21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 6 juni 2019 – Ellmes Property Services Limited mot SP

(Mål C-433/19)

(2019/C 357/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Ellmes Property Services Limited

Motpart: SP

Tolkningsfrågor

Ska det första alternativet i artikel 24 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) (nedan kallad Bryssel Ia-förordningen) tolkas på så sätt att en talan som har väckts av en lägenhetsägare som vill förbjuda en annan lägenhetssägare att egenmäktigt och utan de övriga lägenhetsägarnas samtycke ändra sin ägarlägenhet, och särskilt lägenhetens ändamål, avser hävdande av sakrätt i fast egendom?

2.	Om föregående fråga besvaras nekande: Ska artikel 7 punkt 1 led a i Bryssel Ia-förordningen tolkas på så sätt att den talan som anges i den första frågan avser avtalsenliga krav som ska uppfyllas på den ort där objektet är beläget?

(1) EUT 2012, L 351, s. 1.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 12 juni 2019 – Stichting Brein mot News-Service Europe BV

(Mål C-442/19)

(2019/C 357/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: Stichting Brein

Motpart: News-Service Europe BV

Tolkningsfrågor

Genomför en operatör som upplåter en plattform för Usenet-tjänster (vilket NSE tidigare gjort) … en överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EUT L 167 2001, s. 10)?

Om fråga 1 ska besvaras jakande, (och det således rör sig om en överföring till allmänheten):

Utgör konstaterandet av att en operatör som upplåter en plattform för Usenet-tjänster genomför en överföring till allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG, hinder för tillämpning av artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, 2000, s. 1)?

Om frågorna 1 och 2 ska besvaras nekande (och det således i princip är möjligt att åberopa det undantag från ansvar som avses i artikel 14.1 i direktiv 2000/31/EG):

Spelar en operatör som upplåter en plattform för Usenet-tjänster, och som tillhandhåller [tjänster], en aktiv roll som på något annat sätt utgör hinder för att med framgång kunna åberopa artikel 14.1 i direktiv 2000/31/EG?

Kan en operatör som upplåter en plattform för Usenet-tjänster och genomför en överföring till allmänheten, och som med framgång har åberopat artikel 14.1 i direktiv 2000/31/EG, förbjudas att fortsätta överträdelsen, eller kan ett föreläggande utfärdas mot operatören som går längre än artikel 14.3 i direktiv 2000/31/EG, eller strider detta mot artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia (Spanien) den 13 juni 2019 – Asociación Estatal de Empresas Operadoras Portuarias (ASOPORT)

(Mål C-462/19)

(2019/C 357/09)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia

Parter i det nationella målet

Klagande: Asociación Estatal de Empresas Operadoras Portuarias (ASOPORT)

Motpart: Asociación Nacional de Empresas Estibadoras y Consignatarios de Buques (ANESCO), Comisiones Obreras, Coordinadora Estatal de Trabajadores del Mar (CETM), Confederación Intersindical Galega, Eusko Langileen Alkartasuna, Langile Abertzaleen Batzordeak, Unión General de Trabajadores (UGT)

Tolkningsfrågor

—

Ska artikel 101 FEUF tolkas så, att avtal mellan näringsidkare och arbetstagarrepresentanter, även när dessa avtal benämns som kollektivavtal, är förbjudna när de föreskriver att företag som lämnar ett SAGEP [stuveriadministrationsföretag] är skyldiga att överta arbetstagare som är anknutna till nämnda SAGEP samt föreskriver det sätt vilket sätt detta övertagande ska ske?

—

Om den första frågan ska besvaras jakande, ska artikel 101 FEUF tolkas så, att den utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som dem i Real Decreto–ley 9/2019 (Kungligt lagdekret 9/2019) i den mån dessa utgör rättslig grund för kollektivavtal som föreskriver en särskild form för övertagande av arbetstagare, vilken form går utöver arbetsrättsliga frågor och leder till en samordning av affärsvillkor?

—

Om ovannämnda bestämmelser strider mot unionsrätten, ska EU-domstolens rättspraxis om unionsrättens företräde och verkningarna av unionsrättens företräde, vilken bland annat anges i domen Simmenthal (1) och domen Fratelli Costanzo (2), tolkas så, att den innebär att ett sådant offentligrättsligt organ som Comisión Nacional de los Mercados y de la Competencia måste underlåta att tillämpa de nationella bestämmelser som strider mot artikel 101 FEUF?

—

Om den första frågan ska besvaras jakande, ska artikel 101 FEUF och rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget och skyldigheten att säkerställa unionsbestämmelsernas ändamålsenliga verkan tolkas så, att de kräver att en sådan myndighet som Comisión Nacional de los Mercados y de la Competencia ålägger böter eller viten för enheter som företar sådana ageranden som dem som beskrivs ovan?

(1) Dom av den 15 december 1976, Simmenthal (35/76, EU:C:1976:180).

(2) Dom av den 22 juni 1989, Costanzo (103/88, EU:C:1989:256).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 14 juni 2019 – Latte Villafranca SCRL, i likvidation, m. fl mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

(Mål C-464/19)

(2019/C 357/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Latte Villafranca SCRL, i likvidation, Azienda Agricola Cordioli Cesarino e Noè società semplice, Cordioli Evaristo e Loredano società semplice, DZ, EA, FB

Motparter: Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

Tolkningsfrågor

Ska unionsrätten, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att den omständigheten att en nationell bestämmelse är oförenlig med artikel 2.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 3950/92 (1) medför att producenter inte är skyldiga att betala tilläggsavgiften om villkoren i nämnda förordning är uppfyllda?

Ska unionsrätten och i synnerhet den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att skydd för berättigade förväntningar inte kan åtnjutas av personer som har fullgjort en skyldighet enligt en medlemsstats lagstiftning och dragit fördel av verkningarna av att ifrågavarande skyldighet har iakttagits, för det fall att denna skyldighet har visat sig strida mot unionsrätten?

Utgör artikel 9 i förordning (EG) nr 1392/2001 (2) av den 9 juli 2001 och det unionsrättsliga begreppet ”prioriterad kategori”, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, hinder för en bestämmelse i en medlemsstat, såsom artikel 2.3 i lagdekret nr 157/2004 antaget av Republiken Italien, där det fastställs olika metoder för återbetalning av den överskjutande tilläggsavgiften, varvid olika återbetalningstider och -metoder tillämpas på de producenter som har förlitat sig på skyldigheten att iaktta en nationell bestämmelse som har visat sig strida mot unionsrätten och de producenter som inte har iakttagit ifrågavarande bestämmelse?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1392/2001 av den 9 juli 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 187, s. 19).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria regionale per il Veneto (Italien) den 17 juni 2019 – Regione Veneto mot HD

(Mål C-468/19)

(2019/C 357/11)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria regionale per il Veneto

Parter i det nationella målet

Klagande: Regione Veneto

Motpart: HD

Tolkningsfrågor

1)	Ska sådana kulturföremål som avses i artikel 36 FEUF definieras enligt kriteriet i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014, (1) enligt vilken det är definitionen i nationell rätt som är avgörande?

2)	Omfattar skyddet av kulturföremål enligt artikel 36 FEUF också veteranfordon, som behandlas i direktiv 2000/53/EG? (2)

Om den andra frågan besvaras jakande, tar då de ovannämnda unionsrättsliga bestämmelserna – med tanke på det mål om skydd som eftersträvas med dem – hänsyn även till fordon som i italiensk lagstiftning klassificeras som ”av historiskt intresse och samlarobjekt”, sett till skyldigheten att bevara dem i deras ursprungliga tillstånd?

Ska målet att skydda kulturföremål, däribland veteranfordon, som föreskrivs i artikel 36 FEUF och nämns i artikel 2.1 i direktiv 2014/60 samt i skäl 10 i direktiv 2000/53, mot bakgrund av punkt 26 i Europeiska kommissionens trafiksäkerhetsprogram, som godkändes den 29 september 2005, tolkas så, att det låter medlemsstaterna föreskriva en skattebefrielse som medför en åtskillnad i behandling såtillvida att den är endast gäller fordon som är ”av särskilt historiskt intresse och samlarobjekt”, när det i vissa delar av landet medges en mer omfattande skattebefrielse för alla fordon som är ”av historiskt intresse och samlarobjekt”, enligt vissa lagar på regions- eller provinsnivå som endast är tillämpliga i de områdena?

Om föregående fråga besvaras nekande, medger då unionsrätten ändå att ”fordon som är av historiskt intresse och samlarobjekt” ges en oförmånlig, diskriminerande skattemässig behandling enligt nationell lagstiftning, eftersom dessa fordon beskattas hårdare på grund av att deras avgaser är mer förorenande, något som underminerar det skydd som de omfattas av, hindrar att de kommer till användning och minskar ägarnas incitament att bevara dem?

Medger principen om fri rörlighet för varor enligt artikel 52.2 FEU och artikel 30 FEUF samt det därav följande förbudet mot åtgärder med motsvarande verkan som tullar, mot bakgrund av de kriterier som utarbetats i EU-domstolens praxis, att en medlemsstat låter fordon som är ”av historiskt intresse och samlarobjekt” omfattas av skatteregler som medför en åtskillnad i behandling och en icke enhetlig tillämpning inom landet och som träffar överlåtelser av sådana fordon från en person bosatt i en del av landet med skattebefrielse till en person bosatt i del av landet med beskattning?

Utgör artiklarna 18–21, 45 och 49 FEUF, om skydd för grundläggande friheter inom unionen, samt förbudet mot direkt och indirekt diskriminering i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juli 2000 (3) hinder för oförmånlig, diskriminerande skattemässig behandling inom en medlemsstat, som särbehandlar och bestraffar ägare av fordon som är av historiskt intresse och samlarobjekt enbart på grundval av ägarens bostadsort?

