24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/1

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Beskattning/privata investeringar och målen för hållbar utveckling – samarbete med FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/01)

Föredragande:

Krister ANDERSSON

Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	29.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	129/0/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Skattepolitiken är väsentlig för målen för hållbar utveckling eftersom den är avgörande för det ekonomiska klimat där investeringar, sysselsättning och innovation äger rum och samtidigt tillhandahåller staten inkomster att finansiera offentliga utgifter med. Ytterligare anpassning av politiken och åtgärder för ökad trovärdighet kan göra mycket för att öka de privata investeringarna och överbrygga den globala investeringsklyftan genom att stimulera kapitalflöden från kapitalintensiva stater till utvecklingsekonomier med investeringsbehov.

1.2

Företag tillhandahåller värdefulla varor och tjänster i ekonomierna och utgör viktiga motorer för investeringar, produktivitet, inkluderande ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Då dessa organisationer är av många olika slag i ett spektrum från små och medelstora företag till multinationella företag utgör de en stor källa till sakkunskap, kreativitet och innovation, som bidrar till att lösa många utmaningar med anknytning till hållbar utveckling.

1.3

1.4

EESK skulle vilja betona att en framgångsrik inhemsk resursmobilisering förutsätter 1) att besked i skattefrågor utfärdas på ett öppet och transparent sätt, 2) att system införs för att säkerställa ansvarsskyldighet för civilsamhällesorganisationer och parlamentariker, 3) att staterna är transparenta i fråga om skatter och utgifter samt 4) att skatterna är synliga.

1.5

Den privata sektorn spelar en viktig roll för att främja jämställdhet. Såväl lönepolitik som utbildning på arbetsplatsen är av stor betydelse för att främja lika möjligheter mellan könen i fråga om karriärutveckling och yrkesmässig utveckling. Möjligheterna med anknytning till kvinnors deltagande i den globala ekonomin är mycket stora och bör utgöra en drivkraft för inkluderande ekonomisk tillväxt, innovation och produktivitet.

1.6

Politiken för beskattning av den digitaliserade ekonomin bör syfta till att främja, inte hindra, ekonomisk tillväxt samt handel och investeringar över gränserna. Med tanke på de digitaliserade företagens ökande betydelse behöver man ta fram en ny metod för skatteförbindelse och vinstfördelning i syfte att fastställa beskattningsrättigheterna mellan marknadsländer och det land där det digitaliserade multinationella företaget har sin hemvist.

1.7

EESK anser att det är viktigt att eventuella nya bestämmelser om hur beskattningsrättigheterna ska fördelas mellan länder är rättvisa både för små och stora konsumentländer samt för utvecklade länder och utvecklingsländer. Vederbörlig ersättning måste medges för de bidrag som görs i fråga om innovation, entreprenörskap etc. Även om de är små i förhållande till de samlade skatteintäkterna är intäkterna från bolagsskatt viktiga för mobiliseringen av resurser och finansieringen av nödvändig infrastruktur, forskning och utveckling, utbildning samt hälso- och sjukvård etc.

1.8

EESK konstaterar att EU:s medlemsstater hör till dem som presterar bäst vad gäller målen för hållbar utveckling. Kommittén betonar att EU och dess medlemsstater måste vidta åtgärder för att trygga hållbara finans- och skattesystem i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling. För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås är det nödvändigt att det organiserade civila samhället deltar på alla nivåer, eftersom det civila samhället företräder intressenter som är centrala för genomförandet av Agenda 2030 och en stor del av de investeringar som behövs kommer att komma från den privata sektorn.

1.9

EESK välkomnar plattformen för skattesamarbete, som är ett gemensamt initiativ av Internationella valutafonden (IMF), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Förenta nationerna (FN) och Världsbanksgruppen, eftersom den främjar växelverkan mellan standardisering, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd på området för internationell beskattning. EESK anser att även EU bör bli medlem i plattformen.

1.10

EESK anser att arbetet med beskattning/privata investeringar och målen för hållbar utveckling i FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor är av yttersta vikt för att föra den globala dialogen framåt och i hög grad bidrar till ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis. EESK betonar att det europeiska civila samhället måste spela en aktiv roll i denna viktiga internationella debatt.

2. Introduktion till investeringar, beskattning och målen för hållbar utveckling

2.1

Agenda 2030 är uppbyggd kring 17 mål för hållbar utveckling (1) och 169 delmål som har till syfte att bemöta de miljömässiga, politiska och ekonomiska utmaningar som vår värld står inför.

2.2

Privata investeringar spelar en viktig roll för att målen ska kunna uppnås, och ytterligare anpassning av investerings- och skattepolitiken skulle utgöra ett nödvändigt steg för att främja investeringar, skapande av arbetstillfällen och hållbar ekonomisk tillväxt världen över. OECD har redan genomfört en del viktigt arbete i denna riktning, såsom projektet avseende urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) (2) och initiativet beträffande konsekvent politik för hållbar utveckling (2018) (3).

2.3

2.4

Det är mycket viktigt att ta itu med skatteflykt och minska skattekonkurrensen på global nivå för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås. I en tid av åtstramningar och budgetbegränsningar får de minskade skatteintäkterna från företag negativa effekter på de sociala trygghetssystemens hållbarhet och kan leda till regressiv beskattning om skattebördan läggs över på konsumenter och låginkomsttagare.

2.5

De utvecklingsländer som är i störst behov av resurser möter fortfarande utmaningar i fråga om skatteuppbörd. I utvecklingsländer är bidraget från privatpersoners inkomstskatter ofta mycket litet, bara några få procent av BNP, medan dessa skatter i utvecklade länder utgör huvuddelen av skatteintäkterna, särskilt om man medräknar sociala avgifter.

2.6

Hur skatteintäkterna förvaltas och används är också mycket viktigt. Det bör noteras att vissa länder, särskilt i Afrika, använder 25–35 % mer resurser inom både utbildnings- och hälso- och sjukvårdssektorerna än mer avancerade och effektiva länder för att uppnå samma resultat (4). Det är därför viktigt att se till att de offentliga utgifterna är kostnadseffektiva.

3. Beskattning som ett verktyg för miljöskydd

3.1

Flera av de mål för hållbar utveckling som avser klimatskydd skulle gynnas av inrättandet av en samstämmig ram och genomförandeplan på skatteområdet när det gäller användning av naturresurser. Miljöskattepolitiken skulle kunna användas till att bekämpa klimatförändringarna (mål 13) (5) och skydda ekosystem i haven och på land (målen 14 och 15 (6)). Genom att påverka prissättningsstrukturerna för insatsvaror kan skattepolitiken användas till att främja ekonomiskt överkomlig och ren energi (mål 7) (7) och stimulera en ansvarsfull användning av de gemensamma naturresurserna (mål 12) (8).

3.2

Ur ekonomisk synvinkel är syftet med miljöskatter att avhjälpa externa effekter, dvs. situationer där förorenarna kan överföra kostnaderna för miljöskador på samhället. Ett exempel på detta är utsläpp av växthusgaser. Vid utformningen av den här typen av skatter skulle det vara till stor nytta att engagera det civila samhället och näringslivet i processen, eftersom man därigenom skulle se till att politiken för att stärka regelverken anpassar den privata sektorns incitament till de offentliga målen (9).

3.3

Ett exempel på en policymix på skatteområdet skulle kunna vara att fasa ut subventioner av ineffektiva fossila bränslen (mål 12.c) (10). Detta skulle leda till stora budgetbesparingar för staterna, samtidigt som dessa typer av bränslen också skulle bli mindre attraktiva för företag och konsumenter. Besparingarna kan, om de leds om till att öka andelen förnybar energi i den globala energiförsörjningen (mål 7.2) (11), stödja allmän tillgång till ren energi (mål 7.1) (12). Om ytterligare strategier införs för att stimulera investeringar i infrastruktur för ren energi (mål 7.b) (13) skulle det göra det lättare att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring (mål 8.4) (14).

3.4

Principen om att anpassa företagsincitamenten till de offentliga målen överensstämmer med Addis Abeba-handlingsplanen (15), genom vilken företag uppmuntrades att anta en central affärsmodell där verksamhetens miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade konsekvenser beaktas. Företag tillhandahåller värdefulla varor och tjänster i ekonomierna och utgör viktiga motorer för investeringar, produktivitet, inkluderande ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Då företagen är av många olika slag i ett spektrum från små och medelstora företag till multinationella företag utgör de en stor källa till sakkunskap, kreativitet och innovation, som bidrar till att lösa många utmaningar med anknytning till hållbar utveckling. För att uppnå målen för hållbar utveckling om kampen mot klimatförändringarna bör den privata sektorn följa en uppförandekod som avsevärt ökar de gröna investeringarna och minskar eller undanröjer investeringar med negativa effekter på miljön.

3.5

Med tanke på den inbördes kopplingen mellan målen för hållbar utveckling är det civila samhällets engagemang nödvändigt för att se till att de tre dimensionerna av hållbar utveckling (ekonomisk, social och miljömässig) avspeglas i utformningen och genomförandet av politiken. Miljöskatter har av tradition betraktats som regressiva, vilket innebär att de har större konsekvenser för låginkomsthushåll. Följaktligen är det viktigt att se till att politiken förblir socialt hållbar.

3.6

EESK stöder inte godtycklig beskattning som skulle få negativa och oproportionerliga konsekvenser för fattiga och mindre bemedlade i samhället och även underminera flera av målen för hållbar utveckling. Till exempel skulle en betydande höjning av skatterna på varor och tjänster när det inte finns några godtagbara alternativ enbart utgöra en börda utan att målen uppnås.

3.7

EESK skulle vilja understryka den roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller att övervaka genomförandet av målen för hållbar utveckling och säkerställa socialt godtagbara åtgärder samt framhålla behovet av att se över indikatorerna (16).

3.8

EESK skulle vilja understryka behovet av att skapa rätt villkor för att se till att både privata och offentliga medel riktas till de hållbara, långsiktiga investeringar som behövs för en hållbar ekonomi (17).

4. Beskattning av den informella ekonomin

4.1

I syfte att finansiera offentliga investeringar och offentliga utgifter som är nödvändiga för att uppnå målen för hållbar utveckling är det viktigt att bredda staternas skattebas genom att beskatta den informella ekonomin. Enligt Internationella arbetsorganisationen försörjer sig mer än 61 % av den globala arbetskraften (två miljarder människor) inom den informella sektorn, och 93 % av de informella arbetstillfällena i världen finns i tillväxt- och utvecklingsländer. Av denna anledning är det nödvändigt att utforma en skattepolitik och en institutionell ram som gör det möjligt att integrera den informella sektorn i den formella ekonomin.

4.2

Den informella ekonomins framträdande ställning, särskilt i utvecklingsländer, innebär att medborgares och företags dagliga ekonomiska verksamhet alltjämt ligger utanför skattebasen. I många fall är valet att verka utanför den formella ekonomin inte ett aktivt val, utan snarare det enda genomförbara alternativet för företag och arbetstagare som antingen inte kan få tillträde till den formella sektorn eller har utestängts från den. Inkluderingen av den informella ekonomin måste främjas genom effektiva institutioner (målen 16.a och 16.6) (18) som gör att arbetstagare, företag och konsumenter kan bidra till statens skattebas och samtidigt åtnjuta socialt skydd och tjänster. Som en förutsättning för hållbar utveckling bör i synnerhet skattesystemens rättvisa, transparens, effektivitet och ändamålsenlighet vara en prioritet.

4.3

Många företag skulle vara villiga att övergå till den formella ekonomin, eftersom det finns dolda kostnader för små och medelstora företag som verkar utanför den formella ekonomin och många fördelar för företag som övergår till den formella ekonomin. Till fördelarna med att ingå i den formella ekonomin hör enklare tillgång till krediter och andra finansiella instrument (mål 8.10) (19), utbildnings- och stödprogram, offentliga upphandlingskontrakt, äganderätt samt möjligheten att göra affärer med större företag. Kostnaderna med anknytning till att övergå till den formella ekonomin består i kostnaderna för registrering och licenser, kostnaderna för att uppfylla skattskyldigheten och kostnaden för att efterleva arbetsrätten och andra statliga bestämmelser. Genom att förenkla förfarandena för registrering, licensiering och handläggning av uppfyllelsen av skattskyldighet skulle man ge företag incitament att övergå till den formella ekonomin.

4.4

I många situationer där den informella ekonomin är mycket utbredd kan ett viktigt bidrag till denna process komma från företag i allmänhet och ibland särskilt från kooperativa företag, som ger många människor utan ekonomiska resurser möjlighet att inleda ekonomisk och entreprenörsmässig verksamhet, även med en mycket liten kapitalinsats.

4.5

Att uppmuntra mikroföretag samt små och medelstora företag att övergå till den formella ekonomin skulle möjliggöra politik till stöd för skapande av arbetstillfällen och växande företag (mål 8.5) (20). Arbetsmarknadsbestämmelser som syftar till att uppnå anständiga arbetsvillkor måste efterlevas (mål 8.5). På samma sätt skulle större tillsyn och regelbunden kontroll av ekonomisk verksamhet göra det möjligt för stater att anta politik, särskilt finans-, löne- och socialskyddspolitik, som gör att man successivt uppnår ökad jämlikhet (mål 10.4).

4.6

Även om fördelarna med ett fungerande system för skatteuppbörd är uppenbara kvarstår det utmaningar i fråga om hur de förändringar som krävs för att öka staternas kapacitet i detta avseende ska genomföras. Tidigare erfarenheter har visat att många av de insatser som gjorts för detta ändamål ofta har lett till snedvridningar, lågt utbyte, höga uppbördskostnader, utmaningar beträffande verkställandet och t.o.m. kapitalflykt. Med tanke på att många utvecklingsländer har begränsade resurser bör åtgärder för att förbättra den administrativa effektiviteten och ändamålsenligheten hos skattesystemen prioriteras. Den privata sektorn kan erbjuda stöd avseende kapacitetsuppbyggnad, genom att förmedla erfarenheter från högt utvecklade länder och ekonomier (21).

4.7

Administrations- och efterlevnadskostnaderna måste beaktas när stater försöker fylla igen eventuella intäktsluckor, oavsett om det sker med hjälp av direkta eller indirekta skatter. Särskild hänsyn måste tas till situationen för låginkomsttagare och till hur skattebördan fördelas mellan olika inkomstnivåer. Ökande ojämlikhet kan undergräva skattemoralen. Kommittén anser att ett välutformat progressivt skattesystem skulle kunna säkerställa en rättvis fördelning av skattebördan och bidra avsevärt till att minska ojämlikheter och fattigdom.

4.8

Om en stor procentandel av den ekonomiska verksamheten är informell blir skattebasen snäv, vilket ytterligare minskar potentialen för skatteuppbörd och ökar snedvridningarna. Det är viktigt att framhålla behovet av att mobilisera resurser för att förbättra den inhemska uppbörden av intäkter (mål 17.1) (22) och av att bekämpa skatteundandragande och penningtvätt. Länderna måste förbättra sitt samarbete mot olagliga finansiella flöden, och EU bör överväga att upprätta en samordnad förteckning över möjliga motåtgärder.

4.9

5. Beskattning och jämställdhet

5.1

Syftet med mål 5 för hållbar utveckling är att undanröja alla former av diskriminering av kvinnor och att främja politik för jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt. En förutsättning för kvinnors egenmakt är att säkerställa lika rätt till ekonomiska resurser samt tillgång till ägande av och kontroll över mark och andra former av egendom, finansiella tjänster, arv och naturresurser (mål 5.a) (24). Genom strävan efter ekonomisk frigörelse för kvinnor främjas kvinnors fulla och faktiska deltagande och förbättras de lika möjligheterna till ledarskap på alla beslutsnivåer i det politiska, ekonomiska och offentliga livet (mål 5.5) (25). Genom att dessa mål uppnås stärker man genom att säkerställa kvinnors ekonomiska rättigheter även andra mål för hållbar utveckling, såsom mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt) och mål 16 (fred, rättvisa och starka institutioner).

5.2

5.3

Det finns en viktig koppling mellan en minskad informell sektor och jämställdhet. När företag inte betalar skatt innebär det att den offentliga förvaltningen (statlig, regional och lokal) får mindre medel för offentliga tjänster, hållbar infrastruktur och socialt skydd, som är viktiga för jämställdheten. Utan lämpliga sociala utgifter och tillräcklig infrastruktur kommer de fattiga att skadas, och ofta kvinnor i synnerhet.

6. Beskattning i den digitaliserade ekonomin

6.1

Ekonomins snabba digitalisering utgör en viktig drivkraft för global ekonomisk tillväxt. Den möjliggör också effektivare informationsinsamling för skattemyndigheterna och förbättrad service till skattebetalarna. Ekonomiernas digitalisering har dock väckt frågan om var inkomster och vinster tjänas och skapas och hur de fördelas mellan länderna. Digitala tjänster kan tillhandahållas på distans utan någon fysisk närvaro inom den marknadsjurisdiktion där konsumtionen äger rum.

6.2

6.3

Detta förutsätter att man kommer fram till en internationellt accepterad lösning för hur dessa nya affärsmodeller ska beskattas, med hänsyn tagen till både utvecklade länders och utvecklingsländers behov (27). För att någon modell för beskattning i den digitaliserade ekonomin ska kunna genomföras måste man upprätta en ram för ökat samarbete mellan nationella skattemyndigheters förvaltningar samt en mekanism för lösning av flerpartstvister.

6.4

I OECD:s lägesrapport, ”Tax Challenges Arising from Digitalisation – Interim Report 2018”, (mars 2018) (28), anges det inkluderande ramverkets (29) överenskomna inriktning på arbetet med digitalisering och internationella skatteregler fram till 2020. I den beskrivs hur digitaliseringen även påverkar andra delar av skattesystemet och ger skattemyndigheterna nya verktyg som medför förbättringar i tjänsterna till skattebetalare, förbättrar skatteuppbördens effektivitet och upptäcker skatteundandragande. En slutrapport från OECD/inkluderande ramverket förväntas under 2020.

6.5

7. De privata investeringarnas roll när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling

7.1

EESK konstaterar att EU:s medlemsstater hör till dem som presterar bäst vad gäller många av målen för hållbar utveckling. Kommittén betonar att EU och dess medlemsstater måste vidta åtgärder för att trygga framtidssäkrade finans- och skattesystem i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling.

7.2

För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås är det nödvändigt att det organiserade civila samhället deltar på alla nivåer, eftersom det civila samhället företräder intressenter som är centrala för genomförandet av Agenda 2030 och en stor del av de investeringar som behövs kommer att komma från den privata sektorn.

7.3

Företag utgör globala drivkrafter för produktivitet, inkluderande ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen, investeringar och innovation. I den privata sektorns sakkunskap finns de svar med hjälp av vilka man kan möta många av de utmaningar som är förknippade med hållbar utveckling.

7.4

Investeringar, däribland utländska direktinvesteringar, spelar en viktig roll för att undanröja fattigdom, bekämpa klimatförändringarna och säkerställa en inkluderande hållbar tillväxt (30). För att mål 8 (31) ska kunna uppnås kommer det exempelvis att krävas mer investeringar från den privata sektorn. I Addis Abeba-handlingsplanen (2015) erkänns detta genom konstaterandet att privata företags verksamhet, investeringar och innovation utgör viktiga drivkrafter för produktivitet, inkluderande ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

7.5

EESK understryker att förutsebara skatteregler är av avgörande betydelse för gränsöverskridande handel, näringslivsinvesteringar, arbetstillfällen och tillväxt. Inkomstskatteavtal skulle kunna bidra till ökad handel genom att ge företagen större säkerhet, minska dubbelbeskattningen och tillhandahålla en mekanism för att bekämpa aggressiv skatteplanering och skatteundandragande. Staterna måste komma överens om godtagbara former av skattekonkurrens och företagen måste följa de regler och principer som länderna godtagit och enats om.

7.6

Nyligen utfärdade OECD och Internationella valutafonden en gemensam rapport om skattesäkerhet som ett svar på den tilltagande oro som G20-ledarna gett uttryck för angående osäkerheten i skattefrågor och dess konsekvenser för gränsöverskridande handel och investeringar, särskilt i samband med internationell beskattning.

7.7

I Världsbankens rapport ”Paying Taxes 2018” (32) konstateras att skattebördan för många företag i utvecklingsländerna redan är ganska hög. Exempelvis är den effektiva skattesatsen för medelstora företag i Afrika söder om Sahara sju procentenheter högre än världsgenomsnittet. En skattepolitik som främjar investeringar och innovation, särskilt i utvecklingsekonomier, skulle göra mycket för att attrahera utländska direktinvesteringar, som i sin tur ger möjligheter till anständigt arbete, innovation och ökad produktivitet i syfte att faktiskt öka länders bruttonationalprodukt.

7.8

Företag måste vara öppna gentemot skattemyndigheterna. Det huvudsakliga syftet med den landsspecifika rapporteringen är, enligt OECD, att utveckla ett riskbedömningsverktyg på hög nivå för att ge skattemyndigheterna en bättre överblick över multinationella företags globala verksamhet och de skatter som betalas, samtidigt som den uttryckligen inte ska utgöra själva beskattningsunderlaget. Därutöver måste också staterna bli mer öppna om hur mycket skatt som uppbärs och hur den spenderas.

7.9

Det råder ibland en missuppfattning om att utvecklingsmedlen skulle kunna finansieras helt eller huvudsakligen genom hårda tag mot multinationella företags tvivelaktiga skattepraxis. Enligt opartiska bedömningar av OECD uppgick multinationella företags urholkning av skattebasen och överföring av vinster till 100–240 miljarder US-dollar innan några motåtgärder vidtagits (33). Inom EU beräknades urholkningen av skattebasen och överföringen av vinster ha uppgått till 0,3 % av BNP (34). Även om detta belopp är stort räcker det inte till för att finansiera genomförandet av målen för hållbar utveckling. Dessutom skulle dessa inkomster sannolikt inte tillfalla de länder som är i störst behov av utvecklingsmedel. Den viktigaste inkomstkällan för att finansiera målen för hållbar utveckling är hållbar ekonomisk tillväxt. Följaktligen krävs det en skattepolitik som uppmuntrar hållbar ekonomisk, social och miljömässig tillväxt för att uppnå dessa mål.

7.10

7.11

Bryssel den 11 december 2019

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://sustainabledevelopment.un.org/topics/sustainabledevelopmentgoals

(2) http://www.oecd.org/tax/beps/

(3) http://www.oecd.org/publications/policy-coherence-for-sustainable-development-2018-9789264301061-en.htm

(4) https://openknowledge.worldbank.org/bitstream/handle/10986/8325/wps3645.pdf?sequence=1&isAllowed=y

(5) Mål 13 – Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser.

(6) Mål 14 – Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling; mål 15 – Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.

(7) Mål 7 – Säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla.

(8) Mål 12 – Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster.

(9) För mer information, se ICC:s ”Business Charter for Sustainable Development – Business Contributions to the Sustainable Development Goals”, https://iccwbo.org/content/uploads/sites/3/2015/09/ICC-Business-Charter-for-Sustainable-Development-Business-contributions-to-the-UN-Sustainable-Development-Goals.pdf

(10) 12.c – Rationalisera ineffektiva subventioner av fossila bränslen som uppmuntrar till slösaktig konsumtion genom att undanröja snedvridningar på marknaden, i enlighet med nationella förhållanden. Detta kan till exempel omfatta att omstrukturera beskattningen och avveckla eventuella skadliga subventioner för att avspegla deras effekter på miljön. En sådan politik måste ta full hänsyn till utvecklingsländernas särskilda behov och förhållanden och minimera eventuella negativa effekter på deras utveckling på ett sätt som skyddar de fattiga och de berörda samhällena.

(11) 7.2 – Till 2030 väsentligen öka andelen förnybar energi i den globala energimixen.

(12) 7.1 – Senast 2030 säkerställa allmän tillgång till ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga och moderna energitjänster.

(13) 7.b – Till 2030 bygga ut infrastrukturen och uppgradera tekniken för att leverera moderna och hållbara energitjänster till alla i utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små önationer under utveckling, i enlighet med deras respektive stödprogram.

(14) 8.4 – Fram till 2030 successivt förbättra den globala resurseffektiviteten i konsumtionen och produktionen samt sträva efter att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring, i enlighet med det tioåriga ramverket för hållbar konsumtion och produktion, med de utvecklade länderna i täten.

(15) https://sustainabledevelopment.un.org/index.php?page=view&type=400&nr=2051&menu=35

(16) EESK:s pågående yttrande om ”Den hållbara ekonomi vi behöver” (ännu ej offentliggjort), punkt 1.10 – EESK uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi för gröna skattereformer i EU:s medlemsstater för att bidra till att anpassa beskattning, subventioner och distributiva åtgärder på förhand till målet att uppnå en rättvis övergång till en välfärdsekonomi.

(17) EESK:s yttrande om ”Nästa steg för en hållbar europeisk framtid” (EUT C 345, 13.10.2017, s. 91).

(18) 16.a – Stärka berörda nationella institutioner, bland annat genom internationellt samarbete, i syfte att bygga upp kapacitet på alla nivåer, i synnerhet i utvecklingsländerna, för att förebygga våld och bekämpa terrorism och brottslighet.

16.6 – Bygga upp effektiva och transparenta institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer.

(19) 8.10 – Stärka de inhemska finansinstitutens kapacitet att främja och utöka tillgången till bank- och försäkringstjänster samt finansiella tjänster för alla.

(20) 8.5 – Senast 2030 uppnå full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla kvinnor och män, inklusive ungdomar och personer med funktionsnedsättning, samt lika lön för likvärdigt arbete.

(21) FN:s klimatpanel (IPCC) har inlett ett sådant program.

(22) 17.1 – Stärka den inhemska resursmobiliseringen, inklusive genom internationellt stöd till utvecklingsländerna, för att förbättra den inhemska kapaciteten att ta upp skatter och andra intäkter.

(23) En diskussion om vissa av dessa frågor återfinns i artikeln Promoting Tax Bargains in Uganda and Beyond: The Importance of Civil Society and Parliamentarians.

(24) 5.a – Genomföra reformer för att ge kvinnor lika rätt till ekonomiska resurser, möjlighet att äga och kontrollera mark och andra former av egendom samt tillgång till finansiella tjänster, arv och naturresurser, i enlighet med nationell lagstiftning.

(25) 5.5 – Tillförsäkra kvinnor fullt och faktiskt deltagande och lika möjligheter till ledarskap på alla beslutsnivåer i det politiska, ekonomiska och offentliga livet.

(26) Se EESK:s yttrande om ”Beskattning i den digitaliserade ekonomin” (EUT C 353, 18.10.2019, s. 17).

(27) Se EESK:s yttranden om ”Beskattning av multinationella företags vinster i den digitala ekonomin” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 73), och ”Beskattning i den digitaliserade ekonomin” (EUT C 353, 18.10.2019, s. 17).

(28) http://www.oecd.org/tax/tax-challenges-arising-from-digitalisation-interim-report-9789264293083-en.htm

(29) OECD:s inkluderande ramverk.

(30) Se ICC:s ”Business Charter for Sustainable Development” (2015).

(31) Mål 8 – Verka för varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla.

(32) https://www.doingbusiness.org/en/reports/thematic-reports/paying-taxes

(33) OECD:s rapport om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (2015).

(34) Se EESK:s yttrande om ”Beskattning – omröstning med kvalificerad majoritet” (EUT C 353, 18.10.2019, s. 90).

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/9

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/02)

Föredragande:

Thomas WAGNSONNER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	28.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	136/23/12

1. Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder till fullo mänskliga rättigheter som en universell och oförytterlig, odelbar, ömsesidigt beroende, sammanlänkad och därmed obligatorisk grund för allt samhällsengagemang. De mänskliga rättigheterna ligger till grund för Europas välstånd och ett fredligt liv. EESK betonar att alla sociala och politiska mänskliga rättigheter ska garantera världens alla människor ett anständigt liv och att kränkningar av dessa inte får leda till omotiverade vinster.

1.2

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan enklare förhindras om det finns en internationellt överenskommen bindande standard som är utformad för att genomföras och skyddas av staterna. EESK välkomnar en strategi som slår fast att det är staters skyldighet att skydda, främja och fullgöra de mänskliga rättigheterna och att företag ska respektera dessa rättigheter.

1.3

EESK välkomnar att det nuvarande utkastet till text har beaktat väsentliga frågor som EU har föreslagit, t.ex. dess rekommendationer om att tillämpningsområdet ska omfatta alla företag samt om en tydligare konceptuell anpassning till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Bestämmelserna ska utformas i samklang med befintliga system för tillbörlig aktsamhet, i synnerhet FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, i syfte att underlätta för enklare genomförande och undvika redundans.

1.4

Eftersom tillämpningsområdet för utkastet till fördrag, som baseras på EU:s rekommendationer, nu omfattar all affärsverksamhet, generellt sett oavsett storlek, uppmanar EESK EU och dess medlemsstater att vidta åtgärder för att bistå företag med genomförandet av deras förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter, som skulle kunna baseras på deras befintliga, frivilliga engagemang i företagens sociala ansvar, i synnerhet med avseende på internationell verksamhet. EESK noterar svårigheterna för små och medelstora företag att tillämpa de åtgärder som planeras inom ramen för ett sådant fördrag, och uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att beslutsamt stödja små och medelstora företag och underlätta för praktiska ramverk så att företagen kan säkerställa att de respekterar de mänskliga rättigheterna i sina verksamheter.

1.5

EESK betonar att icke bindande och bindande åtgärder inte utesluter varandra, utan i stället ska komplettera varandra.

