14.11.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 386/2

EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet – Rapport från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) med förslag på ändringar av bilagorna till rådets slutsatser av den 12 mars 2019, inklusive avförande från förteckningen av en jurisdiktion

(2019/C 386/02)

Med verkan från och med dagen för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning ska bilagorna I och II till rådets slutsatser av den 12 mars 2019 om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (1), ändrade den 22 maj 2019 (2), 21 juni 2019 (3) och 17 oktober 2019 (4), ersättas av de följande nya bilagorna I och II:

”BILAGA I

EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet

1. Amerikanska Samoa

Amerikanska Samoa tillämpar inte automatiskt utbyte av finansiell information, har inte undertecknat och ratificerat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i ändrad lydelse – inte heller genom den jurisdiktion som territoriet lyder under –, har inte åtagit sig att tillämpa minimistandarder för åtgärder mot BEPS och har inte åtagit sig att åtgärda dessa problem.

2. Fiji

Fiji har ännu inte ändrat eller avskaffat sina skadliga system med skattemässig förmånsbehandling.

Fijis åtagande att uppfylla kriterierna 1.2, 1.3 och 3.1 före utgången av 2019 kommer även i fortsättningen att övervakas.

3. Guam

Guam tillämpar inte automatiskt utbyte av finansiell information, har inte undertecknat och ratificerat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i ändrad lydelse – inte heller genom den jurisdiktion som territoriet lyder under –, har inte åtagit sig att tillämpa minimistandarder för åtgärder mot BEPS och har inte åtagit sig att åtgärda dessa problem.

4. Oman

Oman tillämpar inte automatiskt utbyte av finansiell information, har inte undertecknat och ratificerat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i ändrad lydelse, och har ännu inte åtgärdat dessa problem.

5. Samoa

Samoa har ett skadligt system med skattemässig förmånsbehandling och har inte åtagit sig att åtgärda detta problem.

Samoa åtog sig dessutom att uppfylla kriterium 3.1 före utgången av 2018 men har inte åtgärdat detta problem.

6. Trinidad och Tobago

Trinidad och Tobago har betyget Non Compliant från det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet vad gäller informationsutbyte på begäran.

Trinidad och Tobagos åtagande att uppfylla kriterierna 1.1, 1.2, 1.3 och 2.1 före utgången av 2019 kommer att övervakas.

7. Amerikanska Jungfruöarna

Amerikanska Jungfruöarna tillämpar inte automatiskt utbyte av finansiell information, har inte undertecknat och ratificerat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, i ändrad lydelse – inte heller genom den jurisdiktion som territoriet lyder under –, har skadliga system med skattemässig förmånsbehandling, har inte åtagit sig att tillämpa minimistandarder för åtgärder mot BEPS och har inte åtagit sig att åtgärda dessa problem.

8. Vanuatu

Vanuatu underlättar för offshore-strukturer och arrangemang som syftar till att locka till sig vinster utan verklig ekonomisk substans och har ännu inte åtgärdat detta problem.

”BILAGA II

Lägesrapport om samarbetet med EU i fråga om åtaganden som gjorts om att genomföra principer om god förvaltning i skattefrågor

1. Insyn

1.1. Åtagande om att genomföra automatiskt informationsutbyte, antingen genom undertecknande av det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter eller genom bilaterala avtal

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att genomföra automatiskt informationsutbyte före utgången av 2019:

Palau och Turkiet

1.2. Medlemskap i det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet (”det globala forumet”) och adekvat rating vad gäller informationsutbyte på begäran

Följande jurisdiktioner, som har åtagit sig att ha en tillräcklig rating före utgången av 2018, väntar på en kompletterande översyn från det globala forumet:

Anguilla, Marshallöarna och Curaçao

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att bli medlemmar i det globala forumet och/eller ha en tillräcklig rating före utgången av 2019:

Jordanien, Palau, Turkiet och Vietnam

1.3. Undertecknande och ratificering av OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden eller nätverk för arrangemang som omfattar samtliga EU-medlemsstater

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att underteckna och ratificera OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden eller att upprätta nätverk för arrangemang som omfattar samtliga EU-medlemsstater före utgången av 2019:

Armenien, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Eswatini, Kap Verde, Jordanien, Maldiverna, Mongoliet, Montenegro, Namibia, Palau, Thailand och Vietnam

2. Rättvis beskattning

2.1. Förekomsten av skadliga skattesystem

Följande jurisdiktion, som har åtagit sig att före utgången av 2018 ändra eller avskaffa sina skadliga skattesystem som omfattar tillverkningsverksamhet och liknande verksamhet som inte med lätthet kan flyttas, och som har uppvisat konkreta framsteg med inledandet av dessa reformer under 2018, har beviljats en tidsfrist fram till utgången av 2019 för att anpassa sin lagstiftning:

Marocko

Följande jurisdiktioner som har åtagit sig att ändra eller avskaffa sina skadliga skattesystem före utgången av 2018, men som hindrades från att göra detta på grund av verkliga institutionella eller konstitutionella problem trots konkreta framsteg under 2018, har beviljats en tidsfrist fram till utgången av 2019 för att anpassa sin lagstiftning.

Cooköarna och Maldiverna

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att ändra eller avskaffa skadliga skattesystem före utgången av 2019:

Antigua och Barbuda, Australien, Belize, Curaçao, Marocko, Namibia, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia och Seychellerna

Följande jurisdiktion har åtagit sig att ändra eller avskaffa ett skadligt skattesystem före utgången av 2020:

Jordanien

2.2. Förekomsten av skattesystem som underlättar för offshore-strukturer som lockar till sig vinster som inte återspeglar verklig ekonomisk verksamhet

Följande jurisdiktioner, som har åtagit sig att åtgärda problemen som rör ekonomisk substans på området kollektiva investeringsfonder, har deltagit i en positiv dialog med gruppen och har fortsatt att vara samarbetsvilliga, har beviljats en tidsfrist fram till utgången av 2019 för att anpassa sin lagstiftning:

Bahamas, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna och Caymanöarna

Följande jurisdiktion har åtagit sig att åtgärda problemen som hör samman med ekonomisk substans senast före utgången av 2019:

Barbados

3. Åtgärder mot BEPS

3.1. Medlemskap i det inkluderande ramverket för BEPS eller åtagande om genomförande av OECD:s minimistandarder för åtgärder mot BEPS

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att bli medlemmar i det inkluderande ramverket för BEPS eller genomföra OECD:s minimistandarder för åtgärder mot BEPS före utgången av 2019:

Jordanien och Montenegro

Följande jurisdiktioner har åtagit sig att bli medlemmar i det inkluderande ramverket för BEPS eller genomföra OECD:s minimistandarder för åtgärder mot BEPS om och när ett sådant åtagande kan bli aktuellt:

Nauru, Niue och Palau

”

(1) EUT C 114, 26.3.2019, s. 2.

(2) EUT C 176, 22.5.2019, s. 2.

(3) EUT C 210, 21.6.2019, s. 8.

(4) EUT C 351, 17.10.2019, s. 7.

14.11.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 386/6

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Vägledande dokument om export, återexport, import och handel inom unionen med noshörningshorn

(2019/C 386/04)

1. Bakgrundsinformation om bevarandet av noshörningar och hoten från tjuvjakt och illegal handel

Alla noshörningsarter är upptagna i bilaga I till Cites-konventionen med undantag för populationerna av sydlig trubbnoshörning (Ceratotherium simum simum) i Sydafrika och Eswatini, som är upptagna i bilaga II.

Tjuvjakten på noshörningar i Afrika ökade under sex på varandra följande år från 2009–2015 till en topp på nästan 3,7 noshörningar per dag 2015; ökningstakten sjönk dock under perioden 2013–2015 (1). Även om den observerade tjuvjakten har minskat sedan 2015, ligger den fortfarande på en hög nivå med cirka 3,1 tjuvskjutna noshörningar per dag under 2017. Nedgången i tjuvjakten från 2015 verkar ha fortsatt under 2018, med rapporterad tjuvjakt under de första åtta till nio månaderna av året på en fortsatt låg eller fallande nivå i många utbredningsstater (2). Tidigare ökningar i populationerna av trubbnoshörning och spetsnoshörning (Ceratotherium simum och Diceros bicornis) tack vare omfattande bevarandeåtgärder i utbredningsstater under de senaste årtiondena, främst i Sydafrika, underminas alltså av pågående tjuvjakt på noshörningar och handel med noshörningshorn.

Den organiserade brottsligheten har också varit aktiv i hela EU för att förvärva och handla med noshörningshorn. Att föra in noshörningar och härledda produkter i EU är inte tillåtet i kommersiella syften, men införandet kan tillåtas på vissa villkor, t.ex. som jakttroféer (3). Dessa jakttroféer betraktas som personliga tillhörigheter och hushållsföremål i enlighet med artikel 57 i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 (4). De får inte säljas eller på annat sätt användas för kommersiella ändamål och måste förbli jägarens egendom efter importen. Under de senaste åren har bestämmelserna om handel med jakttroféer av noshörningsexemplar avsiktligt missbrukats av nätverk som betalar jägare för att gå på noshörningsjakt i t.ex. Sydafrika. Detta tillvägagångssätt för att anställa ”pseudo-jägare” och till och med ”jägare i god tro” har använts i stor utsträckning av kriminella nätverk som är verksamma i EU, vilket utredningar i vissa medlemsstater och tredjeländer har avslöjat. Efter importen av jakttrofén tar nätverken bort hornen och smugglar dem till Asien.

