TILLKÄNNAGIVANDE FRÅN KOMMISSIONEN

om tillämpningen av bestämmelserna i artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1169/2011

(2020/C 32/01)

1.   INLEDNING

I artikel 26.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (1) (nedan kallad förordningen) föreskrivs att om ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel anges men inte är samma som för den primära ingrediensen ska ursprungsland eller härkomstplats anges även för den primära ingrediensen i fråga, eller så ska det anges att ursprungslandet eller härkomstplatsen inte är samma som för livsmedlet.

Den 28 maj 2018 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/775 (2) (nedan kallad genomförandeförordningen) där villkoren för tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen fastställs. I genomförandeförordningen förtydligas och harmoniseras särskilt hur ursprunget för den eller de primära ingredienserna ska anges i märkningen.

Syftet med detta tillkännagivande från kommissionen är att ge livsmedelsföretagare och nationella myndigheter vägledning om tillämpningen av bestämmelserna i artikel 26.3 i förordningen. Tillkännagivandet bör läsas tillsammans med andra relevanta bestämmelser i förordningen och i genomförandeförordningen. Denna vägledning påverkar inte det förbud att ge konsumenterna vilseledande information som föreskrivs i artikel 7 i förordningen. I tillkännagivandet förtydligas de bestämmelser som redan finns i den tillämpliga lagstiftningen. Det utvidgar inte på något sätt de skyldigheter som följer av denna lagstiftning och inför inte heller några ytterligare krav på de berörda aktörerna och behöriga myndigheterna.

Detta tillkännagivande är endast avsett att hjälpa privatpersoner, företagare och nationella behöriga myndigheter vid tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen och av genomförandeförordningen. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att avgöra hur unionsrätten ska tolkas. De synpunkter som uttrycks i tillkännagivandet har inte företräde framför den ståndpunkt som Europeiska kommissionen kan komma att inta i unionens eller nationella domstolar.

2.   FRÅGOR OM TILLÄMPNINGSOMRÅDET FÖR ARTIKEL 26.3 I FÖRORDNINGEN

I artikel 26.3 första stycket i förordningen fastställs två villkor för tillämpningen av särskilda märkningskrav för primära ingredienser: 1) att det ska finnas en uppgift om ursprungsland eller härkomstplats för slutprodukten, och 2) att denna uppgift om ursprungslandet eller härkomstplatsen för livsmedlet inte är samma som för den primära ingrediensen.

I enlighet med artikel 26.3 andra stycket tillämpas de särskilda märkningsskyldigheterna i artikel 26.3 första stycket endast i fall som omfattas av genomförandeförordningen, vilka fastställs i artikel 1 i genomförandeförordningen.

Genomförandeförordningens tillämpningsområde begränsas i följande två fall:

För det första anges i artikel 1.1 i genomförandeförordningen att ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel kan anges ”på något sätt genom förklaringar, illustrationer, symboler eller begrepp som avser platser eller geografiska områden, utom geografiska namn som ingår i vedertagna beteckningar och generiska namn och som anger ursprung men som allmänt sett inte uppfattas som en uppgift om ursprungsland eller härkomstplats”.

För det andra anges i artikel 1.2 i genomförandeförordningen att ”geografiska beteckningar som skyddas enligt förordning (EU) nr 1151/2012 (3), förordning (EU) nr 1308/2013 (4), förordning (EG) nr 110/2008 (5) eller förordning (EU) nr 251/2014 (6), eller som skyddas enligt internationella överenskommelser”, och registrerade varumärken om de utgör en uppgift om ursprung, inte omfattas av genomförandeförordningen. Det andra undantaget förtydligas i skäl 6 i genomförandeförordningen, där det anges att även om artikel 26.3 i förordningen i princip också ska tillämpas på fallen enligt det andra undantaget måste de relevanta genomförandereglerna undersökas ytterligare och kommer att antas vid en senare tidpunkt.

2.1.   Hänvisning till livsmedelsföretagaren

2.1.1.   Kan angivandet av livsmedelsföretagarens namn, firmanamn eller adress på en etikett innebära att artikel 26.3 är tillämplig?

Enligt skäl 29 och artikel 2.2 g i förordningen utgör angivelser av livsmedelsföretagarens namn, firmanamn eller adress på etiketten inte en uppgift om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats i enlighet med förordningen. I princip innebär därför inte hänvisningar till livsmedelsföretagaren som juridisk person att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig.

Baserat på artikel 7 i förordningen kan dock sådana uppgifter betraktas som vilseledande i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstplats om uppgifterna framhävs tydligt på förpackningen och om det specifika ursprunget eller den specifika härkomstplatsen är väl synligt/synlig i de fall då ursprunget inte är samma som för livsmedlets primära ingrediens. De nationella behöriga myndigheterna bör bedöma sådana fall genom att ta hänsyn till all information som ges på etiketten och hela presentationen av produkten.

2.2.   Namn på varumärken

2.2.1.   Kan varumärken som inte skyddas av ett registrerat varumärke i enlighet med artikel 1.2 i genomförandeförordningen innebära att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig?

I artikel 1.2 i genomförandeförordningen tydliggörs att genomförandeförordningen, även om uppgifter om ursprung som ingår i registrerade varumärken omfattas av artikel 26.3 i förordningen, inte ska tillämpas på sådana uppgifter i avvaktan på antagandet av särskilda bestämmelser om tillämpningen av artikel 26.3 på sådana uppgifter. EU-lagstiftaren har bekräftat den särskilda karaktären hos och de särskilda syftena för de registrerade varumärken som regleras genom särskild unionslagstiftning. Kommissionen kommer därför att ytterligare undersöka hur man ska ange den uppgift om ursprung för den primära ingrediensen som enligt artikel 26.3 i förordningen ska ges när denna uppgift måste anges. Varumärken som omfattar geografiska angivelser som är icke-registrerade varumärken omfattas däremot inte av detta tillfälliga undantag, och genomförandeförordningen är därför tillämplig på sådana varumärken, utöver de skyldigheter som följer av artikel 26.3 i förordningen.

2.3.   Livsmedlets beteckning

2.3.1.   Betraktas vedertagna beteckningar som består av geografiska angivelser som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

I artikel 2.2 o i förordningen definieras vedertagen beteckning som en beteckning som är accepterad som livsmedlets beteckning av konsumenterna i den medlemsstat där livsmedlet saluförs utan att beteckningen behöver ytterligare förklaringar.

Enligt skäl 8 och artikel 1.1 i genomförandeförordningen omfattar genomförandeförordningen inte vedertagna beteckningar och generiska namn som innehåller geografiska namn som anger ursprung, men som allmänt sett inte uppfattas som en uppgift om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats. Sådana namn hänvisar ofta till en geografisk plats, en region eller ett land där livsmedlet ursprungligen producerades eller salufördes, och som med tiden har blivit generiska namn eller vedertagna beteckningar för en viss livsmedelskategori. Förutsatt att sådana generiska namn och vedertagna beteckningar inte leder till att konsumenterna tror att ett livsmedel har ett visst geografiskt ursprung, kan de användas utan att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig.

Exempel: frankfurterkorv.

Eftersom frågan rör konsumenternas förståelse i varje enskild medlemsstat och eftersom det finns stora skillnader mellan konsumenternas uppfattningar i detta avseende i EU, måste det bedömas från fall till fall om konsumenterna tydligt uppfattar en särskild beteckning som ett generiskt namn/en vedertagen beteckning.

2.3.2.   Betraktas föreskriva beteckningar som består av geografiska angivelser som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Enligt artikel 2.2 n i förordningen avser föreskriven beteckning den beteckning för ett livsmedel som föreskrivs i de unionsbestämmelser som gäller för detta livsmedel eller, om sådana unionsbestämmelser inte finns, den beteckning som föreskrivs i de lagar och andra författningar som gäller i de medlemsstater där livsmedlet säljs till slutkonsumenter eller storhushåll.

Sådana namn är med andra ord vedertagna beteckningar som reglerats i lag eftersom lagstiftaren ansett att det var viktigt att harmonisera användningen av dem och ofta även sammansättningen hos de produkter som de avser, för att se till att konsumenternas förväntningar tillgodoses när det gäller egenskaperna hos livsmedel som säljs med särskilda beteckningar.

