15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Rumänien) den 19 november 2019 – brottmål mot NC

(Mål C-840/19)

(2020/C 201/05)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie

Part i det nationella målet

Övrig part i målet

Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Direcția Națională Anticorupție

Tolkningsfrågor

Ska artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen, (1) som har antagits med stöd av artikel 83.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten, nämligen Curtea Constituțională a României (Rumäniens författningsdomstol), meddelar ett avgörande som innebär att mål om korruption som avgjordes under en viss tidsperiod och som nu befinner sig i överklagandeskedet ska återförvisas för ny prövning till följd av att det vid den högsta rättsinstansen inte inrättades specialiserade domstolsavdelningar för prövning av mål på detta område, även om det [i detta avgörande] slås fast att de domare som ingick [i domstolsavdelningarna] var specialiserade?

Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 47 [andra stycket] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten förklarar sammansättningen av en domstolsavdelning vid en sektion vid den högsta rättsinstansen (avdelning sammansatt av domare i tjänst, vilka vid den tidpunkt då de utnämndes uppfyllde bland annat det krav på specialisering som ska vara uppfyllt för att utnämnas som domare vid den högsta rättsinstansen) vara rättsstridig?

3)	Ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den ger den nationella domstolen rätt att inte följa ett avgörande av Författningsdomstolen, vilket meddelats i ett mål som rör en konstitutionell konflikt och är bindande enligt nationell rätt?

(1) EUT L 198, 2017, s. 29.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 26 november 2019 – brottmål mot FX, CS och ND

(Mål C-859/19)

(2020/C 201/06)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casație și Justiție

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

FX, CS och ND

Övrig part i målet:

Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie și Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie

Tolkningsfrågor

Ska artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, (1) artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen, (2) [som] har antagits med stöd av artikel 83.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [och som har ersatt konventionen] om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995, tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten, nämligen Curtea Constituțională a României (Rumäniens författningsdomstol), meddelar ett avgörande som innebär att mål om korruption som avgjordes under en viss tidsperiod och som nu befinner sig i överklagandeskedet ska återförvisas för ny prövning till följd av att det vid den högsta rättsinstansen inte inrättades specialiserade domstolsavdelningar för prövning av mål på detta område, även om det slås fast att de domare som ingick i domstolsavdelningarna var specialiserade?

3)	Ska unionsrättens företräde tolkas så, att den ger den nationella domstolen rätt att inte följa ett avgörande av Författningsdomstolen, vilket meddelats i ett mål som rör en konstitutionell konflikt och som är bindande enligt nationell rätt?

(1) EUT L 141, 2015, s. 73.

(2) EUT L 198, 2017, s. 29.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Iași (Rumänien) den 11 december 2019 – BX mot Unitatea administrativ-teritorială D.

(Mål C-909/19)

(2020/C 201/08)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Iași (Rumänien)

Parter i det nationella målet

Klagande: BX

Motpart: Unitatea administrativ-teritorială D.

Tolkningsfrågor

1.	Ska bestämmelserna i artikel 2.1 i [direktiv 2003/88] (1) tolkas på så sätt att den tid då arbetstagaren deltar i obligatoriska yrkesutbildningskurser, efter sin ordinarie arbetstid, i utbildningsenhetens lokaler, utanför sin arbetsplats och utan att utföra sina arbetsuppgifter, utgör ”arbetstid”?

Om den första frågan besvaras nekande, ska då bestämmelserna i artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna i artiklarna 2.2, 3, 5 och 6 i [direktiv 2003/88] tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning där det fastställs krav på att arbetstagaren deltar i yrkesutbildning utan att arbetsgivaren åläggs att respektera arbetstagarens viloperiod vad gäller den tid då utbildningskurser genomförs?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Rumänien) den 18 december 2019 – brottmål mot BR, CS, DT, EU, FV och GW

(Mål C-926/19)

(2020/C 201/09)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie

Parter i målet vid den nationella domstolen

BR, CS, DT, EU, FV, GW

Övriga rättegångsdeltagare

Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Direcția Națională Anticorupție, Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Direcția de Investigare a Infracțiunilor de Criminalitate Organizată și Terorism – Structura centrală, Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Secția pentru investigarea infracțiunilor din justiție, Agenția Națională de Administrare Fiscală, HX, IY, SC Uranus Junior 2003 Srl

Tolkningsfrågor

Ska artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (1), artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen, (2) som antagits med stöd av artikel 83.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten, nämligen Curtea Constituțională a României (Rumäniens författningsdomstol), meddelar ett avgörande som innebär en prövning av en processinvändning – enligt vilken en domstolsavdelnings sammansättning varit rättsstridig, mot bakgrund av principen om specialisering av Högsta domstolens domare (som inte stadgas i Rumäniens konstitution) – och som medför att en domstol blir skyldig att återförvisa mål angående överklaganden (med devolutiv verkan) för ny prövning vid samma domstol i första instans?

Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten förklarar sammansättningen av en domstolsavdelning vid en sektion vid den högsta rättsinstansen (avdelning sammansatt av domare i tjänst, vilka vid den tidpunkt då de utnämndes uppfyllde bland annat det krav på specialisering som ska vara uppfyllt för att utnämnas som domare vid brottmålssektionen vid den högsta rättsinstansen) vara rättsstridig?

Ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den ger den nationella domstolen rätt att inte följa ett avgörande i vilket författningsdomstolen har tolkat en bestämmelse av lägre rang än konstitutionen, som gäller Högsta domstolens organisation och återfinns i den nationella lagen om förebyggande, utredning och lagföring av korruptionsbrott, och som konsekvent har tolkats på ett visst sätt av en rättsinstans i 16 år?

4)	Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att principen om rätt till ett effektivt rättsmedel omfattar specialisering av domare och inrättande av specialiserade domstolsavdelningar vid den högsta rättsinstansen?

(1) EUT L 141, 2015, s. 73.

(2) EUT L 198, 2017, s. 29.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 18 december 2019 – brottmål mot CD

(Mål C-929/19)

(2020/C 201/10)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien)

Part i målet

Övriga parter i målet

CLD, GLO, ȘDC, PVV, SC Complexul Energetic Oltenia SA, Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casație și Justiție – Direcția Națională Anticorupție

Tolkningsfrågor

Ska artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artiklarna 2 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (1) tolkas på så sätt att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten, nämligen Curtea Constituțională a României (Rumäniens författningsdomstol), meddelar ett avgörande som innebär att samtliga mål om korruption som under en viss tidsperiod (2003–januari 2019) har avgjorts i första instans av brottmålssektionen vid Högsta domstolen och beträffande vilka överklaganden är anhängiga utan vidare ska prövas på nytt?

Ska artiklarna 2 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionen samt artikel 47 [andra stycket] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att de utgör hinder för att ett organ som inte tillhör den dömande makten i strid med den tolkning som framgår av fast och enhällig organisatorisk och rättslig praxis vid den högsta rättsinstansen förklarar sammansättningen av en dömande avdelning vid en sektion vid den högsta rättsinstansen vara rättsstridig?

3)	Ska principen om unionsrättens företräde tolkas på så sätt att den ger den nationella domstolen rätt att inte följa ett avgörande av Författningsdomstolen, vilket meddelats i ett mål som rör en konstitutionell konflikt och är bindande enligt nationell rätt?

4)	Kan begreppet ”domstol som har inrättats enligt lag” i artikel 47 [andra stycket] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att det omfattar ett krav på formellt inrättande av en specialiserad dömande avdelning utöver utnämning av specialiserade domare?

(1) EUT L 198, 2017, s. 29

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 27 januari 2020 – Staatssecretaris van Financiën mot Jumbocarry Trading GmbH

(Mål C-39/20)

(2020/C 201/13)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Jumbocarry Trading GmbH

Tolkningsfrågor

1.	Är artiklarna 103.3 b och 124.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 (1) om fastställande av en tullkodex för unionen tillämpliga på en tullskuld som uppkom före den 1 maj 2016 och vars preskriptionstid vid den tidpunkten ännu inte hade löpt ut?

2.	Om den första frågan ska besvaras jakande, utgör rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar i så fall hinder för denna tillämpning?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Belgien) den 6 februari 2020 – Vogel Import Export NV mot Belgische Staat

(Mål C-62/20)

(2020/C 201/14)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel

Parter i det nationella målet

Klagande: Vogel Import Export NV

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

Ska Kombinerade nomenklaturen som återfinns i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 2658/87 (1) av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan – även mot bakgrund av de olika språkversionerna av tulltaxenummer 4409 och de förklarande anmärkningarna till HS avseende tulltaxenumren 4407 och 4409 – tolkas så, att de varor som är föremål för tvisten i det nationella målet, nämligen hyvlade plankor vars fyra hörn är rundade utefter hela plankans längd, ska anses vara ”bearbetade utefter hela längden” och därför ska klassificeras enligt tulltaxenummer 4409 eller kan rundningen av hörnen inte anses som ”bearbetade utefter hela längden” och ska varorna följaktligen klassificeras enligt tulltaxenummer 4407?

2)	Är storleken på rundningen avgörande för klassificeringen enligt tulltaxenummer 4407 eller tulltaxenummer 4409?

(1) Rådets förordning av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13 s. 22.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/9

Överklagande ingett den 5 februari 2020 av Sigrid Dickmanns av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 18 november 2019 i mål T-181/19, Sigrid Dickmanns mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-63/20 P)

(2020/C 201/15)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Sigrid Dickmanns (ombud: H. Tettenborn, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.	upphäva det beslut som Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen) meddelade den 18 november 2019 i mål T-181/19 i dess helhet och återförvisa målet till tribunalen, och

2.	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför en enda grund för sitt överklagande, nämligen felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 90 och 91, särskilt artikel 90.2, i tjänsteföreskrifterna samt allvarligt åsidosättande av klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång och till god förvaltning.

Enligt klaganden fann tribunalen felaktigt att hennes talan, väckt med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, väcktes för sent. Talan väcktes inom tre månader från det av EUIPO meddelade ett motiverat beslut, dock inte inom tre månader från det tidigare lämnade tysta avslaget på hennes klagomål enligt artikel 90.2 tredje strecksatsen i tjänsteföreskrifterna.

Klaganden vänder sig mot tribunalens tolkning av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som hon anser strider mot bestämmelsens lydelse. Hon anför att hennes talan inte rörde det tysta avslaget, som avses i artikel 90.2 tredje strecksatsen, utan ett beslut som hon fått kännedom om i den mening som avses i andra strecksatsen, och att den därför kunde tas upp till prövning enligt bestämmelsens lydelse. Klaganden hävdar att det varken framgår av lydelsen av artikel 90.1 tredje meningen eller av artikel 90.2 andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, eller för den delen av artikel 90.2 tredje strecksatsen, att den andra strecksatsen vid ett tyst avslag inte kan tillämpas eller att tredje strecksatsen ska ges företräde. Hon gör gällande att EUIPO:s uttryckliga avslag inte heller bara var en ren bekräftelse av det redan lämnade tysta avslaget, då EUIPO inte hänvisade till det tysta avslaget. Dessutom kan talan väckas mot de delar som inte är ren bekräftelse, bland annat skälen, av den anledningen att det i de delarna är fråga om ett nytt beslut.

Klaganden gör vidare gällande att tribunalens tolkning strider mot syftet med artikel 90.1 andra och tredje meningarna i tjänsteföreskrifterna och mot syftet att skydda rättssäkerheten. De reglerna har som främsta syfte att skydda sökanden och inte att låta tillsättningsmyndigheten processuellt dra nytta av att den har försummat sina plikter, vilket blir följden enligt tribunalens tolkning. Klaganden anser att den tolkning hon förespråkar klart bättre svarar mot syftet att skydda rättssäkerheten. För det första är den i linje med lydelsen av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och säger inte exakt motsatsen, vilket är fallet med tribunalens tolkning. För det andra får tribunalens tolkning till följd tidsfristen efter ett uttryckligt, motiverat beslut blir olika beroende på om det har föregåtts av ett tyst beslut eller inte.

