Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2020/C 230/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 222, 6.7.2020

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 215, 29.6.2020

EUT C 209, 22.6.2020

EUT C 201, 15.6.2020

EUT C 191, 8.6.2020

EUT C 175, 25.5.2020

EUT C 162, 11.5.2020

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság, Szekszárdi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság – Ungern) – Sole-Mizo Zrt. (C-13/18), Dalmandi Mezőgazdasági Zrt. (C-126/18) mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Förenade målen C-13/18 och C-126/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Rätt till avdrag för ingående skatt - Återbetalning av överskjutande mervärdesskatt - För sen återbetalning - Ränteberäkning - Villkor för betalning av ränta på grund av att den beskattningsbara personen inte kunnat förfoga över överskjutande avdragsgill mervärdesskatt som hållits inne i strid med unionsrätten, samt på grund av skattemyndighetens betalningsdröjsmål - Effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen)

(2020/C 230/02)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság, Szekszárdi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: Sole-Mizo Zrt. (C-13/18), Dalmandi Mezőgazdasági Zrt. (C-126/18)

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Domslut

1)

Unionsrätten – särskilt effektivitetsprincipen och principen om skatteneutralitet – ska tolkas så, att den utgör hinder för en praxis i en medlemsstat som innebär att räntan på sådan överskjutande avdragsgill mervärdesskatt som, i strid med unionsrätten, innehållits av medlemsstaten under en längre tid än vad som kan anses skäligt, ska beräknas med tillämpning av en räntesats som motsvarar den nationella centralbankens referensränta, i en situation där denna räntesats är lägre än den som en beskattningsbar person som inte är ett kreditinstitut hade fått betala för att låna motsvarande belopp, och räntan på aktuell överskjutande mervärdesskatt löper under en viss deklarationsperiod, utan att någon ränta utgår för att gottgöra den beskattningsbara personen för den penningvärdesförsämring som skett över tid efter denna deklarationsperiod fram till den dag då räntan på den överskjutande mervärdesskatten faktiskt erlagts.

2)

Unionsrätten – särskilt effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen – ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en praxis i en medlemsstat som innebär att en femårig preklusionsfrist ska gälla för ansökningar om betalning av ränta på sådan överskjutande avdragsgill mervärdesskatt som innehållits med tillämpning av en nationell bestämmelse som bedömts vara oförenlig med unionsrätten.

3)

Unionsrätten – särskilt effektivitetsprincipen – ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en praxis i en medlemsstat som i) innebär att ett särskilt yrkande ska framställas för att dröjsmålsränta ska kunna betalas på grund av att skattemyndigheten inte inom angiven tid betalt en fordran med anledning av återbetalning av överskjutande mervärdesskatt som hållits inne i strid med unionsrätten, trots att sådan ränta i andra fall utgår ex officio, samt ii) innebär att denna ränta tillämpas från och med utgången av den frist på 30 eller 45 dagar som skattemyndigheten har på sig för att handlägga ett sådant yrkande, och inte från och med den dag då fordran på detta överskjutande belopp kom till.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018, och EUT C 221, 25.6.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Praze – Republiken Tjeckien) – Herst s.r.o. mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-401/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 b - Gemenskapsinternt förvärv av varor - Artikel 20 - Förvärv av rätten att såsom ägare förfoga över en vara - Köp och återförsäljning av varor i en transaktionskedja med en enda gemenskapsintern transport - Möjlighet att fatta beslut som kan påverka den rättsliga situationen för varan - Hänförande av transporten - Transport som utförs enligt förfarandet för punktskatteuppskov - Tolkningsdomars rättsverkan i tiden)

(2020/C 230/03)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Praze

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Herst s.r.o.

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Domslut

1)

Artikel 20 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en beskattningsbar person som utför en enda gemenskapsintern transport av varor enligt förfarandet för punktskatteuppskov, med avsikt att förvärva varorna för sin ekonomiska verksamhet när de väl har övergått till fri omsättning i destinationsmedlemsstaten, förvärvar rätten att såsom ägare förfoga över varorna, i den mening som avses i denna bestämmelse, under förutsättning att vederbörande har möjlighet att fatta beslut som kan påverka den rättsliga situationen för de berörda varorna, däribland beslutet att sälja dem. Den omständigheten att den beskattningsbara personen redan från början hade för avsikt att förvärva dessa varor för sin ekonomiska verksamhet när de väl övergått till fri omsättning i destinationsmedlemsstaten utgör en omständighet som den nationella domstolen ska beakta vid sin helhetsbedömning av samtliga särskilda omständigheter i det mål som är anhängigt vid den, för att avgöra till vilket av de på varandra följande förvärv som nämnda gemenskapsinterna transport ska hänföras.

2)

Unionsrätten utgör hinder för att en nationell domstol, som ställs inför en nationell skatterättslig bestämmelse genom vilken en bestämmelse i direktiv 2006/112 har införlivats, som kan tolkas på flera sätt, med stöd av den nationella konstitutionella principen in dubio mitius väljer den tolkning som är mest förmånlig för den beskattningsbara personen även efter det att EU-domstolen har slagit fast att en sådan tolkning är oförenlig med unionsrätten.

---

(1)  EUT C 294, 20.8.2018.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – förfarande som anhängiggjorts av AS ”PrivatBank”

(Mål C-480/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Betaltjänster på den inre marknaden - Direktiv 2007/64/EG - Materiellt tillämpningsområde samt den personkrets som omfattas av direktivet - Betaltjänster som tillhandhålls i en annan valuta än euro eller valutan i en medlemsstat utanför euroområdet - Betaltjänster som tillhandahålls av ett kreditinstitut - Betalningstransaktioner som inte har genomförts eller genomförts bristfälligt - Ansvarig - Tillsynsförfarandet - Förfaranden för klagomål - Tvistlösning utanför domstol - Behöriga myndigheter)

(2020/C 230/04)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AS ”PrivatBank”

Ytterligare deltagare i rättegången: Finanšu un kapitāla tirgus komisija

Domslut

1)

Artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den myndighet som avses i artikel 82 i direktivet är behörig att pröva klagomål och besluta om sanktioner för betaltjänster som tillhandahålls i ett tredjelands valuta.

2)	Den personkrets som artiklarna 20 och 21 i direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, är tillämpliga på omfattar inte kreditinstitut.

3)

Artiklarna 80–82 i direktiv 2007/64 ska tolkas så, att de inte ger den behöriga myndigheten, i den mening som avses i dessa bestämmelser, rätt att, med tillämpning av de kriterier som anges i artikel 75 i direktivet, avgöra tvister som uppkommer mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer på grund av att en betalningstransaktion inte har genomförts eller genomförs på ett bristfälligt sätt, när en sådan myndighet utövar sin behörighet att pröva klagomål från betaltjänstanvändare och att besluta om sanktioner för betaltjänstleverantörer vid åsidosättande av de tillämpliga bestämmelserna. Dessa tvister ska avgöras inom ramen för ett sådant förfarande för tvistlösning utanför domstol som avses i artikel 83 i direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, utan att det påverkar den rätt att överklaga till domstol som föreskrivs i nationell processrätt. Om den nationella lagstiftaren har valt att koncentrera de befogenheter som följer dels av de nämnda artiklarna 80–82, dels av nämnda artikel 83, till en och samma myndighet, ska denna myndighet utöva var och en av dessa kategorier av befogenheter självständigt, och uteslutande inom ramen för respektive tillämpligt förfarande.