Före antagandet av den första versionen av detta vägledande dokument i februari 2011 hade ett antal medlemsstater noterat en ökning av handel inom EU och återexport av noshörningshorn som anmälts som ”antikviteter” eller ”bearbetade exemplar”. I många fall visade det sig att köparnas motivering hade lite att göra med själva föremålens konstnärliga karaktär. Ett tecken på detta var att priserna för dessa produkter i stor utsträckning kunde kopplas till deras vikt snarare än deras konstnärliga värde.

År 2010 antog två medlemsstater en strikt tolkning av unionens lagstiftning om återexport av noshörningsprodukter. Andra medlemsstater har därefter mottagit ansökningar om återexport eller begäran om information om hur de ska behandla sådana ansökningar. Detta tydde på att vissa handlare försökte kringgå de två systemen och hitta andra sätt att återexportera produkterna från EU.

En annan indikation på att noshörningar fortsatt är hotade är att en noshörning för första gången dödades i ett europeiskt zoo i mars 2017 på grund av sina horn (5). Detta trots att antalet stölder av noshörningshorn i muséer, auktionshus och från antikhandlare eller konservatorsateljéer under den senaste tiden minskat kraftigt.

Det finns ett utbrett antagande att återexporten av noshörningshorn från EU kan komma att öka efterfrågan på noshörningshorn i Asien, främst för medicinskt bruk, och därigenom upprätthålla de höga priserna eller till och med driva upp dem ytterligare. Det verkar som om det i många medlemsstater finns samordnade försök av vissa handlare att förvärva noshörningshorn i syfte att återexportera dem till Asien. En så stor efterfrågan på högt värderade produkter utgör i sin tur en lukrativ marknad som lockar många tjuvjägare, vilket lockar till olaglig handel och kriminell verksamhet. Detta hotar ytterligare bevarandet av de återstående populationerna av noshörningar.

2. Dokumentets syfte och status

Unionens lagstiftning om handel med vilda djur och växter måste tolkas mot bakgrund av dess syfte, försiktighetsprincipen och med vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen. Medlemsstaterna måste fortsätta kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen om handel med vilda djur och växter på ett sätt som bidrar till att skydda och bevara arter.

Det behövs vägledning för att säkerställa att alla medlemsstater har en gemensam strategi för export och återexport av noshörningsprodukter (avsnitt 3.a), för handel inom EU med noshörningshorn (avsnitt 3.b), för import till EU av noshörningsprodukter som deklarerats som ”jakttroféer” (avsnitt 4), samt för annan import till EU av bearbetade och obearbetade exemplar av noshörningshorn för privat, icke-kommersiellt bruk (avsnitt 5).

Denna vägledning har utarbetats av kommissionens personal och ett utkast har godkänts av kommittén för handel med vilda djur och växter, inrättad enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 338/97 (6) (nedan kallad grundförordningen), och därmed av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

Vägledningen syftar till att hjälpa nationella myndigheter vid tillämpningen av förordning (EG) nr 338/97. Den är inte rättsligt bindande. Dess enda syfte är att tillhandahålla information om vissa aspekter av förordning (EU) nr 338/97 och förordning (EG) nr 865/2006 och om åtgärder som anses vara bästa praxis. Den ska inte ersätta, komplettera eller ändra bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning. Dokumentet bör inte heller betraktas separat. Det måste användas tillsammans med lagstiftningen, exempelvis annan relevant lagstiftning om import av animaliska produkter och inte som en fristående referens. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka unionsrätten med avgörande verkan.

Dokumentet kommer att offentliggöras elektroniskt av kommissionen och får offentliggöras av medlemsstaterna. Det kommer att ses över av unionens kommitté för handel med vilda djur och växter i sinom tid.

3. Riktlinjer om tolkning av EU-bestämmelser om export och återexport av noshörningshorn samt handel inom EU med dem

Akter i unionsrätten måste tolkas i enlighet med deras syfte. I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 338/97 fastställs att förordningens syfte är att skydda arter av vilda djur och växter och säkerställa deras bevarande genom kontroll av handeln med dem. Förordningens bestämmelser måste således tolkas i överensstämmelse med detta syfte.

Dessutom föreskriver artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) att unionens miljöpolitik ska bygga på försiktighetsprincipen. Detta innebär att om en åtgärd eller strategi riskerar att resultera i allvarlig eller oåterkallelig skada för befolkningen eller miljön, så ska inte brist på fullständig vetenskaplig säkerhet användas som ett skäl till att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra sådana skador. Principen syftar till att säkerställa en högre nivå av miljöskydd genom förebyggande beslutsfattande när det föreligger sådana risker.

Enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis bör försiktighetsprincipen tillämpas bland annat vid tolkningen och tillämpningen av unionens miljölagstiftning, och därmed också vid tolkningen och tillämpningen av grundförordningen. Medlemsstaterna bör tillämpa försiktighetsprincipen när de utövar sin bestämmanderätt enligt grundförordningen. (7)

a) Ansökningar om tillstånd eller intyg enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 (export och återexport)

Enligt artikel 5.2 d i grundförordningen ska medlemsstaternas administrativa myndigheter, när de bedömer ansökningar om export och återexport av noshörningshorn, ”vara övertygade om att inga andra faktorer som påverkar artens bevarandestatus talar mot ett utfärdande av exporttillstånd”. (kursiveringen tillagd). Denna bestämmelse gäller för ansökningar om exporttillstånd samt – enligt artikel 5.3 – för intyg om återexport av exemplar av arter upptagna i bilaga A och bilaga B. Detta villkor gäller för samtliga exemplar av noshörningshorn, oavsett om de betraktas som ”bearbetade exemplar” eller inte (8).

Under nuvarande omständigheter, mot bakgrund av försiktighetsprincipen, och om det inte kommer fram avgörande vetenskapliga bevis för motsatsen, bör medlemsstaterna anse att det finns allvarliga faktorer avseende bevarandet av noshörningsarter som talar emot utfärdandet av exporttillstånd och återexportintyg.

Det anses därför berättigat för medlemsstaterna att som en tillfällig åtgärd säkerställa att inga exporttillstånd eller återexportintyg utfärdas för noshörningshorn, utom om den administrativa myndigheten anser att tillståndet eller intyget kommer att användas för legitima ändamål, till exempel i följande fall:

i.	Föremålet är del av ett genuint utbyte av kulturella och konstnärliga varor mellan erkända institut (dvs. museer).

ii.	Föremålet är ett erkänt konstverk och att den administrativa myndigheten är övertygad om att dess värde garanterar att det inte kommer att användas för andra ändamål.

iii.	Föremålet har inte sålts och är arvegods som flyttas i samband med en familjs byte av bosättningsort eller som del av ett testamente.

iv.	Föremålet är del av ett erkänt vetenskapligt forskningsprojekt (s.k. bona fide).

Eventuella strängare åtgärder från tredjeländers sida, som kan omfatta allmänna importförbud för noshörningshorn, bör också beaktas. I detta sammanhang bör den berörda medlemsstaten innan den utfärdar ett exporttillstånd eller ett återexportintyg enligt de villkor som fastställs i detta avsnitt informera Cites-myndigheterna i bestämmelselandet om transaktionen och kontrollera att de är överens om importen av ifrågavarande exemplar.

I vilket fall som helst måste exportörens och importörens identiteter verifieras och registreras (t.ex. genom behållande av en kopia av deras identitetshandlingar).

b) Ansökningar om intyg i enlighet med artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 (handel inom EU)

Handel inom EU med exemplar upptagna i bilaga A inom EU är förbjudet enligt artikel 8.1 i grundförordningen. Ett undantag anges i artikel 8.3 i den förordningen, som tillåter att medlemsstater avviker från detta förbud om vissa villkor som anges i leden a–h är uppfyllda (9). Användningen av ordet ”kan” i artikel 8.3 (10) tyder på att medlemsstater generellt sett inte är tvungna att utfärda ett intyg för handel inom EU även om dessa villkor är uppfyllda, förutom om inte annat krävs enligt unionslagstiftningen. Med andra ord kan inte artikel 8.3 anses ge en sökande rätt att få ett intyg för handel inom EU. Medlemsstater kan vägra att utfärda ett intyg om det är lämpligt för att skydda arten eller garantera dess bevarande, och denna vägran inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. Kommissionens tjänster och unionens kommitté för handel med vilda djur och växter anser att det är fallet om sökanden inte på ett avgörande sätt kunnat bevisa att en transaktion är legitim och förenlig med målen i grundförordningen.

Med hänsyn till de omständigheter som beskrivs i det första avsnittet av detta dokument bör medlemsstaterna som en tillfällig åtgärd i princip inte bevilja något intyg för handel inom EU med noshörningshorn enligt artikel 8.3.

