18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/1

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Blockkedjeteknik och teknik för distribuerade liggare – en idealisk infrastruktur för den sociala ekonomin

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/01)

Föredragande: Giuseppe GUERINI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	13.12.2018
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	179/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder de åtgärder som kommissionen föreslår för att utveckla ett europeiskt blockkedjepartnerskap, där EU:s observationscentrum och forum för blockkedjor utgör det första inslaget.

1.2

EESK uppmanar institutionerna att främja deltagandet av det civila samhällets organisationer i observationscentrumet och i det europeiska blockkedjepartnerskapet, eftersom det är uppenbart att en positiv utveckling av blockkedjor och ny digital infrastruktur inte bara är en fråga om it, utan att det rör sig om en verklig social innovationsprocess av banbrytande karaktär.

1.3

EESK anser att den sociala ekonomins organisationer kan bidra till att främja en ökad och välunderbyggd medvetenhet om blockkedjeteknikens potential, i synnerhet när det gäller att fastställa en kulturell och metodologisk grund med fokus på former av öppen och deltagarbaserad styrning i syfte att upprätthålla en hög nivå av transparens och deltagande av alla medborgare i den utveckling som dessa nya teknikformer kan bidra till.

1.4

Praktisk tillämpning av blockkedjeteknik kan avsevärt förbättra den sociala ekonomins organisationers resultat, till nytta för dessa organisationer, deras medlemmar och, framför allt, slutanvändarna.

1.5

Företagsprojekt baserade på teknik för distribuerade liggare behöver solida styrningsstrukturer som har tydliga roller och ansvarsområden och stöder samarbetet mellan de olika berörda aktörerna.

1.6

EESK uppmanar de offentliga myndigheterna att se till att blockkedjetekniken utvecklas i enlighet med bestämmelserna om behandling av personuppgifter och it-säkerhet, samt att vara observanta på risken för att medborgares eller företags uppgifter hamstras eller utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

1.7

När det gäller de djupgående förändringar som de nya teknikformerna kommer att leda till rekommenderar EESK att medborgarna och arbetstagarna ges lämpligt skydd, inbegripet genom ett lämpligt deltagande av arbetsmarknadens parter, inte minst när det gäller deras arbetsvillkor och införandet av lämpliga planer för utbildning och uppdatering av färdigheter.

1.8

EESK anser att det krävs ett verkligt engagemang från den sociala ekonomins och det civila samhällets organisationer för att se till att de stora möjligheter som den nya tekniken erbjuder inriktas på att säkerställa fördelar, tillgänglighet, öppenhet och deltagande för alla och inte bara för en ny ”elit inom den digitala ekonomin”.

2. Initiativets bakgrund och syfte

2.1

Ursprunget till detta yttrande på eget initiativ återfinns i det luxemburgska ordförandeskapets slutsatser, som inbegriper en uppmaning om att utforska den nya digitala teknikens innovativa potential inom den sociala ekonomin.

2.2

Bland dessa nya teknikformer ser vi nu framväxten av olika former av teknik för distribuerade liggare med en banbrytande innovationspotential, som är kända under benämningen blockkedjeteknik och kommer att göra det möjligt att utveckla mycket intressanta tillämpningar på olika ekonomiska och sociala verksamhetsområden.

2.3

Vissa inslag i denna teknik gör blockkedjeteknik till en digital infrastruktur som organisationer inom den sociala ekonomin skulle kunna dra nytta av för att bättre uppnå sina mål genom att öka sin förmåga att generera positiva sociala effekter och främja social innovation.

2.4

EESK uppmanar institutionerna att främja deltagandet av det civila samhällets organisationer i det europeiska observationscentrumet för blockkedjor, eftersom it-lösningar och ingenjörsvetenskap inte kan vara de enda avgörande faktorerna för en positiv utveckling av blockkedjetekniken och den nya digitala infrastrukturen, som endast kan optimeras om vi kan få dessa faktorer att utgöra en drivfjäder för banbrytande social innovation.

2.5

Det är viktigt att komma ihåg att tekniken för distribuerade liggare säkerställer förtroende mellan partner som avser att samarbeta, och att den i första hand certifierar transaktioner, inte innehållet i eller kvaliteten på det som ingår i blockkedjorna. Även om man i vissa optimistiska bedömningar ser denna teknik som ett nytt instrument för att skapa förtroende bör man därför vara tydlig med att tekniken inte kan ersätta lojalitet och förtroende mellan parterna.