4)

Enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi får den nationella lagstiftaren ge den behöriga myndigheten rätt att, inom ramen för de klagomåls- och sanktionsförfaranden som avses i artiklarna 80–82 i direktiv 2007/64, i dess lydelse enligt direktiv 2009/111, beakta en skiljedom som avgör en tvist mellan den användare och den betaltjänstleverantör som berörs av dessa förfaranden, under förutsättning att det bevisvärde som tillerkänns denna skiljedom inom ramen för dessa förfaranden inte menligt kan påverka dessa förfarandens specifika mål och syften, de berörda personernas rätt till försvar, och denna myndighets självständiga utövande av de befogenheter och behörigheter den tilldelats, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att undersöka.

---

(1)  EUT C 381, 22.10.2018.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – NH mot Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI – Rete Lenford

(Mål C-507/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Artiklarna 3.1 a, 8.1 och 9.2 - Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning - Villkor för tillträde till anställning och yrkesutövning - Begrepp - Offentliga uttalanden om att homosexuella inte anställs - Artiklarna 11.1, 15.1 och 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Tillvaratagande av rättigheter - Sanktioner - Juridisk person som företräder ett kollektivt intresse - Talerätt utan krav på att företräda en viss part eller på att någon ska ha lidit skada - Rätt till ersättning)

(2020/C 230/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NH

Motpart: Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI – Rete Lenford

Domslut

1)

Begreppet ”villkor för tillträde till anställning … och till yrkesutövning” i artikel 3.1 a i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att detta begrepp omfattar uttalanden som gjorts av en person i samband med en audiovisuell sändning om att denna person aldrig skulle anställa personer med en viss sexuell läggning eller låta sådana personer arbeta i sitt företag, även om inget anställningsförfarande pågick eller planerades, under förutsättning att sambandet mellan dessa uttalanden och villkoren för tillträde till anställning och yrkesutövning inom detta företag inte är rent hypotetiskt.

2)

Direktiv 2000/78 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en förening bestående av advokater, vars ändamål enligt stadgarna är att rättsligt företräda personer som bland annat har en viss sexuell läggning och att främja dessa personers kultur och respekten för deras rättigheter, på grund av detta ändamål och oberoende av dess eventuella vinstsyfte, automatiskt har talerätt och därmed kan väcka talan vid domstol i syfte att säkerställa att de skyldigheter som följer av direktivet iakttas och, i förekommande fall, utverka skadestånd, när det inträffar omständigheter som kan utgöra diskriminering i den mening som avses i nämnda direktiv av denna personkategori och det inte går att identifiera någon skadelidande person.

---

(1)  EUT C 436, 3.12.2018.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Mons – Belgien) – Wagram Invest SA mot État belge

(Mål C-640/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 78/660/EEG - Årsbokslut i vissa typer av bolag - Principen om en rättvisande bild - Ett aktiebolags förvärv av en finansiell anläggningstillgång - Upptagande i resultaträkningen av en nedskrivning på grund av diskontering som är hänförlig till en skuld med en löptid på mer än ett år på vilken ränta inte utgår, och upptagande i balansräkningen på tillgångssidan av anskaffningskostnaden för anläggningstillgången, efter avdrag för denna nedskrivning på grund av diskontering)

(2020/C 230/06)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wagram Invest SA

Motpart: État belge

Domslut

För det fall ett aktiebolag förvärvar en anläggningstillgång för vilken betalningen ska ske genom räntefria avbetalningar under lång tid, i enlighet med villkor som liknar dem för ett lån, ska principen om en rättvisande bild som slås fast i artikel 2.3 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel [44.2 g EG] om årsbokslut i vissa typer av bolag tolkas så, att den inte utgör hinder för att använda en bokföringsmetod enligt vilken bolaget i sin resultaträkning tar upp en nedskrivning på grund av diskontering, baserad på marknadsräntan, som är hänförlig till en skuld med en löptid på mer än ett år på vilken ränta inte utgår, och på tillgångssidan i balansräkningen tar upp anskaffningskostnaden för anläggningstillgången efter avdrag för denna nedskrivning på grund av diskontering.

---

(1)  EUT C 4, 7.1.2019.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 2 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna – Italien) – CO mot Comune di Gesturi

(Mål C-670/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Principen om likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Förbud mot all diskriminering på grund av ålder - Offentlig inbjudan till intresseanmälan - Villkor för deltagande - Uteslutande av pensionerade personer från den privata och den offentliga sektorn)

(2020/C 230/07)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CO

Motpart: Comune di Gesturi

Domslut

Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, särskilt artikel 2.2, artikel 3.1 och artikel 6.1, ska tolkas på så sätt att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för offentliga myndigheter att ge utrednings- och rådgivningsuppdrag till pensionerade personer. Detta gäller dock under förutsättning att lagstiftningen har ett berättigat mål som rör sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik och att de åtgärder som vidtagits för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så faktiskt är fallet i det nationella målet.

---

(1)  EUT C 25, 21.1.2019.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht – Tyskland) – WN mot Land Niedersachsen

(Mål C-710/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45.1 FEUF - Lön - Placering i löneklasser i ett lönesystem - Lönesystem som förenar rätten till högre lön och anställningstid hos en och samma arbetsgivare - Relevant anställningstid hos en tidigare arbetsgivare belägen i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten beaktas endast i begränsad utsträckning)

(2020/C 230/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: WN

Motpart: Land Niedersachsen

Domslut

Artikel 45.1 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell föreskrift som innebär att vid fastställandet av lönen för en arbetstagare som är anställd som lärare av en regional eller lokal förvaltningsmyndighet, beaktas tidigare anställningsperioder som denna arbetstagare har fullgjort hos en annan arbetsgivare än denna myndighet, vilken är belägen i en annan medlemsstat, inte i sin helhet utan endast upp till tre år, trots att denna tidigare yrkesverksamhet är likvärdig med den verksamhet som vederbörande ska utöva inom ramen för sin tjänst som lärare.

---

(1)  EUT C 182, 27.05.2019.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 23 april 2020 – Gugler France mot Alexander Gugler, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-736/18 P) (1)

(Överklagande - EU-varumärke - Figurmärke innehållande ordet GUGLER - Ansökan om ogiltighetsförklaring från Gugler France SA - Ekonomisk koppling mellan den som ansöker om ogiltigförklaring och innehavaren av det omtvistade varumärket - Risk för förväxling föreligger inte)

(2020/C 230/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gugler France (ombud: S. Guerlain, avocat)

Övriga parter i målet: Alexander Gugler (ombud: M.-C. Simon, Rechtsanwältin), Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Gugler France SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de som har uppkommit för Alexander Gugler och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i överklagandeförfarandet.

---

(1)  EUT C ##, ##.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz-Tyskland) – Landkreis Südliche Weinstraße mot PF m.fl.

(Mål C-830/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Förordning (EU) nr 492/2011 - Barn till gränsarbetare - Sociala förmåner - System för ersättning av skolskjutskostnader - Krav på bosättning i den aktuella delstaten i Tyskland - Barn som går i skola i den delstaten och är bosatta i en annan medlemsstat än den där skolan är belägen omfattas inte av systemet - Tyska medborgare som är bosatta i andra delstater i Tyskland omfattas inte av systemet)

(2020/C 230/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Landkreis Südliche Weinstraße

Svarande: PF m.fl.

ytterligare deltagare i rättegången: Vertreter des öffentlichen Interesses

Domslut

1)

Artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas på så sätt att en nationell lagstiftning som uppställer ett krav på bosättning i den aktuella tyska delstaten för att det ska föreligga en rätt till ersättning för skolskjutskostnader från den delstaten utgör en indirekt diskriminerande åtgärd, eftersom den till sin natur riskerar att påverka gränsarbetare i högre grad än landets egna arbetstagare.

2)	Artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 ska tolkas på så sätt att praktiska svårigheter avseende en effektiv organisation av skolskjuts inom en delstat inte utgör ett tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera en nationell åtgärd som utgör indirekt diskriminering.

