14.7.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/1

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Demografiska utmaningar i EU mot bakgrund av den ekonomiska och utvecklingsmässiga ojämlikheten

(förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet)

(2020/C 232/01)

Föredragande:	Stéphane BUFFETAUT
Medföredragande:	Adam ROGALEWSKI

Begäran från det kroatiska rådsordförandeskapet	Skrivelse av den 10.9.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.3.2020
Antagande vid plenarsessionen	7.5.2020
Plenarsession nr	551 – Plenarsession på distans
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	249/0/12

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Detta yttrande utarbetades innan covid-19-utbrottet. EESK konstaterar dock att covid-19-krisen kommer att få betydande konsekvenser för EU:s framtida politik för att ta itu med de demografiska utmaningarna och den ökande ojämlikheten mellan medlemsstaterna. Kommittén uppmanar i detta avseende EU att utarbeta en relevant politik med ambitiös finansiering för att skydda medborgarna från pandemins skadliga effekter och framför allt den ekonomiska kris som kommer att följa på den, och därmed minska de negativa sociala konsekvenserna. Denna politik bör utarbetas snarast och i samråd med arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället.

1.2

EU:s nuvarande demografiska situation kräver att man anlägger ett helhetsperspektiv som tar in socialpolitik, ekonomisk politik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och sammanhållningspolitik, politik till stöd för familjer och i synnerhet möjligheten att förena arbetsliv och privatliv, särskilda åtgärder för åldrande arbetstagare, strategier för ett aktivt och hälsosamt åldrande, en hållbar och integrationsinriktad invandringspolitik samt åtgärder och strategier för att förebygga kompetensflykt.

1.3

Det är osannolikt att en ny babyboom kommer att inträffa, så det är ytterst viktigt att arbetsmarknadsdeltagandet förbättras för att hantera konsekvenserna av Europas demografiska situation. Arbetslöshets-, undersysselsättnings- och inaktivitetsgraden är alltför hög i alltför många medlemsstater, särskilt bland ungdomar, där arbetslösheten är ungefär dubbelt så hög som den genomsnittliga arbetslösheten i alla medlemsstater. EU måste prioritera kampen mot arbetslösheten.

1.4

Demografisk dynamik handlar till syvende och sist om framtidstro: därför behöver EU en stark ekonomi och en stark socialpolitik. Europeiska kvinnor och män, och särskilt ungdomar, kommer annars att sakna framtidstro, och den sociala och ekonomiska osäkerhet som följer av detta kommer att avskräcka dem från att bilda familj. Det är därför som genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är en mycket viktig förutsättning för att förbättra EU:s demografiska situation. EESK ser därför positivt på kommissionens planer på att utarbeta en handlingsplan för dess genomförande utifrån en bred samrådsprocess.

1.5

Barn får inte vara ett hinder för yrkeslivet eller en källa till fattigdom eller förlorad köpkraft, särskild för större familjer. Det är viktigt att upprätthålla eller införa en stabil och proaktiv familjepolitik och en arbetsmarknadspolitik som sätter människan i centrum, bland annat genom åtgärder för att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv (föräldraledighet, barnomsorg och annat omsorgsansvar, distansarbete, flexibla arbetsformer) samt ekonomiskt stöd och utbildningsstöd. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt ensamstående föräldrar och större familjer, som löper högre risk att drabbas av fattigdom. En stabil och mångfasetterad familjepolitik som är anpassad till den kulturella omgivningen har visat sig fungera väl för att höja födelsetalen.

1.6

Osäkra arbetsvillkor och brist på stabila arbetsmarknadsutsikter samt svårigheter att hyra eller förvärva en lämplig bostad, särskilt i storstadsområden och storstäder, är en realitet för många ungdomar. Detta gör det svårt för dem att planera sin framtid, att frigöra sig och bilda familj. Dessa frågor bör tas upp i större utsträckning, både i EU:s politik och i den nationella politiken.

1.7

Intern rörlighet är en av EU:s grundläggande friheter som stärker Europas konkurrenskraft och skapar möjligheter för medborgarna. När det gäller rörlighet, kompetensflykt och arbetskraftsflykt kopplad till intern rörlighet inom EU är social och ekonomisk uppåtgående konvergens i medlemsstaterna det bästa svaret, men detta kräver tid. Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden måste särskilt inriktas på att hjälpa EU-medlemsstater med en svagare ekonomisk utveckling att ta fram projekt som förbättrar deras sociala och ekonomiska utveckling för att de ska förbli eller bli attraktiva för den egna befolkningen. Åtgärder som uppmuntrar människor att återvända till sina ursprungsländer kan övervägas med sikte på vara ömsesidigt berikande.

1.8

Den ekonomiska och sociala miljön är en viktig faktor för attraktionskraften. EESK anser att man vid sidan av familjeorienterade investeringar bör prioritera investeringar i effektiva offentliga tjänster eftersom de lägger grunden för framtiden. Ökade offentliga investeringar i medlemsstaterna kan främjas med hjälp av en ”gyllene regel” för investeringar för sociala ändamål, för att möjliggöra större flexibilitet i fråga om budgetreglerna.

1.9

Invandring kanske inte i sig kan lösa Europas demografiska utmaning, men den kan bidra till att hantera den. På kort sikt kan invandring ha en positiv inverkan på befolkningens och arbetskraftens tillväxt, förutsatt att den åtföljs av en rättvis och hållbar integrationspolitik för att hjälpa nyanlända att etablera sig och undvika integrationssvårigheter.

2. Lägesrapport

2.1

Befolkningstalen påverkas av födelsetal, dödlighet och migration. Även om situationen skiljer sig åt från land till land ser vi en allmän konvergens i EU mot sjunkande födelsetal och dödstal. Även om det finns vissa skillnader mellan länderna ligger födelsetalen i medlemsstaterna ofta betydligt och varaktigt under tröskeln för generationsåterväxt. Även mot bakgrund av den globala tendensen i riktning mot minskad dödlighet och sjunkande födelsetal (den demografiska transitionen) utmärker sig Europa i detta avseende.

2.2

Från 1950–1989 låg den årliga befolkningstillväxten i Europa alltid över 2 miljoner. Sedan 1990 har tillväxten legat under 1,5 miljoner per år. Samtidigt var den genomsnittliga demografiska tillväxten i resten av världen klart högre än i Europa. År 1950, t.ex., stod Europa för 21,7 % av världens befolkning, men 2017 mindre än 10 %. Europas demografiska tyngd har aldrig varit lägre (1).

2.3

När det gäller födelsetalen ägde 12 miljoner födslar rum i Europa varje år mellan 1952 och 1961. Denna siffra sjönk till 7,3 miljoner år 2000. Det har skett en svag ökning på grund av migrationen, som fört relativt unga invånare till Europa och ökat födelsetalen i en minoritet av EU-länderna. Antalet födslar varierar för närvarande mellan 7–8 miljoner per år.

2.4

Detta måste betraktas mot bakgrund av dödligheten. Dödligheten både ökar och minskar: den går upp på grund av att många generationer uppnått en hög ålder; den går ned tack vare förbättrade medicinska villkor och en hälsosammare livsstil, vilket ökat den förväntade livslängden i Europa (78 år för män, 83 år för kvinnor i EU-28). Totalt sett har antalet dödsfall i Europa legat på 8–8,5 miljoner per år sedan 1992.

2.5

Sedan 1994 minskar befolkningen i Europa varje år: en negativ naturlig balans till följd av att dödstalen överskrider födelsetalen. Denna befolkningsminskning har drabbat Tyskland, Bulgarien, Kroatien, Spanien, Estland, Finland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Portugal, Rumänien och Slovenien.

2.6

Trots migrationen, som utgörs av personer som är yngre än den inhemska befolkningen, går utvecklingen i 2000-talets Europa mot en åldrande befolkning. Personer i åldern 65 år eller äldre som andel av den totala befolkningen ökade från 12,5 % år 1989 till 18,8 % år 2019. EESK har redan framhållit att sysselsättningsgraden bland befolkningen i arbetsför ålder är viktigare än äldreförsörjningskvoten, dvs. förhållandet mellan andelen personer i arbetsför ålder och andelen personer över 65 år. Det finns således ett behov av att frigöra de arbetslösas och undersysselsattas arbetskapacitet. En bättre integrering av invandrare på arbetsmarknaden och tillgång till utbildning för arbetslösa och personer med osäkra anställningar är avgörande för att komma till rätta med den demografiska utmaningen kopplad till livslängd.

2.7

Vissa medlemsstater måste hantera en stor inomeuropeisk rörlighet till andra medlemsstater med högre levnadsstandard, vilket förvärrar problemen i anknytning till befolkningens åldrande, eftersom det främst är de yngre åldersgrupperna som flyttar. De berörda länderna upplever en arbetskraftsflykt inom alla kvalifikationsnivåer och framför allt en oroväckande kompetensflykt; de har investerat i utbildningssystem som sedan gynnar andra länder som kan erbjuda bättre arbetsvillkor och sociala villkor. År 2018 hade 36 % av EU:s rörliga arbetstagare en hög utbildningsnivå, 40 % en medelhög nivå och 23 % en lägre utbildningsnivå. Ändå var bara 20 % anställda i högkvalificerade yrken, 60 % i yrken som kräver medelhög utbildning och 20 % i lågkvalificerade yrken (2).

2.8

Att arbetskraften flyttar till de ekonomiskt starkare medlemsstaterna leder också till en påskyndad utveckling mot en åldrande och minskande befolkning i de östra medlemsstaterna. Om denna utflyttning fortsätter i samma takt kommer andelen av befolkningen i Östeuropa som är 65 år eller äldre att vara större än i de västeuropeiska länderna (3).

2.9

Att arbetskraften flyttar från östeuropeiska länder till rikare medlemsstater beror främst på skillnader i löner, socialt skydd och sociala normer, som fortfarande är betydligt lägre än i de gamla medlemsstaterna. Löneskillnaderna mellan östra och västra Europa minskade fram till krisen bröt ut, men den uppåtgående lönekonvergensen i Östeuropa stannade upp i kölvattnet av krisen (4). I vissa medlemsstater i öst har den stora utvandringen lett till arbetskraftsbrist.

2.10

Samtidigt ökade migrationen från södra till västra Europa till följd av den ekonomiska krisen (5) och dess konsekvenser. I detta fall ledde de dåliga utsikterna på arbetsmarknaden, bland annat den höga arbetslösheten, till en starkare migration från södra till västra Europa bland alla arbetstagare, oavsett utbildning.

2.11

Det finns även faktorer som bidrar till migration och som inte är strikt ekonomiska, såsom rättsliga, kulturella och sociala villkor. Vissa människor lämnar till exempel sitt land för mer utvecklade välfärdsstater som tillhandahåller bättre socialt skydd och hälso- och sjukvård. Vissa personer kan också diskrimineras på grund av religion, etniskt ursprung eller sexuell läggning och flyttar därför till medlemsstater där samhället och rättssystemet är mer välkomnande och skyddande. Som helhet är det svårt att mäta omfattningen av denna rörlighet och dess inverkan på demografin.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK efterlyser ett helhetsgrepp för att ta itu med de demografiska utmaningarna. Där skulle inte bara födelsetalen ingå utan även frågan om balans mellan arbetsliv och privatliv, sysselsättning, jämställdhet, en stabil familjepolitik, regional- och sammanhållningspolitik samt kvaliteten på offentlig infrastruktur och offentliga tjänster.

3.2

När demografi diskuteras är det barn, mödrar och fäder det handlar om, inte bara siffror och statistik. Det handlar om människor och deras livsplaner, oberoende av vilken typ av familj det rör sig om. De europeiska samhällena måste ge stöd och skydd åt de mest utsatta, i det här fallet barnen, vars rättigheter och intressen måste ha företräde.

3.3

EESK har antagit en rad yttranden om demografifrågan. I vissa av dem har kommittén framhållit att de länder som har en solid familjepolitik – vilken också omfattar diversifierade bestämmelser och återspeglar kulturen i de berörda medlemsstaterna – befinner sig i en bättre demografisk situation än de länder som inte har någon eller en svag sådan politik (6). I andra har vi betonat vikten av en solid arbetsmarknadspolitik som bygger på högt arbetsmarknadsdeltagande och sysselsättning av hög kvalitet som ett ändamålsenligt sätt att hantera de demografiska utmaningarna (7).

3.4

EESK menar att redan finns strategier som kan användas för att hantera de demografiska utmaningarna, särskilt mot bakgrund av den ekonomiska och utvecklingsmässiga ojämlikheten. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett viktigt instrument för att uppnå uppåtgående social och ekonomisk konvergens i EU, vilket också hjälper till att ta itu med de demografiska utmaningarna.

3.5

Det är EESK:s uppfattning att en miljö som ger människor ekonomisk och social stabilitet och anständiga levnads- och arbetsvillkor – här har arbetsmarknadens parter en betydelsefull roll – är avgörande för att säkerställa en positiv demografisk utveckling i EU. Detta innebär mer investeringar i social infrastruktur, familjepolitik, offentliga tjänster av hög kvalitet och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

3.6

Om man tittar på den politik som är demografiskt ändamålsenlig så visar det sig att den kombinerar olika åtgärder som är stabila över tid. Detta är viktigt eftersom ett föräldra- och familjeprojekt per definition är långsiktigt. När det gäller familjepolitiken bör särskild uppmärksamhet riktas åt familjer som löper risk att drabbas av fattigdom, såsom ensamstående föräldrar och större familjer. Det är viktigt att komma ihåg att den näst vanligaste orsaken till fattigdom, efter arbetslöshet, är splittring av familjen och att risken för fattigdom ökar med antalet underhållsberättigade barn i ett hushåll. EESK har efterlyst en anständig minimiinkomst i EU (8).

3.7

EESK betonar den viktiga roll som offentliga tjänster spelar när det gäller socialpolitiken och stödet till familjer. Tillgängliga omsorgs- och assistanstjänster av god kvalitet till rimliga priser (för barn, personer med funktionsnedsättning och äldre) är a och o för att hantera de demografiska utmaningarna och främja befolkningstillväxten. Underinvesteringen i offentliga tjänster har lett till brist på personal och lämplig infrastruktur. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt barnomsorg och utbildning samt äldrepolitiken. Ett av de områden där bristen på investeringar är som mest uppenbar är långtidsvården och hälso- och sjukvården för äldre (9).

3.8

EESK efterlyser ökade investeringar i offentliga tjänster och i socialpolitik för att möta de demografiska utmaningarna. EESK upprepar sin ståndpunkt att ökade offentliga investeringar i medlemsstaterna kan främjas med hjälp av en ”gyllene regel” för investeringar för sociala ändamål, för att möjliggöra större flexibilitet i fråga om budgetreglerna. Befintliga och framtida EU-medel, särskilt investeringsplanen för Europa, bör inriktas mer på sociala investeringar, familjestöd och främjande av jämlikhet, som bör få höjda anslag, eftersom detta kommer att bidra till att hantera de demografiska utmaningarna.

3.9

EESK betonar värdet och betydelsen av det oavlönade arbete som i huvudsak utförs av kvinnor, vilka, på grund av familjesolidaritet, i huvudsak bär kostnaderna för omsorg och assistans, försörjer familjer och kompenserar för bristen på offentlig infrastruktur. Detta faktiska arbete erkänns sällan som just arbete, trots att obetalt omsorgs- och hushållsarbete uppskattas till mellan 10 och 39 % av bruttonationalprodukten i världen (10). Det är viktigt, och rättvist, att uppmärksamma och stödja det arbete som utförs av oavlönade omsorgsgivare, vanligtvis familjemedlemmar, som har valt att inte arbeta för att ge omsorg och assistans till familjemedlemmar som är sjuka eller har funktionsnedsättningar eller andra behov, genom att bland annat tillhandahålla tillräckliga investeringar i vård- och omsorgsinfrastruktur. Medlemsstaterna bör uppmuntras att erkänna detta arbetes ekonomiska, sociala och moraliska värde genom att ge omsorgsgivarna lämplig status och ekonomiskt stöd samt genom att skydda deras sociala trygghetsförmåner.

3.10

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot landsbygdsbefolkningen, som åldras ännu snabbare än befolkningen som helhet. En tydlig tendens på landsbygden i hela Europa är att befolkningen minskar, eftersom unga människor tenderar att flytta till storstäder eller andra städer för utbildning och arbete. Att trygga levnadsstandarden, inklusive hyggliga arbetsmarknadsutsikter, samt att investera i infrastruktur, offentliga tjänster och utbildning skulle vara en av nyckelåtgärderna för att motverka avfolkningen i landsbygdsområden och små och medelstora landsortsstäder.

