen i den sekundärt behöriga medlemsstaten på så sätt att båda ska pröva EN ansökan om familjebidrag, eller ska sökanden göra en särskild ansökan om eventuell utbetalning till institutionen i den medlemsstaten vars bestämmelser är sekundärt tillämpliga, så att sökanden gör två ansökningar (fysiska formulär) hos två institutioner i två medlemsstater, vilket i sakens natur utlöser två olika frister?

Frågorna 8–9 avser perioden från och med 1 januari 2019, efter vilken Österrike, genom införandet av indexreglering av familjebidrag, upphörde att bevilja familjebidrag till biståndsarbetare genom att ta bort 13 § stycke 1 EHG i dess tidigare lydelse.

Fråga 8

Ska artiklarna 4.4, 45 och 208 FEUF, artikel 4.3 FEU samt artiklarna 2, 3 och 7 samt avdelning II i förordning nr 883/2004 tolkas så, att de innebär ett generellt förbud för en medlemsstat att dra in familjeförmånerna för biståndsarbetare som tar med sina familjemedlemmar till platsen för insatsen i tredjelandet?

Alternativ fråga 9

Ska artiklarna 4.4, 45 och 208 FEUF, artikel 4.3 FEU och artiklarna 2, 3 och 7 samt avdelning II i förordning nr 883/2004 tolkas så, att de garanterar att en biståndsarbetare som redan har förvärvat rätt till familjeförmåner för tidigare perioder, i en situation som den i det nationella målet, individuellt och konkret bibehåller denna rätt under en period, trots att medlemsstaten har avskaffat beviljandet av familjeförmåner för biståndsarbetare?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 14 augusti 2020 – Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V. mot Dr. August Oetker Nahrungsmittel KG

(Mål C-388/20)

(2020/C 433/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Motpart: Dr. August Oetker Nahrungsmittel KG

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 31.3 andra stycket i förordning 1169/2011 tolkas på så sätt att denna bestämmelse (1) endast gäller för livsmedel som måste tillagas och för vilka tillagningssättet har angetts?

2)	Om den första frågan besvaras nekande: Avser formuleringen ”per 100 g” i artikel 33.2 andra stycket i förordning 1169/2011 endast 100 gram av produkten vid försäljning, eller – åtminstone också – 100 gram av livsmedlet efter tillagning?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 8 september 2020 – Acacia Srl mot Bayerische Motoren Werke Aktiengesellschaft

(Mål C-421/20)

(2020/C 433/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: Acacia Srl

Motpart: Bayerische Motoren Werke Aktiengesellschaft

Tolkningsfrågor

1)

Kan den nationella domstol som enligt artikel 82.5 i formgivningsförordningen (1) är internationellt behörig att pröva en talan om intrång i gemenskapsformgivningar tillämpa nationell lagstiftning i den medlemsstat där nämnda domstol är belägen (lex fori) på ytterligare anspråk som har koppling till den medlemsstaten?

2)

För det fall att den första frågan ska besvaras nekande: Kan ”den plats där motparten har utfört den första handling som utgör intrång eller fara för intrång”, i den mening som avses i EU-domstolens dom i mål C-24/16 och 25/16 (Nintendo/Big Ben (2)), angående fastställandet av tillämplig lag på ytterligare anspråk i enlighet med artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (nedan kallad Rom II-förordningen (3)), också avse den medlemsstat [Orig. s. 3] där konsumenter – som internetbaserad reklam riktar sig till – befinner sig, och där intrångsgörande produkter släpps ut på marknaden i den mening som avses i artikel 19 i formgivningsförordningen, när det endast är handlingen bestående i att saluföra och släppa ut dessa produkter på marknaden i nämnda medlemsstat som bestrids, även för det fall att den internetreklam som låg till grund för saluföringen och utsläppandet på marknaden härrör från en annan medlemsstat?

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1)

(2)  ECLI:EU:C:2017:724.

(3)  EUT L 199, 2007, s. 40.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Frankfurt am Main (Tyskland) den 16 september 2020 – flightright GmbH mot SunExpressGünes Ekspres Havacilik A.S.

(Mål C-434/20)

(2020/C 433/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Frankfurt am Main

Parter i det nationella målet

Klagande: flightright GmbH

Motpart: SunExpressGünes Ekspres Havacilik A.S.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artiklarna 4 och 7 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas på så sätt, att en ombokning till en annan, tidigare flygning, med vilken passageraren når sin slutliga bestämmelseort tio timmar och en minut före den tidtabellsenliga ankomsttiden för den flygning som ursprungligen bokats, utgör nekad ombordstigning som ger rätt till kompensation?

2)

Om den första frågan besvaras jakande: Måste passageraren – vilket i princip krävs i artiklarna 3.2 och 2 j i förordning nr 261/2004 – även då ha infunnit sig på angiven tid, närmare bestämt senast 45 minuter före angiven avgångstid, för incheckning eller för ombordstigning, för att förordning nr 261/2004 ska vara tillämplig och för att nekad ombordstigning som ger rätt till kompensation ska anses föreligga, trots att detta faktiskt inte längre varit möjligt eftersom det ombokade tidigare ersättningsflyget hade utnyttjats?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Schleswig-Holsteinischen Verwaltungsgerichts (Tyskland) den 16 september 2020 – C. mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-435/20)

(2020/C 433/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Schleswig-Holsteinisches Verwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: C.

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Tolkningsfrågor

1.

Är en nationell bestämmelse, enligt vilken en ansökan om internationellt skydd kan avslås som en efterföljande ansökan som inte kan tas upp till prövning, förenlig med artiklarna 33.2 d och 2 q i direktiv 2013/32/EU (1), om det första asylförfarandet där ansökan avslogs genomfördes i en annan medlemsstat i EU?

2.

Om den första frågan besvaras jakande: Är en nationell bestämmelse, enligt vilken en ansökan om internationellt skydd kan avvisas som en efterföljande ansökan som inte kan tas upp till prövning, förenlig med artiklarna 33.2 d och 2 q i direktiv 2013/32/EU även om det första asylförfarandet där ansökan avslogs inte genomfördes i en medlemsstat i EU, utan i Schweiz?

3.

Om den andra frågan besvaras nekande: Är en nationell bestämmelse, enligt vilken en asylansökan, om det rör sig om en efterföljande ansökan, inte kan tas upp till prövning utan att det görs åtskillnad mellan flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande, förenlig med artikel 33.2 [d] i direktiv 2013/32/EU?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Düsseldorf (Tyskland) den 18 september 2020 – BT mot Eurowings GmbH

(Mål C-438/20)

(2020/C 433/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: BT

Motpart: Eurowings GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Föreligger ”nekad ombordstigning” i den mening som avses i artiklarna 2 j och 4 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) även i de fall då passagerare inte nekas ombordstigning på den berörda flygningen vid utgången till flygplanet (avresegaten), utan redan vid incheckningsdisken och därför inte kommer till utgången till flygplanet (avresegaten)?

2.

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Föreligger ”nekad ombordstigning” i den mening som avses i artiklarna 2 j och 4 i förordning (EG) nr 261/2004 även i de fall då passageraren blir nekad ombordstigning på den berörda flygningen vid incheckningsdisken bara några minuter före den tidtabellsenliga avgångstiden, det vill säga vid en tidpunkt då det är uppenbart att boardingen är avslutad och det de facto inte längre är möjligt att ta med passagerarna?

3.

Om fråga 2 ska besvaras nekande: Utgör en ombokning av passageraren till annan flygning en ”nekad ombordstigning” i den mening som avses i artiklarna 2 j och 4 i förordning (EG) nr 261/2004 i de fall då passageraren kommer till incheckningsdisken bara några minuter före den tidtabellsenliga avgångstiden, det vill säga vid en tidpunkt då det är uppenbart att boardingen är avslutad och det de facto inte längre är möjligt att ta med passagerarna, och ombordstigning nekas just av det skälet att boardingen redan är avslutad?

4.

Om frågorna 1–3 ska besvaras nekande: Ska artikel 2 j i förordning (EG) nr 261/2004 tolkas så, att ”nekad ombordstigning” i den mening som avses i artiklarna 2 j [och 4] i förordning (EG) nr 261/2004 föreligger i ett fall då passagerarna ställer sig i kön vid incheckningsdisken i tid före avresan (i det här fallet: cirka två timmar), men på grund av lufttrafikföretagets organisationsbrister (till exempel inte tillräckligt många incheckningsdiskar, personalbrist, ingen passagerarinformation via högtalarsystemen) och/eller störningar på flygplatsen (i det här fallet: defekt i ett bagagetransportband) kommer fram till incheckningsdisken först när boardingen redan är avslutad (i det här fallet: fem minuter före den tidtabellsenliga avgångstiden) och passagerarna därför inte längre kan stiga ombord. [orig. s. 3]

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 21 september 2020 – flightright GmbH mot Ryanair Designated Activity Company

(Mål C-442/20)

(2020/C 433/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i det nationella målet

Kärande: flightright GmbH

Svarande: Ryanair Designated Activity Company

Tolkningsfrågor

1.	Föreligger ”extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1), när personalen vid det lufttrafikföretag som utför flygningen deltar i en fackligt organiserad strejk?

2.	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av att personalen har ställt krav som tidigare inte varit föremål för avtal mellan personalen och det lufttrafikföretag som utför flygningen?

3.	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av ett särskilt agerande från det utförande lufttrafikföretagets sida i samband med de fackliga förhandlingarna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 21 september 2020 – flightright GmbH mot Ryanair Designated Activity Company

(Mål C-443/20)

(2020/C 433/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i det nationella målet

Kärande: flightright GmbH

Svarande: Ryanair Designated Activity Company

Tolkningsfrågor

1)	Föreligger ”extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1), när personalen vid det lufttrafikföretag som utför flygningen deltar i en fackligt organiserad strejk?

2)	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av att personalen har ställt krav som tidigare inte varit föremål för avtal mellan personalen och det lufttrafikföretag som utför flygningen?

3)	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av ett särskilt agerande från det utförande lufttrafikföretagets sida i samband med de fackliga förhandlingarna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts Nürnberg (Tyskland) den 21 september 2020 – flightright GmbH mot Ryanair Designated Activity Company

(Mål C-444/20)

(2020/C 433/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i det nationella målet

Kärande: flightright GmbH

Svarande: Ryanair Designated Activity Company

Tolkningsfrågor

1.	Föreligger ”extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004, när personalen vid det lufttrafikföretag som utför flygningen deltar i en fackligt organiserad strejk?

2.	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av att personalen har ställt krav som tidigare inte varit föremål för avtal mellan personalen och det lufttrafikföretag som utför flygningen?

3.	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av ett särskilt agerande från det utförande lufttrafikföretagets sida i samband med de fackliga förhandlingarna?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 21 september 2020 – PN och LM mot Ryanair Designated Activity Company

(Mål C-445/20)

(2020/C 433/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i det nationella målet

Kärande: PN och LM

Svarande: Ryanair Designated Activity Company

Tolkningsfrågor

1)	Föreligger ”extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1), när personalen vid det lufttrafikföretag som utför flygningen deltar i en fackligt organiserad strejk?

2)	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av att personalen har ställt krav som tidigare inte varit föremål för avtal mellan personalen och det lufttrafikföretag som utför flygningen?