Om det enligt den nationella lagstiftningen i en medlemsstat inte är tillåtet för dess myndigheter att avslå ansökningar om intyg för handel med noshörningshorn inom EU på grundval av artikel 8.3 så som rekommenderas ovan, och om det handlar om handel med exemplar utan kommersiellt syfte inom EU (byte av äganderätt till följd av donation eller arv till en privat eller offentlig enhet – t.ex. ett museum), bör medlemsstatens administrativa Cites-myndighet följa en riskbaserad metod och säkerställa största möjliga granskning vid handläggningen av ansökningar om intyg för handel inom EU.

Om ett intyg om handel inom EU utfärdas bör det beskriva föremålet tillräckligt detaljerat, så att det endast kan användas för det berörda föremålet och inte kan användas på felaktigt sätt för andra föremål. Dessutom kan medlemsstaterna, då lagstiftning så tillåter, överväga att kontrollera, verifiera och registrera identiteten för alla sökanden och köpare, till exempel genom att behålla en kopia av deras identitetshandlingar.

Dessutom bör intyg för handel inom EU utfärdas per transaktion med tillstånd bara för en transaktion, så att intyget endast är giltigt för den innehavare som anges i ruta 1 på intyget. Denna rekommendation grundar sig på artikel 11.3 andra stycket i förordning (EG) nr 865/2006, som tillåter medlemsstater att ”utfärda transaktionsspecifika intyg om det bedöms att andra faktorer som rör artens bevarande talar emot utfärdandet av ett exemplarspecifikt intyg.”

4. Vägledning om tolkningen av EU:s bestämmelser om import till EU av jakttroféer av noshörning i enlighet med artikel 57 i förordning (EG) nr 865/2006

För att ta itu med problemet med avsiktlig felanvändning av bestämmelserna om handel med jakttroféer, har Cites arbetsgrupp för genomdrivande av reglerna om noshörningar rekommenderat att man ”genomför lagstiftning och kontrollerar efterlevnaden för att förhindra att horn som är del av lagligt förvärvade jakttroféer används för andra ändamål än jakttroféer, och för att säkerställa att dessa troféer förblir ägarens egendom för det ändamål som anges i Cites-exporttillståndet” (11).

I detta sammanhang rekommenderas att medlemsstaterna när de behandlar importansökningar om jakttroféer av noshörningsexemplar

som alltid kontrollerar om de vetenskapliga myndigheterna har fastställt att införandet i EU kommer att ha en skadlig inverkan på artens bevarande; i det fallet behöver inga ytterligare åtgärder vidtas och ansökan måste avslås om det inte går att komma till en slutsats som säger att ingen skadlig inverkan kommer att ske,

ii.	tar särskild hänsyn till sökandens jakterfarenhet,

iii.	informerar sökanden om att import till EU endast kan godkännas för personligt bruk och att det inte finns någon möjlighet för ägarna av jakttroféer att få ett intyg utfärdat för kommersiella ändamål inom unionen i enlighet med artikel 8.3 c,

iv.	vid behov kontaktar Cites-myndigheten i exportlandet för att säkerställa att de är medvetna om den planerade jakten och den planerade exporten, och inte har några uppgifter som talar emot utfärdandet av importtillståndet,

efter att noggrant ha kontrollerat att alla villkor är uppfyllda i enlighet med grundförordningen och andra relevanta kommissionsförordningar vid utfärdandet av importtillståndet ser till att följande text infogas i tillståndet: ”Import av denna jakttrofé är endast för privat bruk. Föremålet ska förvaras hos innehavaren av detta tillstånd. Det ska visas upp för behöriga myndigheter på deras begäran.”

vi.

om det är möjligt enligt nationell lagstiftning, utför riskbaserade kontroller av importörer av jakttroféer av noshörning som importerats efter 2009 (12)för att kontrollera att de fortfarande innehar troféerna. Resultaten av dessa kontroller bör delas med övriga medlemsstater, Europeiska kommissionen och Cites-sekretariatet.

Om det har konstaterats att det finns en större risk för att en jakttrofé därefter missbrukas för olaglig handel, får medlemsstaterna överväga att utfärda ett importtillstånd för en jakttrofé med villkoret att den inte innehåller noshörningshornet (t.ex. att den ersätts med en konstgjord kopia).

5. Vägledning om tolkningen av EU:s bestämmelser om import till EU av bearbetade och obearbetade exemplar av noshörningshorn för andra typer av privat, icke-kommersiell användning

Medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet och vara mycket vaksamma när det gäller alla ansökningar om import av exemplar av noshörningshorn – bearbetade och obearbetade exemplar som inte är jakttroféer – för personliga ändamål. De vetenskapliga myndigheternas riktlinjer (13)bör beaktas vid bedömningen av hur reglerna för import av exemplar upptagna i bilaga A ska tolkas och vilka ”andra ändamål” som inte kan anses inverka negativt på artens bevarande.

(1) Emslie, R., Milliken, T. och Talukdar, B. (2016). African and Asian Rhinoceroses – Status, Conservation and Trade. Tillgänglig på följande webbplats: https://rhinos.org/wp-content/uploads/2015/07/final-cop16-rhino-rpt.pdf.

(2) Rhinoceroses (Rhinocerotidae spp.) – Report of the Standing Committee and the Secretariat, CoP18 Doc. 83.1, tillgänglig på följande webbplats: https://cites.org/sites/default/files/eng/cop/18/doc/E-CoP18-083-01.pdf.

(3) Jakttrofé definieras i artikel 1.4 b i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006.

(4) EUT L 166, 19.6.2006, s. 1.

(5) https://www.bbc.com/news/world-europe-39194844

(6) EUT L 61, 3.3.1997, s. 1.

(7) För ytterligare överväganden om tillämpningen av försiktighetsprincipen, se även Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen av den 2 februari 2000, KOM(2000) 1 – https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A52000DC0001.

(8) Se kommissionens tillkännagivande – Riktlinjer för bearbetade exemplar enligt EU:s förordningar om handel med vilda djur och växter, EUT C 154, 17.5.2017, s. 15 – https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52017XC0517(02)&from = SV.

(9) Se punkt 34 i domstolens dom i mål C-510/99): ”Denna bestämmelse innebär en möjlighet, men inte en skyldighet, att medge undantag från det förbud som föreskrivs i den.”

(10) Artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 lyder enligt följande: ”I enlighet med kraven i annan gemenskapslagstiftning kan undantag från de förbud som anges i punkt 1 i enskilda fall medges under förutsättning att ett intyg om detta utfärdas av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns då exemplaren”

(11) Se http://cites.org/sites/default/files/notif/E-Notif-2014-006A.pdf

(12) För import av jakttroféer av noshörning som ägde rum innan kravet på importtillstånd trädde i kraft bör det på begäran vara möjligt att få information om godkända sökande av jakttroféer av noshörning från de exporterande länderna.

(13) http://ec.europa.eu/environment/cites/pdf/srg/guidelines.pdf, s. 11 och 12.

BILAGA

Relevanta beslut och rekommendationer från Cites

Vid Cites partskonferens 2017 (CoP17) ändrades konferensresolution 9.14 (rev. CoP17) (1) och alla parter uppmanades att

”[1.]

anta och genomföra omfattande lagstiftning och kontroller av efterlevnaden, inbegripet interna handelsrestriktioner och påföljder

i)	med syftet att minska den olagliga handeln med noshörningsdelar och noshörningsderivat, inbegripet alla exemplar som av ett åtföljande dokument, förpackningen, ett märke eller en etikett, eller från andra omständigheter, verkar vara en noshörningsdel eller -derivat,

(…)

i)	överväga att införa strängare nationella åtgärder för att reglera återexport av produkter av noshörningshorn från alla ursprung.”

Vid Cites CoP17 antogs beslut 17.133 (2), enligt vilket parterna bör

”granska sin tillämpning av konferensresolution 9.14 (rev. CoP17) om bevarande av och handel med afrikanska och asiatiska noshörningar och de strategier och föreslagna åtgärder som utvecklats av Cites arbetsgrupp för genomdrivande av reglerna om noshörningar som finns i bilagan till meddelande till parterna nr 2014/006 av den 23 januari 2014 för att uppnå ett gott genomförande av resolutionen, strategierna och de föreslagna åtgärderna, och för att öka effektiviteten i de brottsbekämpande insatserna mot tjuvjakt på noshörningar och olaglig handel med noshörningar.”

Enligt de strategier och föreslagna åtgärder som utvecklats av Cites arbetsgrupp för genomdrivande av reglerna om noshörningar (3):

”1.

bör alla parter […]

k)	genomföra åtgärder för att övervaka verksamheten hos auktionshus, auktionsförrättare och antikvitetshandel, när så är lämpligt, i syfte att förhindra den olagliga handeln med noshörningshorn.

(…)

Alla länder som är inblandade i olaglig handel med noshörningshorn som utbrednings-, transit- eller destinationsstater bör

g)	Genomföra lagstiftning och kontrollerar efterlevnaden att förhindra att horn som är del av lagligt förvärvade jakttroféer används för andra ändamål än jakttroféer, och att säkerställa att dessa troféer förblir ägarens egendom för det ändamål som anges i Cites-exporttillståndet.”