Medger principerna om domstolars frihet, självständighet och oberoende, som slås fast och skyddas i artikel 2 FEU inom unionen för att säkerställa en ”rättvis rättegång”, att medlemsstat i lag förhindrar domstolar att självständigt erkänna att ett fordon ”är av särskilt historiskt intresse och samlarobjekt” i avsikt att avgöra om fordonet i fråga är befriat från beskattning och ålägger dem att enbart beakta avgöranden från ett privat organ med exklusiv behörighet på området?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (omarbetning) (EUT L 159, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon - Uttalanden av kommissionen (EGT L 269, s. 34).

(3) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 19 juni 2019 – UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH mot Agenzia delle Entrate

(Mål C-478/19)

(2019/C 357/12)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH

Motpart: Agenzia delle Entrate

Tolkningsfråga

Utgör unionsrätten ‒ och i synnerhet fördragsbestämmelserna om etableringsfrihet och fri rörlighet för kapital, enligt EU-domstolens tolkning ‒ hinder mot att tillämpa en nationell bestämmelse, såsom artikel 35.10-ter i lagdekret nr 223/2006, i den mån den lägre hypoteksskatt och de sänkta avgifter för registrering i fastighetsregistret som däri föreskrivs endast avser slutna fastighetsinvesteringsfonder?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 19 juni 2019 – UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH mot Agenzia delle Entrate

(Mål C-479/19)

(2019/C 357/13)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH

Svarande: Agenzia delle Entrate

Tolkningsfrågan

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte costituzionale (Italien) den 21 juni 2019 – DB mot Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)

(Mål C-418/19)

(2019/C 357/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte costituzionale

Parter i det nationella målet

Klagande: DB

Motpart: Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 14.3 i direktiv 2003/6/EG (1), som är fortfarande tillämplig i tiden (ratione temporis), och artikel 30.1 b i förordning (EU) nr 596/2014 (2) tolkas på så sätt att det är möjligt för medlemsstaterna att inte straffa den som vägrar besvara frågor från den behöriga myndigheten, av vars svar kan fastställas ansvar för en överträdelse som straffas med en administrativ sanktion av ”straffrättslig” karaktär?

I händelse av nekande svar på den första frågan – är artikel 14.3 i direktiv 2003/6/EG, som är fortfarande tillämplig i tiden (ratione temporis), och artikel 30.1 b i förordning (EU) nr 596/2014 förenliga med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, även mot bakgrund av praxis från Europadomstolen rörande artikel 6 i Europakonventionen och medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, i den mån dessa artiklar ålägger påföljder till den som vägrar besvara frågor från den behöriga myndighet från vars svar kan fastställas ansvar för en överträdelse som bestraffas med administrativa sanktioner av ”straffrättslig” karaktär?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16)

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1)

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria regionale della Campania (Italien) den 25 juni 2019 – Antonio Capaldo SpA mot Agenzia delle dogane e dei monopoli – Ufficio delle dogane di Salerno

(Mål C-496/19)

(2019/C 357/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria regionale della Campania

Parter i det nationella målet

Klagande: Antonio Capaldo SpA

Motpart: Agenzia delle dogane e dei monopoli – Ufficio delle dogane di Salerno

Tolkningsfråga

Utgör den fysiska kontrollen av varor som görs i samband med deras import hinder för förfarandet för omprövning av tullbeslut enligt artikel 78 i förordning (EEG) nr 2913/92 (1) om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT, L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Zaragoza (Spanien) den 26 juni 2019 – Ibercaja Banco, S.A. mot SO och TP

(Mål C-497/19)

(2019/C 357/16)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Zaragoza

Parter i det nationella målet

Klagande: Ibercaja Banco, S.A.

Motpart: SO och TP

Tolkningsfrågor

Är en nationell lagstiftning, av vilken följer att om ett visst oskäligt villkor klarat den inledande rättsliga prövning ex officio som gjordes då beslutet om utmätning fattades, så utgör den prövningen hinder för att samma domstol senare prövar villkoret ex officio, när de faktiska och rättsliga omständigheterna förelåg redan från början, även om det vid denna inledande prövning varken i själva beslutsdelen eller i skälen redovisades några överväganden rörande villkorens giltighet, förenlig med unionsrätten?

Om utmätningsgäldenären, när de faktiska och rättsliga omständigheter redan föreligger som avgränsar oskäligheten av ett villkor i ett konsumentavtal, inte framställer någon invändning om detta på ett i lag föreskrivet sätt, får denne då efter att invändningen har prövats, på nytt göra gällande att något eller några av villkoren är oskäliga, trots att denne kunnat invända inledningsvis i det ordinarie förfarande som lagen föreskriver? Frågan är således huruvida det inträder preklusion som förhindrar att konsumenten i samma utmätningsförfarande eller i ett senare fastställelseförfarande gör gällande att ett annat villkor är oskäligt.

Om det anses förenligt med unionsrätten att parten inte får framställa en andra eller senare invändning för att göra gällande att ett villkor är oskäligt som denne hade kunnat göra gällande tidigare på grund av att de nödvändiga faktiska och rättsliga omständigheterna redan var definierade, kan detta då motivera att det används som ett sätt för domstolen att, när den fått kännedom om denna oskälighet, göra gällande sin befogenhet att göra en prövning ex officio ?”

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wiesbaden (Tyskland) den 3 juli 2019 – WS mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-505/19)

(2019/C 357/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wiesbaden

Parter i det nationella målet

Klagande: WS

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

Ska artikel 54 i Schengenkonventionen (1) jämförd med artikel 50 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att redan inledandet av ett straffrättsligt förfarande i alla de fördragsslutande staterna i Schengenkonventionen på grund av samma gärning är förbjudet, om en tysk åklagarmyndighet, efter det att den tilltalade har uppfyllt vissa skyldigheter och i synnerhet har betalat ett visst penningbelopp som åklagarmyndigheten har fastställt, lägger ned ett straffrättsligt förfarande som redan har inletts?

Medför artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ett förbud för medlemsstaterna att verkställa en begäran om gripande från tredjeländer inom ramen för en sådan internationell organisation som Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol), om den berörda person som begäran om gripande avser är unionsmedborgare och medlemsstaten där denne har medborgarskap har meddelat den internationella organisationen och därmed också de övriga medlemsstaterna att den är osäker på om begäran om gripande är förenlig med förbudet mot dubbelbestraffning?

3)	Utgör artikel 21.1 FEUF hinder också för inledande av straffrättsliga förfaranden och tillfälligt frihetsberövande i de medlemsstater där den berörda personen inte är medborgare, om detta strider mot förbudet mot dubbelbestraffning?

Ska artiklarna 4.1 a och 8.1 i direktiv (EU) 2016/680 (2) jämförda med artikel 54 i Schengenkonventionen och artikel 50 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att medlemsstaterna är skyldiga att utfärda bestämmelser som säkerställer ett förbud mot ytterligare behandling av red notices från Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) som ska leda till ytterligare ett straffrättsligt förfarande, i händelse av ett förfarande som leder till att åtal inte längre kan väckas i alla de fördragsslutande staterna i Schengenkonventionen?

5)	Har en sådan internationell organisation som Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) en lämplig dataskyddsnivå, om det inte finns något beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680 och/eller lämpliga skyddsåtgärder enligt artikel 37 i samma direktiv?

Får medlemsstaterna fortsätta behandla uppgifter som har registrerats vid Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) i ett Interpolmeddelande (red notice) från tredjeländer endast när ett tredjeland har skickat ut en begäran om gripande och utlämning genom Interpolmeddelandet och ansökt om ett gripande som inte strider mot EU-lagstiftningen, särskilt förbudet mot dubbelbestraffning?

(1) Schengenregelverket – Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EUT L 239, 2000, s. 19) (EGT L 239, 2000, s. 19).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 april 2016 (EUT L 119, 2016, s. 89).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 3 juli 2019 – Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl mot Ministero dello Sviluppo Economico m.fl.

(Mål C-512/19)

(2019/C 357/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Klagande: Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl

Motparter: Ministero dello Sviluppo Economico, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Autorità di Regolazione per l’Energia, Reti e Ambiente, Gestore dei Servizi Energetici SpA - GSE

Tolkningsfrågor

Utgör unionsrätten hinder för att tillämpa ett nationellt regelverk såsom det som följer av artikel 26.3 i lagdekret nr 91/2014, som omvandlats till lag nr 116/2014, som avsevärt sänker eller skjuter upp utbetalningen av bidrag som redan har beviljats enligt lag och fastställts på grundval av specifika avtal som har ingåtts mellan producenter av el från solcellsanläggningar och Gestore dei servizi energetici SpA, som är det offentliga bolag som har till uppgift att fylla denna funktion?

Är nämnda nationella regelverk i synnerhet förenligt med de allmänna unionsrättsliga principerna om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhet, lojalt samarbete och ändamålsenlig verkan, med artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med direktiv 2009/28/EG (1) och de däri fastställda reglerna för stödsystem samt med artikel 216.2 FEUF, i synnerhet mot bakgrund av energistadgefördraget?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/14

Överklagande ingett den 8 juli 2019 av Maria Alvarez y Bejarano m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 30 april 2019 i de förenade målen T-516/16 och T-536/16, Alvarez y Bejarano m.fl. mot kommissionen

(Mål C-517/19 P)

(2019/C 357/20)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Maria Alvarez y Bejarano, Ana-Maria Enescu, Lucian Micu, Angelica Livia Salanta, Svetla Shulga, Soldimar Urena de Poznanski, Angela Vakalis, Luz Anamaria Chu, Marli Bertolete, Maria Castro Capcha, Hassan Orfe El, Evelyne Vandevoorde (ombud: S. Orlandi, T. Martin, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara beslutet att inte längre från och med år 2014 bevilja klagandena vare sig restid eller ersättning för årliga resekostnader,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena hävdar att den överklagade domen är behäftad med flera fall av felaktig rättstillämpning.

För det första gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 67 och 75 i domen genom att begränsa omfattningen av den rättsliga prövning som den är skyldig att göra till ”uppenbara” fall.

För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 70–73 i domen genom att konstatera att klagandena inte befann sig i en situation som var jämförbar med anställda som behöll förmånerna i form av resetid och ersättning för sina årliga resekostnader.