Klaganden anför slutligen att tribunalen allvarligt åsidosatt hennes grundläggande rätt till en rättvis rättegång och till god förvaltning. Åsidosättandet av rätten till en rättvis rättegång består bland annat i att tillsättningsmyndigheten kunnat dra nytta av att den försummat sina plikter (skyldigheten att inom fyra månader fatta ett beslut om en begäran enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna) för att godtyckligt korta av den frist som en sökande har för att reagera på de skäl för avslag som tillsättningsmyndigheten underrättat denne om. Enligt klaganden framgår motsatsen av lydelsen i artikel 90.2 andra och tredje meningarna i tjänsteföreskrifterna, och tribunalens tolkning medför en klart förhöjd risk att en sökande förnekas sina anspråk på grund av en försutten frist. Vidare kan en tolkning av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna som är förenlig med de grundläggande rättigheterna endast leda till den slutsats som klaganden förespråkar.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/11

Överklagande ingett den 14 februari 2020 av Lazarus Szolgáltató és Kereskedelmi Kft. ”i likvidation” av det beslut som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 18 december 2019 i mål T-763/18, Lazaras Szolgáltató és Kereskedelmi/kommissionen

(Mål C-85/20 P)

(2020/C 201/17)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Lazarus Szolgáltató és Kereskedelmi Kft. ”i likvidation” (ombud: L. Szabó, ügyvéd)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	slå fast att överklagandet kan tas upp till prövning och är välgrundat, och följaktligen upphäva det beslut som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 18 december 2019 i mål T-763/18, Lazaras Szolgáltató és Kereskedelmi/kommissionen, vilket delgavs klaganden samma dag,

—	återförvisa målet till tribunalen såvitt avser de invändningar om rättegångshinder vilka inte prövades i tribunalens beslut, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen och i målet om överklagande, såvida inte domstolen återförvisar målet till tribunalen, då den istället ska besluta att frågan om rättegångskostnader i målet vid tribunalen och i målet om överklagande ska anstå till dess att målet avgörs slutligt..

Grunder och huvudargument

I. Fel vid den rättsliga kvalificeringen av omständigheterna. Bristande motivering

Som första grund för överklagandet har klaganden gjort gällande att tribunalen inte tagit vederbörlig hänsyn till den situation av rättsosäkerhet som rådde avseende erhållandet av kännedom om de angripna rättsakterna från kommissionen.

Den rättspraxis som tribunalen har hänvisat till behandlar erhållandet av kännedom om att det föreligger rättsakter som rör eller avser sökanden..

Klaganden har överklagat den nationella domstolens beslut om vilandeförklaring, eftersom klaganden bestrider att unionsdomstolens prövning av de omtvistade kommissionsbesluten utgör en prejudicialfråga vad gäller prövningen av Lazarus Kft:s skadeståndstalan. Klaganden och dennes rättsliga företrädare kan anses vara samma person i rättsligt hänseende endast vad gäller det ärende som anges i den allmänna rättegångsfullmakt som utställts mellan dem, det vill säga den skadeståndstalan som prövas av den nationella domstolen.

Eftersom den fullmakt som klaganden utfärdat till sin rättsliga företrädare uteslutande behandlar skadeståndstalan vid den nationella domstolen har den rättsliga företrädaren inte någon skyldighet att underrätta klaganden inom en ”rimlig” tidsfrist, i den mening som avses i unionsrätten, och den rättsliga företrädaren är inte heller skyldig att kräva att erhålla den fullständiga texten i de omtvistade rättsakterna, eftersom fullmakten inte inbegrep dessa ytterligheter. Endast klaganden själv kan personligen göra en sådan begäran, från och med den tidpunkt då klaganden erhöll kännedom om att vederbörande var berörd i den mening som avses i unionsrätten.

II. Fel vid tolkning och tillämpning av rättspraxis avseende ”rimlig tidsfrist”

Den rättspraxis som tribunalen åberopat är inte tillämplig i förevarande mål eftersom omständigheterna i de åberopade målen skiljer sig från dem i förevarande mål.

III. Fel vid den rättsliga kvalificeringen av kommissionens skrivelse av den 24 februari 2017

Den nationella domstolen ogillade talan i det mål som föranletts av OPS Ujpest Kft:s klagomål och utgick därvidlag från kommissionens omtvistade informationsskrivelse. Denna dom skadade klagandens intressen och förändrade i väsentlig grad dennes rättsliga situation, eftersom den nationella domstolen med hänvisning till nämnda skrivelse fann att den nationella myndigheten beviljat stöden lagenligt.

IV Åsidosättande av klagandens rätt till försvar. Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 126 i tribunalens rättegångsregler

Trots att tribunalen beslutade om åtgärder för processledning beredde den inte parterna möjlighet att yttra sig över huruvida talan hade väckts inom den uppställda tidsfristen. Tribunalen prövade frågan om för sent väckt talan för första gången i beslutet då talan ogillades, utan att parterna, och i synnerhet sökanden, bereddes möjlighet att inkomma med sina argument och motargument.

Eftersom tribunalen inte uppfyllde detta krav har det inte ingetts någon handling som kunnat styrka sökandens synsätt och att talan väckts i rätt tid.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Schwechat (Österrike) den 25 februari 2020 – JU mot Air France Direktion für Österreich

(Mål C-93/20)

(2020/C 201/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht Schwechat

Parter i det nationella målet

Klagande: JU

Motpart: Air France Direktion für Österreich

Tolkningsfrågor

Ska artikel 31.2 jämförd med artikel 31.4 i konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen) (1) tolkas på så sätt att en skada på incheckat bagage, vilken har inträffat ombord på luftfartyget eller medan det incheckade bagaget varit i transportörens vård, vid försenad utlämning under alla omständigheter ska reklameras hos transportören senast sju dagar från det att bagaget ställts till mottagarens förfogande och att talan får föras mot transportören endast om denne förfarit svikligt?

Om den första frågan besvaras nekande:

Ska artikel 31.2 jämförd med artikel 31.4 i Montrealkonventionen tolkas på så sätt att en skada på incheckat bagage, vilken har inträffat ombord på luftfartyget eller medan det incheckade bagaget varit i transportörens vård, vid försenad utlämning under alla omständigheter ska reklameras hos transportören inom 21 dagar från det att bagaget ställts till mottagarens förfogande och att talan får föras mot transportören endast om denne förfarit svikligt?

(1) 2001/539/EG: Rådets beslut av den 5 april 2001 om Europeiska gemenskapens ingående av konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen) (EGT L 194, 2001, s. 38).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Linz (Österrike) den 25 februari 2020 – Land Oberösterreich mot KV

(Mål C-94/20)

(2020/C 201/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Linz

Parter i det nationella målet

Klagande: Land Oberösterreich

Motpart: KV

Tolkningsfrågor

Ska artikel 11 i direktiv 2003/109/EG (1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom 6 § punkterna 9 och 11 i oberösterreichisches Wohnbauförderungsgesetz (Oberösterreichs lag om bostadssubventionering, oöWFG), enligt vilken unionsmedborgare, medborgare i en EES-stat och familjemedlemmar i den mening som avses i direktiv 2004/38/EG (2) beviljas den sociala förmånen bostadsbidrag utan styrkande av språkkunskaper, medan det däremot krävs att varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i den mening som avses i direktiv 2003/109/EG styrker grundläggande tyskakunskaper på ett visst sätt, om bostadsbidragets syfte är att motverka en oskälig belastning genom boendekostnader, men säkerställandet av existensminimum (inbegripet bostadsbehov) emellertid även garanteras genom en ytterligare social förmån (behovsbaserat minimistöd enligt den i Oberösterreich gällande Mindestsicherungsgesetz (lagen om minimistöd)) för personer som befinner sig i en social nödsituation?

Ska förbudet mot ”direkt eller indirekt diskriminering” på grund av ”ras eller etniskt ursprung” enligt artikel 2 i direktiv 2000/43/EG (3) tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom 6 § punkterna 9 och 11 oöWFG, enligt vilken unionsmedborgare, medborgare i en EES-stat och familjemedlemmar i den mening som avses i direktiv 2004/38/EG beviljas en social förmån (bostadsbidrag enligt oöWFG) utan styrkande av språkkunskaper, medan det däremot krävs att tredjelandsmedborgare (inbegripet varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i den mening som avses i direktiv 2003/109/EG) styrker grundläggande tyskakunskaper på ett visst sätt?

Om den andra frågan besvaras nekande:

Ska förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom 6 § punkterna 9 och 11 oöWFG, enligt vilken unionsmedborgare, medborgare i en EES-stat och familjemedlemmar i den mening som avses i direktiv 2004/38/EG beviljas en social förmån (bostadsbidrag enligt oöWFG) utan styrkande av språkkunskaper, medan det däremot krävs att tredjelandsmedborgare (inbegripet varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i den mening som avses i direktiv 2003/109/EG) styrker grundläggande tyskakunskaper på ett visst sätt?

(1) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

(3) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EUT L 180, 2000, s. 22).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 28 februari 2020 – Līga Šenfelde mot Lauku atbalsta dienests

(Mål C-119/20)

(2020/C 201/22)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i det nationella målet

Klagande: Līga Šenfelde

Motpart: Lauku atbalsta dienests

Tolkningsfrågor

Ska artikel 19.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005, (1) jämte andra bestämmelser i denna förordning och i Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020, tolkas så att

1)	en jordbrukare förlorar sin ställning som ”ung jordbrukare” enbart på grund av att denne två år dessförinnan har erhållit stöd för utveckling av småbruk, enligt artikel 19.1 a iii i förordningen,

2)	dessa bestämmelser medger att en medlemsstat antar bestämmelser som innebär att det stöd som avses i artikel 19.1 a i) i förordningen inte betalas ut till en jordbrukare om denne redan har beviljats sådant stöd som avses i led iii i samma bestämmelse,

3)	en medlemsstat får neka en jordbrukare kumulering av stöd, när den turordning för kumulering som fastställs i det landsbygdsutvecklingsprogram som överenskommits med Europeiska kommissionen inte har iakttagits?

(1) EUT L 347, 2013, s. 487.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Tyskland) den 5 mars 2020 – Bank Melli Iran, Aktiengesellschaft nach iranischem Recht mot Telekom Deutschland GmbH

(Mål C-124/20)

(2020/C 201/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Kärande: Bank Melli Iran, Aktiengesellschaft nach iranischem Recht

Svarande: Telekom Deutschland GmbH

Tolkningsfrågor

Är artikel 5 första stycket i förordning nr 2271/96 (1) endast tillämplig om den handlande EU-aktören i den mening som avses i artikel 11 i denna förordning direkt eller indirekt har erhållit instruktioner från myndigheter eller domstolar i Amerikas förenta stater eller är det för en tillämpning i avsaknad av sådana instruktioner även tillräckligt att de handlingar som nämnda aktör har vidtagit syftar till att följa sekundära sanktioner?

Om domstolen skulle besvara den första frågan i överensstämmelse med det andra alternativet: Utgör artikel 5 första stycket i förordning nr 2271/96 hinder för en tolkning av nationell lagstiftning som gör det möjligt för en part att säga upp ett avtal som ingåtts för obestämd tid med en avtalspart som ingår i den förteckning över Specially-Designated-Nationals (SDN) som har upprättats av Förenta staternas Office of Foreign Assets Control (OFAC) – och uppsägningen av avtalet således har till syfte att följa amerikanska sanktioner – utan att det krävs något skäl för uppsägningen och därför utan att vederbörande måste påvisa och styrka i en civilprocess att uppsägningen i vart fall inte hade till syfte att följa amerikanska sanktioner?