Med tanke på vad som anges ovan betraktas inte föreskrivna beteckningar som består av geografiska angivelser som en uppgift om ursprung i den mening som avses i artikel 26.3 i förordningen, i de fall då lagstiftaren redan har beaktat artikel 26.3.

2.4.   Olika upplysningar på etiketten

2.4.1.   Ska sådana uttryck som ”framställd i”, ”producerad i” och ”produkt från” följda av en geografisk angivelse anses vara en uppgift om ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Konsumenterna förknippar sådana upplysningar som ”framställd i [land]”, ”tillverkad i [land]” och ”producerad i [land]” med en uppgift om ursprung i den mening som avses i artikel 26.3, och de bör därför i princip betraktas som en uppgift om ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel. Dessa uttryck hänvisar dessutom till produktions- eller tillverkningsprocessen, som för bearbetade livsmedel kan motsvara den innebörd som termen ursprungsland ges i förordningen, enligt definitionen i artikel 60.2 i unionens tullkodex (7), dvs. som den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling av ett livsmedel som resulterar i tillverkningen av en ny produkt eller innebär ett viktigt steg i tillverkningen.

På liknande sätt brukar konsumenterna tolka upplysningen ”produkt från [land]” som en uppgift om ursprung i enlighet med artikel 26.3 i förordningen. Uttrycket ”produkt från” leder dessutom troligen till att konsumenten uppfattar det som att hela livsmedlet, inklusive dess ingredienser, kommer från det land som anges på etiketten.

2.4.2.   Betraktas upplysningar som ”förpackad i”, ”producerad/framställd av X för Y” följda av livsmedelsföretagarens namn och adress som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Upplysningen ”förpackad i” anger tydligt var ett livsmedel har förpackats och det är inte troligt att konsumenterna tolkar detta som en uppgift om ursprung i den mening som avses i artikel 26.3 i förordningen. Trots att uttrycket i fråga hänvisar till en geografisk plats betraktas det därför inte som en uppgift om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats.

Sådana uttryck som ”producerad av/tillverkad av/förpackad av” (livsmedelsföretagarens namn och därefter adress) eller ”producerad av/tillverkad av X för Y” hänvisar uttryckligen till den relevanta livsmedelsföretagaren, och det är generellt sett inte troligt att konsumenterna tolkar detta som en uppgift om ursprung för livsmedlet. Precis som anges i punkt 2.1.1 i detta tillkännagivande utgör angivelser om livsmedelsföretagarens namn, firmanamn eller adress på etiketten inte en uppgift om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats i den mening som avses i förordningen.

Konsumenternas uppfattning påverkas dock av alla delar av etiketten, inklusive hela presentationen av produkten. Man måste därför ta hänsyn till hela förpackningen när man bedömer om märkningen av livsmedlet kan vara vilseledande avseende dess ursprung.

2.4.3.   Betraktas akronymer, illustrationer eller andra uppgifter som läggs till frivilligt för att hjälpa konsumenterna att hitta sitt eget språk på flerspråkiga etiketter som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Sådana uppgifter bör inte betraktas som en uppgift om ursprung om de tydligt avser olika språkversioner av den livsmedelsinformation som anges på etiketten.

2.4.4.   Betraktas upplysningar som ”sort”, ”typ”, ”stil”, ”recept”, ”inspirerad av” eller ”à la” tillsammans med en geografisk angivelse som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Upplysningar som ”sort”, ”typ”, ”stil”, ”recept”, ”inspirerad av” eller ”à la” brukar avse receptet eller de särskilda egenskaperna för livsmedlet eller dess bearbetning, och de bör därför i princip inte betraktas som en uppgift om ursprung.

Man måste dock ta hänsyn till hela förpackningen när man bedömer om märkningen av livsmedlet kan vara vilseledande avseende dess ursprung. Det bör också nämnas att de ovannämnda uppgifterna, i enlighet med artikel 7 i förordningen, bara är motiverade om livsmedlet har särskilda egenskaper eller är av en särskild art, eller om det har genomgått en viss produktionsprocess som fastställer sambandet med den geografiska plats som anges på etiketten.

2.4.5.   Betraktas en nationell symbol eller färgerna på en flagga som att man anger ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel?

Ur konsumenternas synvinkel är flaggor och/eller kartor de mest relevanta hänvisningarna när det gäller ursprungsmärkningen. Tydliga och synliga flaggor och/eller kartor som hänvisar till ett visst geografiskt territorium bör därför i princip betraktas som en uppgift om ursprung och följaktligen innebära att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig. Andra nationella symboler såsom kända nationella monument, landskap eller personer kan också uppfattas som en uppgift om ett livsmedels ursprung av konsumenterna. Eftersom deras tolkning brukar bero på produkten och landet ska sådan grafik dock bedömas från fall till fall. Vid en sådan bedömning bör medlemsstaterna särskilt beakta placeringen av symbolerna/grafiken, deras storlek, färg och teckenstorlek samt den övergripande märkningen av livsmedlet, dvs. att märkningen i sin helhet inte gör konsumenterna förvirrade i fråga om livsmedlets ursprung.

När det gäller varumärken beskrivs tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen i punkt 2.2.1 i detta tillkännagivande.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt användningen av bilder och andra upplysningar som hänvisar till en nationell/lokal händelse eller till ett nationellt/lokalt idrottslag för att fira denna händelse. Eftersom de endast används tillfälligt bör sådana angivelser bedömas från fall till fall för att avgöra om artikel 26.3 är tillämplig.

2.4.6.   Kan ytterligare upplysningar som ges på livsmedelsetiketter med geografiska beteckningar som är skyddade enligt EU-lagstiftningen eller varumärken innebära att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig?

I avvaktan på antagandet av särskilda bestämmelser är genomförandeförordningen inte tillämplig på geografiska beteckningar som är skyddade enligt EU-lagstiftningen och registrerade varumärken i enlighet med artikel 1.2. Om ett livsmedel även är märkt med andra visuella upplysningar, inklusive sådana som hänvisar till samma eller andra geografiska platser, omfattas dessa upplysningar dock av genomförandeförordningen, om villkoren i artikel 26.3 i förordningen är uppfyllda.

2.5.   Hur samverkar bestämmelserna i genomförandeförordningen och EU-lagstiftningen om ekologiska livsmedel?

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 (8) om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter ger en allmän ram med bestämmelser för ekologisk produktion, inbegripet bestämmelser om användningen av termer som avser ekologisk produktion. I den förordningen fastställs dessutom villkor för märkningen av ekologiska produkter och användningen av EU-logotypen, med krav på att en uppgift om härkomstplatsen för de jordbruksråvaror som produkten består av ska anges när denna logotyp används. Dessa regler säkerställer att konsumenterna får information som motsvarar den information som eftersträvas i artikel 26.3.

Enligt artikel 1.4 i förordningen ska de senare tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av de märkningskrav som föreskrivs i särskilda unionsbestämmelser om vissa livsmedel. På detta område betraktas bestämmelserna i förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter som en lex specialis och har företräde framför artikel 26.3 i förordningen. Artikel 26.3 i förordningen är därför inte tillämplig när EU-logotypen används.

3.   IDENTIFIERING AV DEN PRIMÄRA INGREDIENSEN

Enligt artikel 2.2 q i förordningen avser primär ingrediens en eller flera ingredienser i ett livsmedel som utgör mer än 50 % av livsmedlet eller som konsumenten vanligtvis förknippar med livsmedlets beteckning och för vilken eller vilka det i de flesta fall krävs en mängdangivelse.

3.1.   Hur bör den primära ingrediensen identifieras?

Vid tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen ska livsmedelsföretagare ange uppgift om den primära ingrediensen i livsmedlet i fråga, på grundval av definitionen i artikel 2.2 q i förordningen.

I den rättsliga definitionen av primär ingrediens anges två typer av kriterier för att fastställa livsmedlets primära ingrediens: a) ett kvantitativt kriterium, enligt vilket ingrediensen ska utgöra mer än 50 % av livsmedlet, och b) ett kvalitativt kriterium, enligt vilket konsumenterna vanligtvis ska förknippa ingrediensen med livsmedlets beteckning.