---

(1)  EUT C 131, 08.04.2019

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 2 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Wien – Österrike) – kunsthaus muerz gmbh mot Zürich Versicherungs AG

(Mål C-20/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direkt livförsäkring - Direktiv 2002/83/EG - Artiklarna 35 och 36 - Rätt att säga upp avtalet och uppsägningstid - Felaktig information om sättet för utövandet av uppsägningsrätten - Formkrav för uppsägningen - Uppsägningsrätten upphör - Huruvida försäkringstagarens egenskap av ”konsument” är relevant)

(2020/C 230/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: kunsthaus muerz gmbh

Motpart: Zürich Versicherungs AG

Domslut

Artiklarna 35 och 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring ska tolkas så, att de även är tillämpliga på en försäkringstagare som inte är konsument och att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken fristen för att utöva rätten att säga upp rättsverkningarna av ett försäkringsavtal, även när försäkringstagaren inte är konsument, börjar löpa från och med den dag då avtalet ingicks, även om det i den av försäkringsföretaget lämnade informationen om villkoren för utövandet av rätten att säga upp detta försäkringsavtal anges formkrav för att utöva denna rätt som i själva verket inte existerar enligt den nationella rätt som är tillämplig på avtalet, under förutsättning att en sådan angivelse inte berövar försäkringstagarna möjligheten att utöva nämnda rätt, på i princip samma villkor som skulle ha gällt om informationen hade varit korrekt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av en helhetsbedömning och med beaktande av det nationella lagstiftningssammanhanget och omständigheterna i det nationella målet, inbegripet försäkringstagarens eventuella egenskap av konsument, bedöma huruvida felet i den information som lämnats försäkringstagaren berövar vederbörande denna möjlighet.

---

(1)  EUT C 155, 6.5.2019.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Ryanair Ltd, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato – Antitrust / Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato – Antitrust, Ryanair Ltd, Ryanair DAC

(Mål C-28/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Transport - Lufttrafik - Förordning (EG) nr 1008/2008 - Artikel 23.1 - Angivelse av det slutliga pris som ska betalas - Kostnad för incheckning online av passagerare - Mervärdesskatt - Administrativa avgifter för köp med ett annat kreditkort än det som godkänts av lufttrafikföretaget - Oundvikliga och förutsebara beståndsdelar av det slutliga pris som ska betalas - Valfria pristillägg - Begrepp)

(2020/C 230/12)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ryanair Ltd, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato – Antitrust

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato – Antitrust, Ryanair Ltd, Ryanair DAC

Domslut

Artikel 23.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen ska tolkas så, att kostnaderna för incheckning av passagerare, vilka inte kan undvikas då det inte finns något alternativt kostnadsfritt incheckningssätt, den mervärdesskatt som påförts priserna för inrikesflyg, samt de administrativa avgifterna för köp med ett annat kreditkort än det som godkänts av lufttrafikföretaget, utgör oundvikliga och förutsebara beståndsdelar av priset i den mening som avses i den andra meningen i den bestämmelsen. Nämnda bestämmelse ska däremot tolkas så, att kostnaderna för incheckning av passagerare, vilka kan undvikas genom användning av ett kostnadsfritt incheckningssätt, samt den mervärdesskatt som påförts de fakultativa tilläggsavgifterna för inrikesflyg, utgör ett valfritt pristillägg i den mening som avses i den fjärde meningen i den bestämmelsen.

---

(1)  EUT C 164. 13.5.2019

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Deutsche Homöopathie-Union (DHU) Arzneimittel GmbH & Co. KG mot Bundesrepublik Deutschland

(Förenade målen C-101/19 och C-102/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artiklarna 62 och 69 - De uppgifter som märkningen och bipacksedeln för homeopatika innehåller - Uttömmande lista över uppgifter eller möjlighet att lägga till information som är till nytta för patienten som är förenlig med sammanfattningen av produktens egenskaper - Uppgifter om doseringen av homeopatika)

(2020/C 230/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Deutsche Homöopathie-Union (DHU) Arzneimittel GmbH & Co. KG

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004 ska tolkas så, att det utgör hinder för att en sådan bipacksedel som avses i artikel 69 i direktivet innehåller andra uppgifter än de som räknas upp i denna bestämmelse, såsom anvisningar om doseringen av de homeopatika som avses i nämnda bestämmelse.

---

(1)  EUT C 172, 20.5.2019.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 23 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-161/19) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2009/147/EG - Bevarande av vilda fåglar - Tillstånd för vårjakt på handjur av fågelarten morkulla (Scolopax rusticola) i delstaten Niederösterreich (Österrike) - Artikel 7.4 och artikel 9.1 c - Avsaknad av ”annan lämplig lösning” - Begreppet ”litet antal”)

(2020/C 230/14)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (Ombud: C. Hermes och M. Noll-Ehlers)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: J. Schmoll)

Domslut

1)

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar genom att tillåta vårjakt på handjur av fågelarten morkulla (Scolopax rusticola) i delstaten Niederösterreich (Österrike).

2)	Republiken Österrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 148, 29.4.2019.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 23 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Finland

(Mål C-217/19) (1)

(Talan om fördragsbrott - Direktiv 2009/147/EG - Bevarande av vilda fåglar - Tillstånd för vårjakt på handjur av fågelarten ejder (Somateria mollissima) i landskapet Åland (Finland) - Artiklarna 7.4 och 9.1 c - Begreppen ”förnuftig användning” och ”litet antal”)

(2020/C 230/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes och E. Ljung Rasmussen)

Svarande: Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski, biträdd av advokaterna J. Bouckaert, D. Gillet och S. François)

Domslut

1)

Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7.4 och 9.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar genom att denna medlemsstat regelbundet har beviljat tillstånd för vårjakt på handjur av ejder (Somateria mollissima) i landskapet Åland från år 2011 till och med år 2019.

2)	Republiken Finland ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 172, 20.5.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 23 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Kúria- Ungern) – Gömböc Kutató, Szolgáltató és Kereskedelmi Kft. mot Szellemi Tulajdon Nemzeti Hivatala

(Mål C-237/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Varumärken - Direktiv 2008/95/EG - Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder - Tredimensionellt varumärke - Artikel 3.1 e ii och iii - Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat - Kännetecken som består av en form som ger en vara ett betydande värde - Beaktande av omsättningskretsens uppfattning)

(2020/C 230/16)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gömböc Kutató och Szolgáltató és Kereskedelmi Kft.

Motpart: Szellemi Tulajdon Nemzeti Hivatala

Domslut

1)

Artikel 3.1 e ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så, att man vid bedömningen av huruvida ett kännetecken endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte enbart ska beakta den grafiska återgivningen av kännetecknet. Andra uppgifter än de som framgår av denna grafiska återgivning, såsom uppgifter om omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att identifiera det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag. Även om uppgifter som inte framgår av den grafiska återgivningen av kännetecknet kan beaktas vid bedömningen av om dessa särdrag svarar mot en teknisk funktion hos varan i fråga, måste dessa uppgifter likväl härröra från objektiva och tillförlitliga källor och får inte avse omsättningskretsens uppfattning.

2)

Artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95 ska tolkas så, att omsättningskretsens uppfattning eller kunskap om en vara som återges grafiskt genom ett kännetecken, som endast består av denna varas form, kan beaktas för att identifiera ett väsentligt särdrag hos denna form. Registreringshindret i denna bestämmelse kan tillämpas om det framgår av objektiva och tillförlitliga uppgifter att konsumenternas val att köpa den aktuella varan till mycket stor del bestäms av detta särdrag.

3)

Artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95 ska tolkas så, att det registreringshinder som föreskrivs i denna bestämmelse inte systematiskt ska tillämpas på ett kännetecken som endast består av en varas form, när detta kännetecken omfattas av skydd enligt formgivningsrätten eller endast består av formen på ett prydnadsföremål.