3.11

EESK understryker den viktiga roll som det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadsparterna spelar i diskussionerna om och utvecklingen av strategier för de demografiska utmaningarna.

4. Vikten av sysselsättning av god kvalitet, proaktiv arbetsmarknadspolitik och politik som främjar en balans mellan arbete och privatliv.

4.1

EESK anser att en proaktiv arbetsmarknadspolitik som bidrar till att skapa stabila arbetstillfällen och till arbetstagarnas välbefinnande är en viktig och ändamålsenlig åtgärd för att hantera de demografiska utmaningarna. Faktum är att den europeiska befolkningens inkomster till största delen kommer från arbete, och utan jobbskapande åtgärder, dynamiska arbetsmarknadsutsikter, trygghet på arbetsmarknaden och sysselsättning av god kvalitet är det svårt att bilda familj och se till att den får anständiga levnadsvillkor. Genom kollektivförhandlingar kan arbetsmarknadens parter ge ett viktigt bidrag till att förbättra löne- och arbetsvillkoren samt de sociala villkoren.

4.2

EESK noterar rapporten om demografiska scenarier för EU (11), där det anges att det mest genomförbara och effektiva sättet att hantera de negativa konsekvenserna av befolkningens åldrande varken är att fokusera på högre födelsetal eller ökad migration utan i stället på ökat arbetsmarknadsdeltagande. På medellång och lång sikt behövs en mer balanserad demografi för att säkerställa balansen mellan våra sociala utgifter och dynamiken i vår ekonomi.

4.3

Åtgärder för att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande är ytterst viktiga för att sörja för anständiga levnadsförhållanden för familjer och ge barn och föräldrar ett värdigt liv. EESK noterar kommissionsordförandens föresats att ”säkerställa att varje arbetstagare i vår union har en rimlig minimilön” (12). Mot denna bakgrund kommer EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om ”Rimliga minimilöner i Europa”.

4.4

Arbetstillfällen av god kvalitet – som är en förutsättning för ekonomisk stabilitet, tillgång till fortbildning för att förbättra arbetstagarnas färdigheter och kompetens samt möjligheterna att kombinera säkra och flexibla arbetsvillkor – är ett sätt att stödja den demografiska tillväxten. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot deltidsarrangemang eller flexibla arbetsformer i syfte att förbättra möjligheterna att förena arbetsliv och privatliv. En åtgärd som möjliggör en bättre balans mellan arbete och privatliv och skydd av familje- och privatlivet i en tid av tilltagande digitalisering är rätten att koppla ned, vilket EESK anser vara god praxis (13).

4.5

I tidigare yttranden (14) har EESK efterlyst en proaktiv jämställdhetspolitik för att undanröja löneklyftan mellan kvinnor och män och främja åtgärder som gör det lättare att förena arbetsliv och privatliv. Studier visar att det är fördelaktigt för familjer, liksom för den europeiska ekonomin och konkurrenskraften, att män tar på sig omsorgsrelaterade uppgifter. Om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ökade skulle det bli möjligt att ta tillvara deras potential vid en tidpunkt då EU:s arbetskraft minskar och dess befolkning åldras.

4.6

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt unga arbetstagare som är eller kanske kommer att bli föräldrar. Den genomsnittliga ungdomsarbetslösheten i EU är fortfarande högre än bland den förvärvsarbetande befolkningen generellt och kan variera mellan 5 och 40 % i vissa länder (15). Unga människor drabbas också särskilt hårt av osäkra arbetsvillkor (16). Bristen på jobbskapande åtgärder, dynamiska arbetsmarknadsutsikter, trygghet på arbetsmarknaden samt svårigheter att hyra eller förvärva en lämplig bostad gör det dessutom svårt för dem att planera sin framtid och att frigöra sig, stadga sig och bilda familj. Tillgången till sysselsättning av god kvalitet för unga bör utvecklas: det skulle ge dem den säkerhet de behöver för att bilda familj.

4.7

I andra änden av generationskedjan finns det ett behov av politiska åtgärder för att stödja äldre arbetstagare på arbetsmarknaden så att de kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern i sitt land (17). Detta skulle kunna åstadkommas genom att man förbättrar sysselsättningsmöjligheterna och arbetsvillkoren för att skapa arbeten som på ett bättre sätt tar hänsyn till äldre människors behov. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bekämpningen av åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.

4.8

Särskild uppmärksamhet bör även ägnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, med tanke på att åldrandet medför en ökad risk för att utveckla hälsoproblem. Därför är det viktigt att organisera arbetet och utforma arbetsplatser på ett sådant sätt att dessa sjukdomar kan förhindras och så att fler arbetstagare kan arbeta fram till den normala pensionsåldern (18).

5. Familjepolitikens betydelse för att uppnå en dynamisk demografi

5.1

Medlemsstater som bedriver en aktiv familjepolitik har högre födelsetal än de som inte har någon eller som har en svag familjepolitik. Att ha barn – vilket säkerställer Europas framtid – ska inte påverka levnadsstandard eller karriärmöjligheter negativt, är syftet. För att åstadkomma detta är det nödvändigt att blanda skatteåtgärder, sociallagstiftning, direkt ekonomiskt stöd och effektiva offentliga tjänster till ett överkomligt pris, inklusive barnomsorgssystem. Denna politik är effektiv när den genomförs (19). Men för att förbli effektiv måste den vara hållbar och utgöra en stabil rättslig grund.

5.2

Denna familjepolitik är dock en del av en bredare ram som garanterar dess ändamålsenlighet: arbetstillfällen, ekonomisk och social dynamik, en familjevänlig kultur, anpassad bostadspolitik, ett effektivt utbildningssystem och miljöpolitik. I slutändan är familjeliv och arbetsliv några av de viktigaste angelägenheterna för Europas män och kvinnor, så det europeiska samhället måste prioritera dessa frågor.

5.3

Demografi är ett område som kräver långsiktigt arbete och samordnade europeiska insatser. EU bör ta fram gemensamma riktlinjer som bygger på solidaritet mellan generationerna och jämställdhet, med beaktande av nationella kulturella och socialpolitiska skillnader. Europeiska unionens nuvarande situation kräver också åtgärder för att höja födelsetalen. Eftersom det har sagts ”att reglera är att planera” är det viktigt att agera i dag.

6. Migration, inbegripet rörlighet inom EU

6.1

När det gäller invandringens roll för att hantera de demografiska utmaningarna upprepar EESK sin ståndpunkt att ”invandring har en positiv inverkan på befolkningens och arbetskraftens tillväxt. Om den naturliga befolkningstillväxten blir negativ kan invandringen bidra till att hålla kvar den totala befolkningen och arbetskraften på en jämn nivå. Invandringen är visserligen inte den slutliga lösningen på hur konsekvenserna av befolkningens åldrande i Europa ska kunna hanteras. Den skulle icke desto mindre även kunna avhjälpa brist på arbetskraft och färdigheter som inte beror på befolkningsutvecklingen” (20).

6.2

Man bör också vara försiktig med att uppmuntra en systematisk migration av högutbildad och högkvalificerad arbetskraft vilket ytterligare förvärrar kompetensunderskottet gentemot utvecklingsländerna och inverkar negativt på deras ekonomiska och sociala utveckling. Det är också viktigt att bedriva en aktiv politik för mottagande och integration för att undvika svårigheter för migranter att etablera sig i ett nytt land och i en ny kultur.

6.3

Medborgarnas fria rörlighet är en grundläggande frihet i unionen. En omfattande rörlighet inom EU kan dock medföra särskilda utmaningar för ursprungsmedlemsstaterna, såsom att påskynda utvecklingen mot en åldrande arbetskraft och förlusten av arbetskraft och kompetens, och för de mottagande medlemsstaterna.

6.4

Frågan är huruvida denna rörlighet inom EU är irreversibel eller endast tillfällig och om människor som regel kommer att återvända till sina ursprungsländer. Faktum är att en stor andel av de personer som lämnar hemlandet återvänder hem inom två år. Det är en form av cirkulär rörlighet. Sådan rörlighet är ömsesidigt berikande för de berörda länderna. För att detta ska bli vanligare måste det finnas en uppåtgående ekonomisk och social konvergens mellan öst och väst och mellan syd och väst. Att minska den befintliga klyftan är det bästa sättet att bromsa detta bortfall av arbetskraft.

Bryssel den 7 maj 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Gérard-François Dumont ”Vue de ses frontières, une Europe vieillissante mais attractive pour les migrants” (”Europa åldras men betraktas som attraktivt av migranter utanför gränserna”), Diploweb, La revue géopolitique, 3.11.2019.

(2) https://www.etui.org/Publications2/Working-Papers/Why-central-and-eastern-Europe-needs-a-pay-rise

(3) Demographic Scenarios for the EU, 2019, https://ec.europa.eu/jrc/en/publication/eur-scientific-and-technical-research-reports/demographic-scenarios-eu

(4) https://www.etui.org/Publications2/Working-Papers/Why-central-and-eastern-Europe-needs-a-pay-rise

(5) Årsrapport för 2018 om arbetskraftens rörlighet inom EU, slutrapport.

(6) EUT C 218, 23.7.2011, s. 7 och EUT C 161, 13.7.2007, s. 66.

(7) EUT C 318, 29.10.2011, s. 1 och EUT C 14, 15.1.2020, s. 60.

(8) EUT C 190, 5.6.2019, s. 1.

(9) EUT C 71, 24.2.2016, s. 46.

(10) https://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=E/CN.6/2017/3

(11) Demographic Scenarios for the EU, 2019.

(12) EUT C 62, 15.2.2019, s. 142.

(13) EUT C 14, 15.1.2020, s. 52.

(14) EUT C 129, 11.4.2018, s. 44 och EUT C 110, 22.3.2019, s. 26.

(15) Tal av Ursula von der Leyen.

(16) EUT C 14, 15.1.2020, s. 60.

(17) EUT C 62, 15.2.2019, s. 142.

(18) https://osha.europa.eu/sites/default/files/publications/documents/Work-related_MSDs_prevalence_costs_and_demographics_in_the_EU_report.pdf

(19) EUT C 14, 15.1.2020, s. 60.

(20) EUT C 110, 22.3.2019, s. 1.

14.7.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/8

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft

(förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet)

(2020/C 232/02)

Föredragande:	Tatjana BABRAUSKIENĖ
Medföredragande:	Pavel TRANTINA

Begäran från det kroatiska rådsordförandeskapet	Skrivelse, 10.9.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	24.9.2019
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.3.2020
Antagande vid plenarsessionen	7.5.2020
Plenarsession nr	551 – Plenarsession på distans
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	254/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar inriktningen i uppdragsbeskrivningen till kommissionsledamot Nicolas Schmit (1) på att genomföra och uppdatera kompetensagendan, fokusera på att kartlägga och åtgärda kompetensbrister och stödja omskolning som en del av den rättvisa omställningen, samt undersöka tanken på att föreslå individuella lärandekonton som ett möjligt sätt att ge vuxna (både anställda och arbetslösa) möjlighet att tjäna in utbildningsrättigheter och använda dem för kvalitetssäkrad utbildning.

1.2

EESK stöder rådets slutsatser om vikten av politik för livslångt lärande för att stärka samhällen så de kan hantera den tekniska och gröna omställningen till stöd för en hållbar tillväxt för alla (2), som antogs den 8 november 2019, där kommissionen uppmanas att ”uppdatera effektiviteten, skalan och målgrupperna i den nuvarande politiken för livslångt lärande så att den bättre kan möta de utbildningsbehov som uppstår i och med förändringarna av samhället och arbetslivet, bland annat genom att ytterligare utveckla det europeiska utbildningsområdet” (3).

1.3

EESK uppskattar att en av prioriteringarna för det kroatiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd (4) är investeringar i forskning och innovation, ökad tillgång till livslångt lärande av hög kvalitet och utveckling av ny kompetens som är anpassad till framtidens arbetstillfällen.

1.4

EESK välkomnar att kommissionen i sitt meddelande ”Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar” (5) – där det fastställs att kompetens är avgörande för framtiden – uppmuntrar EU:s medlemsstater att erbjuda inkluderande utbildning av god kvalitet från tidig ålder och stödja människor i deras fortlöpande utveckling under hela yrkeslivet.

1.5

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att genomföra den första och den fjärde principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i syfte att säkerställa god, inkluderande utbildning och livslångt lärande som en rättighet för alla medborgare i Europa både på och utanför arbetsplatsen, och stödja genomförandet av dessa principer med hållbar offentlig finansiering i överenskommelse med arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

1.6

EESK skulle vilja se ett särskilt fokus på de mest utsatta samhällsgruppernas tillgång till möjligheter till livslångt lärande. Ändamålsenligt stöd bör ges till arbetstagare på alla kompetens- och kvalifikationsnivåer och i företag och organisationer av alla storlekar, oavsett geografiskt område, samtidigt som man säkerställer hållbar finansiering från offentliga myndigheter, företag och fackföreningar, till exempel genom individuella lärandekonton eller andra system och verktyg i enlighet med nationell praxis.

1.7

EESK föreslår att kommissionen ska bli mer ambitiös när det gäller att fastställa indikatorer och riktmärken för livslångt lärande, särskilt för vuxnas – inklusive anställdas – deltagande i utbildning, inom relevanta politiska ramar och den kommande strategiska ramen Utbildning 2030. Kommissionen bör se till att EU:s finansieringsinstrument, såsom Erasmus+, Europeiska socialfonden (ESF), InvestEU, investeringsplanen för ett hållbart Europa, Fonden för en rättvis omställning och andra relevanta EU-fonder, stöder uppnåendet av dessa riktmärken på ett ändamålsenligt sätt och i samverkan med varandra.

1.8

Dessutom uppmanar EESK EU-institutionerna att enas om en enda, inkluderande ram för nyckelkompetenser som omfattar mer än skolutbildning, för att på så sätt tillgodose behovet av vuxenutbildning och förvärvande av livskunskaper, och i synnerhet betona färdigheten ”att lära sig att lära” och färdigheterna för demokratiskt medborgarskap, som är nödvändiga för att hjälpa vuxna att spela en aktiv roll i samhället. EESK efterlyser också ökade investeringar i icke-formella och informella lärandemiljöer, som är särskilt viktiga när det gäller att förvärva dessa kompetenser.

1.9

EESK anser att det inom ramen för den europeiska planeringsterminen är nödvändigt att skapa samstämmighet mellan kommissionens krav på hållbara investeringar i utbildning och kravet på optimeringsåtgärder, som i vissa fall skadar sådana investeringar. De offentliga investeringarna i livslångt, och särskilt vuxnas, lärande måste ökas i alla medlemsstater.

1.10

EESK upprepar sin uppmaning om större fokus på sociala investeringar, bl.a. i utbildning och livslångt lärande. EESK föreslår att man diskuterar om den ”gyllene regeln”, dvs. att undanta framtidsinriktade offentliga investeringar från beräkningen av offentliga nettounderskott inom ramen för EMU:s finanspolitiska regler, också skulle kunna tillämpas på sociala investeringar som stöds med strukturfondsmedel.

1.11

EESK uppmanar de framtida EU-ordförandeskapen och kommissionen att fortsätta att stärka samarbetet mellan beslutsfattare på högsta nivå i enlighet med initiativet med det gemensamma rådsmötet mellan EU:s finans- och utbildningsministrar, för att diskutera hur man kan säkerställa hållbar offentlig finansiering för utbildning, i synnerhet vuxenutbildning. Man måste också samarbeta med ministrarna för sysselsättning och sociala frågor. Sådant samarbete bör också äga rum på nationell nivå.

1.12

EESK uppmanar medlemsstaterna att sörja för ändamålsenligt stöd till anställda och arbetslösa som har svårt att få tillgång till god, inkluderande vuxenutbildning genom att säkerställa riktad finansiering till behövande, till exempel arbetslösa, personer med atypisk anställning, lågutbildade, personer med funktionsnedsättning, äldre personer och personer från socioekonomiskt missgynnade grupper, samtidigt som jämställdhetsaspekten beaktas.

1.13

EESK föreslår att åtgärder såsom att fastställa indikatorer för offentliga och privata investeringar i yrkesutbildning och arbetstagarnas tillgång till betald ledighet för utbildning bör övervägas i enlighet med sysselsättningspolitisk riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och arbetskraftens kompetens (6), där medlemsstaterna uppmanas att eftersträva att säkerställa att intjänade utbildningsrättigheter förs över vid övergången mellan olika anställningar. Detta bör göra det möjligt för alla att förutse och bättre anpassa sig till arbetsmarknadens behov.