När livsmedelsföretagarna ger information om den eller de primära ingredienserna i ett livsmedel bör de ta hänsyn till flera olika aspekter. Förutom livsmedlets kvantitativa sammansättning bör de framför allt noggrant överväga vad som är utmärkande för livsmedlet, dess art och hela presentationen av etiketten. De måste också överväga konsumenternas uppfattning och förväntningar vad gäller den information som ges om livsmedlet. Livsmedelsföretagarna bör överväga om det är troligt att uppgiften om ursprunget för en viss ingrediens nämnvärt kommer att påverka konsumenternas inköpsbeslut och om avsaknaden av en sådan uppgift om ursprung skulle vilseleda konsumenterna.

Det bör även påpekas att i enlighet med artikel 7 i förordningen får den information som ges i fråga om uppgift om ursprung för den primära ingrediensen inte vara vilseledande och får under inga omständigheter kringgå de bestämmelser och mål som fastställs i artikel 26.3 i förordningen.

Det är medlemsstaternas behöriga myndigheter som säkerställer en korrekt tillämpning av ovannämnda bestämmelser i förordningen.

3.2.   Kan ett livsmedel ha mer än en primär ingrediens? Bör i så fall ursprunget för alla primära ingredienser anges för livsmedel som innehåller mer än en primär ingrediens?

Enligt definitionen av primär ingrediens i artikel 2.2 q i förordningen kan det röra sig om en ingrediens (singular) eller flera ingredienser (plural). Av denna formulering kan man dra slutsatsen att definitionen av primär ingrediens innebär att ett livsmedel kan ha mer än en primär ingrediens.

Om livsmedelsföretagaren på grundval av denna definition identifierar mer än en primär ingrediens framgår det dessutom av bestämmelserna i artikel 26.3 i förordningen att ursprungsland eller härkomstplats ska anges för alla dessa primära ingredienser.

3.3.   Kan definitionen av primär ingrediens innebära att ett livsmedel inte har någon primär ingrediens?

Vid tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen måste man först bedöma om någon ingrediens i ett livsmedel kan betraktas som livsmedlets primära ingrediens, på grundval av definitionen i artikel 2.2 q i förordningen. Det innebär att ett livsmedel inte har någon primär ingrediens i den mening som avses i förordningen om ingen av ingredienserna utgör mer än 50 % av livsmedlet, konsumenterna inte förknippar någon av ingredienserna med livsmedlets beteckning och i de flesta fall att ingen mängdangivelse krävs.

3.4.   Omfattar artikel 26.3 i förordningen och följaktligen genomförandeförordningen livsmedel med en enda ingrediens?

Artikel 26.3 i förordningen kan omfatta bearbetade livsmedel med en enda ingrediens om den sista väsentliga bearbetningen skedde på en annan plats än ursprunget för ingrediensens råvaror eller om ingrediensen härstammar från olika platser. Denna situation skulle innebära att artikel 26.3 i förordningen är tillämplig om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats anges men inte är samma som för den primära ingrediensen (den enda ingrediensen).

3.5.   Bör ursprunget för den primära ingrediensen i ett livsmedel anges även om konsumenterna är väl medvetna om att den endast kan köpas in från ett land utanför EU?

Förordningen innehåller inget undantag från skyldigheten att ange ursprungsland eller härkomstplats för de primära ingredienserna om dessa platser inte är samma som för livsmedlet. I enlighet med bestämmelserna i artikel 26.3 i förordningen ska därför en uppgift om ursprung för den primära ingrediensen anges även om ett livsmedels primära ingrediens endast kan köpas in från ett land utanför EU och den uppgift om ursprung som ges för slutprodukten hänvisar till EU eller till en eller flera medlemsstater.

3.6.   Kan den primära ingrediensen vara en sammansatt ingrediens?

Enligt artikel 2.2 h i förordningen avser sammansatt ingrediens en ingrediens som i sig är en produkt av mer än en ingrediens.

En sammansatt ingrediens omfattas av artikel 26.3 i förordningen om den överensstämmer med definitionen av primär ingrediens i artikel 2.2 q i förordningen.

Om information om den primära ingrediensens ursprung ska anges i enlighet med artikel 26.3 i förordningen och den primära ingrediensen är en sammansatt ingrediens, måste livsmedelsföretagarna ge så pass mycket information som är lämplig för livsmedlet i fråga. För att göra detta bör de ta hänsyn till livsmedlets särskilda art, sammansättning och tillverkningsprocess, konsumenternas förståelse, förväntningar och intresse vad gäller uppgiften om den primära ingrediensens ursprung i den sammansatta ingrediensen (platsen från vilken den primära ingrediensen i den sammansatta ingrediensen härstammar, t.ex. skördeplatsen eller produktionsplatsen) samt hur ingredienserna i den sammansatta ingrediensen anges i ingrediensförteckningen.

Det bör även påpekas att i enlighet med artikel 7 i förordningen får den information som ges i fråga om uppgift om ursprung för den sammansatta ingrediensen inte vara vilseledande och får under inga omständigheter kringgå de bestämmelser och mål som fastställs i artikel 26.3 i förordningen.

Det är medlemsstaternas behöriga myndigheter som säkerställer en korrekt tillämpning av ovannämnda bestämmelser i förordningen.

4.   GEOGRAFISKA NIVÅER

För att konsumenterna ska kunna göra informerade val innehåller genomförandeförordningen särskilda bestämmelser som gäller när ursprungsland eller härkomstplats för den primära ingrediensen ges på grundval av artikel 26.3 i förordningen. Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa att denna information är tillräckligt exakt och meningsfull.

I artikel 2 a i genomförandeförordningen harmoniseras därför de geografiska områden som uppgiften om den primära ingrediensens ursprung ska hänvisa till.

4.1.   Kan man ange ursprungsland eller härkomstplats för en och samma primära ingrediens genom att hänvisa till olika geografiska nivåer (t.ex. ”EU och Schweiz”)?

I artikel 2 i genomförandeförordningen förtecknas de geografiska områden som uppgiften om den primära ingrediensen bör hänvisa till. För att uppfylla kraven i artikel 26.3 i förordningen måste livsmedelsföretagarna välja ett av de geografiska områden som förtecknas i artikel 2 a i genomförandeförordningen. Det framgår av formuleringen av denna bestämmelse att det enligt genomförandeförordningen inte går att kombinera de olika geografiska nivåer som förtecknas i förordningen för en och samma primära ingrediens.

Exempel:

—	”Schweiz” motsvarar ett geografiskt område enligt artikel 2 a iv. ”EU” motsvarar däremot ett geografiskt område enligt artikel 2 a i. I artikel 2 a i genomförandeförordningen ges ingen möjlighet att kombinera dessa två områden.

Livsmedelsföretagarna kan dock lägga till ytterligare information till uppgifterna ”EU och icke-EU” under förutsättning att informationen överensstämmer med de allmänna kraven för frivillig livsmedelsinformation i förordningen (artikel 36). Sådan information får inte vara vilseledande eller förvirrande. I dessa fall kan livsmedelsföretagarna ange ”Schweiz” som ytterligare frivillig information som kompletterar angivelsen ”icke-EU”.

Exempel:

—	”EU och icke-EU (Schweiz)”.

—	”EU (Spanien) och icke-EU (Schweiz)”.

4.2.   Kan man kombinera både medlemsstater och tredjeländer för att ange den primära ingrediensens ursprungsland eller härkomstplats?

Enligt artikel 2 a iv i genomförandeförordningen ges möjlighet att ange en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer som uppgift om ursprung för den primära ingrediensen. Detta innebär att aktörerna kan välja om de vill ange en eller båda av dessa uppgifter.

5.   PLACERING OCH PRESENTATION

Information om den primära ingrediensen som anges i enlighet med förordningen bör komplettera den information som ges till konsumenterna om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats. Informationen bör vara lätt att se, klart läsbar och, när så är lämpligt, outplånlig. För att uppnå detta mål innehåller artikel 3 i genomförandeförordningen regler för placeringen och presentationen av denna information.