3. En kort beskrivning av blockkedjeteknik och teknik för distribuerade liggare

3.1

Blockkedjeteknik är ett it-protokoll som inrättades på 1990-talet. Dess användning i stor skala och dess framgång är emellertid kopplad till spridningen av kryptovalutor, av vilka den mest kända är bitcoin. Att endast jämställa blockkedjeteknik med kryptovalutor vore dock felaktigt. Till följd av it-systemens allt bättre förmåga att göra beräkningar och analyser, i kombination med de förbättrade uppkopplingsmöjligheterna i Europa och den ständiga utvecklingen av systemen för artificiell intelligens, ökar potentialen att använda teknik för distribuerade liggare för flera syften exponentiellt.

3.2

Blockkedjetekniken är samtidigt en kod, det vill säga ett kommunikationsprotokoll, och ett offentligt register där alla transaktioner mellan nätverksdeltagarna ”noteras” i sekventiell ordning, på ett sätt som är mycket insynsvänligt och som inte går att ändra i efterhand.

3.3

Denna registreringsordning består av en uppsättning ”block” (kod-delar) som kopplas ihop med varandra genom en kryptografisk funktion som gör varje del av kedjans block spårbar och omöjlig att ändra. Dessa ”sammankopplade block” registreras samtidigt på var och en av de enheter som blockkedjedeltagarna använder för att ansluta sig. Varje deltagare är en ”länk” i kedjan som bidrar till att validera och lagra de uppgifter som utbyts.

3.4

Detta innebär att transaktionerna sker horisontellt och har validerats av flera deltagare, vilket gör det omöjligt för en enda operatör att ändra eller förstöra registrerad information. Detta bör leda till en säker behandling av uppgifter och bidra till att befästa det ömsesidiga förtroendet mellan blockkedjornas deltagare, som deltar i den spridda och decentraliserade valideringsprocessen. Blockkedjetekniken är därför ett intressant instrument för en ny typ av digital transaktionssäkerhet.

3.5

På grund av detta har blockkedjetekniken främst fungerat som infrastruktur för virtuella valutor, men av samma skäl kan den också vara värdefull ur socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt hänseende. All annan användning i fysiska och icke-virtuella ekonomiska sammanhang kräver dock medvetenhet om att tekniken för distribuerade liggare inte garanterar kvaliteten på det innehåll den avser. Med andra ord kan man intyga att en viss produkt har gått igenom en spårbar leveranskedja på ett säkert sätt inom en teknik för distribuerade liggare, men man kan inte säga att produkten i sig håller god kvalitet.

3.6

Var och en av deltagarna i en blockkedja har direkt kontroll över en del av kedjan som helhet, vilket gör blockkedjetekniken till ett decentraliserat system som är svårt att ”dominera” av en enda aktör. Detta ökar säkerheten mot attacker eller sabotage, eftersom de övriga länkarna i den ”distribuerade liggaren” skulle fortsätta fungera om en av länkarna i kedjan attackerades eller skadades.

3.7

De transaktioner som görs i den distribuerade liggaren med hjälp av blockkedjetekniken är spårbara och synliga för alla deltagare, vilket innebär att transaktioner utförs på ett öppet sätt, utan ingripande av en ”central myndighet” eller en ”tredje” part som spelar rollen som obligatorisk aktör eller mellanhand. Utvecklingen av kvantdatorer, liksom den teoretiska möjligheten att ”kontrollera” ett betydande antal länkar i nätverket, innebär att man inte helt kan bortse från riskerna för koncentration eller kontroll av tekniken för distribuerade liggare, eller riskerna med koppling till hamstring och koncentration av uppgifter.

3.8

Dessa egenskaper gör det möjligt för blockkedjetekniken att även utveckla verkliga självgenomförande kontrakt, så kallade smarta kontrakt, som gör det möjligt att individanpassa och detaljera transaktioner på ett snabbt och horisontellt sätt. Därmed omvandlas certifierad grundläggande information till en verkställbar rättighet, som skulle kunna påverka många sociala, ekonomiska och politiska sedvänjor.

3.9

Exempel på detta är den möjliga utvecklingen av e-förvaltning i samband med val och röstsystem, tjänster på områdena välfärd och hälso- och sjukvård samt hantering av offentlig upphandling.

3.10

Blockkedjeteknikens nyckelord – decentralisering, öppenhet, jämlikt deltagande, tillförlitlighet och förtroende – återfinns på många sätt inom de främsta organisationsformer som företagen och organisationerna inom den sociala ekonomin använder för att bedriva verksamhet. Detta gäller i ännu högre grad om nätverken inom tekniken för distribuerade liggare utvecklas med en hög driftskompatibilitet som gör det möjligt för användarna att använda denna teknik i ett samarbetsbaserat system från olika enheter och verktyg.