1.14

EESK anser att medlemsstaterna bör stödja den offentliga sektorn, samt ideella utbildningsanordnare och organisationer i det civila samhället, för att upprätthålla finansieringen av tillhandahållandet av inkluderande och mer tillgängligt livslångt lärande av god kvalitet. Den höga kvaliteten på utbildningsutbudet bör säkerställas genom goda kvalitetssäkringsmekanismer som stöds av t.ex. Eqavet och andra verktyg.

1.15

EESK föreslår att man för att säkerställa ändamålsenliga investeringar i kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare i företag behöver ytterligare uppgifter om företagens investeringar och myndigheternas finansiella stöd. De egna bidragen från arbetstagare, fackföreningar och andra parter bör analyseras ordentligt och bidra till politiska diskussioner, med fokus på investeringar i olika färdigheter.

1.16

EESK anser att demokratisk styrning av utarbetandet och genomförandet av politiken för livslångt lärande, inbegripet verklig social dialog och samråd med det organiserade civila samhället, gör investeringarna mer ändamålsenliga när det gäller att uppnå de politiska målen.

1.17

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom de tillgängliga EU-fonderna, som också bör stödjas med nationella resurser. Den kommande fleråriga budgetramen bör under alla omständigheter motverka begränsningen av budgetmöjligheterna för livslångt lärande på medlemsstats- och EU-nivå. Själva programmen bör bli mer inkluderande, enklare och mer hanterliga för mindre stödmottagare och mindre projekt.

1.18

EESK påpekar att det är viktigt att regelbundet se över hur ändamålsenliga finansiella och icke-finansiella stödåtgärder är när det gäller att nå specifika grupper av vuxna och hur effektiv resursanvändningen är. Det behövs kraftfulla övervaknings- och utvärderingsordningar. Resultaten av utvärderingarna bör bidra till och ligga till grund för beslutsfattandet när det gäller livslångt lärande.

1.19

EESK anser att det finns ett behov av finansieringsmekanismer som mobiliserar nationella resurser och omfattar lämplig kostnadsdelning mellan offentliga myndigheter och privata organ samt enskilda personer och andra berörda parter (t.ex. arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare och icke-statliga organisationer).

1.20

EESK anser att en mer nyanserad förståelse av inlärningsmiljöernas behov måste integreras i politiken för utbildning och livslångt lärande, med utgångspunkt i den övergripande principen om att stödja inlärarnas individuella och unika potential. Detta innebär att man, bl.a. genom oförminskade investeringar, erkänner värdet av inlärningsmiljöer utanför den formella utbildningen som dynamiska knutpunkter för kompetensutveckling, från vilka även den formella utbildningen kan utnyttja sakkunskap i fråga om att anta mer inkluderande och innovativa metoder för att tillgodose inlärarnas behov.

1.21

För ett framgångsrikt livslångt lärande uppmanar EESK alla beslutsfattare i EU och medlemsstaterna att ta itu med följande utmaningar för miljöer för livslångt lärande och att ge finansiellt stöd till lösningar på dessa frågor, i enlighet med sina ansvarsområden:

1.21.1

Utforma och genomföra långsiktiga strategier för att främja samarbete mellan anordnare av formellt, icke-formellt och informellt lärande ur ett inlärarcentrerat perspektiv.

1.21.2

Se till att inlärarna kan spela en aktiv roll i sina inlärningsvägar genom att främst utforma dessa utifrån deras behov.

1.21.3

Hjälpa inlärare i alla åldrar och från alla bakgrunder att få tillgång till, kombinera och röra sig mellan olika former av lärande, i enlighet med deras personliga behov och förmåga.

1.21.4

Behandla valideringen av icke-formellt och informellt lärande (i enlighet med rådets rekommendation om validering (7)) som en brådskande prioritering.

1.21.5

Förbättra tillhandahållandet av möjligheter till livslångt lärande på lokal nivå genom att utnyttja befintlig samhälls- och utbildningsinfrastruktur.

2. Allmän bakgrund

2.1

Enligt rådets definition (8) sträcker sig livslångt lärande från förskoleverksamhet och barnomsorg till efter pensioneringen och omfattar hela skalan av formellt, icke-formellt och informellt lärande, som har till syfte att förbättra kunskap, färdigheter och kompetenser ur ett personligt, medborgerligt, socialt och/eller sysselsättningsrelaterat perspektiv. Inom livslångt lärande anses varje person vara ett lärande subjekt, och livslångt lärande gör det möjligt för alla personer att förvärva relevant kunskap för att delta som aktiva medborgare i kunskapssamhället och på arbetsmarknaden samt underlättar fri rörlighet för EU-medborgare. I detta yttrande ligger fokus på hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft.

2.2

Inlärning sker överallt och ständigt, aktivt och passivt, i formella, informella och icke-formella sammanhang. Därför måste en mer nyanserad förståelse av inlärningsmiljöerna integreras i politiken för utbildning och livslångt lärande, med utgångspunkt i den övergripande principen om att stödja inlärarnas individuella och unika potential. Både ”livsvid” och ”livslång” utbildning bör stödjas med hållbar offentlig finansiering, och särskilt fokus bör läggas på äldre generationer, med resurser för att tillhandahålla medel som är anpassade till deras sätt att lära sig. EESK upprepar (9) därför att finansieringen på både EU-nivå och nationell nivå bl.a. måste investera i högkvalitativ, inkluderande utbildning, som bör vara tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla och inriktad på arbetsmarknadens nuvarande och framtida behov. Avkastningen från vuxenutbildning kan betraktas som lika hög som den från grundläggande och t.o.m. högre utbildning (10).

2.3

Inverkan av globala trender, såsom ekonomiska, tekniska, miljömässiga, sociala och industriella förändringar till följd av den digitala revolutionen, är enorm – från ekonomi, innovation, vetenskap och utbildning till hälsa, hållbarhet och styrning – och omvandlar snabbt arbetslivet och kompetensprofilerna för många yrken. Förändringstakten gör det nödvändigt med kontinuerlig skolning, omskolning och kompetenshöjning för alla medborgare under hela livet, med särskilt fokus på att tillhandahålla ändamålsenligt stöd till arbetstagare och arbetslösa samtidigt som man säkerställer hållbar finansiering från offentliga myndigheter och företag genom individuella lärandekonton och andra verktyg.

2.4

Samtidigt gör den omvälvande karaktären hos dessa förändringar att det blir allt svårare att förutsäga framtida kompetensbehov. Kompetensutbudet utvecklas också, men det tar tid att anpassa sig till nya kompetensbehov. Även om arbetsgivarna understryker vikten av vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, digitala färdigheter och yrkesutbildning, sker det nu också en övergång till mjuka/generella färdigheter (11) som gör att människor kan anpassa sig till arbetsmiljöer och olika livssituationer (12). Dessa färdigheter utvecklas vanligtvis i organisationer som erbjuder icke-formell utbildning (ungdomsorganisationer osv.) och hållbart finansiellt stöd till dessa anordnare är mycket viktigt.

2.5

Dessutom är det viktigt att investera nu i strategisk utveckling av nya utbildningsprogram. De är viktiga politiska verktyg för att reagera på kompetensbehov och kompetensunderskott, och det kan ta tid innan investeringar i dem visar resultat, särskilt beträffande program på högre nivåer och med längre varaktighet. För att informera utbildningssystemet tillräckligt långt i förväg är det mycket viktigt att systematiskt förutse kompetensbehoven för att möjliggöra strategiska svar och förebygga kompetensglapp (13).

2.6

I samband med covid-19-pandemins utbredning i världen den senaste tiden har vi kunnat se att lärandet vid behov snabbt kan anpassas till ändrade förhållanden. Inlärarna utvecklar många nya metoder, såsom självständigt eller projektbaserat lärande, blir nyfiknare och förbättrar sina digitala färdigheter för att kunna delta i distansundervisning. En rad olika digitala plattformar, som tillhandahålls kostnadsfritt, används. Med hjälp av grundläggande generella färdigheter kan både inlärare och lärare anpassa sig till denna förändring. När livet återgått till det normala bör samhället dra lärdom av denna erfarenhet och fortsätta att utveckla och investera tillräckliga resurser i dessa metoder och färdigheter, så att alla inlärare, oavsett social situation, kan ta del och dra nytta av dem.

3. Politisk bakgrund

3.1

I kommissionens meddelande ”Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar” (14) framhålls att kompetens är avgörande för framtiden. Kompetens ger människor möjlighet att dra nytta av en snabbt föränderlig arbetsplats. Hälften av den nuvarande arbetskraften kommer att behöva uppdatera sin kompetens inom de närmaste fem åren, och de digitala och gröna omställningarna kommer att kräva ny kompetens. Yrkesutbildning kan tillsammans med lärlingsutbildningar främja både ungdomars och vuxnas anställbarhet och tillgodose företagens föränderliga behov.

3.2

EESK påminner om att rätten till utbildning fastställdes i Unescos stadga (1945) under rubriken ”utbildning åt alla” och att livslångt lärande har fått ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s mål för hållbar utveckling, med en framträdande plats i mål 4 om utbildning. Mål 4 är tänkt som ett sätt att inte bara öka kompetensen och stimulera ekonomin, utan också främja målen om kulturell mångfald och fred. De delmål i målen för hållbar utveckling där rollen för livslångt lärande fastställs omfattar dock inte några riktmärken för finansiering (15).

3.3

EESK betonar behovet av att genomföra den första och den fjärde principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, genom att göra god, inkluderande utbildning och livslångt lärande till en rättighet för alla i Europa, och stödja genomförandet av dessa principer med hållbar offentlig finansiering i överenskommelse med arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället. Denna rättighet måste bli verklighet för att se till att alla vuxna har lika tillgång till god, inkluderande utbildning både på och utanför arbetsplatsen. Ändamålsenligt stöd bör ges till arbetstagare på alla kompetensnivåer och i företag av alla storlekar, oavsett i vilket geografiskt område de arbetar.

3.4

EESK betonar att rättigheterna och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inklusive rätten till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande på nationell nivå, måste genomföras med tillräckliga offentliga investeringar (16). Budgetmedlen omfattas dock i vissa fall fortfarande av de stränga budgetbegränsningarna på den inre marknaden och de finanspolitiska reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten, och det förblir en utmaning för myndigheterna att finna de offentliga medel som krävs för att uppnå en social ombalansering. Konflikten mellan de bindande budgetbestämmelserna och en uppsättning rättigheter och principer utan de medel som behövs för att verkställa dem förblir olöst.

3.5

I rapporten ”Work for a Brighter Future” (17) från ILO:s globala kommission om framtidens arbete påpekas det att det är ett gemensamt ansvar att skapa verkliga möjligheter till livslångt lärande för alla, vilket kräver aktivt engagemang av och stöd från myndigheter, arbetsgivare och arbetstagare samt utbildningsinrättningar. Myndigheterna måste, i samarbete med arbetsmarknadens parter, bredda och omforma politiken för kompetensutveckling, arbetsförmedlingarna och utbildningssystemen för att ge arbetstagarna den tid och det finansiella stöd som de behöver för att lära sig. I rapporten föreslås inrättandet av ett system med rätt till lärande genom ett omorganiserat system för ”anställningsförsäkring” eller en ”social fond” och införandet av ”individuella lärandekonton” som skulle ge arbetstagarna möjlighet att ta betald ledighet för att delta i utbildning.

3.6

EESK välkomnar det viktiga initiativ som togs av det finländska rådsordförandeskapet, när det anordnade det första gemensamma rådsmötet någonsin mellan EU:s finans- och utbildningsministrar, för att diskutera vikten av offentliga medel för utbildning. Kommittén uppmanar de framtida EU-ordförandeskapen och kommissionen att fortsätta detta initiativ för att stärka samarbetet mellan beslutsfattare på högsta nivå. Man måste också samarbeta med ministrarna för sysselsättning och sociala frågor. EESK skulle sedan vilja att denna typ av samarbete genomförs på nationell nivå.

3.7

EESK stöder inriktningen i uppdragsbeskrivningen till kommissionsledamot Nicolas Schmit (18) på att genomföra och uppdatera kompetensagendan, kartlägga och åtgärda kompetensbrister och stödja omskolning som en del av den rättvisa omställningen. Att undersöka idén om att föreslå individuella lärandekonton är ett möjligt sätt som skulle kunna leda till att människor i arbetsför ålder ges möjlighet att tjäna in utbildningsrättigheter och använda dem för kvalitetssäkrad utbildning. EESK uppmanar medlemsstaterna att säkerställa trepartssamarbete om och delat ansvar för tilldelningen av tillgängliga offentliga resurser till anställda och arbetstagare.

3.8

EESK noterar med tillfredsställelse att rådet i sina slutsatser om vikten av politik för livslångt lärande för att stärka samhällen så de kan hantera den tekniska och gröna omställningen till stöd för en hållbar tillväxt för alla (19), som antogs den 8 november 2019, uppmanar kommissionen att ”uppdatera effektiviteten, skalan och målgrupperna i den nuvarande politiken för livslångt lärande så att den bättre kan möta de utbildningsbehov som uppstår i och med förändringarna av samhället och arbetslivet, bland annat genom att ytterligare utveckla det europeiska utbildningsområdet (20), ge uttryck för livslångt lärande i den framtida strategiska ramen för samarbete inom utbildning och utnyttja de möjligheter som Erasmus+, Europeiska socialfonden och andra relevanta unionsinstrument erbjuder”.

4. Nuläget

4.1

Även om det saknas uppgifter om de sammantagna investeringarna i livslångt lärande, finns det belägg (21) för att de offentliga utgifterna för vuxenutbildning bara uppgår till ca 0,1–0,2 % av BNP. De totala utgifterna för vuxenutbildning, inklusive andra finansieringskällor såsom finansiering genom arbetsgivare och inlärarnas avgifter, varierar mellan 1,1 och mindre än 0,6 % av BNP. Samtidigt visar Cedefops senaste uppskattningar att det finns 128 miljoner vuxna i EU-28+ med potential för kompetenshöjning och omskolning, vilket motsvarar 46 % av den vuxna befolkningen i detta område (22). Bara 11,1 % av de vuxna deltar i vuxenutbildning, medan EU fastställt målet att uppnå 15 % senast 2020, vilket man inte lyckades uppnå.

4.2

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon (23) fastställdes tydliga mål för alla berörda parter att öka de årliga investeringarna per capita i mänskliga resurser, medan medlemsstaterna i de sysselsättningspolitiska riktlinjerna (13, 14 och 16) (24) uppmanas att fastställa motsvarande mål. EESK välkomnar att kommissionen i landsrapporterna för 2019 (25) inom ramen för den europeiska planeringsterminen efterlyser ökade investeringar i utbildning i 16 länder (26) och i kompetens i 24 länder (27), som en motvikt till ett årtionde av budgetnedskärningar och underfinansiering av utbildningssystemen, med de väldokumenterade negativa konsekvenserna för en god utbildning, undervisningspersonalen och infrastrukturen (28).

4.3

EESK konstaterar att det råder en tydlig brist på samstämmighet mellan kommissionens krav på hållbara investeringar i tillväxtvänliga områden, såsom alla utbildningssektorer, och kravet på optimeringsåtgärder, som skadar dem. I ett meddelande från kommissionen om de viktigaste slutsatserna från landsrapporterna (29) inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2019 beskrivs ett gynnsamt ekonomiskt scenario, där de offentliga finanserna förbättras i alla medlemsstater. I meddelandet varnar man dock också för den globala osäkerheten och uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att öka produktiviteten, förbättra motståndskraften i sina ekonomier och se till att den ekonomiska tillväxten kommer alla medborgare till godo.

5. Allmänna kommentarer

5.1

Medlemsstaterna måste ge utbildningsmöjligheter till alla – arbetslösa och arbetstagare, kvinnor och män. I detta syfte bör åtgärder såsom att fastställa indikatorer för offentliga och privata investeringar i yrkesutbildning och system som ger arbetstagare möjlighet till betald ledighet för utbildning övervägas och krävas i sysselsättningspolitisk riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och arbetskraftens kompetens (30). I detta sammanhang har EESK redan framhållit behovet av att garantera anständiga levnadsvillkor under utbildningen. EU-åtgärder bör övervägas och undersökas i syfte att göra de instrument för god praxis som används i vissa EU-medlemsstater, såsom bidrag, lån, kollektivavtal om betald studieledighet eller andra bestämmelser, till standardpraxis i övriga medlemsstater (31).

5.2

Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer har också en ledande roll att spela i styrningen av utbildningssystemet, inbegripet förutseende och tillhandahållande av kompetens, och arbetsmarknadsparternas delade ansvar på företagsnivå är avgörande både när det gäller att investera i den framåtblickande utbildningen av personalen och för att bära de nödvändiga kostnaderna för omskolning av arbetstagare som har sagts upp. De mest utsatta av dessa är äldre personer.