3)	Är det därvid relevant huruvida denna strejk inletts på grund av ett särskilt agerande från det utförande lufttrafikföretagets sida i samband med de fackliga förhandlingarna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 22 september 2020 – Real Vida Seguros SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-449/20)

(2020/C 433/30)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i det nationella målet

Klagande: Real Vida Seguros SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfråga

Strider det mot den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 och följande artiklar FEUF att utdelningar från inhemska (portugisiska) börser får dras av med 50 procent enligt artiklarna 31 och 2 i Estatuto dos Benefícios Fiscais (lagen om skatteförmåner) vid fastställandet av den skatt på juridiska personers inkomster som klaganden ska betala för åren 1999 och 2000, medan utdelningar från andra börser i länder i Europeiska unionen inte omfattas av nämnda avdrag?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Korneuburg (Österrike) den 23 september 2020 – Airhelp Limited mot Austrian Airlines AG

(Mål C-451/20)

(2020/C 433/31)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Korneuburg

Parter i det nationella målet

Klagande: Airhelp Limited

Motpart: Austrian Airlines AG

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1 i förordning nr 261/2004 (1) tolkas så, att förordningen även är tillämplig på en flygning med en samlad bokning som består av två flygningar som skulle utföras av (samma) EG-lufttrafikföretag, när såväl avgångsorten för den första flygningen som ankomstorten för den andra flygningen är belägna i ett tredje land och endast ankomstorten för den första flygningen samt avgångsorten för den andra flygningen är belägna inom en medlemsstats territorium? Om fråga 1 besvaras jakande:

2)

Ska artikel 5.1 c led iii) i förordning nr 261/2004 tolkas så, att passageraren även har rätt till kompensation enligt artikel 7.1 i förordningen om vederbörande genom den erbjudna ombokningen visserligen enligt tidtabellen skulle nå den slutliga bestämmelseorten senast två timmar efter den inställda flygningens tidtabellsenliga ankomsttid, men faktiskt inte når den inom denna tidsram.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad Lukovit (Bulgarien) den 23 september 2020 – Strafverfahren mot AZ

(Mål C-454/20)

(2020/C 433/32)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad Lukovit

Tilltalad

AZ

Tolkningsfrågor

1.

Utgör den straffrättsliga legalitetsprincipen hinder för en nationell bestämmelse genom vilken det för ett och samma handlande, nämligen framförande av ett icke korrekt registrerat motorfordon, samtidigt föreskrivs ett förvaltningsrättsligt och ett straffrättsligt ansvar, utan att det finns kriterier som möjliggör en objektiv klassificering av samhällsfarligheten?

2.	För det fall att Europeiska unionens domstol besvarar den första frågan nekande: Vilka befogenheter har en nationell domstol när det gäller att säkerställa en effektiv tillämpning av Europeiska unionens rättsprinciper?

3.	Utgör domstolens processrättsliga möjligheter att frikänna en person som är anklagad för ett brott en tillräcklig garanti mot godtycklig tillämpning av lagen, om denne ådöms en förvaltningsrättslig sanktion?

4.	Är ett frihetsstraff på upp till ett år för brottet framförande av ett icke korrekt registrerat motorfordon oproportionerligt i den mening som avses i artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

Överklagande ingett den 21 september 2020 av Crédit agricole SA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 8 juli 2020 i mål T-576/18, Crédit agricole SA mot Europeiska centralbanken

(Mål C-456/20 P)

(2020/C 433/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Crédit agricole SA (ombud: A. Champsaur, A. Delors, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara punkt 2 i domslutet i den dom som tribunalen meddelade den 8 juli 2020 i mål T-576/18, Crédit Agricole SA/ECB, i vilken klagandens yrkande att ECB:s beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-75 av den 16 juli 2018 ogillades i övriga delar,

—	bifalla klagandens samtliga yrkanden som framfördes i första instans vid tribunalen. och

—	förplikta ECB att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att

(1)

tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i hur den tillämpat bestämmelserna i artikel 26.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, och åsidosatt principen om att en mildare straffbestämmelse ska tillämpas retroaktivt, genom att förklara att klaganden inte uppfyllt sina skyldigheter vad avser information enligt tredje pelaren och vad avser klagandens deklaration om kapitalbas och kapitalbaskrav för andra kvartalet 2016,

(2)

tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt motiveringsplikten, genom att underlåta att besvara klagandens grund om att beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-75 strider mot rättssäkerhetsprincipen, och åsidosatt rättssäkerhetsprincipen genom att förklara att artikel 26.3 i förordning nr 575/2013 åsidosatts, samtidigt som tribunalen uttryckligen förklarat att denna bestämmelse är otvetydig,

(3)

tribunalen åsidosatt artikel 18.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till ECB i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut och åsidosatt motiveringsplikten genom att inte visa på vilket sätt klaganden betett sig vårdslöst, och att

(4)

tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt motiveringsplikten genom att underlåta att besvara klagandens grund om att beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-75 strider mot proportionalitetsprincipen och mot likabehandlingsprincipen, tribunalen har vidare åsidosatt dessa två principer genom att implicit förklara att sanktionen i princip var välgrundad.

Överklagande ingett den 21 september 2020 av Crédit agricole Corporate and Investment Bank av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 8 juli 2020 i mål T-577/18, Crédit agricole Corporate and Investment Bank mot ECB

(Mål C-457/20 P)

(2020/C 433/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Crédit agricole Corporate and Investment Bank (ombud: A. Champsaur, A. Delors, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkt 2 i domslutet i tribunalens dom av den 8 juli 2020 i mål T-577/18, Crédit Agricole Corporate and Investment Bank mot ECB, där tribunalen i övrigt ogillar sökandens talan om ogiltigförklaring av beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-76 av den 16 juli 2018,

—	bifalla samtliga yrkanden som Crédit Agricole Corporate and Investment Bank framställde i första instans vid tribunalen,

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande.

(1)

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och har åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att underlåta att bemöta den grund enligt vilken beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-76 innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen därför att det däri fastställs att det föreligger ett åsidosättande av artikel 26.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013, om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, samtidigt som den uttryckligen har tillstått att denna bestämmelse brister i tydlighet.

(2)	Tribunalen har åsidosatt artikel 18.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till ECB i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, samt motiveringsskyldigheten, genom att den inte har visat att klaganden har handlat vårdslöst.

(3)

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och har åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att underlåta att bemöta den grund enligt vilken beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-76 innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, samt har åsidosatt dessa båda principer genom att implicit slå fast att sanktionen var principiellt välgrundad.

Överklagande ingett den 21 september 2020 av CA Consumer Finance av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 8 juli 2020 i mål T-578/18, CA Consumer Fincance mot ECB

(Mål C-458/20 P)

(2020/C 433/35)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: CA Consumer Finance (ombud: A. Champsaur, A. Delors, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkt 2 i domslutet i tribunalens dom av den 8 juli 2020 i mål T-578/18, CA Consumer Finance / ECB, genom vilken klagandens talan om ogiltigförklaring av ECB:s beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-77 av den 16 juli 2018 ogillas i övrigt,

—	bifalla de yrkanden som framställts av CA Consumer Finance i första instans vid tribunalen i deras helhet, och

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom de tre grunder som anges i överklagandet gör klaganden gällande att:

1)

tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt motiveringsskyldigheten, genom att underlåta att besvara den grund som avsåg att beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-77 innebar ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, och har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen genom att finna att det förelåg ett åsidosättande av artikel 26.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, samtidigt som den uttryckligen medgav att denna bestämmelse var otydlig,

2)

tribunalen har åsidosatt artikel 18.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, och motiveringsskyldigheten, genom att inte ha påvisat att klaganden agerat vårdslöst,

3)

tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt motiveringsskyldigheten, genom att underlåta att besvara den grund som avsåg att beslut ECB/SSM/2018-FRCAG-77 innebar ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling, och har åsidosatt dessa två principer genom att underförstått finna att det i princip fanns fog för påföljden.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Milano (Italien) den 25 september 2020 – Associazione per gli Studi Giuridici sull’Immigrazione (ASGI) m.fl. mot Presidenza del Consiglio dei Ministri – Dipartimento per le politiche della famiglia, Ministero dell’Economia e delle Finanze

(Mål C-462/20)

(2020/C 433/36)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Milano

Parter i det nationella målet

Klagande: Associazione per gli Studi Giuridici sull’Immigrazione (ASGI), Avvocati per niente onlus (APN), Associazione NAGA – Organizzazione di volontariato per l’Assistenza Socio-Sanitaria e per i Diritti di Cittadini Stranieri, Rom e Sinti

Motparter: Presidenza del Consiglio dei Ministri – Dipartimento per le politiche della famiglia, Ministero dell’Economia e delle Finanze

Tolkningsfrågor

1.

Utgör artikel 11.1 d eller 11.1 f i direktiv 2003/109/EG (1) hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet, enligt vilken en medlemsstats regering enbart till förmån för medborgare i den medlemsstaten och de andra medlemsstaterna, men inte till förmån för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, utfärdar en handling som berättigar till rabatt på varor och tjänster som tillhandahålls av offentliga och privata rättssubjekt som har ingått avtal med den medlemsstatens regering?

2.

Utgör artikel 12.1 e i direktiv 2011/98/EU (2) jämförd med artiklarna 1 z och 3 j i förordning (EG) nr 883/2004 (3) eller artikel 12.1 g i direktiv 2011/98/EU hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet, enligt vilken en medlemsstats regering enbart till förmån för medborgare i den medlemsstaten och de andra medlemsstaterna, men inte till tredjelandsmedborgare i den mening som avses i artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2011/98/EU, utfärdar en handling som berättigar till rabatt på varor och tjänster som tillhandahålls av offentliga och privata rättssubjekt som har ingått avtal med den medlemsstatens regering?

3.

Utgör artikel 14.1 e i direktiv 2009/50/EG (4) jämförd med artiklarna 1 z och 3 j i förordning (EG) nr 883/2004 eller artikel 14.1 g i direktiv 2009/50/EG hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet, enligt vilken en medlemsstats regering enbart till förmån för medborgare i den medlemsstaten och de andra medlemsstaterna, men inte till förmån för tredjelandsmedborgare som innehar ”EU-blåkort” enligt 2009/50/EG, utfärdar en handling som berättigar till rabatt på varor och tjänster som tillhandahålls av offentliga och privata rättssubjekt som har ingått avtal med den medlemsstatens regering?

4.

Utgör artikel 29 i direktiv 2011/95/EU hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet, enligt vilken en medlemsstats regering enbart till förmån för medborgare i den medlemsstaten och de andra medlemsstaterna, men inte till förmån för tredjelandsmedborgare som beviljats internationellt skydd, utfärdar en handling som berättigar till rabatt på varor och tjänster som tillhandahålls av offentliga och privata rättssubjekt som har ingått avtal med den medlemsstatens regering?

---

(1)  Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343, 2011, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelser i EUT L 200, 2004, s. 1 och EUT L 201, 2004, s. 47).

(4)  Rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (EUT L 155, 2009, s. 17).

Överklagande ingett den 26 september 2020 av KF av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 10 juli 2020 i mål T-619/19, KF mot SatCen

(Mål C-464/20 P)

(2020/C 433/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: KF (ombud: A. Kunst, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska unionens satellitcentrum (SatCen)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det överklagade beslutet (det första yrkandet),

—	bifalla ansökan med undantag av det fjärde yrkandet (det andra yrkandet), och följaktligen

—	ogiltigförklara det beslut som Satcens direktör meddelade den 3 juli 2019 om att återuppta en administrativ utredning och det beslut genom vilket direktören inte fann skäl ändra nämnda beslut efter det att ett internt klagomål framställts,

—

förplikta SatCen att betala skälig ersättning till klaganden som följd av tribunalens dom i mål T-286/15, KF mot SatCen (nedan kallad den dom som ska verkställas), såsom utgörande den enda möjligheten för att kunna avhjälpa där konstaterade rättsstridigheterna, återställa klagandens rättsliga ställning och verkställa domen,

—	förplikta SatCen att ersätta klaganden för den ekonomiska och ideella skada som lidits till följd av att den administrativa utredningen återupptagits, som provisoriskt skäligen uppskattas till 30 000 euro,

—	alternativt återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak, och

—	förplikta motparten att betala rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden tre grunder.

1.

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och av klagandens rätt att kräva att den dom som ska genomföras följs fullt ut, genom att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att beslutet att återuppta den administrativa utredningen var en förberedande rättsakt som inte hade någon negativ inverkan på KF:s intressen. Det var ett beslut att inte genomföra en dom enligt artikel 266 FEUF, även med beaktande av de särskilda omständigheterna i KF:s fall, vilket därmed påverkade hennes intressen omedelbart och direkt. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att bortse från de särskilda omständigheterna i KF:s fall, däribland bestående rättsstridigheter i den ursprungliga administrativa utredningen. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte slå fast att — SatCen objektivt sett inte kan avhjälpa rättsstridigheterna genom att återuppta den administrativa utredningen, även med beaktande av det sätt på vilket vittnen i den ursprungliga administrativa utredningen otillbörligt påverkades och de allvarliga attackerna på KF:s goda anseende och yrkesmässiga anseende som konstaterats i den dom som ska genomföras, — garantierna för en rättvis rättegång inte kan säkerställas, och — att principen om en rimlig tidsfrist har åsidosatts.