1.6

System som t.ex. OECD:s riktlinjer för multinationella företag och rapporteringsstandarderna inom ramen för FN:s vägledande principer visar att det redan finns praktiska sätt att genomföra strikta standarder avseende företags agerande när det gäller mänskliga rättigheter. Företag som redan har förbundit sig till dessa standarder bör inte ådra sig ytterligare bördor. För att undvika att det skapas redundans ska det fakultativa protokoll som planeras i genomförandemekanismen beakta systemet med OECD:s nationella kontaktpunkter, som skulle behöva anpassas så att det stöder bindande bestämmelser, eller andra befintliga nationella människorättsinstitutioner.

1.7

Trots stora framsteg som är varmt välkomna, i synnerhet i Europa, i förhållande till icke bindande riktlinjer för respekt för de mänskliga rättigheterna i affärssammanhang (t.ex. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag) är ett bindande fördrag viktigt för de företag som ännu inte tar sitt ansvar på allvar. På så vis kommer världsomfattande, enhetliga människorättsnormer, domstols behörighet och tillämplig lagstiftning samt rättvis och faktisk tillgång till rättslig prövning att säkerställas för offer för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta kommer även att bidra till att skapa mer lika villkor för företag, skapa rättssäkerhet samt en mer rättvis global konkurrens.

1.8

EESK rekommenderar att ett forum (1) som bedriver rättvisa förfaranden bör ha domsrätt, i synnerhet när det är oklart huruvida ett moderbolag, ett av dess dotterbolag eller en leverantör potentiellt bär ansvaret, även om företagen finns i olika länder. EESK betonar att forumshopping kan undvikas genom stränga bestämmelser om ömsesidig rättslig hjälp.

1.9

EESK anser att den öppna mellanstatliga arbetsgruppens arbete bör fortsätta. Följaktligen är EESK redo att bidra i egenskap av det organiserade civila samhällets röst. EESK bekräftar att social dialog, arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället på ett väsentligt sätt bidrar till respekten för de mänskliga rättigheterna.

Rekommendationer

1.10

För att främja och gynna mänskliga rättigheter och skapa lika villkor för företagen på grundval av enhetliga och strikta globala standarder uppmanar EESK EU-institutionerna, särskilt kommissionen och Europeiska rådet samt medlemsstaterna, att stödja det pågående arbetet med fördraget och på ett konstruktivt sätt delta i förhandlingarna.

1.11

Det nuvarande utkastet kan förbättras väsentligt på en rad områden. Kommissionen behöver ett tydligt mandat för att samordna det europeiska engagemang som krävs.

1.12

EESK rekommenderar att det även ska finnas bestämmelser som möjliggör flexibilitet mellan proportionerliga men inte överbelastande regler för små och medelstora företag, å ena sidan, och striktare regler för högriskbranscher, å den andra. Dessutom ska EU erbjuda särskilda stödinstrument för att hjälpa de små och medelstora företagen att hantera utmaningarna med ett sådant fördrag (t.ex. en byrå, stöd till peer learning).

1.13

EESK ställer sig helt bakom de resolutioner som Europaparlamentet antagit (2), i synnerhet dess efterlysningar av ett fullständigt åtagande i fråga om utarbetandet av ett bindande instrument och särskilt behovet av en internationell klagomåls- och övervakningsmekanism. EESK noterar att det finns internationella system, t.ex. ILO:s klagomålsförfarande, som kan fungera som en modell för mer ambitiös internationell efterlevnad, eftersom bindande regler inte kommer att vara effektiva utan staters fasta engagemang och efterlevnadsmekanismer.

1.14

I händelse av att nationella handlingsplaner inte redan har utarbetats ska sådana upprättas för att genomföra tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet, och det ska även finnas en europeisk handlingsplan. Vid utarbetandet, genomförandet och verkställandet av handlingsplanerna måste det organiserade civila samhället involveras.

1.15

EESK rekommenderar att kommissionen undersöker genomförbarheten av ett ”offentligt EU-värderingsorgan” för mänskliga rättigheter i en företagskontext.

1.16

EESK rekommenderar att det ska finnas en stark internationell övervaknings- och efterlevnadsmekanism som inbegriper möjligheten att lämna in klagomål till en internationell kommitté. Vidare ska det finnas en oberoende FN-handläggare (ombudsperson) för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som utreder och ger stöd åt rättsanspråk, där så krävs, och som på ett självständigt sätt följer upp de påstådda kränkningarna för att uppmärksamma kommittén på dem.

1.17

Utkastet innehåller en mycket bred definition av mänskliga rättigheter. De ska ingå i en hänvisning i ingressen till utkastet till fördrag till ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik, eftersom de är grundläggande för tolkningen av det. I synnerhet måste hänvisningen till och inkluderingen av mänskliga rättigheter – t.ex. rätten till en hälsosam miljö, utbildning och dataskydd – bli mer uttrycklig inom fördragets tillämpningsområde.

1.18

I utkastet föreskrivs redan ett val av behöriga domstolar, men denna del bör finslipas ytterligare. När ett företag är involverat med sin verksamhet i gränsöverskridande distributionskedjor anser EESK därför att det ska säkerställas att domstols behörighet kan hävdas i den stat där företaget har sin skatterättsliga hemvist. Det ska även klargöras att talan kan väckas mot lokala dotterbolag och leverantörer eller åtminstone att de kan anslutas till anspråk i den stat där moderbolaget eller det mottagande bolaget har sin skatterättsliga hemvist.

1.19

EESK noterar betydelsen av vittnen och den roll som visselblåsare spelar, och välkomnar de bestämmelser om skydd som inkluderas i det nuvarande utkastet till text. Icke-statliga organisationer som arbetar inom detta område ska stödjas.

1.20

EESK rekommenderar att det bör göras ett förtydligande avseende samspelet mellan tillbörlig aktsamhet och ansvarsskyldighet, inbegripet tydliga och praktiska bestämmelser i syfte att säkerställa att tillbörlig aktsamhet omfattar löpande övervakning i distributionskedjorna, tillsammans med respektive ansvarsskyldighet, om detta inte genomförs. Ett ytterligare förtydligande ska bygga vidare på de koncept som redan utarbetats för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

1.21

EESK rekommenderar att det ska föreligga straffrättsligt ansvar i händelse av grov vårdslöshet. När det gäller mindre allvarliga överträdelser, t.ex. försummande av skyldigheten att rapportera regelbundet, ska förvaltningsrättsligt ansvar föreskrivas.

1.22

Utkastet till text inkluderar en bestämmelse om omvänd bevisbörda i mål som rör skadeståndsansvar, vilken ska förtydligas för att se till att den tillämpas på ett konsekvent sätt i olika jurisdiktioner och att offer kan lita på att den tillämpas vid behov.

1.23

Med avseende på handels- och investeringsavtal ska det förtydligas att genomförandeåtgärder för ett fördrag om företag och mänskliga rättigheter är motiverade och inte kan kringgås genom lösning av investeringstvister (3).

1.24

Enligt det nuvarande utkastet ska det gå att välja att delta i ett tvistlösningssystem. Detta ska omprövas för att få till en bättre anpassning till befintliga ramar, eftersom ramarna för de nio centrala människorättsinstrumenten med tvistlösning inbegriper en bestämmelse om att dra sig ur.

1.25

EESK välkomnar det faktum att man i det nuvarande utkastet till text tar upp frågor om ömsesidigt bistånd. Bestämmelserna om kostnaden för förfaranden har dock genomgått betydande ändringar. Med undantag för fall av oseriösa yrkanden ska offer inte behöva stå för kostnaden för förfaranden.

1.26

EESK stöder ett rättsligt bindande instrument om företag och mänskliga rättigheter, men uppmuntrar med kraft till ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället.

2. Bakgrund

2.1

Målen för hållbar utveckling är på olika sätt inriktade på förbättringar av anställningsförhållanden, ansvarsfull produktion och konsumtion samt fasta åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Ett bindande fördrag kan i hög grad underlätta detta arbete genom att upprätta en internationell ram för ansvar.

2.2

Bland de internationella riktlinjerna för företag och mänskliga rättigheter finns FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och Global Compact-initiativet, samt riktlinjer som tagits fram vid OECD (OECD:s riktlinjer för multinationella företag) som ger multinationella företag en ram för strategier för företagens sociala ansvar samt rättsligt genomförande genom strukturering av deras kontrakt när de bedriver verksamhet utomlands och utnyttjar globala distributionskedjor. OECD tillhandahåller även vägledningsdokument för ett antal sektorer. Deras uppmuntrande inverkan på genomförandet av aktsamhet i distributionskedjorna (4) visar att det är möjligt att hantera risker och genomföra strikta normer med avseende på kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

2.3

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna påverkar människors liv, deras samhällen, miljön och deras egendom. EESK har därför välkomnat sådana här initiativ (5) och betonar att det är viktigt att det civila samhället och fackföreningarna deltar i förfaranden för tillbörlig aktsamhet. Företagen har börjat bedriva ansvarsfullt företagande. Det civila samhället och fackföreningarna ser att företagen vidtar åtgärder för att bredda det praktiska genomförandet av mänskliga rättigheter och förbättra sitt uppförande. I de pågående diskussionerna om fördraget betonar företagsrepresentanterna betydelsen av att de globala mänskliga rättigheterna tillämpas på alla arbetstagare, att ILO-standarderna verkligen genomförs och att det finns arbetsmiljöregler. Rapporter om företagens sociala ansvar är inte marknadsföringsverktyg utan ett sätt att visa att man åtar sig ansvaret. EESK uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att genomföra sin människorättspolitik och stödja företagens frivilliga engagemang i sitt sociala ansvar, i synnerhet med avseende på internationell verksamhet.

2.4

Frivilliga åtgärder kan dock inte förhindra alla kränkningar av rättigheter (6). Bindande åtgärder och lämpliga påföljder skulle säkerställa att en rättslig minimistandard efterlevs, även av de företag som inte tar sitt moraliska ansvar på lika stort allvar som de som genomför högt ställda normer för mänskliga rättigheter, t.ex. på grundval av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Bindande bestämmelser ska utformas i samklang med befintliga system för tillbörlig aktsamhet, i synnerhet de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter, i syfte att underlätta för enklare genomförande och undvika redundans. Frivilliga och bindande åtgärder utesluter inte varandra, utan kompletterar varandra.

2.5

EESK konstaterar att de flesta företag, i synnerhet i EU, har åtagit sig att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Enligt statistik från ILO genererar dock tvångsarbete globalt sett inom bygg-, tillverknings-, gruv- och jordbrukssektorn samt sektorn för allmännyttiga tjänster vinster på 43 miljarder US-dollar för de företag som inte förbundit sig tillräckligt att genomföra mänskliga rättigheter i sin värdekedja.

2.6

”Corporate Human Rights Benchmark” (riktmärkning för mänskliga rättigheter för företag) skapades av professionella investerare tillsammans med icke-statliga människorättsorganisationer (7). Jämförelsen är utformad som ett verktyg som hjälper investerare att identifiera ansvarsfulla företag, så det ligger i företagens eget intresse att uppvisa goda resultat. Det visar att genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är svagt med avseende på många jämförda företag. Det är särskilt värt att notera aktiva företag världen över, t.ex. McDonalds och Starbucks, som är särskilt aktiva i Europa, och som rankas lågt när det gäller genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Om och om igen uppnår internationella, icke-europeiska företag fördelar framför europeiska företag som förbundit sig att iaktta mänskliga rättigheter. Över 40 % av de jämförda företagen får inga poäng alls inom tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet och två tredjedelar av de jämförda företagen har genomfört mindre än 30 % av FN:s vägledande principer, och detta inkluderar även europeiska företag.

2.7

Även om en stor majoritet av företagen känner ett åtagande för de mänskliga rättigheterna kränks de mänskliga rättigheterna upprepade gånger inom ramen för affärsverksamheten. Ett bindande fördrag skulle försäkra offer om att världsomspännande, enhetliga människorättsliga normer, en tillämplig lagstiftning samt rättvis tillgång till myndigheter och domstolar kommer att garanteras. Detta skulle även bidra till att skapa mer lika villkor för företag och skapa rättssäkerhet och en mer rättvis global konkurrens.

2.8

EU har en agenda för att främja och sprida mänskliga rättigheter inom sin externa politik. EU:s förordning om konfliktmineraler, direktivet om icke-finansiell rapportering och timmerförordningen är exempel där den tillbörliga aktsamheten på människorättsområdet har förstärkts. Klausuler i frihandelsavtal inbegriper åtaganden för att skydda dessa rättigheter. Vissa av EU:s medlemsstater – främst Frankrike, men även Förenade kungariket och Nederländerna – har antagit lagstiftning som stärker företagens ansvarsskyldighet samt striktare ramar för tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet. Byrån för mänskliga rättigheter (FRA) har undersökt befogenheterna inom Europa avseende företag och mänskliga rättigheter och kommit fram till att det finns välgrundade skäl till att både EU och medlemsstaterna har befogenheter (8). Följaktligen förespråkar den en öppen samordningsmetod. Behörighetsfrågorna måste förtydligas innan konventionen ratificeras formellt, men i princip ska en gemensam behörighet antas. Förfaranden mot företags kränkningar av de grundläggande rättigheterna hanteras indirekt genom förvaltningsrätt, civilrätt eller straffrätt. De berör internationell privaträtt och internationell straffrätt (bolagsrätt), rättsliga frågor som i viss utsträckning har harmoniserats inom EU.

2.9

Europaparlamentet har antagit ett antal resolutioner i ämnet och har varit en stark förespråkare för aktivt deltagande i förhandlingarna om ett bindande rättsligt instrument. Parlamentet har även begärt en studie om Access to legal remedies for victims of corporate human rights abuses in third countries (9) där det formuleras konkreta rekommendationer till EU:s institutioner för att förbättra sådan tillgång.

2.10

Rådet har begärt ett yttrande från FRA om Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level. I detta yttrande konstaterades att det finns betydande förbättringsmöjligheter.

2.11

År 2014 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter resolution 26/9, där man beslutade att inrätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp med uppdraget att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument för att i internationell människorättslagstiftning reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet. Resolutionen stöddes av ett stort antal utvecklingsländer. Det nuvarande utkastet lades fram i juli 2019.

2.12

EU har deltagit i arbetsgruppen, men har nyligen tagit avstånd från resultaten av arbetsgruppens sammankomst i oktober 2018 med hänvisning till en rad problem. De viktigaste problemen tycks röra tillämpligheten på alla företag, inte bara transnationella företag, närmare anslutning till FN:s vägledande principer och en öppnare process. I det nuvarande utkastet till text i dess befintliga form verkar väsentliga problem som EU påpekat ha beaktats. Med tanke på de rättsliga problemen med anknytning till harmonisering bör EU delta aktivt i processen, med ett officiellt förhandlingsmandat, i syfte att företräda EU:s och dess medlemsstaters intressen.

2.13

Det finns stora ekonomier som för tillfället inte deltar aktivt, t.ex. Förenta staterna, eller som inte verkar särskilt djupt engagerade, t.ex. Kina, i fördragsprocessen. Genom att se till att fördraget får ett brett tillämpningsområde kommer ansvarsfullt företagande att främjas, också inom företag från dessa stora ekonomier. Även om de inte ratificerar det bindande fördraget kommer deras verksamheters inträde på EU:s gemensamma marknad att göra dem potentiellt ansvariga i EU, i enlighet med det bindande fördraget. Dessa länder skulle vara tvungna att införa striktare regler om tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet, om de vill dra fortsatt nytta av de europeiska marknaderna.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK stöder till fullo mänskliga rättigheter som en universell och oförytterlig, odelbar, ömsesidigt beroende, sammanlänkad och därmed obligatorisk grund för allt samhällsengagemang, vare sig detta gäller politik, internationellt samarbete, social dialog, ekonomi eller näringsliv. De mänskliga rättigheterna ligger till grund för Europas välstånd och ett fredligt liv på vår kontinent. Utöver detta har de mänskliga rättigheterna och den europeiska välfärdsstatsmodellen, inbegripet universella utbildningssystem, säkerställt ekonomisk utveckling och materiellt välstånd. EESK betonar att alla sociala och politiska mänskliga rättigheter ska garantera världens alla människor ett anständigt liv och att överträdelser av dessa inte får leda till omotiverade vinster.

3.2

EESK anser att det främsta syftet med ett bindande fördrag bör vara att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Om det finns en internationellt lägsta bindande standard för företagande behöver företagen ännu mer stöd och vägledning vid genomförandet av åtgärder och EU och medlemsstaterna måste inse sitt ansvar när det gäller att säkerställa att ansvarsfullt företagande inte leder till illojal konkurrens.

3.3

EESK ställer sig helt bakom de resolutioner som Europaparlamentet antagit, och upprepar efterlysningen av ett fullständigt åtagande gentemot och aktivt deltagande i processen i Genève för utarbetandet av ett bindande instrument, bl.a. det krav på en klagomålsmekanism som framförs i resolutionerna. Kommissionen bör handla på grundval av dessa resolutioner och visa ett beslutsamt åtagande.

3.4

EESK ställer sig dessutom bakom det nödvändiga innehåll i ett bindande fördrag som räknas upp av Europaparlamentet, nämligen följande:

—	Det ska bygga på den ram som FN:s vägledande principer utgör.

—	Fastställande av obligatoriska skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet för transnationella bolag och andra företag, inbegripet deras dotterbolag.

—	Erkännande av staters skyldigheter när det gäller extraterritoriella mänskliga rättigheter och antagande av lagstiftningsåtgärder för detta syfte.

—	Erkännande av straffrättsligt ansvar för juridiska personer.

—	Mekanismer för samordning av och samarbete mellan stater när det gäller utredning, åtal och genomförande av gränsöverskridande ärenden.

—	Inrättande av internationella rättsliga och icke-rättsliga mekanismer för tillsyn och efterlevnad.

3.5

EESK delar också Europaparlamentets uppfattning att staterna uppmuntras att införa strikta regler och rättvisa rättssystem för att hålla mål inom sina jurisdiktioner, om sökandena har möjlighet att välja domstol. Efterlevnadsmekanismerna bör dock säkerställa att det ligger i staternas bästa intresse att lagstifta om obligatorisk tillbörlig aktsamhet när det gäller företag och mänskliga rättigheter. Det finns internationella system, t.ex. ILO:s klagomålsförfarande, som kan fungera som en modell för mer ambitiös internationell efterlevnad.

3.6

Bindande regler får inte leda till att företag som bedriver ansvarsfullt företagande utsätts för oseriösa yrkanden. Det måste tydligt fastställas i vilken utsträckning en bindande rättsakt gör företag ansvariga för kränkningar. Följaktligen kan kränkningar av rättigheterna enklare förhindras om det finns en internationellt överenskommen bindande standard som genomförs och skyddas av staterna. Detta återspeglas i utkastets nuvarande strategi, som inte innebär direkta skyldigheter för företagen, utan förpliktigar staterna att genomföra en överenskommen standard inom ramen för sina egna rättssystem.

3.7

I Europaparlamentets studie och FRA:s yttrande, vilka nämnts ovan, behandlas särskilda frågor som ofta tas upp när talan väcks vid europeiska domstolar om kränkningar av de mänskliga rättigheterna av företag, deras dotterbolag eller inom företagens distributionskedja.

3.7.1

De europeiska domstolarnas behörighet begränsar sig normalt sett till europeiska svarande. Detta innebär att talan kan väckas i en europeisk domstol mot ett företag som är baserat i Europa, men att talan mot dess dotterbolag, som är baserat i landet där skadan uppstod, i normalfallet inte kan väckas. Leverantörer och mellanhänder i distributionskedjan är ännu längre bort från det berörda europeiska företaget. EESK noterar att det måste säkerställas att offer för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som en människorättslig princip, garanteras tillgång till rättvisa förfaranden, domstolar och myndigheter. Särskilt när det råder oklarhet om huruvida moderbolaget, ett av dess dotterbolag eller en av dess leverantörer är potentiellt ansvarig ska det finnas ett enda behörigt forum som tillämpar rättvisa förfaranden.

3.7.2

I Europaparlamentets studie nämns även medlingsförfaranden som offer kan använda för att framföra sina anspråk. EESK välkomnar uttryckligen sådana värdefulla frivilliga förfaranden som blivit populära genom OECD, FN:s vägledande principer och Global Compact-initiativet, men noterar att dessa förfaranden inte löser frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås av företag som inte tillämpar de människorättsliga aspekterna av företagens sociala ansvar. Därför krävs även formella åtal.

3.7.3

Av praktiska skäl är det ofta svårt för sökande att samla bevis. Målen inbegriper ofta ett stort antal människor samt språkliga hinder. Samtidigt som det ofta är enkelt att bevisa att ett lokalt företag är ett dotterbolag eller leverantör till ett europeiskt företag är det mycket svårt för offer att bevisa omfattningen av den kontroll som utövas. När en europeisk jurisdiktion kan konstateras kan kostnaderna för förfarandena vara extrema, till och med när offren för kränkningarna vinner målen. Det finns stort utrymme för förbättringar inom det internationella rättsliga samarbetet. EESK välkomnar att man i det nuvarande utkastet till text tar upp frågor om ömsesidigt bistånd, men efterlyser att offer inte ska behöva bära kostnaderna för förfarandena, med undantag av fall av oseriösa yrkanden.

3.8

När EU:s medlemsstater enskilt börjar föreskriva striktare obligatoriska ramar för tillbörlig aktsamhet kommer detta att leda till en obalans mellan sådana standarder inom EU. Företag i sådana EU-medlemsstater som har striktare krav på tillbörlig aktsamhet får inte konkurreras ut av dem som inte har lika strikta krav. EESK noterar att företagen ska ha lika villkor och rättssäkerhet, samt ett tydligt ansvar.

3.9

EESK anser därför att det är avgörande att EU:s företrädare är aktivt engagerade och deltar i det kommande arbetet. Det kan inte ligga i EU:s och dess medlemsstaters intresse att inte delta aktivt i utarbetandet av ett fördrag om de mänskliga rättigheterna med potentiellt betydande konsekvenser för det internationella handelssystemet (10). Det nuvarande utkastet kan förbättras väsentligt på en rad områden. EU:s institutioner och medlemsstaterna måste delta aktivt, och kommissionen behöver ett tydligt mandat för att kunna samordna det europeiska deltagandet.

3.10

Eftersom det kommer att åligga medlemsstaterna och EU att genomföra och kontrollera efterlevnaden av fördraget ska nationella handlingsplaner, där sådana ännu inte utarbetats, tas fram i medlemsstaterna för hur tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet ska genomföras. Det ska även finnas en europeisk handlingsplan i syfte att säkerställa att alla europeiska styresnivåer deltar i enlighet med sina befogenheter. Vid utarbetandet, genomförandet och verkställandet av handlingsplanerna måste det organiserade civila samhället involveras.

3.11

Kommissionen ska undersöka om det är möjligt att inrätta ett ”offentligt EU-värderingsorgan” för mänskliga rättigheter i en företagskontext, och utveckla ett system i vilket revisionsbyråer kan certifieras och regelbundet kontrolleras (kriterier, övervakning). Ett sådant organ skulle kunna stödja företagen (särskilt små och medelstora företag) genom att fastställa och förbättra deras insatser på människorättsområdet, med gynnsamma effekter för företagen i ansvarsfrågor. Denna idé skulle kunna behandlas i ett efterföljande yttrande.

3.12

Människorättsansvar bör bli ett obligatoriskt ämne inom ekonomi- och handelsrelaterade läroplaner och utbildningar, och en sådan utbildningsinriktning skulle kunna främjas genom EU:s utbildningsprogram.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Fördraget utarbetas av en arbetsgrupp vid UNHRC, som ansvarar för genomförandet av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Eftersom fördragets huvudsakliga mottagare är stater och inte enskilda (t.ex. företag eller personer som är offer för kränkningar) är det rimligt att inrätta en sådan arbetsgrupp vid FN:s råd för mänskliga rättigheter rimlig, samtidigt som andra organisationer, t.ex. ILO och WTO, enkelt kan göras delaktiga. EESK anser att den förutsättningslösa mellanstatliga arbetsgruppens arbete bör fortsätta.

4.2

Arbetsgruppens underliggande mandat är inriktat på transnationella situationer. Näringslivsorganisationer och fackföreningar har förespråkat ett vidare tillämpningsområde som omfattar alla företag (t.ex. statsägda företag och inhemska affärsrörelser). EESK välkomnar det faktum att man i det reviderade utkastet till text i princip har beaktat dessa krav. Utkastet till text behöver dock förtydligas ytterligare. I detta avseende efterlyser EESK att EU:s institutioner deltar aktivt.

4.3

Det ska finnas en stark internationell övervaknings- och efterlevnadsmekanism som inbegriper möjligheten att lämna in enskilda klagomål till den internationella kommittén. Därutöver ska det finnas en oberoende FN-handläggare (ombudsperson) för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som utreder och ger stöd åt rättsanspråk, när så krävs, och som på ett självständigt sätt följer upp de påstådda kränkningarna för att uppmärksamma kommittén på dem.

4.4

Utkastet bygger på en mycket bred definition av mänskliga rättigheter. EESK välkomnar att ILO-konvention 190 införlivats i ingressen. ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik inbegriper dock även en heltäckande förteckning över förklaringar och rättigheter som avser multinationella företag och arbete, vilken även uttryckligen innehåller konventionerna och rekommendationerna på arbetsmiljöområdet. Den senaste tidens utveckling inom de mänskliga rättigheterna har även lagt större tonvikt vid rätten till en hälsosam miljö och till dataskydd och ska beaktas. Ovanstående dokument och rättigheter ingår i en grundläggande samling mänskliga rättigheter, som är tillämpliga över hela världen och därför ska anses ligga inom fördragets tillämpningsområde. EESK välkomnar det faktum att jämställdhetsaspekten av människorättskränkningar, som ofta förbises, har förankrats starkare i det bindande fördragets del om förebyggande.

4.5

Utkastet föreskriver redan i princip ett val av behöriga domstolar, men denna del måste finslipas ytterligare. När ett företag är involverat med sin verksamhet i gränsöverskridande distributionskedjor (t.ex. mottagande av varor eller resurser) ska det säkerställas att domstols behörighet kan hävdas i den stat där företaget har sin skatterättsliga hemvist. Det ska även klargöras att talan kan väckas mot lokala dotterbolag och leverantörer eller åtminstone att de kan anslutas till anspråk i den stat där moderbolaget eller det mottagande bolaget har sin skatterättsliga hemvist.

4.6

Det ska göras ett ytterligare förtydligande avseende samspelet mellan tillbörlig aktsamhet och ansvarsskyldighet, inbegripet tydliga och praktiska bestämmelser i syfte att säkerställa att tillbörlig aktsamhet omfattar löpande övervakning – i form av ett system med stickprov och kontroller – i distributionskedjorna, tillsammans med ansvarsskyldighet, om detta ej genomförs. Engelsk rättspraxis har utvecklat en standard för moderbolags kontroll när det gäller kränkningar från deras dotterbolags sida (11), vilken skulle kunna fungera som förebild för en tydligare ansvarsbestämmelse för dotterbolag. Det nuvarande utkastet till text är inriktat på avtalsförhållanden, vilket kan göra det svårt att på ett tillförlitligt sätt kartlägga ansvarsskyldigheten längs globala värdekedjor, eftersom affärsförbindelser kan anta olika former längs dessa kedjor. Det finns potential att förbättra den nuvarande texten, och ett ytterligare förtydligande ska bygga vidare på de koncept som redan utarbetats för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och som EU ska prioritera.

4.7

Eftersom tillämpningsområdet nu omfattar alla affärsverksamheter, och inte enbart transnationella sådana, ska det även finnas bestämmelser som möjliggör flexibilitet mellan proportionerliga men inte överbelastande regler för små och medelstora företag, å ena sidan, och striktare regler för högriskverksamhet, å den andra. Dessutom ska EU erbjuda särskilda stödinstrument för att hjälpa de små och medelstora företagen att hantera utmaningarna med ett sådant fördrag (t.ex. en byrå, stöd till peer learning).

4.8

EESK noterar reglerna om ömsesidig rättslig hjälp och internationellt samarbete i det nuvarande utkastet. Sådan verksamhet kan eventuellt främjas genom de internationella kontoren tillhörande den FN-ombudsperson som anges ovan.

4.9

Utkastet till text inkluderar en bestämmelse om omvänd bevisbörda i mål som rör skadeståndsansvar, vilken ska förtydligas i syfte att säkerställa att den tillämpas på ett konsekvent sätt i olika jurisdiktioner och säkerställa att offer kan lita på att den tillämpas vid behov. Detta skulle åtminstone innebära att sökande i mål rörande kränkningar av de mänskliga rättigheterna enbart ska bevisa förekomsten av en definitiv koppling mellan den som begått kränkningen (t.ex. en leverantör eller ett dotterbolag) och (det mottagande) bolaget eller moderbolaget, som i sin tur på ett trovärdigt sätt ska förklara att kränkningen låg utom dess kontroll. EESK betvivlar att en överlämning av omvänd bevisbörda till domstolarna, i stället för lagstiftning, kommer att gynna rättssäkerheten och konsekvent tillämpning.

4.10

4.11

Det ska föreligga straffrättsligt ansvar i händelse av grov vårdslöshet. När det gäller mindre allvarliga överträdelser, t.ex. försummande av skyldigheten att rapportera regelbundet, ska förvaltningsrättsligt ansvar föreskrivas.

4.12

EESK välkomnar att en bestämmelse om överensstämmelse med andra bilaterala och multilaterala avtal inbegrips. Med avseende på handels- och investeringsavtal ska det dock förtydligas att genomförandeåtgärder för ett fördrag om företag och mänskliga rättigheter är motiverade och inte kan kringgås genom lösning av investeringstvister.