Om domstolen skulle besvara den andra frågan jakande: Ska en reguljär uppsägning som strider mot artikel 5 första stycket i förordning nr 2271/96 med nödvändighet anses sakna verkan eller är det tillräckligt att det föreskrivs en annan sanktion, exempelvis böter, för att syftet med förordningen ska anses vara uppfyllt?

Om domstolen skulle besvara den tredje frågan i överensstämmelse med det första alternativet: Gäller detta med beaktande av artiklarna 16 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, å ena sidan, och möjligheten till undantag enligt artikel 5 andra stycket i förordning nr 2271/96, å andra sidan, även om EU-aktören genom upprätthållandet av affärsförbindelsen till den avtalspart som ingår i förteckningen riskerar betydande ekonomiska förluster på den amerikanska marknaden (i förevarande fall 50 procent av koncernens omsättning)?

(1) Rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EGT L 309, 1996, s. 1) i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1100 av den 6 juni 2018 om ändring av bilagan till rådets förordning (EG) nr 2271/96 (EUT L 199I , 2018, s. 1).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Spanien) den 9 mars 2020 – YJ mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

(Mål C-130/20)

(2020/C 201/24)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona

Parter i det nationella målet

Sökande: YJ

Motpart: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

Tolkningsfråga

Kan en bestämmelse som artikel 60.4 i den allmänna lagen om social trygghet (Ley General de la Seguridad Social), enligt vilken kvinnor som frivilligt går i pension inte är berättigade till moderskapstillägg, till skillnad från kvinnor som frivilligt går i pension vid den normala lagstadgade pensionsåldern, eller som går i förtida pension på grund av den förvärvsverksamhet de har bedrivit under sitt yrkesverksamma liv på grund av arbetsoförmåga eller på grund av att de slutat att arbeta innan de är berättigade till pension av skäl som inte kan tillskrivas dem, anses utgöra direkt diskriminering i den mening som avses i direktiv 79/7? (1)

(1) Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.

EGT L 6, 1979, s. 24 (svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/17

Talan väckt den 16 mars 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-139/20)

(2020/C 201/25)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Siekierzyńska och A. Armenia)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 b och 17.4 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (1) genom att anta en lag som medger undantag från punktskatt på energiprodukter som används i sådan energiintensiv industri som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen har i sin nationella lagstiftning infört ett undantag från punktskatt på energiprodukter som används i sådan energiintensiv industri som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Kommissionen anser att detta innebär att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 b och 17.4 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Enligt dessa bestämmelser är det möjligt att meddela undantag från eller nedsättning av skatt på energiprodukter som används av energiintensiv industri endast om överenskommelser träffas med företag eller företagssammanslutningar, eller om överlåtbara tillstånd eller likvärdiga åtgärder vidtas, såvitt dessa innebär att det går att uppnå miljöskyddsmålen eller förbättra energieffektivitet. EU:s system för handel med utsläppsrätter kan enligt kommissionen inte anses som ett överlåtbart tillstånd i den mening som avses i dessa bestämmelser.

(1) EUT L 283, 2003, s. 51.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā rajona tiesa (Lettland) den 27 mars 2020 – AS ”LatRailNet” och VAS ”Latvijas dzelzceļš”mot Valsts dzelzceļa administrācija

(Mål C-144/20)

(2020/C 201/26)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā rajona tiesa

Parter i det nationella målet

Kärande: AS ”LatRailNet” och VAS ”Latvijas dzelzceļš”

Svarande: Valsts dzelzceļa administrācija

Tolkningsfrågor

Ska artikel 56.2 i direktiv [2012/34] (1) tolkas så, att den ger regleringsorganet en möjlighet att på eget initiativ anta ett beslut genom vilket det företag som utför järnvägsinfrastrukturförvaltarens i artikel 7.1 i detta direktiv angivna väsentliga uppgifter åläggs att, i bestämmelser om beräkning av avgifter för utnyttjande av infrastrukturer (avgiftssystem), göra vissa ändringar som inte rör diskriminering av sökande?

Om den första frågan besvaras jakande, har regleringsorganet befogenhet att, genom ett sådant beslut, fastställa de villkor som ska föreskrivas genom nämnda ändringar, till exempel genom att införa en skyldighet att från kriterierna för fastställande av avgifter för utnyttjande av infrastrukturer utesluta de tidigare planerade kostnader som täcktes av statsbudgeten eller av de lokala myndigheternas budgetar och som passagerartransportörerna inte kan täcka med intäkterna från transport?

Ska artikel 32.1 i direktiv [2012/34] tolkas så, att den skyldighet som enligt denna punkt åligger medlemsstaterna att säkerställa största möjliga konkurrenskraft för järnvägens marknadssegment, vid fastställandet av de avgiftspåslag som ska tillämpas på avgifterna för utnyttjande av infrastrukturen, även ska vara tillämplig på fastställandet av avgifterna för utnyttjande av infrastrukturer för de marknadssegment där det inte finns någon konkurrens, till exempel på grund av att transport i det aktuella marknadssegmentet endast utförs av ett enda järnvägstransportföretag, vilket har tilldelats den exklusiva rättighet som föreskrivs i artikel 2 f i förordning nr 1370/2007 (2) att genomföra transporter i detta marknadssegment?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 2012, s. 32).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/18

Talan väckt den 8 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Kungariket Danmark

(Mål C-159/20)

(2020/C 201/27)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Konstantinidis, I. Naglis och U. Nielsen)

Svarande: Kungariket Danmark

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 1151/2012 (1) om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel genom att inte förhindra eller stoppa danska mejerier från att använda namnet Feta för ost, som inte uppfyller produktspecifikationen i kommissionens förordning (EG) nr 1829/2002, (2)

—	fastställa att Danmark, genom att tillåta att danska mejerier producerar och säljer imitationer av Feta, åsidosätter artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (FEU), jämförd med artikel 1.1. och artikel 4 i förordning (EU) nr 1151/2012, och

—	förplikta Kungariket Danmark att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att de danska myndigheterna åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen om kvalitetsordningar, genom att tillåta att danska verksamheter olagligt använder namnet ”Feta” på ost som är tillverkad i Danmark.

Kommissionen gör särskilt gällande att beteckningen ”Feta” används i Danmark i strid med förordningen om kvalitetsordningar och som en följd av detta ska denna medlemsstat vidta lämpliga administrativa och rättsliga åtgärder för att förhindra eller stoppa detta. Eftersom Danmark nekar att följa nämnda bestämmelser drar kommissionen slutsatsen att Danmark inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 13.3 i förordningen om kvalitetsordningar och därmed åsidosätter unionslagstiftningen.

Genom att tillåta att danska mejerier tillverkar och säljer imitationer av ”Feta” åsidosätter Danmark dessutom artikel 4.3 FEU, jämförd med artikel 1.1 och artikel 4 i förordning (EU) nr 1151/2012, i och med att det äventyrar uppfyllelsen av unionens ändamål med hänsyn till att säkra sund konkurrens för jordbrukare och producenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter, att hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område trygga en rimlig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten och att säkerställa skydd för namn som en immateriell rättighet på unionens territorium.

Kommissionen anser även att Danmark, genom att inte förhindra eller stoppa åsidosättandet av rättigheterna till den registrerade skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) ”Feta”, som sker när danska mjölkproducenter exporterar imitationer av ost från unionen till tredjeland, försvagar unionens ställning i internationella förhandlingar som ska säkerställa skyddet av unionens kvalitetsordningar och åsidosätter principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1829/2002 av den 14 oktober 2002 om ändring av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 när det gäller beteckningen ”Feta” (EGT L 277, 2002, s. 10).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/20

Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Cimpress Schweiz mot EUIPO – Impress Media (CIMPRESS)

(Mål T-37/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CIMPRESS - Äldre EU-figurmärke impress - Äldre nationellt ordmärke Impress-Media - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2020/C 201/29)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Cimpress Schweiz GmbH (Winterthur, Schweiz) (ombud: advokaterna C. Eckhartt, P. Böhner och A. von Mühlendahl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Impress Media GmbH (Mönchengladbach, Tyskland) (ombud advokaten F. Remmertz)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 30 oktober 2018 (förenade ärendena R 1716/2017-2 och R 1786/2017-2) angående ett invändningsförfarande mellan Impress Media och Cimpress Schweiz.

Domslut

1)	Impress GmbH tillåts träda i Impress Media GmbH:s ställe såsom intervenient.

2)	Överklagandet ogillas.

3)	Cimpress Schweiz GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) respektive Impress rättegångskostnader.

(1) EUT C 82, 4.3.2019.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/21

Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Lidl Stiftung mot EUIPO – Plásticos Hidrosolubles (green cycles)

(Mål T-78/19) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket green cycles - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/1001 - Artikel 58.1 a i förordning 2017/1001 - Artikel 10.3 och 10.4 i delegerad förordning (EU) 2018/625 - Form som skiljer sig åt genom beståndsdelar som inte påverkar särskiljningsförmågan - Kännetecknet har inte använts som företagslogo)

(2020/C 201/30)

Rättegångsspråk: Engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Lidl Stiftung & Co. KG (Neckarsulm, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Marx, K. Bonhagen och M. Wolter)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Scardocchia och J. Crespo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Plásticos Hidrosolubles, SL (Rafelbuñol, Spanien) (ombud: advokaten C. Sueiras Villalobos)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 29 november 2018 (ärende R 778/2018-5), angående ett upphävandeförfarande mellan Lidl Stiftung och Plásticos Hidrosolubles.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) femte överklagandenämnd den 29 november 2018 (ärende R 778/2018-5) ogiltigförklaras i den del som det fastställer verkligt bruk av det omstridda varumärket för varorna i klass 20.

2)	Överklagandet ogillas i övriga delar.

3)	Lidl Stiftung & Co. KG, EUIPO och Plásticos Hidrosolubles, SL, ska bära sina respektive rättegångskostnader i förfarandet vid tribunalen.

(1) EUT C 122, 1.4.2019.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/22

Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Kerry Luxembourg mot EUIPO – Döhler (TasteSense By Kerry)

(Mål T-108/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TasteSense By Kerry - Det äldre EU-ordmärket MultiSense - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2020/C 201/31)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kerry Luxembourg Sàrl (Luxembourg, Luxemburg) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden: Döhler GmbH (Darmstadt, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 27 november 2018 (ärende R 1179/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Döhler och Kerry Luxembourg.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Kerry Luxembourg Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 139, 15.4.2019.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/22

Tribunalens beslut av den 2 april 2020 – Thai World Import & Export mot EUIPO – Elvir (Yaco)

(Mål T-3/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av invändningen - Anledning saknas att döma i saken)

(2020/C 201/32)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Thai World Import & Export (Bangkok, Thailand) (ombud: advokaten S. Bénoliel-Claux)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Elvir (Condé-sur-Vire, Frankrike) (ombud: advokaten M. Lhotel)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 2 oktober 2018 (ärende R 319/2018-2) om ett invändningsförfarande mellan Elvir och Thai World Import & Export Co.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att pröva överklagandet.

2)	Thai World Import & Export Co. Ltd och Elvir ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har haft med hälften var.