2.

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och principen om skydd för berättigade förväntningar, genom att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den bortsåg från och inte slog fast att — den skönsmässiga bedömningen vid ett korrekt genomförande av domar kan reduceras, såsom i KF:s fall, till en möjlig åtgärd genom vilken hon ges skälig ersättning för de rättsstridigheter som konstaterats i den dom som ska genomföras, — varje slutgiltigt beslut som avgör hela processen och varje beslut som leder till ett sådant avgörande nödvändigtvis och ovillkorligen skulle ha tillkommit med samma rättsstridighet som den som konstaterats i den dom som ska genomföras, — det är förenat med särskilda svårigheter att följa domen, — KF hade berättigade förväntningar på att få skälig ersättning, och att — betalning av skälig ersättning är det enda sättet för att avhjälpa de rättsstridigheter som konstaterats.

3.

Den tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 268 och 340.2 FEUF genom att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att talan om skadestånd för utomobligatoriskt skadeståndsansvar med avseende på beslutet att återuppta den administrativa utredningen inte kunde tas upp till prövning. KF väckte talan som kunde tas upp till prövning. Följaktligen kan den till denna hänförliga skadeståndstalan tas upp till prövning.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hamburg (Tyskland) den 28 september 2020 – BC mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-467/20)

(2020/C 433/38)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Klagande: BC

Motpart: Deutsche Lufthansa AG

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 5.1 c och 7.1 i förordning nr 261/2004 (1), jämförda med artikel 3.5 i samma förordning, tolkas på så sätt att, i samband med en flygning bestående av två delsträckor (alltså med byte) under en enda bokning, med avgång från en flygplats belägen utanför en medlemsstats territorium (i tredjeland) och med en flygplats i en medlemsstats territorium som bestämmelseort, via en flygplats i ett tredjeland, en passagerare som når sin slutliga bestämmelseort med en försening som uppgår till tre timmar eller mer, vilken uppstått under den första sträckan av flygningen som i enlighet med ett avtal om gemensam linjebeteckning (code sharing) utfördes av ett lufttrafikföretag med säte i ett tredjeland, får rikta sin talan om kompensation enligt denna förordning mot det EG lufttrafikföretag hos vilket bokningen av hela flygningen gjordes, men som endast utförde den andra sträckan av flygningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Riigikohus (Estland) den 29 september 2020 – AS Veejaam, OÜ Espo mot AS Elering

(Mål C-470/20)

(2020/C 433/39)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Riigikohus

Parter i det nationella målet

Klagande: AS Veejaam, OÜ Espo

Motpart: AS Elering

Tolkningsfrågor

1.

Ska unionsbestämmelserna om statligt stöd, bland annat det krav på stimulanseffekt som föreskrivs i punkt 50 i kommissionens meddelande om riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (1), tolkas så, att en stödordning är förenlig med dessa bestämmelser om den tillåter att en producent av förnybar energi ansöker om utbetalning av ett statligt stöd efter det att arbetena för ett projekt har inletts, när en nationell bestämmelse föreskriver att varje producent som uppfyller de lagstadgade kraven har rätt till stödet och de behöriga myndigheterna inte ges något utrymme för skönsmässig bedömning i det avseendet?

2.

Kan det under alla omständigheter uteslutas att ett stöd har stimulanseffekt när den investering som föranledde stödet genomfördes till följd av att förutsättningarna för ett miljötillstånd ändrades – och gäller detta även i det fall då sökanden, som i förevarande fall, sannolikt skulle ha upphört med sin verksamhet på grund av de strängare förutsättningar som tillståndet innebar, om denne inte hade fått statligt stöd?

3.

Handlar det – med beaktande av bland annat av EU-domstolens diskussion i mål C-590/14 P (punkterna 49 och 50) (2) – om nytt stöd i den mening som avses i artikel 1 c i förordning (EU) 2015/1589 (3) i ett fall som det förevarande, där kommissionen i ett stödbeslut har slagit fast att både en befintlig stödordning och planerade ändringar är förenliga med den inre marknaden och där staten bland annat har angett att den endast kommer att tillämpa den befintliga stödordningen fram till ett visst datum, när den befintliga stödordningen enligt gällande bestämmelser ska tillämpas efter det datum som har angetts av staten?

4.

Om kommissionen i efterhand har beslutat att inte göra några invändningar mot en stödordning som har tillämpats i strid med artikel 108.3 FEUF, har i så fall personer som är berättigade till driftsstöd rätt att begära att stöd ska betalas ut även för tiden före kommissionens beslut, förutsatt att detta är tillåtet enligt de nationella processuella bestämmelserna?

5.

Är en sökande, utan hinder av bestämmelsen i artikel 108.3 FEUF, berättigad till stöd om denne ansöker om driftsstöd inom ramen för en stödordning och har börjat genomföra ett projekt som uppfyller villkoren för att vara förenligt med den inre marknaden vid en tidpunkt då stödordningen lagligen tillämpades, men inkommer med sin ansökan om statligt stöd vid en tidpunkt då stödordningen hade förlängts utan att detta hade anmälts till kommissionen?

---

(1)  EUT C 200, 2014, s. 1.

(2)  Domstolens dom av den 26 oktober 2016 i mål DEI/kommissionen (C-590/14 P, EU:C:2016:797).

(3)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien), den 30 september 2020 – INVEST FUND MANAGEMENT AD mot Komisiya za finansov nadzor

(Mål C-473/20)

(2020/C 433/40)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i det nationella målet

Klagande: INVEST FUND MANAGEMENT AD

Motpart: Komisiya za finansov nadzor

Tolkningsfrågor

1.

Vilken betydelse har unionslagstiftaren åsyftat med begreppet ”väsentlig information” i prospektet, såsom detta används i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (1)?

2.

Ska artikel 69.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 tolkas så, att varje ändring av den nödvändiga minimiinformationen i prospekt som anges i modul A i bilaga I alltid faller under begreppet ”väsentlig information” enligt artikel 72 i direktivet, vilket innebär att dessa måste uppdateras i tid?

3.

Om den andra frågan besvaras nekande, ska information om ändring av styrelsens sammansättning i ett visst förvaltningsbolag som rör styrelsemedlemmar som varken har någon verkställande funktion eller några administrativa uppgifter anses omfattas av begreppet ”väsentlig information”, såsom detta används i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009?

4.

Ska artikel 99a r i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 tolkas så, att det endast är tillåtet att ålägga en sanktion mot ett förvaltningsbolag, för varje värdepappersfond som det förvaltar, om bolaget upprepade gånger underlåter att uppfylla kraven gällande den information som ska lämnas till investerarna i enlighet med de nationella bestämmelser varigenom artiklarna 68–82 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 införlivas?

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht München (Tyskland) den 1 oktober 2020 – Vodafone Kabel Deutschland GmbH mot Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

(Mål C-484/20)

(2020/C 433/41)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht München

Parter i det nationella målet

Klagande: Vodafone Kabel Deutschland GmbH

Motpart: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Tolkningsfråga

Ska artikel 62.4 i direktiv 2015/2366 (1) tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning eller praxis, i form av en övergångsbestämmelse, enligt vilken det förbud mot att ta ut avgifter för användning av betalningsinstrument och betaltjänster som föreskrivs i motsvarande nationella införlivandebestämmelse, endast får tillämpas på avtal som ingåtts med konsumenter på obestämd tid om avtalet ingåtts den 13.1.2018 eller senare, men inte om avtalet ingåtts före den 13.1.2018, när (senare) betalningstransaktioner började hanteras först efter den 13.1.2018?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 2015, s. 35).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Alba Iulia (Rumänien) den 2 oktober 2020 – Philips Orăștie SRL mot Direcția Generală de Administrare a Marilor Contribuabili

(Mål C-487/20)

(2020/C 433/42)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i det nationella målet

Klagande: Philips Orăștie SRL

Motpart: Direcția Generală de Administrare a Marilor Contribuabili

Tolkningsfrågor

Kan bestämmelserna i artiklarna 179 [första stycket] och 183 [första stycket] i direktiv 2006/112/EG (1) jämförda med principerna om likvärdighet, effektivitet och mervärdesskattens neutralitet tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis mot bakgrund av vilken det mervärdesskattebelopp som ska återbetalas minskas, i och med att det i samband med beräkningen av den mervärdesskatt som ska betalas medräknas belopp för ytterligare betalningsförpliktelser som har fastställts i ett beskattningsbeslut som har upphävts genom en dom som ännu inte har vunnit laga kraft, för det fall att det ställs en bankgaranti för dessa ytterligare förpliktelser och de nationella förfarandereglerna på skatteområdet medger att denna garanti kan medföra ett uppskjutande av verkställigheten vad gäller de övriga skatterna och avgifterna?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismo (Litauen) den 2 oktober 2020 – UB mot Kauno teritorinė muitinė

(Mål C-489/20)

(2020/C 433/43)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: UB

Motpart: Kauno teritorinė muitinė

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 124.1 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (1) av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen tolkas så, att en tullskuld upphör när smuggelvaror, i en sådan situation som den som föreligger i detta fall, har beslagtagits och därefter förverkats efter det att de redan olagligen har förts in (släppts för konsumtion) i Europeiska unionens tullområde?

2.

Om den första frågan besvaras jakande, ska då artiklarna 2 b och 7.1 i rådets direktiv 2008/118/EG (2) av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG samt artiklarna 2.1 d och 70 i rådets direktiv 2006/112/EG (3) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att skyldigheten att betala punktskatt och/eller mervärdesskatt inte upphör när smuggelvaror, såsom i förevarande fall, beslagtas och därefter förverkas efter det att de redan olagligen har förts in (släppts för konsumtion) i Europeiska unionens tullområde, även om tullskulden har upphört på den grund som föreskrivs i artikel 124.1 e i förordning (EU) nr 952/2013?

---

(1)  EUT L 269, 2013, s. 1

(2)  EUT L 9, 2009, s. 12

(3)  EUT L 347, 2006, s. 1

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 2 oktober 2020 – V.M.A. mot Stolichna Obsthina, Rayon ”Pancharevo”

(Mål C-490/20)

(2020/C 433/44)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i det nationella målet

Klagande: V.M.A.

Motpart: Stolichna Obsthina, Rayon ”Pancharevo” (Sofia kommun, distriktet Pancharevo)

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 20 och 21 FEUF samt artiklarna 7, 24 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de bulgariska administrativa myndigheter, som har mottagit en ansökan om födelseintyg för ett barn med bulgariskt medborgarskap som fötts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, vilken ingetts tillsammans med en spansk födelseattest i vilken två kvinnliga personer anges som mödrar, utan närmare precisering av om den ena och i så fall vem av dem som är barnets biologiska mor, inte får avslå en ansökan om utfärdande av en bulgarisk födelseattest med motiveringen att klaganden vägrar att uppge vem som är barnets biologiska mor?

2.

Ska artikel 4.2 FEU och artikel 9 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att iakttagandet av unionsmedlemsstaternas nationella och konstitutionella identitet innebär att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på reglerna för fastställande av föräldraskap? Närmare bestämt: — Ska artikel 4.2 FEU tolkas så, att medlemsstaterna har rätt att begära uppgifter om barnets biologiska föräldrar? — Ska artikel 4.2 FEU, jämförd med artiklarna 7 och 24.2 i stadgan, tolkas så, att det är nödvändigt att göra en intresseavvägning mellan, å ena sidan, en medlemsstats nationella och konstitutionella identitet och, å andra sidan, barnets bästa, med beaktande av att det för närvarande varken med avseende på värderingar eller i rättsligt hänseende finns någon enighet i frågan om det är möjligt att i en födelseattest, som föräldrar, registrera personer av samma kön, utan närmare precisering av om någon av dem och i så fall vem som är barnets biologiska förälder? För det fall denna fråga besvaras jakande, hur kan denna intresseavvägning genomföras rent konkret?

3.

Påverkas svaret på den första frågan av de rättsliga följderna av brexit, då den ena modern som anges i den födelseattest som utfärdats i en annan medlemsstat är medborgare i Förenade kungariket, medan den andra modern är medborgare i en unionsmedlemsstat, om man särskilt beaktar att ett avslag på ansökan att utfärda en bulgarisk födelseattest för barnet utgör ett hinder för att en unionsmedlemsstat ska kunna utfärda en identitetshandling för barnet och därmed även försvårar barnets oinskränkta utövande av sina rättigheter i egenskap av unionsmedborgare?