4.13

Det ska vara möjligt för stater att verkställa genomförandet av ett bindande fördrag. Det finns redan förfaranden som kan utgöra inspiration för sådana möjligheter, t.ex. klagomålsförfaranden inom ramen för ILO:s stadgar, som gör det möjligt för arbetsmarknadens parter och stater att lämna in klagomål mot underlåtenhet att följa ILO-konventionerna. Om stater kan lämna in klagomål mot varandra kan ett globalt genomförande verkställas. Ansvariga företag skulle bättre skyddas mot otillbörlig konkurrens. Även arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt icke-statliga organisationer ska kunna lämna in sådana klagomål. Om ett sådant system upprättas oberoende av ILO:s förfaranden ska det fungera utan att påverka ILO:s system och dess bestämmelser.

4.14

4.15

Det reviderade utkastet omfattar färre bestämmelser om preskriptionstider och tillämplig lagstiftning jämfört med ”det första utkastet”. Eftersom dessa bestämmelser innehåller viktiga processuella rättigheter för offer rekommenderar EESK att man går tillbaka till texten i det första utkastet.

4.16

Företrädare för det organiserade civila samhället, särskilt företagsrepresentanter, har påpekat att utkast görs tillgängliga och offentliggörs sent i det pågående fördragsarbetet i Genève. Detta måste förbättras för att möjliggöra välbalanserad och konstruktiv feedback. Insyn måste säkerställas för alla deltagare i alla steg av processen.

4.17

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Oxford Dictionary of law (7 uppl.) – den plats eller det land där ett fall prövas.

(2) Bl.a. Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 (2018/2763(RSP)).

(3) EUT C 110, 22.3.2019, s. 145.

(4) http://www.oecd.org/daf/inv/mne/oecd-portal-for-supply-chain-risk-information.htm

(5) EUT C 303, 19.8.2016, s. 17.

(6) Några av de mest aktuella exemplen: hasselnötsplockare i Turkiet, https://www.nytimes.com/2019/04/29/business/syrian-refugees-turkey-hazelnut-farms.html; gravstenar som tillverkas med hjälp av barnarbete, https://kurier.at/politik/ausland/blutige-grabsteine-was-friedhoefe-mit-kinderarbeit-zu-tun-haben/400477447; mineralbrytning för elbilsbatterier https://www.dw.com/de/kinderarbeit-f%C3%BCr-elektro-autos/a-40151803.

(7) https://www.corporatebenchmark.org/

(8) FRA:s yttrande Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level s. 62.

(9) EP/EXPO/B/DROI/FWC/2013-08/Lot4/07, februari 2019 – PE 603.475.

(10) EESK noterade betydelsen av ett bindande FN-fördrag (EUT C 110, 22.3.2019, s. 145), punkt 2.19.

(11) Se fotnot 9, s. 40.

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/18

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bistånd till tredjeländer, investeringar och handel som verktyg för att minska orsakerna till den ekonomiska migrationen, med särskilt fokus på Afrika

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/03)

Föredragande:

Arno METZLER

Medföredragande:

Thomas WAGNSONNER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	23–24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	28.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	152/0/9

1. Allmänna slutsatser och rekommendationer

1.1

Syftet med EU:s utvecklingspolitik är att främja hållbar utveckling i utvecklingsländer, med det huvudsakliga målet att utrota fattigdom, stimulera hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen samt främja fred och säkerhet/stabilitet, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Den utgör en grundval för EU:s förbindelser med omvärlden och bidrar till målen med EU:s yttre åtgärder – vid sidan om utrikes-, säkerhets- och handelspolitiken (och internationella aspekter av annan politik såsom miljö-, jordbruks- och fiskeripolitik). Vid genomförandet av dessa mål bör politiken under alla omständigheter trygga ett ”anständigt liv”, säkerställa efterlevnaden av rättsstatsprincipen och skapa högkvalitativa arbetsförhållanden. I detta sammanhang betonar EESK uttryckligen behovet av att uppnå jämställdhet och ge flickor och kvinnor ökad egenmakt.

1.2

I en värld i ständig förändring är en sak säker: Afrika och Europa kommer att förbli varandras nära grannar. De 54 länderna i Afrika och Europeiska unionens 28 medlemsstater har ett grannskap, en historia och en framtid gemensamt. EESK understryker att misstag som begåtts i det förflutna definitivt bör undvikas i de båda kontinenternas gemensamma framtid.

1.3

För sjuttio år sedan var Europa en kontinent med nettoemigration, eftersom dess invånare flydde från bland annat krig, svält, fattigdom, arbetslöshet, miljöförstöring, förtryck och diskriminering. EU:s framgång med att skapa möjligheter för sina medborgare har gjort oss till en kontinent med nettoinvandring. Vi bör samarbeta med afrikanska länder för att erbjuda dem liknande framsteg.

1.4

Det är svårt att identifiera en sammanhängande ekonomisk strategi i EU avseende Afrika som helhet. EESK skulle vilja framhålla sin beredskap att delta i en sådan öppen och sammanhängande strategi, som ett organ som företräder det organiserade civila samhället och som en aktiv partner i alla sådana EU-avtal. Europeiska utrikestjänsten har förklarat att EU och Afrika redan är starka politiska partner och att nästa steg är att bli verkliga ekonomiska partner och att fördjupa våra handels- och investeringsförbindelser. EESK har spelat en viktig roll för att kartlägga förbindelser inom det civila samhället inom ramen för Cotonouavtalet. Det är nu viktigt att ett fortsatt och ännu större engagemang från EESK och dess strukturer blir ett väsentligt inslag i avtalet efter Cotonouavtalet. På så vis kommer det civila samhället inom EU att ges möjlighet att hjälpa det civila samhället i Afrikas länder att bli en pålitlig och tillförlitlig partner för investerare. Detta kan bara åstadkommas genom att man främjar ett jämbördigt partnerskap och på allvar beaktar de rådande asymmetrierna vad gäller den ekonomiska situationen.

1.5

För att de gemensamma målen ska kunna uppnås kommer det att bli avgörande att man stärker det ekonomiska samarbetet. På senare år har man kunnat se ansatser till ett nytt paradigm vad gäller förbindelserna mellan EU och Afrika (exempelvis inom jordbruket), med en ökad inriktning på politiskt samarbete och främjande av hållbara investeringar samt ett stabilt, ansvarstagande och inkluderande affärsklimat. Detta paradigm behöver vidareutvecklas på ett framgångsrikt sätt inom jordbrukssektorn, liksom inom andra sektorer, och måste inbegripa en större andel av lokalbefolkningen på plats.

1.6

EESK rekommenderar att det på EU-nivå inrättas en strategi som inbegriper en enda kontaktpunkt och en lämplig samrådsmekanism för tillhandahållande av information och kontakter till dem som vill investera i och samarbeta med Afrika. Detta skulle också fylla en övervakningsfunktion som en form av politiskt instrument. Införandet av en enda kontaktpunkt för alla Afrikarelaterade initiativ skulle förebygga överlappning av projekt och garantera öppenhet och effektivitet i EU:s stöd.

1.7

EESK rekommenderar också att det inrättas en lämplig plattform för bättre informationsutbyte mellan europeiska och afrikanska små och medelstora företag om bästa praxis när det gäller investeringar och samarbete.

1.8

Det behövs en tydlig och insynsvänlig institutionell struktur för EU:s utvecklingssamarbete med Afrika på grundval av det nya samförståndet om utveckling (1), som möjliggör en mer realistisk analys och ett mer realistiskt genomförande av utvecklingsperspektivet. EESK hoppas att avtalet efter Cotonouavtalet ska kunna erbjuda en pragmatisk plattform för en reformerad politik för utvecklingssamarbete, som är förenlig med utvecklingsprocessens komplexa karaktär. Denna plattform bör utgå från ett samarbete mellan alla EU-medlemsstater och EU-institutioner i en insats för att registrera alla program, projekt och initiativ på nationell nivå och EU-nivå. Därigenom skulle man undvika överlappning och dubblering av verksamheten på vissa områden, samtidigt som stöd uteblir på andra områden.

1.9

Samtidigt stöder EESK en process för att maximera inverkan av annan EU-politik på den sociala och ekonomiska (2) utvecklingen. I synnerhet måste politiken för handel, investeringar, beskattning (3), bistånd till tredjeländer (4), kampen mot internationell organiserad brottslighet och klimatpolitiken vara samstämmiga med målen för politiken för utvecklingssamarbete.

1.10

EESK engagerar sig helhjärtat i att se till att EU:s utvecklingsfinansiering blir effektivare och mer verkningsfull. Med tanke på de EU-investeringsfonder som redan investerar i Afrika rekommenderar EESK att det inrättas en investeringsfond, snarlik ESF, som kan fungera som medinvesterare i förhållande till privata och offentliga investeringar. Denna fond bör bygga på kriterierna och principerna i Agenda 2030 samt på erkännande av internationellt accepterade grundläggande normer (5). De stödda projekten bör övervakas och förtecknas i centrala register eller plattformar. EESK uppmanar organisationer i det civila samhället (särskilt EESK) till ett ännu närmare samarbete kring etiska värderingar i samband med alla projekt.

1.11

EESK efterlyser genomförandet av en ”från bistånd till investeringar-strategi”, som innebär att man ändrar inriktning från att dela ut stöd till att samarbeta med och stödja självständiga ekonomiska aktörer som står på egna ben och interkontinentala ekonomiska projekt som bygger på samarbete på lika villkor.

1.12

De finansiella strukturerna i själva Afrika bör stärkas i syfte att stödja långsiktig finansiering, både för privata och offentliga investeringar. Detta är en viktig förutsättning för varaktig, hållbar utveckling. Erfarenheter från Europa av kooperativ bankverksamhet och nationella utvecklingsbanker, vars verksamhet framför allt riktar sig till kommuner, kan eventuellt fungera som en förebild. I synnerhet mikrokrediter och investeringar skulle kunna bli centrala frågor för den afrikanska ekonomins framtid. Hållbar utveckling kommer inte att äga rum förrän regionala värdekedjor och konsumentmarknader för en medelklass erhåller stöd (6).

1.13

EESK anser att EU:s utvecklingssamarbete bör verka i riktning mot ett partnerskap som ställer människan i centrum, som säkerställer deltagande av det civila samhället, fackföreningar och den privata sektorn och som medför direkta fördelar för medborgare i Afrika och Europa.

1.14

EESK betonar att det organiserade civila samhället, i partnerskap med afrikanska strukturer, skulle kunna bidra till att bygga upp ett klimat av förtroende genom att stärka det afrikanska civila samhällets struktur med hjälp av instrument för tillgång till rättsskipning, verkställande av säkerhet och korruptionsbekämpning. Detta bör vara det mervärde som det europeiska civila samhället bidrar med till Afrikas utveckling, på grundval av samma gemensamma värderingar i fråga om bl.a. demokrati, rättsstatsprincipen samt politiska och medborgerliga rättigheter.

1.15

EU:s frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap med länder i Afrika innehåller inte någon mekanism för dialog med det organiserade civila samhället. EU bör i samband med att dessa avtal ses över sträva efter att inrätta sådana dialogmekanismer för icke-statliga aktörer.

1.16

Genom att stödja sig på strategin bakom och den framväxande erfarenheten från plattformarna för hållbar affärsverksamhet för Afrika, som huvudsakligen är inriktade på den privata sektorns deltagande, bör EU rikta mer av sitt bistånd och främja ett liknande initiativ för det civila samhället i stort – antingen som en del av ramen för hållbar affärsverksamhet för Afrika eller som ett komplement till den eller parallellt med den. Dessa skulle kunna anta formen av flerpartsplattformar för hållbar handel och hållbara investeringar för Afrika.

1.17

EU bör rikta in en del av sitt handelsrelaterade bistånd på stöd till det civila samhällets deltagande och kapacitetsuppbyggnad i samband med satsningar på hållbar handel och hållbara investeringar.

1.18

Genom en flerpartsstrategi där även organisationer i det civila samhället deltar främjar EESK initiativ och anpassningar av den handelspolitiska ordningen i frihandelsavtal/avtal om ekonomiskt partnerskap/det allmänna preferenssystemet som leder till ett effektivt och hållbart genomförande av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika (AfCFTA) och till marknadsintegration i Afrika. Detta bör framför allt stärka handeln inom Afrika och integrationen regionalt och över kontinenten samt utveckla viktiga ekonomiska sektorer i hela Afrika.

1.19

Investeringar i offentlig infrastruktur, särskilt i utbildning, har varit centralt för att förbättra levnadsvillkoren i Europa. Ett centralt mål för vår utvecklingspolitik i Afrika måste vara att förbättra utbildningsnivån där, särskilt bland ekonomiskt sårbara grupper.

1.20

EESK välkomnar EU:s planerade ökning av anslagen till Afrika till 40 miljarder euro (46,5 miljarder US-dollar) under nästa budgetperiod och hoppas på en stark hävstångseffekt genom privata investerare.

2. Bakgrund

2.1

Europa är världsledande på utvecklingsområdet och världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd. Då EU och dess medlemsstater står för mer än 50 % av allt utvecklingsbistånd i världen är de tillsammans världens ledande givare.

2.2

Enligt Världsbanken (7) uppgick värdet av utvandrares penningförsändelser till utvecklingsländer 2016 till omkring 426 miljarder US-dollar, vilket är omkring tre gånger så mycket som det offentliga utvecklingsbiståndet i hela världen. Genom att tillhandahålla lagliga sysselsättningsmöjligheter för afrikanska migranter i Europa och säkerställa säkra system för penningöverföring kan man göra mycket för att bidra till Afrikas utveckling.

2.3

Afrika och Europa är nära grannar och förenas av en gemensam historia. De har gemensamma värderingar och intressen som kan vägleda deras framtida samarbete. I dag tar de sig gemensamt an globala utmaningar såsom klimatförändringarna och fred och säkerhet. Afrika kommer att bli särskilt utsatt för klimatförändringarna, trots att kontinenten står för mindre än 4 % av de globala växthusgasutsläppen. 27 av de 33 länder som hotas mest av klimatförändringarna ligger i Afrika.

2.4

Som vägledning för samarbetet på kontinental nivå mellan Afrika och EU finns ett strategiskt partnerskap som grundar sig på gemensamma värderingar och intressen. År 2007 antogs den gemensamma strategin Afrika–EU av EU och Afrikanska unionen i syfte att stärka banden mellan de båda kontinenterna på centrala samarbetsområden, fördjupa den politiska dialogen och tillhandahålla en konkret färdplan för det framtida gemensamma arbetet.

2.5

EU har det mest långvariga samarbetet med stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), som sedan 1975 är förankrat i Lomékonventionen och som uppdaterades 2000 genom Cotonouavtalet. 48 länder i Afrika söder om Sahara är parter i Cotonouavtalet.

2.6

EU håller för närvarande på att tillsammans med AVS-staterna förhandla fram en efterföljare till Cotonouavtalet, som gäller perioden 2000–2020. Det politiska och ekonomiska sammanhanget har förändrats enormt mycket under de senaste två årtiondena, eftersom handelsförbindelserna mellan EU och AVS-staterna numera till stora delar regleras genom bilaterala och regionala avtal om ekonomiskt partnerskap, och med hänsyn till den framträdande ställning som Afrikanska unionens ram har, vilket leder till ett ifrågasättande av samstämmigheten, komplementariteten och synergin mellan AVS och AU:s ramar.

2.7

En efterföljare till Cotonouavtalet innebär en möjlighet att modernisera bestämmelserna i olika frågor, däribland investeringar, tjänster, rättvis handel, mänskliga rättigheter, anständiga arbetsförhållanden och migration. Grundvalen för samarbetet behöver dock stöpas om med utgångspunkt i Agenda 2030, och de afrikanska staterna kommer att behöva ta ställning till om de vill förhandla tillsammans som kontinent.

2.8

Dessa omständigheter föranleder EESK att insistera på behovet av en sammanhängande socioekonomisk strategi för förbindelserna mellan EU och Afrika och att erinra om att det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas engagemang har en rättmätig plats i förhandlingarna om Cotonouavtalets efterföljare.

2.9

EESK har upptäckt att det inte finns någon centraliserad överblick eller något centraliserat register över alla initiativ, program och partnerskap på EU-nivå eller nationell nivå. Dessutom är det ingen som vet exakt hur mycket finansiering som går till Afrika.

3. Flaskhalsar

3.1

Det är viktigt att betona att den afrikanska kontinenten blir alltmer heterogen, och att EU bör anpassa sin politik efter de verkliga förhållandena. Vår strategi för att utveckla förbindelserna mellan EU och Afrika måste bli mycket mer pragmatisk och realistisk.

3.2

Det direkta förhållandet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) har blivit viktigare sedan den gemensamma strategin Afrika–EU offentliggjordes 2007. EU har även varit pådrivande i andra initiativ såsom förvaltningsfonden för nödåtgärder, den afrikanska investeringsplattformen, den externa investeringsplanen och en rad överenskommelser på subregional nivå. Mångfalden av förbindelseformer mellan EU och Afrika ger upphov till en komplex och emellanåt osammanhängande struktur, där inslag från andra politikområden blandas med utvecklingssamarbete. Utöver denna förvirring tillkommer medlemsstaternas skiljaktiga intressen.

3.3

För att öka investeringarna inom den privata sektorn krävs det fred, säkerhet och stabilitet samt ett gynnsamt investerings- och affärsklimat. Av enkäter bland investerare (8) framgår det tydligt att mycket mer behöver göras på det här området för att förbättra Afrikas förmåga att konkurrera globalt om att locka till sig investeringskapital. Rättsstatsprincipen, korruptionsbekämpning, ett oberoende rättsväsende och förutsebar beskattning, liksom fred och stabilitet, är samtliga nyckelfaktorer som påverkar både inhemska och utländska investerares beslut. Kostnaden för att starta ett företag anses vara ungefär tre gånger högre i instabila stater, vilket i hög grad avskräcker från privata investeringar (9).

3.4

I sitt yttrande om ”Den stora betydelsen av handel och investeringar när det gäller att uppnå och genomföra målen för hållbar utveckling” (10) framhöll EESK att ”genomförandet av målen för hållbar utveckling kommer att kräva ett direkt deltagande av det civila samhället, inte minst eftersom detta borde främja rättsstatsprincipen och bidra till att motverka korruption”. I det yttrandet betonades också behovet av att bygga upp infrastrukturen i Afrika, något som Kina nu arbetar med. Den inomafrikanska handeln är svagt utvecklad, särskilt när det gäller jordbruksprodukter. Den står för mellan 10 och 15 % av all handel i Afrika, och kommer förhoppningsvis att öka i och med genomförandet av WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer från 2017.

3.5

Det finns prognoser som visar att det krävs resurser till ett värde av omkring 600 miljarder US-dollar om året för att genomföra målen för hållbar utveckling i Afrika (11). Också med deltagande av utländska investerare och offentligt utvecklingsbistånd kommer en hållbar utveckling i Afrika att vara beroende av att det mobiliseras och skapas inhemska resurser. Sådana resurser grundar sig på långsiktiga investeringar och långsiktigt värdeskapande i syfte att få till stånd högkvalitativa arbetstillfällen samt lokala och regionala värdekedjor. Bättre utbildning och privat konsumtion är viktiga drivkrafter för tillväxten i Afrika, vilket innebär att skapandet av marknader – konsumenter – i Afrika för kontinentens egna produkter måste spela en betydande roll för uppnåendet av utveckling. Offentlig infrastruktur är även en ytterst viktig förutsättning för långsiktiga privata investeringar.

3.6

EESK betonar programmet Erasmus+ betydelse för att ge fler afrikanska ungdomar tillgång till högre utbildning.

3.7

Kopplingen mellan ekonomisk utveckling och migration bör inte förbises. Studier har visat (12) att migrationsbehoven minskar när en viss inkomst per capita väl har uppnåtts (siffrorna varierar mellan olika studier, från 6 000 US-dollar till 10 000 US-dollar per capita per år). Bortsett från det faktum att den största delen av migrationen i Afrika äger rum inom kontinenten pekar dessa siffror på behovet av en utvecklingspolitik som är inriktad på att ge människor ett anständigt liv, sysselsättning och framtidsutsikter i sina egna länder. Att uppnå detta kommer att bli till en enorm utmaning eftersom det, enligt befolkningsprognoserna, kommer att bo 2,5 miljarder människor i Afrika 2050 (13).

3.8

Enligt målen för hållbar utveckling måste jämställdhet uppnås och flickor och kvinnor ges möjlighet att bli självförsörjande. De utvecklingsproblem vi står inför i dag har en tydlig könsaspekt, som man måste beakta när strategier utformas och ta itu med när strategier genomförs.

3.9

Korruptionen utgör ett ytterst stort problem, inte bara i Afrika. Det finns ett behov av att främja god ekonomisk och finansiell styrning genom att stärka en insynsvänlig förvaltning av de offentliga finanserna, inrätta ett trovärdigt system för korruptionsbekämpning på grundval av ett oberoende rättsväsende och förbättra affärsklimatet samt förutsättningarna för sociala förbättringar.

3.10

Det organiserade civila samhället skulle kunna ha en viktig väktarfunktion. Genom att sörja för en starkare roll för icke-statliga organisationer, fackföreningar och näringslivsorganisationer samt stödja sådana initiativ i partnerländer främjar man god samhällsstyrning, rättvisa och demokratisering.

3.11

Europa håller på att tappa mark i Afrika jämfört med andra globala aktörer såsom Kina, som investerar miljarder i denna kontinent. EU:s medlemsstater ser med djup oro på risken för att förlora sin förgrundsställning. Om Europas, liksom Kinas, engagemang inte vore inriktat uteslutande på vinster utan även på hållbar utveckling i Afrika, för att därigenom främja anständiga levnadsförhållanden, skulle behovet av att migrera kunna minskas.

3.12

3.13

Motsträvigheten bland konservativa strukturer (t.ex. kyrkor) mot att hantera befolkningstillväxten minskar chanserna att utveckla en strategi för hållbar ekonomisk och social tillväxt.

4. Investeringar

4.1

Under många år har EU:s Afrikapolitik präglats av goda avsikter och ouppfyllda löften. Sedan flyktingkrisen har dock intresset för en ny strategi för samarbete med kontinenten ökat markant. EU har planer på att investera mer i Afrika och önskar intensifiera handelsförbindelserna, eftersom det nästa steg som fordras är att bli verkliga ekonomiska partner. Ett sådant partnerskap bör grunda sig på ett samförstånd om lika möjligheter, med beaktande av de uppenbara asymmetrier som föreligger mellan Afrika och Europa.

4.2

Investeringarna i Afrika uppvisar en ojämn bild, vilket är en återspegling av den globala osäkerheten. Flödena av utländska direktinvesteringar till Afrika fluktuerar och uppvisar inte den starka uppåtgående tendens som skulle behövas. Sydafrika, Nigeria, Kenya, Egypten och Marocko drog tillsammans till sig 58 % av de sammanlagda utländska direktinvesteringarna under 2016, medan länder som inte kommit lika långt och som är mer sårbara står inför systematiska utmaningar i fråga om att locka till sig privata investeringar.

4.3

EU utgör den största investeraren i Afrika, och dess medlemsstater stod för omkring 40 % av de utländska direktinvesteringarna till ett värde av 291 miljarder euro år 2016 (14). Afrikas stora ekonomiska framsteg under de senaste två årtiondena och den inneboende potentialen inför framtiden innebär att det finns betydande möjligheter att göra mer. De demografiska prognoserna för Afrika visar tydligt att det också är nödvändigt att skapa miljontals nya högkvalitativa arbetstillfällen, särskilt för ungdomar som är på väg in på arbetsmarknaden. Makroekonomiska indikatorer leder inte i sig till en högre levnadsstandard för alla. Det krävs politiska åtgärder för att säkerställa att den ekonomiska utvecklingen främjar levnadsstandarden för befolkningen i stort.

4.4

För att det ska gå att uppnå hållbar utveckling och skapa högkvalitativa arbetstillfällen för Afrikas befolkning – som förväntas fördubblas fram till 2050 – måste de offentliga och, i synnerhet, privata investeringarna öka.

4.5

Investeringar har kommit att bli en central fråga för Afrikas framtida utveckling och kommer att utgöra ett spörsmål vid förhandlingarna om ett avtal efter Cotonouavtalet. Mot bakgrund av mångfalden av befintliga instrument väntas ett särskilt stort mervärde från förhandlingarna om ett investeringssystem som på lika villkor förenar ett lämpligt investerarskydd med hållbarhetsåtaganden, framför allt avseende mänskliga rättigheter, miljöskydd och upprättande av en anständig levnadsstandard.

4.6

Under nästa budgetperiod planerar EU att öka finansieringen till Afrika till 40 miljarder euro (46,5 miljarder US-dollar). Förhoppningsvis kommer detta belopp därefter att flerdubblas av privata investerare. Som ett incitament vill EU tillhandahålla riskgarantier för att uppmuntra den privata sektorn att ingå åtaganden och investera i afrikanska länder. Investeringar som klart och tydligt uppfyller och är inriktade på hållbarhetsmålen, vilka anges i Agenda 2030, bör ges företräde när det gäller stöd. Vid sidan om systemet med riskgarantier behövs det ett ändamålsenligt system för kontroll och tillsyn för att säkerställa att målen för hållbar utveckling uppfylls. EESK rekommenderar starkt att det organiserade civila samhället bidrar till att bekämpa en felaktig användning av EU-medel.

4.7

Potentiella investerare, huvudsakligen investerare från små och medelstora företag, rapporterar att det råder brist på förtroende för investeringsklimatet med hänsyn till den politiska stabiliteten, rättskipningen, immateriella rättigheter, tillträde till marknader och situationen när det gäller genomförandet av handelsavtal.

4.8

EESK rekommenderar att det inrättas en investeringsfond, snarlik ESF, som kan fungera som medinvesterare i förhållande till privata och offentliga investeringar. Denna fond bör bygga på kriterierna och principerna i Agenda 2030 samt på erkännande av internationellt accepterade grundläggande normer (15). De stödda projekten bör övervakas och förtecknas i centrala register eller plattformar. Kommittén betonar behovet av ett ännu intensivare samarbete med det organiserade civila samhället (inte minst EESK) kring etiska värderingar i samband med alla projekt.

4.9

EESK stöder skapandet av ett klimat där tillgång till finansiering underlättas för både afrikanska och europeiska mikroföretag samt små och medelstora företag, där den rättsliga ramen förbättras för både offentliga och privata investeringar och där systemen för offentlig upphandling effektiviseras, där investeringar kommer människorna i de lokala ekonomierna till godo och främjar skapandet av inhemska högkvalitativa arbetstillfällen och där de nödvändiga internationella normerna främjas.

4.10

Dessutom bör de finansiella strukturerna i Afrika stärkas för att stödja långsiktig finansiering. Detta är en viktig förutsättning för bestående hållbar utveckling. Dessutom utgjorde exempelvis kooperativa banker en grundval för utvecklingen i många europeiska länder, och nationella utvecklingsbanker, som också tillhandahåller tjänster till framför allt kommuner, har främjat investeringar i Europa. Genom att använda dessa åtgärder finansierade länder i Europa framför allt social och lokal offentlig infrastruktur, som inte bara utgjorde en viktig grund för privata investeringar och varaktig ekonomisk tillväxt, utan även för den europeiska välfärdsstatens utveckling.

4.11

EU och dess medlemsstater bör rikta in sina finansiella instrument på specifika mål och institutioner i syfte att undvika skadlig konkurrens. Konkurrensen mellan olika europeiska och internationella institutioner har gett upphov till missförstånd och svårigheter med att få tillträde till afrikanska marknader. Det krävs mer av gemensamt och direkt engagemang, kontroll och öppenhet. Det civila samhället skulle kunna spela en institutionell roll här i egenskap av oberoende övervakare.

4.12

En investeringspolitik som främjar europeiska privata investeringar i Afrika bör i synnerhet vara inriktad på att skapa regionala värdekedjor som framställer varor som kan konsumeras huvudsakligen i Afrika, för att därigenom skapa inhemska marknader. Här finns en förebild i den europeiska tillväxtmodellen från årtiondena efter andra världskriget, som i hög utsträckning var beroende av de inhemska marknaderna för industrins utveckling.

4.13

Afrikanska och europeiska icke-statliga organisationer, främst sådana som har rötter i Afrika, skulle kunna fungera som brobyggare för ekonomisk tillväxt och skulle kunna bli aktörer som stöder hållbar ekonomisk utveckling i sina ursprungsländer.

5. Handel

5.1

EU är fortfarande Afrikas största handelspartner och står för 36 % av all export, framför Kina och Förenta staterna. Kommissionens mål är att intensifiera detta samarbete och ge det en ny avtalsmässig grund.

5.2

Som Afrikas främsta handelspartner har EU haft för avsikt att erbjuda länder i Afrika sina mest generösa handelsförmåner, antingen genom sitt allmänna preferenssystem (och ”allt utom vapen” för de minst utvecklade länderna, varav många ligger i Afrika) eller genom frihandelsavtal, i synnerhet avtal om ekonomiskt partnerskap, som har utveckling som sitt främsta ändamål.

5.3

Likväl innehåller EU:s frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap med länder i Afrika, tvärtemot bestämmelserna i den nya generationen av EU-frihandelsavtal och avtalet om ekonomiskt partnerskap med länderna i Västindien, ingen mekanism för dialog med det organiserade civila samhället. Frihandelsavtalen med länderna i Nordafrika innehåller ännu inte några klausuler om inhemska rådgivande grupper eller något kapitel om handel och hållbar utveckling. I avtal om ekonomiskt partnerskap, som handlar om utveckling, föreskrivs inte heller någon klausul om en rådgivande kommitté i syfte att främja dialogen med icke-statliga aktörer om ett hållbart genomförande och hållbara konsekvenser av avtalet om ekonomiskt partnerskap.

