Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2020/C 359/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 348, 19.10.2020

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 339, 12.10.2020

EUT C 329, 5.10.2020

EUT C 320, 28.9.2020

EUT C 313, 21.9.2020

EUT C 304, 14.9.2020

EUT C 297, 7.9.2020

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Överklagande ingett den 11 maj 2020 av Gamma-A SIA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 mars 2020 i mål T-352/19, Gamma-A mot EUIPO – Zivju pārstrādes uzņēmumu serviss

(Mål C-199/20 P)

(2020/C 359/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gamma-A SIA (ombud: M. Liguts, advokāts)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 3 september 2020 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 11 maj 2020 av Gamma-A SIA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 mars 2020 i mål T-353/19, Gamma-A mot EUIPO – Zivju pārstrādes uzņēmumu serviss

(Mål C-200/20 P)

(2020/C 359/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gamma-A SIA (ombud: M. Liguts, advokāts)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 3 september 2020 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 15 juli 2020 – Facebook Ireland Limited mot Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

(Mål C-C-319/20)

(2020/C 359/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Facebook Ireland Limited

Motpart: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Tolkningsfråga

Utgör bestämmelserna i kapitel VIII, särskilt artikel 80.1 och 80.2 samt artikel 84.1 i förordning (EU) 2016/679 (1) hinder mot nationella bestämmelser som – vid sidan av ingripandebefogenheterna för de tillsynsmyndigheter som är ansvariga för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av förordningen och de möjligheter som registrerade ges att erhålla rättsligt skydd – ger dels konkurrenter, dels enligt nationell rätt bemyndigade sammanslutningar, organ och nämnder befogenhet att, med stöd av förbudet mot otillbörliga affärsmetoder, ett åsidosättande av konsumentskyddslagstiftningen eller förbudet mot att tillämpa allmänna avtalsvillkor som är ogiltiga, väcka talan vid allmän domstol för åsidosättande av förordning (EU) 2016/679 mot den som påstås ha åsidosatt förordningen, oberoende av någon kränkning av enskilda registrerades konkreta rättigheter och utan uppdrag från någon registrerad?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien) den 20 juli 2020 – CDT, SA mot MIMR, HRMM

(Mål C-321/20)

(2020/C 359/05)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Barcelona

Parter i det nationella målet

Klagande: CDT, SA

Motparter: MIMR, HRMM

Tolkningsfrågor

1

Innebär en dom [från EU-domstolen] i vilken ett EU-direktiv tolkas och tillämpas och vari det slås fast att en nationell lag strider mot direktivet att den nationella lagen omedelbart mister sin verkan, eller ska den fortsätta att tillämpas i förhållanden mellan enskilda tills den har ändrats av den nationella lagstiftaren? Den hänskjutande domstolen ansöker om att frågan ska besvaras generellt eller beträffande dom från EU-domstolen av den 14 juni 2012 (1), och dess verkan på [den ursprungliga formuleringen av artikel 83 i Texto Refundido de la Ley General para la Defensa de los Consumidores y Usuarios, (den omarbetade allmänna lagen om skydd för konsumenter och användare)].

2

Strider det mot rättssäkerhetsprincipen, som ingår i unionens rättsordning, att helt ogiltigförklara ett avtalsvillkor som anses oskäligt, i de fall då det vid tidpunkten då avtalet ingicks och villkoret fastställdes inte förelåg något kriterium som definierade vad som var oskäligt såvitt avser villkorets innehåll, eftersom det varken fanns någon rättslig bestämmelse eller rättspraxis i det avseendet? Om frågan besvaras jakande, ska följden vara att endast den del av villkoret som anses oskälig ska upphävas?

3

Strider det mot samma princip att ett kriterium i rättspraxis, som innebär en tolkning av en bestämmelse i nationell rätt, tillämpas på avtal som ingicks innan nämnda kriterium fastställdes, närmare bestämt på avtal som ingicks när innehållet i domstolarnas generella kriterium var det motsatta jämfört med det nya kriteriet i rättspraxis?