(1) Se https://www.cites.org/sites/default/files/document/E-Res-09-14-R17.pdf

(2) Se https://cites.org/eng/dec/valid17/81850

(3) Se http://cites.org/sites/default/files/notif/E-Notif-2014-006A.pdf

14.11.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 386/12

KOMMISSIONENS TILLKÄNNAGIVANDE

Vägledning om tillämpningen av undantag enligt direktivet om miljökonsekvensbedömning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU, ändrat genom direktiv 2014/52/EU) — artiklarna 1.3, 2.4 och 2.5

(2019/C 386/05)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

Introduction

Defence and response to civil emergencies – Article 1(3) of the Environmental Impact Assessment Directive

Exceptional cases - Article 2(4) of the Environmental Impact Assessment Directive

Provisions of the Directive

Transposition

Meaning of exceptional cases

Confidentiality constraints

Meeting the objectives of the Directive

Consideration of other forms of assessment and public involvement

Obligation to inform the Commission

Legislative acts – Article 2(5) of the Environmental Impact Assessment Directive

Defining projects adopted by a national legislative act

Judicial control for projects adopted by a national legislative act

Summary of the main points

1. Inledning

1.1

I detta dokument tillhandahålls aktuell information om tillämpningen av artiklarna 1.3, 2.4 och 2.5 i direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom direktiv 2014/52/EU (direktivet om miljökonsekvensbedömning). I dessa artiklar föreskrivs undantag från direktivet om miljökonsekvensbedömning. Denna vägledning innehåller kommissionens tidigare dokument Clarification of the application of Article 2(3) of the Environmental Impact Assessment Directive och uppdaterar detta vid behov.

1.2

I artikel 1.3 i direktivet om miljökonsekvensbedömning föreskrivs möjligheter att inte tillämpa direktivet på projekt eller delar av projekt som enbart avser försvaret eller projekt som enbart avser beredskapen vid civila olyckor och kriser. Om villkoren i denna bestämmelse är uppfyllda behöver medlemsstaterna inte tillämpa direktivet.

1.3

Enligt artikel 2.4 i direktivet om miljökonsekvensbedömning får medlemsstaterna i undantagsfall, och förutsatt att direktivets mål uppfylls, undanta ett visst projekt från direktivets bestämmelser, om tillämpningen av dessa skulle strida mot syftet med projektet. I direktivet om miljökonsekvensbedömning anges de förfaranden som medlemsstaterna och kommissionen ska följa när ett undantag från en miljökonsekvensbedömning åberopas i enlighet med artikel 2.4. Det anges dock inte i direktivet hur begreppet ”undantagsfall” ska tolkas, och erfarenheten visar att det kan uppstå tvivel om i vilka situationer bestämmelserna i denna artikel rimligen kan åberopas. Andra villkor måste vara uppfyllda vid tillämpningen av detta undantag (utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 och behovet av att uppfylla direktivets syften).

1.4

Enligt artikel 2.5 i direktivet om miljökonsekvensbedömning kan ett projekt undantas från bestämmelserna om offentligt samråd, om projektet antas genom särskild nationell lagstiftning. Liksom för undantag enligt artikel 2.4 måste andra villkor vara uppfyllda vid tillämpningen av detta undantag (utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 och behovet av att uppfylla direktivets syften).

1.5

Detta meddelande är avsett att bistå nationella myndigheter vid tillämpningen av direktivet om miljökonsekvensbedömning. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan.

1.6

För att kunna tillämpa sådana undantag måste medlemsstaterna fullt ut införliva direktivets relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning.

2. Försvar och beredskap vid civila olyckor och kriser— artikel 1.3 i direktivet om miljökonsekvensbedömning

Artikel 1.3 i direktiv 2011/92/EU, ändrat genom direktiv 2014/52/EU

1.3 – Medlemsstaterna får, efter bedömning från fall till fall och inom ramen för den nationella lagstiftningen, besluta att inte tillämpa detta direktiv på projekt eller delar av projekt som enbart avser försvaret eller projekt som enbart avser beredskapen vid civila olyckor och kriser om de anser att det skulle inverka negativt på dessa syften.

* I den understrukna texten anges de ändringar som införts genom direktiv 2014/52/EU.

2.1

Enligt artikel 1.3 i direktivet får medlemsstaterna undanta projekt eller delar av projekt från direktivets tillämpningsområde och därmed från förfarandet för miljökonsekvensbedömning. Detta undantag gäller endast projekt, eller delar av projekt, vars enda syfte är försvar eller beredskap vid civila olyckor och kriser. Medlemsstater som tillämpar detta undantag måste visa att tillämpningen av direktivet om miljökonsekvensbedömning skulle vara kontraproduktiv för att uppnå syftet i fråga.

2.2

Tidigare versioner av direktivet om miljökonsekvensbedömning (direktiv 85/337/EG, kodifierad genom direktiv 2011/92/EU) har redan gjort det möjligt att bevilja undantag i fall som har att göra med skyddet av försvarsintressen. I direktiv 2014/52/EU klargörs att en medlemsstat endast kan tillämpa undantaget om försvaret är det enda syftet med projektet. Denna begränsning används för att undvika tolkningsproblem (projekt av blandad karaktär kvarstår inom direktivets tillämpningsområde (1)) och säkerställer ett harmoniserat genomförande av undantaget. Begreppet försvar omfattar projekt med anknytning till verksamhet som utövas av allierade styrkor på medlemsstaternas territorium i enlighet med internationella åtaganden (se skäl 19 i direktiv 2014/52/EU).

2.3

Tillämpningsområdet för artikel 1.3 utvidgades till att omfatta beredskapen vid civila olyckor och kriser (2). Detta ändringsförslag grundades på erfarenheterna från genomförandet men är också avsett att anpassa direktivet om miljökonsekvensbedömning till direktiv 2001/42/EG (3) om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (direktivet om strategisk miljöbedömning). I likhet med vad som gäller för försvaret kan den berörda medlemsstaten endast undanta ett projekt från direktivets tillämpningsområde enligt artikel 1.3 om det är projektets enda syfte att reagera på civila olyckor och kriser.

2.4

Tidigare kunde medlemsstaterna i undantagsfall undanta projekt som rör direktivet om miljökonsekvensbedömning i enlighet med artikel 2.4 i direktiv 2011/92/EG. Genom att denna möjlighet flyttas till artikel 1.3 behöver medlemsstaterna, om projektet uppfyller villkoren i artikel 1.3, inte genomgå anmälningsförfarandet eller uppfylla målen i direktivet om miljökonsekvensbedömning.

2.5

Domstolens etablerade rättspraxis avseende undantagen visar dock att bestämmelsen bör tolkas restriktivt. I mål C-435/97, Bolzano, gjorde domstolen följande uttalande om artikel 1.4 (nationellt försvar) i direktiv 85/337/EG: ”Ett sådant undantag innebär således ett undantag från grundregeln om föregående miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet, och det ska därför tolkas restriktivt.”

2.6

Undantaget omfattar därför endast projekt som är inriktade på beredskap vid civila olyckor och kriser, inte projekt som inför åtgärder som syftar till att förebygga sådana nödsituationer. Det skulle i allmänhet endast vara motiverat om den nödsituation som gav upphov till projektet inte kunde ha förutsetts eller, om den hade kunnat förutses, projektet inte hade kunnat genomföras tidigare. Ett projekt mot översvämningar kan till exempel endast betraktas som en åtgärd för att hantera en potentiell nödsituation som är tillräckligt brådskande för att motivera undantaget om det var omöjligt att genomföra projektet tidigare. Om översvämningar har inträffat på samma plats vid ett flertal tillfällen och projektet är en senkommen åtgärd för att förebygga en eventuell framtida nödsituation är det dock osannolikt att undantaget är berättigat. Å andra sidan kan det uppstå nödsituationer, inbegripet vissa naturkatastrofer, som kunde ha förutsetts men inte kunnat förhindras, och som gett upphov till projekt (såsom brådskande/omedelbara återuppbyggnadsarbeten eller arbeten för att förhindra ytterligare skada) som mycket väl skulle kunna omfattas av undantaget.

2.7

Kommissionen har sammanställt viktiga domar från EU-domstolen på detta område åt medlemsstaternas myndigheter (4).

3. Undantagsfall — artikel 2.4 i direktivet om miljökonsekvensbedömning

Artikel 2.4 i direktiv 2011/92/EU, ändrat genom direktiv 2014/52/EU

Utan att det påverkar artikel 7 får medlemsstaterna, i undantagsfall, undanta ett visst projekt från de bestämmelser som fastställs i detta direktiv, om tillämpningen av dessa bestämmelser skulle få en betydande negativ inverkan på projektets syfte, förutsatt att målen i detta direktiv uppfylls.

Medlemsstaterna ska i så fall

a)	undersöka om någon annan form av bedömning skulle vara lämplig,

b)	se till att uppgifter som erhållits genom en sådan annan form av bedömning som avses i led a, uppgifter om beslutet att bevilja undantag samt skälen för detta görs tillgängliga för den berörda allmänheten,

c)	innan tillstånd ges, informera kommissionen om skälen för undantaget samt, när det är tillämpligt, bifoga de uppgifter som gjorts tillgängliga för de egna medborgarna.