---

(1)  EUT C 187, 3.6.2019.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 2 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-384/19) (1)

(Fördragsbrott - Bedömning och hantering av översvämningsrisker - Direktiv 2007/60/EG - Artiklarna 7.1, 7.5, 10.1, 10.2 och 15.1 - Riskhanteringsplan för översvämningar - Upprättande - Samråd med och information till allmänheten - Tillgängliggörande för Europeiska kommissionen - Avrinningsdistrikten ES 120 Gran Canaria, ES 122 Fuerteventura, ES 123 Lanzarote, ES 124 Teneriffa, ES 125 La Palma, ES 126 La Gomera och ES 127 El Hierro (Spanien))

(2020/C 230/17)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis E. Manhaeve och E. Sanfrutos Cano, därefter M. Jauregui Gomez och E. Manhaeve)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Domslut

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1, 7.5 och artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker genom att inte inom föreskriven tid upprätta offentliggöra och till Europeiska kommissionen anmäla riskhanteringsplaner beträffande avrinningsdistrikten ES 120 Gran Canaria, ES 122 Fuerteventura, ES 123 Lanzarote, ES 124 Teneriffa, ES 125 La Palma, ES 126 La Gomera och ES 127 El Hierro. Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10.1 och 10.2 i direktiv 2007/60 genom att inte inom föreskriven tid avsluta informations- och samrådsfasen beträffande avrinningsdistrikten ES 120 Gran Canaria, ES 122 Fuerteventura och ES 125 La Palma.

2)	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 270, 12.8.2019.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-406/19 P) (1)

(Överklagande - EGFJ och EJFLU - Utgifter som ska undantas från EU-finansiering - Betalningar som verkställts av Konungariket Spanien - Återkallande av erkännande av producentorganisationer - Utbetalt stöd har inte återkrävts - Bevisbörda - Finansiell schablonkorrigering)

(2020/C 230/18)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre och J. Aquilina)

Övrig part i målet: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Domslut

1)

Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 20 mars 2019, Spanien/kommissionen (T-237/17, ej publicerad, EU:T:2019:172) upphävs till den del tribunalen, genom denna dom, ogiltigförklarade kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/264 av den 14 februari 2017 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i den mån den tillämpar en schablonkorrigering på 10 procent på vissa betalningar som verkställts av Konungariket Spanien.

2)	Överklagandet ogillas.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader, såväl i första instans i mål T-237/17 som i överklagandet, och ersätta Europeiska kommissionens kostnader i samma förfaranden.

---

(1)  EUT C 280, 19.08.2019

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gericht Erster Instanz Eupen (Belgien) den 15 oktober 2019 – ES mot Wallonische Region

(Mål C-757/19)

(2020/C 230/19)

Rättegångsspråk: x

Hänskjutande domstol

Gericht Erster Instanz Eupen

Parter i det nationella målet

Klagande: ES

Motpart: Wallonische Region

Genom beslut av den 28 maj 2020 beslutade Europeiska unionens domstol (sjätte avdelningen) att artikel 49 FEUF ska tolkas, så att den utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en person som är bosatt i denna medlemsstat kan åberopa ett undantag för skyldigheten att registrera fordon i hans eller hennes bosättningsmedlemsstat, vad gäller ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat och som har ställts till förfogande för den personen av ett företag som är etablerat i den medlemsstaten och som personen är verkställande direktör för, endast om dokumenten som bevisar att personen har uppfyllt villkoren för undantaget alltid förvaras i fordonet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Düsseldorf (Tyskland) den 20 mars 2020 – AD, BE, CF mot Corendon Airlines

(Mål C-146/20)

(2020/C 230/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: AD, BE, CF

Motpart: Corendon Airlines

Tolkningsfrågor

1)

Är det fråga om en inställd flygning i den mening som avses i artikel 2 l och artikel 5.1 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) om lufttrafikföretaget som utför en bokad flygning som ingår i en paketresa med tidtabellsenlig avgångstid klockan 10:20 (lokal tid) tidigarelägger flygningen till 08:40 (lokal tid) samma dag?

2)	Utgör ett meddelande tio dagar före avresa i vilket det anges att avgångstiden har tidigarelagts från klockan 10:20 (lokal tid) till 08:40 (lokal tid) samma dag ett erbjudande om ombokning i den mening som avses i artikel 5.1 a och artikel 8.1 b i förordning nr 261/2004?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT.L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 31 mars 2020 – RT, SV, BC mot Volkswagen Bank GmbH, Skoda Bank – Zweigniederlassung der Volkswagen Bank GmbH

(Mål C-155/20)

(2020/C 230/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Ravensburg

Parter i det nationella målet

Kärande: RT, SV, BC

Svarande: Volkswagen Bank GmbH, Skoda Bank – Zweigniederlassung der Volkswagen Bank GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 10.2 led l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1) tolkas på så sätt att a. den vid kreditavtalets ingående gällande dröjsmålsräntan ska meddelas som ett absolut tal i kreditavtalet, och att åtminstone den gällande referensräntan (i det nu aktuella fallet basräntesatsen enligt 247 § BGB), utifrån vilken den gällande dröjsmålsräntesatsen beräknas genom ett tillägg (i det nu aktuella fallet av fem procentenheter enligt 288 § stycke 1 andra meningen BGB), ska anges som ett absolut tal? b. mekanismen för ändring av dröjsmålsräntan ska förklaras konkret i kreditavtalet, och att det åtminstone måste hänvisas till de nationella bestämmelser av vilka ändringen av dröjsmålsräntan framgår (247 § och 288 § stycke 1 andra meningen BGB)?

2)

Ska artikel 10.2 led r i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att det i kreditavtalet ska anges en konkret, för konsumenten begriplig metod för beräkning av kompensation vid förtidsåterbetalning av lånet, så att konsumenten åtminstone kan göra en ungefärlig beräkning av kompensationen vid uppsägning i förtid?

3)

Ska artikel 10.2 led s i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att a. också avtalsparternas rätt till uppsägning som regleras i den nationella rätten måste anges i kreditavtalet, och i synnerhet också låntagarens rätt att säga upp avtalet på grund av särskilda skäl enligt 314 § BGB vid låneavtal med begränsad löptid? b. (för det fall att fråga a besvaras nekande) den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en särskild uppsägningsrätt som föreskrivs i nationell rätt utgör en sådan uppgift som måste anges, i den mening som avses i artikel 10.2 led s i direktiv 2008/48/EG? c. den föreskrivna fristen och formen för uppsägning, när rätten att säga upp avtalet utövas, ska anges i kreditavtalet i samband med all rätt till uppsägning för parterna i kreditavtalet?

4)

Får en kreditgivare, i fråga om konsumentkreditavtal, inte åberopa en invändning om att konsumenten har förverkat sin rätt att frånträda avtalet enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG, a. när en av de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG inte vederbörligen har angetts i kreditavtalet och inte heller har meddelats på ett korrekt sätt vid ett senare tillfälle, vilket innebär att ångerfristen enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG inte har börjat löpa? b. (för det fall att fråga a besvaras nekande) när påståendet om rättsmissbruk huvudsakligen grundar sig på den tid som förflutit sedan avtalet ingicks och/eller på att båda avtalsparter har fullgjort avtalet i dess helhet och/eller kreditgivaren förfogar över det lånebelopp som återkrävts eller säkerheterna har återlämnats och/eller (när det rör sig om ett köpeavtal som är bundet till kreditavtalet) på att konsumenten har använt eller sålt det föremål som finansierats, men konsumenten, vid den tidpunkt då de relevanta omständigheterna inträffade, inte kände till att denne hade fortsatt ångerrätt, att okunnighet om detta inte kunde tillskrivas konsumenten, samt att kreditgivaren inte heller kunde utgå ifrån att konsumenten hade sådan kännedom?