4.	För det fall den första frågan besvaras jakande: Innebär unionsrätten, och i synnerhet effektivitetsprincipen, att de behöriga nationella myndigheterna är skyldiga att avvika från det formulär för utfärdande av födelseattester som utgör en del av tillämplig nationell rätt?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 30 september 2020 – Randstad Italia SpA mot Umana SpA m.fl.

(Mål C-497/20)

(2020/C 433/45)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: Randstad Italia SpA

Motpart: Umana SpA, Azienda USL Valle d’Aosta, IN. VA SpA, Synergie Italia agenzia per il lavoro SpA

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artiklarna 4.3 FEU, 19.1 FEU, 2.1 och 2.2 FEUF samt 267 FEUF, även mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder mot en tolkningspraxis som den avseende artikel 111 åttonde stycket i konstitutionen, artiklarna 360 första stycket nr 1 och 362 första stycket i codice di procedura civile (civilprocesslagen) och artikel 110 i codice del processo amministrativo (förvaltningsprocesslagen) – vad gäller den del där det i dessa bestämmelser stadgas att Consiglio di Statos domar enbart kan överklagas av ”skäl som rör behörighet” – så som denna tolkningspraxis framgår av Corte costituzionales dom nr 6/2018 och senare nationell rättspraxis där det, med avvikelse från tidigare praxis, har slagits fast att rättsmedlet i form av kassationsöverklagande, närmare bestämt på grund av bristande behörighet, inte kan användas för att överklaga Consiglio di Statos domar i vilka nationell tolkningspraxis har tillämpats som strider mot EU-domstolens domar inom de områden som omfattas av unionsrätten (i förevarande fall inom området för offentlig upphandling) och där medlemsstaterna har frånsagt sig rätten att utöva sina suveräna rättigheter i en riktning som är oförenlig med unionsrätten, vilket dels leder till en konsolidering av åsidosättanden av unionsrätten som skulle kunna avhjälpas genom användning av ovannämnda rättsmedel, dels undergräver en enhetlig tillämpning av unionsrätten och ett effektivt domstolsskydd av subjektiva rättsliga situationer som regleras av unionsrätten, när det beaktas att den aktuella praxisen strider mot kravet på att unionsrätten ska tillämpas skyndsamt och fullt ut av samtliga domstolar i medlemsstaterna, på ett bindande sätt i enlighet med den korrekta tolkning som EU-domstolen har gjort, med hänsyn tagen till gränserna för medlemsstaternas ”processuella autonomi” i samband med utformningen av processuella rättsmedel?

2)

Utgör artiklarna 4.3 FEU, 19.1 FEU och 267 FEUF, även mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder mot en tolkning och tillämpning av artikel 111 åttonde stycket i konstitutionen, artiklarna 360 första stycket nr 1 och 362 första stycket i codice di procedura civile och artikel 110 i codice del processo amministrativo, såsom nämnda tolkning och tillämpning framgår av nationell rättspraxis, enligt vilka det inte går att inge kassationsöverklagande till Corte suprema di cassazione i plenum av ”skäl som rör behörighet”, närmare bestämt på grund av bristande behörighet, av domar som meddelats av Consiglio di Stato som, i samband med att den skulle meddela avgörande i tvister angående tillämpningen av unionsrätten, omotiverat har underlåtit att begära förhandsavgörande trots att de villkor som fastställts av EU-domstolen (från och med dom av den 6 oktober 1982, Cilfit, 283/81) – vilka är uttömmande och ska tolkas strikt – enligt vilka den nationella domstolen undantas från denna skyldighet, inte var uppfyllda, när det beaktas att den aktuella situationen strider mot principen att nationella bestämmelser eller nationell processuell praxis, även av lagstiftningsmässig eller konstitutionsmässig karaktär, är oförenliga med unionsrätten för det fall att en nationell domstol (oavsett om den ska meddela avgörande i sista instans eller ej) mot bakgrund därav, om än temporärt, fråntas behörigheten att hänskjuta tolkningsfrågor, med den följden att EU-domstolen berövas sin exklusiva behörighet att meddela den korrekta och bindande tolkningen av unionsrätten, att en eventuell avvikande tolkning av den lagstiftning som den nationella domstolen har tillämpat jämfört med unionsrätten blir oåterkallelig (och att dess konsolidering främjas) och att en enhetlig tillämpning av unionsrätten och ett effektivt domstolsskydd av subjektiva rättsliga situationer som följer av unionsrätten undergrävs?

3)

Är de principer som EU-domstolen slog fast i dom av den 5 september 2019, Lombardi, C-333/18, dom av den 5 april 2016, Puligienica, C-689/13, och dom av den 4 juli 2013, Fastweb, C-100/12, mot bakgrund av artiklarna 1.1, 1.3 och 2.1 i direktiv 89/665/EEG (1), i dess lydelse enligt direktiv 2007/66/EG (2), tillämpliga i den situation som är för handen i det nationella målet, där Consiglio di Stato – då en anbudsgivare hade bestritt uteslutningen från ett upphandlingsförfarande och tilldelningen av kontraktet till ett annat företag – begränsade sin sakprövning till den grund varigenom den uteslutna anbudsgivaren hade bestritt att dess tekniska anbud hade tilldelats ett poängtal under ”tröskeln” och – då Consiglio di Stato först behandlade de genkäromål som hade väckts av den upphandlande myndigheten och den vinnande anbudsgivaren – biföll dessa genkäromål samt avvisade (och underlät att pröva i sak) de övriga grunder i huvudkäromålet varigenom anbudsgivaren hade bestritt upphandlingsförfarandets utfall av andra skäl (oklarhet i upphandlingsdokumenten vad gäller kriterierna för bedömning av anbuden, bristande motivering till de tilldelade poängen, rättsstridig utnämning och sammansättning av upphandlingskommittén), med stöd av en nationell rättspraxis enligt vilken ett företag som har uteslutits från ett upphandlingsförfarande inte har något berättigat intresse av att framställa invändningar mot att konkurrenten tilldelats kontraktet, däribland genom yrkande om ogiltigförklaring av upphandlingsförfarandet, och är det då förenligt med unionsrätten att företaget mot denna bakgrund fråntas rätten att i domstol få prövat varje grund för att bestrida upphandlingsförfarandets utfall i en situation där företagets uteslutning inte har fastställts definitivt och där alla anbudsgivare kan göra gällande ett berättigat intresse av att övriga anbud utesluts, vilket kan leda till slutsatsen att det är omöjligt för den upphandlande myndigheten att välja ett anbud som uppfyller de ställda kraven och att ett nytt förfarande inleds i vilket alla anbudsgivare kan delta?

---

(1)  Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 2007, s. 31).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland) den 1 oktober 2020 – DIMCO Dimovasili M.I.K.E. mot Ypourgos Perivallontos kai Energeias

(Mål C-499/20)

(2020/C 433/46)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i det nationella målet

Klagande: DIMCO Dimovasili M.I.K.E.

Motpart: Ypourgos Perivallontos kai Energeias

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 4.1.1, 7.4 och 8, jämförda med bilaga I, i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar (EGT L 181) tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationella föreskrifter såsom punkterna 1.2.4, P9.5.6.9 och P9.5.8.2 i den grekiska tekniska föreskriften om naturgasanläggningar inomhus med ett driftstryck på max. 500 mbar, som är omtvistade i det nationella målet, där det av hänsyn till människors säkerhet, först och främst med avseende på seismiska fenomen, fastställs villkor och begränsningar (ventilationskrav, förbud mot underjordisk ledningsdragning) vad gäller metoderna för installation av tryckbärande anordningar (gasledningar), när nämnda villkor och begränsningar utan åtskillnad även tillämpas på ledningar vilka, såsom de som är aktuella i förevarande situation, är CE-märkta och enligt tillverkarens intyg är säkra att installera och använda utan att de uppfyller ovannämnda villkor och begränsningar? Eller

ska ovannämnda bestämmelser i direktiv 97/23/EG, jämförda med artikel 2 i direktivet, i stället tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för villkor och begränsningar vad gäller metoderna för installation av tryckbärande anordningar (gasledningar) som de som är aktuella i det nationella målet?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 9 oktober 2020 – RM mot Landespolizeidirektion Steiermark

(Mål C-508/20)

(2020/C 433/47)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: RM

Motpart: Landespolizeidirektion Steiermark

1.

Måste den nationella domstolen i ett brottmål som drivs för att skydda ett monopol pröva den påföljdsbestämmelse som denna domstol ska tillämpa, mot bakgrund av friheten att tillhandahålla tjänster om den redan tidigare har prövat monopolbestämmelsen i enlighet med Europeiska unionens domstols anvisningar och denna prövning har visat att monopolbestämmelsen är motiverad?

2.

Om den första frågan besvaras jakande: 2. a) Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel ovillkorligen ska straffas med böter per spelautomat utan att någon absolut övre gräns för det totala påförda bötesbeloppet föreskrivs enligt den österrikiska lagen om hasardspel? 2. b) Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel ovillkorligen ska straffas med böter om minst 6 000 euro per spelautomat enligt den österrikiska lagen om hasardspel? 2. c) Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel enligt den österrikiska lagen om hasardspel ska straffas med frihetsberövande som alternativ till böter per spelautomat utan någon absolut övre gräns för det sammanlagda antalet påförda frihetsberövande påföljder? 2. d) Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som, i samband med utdömande av påföljd på grund av kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel, föreskriver betalning av ett bidrag till kostnaderna för det straffrättsliga förfarandet med 10 procent av det påförda bötesbeloppet enligt den österrikiska lagen om hasardspel?

3.

Om den första frågan besvaras nekande: 3. a) Ska artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1) tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel ovillkorligen ska straffas med böter per spelautomat utan att någon absolut övre gräns för det totala påförda bötesbeloppet föreskrivs enligt den österrikiska lagen om hasardspel? 3. b) Ska artikel 49.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel ovillkorligen ska straffas med böter om minst 6 000 euro per spelautomat enligt den österrikiska lagen om hasardspel? 3. c) Ska artikel 49.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel enligt den österrikiska lagen om hasardspel ska straffas med frihetsberövande som alternativ till böter per spelautomat utan någon absolut övre gräns för det sammanlagda antalet påförda frihetsberövande påföljder? 3. d) Ska artikel 49.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som, i samband med utdömande av påföljd på grund av kommersiellt tillgängliggörande av förbjudna hasardspel, föreskriver betalning av ett bidrag till kostnaderna för det straffrättsliga förfarandet med 10 procent av det påförda bötesbeloppet enligt den österrikiska lagen om hasardspel?

---

(1)  EUT C 83, 2010, s. 389.

Talan väckt den 12 oktober 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-510/20)

(2020/C 433/48)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet, I. Zalogin)

Svarande: Republiken Bulgarien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Bulgarien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.2 a i, ii och iii samt artikel 17.2 och 17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (1), och

—	förplikta Republiken Bulgarien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Bulgarien har genom åsidosättande av ovannämnda bestämmelser i direktiv 2008/56/EG underlåtit att inom föreskriven tid underrätta kommissionen om den obligatoriska uppdateringen av den inledande bedömningen av havsmiljön, om vad som avses med god miljöstatus och om miljömålen.

---

(1)  EUT L 164, 2008, s. 19.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Silistra (Bulgarien) den 16 oktober 2020 – DB, LY mot Nachalnik na Rayonno upravlenie Silistra pri Oblastna direktsia na Ministerstvo na vatreshnite raboti

(Mål C-520/20)

(2020/C 433/49)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Silistra

Parter i det nationella målet

Klagande: DB, LY

Motpart: Nachalnik na Rayonno upravlenie Silistra pri Oblastna direktsia na Ministerstvo na vatreshnite raboti

Tolkningsfrågor

Ska artikel 39 och särskilt artikel 39.3 i rådets beslut 2007/533/JI av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning och administrativ praxis enligt vilka det behöriga verkställande organet, om det finns anledning att anta att en registrering som har lagts in i SIS inte omfattas av de syften för vilka den infördes och i synnerhet inte av de syften som anges i artikel 38.1, får och ska neka verkställighet?

