—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (4),

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (5),

—

med beaktande av International Financial Reporting Standard (IFRS) 17 Försäkringsavtal, utfärdad av International Accounting Standards Board (IASB) den 18 maj 2017,

—

med beaktande av Philippe Maystadts rapport från oktober 2013 Should IFRS standards be more ”European”?

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om utvärdering av de internationella redovisningsstandarderna (IAS) och verksamheten i International Financial Reporting Standards Foundation (IFRS Foundation), European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) och Public Interest Oversight Board (Piob) (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om IFRS-standarder (International Financial Reporting Standards): IFRS 9 (7),

—

med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 21 mars 2018Fitness check on the EU framework for public reporting by companies,

—

med beaktande av kommissionens begäran till Efrag av den 27 oktober 2017 om ett utlåtande avseende godkännande av IFRS 17,

—

med beaktande av Europeiska bankmyndighetens yttrande och synpunkterna från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om IASB:s utkast om försäkringsavtal,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 23 november 2017 om verksamheten vid IFRS Foundation, Efrag och Piob 2016 (COM(2017)0684),

—

med beaktande av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) rapport från juli 2017 om konsekvenserna av IFRS 9 för den finansiella stabiliteten,

—

med beaktande av Internationella valutafondens (IMF) rapport om den globala finansiella stabiliteten (Global Financial Stability Report) från oktober 2017 Is Growth at Risk?,

—

med beaktande av pressmeddelandet om IFRS 17, utfärdat den 17 juli 2017 av rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB),

—

med beaktande av Parisavtalet om klimatförändring som antogs den 12 december 2015,

—

med beaktande av FSB:s rapport från juni 2017 Recommendations of the Task Force on Climate-related Financial Disclosure,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2018Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018)0097),

—

med beaktande av slutrapporten från högnivåexpertgruppen om hållbar finansiering av den 31 januari 2018Financing a Sustainable European Economy,

—

med beaktande av Efrags bakgrundsdokument om IFRS 17 om upplösningen av den kontraktuella tjänstemarginalen (Contractual Service Margin, CSM), om övergångskraven och om kraven på aggregeringsnivå,

—

med beaktande av diskussionerna om IFRS 17 mellan ordföranden för IASB, Hans Hoogervorst, styrelseordföranden för IFRS-stiftelsen, Michel Prada, och Efrags styrelseordförande, Jean-Paul Gauzès,

—

med beaktande av studien från januari 2016 som utarbetats för utskottet för ekonomi och valutafrågor Changes to Accounting and Solvency Rules: The (possible) Impact on Insurance and Pensions (8),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 18 maj 2017 utfärdade International Accounting Standards Board (IASB) en ny standard för försäkringsavtal, International Financial Reporting Standard (IFRS) 17. Om IFRS 17 godkänns av EU kommer den att träda i kraft i EU den 1 januari 2021 och den kommer att ersätta den tillfälliga standarden IFRS 4. IFRS 17 är den tredje viktiga redovisningsstandard som utfärdats av IASB efter IFRS 16 Leasingavtal och IFRS 9 Finansiella instrument. Genom ändringar av IFRS 4 har den bristande överensstämmelsen mellan tillämpningsdatumen för IFRS 17 och IFRS 9 åtgärdats.

B.

IFRS 4 var endast tänkt som en tillfällig standard, men tillåter användningen av en rad olika nationella redovisningsstandarder och redovisningsmetoder. Det förekommer stora skillnader inom den nuvarande försäkringsredovisningen, bland annat när det gäller värdering av skulder och redovisning av intäkter och vinster.

C.

IFRS 17 innebär en harmonisering av redovisningsreglerna för försäkringsavtal inom olika jurisdiktioner och är avsedd att ge en mer realistisk beskrivning och bättre jämförbarhet när det gäller de finansiella rapporterna inom försäkringssektorn.

D.

I rapporten om den globala finansiella stabiliteten (Global Financial Stability Report) från oktober 2017 efterlyste Internationella valutafonden (IMF) förbättringar av regelverket för livförsäkringar för att öka transparensen i rapporteringen och branschens motståndskraft. Rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) har välkomnat IFRS 17.

E.

De europeiska försäkringsföretagen, som tillhandahåller ett brett spektrum av försäkrings- och återförsäkringsprodukter, skiljer sig åt i fråga om affärsmodeller, bland annat när det gäller investerings- och ansvarsstrukturer. Försäkringsföretag är i egenskap av stora institutionella investerare också viktiga långsiktiga investerare.

F.

Kommissionen håller på med en kontroll av ändamålsenligheten av EU-ramen för företags offentliga rapportering och har undersökt eventuell ömsesidig påverkan mellan IFRS 17, direktivet om redovisning för försäkringsföretag och Solvens II.

G.

Efrag utarbetar för närvarande sitt utlåtande avseende godkännande av IFRS 17 och utför för detta ändamål en detaljerad konsekvensanalys. I sitt bakgrundsdokument har Efrag identifierat följande kontroversiella områden: aggregeringsnivån, den kontraktuella tjänstemarginalen (CSM), återförsäkring, övergångsbestämmelser och operativa effekter.

H.

Utskottet för ekonomiska och monetära frågor kommer noggrant att granska IFRS 17.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

—

med beaktande av frågan till kommissionen om distribuerad databasteknik och blockkedjor: skapa förtroende genom disintermediering (O-000092/2018 – B8-0405/2018),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för industrifrågor, forskning och energi,

—

med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om virtuella valutor (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 april 2017 om finansteknik: teknikens inverkan på finanssektorns framtid (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2018 om geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kundernas nationalitet, bosättningsort eller etableringsort (3)

—

med beaktande av den allmänna dataskyddsförordningen (förordning (EU) 2016/679),

—

med beaktande av förslaget till förordning om förlängning av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar (COM(2016)0597 – C8-0375/2016 – 2016/0276(COD)),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 (11815/2017 – C8-0313/2017 – 2017/2044(BUD)) (4),

—

med beaktande av kommissionens initiativ till att undersöka distribuerad databasteknik, bland annat ”Blockchain4EU: Blockchain for Industrial Transformations”, ”EU Blockchain and Observatory Forum”, ”Blockchains for Social Good”och ”Study on the Opportunity and Feasibility of an EU Blockchain Infrastructure”,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Distribuerad databasteknik (Distributed Ledger Technology, DLT) och blockkedjor kan vara ett verktyg som främjar medborgarnas egenmakt genom att ge dem möjlighet att kontrollera sina egna uppgifter och bestämma vilka uppgifter som ska delas i liggaren samt ge dem möjlighet att välja vem som kan se dessa uppgifter.

B.

DLT är en teknik för allmänna ändamål som kan göra transaktioner mer kostnadseffektiva genom att den avskaffar mellanhänder och förmedlingskostnader samt ökar öppenheten och insynen i transaktioner och även omformar värdekedjorna och förbättrar organisationseffektiviteten genom en tillförlitlig decentralisering.

C.

DLT kan genom de nödvändiga mekanismerna för kryptering och kontroll införa ett it-baserat paradigm som kan demokratisera uppgifter och öka förtroendet samt öppenheten och insynen och därigenom skapa ett säkert och effektivt sätt att utföra transaktioner på.

D.

DLT främjar användarnas pseudonymisering, men inte deras anonymisering.

E.