5)

Får en kreditgivare, i fråga om konsumentkreditavtal, inte åberopa en invändning om att konsumenten har utövat sin rätt att frånträda avtalet enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG på ett sätt som innebär rättsmissbruk, a. när en av de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG inte vederbörligen har angetts i kreditavtalet och inte heller har meddelats på ett korrekt sätt vid ett senare tillfälle, vilket innebär att ångerfristen enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG inte har börjat löpa? b. (för det fall att fråga a besvaras nekande) när påståendet om rättsmissbruk huvudsakligen grundar sig på den tid som förflutit sedan avtalet ingicks och/eller på att båda avtalsparter har fullgjort avtalet i dess helhet och/eller kreditgivaren förfogar över det lånebelopp som återkrävts eller säkerheterna har återlämnats och/eller (när det rör sig om ett köpeavtal som är bundet till kreditavtalet) på att konsumenten har använt eller sålt det föremål som finansierats, men konsumenten, vid den tidpunkt då de relevanta omständigheterna inträffade, inte kände till att denne hade fortsatt ångerrätt, att okunnighet om detta inte kunde tillskrivas konsumenten, samt att kreditgivaren inte heller kunde utgå ifrån att konsumenten hade sådan kännedom?

---

(1)  EUT L 133, 2008, s. 66

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Korneuburg (Österrike) den 20 april 2020 – Airhelp Limited mot Austrian Airlines AG

(Mål C-164/20)

(2020/C 230/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Korneuburg

Parter i det nationella målet

Klagande: Airhelp Limited

Motpart: Austrian Airlines AG

Tolkningsfrågan

Ska artiklarna 5, 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (1) tolkas så, att det ska anses som ”extraordinära omständigheter” i den mening som avses i artikel 5.3 i [förordning (EG) nr 261/2004], att en flygplatsläkare fastställer att en passagerare som redan befinner sig ombord på ett flygplan som ännu inte startat är så pass sjuk att passageraren är oförmögen att flyga, varpå passageraren nekas befordran av lufttrafikföretaget, vilket innebär att passageraren måste lämna flygplanet och dennes bagage lastas av?

---

(1)  EUT L 46, 2004, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 22 april 2020 – BB mot Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerija

(Mål C-166/20)

(2020/C 230/23)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: BB

Motpart: Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerija

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 10 b i direktiv 2005/36/EG (1), tolkad mot bakgrund av syftet med direktivet som anges i artikel 1, tolkas så, att den är tillämplig i en situation där en person inte har förvärvat formellt bevis på kvalifikationer på grund av att han eller hon potentiellt har uppfyllt de nödvändiga kraven för att förvärva yrkeskvalifikationer i flera medlemsstater i Europeiska unionen snarare än i en enda medlemsstat? Ska kapitel I (Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer) i avdelning III i direktiv 2005/36/EG, i en sådan situation där en person inte har förvärvat något formellt bevis på kvalifikationer på grund av att han eller hon potentiellt har uppfyllt de nödvändiga kraven för att förvärva yrkeskvalifikationer i flera av Europeiska unionens medlemsstater, snarare än i en enda medlemsstat, tolkas så, att den innebär en skyldighet för den institution som erkänner kvalifikationerna att bedöma innehållet i alla de handlingar som personen lämnat in som kan styrka yrkeskvalifikationer och huruvida de uppfyller de krav som uppställs i värdmedlemsstaten för att förvärva yrkeskvalifikationer, och, om nödvändigt, att tillämpa kompensationsåtgärder?

2)

Ska i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, där den sökande potentiellt har uppfyllt de nödvändiga kraven för att förvärva yrkeskvalifikationer som farmaceut i den mening som avses i artikel 44 i avdelning 7 i kapitel III i direktiv 2005/36/EG, men dessa krav är uppfyllda i flera av Europeiska unionens medlemsstater, snarare än i en enda medlemsstat, och sökanden därför inte har något bevis på de yrkeskvalifikationer som krävs enligt punkt 5.6.2 i bilaga V till direktiv 2005/36/EG, artiklarna 45 och 49 FEUF och artikel 15 i stadgan tolkas så, att de innebär en skyldighet för de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten att bedöma sökandens yrkesutbildning och jämföra den med den yrkesutbildning som krävs i värdmedlemsstaten och även bedöma innehållet i de handlingar som lämnats in som kan styrka yrkeskvalifikationer och huruvida de uppfyller de krav som uppställs i värdmedlemsstaten för att förvärva yrkeskvalifikationerna och, om nödvändigt, att tillämpa kompensationsåtgärder?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 8 maj 2020 – XC

(Mål C-195/20)

(2020/C 230/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: XC

Ytterligare deltagare i rättegången: Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof

Tolkningsfråga

Ska artikel 27.2 och 27.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (1) i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (2) tolkas på så sätt att specialitetsprincipen inte utgör hinder för en frihetsinskränkande åtgärd på grund av ett annat brott som begåtts före överlämnandet än det brott som ligger till grund för överlämnandet, när personen efter överlämnandet frivilligt har lämnat den utfärdande medlemsstatens territorium, men senare ännu en gång har överlämnats av en annan verkställande medlemsstat till den utfärdande medlemsstatens territorium på grundval av en ny europeisk arresteringsorder, och den andra verkställande medlemsstaten har gett sitt samtycke till lagföring, fällande dom och verkställighet på grund av detta andra brott?

---

(1)  EGT L 190, 2002, s. 1.

(2)  EUT L 81, 2009, s. 24.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Okresný súd Bratislava III (Slovakien) den 11 maj 2020 –brottmål mot AB m.fl., ytterligare deltagare i rättegången HI och Krajská prokuratúra v Bratislave

(Mål C-203/20)

(2020/C 230/25)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Okresný súd Bratislava III

Parter i det nationella målet

Tilltalade: AB, CD, EF, GH, IJ, LM, NO, PR, ST, UV, WZ, BC, DE, FG och JL

Ytterligare deltagare i rättegången: HI och Krajská prokuratúra v Bratislave

Tolkningsfrågor

1)

Utgör principen ”ne bis in idem” hinder för utfärdande av en europeisk arresteringsorder i den mening som avses i rådets rambeslut 2002/584/RIF (1) av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, detta med beaktande av artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när det straffrättsliga målet slutligt har avslutats genom ett beslut om frigivning eller ett beslut att avbryta förfarandet, om dessa beslut har antagits på grundval av en amnesti som har återkallats av lagstiftaren efter det att dessa beslut har blivit slutgiltiga och den nationella lagstiftningen föreskriver att återkallandet av en sådan amnesti medför ogiltigförklaring av myndigheternas beslut i den mån dessa har antagits och motiverats på grundval av amnesti och nåd och de rättsliga hinder för de straffrättsliga förfarandena som grundade sig på en amnesti som på detta sätt återkallats har undanröjts, och detta utan rättsligt avgörande eller särskilt domstolsförfarande?

2)

Är en bestämmelse i en nationell lag som, utan avgörande av en nationell domstol, direkt upphäver ett beslut av en nationell domstol att avbryta det straffrättsliga förfarandet, vilket enligt nationell rätt är ett slutgiltigt beslut som medför frigivning och på grundval av vilket det straffrättsliga förfarandet slutgiltigt har avbrutits till följd av den amnesti som beviljats i enlighet med en nationell lag, förenlig med rätten till en opartisk domstol, vilken garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och med rätten att inte att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 82 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

3)

Är en bestämmelse i nationell lagstiftning som begränsar författningsdomstolens kontroll av beslutet av Národná rada Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens riksdag) genom vilket en amnesti eller individuella beslut om nåd återkallas och som antagits med tillämpning av artikel 86 i) i Republiken Slovakiens grundlag till enbart en bedömning av huruvida den är grundlagsenlig, utan att beakta de tvingande rättsakter som Europeiska unionen har antagit, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Fördraget om Europeiska unionen, förenlig med lojalitetsprincipen i den mening som avses i artikel 4.3 i Fördraget om europeiska unionen, i artikel 267 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 82 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med rätten till en opartisk domstol, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom med rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

---

(1)  EUT L 190, 2002, s. 1.