För det tredje gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 69 och 80–86 i domen när den konstaterade att de omtvistade förordningarna inte strider mot proportionalitetsprincipen.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/15

Överklagande ingett den 8 juli 2019 av Jakov Ardalic m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 30 april 2019 i de förenade målen T-523/16 och T-542/16, Ardalic m.fl. mot rådet

(Mål C-518/19 P)

(2019/C 357/21)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jakov Ardalic, Liliana Bicanova, Monica Brunetto, Claudia Istoc, Sylvie Jamet, Despina Kanellou, Christian Stouraitis, Abdelhamid Azbair, Abdel Bouzanih, Bob Kitenge Ya Musenga, El Miloud Sadiki, Cam Tran Thi (ombud: S. Orlandi, T. Martin, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara beslutet att inte längre från och med år 2014 bevilja klagandena vare sig restid eller ersättning för årliga resekostnader,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena hävdar att den överklagade domen är behäftad med flera fall av felaktig rättstillämpning.

För det första gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 65 och 73 i domen genom att begränsa omfattningen av den rättsliga prövning som den är skyldig att göra till ”uppenbara” fall.

För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 68–71 i domen genom att konstatera att klagandena inte befann sig i en situation som var jämförbar med anställda som behöll förmånerna i form av resetid och ersättning för sina årliga resekostnader.

För det tredje gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning i punkterna 67 och 78–84 i domen när den konstaterade att de omtvistade förordningarna inte strider mot proportionalitetsprincipen.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Constanța (Rumänien) den 10 juli 2019 – TS, UT, VU mot Casa Națională de Asigurări de Sănătate, Casa de Asigurări de Sănătate Constanța

(Mål C-538/19)

(2019/C 357/22)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Constanța

Parter i det nationella målet

Kärande/Klagande: TS, UT, VU

Svarande/Motparter: Casa Națională de Asigurări de Sănătate, Casa de Asigurări de Sănătate Constanța

Tolkningsfrågor

Ska den omständigheten, att den behandling som den försäkrade har gett sitt samtycke till har ordinerats endast av en läkare i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den försäkrade är bosatt – med beaktande av att diagnosen och det faktum i sig att det var nödvändigt att akut utföra behandlingen har bekräftats av en läkare ansluten till sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, vilken dock har rekommenderat en annan behandling, i jämförelse med vilken den behandling som den försäkrade personen, av lämpliga skäl, gett sitt samtycke till är minst lika effektiv, men har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning – likställas med en akut situation, i enlighet med vad som framgår av punkt 45 i domen C-173/09 (Elchinov), eller utgör det ett fall då det objektivt sett är omöjligt att ansöka om ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 och 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 (1), som kan ligga till grund för full ersättning för de kostnader som uppkommit efter att ha fått lämplig sjukvård (sjukhusvård) i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den försäkrade är bosatt?

För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Är den försäkrade personen, när denna, efter att ha fått en diagnos ställd av en läkare som är ansluten till sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten och av nämnda läkare ordinerats en behandling som den försäkrade, av lämpliga skäl, tackar nej till, reser till en annan medlemsstat för att inhämta ett andra läkarutlåtande, och det andra läkarutlåtandet är av innebörden att en annan behandling bör utföras, vilken är minst lika effektiv, men har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning, en behandling som den försäkrade personen godtar och som uppfyller kraven i artikel 20.2 andra meningen i förordning (EG) nr 883/2004, fortfarande skyldig att ansöka om ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 i nämnda förordning för att få ersättning för de kostnader som sistnämnda behandling har medfört?

Utgör artikel 56 FEUF samt artikel 20.1 och 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 hinder mot en nationell lagstiftning som dels uppställer som krav för tillstånd från den behöriga institutionen för att få lämplig sjukvård (sjukhusvård) i en annan medlemsstat än bosättningsmedlemsstaten att det upprättas ett läkarintyg endast av en läkare som är verksam inom sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, på rekommendation av överläkaren vid den behöriga institutionen i nämnda stat, även för det fall den behandling som den försäkrade personen av lämpliga skäl har gett sitt samtycke till med beaktande av att den har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning, har ordinerats endast av en läkare i en annan medlemsstat, genom ett andra läkarutlåtande, dels inte garanterar, inom ramen för ett förfarande som är tillgängligt och förutsebart, en faktisk prövning ur medicinsk synvinkel, inom ramen för sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, av möjligheten att tillämpa det andra läkarutlåtandet som avgetts i en annan medlemsstat?

För det fall frågorna 1 och 3 ska besvaras jakande: Har den försäkrade personen, eller personens arvingar, rätt att av den behöriga institutionen i den medlemsstat där den försäkrade personen är bosatt få full ersättning för de kostnader som uppkommit till följd av den behandling som utförts i en annan medlemsstat, under förutsättning att de två kraven i artikel 20.2 andra meningen i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Blagoevgrad (Bulgarien) den 17 juli 2019 – ”ECOTEX BULGARIA” EOOD mot Teritorialna direktsia na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-544/19)

(2019/C 357/23)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Blagoevgrad

Parter i det nationella målet

Klagande:”ECOTEX BULGARIA” EOOD

Motpart: Teritorialna direktsia na Natsionalnata agentsia za prihodite

Tolkningsfrågor

Den första frågan

Ska artikel 63 FEUF tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken betalningar på 10 000 leva (BGN) eller mer endast får vidtas inom landet genom överföring eller inbetalning på ett betalkonto och enligt vilken kontantbetalningar av utdelning som hänför sig till outdelade vinster på 10 000 BGN eller mer begränsas? Om artikel 63 FEUF inte utgör hinder för denna bestämmelse: Kan en sådan begränsning anses motiverad genom syftena med direktiv (ЕU) 2015/849? (1)

Den andra frågan

Ska artikel 2.1 i direktiv (EU) 2015/849 med beaktande av skäl 6 samt artiklarna 4 och 5 i detta direktiv tolkas så, att den inte utgör hinder för en generell nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken betalningar på 10 000 BGN eller mer endast får vidtas inom landet genom överföring eller inbetalning på ett betalkonto och som inte tar hänsyn till personen eller grunden för kontantbetalningen och därvid samtidigt är tillämplig på alla betalningar mellan fysiska och juridiska personer?

Om den första frågan besvaras jakande: Får medlemsstaterna enligt artikel 2.1 punkt 3 e i direktiv (EU) 2015/849 med beaktande av skäl 6 samt artiklarna 4 och 5 i detta direktiv införa ytterligare generella begränsningar av kontantbetalningar inom landet i en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken betalningar på 10 000 BGN eller mer endast får vidtas inom landet genom överföring eller inbetalning på ett betalkonto om grunden för kontantbetalningen är ”outdelade vinster” (utdelning)?

Om denna fråga besvaras jakande: Får medlemsstaterna enligt artikel 2.1 punkt 3 e i direktiv (EU) 2015/849 med beaktande av skäl 6 samt artikel 5 i detta direktiv införa begränsningar av kontantbetalningar inom landet i en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken betalningar på 10 000 BGN eller mer endast får vidtas inom landet genom överföring eller inbetalning på ett betalkonto, om tröskelvärdet är lägre än 10 000 euro?

Den tredje frågan

Ska artiklarna 58.1 och 60.4 i direktiv (ЕU) 2015/849 mot bakgrund av artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken föreskrivs en fast nivå för de administrativa påföljderna vid en överträdelse av begränsningen av kontantbetalningar och inte tillåter någon åtskillnad vid beräkningen med beaktande av de konkreta aktuella omständigheterna?

Om svaret är att artiklarna 58.1 och 60.4 i direktiv (EU) 2015/849 mot bakgrund av artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken föreskrivs en fast nivå för de administrativa påföljderna vid en överträdelse av begränsningen av kontantbetalningar, ska då artiklarna 58 och 60.4 i direktiv (ЕU) 2015/849, med beaktande av effektivitetsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som begränsar domstolskontrollen, om denna bestämmelse vid ett överklagande [av den ålagda sanktionen] inte ger domstolarna möjlighet att fastställa en administrativ påföljd som är rimlig med hänsyn till de konkreta aktuella omständigheternas som understiger den föreskrivna miniminivån?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, s. 73).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/18

Överklagande ingett den 18 juli 2019 av International Tax Stamp Association Ltd (ITSA) av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 16 maj 2019 i mål T-396/18, ITSA mot kommissionen

(Mål C-553/19 P)

(2019/C 357/24)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: International Tax Stamp Association Ltd (ITSA) (ombud: F. Scanvic, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen

Klaganden(a)s yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som fattades av Europeiska unionens tribunal den 16 maj 2019 i mål T-396/18, ITSA/kommissionen och slå fast att klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad,

—

ogiltigförklara kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/573 av den 15 december 2017 om centrala delar i de avtal om datalagring som ska ingås som en del i ett spårbarhetssystem för tobaksvaror (1), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 av den 15 december 2017 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksvaror (2) och kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/576 av den 15 december 2017 om tekniska standarder för säkerhetsmärkning som ska tillämpas på tobaksvaror (3).

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att tribunalen missbedömde dess berättigade intresse av att få saken prövad med avseende på kommissionens delegerade förordning 2018/573, kommissionens genomförandeförordning 2018/574 och kommissionens genomförandebeslut 2018/576. Tribunalen gjorde således fel när den avvisade klagandens talan om ogiltigförklaring av dessa tre rättsakter.

Enligt klaganden är denne, liksom dess medlemmar, direkt berörda av de två angripna förordningarna. Även de övriga kriterierna i artikel 263 FEUF är uppfyllda. För övrigt, även om huvuddelen av det angripna beslutet kräver att medlemsstaterna antar genomförandebestämmelser, är detta inte fallet vad gäller artikel 3.2 i nämnda beslut enligt vilken en oberoende tredjepart endast kan anlitas för en av de fem säkerhetsdetaljer som ska anbringas på tobaksvaror. Enbart denna bestämmelse är tillräcklig.