Kommissionen ska genast vidarebefordra de mottagna handlingarna till övriga medlemsstater.

Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna punkt.

* I den understrukna texten anges de ändringar som införts genom direktiv 2014/52/EU.

Direktivets bestämmelser

3.1

I artikel 2.4 i direktivet om miljökonsekvensbedömning (tidigare artikel 2.3 i direktiv 85/337/EG) föreskrivs möjligheten för medlemsstaterna att undanta ett visst projekt från kraven i direktivet i ”undantagsfall” och, i sådana fall, möjligheten att använda en annan form av bedömning. Ett sådant undantag skulle därför tillämpas från fall till fall och skulle inte göra det möjligt att till exempel bevilja undantag för en hel projektkategori. I direktivet anges vilka förfaranden som ska tillämpas när undantaget tillämpas. Det föreskrivs också att kommissionen varje år ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur bestämmelsen har tillämpats. Artikel 2.3 ändrades något genom direktiv 97/11/EG, genom att orden ”utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7” lades till, och genom att ”i tillämpliga fall” i punkt 2.3 c ersätts med ”när det är tillämpligt”. Det ändrades ytterligare genom direktiv 2003/35/EG, med verkan från och med den 25 juni 2005, för att införliva bestämmelserna i Århuskonventionen om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning. Den huvudsakliga effekten av detta ändringsförslag var att ta bort medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning om huruvida information om andra former av bedömning måste göras tillgänglig för allmänheten. Genom direktiv 2014/52/EU lades två krav till för tillämpningen av artikel 2.4: undantaget kan tillämpas ”om tillämpningen av dessa bestämmelser [direktivets] skulle få en betydande negativ inverkan på projektets syfte”, och ”förutsatt att målen i detta direktiv uppfylls”.

Införlivande

3.2

Artikel 2.4 ger medlemsstaterna möjlighet att införliva bestämmelsen. Om detta alternativ används bör den införlivande lagstiftningens ordalydelse, av rättssäkerhetsskäl, så nära som möjligt följa direktivets ordalydelse för att undvika att man avviker från villkoren i direktivet.

Tolkning av undantagsfall

3.3

I de tidigare versionerna av direktivet om miljökonsekvensbedömning definieras inte i artikel 2.4 ”undantagsfall”. Inte heller ges exempel på sådana fall som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

3.4

EU-domstolens ståndpunkt är att ”en gemenskapsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att bestämma dess betydelse och räckvidd normalt ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela gemenskapen, med beaktande av bestämmelsens sammanhang och det med bestämmelserna i fråga eftersträvade målet” (se domen i mål C-201/02, (Delena Wells), punkt 37).

3.5

Begreppet ”undantagsfall” tolkas restriktivt av Europeiska unionens domstol, som har följt denna strategi när det gäller undantagen i artikel 1.4 (nationellt försvar) och artikel 1.5 (projekt som antagits genom särskild nationell lagstiftning) i direktiv 85/337/EG. I målet Linster (C-287/98, punkt 49) fastställde domstolen att ”[a]rtikel 1.5 i direktivet ... härvid [ska] tolkas med hänsyn till syftena med direktivet och med beaktande av att detsamma ska tolkas restriktivt, eftersom det rör sig om en bestämmelse genom vilken direktivets tillämpningsområde begränsas”. Det framgår tydligt av formuleringen i direktiv 2014/52/EU att undantag enligt artikel 2.4 inte skulle vara motiverat bara för att ett fall kan visas vara exceptionellt. Det skulle vara orimligt att tillämpa undantaget i ett fall där de omständigheter som gör fallet exceptionellt inte utesluter full efterlevnad av direktivet. Undantaget måste med andra ord kopplas till att det är omöjligt att uppfylla de fullständiga kraven i direktivet utan att syftet med projektet äventyras.

3.6

I sin nyligen avkunnade dom i målet Doel (C-411/17, punkterna 97 och 101) konstaterade EU-domstolen att behovet av att trygga elförsörjningen kan betecknas som ett undantagsfall. Enligt EU-domstolen ska medlemsstaten enligt artikel 2.4 visa att risken för tryggandet av elförsörjningen måste vara ”rimligt sannolik” (5), och det planerade projektet måste vara så brådskande att det kan motivera att någon miljökonsekvensbedömning inte görs. Dessutom kan kommissionens erfarenhet av anmälningar om undantag enligt artikel 2.4 ge exempel på situationer som kan betecknas som ”undantagsfall”. Mellan 2014 och 2017 mottog Europeiska kommissionen flera anmälningar i kategorin undantagsfall. De flesta av dem var reaktioner på civila olyckor och kriser, vilket enligt artikel 2.4 i direktiv 2014/52/EU inte kräver något anmälningsförfarande, men några var exceptionella av andra skäl än att de var en reaktion på civila olyckor och kriser.

3.7

Undantaget enligt artikel 2.4 avseende ”undantagsfall” tillämpades i tre fall mellan 2014 och 2017. I ett av dessa fanns ett behov av att trygga gasförsörjningen, i ett annat behövdes projektet för att tillgodose ett strategiskt intresse för förnybara energikällor, och i det tredje fallet var syftet med projektet att uppfylla offentliga myndigheters politiska åtaganden på hög nivå för att bygga upp förtroende mellan olika grupper i samband med bredare försoningsförhandlingar. I samtliga dessa fall var projektets angelägenhetsgrad sådan att det skulle strida mot allmänintresset och utgöra ett hot mot politisk, administrativ eller ekonomisk stabilitet och säkerhet om projektet inte genomfördes. Om en sådan situation uppstår finns det ett visst – om än begränsat – utrymme för att tillämpa detta undantag, förutsatt att alla villkor är uppfyllda.

3.8

Såsom anges ovan måste omständigheterna i ett undantagsfall vara sådana att det är omöjligt eller ogenomförbart att uppfylla alla krav i direktivet och att det skulle leda till en negativ inverkan på projektets syfte. Till exempel kan ett projekt behöva godkännas och slutföras så snabbt att det inte finns tillräckligt med tid för att förbereda all den miljöinformation som krävs enligt artikel 5.1 eller att genomföra ett offentligt samråd innan beslutet om att gå vidare med projektet fattas. Enligt artikel 2.4 i direktivet är det inte möjligt att avvika från bestämmelserna i artikel 7 om gränsöverskridande samråd, ens i undantagsfall (6).

Sekretessregler

3.9

Det kan finnas omständigheter då utlämnande av miljöinformation skulle strida mot allmänintresset eller till och med inverka menligt på de intressen som direktivet om miljökonsekvensbedömning ska skydda. Till exempel när behovet av att skydda en livsmiljö innebär att platsen bör hållas hemlig. Artikel 10 är relevant för sådana fall. Där fastställs att bestämmelserna i direktivet inte påverkar de ansvariga myndigheternas skyldighet att ”iaktta de begränsningar som åläggs genom nationella lagar och andra författningar samt tillämplig rättspraxis om affärs- och industrihemligheter, inklusive immateriella rättigheter, och om hänsynstagande till allmänna intressen.” Detta korrelerar med åtgärder som de som genomför direktiv 2003/4/EG (7) om allmänhetens tillgång till miljöinformation. I artikel 4 i det direktivet ges medlemsstaterna möjlighet att avslå en begäran om miljöinformation om ett utlämnande skulle ha negativa följder för, bland annat, ”skydd av den miljö som informationen avser, till exempel lokalisering av sällsynta arter”. Vidare betonas att i varje enskilt fall ska allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås. Om miljöinformation skulle kunna undanhållas med stöd av den kombinerade effekten av artikel 10 i direktivet om miljökonsekvensbedömning och artikel 4 i direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till information, skulle det därför inte vara nödvändigt att åberopa undantaget i artikel 2.4.

Uppfylla direktivets mål

3.10

Som anges i punkterna 1.4 och 3.1 ovan är ett av villkoren för tillämpning av undantaget i artikel 2.4 att medlemsstaterna ska se till att målen i direktivet om miljökonsekvensbedömning uppfylls. Medlemsstaterna har därför ett utrymme för skönsmässig bedömning genom att de kan undanta särskilda projekt från bestämmelserna i direktivet om miljökonsekvensbedömning. Denna flexibilitet får inte undergräva det grundläggande syftet i artikel 2.1 i direktivet om miljökonsekvensbedömning.

3.11

Det grundläggande syftet med direktivet om miljökonsekvensbedömning enligt artikel 2.1 är följande: Innan tillstånd ges ska projekt som kan antas medföra betydande miljöpåverkan omfattas av ett krav på tillstånd och en bedömning av deras effekter. Detta inbegriper en process som omfattar ett antal minimikrav som måste uppfyllas för att uppnå detta mål. Dessa inbegriper utarbetande av en miljörapport, tillhandahållande av information, genomförande av samråd med beaktande av resultaten av miljöbedömningen, tillhandahållande av information om det beslut som fattas på grundval av bedömningen och säkerställande av tillgång till rättslig prövning. Eftersom det finns undantagsfall där minimikraven ovan inte kan uppfyllas enligt artikel 2.4 måste medlemsstaterna uppfylla villkoren i artikel 2.4 a-c när det gäller att överväga en annan form av bedömning. De ska också informera allmänheten och kommissionen, för att säkerställa att det grundläggande målet i artikel 2.1 respekteras. Som domstolen bekräftade i målet Doel (C-411/17, punkt 99) är dessa villkor inte rena formella krav, utan syftar snarare till att i största möjliga utsträckning säkerställa att målen med direktivet om miljökonsekvensbedömning uppfylls.