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – CK Telecoms UK Investments mot kommissionen

(Mål T-399/16) (1)

(Konkurrens - Koncentrationer - Verksamhet avseende trådlös telekommunikation - Detaljhandelsmarknaden för mobila telekommunikationstjänster - Grossistmarknaden för tillträde till och samtalsoriginering i allmänna mobilnät - Hutchinsons förvärv av Telefónica Europe - Beslut varigenom koncentrationen förklarats oförenlig med den inre marknaden - Oligopolistisk marknad - Påtagligt hinder för en effektiv konkurrens - Icke-samordnade effekter - Bevisbörda - Beviskrav - Marknadsandelar - Koncentrationens priseffekter - Kvantitativ analys av förväntade prishöjningar - Nära konkurrenter - Betydande konkurrenstryck - Viktig konkurrensfaktor - Nätdelningsavtal - Koncentrationsgrad - Herfindahl-Hirschmanns index - Felaktig rättstillämpning - Oriktig bedömning)

(2020/C 230/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CK Telecoms UK Investments Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: T. Wessely, O. Brouwer, advokater, A. Woods, M. Davis, I. Ditchfield, S. Prichard, J. Aitken, R. Romney, M. Dickson, K. Asakura, solicitors, och B. Kennelly, QC)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Christoforou, G. Conte, M. Farley, J. Szczodrowski och C. Urraca Caviedes)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Jones, S. Brandon, S. Huijts, C. Blairs, M. Rahman, J. McInnes, M. Brown, B. Potterill, S. Cardell, C. Brannigan, S. Munday, C. Short och A. Dadley, biträdda av R. Williams och J. Morrison, barristers), EE Ltd (Hatfield, Förenade konungariket) (ombud: A. Lindsay, barrister, C. Chapman och J. Hulsmann, solicitors)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2016) 2796 final av den 11 maj 2016 om att företagskoncentrationen avseende Hutchison 3G UK Investments Ltd:s förvärv av Telefónica Europe Plc förklaras oförenlig med den inre marknaden (ärende COMP/M.7612 – Hutchinson 3 G UK/Telefónica UK).

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2016) 2796 final av den 11 maj 2016 om att företagskoncentrationen avseende Hutchison 3G UK Investments Ltd:s förvärv av Telefónica Europe Plc förklaras oförenlig med den inre marknaden, (ärende COMP/M.7612 – Hutchinson 3 G UK/Telefónica UK), ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för CK Telecoms UK Investments Ltd.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 371, 10.10.2016.

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Cerafogli mot BCE

(Mål T-483/16 RENV) (1)

(”Personalmål - BCE:s personal - Klagomål om diskriminering och mobbning - Intern administrativ utredning - Avslag på klagomålet - Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol - Rätten att yttra sig - Ansökan om att få tillgång till protokollen från vittnesförhören - Förstörelse av utredningsakten - Bevisvärdet hos den bevisning som ingetts till tribunalen - Bristfällig prövning - Mobbning - Felaktig rättstillämpning - Biståndsskyldighet - Ansvar - Orsakssamband - Ideell skada”)

(2020/C 230/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Maria Concetta Cerafogli (Rom, Italien) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: F. Feyerbacher och B. Ehlers, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Part(er) som har intervenerat till stöd för sökanden(a): namn (ort, land) (ombud: namn, titel)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50 a i stadgan för Europeiska unionens domstol dels om ogiltigförklaring av BCE:s beslut av den 24 november 2009 att avsluta den interna administrativa utredning som inletts som en följd av sökandens klagomål om diskriminering och kränkning av hennes värdighet, vilket utgör mobbning och ett åsidosättande av den praxis om värdighet på arbetsplatsen som gäller inom BCE, och om så är nödvändigt av BCE:s beslut av den 24 mars 2010 om avslag på hennes särskilda överklagande, dels om att BCE ska förpliktas att betala skadestånd.

Domslut

1)

Det beslut som Europeiska centralbanken (BCE) antog den 24 november 2009 att avsluta den interna administrativa utredning som inletts som en följd av det klagomål som Maria Concetta Cerafogli ingett och BCE:s beslut av den 24 mars 2010 om avslag på Maria Concetta Cerafoglis särskilda överklagande ogiltigförklaras.

2)	BCE ska erlägga ett belopp på 20 000 euro i skadestånd till Maria Concetta Cerafogli.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)

BCE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av Maria Concetta Cerafoglis rättegångskostnader som hänför sig till det ursprungliga förfarandet vid Europeiska unionens personaldomstol i mål F-43/10, i förfarandet för överklagande i mål T-114/13 P och i förevarande förfarande i mål T-483/16 RENV.

5)	Maria Concetta Cerafogli ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader som hänför sig till det ursprungliga förfarandet vid personaldomstolen i mål F-43/10, i förfarandet för överklagande i mål T-114/13 P och i förevarande förfarande i mål T-483/16 RENV.

---

(1)  EUT C 209, av den 31.7.2010 (målet registrerades ursprungligen vid Europeiska unionens personaldomstol under nummer F-43/10 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1 september 2016 under nummer F-43/10 RENV).

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – ViaSat mot kommissionen

(Mål T-649/17) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Dokument om åtgärder som krävs för att säkerställa att godkända tillhandahållare av mobila satellittjänster uppfyller de gemensamma villkoren i beslut 626/2008/EG - Underförstått och uttryckligt avslag - Undantag avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revision - Övervägande allmänintresse - Beslut att neka partiell tillgång)

(2020/C 230/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ViaSat, Inc. (Carlsbad, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna J. Ruiz Calzado, L. Marco Perpiñà, P. de Bandt och M. Gherghinaru)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Ehrbar och S. Delaude)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Inmarsat Ventures Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna C. Spontoni, B. Amory och É. Barbier de La Serre, samt A. Howard, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens underförstådda beslut att avslå sökandens begäran av den 31 maj 2017 om tillgång till ”åtgärdsplanen för att utvalda och godkända tillhandahållare av mobila satellittjänster ska uppfylla gemensamma villkoren i Europaparlamentets och rådets beslut 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster, inklusive mellanliggande nya steg och tidsfrister”, samt därefter ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 8219 final av den 1 december 2017 om att neka tillgång till nämnda åtgärdsplan.

Domslut

1)

Det finns inte längre anledning att pröva lagenligheten av Europeiska kommissionens underförstådda beslut att avslå den begäran om tillgång till ”åtgärdsplanen för att utvalda och godkända tillhandahållare av mobila satellittjänster ska uppfylla de gemensamma villkoren i Europaparlamentets och rådets beslut 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster, inklusive mellanliggande nya steg och tidsfrister” som ingetts av ViaSat, Inc. den 31 maj 2017.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	ViaSat ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av de rättegångskostnader som uppkommit för kommissionen och Inmarsat Ventures Ltd.

4)	Kommissionen ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av de rättegångskostnader som uppkommit för ViaSat och Inmarsat Ventures.

---

(1)  EUT C 402, 27.11.2017.)