I sak påstår klaganden att de angripna rättsakterna åsidosätter artikel 8 i protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror (4). Enligt denna bestämmelse tillåts inte att märkning av tobaksvaror överlåts till tobaksproducenterna medan de tre angripna rättsakterna från kommissionen innebär just detta. Klaganden anför vidare att ovannämnda protokoll, trots att det inte trätt ikraft, har undertecknats och ingåtts av unionen och förbjuder unionen att vidta åtgärder i strid med protokollet.

Den omständigheten att direktiv 2014/40/EU (5) inte uttryckligen förbjuder att de aktuella åtgärderna överlåts till tobaksindustrin saknar betydelse. Direktivet bör och ska tolkas mot bakgrund av protokollet. Även om en sådan tolkning inte skulle vara möjlig är det i så fall direktivet som strider mot protokollet och följaktligen mot unionsfördragen.

(1) EUT L 96, 2018, s.1

(2) EUT L 96, 2018, s.7

(3) EUT L 96, 2018, s. 57

(4) Första protokollet till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, antagen i Seoul den 12 november 2012.

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1)

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Kehl (Tyskland) den 18 juli 2019 – brottmål mot FU

(Mål C-554/19)

(2019/C 357/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Kehl

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Staatsanwaltschaft Offenburg

mot

Tolkningsfrågor

Ska artikel 67.2 FEUF samt artiklarna 22 och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (1) tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som ger den berörda medlemsstatens polismyndigheter befogenhet att, i ett område som är begränsat till medlemsstatens landgräns till andra stater som är parter i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990, och en linje som går 30 kilometer innanför denna gräns, i syfte att förebygga olaglig inresa till eller olaglig vistelse på denna medlemsstats territorium, eller [Orig. s 2] få sådan inresa eller vistelse att upphöra, eller för att förebygga viss brottslighet som äventyrar säkerheten vid gränsen, genomföra identitetskontroller oberoende av den kontrollerade personens beteende och oberoende av huruvida det föreligger särskilda omständigheter, vilken har kompletterats på följande sätt genom ministerdekret:

”a)

Gränsöverskridande brottslighet är dynamisk (vad gäller tidpunkt, ort och användning av olika transportmedel) och det krävs därför att polisen har flexibla befogenheter för att kunna bekämpa den. Utövandet av ovannämnda befogenhet har i syfte att förhindra eller motverka gränsöverskridande brottslighet.

Kontrollåtgärderna ska vidtas inom det snäva regelverket för ovannämnda kriterier enligt artikel 21 a i kodexen om Schengengränserna. De ska utformas så, att de entydigt skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna och inte har samma verkan som gränskontroller. Genomförandet av dessa kontrollåtgärder ska i sin tur omfattas av ett regelverk så att det säkerställs att de inte har samma omfattning och frekvens som in- och utresekontroller.

Detta regelverk är utformat på följande sätt:

Kontrollåtgärderna ska inte vara permanenta utan ska genomföras oregelbundet och vid olika tidpunkter, på olika platser och i form av stickprov med beaktande av mängden trafik.

Kontrollåtgärderna ska inte enbart genomföras med anledning av gränspassagen. De genomförs mot bakgrund av uppgifter om den aktuella situationen som ständigt uppdateras och/eller erfarenheter från (gräns)polisen som de federala polisavdelningarna utvecklar på grundval av egna lägesrapporter eller från andra myndigheter. Således grundas polisens åtgärder samt deras omfattning och frekvens på generell eller konkret information från polisen och/eller erfarenheter rörande gränsöverskridande brottslighet, till exempel om transportmedel och -vägar som används ofta, särskilda tillvägagångssätt samt analyser av tillgänglig information om gränsöverskridande brottslighet som härstammar från egna källor eller andra myndigheter.

Kontrollåtgärdernas utformning är föremål för regelbunden tillsyn (Dienstaufsicht och Fachaufsicht). Principiella bestämmelser återfinns i 3 § stycke 1 fjärde meningen i de federala ministeriernas gemensamma arbetsordning (Gemeinsame Geschäftsordnung der Bundesministerien, nedan kallad GGO) och i de federala ministeriernas principer om utövning av tillsyn över verksamhetsområdet. Dessa specificeras för den federala polisen genom ’kompletterande bestämmelser för inrikesministeriets utövande av tillsyn över den federala polisen’. Bundespolizeipräsidium (den federala tyska polisstyrelsen) och dess underordnade myndigheter och organ har reglerat genomförandet [Orig. s. 3] av tillsyn i sina arbetsplaner och genomfört på grundval av sina egna uppfattningar.

d)	För att förhindra att kontroller genomförs flera gånger ska kontrollåtgärderna helst samordnas med andra myndigheter eller genomföras inom ramen för gemensamma insats- eller samarbetsformer.”?

Ska unionsrätten, särskilt artikel 4.3 andra stycket FEU, artikel 197.1 FEUF och artikel 291.1 FEUF, tolkas så, att den, direkt eller efter en avvägning mellan lagföringsintresset och den tilltalades intressen, utgör hinder mot att uppgifter eller bevisning används i ett brottmålsförfarande om uppgifterna eller bevisningen har erhållits genom en poliskontroll av den tilltalade som strider mot artikel 67.2 FEUF eller artiklarna 22 och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)?

(1) EUT 2016, L 77, s. 1.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Stuttgart (Tyskland) den 19 juli 2019 – Fussl Modestraße Mayr GmbH mot SevenOne Media GmbH

(Mål C-555/19)

(2019/C 357/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Stuttgart

Parter i det nationella målet

Klagande: Fussl Modestraße Mayr GmbH

Motpart: SevenOne Media GmbH

Tolkningsfrågor

Ska

a)	artikel 4.1 i direktiv 2010/13/EU,

b)	den unionsrättsliga likabehandlingsprincipen och

c)	bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster enligt artikel 56 FEUF tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell bestämmelse som förbjuder regional spridning av reklam i radio- och tv-program med sändningstillstånd för hela medlemsstaten?

2.	Påverkas svaret på fråga 1 om det enligt nationell rätt är tillåtet att införa bestämmelser som innebär att regional spridning av reklam kan tillåtas enligt lag och det i detta fall krävs ett ytterligare tillstånd från myndighet?

3.	Påverkas svaret på fråga 1 om den möjlighet som beskrivs i fråga 2 att tillåta regional reklam inte används i praktiken och regional reklam således genomgående är förbjuden?

Ska artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna med beaktande av artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt principen om informationspluralism tolkas så, att den utgör hinder mot en nationell bestämmelse såsom den som beskrivs i frågorna 1–3?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 23 juli 2019 – Consorzio Italian Management, Catania Multiservizi SpA mot Rete Ferroviaria Italiana SpA

(Mål C-561/19)

(2019/C 357/27)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Consorzio Italian Management, Catania Multiservizi SpA

Motpart: Rete Ferroviaria Italiana SpA

Tolkningsfrågor

Är den nationella domstol vars avgöranden inte kan överklagas i princip skyldig att med stöd av artikel 267 FEUF begära förhandsavgörande angående tolkningen av unionsrätten, även då den aktuella frågan framställs av en part i målet efter det att ansökan respektive svaromål har ingetts, eller efter det att saken har förberetts för avgörande för första gången, eller även efter det att EU-domstolen redan har meddelat förhandsavgörande i samma tvist?

Är artiklarna 115, 206 och 217 i lagstiftningsdekret nr 163/2006, såsom de har tolkats i förvaltningsrättslig praxis, i den mån de utesluter prisjustering i kontrakt som omfattas av de så kallade särskilda sektorerna, i synnerhet i kontrakt som tilldelas för något annat än utövande av de typer av verksamhet som anges i direktiv 2004/17 (1), men som har ett ofrånkomligt instrumentellt samband med dessa, … förenliga med unionsrätten (i synnerhet artiklarna 4.2 FEUF, 9 FEUF, 101.1 e FEUF, 106 FEUF, 151 FEUF – samt den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vartill nämnda artikel hänvisar – 152 FEUF, 153 FEUF och 156 FEUF; artiklarna 2 FEU och 3 FEU; samt artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)?

Är artiklarna 115, 206 och 217 i lagstiftningsdekret nr 163/2006, såsom de har tolkats i förvaltningsrättslig praxis, i den mån de utesluter prisjustering i kontrakt som omfattas av de så kallade särskilda sektorerna, i synnerhet i kontrakt som tilldelas för något annat än utövande av de typer av verksamhet som anges i direktiv 2004/17, men som har ett ofrånkomligt instrumentellt samband med dessa, … förenliga med unionsrätten (i synnerhet artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, likabehandlingsprincipen, som är fastställd i artiklarna 26 FEUF och 34 FEUF, samt principen om näringsfrihet, som även stadgas i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)?

(1) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 2004, s. 1).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 23 juli 2019 – Fototre Srl mot Ministero dello Sviluppo Economico m.fl.

(Mål C-595/19)

(2019/C 357/28)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Klagande: Fototre Srl

Motparter: Ministero dello Sviluppo Economico, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

Tolkningsfrågor

Utgör unionsrätten hinder för att tillämpa ett nationellt regelverk såsom det som följer av artikel 26.2 och 26.3 i lagdekret nr 91/2014, som omvandlats till lag nr 116/2014, som avsevärt sänker eller skjuter upp utbetalningen av bidrag som redan har beviljats enligt lag och fastställts på grundval av specifika avtal som har ingåtts mellan producenter av el från solcellsanläggningar och Gestore dei servizi energetici SpA, som är det offentliga bolag som har till uppgift att fylla denna funktion?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Zaragoza (Spanien) den 6 augusti 2019 – MA mot Ibercaja Banco, SA

(Mål C-600/19)

(2019/C 357/29)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Zaragoza

Parter i det nationella målet

Klagande: MA

Motpart: Ibercaja Banco, SA

Tolkningsfrågor

Är en nationell lagstiftning – av vilken följer att om ett visst oskäligt villkor klarat den inledande rättsliga prövning ex officio som gjordes då beslutet om utmätning fattades [en negativ prövning av villkorens giltighet], så utgör den prövningen hinder för att samma domstol senare prövar villkoret ex officio, när de faktiska och rättsliga omständigheterna förelåg redan från början, även om det vid denna inledande prövning varken i själva beslutsdelen eller i skälen redovisades några överväganden rörande villkorens giltighet – förenlig med effektivitetsprincipen i artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG (1), såsom direktivet har tolkats av EU-domstolen?