---

(1)  Dom av den 14 juni 2012 i mål C-618/10, Banco Español de Crédito, EU:C:2012:349).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Spanien) den 23 juli 2020 – IP mot Tribunal Económico-Administrativo Regional de Cataluña (TEAR de Cataluña)

(Mål C-330/20)

(2020/C 359/06)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Cataluña

Parter i det nationella målet

Klagande: IP

Motpart: Tribunal Económico-Administrativo Regional de Cataluña (TEAR de Cataluña)

Tolkningsfrågor

1)

Utgör unionsrätten, närmare bestämt artiklarna 63 och 65 FEUF samt de grundläggande principerna om fri rörlighet, likabehandling och icke-diskriminering, hinder för en sådan nationell bestämmelse som artikel 39.2 i Ley del Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas 35/2006 (lag 35/2006 om inkomstskatt för fysiska personer) av den 28 november 2006, i dess lydelse enligt artikel 3.Dos i lag 7/2012 av den 29 oktober 2012, enligt vilken egendom belägen i eller rättigheter och tillgångar placerade i utlandet, när skyldigheten att lämna information därom genom ”Formulär 720” inte formellt har uppfyllts eller uppfyllts för sent, anses utgöra ”omotiverade kapitalvinster” som ”under alla omständigheter” ska beskattas under den äldsta period som inte preskriberats, utan att hänsyn tas till preskriptionsreglerna i den allmänna skattelagen 58/2003, utom när det rör sig om ”deklarerade inkomster” eller inkomster som härrör från beskattningsperioder då personen inte var bosatt i Spanien?

2)

Om svaret på denna fråga är nekande, eftersom bestämmelsen anses proportionerlig, strider då en sådan nationell bestämmelse som artikel 39.2 i lag 35/2006 om inkomstskatt för fysiska personer mot unionsrätten, närmare bestämt artiklarna 63 och 65 FEUF samt de grundläggande principerna om fri rörlighet, likabehandling, icke-diskriminering och proportionalitet, om den får ovan nämnda konsekvenser, då dessa inkomster har deklarerats för sent, men innan något kontrollförfarande inletts och tillkännagetts och utan att det gjorts någon begäran om utbyte av skatteinformation trots att det finns en giltig mekanism för detta med tredjestaten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 24 juli 2020 – VD

(Mål C-339/20)

(2020/C 359/07)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Part i det nationella målet

Klagande: VD

Tolkningsfrågor

1)

Förhåller det sig inte så, att artikel 12.2 a och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (1), liksom artikel 23.2 g och h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (2), vilken ersatte den förstnämnda artikeln från och med den 3 juli 2016, jämförd med skäl 65 i nämnda förordning, ska tolkas så att de – med beaktande av att de uppgifter som utväxlas är hemliga och att den breda allmänheten kan komma att ställas till svars – medför en möjlighet för den nationella lagstiftaren att ålägga teleoperatörerna en skyldighet att genomföra en tillfällig men generaliserad lagring av anslutningsuppgifter, för att den förvaltningsmyndighet som nämns i artikel 11 i direktivet och i artikel 22 i förordningen, ska ha möjlighet att, när det föreligger skäl att misstänka att vissa personer är inblandade i insiderhandel eller otillbörlig marknadspåverkan, från operatören begära in befintliga trafikuppgifter om det finns en rimlig misstanke om att dessa uppgifter i den mån de rör den fråga som utreds kan vara relevanta för att styrka lagöverträdelsen, bland annat genom att spåra de kontakter som knutits av de berörda personerna innan misstankarna uppstod?

2)

Om EU-domstolens svar föranleder Cour de cassation att göra bedömningen att den franska lagstiftningen om lagring av anslutningsuppgifter strider mot EU-rätten, kan verkningarna av denna lagstiftning då upprätthållas tillfälligt, i syfte att undvika rättsosäkerhet och att se till att de dessförinnan insamlade och lagrade uppgifterna kan användas för ett av de ändamål som eftersträvas genom denna lagstiftning?

3)

Får en nationell domstol tillfälligt upprätthålla verkningarna av en lagstiftning som ger de anställda vid en oberoende förvaltningsmyndighet med uppdraget att utreda misstankar om marknadsmissbruk rätt att, utan någon förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet, begära in anslutningsuppgifter?