Dom av den 28 maj 2020 – YG mot kommissionen

(Mål T-518/18) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsåret 2017 - Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AST 9 - Jämförelse av meriter - Likabehandling - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldighet)

(2020/C 230/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: YG (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid, B. Eggers och L. Radu Bouyon)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 13 november 2017 att inte befordra sökanden under befordringsåret 2017.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 399, 5.11.2018.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Agrochem-Maks/kommissionen

(Mål T-574/18) (1)

(Växtskyddsmedel - Verksamma ämnet oxasulfuron - Icke förnyat godkännande för utsläppande på marknaden - Motiveringsskyldighet - Artikel 41.2 c i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Uppenbart oriktig bedömning - Artikel 6 f i förordning (EG) nr 1107/2009 och punkt 2.2 i bilaga II till förordning nr 1107/2009 - Försiktighetsprincipen)

(2020/C 230/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Agrochem-Maks d.o.o. (Zagreb, Kroatien) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Lewis, I. Naglis och G. Koleva)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, H. Shev, J. Lundberg och H. Eklinder)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1019 av den 18 juli 2018 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet oxasulfuron i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Agrochem-Maks d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen i samband med förevarande talan och det interimistiska förfarandet.

3)	Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Diesel mot EUIPO Sprinter megacentros del deporte (Återgivning av en böjd och vinklad linje)

(Mål T-615/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke bestående av en återgivning av en böjd och vinklad linje - Äldre EU-figurmärke bestående av en återgivning av versalen ”D” och ett internationellt figurmärke bestående av en återgivning av en vinklad linje - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 47.2 i förordning (EU) 2017/1001))

(2020/C 230/31)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Diesel SpA (Breganze, Italien) (ombud: advokaterna A. Parassina och A. Giovannardi)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Sprinter megacentros del deporte, SL (Elche, Spanien) (ombud: S. Malynicz, QC, och T. Austen, barrister)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 3 augusti 2018 (ärende R 2657/2017-5), angående ett invändningsförfarande mellan Diesel och Sprinter megacentros del deporte.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 3 augusti 2018 (ärende R 2657/2017-5) ogiltigförklaras till den del det avser det äldre varumärket nr 583708 med avseende på ”jeans för män och kvinnor” och ”skor” i klass 25.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Diesel Spa, EUIPO och Sprinter megacentros del deporte, SL ska var och en bära sina rättegångskostnader

---

(1)  EUT C 455, 17.12.2018.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Galletas Gullón mot EUIPO – Intercontinental Great Brands (gullón TWINS COOKIE SANDWICH)

(Mål T-677/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-figurmärket gullón TWINS COOKIE SANDWICH - Det äldre EU-figurmärket OREO - Relativt registreringshinder - Skadlig inverkan på renomméet - Artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 230/32)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Galletas Gullón, SA (Aguilar de Campoo, Spanien) (ombud: advokaterna S. Martínez-Almeida y Alejos-Pita och M. Corbal San Adrián)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Intercontinental Great Brands LLC (East Hanover, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: C. Duch Fonoll)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 5 september 2018 (ärende R 2378/2017-2), angående ett invändningsförfarande mellan Intercontinental Great Brands och Galletas Gullón.

Domslut

1)	Överklagandet avslås.

2)	Galletas Gullón, SA ska bära sina egna rättegångskostnader och de rättegångskostnader som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Intercontinental Great Brands LLC har haft i detta förfarande.

---

(1)  EUT C 35, 28.1.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Korporaciya ”Masternet” mot EUIPO – Stayer Ibérica (STAYER)

(Mål T-681/18) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket STAYER - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 18.1 och artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001 - Bevis för verklig användning - Kvalificering av de varor för vilka verkligt bruk har styrkts)

(2020/C 230/33)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Korporaciya ”Masternet” (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaten N. Bürglen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Stayer Ibérica, SA (Pinto, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som femte överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 7 september 2018 (ärende R 1940/2017-5), angående ett upphävandeförfarande mellan Korporaciya ”Masternet” och Stayer Ibérica.

Domslut

1)	Överklagandet avslås.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 25, 21.1.2019.)

Tribunalens dom av 28 maj 2020 – Consejo Regulador ”Jamón de Teruel/Paleta de Teruel” mot EUIPO – Airesano Foods (AIRESANO BLACK El ibérico de Teruel)

(Mål T-696/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket AIRESANO BLACK El ibérico de Teruel - Det äldre EU-figurmärket JAMON DE TERUEL CONSEJO REGULADOR DE LA DENOMINACION DE ORIGEN - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Känneteckenslikhet föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 230/34)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida ”Jamón de Teruel/Paleta de Teruel” (Teruel, Spanien) (ombud: advokaterna F. Pérez Álvarez och J. Pérez Itarte)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J.F. Crespo Carrillo och H.O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO, tillika intervenient vid tribunalen: Airesano Foods, SL (La Puebla de Valverde, Spanien) (ombud: advokaten J. Sanmartín Sanmartín)

Rättegångsdeltagare som har intervenerat till stöd för klaganden: Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz och M.J. Ruiz Sánchez)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 24 september 2018 (ärende R 88/2018-4) om ett invändningsförfarande mellan Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida ”Jamón de Teruel/Paleta de Teruel” och Airesano Foods.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida ”Jamón de Teruel/Paleta de Teruel” ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Airesano Foods, SL.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 35, 28.1.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Campbell/kommissionen

(Mål T-701/18) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar avseende Irlands iakttagande eller åsidosättande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF - Tillgång nekas - Artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 - Undantag rörande skyddet för inspektioner, utredningar och revisioner - Allmän presumtion för sekretess)

(2020/C 230/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Liam Campbell (Dundalk, Irland) (ombud: J. MacGuill, solicitor, och advokaten E. Martin-Vignerte)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Spina och C. Ehrbar)

Saken

Angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 6642 final av den 4 oktober 2018 om avslag på ansökan om tillgång till handlingar rörande Irlands iakttagande eller åsidosättande av sina skyldigheter enligt rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27), rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102) och rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (EUT L 294, 2009, s. 20).

Domslut

1)

Europeiska kommissionens beslut C(2018) 6642 final av den 4 oktober 2018, om avslag på ansökan om tillgång till handlingar rörande Irlands iakttagande eller åsidosättande av sina skyldigheter enligt rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen, rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder och rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande, ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 187, 3.6.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Aurea Biolabs mot EUIPO – Avizel (AUREA BIOLABS)

(Målen T-724/18 och T-184/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket AUREA BIOLABS - Det äldre EU-ordmärket AUREA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Rättelse av överklagandenämndens beslut - Artikel 102 i förordning 2017/1001)

(2020/C 230/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aurea Biolabs Pte Ltd (Cochin, Indien) (ombud: B. Brandreth, QC, och L. Oommen, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: K. Kompari, H. O’Neill och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Avizel SA (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna C. De Keersmaeker och W.-J. Cosemans)

Saken

I mål T-724/18, ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 11 september 2018 (ärende R 814/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Avizel och Aurea Biolabs, och i mål T-184/19, ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 29 januari 2019 (ärende R 814/2018-2 (CORR)), om ändring av beslutet av den 11 september 2018.

Domslut

1)	Målen T-724/18 och T-184/19 förenas vad gäller domen.

2)	Överklagandet ogillas i båda målen.

3)	Aurea Biolabs Pte Ltd, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Avizel SA ska bära sina rätttegångskostnader.

---

(1)  EUT C 54, 11.2.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Darment mot kommissionen

(Mål T-739/18) (1)

(Miljö - Fluorerade växthusgaser - Förordning (EU) nr 517/2014 - Utsläppande av fluorkolväten på marknaden - Beslut där ett företag konstateras ha överskridit sin tilldelade kvot och åläggs en påföljd - Rättelse av det elektroniska registret för kvoter - Överföring av kvoter - Tillstånd av använda en kvot - Principen om god förvaltning”)

(2020/C 230/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Darment Oy (Helsingfors, Finland) (ombud: advokaten C. Ginter)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland, A.C. Becker och M. Jauregui Gomez)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 16 oktober 2018 där sökanden konstaterades ha överskridit sin kvot år 2017 för utsläppande av fluorkolväten på marknaden och ålades en påföljd bestående i att företagets kvot för den påföljande tilldelningsperioden minskades med 31 370 ton koldioxidekvivalenter.