Om utmätningsgäldenären, när de faktiska och rättsliga omständigheter redan föreligger som avgränsar oskäligheten av ett villkor i ett konsumentavtal, inte framställer någon invändning om detta på ett i lag föreskrivet sätt, får denne då efter att invändningen har prövats, på nytt göra gällande att något eller några av villkoren är oskäliga, trots att denne kunnat invända inledningsvis i det ordinarie förfarande som lagen föreskriver? Frågan är således huruvida preklusion inträder som förhindrar att konsumenten i samma utmätningsförfarande eller i ett senare fastställelseförfarande gör gällande att ett annat villkor är oskäligt.

För det fallet att slutsatsen att parten inte får framställa en andra eller senare invändning, för att göra gällande att ett villkor är oskäligt, som denne hade kunnat göra gällande tidigare på grund av att de nödvändiga faktiska och rättsliga omständigheterna redan var definierade, anses förenlig med direktiv 93/13, kan det då motivera att det används som ett sätt för domstolen att, när den fått kännedom om denna oskälighet, göra gällande sin befogenhet att göra en prövning ex officio?

Om det slutliga budet har godkänts och fastigheten har tilldelats, vilket eventuellt kan vara till förmån för fordringsägaren själv, och om det även skett en överlåtelse av den fastighet som utgjort säkerhet och som redan realiserats, är då en tolkning, enligt vilken förfarandet har avslutats då en konsumtionsverkan inträder i förfarandet, när dess inneboende verkan, realiseringen av säkerheten, har konsumerats, förenlig med unionsrätten. och är det då möjligt för gäldenären att framställa nya invändningar för att få fastställt att ett oskäligt villkor som påverkar utmätningsförfarandet är ogiltigt, eller är det möjligt, när överlåtelsen har skett, vilket kan vara till fordringsägaren och med tillgång till fastighetsregistret, att besluta om en prövning ex officio som kan leda till att hela utmätningsförfarandet ogiltigförklaras eller till att de belopp som inteckningen avser i slutändan påverkas och att förutsättningarna för budgivningen därmed påverkas?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29)

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Köln (Tyskland) den 9 augusti 2019 – kohlpharma GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-602/19)

(2019/C 357/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: kohlpharma GmbH

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

Kräver principen om fri rörlighet för varor, vilken föreskrivs i artikel 34 FEUF, och även de principer om parallellimport av läkemedel som har utvecklas på denna grund, att den nationella registreringsmyndigheten samtycker till en ändring av uppgifterna om dosering av ett parallellimporterat läkemedel även när referensgodkännandet har upphört att gälla och ändringen motiveras med ett övertagande av uppgifterna avseende ett inhemskt läkemedel med i huvudsak samma aktiva substans, men med annan läkemedelsform, tillsammans med de uppgifter som är godkända i den exporterande staten för det parallellimporterade läkemedlet?

Får den nationella myndigheten på grundval av artiklarna 34 och 36 FEUF besluta att inte godkänna en sådan ändring med hänvisning till att parallellimportörer är undantagna från skyldigheten att lämna in periodiska säkerhetsrapporter och det, i avsaknad av ett inhemskt referensgodkännande, inte finns några aktuella uppgifter om nytta riskförhållandet, och till att det befintliga inhemska godkännandet avser en annan läkemedelsform och, till skillnad från godkännandet för samma läkemedelsform i den exporterande staten, gäller för en annan koncentration av den aktiva substansen och det dessutom är otänkbart att ha en sammanfattning av två läkemedelsformer i informationstexterna?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 12 augusti 2019 – Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL) mot Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

(Mål C-608/19)

(2019/C 357/31)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL)

Motpart: Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.

Tolkningsfrågan

Ska bestämmelserna om stöd i artiklarna 3 och 6 i förordning nr 1407/2013 (1) tolkas så, att det ansökande företaget, om det överskrider taket för stöd till följd av sammanläggning med tidigare beviljade stöd, får – fram till den faktiska utbetalningen av det ansökta stödet – välja mellan att motta ett lägre belopp (genom ändring eller variant av projektet) eller avstå (helt eller delvis) från tidigare, eventuellt redan mottagna stöd, för att inte överskrida taket? Ska nämnda bestämmelser vidare tolkas så, att dessa alternativ (variant eller avstående) är gångbara, även om de inte stadgas uttryckligen i nationell lagstiftning och/eller det offentliga meddelandet om stöd?

(1) Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 2013, s. 1).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 16 augusti 2019 – M.S., M.W., G.S. mot Minister for Justice and Equality

(Mål C-616/19)

(2019/C 357/32)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Sökande: M.S., M.W., G.S.

Motpart: Minister for Justice and Equality

Tolkningsfrågor

Syftar hänvisningen till ”den berörda medlemsstaten” i artikel 25.2 d och e i direktiv 2005/85 (1) på a) en första medlemsstat som har beviljat en sökande ett skydd motsvarande asyl eller b) en andra medlemsstat till vilken en efterföljande ansökan om internationellt skydd har ingetts eller c) endera av dessa medlemsstater?

Om en tredjelandsmedborgare har beviljats internationellt skydd i form av subsidiärt skydd i en första medlemsstat och flyttar till en andra medlemsstat, utgör då ingivandet av en efterföljande ansökan om internationellt skydd i den andra medlemsstaten rättsmissbruk, så att den andra medlemsstaten får anta en bestämmelse som föreskriver att en sådan efterföljande ansökan ska avvisas?

Ska artikel 25 i direktiv 2005/85 tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat som inte är bunden av direktiv 2011/95 (2), men som är bunden av förordning nr 604/2013 (3), att anta en sådan bestämmelse som den som är i fråga i förevarande mål, enligt vilken en asylansökan som har ingetts av en tredjelandsmedborgare, som tidigare har beviljats subsidiärt skydd av en annan medlemsstat, ska avvisas?

(1) Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande och återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Watford Employment Tribunal (Förenade kungariket) den 22 augusti 2019 – K m.fl. mot Tesco Stores Ltd

(Mål C-624/19)

(2019/C 357/33)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Watford Employment Tribunal (Förenade kungariket)

Parter i det nationella målet

Sökande: K m.fl.

Motpart: Tesco Stores Ltd

Tolkningsfrågor

1)	Har artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF) direkt effekt i mål i vilka det görs gällande att sökanden utför arbete som är likvärdigt med referenspersonens arbete?

2)	Om fråga 1 ska besvaras nekande, skiljer sig jämförbarhetskriteriet rörande en och samma källa i artikel 157 från frågan om likvärdigt arbete och, om detta är fallet, har detta kriterium direkt effekt?

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/27

Talan väckt den 4 september 2019 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-658/19)

(2019/C 357/34)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Nardi, G. von Rintelen och S. Pardo Quintillán)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (1) genom att inte senast den 6 maj 2018 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

—

enligt artikel 260.3 FEUF, ålägga Konungariket Spanien ett dagligt vite på 89 548,20 euro, med verkan från och med dagen för avkunnandet av den dom genom vilken underlåtenheten att uppfylla skyldigheten att anta eller i vart fall underrätta kommissionen om de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv (EU) 2016/680 fastställs, som ska sättas in på ett konto som kommissionen kommer att ange,

—

enligt artikel 260.3 FEUF, ålägga Konungariket Spanien att betala ett standardbelopp som följer av att ett dagligt belopp på 21 321,00 euro multipliceras med antalet dagar som överträdelsen pågått, förutsatt att detta belopp överstiger det minsta standardbeloppet på 5 290 000 euro, som ska sättas in på ett konto som kommissionen kommer att ange, och

—	förplikta europeiska Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 63.1 i direktiv (EU) 2016/680 skulle medlemsstaterna senast den 6 maj 2018 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Kommissionen har inte underrättats om att någon bestämmelse som krävs för införlivande har antagits och trätt i kraft och den har inte fått kännedom om någon annan uppgift om att direktivet har införlivats.

Konungariket Spanien har följaktligen inte införlivat direktiv (EU) 2016/680 mer än ett år efter det att fristen för införlivande löpte ut.

(1) EUT L 119, 2016, s. 89.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/29

Tribunalens dom av den 4 september 2019 – Litauen mot kommissionen

(Mål T-603/17) (1)

(EGFJ och EJFLU - Utgifter som undantagits från finansiering - Förordning (EG) nr 1698/2005 - Axel 4, Leader - Förordning (EU) nr 65/2011 - Administrativa kontroller - Skyldighet att inrätta ett lämpligt system för att bedöma rimligheten i kostnaderna - Naturabidrag i form av frivilligt arbete - Naturabidrag i form av en fastighet - Kontroller på plats - Krav på att det ska finnas handlingar som styrker ansökningarna om utbetalning - Genomförande av insatser som finansieras i enlighet med reglerna om offentlig upphandling)

(2019/C 357/35)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Republiken Litauen (ombud: inledningsvis D. Kriaučiūnas, R. Krasuckaitė, R. Dzikovič och M. Palionis, därefter R. Krasuckaitė, R. Dzikovič, M. Palionis, I. Javičienė och T. Lozoraitis och slutligen R. Dzikovič, M. Palionis, I. Javičienė och T. Lozoraitis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Aquilina och J. Jokubauskaitė)

Part som har intervenerat till stöd för sökandens yrkanden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Pavliš och J. Vláčil)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1144 av den 26 juni 2017 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 165, 2017, s. 37), i den del beslutet undantar vissa betalningar som verkställts av Republiken Litauen.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Litauen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Tjeckien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 357, 23.10.2017.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/30

Tribunalens dom av den 10 september 2019 – DK mot EEAS

(Mål T-217/18) (1)