(1) EUT C 72, 25.2.2019.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/24

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 april 2020 – Leonardo mot Frontex

(Mål T-849/19 R)

(Interimistiska åtgärder - Offentlig upphandling av tjänster - Ansökan om interimistiska åtgärder - Krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2020/C 201/34)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Leonardo SpA (Rome, Italien) (ombud: advokaten A. Parrella)

Svarande: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (ombud: S. Drew, H. Caniard, C. Georgiadis och A. Gras, biträdda av advokaterna M. Vanderstraeten, F. Biebuyck och V. Ost)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 278 FEUF och artikel 279 FEUF med yrkande om beviljande av interimistiska åtgärder som består i att uppskjuta verkställigheten av det meddelande om upphandling som Frontex publicerade den 18 oktober 2019 med rubriken ”Fjärrstyrt luftfartygssystem (RPAS – Remotely Piloted Aircraft System) för maritim flygövervakning på medelhöjd med lång flygtid”.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnaderna anstår

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/24

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 30 april 2020 – Nouryon Industrial Chmeicals m.fl. mot kommissionen

(Mål T-868/19 R)

(Interimistiskt förfarande - Reach - Ämnet dimetyleter - Kontroll av huruvida uppställda krav är uppfyllda - Kommissionens beslut - Skyldighet att inkomma med vissa uppgifter som förutsätter djurförsök - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2020/C 201/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nouryon Industrial Chemicals BV(Amsterdam, Nederlländerna), Knoell NL BV (Maarssen, Nederländerna), Grillo-Werke AG (Duisbourg, Tyskland), PCC Trade & Services GmbH (Duisbourg) (ombud: R. Cana, G. David, avocats, och Z. Romata, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lindenthal och K. Mifsud-Bonnici)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF dels om uppskov med verkställigheten av kommissionens genomförandebeslut C(2019) 7336 final av den 16 oktober 2019, om prövning av den ansökan om registrering av dimetyleter som Europeiska kemikaliemyndigheten ingett till kommissionen i enlighet med artikel 51.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, rättelse EUT L 136, 2007, s. 3), dels om att tribunalen ska förordna om de interimistiska åtgärder som den anser vara lämpliga.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/25

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 22 april 2020 – Aquind m.fl. mot kommissionen

(Mål T-885/19 R)

(Interimistiskt förfarande - Energi - Transeuropeisk energiinfrastruktur - Förordning (EU) nr 347/2013 - Kommissionens delegerade förordning om ändring av förordning nr 347/2013 - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2020/C 201/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aquind Ltd (Wallsend, Förenade kungariket), Aquind Energy Sàrl, (Luxemburg, Luxemburg), Aquind SAS (Rouen, Frankrike) (ombud: S. Goldberg, C. Davis, J. Bille, solicitors, och advokaten E. White)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet, Y. Marinova och B. De Meester)

Saken

Ansökan med stöd av artiklarna 278 och279 FEUF om uppskov med verkställigheten av kommissionens delegerade förordning av den 31 oktober 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 vad gäller unionens förteckning över projekt av gemensamt intresse.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/25

Talan väckt den 28 februari 2020 – IV mot kommissionen

(Mål T-145/20)

(2020/C 201/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: IV (ombud: advokaten J. Lemmer)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förplikta Europeiska kommissionen och Institutionernas daghem och fritidshem att solidariskt till [X] utlämna de närvarohandlingar för hans barn [Y] avseende åren 2019 och 2020 som de förfogar över, vid vite om 500 euro per dag från det att tribunalet fattat sitt beslut;

—	förplikta svaranden att betala sökanden ett belopp om 1 500 euro för icke ersättningsgilla kostnader som sökanden har haft för att göra sina rättigheter gällande, samt för sökandens rättegångskostnader vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Sökanden har som enda grund till stöd för sin talan åberopat att svaranden har åsidosatt artikel 42, ”Rätt till tillgång till handlingar”, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilken det föreskrivs att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, oberoende av medium”.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/26

Talan väckt den 8 mars 2020 – Csordas m.fl. mot kommissionen

(Mål T-146/20)

(2020/C 201/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Annamaria Csordas (Luxemburg, Luxemburg), Adrian Sorin Cristescu (Luxemburg), Jean Putz (Esch-sur-Alzette, Luxemburg), Miguel Vicente-Nunez (Luxemburg) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

innan den avgör målet,

—

bjuda in kommissionen, som en instruktionsåtgärd eller processledningsåtgärd, för att, efter att ha stämt av med de fackföreningar som lämnat in lista 3, ange det antal kandidater på listan som lämnats in av var och en av dem, med åtskiljande mellan ledamöter och suppleanter, samt fördelningsnyckeln mellan ledamöter och suppleanter avseende representationen av ett par kandidater,

avgöra målet enligt följande,

—

förklara att kommissionen agerade rättsstridigt när den underlät att förhindra eller vidta åtgärder mot

—

valkontorets ordförandes vägran den 28 oktober 2019 att publicera ett meddelande där personalen informerades om avtalet som ingåtts den 14 oktober 2019 mellan FFPE, R&D, Solidarité européenne, TAO-AFI, USF-L och U4U om fördelning av representationen avseende deras gemensamma lista ”Ensemble au Luxembourg”,

—	valkontorets publicering, på ett obestämt datum under valet, av detta avtal, vilken inte påvisade att vissa fackföreningar hade anslutit sig eller omgrupperat sig och det antal kandidater som dessa hade presenterat,

—

avsaknaden av angivelse av den fackförening som företräddes av varje kandidat på lista nr 3 ”Ensemble au Luxembourg” till någon av fackföreningarna som lämnat in den, trots att de tillhörde olika arbetstagarorganisationer och att vissa av dessa var baserade i Bryssel och inte hade hänvisat till denna lista,

—	valresultaten publicerades genom valkontorets meddelande den 26 november 2019,

—	inrättandet av personalkommitténs lokalavdelning i Luxemburg efter valen i november 2019,

—	besluten av personalkommitténs lokalavdelning i Luxemburg att utse sina företrädare i den centrala kommittén,

—	ogiltigförklara anpassningen av representationen av de fackföreningar som presenterades vid valen i november 2019 avseende CLPL, som beslutades av kommissionen efter publiceringen av dessa resultat på grundval av avtalet om fördelning av representationen av den 14 oktober 2019,

—	ogiltigförklara samtliga beslut om att tilldela fackföreningar som undertecknat avtalet av den 14 oktober 2019 ytterligare resurser än de som är tillgängliga för dem på grundval av den representation som de har tillerkänts efter valet 2016 avseende CLPL,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av principen om fria och demokratiska val, i den mån som, i avsaknad av valkontorets publicering före starten av valet av avtalet om fördelning av representationen, de logotyper som angavs på valaffischen för lista nr 3 ”Ensemble Luxembourg” var av sådan art att väljarna trodde att denna lista presenterades av fem fackliga organisationer som representerade i lika delar av 20 par kandidater, trots att avtalet innebar att den representerades av sex fackliga organisationer, varav två benämndes annorlunda och representerades ojämlikt.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om fria och demokratiska val, i den mån som valkontorets publicering under valet av avtalet om fördelning av representationen var av sådan art att vissa väljare trodde att lista nr 3 presenterades av fem fackliga organisationer som representerades av 20 par kandidater på denna lista i de proportioner som anges i avtalet, trots att den presenterades av tre fackliga organisationer och en omgruppering av tre andra, varav en av de senare representerade de övriga två, och därmed inte representerades av kandidater på listan, åtminstone inte i den proportion som anges.

Tredje grunden: Åsidosättande av friheten att välja mellan kandidaterna på lista nr 3 och risk för förväxling med avseende på den fackförening som önskas stödjas, i den mån som varken lista nr 3 ”Ensemble Luxembourg” eller den motsvarande valaffischen nämnde den fackförening som representerades av varje kandidat som presenterades på denna lista trots att det var en lista som presenterades av sex olika fackliga organisationer, eller av tre fackliga organisationer och en omgruppering eller sammanslutning av tre andra, vilka tillhörde olika fackliga organisationer och var baserade i både Luxemburg och Bryssel, och som inte alls hade uttryckt något stöd för den gemensamma listan.

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om fria och demokratiska val, i den mån som valkontorets publicering under valet av avtalet om fördelning av representationen var av sådan art att väljarna trodde att de fackliga organisationerna som hade presenterat lista nr 3 representerades av ett antal kandidater som överensstämde med den del som tilldelats var och en av dessa, trots att detta inte var fallet, eller åtminstone att R&D hade fått ta del av en del av representationen av Solidarité européenne, medan det var USF-L samt FFPE och U4U som hade gett R&D en del av sin representation.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/28

Talan väckt den 19 mars 2020 – IY mot Parlamentet

(Mål T-154/20)

(2020/C 201/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: IY (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand,

—	ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna,

i andra hand,

—	slå fast att beslutet att upplösa den politiska gruppen ENL är rättsstridigt,

—	följaktligen ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden i första hand fem grunder.

1.	Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning. Sökanden anser att beslutet om uppsägning som uteslutande motiveras av en påstådd upplösning av den europeiska politiska gruppen ENL grundas på en uppenbart oriktig bedömning.

2.	Andra grunden: Maktmissbruk. Europaparlamentet använde sig av sin makt för att dölja en enkel åtgärd för ändring av benämningen av en politisk grupp genom att upplösa den politiska gruppen.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig. Sökanden anser att dess rätt att yttra sig innan uppsägningsbeslutet antogs inte har iakttagits.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Enligt sökanden har Europaparlamentet tillämpat olika förfaranden på de anställda i den politiska grupp som påstås ha upplösts.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten.

I andra hand gör sökanden gällande att beslutet att upplösa den europeiska politiska gruppen ENL är rättsstridigt. Sökanden anför att eftersom beslutet om upplösning är rättsstridigt, genom att en uppenbart oriktig bedömning ligger till grund för det och det skett maktmissbruk, är beslutet om uppsägning som uteslutande grundas på nämnda upplösning av den politiska gruppen således också rättsstridigt och ska ogiltigförklaras.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/29

Talan väckt den 19 mars 2020 – IZ mot Parlamentet

(Mål T-155/20)

(2020/C 201/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: IZ (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand,

—	ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna,

i andra hand,

—	slå fast att beslutet att upplösa den politiska gruppen ENL är rättsstridigt,

—	följaktligen ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden i första hand fem grunder som är identiska med eller liknar dem som gjorts gällande i mål T-154/20, IY/Parlamentet.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/29

Talan väckt den 19 mars 2020 – JA mot Parlamentet

(Mål T-156/20)

(2020/C 201/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: JA (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand,

—	ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna,

i andra hand,

—	slå fast att beslutet att upplösa den politiska gruppen ENL är rättsstridigt,

—	följaktligen ogiltigförklara beslutet om uppsägning av sökanden av den 4 juli 2019,

—	förplikta Europaparlamentet att betala ett belopp på 20 000 euro i ersättning för den ideella skada som lidits,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden i första hand fem grunder som är identiska med eller liknar dem som gjorts gällande i mål T-154/20, IY/Parlamentet.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/30

Talan väckt den 23 mars 2020 – JB mot Cedefop

(Mål T-159/20)

(2020/C 201/42)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: JB (ombud: advokaten V. Christianos)

Svarande: Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Centre européen pour le développement de la formation professionnelle) (nedan kallat Cedefop)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Cedefops tysta avslagsbeslut av den 19 januari 2020,

—	förplikta Cedefop att betala ett totalt belopp på 442 276,78 euro till sökanden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Andra grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltningssed på grund av att sökandens ansökan om ersättning handlades av en tjänsteman vid Cedefop som var ett vittne som åberopats gentemot sökanden – åsidosättande av artikel 11a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av oskuldspresumtionen vid prövningen av den ansökan som sökanden ingett i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, vilket bekräftades genom det tysta beslutet om avslag av det klagomål som ingetts i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

4.	Fjärde grunden: Svaranden har flyttat ned sökanden i lönegrad och sedan inte befordrat vederbörande, i strid med tjänsteföreskrifterna och principen om opartiskhet.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/31

Talan väckt den 27 mars 2020 – 3M Belgium mot Echa

(Mål T-160/20)

(2020/C 201/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: 3M Belgium (Diegem, Belgien) (ombud: advokaterna J.-P. Montfort och T. Delille)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

Ogiltigförklara Echa:s beslut av den januari ogiltigförklara Echas beslut av den 16 januari 2020 (Echa/01/2020) om ”Upptagande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV” till Reach-förordningen (1), i den mån det gäller ”Perfluorbutansulfonatsyra (PFBS) och dess salter”, och

—	Förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Beslutet har antagits i strid med kraven i artikel 57 f i Reach-förordningen, och svaranden har gjort en uppenbart felaktig bedömning, eftersom det inte finns belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön.