DLT är en teknik som fortfarande håller på att utvecklas, för vilken det krävs ett innovationsvänligt, främjande och uppmuntrande ramverk som ger rättslig säkerhet och respekterar principen om teknikneutralitet och samtidigt främjar skyddet för konsumenterna, investerarna och miljön, ökar teknikens sociala värde, minskar den digitala klyftan och förbättrar medborgarnas digitala färdigheter.

F.

DLT kan erbjuda ett ramverk för öppenhet och insyn, minska korruptionen, avslöja skatteundandragande, möjliggöra spårning av rättsstridiga betalningar, underlätta åtgärder mot penningtvätt och avslöja förskingring av medel.

G.

DLT gör det möjligt att garantera uppgifters integritet, och förmågan att erbjuda en manipuleringssäker verifieringskedja möjliggör nya modeller av offentlig förvaltning och bidrar till att säkerheten förbättras.

H.

Den lagstiftning som rör DLT bör vara innovationsvänlig och baseras på principen om teknikneutralitet för att även möjliggöra inrättandet av innovationsvänliga ekosystem och innovationsknutpunkter.

I.

Blockkedjeteknik är bara en av flera typer av distribuerad databasteknik (DLT). En del DLT-lösningar lagrar alla enskilda transaktioner i block som är sammanlänkade i kronologisk ordning för att skapa en kedja som säkerställer uppgifternas säkerhet och integritet.

J.

It-angrepp anses påverka sådana kedjor i mindre utsträckning, eftersom de måste kunna riktas mot ett stort antal kopior och inte mot en enda centraliserad version.

K.

DLT kan avsevärt förbättra både de viktigaste ekonomiska sektorerna och kvaliteten på offentliga tjänster, så att konsumenterna och medborgarna får en transaktionsupplevelse på hög nivå och minskade kostnader.

L.

Tvistefrågor och farhågor om tillämpningen av övergripande lagstiftning och bestämmelser på områden som t.ex. dataskydd eller beskattning kan hindra DLT:s potentiella utveckling i EU.

M.

DLT-tillämpningar kan snabbt bli systemiska, något som kan jämföras med hur digitala innovationer har förändrat tjänster i andra sektorer i grunden, t.ex. telekommunikationer.

N.

Riskerna och problemen med tekniken har ännu inte kartlagts helt.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

—

med beaktande av artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om sammanhållningspolitiken i EU:s bergsregioner (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport (3),

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden utgör 80 procent av EU:s territorium, härbärgerar 57 procent av dess befolkning och står för 46 procent av bruttoförädlingsvärdet.

B.

BNP per capita i icke-stadsområden är 70 procent av EU-genomsnittet, medan storstadsbor har en BNP per capita på upp till 123 procent av EU-genomsnittet.

C.

Arbetslösheten i icke-stadsområden ökade från 7 procent till 10,4 procent mellan 2008 och 2012.

D.

En fjärdedel av befolkningen i landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden har inte tillgång till internet.

E.

Det är viktigt att stödja landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden i arbetet med att klara av de utmaningar som de står inför. En sådan utmaning utgör avfolkningen av landsbygden, med tanke på att äldre (över 65) utgör 20 procent av hela befolkningen i dessa områden och att de unga fortsätter att ge sig av. Ett stort antal människor utanför stadsområden bör därför försäkras om att de skulle kunna åtnjuta samma möjligheter som de som bor och lever i stadsområden.

F.

Tjänstesektorn omfattar bara 24 procent av sysselsättningen utanför stadsområden.

G.

Europeiska unionens ekonomi, städer, näringsliv (inbegripet turism) och medborgare är i hög grad beroende av dessa områden vad gäller livsmedel, markanvändning, energi, vatten, ren luft och råvaror.

H.

Landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden är i många fall belägna i medlemsstaternas gränsregioner och nära EU:s yttre gränser, och för att hantera deras särskilda behov och främja sammanhållning och goda förbindelser med grannländerna bör man till fullo utnyttja de möjligheter som gränsöverskridande samarbete, makroregionala strategier och andra instrument, såsom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), ger upphov till.

I.

Företrädare från 40 europeiska länder har undertecknat Venhorst-deklarationen, som utfärdades 2017 av den europeiska landsbygdsriksdagen och som syftar till att främja samarbete på områden såsom konnektivitet, infrastruktur och tjänster för att stärka de lokala ekonomierna och ta itu med fattigdom och socialt utanförskap.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Vitryssland,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Vitryssland är part i,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I februari 2016 hävde EU de flesta av sina sanktioner mot vitryska statstjänstemän och juridiska personer som ett tecken på god vilja för att inleda en engagemangspolitik och därigenom uppmuntra Vitryssland att respektera mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer.

B.

EU har vid upprepade tillfällen framhållit att förbindelserna mellan EU och Vitryssland kan vidareutvecklas endast om de baserar sig på tillit och på värden som demokrati, rättsstatliga principer och grundläggande friheter.

C.

Den nuvarande politiken i Vitryssland urholkar dessa värden och hindrar därmed EU från att erbjuda Vitryssland ett mer omfattande samarbete i det östliga partnerskapet och närmare förbindelser och från att underteckna prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Vitryssland.

D.

Situationen för mediefriheten och yttrandefriheten fortsätter att försämras i Vitryssland, vilket tydliggörs av de allvarliga trakasserierna av oberoende nyhetsportaler och journalister som t.ex. i BelTA-fallet.

E.

De vitryska myndigheterna inledde nyligen en våg av trakasserier och hot mot journalister från polisens sida.

F.

Reportrar utan gränser har kommit fram till att över 100 journalister greps under 2017, i regel medan de bevakade oppositionsprotester. Samtidigt har trakasserierna av frilansjournalister som arbetar för oberoende utlandsbaserade medier nått hittills oöverträffade nivåer, och det är omöjligt för journalisterna att få ackreditering.

G.

Den ledande oberoende nyhetssajten Charta 97.org, som är inriktad på mänskliga rättigheter och oppositionsfrågor och har tagit sitt namn efter Charta 97 – en förklaring från 1997 med krav på demokrati i Vitryssland och undertecknad av journalister, oppositionspolitiker och rättighetsaktivister – har tvingats flytta till Warszawa i Polen, där den nu bedriver sin verksamhet sedan 2011 efter att ha blockerats åtskilliga gånger av de vitryska myndigheterna. Två gånger det året slog polisen till mot deras kontor och beslagtog deras utrustning.

H.

Den 24 januari 2018 blockerades sajten Charta 97 tills vidare inom Vitryssland, detta utan rättegång och med vaga anklagelser om ”hot mot nationella intressen”. Enligt Natalja Radina, som är chefredaktör för Charta 97, minskade antalet besökare på sajten inom Vitryssland med över 70 % under månaden efter blockeringen.

I.

Natalja Radina har tagit emot dödshot.

J.

Den 16 april 2018 blockerades sajten Charta 97 även av de ryska myndigheterna på Rysslands territorium.

K.

Initiativtagaren till Charta 97, Aleh Bjabenin, påträffades hängd i sitt hem i närheten av Minsk i september 2010. Den i Vitryssland födde Pavel Sjeremet, talesperson för organisationen bakom Charta 97, dödades av en bilbomb i Ukrainas huvudstad Kiev i juli 2016.

L.

I början av augusti 2018 gjorde de vitryska myndigheterna tillslag mot flera oberoende vitryska medieredaktioner, först mot Tut.by, varefter man sökte igenom redaktionerna på BelaPAN, realty.by, Belaruskaja Navuka och Kultura. Tillslagen resulterade i gripanden och kvarhållanden av journalister, däribland chefredaktören för Tut.by, som anklagades för att på olaglig väg ha kommit över och använt information från den statligt ägda nyhetsbyrån BelTA.