5.3

Diskussionerna om ett EU-förslag om individuella lärandekonton befinner sig i ett mycket tidigt skede, men det finns ett antal överväganden som bör vidareutvecklas om ett sådant förslag ska läggas fram, till exempel huruvida arbetstagarnas utbildning fastställs i lag och/eller kollektivavtal, vilket måste respekteras för att se till att arbetsgivare och arbetstagare kan utforma utbildningens innehåll, plats och tid/längd. Detta är därför en nationell befogenhet, och rekommendationer till medlemsstaterna om hur individuella lärandekonton bör finansieras och vem som bör få det finansiella stödet (företag, utbildningsinrättningar, offentliga arbetsförmedlingar eller arbetstagare) måste fastställas genom social dialog med respekt för kollektivavtal och nationell lagstiftning. Det är viktigt att man i dessa reflexioner uppmärksammar mångfalden av nationella system och strategier och att arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll.

5.4

EESK upprepar sin uppmaning om större fokus på sociala investeringar, bl.a. i utbildning och livslångt lärande. EESK har redan uppmanat till att överväga principen om den ”gyllene regeln”, dvs. att undanta framtidsinriktade offentliga investeringar från beräkningen av offentliga nettounderskott inom ramen för EMU:s finanspolitiska regler (32). EESK rekommenderar att man för en diskussion om huruvida den ”gyllene regeln” även skulle kunna tillämpas på sociala investeringar som stöds med strukturfondsmedel (33).

5.5

Kombinationen av flexibelt, anpassat lärande och individanpassat stöd, med början i livslång karriärvägledning, bidrar också till att få in de inaktiva och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden, vilket leder till sociala och ekonomiska vinster samt långsiktiga välfärdsbesparingar. En optimal blandning av komponenter eller inslag i strategin kan skapa förutsättningarna för att konsolidera, utveckla och genomföra rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar (34) på ett hållbart sätt, trots att målgrupperna, kompetensbehoven och regeringarna förändras med tiden. Utbildningsutbudet måste utformas på ett sätt som främjar och stöder rörligheten mellan och inom olika sektorer. Om dessa övergångar tryggas, gynnas arbetstagarnas anställbarhet och arbetsgivarnas förmåga att locka till sig nyanställda.

5.6

EESK anser att medlemsstaterna bör stödja den offentliga sektorn, samt ideella utbildningsanordnare och organisationer i det civila samhället, för att upprätthålla finansieringen av tillhandahållandet av möjligheter till livslångt lärande av god kvalitet, som bör vara mer tillgängliga. Den höga kvaliteten på utbildningsutbudet bör säkerställas genom god kvalitetssäkring.

5.7

Förbättrade investeringar i vuxenutbildning och fortbildning för anställda är i hög grad kopplade till lämplig forskningsinput om utformning, reform och genomförande av politik och system för livslångt lärande. För att säkerställa ändamålsenliga investeringar i kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare i företag behövs ytterligare uppgifter om företagens investeringar och myndigheternas finansiella stöd. De egna bidragen från arbetstagare, fackföreningar och andra parter bör analyseras ordentligt och bidra till politiska diskussioner, med fokus på utbildningsinvesteringar i olika färdigheter (yrkesrelaterade, företagsrelaterade, nyckelkompetenser, grundläggande färdigheter osv.) för arbetstagare på olika kompetensnivåer, både kvinnor och män, fortbildning inom och utanför företag, tillhandahållande av andra anordnare osv.

5.8

På grund av det breda spektrumet och det stora antalet olika anordnare saknas samordning av vuxenutbildningen på både medlemsstats- och EU-nivå. En integrerad strategi som kopplar samman flera olika politikområden och berörda parter, med särskilt fokus på demokratisk styrning av utarbetandet och genomförandet av politiken för livslångt lärande, inbegripet verklig social dialog med arbetsmarknadens parter och samråd med det civila samhället, kan förbättra investeringarnas politiska ändamålsenlighet och därigenom öka chansen att de mycket olika potentiella målgrupperna kommer att nås och att utsatta personers behov kommer att tillgodoses.

5.9

5.9.1

Utforma och genomföra långsiktiga strategier för att främja samarbete mellan anordnare av formellt, icke-formellt och informellt lärande i syfte att stödja inlärarnas inlärnings- och utbildningsbehov. Dessa strategier bör skapas tillsammans med och omfatta stöd för deras representativa organisationer på regional, nationell och europeisk nivå för att bli hållbara.

5.9.2

Se till att inlärarna kan spela en aktiv roll i sina inlärningsvägar genom att främst utforma dessa utifrån deras behov, så att de aktivt kan skapa snarare än passivt konsumera kunskap och innovation.

5.9.3

Hjälpa inlärare i alla åldrar och från alla bakgrunder att få tillgång till, kombinera och röra sig mellan olika former av lärande, i enlighet med deras personliga behov och förmåga, genom mer flexibla utbildningssystem och tillhandahållande av högkvalitativ livslång vägledning.

5.9.4

Behandla valideringen av icke-formellt och informellt lärande (i enlighet med rådets rekommendation om validering (35)) som en brådskande prioritering med tanke på dess potential att öka synligheten för alla färdigheter, kompetenser och kunskaper som kan stödja ett meningsfullt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden, särskilt för utsatta grupper (36).

5.9.5

Förbättra tillhandahållandet av möjligheter till livslångt lärande på lokal nivå genom att utnyttja befintlig samhälls- och utbildningsinfrastruktur för att skapa multifunktionella inlärningsutrymmen som är öppna för alla. Sådana ”gemenskapscentrum för livslångt lärande” finns redan i olika former i medlemsstaterna men bör bli ett huvudkoncept i beslutsfattandet.

6. Särskilda kommentarer om europeiska och nationella finansieringskällor och politiska åtgärder som behövs för att säkerställa hållbar finansiering (37)

6.1 Om EU-finansieringskällor

6.1.1

I sin fleråriga budgetram för 2021–2027 tillkännagav kommissionen flera sätt att förbättra EU:s investeringsplan genom att inom InvestEU-ramen skapa ett politikområde för sociala investeringar och kompetens. Detta visar på ett åtagande att öronmärka sociala investeringar och skapa de rätta instrumenten för att det ska bli möjligt.

6.1.2

Kommissionen och medlemsstaterna bör utnyttja de möjligheter som erbjuds genom EU-fonderna (såsom ESF, Erasmus+, Efsi och andra relevanta EU-instrument) och utnyttja EU:s tillgängliga finansiella resurser på bästa sätt. Den kommande fleråriga budgetramen bör under alla omständigheter motverka begränsningen av budgetmöjligheterna för livslångt lärande på medlemsstats- och EU-nivå (38). Emellertid kan EU-medel visserligen spela en viktig roll i utvecklingen av färdigheter/livslångt lärande, men alltför stor förlitan på EU-medel kan ge upphov till oro för finansieringens hållbarhet eftersom EU-medel anslås till projekt och till sin natur är tillfälliga.

6.1.3

För att säkerställa hållbara nationella investeringar i livslångt lärande och vuxenutbildning spelar den europeiska planeringsterminen en viktig roll när det gäller att framhålla den nödvändiga inriktningen på finansieringen. För att den nationella/regionala politiken för livslångt lärande ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt måste en tillräcklig finansieringsnivå säkerställas. Det är avgörande med mer hållbarhet och kontinuitet i finansieringen för att säkerställa hållbarheten i tillhandahållandet av vuxenutbildning och förmågan för anordnarna av livslångt lärande att förnya sig och utvecklas inom området.

6.2 Om politiska åtgärder till stöd för en korrekt fördelning av medlen

6.2.1

Det är viktigt att utveckla en utvärderingskultur. Olika faktorer kan bidra till den, bl.a. ett politiskt åtagande om evidensbaserat beslutsfattande (och ansvarsskyldighet), rättsliga krav för utvärdering, krav på utvärdering för europeisk finansiering samt utbildning av utvärderare för att säkerställa utvärdering under hela policycykeln.

6.2.2

Det är viktigt att regelbundet se över hur ändamålsenliga finansiella och icke-finansiella stödåtgärder är när det gäller att nå målgrupperna av vuxna och hur effektiv resursanvändningen är. Det behövs kraftfulla övervaknings- och utvärderingsordningar. Resultaten av utvärderingarna bör bidra till och ligga till grund för beslutsfattandet när det gäller livslångt lärande. Utifrån tillförlitliga belägg kan utvärderingarna visa på ett behov av att ändra (eller avbryta) befintliga åtgärder och/eller införa nya. De kan också identifiera ändamålsenliga metoder som skulle kunna utvidgas genom ytterligare eller mer långvarig finansiering. Arbetsmarknadens parter bör delta i övervakningen och utvärderingen av systemen.

6.2.3

Det finns ett behov av finansieringsmekanismer som mobiliserar nationella resurser och omfattar lämplig kostnadsdelning mellan offentliga myndigheter, arbetsgivare, enskilda personer och andra berörda parter (t.ex. arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare och icke-statliga organisationer). Såsom anges i Cedefops databas om finansiering av vuxenutbildning (39) finns det olika finansieringsmekanismer som riktar sig till enskilda personer och företag/arbetsgivare och syftar till att öka deltagandet och de privata investeringarna i utbildning. Dessa möjligheter måste samordnas ordentligt av de offentliga myndigheterna, medan det i fråga om sektorsspecifika utbildningsfonder främst är arbetsmarknadens parter som har en samordnande roll. Finansieringsinstrumenten för enskilda personer omfattar bl.a. individuella lärandekonton/utbildningscheckar, (lågkostnads)lån och betald studieledighet. Det finansiella stödet till företag kan komma genom utbildningsfonder (som bygger på företagsavgifter), skatteincitament eller bidrag (som finansieras med allmänna skattemedel). Dessa typer av kostnadsdelningsinstrument är också ett sätt att säkerställa gemensamt ansvar för utarbetandet/genomförandet av politiken för livslångt lärande och investeringarna i kompetens.

6.2.4

Social dialog och kollektivavtal, särskilt på sektorsnivå, spelar en viktig roll i styrningen av utbildningssystemen och för att skapa utbildningsmöjligheter och förbättra relevansen hos och tillhandahållandet av fortbildning för anställda. Detta inbegriper att arbetsmarknadens parter arbetar tillsammans för att främja övergångar och karriärvägar mellan olika sektorer. Utbildningsfonder har inrättats i flera medlemsstater och kan spela en viktig roll (40).

6.2.5

Finansieringsinstrumenten kan bli effektivare om de kombineras med lämpliga icke-finansiella stödåtgärder. Instrumenten måste utformas noggrant för att på ett ändamålsenligt sätt kunna inriktas på de specifika/prioriterade utsatta grupperna (t.ex. lågutbildade, äldre arbetslösa, anställda vid små och medelstora företag). När ett finansieringsinstrument utformas är det också viktigt att beakta dess komplementaritet och samverkan med andra befintliga instrument.

6.2.5.1

Icke-finansiella åtgärder för enskilda personer omfattar också åtgärder som i allmänhet tillhandahålls inom ramen för yrkesvägledning eller livslång vägledning och valideringsmöjligheter. Dessa tjänster bör också informera inlärarna om det finansiella stöd för vuxenutbildning som de har tillgång till och hur de kan få tillgång till det.

6.2.5.2

För företag kan icke-finansiellt stöd erbjudas genom information och rådgivning om finansieringsmöjligheter, administrativt stöd för att ansöka om finansiering, fastställa utbildningsbehov och utarbeta utbildningsplaner genom rådgivningstjänster, främjande av partnerskap eller företagsnätverk (av eller med små och medelstora företag) för att sammanföra resurser och ta itu med otillräcklig utbildningskapacitet.

6.2.6

All administrativ börda för sökande, stödmottagare och de enheter som förvaltar medlen bör minimeras, samtidigt som en korrekt utformning/lämplig målinriktning och effektiv övervakning av finansieringsinstrumentet bör säkerställa att dödvikts- och/eller substitutionseffekter undviks.

Bryssel den 7 maj 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/mission-letter-nicolas-schmit_en.pdf

(2) EUT C 389, 18.11.2019, s. 12.

(3) Ett europeiskt utbildningsområde.

(4) https://eu2020.hr/

(5) COM(2020) 14 final.

(6) EUT C 332, 8.10.2015, s. 68.

(7) Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1) och EUT C 13, 15.1.2016, s. 49.

(8) Rådets slutsatser om vikten av politik för livslångt lärande för att stärka samhällen så de kan hantera den tekniska och gröna omställningen till stöd för en hållbar tillväxt för alla.

(9) EUT C 62, 15.2.2019, s. 165.

(10) Rapporten ”European Agenda for Adult Learning”.

(11) T.ex. offentliggjorde Världsekonomiskt forum en rapport (2015) om den angelägna frågan om 2000-talets kompetensunderskott och hur man kan åtgärda det med hjälp av teknik, där man lyfter fram behovet av kompetenser (såsom kritiskt tänkande och samarbetsförmåga) och karaktärsegenskaper (såsom nyfikenhet, initiativförmåga och ledarskapsförmåga) utöver de traditionellt nämnda grundläggande färdigheterna.

(12) Yttrande EUT C 14, 15.1.2020, s. 46 och EUT C 237, 6.7.2018, s. 8.

(13) Världsekonomiskt forums rapport ”New Vision for Education: Unlocking the Potential of Technology”.

(14) COM(2020) 14 final.

(15) Bakgrundsdokumentet ”Adult education and sustainability” från European association for the education of adults (EAEA).

(16) EUT C 262, 25.7.2018, s. 1.

(17) Rapporten ”Work for a brighter future” från den globala kommissionen om framtidens arbete.

(18) https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/mission-letter-nicolas-schmit_en.pdf

(19) EUT C 389, 18.11.2019, s. 12.

(20) Ett europeiskt utbildningsområde.

(21) Europeiska kommissionens rapport ”Developing the adult learning sector”.

(22) Cedefop.

(23) Europeiska rådet i Lissabon den 23–24 mars 2000, ordförandeskapets slutsatser.

(24) De sysselsättningspolitiska riktlinjerna.

(25) Landsrapporterna.

(26) För BG, HR, CZ, EE, FI, DE, GR, IE, IT, LV, LU, PL, RO, SK, ES och UK.

(27) För AT, BE, BG, HR, CY, CZ, EE, FI, FR, DE, GR, HU, IT, LV, LU, MT, NL, PL, RO, SK, SI, ES, SE och UK.

(28) För BG, EE, GR, IT, PT, RO och SE.

(29) COM(2019) 500 final.

(30) EUT C 332, 8.10.2015, s. 68.

(31) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, EUT C 237, 6.7.2018, s. 8 och EUT C 14, 15.1.2020, s. 60.

(32) EUT C 177, 18.5.2016, s. 35, EUT C 268, 14.8.2015, s. 27.

(33) EUT C 226, 16.7.2014, s. 21.

(34) Rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (EUT C 484, 24.12.2016, s. 1).

(35) Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1).

(36) EUT C 13, 15.1.2016, s. 49.

(37) Se även ”Cedefop analytical framework for developing upskilling pathways for adults”.

(38) I sitt yttrande (EUT C 62, 15.2.2019, s. 194) efterlyste EESK en tredubbling av budgeten för Erasmus+.

(39) Cedefops databas.

(40) De europeiska arbetsmarknadsparternas rapport ”Promoting social partnership in employee training”.

14.7.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/18

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

[COM(2020) 70 final]

(2020/C 232/03)

Huvudföredragande:

Ellen NYGREN

Remiss	Europeiska unionens råd, 6.3.2020
Rättslig grund	Artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande vid plenarsessionen	7.5.2020
Plenarsession nr	551 – Plenarsession på distans
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	251/03/07

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar de föreslagna reviderade sysselsättningsriktlinjerna. Deras roll som långsiktig kompass för EU-medlemsstaternas sysselsättningspolitik är viktig också i kristider. Sysselsättningspolitiken är nyckeln till ekonomisk och social utveckling i Europeiska unionen som helhet och i dess medlemsstater. Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett gemensamt sätt att sträva efter hållbar uppåtgående konvergens, och i detta avseende är översynen av sysselsättningsriktlinjerna lämplig. EU och dess medlemsstater måste göra fortsatta ansträngningar för att undanröja skillnader. Uppåtgående konvergens är en genomgående princip som bör beaktas och införlivas i all EU-politik.

1.2

Förslaget till reviderade sysselsättningsriktlinjer offentliggjordes före det breda utbrottet av covid-19. Covid-19 har sedan dess utvecklats till en pandemi, och dess effekter har lett till ett slående behov av brådskande åtgärder, även när det gäller arbetsmarknadspolitiken. För att begränsa sjukdomens spridning har man infört åtgärder på ett aldrig tidigare skådat sätt i alla EU-medlemsstater och i andra länder. EESK anser att det krävs mer samordnade åtgärder.