Tribunalens dom av den 5 oktober 2020 – Frankrike och IFP Énergies nouvelles mot kommissionen

(Förenade målen T-479/11 RENV och T-157/12 RENV) (1)

(Statligt stöd - Forskning på oljeområdet - Underförstådd och obegränsad statlig garanti till förmån för Institut français du pétrole (IFP) genom att det beviljats ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag (EPIC) - Fördel - Presumtion att en fördel föreligger)

(2020/C 433/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande i mål T-479/11 RENV: Republiken Frankrike (ombud: P. Dodeller)

Sökande i mål T-157/12 RENV: IFP Énergies nouvelles (Rueil-Malmaison, Frankrike) (ombud: advokaterna E Lagathu och E. Barbier de La Serre)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och D. Grespan)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2012/26/EU av den 29 juni 2011 om det statliga stöd C 35/08 (f.d. NN 11/08) som Frankrike har genomfört till förmån för den offentliga institutionen ”Institut français du pétrole” (IFP) (EUT L 14, 2012, s. 1),

Domslut

1)

Artikel 5.3 och 5.4 samt artikel 6.1, i den del som avser den högsta möjliga effekten av den statliga garantin beräknad enligt artikel 5.3 och 5.4 i kommissionens beslut 2012/26/EU av den 29 juni 2011 om det statliga stöd C 35/08 (f.d. NN 11/08) som Frankrike har genomfört till förmån för den offentliga institutionen Institut Français du Pétrole, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övriga delar.

3)	Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike och IFP Énergies nouvelles ska bära sina rättegångskostnader i målen T-479/11 och T-157/12.

4)	Republiken Frankrike, IFP Énergies nouvelles och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i mål C-438/16 P.

5)	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i mål T-479/11 RENV.

6)	IFP Énergies nouvelles och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i mål T-157/12 RENV.

---

(1)  EUT C 340, 19.11.2011.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – První novinová společnost mot kommissionen

(Mål T-316/18) (1)

(Statligt stöd - Postsektorn - Skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster - Beslut att inte göra invändningar - Skydd för processuella rättigheter - Tidsåtgång för förfarandet - Fullständig och tillräcklig prövning av ärendet från kommissionens sida - Ersättning för tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna - Tjänst av allmänt intresse - Direktiv 97/67/EG - Beräkning av de nettokostnader som hade undvikits - Motiveringsskyldighet)

(2020/C 433/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: První novinová společnost a.s., som trätt i stället för Mediaservis s.r.o. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaterna D. Vosol och C. Schneider)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, D. Recchia och K. Blanck)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Vláčil, T. Müller och I. Gavrilová), Česká pošta s. p. (Prag) (ombud: advokaten P. Kadlec)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 753 final av den 19 februari 2018, statligt stöd SA.45281 (2017/N) och statligt stöd SA.44859 (2016/FC), där den ersättning som Republiken Tjeckien beviljade Česká pošta för att tillhandahålla posttjänster inom ramen för ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under åren 2013–2017 befanns utgöra statligt stöd förenligt med den inre marknaden, enligt artikel 106.2 FEUF.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	První novinová společnost a.s., som trätt i stället för Mediaservis s.r.o., ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Tjeckien och Česká pošta ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 276, 6.8.2018

Tribunalens dom av den 5 oktober 2020 – GVN mot kommissionen

(Mål T-583/18) (1)

(Statligt stöd - Kollektivtrafik - Ersättning för kostnader som är en naturlig följd av allmän trafikplikt - Skyldighet att fastställa högsta tillåtna taxor för elever, studenter, lärlingar och personer med nedsatt rörlighet - 7a § Niedersächsisches Nahverkehrsgesetz (lag om lokaltrafik i delstaten Niedersachsen) - Beslut att inte framställa invändningar - Artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 1370/2007 - Överföring av ekonomiska medel från en delstat till de transportansvariga myndigheterna på kommunnivå - Begreppet stöd)

(2020/C 433/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Gesamtverband Verkehrsgewerbe Niedersachsen e.V. (GVN) (Hannover, Tyskland) (ombud: advokaten C. Antweiler)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat och K.-P. Wojcik)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, D. Klebs och S. Heimerl) och delstaten Niedersachsen (Tyskland) (ombud: advokaterna S. Barth och H. Gading)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 4385 final av den 12 juli 2018 att inte framställa invändningar angående den åtgärd som delstaten Niedersachsen beslutat om enligt 7a § Niedersächsisches Nahverkehrsgesetz (ärende SA. 46538 (2017/NN)) (EUT C 292, 2018, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Gesamtverband Verkehrsgewerbe Niedersachsen e.V. (GVN) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland och Land Niedersachsen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 5 oktober 2020 – Hermann Albers mot kommissionen

(Mål T-597/18) (1)

(Statligt stöd - Kollektivtrafik - Ersättning för kostnader som följer naturligt av allmän trafikplikt - Skyldighet att fastställa högsta tillåtna taxor för elever, studenter och personer med nedsatt rörlighet - 7a § Niedersächsisches Nahverkehrsgesetz (lag om lokaltrafik i delstaten Niedersachsen) - Beslut om att inte framställa invändningar - Artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 1370/2007 - Överföring av ekonomiska medel från en delstat till transportmyndigheterna på kommunnivå - Begreppet stöd - Krav på anmälan)

(2020/C 433/53)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hermann Albers e.K. (Neubörger, Tyskland) (ombud: advokaten S. Roling)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat och K.-P Wojcik)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, D. Klebs och S. Heimerl) och Land Niedersachsen (Tyskland) (ombud: advokaterna S. Barth och H. Gading)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 4385 final av den 12 juli 2018 om att inte framställa invändningar angående en åtgärd som Land Niedersachsen beslutat om enligt 7a § Niedersächsisches Nahverkehrsgesetz (lag om lokaltrafik i delstaten Niedersachsen) (ärende SA. 46697 [2017/NN]) (EUT C 292, 2018, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Hermann Albers e.K. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland och Land Niedersachsen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – smart things solutuions/EUIPO – Samsung Electronics – (smart:)things)

(Mål T-48/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket smart:)things - Relativt registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Artikel 59.1 a i förordning 2017/1001 - Artikel 95.1 i förordning 2017/1001)

(2020/C 433/54)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: smart things solutions GmbH (Seefeld, Tyskland) (ombud: advokaten R. Dissmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder, H. O'Neill och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Samsung Electronics GmbH (Schwalbach/Taunus, Tyskland) (ombud: advokaterna T. Schmitz, M. Breuer och I. Dimitrov)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 20 november 2018 (ärende R 835/2018-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Samsung Electronics och smart things solutions.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	smart things solutions GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet och Samsung Electronics GmbH.

---

(1)  EUT C 103, 18.3.2019.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Karpeta-Kovalyova mot kommissionen

(Mål T-249/19) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Lön - Beslut att inte bevilja utlandstillägg, dagtraktamentet och installeringsbidrag samt ersättning för flytt- och resekostnader i samband med tjänstetillträde - Artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna - Diplomatstatus - Femårig referensperiod - Begreppet stadigvarande bosatt)

(2020/C 433/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Marina Karpeta-Kovalyova (Woluwe-Saint-Pierre, Belgien) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr och D. Milanowska)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 juni 2018 om att inte bevilja sökanden utlandstillägg, dagtraktamentet och installeringsbidrag samt ersättning för flytt- och resekostnader i samband med hennes tjänstetillträde.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Marina Karpeta-Kovalyova ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 187, 3.6.2019

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – C/EUIPO mot Athlon Custom Sportswear (athlon custom sportswear)

(Mål T-349/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket athlon custom sportswear - Äldre EU-ordmärke DECATHLON - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 433/56)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Decathlon (Villeneuve-d’Ascq, Frankrike) (ombud: A. Cléry och C. Devernay, advokater)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden: Athlon Custom Sportswear PC (Kallithea, Grekland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 27 mars 2019 (ärende R 1724/2018-2), angående ett invändningsförfarande mellan Decathlon och Athlon Custom Sportswear.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Decathlon ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 255, 29.07.2019

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Itinerant Show Room mot EUIPO (FAKE DUCK)

(Mål T-607/19) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket FAKE DOCK - Absolut registreringshinder - Beskrvande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Principen om likabehandling och legalitetsprincipen)

(2020/C 433/57)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Itinerant Show Room Srl (San Giorgio in Bosco, Italie) (ombud: advokaten E. Montelione)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Capostagno)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 1 juli 2019 (ärende R 830/2019-2) angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket FAKE DUCK.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Itinerant Show Room Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 372, 4.11.2019

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Body Attack Sports Nutrition mot EUIPO – Sakkari (Sakkattack)

(Mål T-788/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om EU-figurmärket Sakkattack - Äldre internationella ordmärkena ATTACK och Body Attack och äldre figurmärket Body Attack SPORTS NUTRITION - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 433/58)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Body Attack Sports Nutrition GmbH & Co. KG (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten S. Labesius)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Maria Sakkari (Nikosia, Cypern) (ombud: advokaten M. Nikolaraki)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 26 augusti 2019 (förenade ärendena R 2432/2018-4 och R 2562/2018-4), angående ett invändningsförfarande mellan Body Attack Sports Nutrition och Maria Sakkari.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Body Attack Sports Nutrition GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 10, 13.01.2020

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Dvectis CZ mot EUIPO – Yado (Stödkudde)

(Mål T-818/19) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer en stödkudde - Äldre gemenskapsformgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Kunnig användare - Formgivarens grad av frihet - Annat helhetsintryck föreligger inte - Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 - Motiveringsskyldighet)

(2020/C 433/59)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Dvectis CZ s.r.o (Brno, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten J. Svojanovská)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Yado s.r.o (Handlová, Slovakien)

Saken

överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 10 september 2019 (ärende R 513/2018–3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Yado och Dvectis CZ.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Dvectis CZ s.r.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 27, 27.1.2020

Tribunalens dom av den 5 oktober 2020 – X-cen-tek mot EUIPO – Altenloh, Brinck & Co. (PAX)

(Mål T-847/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket PAX - Det äldre EU-figurmärket och det äldre internationella figurmärket SPAX - Relativt registreringshinder - Dominerande beståndsdel - Neutralisering föreligger inte - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Lagens tillämpning i tiden”)

(2020/C 433/60)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: X-cen-tek GmbH & Co. KG (Wardenburg, Tyskland) (ombud: advokaten H. Hillers)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden: Altenloh, Brinck & Co. GmbH & Co. KG (Ennepetal, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 27 september 2019 (ärende R 2324/2018-2) angående ett invändningsförfarande mellan Altenloh, Brinck & Co. och X-cen-tek.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	X-cen-tek GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 45, 10.2.2020

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Body Attack Sports Nutrition mot EUIPO – Sakkari (SAKKATTACK)

(Mål T-851/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om EU-figurmärket Sakkattack - Äldre internationella ordmärkena ATTACK och Body Attack och äldre figurmärket Body Attack SPORTS NUTRITION - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 433/61)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Body Attack Sports Nutrition GmbH & Co. KG (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten S. Labesius)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Maria Sakkari (Nikosia, Cypern) (ombud: advokaten M. Nikolaraki)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 14 oktober 2019 (ärende R 2560/2018-4), angående ett invändningsförfarande mellan Body Attack Sports Nutrition och Maria Sakkari.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Body Attack Sports Nutrition GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 61, 24.2.2020.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Bio-tec Biologische Naturverpackungen (BIOPLAST BIOPLASTICS FOR A BETTER LIFE)

(Mål T-2/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärke BIOPLAST BIOPLASTICS FOR A BETTER LIFE - Äldre nationellt ordmärke BIOPLAK - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 433/62)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: S. Correa Rodríguez, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och E. Śliwińska)

Motpart vid överklagandenämnden: Bio-tec Biologische Naturverpackungen GmbH & Co. KG (Emmerich, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 10 oktober 2019 (ärende R 418/2019-5), angående ett invändningsförfarande mellan Laboratorios Ern och Bio-tec Biologische Naturverpackungen.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Laboratorios Ern, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 68, 2.03.2020

Tribunalens dom av den 15 oktober 2020 – Rothenberger mot EUIPO – Paper Point (ROBOX)