5.4

Medverkan av och dialog med det organiserade civila samhället kan även äga rum utanför (eller parallellt med) handelsavtalen. Eftersom handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika syftar till att främja hållbar utveckling bör alla aktörer, inte bara statliga, involveras.

5.5

Den rådande strukturen i handeln mellan Afrika och Europa ger upphov till utvecklingsrelaterade utmaningar. Det är inte alla avtal om ekonomiskt partnerskap som faktiskt genomförs av partnerländerna, inte ens när de har ratificerats. Att så sker är heller inte helt obefogat, eftersom det finns många rapporter om att europeisk export har trängt undan utvecklingen av lokala industrier och sektorer (16). Utökad frihandel innebär en avgörande strukturell omställning för partnerländerna, som tidigare kunde reglera sina ekonomiska sektorer genom preferenssystem. Avtal om ekonomiskt partnerskap förhandlas dessutom fram med ekonomiska block där situationen ofta skiljer sig åt mellan medlemmarna, vilket skulle kunna rättfärdiga olika synsätt på handelspolitiken. Sist men inte minst kan själva förhandlingarna om omfattande handelsavtal i sig utgöra en organisatorisk utmaning för utvecklingsländer och nyligen industrialiserade länder.

5.6

Ett större åtagande gentemot det civila samhället medför vissa konsekvenser avseende kapacitetsuppbyggnad och kostnader, vilka man bör ta itu med för att få till stånd effektiva åtagandemekanismer. EU bör rikta in en del av sitt handelsrelaterade bistånd (en procentsats skulle kunna fastställas) på stöd till det civila samhällets deltagande, dialog mellan arbetsmarknadens parter och kapacitetsuppbyggnad i samband med satsningar på hållbar handel och hållbara investeringar.

5.7

Afrika är även upptaget med att upprätta det kontinentala frihandelsområdet i Afrika (AfCFTA) för att skapa en afrikansk inre marknad. Hittills har över 40 länder anslutit sig till frihandelsområdet och det anses mycket viktigt av många statliga och icke-statliga aktörer i hela Afrika. Det bör stärka handeln inom Afrika och integrationen regionalt och över kontinenten samt utveckla viktiga ekonomiska sektorer i hela Afrika. EU kan på ett effektivt sätt stödja denna strävan och hjälpa till att säkerställa att dess preferenssystem för handel med länder och regioner i Afrika (EU:s frihandelsavtal med Nordafrika, avtal om ekonomiskt partnerskap och det allmänna preferenssystemet) bidrar till att stödja handelsintegration på kontinental nivå, i riktning mot ett handelsavtal kontinenterna emellan.

6. Mot en ny allians mellan Afrika och Europa

6.1

Afrika är inte i behov av välgörenhet: Afrika behöver ett äkta och rättvist partnerskap i enlighet med det förslag om en allians mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen som lades fram i september 2018. I förslaget anges att detta skulle bidra till att skapa uppemot tio miljoner arbetstillfällen i Afrika enbart under de kommande fem åren. Dessa arbetstillfällen måste självklart garantera en inkomst som möjliggör en anständig levnadsstandard. Avsikten med alliansen är att frigöra privata investeringar och utforska de ytterst stora möjligheter som kan ge vinster för såväl människor som ekonomier i både Afrika och Europa. EU bör överväga att utveckla de många handelsavtalen mellan EU och Afrika till ett frihandelsavtal kontinenterna emellan, i form av ett ekonomiskt partnerskap mellan jämlikar. Här utgör alliansen en viktig politisk signal. Ett sådant partnerskap bör vara jämbördigt, i vetskap om asymmetrierna, och beakta kapaciteterna hos respektive sida.

6.2

För att åstadkomma en verklig allians krävs det reflektion från båda sidor, större förståelse, mer samordning och mer samarbete från båda parter samt att

—	Afrika har ett egenansvar,

—	processen inte bara involverar regeringsnivån,

—	alla icke-statliga aktörer involveras, och att

—	målet är att skapa ett värdigt liv för alla människor i Afrika.

7. Efter Cotonouavtalet och det civila samhällets roll

7.1

Kommissionen har inlett förhandlingar om ett nytt ambitiöst partnerskap med 79 AVS-länder. Både AVS och EU värdesätter den ”politiska dimensionen” som en landvinning i Cotonouavtalet och vill behålla den. Den är inriktad på den politiska dialogen med anknytning till nationella, regionala och globala frågor av ömsesidigt intresse liksom på ett åtagande om mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning samt fred och stabilitet.

7.2

Utvecklingen av ett sådant nytt rättvist handelsförhållande med länderna i Afrika bör främja anständiga arbetsförhållanden och understödja offentliga tjänster. Handelspolitiken måste garantera full respekt för och skydd av de mänskliga rättigheterna, arbetstillfällen av god kvalitet och miljön, och måste även beakta utvecklingsbehoven i mindre utvecklade länder. Handeln ger bara stora möjligheter om den skapar arbetstillfällen av god kvalitet och främjar hållbar tillväxt. Alla handelsavtal bör garantera deltagande av det organiserade civila samhället, god samhällsstyrning och öppenhet.

7.3

EESK har spelat en viktig roll för att främja förbindelser inom det civila samhället inom ramen för Cotonouavtalet. Det är nu viktigt att ett fortsatt och ännu större engagemang från EESK och dess strukturer blir ett väsentligt inslag i avtalet efter Cotonouavtalet. På så vis kommer det civila samhället inom EU att ges möjlighet att hjälpa det civila samhället i Afrikas länder att bli en pålitlig och tillförlitlig partner för investerare.

Bryssel den 12 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 246, 28.7.2017, s. 71.

(2) https://www.africa-eu-partnership.org//sites/default/files/documents/eas2007_joint_strategy_en.pdf

(3) EUT C 81, 2.3.2018, s. 29.

(4) I betydelsen katastrofhjälp och humanitär hjälp, konfliktförebyggande, demokratisering, utvecklingssamarbete, men inte stöd och samarbete avseende militär och gränspolis.

(5) T.ex. trepartsförklaringen om principer för multinationella företag och socialpolitik.

(6) Det finns studier som visar att en viss minimiinkomst leder till minskande migrationstryck, bl.a. Clemens, ”Does Development Reduce Migration?”, (2014) (http://ftp.iza.org/dp8592.pdf).

(7) http://pubdocs.worldbank.org/en/992371492706371662/MigrationandDevelopmentBrief27.pdf

(8) Bland annat Världsbankens rapport ”Doing Business 2017”.

(9) ”The Makings of an African Century”, strategiskt meddelande från Europeiska centrumet för politisk strategi (2017).

(10) EUT C 129, 11.4.2018, s. 27.

(11) Tysklands utvecklingsministerium ”Afrika und Europa – Neue Partnerschaft für Entwicklung, Frieden und Zukunft – Eckpunkte für einen Marshallplan mit Afrika” och Unctad ”Economic Development in Africa Report 2016”.

(12) Bl.a. Clemens, ”Does Development Reduce Migration?”, (2014) (http://ftp.iza.org/dp8592.pdf).

(13) Africa’s Development Dynamics 2018: Growth, Jobs and Inequalities, AU-kommissionen/OECD 2018.

(14) Eurostat 2018.

(15) T.ex. trepartsförklaringen om principer för multinationella företag och socialpolitik.

(16) T.ex. https://www.deutschlandfunk.de/das-globale-huhn-ghanas-bauern-leiden-unter-gefluegel.766.de.html?dram:article_id=433177, https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/835163_Was-Altkleider-fuer-Afrikas-Wirtschaft-bedeuten.html, https://www.dialog-milch.de/im-fokus-eu-milchpulver-und-der-milchmarkt-in-afrika/

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/27

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av Bruksvärdets återkomst: nya framtidsutsikter och utmaningar för europeiska produkter och tjänster

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/04)

Föredragande:

Dimitris DIMITRIADIS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	19.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/3/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att tillhandahållande av innovativa, mycket specialiserade produkter och tjänster med välkända och certifierade centrala egenskaper, som tillgodoser konsumenternas behov och uppfyller sociala och miljörelaterade hållbarhetskrav, kan bli en grundläggande och central del av den moderna europeiska konkurrenskraften. Detta yttrande syftar till att upprätta en europeisk identitet i enlighet med globala, systemiska socioekonomiska förändringar.

1.2

EESK menar att utvecklingen på senare tid gör att bruksvärde återigen sätts i centrum för den nutida konkurrensen. Detta gynnar en hållbar återhämtning inom den europeiska produktionens samtliga sektorer och industrier. Utöver deras väldokumenterade socioekonomiska inverkan kan europeiska små och medelstora företag bli en viktig faktor i samband med att Europas ställning inom den nutida arbetsfördelningen omdefinieras för att bemöta den världsomspännande efterfrågan på mångfald.

1.3

”Bruksvärdets återkomst” hänger samman med Europas grundläggande egenskaper: betydande sociokulturell, geologisk och klimatmässig mångfald. Detta visar hur viktigt det är att satsa på mycket specialiserade produkter och tjänster: av hänsyn till konkurrenskraften bör produktionsprocesserna även vara förenliga med politiken för social och miljömässig hållbarhet.

1.4

Om man betänker de massiva stordriftsfördelarna i tillväxt- och utvecklingsekonomier och vägran att ta socialt och miljömässigt ansvar i kombination med den aggressiva protektionismens återkomst i många av de utvecklade länderna, är införandet av specialiserade, kvalitativa och hållbara produktionsmönster troligtvis det bästa (om inte det enda) sättet att ta sig ur den denna fälla – inte enbart för Europa utan hela världen.

1.5

Därför rekommenderar EESK politiska ingripanden med följande inriktning: i) inom nationell styrning och EU-styrning bör man tillämpa en bruksvärdesorienterad policymix som är geografiskt anpassad till lokala förutsättningar och behov, ii) utveckling av en lika ambitiös industripolitik för Europa och främjande av kluster och kooperatism för (halv-)autonoma producenter, varvid bevarandet av mångfald matchar stordriftsfördelar inom specifika, noga utvalda segment inom produktens livscykel, iii) spridning av industriell symbios i syfte att främja den cirkulära ekonomin, iv) förbättring av tillgången till finansiella resurser genom att handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen och dess främjande av mikrofinansieringsverktyg genomförs, liksom genom gröna och bruksvärdesrelaterade bankstrategier.

1.6

Yrkesutbildning och livslångt lärande ger en utmärkt möjlighet till nätverkande och klustersamarbete i syfte att sänka kostnaderna för mänsklig utveckling och utgör ett sätt att stärka viktiga horisontella färdigheter.

1.7

Åtkomst till data och datahantering är nästa område för politiska åtgärder. Det kan dock tekniskt och rättsligt sett vara en svår uppgift att säkerställa både digital suveränitet och fysiska och juridiska personers integritet. Å andra sidan måste de som producerar produkter och tjänster även ha möjlighet och förmåga att använda nödvändiga metoder och processer, oavsett om de är digitaliserade eller inte. I anslutning till tillhandahållandet av öppen programvara leder denna diskussion oss tillbaka till behovet av yrkesutbildning och livslångt lärande.

2. Bakgrund till yttrandet

2.1

”Bruksvärde” är svaret på frågan ”vad kan en produkt eller tjänst användas till?”. I ett bredare, holistiskt synsätt inbegriper detta alla olika positiva och negativa användningsområden, som är direkt relaterade eller framkallas indirekt. Bruksvärde avser alla verkliga, objektiva och/eller subjektivt förväntade särskilda egenskaper hos en produkt eller tjänst under dess hela livscykel (”från vaggan till graven”). Allting, oavsett om det är materiellt eller inte, som har ett bruksvärde är en ”ekonomisk tillgång”. Under en tidsålder med ”kommersialiserad ekonomi” har bytesvärdet (priset) lett till att bruksvärdet hamnat i skymundan för den operativa marknaden, vilket innebär att det senare som bäst skulle framgå av den förra.

2.2

I våra dagar håller människors behov, på grund av arbetsproduktivitetens allt snabbare tillväxt, gradvis på att övergå till att få tillfredsställa en önskan om mångfald snarare än kvantitet, något som sedan länge har mättats på de ledande världsmarknaderna. I allmänhet håller konsumenternas preferenser på att förflyttas mot produkter och tjänster med specialiserade, differentierade och certifierade kvaliteter. Detta präglar även tillväxtmarknaderna när det gäller särskilda segment av den lokala efterfrågan beroende på ålder, utbildning, sysselsättning, grad av urbanisering etc.

2.3

Det är inte helt oväntat att de senaste tekniska och förfarandemässiga uppgraderingarna syftar till att utöka produktiviteten – inte bara i fråga om att producera kvantitet i mycket stor omfattning, utan framför allt i fråga om att producera differentierade kvaliteter och därigenom förbättra den direkta överensstämmelsen mellan produktion och befintliga preferenser.

2.4

Dessutom leder de allt snabbare teknikförändringarna även till att den typiskt kommersiella karaktären hos varor försvagas och till att det inleds en process med gradvis avkommersialisering, om än av varierande grad inom olika industrier. Allt detta gör att bruksvärde återigen sätts i centrum för den nutida konkurrensen, något som skulle kunna ligga till grund för en hållbar återhämtning inom den europeiska produktionens samtliga sektorer och industrier.

2.5

EU:s institutioner verkar ha uppfattat dessa strukturella förändringar. I kommissionens meddelande COM(2017) 479 ligger fokus på behovet av att investera i en smart, innovativ och hållbar europeisk industri. EESK svarade med ett remissyttrande (1), där behovet av att expandera små och medelstora företags verksamhet och av att främja relevant innovation framhölls.

2.6

I ett mer aktuellt förberedande yttrande efterlyste EESK ”ett helhetsperspektiv för att förlika tillväxt-, klimat- och miljöutmaningar samt samhällsproblem i en modell för ’rättvis övergång’”. På denna grund uppmanade kommittén vidare kommissionen och medlemsstaterna att ”anta en långsiktig och heltäckande strategi med en global vision” där ”EU:s attraktionskraft måste vara en prioritering för all industripolitik som bygger på innovation och konkurrenskraft” (2).

2.7

Mer nyligen, mot bakgrund av dilemmat mellan höga kostnader och åtgärder mot växthuseffekten, undersöker EESK i sitt yttrande på eget initiativ om det industriella perspektivet på att göra klimatpolitiken och energipolitiken förenliga (3) om gränsjusteringsåtgärder avseende det interna priset på växthusgasutsläpp är tekniskt och rättsligt genomförbara. I det dokumentet rådde EESK kommissionen att se närmare på detta och andra politiska alternativ såsom ett reformerat utsläppshandelssystem, koldioxidjustering vid gränserna och momssatser anpassade efter koldioxidintensitet.

2.8

Detta yttrande på eget initiativ går ett steg längre. Det pekar på vad en heltäckande strategi för industripolitiken bör inbegripa för att positionera om den europeiska produktionen av varor och tjänster i den globala kontexten, på grundval av en ekosocial öppen marknadsmodell som svarar mot EU:s tradition och framtid.

3. Mikronivå

3.1

Nämnda strukturella förändringar gör små och medelstora företag mer ”användbara”: utöver deras väldokumenterade socioekonomiska inverkan – i form av ett kraftigt stärkt mervärde i ett modernt samhälle och nya arbetstillfällen – kan små och medelstora företag bli huvudfaktorn i samband med att den europeiska produktionen ompositioneras, med tanke på deras förmåga att bemöta de specifika behoven hos nischmarknader och den ökande efterfrågan på mångfald världen över.

3.2

Små och medelstora företag blir inte automatiskt mindre sårbara av att man erkänner den betydelse de har i dag. Ett av syftena med detta yttrande är därför att bidra till att hitta nya sätt att stödja europeiska små och medelstora producenter för att de ska få bukt med storleksrelaterade nackdelar. EESK upprepar sin uppmaning till att främja nya metoder för nätverkande, klustersamarbete och kooperatism som bevarar producenternas autonomi till förmån för produktion av varor med differentierad kvalitet, samtidigt som vissa segment inom livscykeln för de produkter som produceras gynnas med hjälp av stordriftsfördelar. Detta skulle kunna vara tillämpbart exempelvis på utformning och marknadsföring av varor, inrättande av företagsinkubatorer och förinkubatorer, inom transport och logistik, tillgång till finansiella resurser, åtkomst till och användning av stordata och specialiserade databaser samt interkonnektivitet i samband med den cirkulära ekonomin.

3.3

Det är viktigt att förbättra tillgången till finansiella resurser och tjänster för europeiska företag och särskilt för små och medelstora företag. Genomförandet av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen är centralt eftersom den innehåller mikrofinansieringsverktyg för innovation, uppstartsföretag och onoterade företag liksom metoder för att göra det enklare att föra in och anskaffa kapital på offentliga marknader etc. Vidare bör gröna och bruksvärdesrelaterade bankstrategier främjas ytterligare, med tanke på vikten av miljömässiga och sociala aspekter med anknytning till varor och tjänster (antingen direkt eller indirekt). Lämpliga kompetenscentrum skulle kunna vara mycket behjälpliga i fråga om att inbegripa hållbarhetsprinciper i de små och medelstora företagens verksamheter.

3.4

Särskild uppmärksamhet bör även ägnas åt övergången till en cirkulär ekonomi och åt att uppmuntra producenter till att samarbeta och dela resurser på ett effektivt sätt. Därför framhåller EESK, förutom att betona betydelsen av att tillhandahålla de europeiska konsumenterna så objektiv information som möjligt, vikten av att inrätta ekoindustriparker och ekoindustriområden. En grupp tillverknings- och tjänsteföretag kan förbättra miljöprestandan och uppnå bättre ekonomiska resultat genom att samarbeta när det gäller förvaltning av miljö- och resursfrågor, bland annat avseende energi, vatten och material. Denna rumsliga ”symbios” främjar resursdelning mellan enheter i samma sektor eller till och med mellan olika sektorer.

3.5

Fördelarna med industriell symbios är märkbara på alla hållbarhetsnivåer: breddningen av kopplingarna ”framåt” och ”bakåt” inom industriområden och produktionsområden förvandlar kostnaderna för bortskaffande och behandling av avfall till en resultatenhet genom att minska kostnaderna för råmaterial, maximera användningen av underutnyttjade resurser och anläggningar, sprida kostnaderna för ny infrastruktur och investera i samarbete med berörda parter från samma sektor eller till och med andra sektorer.

3.6

Vidare blir resursförvaltning en källa till innovation, ger mervärde till ”värdelösa” eller ”obrukbara” resurser och öppnar upp nya affärsmöjligheter, samtidigt som det möjliggör efterlevnad av föreskrifter och undanröjer risken för ekonomiska påföljder. Lika viktiga är miljöfördelarna: genom industriell symbios minskar användningen av råvaror, och nettoavfallsgenereringen och koldioxidutsläppen minskas utan att den ekonomiska verksamheten äventyras. Dessa faktorer kan tjäna som grund för en tydlig global certifiering av slutprodukten i syfte att ytterligare belysa kvaliteten på europeiska produkter och tjänster.

3.7

Genom att förbättra europeiska företags, och då särskilt små och medelstora producenters, förmåga att effektivt hantera all relevant data och information (affärsunderrättelser är ett nytt relevant begrepp) ökar deras möjligheter att överleva, men även deras förmåga att anpassa sig till en föränderlig global marknad:

—	Smartare resursanvändning, i och med att realtidsdata om status för produkter som t.ex. fordon och andra maskiner gör det möjligt för företag att identifiera möjliga misslyckanden och planera prediktivt underhåll och reparationer i enlighet med detta, och därigenom förlänga produkternas livslängd.

—	Större försörjningstrygghet tack vare den pågående övergången till cirkulär ekonomi, dvs. minskat beroende av nya resurser och ökad användning av återvunna varor, leder till lägre exponering för volatila råvarupriser för företagen och därigenom till att de blir mer motståndskraftiga.

—

Tillhandahållande av produkter som en tjänst, användning av sensorer för att bevaka användningen – konsumenterna kan betala avgifter i enlighet med förbrukningen medan företagen fortfarande äger produkten, vilket gör det möjligt att använda produkter längre samtidigt som konsumenterna bara betalar för vad de faktiskt använder.

—	Ökad flexibilitet och konkurrenskraft tack vare att man verkligen tar itu med utmaningar som högre volatilitet, kundinteraktion och kundlojalitet samt den kostsamma frågan om bortskaffande av avfall.

—	Nya sätt att interagera med kunder på ett kreativt sätt, varigenom företag kan inrätta mer intima tjänsteförhållanden med dem och ”skräddarsy” produkter och tjänster på ett mer effektivt sätt.

3.8

Sist men inte minst är frågan om nätverkande och klustersamarbete även relevant när det gäller utveckling av de färdigheter som krävs bland arbetstagarna. Cedefop har betonat att det behövs mer samarbete, i synnerhet inom lärande på arbetsplatsen, mellan yrkesutbildningsinstitut, universitet, forskningscentrum och företag. Horisontella färdigheter bör stärkas genom inledande men även livslånga inlärningsprocesser i syfte att skapa mer flexibla tillverkningsprocesser och främja kreativitet och innovation, bland annat i förhållande till den digitala omvandlingen etc.

4. Makronivå

4.1

Återindustrialisering i betydelsen att återuppbygga en multisektoriell produktionsstruktur i Europa framträdde med eftertryck efter en period med avindustrialisering och ökande utlokalisering till andra regioner, främst utanför Europa. Återställandet av ett diversifierat, produktivt hållbart ”ekosystem” anses ha flera positiva effekter på den socioekonomiska utvecklingen. Detta är på grund av att det i) skapar produktiva kopplingar ”framåt” och ”bakåt”, ii) stärker lokala marknader, iii) minskar nivån på produktionens beroende, och därigenom främjar den lokala ekonomins motståndskraft, och iv) framkallar tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsverksamheter som främjar innovation med avseende på produktionsprocesser och egenskaperna hos de produkter och tjänster som erbjuds.

4.2

För att få till stånd en återhämtning inom den europeiska produktionen och dra nytta av den befintliga globala trenden med återflytt av verksamhet måste den europeiska konkurrenskraften befästas inom ramen för dagens internationaliserade marknader. Globala värdekedjor drabbas av betydande förändringar: i) fortsatta nedgångar sedan den globala finanskrisen, ii) ”regionalisering” som en strategi för att flytta närmare de stora konsumentmarknaderna och iii) omstrukturering av den geografiska uppdelningen av produktionskedjor.

4.3

Att kvalitet prioriteras vid sidan av pris och att varors typiskt kommersiella karaktär försvagas hänger samman med Europas grundläggande egenskaper – ett område som är fullt av sociokulturell, geologisk och klimatmässig mångfald där samtidigt – eller kanske just därför – små och medelstora företag fortsätter att spela en viktig roll som ”förstärkare” i ekonomin. Tillhandahållande av innovativa, mycket specialiserade produkter och tjänster med välkända och certifierade centrala egenskaper, som tillgodoser konsumenternas behov och är socialt och miljömässigt hållbara, kan således bli en grundläggande och central del av den moderna europeiska konkurrenskraften.

4.4

Detta argument är än mer övertygande om man betänker den bipolära värld som nyligen börjat ta form: de massiva stordriftsfördelarna i tillväxt- och utvecklingsekonomierna och vägran att ta socialt och miljömässigt ansvar i kombination med den aggressiva protektionismens återkomst i många av de utvecklade länderna, där Europa fångats i mitten (och exempelvis drabbas av handelskriget mellan Förenta staterna och Kina). Spektakulära tekniska, sociala och demografiska förändringar ger upphov till dramatiska förändringar av den globala ekonomins karaktär och struktur, och till att nya lokala marknader och behov växer fram. Anpassning till systemisk utveckling och införande av tidigare nämnda egenskaper när det gäller specialiserad, kvalitativ och hållbar produktion skulle kunna erbjuda en väg ut, och inte bara för Europa utan hela världen.

5. Relevant politiskt förslag på lokal och nationell nivå samt EU-nivå

5.1

För att ta itu med alla de utmaningar som är förenade med att upprätta en europeisk identitet och befästa den roll som europeiska produkter och tjänster har i den globala ekonomin måste EU och medlemsstaterna investera mycket mer resurser i forskning och utveckling, utbildning, infrastruktur, marknadsföring och innovativ teknik. I detta syfte krävs en ambitiös industripolitik för Europa, såsom förespråkas av de europeiska arbetsmarknadsparterna, det civila samhället och andra berörda parter, med fokus på innovation, smart lagstiftning, sociala partnerskap, frihandel och socialt och miljömässigt ansvar.

5.2

Med tanke på hur snabbt den globala konkurrensen förändras och intensifieras är handelspolitik ett måste. Vidare är det centralt för att bekämpa internt framkallade marknadsmisslyckanden. I stället för att fångas i en protektionistisk spiral bör man inom nationell styrning och EU-styrning ta fram och tillämpa en bruksvärdesorienterad policymix som är geografiskt anpassad till lokala förutsättningar och behov: i) standardiserings- och certifieringsåtgärder för inhemskt skydd och för främjande av europeiska varumärken utomlands, ii) (pro-)aktiv ekonomisk diplomati som drar nytta av internationella politiska, kulturella och socioekonomiska band, iii) användning av offentlig upphandling som ett instrument för att driva igenom kvalitetsstandarder på de europeiska marknaderna och iv) främjande av nödvändiga infrastrukturinvesteringar och institutionella arrangemang för att ytterligare stärka den lokala produktionens konkurrenskraft.

5.3

Ovannämnda smarta handelslagstiftning bör gå hand i hand med smart industripolitik på EU-nivå och nationell nivå: i) digitalisering, cyberisering och AI-tillämpningar inom produktionen, ii) investering i utvecklingen av mer kraftigt differentierade och mycket specialiserade produkter och tjänster, iii) investering i den tekniska förmågan att effektivt producera differentierade varianter, iv) främjande av kluster och kooperatism hos (halv-)autonoma producenter, varvid bevarandet av mångfald matchar stordriftsfördelar inom specifika, noga utvalda segment i produktens livscykel, v) spridning av systemet för industriell symbios i syfte att främja den cirkulära ekonomin samt vi) ytterligare förstärkning av kopplingarna mellan produktion och forskning och utveckling, även inom mindre tillämpade vetenskapliga områden (se den relevanta diskussionen om nya Horisont Europa 2020–2025).

5.4

Särskilt när det gäller ovannämnda främjande av riktade klustersamarbeten och industriell symbios kommer det att krävas regionala och branschspecifika studier för att ta reda på vilka segment i den lokala produktionen som olika typer av nätverkande och kooperatism skulle kunna upprättas inom.

5.5

Såsom redan nämnts är både yrkesutbildning och livslångt lärande ett verktyg för nätverkande och klustersamarbete i syfte att uppnå stordriftsfördelar när det gäller kostnaderna för mänsklig utveckling som arbetsgivare måste stå för, liksom ett sätta att stärka den avgörande förmågan att främja kreativitet, innovation och anpassbarhet i produktionsprocessen. Framtida europeisk politik för yrkesutbildning och livslångt lärande kommer att behöva prioritera dessa horisontella färdigheter inom samtliga nivåer på en mängd olika sätt, bland annat nya inlärningsmetoder med hjälp av uppdaterad teknik och nya finansieringsmekanismer, för att på så sätt hjälpa produktionsenheter att ta tillvara på de senaste framgångarna och använda dem för att utveckla nya differentierade produkter.

5.6

Dataåtkomst och datahantering är nästa område för politiska åtgärder för att stödja europeiska producenter och tjänsteleverantörer i fråga om att svara mot dagens utveckling av globaliserade marknader och att utnyttja konkurrensfördelar inom mycket specialiserade produkter och tjänster. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag. Fri dataåtkomst går dock hand i hand med större risk för datamissbruk. Det kan tekniskt och rättsligt sett vara en svår uppgift att säkerställa både digital suveränitet och fysiska och juridiska personers integritet, men är samtidigt centralt.

5.7

Slutligen, utöver redan enklare åtkomst till en exponentiellt växande datamängd, måste producenter av produkter och tjänster även ha möjlighet och förmåga att använda en nödvändig ”verktygslåda” för datahantering, som består av metoder och processer, oavsett om den är digitaliserad eller inte. Affärsunderrättelser är ett relativt nytt begrepp i relevant litteratur och beskriver just förmågan att utnyttja uppgifter och dataset. I kombination med tekniska och juridiska åtgärder när det gäller tillhandahållande av öppen programvara leder denna diskussion oss tillbaka till de relevanta horisontella färdigheter som måste utvecklas genom yrkesutbildning och livslångt lärande.

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 70.

(2) EUT C 197, 8.6.2018, s. 10.

(3) EUT C 353, 18.10.2019, s. 59.

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/32

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Gemensamma miniminormer för arbetslöshetsförsäkring i EU-medlemsstaterna – ett konkret steg i riktning mot ett effektivt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/05)

Föredragande:

Oliver RÖPKE

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.3.2018
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	15.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	141/65/14

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Vid EU:s sociala toppmöte i Göteborg den 17 november 2017 proklamerades högtidligt den europeiska pelaren för sociala rättigheter. För att förverkliga pelaren måste EU och medlemsstaterna vidta konkreta åtgärder för ett effektivt genomförande.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) hänvisar till princip 13 i pelaren om arbetslöshetsförmåner: Enligt den har arbetslösa rätt till lämpligt aktiveringsstöd från offentliga arbetsförmedlingar för att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden samt skäliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tid i enlighet med inbetalda avgifter och nationella kvalifikationsregler. Förmånerna får inte utgöra ett negativt incitament för snabb återgång till sysselsättning.