1.3

Kommittén är övertygad om att endast en heltäckande europeisk ekonomisk återhämtningsplan skulle ge EU:s medlemsstater, medborgare, företag och arbetstagare möjlighet att på bästa sätt hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin och återuppbygga en mer hållbar och motståndskraftig europeisk ekonomi. Även om det är osäkert hur länge den extraordinära situation som skapats av covid-19-krisen kommer att vara, är det uppenbart att arbetsmarknadseffekterna kommer att fortsätta under en längre period. Sysselsättningsriktlinjerna för 2020 bör därför också anpassas för att ta hänsyn till denna nya situation.

1.4

Den ekonomiska chock som orsakats av covid-19-utbrottet har redan resulterat i en sysselsättningskris och social kris, som kan få allvarliga och långvariga konsekvenser för de europeiska arbetsmarknaderna. I detta sammanhang bör man överväga att i år anta en kompletterande och extraordinär/akut sysselsättningsriktlinje för att vägleda de nödvändiga anpassningarna av sysselsättningspolitiken i EU:s medlemsstater i syfte att hantera denna situation utan motstycke. En sådan akut covid-19-sysselsättningsriktlinje skulle kunna omfatta hänvisningar till effektiva tillfälliga åtgärder som behövs för att mildra krisens effekter, såsom system för korttidsarbete, inkomststöd, förlängning av sjukpenning och främjande av distansarbete (samtidigt som arbetsgivarnas ansvar för de anställdas hälsa och säkerhet respekteras).

1.5

Enligt riktlinje 5 uppmuntras medlemsstaterna fortfarande att främja ”innovativa arbetsformer”. Nya arbetsformer och innovation ger visserligen möjligheter till tillväxt, men EESK har tidigare framhållit de många utmaningar som är förknippade med denna typ av arbete. Sysselsättningsriktlinjerna bör sträva efter att omsätta tendenserna i samband med dessa nya arbetsformer i möjligheter till rättvis sysselsättning. Uppmaningen att sätta tillräckliga och rättvisa löner, antingen genom förbättrade mekanismer för lagstadgade minimilöner där sådana finns eller genom kollektiva förhandlingar, bör välkomnas. Det är mycket viktigt att arbetsmarknadens parter deltar, och det är mycket positivt att man i riktlinje 5 uppmanar medlemsstaterna att ”främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning”. I detta avseende bör man i slutet på riktlinjen införa förslag för att stärka kollektivavtalens ändamålsenlighet genom att öka deras täckning.

1.6

När det gäller riktlinje 6, ”Öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgången till sysselsättning samt öka arbetskraftens färdigheter och kompetens”, uppskattar EESK att man i riktlinjen hänvisar till en övergripande vision av kompetens som är anpassad till ett produktivt system som är hållbart. EESK välkomnar att man i riktlinjerna uppmanar medlemsstaterna att anpassa och investera i sina utbildningssystem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning. EESK efterlyser i detta avseende mer ändamålsenliga europeiska och nationella strategier för att säkerställa hållbar finansiering för omskolning och kompetenshöjning för alla vuxna genom livslångt lärande, med särskilt fokus på att tillhandahålla ändamålsenligt stöd till arbetstagare och arbetslösa.

1.7

När det gäller riktlinje 7, ”Förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig”, är en välfungerande social dialog av avgörande betydelse för all sysselsättningspolitik, även genomförandet av EU:s sysselsättningsriktlinjer. Därför måste mer göras för att underlätta och främja den sociala dialogen, på både nationell och europeisk nivå. Kommissionen har dessutom gjort framsteg i fråga om det civila samhällets medverkan i den europeiska planeringsterminen, vilket är välkommet och bör vidareutvecklas. En aspekt som saknas i denna riktlinje är behovet av bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. I samband med covid-19-utbrottet är en hälsosam och säker arbetsplats avgörande för att bekämpa risken för att smittas och sprida virus och andra sjukdomar. Som alltid, och i synnerhet under dessa exceptionella omständigheter, måste arbetsgivarna ta ansvar för sina arbetstagares hälsa och säkerhet och ge dem och deras företrädare lämplig information, göra riskbedömningar och vidta förebyggande åtgärder. Offentliga myndigheter, företag, anställda och arbetsmarknadens parter måste alla bidra till att skydda arbetstagarna, deras familjer och samhället i stort.

1.8

De flesta små- och mikroföretag har begränsade ekonomiska och administrativa resurser och bör därför tillhandahållas praktiskt, ekonomiskt och skräddarsytt stöd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för att de ska kunna anpassa arbetsplatser och snabbt införa nya förfaranden och rutiner för att skydda arbetstagarna. Arbetsmiljöinspektörer, EU-Osha (Europeiska arbetsmiljöbyrån), nätverket Enterprise Europe och behöriga myndigheter på nationell nivå kan tillhandahålla praktiskt stöd, t.ex. kostnadseffektiva, kostnadsfria och användarvänliga verktyg, information, vägledning och rådgivning.

1.9

När det gäller riktlinje 8, ”Främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom”, måste alla slags diskriminerande metoder bekämpas. Socialt skydd och hälso- och sjukvård måste tillhandahållas till alla. Främjande av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, samt aktivt åldrande för alla, bör stödjas genom lämpliga åtgärder såsom tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet och anständiga arbetsvillkor för alla. I sysselsättningsriktlinjerna bör man också beakta mål för socialt skydd såsom fullständig och faktisk täckning, tillräcklighet och öppenhet.

2. Bakgrund

2.1

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken och främjandet av sysselsättningen som frågor av gemensamt intresse och att de ska samordna sina åtgärder inom rådet (1). I artikel 148 i EUF-fördraget föreskrivs att rådet ska anta riktlinjer för sysselsättningspolitiken. I riktlinjerna fastställs i vilken utsträckning och i vilken riktning medlemsstaternas politik bör samordnas, och de bildar underlag för de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

2.2

Sysselsättningsriktlinjerna och riktlinjerna för den ekonomiska politiken antogs för första gången tillsammans, som ett ”integrerat paket”, år 2010 i samband med Europa 2020-strategin. År 2018 anpassades sysselsättningsriktlinjerna till principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EESK välkomnade denna anpassning från första början (2), men begärde där och i flera efterföljande yttranden (3) att mer skulle göras i praktiken för att verkligen förverkliga och genomföra pelaren.

2.3

Eftersom den europeiska planeringsterminen har uppdaterats för att integrera FN:s mål för hållbar utveckling, har den årliga tillväxtöversikten omvandlats till den årliga strategin för hållbar tillväxt, och det föreslås nu att sysselsättningsriktlinjerna ska ses över.

2.4

Kommissionens förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik antogs den 26 februari 2020, innan samordningen av nödåtgärder för att hantera covid-19-utbrottet inleddes. De offentliga myndigheterna omedelbara mål måste vara att eftersträva rätt balans mellan att skydda folkhälsan genom att minska virusets spridning och att upprätthålla livsviktig ekonomisk verksamhet.

2.5

ILO har varnat för att sysselsättningseffekterna av covid-19 är djupa, långtgående och utan motstycke (4) och skulle kunna leda till att miljontals arbetstillfällen går förlorade och undersysselsättningen och antalet arbetande fattiga ökar, i en omfattning som vida överträffar effekterna av finanskrisen 2008–2009. Minskningen av effekternas omfattning kommer att bero på hur snabbt och beslutsamt politiska beslut fattas och genomförs.

2.6

Kommittén är övertygad om att endast en heltäckande europeisk ekonomisk återhämtningsplan skulle ge EU:s medlemsstater, medborgare, företag och arbetstagare möjlighet att på bästa sätt hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin och återuppbygga en mer hållbar och motståndskraftig europeisk ekonomi (5). Medlemsstaterna bör snabbt enas om en ny flerårig budgetram för att minska osäkerheten beträffande EU:s finansiering av investeringar från och med 2021.

2.7

Företag och arbetstagare inom en rad ekonomiska sektorer har drabbats hårt. Många företag, särskilt mikroföretag, små och medelstora företag samt sociala företag, hotas av insolvens och miljontals arbetstagare är utsatta för inkomstbortfall och uppsägning (6). I genomsnitt uppger omkring 90 % av de små och medelstora företagen att de påverkas ekonomiskt och förväntar sig en ökning av arbetslösheten med mellan 3 och 5 procentenheter (7). Det behövs riktade åtgärder för att stödja företag och arbetstillfällen inom nyckelsektorer som har drabbats särskilt hårt.

2.8

I Europa och världen över har vårdpersonalen med rätta framhållits som hjältar i frontlinjen som gör sitt yttersta för att rädda liv och i alltför många fall själva har fått betala med sitt eget liv. I vissa länder har de, liksom lärare, andra offentliganställda, inneboende vårdpersonal och omsorgsgivare, undervärderats och drabbades hårdast av åtstramningsåtgärderna till följd av krisen 2008. Framöver är det mycket viktigt att denna förnyade uppskattning i praktiken omsätts i bättre villkor och förutsättningar samt nödvändiga investeringar i offentliga tjänster och i synnerhet i välfärdssystemet.

2.9

Covid-19-krisen illustrerar också tydligt de befintliga strukturella problemen på de europeiska arbetsmarknaderna. Det rådet fortfarande ojämlikhet mellan arbetstagare i mer stabila och trygga arbetsformer och dem i mer otrygga arbetsformer. Det behövs flexibilitet för både arbetsgivare och arbetstagare för att kunna hantera de snabba förändringarna i arbetslivet, och detta måste stödjas genom att man främjar trygghet och rättvisa arbetsvillkor i alla former av arbete.

2.10

Många av de arbetstagare som vanligen betraktas som ”lågutbildade” och därmed är lågavlönade, har i själva verket varit centrala arbetstagare som bidrar till att hålla vår värld i rörelse, och de utsätter ofta sig själva och sina anhöriga för risker.

2.11

Dessa arbetstagare, som redan är de mest utsatta när det gäller tillträde till och deltagande på arbetsmarknaden, löper större risk för utestängning. Detta inbegriper kvinnor, unga, personer med funktionsnedsättning och andra grupper som är utsatta för diskriminering på arbetsplatsen, såsom migranter och romer. Vissa arbetstagare, särskilt kvinnor, kan vara tvungna att ge upp sitt arbete för att ta hand om barn och andra familjemedlemmar.

2.12

Den viktigaste frågan för de europeiska företagen har varit att behålla sin ställning på marknaden och bevara arbetstillfällena för miljontals arbetstagare. Företagen och arbetsmarknadens parter har funnit pragmatiska lösningar, t.ex. anpassade affärsplaner, införande av system för korttidsarbete, distansarbete eller andra flexibla alternativ, samt skapande av förutsättningar för distansutbildning på företagsnivå.

2.13

Mot bakgrund av denna utveckling måste Europeiska unionens samordning av sysselsättningspolitiken anpassas så att den motsvarar denna nya och aldrig tidigare skådade situation. Kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av utbrottet av covid-19 (8) är ett välkommet initiativ för att ge omedelbart stöd till arbetstagare och företag. Om detta snabbt genomförs kommer det att bidra till att mildra de negativa sysselsättningseffekterna och främja förutsättningarna för en snabb återhämtning. Även om det är osäkert hur länge den extraordinära situation som skapats av covid-19-krisen kommer att vara, är det uppenbart att effekterna kommer att fortsätta under en längre period. Sysselsättningsriktlinjerna för 2020 bör därför också anpassas för att ta hänsyn till denna nya situation.

2.14

Sysselsättningsriktlinjerna bör vara stabila över en längre tidsperiod och gälla för alla medlemsstater, med tanke på de olika nationella förhållandena. Mot bakgrund av det nuvarande covid-19-utbrottet – som redan visar tecken på att omvandlas till en ekonomisk och social kris med allvarliga och långvariga konsekvenser för de europeiska arbetsmarknaderna – bör man dock överväga att i år anta en kompletterande och extraordinär/akut sysselsättningsriktlinje för att vägleda de nödvändiga anpassningarna av sysselsättningspolitiken i EU:s medlemsstater i syfte att hantera denna situation utan motstycke. Den befintliga öppna samordningsmetoden bör förbättras ytterligare för att hjälpa medlemsstaterna att riktmärka framstegen med att reformera och förbättra resultatet av deras sysselsättningspolitik och de nationella systemen för socialt skydd.

2.15

En akut covid-19-sysselsättningsriktlinje skulle kunna omfatta hänvisningar till effektiva tillfälliga åtgärder som behövs för att mildra krisens effekter, såsom system för korttidsarbete, inkomststöd, förlängning av sjukpenning, uppskjutande av arbetsgivarnas sociala avgifter, preliminär skatt på löner och mervärdesskatt samt främjande av distansarbete (samtidigt som arbetsgivarnas ansvar för de anställdas hälsa och säkerhet respekteras).

2.16

Mot bakgrund av covid-19-krisen betraktar EESK detta yttrande som ett tillfälle att lägga fram synpunkter på och rekommendationer om hur man bör hantera de aldrig tidigare skådade störningar på arbetsmarknaderna i ett växande antal länder som har uppstått på grund av den partiella nedstängningen av det sociala och ekonomiska livet i syfte att bekämpa virusinfektionen. Denna situation kommer att göra det nödvändigt för EU:s medlemsstater att anpassa sin sysselsättningspolitik.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK hänvisar till tidigare yttranden om sysselsättningsriktlinjerna och upprepar vissa giltiga punkter från dessa:

—	Det krävs ökade insatser för att investera i skapandet av arbetstillfällen av god kvalitet och ta itu med otrygga anställningar, eftersom denna aspekt också begränsar produktiviteten (9).

—	EU och dess medlemsstater måste göra fortsatta ansträngningar för att undanröja skillnader. Uppåtgående konvergens är en genomgående princip som bör beaktas och införlivas i all EU-politik (10).

—	EESK efterlyser återigen ett ordentligt paket om sociala investeringar som en del av ett europeiskt tillväxt- och investeringsprogram på 2 % av BNP (11).

—	Bestämmelser om jämställdhet måste ingå i varje riktlinje, och det är nödvändigt med ett starkt fokus på frågan om låga löner för att få bukt med löneklyftan mellan kvinnor och män (12).

—	Strategin med social delaktighet för personer med funktionsnedsättning, för migranter och för romer bekräftas i flera yttranden.

—	En välfungerande social dialog är en förutsättning för att uppnå uppåtgående social konvergens och tillgång till arbetstillfällen av god kvalitet, färdigheter och kompetens och för att bättre utforma och genomföra reformer som härrör från dessa mål (13).

—

Det enda sättet att skapa mer jämlika samhällen är att skapa en mer inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning i kombination med förbättrad produktivitet och konkurrenskraft, i syfte att tillförsäkra befolkningen anständiga arbetsvillkor, tillräckliga löner och pensioner samt möjlighet att utöva sina rättigheter (14).

—

Kommittén har också fäst uppmärksamheten på behovet av förbättringar av resultattavlan och behovet av en både ekonomisk och social europeisk planeringstermin i ett av sina yttranden om pelaren (15). Förhållandet mellan övervakningen av makroekonomiska frågor och sysselsättnings- och socialpolitiken är av avgörande betydelse.

—

Trots framstegen med pelaren och integreringen av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken anser EESK fortfarande att det ännu brister i konvergensen mellan de båda paketen av riktlinjer. EESK välkomnar uppdateringen av riktlinjerna, på grundval av integreringen av målen för hållbar utveckling i den europeiska planeringsterminen.

3.2

EESK slår återigen fast att man vid utarbetandet av politiken för att reglera arbetsmarknaden och de sociala rättigheterna måste kombinera de sammanlänkade dimensionerna konkurrenskraft, produktivitet och social hållbarhet inklusive arbetstagarnas rättigheter på ett harmoniskt sätt. I all politik som genomförs av EU-institutionerna samt av nationella och lokala myndigheter bör det förutses en lämplig jämvikt mellan ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet (16).

3.3

Sysselsättningspolitiken är nyckeln till ekonomisk och social utveckling i EU som helhet och i dess medlemsstater. Sysselsättningsriktlinjerna har en viktig roll när det gäller att samla kommissionen, de nationella regeringarna, arbetsgivarna och fackföreningarna för att anpassa sysselsättningspolitiken och systemen för socialt skydd till det föränderliga ekonomiska och sociala sammanhanget i Europa.