5.1.   Kan man ange ursprungsland för den primära ingrediensen med landskoder?

Enligt artikel 9.1 i i förordningen är det obligatoriskt att ange uppgift om ursprungsland eller härkomstplats där så krävs enligt artikel 26 i förordningen. Enligt artikel 9.2 i förordningen krävs dessutom att de obligatoriska uppgifter som ska ges enligt artikel 9.1 i förordningen ska anges med ord och siffror, och de får därutöver även uttryckas genom piktogram eller symboler.

Det följer av dessa bestämmelser i förordningen att ursprungsland för den primära ingrediensen alltid måste anges med ord. I samband med detta måste medlemsstaterna avgöra om vissa landskoder kan betraktas som ord. En landskod skulle kunna godkännas om konsumenterna i saluföringslandet rimligen kan förväntas förstå den och inte vilseledas. Så kan vara fallet med förkortningar som ”UK”, ”USA” eller ”EU”.

5.2.   Om produktnamnet innehåller en uppgift om ursprung och produktnamnet anges på flera ställen på förpackningen, bör uppgiften om ursprung för den primära ingrediensen då anges varje gång produktnamnet anges på livsmedlet? Samma fråga gäller grafiska angivelser, t.ex. flaggor

I artikel 3.2 i genomförandeförordningen anges att om uppgiften om ett livsmedels ursprung anges med ord ska informationen om den primära ingrediensens ursprung finnas i samma synfält som uppgiften om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats. Genomförandeförordningen ger inte utrymme för flexibilitet som skulle kunna tillåta att den primära ingrediensens ursprung bara behöver anges en gång om uppgiften om slutproduktens ursprung anges flera gånger på etiketten.

Det framgår tydligt av förordningen att uppgiften om den primära ingrediensens ursprung ska presenteras på ett klart och synligt sätt för konsumenterna, och i samma synfält som uppgiften om livsmedlets ursprung, inklusive flaggor. När det gäller produktnamn som innehåller en uppgift om ursprung eller flaggor som visas flera gånger på förpackningen innebär detta att informationen om den primära ingrediensens ursprung även i dessa fall måste upprepas.

5.3.   Är artikel 13.3 i förordningen tillämplig även på den uppgift om ursprung för den primära ingrediensen som ges i enlighet med bestämmelserna i genomförandeförordningen?

I artikel 13 i förordningen fastställs de allmänna principer som reglerar presentationen av obligatorisk livsmedelsinformation enligt förteckningen i artikel 9.1 i förordningen, och därför även uppgifter om ursprungsland eller härkomstplats där så krävs enligt artikel 26 (artikel 9.1 i i förordningen). Bestämmelserna i artikel 13 i förordningen bör tillämpas utan att det påverkar särskilda unionsbestämmelser som är tillämpliga på vissa livsmedelskategorier.

I genomförandeförordningen fastställs särskilda presentationskrav för uppgiften om den primära ingrediensens ursprung. I artikel 3 i genomförandeförordningen föreskrivs särskilt att sådan information ska finnas i samma synfält som uppgiften om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats och med en teckenstorlek där x-höjden är minst 75 % av uppgiften om livsmedlets ursprung. Dessutom anges att uppgiften om den primära ingrediensens ursprung i alla händelser ska visas i en teckenstorlek som är minst 1,2 mm.

De ovannämnda särskilda kraven i genomförandeförordningen ska kompletteras med de övergripande bestämmelserna i artikel 13 i förordningen, som bör tillämpas kumulativt.

I artikel 13.3 i förordningen föreskrivs ett undantag från den erforderliga teckenstorleken på de obligatoriska uppgifterna när det gäller små förpackningar eller behållare (vars största yta är mindre än 80 cm2). Eftersom bestämmelserna i artikel 13 i förordningen är tillämpliga på de obligatoriska uppgifter som förtecknas i artikel 9.1 i förordningen är de också tillämpliga på den uppgift om ursprung för den primära ingrediensen som ges i enlighet med artikel 26.3 i förordningen. När det gäller förpackningar eller behållare vars största yta är mindre än 80 cm2, ska den teckenstorlek som avses i artikel 3.2 i genomförandeförordningen (x-höjden) därför vara lika med eller större än 0,9 mm.

---

(1)  EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.

(2)  EUT L 131, 29.5.2018, s. 8.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 20.3.2014, s. 14).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning) (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(8)  Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).

Eurons växelkurs (1)

30 januari 2020

(2020/C 32/02)

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,1029
JPY	japansk yen	120,03
DKK	dansk krona	7,4729
GBP	pund sterling	0,84183
SEK	svensk krona	10,6398
CHF	schweizisk franc	1,0690
ISK	isländsk krona	135,90
NOK	norsk krona	10,1738
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,250
HUF	ungersk forint	338,36
PLN	polsk zloty	4,2873
RON	rumänsk leu	4,7770
TRY	turkisk lira	6,5970
AUD	australisk dollar	1,6412
CAD	kanadensisk dollar	1,4577
HKD	Hongkongdollar	8,5678
NZD	nyzeeländsk dollar	1,6973
SGD	singaporiansk dollar	1,5030
KRW	sydkoreansk won	1 315,00
ZAR	sydafrikansk rand	16,2673
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,6504
HRK	kroatisk kuna	7,4423
IDR	indonesisk rupiah	15 094,84
MYR	malaysisk ringgit	4,5087
PHP	filippinsk peso	56,246
RUB	rysk rubel	69,6719
THB	thailändsk baht	34,405
BRL	brasiliansk real	4,6836
MXN	mexikansk peso	20,6985
INR	indisk rupie	79,0110

---

(1)  Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

Särskild rapport 4/2020

”Användning av nya bildtekniker för övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken: framstegen har varit kontinuerliga generellt sett men långsammare när det gäller klimat- och miljöövervakning”

(2020/C 32/03)

Europeiska revisionsrätten meddelar härmed att särskild rapport 4/2020 ”Användning av nya bildtekniker för övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken: framstegen har varit kontinuerliga generellt sett men långsammare när det gäller klimat- och miljöövervakning” just har offentliggjorts.

Rapporten finns på Europeiska revisionsrättens webbplats: http://eca.europa.eu.

Sammanfattning av Europeiska datatillsynsmannens yttrande om förslag om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden

(Den fullständiga texten till detta yttrande finns på engelska, franska och tyska på Europeiska datatillsynsmannens webbplats www.edps.europa.eu)

(2020/C 32/04)

I april 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning och ett förslag till direktiv om en rättslig ram som ska göra det lättare och snabbare för polis och rättsliga myndigheter att säkra och få tillgång till elektronisk bevisning i gränsöverskridande ärenden. Rådet har sedan dess antagit allmänna riktlinjer om förslagen och Europaparlamentet har utfärdat flera arbetsdokument. Europeiska dataskyddsstyrelsen har också avgett sitt yttrande. På internationell nivå har i synnerhet förhandlingar inletts om ett internationellt avtal med Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis, samtidigt som arbetet med ett andra tilläggsprotokoll till konventionen mot it-brottslighet pågår. Europeiska datatillsynsmannen vill genom detta yttrande ge EU-lagstiftaren nytt underlag till det kommande arbetet med förslagen, med beaktande av den utveckling som anges ovan.

Ny teknik har förändrat den värld vi lever i i dag och när myndigheter behöver få tillgång till nödvändiga uppgifter för att utföra sitt uppdrag spelar ofta tiden en avgörande roll. Vid utredningar av inhemska fall befinner sig brottsbekämpande myndigheter samtidigt allt oftare i gränsöverskridande situationer på grund av att en utländsk tjänsteleverantör används och att informationen lagras elektroniskt i en annan medlemsstat. Europeiska datatillsynsmannen stöder målet att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till effektiva verktyg för att kunna utreda och lagföra brott, och välkomnar i synnerhet målsättningen i förslagen att påskynda och underlätta tillgången till uppgifter i gränsöverskridande ärenden genom effektivare förfaranden i EU.

Samtidigt vill Europeiska datatillsynsmannen understryka att varje initiativ på detta område fullt ut måste överensstämma med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och EU:s ram för dataskydd. Det är också viktigt att säkerställa att alla nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits. Det krävs i synnerhet en större medverkan av rättsliga myndigheter i den verkställande medlemsstaten för att effektivt skydda grundläggande rättigheter vid gränsöverskridande insamling av elektronisk bevisning. De bör systematiskt involveras i processen på ett så tidigt stadium som möjligt, ges möjlighet att kontrollera att orderna överensstämmer med EU-stadgan och vara skyldiga att åberopa vägransgrunder om så inte är fallet.