(Personalmål - Disciplinförfarande - Fällande brottmålsdom - Påföljd i form av avdrag på pensionen - Uppenbart oriktig bedömning - Proportionalitet - Motiveringsskyldighet - Förmildrande omständigheter - Ansvar)

(2019/C 357/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: DK (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spac)

Saken

Begäran med stöd av artikel 270 FEUF om dels ogiltigförklaring av EEAS beslut av den 23 maj 2017 att ålägga sökanden en disciplinpåföljd, dels ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av att EEAS kränkt hennes rätt till försvar i brottmålsförförfarandet mot honom vid belgisk domstol.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	DK ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 211, 18.6.2018.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/30

Tribunalens dom av den 4 september 2019 – Hamas mot rådet

(Mål T-308/18) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot personer, grupper och enheter i syfte att bekämpa terrorism - Frysning av tillgångar - Huruvida en myndighet i tredjeland kan utgöra en behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Faktiska omständigheter som ligger till grund för beslut om frysning av tillgångar - Motiveringsskyldighet - Felaktig bedömning - Principen om icke-inblandning - Rätten till försvar - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Bestyrkande av rådets rättsakter)

(2019/C 357/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Hamas (Doha, Qatar) (ombud: advokat L. Glock)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis B. Driessen och A. Sikora-Kalėda, därefter B. Driessen och S. Van Overmeire)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring dels av rådets beslut (Gusp) 2018/475 av den 21 mars 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/1426 (EUT L 79, 2018, s. 26), och rådets genomförandeförordning (EU) 2018/468 av den 21 mars 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1420 (EUT L 79, 2018, s. 7), dels av rådets beslut (Gusp) 2018/1084 av den 30 juli 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/475 (EUT L 194, 2018, s. 144), och rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1071 av den 30 juli 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/468 (EUT L 194, 2018, s. 23).

Domslut

Rådets beslut (Gusp) 2018/475 av den 21 mars 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/1426, rådets genomförandeförordning (EU) 2018/468 av den 21 mars 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1420, rådets beslut (Gusp) 2018/1084 av den 30 juli 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/475, och rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1071 av den 30 juli 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/468 ogiltigförklaras i den del de avser ”Hamas”, inbegripet ”Hamas-Izz al-Din al-Qassem”.

2)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Hamas rättegångskostnader.

(1) EUT C 259, 23.7.2018.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/31

Tribunalens dom av den 9 september 2019 – SLL Service mot EUIPO – Elfa International (LUMIN8)

(Mål T-680/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket LUMIN8 - Det äldre EU-ordmärket LUMI - Relativt registreringsinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 357/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: SLL Service GmbH (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten C. Schmitt)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Elfa International AB (Västervik, Sverige)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 28 augusti 2018 (ärende R 2752/2017-2) om ett invändningsförfarande mellan Elfa International och SLL Service.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	SLL Service GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 25, 21.1.2019.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/32

Tribunalens dom av den 9 september 2019 – Executive Selling mot EUIPO (EXECUTIVE SELLING)

(Mål T-689/18) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket EXECUTIVE SELLING - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 357/39)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Executive Selling (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna V. Bouchara och A. Maier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 september 2018 (ärende R 313/2018-1), om en ansökan om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurkännetecknet EXECUTIVE SELLING.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Executive Selling ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 25, 21.1.2019.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/33

Tribunalens dom av den 10 september 2019 – Oakley mot EUIPO– Xuebo Ye (Återgivning av en icke sammanhängande ellips)

(Mål T-744/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke föreställande en icke sammanhängande ellips - Äldre EU-figurmärke föreställande en ellips - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 357/40)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Oakley, Inc. (Foothill Ranch, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna E. Ochoa Santamaría och I. Aparicio Martínez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Xuebo Ye (Wenzhou, Kina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 22 oktober 2018 (ärende R 692/2018-1) om ett invändningsförfarande mellan Oakley och Xuebo Ye.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 22 oktober 2018 (ärende R 692/2018-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem för Oakley, Inc.

(1) EUT C 65, 18.2.2019.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/33

Tribunalens dom av den 5 september 2019 – C&A mot EUIPO (#BESTDEAL)

(Mål T-753/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering av EU-figurmärket #BESTDEAL - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 357/41)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: C&A AG (Zug, Schweiz) (ombud: advokaten P. Koch Moreno)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 26 oktober 2018 (ärende R 1234/2018-2), beträffande en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet #BESTDEAL.

Domslut

1)	Överklagandet avslås.

2)	C&A AG ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har haft.

(1) EUT C 65, 18.2.2019.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/34

Tribunalens beslut av den 22 juli 2019 – Younique mot EUIPO – Jafer Enterprises R&D (younique products)

(Mål T-434/17) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 357/42)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Younique LLC (Alpine, Utah, Förenta staterna) (ombud: M. Edenborough, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. García Murillo och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Jafer Enterprises R&D, SLU (Granollers, Spanien) (ombud: advokat N. Fernández Fernández-Pacheco)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 25 april 2017 (ärende R 1564/2016-2) om ett invändningsförfarande mellan Jafer Enterprises R&D och Younique.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Younique LLC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

3)	Jafer Enterprises R&D, SLU, ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 318, 25.9.2017.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/35

Talan väckt den 17 juli 2019 – Staciwa mot kommissionen

(Mål T-511/19)

(2019/C 357/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Katarzyna Staciwa (Częstochowa, Polen) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionen beslut av den 7 november 2018 om att inte utbetala ett avgångsvederlag till sökanden enligt artikel 12.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna,

—	ogiltigförklara kommissionen beslut av den 17 april 2019 att avvisa sökandens klagomål av den 21 december 2018 mot det ovanstående beslutet,

—	förplikta svaranden att utge skadestånd för den materiella skada som sökanden har lidit,

—	förplikta svaranden att utge skadestånd för den ideella skada som sökanden har lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande i samband med kommissionens löneadministrations meddelande av den 15 december 2017.

2.	Andra grunden: Vidare åsidosättande i samband med artikel 12.2 I bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 12.2 I bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och ickediskrimineringsprincipen.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning och av omsorgsplikten.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/36

Talan väckt den 22 juli 2019 – Adeso mot kommissionen

(Mål T-529/19)

(2019/C 357/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: African Development Solutions (Adeso) (Nairobi, Kenya) (ombud: advokaten R. Martens)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i dess helhet ogiltigförklara det angripna beslutet, det vill säga kommissionens beslut av den 10 maj 2019, och således förklara att kraven på återbetalning avseende bidragsavtalen FED/2013/313-770 och FED/2013/316-291 uppgående till 3 298 703,59 euro respektive 11 919,40 euro saknar grund, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilken anges principen om god förvaltning. Rätten att yttra sig har uppenbart åsidosatts. Detta gäller även rättssäkerhetsprincipen, eftersom kommissionen, trots det stora antalet allvarliga betänkligheter som sökanden anfört rörande den omtvistade revisionsrapporten och de möten som begärts i syfte att klargöra dessa viktiga utestående frågor, underlät att anordna sådana möten i strid med fast rättspraxis, enligt vilken rätten att yttra sig har allmän räckvidd och är ett villkor för att ett beslut som fattats av en EU-institution ska anses vara lagligt. Rätten att yttra sig måste därför alltid respekteras i alla typer av förfaranden.

Andra grunden: Åsidosättande av principerna om proportionalitet, rättvisa och god tro i avtalsförhållanden, som anges i artikel 5.4 FEU, eftersom svaranden, genom att omedelbart utfärda ett återbetalningskrav utan att ge sökanden möjlighet att lämna en rimlig förklaring till de omtvistade konstaterandena i revisionsrapporten genom förvaltningsåtgärder och de föreslagna mötena, inte handlade i god tro och överskred gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt, trots att det hade kunnat vara tillräckligt med en uppgörelse i godo, såsom anges i de allmänna avtalsvillkoren i bidragsavtalet. Det var således varken nödvändigt eller väsentligt för svarandens angivande av skälen för beslutet att inte beakta sökandens begäran att försöka nå en uppgörelse i godo. Detta strider mot proportionalitetsprincipen, enligt vilken det krävs att den minst ingripande och betungande åtgärden väljs i fall där det finns flera möjliga åtgärder, vilket det finns i detta fall.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/37

Talan väckt den 27 juli 2019 – Militos Symvouleftiki mot kommissionen

(Mål T-536/19)

(2019/C 357/45)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Militos Symvouleftiki AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaten K. Farmakidis-Markou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet om ogiltigförklaring, delgivet den 29 maj 2019, av upphandlingsförfarande nr PR/2018-16/ATH om ett ramavtal för tillhandahållande av tjänster på området för organisation av kommunikationsaktiviteter, offentliggjort i EUT 2019/S 110-267174.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Felaktig och icke underbyggd motivering av det angripna beslutet och en uppenbart oriktig bedömning. I motsats till vad som följer av motiveringen till det angripna beslutet överskrids inte projektets budget i sökandens anbud och det har inte uttryckligen konstaterats att samtliga anbud har överskridit den fastställda budgeten.

Andra grunden: Felaktig tillämpning av den bestämmelse i meddelandet om upphandling som fastställer metoden för jämförande utvärdering som en grund för uteslutning av anbud eller som ett formellt krav för att avge anbud. Summan av referenspriserna, vilka enligt det angripna beslutet överskrider ramavtalets budget, är endast ett medel för att fastställa det mest fördelaktiga anbudet och avspeglar inte exakt marknadens behov av tjänster vid tidpunkten för avtalets genomförande.

Tredje grunden: Kommissionen har missbrukat den möjlighet den har enligt artikel 11 i budgetförordningen. Motiveringen till ogiltigförklaringen av upphandlingsförfarandet är motsägelsefull – i det att den upphandlande myndighetens behov överdrivs varför det är rimligt att anta att det slutliga priset i avtalet blir lägre vid genomförandet – och den är bristfällig i det att det inte uttryckligen anges att samtliga anbudsgivares anbud överskred budgeten. Båda dessa faktorer visar att det angripna beslutet antogs av andra skäl än de som angetts.