M.

Den 7 augusti 2018 inledde Vitrysslands undersökningskommitté ett brottmål enligt artikel 349.2 i strafflagen, med upp till två års fängelsestraff (olaglig tillgång till datorinformation av annat personligt intresse, varvid betydande skada vållats), mot journalister och redaktörer som arbetade för ett antal internetresurser. Vidare greps 18 journalister, av vilka sju placerades i fängsligt förvar som misstänkta i tre dagar. Det har förekommit fall där journalister och deras anhöriga utsatts för påtryckningar och tvingats samarbeta med underrättelsetjänsten och polisen.

N.

De senaste ändringarna av massmedielagen, som antogs 2018, innebär att regeringens kontroll utsträcks till onlinemedier. Med ändringarna, som träder i kraft den 1 december 2018, skapas ytterligare byråkratiska hinder för webbplatser som vill registrera sig som officiella onlinemedier.

O.

Webbplatser som trots den nya lagstiftningen inte väljer att registrera sig, eller som inte uppfyller de nya kriterierna, nekas ackreditering vid regeringens institutioner, vilket ytterligare skärper presscensuren. Både registrerade och oregistrerade onlinemedier kommer dessutom att behöva registrera namnen på personer som lämnar kommentarer. Ägarna av registrerade medieföretag kommer också att bli juridiskt ansvariga för innehållet i kommentarerna.

P.

Enligt ny lagstiftning måste författare av alla inlägg och kommentarer på onlineforum identifieras och sajternas ägare moderera kommentarerna.

Q.

FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland, Miklós Haraszti, och OSSE:s representant för mediefrihet, Harlem Désir, har uttryckt åsikten att lagändringarna är en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten och friheten att tillgå information.

R.

Vitryssland ligger på plats 155 i 2017 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, som varje år bedömer pressfriheten i 180 länder.

S.

Sedan början av 2018 har vitryska journalister, vars rätt att samla in, lagra och sprida information garanteras av konstitutionen, bötfällts över 70 gånger till ett sammanlagt värde av mer än 60 000 BYN för samarbete med utländska medier utan ackreditering. Artikel 22.9 i lagen om administrativa överträdelser har blivit ett effektivt verktyg för att trakassera oberoende journalister och medier, såsom Belsat TV, som verkar i Polen sedan 2011.

T.

Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff.

U.

Särskilda kategorier av människor grips och fängslas på orättfärdiga och godtyckliga grunder, nekas ordentlig vård och kontakt med familjemedlemmar när de är frihetsberövade, utsätts för statligt organiserat fysiskt och psykiskt våld, åtalas och döms efter falska och påhittade anklagelser, ådöms oproportionerliga böter och administrativa påföljder och utsätts för andra former av förtryck av de vitryska myndigheterna. Det rör sig bland annat om politiska fångar (t.ex. Mikhail Zhamchuzhny och Dzmitry Paliyenka), kända politiska motståndare, människorättsaktivister, civilsamhällesaktörer, aktivister i miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer, oberoende bloggare, journalister och redaktörer, fredliga demonstranter från alla delar av samhället och, framför allt, aktivister från oberoende fackföreningar (t.ex. Henadz Fiadynich och Ihar Komlik).

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, bland annat resolutionen av den 26 oktober 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Förenade Arabemiraten (1),

—

med beaktande av uttalandet av den 4 juni 2018 från ordföranden för underutskottet för mänskliga rättigheter som fördömde det tioåriga fängelsestraff som Ahmed Mansoor dömts till,

—

med beaktande av artikel 30 i Förenade Arabemiratens statsförfattning,

—

med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Förenade Arabemiraten är part i,

—

med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2015–2019,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 16 oktober 2017 om halvtidsöversynen av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, i dess lydelse från 2008,

—

med beaktande av uttalandet av den 12 juni 2018 från FN:s människorättsexperter där de begär att den fängslade människorättsförsvararen Ahmed Mansoor omedelbart ska friges,

—

med beaktande av medordförandenas uttalanden från det 25:e gemensamma råds- och ministermötet i Bryssel den 18 juli 2016 mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Förenade Arabemiraten är part i,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Ahmed Mansoor arresterades i mars 2017 av säkerhetstjänstemän från Förenade Arabemiraten. Han är en framstående människorättsaktivist och mottog 2015 års Martin Ennals-utmärkelse för människorättsförsvarare. Mansoor kan ha varit den sista kvarvarande människorättsförsvararen i Förenade Arabemiraten som kunde kritisera myndigheterna offentligt.

B.

Förenade Arabemiratens ministerium för utrikes frågor och internationellt samarbete förklarade i ett uttalande av den 29 mars 2017 att ”den allmänna åklagarmyndigheten för elektronisk brottslighet hade beordrat att Ahmed Mansoor skulle frihetsberövas för att ha spridit falsk och vilseledande information via internet, i syfte att sprida antipati och sekterism”. I detta och andra officiella uttalanden från myndigheterna i Förenade Arabemiraten var innehållet i hans yttranden på nätet den enda orsaken som angavs till hans frihetsberövande, rättegång och dom, och anklagelserna som riktas mot honom grundar sig på påstådda överträdelser av Förenade Arabemiratens repressiva lag om it-brottslighet från 2012, som har gjort det möjligt för de emiratiska myndigheterna att tysta människorättsförsvarare och som föreskriver långa fängelsestraff och stränga ekonomiska sanktioner för personer som kritiserar landets ledare.

C.

Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kan gripandet och det hemliga frihetsberövandet av Ahmed Mansoor utgöra en repressalieåtgärd för hans engagemang i FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter och för de åsikter han gett uttryck för i sociala medier, bland annat Twitter, och även för att ha varit en aktiv medlem i organisationer som Gulfcentrumet för mänskliga rättigheter.

D.

En grupp av FN:s människorättsexperter har uppmanat regeringen i Förenade Arabemiraten att frige Mansoor, och beskriver hans gripande som en direkt attack mot det legitima arbete som utförs av människorättsförsvarare i landet.

E.

Den 29 maj 2018 dömdes Ahmed Mansoor till tio års fängelse för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet i Twitter-inlägg efter en gravt orättvis rättegång i Abu Dhabi. Han dömdes också till böter på en miljon dirham (232 475 euro) och skulle övervakas i tre år efter frigivningen. Mansoor har överklagat domen, men tidsramen för överklagandeförfarandet är fortfarande oklar.

F.

Efter att han greps i mars 2017 har Mansoor enligt uppgift förbjudits från att ha någon som helst kontakt med sina anhöriga, och har bara beviljats besök från sin fru fyra gånger sedan dess. Han har enligt uppgift suttit i isoleringscell sedan han greps och ska ha utsatts för tortyr. Enligt myndigheterna i Förenade Arabemiraten hålls han i förvar i Al Sadr-fängelset i Abu Dhabi.

G.

Det förefaller att Mansoor inte har kunnat utse en egen oberoende advokat, trots regeringens påståenden om att han får göra det. Rätten till en advokat är en grundläggande rättighet för alla personer som hålls i förvar, i enlighet med artikel 16 i Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Förenade Arabemiraten har ratificerat.

H.

Ahmed Mansoor har trakasserats och förföljts av myndigheterna i Förenade Arabemiraten i mer än sex år och har vid upprepade tillfällen utsatts för fysiska angrepp, dödshot, och fysisk och elektronisk övervakning. Efter sju månader i häkte dömdes han till tre års fängelse för att ha ”kränkt tjänstemän”år 2011 i en rättegång som ansågs vara orättvis. Han frigavs efter åtta månader genom benådning av presidenten, men eftersom myndigheterna aldrig lämnade tillbaka hans pass underkastades han i praktiken ett reseförbud.