Definitionerna av uppgiftskategorier i den föreslagna förordningen bör dessutom förtydligas och deras överensstämmelse med andra definitioner av uppgiftskategorier inom EU-lagstiftningen bör säkerställas. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar även att balansen mellan de typer av brott för vilka en europeisk utlämnandeorder kan utfärdas och de berörda uppgiftskategorierna ses över på nytt mot bakgrund av domstolens rättspraxis på området.

Europeiska datatillsynsmannen ger dessutom särskilda rekommendationer om flera aspekter av förslagen om elektroniska bevis som behöver förbättras, nämligen äkthet och sekretess för de order och uppgifter som översänds, begränsat bevarande av uppgifter inom ramen för en europeisk bevarandeorder, tillämplig ram för dataskydd, registrerades rättigheter, registrerade som omfattas av immunitet och privilegier, rättsliga företrädare, tidsfrister för efterlevnad av en europeisk utlämnandeorder och möjligheten för tjänsteleverantörer att invända mot en order.

Slutligen vill Europeiska datatillsynsmannen att den föreslagna förordningens samverkan med framtida internationella avtal förtydligas. Den föreslagna förordningen bör bidra till att upprätthålla en hög nivå av dataskydd i EU och fungera som referensram vid förhandlingar om internationella avtal om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis.

1.   INLEDNING OCH BAKGRUND

1.

Kommissionen lade den 17 april 2018 fram följande två lagstiftningsförslag (nedan kallade förslagen), åtföljda av en konsekvensbedömning (1): — Ett förslag till förordning om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (2) (nedan kallad den föreslagna förordningen). — Ett förslag till direktiv om fastställande av harmoniserade bestämmelser för utseende av rättsliga företrädare för insamling av bevisning i straffrättsliga förfaranden (3) (nedan kallat det föreslagna direktivet).

2.

Den föreslagna förordningen är tänkt att samexistera med direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (nedan kallat direktivet om en europeisk utredningsorder) (4), som syftar till att förenkla bevisinhämtningsprocessen inom en annan medlemsstats territorium och omfattar alla typer av bevisinhämtning, däribland inhämtning av elektroniska uppgifter (5). Samtliga medlemsstater som deltog i antagandet av direktivet om en europeisk utredningsorder (6) skulle fram till maj 2017 genomföra det i sin nationella lagstiftning (7).

3.

Europeiska dataskyddsstyrelsen (8) antog ett yttrande (9) om förslagen den 26 september 2018.

4.

Den 7 december 2018 och den 8 mars 2019 antog rådet sin allmänna riktlinje om den föreslagna förordningen (10) respektive det föreslagna direktivet (11). Europaparlamentet har även offentliggjort ett antal arbetsdokument.

5.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att kommissionens avdelningar rådfrågade honom informellt innan förslagen antogs. Han välkomnar också hänvisningarna till detta yttrande i skäl 66 i den förslagna förordningen och i skäl 24 i det föreslagna direktivet.

6.

Den 5 februari 2019 antog kommissionen två rekommendationer om beslut från rådet: en rekommendation om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett internationellt avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis för straffrättsligt samarbete (12) och en rekommendation om bemyndigande för kommissionens deltagande, på Europeiska unionens vägnar, i förhandlingar om ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om it-brottslighet (CETS nr 185) (nedan kallad konventionen om it-brottslighet) (13). Europeiska datatillsynsmannen avgav två yttranden (14) om dessa båda rekommendationer. Både förhandlingarna med Förenta staterna och Europarådet är nära knutna till varandra.

7.

I februari 2019 lämnade Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor in liknande skrivelser till Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen med begäran om en rättslig bedömning av vilka konsekvenser den amerikanska lagen Cloud Act (15), som antogs av Förenta staternas kongress i mars 2018, kommer att få för EU:s rättslig ram för uppgiftsskydd. Den 12 juli 2019 svarade Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen gemensamt på denna begäran och lämnade en första bedömning (16).

8.

Förenade kungariket och Förenta staterna undertecknade den 3 oktober 2019 ett bilateralt avtal om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis för att bekämpa grov brottslighet (17). Det är det första verkställande avtal som gör det möjligt för amerikanska tjänsteleverantörer att tillmötesgå begäranden om innehållsdata från ett annat land i enlighet med Cloud Act.

Detta yttrande gäller båda förslagen, men tyngdpunkten ligger främst på den föreslagna förordningen. Det avser främst rätten till skydd för privatliv och personuppgifter, i enlighet med Europeiska datatillsynsmannens uppdrag, och syftar till att vara förenligt med och utgöra ett komplement till Europeiska dataskyddsstyrelsens yttrande 23/2018, även med beaktande av rådets allmänna riktlinjer och Europaparlamentets arbetsdokument.

5.   SLUTSATSER

70.

Europeiska datatillsynsmannen stöder målet att säkerställa att brottsbekämpande och rättsliga myndigheter har tillgång till effektiva verktyg för att utreda och lagföra brott i en värld som förändras genom ny teknik. Samtidigt vill Europeiska datatillsynsmannen se till att denna åtgärd fullt ut överensstämmer med EU-stadgan och EU:s regelverk för dataskydd. Den föreslagna förordningen innebär att personuppgifter måste lagras och överlämnas i och utanför EU av medlemsstaternas behöriga myndigheter, privata aktörer och i vissa fall myndigheter i tredjeländer. Det skulle innebära begränsningar av de två grundläggande rättigheterna med avseende på respekten för privatlivet och skyddet av personuppgifter, som garanteras i artiklarna 7 och 8 i EU-stadgan. Sådana begränsningar är endast tillåtna om de är förenliga med de villkor som anges i artikel 52.1 i EU-stadgan och i synnerhet villkoret om nödvändighet.

71.

Europeiska datatillsynsmannen anser för det första att andra alternativ som ger ett starkare skydd och uppnår samma mål bör utvärderas ytterligare.

72.

För det andra konstaterar Europeiska datatillsynsmannen att den föreslagna förordningen redan innehåller ett antal rättssäkerhetsgarantier. Han är dock bekymrad över att tjänsteleverantörerna får bära ett stort ansvar när det gäller att granska om intyg om en europeisk utlämnandeorder eller intyg om en europeisk bevarandeorder överensstämmer med EU-stadgan. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar därför att rättsliga myndigheter som har utsetts av den verkställande medlemsstaten involveras i processen med att samla in elektronisk bevisning på ett så tidigt stadium som möjligt.

73.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar att det säkerställs ytterligare överensstämmelse mellan definitionerna av kategorier av elektroniska bevis och befintliga definitioner av särskilda uppgiftskategorier enligt EU-lagstiftningen. Vidare bör kategorin åtkomstuppgifter omprövas, eller så måste åtkomsten till dessa uppgifter omfattas av liknande krav som dem som gäller för tillgång till transaktionsuppgifter och innehållsdata. I den föreslagna förordningen bör det fastställas tydliga och klara definitioner av varje uppgiftskategori för att säkerställa rättssäkerhet för alla berörda parter. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar även att den föreslagna definitionen av abonnentuppgifter ändras för en närmare precisering.

74.

Han rekommenderar dessutom en ny översyn av balansen mellan de typer av brott för vilka en europeisk utlämnandeorder kan utfärdas och de berörda uppgiftskategorierna, med beaktande av domstolens senaste rättspraxis på området. Möjligheten att utfärda en europeisk utlämnandeorder för transaktionsuppgifter och innehållsdata bör i synnerhet begränsas till allvarligare brott. Europeiska datatillsynsmannen vill helst se att en uttömmande förteckning över specifika allvarliga brott fastställs för utlämnandeorder om transaktionsuppgifter och innehållsdata, vilket även skulle öka rättssäkerheten för alla berörda parter.

75.