1.3

Arbetslöshetsförsäkringen utgör – trots olika nationella utformningar – en central del av alla medlemsstaters sociala trygghetssystem. EESK håller med kommissionen om att förbättrade standarder i medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem möjliggör bättre fungerande arbetsmarknader och att medlemsstater med generösare arbetslöshetsförsäkringssystem och högre utgifter för en aktiv arbetsmarknadspolitik och aktiva arbetsmarknadsåtgärder lyckas bättre med att varaktigt få tillbaka arbetslösa på arbetsmarknaden (1). Samtidigt betonar EESK den viktiga rollen som automatisk stabilisator.

1.4

För närvarande finns det stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller arbetslöshetsförmåner. EESK hänvisar till den gemensamma sysselsättningsrapporten för 2019, enligt vilken det för att stödja arbetssökande vid övergångar på arbetsmarknaden är avgörande att under en rimlig tidsperiod ge tillräckliga arbetslöshetsförmåner som alla arbetstagare har tillgång till och som åtföljs av effektiva arbetsmarknadsåtgärder (2).

1.5

EESK upprepar sin efterlysning av höga sysselsättningsnormer och sociala normer (3) och rekommenderar därför att man fastställer mål för arbetslöshetsförmånerna i medlemsstaterna. Mål bör fastställas för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad. EESK rekommenderar också mål för fortbildning och aktivering.

1.6

Som ett första steg bör mål för arbetslöshetsförmåner fastställas och övervakas i en riktmärkningsprocess inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK upprepar sin rekommendation om att den europeiska pelaren för sociala rättigheter även bör påverka den ekonomiska styrningen i EU (4). Enligt EESK:s uppfattning bör de landsspecifika rekommendationerna till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen innehålla konkreta mål för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner samt för fortbildning och aktivering. De landsspecifika rekommendationerna utarbetas av kommissionen, antas av rådet och godkänns av Europeiska rådet.

1.7

Grunden för de landsspecifika rekommendationerna bör vara de integrerade riktlinjerna (5). Enligt riktlinje 7 i 2018 års sysselsättningspolitiska riktlinjer (6) , som bibehålls för 2019 (7), bör medlemsstaterna se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande, men sådana förmåner bör inte utgöra ett negativt incitament för snabb återgång till sysselsättning.

1.8

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter åtföljs av en social resultattavla som övervakar genomförandet av pelaren genom att följa tendenser och framsteg i medlemsstaterna och matar in dem i den europeiska planeringsterminen. EESK rekommenderar att även arbetslöshetsförmånerna i framtiden ska övervakas i den sociala resultattavlan. Dessutom rekommenderar kommittén en riktmärkningsprocess för arbetslöshetsförmåner som ett komplement till den sociala resultattavlan. EESK välkomnar därför uttryckligen kommissionens aktuella insatser för en riktmärkningsprocess för arbetslöshetsförmåner, men dessa insatser bör intensifieras och åtföljas av en permanent övervakningsprocess.

1.9

Målet med den föreslagna riktmärkningsprocessen för arbetslöshetsförmåner är uppåtgående social konvergens i medlemsstaterna och bättre fungerande arbetsmarknader. Riktmärkningsprocessen måste bygga på en analys av nuläget, som inte får vara summarisk eller skönmålande. Riktmärkningsprocessen får inte begränsas till övervakning och utvärdering. Medlemsstaterna bör genom analys av dem som gör bäst ifrån sig (benchlearning) lära sig av varandra och genomföra förbättringar (benchaction).

1.10

Riktmärkningsprocessen för arbetslöshetsförmåner bör styras av kommissionen, och riktmärkena bör fastställas med ständigt och intensivt deltagande av arbetsmarknadens parter.

1.11

Sociala mål måste med tiden leda till social konvergens. Det är viktigt att människor upplever att principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter inte bara finns på papperet utan också genomförs i praktiken och att deras levnadsvillkor stegvis förbättras.

1.12

EESK rekommenderar att resultaten av riktmärkningsprocessen noggrant övervakas och utvärderas. Om framstegen mot de önskade effekterna inte är tillräckliga, bör ett rättsligt bindande instrument införas för att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att modernisera arbetslöshetsförsäkringssystemen. Utöver en rådsrekommendation som vägledning för medlemsstaterna rekommenderar EESK ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

1.13

De rättsligt bindande miniminormerna skulle börja tillämpas stegvis, och man bör fastställa en rimlig tidsperiod så att alla medlemsstater kan uppfylla de gemensamma normerna.

1.14

Såsom anges i artikel 153 i EUF-fördraget får detta inte i väsentlig grad påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet och den finansiella jämvikten i dessa. Denna princip bör respekteras oberoende av systemets form eller materiella innehåll i medlemsstaten. Medlemsstaterna skulle inte hindras från att utöva sin rätt enligt fördragen att bibehålla eller införa mera långtgående skyddsåtgärder. I detta sammanhang måste särskild hänsyn tas till skillnaderna i organisationen av de nationella försäkringssystemen, arbetsmarknadsparternas deltagande samt finansieringen.

2. Utgångsläge och bakgrund till yttrandet

2.1

Efter de smärtsamma erfarenheterna av den ekonomiska och finansiella kris som bröt ut 2008 och den efterföljande instabiliteten växer nu ekonomin igen och arbetslösheten minskar. Den nuvarande återhämtningen på arbetsmarknaderna går dock inte lika snabbt för alla medlemsstater, regioner och befolkningsgrupper. EESK hänvisar i detta sammanhang till den gemensamma sysselsättningsrapporten för 2019 (8).

2.2

EESK delar rådets uppfattning att medlemsstaterna och EU bör ta itu med de sociala konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen och sträva efter att bygga ett inkluderande samhälle. Ojämlikhet och diskriminering bör motverkas. Tillgång och möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom och social utestängning bör minskas, framför allt genom säkerställande av väl fungerande arbetsmarknader och sociala trygghetssystem (9).

2.3

EU har i Europa 2020-strategin fastställt målet att antalet personer som riskerar fattigdom och social utestängning ska minska med 20 miljoner fram till 2020. Detta mål är långt ifrån uppnått. Visserligen har vi sedan 2012 (då nästan 25 % av EU:s totala befolkning riskerade fattigdom eller social utestängning) sett kontinuerliga förbättringar, men EU står fortfarande inför enorma utmaningar. År 2018 riskerade knappt 22 % av EU:s befolkning fattigdom eller social utestängning (10).

2.4

Arbetslöshetsförsäkringen utgör en central del av alla medlemsstaters sociala trygghetssystem. Den erbjuder ett skyddsnät för arbetstagare om de skulle förlora sitt arbete och skyddar mot fattigdom. Samtidigt är arbetslöshetsförmånerna automatiska stabilisatorer, eftersom inkomsterna och därmed konsumtionen inte faller så starkt vid en allmän ökning av arbetslösheten. Ändamålsenliga och tillräckliga arbetslöshetsförmåner ger dessutom arbetstagarna möjlighet att hitta arbete som motsvarar deras förväntningar och kvalifikationer eller att omskola sig inom ramen för en aktiv arbetsmarknadspolitik.

2.5

I vissa medlemsstater har det sociala skyddet under de senaste åren försämrats till följd av krispolitiken. Många människor anser att deras sociala intressen och krav i allt högre grad inte skyddas i EU. Med brexit bryts för första gången tendensen till större europeisk integration. Denna utveckling måste ses som en varningssignal. För att framtidssäkra EU och återfå människornas förtroende anser EESK att EU:s sociala dimension måste stärkas, vilket omfattar att man tar itu med andra aktuella utmaningar såsom klimatförändringar och digitalisering. För detta behövs det på grundval av en stabil och hållbar ekonomi för alla engagemang på alla nivåer, däribland från medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets aktörer (11).

2.6

Vid EU:s sociala toppmöte i Göteborg den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen högtidligt den europeiska pelaren för sociala rättigheter. För att förverkliga pelaren måste EU och medlemsstaterna vidta konkreta åtgärder för ett effektivt genomförande. Den nyvalda kommissionsordföranden Ursula von der Leyen tillkännager i de politiska riktlinjerna för kommissionen 2019–2024 en handlingsplan för ett fullständigt genomförande av pelaren. EESK vill med sitt förslag om mål för medlemsstaternas arbetslöshetsförmåner bidra till genomförandet av pelaren.

2.7

EESK hänvisar till princip 13 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (arbetslöshetsförmåner): Arbetslösa har rätt till lämpligt aktiveringsstöd från offentliga arbetsförmedlingar för att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden samt skäliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tid i enlighet med inbetalda avgifter och nationella kvalifikationsregler. Förmånerna får inte utgöra ett negativt incitament för snabb återgång till sysselsättning.

2.8

I detta sammanhang hänvisar kommittén också till princip 17 i pelaren, enligt vilken personer med funktionsnedsättning har rätt till inkomststöd som säkerställer ett värdigt liv och tjänster som hjälper dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället. När det gäller ersättningsperioden inom arbetslöshetsförsäkringen bör man beakta att det är betydligt svårare och kräver mer tid för personer med funktionsnedsättning att söka nytt arbete eller omskola sig.

2.9

Arbetslöshetsförsäkringen utgör en central del av alla medlemsstaters sociala trygghetssystem. De nationella bestämmelserna för arbetslöshetsförsäkringssystemen ser mycket olika ut, vad gäller såväl stödberättigande som belopp, ersättningsperiod och beräkningsmetod. EESK rekommenderar att man fastställer mål för arbetslöshetsförmåner inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Dessutom hänvisar kommittén till att det är nödvändigt att trygga grundläggande sociala förmåner på grundval av gemensamma regler på EU-nivå (12). EESK rekommenderar en löpande utvärdering av riktmärkningsprocessen. En rådsrekommendation skulle kunna ge upphov till och vägleda debatter och reformer i medlemsstaterna beträffande införandet av gemensamma miniminormer och möjliggöra samarbete mellan medlemsstaterna på detta område.

2.10

Om framstegen mot de önskade effekterna med tiden inte är tillräckliga, rekommenderar EESK ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen. Minimikraven får inte hindra medlemsstaterna från att fastställa ambitiösare standarder (se punkt 16 i ingressen till den europeiska pelaren för sociala rättigheter). Befintliga standarder i medlemsstaterna får inte sänkas. EESK rekommenderar att fastställa minimikraven för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem tillsammans med en lämplig tillämpning av en klausul om bevarande av skyddsnivån (förbud mot att sänka skyddsnivån med anledning av att miniminormer införts). På så sätt beaktas EU:s mål att förbättra levnads- och arbetsvillkoren mellan medlemsstaterna med sikte på uppåtgående konvergens (artikel 151 i EUF-fördraget).

2.11

När det gäller stödet till arbetslösa personer bör man göra åtskillnad mellan sociala trygghetsförmåner (försäkringsförmåner) och socialt bistånd. Försäkringsförmåner grundas vanligen på avgifter och förutsätter en viss tjänstgöringstid. När det gäller socialt bistånd handlar det om ett icke avgiftsfinansierat – utan skattefinansierat – försörjningsstöd till personer som inte kan försörja sig på egen hand, och det omfattas av behovsprövning. I detta yttrande på eget initiativ behandlar EESK sociala trygghetsförmåner.

2.12

Inom ramen för debatten om att fördjupa Ekonomiska och monetära unionen föreslår kommissionen att man ska inrätta en stabiliseringsfunktion för euroområdet (med möjlighet för medlemsstater utanför euroområdet att delta) som ska göra det möjligt att i framtiden reagera bättre på asymmetriska chocker. Som ett möjligt alternativ för en stabiliseringsfunktion nämner kommissionen inrättandet av ett europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring som en ”återförsäkringsfond” för de nationella arbetslöshetsförsäkringssystemen (13). Detta finanspolitiska förslag, som nu är mycket omdebatterat, bör tydligt särskiljas från detta yttrande på eget initiativ, som utgör ett socialpolitiskt förslag för att stärka EU:s sociala dimension.

2.13

EESK har nyligen förespråkat att man ska undersöka möjligheten att införa EU-omfattande minimistandarder för de nationella arbetslöshetssystemen, bl.a. så att alla arbetssökande skulle ha rätt att erhålla ekonomiskt stöd (14). Med detta yttrande fullgör nu kommittén detta uppdrag.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Enligt riktlinje 7 i 2018 års sysselsättningspolitiska riktlinjer (15) , som bibehålls för 2019 (16), bör medlemsstaterna sörja för att arbetslösa personer får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Med denna rekommendation beaktas den europeiska pelaren för sociala rättigheter i de sysselsättningspolitiska riktlinjerna.

3.2

Att minska antalet människor som lever i eller riskerar fattigdom och social utestängning är ett av de fem målen i Europa 2020-strategin och ett av de 17 målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. Även genom den sociala resultattavla som införts i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter övervakas tendenser och framsteg i medlemsstaterna när det gäller dem som lever i eller riskerar fattigdom eller social utestängning.

3.3

EESK hänvisar till kommissionens konstaterande att ersättningsperioden för arbetslöshetsförsäkringsförmåner har en direkt inverkan på de arbetslösas risk att drabbas av fattigdom. Medlemsstater med generösare arbetslöshetsförsäkringssystem och högre utgifter för en aktiv arbetsmarknadspolitik och aktiva arbetsmarknadsåtgärder lyckas bättre med att varaktigt få tillbaka arbetslösa på arbetsmarknaden (17). Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. Den längsta ersättningsperioden för arbetslöshetsförmåner varierar från 90 dagar i Ungern till en obegränsad tid i Belgien (18).

3.4

EESK anser att de sociala trygghetsförmånerna måste vara utformade så att en rimlig levnadsstandard är tryggad om en risk såsom arbetslöshet skulle inträffa. Storleken på arbetslöshetsförsäkringsförmånen, dvs. nettoersättningsnivån, måste därför vara lämpligt. Även här finns det stora skillnader inom EU. Nettoersättningsnivån för en lågavlönad arbetstagare med kort arbetshistorik (ett år) sträcker sig från under 20 % av de tidigare (netto)inkomsterna i Ungern till omkring 90 % i Luxemburg (19).

3.5

Antalet arbetslösa som erhåller arbetslöshetsförsäkringsförmåner i förhållande till det totala antalet arbetslösa uttrycks genom täckningsgraden. Täckningsgraden uttrycks i förhållande till en viss tids arbetslöshet (t.ex. andelen arbetslösa som uppbär förmåner efter ett års arbetslöshet). Även här råder stora skillnader mellan medlemsstaterna. I genomsnitt uppgår andelen korttidsarbetslösa (personer som varit arbetslösa i mindre än ett år) som får arbetslöshetsersättning till enbart en tredjedel av de arbetslösa. Tyskland har med ca 63 % den högsta täckningsgraden. I motsats till detta ligger täckningsgraden betydligt under 15 % i Malta, Kroatien, Polen, Rumänien och Bulgarien (20).

3.6

En låg täckningsgrad i en medlemsstat kan ha olika orsaker. En orsak är ungdomsarbetslöshet. Unga arbetslösa som inte lyckas komma in på arbetsmarknaden kan ofta inte förvärva rätt till förmåner eftersom de inte har fullgjort tillräckliga anställningsperioder. Arbetslösa ungdomar får därför ofta inga förmåner.

3.7

EESK betonar återigen att unga människors övergång från (skol)utbildning till arbetsmarknad är av avgörande betydelse. De måste ges största möjliga stöd för att sörja för en så snabb integration på arbetsmarknaden som möjligt.

3.8

Även arbetslöshetens längd påverkar täckningsgraden. Medan den genomsnittliga täckningsgraden för korttidsarbetslösa i EU uppgår till ungefär en tredjedel, är den lägre vid långtidsarbetslöshet, eftersom ersättningsperioden för arbetslöshetsförmåner är begränsad i de flesta medlemsstater. EESK rekommenderar att man fastställer ett mål för täckningsgraden för korttidsarbetslösa (personer som varit arbetslösa i mindre än ett år).

3.9

En annan orsak till en låg täckningsgrad är nya anställningsformer samt atypisk och osäker anställning, som gör det svårt att förvärva rätt till förmåner. Med hänvisning till den politiska överenskommelsen i rådet om en rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare efterlyser EESK en övergripande lösning angående erkännandet av socialförsäkringsrättigheter för personer som är verksamma i de nya anställningsformerna (21).

3.10

Enligt princip 1 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter har var och en rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att individen deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar på arbetsmarknaden. EESK förespråkar därför mål för fortbildning och aktivering, och upprepar sin åsikt att säkerställandet av att alla har rätt till livslångt lärande bör stå med på EU:s agenda (22).

3.11

EESK håller med kommissionen om att förbättrade standarder i medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem möjliggör bättre fungerande arbetsmarknader. Låga standarder innebär däremot inte nödvändigtvis lägre offentliga utgifter, eftersom arbetslösa som inte får några arbetslöshetsförsäkringsförmåner för det mesta får någon annan form av offentligt stöd (t.ex. arbetslöshetsunderstöd eller minimiinkomst). Såsom kommissionen anger är det rimligt att anta att merutgifterna för högre standarder i arbetslöshetsförsäkringen – tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik – inom relativt kort tid kommer att kompenseras genom ökad sysselsättning och högre skatteintäkter till följd av denna samt snabbare ekonomisk tillväxt (23).

4. Särskilda kommentarer

4.1

4.2

EESK rekommenderar därför att man fastställer mål för medlemsstaternas arbetslöshetsförmåner. Mål bör fastställas för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad. EESK rekommenderar också mål för fortbildning och aktivering.

4.3

EESK välkomnar uttryckligen kommissionens insatser för att bl.a. genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter i den europeiska planeringsterminen och driva på en riktmärkningsprocess för förmånerna från de nationella arbetslöshetsförsäkringarna (bl.a. genom den gemensamma sysselsättningsrapporten). Riktmärkning betraktas med rätta som ett viktigt verktyg för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Dessa insatser bör intensifieras och åtföljas av en permanent övervakningsprocess. Riktmärkningsprocessen för arbetslöshetsförmåner måste ha som mål att bidra till en uppåtgående social konvergens i EU och bättre fungerande arbetsmarknader.

4.4

EESK anser att de landsspecifika rekommendationerna bör innehålla konkreta mål för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad samt för fortbildning och aktivering. I detta sammanhang stöder kommittén kommissionens hållning att mer generösa förmåner måste gå hand i hand med en motsvarande aktivering av de arbetslösa.

4.5

Den inre marknadens framgång är till stor del beroende av arbetsmarknadernas och det sociala trygghetssystemets effektivitet och av de europeiska ekonomiernas förmåga att anpassa sig till chocker. På denna premiss utarbetades Europa 2020-strategin som en strategi för att omvandla EU till en smart och hållbar ekonomi för alla i syfte att uppnå hög sysselsättning och produktivitet samt en stark social sammanhållning (25). EESK påpekar att EU inte kommer att uppnå Europa 2020-målet att minska antalet personer som lever i eller riskerar fattigdom och social utestängning med 20 miljoner.

4.6

EESK anser att det efter Europaparlamentsvalet den 23–26 maj 2019 måste vara en brådskande uppgift för den nybildade kommissionen att föreslå åtgärder för bättre fungerande arbetsmarknader och en uppåtgående social konvergens i medlemsstaterna. Det behövs också en ny strategi för EU:s sociala dimension efter 2020.

4.7

Medlemsstaterna diskuterar för närvarande EU:s sociala dimension efter 2020. Där ställs bland annat frågan vilka centrala aspekter som bör definiera den framtida sociala dimensionen (26). EESK anser att bättre fungerande arbetsmarknader och bekämpning av fattigdom och social utestängning är centrala aspekter av EU:s sociala dimension efter 2020. Mål för medlemsstaternas arbetslöshetsförmåner skulle kunna ge ett viktigt bidrag till detta.

4.8

Sociala mål måste med tiden leda till social konvergens. Det är viktigt att människor upplever att rättigheter och principer såsom i den europeiska pelaren för sociala rättigheter inte bara finns på papperet utan också genomförs i praktiken och att deras levnadsvillkor stegvis förbättras.

4.9

Om målen inom ramen för den europeiska planeringsterminen inte skulle få tillräcklig verkan, rekommenderar EESK med hänsyn till EU:s sociala dimension efter 2020 ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå, ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EU:s planeringstermin – Faktablad – Arbetslöshetsförmåner – 2017.

(2) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(3) EUT C 62, 15.2.2019, s. 165.

(4) EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(5) EUT L 224, 5.9.2018, s. 4.

(6) EUT L 224, 5.9.2018, s. 4.

(7) EUT L 185, 11.7.2019, s. 44.

(8) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(9) EUT L 224, 5.9.2018, s. 4.

(10) Eurostat, 16.10.2019.

(11) EUT C 262, 25.7.2018, s. 1.

(12) EUT C 13, 15.1.2016, s. 40.

(13) COM(2017) 822 final, 6.12.2017.

(14) EUT C 129, 11.4.2018, s. 7.

(15) EUT L 224, 5.9.2018, s. 4.

(16) EUT L 185, 11.7.2019, s. 44.

(17) EU:s planeringstermin – Faktablad – Arbetslöshetsförmåner – 2017.

(18) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(19) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(20) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(21) EUT C 129, 11.4.2018, s. 7.

(22) EUT C 237, 6.7.2018, s. 8 och EESK-yttrandena EUT C 14, 15.1.2020, s. 1 och EUT C 14, 15.1.2020, s. 46.

(23) EU:s planeringstermin – Faktablad – Arbetslöshetsförmåner – 2017.

(24) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(25) COM(2018) 761 final, 21.11.2018, rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 7619 20 INIT, 19, 15.3.2019.

(26) Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), ST 6622 2019 INIT, 27.2.2019.

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 59.3 i arbetsordningen):

1. Punkt 1.12

Ändra enligt följande:

EESK rekommenderar att resultaten av riktmärkningsprocessen noggrant övervakas och utvärderas. Om framstegen mot de önskade effekterna inte är tillräckliga, bör ett rättsligt bindande instrument en bindande rättslig ram införas övervägas för att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att modernisera arbetslöshetsförsäkringssystemen. Utöver en rådsrekommendation som vägledning för medlemsstaterna rekommenderar EESK att man överväger en bindande rättslig ram ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet Denna rättsliga ram bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå , ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

Resultat av omröstningen:

För:	64
Emot:	119
Nedlagda röster:	19

2. Punkt 2.10

Om framstegen mot de önskade effekterna, med tiden och efter noggrann övervakning och utvärdering av resultaten, inte är tillräckliga, rekommenderar EESK att man överväger ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget en bindande rättslig ram för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet Denna rättsliga ram bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå , ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen. Minimikraven får inte hindra medlemsstaterna från att fastställa ambitiösare standarder (se punkt 16 i ingressen till den europeiska pelaren för sociala rättigheter). Befintliga standarder i medlemsstaterna får inte sänkas. EESK rekommenderar att fastställa minimikraven för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem tillsammans med en lämplig tillämpning av en klausul om bevarande av skyddsnivån (förbud mot att sänka skyddsnivån med anledning av att miniminormer införts). På så sätt beaktas EU:s mål att förbättra levnads- och arbetsvillkoren mellan medlemsstaterna med sikte på uppåtgående konvergens (artikel 151 i EUF-fördraget).

Resultat av omröstningen:

För:	63
Emot:	122
Nedlagda röster:	18

3. Punkt 4.9

Om mål inom ramen för den europeiska planeringsterminen, efter noggrann övervakning och utvärdering, inte skulle få tillräcklig verkan, rekommenderar EESK att man med hänsyn till EU:s sociala dimension efter 2020 överväger en ett direktiv i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget bindande rättslig ram för att fastställa rättsligt bindande miniminormer för medlemsstaternas arbetslöshetsförsäkringssystem. Direktivet Denna rättsliga ram bör omfatta krav på EU-omfattande miniminormer för nettoersättningsnivå , ersättningsperiod och täckningsgrad i fråga om arbetslöshetsförmåner. EESK förespråkar också EU-omfattande miniminormer för fortbildning och aktivering inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

Resultat av omröstningen:

För:	63
Emot:	122
Nedlagda röster:	21

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/41

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utformningen av EU:s agenda för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030: ett bidrag från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/06)

Föredragande:

Ioannis VARDAKASTANIS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	15.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	178/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppmanar kommissionen att ta stor hänsyn till följande rekommendationer och slutsatser vid utarbetandet av agendan för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030 (nedan kallad ”agendan”), att i större utsträckning genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad ”konventionen”) och att fullgöra sina åtaganden enligt Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, där funktionsnedsättning nämns elva gånger. EESK rekommenderar i synnerhet följande:

1.2

Att det ska finnas kontaktpunkter för funktionsnedsättningsfrågor vid kommissionens samtliga generaldirektorat och byråer, liksom vid alla EU-institutioner, att den främsta kontaktpunkten ska finnas inom kommissionens generalsekretariat, mot bakgrund av funktionsnedsättningsfrågornas övergripande karaktär, samt att en kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (som består av dessa kontaktpunkter) övervakar genomförandet av agendan. Eftersom det nu kommer att finnas en kommissionsledamot med ansvar för jämlikhet är det även mycket viktigt att en kontaktpunkt finns vid GD Rättsliga frågor.

1.3

Att en interinstitutionell mekanism inrättas mellan kommissionen, parlamentet och rådet (1), och att deras ordförande sammanträder i början av varje mandatperiod. EESK efterlyser även att en arbetsgrupp för funktionsnedsättningsfrågor inrättas i rådet för att underlätta detta.

1.4

Att EU:s institutioner tillgängliggör alla medel och personalresurser och allt ekonomiskt stöd som krävs för EU:s övervakningsram för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för att säkerställa att den kan utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med artikel 33.2 i konventionen.

1.5

Att det inrättas ett europeiskt organ för frågor som rör tillgänglighet som ska övervaka genomförandet av EU:s tillgänglighetslagstiftning.

1.6

Att kommissionen ser över de befogenheter som delas med medlemsstaterna och som härrör från konventionen och unionsrätten i syfte att fastställa var EU kan arbeta tillsammans med medlemsstaterna för genomförandet. Detta bör göras genom att en befogenhetsförklaring tas fram, genom vilken förklaringen om exklusiva EU-befogenheter revideras och det fakultativa protokollet till konventionen ingås.

1.7

Att kommissionen integrerar principerna i den sociala pelaren i agendan, med särskilda förslag för genomförandet av princip 17 om inkludering av personer med funktionsnedsättning.

1.8

Att konkreta åtgärder vidtas för att genomföra agendan. Följande är de mest brådskande åtgärder som bör vidtas: antagande av lagstiftning som bekämpar alla former av diskriminering på grund av funktionsnedsättning (2), ett direktiv som harmoniserar erkännandet av bedömning av funktionsnedsättning i hela EU för att underlätta rörelsefriheten för personer med funktionsnedsättning, åtgärder som garanterar rätten till politiskt deltagande på EU-nivå för personer med funktionsnedsättning och vägledning till medlemsstaterna för att säkerställa detsamma på nationell nivå, bindande lagstiftning som harmoniserar tillgänglighetsstandarder för bebyggd miljö, åtgärder som harmoniserar minimistandarder för skälig anpassning på arbetsplatsen och fastställer riktlinjer för minimistandarder för nivån på förmånerna till personer med funktionsnedsättning och för tillhandahållande av tjänster, däribland stöd till självständigt boende och, när så är möjligt, tillhandahållande av personlig assistans i medlemsstaterna.

1.9

Att frågor som rör jämlik behandling av personer med funktionsnedsättning integreras i all EU-politik för ekonomiska och sociala frågor samt miljöfrågor, särskilt jämställdhetsstrategin, ungdomsgarantin, den gröna nya given, barngarantin och den kommande grönboken om åldrande.

1.10

1.11

Att EU:s budget stöder personer med funktionsnedsättning på ett bättre sätt genom att investera i forskning om utvecklingen av nya tekniska hjälpmedel, avsätta medel till att öka tillgängligheten inom programmen inom Erasmus+ för att öka deltagandet av personer med funktionsnedsättning, finansiera övergången från institutionsbaserad omsorg till familje- och samhällsbaserad vård och självständigt boende, i kombination med starka övervaknings- och utvärderingsmekanismer på medlemsstatsnivå, samt investera EU-medel strategiskt för att genomföra konventionen i medlemsstaterna, i synnerhet på områden där EU inte har fullständiga befogenheter.

1.12

Att agendan spelar en roll i främjandet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i EU:s yttre åtgärder.

1.13

Att det är centralt för agendan att förbättra insamlingen och offentliggörandet av data om personer med funktionsnedsättning inom ramen för Eurostats arbete.

1.14

Att agendan inbegriper tydliga och konkreta riktmärken och mätbara indikatorer, i synnerhet för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, ungdomar och äldre personer med funktionsnedsättning samt flyktingar och migranter och hbti-personer med funktionsnedsättning.

1.15

Att kommissionen sätter tryck på medlemsstaterna, genom den europeiska planeringsterminen, för att de ska utarbeta sina egna nationella strategier för funktionsnedsättning för att främja integrering av jämlik behandling av personer med funktionsnedsättning, och ta upp genomförandet av konventionen i de nationella reformprogrammen.

1.16

Att agendan inbegriper ökad medvetenhet om rättigheter för personer med funktionsnedsättning enligt konventionen.

1.17

Att det tas absolut hänsyn till rättigheter för personer med funktionsnedsättning och genomförandet av konventionen, i fullt samråd med och med deltagande av organisationer för personer med funktionsnedsättning, när social dialog äger rum på EU-nivå och nationell nivå och kollektivavtal förhandlas av arbetsmarknadens parter.