I.

Innan han greps var Mansoor en av de 133 personer som undertecknade en petition för allmänna och direkta val i Förenade Arabemiraten och för att det federala nationella rådet, en statlig rådgivande nämnd, skulle ges lagstiftningsbefogenheter. Mansoor var också administratör för ett webbforum kallat Al-Hiwar al-Emarati, som kritiserade den emiratiska regeringens politik och ledare. Han är medlem i Human Rights Watchs rådgivande kommitté för Mellanöstern och Nordafrika och är en engagerad aktör i FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter.

J.

Personer som bor i Förenade Arabemiraten och som har talat öppet om människorättsfrågor löper en allvarlig risk för godtyckligt frihetsberövande, fängelsestraff och tortyr. Det förekommer fortfarande tillslag mot fredliga aktivister som kräver konstitutionella reformer och reformer på det människorättsliga området. Angrepp mot medlemmar av civilsamhället, inbegripet försök att tysta ned, fängsla eller trakassera människorättsaktivister, journalister, advokater och andra har blivit allt vanligare under de senaste åren.

K.

Efter ett besök till Förenade Arabemiraten 2014 uppgav FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende att advokater som åtar sig fall med kopplingar till statens säkerhet har blivit trakasserade, hotade och utsatts för påtryckningar. Hon fördömde att rättssystemet i själva verket kontrolleras av regeringens verkställande makt.

L.

Det har framkommit bevis för att EU-medlemsstater har godkänt export av olika typer av teknik för cyberövervakning till länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är förfärlig, däribland Förenade Arabemiraten.

M.

Dödsstraff tillämpas fortfarande i Förenade Arabemiraten. För närvarande finns det minst 19 dödsdömda personer och en avrättning verkställdes 2017.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff (1), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang) (2), av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che (3), av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti (4), och av den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina (5),

—

med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

—

med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina som inleddes 2003, och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande av den 22 juni 2016 till parlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina (JOIN(2016)0030),

—

med beaktande av den 36:e dialogrundan mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter som hölls i Beijing den 9–10 juli 2018,

—

med beaktande av de anmärkningar som Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, gjorde vid det 39:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 10 september 2018, enligt vilka hon uttryckte djup oro över ”omskolningslägren”och bad den kinesiska regeringen att ge oberoende utredare tillträde till dem,

—

med beaktande av den senaste skrivelsen med olika påståenden som skickades i maj 2018 från FN:s arbetsgrupp för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden till den kinesiska regeringen, i vilken man uttryckte oro över att situationen fortsätter att försämras och att antalet uigurer som är godtyckligt frihetsberövade ökar,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Främjandet av och respekten för de universella mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten bör fortsätta att stå i centrum för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sina yttre åtgärder och det intresse som Kina visat för att ansluta sig till dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.

Sedan president Xi Jinping kom till makten har situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina försämrats ytterligare, och regeringen har trappat upp sina fientligheter mot fredliga protester, yttrande- och religionsfriheten samt rättsstaten.

C.

Under de senaste åren har situationen i Xinjiang, där det bor omkring elva miljoner uigurer och etniska kazaker, snabbt försämrats. Den absoluta kontrollen över Xinjiang har nämligen fått högsta prioritet, samtidigt som ytterligare utmaningar tillkommit till följd av återkommande terroristattacker i eller med påstådd anknytning till Xinjiang av uigurer.

D.

FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har hänvisat till beräkningar enligt vilka allt ”från tiotusentals till uppemot en miljon uigurer ”kan vara frihetsberövade i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, utan åtal eller rättegång, med bekämpning av terrorism och religiös extremism som förevändning. Detta skulle utgöra det största utbredda frihetsberövandet av en etnisk minoritet i världen i dag.

E.

Den amerikanska kongressens exekutivkommitté för Kina har också hävdat att det finns starka bevis för att uigurer, kazaker och andra i huvudsak muslimska etniska minoriteter i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang utsätts för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, avskyvärda begränsningar i fråga om religionsutövning och kultur, och att det finns ett digitalt övervakningssystem som är så genomgripande att alla aspekter i det dagliga livet övervakas – med hjälp av kameror med ansiktsigenkänning, skanningar av mobiltelefoner, insamling av DNA och en omfattande och påträngande närvaro av poliser.

F.

Det rapporteras om att interner hålls inspärrade under svåra förhållanden, utsätts för politisk indoktrinering, bland annat obligatoriska kurser i patriotism, och tvingas fördöma sin etniska och religiösa identitet. Nyligen har rapporter kommit om dödsfall i fängsligt förvar, däribland självmord.

G.

Det rapporteras om att tusentals barn har skiljts från sina föräldrar, som hålls godtyckligt frihetsberövade i interneringsläger, och får bo i överfyllda barnhem, även om bara den ena föräldern hålls i förvar i ett läger.

H.

Vid FN:s utfrågning den 13 augusti 2018 i Genève nekade den kinesiska delegationen till anklagelserna från FN:s experter om att etniska muslimska uigurer hålls frihetsberövade i ”omskolningsläger”i västra delen av Xinjiang. Det finns omfattande bevis för upprättandet och ombyggnaden av sådana anläggningar.

I.

En del utländska journalister har utsatts för påtryckningar för att inte rapportera om känsliga frågor som uigurernas mänskliga rättigheter och användningen av interneringsläger, i en del fall bland annat genom avslag av förnyelse av presskort.

J.

Ingenstans i världen övervakas befolkningen så strängt som i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. Provinsregeringen har anställt tiotusentals personer som extra säkerhetspersonal.

K.

Uppgifter samlas in via en ”integrerad plattform för gemensamma insatser”, som också lagrar andra uppgifter om befolkningen, bland annat konsumtionsvanor, bankaktiviteter, hälsotillstånd och en DNA-profil för var och en av invånarna i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. Muslimerna i regionen måste ha ett spionprogram installerat på sin mobiltelefon, och om applikationen inte finns installerad betecknas det som ett brott.

L.

Förstahandsvittnen och trovärdig vetenskaplig forskning pekar på att uigurer med förbindelser till personer i utlandet och religiös övertygelse förföljs avsiktligen.

M.

Uigurer i utlandet har pressats till att återvända till Kina, ofta med stöd från värdländerna. Kinas ambassader i utlandet har avslagit att förnya många uigurers pass, vilket leder till otrygghet i fråga om sysselsättning och studier.

N.

Begäranden från arbetsgruppen för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt FN:s andra särskilda förfaranden om att skicka oberoende utredare till Xinjiang har rutinmässigt avslagits av den kinesiska regeringen.

O.

Den uiguriska professorn i ekonomi, Ilham Tohti, dömdes till livstidsstraff den 23 september 2014 anklagad för påstådd separatism efter att ha frihetsberövats i januari samma år. Sju av hans före detta studenter greps också och dömdes till mellan tre och åtta års fängelse för påstått samarbete med Ilham Tohti. Ilham Tohti har alltid avvisat separatism och våld och sökt försoning grundad på respekt för den uiguriska kulturen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2017Offentlig upphandling i och utanför EU (COM(2017)0572),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2017Främja investeringar genom en frivillig förhandsbedömning av upphandlingsaspekterna av stora infrastrukturprojekt (COM(2017)0573),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/1805 av den 3 oktober 2017 om professionalisering av den offentliga upphandlingen – Skapa en struktur för professionalisering av den offentliga upphandlingen (C(2017)6654) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (4),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 17 maj 2017 om översynen av den praktiska tillämpningen av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet (COM(2017)0242),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling (5),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 11 oktober 2017 om bedömning av den europeiska standarden för elektronisk fakturering i enlighet med direktiv 2014/55/EU (COM(2017)0590),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 februari 2018,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0229/2018), och av följande skäl:

A.