3.4

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter kan vara ett sätt att främja uppåtgående konvergens och bättre arbets- och levnadsvillkor i hela EU. Framtidens arbetsmarknad bör vara ett huvudtema i diskussionerna om pelaren, där man bör behandla de betydande förändringar som äger rum på detta område, och man bör anta en samstämmig europeisk sysselsättningsstrategi som omfattar följande teman:

—	Investeringar och innovation.

—	Sysselsättning och skapande av bra arbetstillfällen.

—	Rättvisa arbetsvillkor för alla.

—	Rättvisa och smidiga övergångar med stöd av en aktiv arbetsmarknadspolitik.

—	Lika möjligheter för alla.

—	Medverkan av alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter.

—	Investeringar i utbildningssystemen för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning, livslångt lärande, kompetenshöjning och omskolning, särskilt för att beakta behoven av digital och grön kompetens.

3.5

Pelaren kan bara genomföras effektivt i medlemsstaterna om det finns tillräckliga medel för socialpolitiska investeringar för att tillämpa rättigheterna och principerna genom särskilda politiska initiativ. Därför bör man utnyttja mekanismer såsom Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för strategiska investeringar (17).

3.6

Framför allt utgör arbetslösheten en stor utmaning för de flesta länder. Effekterna av covid-19-krisen kräver större insatser för aktiv arbetsmarknadspolitik än under normala förhållanden. Mer behöver göras på både EU-nivå och nationell nivå.

3.7

Sysselsättningsriktlinjer som är anpassade till principerna i pelaren för sociala rättigheter kan utgöra ett viktigt verktyg för medlemsstaterna när de utarbetar och genomför strategier och åtgärder för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-krisen på kort sikt, och för att ta sig ur krisen utan att undergräva arbetstagarnas rättigheter eller förlora konkurrenskraft. Detta kan samordnas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. För sysselsättningsriktlinjerna bör det vara en prioritering att främja den sociala dialogen. En stark social dialog bör säkerställas på alla nivåer för att hantera effekterna av krisen på ett hållbart sätt, både ekonomiskt och socialt.

3.8

Bevarande av arbetstillfällen plus ordentligt kompenserat korttidsarbete är i detta avseende bättre för både arbetsgivare och arbetstagare än uppsägningar. EU-omfattande främjande av och ekonomiskt stöd till sådana arbetsmarknadsinstrument skulle utgöra ett viktigt bidrag till att stabilisera det ekonomiska och sociala livet under dessa exceptionella omständigheter.

3.9

I detta avseende välkomnade EESK inrättandet av SURE (18), det instrument som aviserats av kommissionen och utvecklats för att ekonomiskt stödja system för korttidsarbete, mekanismer för inkomstkompensation och andra åtgärder som syftar till att förebygga arbetslöshet till följd av covid-19-utbrottet.

3.10

När det gäller riktlinjerna för medlemsstaterna om tillämpningen av detta instrument uppmanar EESK kommissionen att åtminstone se till att a) alla medlemsstater inför korttidsarbete eller liknande åtgärder, b) sådana åtgärder omfattar alla arbetstagare, sektorer och företag, c) utbetalningar främst görs till företag som intensifierar insatserna för att undvika uppsägningar, och d) arbetsmarknadens parter deltar fullt ut i utformningen, utarbetandet och genomförandet av systemen, på nationell nivå, sektorsnivå och företagsnivå, och lämplig EU-finansiering bör anslås för att hjälpa medlemsstaterna att genomföra nödvändiga åtgärder.

3.11

I sitt nyligen avgivna gemensamma uttalande om covid-19 (19) uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna till att göra allt för att hjälpa arbetstagare, företag, ekonomisk verksamhet och offentliga tjänster att klara krisen, så att de kan återgå till sin verksamhet när krisen upphör, se till att arbetstagarna kan behålla sitt arbete under tiden, skydda dem från arbetslöshet och inkomstbortfall samt minska de ekonomiska förlusterna.

3.12

Arbetsmarknadens parter uppmanar regeringarna att i synnerhet godkänna åtgärder för att

—

undvika snedvridningar på den inre marknaden, inklusive förbud och exportrestriktioner, särskilt för export av medicinsk utrustning och läkemedel, och upphäva stängningar av gränserna för varor; att skydda alla godstransportsätt är en prioriterad fråga inom EU, som också har en viktig roll när det gäller att samordna och informera om de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna,

—	uppmuntra medlemsstaternas utgifter och investeringar, särskilt för att förstärka personal, utrustning och medel för nationella hälso- och sjukvårdstjänster, system för socialt skydd och andra tjänster av allmänt intresse,

—	mobilisera outnyttjade strukturfondsmedel och andra EU-medel för att stödja medlemsstaterna när det gäller att säkerställa ekonomiskt stöd och inkomststöd till arbetstagare som drabbats av arbetslöshet eller tillfälligt arbetsstopp,

—	säkerställa kredittillgång och ekonomiskt stöd för företag, särskilt alla typer av små och medelstora företag, som påverkas av nedstängnings- och nödåtgärder, med samordnade insatser från EU:s budget, ECB, EIB och nationella utvecklingsbanker,

—	aktivera solidaritetsfonden för naturkatastrofer och andra tillgängliga medel på EU-nivå och anpassa den för närvarande otillräckliga budgeten.

—	Kommissionens insatser för att införa fullständig flexibilitet i reglerna för statligt stöd bör också erkännas.

3.13

Medlemsstaterna bör göra de nationella arbetsmarknadsparterna delaktiga i utformningen och genomförandet av de nationella åtgärderna.

3.14

Kommissionen och medlemsstaterna måste se till att det ekonomiska stödet når företagen, särskilt alla typer av små och medelstora företag, och alla arbetstagare, även dem med otrygg anställning som är mest utsatta.

3.15

Kommissionens plan att tillämpa flexibilitet när det gäller tillämpningen av dess finanspolitiska regler och regler för statligt stöd är av avgörande betydelse för att stödja offentliga tjänster, som är överbelastade, samt företag och arbetstagare som drabbats av krisen.

3.16

De EU-medel som investeras i att skydda arbetstagare och företag från de värsta effekterna av krisen bör vara ett komplement till medlemsstaternas utgifter.

3.17

Europa måste visa ansvar, solidaritet och effektivitet när det gäller att hantera denna nödsituation genom att skydda alla berörda medborgare, arbetstagare och företag.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Sysselsättningsriktlinjernas roll som kompass är viktig också under covid-19-krisen, då kortsiktiga åtgärder får störst uppmärksamhet. Det långsiktiga perspektivet får inte glömmas bort, ens i kristider, så att man kan eftersträva hållbar uppåtgående konvergens.

4.2 Riktlinje 5: Stimulera efterfrågan på arbetskraft

4.2.1

Ur ett långsiktigt perspektiv är riktlinjen bristfällig när det gäller att tillhandahålla ändamålsenliga åtgärder för att stimulera efterfrågan på arbetskraft. I alla åtgärder som föreslås hänvisar man till inträdeshinder för företag och lägger man fram skatteväxlingar för att minska skattebördan på arbete. Detta förslag är kortsiktigt och beaktar inte de politiska konsekvenserna av att minska statens finansiella kapacitet.

4.2.2

4.2.3

Uppmaningen att sätta tillräckliga löner, antingen genom förbättrade mekanismer för att sätta lagstadgade minimilöner där sådana finns eller genom kollektiva förhandlingar, bör välkomnas. Det är mycket viktigt att arbetsmarknadens parter deltar, och det är mycket positivt att man i riktlinjerna uppmanar medlemsstaterna att ”främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning”. EESK håller för närvarande på att utarbeta ett yttrande om rimliga minimilöner (21).

4.2.4

Rörelsen i riktlinjerna bort från skatt på arbete i riktning mot andra källor välkomnas, liksom den nya specificeringen. Det behövs dock större tydlighet beträffande andra möjliga källor. EESK har antagit yttranden med inriktning på frågor såsom aggressiv skatteplanering, skattebedrägerier och skatteundandragande (22).

4.2.5

I slutet på denna riktlinje bör man införa förslag för att stärka kollektivavtalens ändamålsenlighet genom att öka deras täckning. Samtidigt är det en förutsättning och av yttersta vikt att subsidiaritetsprincipen samt arbetsmarknadsparternas autonoma roll respekteras fullt ut (23).

4.3 Riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgången till sysselsättning samt öka arbetskraftens färdigheter och kompetens

4.3.1

Det är bra att man i riktlinjen hänvisar till en övergripande vision av kompetens som är anpassad till ett produktivt system som är hållbart. EESK välkomnar att man i riktlinjerna uppmanar medlemsstaterna att anpassa och investera i sina utbildningssystem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning.

4.3.2

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom EU-fonderna, som också bör stödjas med nationella resurser. EESK efterlyser mer ändamålsenliga europeiska och nationella strategier för att säkerställa hållbar finansiering för omskolning och kompetenshöjning för alla vuxna, med särskilt fokus på att tillhandahålla ändamålsenligt stöd till arbetstagare och arbetslösa genom offentliga arbetsförmedlingar, företag, individuella lärandekonton och andra metoder som används på nationell nivå. Med tanke på covid-19-utbrottets inverkan kan det behövas omedelbara åtgärder för att anpassa arbetskraftsutbudet till de rådande behoven och kraven, t.ex. företag inom tjänstesektorn som tillfälligt lånar ut sina anställda till hälso- och sjukvårdssektorn.

4.3.3

EESK föreslår kommissionen att bli mer ambitiös när det gäller att fastställa indikatorer och riktmärken för deltagande i vuxenutbildning och tillgång till fortbildning för anställda samt indikatorer för offentliga och privata investeringar i yrkesutbildning, och arbetstagarnas rätt till betald ledighet för utbildning bör övervägas och krävas i sysselsättningsriktlinje 6 (24).

4.3.4

Omskolning och kompetenshöjning kommer att vara en viktig faktor för att anpassa arbetsmarknaderna under covid-19-krisen, men också för att se till att Europa kommer ut ur krisen starkare och mer konkurrenskraftigt. Medlemsstaterna bör bygga upp eller stärka mekanismerna och systemen för stöd till jobbövergångar med stöd från Europeiska socialfonden. Syftet med sådana mekanismer är att skapa sätt att komma tillbaka till arbete och förebygga uppsägningar som leder till långtidsarbetslöshet, men också att öppna upp vägar till nya arbetstillfällen och olika sätt att skapa arbetstillfällen.

4.3.5

En bättre förståelse av arbetets och anställningsförhållandenas föränderliga natur i den digitala tidsåldern bör leda till en effektivare sysselsättningspolitik inom EU. Covid-19-pandemin har lett till en situation där fler människor än någonsin distansarbetar. Distansarbete lämpar sig inte för alla omständigheter eller alla typer av tjänster, men om distansarbete används på rätt sätt kan det vara en viktig del av insatserna för att skapa flexibel arbetstid i syfte att hjälpa arbetstagarna att uppnå bättre balans mellan arbete och privatliv och i företagens intresse. Det är mycket viktigt att säkerställa lämpliga hälso- och säkerhetsarrangemang både på arbetsplatsen och när det gäller villkoren för distansarbete, bl.a. respekt för arbetstidsbegränsningarna. Det krävs också mer forskning om och investeringar i åtgärder för att hantera nya och framväxande risker, inklusive stress och andra psykosociala risker.

4.3.6

För att alla lärare och elever samt medborgare, även de som finns i marginaliserade områden, ska få fullständig digital kompetens krävs tillräckliga offentliga medel och kompetent teknisk personal. Det är viktigt att garantera tillgång till internet, tillhandahålla utbildning i digital kompetens för dem som är utsatta för risker och ge dem möjlighet att utöva sina rättigheter och få tillgång till sociala tjänster.

4.3.7

EESK har redan betonat nödvändigheten av att garantera en anständig inkomst under utbildningen. Man bör också undersöka de instrument som används i vissa EU-medlemsstater i syfte att göra god praxis i fråga om miniminormer när det gäller rätten till utbildningsledighet till gängse praxis i övriga medlemsstater.

4.3.8

I fråga om stöd till arbetslösa och mot bakgrund av det ökade antalet långtidsarbetslösa bör man i sysselsättningsriktlinjerna ta hänsyn till behovet av att vidta tidiga åtgärder för att undvika märkningseffekten av att stå utanför arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförmånernas täckning och nivå måste vara tillräcklig. Vissa nationella system är för stelbenta när det gäller berättigande och ersättningen är för låg. I detta avseende har EESK nyligen efterlyst EU-åtgärder i riktning mot miniminormer för de nationella arbetslöshetssystemen (25).

4.3.9

Samtidigt som man underlättar sysselsättningsmöjligheterna inom alla slags arbetsformer, bör kärnan i EU:s långsiktiga sysselsättningsvision vara att sätta arbetstillfällen av god kvalitet på dagordningen.

4.4 Riktlinje 7: Förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig

4.4.1

Uppmaningen att kämpa för transparenta och förutsägbara villkor, för att förebygga segmentering och otrygga anställningar, och främja övergången till tillsvidareanställningar är ett positivt tecken. Detsamma gäller beträffande att stärka och förbättra arbetsmarknadsparternas förmåga att förhandla kollektivt. Sysselsättningsriktlinjerna bör också syfta till att främja de kollektiva förhandlingarnas täckning och se till att alla arbetstagare har rätt att organisera sig och fri tillgång till facklig representation.

4.4.2

Bestämmelserna om tillgång till opartisk tvistlösning i denna riktlinje bör gälla generellt, och inte enbart i samband med ”omotiverade uppsägningar”. Parternas rättigheter att vända sig till domstolar om en alternativ tvistlösning har misslyckats bör dock respekteras (26).

4.4.3

Andra positiva inslag i kommissionens förslag, jämfört med de nuvarande sysselsättningsriktlinjerna, är tonvikten på rättvisa villkor för mobila arbetstagare och hänvisningarna till kampen mot diskriminering och avskaffandet av fattigdom bland förvärvsarbetande. Det kommer att vara viktigt att medlemsstaterna tar hänsyn till mobila arbetstagare, inklusive gränsarbetare, när de genomför åtgärder, såsom att stänga gränserna, för att mildra effekterna av covid-19-utbrottet.

4.4.4

En aspekt som saknas i denna riktlinje är behovet av bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. I samband med covid-19-utbrottet är en hälsosam och säker arbetsplats avgörande för att bekämpa risken för att smittas och sprida virus och andra sjukdomar. Arbetsgivarna måste ta ansvar för sina arbetstagares hälsa och säkerhet och ge dem och deras företrädare lämplig information, göra riskbedömningar och vidta förebyggande åtgärder. Offentliga myndigheter, företag, anställda och arbetsmarknadens parter måste alla bidra till att skydda arbetstagarna, deras familjer och samhället i stort. För att arbetsmarknaderna ska fungera bättre bör medlemsstaterna investera i hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och se till att det finns lämpliga medel och bestämmelser för arbetsinspektioner eller fackliga skyddsombud samt stöd till arbetsgivare.

4.4.5

4.4.6

EESK anser att man bör göra mer för att främja kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter i den sociala dialogen, sörja för investeringar i strukturer för att stödja den sociala dialogen och främja förfaranden som gynnar den sociala dialogen. I en del länder är den sociala dialogen mindre utvecklad, och vissa länder lider fortfarande av bakslagen på detta område på grund av krisen. Vi välkomnar kommissionens insatser för att öka samarbetet med arbetsmarknadens parter inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Mot bakgrund av att den sociala dialogen är av central betydelse för resultaten av pelaren för sociala rättigheter och vid genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna och de landsspecifika rekommendationerna upprepar EESK sin uppmaning till att se till att en sådan existerar i alla medlemsstater och uppmanar med kraft alla politiska aktörer på nationell nivå och EU-nivå att stärka strukturerna för kollektiva förhandlingar på alla nivåer. Kommissionen har dessutom gjort framsteg i fråga om det civila samhällets medverkan i landsspecifik rapportering, vilket är välkommet och bör vidareutvecklas.

4.5 Riktlinje 8: Främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom

4.5.1

Det sociala skyddets täckning behandlas mot bakgrund av den demografiska utmaningen och behovet av att arbetstagarna arbetar längre. I sysselsättningsriktlinjerna bör man också beakta mål såsom fullständig och faktisk täckning, tillräcklighet och öppenhet.

4.5.2

Jämställdhet kan endast uppnås genom att man ökar kvinnors deltagande på alla nivåer av arbetsmarknaden, både i fråga om sysselsättningsgrad och genom att öka kvinnors genomsnittliga arbetstid. Ytterligare åtgärder behövs för att ta itu med hindren för kvinnors sysselsättning, såsom brist på prismässigt överkomlig och tillgänglig omsorg, och för att undanröja löneskillnaderna mellan könen. För att göra detta måste man ta itu med olika strukturella hinder på europeisk och nationell nivå, bl.a. genom ökade investeringar i offentliga tjänster av god kvalitet och åtgärder för att öka insynen i lönesättningen. Företagande kan erbjuda kvinnor en möjlighet till ekonomisk självständighet med högkvalitativa arbeten och framgångsrika karriärer, lyfta kvinnor ur fattigdom och socialt utanförskap och bidra till en jämnare könsfördelning i beslutsfattandet.