1.18

Att organisationer för personer med funktionsnedsättning och organisationer i det civila samhället deltar fullt ut och aktivt i avfattandet, genomförandet och styrningen av agendan.

2. Inledning

2.1

Eftersom agendan är en strategi som kommer att utarbetas och genomföras i ett sammanhang där EU och samtliga medlemsstater har undertecknat och ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning understryker EESK att den bör fungera som ett sätt att ta itu med hela tillämpningsområdet för konventionen.

2.2

Till skillnad från den nuvarande handikappstrategin bör agendan 2020–2030 även beakta den oskiljbara korrelationen mellan skyldigheter enligt konventionen och åtagandet gentemot målen för hållbar utveckling och pelaren för sociala rättigheter. EESK föreslår därför att agendan ges namnet ”EU-agendan för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030”.

2.3

Mot bakgrund av granskningen av EU, som utfördes av kommittén för konventionen 2015, påpekar EESK att agendan även måste konstrueras kring de avslutande iakttagelserna och rekommendationerna.

2.4

Den nya agendan bör baseras på en gränsöverskridande, omfattande översyn av all EU-lagstiftning och EU-politik, och vara samstämmig med andra EU-initiativ och EU-strategier i syfte att säkerställa fullständig harmonisering med konventionen. Den måste även spegla den människorättsliga strategin för funktionsnedsättning och integrera den senaste utvecklingen på områdena sociala och digitala rättigheter.

2.5

Med beaktande av sårbarheten hos vissa grupper av personer med funktionsnedsättning bör alla delar av agendan särskilt uppmärksamma kvinnor, barn, unga och äldre med funktionsnedsättning, flyktingar och migranter med funktionsnedsättning, hbti-personer med funktionsnedsättning samt hemlösa personer med funktionsnedsättning.

3. Principerna inom EU-agendan för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

3.1

I enlighet med de allmänna principerna i artikel 3 i konventionen anser EESK att agendan bör integrera funktionsnedsättningsfrågor i all EU-politik och all EU-lagstiftning som påverkar livet för personer med funktionsnedsättning. Den måste upprätthålla principerna om icke-diskriminering, tillgänglighet, deltagande och inkludering, lika möjligheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för inneboende värde och individuellt självbestämmande, accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten samt erkännande av den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos personer med funktionsnedsättning och av deras rätt att bevara sin identitet.

4. Tillämpningsområdet för EU-agendan för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

4.1 Bekämpning av diskriminering och ojämlikheter (3)

4.1.1

Hälften av alla EU-medborgare anser att det förekommer omfattande diskriminering på grund av funktionsnedsättning i EU, och andelen ökar (4). EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.1.2

Att EU:s institutioner vidtar åtgärder för antagandet av ett övergripande direktiv om icke-diskriminering (på grund av funktionsnedsättning) som skyddar personer med funktionsnedsättning mot diskriminering på alla områden i livet. Direktivet måste erkänna att nekandet av skälig anpassning på något område i livet är en form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning, och även erkänna andra former av diskriminering, t.ex. diskriminering på grund av anknytning, diskriminering på flera grunder och intersektionell diskriminering.

4.1.3

Att EU:s institutioner påskyndar antagandet av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) samt konkreta åtgärder för att förebygga, bekämpa och bestraffa könsrelaterat våld.

4.1.3.1

Att alla EU-institutioner säkerställer tillgänglighet i sina roller som offentliga arbetsgivare, exempelvis genom att säkerställa att interna och externa webbplatser är tillgängliga samt personalpolitik och personalförfaranden som ökar antalet anställda med funktionsnedsättning och delaktigheten vid Europaskolorna.

4.1.3.2

Att EU:s institutioner säkerställer åtgärder för att avhjälpa bristen på lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning med hjälp av EU-medel. Större uppmärksamhet bör ägnas åt dem som upplever diskriminering på flera grunder eller intersektionell diskriminering på grund av nationalitet, ålder, ras eller etnicitet, kön, religion eller övertygelse, könsidentitet och sexuell läggning.

4.1.3.3

Att artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (5) om gemensamma bestämmelser 2014–2020 införlivas i den nya föreslagna förordningen om gemensamma bestämmelser 2021–2027, i enlighet med EESK:s tidigare rekommendationer, och att denna princip infogas direkt i huvudtexten i den föreslagna Eruf-förordningen. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör även inbegripas som en förutsättning för att program ska få åtnjuta EU-medel.

4.1.3.4

Att EU:s institutioner integrerar frågor rörande jämlik behandling av personer med funktionsnedsättning i all EU-politik för ekonomiska och sociala frågor samt miljöfrågor, nämligen jämställdhetsstrategin, ungdomsgarantin, den gröna nya given, barngarantin och den kommande grönboken om åldrande.

4.1.3.5

Att kommissionen främjar överensstämmelse mellan medlemsstaternas lagstiftning om rättskapacitet och konventionen (6) och underlättar utbyte av expertis mellan medlemsstaterna.

4.2 Säkerställande av fullständigt deltagande och fri rörlighet

4.2.1

Personer med funktionsnedsättning hindras fortfarande från att utöva rätten till fri rörlighet i EU på grund av avsaknaden av harmoniserat erkännande av bedömning av funktionsnedsättning, och oförmågan att överföra rätten till stödtjänster och förmåner vid flytt till en annan medlemsstat. Fortsatt institutionalisering, brist på investeringar i samhällsbaserade tjänster och allmänna tjänsters generella otillgänglighet utgör också ett hinder för delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.2.2

Att kommissionen föreslår ett direktiv som harmoniserar erkännandet av bedömning av funktionsnedsättning för personer som flyttar mellan medlemsstater. I och med ett sådant direktiv måste EU:s institutioner upprätthålla rätten till rörelsefrihet för personer med funktionsnedsättning genom att säkerställa att sociala förmåner kan överföras, antingen genom att de fortsatt tillhandahålls av ursprungsmedlemsstaten, genom att de tillhandahålls av den nya medlemsstat där personen är bosatt eller genom en gradvis överföring mellan de två medlemsstaterna. Likvärdiga rättigheter och berättigande till tjänster måste säkerställas för personer med funktionsnedsättning som flyttar till en annan medlemsstat. Detta måste göras på ett samordnat sätt som underlättar en smidig och snabb överförbarhet för dessa förmåner (7), inbegripet personlig assistans.

4.2.2.1

Att EU:s institutioner säkerställer att EU-medel aldrig används för att främja institutionalisering av personer med funktionsnedsättning (8) och att de aktivt investeras i samhälls- och familjebaserade tjänster. Det är mycket viktigt att unga människor som deltar i den europeiska solidaritetskåren inte tilldelas platser inom institutionsvård som upprätthåller segregering. Investeringar bör även gå till utbildning av personal som för närvarande arbetar inom institutioner för att erbjuda samhällsbaserad vård som är förenlig med konventionen och som tas fram tillsammans med personer med funktionsnedsättning. Kommissionen bör även öka medvetenheten om den skada som åsamkas personer med funktionsnedsättning av omvårdnadsinstitutioner, för att ge medlemsstaterna incitament att övergå till samhällsbaserade alternativ.

4.2.2.2

Att EU:s institutioner prioriterar tillgången till kultur och fritid genom utnyttjande av EU-medel, nämligen genom att främja och formalisera användningen av EU-intyget om funktionsnedsättning i alla medlemsstater, med stöd av finansiering från EU.

4.2.2.3

Att EU:s institutioner säkerställer tillhandahållandet av teckenspråk, blindskrift och lättläst text, när så efterfrågas, inom ramen för dialogen med medborgarna.

4.2.2.4

Att EU:s institutioner genomför politiska initiativ för att undanröja alla hinder som står i vägen för politiskt deltagande för personer med funktionsnedsättning och berövar dem rätten att rösta och ställa upp i val, i synnerhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykiska problem som drabbas av särskild diskriminering. Kommissionen måste även säkerställa full tillgänglighet i valprocessen. För detta ändamål bör kommissionen främja att alla medlemsstater säkerställer politiskt deltagande för sina medborgare med funktionsnedsättning i sina nationella, regionala och lokala valprocesser.

4.2.2.5

Att EU:s institutioner vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att alla personer med funktionsnedsättning kan utöva alla de rättigheter som är förankrade i EU:s fördrag och lagstiftning, uppmuntrar till icke tvingande åtgärder och beslutsfattande med stöd för personer med funktionsnedsättning, och säkerställer frihet och säkerhet för alla personer med funktionsnedsättning.

4.2.2.6

Att EU:s institutioner främjar ett strukturellt deltagande av personer med funktionsnedsättning och organisationer för personer med funktionsnedsättning, däribland de som arbetar för barn med funktionsnedsättning, i alla beslutsprocesser, både nationellt och på EU-nivå, samt finansierar kapacitetsuppbyggnad inom organisationer för personer med funktionsnedsättning. Kommissionen och andra EU-organ bör även säkerställa att personer med funktionsnedsättning enkelt kan delta i offentliga samråd.

4.3 Att åstadkomma tillträde i alla miljöer

4.3.1

Otillgängliga offentliga utrymmen, byggnader, transporter och teknikformer hindrar fortfarande alltför många personer med funktionsnedsättning från att kunna ha en aktiv roll i samhället och äventyrar deras säkerhet. EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.3.1.1

Att kommissionen vidtar konkreta åtgärder för att skapa ett europeiskt organ för frågor som rör tillgänglighet, liknande det amerikanska organet för frågor som rör tillgänglighet, i syfte att övervaka genomförandet av EU:s tillgänglighetslagstiftning, och underlätta utarbetandet av standarder och riktlinjer för tillgänglighet, utbyte av bästa praxis och meningsfullt deltagande av representativa organisationer för personer med funktionsnedsättning på tillgänglighetsområdet.

4.3.2

Att EU:s institutioner själva strävar efter högsta tillgänglighetsstandard inom fysisk infrastruktur och tjänster och i digitalt hänseende, och säkerställer full tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning på EU-förvaltningens samtliga webbplatser och kontaktformulär.

4.3.2.1

Att EU:s institutioner genom lagstiftning och andra åtgärder (till exempel standardisering) åtgärdar de brister som lämnats kvar av den europeiska rättsakten om tillgänglighet i syfte att harmonisera minimistandarder för tillgänglighet för alla aspekter av den bebyggda miljön (9), både i städer och i landsbygdsområden, och att de inte förbiser bestämmelser som rör personer med intellektuell och/eller psykosocial funktionsnedsättning.

4.3.2.2

Att kommissionen ser över, utökar och stärker passagerarrättigheterna för personer med funktionsnedsättning, exempelvis genom att offentliggöra ett nytt lagstiftningsförslag om multimodal transport, se över Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 (10) om flygpassagerares rättigheter för personer med funktionsnedsättning och undanröja, harmonisera och utförligt definiera fallen av ”nekad ombordstigning” och förbättra andra befintliga förordningar.

4.3.2.3

Att EU:s institutioner tydligt tar ställning när det gäller att avskaffa de erfordrade föranmälningsperioderna för assistans vid tågresor i EU:s nya förordning om tågresenärers rättigheter.

4.3.2.4

Att kommissionen ytterligare förbättrar tillgängligheten till järnväg för personer med funktionsnedsättning (11) genom att säkerställa att medlemsstaterna garanterar att alla järnvägsperronger är tillgängliga och underlättar tillträdet till järnvägsvagnar, inte enbart när det gäller nybyggda sådana, utan även när det gäller anpassning av befintlig infrastruktur.

4.3.2.5

Att kommissionen erbjuder vägledning för medlemsstaterna om hur de kan genomföra EU:s direktiv om gemensamma minimistandarder för processuella rättigheter för brottsoffer eller personer som misstänks eller anklagas för brott med avseende på funktionsnedsättning (12), däribland utbildning om rättigheter för personer med funktionsnedsättning riktad till personer som är inblandade i tillgång till rättslig prövning. Organisationer för personer med funktionsnedsättning bör betraktas som samarbetspartner och ha särskild status som legitimerar dem i domstolarna.

4.3.2.6

Att kommissionen säkerställer att tillhandahållande av tillgänglighet är ett kriterium för berättigande till EU-stöd (13).

4.3.2.7

Att kommissionen investerar i forskning för utveckling av nya tekniska hjälpmedel och enheter för personer med funktionsnedsättning.

4.3.2.8

Att tillgänglighet betraktas som att det går hand i hand med hållbarhet, t.ex. inom bygg- och transportbranschen, samt som en förutsättning för att uppnå ett grönare Europa för alla.

4.3.2.9

Att kommissionen stöder medlemsstaterna i att förbättra tillgängligheten i ny och befintlig bebyggd miljö, i synnerhet bostäder, och i att förbättra utbildning om assistans för tillgänglighet för personal inom alla transportnät.

4.3.2.10

Att medlemsstaterna får stöd av kommissionen i syfte att säkerställa att personer med funktionsnedsättning ges tillträde till, och stöd att ha råd med, hjälpmedel, tekniska hjälpmedel och tjänster, oavsett i vilket EU-land dessa erbjuds.

4.3.2.11

Att kommissionen stöder medlemsstaterna i att garantera att offentlig upphandling säkerställer tillträde för personer med funktionsnedsättning i egenskap av medborgare, mottagare och offentliganställda.

4.3.2.12

Att kommissionen förser medlemsstaterna med nödvändigt stöd till införlivande av direktivet om webbtillgänglighet på ett korrekt sätt och inom utsatt tid.

4.4 Främjande av sysselsättning och yrkesutbildning av god kvalitet

4.4.1

Sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning förblir oproportionerligt låg jämfört med den bland personer utan funktionsnedsättning, och ligger på 48,1 % jämfört med 73,9 %. Sysselsättningen bland kvinnor med funktionsnedsättning är markant lägre (14). EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.4.2

Att kommissionen föreslår åtgärder som harmoniserar kraven inom EU på vad arbetsgivare är skyldiga att erbjuda, och i sin tur vilket stöd regeringar måste erbjuda sina arbetsgivare, i syfte att tillhandahålla skälig anpassning för arbetstagare med funktionsnedsättning (15).

4.4.3

Att EU:s institutioner blir förebilder när det gäller att sysselsätta personer med funktionsnedsättning genom att öka andelen anställda med funktionsnedsättning inom institutionerna och i EU-förvaltningen.

4.4.3.1

Att kommissionen studerar effektiviteten hos de kvotsystem som många medlemsstater använder för att främja anställning av personer med funktionsnedsättning i syfte att främja bästa praxis och potentiellt införa ett sådant system för EU-förvaltningen.

4.4.3.2

Att EU:s institutioner vidtar åtgärder för att investera EU-medel i initiativ för utbildning och anställning av samt rörlighet i arbetssyfte för personer med funktionsnedsättning, inbegripet stöd för socialt företagande och företag inom den sociala ekonomin som främjar alla typer av inkluderande sysselsättning i enlighet med konventionen, med särskilt fokus på unga människor, kvinnor, migranter och flyktingar samt äldre arbetstagare med funktionsnedsättning (16). Tonvikten bör läggas på att stödja personer med funktionsnedsättning att utöva ett val när det gäller deras yrkesområde och det bör även investeras i yrkesinriktad rehabilitering, behållande av anställning, karriärutveckling och politik för återgång i arbete, med tonvikt på kompetensutveckling för framväxande yrken.

4.4.3.3

Att EU:s institutioner och medlemsstater kommer överens om en garanti för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i likhet med ungdomsgarantin, för att se till att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sysselsättning, praktikplatser, arbetsförmedling och vidareutbildning. Ett sysselsättningsinitiativ för personer med funktionsnedsättning bör avsätta finansiella resurser för att stödja detta mål.

4.4.3.4

Att kommissionen ger medlemsstaterna nödvändigt stöd för att säkerställa att Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 (17) om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare genomförs till fullo och ger föräldrar till personer med funktionsnedsättning tillgång till adekvat ledighet och flexibla arbetsformer, och att kommissionen verkar för att personer med funktionsnedsättning själva ska ha rätt till samma flexibilitet.

4.4.3.5

Att den europeiska planeringsterminen och lagstiftning används som verktyg för att säkerställa att arbetstagare med funktionsnedsättning får en lämplig/överenskommen lön på samma nivå som anställda utan funktionsnedsättning, och aldrig lägre än minimilön. Kommissionen bör använda EU-medel för att se över god praxis och sysselsättningslagstiftning om återintegrering och rehabilitering av arbetstagare efter lång sjukledighet och arbetstagare som kan ha förvärvat en funktionsnedsättning.

4.4.3.6

Att kommissionen stöder medlemsstaterna i att minska risken vid övergången till arbetsmarknaden genom att erbjuda mer flexibla förmåns- och understödssystem till personer med funktionsnedsättning för att undvika att skyddsnät mot fattigdom går förlorade och för att ge incitament till anställning.

4.4.3.7

Att kommissionen utövar påtryckningar på medlemsstaterna för att de bättre ska bistå arbetsgivare vid anskaffning av information om – och finansiering av – tekniska hjälpmedel, när de gör arbetsplatser mer tillgängliga och gör arbetstiderna mer flexibla i förhållande till den enskildes behov. Kommissionen bör i synnerhet stödja forskning för att ta fram en nyttokalkyl för arbetsplatser som är inkluderande för personer med funktionsnedsättning.

4.4.3.8

Att kommissionen förser medlemsstaterna med nödvändigt stöd för att säkerställa att rådets direktiv 2000/78/EG (18), som förbjuder diskriminering i arbetslivet, genomförs fullt ut. Kommissionen och medlemsstaterna bör även gå vidare med antagandet av förslaget till övergripande direktiv om icke-diskriminering vid tillgång till varor och tjänster, eftersom diskriminering på detta område kan ge upphov till diskriminering på arbetsmarknaden.

4.4.3.9

Att kommissionen stöder medlemsstaterna vid integrering av politik för företagens sociala ansvar och för funktionsnedsättning i syfte att integrera funktionsnedsättningsfrågor i företagens sysselsättningspolitik. Kommissionen bör även stödja medlemsstaterna i att främja aspekter rörande funktionsnedsättning och tillgänglighet i den icke-finansiella information som företag tillhandahåller.

4.4.3.10

Att kommissionen stöder rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i hela EU så att de kan utöva sina arbetstagar- och fackföreningsrättigheter på samma sätt som andra. Detta bör göras i samarbete med arbetsmarknadsparterna. I synnerhet bör den europeiska processen när det gäller mångfaldsstadgor ha starkare fokus på att främja funktionsvarierade arbetsstyrkor.

4.4.3.11

Att arbetsmarknadens parter, när de deltar i den sociala dialogen på EU-nivå och när de tecknar kollektivavtal, beaktar genomförandet av konventionen och rättigheterna för arbetstagare och anställda med funktionsnedsättning, i samråd med organisationer på EU-nivå för personer med funktionsnedsättning.

4.5 Tillhandahållande av inkluderande utbildning och livslångt lärande av god kvalitet

4.5.1

Det är fortfarande svårt för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till allmän utbildning, vilket ofta leder till segregerade utbildningsmiljöer. Det är i genomsnitt 13 % mer sannolikt att personer med funktionsnedsättning i EU har högst grundskoleutbildning jämfört med sina likar utan funktionsnedsättning, och det är 14 % mer sannolikt att de inte går vidare till högre utbildning (19). EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.5.2

Att EU:s institutioner investerar EU-medel i inkluderande lärandemiljöer, insatser i barndomen, program för livslångt lärande och utbildningsprogram i syfte att bistå vid övergången från utbildning till anställning för personer med funktionsnedsättning. Rörligheten i yrkeslivet för personer med funktionsnedsättning bör också främjas.

4.5.2.1

Att EU:s institutioner vidtar specifika åtgärder för att säkerställa delaktighet för barn och unga med funktionsnedsättning i sitt eget system med Europaskolor för barn till EU-anställda.

4.5.2.2

Att kommissionen vidtar konkreta åtgärder för att öka deltagandet av personer med funktionsnedsättning inom högre utbildning genom att tillhandahålla bistånd för stödbehov och kostnader vid studier eller utbildning.

4.5.2.3

Att kommissionen vidtar åtgärder för att öka tillträdet till program inom ramen för Erasmus+ och öka deltagandet av personer med funktionsnedsättning genom att tillhandahålla bistånd för stödbehov och kostnader vid studier eller utbildning utomlands.

4.5.2.4

Att kommissionen förser medlemsstaterna med det stöd som krävs för att utbilda personal i vanliga skolor och stödja utbildning av elevassistenter som är specialiserade på funktionsnedsättning i syfte att främja delaktighet för barn med funktionsnedsättning i vanliga skolor. Utbildningen bör även ha fokus på hur tekniska hjälpmedel kan användas för att integrera elever med funktionsnedsättning på ett bättre sätt. Uppmärksamhet bör även ägnas åt att skapa bra arbetsförhållanden i klassrummet och åt att minska storleken på klasserna.

4.6 Bekämpning av osäkra anställningar, fattigdom och social utestängning

4.6.1

Personer med funktionsnedsättning i EU löper i genomsnitt 9 % större risk att utsättas för fattigdom och social utestängning än sina likar utan funktionsnedsättning (20). EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.6.1.1

Att EU:s institutioner säkerställer att den nya agendan inbegriper specifika åtgärder för att främja ett inkluderande socialt trygghetssystem och att kommissionen fastställer riktlinjer för medlemsstaterna avseende ett socialt grundskydd för personer med funktionsnedsättning och anhörigvårdare som skulle garantera dem en rimlig levnadsstandard (21). Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att personer med funktionsnedsättning, i synnerhet personer som har förvärvat en funktionsnedsättning under sin karriär och vilkas avgiftsperioder för pensionsförsäkring är kortare, omfattas av lämpliga arrangemang för socialt skydd före och efter pensionsåldern.

4.6.1.2

Att kommissionen tillhandahåller vägledning om reformer som rör förmåner till stöd för den extra kostnaden för funktionsnedsättningsrelaterade apparater, tekniska hjälpmedel, boende, transporter etc. Kommissionen bör sätta press på medlemsstaterna att vara mer flexibla, låta personer med funktionsnedsättning behålla förmåner när de kommer ut på arbetsmarknaden, balansera oproportionerliga utgifter, minska risken för fattigdom bland förvärvsarbetande och ge incitament för anställning.

4.6.1.3

Att kommissionen tillhandahåller vägledning till medlemsstaterna om bedömningsförfaranden för funktionsnedsättning för att säkerställa att personer med sällsynta sjukdomar eller flerfunktionsnedsättningar inte åsidosätts. Kommissionen måste även bestämt avråda medlemsstaterna, genom den europeiska planeringsterminen, från att minska förmånerna till sina medborgare med funktionsnedsättning och på så vis öka risken för fattigdom och social utestängning. Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att se över hur rättvisa deras förmåner till personer med funktionsnedsättning är under hela livet för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning som blir äldre och äldre personer som förvärvar en funktionsnedsättning inte förlorar tillgången till stödrätter.

4.6.1.4

Att den sociala resultattavlan anpassas så att den integrerar mått som särskilt avser personer med funktionsnedsättning i syfte att komplettera de ökande kopplingarna mellan den europeiska planeringsterminen och pelaren för sociala rättigheter.

4.6.1.5

Att kommissionen förser medlemsstaterna med det stöd som krävs för att på ett korrekt sätt genomföra rådets rekommendation om social trygghet för atypiska anställningsavtal och för att säkerställa att ingen person med funktionsnedsättning, i arbete eller ej, nekas sin rätt till lämplig sjukförsäkring och andra förmåner.

4.6.1.6

Att kommissionen stöder medlemsstaterna i att främja tillgång till hälso- och sjukvård för personer med funktionsnedsättning på lika grunder som andra (22).

4.6.2

Att kommissionen säkerställer att tidigare, nuvarande och framtida anställda personer med funktionsnedsättning inom EU-förvaltningen, eller försörjningsberoende familjemedlemmar som påverkas av en funktionsnedsättning, åtnjuter en omfattande sjukförsäkring som kan förse dem med bästa möjliga hälso- och sjukvård och livskvalitet.

4.7 Att göra EU till en global ledare, bortom dess gränser, när det gäller att se till att ingen hamnar på efterkälken

4.7.1

EU är världens största givare av utvecklingsbistånd. EU och medlemsstaterna bör, i egenskap av parter i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i sina yttre åtgärder. EESK uppmanar därför eftertryckligen till följande:

4.7.2

Att EU:s institutioner vidtar åtgärder för att säkerställa att alla EU-finansierade åtgärder i tredjeländer efterlever de allmänna principerna i konventionen, som beskrivs i punkt 3.1.

4.7.2.1

Att EU:s institutioner vidtar åtgärder för att säkerställa att kandidatländer och potentiella kandidatländer för EU-anslutning lämnar bevis på att de säkerställer rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på samma nivå som EU:s medlemsstater. Kommissionen bör även garantera att de finansiella instrumenten för stöd inför anslutningen används för att förbättra deras situation.

4.7.2.2

Att kommissionen ökar medvetenheten om konventionen och de behov som personer med funktionsnedsättning har, inbegripet tillgänglighet, på området för katastrofhjälp och humanitärt bistånd samt medvetenhet om funktionsnedsättningsfrågor i EU:s delegationer.

4.7.2.3

Att EU:s institutioner säkerställer en tydlig uppföljning av EU:s samförstånd om utveckling och stöder inkluderandet av funktionsnedsättningsmarkörerna från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd i EU:s samarbetsprogram, projekt och verksamheter runtom i världen.

4.7.2.4

Att EU:s institutioner säkerställer att rättigheter upprätthålls och att tillräckligt och lämpligt stöd ges till personer med funktionsnedsättning som kommer till EU som asylsökande eller flyktingar, eller i fråga om att erbjuda stöd till personer som har drabbats av funktionsnedsättning medan de flydde sitt land.

4.7.2.5

Att kommissionen bistår medlemsstaterna när det gäller att hantera funktionsnedsättningsfrågor i dialoger med tredjeländer. Kommissionen bör även arbeta för att främja samtycke och åtaganden rörande funktionsnedsättningsfrågor i internationella forum (FN, Europarådet, OECD).

4.7.2.6

Att kommissionen att mot bakgrund av brexit stöder medlemsstaterna i att säkerställa att medborgare från EU som för närvarande bor i Förenade kungariket, och vice versa, fortsätter att få det stöd som för närvarande ges av deras ursprungsland.

5. Styrning, genomförande och övervakning

5.1

Med beaktande av de avslutande iakttagelserna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till EU rekommenderar EESK starkt att kontaktpunkter för funktionsnedsättningsfrågor utses i EU:s alla institutioner, byråer och organ, nämligen Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska regionkommittén etc., samt i sådana byråer som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet. Kontaktpunkter bör även inrättas inom i alla kommissionens generaldirektorat. Eftersom funktionsnedsättningsfrågor är övergripande till sin karaktär bör den centrala kontaktpunkten ligga under kommissionens generalsekreterare. Detta kommer att vara nödvändigt för att övervaka EU-institutionernas genomförande av konventionen och agendan. EESK föregår med gott exempel och har sin egen kontaktpunkt för funktionsnedsättningsfrågor och den permanenta studiegruppen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som stöds av SOC-sektionens sekretariat. EESK uppmanar även eftertryckligen till följande:

5.2

Att det, då det kommer att finnas en kommissionsledamot med en jämlikhetsportfölj, inrättas en kontaktpunkt inom GD Rättsliga frågor för att bistå henne i hennes roll. Detta är av mycket stor vikt.

5.3

Att det nuvarande systemet med en högnivågrupp för handikappfrågor ersätts med en ”kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning” som fungerar som plattform för regelbundna möten med alla kontaktpunkter för funktionsnedsättningsfrågor i de olika direktoraten, institutionerna och byråerna, samt de olika medlemsstaterna. Denna kommitté bör ha rätt att övervaka genomförandet av agendan på EU- och medlemsstatsnivå, samt att lämna rekommendationer till kommissionen och de nationella regeringarna.

5.4

5.5

Att en interinstitutionell mekanism inrättas mellan kommissionen, parlamentet och rådet (23). Ordförandena för dessa tre institutioner bör sammanträda i början av varje mandatperiod för att visa sitt åtagande gentemot rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En arbetsgrupp för funktionsnedsättningsfrågor måste inrättas i rådet för att underlätta en sådan mekanism.

5.6

Att EU:s institutioner i agendan inkluderar tydliga, konkreta och specifika riktmärken och mätbara indikatorer i syfte att hålla koll på brister i genomförandet och på ett effektivt sätt mäta de framsteg som görs.

5.7

Att kommissionen säkerställer att effektiva övervakningsmekanismer planeras när lagstiftningsförslag och initiativ tas fram och att tillräckliga resurser och budgetar anslås till detta. Agendan bör inkludera ett tydligt finansieringsåtagande med en indikation på de summor som ska öronmärkas för övervakningsmekanismer.

5.8

Att kommissionen tilldelar tillräckliga resurser till EU-ramen för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i syfte att säkerställa att den kan utföra sin funktion på ett oberoende och korrekt sätt.