2.	Den andra grunden: Det ifrågasatta beslutet har fattats i strid mot sättssäkerhetsprincipen och principen om förutsägbarhet, eftersom sökanden inte getts tillfälle att identifiera eller på något sätt försäkra sig om vilka kriterier eller omständigheter som Echa lagt till grund för sitt beslut.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/32

Talan väckt den 28 mars 2020 – UPL Europe and Indofil Industries (Nederländerna) mot EFSA

(Mål T-162/20)

(2020/C 201/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UPL Europe Ltd (Warrington Cheshire, Förenade kungariket), Indofil Industries (Nederländerna), BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: C. Mereu och S. Englebert, advokater)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

—

ogiltigförklara Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (Efsa) beslut av den 28 januari 2020, som delgavs sökandena den 29 januari 2020, med avgörande av begäran om konfidentiell behandling avseende vissa delar av Efsas slutsats om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet Mancozeb (det omtvistade beslutet), och

—	förplikta svaranden att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.	Den första grunden avser ett processuellt åsidosättande av artikel 12 i kommissionens genomförandeförordning 844/2012 (1), det omtvistade beslutet antogs på grundval av processuella fel avseende de faktiska och rättsliga omständigheterna.

2.	Den andra grunden avser ett uppenbart åsidosättande av artikel 13 i kommissionens genomförandeförordning 844/2012, det omtvistade beslutet antogs på grundval av materiella fel avseende de faktiska och rättsliga omständigheterna.

3.	Den tredje grunden avser en felaktig tillämpning av artiklarna 38, 39 och 40 i förordning 178/2002 (2), svaranden missuppfattade och tillämpade felaktigt bestämmelserna om konfidentiell behandling i artiklarna 38, 39 och 40 i förordning 178/2002.

4.	Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 63 i förordning 1107/2009 (3), svaranden åsidosatte artikel 63 i förordning 1107/2009 genom att offentliggöra de uppgifter som sökanden önskat sekretessbelägga, vilket skulle kunna äventyra sökandens kommersiella intressen.

5.	Den femte grunden avser bristande befogenhet, svaranden agerade utan befogenhet (ultra vires) eftersom Europeiska kemikaliemyndigheten – inte svaranden – är ensamt ansvarig för klassificering och ny klassificering av ämnen i enlighet med förordning 1272/2008 (4).

Den sjätte grunden avser ett åsidosättande av grundläggande unionsrättsliga principer, nämligen legalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen, principen om berättigade förväntningar, principen om god förvaltning och proportionalitet, samt principen om en noggrann och opartisk prövning, det omtvistade beslutet antogs i strid med grundläggande unionsrättsliga bestämmelser.

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 2012, s. 26).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009, om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/33

Talan väckt den 19 mars 2020 – BG mot parlamentet

(Mål T-164/20)

(2020/C 201/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BG (ombud: advokaterna A. Tymen, L. Levi, och A. Champetier)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara motpartens beslut av den 20 maj 2019 att avslå sökandens begäran om assistans från juli 2017,

—	vid behov ogiltigförklara motpartens beslut av den 10 december 2019 att avslå sökandens klagomål av den 20 augusti 2019,

—	förplikta motparten att betala sökanden 50 000 euro i ersättning för ideell skada orsakad av motparten, och

—	förplikta motparten att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten att bli hörd (artikel 41.2 a i stadgan).

Andra grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid (artikel 41.1 i stadgan) sam åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och omsorgsplikten.

Tredje grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten att få ett motiverat beslut (artikel 41.2 c i stadgan och artikel 25 i tjänsteföreskrifterna).

Fjärde grunden: Felaktig bedömning och åsidosättande av artiklarna 12a och 24 i tjänsteföreskrifterna.

Vad gäller yrkandet om ersättning, anför sökanden det fel som motparten begått, den skada sökanden lidit och orsakssambandet mellan felet och skadan.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/34

Talan väckt den 3 april 2020 – JD mot EIB

(Mål T-166/20)

(2020/C 201/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JD (ombud: juristen H. Hansen)

Svarande: EIB

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet (i) att kräva att sökanden skriver under tillägget till sitt anställningsavtal om avstående från vissa socialförsäkringsrättigheter och (ii) att hindra sökanden från att träda in i EIB:s tjänst såvida han inte skriver under nämnda tillägg,

—	ålägga svaranden, således, att återkalla sin skrivelse med förslaget till nämnda tillägg och det därmed sammanhängande kravet på att sökanden ska skriva under det aktuella tillägget såsom utgörande en förutsättning för att träda in i tjänst,

—	ålägga svaranden att tillåta sökanden att träda in i EIB:s tjänst med retroaktiv lön och retroaktiva förmåner från dagen för det avtalade tjänstetillträdet,

—	fastställa att endast svaranden ska ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förbehålla sökanden varje rättighet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Kraven på uppgiftsskydd har åsidosatts.

—

Det hävdas att svaranden har åsidosatt artikel 15.1 c i förordning (EU) 2018/1725. (1) Svaranden använde svaren med anledning av ett medicinskt frågeformulär för att begränsa täckningen vid dödsfall och invaliditet, trots att det i meddelandet om uppgiftsskydd i frågeformuläret inte angavs att detta skulle kunna användas för ett sådant ändamål.

Andra grunden: Det saknas rättslig grund för det undantag från täckning som som sökts av EIB.

—

Det görs gällande att svaranden har åsidosatt artikel 33d i tjänsteföreskrifterna II och artikel 9.1.2 i personalföreskrifterna. Den rättsliga grund som EIB har hänvisat till (artikel 6-1 i pensionsföreskrifterna) kan inte konstueras på det sätt som gjorts av EIB. Det bortses genom nämnda konstruktion från definitionen och det angivna ändamålet med det medicinska utlåtandet före anställning, såsom detta definieras i artikel 2.1.1.A i bilaga X till personalföreskrifterna.

Tredje grunden: Det saknas rättslig grund för kravet på att skriva under ett tillägg.

—

Det hävdas att svaranden har åsidosatt artikel 13 i tjänsteföreskrifterna II. Det finns ingen bestämmelse i EIB:s regelverk som kräver att en person som har slutit ett anställningsavtal med EIB och som har förklarats vara arbetsförmögen av EIB:s förtroendeläkare ska skriva under ett tillägg till personens anställningsavtal om avstående från vissa socialförsäkringsrättigheter (in specie täckning vid dödsfall och invaliditet).

Fjärde grunden: Det påstås ha förekommit diskriminering och, särskilt, åsidosättande av artiklarna 21.1 och 34.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Det görs gällande att svaranden, genom det ifrågasatta beslutet, försöker undanhålla sökanden grundläggande socialförsäkringsrättigheter (in specie täckning vid dödsfall och invaliditet) på grundval av uppfattade genetiska särdrag och/eller en påstådd oförmögenhet. EIB har åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter genom kravet på att sökanden ska avstå från nämnda socialförsäkringsrättigheter under hotet av att hans anställningsavtal annars bringas att upphöra. Svarandens beteende är diskriminerande, eftersom det svaranden försöker begränsa sökandens grundläggande socialförsäkringsrättigheter med angivande av ett godtyckligt skäl (förekomsten av en ”mycket/extremt låg” risk för att drabbas av invaliditet i framtiden) och för en godtycklig tidsperiod (fem år).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUTL 295, 2018, s. 39).

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/35

Talan väckt den 7 april 2020 – JE mot rådet och konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar

(Mål T-180/20)

(2020/C 201/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JE (ombud: N. Forwood, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd och konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara förklaringen av företrädarna för medlemsstaternas regeringar angående följderna av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen för generaladvokaterna vid Europeiska unionens domstol, av den 29 januari 2020, som publicerades av rådet med rådets dokumenthänvisning XT 21018/20,

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att den rättsakt som antagits av svarandena delvis ska ogiltigförklaras på grund av bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen och rättsregler som gäller deras tillämpning, samt maktmissbruk.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/36

Överklagande ingett den 9 april 2020 – FCA Italy mot EUIPO – Bettag (Pandem)

(Mål T-191/20)

(2020/C 201/49)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: FCA Italy SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna F. Jacobacci och E. Truffo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Christoph Bettag (Aachen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket Pandem – Registreringsansökan nr 17 297 029

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 4 februari 2020 i ärende R 1483/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Allvarlig missuppfattning av de faktiska omständigheterna.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/37

Överklagande ingett den 10 april 2020 – Eternit mot EUIPO – Eternit Österreich (Paneler)

(Mål T-193/20)

(2020/C 201/50)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Eternit (Kapelle-op-den-Bos, Belgien) (ombud: advokaterna J. Muyldermans och P. Maeyaert)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Eternit Österreich GmbH (Vöcklabruck, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden vid tribunalen

Omtvistad formgivning: EU-formgivning nr 2 538 140-0001

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 5 februari 2020 i ärende R 1661/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för klaganden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/37

Talan väckt den 27 mars 2020 – JF mot Eucap Somalia

(Mål T-194/20)

(2020/C 201/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JF (ombud: advokaten A. Kunst)

Svarande: Eucap Somalia (Mogadishu, Somalia)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen, på grundval av en talan om ogiltigförklaring (artikel 263 FEUF) och en skadeståndstalan för utomobligatoriskt ansvar (artikel 268 FEUF och artikel 340.2 FEUF), ska

—	ogiltigförklara beslutet som meddelades av uppdragschefen för Eucap Somalia den 18 januari 2020 om att avsluta sökandens anställning,

—	ogiltigförklara beslutet som meddelades av uppdragschefen för Eucap Somalia den 31 januari 2020 om att avslå sökandens begäran om omprövning,

—

på grundval av ett utomobligatoriskt ansvar, förplikta Eucap Somalia att utge skadestånd till sökanden för den ekonomiska skada som denne lidit i form av utebliven lön, ersättning och andra förmåner (förlorad inkomst) under övergångsperioden, som anges i utträdesavtalet som ingåtts mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket (utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket),

—	förplikta Eucap Somalia att ersätta sökanden för den ekonomiska och ideella skada som denne lidit till följd av de rättsstridiga besluten, som provisoriskt skäligen uppskattas till 60 000 euro,

—	förplikta Eucap Somalia att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som sökanden haft, med en ränta på 8 %.

Sökanden yrkar, alternativt, att tribunalen, på grundval av en talan med stöd av skiljedomsklausulen (artikel 272 FEUF) (om de två angripna besluten bedöms vara oskiljaktigt förenade med sökandens anställningskontrakt) och en skadeståndstalan för avtalsrättsligt ansvar (artikel 340.1 FEUF), ska

—	förklara att de beslut som meddelades av uppdragschefen för Eucap Somalia den 18 januari 2020 och den 31 januari 2020 är rättsstridiga,

—	på grundval av ett avtalsrättsligt ansvar, förplikta Eucap Somalia ersätta sökanden för den ekonomiska och ideella skada som denne lidit enligt ovan,

—	förplikta Eucap Somalia att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som sökanden haft, med en ränta på 8 %.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan enligt 263 FEUF åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Eucap Somalia har åsidosatt rätten att höras eftersom sökanden inte hördes innan beslutet om att avsluta hans kontrakt antogs den 18 januari 2020.

Andra grunden: Eucap Somalia har överträtt förbudet mot direkt diskriminering på grund av nationalitet, eftersom beslutet att avsluta sökandens kontrakt stödjer sig på att utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket träder i kraft, trots att det finns en övergångsperiod, vilket innebär att brittiska och icke-brittiska kontraktsanställda hos Eucap Somalia rättsstridigt behandlas olika.