4.5.3

För personer med funktionsnedsättning är det särskilt viktigt att tillträdet till arbetsmarknaden underlättas genom att man tar itu med diskriminerande metoder. Ordentligt stöd måste ges genom arbetsförmedlingar och offentliga kampanjer för att motverka fördomar och främja icke-diskriminering av personer med funktionsnedsättning. När det gäller tillgången till tjänster med avseende på funktionsnedsättning är det nödvändigt att hänvisa till självständigt boende och tillgänglighet.

4.5.4

För att trygga tillgången till hälso- och sjukvård för alla måste behovet av en hållbar, effektiv, överkomlig och tillgänglig högkvalitativ hälso- och sjukvård samt lämplig finansiering för vårdpersonal med lämplig utbildning uppmärksammas.

4.5.5

När det gäller aktivt åldrande krävs det konkreta förslag för att undvika att politik som är olämplig för äldre arbetstagare främjas. Såsom de europeiska arbetsmarknadsparterna enats om i det självständiga ramavtalet om aktivt åldrande och en generationsövergripande strategi (27) handlar aktivt åldrande om att optimera möjligheterna för arbetstagare i alla åldrar att arbeta under goda, produktiva och hälsosamma förhållanden fram till den lagstadgade pensionsåldern, på grundval av arbetsgivarnas och arbetstagarnas ömsesidiga engagemang och motivation.

4.5.6

I detta avseende har EESK också i ett antal yttranden betonat behovet av att främja solidaritet mellan generationerna i kombination med en ändamålsenlig tillväxt- och sysselsättningspolitik. Vi behöver en verklig politik för ”aktivt åldrande” för att uppnå en bra politik avseende arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet samt arbetstider och ett ökat deltagande i livslångt lärande. Vi behöver dessutom öka sysselsättningsgraden bland äldre, som ofta måste lämna arbetslivet tidigt på grund av hälsoproblem, arbetets intensitet, tidig uppsägning och brist på möjligheter till utbildning eller återinträde på arbetsmarknaden (28).

Bryssel den 7 maj 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Artikel 146.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(2) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57.

(3) EUT C 14, 15.1.2020, s. 1.

(4) Se ILO Monitor: COVID-19 and the world of work. Second edition.

(5) Se EESK:s förklaring ”EU:s insatser mot covid-19-utbrottet och behovet av en solidaritet mellan medlemsstaterna av aldrig tidigare skådat slag”.

(6) SMEunited ”A view on the COVID impact on and support measures for SMEs”, BusinessEurope ”Video conference of the members of the European Council on 23 April 2020 – Letter from Pierre Gattaz and Markus J. Beyrer to the President of the European Council Charles Michel”.

(7) SMEunited ”A view on the COVID impact on and support measures for SMEs”.

(8) COM(2020) 139 final.

(9) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 3.1.4.

(10) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 1.7.

(11) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkterna 1.3 och 4.3.

(12) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkt 1.13.

(13) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 3.3.1.

(14) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 3.4.1.

(15) EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(16) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 1.3.

(17) EUT C 282, 20.8.2019, s. 32, punkt 3.5.5.

(18) Det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av utbrottet av covid-19.

(19) European Social Partners joint statement on COVID-19

(20) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkt 5.1.

(21) Yttrande om Rimliga minimilöner i Europa SOC/632 (pågående).

(22) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, EUT C 129, 11.4.2018, s. 1.

(23) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkt 5.5.

(24) Yttrande om Hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft (förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet) (SOC/629) (se sidan 8 i detta nummer av EUT).

(25) EUT C 97, 24.3.2020, s. 32.

(26) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkt 5.9.

(27) European social partners' autonomous framework agreement on active ageing and an inter-generational approach

(28) EUT C 237, 6.7.2018, s. 57, punkt 5.9, och yttrandet ”Förändringarna i arbetslivet och livslängden/den åldrande befolkningen – Förutsättningarna för att arbetstagare som åldras ska kunna fortsätta att vara aktiva i det nya arbetslivet” (EUT C 14, 15.1.2020, s. 60).

14.7.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/29

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under år 2021, om ändring av förordningarna (EU) nr 228/2013, (EU) nr 229/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och resursfördelning under år 2021 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller deras resurser och tillämpning under år 2021

(COM(2019) 581 – 2019/0254 [COD])

(2020/C 232/04)

Föredragande utan studiegrupp:

Arnold PUECH D’ALISSAC

Remiss	Rådet, 22.11.2019 Europaparlamentet, 25.11.2019
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	6.3.2020
Antagande vid plenarsessionen	7.5.2020
Plenarsession	551 – Plenarsession på distans
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	254/0/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppskattar kommissionens förslag om ett övergångsår för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) (första och andra pelaren) under 2021. Ett år utan direktstöd från den första pelaren skulle nämligen ha skapat underskott hos samtliga jordbrukare, och ett år utan stöd från den andra pelaren skulle ha satt käppar i hjulet för höga miljö- eller klimatmål och inneburit att investeringar i moderniseringssyfte hade behövt skjutas på framtiden.

1.2

Enligt kommissionens förslag bör den övergångsperiod som börjar den 1 januari 2021 vara ett år. EESK rekommenderar starkt att man för att kunna förlänga denna period med ytterligare ett år inför en flexibel mekanism som utlöses automatiskt om man inte har enats om och godkänt EU:s långtidsbudget (den fleråriga budgetramen) och den gemensamma jordbrukspolitiken senast den 30 oktober 2020.

1.3

EESK välkomnar bibehållandet av villkoren för att få stöd mellan 2020 och 2021, eftersom EU:s jordbrukare redan respekterar tvärvillkoren och miljöanpassningsreglerna.

1.4

EESK uppmärksammar farorna med att det sista datumet för att anmäla ändringar fastställs till den 1 augusti 2020. Om man enas om den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 alltför sent kan nödvändiga beslut på nationell nivå nämligen inte fattas i tid.

1.5

Kommissionen visar på framsynthet genom att reglera rätterna till grundstöd med avseende på antal och värde.

1.6

Medlemsstaterna beslutar själva om konvergens beträffande rätterna till grundstöd, vilket är helt i linje med subsidiaritetsprincipen.

1.7

Möjligheten att förlänga landsbygdsprogrammen med ett år bör innebära att alla medel från den andra pelaren som inte använts under perioden 2014–2020 kan utnyttjas efter 2020.

1.7.1

Kommittén betonar särskilt det brådskande behovet av att snabbt utnyttja medlen inom den andra pelaren för att se till att den ekonomiska verksamheten kommer igång igen efter den kris som covid-19-utbrottet har gett upphov till. Detta skulle bland annat inbegripa stöd till unga jordbrukares etablering, korta leveranskedjor, som har varit mycket efterfrågade under krisen, kollektiva produktions- och saluföringsåtgärder samt landsbygdsturism. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas åt de yttersta randområdena, öregioner, bergsregioner och avlägset belägna regioner, som i mycket stor utsträckning är beroende av turism.

1.8

EESK välkomnar att de fleråriga åtgärderna inom ramen för den andra pelaren (åtgärder för ekologiskt jordbruk samt miljö- och klimatvänligt jordbruk) förlängs med ett år. EESK efterlyser dock att löptiden för åtagandena förlängs till fem år som under perioden 2014–2020. Förslaget att begränsa löptiden till tre år kommer sannolikt att orsaka administrativt krångel och på intet sätt att leda till några resultat på miljöområdet.

2. Bakgrund

2.1

Budgetplaneringen för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken sträcker sig till den 31 december 2020. Om förordningarna om den nuvarande jordbrukspolitiken inte är formellt tidsbegränsade kommer de att bli otillämpliga eftersom budgetanslag saknas. Dessutom pågår fortfarande förhandlingar om lagstiftningsförslagen om den gemensamma jordbrukspolitiken för nästa programperiod (2021–2027), och förslagen kommer sannolikt inte att antas i tid för att den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna genomföras den 1 januari 2021. De strategiska GJP-planerna, som för närvarande upprättas i respektive medlemsstat, kommer nämligen att börja genomföras den 1 januari 2022 som tidigast. Denna situation nödvändiggör således en övergångsförordning för år 2021.

2.2

2.3

Kommissionen arbetar för närvarande med att utarbeta en sådan text, med uteslutande av följande punkter:

—	Beslutet om konvergens beträffande rätterna till grundstöd under 2020, som ska träda i kraft den 1 januari 2020.

—	Ändringar i det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei), som träder i kraft den 1 januari 2021.

2.4

Förordningen innebär en förlängning och en marginell ändring av de befintliga förordningarna, särskilt för att fastställa budgetanslag för de förlängda åtgärderna. Genom förordningen ändras följande förordningar:

—	(EU) nr 1303/2013 (1): gemensamma bestämmelser för EU-fonderna (artiklarna 1, 2 och 3).

—	(EU) nr 1305/2013 (2): stöd för landsbygdsutveckling (Ejflu) (artiklarna 6 och 8).

—	(EU) nr 1306/2013 (3): finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (artiklarna 6, 7 och 9).

—	(EU) nr 1307/2013 (4): regler för direktstöd (EGFJ) (artikel 10).

—	(EU) nr 1308/2013 (5): den samlade marknadsordningen (artiklarna 6, 7 och 11).

—	(EU) nr 228/2013 (6) (och (EU) nr 229/2013 (7)): särskilda åtgärder för de yttersta randområdena (Posei) (och särskilda åtgärder för de mindre Egeiska öarna) (artiklarna 12 och 13).

2.5

Den planerade budgeten för 2021 kommer att vara i linje med den som fastställs i förslaget till den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027, som fortfarande inte har godkänts i rådet och således inte har blivit föremål för omröstning i Europaparlamentet (inga ändringsförslag kan lämnas in). Kommissionens förslag är som följer:

—	Budgetarna för 2021 när det gäller EGFJ (39,884 miljarder euro) och Ejflu (12,258 miljarder euro): De ska vara i linje med förordningarna om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och den fleråriga budgetramen.

—	Alla tillämpliga regler och krav 2021: Jordbrukarna ska få fortsatt stöd i ytterligare ett år i enlighet med de villkor och krav som gäller för perioden 2014–2020.

—	Överföring av medel: Medlemsstaterna kan fortsätta att överföra medel mellan EGFJ och Ejflu efter 2020, i normalfallet med ett tak på 15 %.

—	Tilldelning av rätter till grundstöd och deras värde: De fel som medlemsstaterna gjort vid tilldelningen av stödrätter kan rättas till, både när det gäller stödrätternas antal och deras värde.

—	Konvergens i värdet på rätterna till grundstöd: Medlemsstaterna kan fortsätta konvergensprocessen för rätterna till grundstöd efter 2019, det vill säga under 2020 och/eller under 2021.

—	Krisreserven: Krisreserven bibehålls under övergångsperioden, till samma årliga belopp som i programplaneringen för 2014–2020, det vill säga 400 miljoner euro (i 2011 års priser).

—	Genomförandet av Ejflu: Landsbygdsprogrammen kan i undantagsfall förlängas med ett år.

—	De fleråriga åtgärderna inom den andra pelaren (åtgärder för ekologiskt jordbruk samt miljö- och klimatvänligt jordbruk): De fleråriga åtgärderna inom programplaneringen för perioden 2014–2020 kan förlängas med ett år. För nya åtaganden ska medlemsstaterna föreslå en kortare löptid (högst tre år).

—	Den samlade marknadsordningen och Posei: Anslagen måste justeras för att vara i linje med det totala EGFJ-beloppet enligt den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

3. Anmälningar

3.1

Senast tio dagar efter övergångsförordningens ikraftträdande:

—

Eventuell förlängd tillämpning av landsbygdsutvecklingsprogrammen fram till den 31 december 2021:

—	Bedömning av de regionala program som bör förlängas.

—	Motsvarande budgetanslag inom ramen för den årliga fördelningen för år 2021 (och följaktligen den del av 2021 års budget som inte kommer att överföras till perioden 2022–2027).

—	Förutsättningen är att det kan styrkas att man löper risk att få slut på medel och inte kunna göra nya rättsliga åtaganden i enlighet med förordningen om genomförandet av Ejflu under programperioden 2014–2020.

3.2

Senast en månad efter övergångsförordningens ikraftträdande:

—	Eventuell fortsättning under 2020 av den interna konvergensprocessen för att värdet på rätterna till grundstöd ska närma sig ett genomsnittsvärde.

3.3

Senast den 1 augusti 2020:

—

Eventuell minskning av direktstöd som överstiger 150 000 euro per år för kalenderåret 2021 samt det beräknade resultatet av minskningen för år 2021.

—	Eventuell överföring av medel och, om överföring genomförs, den procentuella andel som överförs (högst 15 %) från EGFJ år 2021 som ytterligare finansiering till Ejflu för år 2022.

—	Eventuell överföring av medel och, om överföring genomförs, den procentuella andel som överförs (högst 15 %) från Ejflu år 2022 som ytterligare finansiering till EGFJ för år 2021.

—	För år 2021: eventuellt beviljande av omfördelningsstöd.

—

För år 2021, den procentuella andel av 2021 års tak för EGFJ som går till följande slags stöd:

—	Omfördelningsstöd.

—	Stöd till unga jordbrukare (påminnelse: högst 2 % enligt lag).

—	Frivilligt kopplat stöd (påminnelse: högst 15 % enligt lag).

—	Stöd till områden med naturliga begränsningar inom ramen för den första pelaren.

—	Märk: Taket för ordningen för grundstöd beräknas genom att de fastställda taken för andra slags stöd dras av från det årliga taket för EGFJ (som för perioden 2015–2020).

—	Eventuell tillämpning av ordningen för grundstöd på regional nivå under 2021 (regionerna ska utses på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, t.ex. särdrag vad gäller jordbruk och socioekonomi samt regional jordbrukspotential och institutionell eller administrativ struktur).

—	Eventuell fortsättning under 2021 av den interna konvergensprocessen för att värdet på rätterna till grundstöd ska närma sig ett genomsnittsvärde.

3.4

Senast den 31 december 2020:

—	Ändring av arbetsprogrammen för sektorn för olivolja och bordsoliver.

3.5

Fördelning av taket i EGFJ mellan de olika stöden i den första pelaren:

Medlemsstaterna ska för år 2021 anmäla budgetanslag för vart och ett av stöden i den första pelaren, med undantag för miljöanpassningsstödet som fortfarande är fastställt till 30 % i den första pelaren. I synnerhet kan medlemsstaterna varje år revidera den andel av EGFJ som går till omfördelningsstöd och frivilligt kopplat stöd.

3.6

Minskning av direktstöden:

—	Bakgrund: Enligt artikel 11 i förordning (EU) nr 1307/2013, i dess nuvarande lydelse, har medlemsstaterna endast en skyldighet att anmäla beslut om att minska de direktstödsbelopp som ska beviljas en jordbrukare under ett visst kalenderår som överstiger 150 000 euro, för åren 2015–2020.

—

Förslag i övergångsförordningen: I syfte att säkerställa kontinuiteten i det befintliga systemet bör medlemsstaterna även anmäla beslut att minska direktstöd som överstiger 150 000 euro och det beräknade resultatet av minskningen för kalenderåret 2021. Förordningen innebär en större flexibilitet för medlemsstaterna, genom att de får anpassa värdet på rätterna till grundstöd eller reserven, möjligen med olika justeringsgrader. Om medlemsstaternas anmälningar om de tak i EGFJ som tilldelats olika sorters stöd i den första pelaren påverkar taket för ordningen för grundstöd ska medlemsstaterna i detta fall, i enlighet med den ändring som gjorts av taket för ordningen,

—	göra en linjär minskning eller höjning av värdet på samtliga rätter till grundstöd, och/eller

—	öka eller minska den nationella eller regionala reserven.

3.7

Antalet rätter till grundstöd och deras värde:

—

Bakgrund: Vissa medlemsstater kan ha gjort fel vid fastställandet av antalet rätter till grundstöd eller värdet på dessa vid tilldelningen 2015. Många av dessa fel påverkar värdet på rätterna till grundstöd för alla jordbrukare och för alla år, även om felen endast gäller en enda jordbrukare. Vissa medlemsstater har även gjort fel efter 2015 vid tilldelningen av rätter till grundstöd från reserven (t.ex. vid beräkningen av genomsnittsvärdet). Vid sådana avvikelser görs vanligen finansiella korrigeringar till dess att den berörda medlemsstaten vidtar korrigerande åtgärder.