---

(1)  EUT L 96, 2003, s. 16.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Wien (Österrike) den 31 juli 2020 – IE mot Magistrat der Stadt Wien

(Mål C-357/20)

(2020/C 359/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: IE

Motpart: Magistrat der Stadt Wien

Tolkningsfrågor

1)	Vad avses med begreppet parningsplats i den mening som avses i artikel 12.1 d i habitatdirektivet, (1) och hur kan en parningsplats avgränsas fysiskt från andra platser?

2)	Enligt vilka kriterier ska det fastställas huruvida och i så fall under vilken period en parningsplats är tidsbegränsad?

3)	Enligt vilka kriterier ska det fastställas huruvida en viss handling eller underlåtenhet skadar eller förstör en parningsplats?

4)	Enligt vilka kriterier ska det fastställas om en rastplats i den mening som avses i artikel [12.1 d] i habitatdirektivet har skadats eller förstörts?

---

(1)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), i dess senast genom rådets direktiv 2013/17/EU av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa direktiv på miljöområdet med anledning av Republiken Kroatiens anslutning (EUT L 158, 2013, s. 193) ändrade lydelse.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Spanien) den 5 agusti 2020 – mot CZ / Tribunal Económico-Administrativo Regional de Cataluña (TEAR de Cataluña)

(Mål C-366/20)

(2020/C 359/09)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Cataluña

Parter i det nationella målet

Klagande: CZ

Motpart: Tribunal Económico-Administrativo Regional de Cataluña (TEAR de Cataluña)

Tolkningsfrågor

1)

Utgör unionsrätten, närmare bestämt artiklarna 63 och 65 FEUF samt de grundläggande principerna om fri rörlighet, likabehandling och icke-diskriminering, hinder för en sådan nationell bestämmelse som artikel 39.2 i Ley del Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas 35/2006 (lag 35/2006 om inkomstskatt för fysiska personer) av den 28 november 2006, i dess lydelse enligt artikel 3.Dos i lag 7/2012 av den 29 oktober 2012, enligt vilken egendom belägen i eller rättigheter och tillgångar placerade i utlandet, när skyldigheten att lämna information därom genom ”Formulär 720” inte formellt har uppfyllts eller uppfyllts för sent, anses utgöra ”omotiverade kapitalvinster” som ”under alla omständigheter” ska beskattas under den äldsta period som inte preskriberats, utan att hänsyn tas till preskriptionsreglerna i den allmänna skattelagen 58/2003, utom när det rör sig om ”deklarerade inkomster” eller inkomster som härrör från beskattningsperioder då personen inte var bosatt i Spanien?

2)

Om svaret på denna fråga är nekande, eftersom bestämmelsen anses proportionerlig, strider då en sådan nationell bestämmelse som artikel 39.2 i lag 35/2006 om inkomstskatt för fysiska personer mot unionsrätten, närmare bestämt artiklarna 63 och 65 FEUF samt de grundläggande principerna om fri rörlighet, likabehandling, icke-diskriminering och proportionalitet, om den får ovan nämnda konsekvenser, då dessa inkomster har deklarerats för sent, men innan något kontrollförfarande inletts och tillkännagetts och utan att det gjorts någon begäran om utbyte av skatteinformation trots att det finns en giltig mekanism för detta med tredjestaten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Satversmes tiesa (Lettland) den 29 juli 2020 – Boriss Cilevičs m.fl. mot Latvijas Republikas Saeima

(Mål C-391/20)

(2020/C 359/10)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Satversmes tiesa

Parter i det nationella målet

Sökande: Boriss Cilevičs, Valērijs Agešins, Vjačeslavs Dombrovskis, Vladimirs Nikonovs, Artūrs Rubiks, Ivans Ribakovs, Nikolajs Kabanovs, Igors Pimenovs, Vitālijs Orlovs, Edgars Kucins, Ivans Klementjevs, Inga Goldberga, Evija Papule, Jānis Krišāns, Jānis Urbanovičs, Ļubova Švecova, Sergejs Dolgopolovs, Andrejs Klementjevs, Regīna Ločmele-Luņova, Ivars Zariņš

Institution varifrån den angripna rättsakten härrör: Latvijas Republikas Saeima

Tolkningsfrågor

1)