Tredje grunden: Eucap Somalia har åsidosatt principen om likabehandling, eftersom Eucap Somalia behandlade sökanden annorlunda än internationella kontraktsanställda som var brittiska medborgare och anställda inom andra GSFP-uppdrag, vilka behölls under övergångsperioden i enlighet med utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket.

Fjärde grunden: Eucap Somalia har åsidosatt utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket, genom att Eucap Somalia ignorerade att bestämmelserna om GSFP-uppdrag för internationella kontraktsanställda som var brittiska medborgare fortsätter att vara tillämpliga och inte begränsar den fortsatta anställningen av sådana anställda under övergångsperioden.

Femte grunden: Eucap Somalia har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar eftersom internationella kontraktsanställda som var brittiska medborgare försäkrades om att de skulle bibehållas under övergångsperioden, i linje med utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket.

Om tribunalen skulle finna att talan enligt artikel 263 FEUF är otillåten, på grund av att besluten bedöms vara oskiljaktigt förenade med sökandens anställningskontrakt, ombeds tribunalen, avseende sökandens talan enligt artikel 272 FEUF, vilken framställts alternativt, att pröva samma fem grunder. De påstådda överträdelserna ska anses vara av avtalsrättslig karaktär.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/39

Överklagande ingett den 6 april 2020 – Sociedade da Água de Monchique mot EUIPO – Ventura Vendrell (chic ÁGUA ALCALINA 9,5 PH)

(Mål T-195/20)

(2020/C 201/52)

Överklagandet är avfattat på: portugisiska

Parter

Klagande: Sociedade da Água de Monchique, SA (Caldas de Monchique, Portugal) (ombud: advokaten M. Osório de Castro)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Pere Ventura Vendrell (Sant Sadurni d’Anoia, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket chic ÁGUA ALCALINA 9,5 PH – Registreringsansökan nr 017 027 608

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 januari 2020 i ärende R 2524/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, med följden att ansökan om registrering av varumärket beviljas, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 nr 2868/95.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/40

Överklagande ingett den 10 april 2020 – Chanel mot EUIPO – Innovative Cosmetic Concepts (INCOCO)

(Mål T-196/20)

(2020/C 201/53)

Överklagandet är avfattat på franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Chanel (Neuilly-sur-Seine, Frankrike) (ombud: advokaten J. Passa)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Innovative Cosmetic Concepts LLC (Clifton, New Jersey, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av EU-ordmärket ”INCOCO” – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 189 828

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 16 januari 2020 i ärende R 194/2019-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av principen om god förvaltning.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/40

Talan väckt den 30 mars 2020 – Shindler m.fl./rådet

(Mål T-198/20)

(2020/C 201/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Harry Shindler (Porto d’Ascoli, Italien) och nio andra sökanden (ombud: advokaten J. Fouchet)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

i första hand, i sin helhet, ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och dess bilagor,

i andra hand,

—

delvis ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, i den mån det i dessa rättsakter, utan någon som helst proportionalitetskontroll, görs åtskillnad mellan unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket från och med den 1 februari 2020 och således ska särskilt sjätte punkten i ingressen och artiklarna 9, 10 och 127 i avtalet om utträde ogiltigförklaras,

och följaktligen,

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive advokatarvoden upp till högst € 5 000.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tretton grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Sökandena gör i detta avseende bland annat gällande att det brittiska folket inte har röstat för att Förenade kungariket ska utträda ur Euratom och att de formaliteter som gäller för Förenade kungarikets utträde ur den organisationen borde ha iakttagits.

Andra grunden: Förfarandefel avseende avtalets slutgiltiga karaktär. Sökandena gör i detta avseende gällande att beslutet om ingående av avtalet om utträde är rättsstridigt i den mån det ger unionen ”exceptionell horisontell befogenhet” att förhandla fram avtalet om utträde och åsidosätter således kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna genom att möjligheten till ett blandat avtal utesluts och genom att en ratificering av medlemsstaterna av det slutliga avtalet således inte möjliggörs.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 127 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i den mån det förfarande som föreskrivs i den artikeln för att säga upp avtalet inte har iakttagits, vilket enligt sökandena, innebär att det angripna beslutet är behäftat med ett sådant förfarandefel som medför att det är ogiltigt.

Fjärde grunden: Avsaknad av en kontroll av huruvida det var proportionerligt att låta vissa kategorier av britter förlora sitt EU-medborgarskap. Sökandena anser att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, eftersom det däri inte beaktas att det inte var möjligt för flera kategorier av brittiska medborgare: de som utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen och som varit frånvarande från brittiskt territorium i över femton år, medborgare från de utomeuropeiska länderna och territorierna, från Kanalöarna och brittiska fångar, att rösta vid omröstningen den 23 juni 2016 om Förenade kungarikets medlemskap i Europeiska unionen.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om demokrati, likabehandlingsprincipen, principen om fri rörlighet, principen om yttrandefrihet och principen om god förvaltningssed. Sökanden gör bland annat gällande att det angripna beslutet strider mot unionens rättsordning, i vilken likabehandlingsprincipen ska gälla för alla medborgare och den rättsordning som följer av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artiklarna 52 FEU, 198, 199, 203 och 355 FEUF vad gäller de brittiska utomeuropeiska länderna och territorierna. Sökandena anser att eftersom den relevanta rättsliga grunden, det vill säga artikel 203 FEUF, inte beaktas i det angripna beslutet, som är tillämpligt på de brittiska utomeuropeiska länderna och territorierna, är det beslutet rättsstridigt och ska ogiltigförklaras.

7.	Sjunde grunden: Gibraltars status erkänns inte i beslutet av den 30 januari 2020, eftersom artikel 3 i avtalet om utträde åsidosätter internationell rätt och i synnerhet principen om folks rätt till självbestämmande.

8.	Åttonde grunden: Åsidosättande av artikel 4 FEUF på grund av att principen om befogenhetsfördelning mellan unionen och medlemsstaterna inte iakttas i det angripna beslutet, vilket med hänsyn till Gibraltars status, bör medföra att nämnda beslut ogiltigförklaras.

Nionde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökandena gör i detta avseende bland annat gällande att det angripna beslutet fastställer att sökandena förlorar sin rätt till permanent uppehållstillstånd, vilket erhålls efter fem år av stadigvarande bosättning i en medlemsstat, utan att de konkreta följderna av detta har fastställts och i synnerhet utan att någon proportionalitetskontroll har genomförts.

10.

Tionde grunden: Åsidosättande av rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv som garanteras i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sökandena gör gällande att det angripna beslutet påverkar deras rätt till privat- och familjeliv, i den mån beslutet innebär att de förlorar sitt unionsmedborgarskap och således sin rätt att fritt bosätta sig i en medlemsstat som de inte är medborgare i men i vilken de har byggt upp sitt familjeliv.

11.

Elfte grunden: Åsidosättande av rösträtten och brittiska medborgares valbarhet vid lokala och europeiska val. Enligt sökandena åsidosätter artikel 127 i avtalet om utträde artikel 18 FEUF och artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det angripna beslutet ska därför ogiltigförklaras, eftersom det ratificerar ett avtal som innehåller en bestämmelse som skapar diskriminering mellan brittiska medborgare.

12.

Tolfte grunden: Den automatiska och generella åtskillnaden mellan unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket som görs i avtalet om utträde, utan att det görs någon proportionalitetskontroll avseende britternas privat- och familjeliv från och med den 1 februari 2020. Sökandena gör till stöd för denna grund gällande att upphävandet av unionsmedborgarskapet inte kan ske automatiskt och generellt och att en konkret bedömning av följderna borde ha gjorts, samt att det angripna beslutet, i avsaknad av en sådan bedömning, ska ogiltigförklaras.

13.	Trettonde grunden: Artiklarna 18, 20 och 22 FEUF, jämförda med artikel 12 i avtalet om utträde. Sökandena anser att den diskriminering som införs genom artikel 127 i avtalet om utträde åsidosätter förbudet mot all diskriminering på grund av nationalitet som stadfästs i artikel 18 FEUF.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/42

Överklagande ingett den 14 april 2020 – Aldi Stores mot EUIPO – Dualit (Form av en brödrost)

(Mål T-199/20)

(2020/C 201/55)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aldi Stores Ltd (Atherstone, Förenade kungariket) (ombud: S. Barker, Solicitor och C. Blythe, Barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Dualit Ltd (Crawley, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Form av en brödrost) – EU-varumärke nr 48 728

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 14 februari 2020 i ärende R 1034/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och bifalla yrkandet om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	i andra hand, ogiltigförklara det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till EUIPO, per omgående till annulleringsenheten eller överklagandenämnden,

—	i tredje hand, ogiltigförklara det överklagade beslutet och bifalla yrkandet om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 7.1 a, 7.1 e ii och/ eller 7.1 e iii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader i målet om överklagande.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, alternativt åsidosättande av artikel 27.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625,

—	Åsidosättande av artikel 7.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	Åsidosättande av artikel 7.1 e ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	Åsidosättande av artikel 7.1 e iii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/43

Överklagande ingett den 15 april 2020 – Stone Brewing mot EUIPO – Molson Coors Brewing Company (UK) (STONE BREWING)

(Mål T-200/20)

(2020/C 201/56)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stone Brewing Co. LLC (Escondido, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kloth, R. Briske och D. Habel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Molson Coors Brewing Company (UK) Ltd (Burton Upon Trent, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-varumärke STONE BREWING – Registreringsansökan nr 15 423 668

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 31 januari 2020 i ärende R 1524/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 71.1 b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och artikel 10.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/44

Överklagande ingett den 17 april 2020 – Target Brands mot EUIPO – The a.r.t. company b&s (ART CLASS)

(Mål T-202/20)

(2020/C 201/57)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Target Brands Inc. (Minneapolis, Minnesota, Förenta staterna) (ombud: A. Norris, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: The a.r.t. company b&s, SA (Quel, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket ART CLASS – Registreringsansökan nr 16 888 695

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 23 januari 2020 i ärende R 1597/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	upphäva invändningsenhetens beslut avseende samtliga återstående varor som ifrågasatts,

—	alternativt, återförvisa det överklagade beslutet till EUIPO för omprövning, och

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader för förfarandena vid tribunalen, överklagandenämnden och invändningsenheten.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/45

Talan väckt den 18 april 2020 – Al-Imam mot rådet

(Mål T-203/20)

(2020/C 201/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maher Al-Imam (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten M. Brillat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp sökandens talan till prövning,

—

fastställa att rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 är rättsstridig, i den del den avser sökanden, att rådets beslut 2013/255/GUSP av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien är rättsstridigt, i den del det avser sökanden, att rådets genomförandeförordning (EU) 2020/211 av den 17 februari 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien är rättsstridig, i den del den avser sökanden, och att rådets genomförandebeslut (Gusp) 2020/212 av den 17 februari 2020 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien är rättsstridigt, i den del det avser sökanden,

—

och följaktligen ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011, i den del den avser sökanden, rådets beslut 2013/255/GUSP av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del det avser sökanden, rådets genomförandeförordning (EU) 2020/211 av den 17 februari 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del den avser sökanden, och rådets genomförandebeslut (Gusp) 2020/212 av den 17 februari 2020 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del det avser sökanden,

—	förplikta rådet att till sökanden betala 10 000 euro per vecka från och med den 18 februari 2020 som ersättning för den ekonomiska skada som lidits till följd av antagandet av de omtvistade rättsakterna,

—	förplikta rådet att till sökanden betala 15 000 euro per vecka från och med den 18 februari 2020 som ersättning för den ideella skada som lidits till följd av antagandet av de omtvistade rättsakterna,

—	förplikta rådet att ersätta all framtida skada som sökanden kommer att lida till följd av antagandet av de omtvistade rättsakterna, och

—	förplikta rådet att ersätta utgifterna och kostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Sökandens grundläggande rättigheter åsidosattes i samband med förfarandet för att anta de omtvistade rättsakterna. Denna grund består av två delar:

—	Den första delen avser åsidosättande av sökandens rätt till försvar, nämligen rätten att yttra sig och den kontradiktoriska principen.