Den offentliga upphandlingens fulla potential att hjälpa till att bygga upp en konkurrenskraftig social marknadsekonomi har ännu inte utnyttjats. Över 250 000 offentliga myndigheter i unionen lägger omkring 14 % av BNP, eller närmare 2 000 miljarder euro, varje år på att köpa in tjänster, byggentreprenader och utrustning.

B.

Offentlig upphandling innebär användning av en betydande mängd av skattebetalarnas pengar, vilket innebär att den bör ske på ett etiskt sätt, med insyn och integritet och så effektivt som möjligt, i fråga om både kostnader och levererad kvalitet, så att allmänheten tillhandahålls varor och tjänster av hög kvalitet.

C.

Korrekt tillämpade upphandlingsregler är ett mycket viktigt verktyg för att stärka den inre marknaden, öka tillväxten för företagen i EU och skapa fler arbetstillfällen i unionen. Intelligent användning av offentlig upphandling kan vara ett strategiskt verktyg för att uppnå EU:s mål om smart och hållbar tillväxt för alla och påskynda övergången till mer hållbara leveranskedjor och affärsmodeller.

D.

När det gäller införlivandet av EU:s regler om offentlig upphandling och koncessioner är det ytterst viktigt att unionsrätten införlivas och genomförs fullt ut, så att det blir enklare och billigare för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar med full respekt för EU:s principer om öppenhet och konkurrens.

E.

Den 3 oktober 2017 inledde kommissionen ett riktat samråd om utkastet till riktlinjer för offentlig upphandling av innovation, och den 7 december 2017 inledde den ett riktat samråd om omfattningen av och strukturen i kommissionens handledning för socialt ansvarsfull offentlig upphandling.

F.

Enligt en undersökning från 2016 som nämns i kommissionens meddelande COM(2017)0572 använde sig endast fyra medlemsstater av digital teknik för alla viktiga steg i offentlig upphandling, såsom meddelanden, tillgång till upphandlingshandlingar, inlämning av anbud, utvärdering, tilldelning, beställning, fakturering och betalning på elektronisk väg.

G.

Enligt den europeiska planeringsterminens tematiska faktablad om offentlig upphandling från november 2017 ökade antalet upphandlingar med bara ett anbud från 14 % till 29 % under perioden 2006–2016, och enligt kommissionens meddelande COM(2017)0572 vinner små och medelstora företag ”endast 45 % av de offentliga kontraktens värde över EU:s tröskelvärden, vilket ligger klart under deras värde i ekonomin”.

H.

Genom att underlätta offentliga upphandlingar och införa fler kontroller bör de nya regler som införts genom direktiven från 2014 bidra till genomförandet av Europa 2020-strategin för en hållbar, mer social, innovativ och inkluderande ekonomi.

I.

Enligt kommissionens meddelande COM(2017)0572 används i 55 % av förfarandena för offentlig upphandling alltjämt det lägsta priset som enda tilldelningskriterium, i stället för till exempel strategiska sociala och miljörelaterade kriterier.

J.

Europeiska unionen har förbundit sig att följa FN:s mål för hållbar utveckling.

K.

Det är av avgörande betydelse att leverantörerna litar på att unionens system för offentlig upphandling erbjuder enkla och tillgängliga digitala förfaranden, full insyn, integritet och datasäkerhet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

—

med beaktande av artiklarna 2, 3, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om den gemensamma handelspolitikens genomförande (2),

—

med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015,

—

med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i dess resolution 17/4 av den 16 juni 2011,

—

med beaktande av kommissionens strategi Handel för alla,

—

med beaktande av kommissionens sektorsspecifika riktlinjer för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (3),

—

med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level (4),

—

med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

—

med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 (2017) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (E/C.12/GC/24),

—

med beaktande av Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter inom ramen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (5),

—

med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ (6),

—

med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik, reviderad 2017,

—

med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom beklädnads- och skosektorn,

—

med beaktande av de principer för barns rättigheter och företag som tagits fram av Unicef,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000,

—

med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (7).

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (9),

—

med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och Europeiska unionens politik på området (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015 (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (20),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området (23),

—

med beaktande av den studie som beställts av dess underutskott för mänskliga rättigheter, Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights (24),

—

med beaktande av frågorna till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till kommissionen och till rådet om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (O-000074/2018 – B8-0402/2018, O-000075/2018 – B8-0403/2018 och O-000078/2018 – B8-0404/2018),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

EU bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s åtgärder på den internationella arenan (inklusive dess utvecklingspolitik och handelspolitik) måste vägledas av dessa principer och måste vara förenliga med principen om en konsekvent politik för utveckling, i enlighet med artikel 208 i Lissabonfördraget. Enligt artikel 208 i EUF-fördraget måste principen om en konsekvent politik för utveckling respekteras i alla EU:s yttre åtgärder.

B.

EU är både en normativ makt och en ekonomisk makt. I denna egenskap behöver unionen inta en ledande ställning inom spridning av bästa praxis och utveckling av globala standarder.

C.

Genomförandet av Agenda 2030 innebär att ekonomisk utveckling bör åtföljas av social rättvisa, god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive sociala rättigheter och rätten till mänsklig värdighet och frihet för alla, samt höga arbets- och miljöstandarder. Hållbar utveckling, handel och mänskliga rättigheter kan inverka på varandra och stärka varandra.

D.

Mänskliga rättigheter ligger i första hand inom staternas område. Även om stater inte i sig är ansvariga för privata aktörers kränkningar av de mänskliga rättigheterna finns det risk för att de bryter mot sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning om sådana kränkningar kan tillskrivas dem eller om de inte tillämpar tillbörlig aktsamhet för att förhindra, utreda, straffa och råda bot på privata aktörers brottsliga handlande. Stater har i allmänhet bedömningsutrymme gällande vilka åtgärder som ska vidtas, med användning av politik, lagstiftning, föreskrifter och rättsliga avgöranden.

E.

Tillbörlig aktsamhet (due diligence) är ett begrepp som det hänvisas till i OECD:s riktlinjer för multinationella företag (25).

F.

Staterna bör fullgöra sina människorättsliga skyldigheter inom sitt territorium och/eller sin jurisdiktion. Stater bör klart ange att skyldigheten att skydda innebär regleringar för att garantera att alla företag med säte inom deras territorium och/eller jurisdiktion respekterar mänskliga rättigheter i samtliga sina verksamheter, inklusive genom sina dotterbolag, kontrollerade företag och enheter inom sin leveranskedja världen över.

G.

FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkänts genom konsensus i rådet för mänskliga rättigheter, är fortsatt den auktoritativa ramen för att förebygga och hantera risken med negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i samband med affärsverksamhet. Den studie som 2017 beställdes av parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, med titeln Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights, visar tydligt att EU-medlemsstaterna i ett globalt sammanhang har kommit längst med genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med det största antalet nationella handlingsplaner som har antagits eller är under utarbetande.

H.

FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller alla stater och alla företag, både transnationella och övriga, oavsett deras storlek, sektor, geografisk placering, ägande och struktur. De grundas på de tre pelarna inom FN:s ram för skydd, respekt och åtgärder, nämligen 1) statens skyldighet att skydda från tredje parters kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive företag. 2) företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna, och 3) större tillgång för offer till effektiva rättsmedel, både rättsliga och icke-rättsliga. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är – även om de inte är rättsligt bindande – allmänt vedertagna och omfattade och tjänar som grund för politiska förhållningssätt gentemot företag och mänskliga rättigheter internationellt, samt som grund för erkännandet av staters befintliga skyldighet att respektera, skydda och förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, för erkännandet av företags roll som specialiserade samhällsorgan som utför specialiserade funktioner och har skyldighet att följa alla tillämpliga lagar och respektera de mänskliga rättigheterna, och för erkännandet av att rättigheter och skyldigheter måste matchas med lämpliga och effektiva rättsmedel när de överträds. Tillgängliga fakta tyder på att förekomsten av företagsrelaterade människorättsöverträdelser minskar där FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genomförs.

I.

I FN:s Global Compact-initiativ uppmanas bolagen att inom sin inflytandesfär anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning samt att göra ett åtagande till dessa värden och integrera dem i sin affärsverksamhet på frivillig basis.

J.

Bolag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de är skyldiga att följa alla gällande lagar och internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa affärsrörelser samt nationella bolag kan ibland orsaka eller bidra till brott mot eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem. De kan även spela en viktig roll i att erbjuda positiva incitament för främjande av mänskliga rättigheter, demokrati, miljöstandarder och företagens sociala ansvar.

K.

Det råder en asymmetri mellan transnationella bolags rättigheter och skyldigheter, särskilt inom avtal om skydd av investeringar, där investerare beviljas omfattande rättigheter, såsom ”rättvis och skälig behandling”, som inte nödvändigtvis matchas av bindande och verkställbara skyldigheter i termer av respekt för de mänskliga rättigheterna och arbets- och miljölagstiftning genom hela leveranskedjan.

L.

Europeiska företag som verkar globalt och fungerar som förebild genom en icke-diskriminerande företagskultur har en långsiktig positiv inverkan på mänskliga rättigheter.

M.

Genom intern och extern koherens i sin politik har EU spelat en ledande roll i förhandlingar om och genomförande av ett antal initiativ för global ansvarsskyldighet, som går hand i hand med främjande av och respekt för internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna har också anslutit sig till ett antal instrument, särskilt FN:s vägledande principer från 2011 om företag och mänskliga rättigheter och Europarådets rekommendation från 2016 om mänskliga rättigheter och företag.

N.

De senaste åren har EU och medlemsstaterna börjat anta lagstiftning för att öka företagens ansvarsskyldighet och i lagstiftningen införliva principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter. Dessa åtgärder bidrar nu till upprättandet av globala standarder, men de kan utvecklas ytterligare. Några exempel är EU:s förordning om konfliktmineraler och EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering samt timmerförordningen. Kommissionen har dock tvekat att lägga fram lagstiftningsförslag för fler sektorer, t.ex. kläder, trots att parlamentet flera gånger uppmanat till detta. Uppsjön nationella lagstiftningsinitiativ riskerar att leda till bristande effektivitet och olika villkor inom EU. Ett bindande FN-fördrag skulle kunna vara ett meningsfullt steg i detta avseende.

O.

Offer för brott mot de mänskliga rättigheterna, i fall där EU-företag är involverade, kan enligt förordning (EU) nr 1215/2012 vända sig till nationella domstolar i EU för att begära ersättning. Bestämmelserna i den förordningen behöver sättas in i en starkare internationell ram om de ska bli mer verkningsfulla gentemot berörda parter, samtidigt som man säkerställer lika villkor mellan företag inom och utanför EU.

P.

Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som involverar transnationella bolag stöter på flera hinder för att få upprättelse, bland annat tillgång till rättsmedel och garantier för att kränkningarna inte kommer att upprepas. Dessa hinder utgör i sig ytterligare en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Ett helhetsgrepp skulle ge rättssäkerhet för både företag och enskilda, med hänvisning till den stora mängden nationella initiativ för tillbörlig aktsamhet.

Q.

Bristande jämställdhet innebär att kvinnor ofta är särskilt utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de möter särskilda svårigheter när de söker upprättelse.

R.

Enligt ett yttrande från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) 2017 kan mer göras för att säkerställa verklig tillgång till rättsmedel och andra former av upprättelse för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom och utanför EU. Till exempel kan de drabbade ges mer stöd för att väcka talan i domstol och möjlighet till grupptalan och man kan lätta på bevisbördan och skapa incitament för företagens skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet, inbegripet moderföretag med koppling till situationen för mänskliga rättigheter i dotterbolag eller hos underleverantörer.

S.

EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna fastställer både inhemska och extraterritoriella krav för stater när det gäller deras skyldigheter att ge offer för människorättskränkningar tillgång till rättsmedel.

T.

Ett system med företagsansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är just nu under förhandling i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i en arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen är mellanstatlig med ett öppet mandat och inrättades av FN:s generalförsamling 2014. Både EU och medlemsstaterna agerar inom arbetsgruppen, men kommissionen har inget mandat från rådet att förhandla på EU:s vägnar beträffande deltagandet i arbetsgruppen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna av den 25 februari 2016 (1) och den 15 juni 2017 (2) om den humanitära situationen i Jemen, och den 9 juli 2015 (3) och den 30 november 2017 (4) om situationen i Jemen,

—

med beaktande av rapporten om människorättssituationen i Jemen, däribland kränkningar och övergrepp sedan september 2014, som FN:s människorättsråds grupp med framstående regionala och internationella experter på Jemen offentliggjorde den 28 augusti 2018,

—

med beaktande av de gemensamma uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och kommissionsledamoten Christos Stylianides, av den 13 juni 2018 om den senaste tidens händelser kring al-Hudayda i Jemen och av den 4 augusti 2018 om luftangreppen i al-Hudayda,

—

med beaktande av årsrapporten av den 24 september 2018 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Jemen,

—

med beaktande av rådets slutsatser om Jemen av den 25 juni 2018,

—

med beaktande av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd av den 15 mars 2018,

—

med beaktande av uttalandet av den 6 september 2018 från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Jemen,

—

med beaktande av uttalandet från den verkställande direktören för Världslivsmedelsprogrammet av den 19 september 2018,

—

med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna 2216 (2015), 2201 (2015) och 2140 (2014),

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Konflikten i Jemen har nu gått in på sitt fjärde år, och över 22 miljoner människor behöver humanitärt bistånd. Över 17 miljoner människor lider av en osäker livsmedelsförsörjning. För 8 miljoner av dessa människor är situationen allvarlig och de riskerar svält. Den pågående fragmenteringen av konflikten är ett tydligt tecken på urholkningen av den statliga sammanhållningen. Situationen i Jemen innebär också stora risker för stabiliteten i regionen.

B.

Konflikten började under 2015, då iranskstödda huthirebeller störtade landets internationellt erkända president, som senare tog in en multinationell koalition under ledning av Saudiarabien för att bekämpa rebellerna och deras allierade styrkor.

C.

Sedan november 2017 har koalitionen under saudisk ledning upprättat en blockad mot all import till det huthikontrollerade territoriet, med undantag för brådskande humanitära och andra hjälpartiklar. Enligt Ocha har Jemen, efter det att blockaden inleddes, mottagit bara 21 procent av den mängd bränsle som behövs, och 68 procent av landets behov när det gäller import av livsmedel. I vissa fall har huthirebeller blockerat leveranser av nödvändiga medicinska förnödenheter, livsmedel och humanitärt bistånd till städer kontrollerade av regeringen.