Övervägande av andra former av bedömning och allmänhetens deltagande

3.12

En medlemsstat som åberopar undantaget i artikel 2.4 måste överväga huruvida det är lämpligt att genomföra en annan typ av bedömning. Såsom förklarats ovan ska direktivets syften beaktas när man undersöker om en annan form av bedömning är lämplig. Om en annan form av bedömning är möjlig och anses lämplig, ska den information som erhållits göras tillgänglig för den berörda allmänheten, och den berörda allmänheten ska informeras om beslutet om undantag och skälen till detta. Med tanke på likheten med artikel 6.3 i direktivet om miljökonsekvensbedömning bör medlemsstaterna överväga att göra all miljöinformation som erhållits enligt en annan bedömning tillgänglig på samma sätt. Tillämpningen av denna bestämmelse påverkar dock inte de bedömningsskyldigheter som följer av andra direktiv (t.ex. artikel 6.3 och 6.4 i habitatdirektivet (8) eller artikel 4.7 i ramdirektivet för vatten (9)).

3.13

Bedömningar kan göras i en rad olika former. Om ett projekt till exempel omfattar flera steg kan det vara lämpligt att genomföra en partiell miljökonsekvensbedömning som endast omfattar vissa av dem. Även om det i det i det första steget kan vara omöjligt att uppfylla kraven om miljökonsekvensbedömning kan det vara fullt möjligt i senare steg. Detta skulle i ett undantagsfall vara ett proportionerligt agerande som säkerställer att direktivets föreskrifter följs i största möjliga utsträckning.

3.14

En partiell miljökonsekvensbedömning kan vara lämplig, om till exempel inte alla aspekter av bilaga IV till direktivet kan ingå i miljökonsekvensbeskrivningen på grund av exceptionella omständigheter. Ett sådant fall skulle kunna vara när endast en del av de uppgifter som krävs för att identifiera och bedöma projektets sannolika huvudsakliga miljöpåverkan kan erhållas från början (till exempel om undersökningar för att fastställa eventuell förekomst av skyddade arter skulle behöva genomföras under en period av minst 1 år, men det krävs att arbetet påbörjas tidigare). Ett annat exempel kan vara när det uppstår ett akut och oförutsett behov av att bortskaffa farligt avfall, och den lämpligaste bland ett stort antal potentiella deponier måste identifieras snabbt, men det inte finns tillräckligt med tid för att göra en fullständig bedömning av var och en av dem. Miljökonsekvensbedömningen ska i så stor utsträckning som möjligt genomföras, men i ett sådant fall kan det vara lämpligt med en bedömning av de mest angelägna miljöaspekterna (som effekter på grundvattnet) på varje plats.

Skyldighet att underrätta kommissionen

3.15

Enligt artikel 2.4 c ska en medlemsstat som tillämpar undantaget informera kommissionen innan tillstånd till projektet ges. Skälen för undantaget samt, när det är tillämpligt, de uppgifter som gjorts tillgängliga för de egna medborgarna ska sändas till kommissionen.

3.16

Eftersom undantaget ofta åberopas under omständigheter som kräver omedelbara åtgärder rekommenderas medlemsstaterna att utarbeta interna förfaranden, eventuellt med hjälp av standardformulär, för att se till att denna anmälningsskyldighet inte förbises. I motiveringen av undantaget bör det inte bara anges varför situationen är exceptionell eller brådskande, utan också varför det inte är möjligt att uppfylla kraven i direktivet om miljökonsekvensbedömning. Eftersom denna motivering måste skickas till kommissionen innan tillstånd till projektet ges måste medlemsstaterna agera snabbt. Det rekommenderas att elektronisk anmälan används, samtidigt som en formell skrivelse skickas till kommissionen.

3.17

Medlemsstaterna rekommenderas att specificera vilken typ av projekt som ska undantas genom att hänvisa till den relevanta bilagan till direktivet om miljökonsekvensbedömning.

3.18

Enligt kravet i artikel 2.4 c måste kommissionen vidarebefordra de handlingar som mottagits till de övriga medlemsstaterna. Det finns ingen särskild bestämmelse om att en annan medlemsstat ska kommentera dem. I praktiken informerar kommissionen de nationella experterna i gruppen för miljökonsekvensbedömning/strategisk miljöbedömning via e-post och meddelar medlemsstaternas ständiga representationer vid Europeiska unionen.

4. Lagstiftning — artikel 2.5 i direktivet om miljökonsekvensbedömning

Artikel 2.5 i direktiv 2011/92/EU, ändrat genom direktiv 2014/52/EU

Utan att det påverkar artikel 7 får medlemsstaterna, i fall där ett projekt antas genom en särskild nationell lagstiftning, undanta det projektet från de bestämmelser om offentligt samråd som fastställs i detta direktiv, förutsatt att målen i detta direktiv uppfylls.

Medlemsstaterna ska vartannat år från och med den 16 maj 2017 informera kommissionen om tillämpning av det undantag som avses i första stycket.

* Ny artikel införd genom direktiv 2014/52/EU

4.1

Enligt denna artikel får medlemsstaterna undanta projekt från bestämmelserna om offentligt samråd i direktivet om miljökonsekvensbedömning om de antas genom särskild nationell lagstiftning och under förutsättning att det nationella lagstiftningsförfarandet uppfyller målen i direktivet. Motiveringen för detta undantag är att målen för det offentliga samrådet uppnås genom lagstiftningsprocessen (se skäl 24 i direktiv 2014/52/EU). Detta undantag påverkar inte medlemsstatens skyldighet att i tillämpliga fall genomföra gränsöverskridande samråd i enlighet med artikel 7. Medlemsstater som tillämpar artikel 2.5 ska vartannat år från och med den 16 maj 2017 underrätta kommissionen om tillämpningen av undantaget.

4.2

Undantag för projekt som antagits genom nationell lagstiftning omfattades tidigare av artikel 1.4 i direktiv 2011/92/EU (respektive under artikel 1.5 i direktiv 85/337/EG). Skyldigheten var av allmän natur och gjorde det möjligt att helt undanta sådana projekt från direktivets tillämpningsområde. I enlighet med direktivet om miljökonsekvensbedömning, ändrat genom direktiv 2014/52/EU, har omfattningen av detta undantag ändrats och avser nu endast förfarandet för offentligt samråd. Till följd av detta måste alla skyldigheter som rör information till allmänheten och samråd med miljömyndigheter eller regionala/lokala myndigheter (se artikel 6.1 i direktivet) uppfyllas.

Definition av projekt som antagits genom en nationell rättsakt

4.3

För att på ett korrekt sätt tillämpa undantag enligt artikel 2.5 i direktivet om miljökonsekvensbedömning är det nödvändigt att följa de krav som gäller för en särskild rättsakt i nationell lagstiftning och de förfaranden som leder till dess antagande, i enlighet med vad som anges i EU-domstolens befintliga domar i denna fråga (10).

4.4

När det gäller graden av precision som krävs i lagstiftningsakten måste det vara tydligt att det är en särskild akt där detaljerna i projektet antas genom lagstiftningsprocessen. Den ifrågavarande rättsaktens lydelse måste även visa att direktivets syften när det gäller offentligt samråd har uppnåtts med avseende på det aktuella projektet.

4.5

Det är viktigt att notera att enbart förekomsten av ett administrativt förfarande inte automatiskt kan innebära att projektet betraktas som ett projekt vars innehåll antas genom en särskild lagstiftningsakt i enlighet med artikel 2.5. En åtgärd bör antas av ett lagstiftande organ, t.ex. ett nationellt eller regionalt parlament, efter en offentlig parlamentsdebatt. Samtidigt måste antagandet uppfylla följande två villkor:

Det första villkoret är att detaljerna i projektet ska antas genom en särskild rättsakt. Det bör påpekas att begreppen ”projekt” och ”tillstånd” definieras i artikel 1.2 i direktivet om miljökonsekvensbedömning. En lagstiftningsakt om antagande av ett projekt ska, för att omfattas av artikel 2.5 i direktivet om miljökonsekvensbedömning, vara specifik och ha samma egenskaper som ett tillstånd för sådana projekt. Den ska särskilt ge exploatören rätt att genomföra projektet utan att behöva vidta andra åtgärder för att exploatören ska kunna gå vidare med projektet.

Enligt det andra villkoret ska syftena med direktivet (11), däribland tillhandahållandet av uppgifter, uppnås genom lagstiftningsförfarandet. Följaktligen ska den nationella lagstiftaren förfoga över tillräcklig information när projektet antas, och denna information måste vara likvärdig med den information som skulle ha lämnats till den behöriga myndigheten i ett ordinarie förfarande för att utfärda tillstånd för ett projekt, i enlighet med artikel 5.1 i direktivet om miljökonsekvensbedömning och dess bilaga IV.