—	Den andra delen avser åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel.

Andra grunden: De omtvistade rättsakterna antogs genom en uppenbart oriktig bedömning. Denna grund består av två delar:

—	Det görs med den första delen gällande att bevisningen för att föra upp sökandens namn i förteckningen över personer som avses med restriktiva åtgärder var otillräcklig.

—	Det hävdas med den andra delen att de faktiska omständigheterna har missuppfattats.

Tredje grunden: Innehållet i de omtvistade rättsakterna har lett till en rättsstridig och oproportionerlig kränkning av sökandens grundläggande rättigheter. Denna grund består av två delar:

—	Den första delen avser en kränkning av sökandens egendomsrätt.

—	Den andra delen avser åsidosättande av skyddet för privat- och familjeliv.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/46

Överklagande ingett den 19 april 2020 – Zoom mot EUIPO – Facetec (ZOOM)

(Mål T-204/20)

(2020/C 201/59)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Zoom KK (Tokyo, Japan) (ombud: advokaten M. de Arpe Tejero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Facetec Inc. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket ZOOM – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 323 959

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 7 februari 2020 i ärende R 507/2019-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/47

Överklagande ingett den 16 april 2020 – Frommer mot EUIPO – Minerva (I-cosmetics)

(Mål T-205/20)

(2020/C 201/60)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande:Angela Frommer (Unterschleißheim, Tyskland) (ombud: advokaten F. Remmertz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Minerva GmbH (Munchen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket I-cosmetics – EU-varumärke nr 8 836 661

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2020 i ärende R 675/2019-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden, för det fall den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som klaganden ådragit sig i förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av regel 22 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/48

Överklagande ingett den 17 april 2020 – Residencial Palladium mot EUIPO – Fiesta Hotels & Resorts (PALLADIUM HOTELS & RESORTS)

(Mål T-207/20)

(2020/C 201/61)

Överklagandet är avfattat på spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Residencial Palladium, SL (Ibiza, Spanien) (ombud: advokaten D. Solana Giménez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fiesta Hotels & Resorts, SL (Ibiza)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Figurmärket PALLADIUM HOTELS & RESORTS – EU-varumärke nr 2 915 304

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 12 februari 2020 i ärende R 231/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till EUIPO för fortsatt handläggning av klagandens ansökan om ogiltighetsförklaring, samt

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 60.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/48

Överklagande ingett den 21 april 2020 – Fidia farmaceutici mot EUIPO – Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutial Laboratories (HYAL)

(Mål T-215/20)

(2020/C 201/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Fidia farmaceutici SpA (Abano Terme, Italien) (ombud: advokaterna R. Kunz Hallstein och H. Kunz-Hallstein)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutial Laboratories SA (Aten, Grekland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket HYAL – EU-varumärke nr 2 430 221

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 24 januari 2020 i ärende R 613/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, alternativt, för det fall motparten vid överklagandenämnden intervenerar i målet, förplikta EUIPO och intervenienten att solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 165.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artiklarna 32 f och 39.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/49

Talan väckt den 14 april 2020 – Alkattan mot rådet

(Mål T-218/20)

(2020/C 201/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Waseem Alkattan (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten G. Karouni)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara nedanstående rättsakter, i den del de avser sökanden,

—	rådets genomförandebeslut (Gusp) 2020/212 av den 17 februari 2020 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	rådets genomförandeförordning (EU) 2020/211 av den 17 februari 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	förplikta rådet att betala 500 000 (femhundratusen) euro i skadestånd såsom ersättning för all skada, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten till en rättvis rättegång, vilka grundas på artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt domstolens rättspraxis.

—	Sökanden anser att han borde ha beretts tillfälle att yttra sig innan Europeiska unionens råd beslutade om de restriktiva åtgärderna mot honom och att hans rätt till försvar följaktligen inte har iakttagits.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten (artikel 296, andra stycket, FEUF).

—

Sökanden kritiserar rådet för att ha nöjt sig med vaga och allmänna överväganden utan att, på ett specifikt och konkret sätt, ange varför rådet, i utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning, anser att sökanden måste bli föremål för de restriktiva åtgärder som är aktuella. Det har således inte anförts någon konkret och objektiv omständighet som sökanden klandrats för och som skulle kunna motivera de aktuella åtgärderna. Rådets motivering ger sökanden nämligen ingen tillräcklig upplysning och är i själva verket i vart fall vag, allmän och oprecis.

Tredje grunden: En uppenbart oriktig bedömning.

—	Sökanden kritiserar rådet för att i sin motivering, till stöd för den restriktiva åtgärden, ha hänvisat till uppgifter som uppenbarligen inte stöds av de faktiska omständigheterna, eftersom det enligt sökanden inte finns någon seriös grund för de omständigheter som har åberopats.

Fjärde grunden: Ansökan om ersättning för den skada som lidits avser den omständigheten att sökanden tillskrivits vissa allvarliga handlingar, vilket utsätter honom personligen och hans familj för faror, vilket ger uttryck för vidden av den skada som lidits och motiverar hans ersättningsyrkande. Sökanden hävdar dessutom att hans ekonomiska verksamheter allvarligt och varaktigt äventyras.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/50

Talan väckt den 16 april 2020 – JL mot kommissionen

(Mål T-220/20)

(2020/C 201/64)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: JL (ombud: advokaten C. Mourato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (tillsättningsmyndigheten) av den 11 juli 2019, i vilket sökanden fick en varning,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (tillsättningsmyndigheten) av de 27 mars 2017 att återuppta ärendet [konfidentiellt] (1),

—	bevilja sökanden ett skadestånd på totalt 30 000 euro för särskild ideell skada, vilket ska utges av Europeiska kommissionen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande instans, med tillämpning av artikel 134 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF, det vill säga olämpliga åtgärder för att följa den dom om ogiltigförklaring som meddelats av tribunalen och åsidosättande av principen ”non bis in idem”.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF, åsidosättande av principen om god förvaltningssed, vilken omfattar skyldigheten att behandla ärenden opartiskt och rättvist, åsidosättande av principen om oskuldspresumtionen och åsidosättande rätten till försvar.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF, åsidosättande av de förfarandebestämmelser som är tillämpliga på administrativa utredningar och disciplinförfaranden och åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

4.	Fjärde grunden: Särskilt skadeståndsanspråk på grund av de ovannämnda bristerna.

(1) Konfidentiella uppgifter utelämnade.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/51

Överklagande ingett den 23 april 2020 – Target Brands mot EUIPO The a.r.t. company b&s (art class)

(Mål T-221/20)

(2020/C 201/65)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Target Brands Inc. (Minneapolis, Minnesota, Förenta staterna) (ombud: A. Norris, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: The a.r.t. company b&s, SA (Quel, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket art class – Registreringsansökan nr 16 888 737

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 7 februari 2020 i ärende R 1596/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	upphäva invändningsenhetens beslut avseende samtliga återstående varor som ifrågasatts,

—	alternativt, återförvisa det överklagade beslutet till EUIPO för omprövning, och

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader för förfarandena vid tribunalen, överklagandenämnden och invändningsenheten.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/52

Talan väckt den 21 april 2020 – CH mot parlamentet

(Mål T-222/20)

(2020/C 201/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CH och CN (ombud: advokaten C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara deras ansökan kan upptas till prövning,

—	ogiltigförklara de angripna besluten, eftersom de inte tar slutlig ställning till de faktiska förhållandena kring den anmälda mobbningen,

—	förplikta svaranden att betala ett belopp på 5 000 euro i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono), som ersättning för ideell skada orsakad av att den skäliga tidsfristen överskridits, jämte dröjsmålsränta till full betalning sker,

—

förplikta svaranden att betala ett belopp på 100 000 euro i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono), som ersättning för ideell skada orsakad av underlåtelsen att ta slutlig ställning till de faktiska förhållandena kring den anmälda mobbningen, jämte dröjsmålsränta tills full betalning sker,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet av parlamentets beslut av den 13 september 2019 genom vilka myndigheten med bemyndigande att ingå anställningsavtal för denna institution, som svar på sökandenas begäran om bistånd, inte tog slutlig ställning till de faktiska förhållandena kring den anmälda mobbningen, har sökandena åberopat två grunder.

Den första grunden: Åsidosättande av skyldigheten att tillhandahålla bistånd och artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade ”tjänsteföreskrifterna”). Genom underlåtelsen att ta slutlig ställning till förekomsten av den anmälda mobbningen, har myndigheten med bemyndigande att ingå anställningsavtal för parlamentet brustit i sin skyldighet att tillhandahålla bistånd.

Den andra grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed samt åsidosättande av rätten till värdighet och artiklarna 1 och 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Myndigheten med bemyndigande att ingå anställningsavtal för parlamentet har åsidosatt principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten genom att inte ta slutlig ställning till förekomsten av den anmälda mobbningen och har därmed kränkt sökandenas rätt till mänsklig värdighet.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/53

Överklagande ingett den 24 april 2020 – Steinel mot EUIPO (MobileHeat)

(Mål T-226/20)

(2020/C 201/67)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Steinel GmbH (Herzebrock-Clarholz, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Breuer och K. Freudenstein)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket MobileHeat – Registreringsansökan nr 18 029 162

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 3 februari 2020 i ärende R 2472/2019-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/53

Överklagande ingett den 24 april 2020 – Biovene Cosmetics mot EUIPO – Eugène Perma France

(Mål T-227/20)

(2020/C 201/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Biovene Cosmetics, SL (Barcelona, Spanien) (ombud: juristen E. Estella Garbayo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Eugène Perma France (Saint-Denis, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket BIOVÈNE BARCELONA i färgerna rosa och vit – Registreringsansökan nr 16 523 102

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 12 februari 2020 i ärende R 1661/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut,

—	ändra dessa beslut och bevilja ansökan om registrering av det omtvistade varumärket i dess helhet, och

—	förplikta EUIPO och Eugène Parma France att ersätta rättegångskostnaderna i detta mål om överklagande samt kostnaderna i invändningsförfarandet och förfarandet för överklagande vid EUIPO.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.6.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 201/54

Överklagande ingett den 28 april 2020 – Biovene Cosmetics mot EUIPO – Eugène Perma France (BIOVÈNE)

(Mål T-232/20)

(2020/C 201/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Biovene Cosmetics, SL (Barcelona, Spanien) (ombud: juristen E. Estella Garbayo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart i förfarandet vid överklagandenämnden: Eugène Perma France (Saint-Denis, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket BIOVÈNE – Registreringsansökan nr 16 052 029

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 12 februari 2020 i ärende R 739/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut,

—	ändra dessa beslut och bevilja ansökan om registrering av det omtvistade varumärket i dess helhet, och

—	förplikta EUIPO och Eugène Parma France att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål samt kostnaderna i invändnings- och överklagandeförfarandena vid EUIPO.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 201