(Mål T-49/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ROBOX - Det äldre EU-ordmärket OROBOX - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Självständig underkategori av varor - Beaktande av en beskrivande beståndsdel - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 433/63)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Rothenberger AG (Kelkheim, Tyskland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: G. Sakalaitė-Orlovskienė, J. Crespo Carrillo och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: Paper Point Snc di Daria Fabbroni e Simone Borghini (Arezzo, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 31 oktober 2019 (ärende R 210/2019-1), om ett invändningsförfarande mellan Paper Point och Rothenberger.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Rothenberger AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020

Tribunalens beslut av den 6 oktober 2020 – Sharpston/rådet och konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar

(Mål T-180/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förenade konungarikets utträde ur unionen - Förklaringen från konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar om följderna av Förenade kungarikets utträde för generaladvokaterna vid domstolen - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning)

(2020/C 433/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eleanor Sharpston (Schoenfels, Luxemburg) (ombud: N. Forwood, J. Robb, barristers, och H. Mercer, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd, konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar (ombud: M. Bauer, R. Meyer och A. Sikora-Kalėda)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av förklaringen från konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar om följderna av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen för generaladvokaterna vid Europeiska unionens domstol, av den 29 januari 2020.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Eleanor Sharpston ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd och konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Tribunalens beslut av den 6 oktober 2020 – Sharpston/Europeiska unionens domstol

(Mål T-184/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förenade kungarikets utträde ur unionen - Skrivelse från domstolens ordförande, i vilken medlemsstaterna anmodas att utse en generaladvokat - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning)

(2020/C 433/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eleanor Sharpston (Schoenfels, Luxemburg) (ombud: N. Forwood, barrister)

Svarande: Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram et Á. Almendros Manzano)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av beslutet i skrivelsen från domstolens ordförande av den 31 januari 2020 som riktats till ordföranden för Europeiska unionens råd och i vilken medlemsstaterna anmodas att utse en generaladvokat till den tjänst som för närvarande innehas av sökanden.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Eleanor Sharpston ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens domstol.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Tribunalens beslut av den 6 oktober 2020 – Sharpston mot rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar

(Mål T-550/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förenade kungarikets utträde ur unionen - Beslut fattat av företrädarna för medlemsstaternas regeringar om utnämning av en generaladvokat i domstolen - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2020/C 433/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eleanor Sharpston (Schoenfels, Luxemburg) (ombud: N. Forwood, barrister, och J. Flynn, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd, Företrädarna för medlemsstaternas regeringar (ombud: M. Bauer, R. Meyer och A. Sikora-Kalėda)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring till viss del av beslut (EU) 2020/1251 av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 2 september 2020 om utnämning av tre domare och en generaladvokat i domstolen (EUT L 292, 2020, s. 1), i den del som avser utnämningen av Anathasios Rantos till generaladvokat i domstolen.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)

Eleanor Sharpston ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet vid tribunalen och domstolen i målen T-550/20 R, C-423/20 P(R) och C-424/20 P(R).

---

(1)  EUT C 348, 10.10.2020.

Talan väckt den 11 september 2020 – OD mot kommissionen

(Mål T-575/20)

(2020/C 433/67)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: OD (Ljubljana, Slovenien) (ombud: advokaten V. Cukrov)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/ av den 13 juli 2020 om tillämpligheten av artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU på godstrafik på järnväg i Slovenien (delgivet med nr C(2020) 4540) (EUT L 226, 2020, s. 5) (nedan kallat genomförandebeslutet) i dess helhet, med beaktande av dels artikel 1 i det beslutet, i enlighet med vilken direktiv 2014/25/EU fortsätter att tillämpas på kontrakt som tilldelas genom upphandlande enheter och som är avsedda att möjliggöra järnvägstransporttjänster på Sloveniens territorium, dels artikel 2 i beslutet, som föreskriver att beslutet riktar sig till Republiken Slovenien, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att betala samtliga rättegångskostnader, inklusive de kostnader som sökanden har ådragit sig i enlighet med avgiftsdeklarationen, inom 15 dagar från dagen för domen, utöver lagstadgad ränta vid händelse av sen betalning från och med utgången av den 15-dagarsperioden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: det omtvistade beslutet är rättsstridigt, eftersom det anger fel mottagare. — I artikel 2 i det omtvistade beslutet angav kommissionen att mottagaren av detta beslut var Republiken Slovenien, medan sökanden var den enda deltagaren i förfarandet vid kommissionen och dessutom hade begärt att beslutet skulle riktas till både sökanden och Republiken Slovenien.

2.

Andra grunden: formella fel i det omtvistade beslutet. — Kommissionen uppmanade inte sökanden att lämna nödvändig ytterligare information och, i avsaknad av denna information, fattade kommissionen ett felaktigt beslut, på grundval av vilket (varu-)marknaden inte omfattade godstransport på väg, vilket innebar ett åsidosättande av rätten till god förvaltning. — Kommissionen angav inte tillräckliga skäl för det omtvistade beslutet med avseende på den tredje, fjärde och femte grunden, i den mån det i beslutet inte intogs en ståndpunkt angående kommissionens tidigare beslut som är gynnsamma för sökanden. Därigenom gjorde kommissionen sig skyldig till en väsentlig överträdelse av förfarandereglerna.

3.

Tredje grunden: det omtvistade beslutet är rättsstridigt, eftersom det felaktigt definierar den (varu-)marknad som beaktas. — Kommissionen, som agerade i strid med sin egen praxis (till exempel kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/132 av den 24 januari 2017), begränsade den (varu-)marknad som beaktades och begränsade den till järnvägstransportmarknaden snarare än att inkludera marknaden för järnvägs-, väg- och flygtransport, — På detta sätt åsidosatte kommissionen principen om likabehandling och förbudet mot diskriminering, till nackdel för sökanden, i den mån kommissionen i den väsentligen likartade situation som avses i föregående strecksats antog ett beslut till förmån för investeraren, medan den avslog den nuvarande sökandens begäran.

4.

Fjärde grunden: det omtvistade beslutet är rättsstridigt, eftersom det felaktigt definierar den geografiska marknaden. — Kommissionen begränsade oberättigat den geografiska marknaden till Republiken Sloveniens territorium på grundval av en felaktig tolkning av den särskilda rapporten nr 8/2016 med titeln ”Järnvägstransporter i EU: fortfarande inte på rätt spår” publicerad av Europeiska Revisionsrätten och därmed inte beaktat sökandens påståenden och bevis för att den faktiskt verkar på den internationella marknaden

5.

Femte grunden: det omtvistade beslutet är rättsstridigt, eftersom det inte tar hänsyn till alla indikatorer för bedömningen av konkurrenssituationen. — Vid bedömningen av konkurrenssituationen tog kommissionen enbart hänsyn till sökandens marknadsandel, medan den borde ha tagit hänsyn till flera andra faktorer, såsom den faktiska eller potentiella förekomsten av konkurrens i den mening som avses i artikel 34.2 i direktiv 2014/25/EU. Kommissionen underlät att beakta det faktum att fyra nya konkurrenter hade anslutit sig till marknaden utöver de tre konkurrenter som redan fanns på marknaden, samt det faktum att sökandens marknadsandel därefter skulle minska. — Kommissionen fann, med beaktande endast av sökandens marknadsandel, felaktigt att denna andel (85,21 procent) var för hög för att kunna dra slutsatsen att marknaden var öppen för konkurrens, även om den redan i tidigare beslut hade fastställt att marknadsandelar på 86,7 procent och 73,6 procent inte är för höga om andra omständigheter beaktas (kommissionens beslut 2007/706/EG av den 29 oktober 2007 och kommissionens beslut 2006/422/EG av den 29 oktober 2007).

Talan väckt den 17 september 2020 – Evropská vodní doprava-sped. m.fl. mot parlamentet och rådet

(Mål T-576/20)

(2020/C 433/68)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Evropská vodní doprava-sped. s. r. o. (Prag, Tjeckien), Konakl s. r. o. (Klíčany, Tjeckien), Eurex AD s. r. o. (Děčín, Tjeckien), Ladislav Říha (Heřmanov, Tjeckien), Vladimír Hurych (Ústí nad Labem, Tjeckien) (ombud: Rechtsanwalt A. Verny)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar

—	att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 (1) om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EU) nr 165/2014, vilka antagits på grundval av direktiv (EU) 2018/957 (2), om ändring av direktiv 96/71/EG (3) om utstationering av arbetstagare, ska ogiltigförklaras,

—	att förordning (EU) 2020/1055 (4) om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009, förordning (EG) nr 1072/2009 och förordning (EU) 1024/2012, vilka antagits på grundval av direktiv (EU) 2018/957, om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare, ska ogiltigförklaras,

—

att direktiv (EU) 2020/1057 (5) om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU och om ändring av direktiv 2006/22/EG (6), vilka antagits på grundval av direktiv (EU) 2018/957, om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare, ska ogiltigförklaras,

—	i den mån som detta anses vara godtagbart, förena förevarande mål med målen C-626/18 och C-620/18 med tillämpning, analogt, av artikel 68 i tribunalens rättegångsregler med avseende på det avgörande genom vilket målet avgörs slutligt,

—	att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87 andra stycket i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudsakliga argument

Sökandena anför följande grunder till stöd för talan.

Enligt de tre första yrkanden som anges i ansökan avser talan, som väckts inom föreskriven frist, i huvudsak lagstiftning som påstås diskriminera och från konkurrenssynpunkt missgynna sökandena. De aktuella bestämmelserna har antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av direktiv (EU) 2018/957 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare.

Enligt sökandena medför innehållet i de aktuella bestämmelserna en betydande fördel för transportsektorn genom det så kallade rörlighetspaketet i förhållande till de tvingande bestämmelser som sökandena fortfarande omfattas av i enlighet med direktiv (EU) 2018/957.

Alternativt begär sökandena, i likhet med Republiken Polen i mål C-626/18 och Republiken Ungern i mål C-620/18, att direktiv (EU) 2018/957 delvis eller alternativt ogiltigförklaras i dess helhet, då detta direktiv utgör grund för den påstådda diskrimineringen i förhållande till den tjänstesektor som har ingett ansökan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (EUT L 249, 31.7.2020, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 2018, s. 16).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (EUT L 249, 2020, s. 17).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 249, 2020, s. 49).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 2006, s. 35).

Talan väckt den 24 september 2020 – MN mot Europol

(Mål T-586/20)

(2020/C 433/69)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: MN (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europols beslut av den 6 mars 2020 att inte omvandla sökandens anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning,

—	förplikta Europol att till sökanden betala 25 000 euro för den ideella skada som sökanden har lidit till följd av det omtvistade beslutet, och

—	förplikta Europol att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Det kriterium som beslutet att inte omvandla sökandens anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning grundar sig på är rättsstridigt eftersom det inte gör det möjligt att identifiera tjänstens intresse.

2.	Andra grunden: I andra hand gör sökanden gällande att Europol gjorde sig skyldigt till flera uppenbart felaktiga bedömningar när den antog det omtvistade beslutet.

Talan väckt den 24 september 2020 – MO mot rådet

(Mål T-587/20)

(2020/C 433/70)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: MO (ombud: advokaten A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 19 november 2019 att omplacera MO till den rumänska översättningsenheten,

—	ogiltigförklara sökandens bedömningsrapport för år 2019,

—	konstatera att administrationen betett sig på ett rättsstridigt sätt mot sökanden, och förplikta svaranden att betala sökanden 277 371,36 euro i ersättning för den skada som sökanden har lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Beslutet att omplacera sökanden till den rumänska översättningsenheten ska ogiltigförklaras på grund av att omsorgsplikten har åsidosatts. Denna grund består av två delgrunder. — Första delgrunden: Beslutet om omplacering är varken förenligt med tjänstens intresse, sökandens intresse eller principen om tjänsternas likvärdighet. — Andra delgrunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig innan ett beslut om omplacering antas.

2.

Andra grunden: Beslutet att omplacera sökanden till den rumänska översättningsenheten ska ogiltigförklaras på grund av att rätten att yttra sig har åsidosatts. Denna grund består av två delgrunder. — Första delgrunden: Sökandens rätt att yttra sig innan ett beslut fattas har åsidosatts genom att sökanden inte har delgetts information som denne behöver för att kunna försvara sig effektivt. — Andra delgrunden: Materiella felaktigheter och uppenbart oriktig bedömning i sökandens bedömningsrapport för år 2019.

3.