Europeiska datatillsynsmannen ger även rekommendationer som syftar till att säkerställa respekten för rätten till skydd av uppgifter och privatliv, samtidigt som bevismaterial snabbt kan samlas in för specifika straffrättsliga förfaranden. De inriktas på säkerheten vid överföringen av uppgifter mellan alla berörda parter, ordernas och intygens äkthet och ett begränsat bevarande av uppgifter inom ramen för en bevarandeorder.

76.

Utöver de allmänna kommentarer och huvudsakliga rekommendationer som fastställts ovan ger Europeiska datatillsynsmannen ytterligare rekommendationer i detta yttrande om följande aspekter av förslagen: — Hänvisning till den tillämpliga ramen för dataskydd. — Registrerades rättigheter (ökad insyn och rätt till ett rättsmedel). — Registrerade som omfattas av immunitet och privilegier. — Utseendet av rättsliga företrädare för bevisinsamling i straffrättsliga förfaranden. — Tidsfrister för att efterleva ett intyg om en europeisk utlämnandeorder och utlämna uppgifter. — Möjligheten för tjänsteleverantörer att invända mot en order på grundval av ett antal begränsade skäl.

77.

Slutligen är Europeiska datatillsynsmannen medveten om att initiativet ingår i ett större sammanhang och att rådet har antagit två beslut gällande ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om it-brottslighet och om att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Han efterlyser mer klarhet vad gäller samverkan mellan den föreslagna förordningen och olika internationella avtal. Europeiska datatillsynsmannen vill bidra konstruktivt till att säkerställa att de slutliga texterna är förenliga och samverkar med EU:s ram för dataskydd.

---

(1)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Impact Assessment, SWD(2018) 118 final (ej översatt till svenska), tillgängligt på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=SWD%3A2018%3A118%3AFIN

(2)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden, COM(2018) 225 final.

(3)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av harmoniserade bestämmelser för utseende av rättsliga företrädare för insamling av bevisning i straffrättsliga förfaranden, COM(2018) 226 final.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, EUT L 130, 1.5.2014, s. 1. Se artikel 23 i den föreslagna förordningen.

(5)  I direktivet om en europeisk utredningsorder föreskrivs ett direkt samarbete mellan den utfärdande myndigheten i en medlemsstat och den verkställande myndigheten i en annan medlemsstat eller, i förekommande fall, via den eller de centralmyndigheter som utsetts av den eller de berörda medlemsstaterna. Syftet med direktivet är att underlätta och påskynda detta samarbete genom standardiserade formulär och strikta tidsfrister och undanröja ett antal hinder för gränsöverskridande samarbete. Den utfärdande myndigheten får t.ex. ”utfärda en utredningsorder för vidtagande av alla åtgärder i syfte att provisoriskt förhindra att material som kan användas som bevis förstörs, omvandlas, flyttas, överlämnas eller bortskaffas”, och ”[d]en verkställande myndigheten ska snarast fatta beslut om den provisoriska åtgärden och meddela detta, om praktiskt möjligt inom 24 timmar efter det att utredningsordern har mottagits” (artikel 32). Verkställandet av en utredningsorder för identifiering av personer som har ett abonnemang för ett visst telefonnummer eller en viss IP-adress omfattas likväl inte av kravet på dubbel straffbarhet (artikel 10.2 e tillsammans med artikel 11.2).

(6)  Alla EU-medlemsstater utom Danmark och Irland.

(7)  Alla deltagande medlemsstater har genomfört direktivet om en europeisk utredningsorder i sin nationella lagstiftning under 2017 eller 2018. Se genomförandestatusen på det europeiska rättsliga nätverkets webbplats: https://www.ejn-crimjust.europa.eu/ejn/EJN_Library_StatusOfImpByCat.aspx?l=SV&CategoryId=120.

(8)  Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättades genom artikel 68 i den allmänna dataskyddsförordningen och efterträdde den arbetsgrupp som hade inrättats genom artikel 29 i direktiv 95/46/EG, som har upphört att gälla. I likhet med artikel 29-gruppen består Europeiska dataskyddsstyrelsen av företrädare för de nationella dataskyddsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen.

(9)  Europeiska dataskyddsstyrelsens yttrande 23/2018 av den 26 september 2018 om kommissionens förslag om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (ej översatt till svenska) (artikel 70.1 b) (nedan kallat Europeiska dataskyddsstyrelsens yttrande 23/2018), finns tillgängligt på https://edpb.europa.eu/sites/edpb/files/files/file1/eevidence_opinion_final_en.pdf

(10)  https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2018/12/07/regulation-on-cross-border-access-to-e-evidence-council-agrees-its-position/

(11)  https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2019/03/08/e-evidence-package-council-agrees-its-position-on-rules-to-appoint-legal-representatives-for-the-gathering-of-evidence/

(12)  Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis för straffrättsligt samarbete, COM(2019) 70 final.

(13)  Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att delta i förhandlingar om ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om it-brottslighet (CETS nr 185), COM(2019) 71 final. Till dags dato har alla EU:s medlemsstater undertecknat Europarådets konvention om förstärkt internationellt samarbete om it-brottslighet och elektronisk bevisning och nästan samtliga har ratificerat den. Irland och Sverige är fortfarande i färd med att ratificera konventionen om it-brottslighet. Konventionen om it-brottslighet är ett bindande internationellt instrument som innebär att de avtalsslutande parterna ska fastställa särskilda brott i sin nationella lagstiftning som begås mot eller via elektroniska nät samt inrätta särskilda befogenheter och förfaranden som gör det möjligt för nationella myndigheter att genomföra brottsutredningar, däribland för insamling av bevis om brott i elektronisk form. Den främjar även internationellt samarbete mellan de avtalsslutande parterna. I konventionen fastställs specifika åtgärder för att ta itu med de utmaningar som hör samman med uppgifternas volatilitet, med bestämmelser om skyndsamt säkrande av lagrade datorbehandlingsbara uppgifter. Eftersom överföringen av de säkrade bevisen till den begärande staten är föremål för ett slutgiltigt beslut om den formella begäran om ömsesidig rättslig hjälp ska säkrandet inte omfattas av alla de grunder för vägran som anges i konventionen, och särskilt dubbel straffbarhet får endast krävas i undantagsfall (artikel 29).

(14)  Europeiska datatillsynsmannens yttrande 2/2019 om förhandlingsmandatet för ett avtal mellan EU och Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis och Europeiska datatillsynsmannens yttrande 3/2019 om deltagande i förhandlingarna om ett andra tilläggsprotokoll till konventionen mot it-brottslighet (Budapestkonventionen).

(15)  Se https://www.congress.gov/bill/115th-congress/house-bill/1625/text

(16)  https://edpb.europa.eu/our-work-tools/our-documents/letters/epdb-edps-joint-response-libe-committee-impact-us-cloud-act_sv

(17)  https://www.gov.uk/government/publications/ukusa-agreement-on-access-to-electronic-data-for-the-purpose-of-countering-serious-crime-cs-usa-no62019

Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen

Införande av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik

(Text av betydelse för EES)

(2020/C 32/05)

Medlemsstat	Frankrike
Berörd flyglinje	Cayenne–Camopi Saint Georges–Camopi
Datum då den allmänna trafikplikten träder i kraft	1 juli 2020
Adress där texten och all annan relevant information och/eller dokumentation om den allmänna trafikplikten kan erhållas	Beslut nr AP-2019–94 av den 18 december 2019 – Nya skyldigheter att tillhandahålla allmän trafikplikt i samband med inrikesflyg https://www.ctguyane.fr/deliberations/

Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen

Ändring av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik

(Text av betydelse för EES)

(2020/C 32/06)

Medlemsstat	Frankrike
Berörd flyglinje	Cayenne–Maripasoula Cayenne–Saül Cayenne–Grand Santi St Laurent du Maroni–Grand Santi St Laurent du Maroni–Maripasoula
Datum då den allmänna trafikplikten ursprungligen trädde i kraft	30 juli 1996 (Cayenne–Maripasoula och Cayenne–Saül) 25 april 2005 (Saint Laurent du Maroni–Grand Santi) 1 juni 2005 (Cayenne–Grand Santi och Saint Laurent du Maroni–Maripasoula)
Datum då ändringarna träder i kraft	1 juli 2020
Adress där texten och all annan relevant information och/eller dokumentation om den allmänna trafikplikten kan erhållas	Beslut nr AP-2019-94 av den 18 december 2019 – Nya skyldigheter att tillhandahålla allmän trafikplikt i samband med inrikesflyg https://www.ctguyane.fr/deliberations/

Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen

Anbudsförfarande avseende tillhandahållande av regelbunden lufttrafik i enlighet med allmän trafikplikt

(Text av betydelse för EES)

(2020/C 32/07)

Medlemsstat	Frankrike
Berörda flyglinjer	Del 1 (öst): Cayenne–Camopi Saint Georges–Camopi Del 2 (väst): Cayenne–Maripasoula Cayenne – Saül Cayenne–Grand Santi Saint Laurent du Maroni–Grand Santi Saint Laurent du Maroni–Maripasoula
Kontraktets löptid	Fem år
Tidsfrist för inlämnande av ansökningar och anbud	31 mars 2020
Adress till den plats där texten med erbjudandet att delta i anbudsförfarandet och all annan relevant information och/eller dokumentation om anbudsförfarandet och den allmänna trafikplikten kan erhållas	Hôtel de la Collectivité Territoriale de Guyane Carrefour de Suzini – 4179, route de Montabo BP 47025 – 97307 Cayenne Cedex https://www.ctguyane.fr/marches-publics/

SIT 2020 – Inbjudan att lämna projektförslag

Idéer som förändrar världen – EIB-institutets turnering för social innovation 2020

(2020/C 32/08)

EIB-institutet arrangerar den nionde turneringen för social innovation

Turneringen för social innovation (SIT) främjar innovativa idéer och belönar initiativ som ger en samhälls- och miljöpåverkan och omfattar projekt inom en rad områden – från utbildning, hälsovård och jobbskapande till ny teknik, nya system och nya processer. Alla projekt tävlar om två priser i en allmän kategori och årets projekt som handlar om miljön (med särskild tonvikt på biologisk mångfald och bevarande av ekosystem) tävlar också om två priser i en särskild kategori. De vinnande projekten i båda kategorierna tilldelas ett första- eller andrapris på 50 000 euro respektive 20 000 euro.

Följ oss på Facebook: www.facebook.com/EibInstitute

För ytterligare information om turneringen och hur ett innovativt förslag kan lämnas in, se: http://institute.eib.org/programmes/social/social-innovation-tournament/

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende M.9434 — UTC/Raytheon)

(Text av betydelse för EES)

(2020/C 32/09)

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (koncentrationsförordningen).

Offentliggörande av ett meddelande om godkännande av en standardändring av produktspecifikationen för ett namn i vinsektorn enligt artikel 17.2 och 17.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33

(2020/C 32/10)

Detta meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 17.5 i kommissionens (1) delegerade förordning (EU) 2019/33.

MEDDELANDE OM GODKÄNNANDE AV STANDARDÄNDRING

”Brachetto d’Acqui/ACQUI”

Referensnummer: PDO-IT-A1382-AM04

Datum för meddelandet: 25 september 2019

BESKRIVNING AV OCH MOTIVERING TILL DEN ÄNDRING SOM GODKÄNTS

1.   Beskrivning av vinerna

Beskrivning och motivering

För icke-mousserande och mousserande vin av typerna ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” har den lägsta totala syrahalten ändrats från 5 g/l till 4,5 g/l.

För den mousserande typen (Spumante) har dessutom lägsta halt av sockerfritt extrakt minskats från 18 g/l till 17 g/l.

Motivering:

Förändrade klimatförhållanden har påverkat de fenologiska faserna och druvornas mognadsprocess, som ofta inträffar tidigt och åtföljs av en minskad syrahalt i musten och följaktligen också i de framställda vinerna. Det ansågs därför lämpligt att minska den lägsta totala syrahalten med 0,5 g/l.

Minskningen med 1 g/l av det sockerfria extraktet är en formell ändring, i förhållande till den officiella metoden, vad gäller den tidigare nettohalten torrsubstans.

Ändringen gäller avsnitt 1.4 i det sammanfattande dokumentet och artikel 6 i produktspecifikationen.

2.   Område för vinframställning och tappning

Beskrivning och motivering

a)	Bestämmelserna om området för vinframställning och tappning och tillhörande undantag har formulerats om, och samtliga moment som föreskrivs i artikel 5.1 och 5.11 i produktspecifikationen har grupperats i artikel 5.1 och 5.2.

b)	I enlighet med det undantag som föreskrivs i gällande EU-lagstiftning tillåts samtliga vinframställnings-/bearbetningsmoment i hela regionen Piemonte, och inte bara i provinserna Asti, Cuneo och Alessandria.

c)	Endast för ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Spumante med en sockerhalt från extra brut till demi-sec får en andra jäsning ske i grannregionerna Liguriens, Lombardiets, Emilia Romagnas och Val d’Aostas administrativa områden, i enlighet med det undantag som föreskrivs i gällande EU-lagstiftning.

Motivering:

a) och b) Det rör sig om formella ändringar som säkerställer att bestämmelserna för framställning/bearbetning och tappning och tillhörande undantagsbestämmelser för de olika vintyperna beskrivs systematiskt och i överensstämmelse med gällande EU-lagstiftning.

c) Syftet med att utvidga det område där vinframställningen genom undantaget får ske, av endast vissa typer av mousserande viner, är att skapa nya möjligheter för producenterna i samband med nya marknadsföringsbehov.

Ändringarna gäller punkt 1.9 i det sammanfattande dokumentet (ytterligare villkor) och artikel 5 i produktspecifikationen.

3.   Märkning

Beskrivning och motivering

I namnet på och presentationen av vinerna ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” och ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Spumante med kontrollerad ursprungsbeteckning (Denominazione di Origine Controllata e Garantita eller DOCG) är det inte längre obligatoriskt att ange sockerhalten med en annan typ av bokstäver än den som används för beteckningen.

Motivering: En restriktion har tagits bort, vilket ger producenterna större frihet att välja etikettens grafiska utformning.

Ändringen gäller punkt 1.9 i det sammanfattande dokumentet (ytterligare villkor) och artikel 7 i produktspecifikationen.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

1.   Produktens namn

Brachetto d’Acqui

Acqui

2.   Typ av geografisk beteckning

SUB – Skyddad ursprungsbeteckning

3.   Kategorier av vinprodukter

1.

Vin

6.

Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ

4.   Beskrivning av vinet eller vinerna

”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui”

Vin framställt av Brachetto-druvor med en karakteristisk och utsökt arom som är mer eller mindre framträdande beroende på vilken vinframställningsmetod som har använts. Druvorna odlas i ett väl definierat område i Piemonte, i 26 kommuner i provinserna Asti och Alessandria.

Konsumtionsegenskaper:

Färg: medelintensiv rubinröd färg, med en dragning åt ljust granatröd, rosa eller rosé.

Arom: distinkt, mycket delikat, ibland fruktig med en tendens till kryddig i den version som har en lägre sockerhalt.

Smak: delikat, distinkt, från torr till söt.

Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 11,50 % varav minst

5,00 % verklig alkohol.

Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 18,0 g/l

Allmänna analytiska egenskaper
Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	5,0
Lägsta totala syrahalt	4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)

”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Spumante

Vin framställt av Brachetto-druvor med en karakteristisk och utsökt arom som är mer eller mindre framträdande beroende på vilken vinframställningsmetod som har använts. Druvorna odlas i ett väl definierat område i Piemonte, i 26 kommuner i provinserna Asti och Alessandria.

Konsumtionsegenskaper:

Skum: fint och långvarigt.

Färg: medelintensiv rubinröd färg, med en dragning åt ljust granatröd, rosa eller rosé.

Arom: distinkt, delikat, ibland fruktig med en tendens till kryddig i den version som har en lägre sockerhalt.

Smak: delikat, distinkt, från extra brut till söt.

Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 12,00 % varav minst

6,00 % verklig alkohol. Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 17 g/l

Allmänna analytiska egenskaper
Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	6,0
Lägsta totala syrahalt	4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)

”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Passito

Sött, aromatiskt vin framställt av druvor som odlas i ett väl definierat område i Piemonte, i endast 26 kommuner i provinserna Asti och Alessandria.

Konsumtionsegenskaper:

Färg: medelintensiv rubinröd färg, ibland med dragning åt granatröd.