4.6

En lagstiftningsakt som begränsar sig till att ratificera en befintlig administrativ akt genom att endast hänvisa till tvingande hänsyn till allmänintresset, utan att genomgå en materiell lagstiftningsprocess och uppfylla de två villkor som anges i föregående avsnitt, kan inte betraktas som en särskild lagstiftningsakt i den mening som avses i artikel 2.5.

Rättslig kontroll av projekt som antagits genom en nationell lagstiftningsakt

4.7

En annan viktig aspekt när det gäller tillämpning av undantag enligt artikel 2.5 är kravet att säkerställa att en sådan rättsakt, enligt nationella processrättsliga bestämmelser, kan överklagas till en nationell domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, vad gäller rättsaktens materiella eller formella giltighet, i enlighet med artikel 11 i direktivet om miljökonsekvensbedömning.

4.8

Om det inte finns något prövningsförfarande för sådana rättsakter ankommer det på varje nationell domstol, vid vilken en talan som omfattas av dess behörighet väcks, att göra en sådan prövning och, i förekommande fall, dra de nödvändiga slutsatserna genom att upphäva lagstiftningsakten (12).

5. Sammanfattande synpunkter

—	Undantag från allmänna bestämmelser ska tolkas och tillämpas restriktivt.

—	Försvar eller beredskap vid civila olyckor och kriser enligt artikel 1.3 ska vara det enda syftet med ett projekt för att man ska kunna tillämpa det allmänna undantaget från direktivets tillämpningsområde.

—	Det är osannolikt att undantaget för ”beredskap vid civila olyckor och kriser” är tillämpligt om det syftar till att möta en situation som både kan förutses och förebyggas.

—	I artikel 2.4 ska begreppet ”undantagsfall” tolkas restriktivt. För att något ska betraktas som ”undantagsfall” måste medlemsstaten visa att risken (t.ex. för en trygg elförsörjning) är ”rimligt sannolik” och att det planerade projektet är tillräckligt brådskande.

—	Ett viktigt kriterium för att motivera användningen av artikel 2.4 är att full överensstämmelse med direktivet inte är möjlig, och inte bara att det rör sig om ett undantagsfall.

—	När en tillämpning av artikel 2.4 övervägs bör man också överväga att tillhandahålla en partiell bedömning eller annan form av bedömning, förutsatt att direktivets syften uppfylls.

—	Medlemsstaterna måste agera snabbt (innan tillstånd beviljas) för att förse kommissionen med motiveringar till undantaget.

—	Undantaget i artikel 2.5 gäller endast krav på offentligt samråd.

—	Vid tillämpning av ett undantag måste medlemsstaterna fortfarande säkerställa att andra skyldigheter enligt direktivet (t.ex. gränsöverskridande samråd, bestämmelser om tillgång till rättslig prövning) eller krav i andra direktiv uppfylls.

(1) EU-domstolen har slagit fast att artikel 1.4 i direktiv 85/337/EG ska tolkas så, att en flygplats, som samtidigt kan användas både för civila och militära ändamål, men som övervägande används för kommersiellt bruk, omfattas av direktivets tillämpningsområde (C-435/97, WWF m.fl., punkterna 65–67).

(2) Begreppet ”civila olyckor och kriser” infördes genom direktiv 2014/52/EU på grundval av erfarenheter från genomförandet. Erfarenheten har visat att efterlevnaden av direktiv 2011/92/EU kan ha negativa effekter på miljön, bland annat när det är fråga om projekt vars enda syfte är att hantera civila olyckor och kriser. I direktivet definieras inte ”civila olyckor och kriser”. Vissa exempel på händelser som kan utlösa civila olyckor och kriser finns i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”Overview of Natural and Man-Made Disasters and Risks the European Union can face” (översikt över katastrofer och risker som Europeiska unionen kan ställas inför). De omfattar översvämningar, jordbävningar och industriolyckor.

https://ec.europa.eu/echo/sites/echo-site/files/swd_2017_176_overview_of_risks_2.pdf

(3) Artikel 3.8 i SMB-direktivet innehåller ett undantag för planer och program vars enda syfte är att tjäna civil beredskap. Även om direktivet om miljökonsekvensbedömning och direktivet om strategisk miljöbedömning har olika syften finns det en koppling mellan dem, eftersom det senare avser planer och program inom de centrala sektorer som utgör ramen för kommande tillstånd för projekt enligt direktivet om miljökonsekvensbedömning.

(4) EU-domstolens domar: http://ec.europa.eu/environment/eia/pdf/EIA_rulings_web.pdf, s. 26.

(5) Se domen i mål C-411/17, punkt 101.

(6) Se domen i mål C-411/17, punkt 101.

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG.

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?qid=1558533359746&uri=CELEX:32003L0004

(8) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(9) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(10) Under 2017 utfärdade kommissionen ett dokument med en sammanfattning av EU-domstolens rättspraxis som bland annat innehåller ett avsnitt om projekt som antas genom en lagstiftningsakt i samband med direktiv 2011/92/EU om miljökonsekvensbedömning (direktiv 85/337/EG), eftersom denna bestämmelse var föremål för flera domar i Europeiska unionens domstol. Domarna rör bestämmelserna före ändringen av direktivet om miljökonsekvensbedömning (genom 2014/52/EU), men de allmänna principerna är fortfarande tillämpliga. Se avsnittet om rättsakter, punkterna 33–35. http://ec.europa.eu/environment/eia/pdf/EIA_rulings_web.pdf. Dessutom har domstolen nyligen bekräftat sin rättspraxis i domen i målet Doel (C-411/17, punkterna 104–111).

(11) Det grundläggande syftet enligt artikel 2.1 i direktivet om miljökonsekvensbedömning är att se till att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras miljöpåverkan innan tillstånd ges.

(12) Mål C-128/09, Boxus and Others, punkterna 52–55, 57. Mål C-182/10, Solvay m.fl., punkt 52.

14.11.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 386/24

Sammanfattning av kommissionens beslut

av den 9 juli 2019

Rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(Ärende AT.40432 — Licensierade karaktärsprodukter)

[delgivet med dokumentnummer C2019. 5087 final]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2019/C 386/08)

Den 9 juli 2019 antog kommissionen ett beslut rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, inbegripet ålagda påföljder, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

1. INLEDNING

Beslutet riktar sig till Sanrio Company, Ltd samt dess europeiska dotterbolag Sanrio GmbH och Mister Men Limited (nedan kallade Sanrio) för överträdelse av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet).

Sanrio har äganderätt till flera karaktärer, bland annat Hello Kitty, och designar, licensierar, producerar och säljer produkter med inriktning på den japanska konstnärliga och kulturella stilen kawaii. Sedan den 5 december 2011 är Sanrio även licensgivare för Mister Men-karaktärer. Mellan den 1 januari 2008 och den 21 december 2018 deltog Sanrio i en enda, fortlöpande överträdelse som innebar tillämpning och genomförande av en rad förfaranden som begränsade aktiv och passiv gränsöverskridande försäljning samt onlineförsäljning av licensprodukter inom EES.

2. BESKRIVNING AV ÄRENDET

2.1 PRODUKTER

Beslutet rör Sanrios verksamhet som licensgivare för sina egna karaktärer. Sanrio licensierar dessa karaktärer till andra företag som producerar och distribuerar olika licensprodukter, bland annat de licensierade karaktärerna. Beslutet avser olika typer av produkter, t.ex. pappersvaror, skolartiklar, presenter och accessoarer, som i första hand, men inte uteslutande, säljs till barn.

Sanrio licensierar i regel sina egna karaktärer antigen direkt eller via ett ombud. Oavsett vilket system som används för beviljandet av licenser innehåller avtalet med licenstagaren vanligtvis bestämmelser om distributionen av de produkter på vilka de licensierade immateriella rättigheterna kommer att tillämpas. Andra inslag som förekommer systematiskt i Sanrios licensavtal är bland annat följande:

a)	Territoriellt tillämpningsområde: Sanrio beviljar i allmänhet alla licenser inom EES för ett eller flera specifika länder utan ensamrätt.

b)	Ekonomisk ersättning som ska betalas av licenstagaren: Sanrios licensavtal innebär att licenstagare betalar ett visst belopp till Sanrio för att beviljas en licens för de immateriella rättigheterna.

Dessa licensavtal, och mer generellt sett de förbindelser som bygger på dessa avtal, är föremål för beslutet.

2.2 FÖRFARANDE

I september 2016 genomförde kommissionen oanmälda inspektioner på Sanrio GmbH:s kontor i Milano i Italien.

Genom ett beslut av den 14 juni 2017 inledde kommissionen ett förfarande i enlighet med artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 mot Sanrio Company, Ltd och alla rättsliga enheter som direkt eller indirekt kontrollerades av Sanrio Company, Ltd, inklusive Sanrio GmbH. Syftet med förfarandet var att undersöka om Sanrio tillämpade avtal och/eller förfaranden som förhindrade eller begränsade försäljningen av licensprodukter inom EES. Den 29 maj 2019 antog kommissionen ett ytterligare beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 2.1 i den nämnda förordningen mot Mister Men Limited.