Tredje grunden: Sökanden bör på grund av rådets rättsstridiga beteenden och beslut tillerkännas en ersättning för skada 277 371,36 euro. Ersättningsanspråket kan komma att höjas eller sänkas under förfarandet. Denna grund består av fem delgrunder. — Första delgrunden: Administrationen har betett sig på ett rättsstridigt sätt under och efter det administrativa förfarandet, vad avser påståendet att sökanden har utsatts för mobbning. — Andra delgrunden: Det beslut om omplacering som skadeståndsanspråket rör är rättsstridigt. — Tredje delgrunden: Sökanden har inte certifierats i samband med reformen av tjänsteföreskrifterna år 2014. — Fjärde delgrunden: Medicinsk sekretess har brutits vad avser sökanden. — Femte delgrunden: Bedömningsförfarandet för år 2019 är rättsstridigt.

Talan väckt den 29 september 2020 – JD mot EIB

(Mål T-608/20)

(2020/C 433/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JD (ombud: advokaten H. Hansen)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (EIB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet i) genom vilket det krävs att sökanden undertecknar ett tillägg till sitt anställningsavtal och därmed avstår från garanterade förmåner, ii) genom vilket sökanden hindras från att tillträda sin tjänst hos svaranden om nämnda tillägg inte undertecknas, vilket framgick av a) en skrivelse från svaranden till sökanden daterad den 20 januari 2020 men skickad per e-post först den 23 januari 2020, b) en skriftväxling per e-post mellan svaranden och sökanden mellan den 29 januari 2020 och den 7 februari 2020, och c) en skrivelse från svaranden till sökanden av den 3 mars 2020,

—	ogiltigförklara det beslut som fattades efter administrativt klagomål, genom vilket det ursprungliga beslutet bekräftades, vilket framgick av en skrivelse från svaranden till sökandens advokat daterad den 18 juni 2020 men skickad per e-post först den 19 juni 2020,

—	förplikta svaranden att dra tillbaka sin skrivelse av den 20 januari 2020, sin skrivelse av den 18 juni 2020 och den därmed sammanhängande begäran att sökanden ska underteckna det ifrågavarande tillägget som ett villkor för att kunna tillträda tjänsten,

—

korrigera det läkarintyg som utfärdats av svarandens arbetshälsovård, daterat den 10 januari 2020 och skickat till sökanden per e-post samma dag, i den del som det inte skulle ha innehållit en klausul enligt vilken det föreligger ett befintligt sjukdomstillstånd som påstås kunna leda till invaliditet i framtiden,

—	förordna, i första hand, att svaranden ger sökanden en praktisk möjlighet att tillträda en tjänst vid EIB, med retroaktiv lön och retroaktiva förmåner från och med den avtalade tillträdesdagen, det vill säga den 1 februari 2020, eller, i andra hand, tillerkänner sökanden ersättning enligt följande:

—	förplikta svaranden att betala skadestånd till sökanden motsvarande fyra års lön, det vill säga 367 499,52 euro,

—

under alla omständigheter, förordna att följande ersättning betalas: — förplikta svaranden att betala 20 000 euro till sökanden i ideellt skadestånd, — förplikta svaranden att betala 2 104,19 euro till sökanden som ersättning för flyttkostnader, — förplikta svaranden att betala 15 312,48 euro till sökanden som ersättning för det bosättningsbidrag som inte betalades ut, — under alla omständigheter, förplikta svaranden att betala 15 000 euro till sökanden som ersättning för advokatkostnader som sökanden ådragit sig med anledning av rådgivning innan denna talan väcktes, i den del dessa advokatkostnader inte ingår i de rättegångskostnader sökanden kan få ersättning för, varvid sökanden förbehåller sig rätten att utöka sitt yrkande under förfarandet gång,

—	förordna att svaranden ska ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förbehålla sökanden alla övriga rättigheter.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift. — Sökanden gör gällande att arbetshälsovårdens intyg av den 10 januari 2020 innehöll personliga uppgifter om sökanden som gick utöver vad som behövde yppas enligt det tillämpliga ramregelverket.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av en rättsregel som avser tillämpningen av fördragen. — Sökanden gör gällande att det saknades rättslig grund för att utesluta sökanden från förmåner eller försäkringar. — Sökanden gör vidare gällande att svaranden tolkade artikel 6.1 i pensionsföreskrifterna felaktigt genom att använda ett argument grundat på artikel 32 i anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen. — Sökanden tillägger att svarandens tolkning av artikel 6.1 i pensionsföreskrifterna motsägs av i) bakgrunden till lydelsen och ii) svarandens eget meddelande till sin personal.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av en rättsregel som avser tillämpningen av fördragen. — Sökanden gör gällande att det saknades rättslig grund för det krav som ställdes på honom att underteckna tillägget till anställningsavtalet, varigenom han skulle ha avstått från vissa socialförsäkringsrättigheter.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av fördragen, särskilt flera bestämmelser i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Sökanden gör gällande att svarandens agerande är diskriminerande och strider mot artiklarna 21.1 och 34.1 i stadgan. — Sökandens processuella rättigheter enligt artikel 41 och sökandens rätt att få tillgång till handlingar enligt artikel 42 åsidosattes. — Dessutom åsidosattes även sökandens rätt enligt stadgan till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift. — Sökanden gör gällande att läkarundersökningen inför en anställning måste ske genom en personligt utförd undersökning, vilket inte skedde i förevarande fall.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift. — Sökanden gör gällande att det angripna bekräftande beslutet fattades av en person som påstod sig agera genom delegation av EIB:s ordförandes omprövningsbefogenhet, trots att det inte fanns någon rättslig grund för en sådan delegation. — Alternativt, och om det antas att EIB:s ordförande hade möjlighet att med giltig verkan delegera sin omprövningsbefogenhet, så måste det angripna bekräftande beslutet ogiltigförklaras eftersom det fattades av personer som befann sig i en intressekonfliktsituation och således inte var opartiska. Det förekom således ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed och av de krav som följer av artikel 41 i stadgan.

7.

Sjunde grunden: Angående sökandens yrkanden i förevarande mål. — Sökanden yrkar, i första hand, att anställningsavtalet ska fullgöras, det vill säga att han ska tillåtas att tillträda sin tjänst hos svaranden med retroaktiv utbetalning av lön. — Alternativt begär sökanden att han ska tillerkännas skadestånd motsvarande beloppet av den lön som skulle ha betalats under den visstidsanställning som parterna avtalat om. — Under alla omständigheter, det vill säga oberoende av om tribunalen bifaller sökandens förstahandsyrkande eller det alternativa skadeståndsyrkandet, yrkar sökanden att han ska tillerkännas skadestånd för olika förluster han lidit till följd av svarandens agerande och rättsstridiga beslut.

Talan väckt den 1 oktober 2020 – Casino, Guichard-Perrachon mot kommissionen

(Mål T-614/20)

(2020/C 433/72)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Casino, Guichard-Perrachon (Saint-Étienne, Frankrike) (ombud: advokaterna O. de Juvigny, A. Sunderland, I. Simic och G. Aubron)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2020) 5192 final av den 23 juli 2020,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund. Sökanden gör sålunda gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt såtillvida som det har antagits på grundval av handlingar som kommissionen fått tillgång till vid föregående inspektioner som genomförts med stöd av rättsstridiga beslut mot vilka talan om ogiltigförklaring har väckts i målen T-249/17, Casino, Guichard-Perrachon/kommissionen och T-538/19, Casino, Guichard-Perrachon/kommissionen.

Talan väckt den 5 oktober 2020 – FZ m.fl. mot kommissionen

(Mål T-618/20)

(2020/C 433/73)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: FZ och 17 andra sökande (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut om upprättande av sökandenas lönebesked för december 2019, i den del som kommissionen för första gången tillämpade de korrigeringskoefficienter som fastställts, med retroaktiv verkan från den 1 april till och med den 1 juli 2019, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden grunder som avser åsidosättande av artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), åsidosättande av principen om likabehandling vad gäller köpkraft och en uppenbart oriktig bedömning.

Sökandena anser att Eurostat, vid fastställandet av den korrigeringskoefficient som ska tillämpas på tjänstemän som tjänstgör i tredjeland, ska hämta in uppgifter som specifikt rör deras tjänstgöringsort, i enlighet med de tillämpningsföreskrifter för artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna som fastställs i bilaga XI därtill.

De har även gjort gällande att de koefficienter som fastställts i ett internationellt samarbetsavtal mellan Eurostat, OCDE och FN under perioden januari 2018–januari 2019 sänktes från 239,7 till 94,0 samtidigt som de koefficienter som tillämpades på FN-personalens löner höjdes för att beakta inflationen. Den kongolesiska francen (CDF) sjönk år 2017 betydligt i värde i förhållande till dollarn (USD) och euro, parallellt med en hög inflation som ledde till en kraftig ökning av priserna i dollar, enligt IMF:s analyser.

Enligt sökandena har svaranden inte redogjort för hur dessa väsentliga faktorer beaktas genom de koefficienter som tillämpas.

Talan väckt den 5 oktober 2020 – FJ m.fl. mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-619/20)

(2020/C 433/74)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: FJ och fem andra sökande (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara sökandenas lönebesked för december 2019 i den del som de korrigeringskoefficienter som fastställts med retroaktiv verkan från den 1 april respektive den 1 juli 2019 tillämpats, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har till stöd för sin talan åberopat grunder som rör åsidosättande av artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen (nedan kallad tjänsteföreskrifterna), åsidosättande av likabehandlingsprincipen, vad gäller likvärdig köpkraft, och uppenbart oriktig bedömning.

Sökandena anser att Eurostat när man fastställer den korrigeringskoefficient som ska tillämpas på sökandena, vilka tjänstgör utanför unionen, ska insamla uppgifter som rör just deras tjänstgöringsort, i enlighet med tillämpningsföreskrifter till artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna, vilka fastställs i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna.

Sökandena gör även gällande att koefficienterna, vilka fastställts inom ramen för ett internationellt samarbetsavtal mellan Eurostat, OECD och FN, sjunkit från 239,7, i januari 2018, till 94,0, i januari 2019, trots att de koefficienter som tillämpas på FN:s personals löner under samma period hade höjts för att ta hänsyn till inflationen. Den kongolesiska francen (CDF) hade under år 2017 devalverats kraftigt i förhållande till dollarn (USD) och euron, samtidigt som det uppstått kraftig inflation som lett till omfattande prishöjningar i USD, enligt IMF:s analyser.

Enligt sökanden har svaranden inte förklarat hur de tillämpade koefficienterna beaktar dessa avgörande omständigheter.

Talan väckt den 5 oktober 2020 – Les Mousquetaires och ITM Enterprises mot kommissionen

(Mål T-625/20)

(2020/C 433/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Les Mousquetaires (Paris, Frankrike), ITM Enterprises (Paris) (ombud: advokaterna N. Jalabert-Doury och K. Mebarek)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som daterats den 23 juli 2020 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning nr 1/2003 (Ärende AT.40466 – Alliance Casino och Intermarché),

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund. Grunden avser åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel, av artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), samt avsaknad av rättslig grund, eftersom det angripna beslutet ålägger sökandena att ange sammanträden och på nytt lämna ut handlingar som redan inhämtats av kommissionen, vilket sedan ogiltigförklarats av Europeiska unionens tribunal.

Talan väckt den 15 oktober 2020 – Delifruit mot kommissionen

(Mål T-629/20)

(2020/C 433/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Delifruit, SA (Guayaquil, Ecuador) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem, P. Sellar and S. Saez Moreno)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad,

—	ogiltigförklara den angripna rättsakten i dess lydelse enligt rättelsen till kommissionens förordning (EU) 2020/1085 i den del den fastställer gränsvärdena för klorpyrifos i bananer till 0,01 mg/kg, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EU) 2020/1085 av den 23 juli 2020 om ändring av bilagorna II och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för klorpyrifos och klorpyrifosmetyl i eller på vissa produkter (1), i dess lydelse enligt rättelsen till kommissionens förordning (EU) 2020/1085 (2).

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att kommissionen har gjort ett uppenbart fel vid sin bedömning som ledde till antagandet av den angripna rättsakten genom att underlåta att beakta en relevant faktor (en omfattande studie om underkänner ett av de skäl som låg bakom fastställandet av gränsvärdet). Därigenom åsidosatte kommissionen även artikel 14.2 a och f i förordning nr 396/2005, som kräver att den beaktar alla relevanta och tillgängliga uppgifter.