Utgör lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet en inskränkning i etableringsfriheten enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller – i andra hand – i friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras i artikel 56 [i samma fördrag], liksom i näringsfriheten som erkänns i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

2)	Vilka överväganden ska göras vid en bedömning av om lagstiftningen är motiverad, lämplig och proportionerlig i förhållande till sitt legitima syfte att skydda det officiella språket som ett uttryck för den nationella identiteten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 20 augusti 2020 – SR

(Mål C-397/20)

(2020/C 359/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Part i det nationella målet

Klagande: SR

Tolkningsfrågor

1)

Förhåller det sig inte så, att artikel 12.2 a och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (1), liksom artikel 23.2 g och h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (2), vilken ersatte den förstnämnda artikeln från och med den 3 juli 2016, jämförd med skäl 65 i nämnda förordning, ska tolkas så att de – med beaktande av att de uppgifter som utväxlas är hemliga och att kretsen av personer som kan tänkas komma att åtalas för de aktuella brotten är så vidsträckt – medför en möjlighet för den nationella lagstiftaren att ålägga teleoperatörerna en skyldighet att genomföra en tillfällig men generaliserad lagring av uppkopplingsuppgifter, för att den förvaltningsmyndighet som nämns i artikel 11 i direktivet och i artikel 22 i förordningen, ska ha möjlighet att, när det föreligger skäl att misstänka att vissa personer är inblandade i insiderhandel eller otillbörlig marknadspåverkan, från operatören begära in befintliga trafikuppgifter om det finns en rimlig misstanke om att dessa uppgifter i den mån de rör den fråga som utreds kan vara relevanta för att styrka lagöverträdelsen, bland annat genom att spåra de kontakter som knutits av de berörda personerna innan misstankarna uppstod?

2)

Om EU-domstolens svar föranleder Cour de cassation att göra bedömningen att den franska lagstiftningen om lagring av uppkopplingsuppgifter strider mot EU-rätten, kan verkningarna av denna lagstiftning då upprätthållas tillfälligt, i syfte att undvika rättsosäkerhet och att se till att de dessförinnan insamlade och lagrade uppgifterna kan användas för ett av de ändamål som eftersträvas genom denna lagstiftning?

3)

Får en nationell domstol tillfälligt upprätthålla verkningarna av en lagstiftning som ger de anställda vid en oberoende förvaltningsmyndighet med uppdraget att utreda misstankar om marknadsmissbruk rätt att, utan någon förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet, begära in uppkopplingsuppgifter?

---

(1)  EGT L 96, 2003, s. 16.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajský soud v Brně (Tjeckiska republiken) den 20 augusti 2020 – ELVOSPOL mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-398/20)

(2020/C 359/12)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Brně

Parter i det nationella målet

Klagande: ELVOSPOL

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Tolkningsfråga

Strider en nationell lagstiftning mot syftet med artikel 90.1 och 90.2 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), för det fall denna lagstiftning innehåller ett villkor som innebär att en beskattningsbar person som blivit skyldig att ta ut mervärdesskatt för en beskattningsbar tjänst som tillhandahållits en annan beskattningsbar person som endast delvis eller överhuvudtaget inte betalat för den tillhandahållna tjänsten, inte kan göra en rättelse av den utgående skatt som ska betalas för fordran om den uppkommit mindre än sex månader innan domstolen fattade ett konkursbeslut med avseende på den andra beskattningsbara personen?

---

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1.

Överklagande ingett den 1 september 2020 av Danilo Poggiolini av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 3 juli i de förenade målen T-347/19 och T-348/19, Enrico Falqui och Danilo Poggiolini mot Europaparlamentet

(Mål C-408/20 P)

(2020/C 359/13)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Danilo Poggiolini (ombud: F. Sorrentino, A. Sandulli, B. Cimino, avvocati)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

slå fast att klagandens talan om ogiltigförklaring av meddelande nr D(2019) 14435 av den 11 april 2019 från Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi och av meddelande nr D309419 av 8 juli 2019 från Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi – Direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter – Enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter – Enhetschefen kan tas upp till prövning och således ogiltigförklara nämnda meddelanden eller återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande och målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av tribunalens (åttonde avdelningen) beslut av den 3 juli 2020, Falqui och Poggiolini mot parlamentet (T-347/19 och T-348/19, ej publicerat, EU:T:2020:303).