5.9

Att EU-institutionerna aktivt och fullt ut involverar organisationer för personer med funktionsnedsättning och organisationer i det civila samhället i avfattandet, genomförandet och styrningen av agendan (24). Organisationer för personer med funktionsnedsättning bör även fortlöpande rådfrågas och involveras i utformningen, antagandet, genomförandet och övervakningen av lagar, politik och program som härrör från denna agenda, och bör ha tillgång till resurser som stöder deras meningsfulla deltagande. Samrådsförfaranden bör även vara begripliga och fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

5.10

Att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att Eurostat, i samarbete med nationella statistikmyndigheter och representanter för organisationer för personer med funktionsnedsättning, tar fram ett människorättsbaserat indikatorsystem och ett system för insamling av heltäckande och jämförbara data om jämlik behandling av och situationen för personer med funktionsnedsättning i EU, samt offentliggör mer relevanta och uppdelade analyser om funktionsnedsättningsfrågor. Detta bör ta hänsyn till intersektionalitet när det gäller problem och upplevelser hos personer med funktionsnedsättning, till exempel med hänvisning till kön, ålder, flykting-, asyl- eller migrantstatus eller etnisk minoritetsbakgrund samt olika typer av funktionsnedsättningar och det sätt som detta påverkar välbefinnande och resultat (25). Data måste även samlas in om antalet personer med funktionsnedsättning som bor på institutioner och om barn med funktionsnedsättning som inte bor hemma.

5.11

Att kommissionen sätter tryck på medlemsstaterna, genom den europeiska planeringsterminen, för att de ska utarbeta sina egna nationella strategier för funktionsnedsättning, och ta upp genomförandet av konventionen i de nationella reformprogrammen.

5.12

Att kommissionen tillgängliggör alla medel och personalresurser och allt ekonomiskt stöd som krävs för EU:s övervakningsram för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för att säkerställa att den kan utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med artikel 33.2 i konventionen.

6. Kommunikation och spridning (26)

6.1

EU:s institutioner bör öka medvetenheten om de hinder som personer med funktionsnedsättning fortfarande drabbas av för att krossa stereotyper och arbeta tillsammans med nationella och regionala myndigheter för att säkerställa att denna information når beslutsfattare samt andra intressenter på alla nivåer. Kommissionen bör stödja det arbete som utförs av organisationer för personer med funktionsnedsättning och icke-statliga organisationer som är aktiva på området på EU-nivå.

6.2

Kommissionen bör ta fram kampanjer och utbildningskurser för att öka medvetenheten om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som är riktade till allmänheten, politiskt ansvariga och beslutsfattare, personal vid offentliga och privata enheter, personer med funktionsnedsättning och deras familjer etc. Kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att genomföra liknande kampanjer.

6.3

Kommissionen och medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt att framhålla den diskriminering på flera grunder och intersektionella diskriminering som vissa grupper av personer med funktionsnedsättning utsätts för, i synnerhet när det gäller kvinnor och flickor, hbti-personer och etniska minoriteter.

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Rekommendationerna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till EU år 2015.

(2) I enlighet med artikel 1 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innefattar personer med funktionsnedsättning ”personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra”.

(3) Artiklarna 1, 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(4) Särskild Eurobarometer 437. Finns på https://data.europa.eu/euodp/data/dataset/S2077_83_4_437_ENG

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(6) Allmän kommentar nr 1 (2014) om likhet inför lagen från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(7) Rekommendationer från kommittén för konventionen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 18.

(8) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19 och allmän kommentar nr 5.

(9) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artiklarna 9 och 20.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 1).

(11) Under nästa översyn av kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 av den 18 november 2014 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende tillgängligheten till Europeiska unionens järnvägssystem för personer med funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 356, 12.12.2014, s. 110).

(12) Artikel 13 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(13) EUT C 62, 15.2.2019, s. 83.

(14) https://www.disability-europe.net/theme/employment

(15) Artiklarna 5 och 27 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(16) Artikel 27 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 12.7.2019, s. 79).

(18) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

(19) ANED, på grundval av uppgifter från Eurostat 2016, personer med och utan funktionsnedsättning (ålder: 30–34 år), skillnad i procentenheter.

(20) EU-SILC 2016.

(21) Artikel 28 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(22) Rekommendationerna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, punkt 63.

(23) Rekommendationerna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till EU år 2015.

(24) Allmän kommentar till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(25) Artikel 31 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(26) Artikel 8 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/53

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Populism och grundläggande rättigheter – förorts- och landsbygdsområden

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/07)

Föredragande:

Karolina DRESZER-SMALEC

Medföredragande:

Jukka AHTELA

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	27.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	145/3/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Populistiska partier gick starkt framåt i Europaparlamentsvalet 2019. Populism leder till att de politiska institutionernas stabilitet undergrävs samt till ytterligare splittring och polarisering av samhällen och allt större risker för företag som letar efter investeringsmöjligheter.

1.2

Det finns många anledningar till de populistiska rörelsernas och partiernas framgångar. Rent allmänt kan de sägas ha att göra med de globaliseringsprocesser som påverkar alla sorters utvecklade länder. Mer specifikt kan populismen förklaras med både kulturella faktorer och identitetsfaktorer samt socioekonomiska skeenden. Slutligen är hotet från populismen särskilt uttalat på ”platser som inte spelar någon roll” (1), oavsett om de är belägna i periferin eller i Europeiska unionens mest centrala delar.

1.3

Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan, å ena sidan, rädsla, oro och vrede som gör att människor tyr sig till populistiska partier och, å andra sidan, politiska entreprenörer som avsiktligen försöker att omvandla denna rädsla till politisk vinning. Medborgarnas missnöje, som ofta har rationella orsaker, måste tas på allvar. Det är inte detsamma som de populistiska ledarnas retorik, som syftar till att utnyttja detta missnöje.

1.4

Geografiskt är missnöjet fördelat både enligt uppdelningen av Europa i nord och syd och i öst och väst. Det finns också en inhemsk uppdelning i centrum och periferi i de enskilda medlemsstaterna. Beroende på var missnöjet förekommer har det sitt ursprung i olika sorters svårigheter. När man utformar motstrategier måste man ta hänsyn till dessa komplexa faktorer för att strategierna ska lyckas. EESK anser att alliansbyggande mellan lokala myndigheter, civilsamhällesorganisationer, arbetsmarknadens partner och andra aktörer, till exempel lokala ledare och sociala rörelser, är nödvändigt om man ska kunna ta itu med populismens bakomliggande orsaker.

1.5

Ju mindre fördel människorna har av sina länders framgångsrika tillväxtområden, desto mer negativ tenderar deras inställning till styrande eliter, partisystem och postmoderna livsstilar att vara. Aktivister inom det civila samhället utpekas ofta som tillhörande dessa grupper, vilket gör människor mer negativt inställda till dem.

1.6

För det civila samhället är situationen särskilt allvarlig på de platser där populister har tagit makten och har möjlighet att påverka regeringens dagordning i hög grad, i riktning mot ett auktoritärt styressätt. Faran för det civila samhällets organisationer är ytterst påtaglig, inte bara genom att deras verksamhet ges allt mindre utrymme utan även genom att enskilda personer utsätts för hot och förföljelser.

1.7

EESK anser att det bör satsas mer på medborgarutbildning om demokratins principer, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen som ett sätt att hantera denna utveckling. Kommittén hänvisar till den rekommendation som gjordes i yttrandet om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen” (2) om att medlemsstaterna bör integrera dessa ämnen i läroplanerna för skolor och högre utbildning och att kommissionen bör föreslå en ambitiös kommunikations-, utbildnings- och medborgarupplysningsstrategi om grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen, demokrati och oberoende mediers roll.

1.8

Medborgarna själva efterfrågar ambitiösa och ändamålsenliga politiska visioner. Därför är kommittén övertygad om att EU bör tillhandahålla visioner för en eftersträvansvärd framtid och åter föra fram viktiga principer som har spelat en stor roll i det europeiska projektet, såsom partnerskap och subsidiaritet.

1.9

EESK stöder Europaparlamentets resolution om att hantera de särskilda behoven i landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden (2018/2720(RSP)) (3) för att ”främja socioekonomisk utveckling, ekonomisk tillväxt och diversifiering, socialt välbefinnande, naturskydd samt samarbete och sammanlänkning med stadsområden i syfte att främja sammanhållning och förhindra territoriell splittring”. Kommittén förespråkar därmed, i likhet med parlamentet, inrättande av en pakt för smarta byar med deltagande från alla styresnivåer i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

1.10

EESK upprepar sin rekommendation i yttrandet om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (4) om att ”en resultattavla för demokrati [bör] inrättas, som […] skulle återspegla ramförutsättningarna för civilsamhällelig verksamhet och leda till specifika rekommendationer för reform”.

1.11

Myndigheterna bör anamma ett människorättsbaserat arbetssätt (5) för utformningen av politiken – i synnerhet ekonomiska reformer som bör baseras på systematiska konsekvensbedömningar som avser mänskliga rättigheter (6). Detta bör vara ett förhandsvillkor för väl underbyggda och inkluderande nationella diskussioner om hur man ska anpassa de politiska val som görs samt genomföra reformer på ett smidigt sätt.

1.12

EESK vill se ett tydligare fokus på de nya ekonomiska verksamheter som håller på att växa fram på landsbygden, varav många bygger på principerna ömsesidighet och omsorg. Kommittén efterlyser åtgärder som syftar till att förbättra stödet till och sammankopplingen av sådana initiativ. På så sätt kan de bli mindre isolerade och gå vidare från den experimentella fasen till att bilda emancipatoriska politiska och sociala allianser.

1.13

1.14

EU-institutionerna bör satsa mer på att bygga upp kapaciteten inom europeiska, nationella och lokala civilsamhällesorganisationer och förse dem med resurser så att de kan utöka sin verksamhets omfattning och kvalitet. De har en viktig roll när det gäller att upptäcka och hitta lösningar på samhällenas behov, och de drabbas särskilt hårt när rättsstatsprincipen, de grundläggande rättigheterna och demokratin försvagas.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Populistiska partier gick starkt framåt i Europaparlamentsvalet 2019. EESK ser mycket allvarligt på denna utveckling och efterlyser omfattande initiativ för att hantera den. Först och främst bör man sträva efter att få en bättre förståelse för de bakomliggande orsakerna.

2.2

EESK anser att man särskilt bör uppmärksamma civilsamhällesorganisationernas situation, eftersom dessa drabbas särskilt hårt när rättsstatsprincipen, de grundläggande rättigheterna och demokratin försvagas. I många länder håller utrymmet för civilsamhällesorganisationernas verksamhet på att krympa. Populismens uppgång kommer troligtvis även att leda till en försämrad ekonomisk stabilitet och en mer ineffektiv förvaltning och politik, vilket inverkar negativt på investeringar.

2.3

EESK har redan uttryckt sin djupa oro över ”den försämrade människorättssituationen, de populistiska och auktoritära strömningar som sprider sig och den risk detta utgör för demokratins kvalitet och skyddet av de grundläggande rättigheterna” (7). Kommittén har också uppmanat EU-institutionerna att ”inta en proaktiv och förebyggande hållning i sin politiska verksamhet i syfte att föregripa och undvika problem”.

2.4

I sitt yttrande på eget initiativ om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (8) betonade EESK att det civila samhället ”har en viktig roll att spela i bevarandet av den liberala demokratin i Europa” och att ”endast ett starkt och diversifierat civilsamhälle kan försvara demokratin och friheten och rädda Europa från frestelserna med auktoritära styren”.

2.5

För att till fullo kunna få ett grepp om företeelsen populism måste man beakta ett flertal dimensioner. Vissa observatörer anser att populismen främst har sitt ursprung i kulturella faktorer. Utan att bortse från vikten av dessa faktorer menar andra att den främsta orsaken till den tilltagande populismen är socioekonomisk och har att göra med de komplexa processerna i samband med globaliseringen.

2.6

Många av skälen till människors missnöje är rationella och kräver politiska lösningar. Man måste göra en åtskillnad mellan dessa legitima farhågor och vissa politiska entreprenörers försök att slå mynt av missnöjet och utnyttja det för att vinna röster genom demagogiska men orimliga förslag.

2.7

Några av de viktigaste faktorerna i fråga om mottaglighet för populism är ålder (hög), utbildningsnivå (låg), relativt välstånd (lågt), arbetslöshet (hög) och anställningstyp (atypisk, tidsbegränsad). Dessa socioekonomiska faktorer förekommer i högre grad i landsbygdsområden och utanför storstäderna.

2.8

Den brittiska folkomröstningen om utträde ur EU, rörelsen Gula västarna i Frankrike samt framgångarna för AfD i Tyskland, Lega i Italien och Lag och rättvisa i Polen skiljer sig åt på många sätt. Den gemensamma nämnaren för alla dessa händelser är emellertid att de återspeglar den dramatiska minskningen i förtroendet för institutioner, politiker och medier.

2.9

Ju mindre människorna lyckas dra fördel av sina respektive länders framgångsrika tillväxtområden, desto mer negativ tenderar deras inställning till styrande eliter, partisystem och postmoderna livsstilar att vara. Aktivister inom det civila samhället utpekas ofta som medlemmar av dessa grupper. Det gör människor mer negativt inställda mot dem, med allvarliga följder för civilsamhällesorganisationernas verksamhet.

3. Allmänna och platsbundna orsaker till populism

3.1

Populismens tillväxt kan förklaras på två huvudsakliga sätt: Den ena förklaringen betonar kulturella faktorer såsom identitetsuppbyggnad och förändringar i uppfattningar till följd av utvecklingstendenser under de senaste 20 till 30 åren. Enligt den andra kan populismens landvinningar härledas främst till socioekonomiska faktorer. Båda dessa förklaringar är visserligen relevanta, men de samhällsekonomiska faktorerna är avgjort viktigare när man beaktar den roll som plats och territorium spelar (9).

3.2

Populism är ett av de specifika uttrycken för vad som har kommit att kallas en övergång till en ny era, ett epokbyte eller en brytning med den gamla epoken. Alla länder påverkas i viss grad av denna förändring, oberoende av var de ligger. Denna förändring tenderar att påverka samhällsordningens alla huvudsakliga dimensioner – staten i lika hög grad som marknaden eller samhället (i detta sammanhang det civila samhället).

3.3

Populism uppstår ofta först inom samhällsdimensionen, utlöst av kommersialiseringen av de sociala och politiska relationerna. ”Samhällen” som folk själva väljer att ansluta sig till, till exempel intresseföreningar, sociala rörelser och andra civilsamhällesorganisationer, blir alltmer oorganiserade. De kämpar för att överleva och behålla sina medlemmar. ”Samhällen” som är förutbestämda, såsom familjer, grannskap och lokala grupper, lider av splittring, främlingskap och upplösning samt förlust av solidaritet.

3.4

I en alltmer komplex värld har sådan social och politisk splittring en tendens att leda till osäkerhet, rädsla och ett sökande efter otvetydiga svar. De traditionella samhällsformerna kan i många fall inte längre ge sådana svar. Oberoende av ålder och social klass letar många människor efter nya sorters tillhörighet och stabila identiteter. Populistiska politiska entreprenörer har specialiserat sig på att tillhandahålla sådana enkla svar, som ofta är kopplade till bakåtblickande visioner om ett storslaget förflutet som skulle behöva återskapas.

3.5

När sådana enkla svar omvandlas till politiska program som vinner popularitet börjar de påverka politiken och staten. Dessa system påverkas i sin tur av splittringen när det gäller partisystemen och det sviktande förtroendet för staten.

3.6

De allmänna orsakerna till populismens tillväxt förstärks ytterligare av den territoriella splittring som påverkar landsbygds- och förortsområden. Människorna i dessa områden känner sig fjärmade från den ekonomiska utvecklingen och offentliga infrastrukturer för transporter, hälso- och sjukvård, äldreomsorg, utbildning och säkerhet. Det leder till utbredd antielitism och fördomar mot vad som ses som ett kosmopolitiskt sätt att leva.

4. Globaliseringen och den ekonomiska krisen

4.1

Globaliseringen har lett till både möjligheter och hot, av vilka de senare påverkar förorts- och landsbygdsområden i högre grad. Detta har lett till en minskning av investeringarna i dessa områden och en befogad känsla av osäkerhet inför riskerna med utlokalisering av industriella infrastrukturer och arbetstillfällen, kombinerat med ett förkastande av en skattepolitik som allmänt inte anses vara tillräckligt rättvis. Specifika handelsavtal, såsom det nyligen ingångna avtalet med Mercosur, har lett till oro i vissa medlemsstater eftersom de anses äventyra försörjningsmöjligheterna för europeiska jordbrukare och den europeiska modellen med familjejordbruk.

4.2

Denna ”populismens samhällsekonomi” undersöks i en rapport som utarbetats för EESK:s mångfaldsgrupp (10), där det sägs att högre nivåer av disponibel inkomst, sysselsättning, utbetalningar av sociala förmåner och BNP alla är förknippade med färre röster på populister på regional nivå. En minskning av den disponibla inkomsten är förknippad med en ökning av stödet för populistiska partier.

4.3

Trots den övergripande positiva utvecklingen av sysselsättningen i Europa är arbetslöshet, atypiska anställningsformer och social och ekonomisk marginalisering särskilt utbredda bland de yngre generationerna i många medlemsstater. De personer som är mellan 20 och 30 år kan komma att bli den första generationen sedan EU inrättades att få det sämre ställt än föregående generation. Enligt uppgifter från Eurostat har 44 % av de europeiska arbetstagarna mellan 19 och 24 år bara ett tillfälligt anställningsavtal, jämfört med 14 % av befolkningen som helhet.

4.4

Landsbygden, förorter och perifera områden är i allmänhet mer mottagliga för populismen, som erbjuder en modell som ifrågasätter de faktorer som den senaste tidens ekonomiska tillväxt har byggt på: öppna marknader, migration, ekonomisk integration och globalisering (11).

4.5

I tider av strukturellt låg ekonomisk tillväxt brukar länderna i Europa i allmänhet ha lägre intäkter och högre utgifter. Pressen i fråga om utgifter har att göra med många olika faktorer, till exempel åldrande befolkningar, skuldtrycket och de ökande kostnaderna för den allmänna säkerheten. Pressen när det gäller intäkter har att göra med faktorer som samhällsekonomiska val, åtstramningspolitik och skatteundandragande eller skatteflykt. Det leder till en brist på offentliga medel som gör det svårare för stater att leva upp till sina fördelningspolitiska skyldigheter, som är en central del i tillhandahållandet av sociala och ekonomiska rättigheter. Offentliga och privata investerare satsar mindre på industrin, särskilt i landsbygds- och förortsområden, vilket leder till en känsla av marginalisering och av att vissa delar av befolkningen stängs ute från statliga strukturer och offentliga tjänster.

4.6

EESK uppmanar de europeiska och nationella myndigheterna att beakta inkludering, tillgång till rättigheter och bevarande av ekonomiska och industriella strukturer samt utbud av arbetskraft som grundläggande kriterier för den ekonomiska politiken, sammanhållningspolitiken och den territoriella politiken.

5. Migrationens roll

5.1

I likhet med globaliseringen är migration en företeelse som påverkar alla länder, oavsett utvecklingsgrad. Det är inte troligt att den kommer att upphöra, och den kommer att öka med tiden. Det växande trycket från populistiska rörelser gör det svårt, men icke desto mindre obligatoriskt, för medlemsstaterna att komma överens om en nödvändig europeisk migrations- och asylpolitik präglad av rättvisa, empati och ansvarstagande som efterlever internationell människorättslagstiftning.

5.2

Den populistiska retoriken är inte rationellt inriktad på migrationspolitikens lagstiftningsaspekter. I stället utpekar den migranter som kriminella, terrorister eller inkräktare, vilket skapar ett klimat som uppmuntrar till direkta attacker mot dem.

5.3

När det gäller migrationen har de största uppdelningarna i geografisk mening att göra med skillnader i sociala välfärdssystem och arbetsmarknader. Välfärdssystem och arbetsmarknader kan vara relativt öppna för invandrare i vissa länder, men slutna och exkluderande i andra. När fler migranter anländer skiljer sig reaktionerna åt hos de delar av lokalbefolkningen som är marginaliserade, eller rädda för att bli marginaliserade, beroende på vilken typ av samhällsekonomi som tillämpas på platsen i fråga.

5.4

I vissa länder, och i specifika områden i de länderna, finns en oro för att välfärdssystemen kommer att överbelastas. I andra betraktas migranter som konkurrenter på arbetsmarknaden. Subjektivt sett kan migranter utgöra en utmaning i fråga om stabil anställning eller mottagande av sociala förmåner. Sådana farhågor kan vara särskilt uttalade hos personer på landsbygden och i förortsområden.

5.5

Det finns med andra ord ett stort antal möjliga orsaker till de populistiska rörelsernas tillväxt, och nationella regeringar, EU-institutioner och civilsamhällesorganisationer bör beakta alla dessa när de utformar lämpliga politiska och/eller ekonomiska motstrategier. Det är också viktigt att komma ihåg att upplevelsen av att de sociala förutsättningarna försämras och att den ekonomiska marginaliseringen ökar på vissa håll i EU har att göra med migration från dessa områden – inte med migration till dem. Särskilt i vissa delar av Östeuropa har ett mycket stort antal högkvalificerade arbetstagare gett sig av, vilket har haft negativa följder för dessa länders socioekonomiska struktur.

5.6

EESK motsätter sig idén att migranter och lokalinvånare konkurrerar om de offentliga resurserna. Kommittén uppmanar civilsamhällesorganisationerna att utöka sin verksamhet för att ta itu med den rädsla och oro som förekommer hos vissa delar av befolkningen. Den anser även att det bör inrättas utbildningar och sociala program som tar upp de många olika skälen till den tilltagande populismen, särskilt i EU:s mer avlägset belägna delar. Det civila samhällets nationella och europeiska plattformar bör också ges större stöd, för att möjliggöra en mer detaljerad analys av denna företeelse och uppmuntra till spridning av tillförlitlig information och utbildning som syftar till att skapa en bättre förståelse för företeelsen.

6. Missnöjets geografi

6.1

Populistiska partier har skördat mer än genomsnittliga framgångar i landsbygdsområden och postindustriella perifera områden i EU (12). Det gäller både den brittiska folkomröstningen om utträde ur EU och presidentvalet i Österrike i maj 2018, där FPÖ:s kandidat fick 62 % av rösterna på landsbygden.

6.2

Geografiskt är missnöjet fördelat både enligt uppdelningen av Europa i nord och syd och i öst och väst. Det finns också en inhemsk uppdelning i centrum och periferi i de enskilda medlemsstaterna. Populismen har ökat med tiden och får sin näring från dessa olika typer av splittring av samhällen och territorier. Infrastrukturer och transportstrategier är därför särskilt viktiga, eftersom de säkerställer territoriell kontinuitet och är en nödvändig förutsättning för allmänhetens tillgång till samhälleliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

6.3

EESK rekommenderar de europeiska och nationella myndigheterna att använda transport- och infrastrukturpolitik och politik för internetuppkoppling som ett sätt att hantera populism. Myndigheterna bör utforma dessa åtgärder, liksom sammanhållningspolitiken, den sociala politiken och politiken för fattigdomsbekämpning, med utgångspunkt i ett människorättsbaserat synsätt (13). De bör också säkerställa att åtgärder, särskilt ekonomiska reformer, bygger på systematiska förhands- och efterhandskonsekvensbedömningar som avser mänskliga rättigheter (14), detta för att underlätta väl underbyggda och inkluderande nationella diskussioner om hur man ska komma överens om och anpassa de politiska val som görs.

6.4

En av följderna av den sociala, ekonomiska och territoriella splittringen är en tilltagande känsla av politiskt utanförskap hos en stor del av befolkningen i förorts- och landsbygdsområden. Det kommer till uttryck i lågt valdeltagande, ett förkastande av den representativa demokratin och mellanliggande organ inbegripet politiska partier och fackföreningar samt stöd till radikala populistiska rörelser. EESK anser att det bör satsas mer på medborgarutbildning om demokratins principer, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen som ett sätt att hantera denna utveckling. Kommittén pekar på den rekommendation som framfördes i yttrandet om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen” (15) om att medlemsstaterna bör integrera dessa ämnen i läroplanerna för skolor och högre utbildning och att kommissionen bör föreslå en ambitiös kommunikations-, utbildnings- och medborgarupplysningsstrategi om grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati.

6.5

Just på grund av den politiska överlappningen av identitet, tillhörighet, erkännande och omfördelning, måste man ta hänsyn till att religion, relationerna mellan könen, plats och kulturell identitet spelar roll, liksom klasstillhörighet och orättvisor. Det är inte en enkel uppgift att skapa alternativ till den starka lockelse som bakåtsträvande politiska krafter utövar. Det behövs nya kampanjer och visioner. Ett särskilt viktigt sätt att åstadkomma detta är att beakta de många nya ekonomiska verksamheter som håller på att växa fram på landsbygden, och som bygger på principer som sammanhållning, ömsesidighet och omsorg. Uppgiften är då att föra samman dessa och ta sig vidare från det isolerade och experimentella stadiet, samt att sammanlänka dem med varandra och med emancipatoriska politiska allianser.

7. Hur det civila samhället utanför storstäderna påverkas av populismen

7.1

Det civila samhället påverkas djupt av de populistiska rörelsernas och partiernas frammarsch på olika håll i Europa och på olika territoriella nivåer. Den politiska sfären i många delar av Europa påverkas alltmer av auktoritär propaganda, främlingsfientliga och rasistiska strömningar och fascistiskt våld, vilket har en direkt inverkan på sociala rörelser, fackföreningar och branschorganisationer.

7.2

Situationen för det civila samhället är särskilt allvarlig på de platser där populister har tagit makten och getts möjlighet att påverka regeringens dagordning i hög grad. När populistiska partier innehar viktiga ställningar i parlamentet och i de verkställande organen tenderar de att göra tidigare liberala samhällen mer auktoritära. Faran för det civila samhällets organisationer är ytterst påtaglig när deras verksamhet ges allt mindre utrymme. Civilsamhällesorganisationernas möjlighet att verka fritt kompliceras samtidigt ytterligare av vissa skenbara eller falska icke-statliga organisationer som skapas ovanifrån och ofta utger sig för att vara radikalt demokratiska.

7.3

Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning det civila samhället påverkas av populismen i landsbygds- och förortsområden. Aktivister på landsbygden saknar ofta de resurser som krävs för att bygga upp den typ av sammanslutningar som är vanligare i stadsområden. Det gäller även sammanslutningar med exempelvis konsumentrörelser och stadsbaserade livsmedelsaktivister, som ofta ligger mer i framkant när det gäller en hållbar livsmedelspolitik. Bristen på kraftfulla sociala rörelser och politiska partier som skulle kunna företräda landsbygdsinvånarnas intressen förklarar till viss del de högerpopulistiska partiernas valframgångar.

8. Möjligheter att bekämpa populism

8.1

Två uppsättningar politiska åtgärder rekommenderas för att bekämpa populism: Den första avser det populistiska hotet i allmänhet och potentiella instrument som EU kan använda sig av. Den andra uppsättningen rekommendationer är mer direkt relaterad till specifika regioner och landsbygds- och förortsområden.

8.2

Olika strategier kan användas för att ta itu med populismens bakomliggande orsaker. Den första har att göra med det sätt på vilket politiker och institutioner närmar sig och relaterar till personer som befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. De sociala, ekonomiska och politiska faktorerna är såpass komplexa att ingen enskild institution – EU inbegripet – kan finna enkla och otvetydiga svar som skulle minska komplexiteten genom att återgå till en tidigare, idealiserad socioekonomisk situation. Samtidigt som de lägger tonvikten vid att ta itu med populismens bakomliggande orsaker bör politiker och institutioner motbevisa retorik som säger sig kunna bidra med sådana omedelbara och ofelbara svar på komplexa problem.

8.3

Den andra strategin är direkt relaterad till bilden av EU och unionens framtid. Bland de många frustrationer som de som är mer mottagliga för populistisk propaganda upplever ingår avsaknaden av verkligt eftersträvansvärda politiska projekt som ger ett trovärdigt hopp om en bättre framtid och åtgärder inriktade på att förbättra människors dagliga livsvillkor. Populisterna har utnyttjat denna frustration för att föra fram en bakåtblickande vision om ett storslaget förflutet. Om EU ska överleva måste man lyckas återväcka allmänhetens entusiasm för det europeiska projektet.

8.4

EU:s ursprungliga vision är inte längre tillräcklig för de europeiska medborgarna. EU bör tillhandahålla visioner om en eftersträvansvärd framtid och återuppliva viktiga principer som tidigare har spelat en viktig roll i det europeiska projektet, såsom partnerskap och subsidiaritet.

8.5

EESK uppmanar EU, medlemsstaterna och alla relevanta berörda parter att blåsa nytt liv i principerna subsidiaritet och partnerskap. Såsom nämns i gruppen Mångfald Europas rekommendation om att återskapa medborgarnas förtroende för och tro på EU (16) anser EESK att man bör anstränga sig för att förtydliga subsidiaritetsprincipen för medborgarna och förklara att EU respekterar både kulturell mångfald och lokala traditioner. Funktionell subsidiaritet skulle bestå av civilsamhällesorganisationernas utökade deltagande i både den regionala planeringen och EU:s regionalpolitik, liksom arbetet för att främja demokrati, rättvisa och likabehandling av alla invånare på landsbygden och i perifera områden. Genom territoriell subsidiaritet skulle regionala och lokala myndigheter ges större makt att ta ett gemensamt ansvar för utformningen, genomförandet och utvärderingen av den strukturella politiken.

8.6

EESK rekommenderar att man stärker verktyget Lokalt ledd utveckling, som genomförts inom ramen för den europeiska sammanhållningspolitiken. Lokala aktörer och medborgare skulle på så sätt ha möjlighet att fatta beslut om problem som direkt berör dem, vilket i väsentlig grad skulle bidra till att förbättra deras livskvalitet.

8.7

Partnerskap är oundgängligt, både när det gäller kommunikation och när det gäller solidaritet och ömsesidig hjälp mellan civilsamhällesorganisationer från olika länder. Partnerskap är lika viktigt när det gäller att bygga allianser mellan offentliga lokala myndigheter och civilsamhällesgrupper på lokal nivå.