Sanrio lämnade därefter in ett formellt erbjudande om att samarbeta inför antagandet av ett beslut enligt artiklarna 7 och 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (nedan kallat förlikningsinlagan).

Den 29 maj 2019 antog kommissionen ett meddelande om invändningar riktat till Sanrio. Den 11 juni 2019 inkom Sanrio med sitt svar på meddelandet om invändningar.

10.

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 5 juli 2019.

11.

Förhörsombudet utfärdade sin slutrapport i ärendet den 8 juli 2019.

12.

Kommissionen antog beslutet den 9 juli 2019.

2.3 SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

13.

Ett antal förfaranden som begränsade aktiv och passiv gränsöverskridande försäljning av licensprodukter infördes inom hela Sanrios verksamhet med varumärkeslicensiering. Dessa förfaranden berörde både online- och offlineförsäljning av licensprodukter inom hela EES. Följande huvudtyper av begränsningar omfattas av beslutet:

Direkta åtgärder som begränsade licenstagarnas försäljning utanför territoriet, t.ex. i) förbud mot passiv försäljning utanför territoriet, ii) förbud mot aktiv försäljning utanför territoriet, iii) förbud mot onlineförsäljning utanför territoriet, iv) skyldighet att hänvisa beställningar utanför territoriet till Sanrio, v) användning av språkkrav för att begränsa försäljning utanför territoriet.

b)	Indirekta åtgärder som begränsade licenstagarnas försäljning utanför territoriet: Under perioder vidtogs också en rad åtgärder för att indirekt uppmuntra att begränsningarna av försäljningen utanför territoriet följdes. Bland dessa åtgärder ingick att utföra revisioner och att inte förnya avtal.

14.

Genom dessa olika förfaranden begränsade Sanrio licenstagarnas möjligheter att sälja licensprodukter över gränserna. Denna enda, fortlöpande överträdelse bidrog till att återskapa en uppdelning mellan nationella marknader och kan ha lett till en minskning av konsumenternas utbud och till ökade priser som direkt uppkommit från den lägre konkurrensnivån. Detta beteende utgör till sin natur ett beteende som har som syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 101.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

15.

I beslutet fastställs också att beteendet inte uppfyller de villkor för undantag som anges i artikel 101.3 i fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet.

2.4 MOTTAGARE OCH VARAKTIGHET

16.

Beslutet riktar sig till Sanrio Company, Ltd, det yttersta moderbolaget till företagen i Sanrio-koncernen, samt till vissa av dess dotterbolag som är involverade i verksamheten med varumärkeslicensiering, nämligen Sanrio GmbH och Mister Men Limited.

17.

Den enda, fortlöpande överträdelsen pågick från och med den 1 januari 2008 till den 21 december 2018, då Sanrio för sista gången meddelade licenstagarna att eventuella begränsningar i företagets avtal av försäljningen utanför territoriet inte var tillämpliga.

2.5 KORRIGERANDE ÅTGÄRDER OCH BÖTER

18.

Kommissionen fastställer i beslutet att Sanrio upphörde med överträdelsen den 21 december 2018 och kräver att Sanrio avstår från alla avtal eller samordnade förfaranden som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat. Kommissionen anser också att överträdelsen har begåtts uppsåtligen, och om inte så åtminstone av oaktsamhet, och att böter måste åläggas.

2.5.1 Grundbelopp för böterna

19.

För att beräkna böterna används i beslutet det royaltybelopp som samlats in av Sanrio under det sista kompletta räkenskapsåret för överträdelsen 2017.. Försäljningsvärdet grundas på de royaltyer som Sanrio har mottagit från sina licenstagare för försäljningen av licensprodukter inom EES. Dessa royaltyer (inklusive minimigarantier) motsvarar Sanrios intäkter från sin verksamhet för licensprodukter och betalas till Sanrio i utbyte mot att använda de licensierade immateriella rättigheterna.

20.

Begränsningar av försäljning utanför territoriet utgör av sin natur en konkurrensbegränsning i den mening som avses i artikel 101.1 i fördraget. Vertikala begränsningar är dock i allmänhet mindre skadliga än horisontella begränsningar. Koefficienten för överträdelsens svårighetsgrad har fastställts till 8 % av Sanrios försäljningsvärde.

2.5.2 Försvårande eller förmildrande omständigheter

21.

Det finns inte några försvårande eller förmildrande omständigheter i detta ärende.

2.5.3 Avskräckande effekter

22.

Kommissionen tillämpar inte någon avskräckande multiplikator eftersom Sanrios globala omsättning inte motiverar detta.

2.5.4 Tillämpning av gränsen på 10 % av omsättningen

23.

De böter som har beräknats överstiger inte 10 % av Sanrios globala omsättning.

2.5.5 Nedsättning av böterna på grund av samarbete

24.

Eftersom Sanrio valt att samarbeta beviljas i beslutet en nedsättning på 40 % av böterna i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter. I sin förlikningsinlaga erkände Sanrio omständigheterna, den rättsliga kvalificeringen och ansvaret för den överträdelse som beskrivs. Sanrio visade tidigt intresse för att samarbeta, visade omsorg i samarbetet under hela förfarandet och lämnade ytterligare bevis som ledde till att överträdelsens varaktighet förlängdes.

3. SLUTSATS

25.

Sanrio överträdde artikel 101.1 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i en enda, fortlöpande överträdelse vad gällde licensprodukter. Överträdelsen omfattade hela EES och bestod av tillämpningen och genomförandet av en rad avtal och förfaranden som syftade till att begränsa gränsöverskridande försäljning av licensprodukter, både on- och offline.

26.

Det slutliga bötesbelopp som ska åläggas Sanrio i enlighet med artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 bör fastställas till 6 222 000 euro.

27.

Sanrio Company, Ltd och Sanrio GmbH bör vara solidariskt ansvariga för det totala bötesbeloppet, medan Mister Men Limited endast bör vara solidariskt ansvarigt för 3 993 000 euro, som proportionerligt motsvarar den del av den berörda perioden som inleddes den 5 december 2011, då företaget förvärvades av Sanrio Company, Ltd

(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004 (EUT L 68, 6.3.2004, s. 1).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 386

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 14 november 2019

Innehållsförteckning		Sida
	II Meddelanden
	GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR
	Rådet
2019/C 386/01	Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet	1

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2019/C 386/09	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.9567 – PGGM/Macquarie/Genesee & Wyoming Australia) Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	28
2019/C 386/10	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.9580 – Permira/Smith & Wiliamson) Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	30
2019/C 386/11	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.9611 – Pavilion Energy/Iberdrola Group [European LNG Asset Portfolio]) Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	32

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,1006
JPY	japansk yen	119,79
DKK	dansk krona	7,4725
GBP	pund sterling	0,85760
SEK	svensk krona	10,7353
CHF	schweizisk franc	1,0894
ISK	isländsk krona	137,70
NOK	norsk krona	10,1390
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,591
HUF	ungersk forint	334,75
PLN	polsk zloty	4,2874
RON	rumänsk leu	4,7633
TRY	turkisk lira	6,3316
AUD	australisk dollar	1,6127
CAD	kanadensisk dollar	1,4592
HKD	Hongkongdollar	8,6204
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7228
SGD	singaporiansk dollar	1,5000
KRW	sydkoreansk won	1 288,15
ZAR	sydafrikansk rand	16,4441
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,7281
HRK	kroatisk kuna	7,4415
IDR	indonesisk rupiah	15 522,75
MYR	malaysisk ringgit	4,5713
PHP	filippinsk peso	56,025
RUB	rysk rubel	70,8149
THB	thailändsk baht	33,277
BRL	brasiliansk real	4,6017
MXN	mexikansk peso	21,3723
INR	indisk rupie	79,3190

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Rådet
2019/C 386/02	EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet – Rapport från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) med förslag på ändringar av bilagorna till rådets slutsatser av den 12 mars 2019, inklusive avförande från förteckningen av en jurisdiktion	2
	Europeiska kommissionen
2019/C 386/03	Eurons växelkurs — 13 november 2019	5
2019/C 386/04	Meddelande från kommissionen Vägledande dokument om export, återexport, import och handel inom unionen med noshörningshorn	6
2019/C 386/05	Kommissionens tillkännagivande Vägledning om tillämpningen av undantag enligt direktivet om miljökonsekvensbedömning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU, ändrat genom direktiv 2014/52/EU) — artiklarna 1.3, 2.4 och 2.5	12
2019/C 386/06	Yttrande från Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgivet vid dess möte den 5 juli 2019 om ett preliminärt utkast till beslut i ärende AT.40432 – Licensierade karaktärsprodukter Rapporterande medlemsstat: Slovenien (Text av betydelse för EES	21
2019/C 386/07	Förhörsombudets slutrapport Ärende AT.40432 – Licensierade karaktärsprodukter ( 1 )	22
2019/C 386/08	Sammanfattning av kommissionens beslut av den 9 juli 2019 Rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Ärende AT.40432 — Licensierade karaktärsprodukter) [delgivet med dokumentnummer C2019. 5087 final]	24