Den första grunden avser dels att Europaparlamentets invändning om rättegångshinder avseende att klagandens talan vid tribunalen skulle avvisas framställdes för sent i förhållande till den tvåmånadersfrist som följer av artikel 81 jämförd med artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler, dels att artikel 60 i tribunalens rättegångsregler, enligt vilken ”fristerna rörande förfarandet ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall”, är tillämplig på ingivande av inlagor via e-Curia.

Den andra grunden avser att meddelande nr D (2019) 14435 av den 11 april 2019 från Europaparlamentets generaldirektoratet för ekonomi utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, eftersom den har omedelbara verkningar, och att talan om ogiltigförklaring mot nämnda meddelande således kan tas upp till prövning.

Den tredje grunden avser att yrkandet om ogiltigförklaring av meddelande nr D309419 av 8 juli 2019 från Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi – Direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter – Enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter – Enhetschefen, som formulerades i inlagan om justering av yrkandena i ansökan, i enlighet med artikel 86 i tribunalens rättegångsregler, och att nämnda inlaga, om alla krav är uppfyllda, ska anses utgöra ansökan.

Klaganden åberopar tre ytterligare grunder avseende att meddelande nr D (2019) 14435 av den 11 april 2019 och meddelande nr D309419 av den 8 juli 2019 är rättsstridiga.

Den första grunden avser åsidosättande av beslutet av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga.

Den andra grunden avser att Europaparlamentet ansåg att det saknades skäl att underlåta att tillämpa en ogiltig nationell lagstiftning (nämligen den som införts genom den italienska deputeradekammarens presidiums beslut nr 14/2018).

Den tredje grunden avser att Europaparlamentet på ett rättsstridigt sätt tillämpat en nationell lagstiftning som strider mot de grundläggande principerna i unionens rättsordning, däribland främst principen om skydd för berättigade förväntningar, och åsidosatt principen om unionsrättens företräde.

Överklagande ingett den 11 september 2020 av Solar Ileias Bompaina AE av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 3 juli 2020 i mål T-143/19, Solar Ileias Bompaina mot kommissionen

(Mål C-429/20 P)

(2020/C 359/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Solar Ileias Bompaina AE (ombud: A. Metaxas, dikigoros, A. Bartosch, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det överklagade beslutet, och

—	slå fast att talan kan tas upp till prövning och återförvisa målet till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopas två grunder.

Tribunalen gjorde för det första en felaktig rättslig analys av de omständigheter som låg till grund för talan, vilket berodde på att tribunalen inte beaktade innehållet i det klagomål som klaganden hade lämnat in trots att den helt klart förstod innehållet.

Tribunalen tillämpade för det andra ett lika felaktigt beviskrav.

Talan väckt den 18 augusti 2020 – Republiken Litauen mot kommissionen

(Mål T-537/20)

(2020/C 359/15)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Republiken Litauen (ombud: R. Dzikovič och K. Dieninis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet (1) i den del det avser Republiken Litauen och åtgärden om ”tidig pension” (åtgärd 113), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund. Genom denna grund gör sökanden gällande att kommissionen, genom att anta det omtvistade beslutet – varigenom Litauen påfördes en korrigering om 2 186 447,97 euro på grund av brister i den grundläggande kontrollen – gjorde sig skyldig till ett åsidosättande av artikel 52.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 (2), artiklarna 34.6 och 35.1 i förordning (EU) nr 908/2014 (3), samt åsidosatte proportionalitetsprincipen och sin skyldighet att samarbeta.

När kommissionen fastställde omfattningen av överträdelsen av unionsrätten, överträdelsens art och den ekonomiska skada som unionen lidit påförde den Litauen en korrigering i form av ett schablonbelopp, trots att de litauiska myndigheterna utfört kontroller i efterhand på grundval av kriterier som förbättrats i enlighet med den dom som Europeiska unionens tribunal meddelat i målet T-508/15, Republiken Litauen/kommissionen. Dessa kontroller resulterade i en korrekt uppskattning av den skada som verkligen åsamkats unionens egna medel, och omfattningen av överträdelsen av unionsrätten var i själva verket så liten att kommissionen skulle ha kunnat avbryta sin undersökning.