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	63 årgången 15 juni 2020

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2020/C 201/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2020/C 201/02	Mål C-557/19 P: Överklagande ingett den 22 juli 2019 av Hochmann Marketing GmbH av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 22 maj 2019 i mål T-754/18, Hochmann Marketing GmbH mot Europaparlamentet	2
2020/C 201/03	Mål C-682/19 P: Överklagande ingett den 15 september 2019 av BP av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 11 juli 2019 i mål T-917/16 REV, BP mot FRA	2
2020/C 201/04	Mål C-828/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Cluj (Rumänien) den 12 november 2019 – SC Panavitrans SRL mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Cluj	3
2020/C 201/05	Mål C-840/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Rumänien) den 19 november 2019 – brottmål mot NC	3
2020/C 201/06	Mål C-859/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 26 november 2019 – brottmål mot FX, CS och ND	4
2020/C 201/07	Mål C-908/19 P: Överklagande ingett den 10 december 2019 av European Food SA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 10 oktober 2019 i mål T-536/18, Société des produits Nestlé mot EUIPO – European Food (FITNESS)	5
2020/C 201/08	Mål C-909/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Iași (Rumänien) den 11 december 2019 – BX mot Unitatea administrativ-teritorială D.	5
2020/C 201/09	Mål C-926/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Rumänien) den 18 december 2019 – brottmål mot BR, CS, DT, EU, FV och GW	6
2020/C 201/10	Mål C-929/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 18 december 2019 – brottmål mot CD	7
2020/C 201/11	Mål C-936/19 P: Överklagande ingett den 20 december 2019 av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 oktober 2019 i mål T-601/17, Rubik's Brand Ltd mot EUIPO – Simba Toys	7
2020/C 201/12	Mål C-14/20 P: Överklagande ingett den 14 januari 2020 av Neoperl AG av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 14 november 2019 i mål T-669/18, Neoperl AG mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)	8
2020/C 201/13	Mål C-39/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 27 januari 2020 – Staatssecretaris van Financiën mot Jumbocarry Trading GmbH	8
2020/C 201/14	Mål C-62/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Belgien) den 6 februari 2020 – Vogel Import Export NV mot Belgische Staat	9
2020/C 201/15	Mål C-63/20 P: Överklagande ingett den 5 februari 2020 av Sigrid Dickmanns av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 18 november 2019 i mål T-181/19, Sigrid Dickmanns mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)	9
2020/C 201/16	Mål C-70/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Obersten Gerichtshof (Österrike) den 12 februari 2020 – YL mot Altenrhein Luftfahrt GmbH	10
2020/C 201/17	Mål C-85/20 P: Överklagande ingett den 14 februari 2020 av Lazarus Szolgáltató és Kereskedelmi Kft. i likvidation av det beslut som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 18 december 2019 i mål T-763/18, Lazaras Szolgáltató és Kereskedelmi/kommissionen	11
2020/C 201/18	Mål C-92/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgerichts Düsseldorf (Tyskland) den 25 februari 2020 – Rottendorf Pharma GmbH mot Hauptzollamt Bielefeld	12
2020/C 201/19	Mål C-93/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht Schwechat (Österrike) den 25 februari 2020 – JU mot Air France Direktion für Österreich	13
2020/C 201/20	Mål C-94/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Linz (Österrike) den 25 februari 2020 – Land Oberösterreich mot KV	13
2020/C 201/21	Mål C-108/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Berlin-Brandenburg (Tyskland) den 27 february 2020 – HR mot Finanzamt Wilmersdorf	14
2020/C 201/22	Mål C-119/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 28 februari 2020 – Līga Šenfelde mot Lauku atbalsta dienests	15
2020/C 201/23	Mål C-124/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Tyskland) den 5 mars 2020 – Bank Melli Iran, Aktiengesellschaft nach iranischem Recht mot Telekom Deutschland GmbH	16
2020/C 201/24	Mål C-130/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Spanien) den 9 mars 2020 – YJ mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)	16
2020/C 201/25	Mål C-139/20: Talan väckt den 16 mars 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen	17
2020/C 201/26	Mål C-144/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā rajona tiesa (Lettland) den 27 mars 2020 – AS LatRailNet och VAS Latvijas dzelzceļšmot Valsts dzelzceļa administrācija	18
2020/C 201/27	Mål C-159/20: Talan väckt den 8 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Kungariket Danmark	18
	Tribunalen
2020/C 201/28	Mål T-437/18: Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Tilly-Sabco mot kommissionen (Utomobligatoriskt skadestånd – Jordbruk – Exportbidrag – Fjäderfäkött – Ogiltigförklaring av genomförandeförordning (EU) nr 689/2013 genom en dom från EU-domstolen – Skada)	20
2020/C 201/29	Mål T-37/19: Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Cimpress Schweiz mot EUIPO – Impress Media (CIMPRESS) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CIMPRESS – Äldre EU-figurmärke impress – Äldre nationellt ordmärke Impress-Media – Relativt registreringshinder – Förväxlingsrisk – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	20
2020/C 201/30	Mål T-78/19: Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Lidl Stiftung mot EUIPO – Plásticos Hidrosolubles (green cycles) (EU-varumärke – Upphävandeförfarande – EU-figurmärket green cycles – Verkligt bruk av varumärket – Artikel 18.1 i förordning (EU) 2017/1001 – Artikel 58.1 a i förordning 2017/1001 – Artikel 10.3 och 10.4 i delegerad förordning (EU) 2018/625 – Form som skiljer sig åt genom beståndsdelar som inte påverkar särskiljningsförmågan – Kännetecknet har inte använts som företagslogo)	21
2020/C 201/31	Mål T-108/19: Tribunalens dom av den 29 april 2020 – Kerry Luxembourg mot EUIPO – Döhler (TasteSense By Kerry) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TasteSense By Kerry – Det äldre EU-ordmärket MultiSense – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))	22
2020/C 201/32	Mål T-3/19: Tribunalens beslut av den 2 april 2020 – Thai World Import & Export mot EUIPO – Elvir (Yaco) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Återkallelse av invändningen – Anledning saknas att döma i saken)	22
2020/C 201/33	Mål T-307/19: Tribunalens beslut av den 2 april 2020 – SQlab mot EUIPO (Innerbarend) (Talan om ogiltigförklaring – EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Innerbarend – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 – Uppenbart att överklagandet helt saknar rättslig grund)	23
2020/C 201/34	Mål T-849/19 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 april 2020 – Leonardo mot Frontex (Interimistiska åtgärder – Offentlig upphandling av tjänster – Ansökan om interimistiska åtgärder – Krav på skyndsamhet föreligger inte)	24
2020/C 201/35	Mål T-868/19 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 30 april 2020 – Nouryon Industrial Chmeicals m.fl. mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Reach – Ämnet dimetyleter – Kontroll av huruvida uppställda krav är uppfyllda – Kommissionens beslut – Skyldighet att inkomma med vissa uppgifter som förutsätter djurförsök – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)	24
2020/C 201/36	Mål T-885/19 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 22 april 2020 – Aquind m.fl. mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Energi – Transeuropeisk energiinfrastruktur – Förordning (EU) nr 347/2013 – Kommissionens delegerade förordning om ändring av förordning nr 347/2013 – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)	25
2020/C 201/37	Mål T-145/20: Talan väckt den 28 februari 2020 – IV mot kommissionen	25
2020/C 201/38	Mål T-146/20: Talan väckt den 8 mars 2020 – Csordas m.fl. mot kommissionen	26
2020/C 201/39	Mål T-154/20: Talan väckt den 19 mars 2020 – IY mot Parlamentet	28
2020/C 201/40	Mål T-155/20: Talan väckt den 19 mars 2020 – IZ mot Parlamentet	29
2020/C 201/41	Mål T-156/20: Talan väckt den 19 mars 2020 – JA mot Parlamentet	29
2020/C 201/42	Mål T-159/20: Talan väckt den 23 mars 2020 – JB mot Cedefop	30
2020/C 201/43	Mål T-160/20: Talan väckt den 27 mars 2020 – 3M Belgium mot Echa	31
2020/C 201/44	Mål T-162/20: Talan väckt den 28 mars 2020 – UPL Europe and Indofil Industries (Nederländerna) mot EFSA	32
2020/C 201/45	Mål T-164/20: Talan väckt den 19 mars 2020 – BG mot parlamentet	33
2020/C 201/46	Mål T-166/20: Talan väckt den 3 april 2020 – JD mot EIB	34
2020/C 201/47	Mål T-180/20: Talan väckt den 7 april 2020 – JE mot rådet och konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar	35
2020/C 201/48	Mål T-184/20: Talan väckt den 9 april 2020 – JE mot Europeiska unionens domstol	36
2020/C 201/49	Mål T-191/20: Överklagande ingett den 9 april 2020 – FCA Italy mot EUIPO – Bettag (Pandem)	36
2020/C 201/50	Mål T-193/20: Överklagande ingett den 10 april 2020 – Eternit mot EUIPO – Eternit Österreich (Paneler)	37
2020/C 201/51	Mål T-194/20: Talan väckt den 27 mars 2020 – JF mot Eucap Somalia	37
2020/C 201/52	Mål T-195/20: Överklagande ingett den 6 april 2020 – Sociedade da Água de Monchique mot EUIPO – Ventura Vendrell (chic ÁGUA ALCALINA 9,5 PH)	39
2020/C 201/53	Mål T-196/20: Överklagande ingett den 10 april 2020 – Chanel mot EUIPO – Innovative Cosmetic Concepts (INCOCO)	40
2020/C 201/54	Mål T-198/20: Talan väckt den 30 mars 2020 – Shindler m.fl./rådet	40
2020/C 201/55	Mål T-199/20: Överklagande ingett den 14 april 2020 – Aldi Stores mot EUIPO – Dualit (Form av en brödrost)	42
2020/C 201/56	Mål T-200/20: Överklagande ingett den 15 april 2020 – Stone Brewing mot EUIPO – Molson Coors Brewing Company (UK) (STONE BREWING)	43
2020/C 201/57	Mål T-202/20: Överklagande ingett den 17 april 2020 – Target Brands mot EUIPO – The a.r.t. company b&s (ART CLASS)	44
2020/C 201/58	Mål T-203/20: Talan väckt den 18 april 2020 – Al-Imam mot rådet	45
2020/C 201/59	Mål T-204/20: Överklagande ingett den 19 april 2020 – Zoom mot EUIPO – Facetec (ZOOM)	46
2020/C 201/60	Mål T-205/20: Överklagande ingett den 16 april 2020 – Frommer mot EUIPO – Minerva (I-cosmetics)	47
2020/C 201/61	Mål T-207/20: Överklagande ingett den 17 april 2020 – Residencial Palladium mot EUIPO – Fiesta Hotels & Resorts (PALLADIUM HOTELS & RESORTS)	48
2020/C 201/62	Mål T-215/20: Överklagande ingett den 21 april 2020 – Fidia farmaceutici mot EUIPO – Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutial Laboratories (HYAL)	48
2020/C 201/63	Mål T-218/20: Talan väckt den 14 april 2020 – Alkattan mot rådet	49
2020/C 201/64	Mål T-220/20: Talan väckt den 16 april 2020 – JL mot kommissionen	50
2020/C 201/65	Mål T-221/20: Överklagande ingett den 23 april 2020 – Target Brands mot EUIPO The a.r.t. company b&s (art class)	51
2020/C 201/66	Mål T-222/20: Talan väckt den 21 april 2020 – CH mot parlamentet	52
2020/C 201/67	Mål T-226/20: Överklagande ingett den 24 april 2020 – Steinel mot EUIPO (MobileHeat)	53
2020/C 201/68	Mål T-227/20: Överklagande ingett den 24 april 2020 – Biovene Cosmetics mot EUIPO – Eugène Perma France	53
2020/C 201/69	Mål T-232/20: Överklagande ingett den 28 april 2020 – Biovene Cosmetics mot EUIPO – Eugène Perma France (BIOVÈNE)	54
2020/C 201/70	Mål T-556/18: Tribunalens beslut av den 26 mars 2020 – Sensient Colors Europe mot kommissionen	55
2020/C 201/71	Mål T-682/18: Tribunalens beslut av den 15 april 2020 – Twitter mot 123billets et Hachette Filipacchi Presse (PERISCOPE)	55
2020/C 201/72	Mål T-320/19: Tribunalens beslut av den 2 april 2020 – BV mot kommissionen	55
2020/C 201/73	Mål T-20/20: Tribunalens beslut av den 23 april 2020 – Intertranslations (Intertransleïsions) Metafraseis mot parlamentet	56