---

(1)  EUT L 239, 2020, s. 7

(2)  EUT L 245, 2020, s. 31

Talan väckt den 15 oktober 2020 – JP mot kommissionen

(Mål T-638/20)

(2020/C 433/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JP (ombud: S. Rodrigues och A. Champetier, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 17 juli 2019 om att inte uppta sökanden på reservlistan över godkända sökande i uttagningsprovet EPSO/AD/363/18 – handläggare (AD7), och beslutet av den 10 december 2019 med avslag på sökandens begäran om omprövning,

—	ogiltigförklara beslutet av den 7 juli med avslag på sökandens klagomål av den 5 mars 2020,

—	förplikta svaranden att ersätta de skador sökanden lidit,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Genom den första grunden åberopar sökanden, för det första, ett åsidosättande av principen om att ledamöterna i urvalskommittén ska besitta erforderlig kompetens för att kunna göra en objektiv bedömning av sökandenas prestationer och professionella meriter inom ramen för det områdesrelaterade provet, för det andra, ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, och för det tredje, ett åsidosättande av principen om berättigade förväntningar.

2.	Genom den andra grunden åberopar sökanden ett åsidosättande av principen om att urvalskommitténs sammansättning måste vara tillräckligt stabil.

3.	Genom den tredje grunden åberopar sökanden ett flertal uppenbart oriktiga bedömningar.

Talan väckt den 22 oktober 2020 – TIB Chemicals mot kommissionen

(Mål T-639/20)

(2020/C 433/78)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: TIB Chemicals AG (Mannheim, Tyskland) (ombud: K. Fischer, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1182 (1) av den 19 maj 2020, i den del den avser ämnet dioktyltenndilaurat; [1] dioktyltenndikokosacyloxi-derivat [2], och i den del den ändrar bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 (2) genom att inkludera nämnda ämne, jämte den aktuella klassificeringen och märkningen i tabell 3 i del 3 i ilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av artikel 37.1 och 37.5, jämförd med del 2 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008, eftersom uppgifter om ämnet som var tillgängliga i REACH-registreringsunderlaget inte beaktades. Detta förhållande utgör en uppenbart oriktig bedömning.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av artiklarna 5, 9, 36 och 37, jämförda med del 1 (avsnitt 1.1.1.3) och del 3 (avsnitt 3.7.2.2 och 3.7.2.3) i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008, eftersom tillgängliga relevanta uppgifter inte undersöktes, prövades och beaktades i vederbörlig ordning, i enlighet med vedertagna vetenskapliga principer.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av artiklarna 5, 36 och 37, jämförda med del 1 (avsnitt 1.1.1.3) och del 3 (avsnitt 3.7.2.2 och 3.7.2.3) i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008, eftersom den jämförelse som gjordes inte grundades på vedertagna vetenskapliga rön, och kommissionen missuppfattade betydelsen av tillgänglig bevisning.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att den angripna förordningen antogs i strid med artiklarna 36.1 och 37.5, jämförda med avsnitt 3.7 i del 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008, eftersom kommissionen inte kunde förebringa klara vetenskapliga bevis för att det aktuella ämnet uppfyller villkoren för att klassificeras som reproduktionstoxiskt (kategori 1B), respektive STOT RE1.

5.	Genom den femte grunden gör sökanden gällande att den angripna förordningen antogs i strid med proportionalitetsprincipen, eftersom klassificeringen av det aktuella ämnet varken är lämplig eller nödvändig. Sökanden gavs i synnerhet inte tillfälle att försvara sig.

6.

Genom den sjätte grunden gör sökanden gällande att kommissionen, genom att anta den angripna förordningen, åsidosatte artikel 37.4 i förordning (EG) nr 1272/2008, samt sökandens rätt till god förvaltning och rätt att bli hörd. Sökanden gavs i synnerhet inte något lämpligt tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt bemöta riskbedömningskommitténs yttrande, för att bevisa att yttrandet är felaktigt ur ett vetenskapligt perspektiv.

7.	Genom den sjunde grunden gör sökanden gällande att kommissionen, genom att anta den angripna förordningen utan att först genomföra och sammanställa en konsekvensanalys, åsidosatte sina skyldigheter enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1182 av den 19 maj 2020 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 261, 2020, s. 2).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1).

Talan väckt den 23 oktober 2020 – NG m.fl. mot parlamentet och rådet

(Mål T-646/20)

(2020/C 433/79)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NG och 17 andra sökande (ombud: advokaten R. Martens)

Svarande: Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1.6 c och d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare i sin helhet, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet samtliga kostnader som sökandena haft med anledning av det interimistiska förfarandet och beträffande vilka beslut ännu inte fattats.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 2, 4.2 och 9 FEU, artiklarna 18 och 95 FEUF och artikel 21 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt åsidosättande av likhetsprincipen och principen om icke-diskriminering, som utgör allmänna principer i unionsrätten, jämförda med artikel 5.4 FEU och proportionalitetsprincipen, som utgör en allmän princip i unionsrätten i fråga om faktisk och indirekt diskriminering.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 26 och 56 FEUF samt av artiklarna 16 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med artikel 5.4 FEU och proportionalitetsprincipen, som utgör en allmän princip i unionsrätten i fråga om frihet att tillhandhålla tjänster och frihet och näringsfriheten.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 3.3 FEU, artiklarna 11 och 191 FEUF och artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom den angripna bestämmelsen strider mot bevarandet, skyddet och förbättringen av miljökvaliteten.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av artiklarna 296.2 FEUF, artikel 5 i protokoll nr 2 till FEUF och det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning samt av motiveringsskyldigheten med avseende på underlåtenhet att ange närmare skäl och underlåtenhet att genomföra konsekvensbedömningar.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av artiklarna 91 och 94 FEUF och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med den grundläggande rätten till respekt för privat- och familjeliv som garanteras i artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och som utgör en allmän princip i unionsrätten, eftersom den angripna bestämmelsen allvarligt påverkar levnadsstandarden och sysselsättningsnivån och innebär ett rättsstridigt ingrepp i privat- och familjelivet.

Talan väckt den 27 oktober 2020 – Impresa comune Clean Sky 2 mot NG

(Mål T-649/20)

(2020/C 433/80)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Impresa comune Clean Sky 2 (ombud: advokaten M. Velardo B. Mastantuono, i egenskap av ombud)

Svarande: NG

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta svaranden att till det gemensamma företaget Clean Sky 2 betala ett belopp på 168 062,23 euro avseende bidragsavtal nr 632420 ”FIMAC, FAST impact cross-analysis methodology for Composite leading edge Structures”, som ingåtts inom ramen för Europeiska unionens sjunde ramprogram, jämte ränta med 3,5 procent som är den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, räknat från den 13 juli 2019 till dess full betalning sker,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grund.

Svaranden har inte uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser genom att inte återbetala personalkostnaderna, vilka inte anses vara bidragsberättigande. Sökanden utfärdade följaktligen, den 12 juli 2019, en debetnota med ett belopp på 168 062,23 euro, vilket redan utbetalats till bolaget Alpha Consulting Service Srl, vilket har avförts från bolagsregistret. Enligt italiensk rätt är svaranden ansvarig för bolaget Alpha Consultings avtalsbrott, eftersom svaranden är bolagsman i nämnda bolag samt konkursförvaltare och företrädare för detsamma, i och med att Alpha Consulting Srl avförts från bolagsregistret. Svaranden har endast gjort allmänna, ofullständiga och icke underbyggda invändningar mot debetnotan. Dessa invändningar framstår således som ogrundade. Sökanden kan följaktligen på goda grunder begära återbetalning av det utbetalade beloppet, jämte dröjsmålsränta.

Talan väckt den 28 oktober 2020 – Mylan Ireland Ltd mot Europeiska läkemedelsmyndigheten

(Mål T-653/20)

(2020/C 433/81)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mylan Ireland Ltd (Dublin, Irland) (ombud: O. Swens, advokat)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att sökandens yrkande att kommittén för humanläkemedels slutsats att Sanofi har en ny aktiv substans, såsom framgår av beslutet av den 26 augusti 2013 om godkännande för försäljning av ”AubagioTM – Teriflunomide”, är rättsstridig, kan tas upp till prövning och bifalla detta yrkande,

—	ogiltigförklara Europeiska läkemedelsmyndighetens beslut av den 18 augusti 2020 att inte godkänna Mylans ansökan om godkännande för försäljning av en generisk version av läkemedlet AubagioTM, och

—	förplikta Europeiska läkemedelsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att invändningen om rättsstridighet är välgrundad och att det angripna beslutet inte är lagenligt, eftersom Europeiska läkemedelsmyndigheten gjorde oriktiga bedömningar av de faktiska omständigheterna, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, åsidosatte sin motiveringsskyldighet och underlät att göra en noggrann och grundlig bedömning, såsom föreskrivs i artikel 296 FEUF.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att den bestrider det angripna beslutets laglighet, eftersom frågan huruvida fråga var om en ”ny aktiv substans” borde ha blivit föremål för förnyad prövning sedan Mylan framställt invändningar under ansökningsfasen. Sökanden gör således gällande att Europeiska läkemedelsmyndigheten inte fullgjorde sina skyldigheter, i synnerhet dess skyldighet att göra en noggrann och grundlig bedömning och att motivera sitt beslut, såsom föreskrivs i artikel 296 FEUF, vilket innebär att beslutet är rättsstridigt.

Talan väckt den 30 oktober 2020 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-657/20)

(2020/C 433/82)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna F. Laprévote, V. Blanc, E. Vahida, S. Rating och I. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (EU) av den 9 juni 2020 om statligt stöd SA.57410 COVID – Rekapitalisering av Finnair (1), och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden har även yrkat att målet ska handläggas skyndsamt enligt artikel 23a i domstolens stadga.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig tillämpning av artikel 107.3 FEUF, tillämpade endast ofullständigt den tillfälliga ramen för statligt stöd och gjorde en uppenbart oriktig bedömning då den fann att stödet var avsett att avhjälpa en allvarlig störning i Finlands ekonomi. Kommissionen åsidosatte nämligen skyldigheten att väga de gynnsamma verkningarna av stödet mot den negativa påverkan på handeln och behovet av att upprätthålla en icke snedvriden konkurrens (det så kallade avvägningstestet) och fann felaktigt att Finnair inte hade något betydande marknadsinflytande.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte vissa bestämmelser i FEUF och allmänna unionsrättsliga principer såsom diskrimineringsförbudet, friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten, vilka har utgjort grunden för liberaliseringen av lufttransportmarknaden inom EU sedan slutet av 1980-talet. Liberaliseringen av lufttransportmarknaden inom EU har gjort det möjligt för paneuropeiska lågkostnadsflygbolag att växa fram. Kommissionen bortsåg från den skada som Covid 19-krisen har orsakat för sådana paneuropeiska lågkostnadsflygbolag och den roll de spelar i utbudet av flygförbindelser med Finland genom att tillåta Finland att bevilja stöd till Finnair.

3.	Tredje grunden: Kommissionen underlät att inleda ett formellt granskningsförfarande trots betydande svårigheter och åsidosatte sökandens processuella rättigheter.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

---

(1)  Europeiska kommissionens beslut (EU) av den 9 juni 2020 om statligt stöd SA.57410 COVID – Rekapitalisering av Finnair, EUT C 310, 2020, s. 6.

Överklagande ingett den 2 november 2020 – Jakober mot EUIPO (Formen på en kopp)

(Mål T-658/20)

(2020/C 433/83)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Philip Jakober (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaten J. Klink)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en kopp) – Registreringsansökan nr 15 963 994

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 20 augusti 2020 i ärende R 554/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ändra det överklagade beslutet på så sätt att överklagandet vid överklagandenämnden bifalls och att ansökan om registrering av EU-varumärke nr 15 963 994 bifalls, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 30 september 2020 – Banco Comercial Português e.a. mot Commission

(Mål T-298/18) (1)

(2020/C 433/84)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 249, 16.07.2018

Tribunalens beslut av den 30 september 2020 – DEI mot kommissionen

(Mål T-694/18) (1)

(2020/C 433/85)

Rättegångsspråk: grekiska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 35, 28.1.2019.