D.

I juni 2018 inledde koalitionen under ledning av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten en offensiv för att inta staden al-Hudayda. Rädda Barnen har rapporterat om hundratals civila dödsoffer under denna operation. al-Hudayda är i dag Jemens viktigaste hamn och är transiteringspunkt för hela 70 % av landets kritiskt viktiga livsmedels- och humanitärbistånd. Enligt FN har närmare 470 000 människor flytt från al-Hudayda-guvernementet sedan början av juni 2018. Ännu ett angrepp mot al-Hudayda skulle få förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Parterna i konflikten är skyldiga att tillåta och underlätta snabb och obehindrad transport av humanitärt bistånd, däribland läkemedel, livsmedel och andra varor som befolkningen behöver för sin överlevnad.

E.

Förhandlingarna om eldupphör, som leddes av FN:s särskilda sändebud Martin Griffiths, resulterade i ett tillfälligt upphörande av offensiven. När de senaste försöken till fredssamtal bröt samman i Genève blossade stridigheterna upp igen den 7 september 2018. Sedan offensiven inleddes har dödssiffrorna bland civilbefolkningen ökat med 164 procent. Trots internationella påtryckningar för att hitta en stabil och inkluderande politisk lösning på krisen har konfliktparterna och deras regionala och internationella anhängare, bland dem Saudiarabien och Iran, inte lyckats uppnå vapenvila eller någon form av uppgörelse, och striderna och de urskillningslösa bombningarna fortsätter med oförminskad styrka.

F.

Vid ett luftangrepp den 9 augusti 2018 utfört av den saudiskledda koalitionen träffades en skolbuss på en marknad i den nordliga Saadaprovinsen. Åtskilliga tiotals människor miste livet, däribland minst 40 barn, de flesta under 10 år. Attacken följdes två veckor senare, den 24 augusti, av ett nytt angrepp av den saudiskledda koalitionen, med 27 civila dödsoffer som följd, av vilka de flesta var barn som försökte fly undan våldet i den belägrade staden al-Hudayda.

G.

Den saudiskledda kampanjen och de intensiva flygbombningarna, bland annat urskillningslösa angrepp på tättbefolkade områden, förvärrar krigets humanitära effekter. Krigslagarna förbjuder avsiktliga och urskillningslösa angrepp mot civilbefolkningen och mot civila mål, t.ex. skolor och sjukhus. Mot bakgrund av resultaten från gruppen med oberoende och framstående internationella och regionala experter kan sådana angrepp utgöra krigsförbrytelser, och de personer som begår dem kan åtalas för förbrytelserna. Den saudiskledda koalitionens utredningar av påstådda krigsförbrytelser i Jemen har saknat trovärdighet och misslyckats med att ge upprättelse till civila offer.

H.

Över 2 500 barn har dödats och över 3 500 barn har lemlästats eller kommit till skada på annat sätt sedan mars 2015, samtidigt som allt fler barn har rekryterats av de väpnade styrkorna på plats. Kvinnor och barn drabbas särskilt hårt av de pågående fientligheterna. Enligt Unicef går nästan två miljoner barn inte i skola. Detta äventyrar framtiden för en hel generation jemenitiska barn som har begränsad eller ingen tillgång till utbildning och gör dem sårbara för militärrekrytering och sexuellt och könsrelaterat våld.

I.

I en rapport från augusti 2018 som sammanställts av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter dras slutsatsen att det finns ”rimliga skäl att anta”att samtliga parter i Jemenkonflikten har begått krigsförbrytelser. Styrkor på bägge sidor i konflikten har anklagats för att använda tunga vapen i bebyggda och tätbefolkade områden, bland annat angrepp mot sjukhus och andra icke-militära strukturer.

J.

Kriget har lett till att infrastruktur har förstörts och Jemens ekonomi kollapsat samt orsakat omfattande brist på basvaror och tillgång till allmännyttiga tjänster, sanitet och rent dricksvatten. Den regelbundna utbetalningen av löner för upp till 1,4 miljoner icke-militära tjänstemän i Jemen upphörde i praktiken i slutet av 2016.

K.

Att FN-flyg inte kan användas för internationella medier och människorättsorganisationer hindrar en oberoende bevakning av situationen i Jemen, vilket bidrar till den globala försummelsen av konflikten.

L.

Könsrelaterat sexuellt våld har ökat exponentiellt sedan konfliktens början. Det straffrättsliga systemets redan begränsade kapacitet att ta itu med sexuellt och könsrelaterat våld har kollapsat, och inga utredningar har genomförts av metoder som bortförande och våldtäkt av kvinnor, eller hot om sådana handlingar, som används för att pressa deras familjer och samhällen på pengar.

M.

Människorättsförsvarare har utsatts för skoningslösa trakasserier, hot och smutskastningskampanjer från alla parter i konflikten. Kvinnliga människorättsförsvarare, journalister och aktivister har utsatts för särskilt förtryck på grund av sitt kön.

N.

Huthirörelsens de facto-myndigheter har genomfört en systematisk kampanj med trakasserier, godtyckliga och oskäliga frihetsberövanden och påtvingade försvinnanden och tortyr mot människorättsförsvarare, journalister och religiösa minoriteter. 24 jemeniter från bahaiminoriteten, däribland ett barn, har enbart på grund av sin övertygelse och sina fredliga aktioner blivit anklagade och riskerar att dömas till döden.

O.

Huthirebellerna har anklagats för att ligga bakom ett stort antal dödsfall under sin belägring av Taizz, Jemens tredje största stad. De har utkämpat ett utmattningskrig mot civilbefolkningen i regeringskontrollerade områden. De har också placerat ut förbjudna antipersonella minor (truppminor) och rekryterat barn.

P.

Kamel Jendoubi, ordförande för gruppen med oberoende och framstående internationella och regionala experter, vilken den 28 augusti 2018 utfärdade en rapport riktad till FN:s råd för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Jemen, har blivit föremål för en smutskastningskampanj avsedd att skrämma gruppen och väcka tvivel om dess slutsatser.

Q.

Jemen har undertecknat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, men har ännu inte ratificerat den. Åtskilliga bestämmelser i Romstadgan, däribland de som rör krigsförbrytelser, återspeglar internationell sedvanerätt.

R.

I februari 2018 lade Ryssland in sitt veto mot en resolution där FN:s säkerhetsråd framhöll Irans inblandning i konflikten.

S.

Det råder ett internationellt vapenembargo mot de Iranunderstödda huthirebellerna, och enligt EU:s 18:e årliga rapport om vapenexport har EU-medlemsstaterna fortsatt att godkänna överföringar av vapen till Saudiarabien även efter det att konflikten eskalerade, i strid med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (5). Förra året ställde vissa av EU:s medlemsstater helt eller delvis in vapenöverföringarna till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Parlamentets har upprepade gånger uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att införa ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, i linje med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp.

T.

De flesta av anfallen som utförs av USA:s styrkor i Jemen är dödliga drönarattacker. Beslut om att lägga till vissa personer i förteckningen över mål för drönaroperationer fattas oftast utan domstolsbeslut eller rättsliga avgöranden. Inriktningen på och dödandet av vissa personer kan i vissa fall betraktas som utomrättsliga avrättningar.

U.