Domslut

1)

Europeiska kommissionens beslut av den 16 oktober 2018 där sökanden konstaterades ha överskridit sin kvot år 2017 för utsläppande av fluorkolväten på marknaden och ålades en påföljd bestående i att företagets kvot för den påföljande tilldelningsperioden minskades med 31 370 ton koldioxidekvivalenter.

2)	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 72, 25.2.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Cinkciarz.pl/EUIPO – MasterCard International ([We IntelliGence the World E.A.])

(Mål T-84/19 och T-88/19–T-98/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökningar om registrering som EU-varumärke av figurmärkena We IntelliGence the World, currencymachineassistant, robodealer, currencyassistant, tradingcurrencyassistant, CKPL, moneypersonalassistant, moneyassistant, currencypersonalassistant, CNTX Trading, AIdealer och CNTX - De äldre EU-figurmärkena och brittiska figurmärkena som återger två sammanflätade cirklar eller två överlappande skivor - Vilandeförklaring av förfarandet - Artikel 71.1 i den delegerade förordningen (EU) 2018/625)

(2020/C 230/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: J. Olsen, B. Hitchens, P. Andreottola, solicitors, G. Tritton och A. Muir Wood, barristers)

Saken

Tolv överklaganden av de beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 7 december 2018 (ärendena R 1062/18-2, R 1059/18-2, R 1058/18-2, R 1057/18-2, R 1056/18-2, R 1060/18-2, R 1055/18-2, R 1054/18-2, R 1053/18-2, R 986/18-2, R 1063/18-2 och R 1064/18-2), om invändningsförfaranden mellan MasterCard International och Cinkciarz.pl.

Domslut

1)	Målen T-84/19 och T-88/19–T-98/19 förenas vad gäller domen.

2)

De beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 7 december 2018 (ärendena R 1062/2018-2, R 1059/2018-2, R 1058/2018-2, R 1057/2018-2, R 1056/2018-2, R 1060/2018-2, R 1055/2018-2, R 1054/2018-2, R 1053/2018-2, R 986/2018-2, R 1063/2018-2 och R 1064/2018-2) ogiltigförklaras.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Cinkciarz.pl sp. z o.o. med anledning av förfarandet vid tribunalen.

4)	MasterCard International, Inc. ska bära sina rättegångskostnader för förfarandet vid tribunalen.

---

(1)  EUT C 139, 15.4.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – AW mot parlamentet

(Mål T-213/19) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna - Gemensamma regler om olycksfallsförsäkring och försäkring för yrkessjukdom - Artikel 16 - Erkännande av en sjukdom som yrkessjukdom - Artikel 22 - Läkarkommitté - Beslut att inte erkänna en sjukdom som yrkessjukdom - Felaktighet i läkarkommitténs utlåtande)

(2020/C 230/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AW (ombud: advokaterna L. Levi och S. Rodrigues)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: T. Lazian och I. Lázaro Betancor)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 7 augusti 2018 att avslå sökandens begäran av den 15 respektive den 28 juli 2016 om att få en sjukdom erkänd som yrkessjukdom.

Domslut

1)	Europaparlamentets beslut av den 7 augusti 2018 att avslå ansökningarna av den 15 respektive den 28 juli 2016 om erkännande av AW:s sjukdomar som yrkessjukdomar ogiltigförklaras.

2)	Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 187, 3.6.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Ntolas mot EUIPO – General Nutrition Investment (GN GENETIC NUTRITION LABORATORIES)

(Mål T-333/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GN GENETIC NUTRITION LABORATORIES - Det äldre EU-ordmärket GNC - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 230/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Christos Ntolas (Wuppertal, Tyskland) (ombud: advokaten C. Renger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: P. Sipos)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: General Nutrition Investment Co. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Rijsdijk)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 11 mars 2019 (R 1343/2017-5), angående ett invändningsförfarande mellan General Nutrition Investment och Ntolas.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Christos Ntolas ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och General Nutrition Investment Co.

---

(1)  EUT C 246, 22.7.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Martínez Albainox mot EUIPO – Taser International (TASER)

(Mål T-341/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket TASER - Äldre EU-ordmärket TASER - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Skada på renommé - Otillbörligt utnyttjande av det äldre varumärkets särprägel eller renommé - Artikel 8.5 i förordning 2017/1001)

(2020/C 230/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Martinez Albainox, SL (ombud: advokaten J. Carbonell Callicio)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gaja)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Taser International, Inc. (Scottsdale, Arizona, Förenta Staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO (ärende R 1577/2018-4) den 20 mars 2019 angående ett ogiltighetsförfarande mellan Taser International och Martinez Albainox.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Martinez Albainox, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 255 av den 29.7.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Martinez Albainox mot EUIPO –Taser International (TASER)

(Mål T-342/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket TASER - Äldre EU-ordmärket TASER - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Skada på renommé - Otillbörligt utnyttjande av det äldre varumärkets särprägel eller renommé - Artikel 8.5 i förordning 2017/1001)

(2020/C 230/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Martinez Albainox, SL (Albacete, Spanien) (ombud: advokaten J. Carnonell Callicio)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gaya)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Taser International, Inc. (Scottsdale, Arizona, Förenta Staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO (ärende R 1576/2018-4) den 20 mars 2019 angående ett ogiltighetsförfarande mellan Taser International och Martinez Albainox.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Martinez Albainox, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 255 av den 29.7 2019

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Workspace Group/EUIPO – Technopolis Holding (UMA WORKSPACE)

(Mål T-506/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket UMA WORKSPACE - Det äldre EU-figurmärket och det äldre brittiska figurmärket, samt de äldre brittiska ordmärkena WORKSPACE - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 230/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Workspace Group plc (London, Förenade kungariket) (ombud: N. Hine, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Technopolis Holding Oyj (Uleåborg, Finland) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 13 maj 2019 (ärende R 1910/2018-4) om ett invändningsförfarande mellan Workspace Group och Technopolis Holding.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Workspace Group plc ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 288, 26.8.2019.)

Tribunalens dom av den 28 maj 2020 – Lozano Arana m.fl./EUIPO – Coltejer (LIBERTADOR)

(Mål T-564/19) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket LIBERTADOR - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001 - Rätten att bli hörd - Artikel 94 i förordning 2017/1001 - Regelrätt delgivning - Artikel 60 delegerad förordning (EU) 2017/1430 (nu artikel 60 i delegerad förordning (EU) 2018/625) - Bevis på att varumärket har varit föremål för verkligt bruk har inte lämnats in inom den föreskrivna fristen - Artikel 19.1 i delegerad förordning 2017/1430 (nu artikel 19.1 i delegerad förordning 2018/625)

(2020/C 230/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Antonio Lozano Arana (Cali, Colombia), Daniel Simon Benmaor (Marseille, Frankrike), Marion Esther Benmaor (Marseille), Valérie Brigitte Danielle Servant (Marrakech, Marocko) (ombud: advokaten M. Angelier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Coltejer SA (Itagüí, Colombia)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 20 juni 2019 (ärende R 2482/2018-4) om ett upphävandeförfarande mellan Coltejer och Albert Benmaor och Lozano Arana.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Antonio Lozano Arana, Daniel Simon Benmaor, Marion Esther Benmaor och Valérie Brigitte Danielle Servant ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 337, 7.10.2019.)