Arom: myskartad arom, mycket delikat, typisk för druvsorten Brachetto, ibland med inslag av trä.

Smak: söt, myskartad arom, harmonisk, mjuk, ibland med inslag av trä.

Lägsta totala alkoholhalt i volymprocent: 16,00 %

Lägsta halt av sockerfritt extrakt: 20 g/l

Allmänna analytiska egenskaper
Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	11,0
Lägsta totala syrahalt	4,5 gram per liter uttryckt som vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)

5.   Vinframställningsmetoder

a.   Grundläggande oenologiska metoder

INGA

b.   Högsta avkastning

”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui”, inklusive Spumante och Passito

8 000 kg druvor per hektar

6.   Avgränsat geografiskt område

De druvor som är avsedda för framställning av DOCG-vinerna ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” måste odlas i regionen Piemonte, inom de 26 kommuner i provinserna Asti och Alessandria som förtecknas nedan.

Provinsen Asti:

Hela det administrativa området för följande kommuner: Vesime, Cessole, Loazzolo, Bubbio, Monastero Bormida, Rocchetta Palafea, Montabone, Fontanile, Mombaruzzo, Maranzana, Quaranti, Castel Boglione, Castel Rocchero, Sessame, Castelletto Molina, Calamandrana, Cassinasco samt Nizza Monferrato (endast den del av området som ligger till höger om floden Belbo).

Provinsen Alessandria:

Hela det administrativa området för följande kommuner: Acqui Terme, Terzo, Bistagno, Alice Bel Colle, Strevi, Ricaldone, Cassine, Visone.

7.   Huvudsakliga druvsorter

Brachetto N.

8.   Beskrivning av sambandet

”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” DOCG

Egenskaperna hos ”Brachetto d’Acqui” DOCG kan främst tillskrivas produktionsområdet, Alto Monferrato. I detta område, som är uppdelat på 26 kommuner i provinserna Asti och Alessandria, finns lerjord i Nizza Monferrato-området, medan det i trakten av Acqui Terme förekommer sand och silt. Dessa förhållanden påverkar tydligt och i betydande grad de olfaktoriska egenskaperna hos de odlade druvorna och hos de viner som framställs av dessa.

Områdets lämplighet för vinodling, i form av dess särskilda morfologi och klimatförhållanden samt de kunskaper om och tradition av vinframställning som finns här, har gjort att man med tiden har kunnat ”välja ut” den druvsort som är bäst lämpad för denna miljö, nämligen Brachetto.

Naturforskaren Gallesio beskrev 1817 vinet som vino celebre, berömt vin, och kategoriserade det som ett alkoholhaltigt svagt färgat dessertvin som började smaka som portvin eller sherry när det lagrades. Han skrev att både sött och mousserande Brachetto var välkänt och såldes framgångsrikt på den sydamerikanska marknaden. Detta tyder på att framställningen under denna period måste ha varit omfattande. Den första formella definitionen gjordes år 1922 av Garino Canina, som var först med att göra en rent vetenskaplig klassificering när han skrev att Brachetto tillhör kategorin söta och aromatiska röda viner och beskrev det som ett vin med en speciell arom, måttlig alkohol- och sockerhalt och ganska blek färg, som oftast förtärs skummande eller mousserande.

Uppgifterna i Caninas berättelse är av stor historisk betydelse. En av de intressantaste är att Brachetto var utbrett framför allt i trakterna kring Acqui och Nizza Monferrato, men att framställningen för marknaden endast var 500 hektoliter.

Vad hade fått ett vin som bara 50 år tidigare hade exporterats i stora mängder att nästa försvinna?

I slutet av första världskriget låg vingårdarna förstörda på grund av spridningen av vinlusen. När vinodlarna sedan planterade nya vinstockar valde de andra sorter som bättre motsvarade utvecklingen på marknaden – på bekostnad av Brachetto som krävde särskild omsorg och skötsel. Detta ledde till att Brachetto försvann igen. Återuppvaknandet är nutidshistoria: Bland kullarna i södra Piemonte där små grupper av lojala anhängare fortsatt med framställningen utvecklade Arturo Bersano, en framsynt odlare med respekt för traditionen, på 1950-talet ett mousserande Brachetto som framställdes i autoklav med charmatmetoden. Alltsedan dess har Brachetto räknats in bland de stora aromatiska vinerna, där det utmärker sig för sina särdrag och för det faktum att det uppskattas av mycket sofistikerade vinkännare. Det finns emellertid även en tradition av icke-sött Brachetto, vilket framgår av att typer av icke-sött och icke-mousserande Brachetto har framställts sedan början på 1900-talet i områdena Strevi, Alto Monferrato och Acqui Terme, liksom av det Brachetto demi-sec som framställs av Cantine Spinola och som har premierats i vinframställningstävlingar (”Brachetto d’Acqui” demi-sec rosé från 1987 och torrt Brachetto från 1964) och även omnämndes i tidskriften Barolo & Co 1985. Där beskrevs Brachetto som en typiskt lokal druvsort som även finns i en torr version som kan marknadsföras. Carlo Lazzeri, ägare till Enoteca Regionale di Acqui ”Terme e Vino”, berättar om en egen erfarenhet av torrt Brachetto: ”På åttiotalet drack jag torrt Bracchetto från Cantine Spinola särskilt som aperitif, som jag uppskattade mycket tack vare den lätta och inte alltför söta smaken. Under de här åren premierades torrt Brachetto också i vinframställningstävlingar i Acqui Terme.” Efter framgångsrikt experimenterande framställs sedan 2008 ett torrt, mousserande och aromatiskt vin av 100% Brachetto-druvor. Vinet beskrivs som en uppskattad produkt som konsumeras lokalt och även exporteras som nischprodukt till Japan, Sydkorea och USA.

9.   Väsentliga ytterligare villkor (förpackning, märkning, andra krav)

Undantag med avseende på produktionen i det identifierade geografiska området

Rättslig ram:

EU:s lagstiftning

Typ av ytterligare villkor:

Undantag med avseende på produktionen i det identifierade geografiska området

Beskrivning av villkoret:

Torkningen av druvorna, pressningen, vinframställningen och den andra jäsningen får ske inte bara i det avgränsade produktionsområdet utan i hela regionen Piemonte.

Endast för ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Spumante med en sockerhalt från extra brut till demi-sec får dessutom en andra jäsning äga rum i grannregionerna Liguriens, Lombardiets, Emilia Romagnas och Val d’Aostas administrativa områden, i enlighet med gällande EU-lagstiftning.

Tappning i det avgränsade geografiska området

Rättslig ram:

EU:s lagstiftning

Typ av ytterligare villkor:

Tappning i det avgränsade geografiska området

Beskrivning av villkoret:

Tappning ska ske inom framställningsområdet, som inkluderar de områden där vinframställning/bearbetning tillåts genom undantag.

I enlighet med gällande EU-lagstiftning är villkoret motiverat för att skydda kvaliteten på och bilden av vinerna ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” med skyddad ursprungsbeteckning, garantera deras ursprung och säkra att tillhörande kontroller sker effektivt och vid rätt tidpunkt. Det är också lättare att säkerställa detta om tappningen sker inom det aktuella området, eftersom det då blir företag från framställningsområdet som får ansvaret för att alla tekniska föreskrifter om transport och tappning tillämpas och efterlevs.

Dessutom fungerar det behöriga organets kontrollsystem, som aktörerna måste följa i samtliga framställningsled, mer effektivt i det avgränsade området.

Anvisningar om märkning

Rättslig ram:

Nationell lagstiftning

Typ av ytterligare villkor:

Kompletterande bestämmelser om märkning

Beskrivning av villkoret:

I namnet på och presentationen av vinerna ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” och ”Brachetto d’Acqui” eller ”Acqui” Spumante med kontrollerad och garanterad ursprungsbeteckning (Denominazione di Origine Controllata e Garantita eller DOCG) får sockerhalten inte anges på samma rad som beteckningen. Dessutom får sockerhalten inte anges med en större teckenstorlek än den som används för beteckningen.

Länk till produktspecifikationen

https://www.politicheagricole.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/14376

---

(1)  EGT L 9, 11.1.2019, s. 2.