Kriget i Jemen har gjort det möjligt för extremistgrupper, bland annat al-Qaida på Arabiska halvön, att breda ut sig och därmed hota hela regionen. Ett stabilt och säkert Jemen med en välfungerande regering är av avgörande betydelse för de internationella insatser som görs för att bekämpa extremism och våld både i regionen i stort och utanför den, och även för freden och stabiliteten inom landet.

V.

Stabilitet i hela regionen är av kritisk betydelse för EU. EU har förbundit sig till ett övergripande och strategiskt tillvägagångssätt som omfattar alla relevanta regionala aktörer. Både EU och världssamfundet överlag bör prioritera arbetet med att inom ramen för FN:s fredsinitiativ för Jemen finna en politisk lösning på konflikten.

W.

EU står fortsatt fast vid sitt engagemang att ge livräddande bistånd till alla behövande människor i Jemen. Samtidigt delar EU FN:s och andra givares farhågor angående det fortsatt krympande utrymmet för humanitär verksamhet. Från 2015 framåt har EU bidragit med mer än 233 miljoner euro i humanitärt bistånd till Jemen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

—

med beaktande av den sjuttonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning för 2016,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (2) och kommissionens beslut (EU) 2018/1094 av den 1 augusti 2018 om bekräftelse av Nederländernas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (3) och (EU) 2018/1103 av den 7 augusti 2018 om bekräftelse av Maltas deltagande i det fördjupade samarbetet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (5), och relaterade delegerade akter och genomförandeakter,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt (COM(2016)0148),

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2015 av den 3 mars 2016Motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder,

—

med beaktande av tullförfarande 42, enligt vilket varor som importeras till en medlemsstat undantas från mervärdesskatt om varorna därefter ska transporteras till en annan medlemsstat,

—

med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (6),

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 av den 5 december 2017Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU: s ekonomiska intressen,

—

med beaktande av förslaget till resolution från budgetkontrollutskottet,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Traditionella egna medel, som främst består av tullar på import från länder utanför EU och sockeravgifter, utgör omkring 12,8 % av EU:s egna medel.

B.

I början av 2017 avslutade Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning om ett fall av tullbedrägeri i Förenade kungariket. De viktigaste slutsatserna ingår i Olafs verksamhetsrapport för 2017.

C.

Olaf beräknade att EU:s budget gått miste om 1,987 miljarder EUR i egna medel genom uteblivna tullavgifter som borde ha betalats på textilvaror och skor som importerats från Kina via Förenade kungariket under perioden 2013–2016.

D.

Som jämförelse kan sägas att Olaf 2016 rekommenderade att 631,1 miljoner EUR skulle återkrävas till följd av 272 utredningar som slutförts.

E.

De berörda bedrägerierna involverar undervärdering, där importörerna kan generera vinst genom att undgå tullar och relaterade avgifter och betala mycket lägre belopp än vad de är skyldiga att betala.

F.

Utredningen visade även att det förekommit betydande momsundandragande i samband med importer via Förenade kungariket, genom att man missbrukat möjligheten till uppskov med momsbetalningen, det så kallade tullförfarande 42. Dessa förluster beräknas för närvarande uppgå till sammanlagt cirka 3,2 miljarder EUR för perioden 2013–2016, vilket också utgör en förlust för EU:s budget.

G.

Olaf har utfärdat en finansiell rekommendation till kommissionens generaldirektorat för budget, en administrativ rekommendation till kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar och en rättslig rekommendation till Förenade kungarikets åklagarmyndighet om att inleda rättsliga förfaranden mot de personer som medverkat till att på ett bedrägligt sätt undgå tullar och mot de personer som avsiktligt medverkat till att tvätta vinningen av detta brott.

H.

Olaf håller för närvarande på att utreda ett nytt fall av undervärdering av tull som gäller hamnen i Pireus i Grekland, som innebär en allvarlig förlust för EU:s resurser och beräknas ha kostat Italien tiotals miljoner euro i obetald moms. Utredningen har dock ännu inte avslutats och därför kan det totala beloppet visa sig vara betydligt högre.

I.

Fallen i Förenade kungariket och Grekland är långt ifrån isolerade och bör fungera som en utlösande faktor för att vidta åtgärder.

J.

Revisionsrätten har påpekat att det inte finns någon harmoniserad och standardiserad tillämpning av tullkontroller i medlemsstaterna och att detta kan ge bedragare incitament att välja den svagaste länken i kedjan för att utföra sina bedrägliga importer.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

—

med beaktande av begäran om upphävande av Georgios Kyrtsos immunitet, som vidarebefordrades den 28 mars 2018 av den biträdande åklagaren vid Greklands högsta domstol, i syfte att verkställa lagföringen av honom för den straffbara handlingen underlåtenhet att återbetala skuld till det allmänna (ärendeakterna ABM: IG 2017/11402 och EG 10-17/337, som ingavs tillsammans med skrivelsen 1 160 350 av den 28 mars 2018), och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 2 maj 2018,

—

efter att ha hört Georgios Kyrtsos i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013 (1),

—

med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands konstitution,

—

med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0291/2018), och av följande skäl:

A.

Åklagaravdelningen vid Greklands högsta domstol har begärt upphävande av Europaparlamentsledamoten Georgios Kyrtsos immunitet i samband med straffrättsliga förfaranden avseende underlåtenhet att återbetala skuld till det allmänna (överstigande 200 000 euro) i enlighet med artikel 25.1 och 25.6 i lag 1882/1990, ersatt av artikel 23.1 i lag 2523/1997, och artikel 25.1 i lag 1882/90, ersatt av artikel 34.1 i lag 3220/2004, artikel 3.1 i lag 3943/2011, artikel 20 i lag 4321/2015 och slutligen artikel 8 i lag 4337/2015.

B.

Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.

Enligt artikel 62 i Greklands konstitution får parlamentsledamöter under valperioden inte åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt kvarhållas utan föregående tillstånd från parlamentet.

D.

Georgios Kyrtsos har varit juridisk företrädare (verkställande direktör) för företaget Free Sunday Ekdotiki Anonymi Etaireia sedan den 29 juni 2009.

E.

I sin egenskap av juridisk företrädare för Free Sunday Ekdotiki Anonymi Etaireia anklagas Georgios Kyrtsos för att ha underlåtit att betala tillbaka fordringar till det allmänna på 627 752,65 euro (sexhundratjugosjutusen sjuhundrafemtiotvå euro och sextiofem cent).

F.

Det står klart att det påstådda brottet inte har någon direkt koppling till Georgios Kyrtsos ämbete som ledamot av Europaparlamentet, utan snarare hänför sig till hans tidigare ställning som chef för ett tidningsförlag.

G.

Lagföringen avser inte yttranden som ledamoten gjort eller röster som han avlagt under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet, i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

H.

Det finns ingen anledning att misstänka att avsikten bakom de straffrättsliga förfarandena är att skada ledamotens politiska verksamhet (fumus persecutionis).

1.

2.

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0139),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0116/2018),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 – Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0290/2018), och av följande skäl:

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

2.

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (06534/2018),

—

med beaktande av utkastet till avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av villkoren för Konungariket Marockos deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (06533/2018),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 och artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0150/2018),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/1324 av den 4 juli 2017 om unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater,

—

med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0281/2018).

1.

2.

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (06730/2018),

—

med beaktande av luftfartsavtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater (1),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0160/2018),

—

med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A8-0254/2018).

1.

2.

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0261),

—

med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0226/2018),

—

med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen.

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0284/2018),

1.

2.