8.8

EU och medlemsstaterna måste hitta bättre sätt att reagera när populistiska rörelser, inklusive sådana som har makten, begår överträdelser av grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen. EESK hänvisar till sin rekommendation i yttrandet om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (17) om att ”en resultattavla för demokrati [bör] inrättas, som […] skulle återspegla ramförutsättningarna för civilsamhällelig verksamhet och leda till specifika rekommendationer för reform” samt sina rekommendationer i yttrandet om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen” (18).

8.9

EESK rekommenderar att synpunkterna i detta yttrande integreras i denna resultattavla för demokrati och i en framtida övervakningsmekanism för rättsstatsprincipen. Man bör tydligt kommunicera att EU:s och medlemsstaternas åtgärder syftar till att ta itu med de överträdelser av de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen som är resultatet av vissa populistiska policyer – inte till att svartmåla dem som röstar på populistiska partier. Dessa personers legitima farhågor måste i stället åtgärdas med hjälp av rättvisa, icke-diskriminerande och ändamålsenliga åtgärder.

9. Stöd till gräsrotsrörelser mot populism

9.1

Det civila samhällets problem på landsbygden är inte nödvändigtvis att deras utrymme minskar. Problemet är att detta utrymme ännu inte har skapats. Ett svar på den växande populismen bör beakta missnöjets bakomliggande orsaker och komma från gräsrotsnivån i så stor utsträckning som möjligt. EESK vill gärna se åtgärder som skapar en känsla av gemensamt intresse och gemensamma mål hos olika grupper bland livsmedelsproducenter och konsumenter, oberoende av klass, kön, generationsgränser och uppdelningen mellan stad och landsbygd. Livsmedelssuveränitet och de många frågor som rör rätten till livsmedel och till en hälsosam miljö är exempel på specifika utmaningar som skulle kunna hanteras bättre genom mer solidaritet, en starkare kollektiv identitet och större politiskt deltagande på Europas landsbygd.

9.2

När det gäller ökat medborgardeltagande bör medlemsstater som överväger att stärka den direkta demokratin genom lokala folkomröstningar vara medvetna om att detta är just det verktyg som för närvarande förespråkas av populistiska partier runt om i Europa. Direkt demokrati kan vara ett tveeggat svärd. Lokala myndigheter och aktörer i det civila samhället bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att direkt demokrati endast används i situationer där den kan förväntas vara till verklig nytta.

9.3

EESK anser att alliansbyggande mellan lokala myndigheter, civilsamhällesorganisationer, arbetsmarknadens partner och andra aktörer, till exempel lokala ledare och sociala rörelser, är nödvändigt om man ska kunna ta itu med populismens bakomliggande orsaker. Det kommer att bli en del av arbetet för att hantera känslan hos landsbygdens och förorternas invånare att de har lämnats på efterkälken. Det kommer också att stärka rollen för arbetsmarknadernas parter, som kan hjälpa till att minska skillnaderna och främja ekonomiska investeringar och ekonomisk utveckling genom sin dialog och sina åtgärder.

9.4

Intressena och farhågorna hos föreningar för småföretag, hantverkare och jordbrukare är också viktiga. På platser där auktoritära grupper har tagit makten i (lokala) förvaltningar kan ekonomiska aktörer tveka att investera. Det är också troligt att migranter som letar arbete skulle undvika sådana platser, även om det finns möjligheter till anställning där. Det är därför viktigt att sätta stopp för denna onda cirkel i förorts- och landsbygdsområden.

9.5

Större ansträngningar bör göras för att uppmuntra till privata och offentliga investeringar i den outnyttjade potentialen i regioner som anses ha hamnat på efterkälken. Tonvikten på överföringar eller sociala förmåner bör kompletteras med förbättrade möjligheter för regioner (med hänsyn till det lokala sammanhanget), genom att man tar itu med ineffektivitet och flaskhalsar inom institutioner och genom åtgärder för att främja kunskap och entreprenörskap och assimilation av kunskaper och innovation (19).

9.6

Om man ska kunna åtgärda populismens bakomliggande orsaker måste faktorer såsom religion, relationerna mellan könen, bosättningsort, utbildning och kulturell identitet beaktas i högre grad, vid sidan av de socioekonomiska faktorerna. Det är inte enkelt att tillhandahålla alternativ till de bakåtsträvande politiska krafternas enkla svar. Alternativen måste anpassas till den specifika kombination där svårigheter förekommer i vissa lokala situationer.

9.7

Nya visioner skulle också kunna bidra till att bekämpa den typ av desinformation som överförs via kampanjer på sociala medier och som syftar till att undergräva europeiska värderingar och följaktligen gynnar förekomsten av separatistiska och nationalistiska påståenden och attityder. Det är viktigt att stärka de traditionella mediernas roll (offentlig tv, oberoende tidningar) för att de ska kunna fylla sin funktion när det gäller att tillhandahålla opartisk information. Trots att kommissionen redan varit aktiv i detta hänseende (se COM(2018) 236) rekommenderas starkt en större insikt om frågans brådskande natur.

9.8

EESK vill se ett tydligare fokus på de nya ekonomiska verksamheter som håller på att växa fram på landsbygden, varav många bygger på principerna ömsesidighet och omsorg. Kommittén efterlyser åtgärder som syftar till att förbättra stödet till och sammankopplingen av sådana initiativ, så att de kan bli mindre isolerade och gå vidare från den experimentella fasen till att bilda emancipatoriska politiska och sociala allianser.

9.9

EESK uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka infrastrukturen på subnationell nivå. Nedläggning av kollektivtrafikförbindelser och stängning av skolor och hälso- och sjukvårdsinrättningar är ett av de uppenbara skälen till den populistiska proteströrelsen i Europa. Det behövs finansiellt bistånd för att förbättra lokala infrastrukturer, både materiella sådana (transporter och offentliga tjänster) och immateriella sådana (nätverk för olika typer av lokalsamhällen, institutioner och organisationer).

9.10

EESK, dess medlemsorganisationer och andra EU-institutioner bör satsa mer på kapacitetsuppbyggnad inom lokala civilsamhällesorganisationer och ge dem tillgång till resurser så att de kan förbättra omfattningen av och kvaliteten på sin verksamhet. Civilsamhällesorganisationerna och deras europeiska nätverk bör också ges mer stöd när det gäller att utbilda medlemmarna i lokala civilsamhällesorganisationer.

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Andrés Rodríguez-Pose 2018, The revenge of the places that don't matter (and what to do about it), s. 32. (LSE Research online): http://eprints.lse.ac.uk/85888/1/Rodriguez-Pose_Revenge%20of%20Places.pdf.

(2) EESK:s yttrande om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen. Läget i dag och vägar framåt” (EUT C 282, 20.8.2019, s. 39).

(3) Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2018 om att hantera de särskilda behoven i landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden (EUT C 11, 13.1.2020, s. 15).

(4) EESK:s yttrande om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (EUT C 228, 5.7.2019, s. 24).

(5) OHCHR, Principles and Guidelines for a Human Rights Approach to poverty reduction https://www.ohchr.org/Documents/Publications/PovertyStrategiesen.pdf.

(6) OHCHR, Guiding principles on human rights impact assessments of economic reforms, den 19 december 2018 https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G18/443/52/PDF/G1844352.pdf?OpenElement.

(7) EESK:s yttrande om ”Europeiska kontrollmekanismen för rättsstaten och grundläggande rättigheter” (EUT C 34, 2.2.2017, s. 8).

(8) EESK:s yttrande om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (EUT C 228, 5.7.2019, s. 24).

(9) Societies outside Metropolises: the role of civil society organisations in facing populism, EESK, Bryssel, 2019: https://www.eesc.europa.eu/sites/default/files/files/qe-04-19-236-en-n.pdf.

(10) Societies outside Metropolises: the role of civil society organisations in facing populism, EESK, Bryssel, 2019: https://www.eesc.europa.eu/sites/default/files/files/qe-04-19-236-en-n.pdf.

(11) Andrés Rodriguez-Pose: The revenge of places that don't matter (and what to do about it), s. 32. (LSE Research online): http://eprints.lse.ac.uk/85888/1/Rodriguez-Pose_Revenge%20of%20Places.pdf.

(12) Caroline de Gruyter, Commentary: The revenge of the countryside, 21.10.2016.

(13) OHCHR, Principles and Guidelines for a Human Rights Approach to poverty reduction https://www.ohchr.org/Documents/Publications/PovertyStrategiesen.pdf.

(14) OHCHR, Guiding principles on human rights impact assessments of economic reforms, den 19 december 2018 https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G18/443/52/PDF/G1844352.pdf?OpenElement.

(15) EESK:s yttrande om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen. Läget i dag och vägar framåt” (EUT C 282, 20.8.2019, s. 39).

(16) Regaining Citizens’ Trust and Confidence in the EU: 7 priorities of the Diversity Europe Group; Gruppen Mångfald Europa.

(17) EESK:s yttrande om ”Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle” (EUT C 228, 5.7.2019, s. 24).

(18) EESK:s yttrande om ”Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen. Läget i dag och vägar framåt” (EUT C 282, 20.8.2019, s. 39).

(19) Andrés Rodriguez-Pose: The revenge of places that don't matter (and what to do about it), s. 32. (LSE Research online): http://eprints.lse.ac.uk/85888/1/Rodriguez-Pose_Revenge%20of%20Places.pdf.

24.3.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/62

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om konkurrenspolitiken 2018

(COM(2019) 339 final)

(2020/C 97/08)

Föredragande:

Gerardo LARGHI

Remiss	Europeiska kommissionen, 15.10.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	19.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	197/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2018, som bygger på en strategi som syftar till att stärka den inre marknaden, den ekonomiska utvecklingen och de socialpolitiska målen.

1.2

Såsom kommittén redan har understrukit i flera dokument anser EESK att en effektiv och principbaserad konkurrenspolitik är en av Europeiska unionens pelare och ett oumbärligt verktyg för att uppnå en inre marknad i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt mot bakgrund av målen för hållbar utveckling, uppbyggnaden av en social marknadsekonomi och bestämmelserna i den sociala pelaren (1).

1.3

EESK och Europeiska unionen måste föra en ständig dialog i denna fråga med övriga institutioner, det civila samhället och i synnerhet konsumentorganisationerna.

1.4

Därför begär EESK att beviljandet av stöd alltid ska åtföljas av största möjliga öppenhet beträffande de kostnader som överförs på konsumenterna och att dessa ska få tydlig information om dessa kostnader på räkningarna (2). EESK välkomnar kommissionens avsikt att vidta åtgärder mot vertikala och horisontella begränsningar av konkurrensen, särskilt i e-handelsvärlden, där effekterna av konkurrensbegränsande beteende är märkbara.

1.5

Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt artificiell intelligens (AI) när det gäller diskriminerande metoder. EU-lagstiftningen bör anpassas så att diskriminering till följd av profilering av konsumenterna med hjälp av AI förbjuds.

1.6

Stordata kan användas mot konsumenterna, i synnerhet till nackdel för deras välfärd, eftersom man genom att profilera konsumenterna minskar deras möjligheter till fria val.

1.7

EESK anser att konkurrensmyndigheterna måste ha den sakkunskap, de färdigheter och de resurser som krävs för att kunna tillämpa särskild lagstiftning och lösa de allvarliga konkurrensproblem som skadar konsumenterna.

1.8

När det gäller statligt stöd välkomnar EESK att moderniseringen av kontrollerna har gjort det möjligt för myndigheterna att koncentrera sig på de viktigaste och mest relevanta ärendena, bl.a. med hjälp av it-plattformen ”Transparency Award Module”.

1.9

EESK framhåller behovet av att säkerställa samstämmighet mellan miljöpolitiken och politiken för statligt stöd. Kommittén noterar särskilt den pågående översynen av riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi.

1.10

EESK välkomnar att kommissionens riktlinjer syftar till att säkerställa fri konkurrens på den europeiska energimarknaden genom teknikneutrala anbudsförfaranden, som är nödvändiga för framväxten av olika teknikformer för förnybar energi och av en motståndskraftig och konkurrensutsatt europeisk energimarknad som garanterar försörjningstryggheten. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en övergripande och långsiktig strategi i stället för ett kortsiktigt förhållningssätt som bygger på korrigerande åtgärder och som inte gör det möjligt att stimulera tillväxt och skapande av arbetstillfällen på ett mer konkret och hållbart sätt. I detta sammanhang skulle det vara värdefullt om kommissionen kunde göra en jämförande studie av de olika stödplaner för tillverkningsindustrin som nyligen antagits i Förenta staterna, Kina och Sydkorea (3).

1.11

När det gäller konkurrensen med företag från länder utanför EU uppmanar EESK till att sörja för samma sociala och miljömässiga regler för att säkerställa lika villkor.

1.12

Med sikte på skapandet av en social fri marknad understryker EESK vikten av en konkurrenspolitik som förenar sociala och ekonomiska mål för arbetstagare och konsumenter och upprätthållande av en konkurrenskraftig och effektiv produktionsstruktur.

1.13

EESK anser att inremarknadsbestämmelserna om rätten till fri rörlighet (i synnerhet för personer, men även för tjänster, varor och kapital) utgör grundvalarna för EU-rätten och att utstationeringen av arbetstagare och den fria rörligheten för tjänster bör garanteras för att undvika alla former av social dumpning.

1.14

Slutligen är kommittén förvånad över att det i denna rapport inte görs någon hänvisning till det uppenbara dödläget i förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet om grupptalan, mot bakgrund av förslaget om en ny giv för konsumenterna, eftersom grupptalan behövs för att komplettera systemet för effektiv gottgörelse av skador som konsumenterna lidit till följd av brott mot antitrustreglerna.

2. Sammanfattning av rapporten om konkurrenspolitiken 2018

2.1

I rapporten för 2018 behandlas ämnen såsom den digitala ekonomin, finansiella tjänster, energi och miljö, jordbruk och livsmedel, transporter och tillverkningsindustri samt decentralisering av antitrustbefogenheterna i medlemsstaterna och ett förstärkt internationellt samarbete.

2.2

Kommissionens dagliga tillsynsverksamhet bygger på följande principer: icke-diskriminering, rättvisa, transparens, förutsägbarhet, rätten att höras och skyddet av sekretess. ”Skyddet av konsumenternas välfärd” är ett uttryckligt mål vid tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning.

2.3

Den digitala tidsåldern innebär nya utmaningar inom konkurrenslagstiftningen, t.ex. användning av stordata, algoritmer och artificiell intelligens (AI).

2.4

I syfte att ”förenkla förfarandena i konkurrensärenden” har kommissionen offentliggjort uppdaterad vägledning för företag i fråga om affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter i antitrustförfaranden samt vägledning om användningen av sekretessgrupper.

2.5

Kommissionen har genom att belöna företagens samarbete i antitrustförfaranden kunnat öka sina besluts relevans och effekter genom att utredningarna påskyndats.

2.6

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 (4) (nedan kallat ECN+-direktivet) ger medlemsstaternas konkurrensmyndigheter möjlighet att genomföra EU:s konkurrensregler på ett mer effektivt sätt.

2.7

Moderniseringen av politiken för statligt stöd har gjort det lättare för medlemsstaterna att genomföra åtgärder som främjar investeringar, ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Den har åtföljts av ett snabbare genomförande av åtgärder för statligt stöd och har haft en betydande inverkan när det gäller att minska kostnaderna för mindre snedvridande statligt stöd.

2.8

Kommissionens förlikningsförfarande har gjort det möjligt att snabbare avslöja karteller, vilket har frigjort resurser för andra utredningar och sänkt kostnaderna för utredningar. Dessutom har företagen gagnats av att de fått snabbare beslut.

2.9

I rapporten för 2018 framhålls de beslut som fattats 2018 (och tidigare år) i fråga om karteller inom bilindustrin och nämns inledandet av en fördjupad undersökning av eventuell samverkan mellan biltillverkare i fråga om teknisk utveckling av utsläppsreningssystem för personbilar.

2.10 Den digitala ekonomin

2.10.1

Konkurrenspolitiken spelar en grundläggande roll i skapandet av en fungerande digital inre marknad. I detta avseende bör ”nätjättarna” hindras från att använda sitt marknadsinflytande för att försvaga konkurrensen, och därmed innovationen, på digitala marknader.

2.10.2

Att upprätthålla återförsäljningspriserna på e-handelsplattformar är en av de mest utbredda konkurrensbegränsningarna i den digitala ekonomin. Man kan notera en ökad användning av prisalgoritmer i detta syfte.

2.11

Statligt stöd för att underlätta miljöanpassningen av ekonomin stöder de investeringar som krävs för att trygga energiförsörjningen och samtidigt minska koldioxidutsläppen från det europeiska energisystemet.

2.12 Energisektorn

2.12.1

De godkännanden av statligt stöd som utfärdades 2018 inom sektorn för förnybar energi har gjort att medlemsstaterna har kunnat främja hållbar energi och minska kostnaderna för konsumenterna i elsystemet som helhet.

2.12.2

Kommissionen hävdar att åtgärderna för statligt stöd kommer att bidra till att säkerställa försörjningstryggheten utan att leda till högre elpriser för konsumenterna eller hindra elflödena över EU:s gränser.

2.12.3

EU måste öka andelen förnybar energi i sin energimix, samtidigt som man diversifierar gasförsörjningen, och införa en riktad europeisk energilagstiftning.

2.13 Konkurrens på den inre marknaden

2.13.1

Kommissionen förbjöd Siemens föreslagna förvärv av Alstom. Inom jordbruks- och livsmedelssektorn godkände den sammanslagningen mellan Bayer och Monsanto, på villkor att vissa tillgångar avyttras. På stålmarknaden godkändes Arcelor Mittals förvärv av ILVA, på villkor att vissa tillgångar avyttras. Siemens planerade förvärv av Alstom blockerades eftersom det var skadligt för konkurrensen.

2.14 Finanssektorn

2.14.1

Den allmänna stabiliseringen av sektorn har lett till en minskning av antalet offentliga budgetinterventioner i ärenden om statligt stöd inom denna sektor. I vissa medlemsstater har dock nödlidande lån ännu inte undanröjts.

2.15 Säkerställande av lika villkor på skatteområdet

2.15.1

Man måste skapa lika villkor för företagen så att de kan konkurrera på sina meriter. Medlemsstaterna kan inte erbjuda multinationella företag skatteförmåner till nackdel för små och medelstora företag.

3. Allmänna kommentarer

3.1

I rapporten för 2018 antas en strategi som syftar till att stärka den inre marknaden, den ekonomiska utvecklingen och de socialpolitiska målen.

3.2

Den digitala ekonomin kommer att kräva betydande investeringar – cirka 500 miljarder euro – under de kommande tio åren för att konnektivitetsmålen ska kunna uppnås. Det är mycket viktigt att få till stånd en seriös konkurrenspolitik, framför allt i landsbygdsområden och mindre urbaniserade områden.

3.3

Den digitala tidsåldern innebär nya utmaningar inom konkurrenslagstiftningen, t.ex. användning av stordata, algoritmer och artificiell intelligens (AI). Det är därför nödvändigt att se till att ”teknikjättarna” inte utnyttjar sitt marknadsinflytande för att försvaga sina konkurrenter. Konkurrensmyndigheterna bör ha den sakkunskap, de färdigheter och de resurser som krävs för att kunna tillämpa särskild lagstiftning och i tid lösa de allvarliga konkurrensproblem som skadar konsumenterna.

3.4

Genomförandet bör också bygga på en proaktiv användning av verktyg för uppgiftsinsamling och branschutredningar.

3.5

Man bör undvika eventuella förseningar i tillämpningen av reglerna genom att proaktivt använda verktygslådan för konkurrens (t.ex. interimistiska åtgärder) i fall där konkurrensen och konsumenterna lider uppenbar skada.

3.6

Det är viktigt att lägga bevisbördan på de företag som slås samman på de digitala marknaderna så att de kan bevisa att överenskommelserna inte kommer att snedvrida konkurrensen.

3.7

Man bör mer noggrant bedöma om aktörerna kan stoppa marknadsinträdet och på så sätt begränsa konsumenternas valmöjligheter och informationsflödena och manipulera användarnas beteende.

3.8

För att fästa uppmärksamheten på de konkurrensproblem som vissa metoder ger upphov till bör företagen ges vägledning och hjälp att agera inom lagstiftningens gränser.

3.9

AI påverkar i dag prispolitiken och övervakningen av den, med konsekvenser som inte är utan risker. Algoritmer ger e-handelsplattformar möjlighet att kontrollera och begränsa återförsäljarnas frihet i sin prissättningspolitik samt konkurrensen inom den storskaliga detaljhandeln (med otillbörliga metoder som inte kan upprätthållas i framtiden).

3.10

Samma fenomen förekommer inom turistsektorn, där plattformar för försäljning av turistprodukter kännetecknas av missbruk av dominerande ställning. Det finns fyra stora försäljningsnätverk, som har en enorm makt över hotell, små aktörer och små och medelstora företag.

3.11

Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt AI när det gäller diskriminerande metoder. EU-lagstiftningen bör anpassas så att diskriminering till följd av profilering med hjälp av AI förbjuds.

3.12

EESK ställer sig bakom kommissionens beslut att betrakta företag som använder algoritmer som ensamt ansvariga för de åtgärder som dessa ger upphov till. Stordata kan användas mot konsumenterna, i synnerhet till nackdel för deras välfärd, eftersom man genom att profilera konsumenterna till det yttersta minskar deras valmöjligheter.

3.13

Enligt EESK:s uppfattning får konsekvenserna av stordata för konkurrensen inte förbises och kommer att bli allt större. En alltför interventionistisk politik skulle dock kunna minska incitamenten för innovation (och således hindra bättre tjänster och lägre priser som kan vara beroende av innovation i fråga om distribution av produkter och inköpsplattformar).

3.14

En stordatafördel gentemot konkurrenterna kan ge de ledande aktörerna möjlighet att inta en dominerande ställning på marknaden. Teknik för storskalig analys (handel med data, marknadsföring på nätet, igenkänning av mönster, uppskattning av efterfrågan, prisoptimering) kan utgöra exploatering.

3.15

Inom ramen för strategin för den digitala inre marknaden har kommissionens utredningar visat att begränsningarna av återförsäljningspriset är de absolut vanligaste begränsningarna av konkurrensen på e-handelsmarknaderna. Under 2018 antog kommissionen en rad beslut om att ålägga företag böter för att ha infört begränsningar av återförsäljningspriserna på nätet i strid med EU:s konkurrensregler.

3.16

När det gäller beskattning välkomnar EESK de åtgärder som kommissionen vidtog 2018. Samtidigt är det viktigt att rättvis konkurrens mellan länderna garanteras även på detta område. I synnerhet behövs ökad vaksamhet beträffande förhandsbesked i skattefrågor och olagliga konkurrensfördelar som uppnås genom avtal mellan vissa länder och stora aktörer, beteenden som snedvrider den fria marknaden och skadar små och medelstora företag samt skapar illojal konkurrens mellan länder.

3.17

På energiområdet konstaterar EESK att full och allmän öppenhet i fråga om hushållens räkningar ännu inte garanteras i vissa länder. Utan öppenhet försämras konsumenternas möjlighet att göra ett välgrundat val och främjas status quo till förmån för de stora aktörerna.

3.18

Jordbruk och livsmedel. Inom den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin är det viktigt att skydda produkter med europeiska ursprungsbeteckningar. Sektorn för utsäde och bekämpningsmedel är avgörande för jordbrukare och konsumenter, men ger också upphov till farhågor som går utöver konsumentskyddet, livsmedelssäkerheten och efterlevnaden av miljö- och klimatstandarderna.

3.19

När det gäller transporter rekommenderas kommissionen att undersöka om och i vilken utsträckning skattebefrielsen för flygfotogen skulle kunna utgöra ett felaktigt stöd till flygbolagen i förhållande till järnvägstrafiken.

3.20

För att säkerställa en balans mellan marknadsfrihet och koncentrationer är det inte tillräckligt att hänvisa till konkurrens från andra stora globala aktörer, särskilt om de kommer från länder som är stängda för konkurrens från utländska företag. I detta avseende föreslås det, som ett alternativ till företagssammanslagningar som försvagar konkurrensen, att man vidtar åtgärder för att ta itu med hinder för tillträde till tredjeländers marknader, starkare skatteincitament för forskning och utveckling samt avtal mellan europeiska producenter för att samordna export- och investeringsstrategier utomlands.

3.21

Under alla omständigheter måste konsumentskyddet gå hand i hand med åtgärder för att stödja och främja innovativa företag och små och medelstora företag (med instrument som inte negativt påverkar den dynamiska konkurrensen på marknaden), vilket utgör det bästa sättet att skapa goda arbetstillfällen och trygga produktionssystemets dynamiska hållbarhet.

3.22

När det gäller arbetsmarknaden och skyddet av konkurrensen anser EESK att man för att säkerställa verklig fri konkurrens mellan företag på den nuvarande marknaden bl.a. måste ta upp den rättsliga ramen, som måste omfatta respekt för de grundläggande sociala rättigheterna och den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster.

3.23

Syftet är att förhindra all slags ”social dumpning” (illojal konkurrens i fråga om löner och arbetsvillkor som leder till en nedåtgående spiral) för att säkerställa likabehandling av arbetstagare, oavsett var de arbetar och varifrån de kommer, samt icke-diskriminering av arbetstagare och företag på den plats där arbetet utförs.

3.24

Slutligen är kommittén förvånad över att kommissionen såväl i denna rapport som i det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2019)297 final, till skillnad från alla sina rapporter från de senaste åren, för första gången inte gör några som helst hänvisningar till bristen på framsteg när det gäller grupptalan – som inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU (5) om skadeståndstalan vid brott mot antitrustreglerna – som ett sätt att främja effektiv gottgörelse av skador som konsumenterna lidit till följd av brott mot antitrustreglerna, i synnerhet med beaktande av EESK:s yttrande (6) om kommissionens förslag om en ny giv för konsumenterna (7) och rådets beslut att utelämna allt som rör grupptalan i det nyligen antagna direktivet (8), vilket EESK emellertid anser vara uppenbart bristfälligt.

4. Särskilda kommentarer

4.1

När det gäller digitalisering ställer sig EESK bakom kommissionens vilja att betrakta detta som en prioritet och inrikta sitt konkurrensprogram för 2021–2027 på utmaningar med anknytning till stordata, algoritmer och AI. EESK uppmanar kommissionen att följa upp rapporten om en konkurrenspolitik för den digitala tidsåldern från april 2019, särskilt när det gäller

4.1.1

de strategier som ska genomföras för att motverka digitala plattformars eventuella begränsningar av konkurrensen och den fria marknaden, även inom handels- och turistsektorerna,

4.1.2

användarnas/konsumenternas faktiska och fullständiga kunskap om och möjlighet att överföra de personuppgifter som innehas av varje plattform,

4.1.3

kampen mot att vissa digitala plattformar utnyttjar sin dominerande ställning för att utestänga företag som de betraktar som potentiellt farliga,

4.1.4

skyddet av den fria marknaden genom att skydda små uppstartsföretag med potential på marknaden, som ofta köps upp av de stora aktörerna inom den digitala sektorn, som ser dem som farliga framtida konkurrenter.

4.2

EESK anser att de aktörer på alla nivåer som har anförtrott digitala plattformar uppgifter av allmänt intresse även bör ha rättsliga instrument för att får tillgång till och kontrollera de algoritmer som används av dessa plattformar.

4.3

EESK föreslår kommissionen att stärka åtgärderna för att övervaka genomförandet av frihandelsavtal och skydda de europeiska företagens fria tillträde till världsmarknaderna.

4.4

I detta avseende måste man säkerställa verklig ömsesidighet på de globala marknaderna för offentlig upphandling.

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Artiklarna 7, 9, 11 och 12 i EUF-fördraget.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).

(3) EUT C 197, 8.6.2018, s. 10.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (EUT L 11, 14.1.2019, s. 3).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1).

(6) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.

(7) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG, COM(2018) 184 final – 2018/0089 (COD).

(8) Se dokument PE-CONS 83/19 av den 18 oktober 2019.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 97

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	63 årgången 24 mars 2020

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 548:e plenarsession, 11.12.2019–12.12.2019
2020/C 97/01	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Beskattning/privata investeringar och målen för hållbar utveckling – samarbete med FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor (yttrande på eget initiativ)	1
2020/C 97/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter (yttrande på eget initiativ)	9
2020/C 97/03	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bistånd till tredjeländer, investeringar och handel som verktyg för att minska orsakerna till den ekonomiska migrationen, med särskilt fokus på Afrika (yttrande på eget initiativ)	18
2020/C 97/04	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av Bruksvärdets återkomst: nya framtidsutsikter och utmaningar för europeiska produkter och tjänster (yttrande på eget initiativ)	27
2020/C 97/05	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Gemensamma miniminormer för arbetslöshetsförsäkring i EU-medlemsstaterna – ett konkret steg i riktning mot ett effektivt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (yttrande på eget initiativ)	32
2020/C 97/06	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utformningen av EU:s agenda för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030: ett bidrag från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (yttrande på eget initiativ)	41
2020/C 97/07	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Populism och grundläggande rättigheter – förorts- och landsbygdsområden (yttrande på eget initiativ)	53

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 548:e plenarsession, 11.12.2019–12.12.2019
2020/C 97/08	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om konkurrenspolitiken 2018 (COM(2019) 339 final)	62
2020/C 97/09	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller finansiell disciplin från och med budgetåret 2021 och förordning (EU) nr 1307/2013 vad gäller flexibilitet mellan pelare avseende kalenderåret 2020 (COM(2019) 580 final – 2019/0253(COD))	69

Remiss	Europaparlamentet, 13.11.2019 Europeiska unionens råd, 15.11.2019
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/1/1