—

Förslag i övergångsförordningen: Mot bakgrund av den tid som har förflutit sedan den första tilldelningen av rätter till grundstöd 2015 och de ansträngningar medlemsstaterna har gjort för att, i förekommande fall, fastställa korrekta stödrätter samt av rättssäkerhetsskäl bör stödrätternas antal och värdet på dem betraktas som lagliga och korrekta från och med den 1 januari 2021. Denna regel ska inte tillämpas på de rätter till grundstöd som tilldelats jordbrukare på grundval av sakligt oriktiga ansökningar, med undantag av sådana fall där felet rimligen kunde ha upptäckts av jordbrukaren.

3.8

Konvergensen beträffande rätter till grundstöd:

För att fortsätta konvergensprocessen enligt denna ”tunnelmodell” mot en rättvisare fördelning av direktstöd kan medlemsstaterna fortsätta att föra värdet på rätterna till grundstöd närmare ett nationellt eller regionalt genomsnitt efter 2019 i stället för att gå i riktning mot en enhetlig sats eller behålla värdet på rätterna till grundstöd på 2019 års nivå. Enligt övergångsförordningen måste medlemsstaterna varje år anmäla sina konvergensbeslut för nästföljande år. Så kommer fallet att vara för 2020 och 2021. Om den interna konvergensen fortsätts under 2020 kommer de rätter till grundstöd som innehas av jordbrukare den 31 december 2019 och som har ett värde som är lägre än det nationella eller regionala genomsnittsvärdet att få ett ökat värde år 2020. För att finansiera en sådan ökning kommer de rätter till grundstöd som innehas av jordbrukare den 31 december 2019 och som har ett värde som är högre än det nationella eller regionala genomsnittsvärdet att minska. Samma mekanism kan även tillämpas för 2021.

3.9

Systemet för enhetlig arealersättning:

—

Bakgrund: Vissa medlemsstater tillämpar grundstöd utan tilldelning av rätter till grundstöd, alltså utan historiska referenser, via systemet för enhetlig arealersättning. Detta system kunde bara tillämpas fram till den 31 december 2020. Förordningen för nästa period av den gemensamma jordbrukspolitiken möjliggör dock för medlemsstaterna att tillämpa grundstöd som är kopplade till areal och inte till historiska referenser.

—	Förslag i övergångsförordningen: Förordningen tillåter en förlängning av systemet för enhetlig arealersättning efter den 31 december 2020 med samma villkor som tidigare.

3.10

Partnerskapsavtalet: Medlemsstaternas partnerskapsavtal, som utgör den gemensamma interventionsgrunden för de fyra EU-fonderna, däribland Ejflu, och som upprättats för perioden mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2020, bör fortsätta att vara det strategiska ramdokumentet för år 2021.

3.11

Förlängning av de regionala landsbygdsprogrammen 2014–2020 till år 2021:

—	Medlemsstaterna kan besluta att förlänga ett eller flera av de regionala landsbygdsprogrammen och anmäla sitt beslut till kommissionen senast tio dagar efter det att övergångsförordningen träder i kraft, inbegripet det motsvarande budgetanslaget inom den årliga fördelningen för 2021.

—	En sådan anmälan omfattas inte av det nuvarande förfarandet med översyn av landsbygdsprogrammen.

—	I anmälan bör det styrkas att man löper risk att få slut på medel och inte kunna göra nya rättsliga åtaganden i enlighet med förordningen om genomförandet av Ejflu under programperioden 2014–2020.

—	Förlängningen kommer att finansieras genom Ejflus budget för år 2021.

—	De förlängda landsbygdsprogrammen måste bibehålla åtminstone samma ambitionsnivå i fråga om miljö och klimat.

—	Medlemsstaterna har dessutom möjlighet att inte förlänga sina regionala landsbygdsprogram om medel finns kvar från tidigare år; i detta fall kan de överföra Ejflu-medel för år 2021 till de finansiella anslag som planerats för åren 2022–2025.

3.12

Konsekvenserna av förlängda landsbygdsprogram: En förlängning innebär en ettårig förskjutning av alla tidsfrister (årliga genomföranderapporter och årliga översynsmöten skjuts fram till 2024, och efterhandsutvärderingar ska slutföras före den 31 december 2025) och av perioden för utgifters stödberättigande (åtaganden och betalningar fram till den 31 december 2024).

3.13

Åtgärder för förlängning och ingående av fleråriga åtaganden:

—	Fall 1: åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, ekologiskt jordbruk (omställning och bevarande) och djurs välbefinnande: För nya åtaganden som ingås från och med 2021 bör medlemsstaterna ange en sammanlagd löptid för åtagandet på mellan ett och tre år i sina landsbygdsprogram.

—

Fall 2: åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk samt ekologiskt jordbruk (bevarande):

Om medlemsstaten fastställer en årlig förlängning av åtagandena efter den inledande periodens slut får denna förlängning inte överstiga ett år, från och med 2021 (märk: när det gäller stöd till ekologiskt jordbruk är förlängning endast möjlig för ekologiskt jordbruk (bevarande) och inte för ekologiskt jordbruk (omställning).

—	Fall 3: åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk, ekologiskt jordbruk (bevarande) och djurs välbefinnande: Nya åtaganden som är en direkt följd av ett åtagande som gjorts under den inledande perioden och som löper ut 2021 får endast göras för en löptid på ett år.

3.14

Stödberättigande för utgifter i den nationella strategiska planen och övergång mellan programplaneringsperioder: För att underlätta övergången mellan tidigare och kommande programplaneringsperioder bör följande utgifter berättiga till stöd från Ejflu under perioden 2022–2027 och anges i de nationella strategiska planerna (belopp och bidragsnivå med avseende på Ejflu):

—

Utgifter för åtaganden som gjorts inom tidigare programplaneringsperioder (inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (8) eller förordning (EU) nr 1305/2013) och som sträcker sig längre än till den 1 januari 2024 eller den 1 januari 2025 (t.ex. där femåriga åtaganden har gjorts under 2019 eller 2020 års kampanj).

3.15

Stödprogram för frukt- och grönsakssektorn:

Producentorganisationer med ett verksamhetsprogram som sträcker sig längre än till den 31 december 2021 bör, före den 15 september 2021, lämna in en ansökan till sin medlemsstat om att få ändra verksamhetsprogrammet så att det respekterar villkoren i den framtida förordningen om de strategiska planerna eller ersätta det med ett nytt verksamhetsprogram som är godkänt enligt nämnda förordning. Om producentorganisationerna inte lämnar in något ändrat eller nytt verksamhetsprogram upphör programmet att gälla den 31 december 2021. Arbetsprogram som upprättas för perioden mellan den 1 april 2018 och den 31 mars 2021 bör förlängas till den 31 december 2021. Producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer bör följaktligen ändra sina arbetsprogram och anmäla dem till kommissionen före den 31 december 2020.

3.16

Stödprogram för sektorn för olivolja och bordsoliver:

Arbetsprogram som upprättas för perioden mellan den 1 april 2018 och den 31 mars 2021 bör förlängas till den 31 december 2021. Producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer bör följaktligen ändra sina arbetsprogram och anmäla dem till kommissionen senast den 31 december 2020.

3.17

Nationella program inom biodlingssektorn:

De nationella programmen ska löpa ut den 31 juli 2022. Artiklarna i förordning (EU) nr 1308/2013 om biodlingsprogram ska fortsätta att vara tillämpliga efter den 31 december 2021 i fråga om utgifter och betalningar med koppling till transaktioner som genomförs före den 1 augusti 2022.

3.18

Stödprogram inom vinsektorn:

—	Bakgrund: Unionsmedel tilldelas medlemsstaterna via femåriga nationella stödprogram för att finansiera särskilda stödåtgärder inom vinsektorn.

—

Förslag i övergångsförordningen: De nationella stödprogrammen ska löpa ut den 15 oktober 2023. Artiklarna i förordning (EU) nr 1308/2013 om stödåtgärder för nationella stödprogram ska fortsätta att vara tillämpliga efter den 31 december 2021 i fråga om utgifter och betalningar med koppling till transaktioner som genomförs före den 16 oktober 2023.

Bryssel den 7 maj 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 549.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 608.

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(6) EUT L 78, 20.3.2013, s. 23.

(7) EUT L 78, 20.3.2013, s. 41.

(8) Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).

14.7.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 232/36

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, om ändring av förordningarna (EG) nr 1936/2001, (EU) 2017/2107 och (EU) 2019/833 och om upphävande av förordning (EU) 2016/1627

(COM(2019) 619 – 2019/0272 [COD])

(2020/C 232/05)

Föredragande:

Gabriel SARRÓ IPARRAGUIRRE

Remiss	Rådet, 6.12.2019 Europaparlamentet, 16.12.2019
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	6.3.2020
Antagande vid plenarsessionen	7.5.2020
Plenarsession nr	551 – Distansmöte
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	251/0/10

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar antagandet av en flerårig förvaltningsplan för fiske efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, eftersom detta bestånds biomassa nu ligger på en historiskt rekordhög nivå vilket innebär att de akuta åtgärder som fastställdes i den tidigare återhämtningsplanen nu kan läggas bakom oss.

1.2

Kommittén anser att upprättandet av en flerårig förvaltningsplan inom EU som säkerställer genomförandet av de åtgärder som fastställs i rekommendation 18-02, som antogs vid det 21:a extra sammanträdet i Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) 2018, är det lämpligaste sättet att bevara fiskbeståndets biomassa över de nivåer som krävs för att ge maximal hållbar avkastning, samtidigt som särdragen hos de olika typer av fiskeredskap och fiskemetoder som används inom detta fiske beaktas.

1.3

EESK föreslår att lagstiftarna uppdaterar förslaget till förordning för att kunna inkludera de ändringar som Iccat enades om 2019 i sin rekommendation 19-04.

1.4

Kommittén anser att artikel 29.3 i förslaget bör ändras så att den överensstämmer med rekommendation 19–04, vilket framhålls i punkt 4 i detta yttrande.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Syftet med det förslag till förordning som är föremål för detta yttrande är att se till att den fleråriga förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet som antagits av Iccat tillämpas inom EU, för att garantera att biomassan bevaras på nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning.

2.2

Medlemsstater med fiskemöjligheter för blåfenad tonfisk ska upprätta årliga fiskeplaner som innehåller uppgifter om kvoter som tilldelats för varje redskapsgrupp, kriterier som fastställts för deras tilldelning och åtgärder som vidtas för att säkerställa att de individuella kvoterna iakttas, samt information om fiskesäsonger, utsedda hamnar och regler avseende bifångster och tillåtna fartyg.

2.3

Medlemsstater med fiskemöjligheter för blåfenad tonfisk ska också upprätta årliga förvaltningsplaner för fiskekapaciteten för att anpassa sina flottor till de fiskemöjligheter som tilldelats, årliga inspektionsplaner för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning, samt årliga förvaltningsplaner för odling för att säkerställa den uppskattade mängd blåfenad tonfisk som finns tillgänglig för odling. Samtliga dessa planer ska översändas till kommissionen senast den 31 januari varje år.

2.4

De tekniska åtgärder som föreskrivs i denna förordning inbegriper en begränsning av fiskesäsongerna för vissa flottor, till exempel notfartyg och stora pelagiska långrevsfartyg, fastställande av en generell minsta tillåten vikt på 30 kg eller en längd på mer än 115 cm, och fastställande av ett gränsvärde för tillåten bifångst, som inte får överstiga 20 % av den totala fångsten ombord i slutet av varje fiskeresa.

2.5

När det gäller de kontrollåtgärder som medlemsstaterna ska tillämpa införs bland annat en skyldighet att en månad före tillståndsperiodens början lämna in förteckningar över alla fartyg som har tillstånd att fiska och kommersiellt utnyttja bestånden av blåfenad tonfisk, samt över fällorna. Dessutom ska detaljerad information lämnas till kommissionen om den fiskeverksamhet som bedrivits av fartyg med tillstånd under föregående års fiskesäsong, inklusive uppgifter om de fångster som gjorts av vart och ett av dem samt om gemensamma fiskeinsatser som har ägt rum.

2.6

En skyldighet (som redan gäller för fartyg med en längd på 12 m eller mer enligt kontrollförordningen (1)) införs för befälhavare på fartyg med en längd på mindre än 12 m, som innebär att de senast fyra timmar före beräknad ankomsttid till den godkända hamnen ska skicka en anmälan till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten innehållande information om kvantiteten fångad blåfenad tonfisk och om i vilket geografiskt område fångsterna gjorts, samt fartygets identifikationsuppgifter. Förslaget till förordning innehåller vidare ett förbud mot omlastning till havs för unionsfiskefartyg som ombord medför blåfenad tonfisk, och för tredjelandsfartyg i unionens vatten.

2.7

Medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av ett nationellt observatörsprogram som ska säkerställa att vissa fastställda minimiprocentandelar täcks när det gäller varje flottsegment, och de ska även se till att en regional Iccat-observatör är med ombord i notfartygsflottan. Varje överföring ska anmälas i förväg till den berörda medlemsstaten för beviljande eller, i förekommande fall, nekande av tillstånd, och det kommer att vara obligatoriskt att använda videokameror för att kontrollera antalet överförda fiskar. Även placering av exemplar i kasse ska meddelas i förväg och övervakas med hjälp av videokameror.

2.8

Medlemsstaternas kontroll och övervakning ska ske genom ett kontrollsystem för fartyg med en längd på tolv meter eller mer, och inspektioner ska genomföras inom ramen för Iccats ordning för ömsesidig internationell inspektion.

2.9

Saluföring, landning, import, export, placering i kasse, återexport eller omlastning av blåfenad tonfisk som inte åtföljs av den validerade dokumentation som fastställs i denna förordning är förbjuden.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK ställer sig generellt sett bakom förslaget till förordning, eftersom dess syfte är att införliva en Iccat-rekommendation. Kommittén är också nöjd med resultaten av återhämtningsplanen, som har lett till att biomassan av blåfenad tonfisk ligger på den högsta nivån sedan mätningar började göras.

3.2

År 2019 antog Iccat rekommendation 19–04, som ändrar rekommendation 18–02 som är föremål för detta yttrande. Kommittén föreslår därför att lagstiftarna anpassar förslaget till förordning till rekommendation 19–04.

Särskilda kommentarer

4.1

I artikel 29.3 anges att EU:s notfartyg inte får delta i gemensamma fiskeinsatser tillsammans med notfartyg från andra fördragsslutande parter i Iccat-konventionen, trots att det i punkt 62 i rekommendation 19–04 anges att en fördragsslutande part (2) som har färre än fem godkända notfartyg emellertid får tillåta gemensamma fiskeinsatser med alla andra fördragsslutande parter.

Varje fördragsslutande part som genomför en gemensam fiskeinsats ska vara ansvarig och åläggas att redovisa de fångster som görs inom ramen för den gemensamma fiskeinsatsen i fråga.

4.2

Kommittén anser att man i förslaget till förordning bör beakta det undantag som anges i föregående punkt, det vill säga, att det bör vara tillåtet att genomföra en gemensam fiskeinsats med andra fördragsslutande parters flottor. EESK anser dock att man bilateralt bör enas om ett protokoll på förhand, i vilket man fastställer de operativa arrangemang som ska vara tillämpliga för fartygen, och inte minst för myndigheterna i varje fördragsslutande part när det gäller hanteringen av de fångstdeklarationsdokument som är nödvändiga enligt de gällande reglerna.

Bryssel den 7 maj 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).

(2) Fördragsslutande part i konventionen.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 232

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	63 årgången 14 juli 2020

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 551:a plenarsession på distans, 5.5.2020–7.5.2020
2020/C 232/01	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Demografiska utmaningar i EU mot bakgrund av den ekonomiska och utvecklingsmässiga ojämlikheten (förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet)	1
2020/C 232/02	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft (förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet)	8

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 551:a plenarsession på distans, 5.5.2020–7.5.2020
2020/C 232/03	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik [COM(2020) 70 final]	18
2020/C 232/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under år 2021, om ändring av förordningarna (EU) nr 228/2013, (EU) nr 229/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och resursfördelning under år 2021 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller deras resurser och tillämpning under år 2021 (COM(2019) 581 – 2019/0254 [COD])	29
2020/C 232/05	Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, om ändring av förordningarna (EG) nr 1936/2001, (EU) 2017/2107 och (EU) 2019/833 och om upphävande av förordning (EU) 2016/1627 (COM(2019) 619 – 2019/0272 [COD])	36