---

(1)  Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/859 av den 16 juni 2020 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 195, 2020, s. 59).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59).

Överklagande ingett den 26 augusti 2020 – Guasch Pubill mot EUIPO –Napkings (Städtrasor, bordslinne)

(Mål T-538/20)

(2020/C 359/16)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Marcos Guasch Pubill (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten R. Guerras Mazón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Napkings, SL (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivningen nr 650 627-0003 (Städtrasor, bordslinne)

Överklagat beslut: Beslut meddelat av trejde överklagandenämnden vid EUIPO den 23 juni 2020 i ärende R 1051/2019-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, bifalla yrkandet om fastställelse av att rättskraft föreligger och förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna,

—

i andra hand, förklara att det saknas fog för de anförda skälen och ogiltigförklara det överklagade beslutet, anta ett nytt beslut i det ogiltigförklarade beslutets ställe, avslå ansökan om ogiltighetsförklaring i dess helhet och återförvisa ärendet till EUIPO för prövning av de ”ytterligare skäl” till vilka myndigheten ännu inte tagit ställning samt förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 52.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002,

—	Åsidosättande av artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002,

—	Åsidosättande av artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002, jämförd med artikel 6 i samma förordning.

Talan väckt den 2 september 2020 – Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium/kommissionen

(Mål T-546/20)

(2020/C 359/17)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Sopra Steria Benelux (Ixelles, Belgien), Unisys Belgium (Machelen, Belgien) (ombud: advokaterna L. Masson och G. Tilman)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Europeiska kommissionen inom ramen för en offentlig upphandling som offentliggjorts med referensen TAXUD/2019/OP/0006 och titeln ”CCN-Evolution: Specification, development, maintenance and 3rd level support of TAXUD IT platforms – Lot A: Evolution services for the CCN/CSI Platform”, — avvisa anbudet från det konsortium som sökandena har bildat, — tilldela konsortium ARHS-IBM kontraktet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena åberopat två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 23 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1). Denna grund avser vidare att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning: — eftersom den inte kontrollerade huruvida anbudsgivarens pris avvek från det normala, och — den inte fann att anbudsgivarens anbud var onormalt lågt.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, vilken bland annat stadfästs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom kommissionen inte tillräckligt motiverade beslutet att inte anse att anbudsgivarens anbud var onormalt lågt.

Överklagande ingett den 3 september 2020 – Jeronimo Martins Polska mot EUIPO – Rivella International (Riviva)

(Mål T-551/20)

(2020/C 359/18)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Jeronimo Martins Polska S.A. (Kostrzyn, Polen) (ombud: advokat R. Skubisz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Rivella International AG (Rothrist, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket Riviva – Registreringsansökan nr 16 888 174

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 1 juli 2020 i ärende R 2420/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, samt motparten vid överklagandenämnden om denne väljer att intervenera, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 3 september 2020 – QB mot ECB

(Mål T-555/20)

(2020/C 359/19)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: QB (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan;

och därmed:

—	ogiltigförklara utvärderingsrapporten av den 8 oktober 2019, avseende år 2015;

—	om så erfordras, ogiltigförklara besluten av den 7 februari 2020 och den 24 juni 2020 om avslag på sökandens förvaltningsbesvär respektive klagomål;

—	förplikta svaranden att ersätta den ideella skada som sökanden åsamkats, uppskattad, i överensstämmelse med rätt och billighet, till 15 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och av vägledningen för betygssättning, bland annat i det att någon ny utvärdering av sökandens arbetsinsats inte företagits; istället har man endast behållit den utvärdering som hade företagits i den ursprungliga utvärderingsrapporten.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av vägledningen för betygssättning och ärendes handläggning samt åsidosättande av omsorgsplikten i det att sökandens utvärderingsrapport inte anger på vilka punkter förbättring skett eller vilka mål som ska eftersträvas, på sätt som anges i vägledningen för betygssättning.

3.	Tredje grunden: I den omtvistade utvärderingsrapporten görs en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheter som nämns däri.