4.	Fjärde grunden: Bristfällig motivering vad gäller underlåtenheten att inte tillämpa artikel 169.2 i förordning 2018/1046 (1).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/38

Talan väckt den 16 augusti 2019 – DS m.fl. mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-573/19)

(2019/C 357/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: DS och 718 andra sökanden (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara besluten om fastställelse av antalet årliga betalda semesterdagar för sökandena för år 2019, och

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund. Grunden avser en invändning om rättsstridighet avseende artikel 6 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen på grundval av samma skäl som de som angetts av tribunalen i domen av den 4 december 2018, Carreras Sequeros m.fl./kommissionen, (T-518/16, EU:T:2018:873). Enligt sökandena har svarandena, det vill säga kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, vägrat att följa domen trots att verkningarna av domen inte har upphävts, vilket går att likställa med ett rättsstridigt uppskov med verkställigheten av en dom som meddelats av tribunalen.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/38

Talan väckt den 19 augusti 2019 – EI mot kommissionen

(Mål T-575/19)

(2019/C 357/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: EI (ombud: advokat R. Mbonyumutwa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta

—	för det första, på grund av den ideella skada som sökanden lidit genom diskriminering på grund av hennes hudfärg tillerkänna henne ersättning med 123 600 EUR (etthundratjugutretusensexhundra euro) och,

—	för det andra, på grund av den materiella skada som hon har lidit genom utebliven befordran och ökning som följer av diskrimineringen, på den grunden tillerkänna henne 48 670,56 EUR (förtioåttatusensexhundrasjuttio euro och femtiosex cent),

—	ålägga Europeiska kommissionen att ompröva sökandens meriter på ett opartiskt och objektivt sätt och i förekommande fall befordra henne,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande av tillsättningsmyndighetens beslut av den 23 maj 2019 att avslå hennes klagomål mot beslutet att inte befordra henne och att meddela den slutgiltiga förteckningen över befordringar för år 2018, åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Uppenbara fel i bedömningen i befordringsförfarandet. Grunden sönderfaller i fyra delgrunder.

—

Första delgrunden, vaghet och subjektivitet i utvärderingsrapporterna för tjänstemännen. I det avseende anser sökanden att tre fel har begåtts. Det första felet avser att sökandens rapporter upprättats av en enda person, det andra avser att innehållet i utvärderingsrapporterna är vagt och det tredje beror på att sökandens självutvärdering inte har beaktats.

—

Andra delgrunden, ett objektivt utvärderingstest av språkbehärskning saknas. Sökanden anser härvid att tre fel har begåtts. Det första felet avser omständigheten att sökandens rapporter upprättats av en enda person, det andra felet berör att objektiva test som finns på marknaden inte har använts och det tredje beror på att utvärderingen inte motsvarar verkligheten.

—	Tredje delgrunden, utvärderingen beträffande utövat ansvar är subjektiv.

—	Fjärde delgrunden, valet av faktiska beståndsdelar som ska bedömas är subjektiv.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen. Härvid åberopar sökanden två argument.

—	Det första argumentet avser att den subjektivitet som följer av befordringsförfarandet endast är till nackdel för sökanden.

—	Det andra argumentet avser att hennes överordnade till svar på hennes frågeställning om skälen till att hon inte befordrats svarade genom E-mejl, vilket bevisar att befordringsförfarandet varken är objektivt eller opartiskt.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/39

Talan väckt den 19 augusti 2019 – DV m.fl. mot kommissionen

(Mål T-576/19)

(2019/C 357/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: DV och 10 andra sökande (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara besluten om fastställande av det antal årliga betalda semesterdagar som sökandena har rätt till för år 2019, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund, i form av en invändning om rättsstridighet mot artikel 6 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen. Invändningen grundas på samma skäl som de som tribunalen angav i sin dom av den 4 december 2018, Carreras Sequeros m.fl./kommissionen (T-518/16, EU T:2018:873). Enligt sökandena har kommissionen vägrat att tillämpa denna dom, trots att verkställigheten av den inte inhiberats. Detta innebär att kommissionen på ett rättsstridigt sätt har underlåtit att verkställa en dom från tribunalen.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/40

Talan väckt den 20 augusti 2019 – Borborudi mot rådet

(Mål T-580/19)

(2019/C 357/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sayed Shamsuddin Borborudi (Teheran, Iran) (ombud: advokaten L. Vidal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som rådet fattade den 27 maj 2019 att, i enlighet med rådets genomförandeförordning (EU) 2019/855, bibehålla sökanden i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012,

—	förplikta rådet att ta bort sökanden från bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Rådet har genom att besluta att uppta och bibehålla sökanden i EU:s sanktionsförteckningar inte iakttagit det beviskrav som gäller för att ålägga personer och enheter sanktioner, eftersom de angripna åtgärderna inte stöds av någon legitim grund.

2.	Andra grunden: Rådet har gjort en felaktig bedömning av sakomständigheterna, eftersom Sayed Shamsuddin Borborudi inte längre arbetar för Irans atomenergiorgan (AEOI). AEOI är inte längre en enhet som omfattas av FN:s sanktioner och Amad-planen stoppades år 2003.

3.	Tredje grunden: Rådet har gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte ha definierat den kvantitativa och kvalitativa betydelsen av att Sayed Shamsuddin Borborudi påstås stödja Irans kärntekniska program.

4.	Fjärde grunden: Rådet har åsidosatt sin skyldighet att bestyrka den restriktiva åtgärd som det har antagit mot sökanden, eftersom rådet inte har informerat om de omständigheter som visar på vilken grund sökanden har ålagts sanktioner.

5.	Femte grunden: Rådet har åsidosatt sin skyldighet att lämna ut de handlingar som ligger till grund för motiveringen. Detta är fallet trots att sökanden har begärt att få tillgång till nämnda handlingar.

6.	Sjätte grunden: Rådet har åsidosatt proportionalitetsprincipen som är en av de grundläggande principer som Europeiska unionen måste iaktta.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/41

Talan väckt den 22 augusti 2019 – thyssenkrupp mot kommissionen

(Mål T-584/19)

(2019/C 357/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: thyssenkrupp AG (Duisburg und Essen, Tyskland) (ombud: M. Klusmann, J. Ziebarth, och M. Dästner, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet i dess helhet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnader avseende en eventuell intervenient.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Genom den första grunden har sökanden gjort gällande att svaranden oriktigt definierade nya relevanta produktmarknader för varmförzinkat stål för fordonsapplikationer (Auto HDG) och för vissa typer av förpackningsstål, vilket ledde till en felaktig bedömning av sökandens marknadsinflytande efter sammanslagningen, särskilt med hänsyn till att beslutet saknar väsentliga uppgifter om utbytbarhet på utbuds- och efterfrågesidan. Sökanden anser således att svaranden gjorde en felaktig bedömning genom att inte inkludera galvaniserat stål i sin definition av marknaden, och genom att inte beakta utbytbarheten hos galvaniserade industriella produkter och fordonsprodukter.

Genom den andra grunden har sökanden gjort gällande att svaranden oriktigt definierade EES-marknader, och inte världsmarknader, för Auto HDG och förpackningsstål. Svaranden missuppfattade därmed resultaten av sin marknadsundersökning och sin bedömning av de handlingar som parterna tillhandahållit och åsidosatte således sökandens rätt till ett korrekt förfarande, samt principen om god rättsskipning genom att inte göra en erforderlig ekonomisk analys. Kommissionen påstås även ha lagt ofullständiga och icke övertygande uppgifter till grund för sin slutsats att import inte påverkar prissättningen av Auto HDG och förpackningsstål inom EES.

3.	Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte väsentliga formföreskrifter och gjorde en felaktig bedömning, då den anser sig ha funnit ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens på en särskild produktmarknad för Auto HDG.

Genom den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att med avseende på den särskilda produktmarknad för tennplåt (TP), elektrolytiskt krombelagt stål (ECCS) och laminerat stål, grundas kommissionens konkurrensbedömning på en felaktig tolkning och tillämpning av testet av huruvida fråga är om ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens, genom att på ett rättsstridigt sätt kombinera oförenliga delar av ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens, vilket var ett resultat av dominans på marknaden och horisontella icke-samordnade (oligopolistiska) effekter. Sökanden anser även att svaranden gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av importen, varvid denna bedömning grundades på särskilt utvalda citat ur marknadsundersökningen och några få, feltolkade interna handlingar, vilket ledde till att svaranden oriktigt bortsåg från betydelsen av den omfattande importen av TP och ECCS, samt möjligheten för omvalsare att komma in på marknaden såsom de har gjort i andra delar av världen.

5.	Genom den femte grunden har sökanden gjort gällande att svaranden oriktigt underkände de åtgärder som föreslagits med avseende på Auto HDG och förpackningsstål. Sökanden anser även att kommissionen underlät att genomföra ett erforderligt marknadstest för de föreslagna åtgärderna.

6.	Genom den sjätte grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet avseende utelämnandet av de preliminära farhågor som kommissionen gett uttryck för i sin SO beträffande kornorienterade elektrostålprodukter (GOES).

Genom den sjunde grunden har sökanden gjort gällande att sökanden gjorde sig skyldig till ett förfarandefel genom att inte kräva svar på de mången begäran om information som skickats ut till marknadsaktörer under undersökningsfas I och II och som i många fall inte besvarades. Sökanden anser att detta resulterade i ett förfarandefel och en missuppfattning av bevisningen.

21.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 357/42

Överklagande ingett den 30 augusti 2019 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – Fontana Food (GRILLOUMI BURGER)

(Mål T-595/19)

(2019/C 357/51)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi (Nicosia, Cypern) ombud: S. Malynicz, QC, S. Baran, Barrister, och V. Marsland, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fontana Food AB (Tyresö, Sverige)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”GRILLOUMI BURGER” – Registreringsansökan nr 15 963 283

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 juni 2019 i ärende R 1356/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnaderna och ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 357

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 21 oktober 2019

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2019/C 357/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1
	Tribunalen
2019/C 357/02	Utnämning av biträdande justitiesekreterare	2

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2019/C 357/03	Mål C-162/19 P: Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Iceland Foods Ltd av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2018 i mål T-267/18, Iceland Foods Ltd mot EUIPO - Íslandsstofa (INSPIRED BY ICELAND)	3
2019/C 357/04	Mål C-188/19 P: Överklagande ingett den 24 februari 2019 av FV av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 14 december 2018 i mål T-750/16, FV mot rådet	3
2019/C 357/05	Mål C-230/19 P: Överklagande ingett den 14 mars 2019 av Petr Fryč av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 15 januari 2019 i mål T-513/18, Fryč mot kommissionen	4
2019/C 357/06	Mål C-317/19 P: Överklagande ingett den 16 april 2019 av ND (1) , OE (1) av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 27 februari 2019 i mål T-581/18, ND (1) och OE (1) mot kommissionen	4
2019/C 357/07	Mål C-433/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 6 juni 2019 – Ellmes Property Services Limited mot SP	4
2019/C 357/08	Mål C-442/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 12 juni 2019 – Stichting Brein mot News-Service Europe BV	5
2019/C 357/09	Mål C-462/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia (Spanien) den 13 juni 2019 – Asociación Estatal de Empresas Operadoras Portuarias (ASOPORT)	6
2019/C 357/10	Mål C-464/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 14 juni 2019 – Latte Villafranca SCRL, i likvidation, m. fl mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto	7
2019/C 357/11	Mål C-468/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria regionale per il Veneto (Italien) den 17 juni 2019 – Regione Veneto mot HD	7
2019/C 357/12	Mål C-478/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 19 juni 2019 – UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH mot Agenzia delle Entrate	9
2019/C 357/13	Mål C-479/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 19 juni 2019 – UBS Real Estate Kapitalanlagegesellschaft mbH mot Agenzia delle Entrate	9
2019/C 357/14	Mål C-418/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte costituzionale (Italien) den 21 juni 2019 – DB mot Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)	10
2019/C 357/15	Mål C-496/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria regionale della Campania (Italien) den 25 juni 2019 – Antonio Capaldo SpA mot Agenzia delle dogane e dei monopoli – Ufficio delle dogane di Salerno	11
2019/C 357/16	Mål C-497/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Zaragoza (Spanien) den 26 juni 2019 – Ibercaja Banco, S.A. mot SO och TP	11
2019/C 357/17	Mål C-499/19: Överklagande ingett den 28 juni 2019 av Victor Lupu av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 30 april 2019 i mål T-558/18, Lupu mot EUIPO – Et Djili Soy Dzhihangir Ibryam (Djili DS)	12
2019/C 357/18	Mål C-505/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wiesbaden (Tyskland) den 3 juli 2019 – WS mot Förbundsrepubliken Tyskland	12
2019/C 357/19	Mål C-512/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 3 juli 2019 – Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl mot Ministero dello Sviluppo Economico m.fl.	13
2019/C 357/20	Mål C-517/19 P: Överklagande ingett den 8 juli 2019 av Maria Alvarez y Bejarano m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 30 april 2019 i de förenade målen T-516/16 och T-536/16, Alvarez y Bejarano m.fl. mot kommissionen	14
2019/C 357/21	Mål C-518/19 P: Överklagande ingett den 8 juli 2019 av Jakov Ardalic m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 30 april 2019 i de förenade målen T-523/16 och T-542/16, Ardalic m.fl. mot rådet	15
2019/C 357/22	Mål C-538/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Constanța (Rumänien) den 10 juli 2019 – TS, UT, VU mot Casa Națională de Asigurări de Sănătate, Casa de Asigurări de Sănătate Constanța	16
2019/C 357/23	Mål C-544/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Blagoevgrad (Bulgarien) den 17 juli 2019 – ECOTEX BULGARIA EOOD mot Teritorialna direktsia na Natsionalnata agentsia za prihodite	17
2019/C 357/24	Mål C-553/19 P: Överklagande ingett den 18 juli 2019 av International Tax Stamp Association Ltd (ITSA) av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 16 maj 2019 i mål T-396/18, ITSA mot kommissionen	18
2019/C 357/25	Mål C-554/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Kehl (Tyskland) den 18 juli 2019 – brottmål mot FU	19
2019/C 357/26	Mål C-555/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Stuttgart (Tyskland) den 19 juli 2019 – Fussl Modestraße Mayr GmbH mot SevenOne Media GmbH	21
2019/C 357/27	Mål C-561/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 23 juli 2019 – Consorzio Italian Management, Catania Multiservizi SpA mot Rete Ferroviaria Italiana SpA	22
2019/C 357/28	Mål C-595/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 23 juli 2019 – Fototre Srl mot Ministero dello Sviluppo Economico m.fl.	23
2019/C 357/29	Mål C-600/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Zaragoza (Spanien) den 6 augusti 2019 – MA mot Ibercaja Banco, SA	23
2019/C 357/30	Mål C-602/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Köln (Tyskland) den 9 augusti 2019 – kohlpharma GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland	24
2019/C 357/31	Mål C-608/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 12 augusti 2019 – Istituto nazionale per l’assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (INAIL) mot Zennaro Giuseppe Legnami Sas di Zennaro Mauro & C.	25
2019/C 357/32	Mål C-616/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 16 augusti 2019 – M.S., M.W., G.S. mot Minister for Justice and Equality	26
2019/C 357/33	Mål C-624/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Watford Employment Tribunal (Förenade kungariket) den 22 augusti 2019 – K m.fl. mot Tesco Stores Ltd	27
2019/C 357/34	Mål C-658/19: Talan väckt den 4 september 2019 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	27
	Tribunalen
2019/C 357/35	Mål T-603/17: Tribunalens dom av den 4 september 2019 – Litauen mot kommissionen (EGFJ och EJFLU – Utgifter som undantagits från finansiering – Förordning (EG) nr 1698/2005 – Axel 4, Leader – Förordning (EU) nr 65/2011 – Administrativa kontroller – Skyldighet att inrätta ett lämpligt system för att bedöma rimligheten i kostnaderna – Naturabidrag i form av frivilligt arbete – Naturabidrag i form av en fastighet – Kontroller på plats – Krav på att det ska finnas handlingar som styrker ansökningarna om utbetalning – Genomförande av insatser som finansieras i enlighet med reglerna om offentlig upphandling)	29
2019/C 357/36	Mål T-217/18: Tribunalens dom av den 10 september 2019 – DK mot EEAS (Personalmål – Disciplinförfarande – Fällande brottmålsdom – Påföljd i form av avdrag på pensionen – Uppenbart oriktig bedömning – Proportionalitet – Motiveringsskyldighet – Förmildrande omständigheter – Ansvar)	30
2019/C 357/37	Mål T-308/18: Tribunalens dom av den 4 september 2019 – Hamas mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot personer, grupper och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Frysning av tillgångar – Huruvida en myndighet i tredjeland kan utgöra en behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp – Faktiska omständigheter som ligger till grund för beslut om frysning av tillgångar – Motiveringsskyldighet – Felaktig bedömning – Principen om icke-inblandning – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Bestyrkande av rådets rättsakter)	30
2019/C 357/38	Mål T-680/18: Tribunalens dom av den 9 september 2019 – SLL Service mot EUIPO – Elfa International (LUMIN8) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Figurmärket LUMIN8 – Det äldre EU-ordmärket LUMI – Relativt registreringsinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	31
2019/C 357/39	Mål T-689/18: Tribunalens dom av den 9 september 2019 – Executive Selling mot EUIPO (EXECUTIVE SELLING) (EU-varumärke – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Figurmärket EXECUTIVE SELLING – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)	32
2019/C 357/40	Mål T-744/18: Tribunalens dom av den 10 september 2019 – Oakley mot EUIPO– Xuebo Ye (Återgivning av en icke sammanhängande ellips) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke föreställande en icke sammanhängande ellips – Äldre EU-figurmärke föreställande en ellips – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	33
2019/C 357/41	Mål T-753/18: Tribunalens dom av den 5 september 2019 – C&A mot EUIPO (#BESTDEAL) (EU-varumärke – Ansökan om registrering av EU-figurmärket #BESTDEAL – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	33
2019/C 357/42	Mål T-434/17: Tribunalens beslut av den 22 juli 2019 – Younique mot EUIPO – Jafer Enterprises R&D (younique products) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken)	34
2019/C 357/43	Mål T-511/19: Talan väckt den 17 juli 2019 – Staciwa mot kommissionen	35
2019/C 357/44	Mål T-529/19: Talan väckt den 22 juli 2019 – Adeso mot kommissionen	36
2019/C 357/45	Mål T-536/19: Talan väckt den 27 juli 2019 – Militos Symvouleftiki mot kommissionen	37
2019/C 357/46	Mål T-573/19: Talan väckt den 16 augusti 2019 – DS m.fl. mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten	38
2019/C 357/47	Mål T-575/19: Talan väckt den 19 augusti 2019 – EI mot kommissionen	38
2019/C 357/48	Mål T-576/19: Talan väckt den 19 augusti 2019 – DV m.fl. mot kommissionen	39
2019/C 357/49	Mål T-580/19: Talan väckt den 20 augusti 2019 – Borborudi mot rådet	40
2019/C 357/50	Mål T-584/19: Talan väckt den 22 augusti 2019 – thyssenkrupp mot kommissionen	41
2019/C 357/51	Mål T-595/19: Överklagande ingett den 30 augusti 2019 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – Fontana Food (GRILLOUMI BURGER)	42
2019/C 357/52	Mål T-621/17: Tribunalens beslut av den 18 juli 2019 – Taminco och Arysta LifeScience Great Britain mot EFSA	43
2019/C 357/53	Mål T-720/18: Tribunalens beslut av den 23 juli 2019 – AMVAC Netherlands mot Efsa	44
2019/C 357/54	Mål T-335/19: Tribunalens beslut av den 23 augusti 2019 – Cantieri del Mediterraneo mot kommissionen	44