4. Europeiska unionen och blockkedjetekniken

4.1

EESK välkomnar och stöder den verksamhet som kommissionen och många av medlemsstaterna har inlett för att utveckla ett europeiskt partnerskap för blockkedjeteknik. Det är av strategisk betydelse att Europa inte tappar mark i den nuvarande internationella konkurrensen när det gäller utvecklingen av alla former av digital teknik och att man uppmuntrar och främjar samarbete mellan olika offentliga och privata aktörer för att skapa en europeisk blockkedjeinfrastruktur.

4.2

Europaparlamentet har också uttalat sig om dessa frågor i sina resolutioner 2017/2772 (RSP) och 2018/2085 (INI), och har dessutom uppmanat kommissionen att utvärdera de sociala återverkningarna av tekniken för distribuerade liggare.

4.3

En annan viktig händelse var Europeiska kommissionens lansering den 1 februari 2018 av det europeiska observationscentrumet och forumet för blockkedjor, som redan har offentliggjort ett antal tematiska rapporter (1).

4.4

För att blockkedjeteknikens fördelar ska kunna utvecklas på rätt sätt är kommittén övertygad om att det också är nödvändigt att främja en lämplig ram med regler som uppmuntrar och främjar samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn och det organiserade civila samhället i syfte att uppnå en positiv social, kulturell och regleringsmässig konvergens, vilket är nödvändigt för att skapa alla möjligheter att förbättra tjänster och processer inom både den offentliga och den privata sektorn.

5. Kan blockkedjeteknik och decentraliserade distribuerade liggare vara en lämplig infrastruktur för den sociala ekonomin?

5.1

Samtidigt som blockkedjetekniken är ett användbart verktyg för att omdefiniera förtroendet inom ramen för en global digital ekonomi kan den sociala ekonomins organisationer, med hjälp av denna teknik, bidra till att göra ekonomin mer demokratisk genom att främja framväxten av en digital social ekonomi.

5.2

Finanskriserna har undergrävt medborgarnas förtroende för finansinstituten. Förtroende har blivit en social bristvara, som blir allt knappare på grund av den växande oron beträffande säkerheten för de uppgifter som samlas in och lagras av vissa stora ekonomiska aktörer.

5.3

Företagen inom den sociala ekonomin, som till sin karaktär har stor spridning och är förankrade i regioner och lokalsamhällen, kan spela en viktig roll när det gäller att främja största möjliga spridning av möjligheter bland EU-medborgarna. Därför kan de på ett positivt sätt bidra till att främja en etisk och värderelaterad konvergens mellan den sociala ekonomin och den tekniska innovationen, och gå mot en utvecklingsmodell som återspeglar gemensamma intressen.

5.4

Det finns många tänkbara konkreta användningsområden för blockkedjetekniken inom den sociala ekonomins organisationer.

5.5

Till att börja med kan en teknik som ökar insynen och förtroendet enkelt användas för att göra donationer och insamlingar av medel säkra och spårbara, till exempel genom att ge en givare som finansierar en icke-statlig organisation möjlighet att följa de donerade medlens flöde och se var de hamnar. Dessutom skulle samma icke-statliga organisation kunna införa ett system som gör det möjligt att lämna en detaljerad rapportering om varje utgiftsflöde och se till att de resurser som investeras faktiskt används för de avsedda ändamålen.

5.6

Genom att införa blockkedjeteknik skulle många organisationer inom den sociala ekonomin avsevärt kunna förbättra sin styrningsrelaterade förvaltning (samråd med medlemmar och omröstningar) och göra den säker och spårbar, vilket skulle underlätta deltagande och engagemang även när medlemmarna befinner sig på skilda platser eller är så många att det är svårt att hålla traditionella möten.

5.7

Många kulturella verksamheter, från utbildning till konst, bedrivs av organisationer inom den sociala ekonomin. Sammanslutningar och kooperativ som arbetar med allmän och yrkesinriktad utbildning samt föreställningar och konstnärliga eller intellektuella produktioner kommer att kunna använda blockkedjeteknik både för att garantera autenticiteten i verksamhet som utförs på distans och för att anpassa den till användarnas behov. Den kan dock framför allt användas för att öka tydligheten och säkerheten i fråga om immateriella rättigheter och upphovsrätt, genom att upprätta ”smarta kontrakt” för överföring av innehåll.

5.8

När det gäller utbildning och yrkesutbildning kan blockkedjeteknik användas för certifiering av färdigheter för att garantera säkerheten för utbildningsbevis och diplom i digitalt format, eller för att utfärda digitala certifikat som automatiskt uppdaterar arbetstagares eller studerandes meritförteckning.

5.9

Mycket viktiga användningsområden kan förväntas på området för hälso- och sjukvård, personlig omsorg och socialt stöd, i fråga om såväl säker lagring av uppgifter och information som tillgång för och identifiering av berörda personer. På dessa områden finns det ett stort antal organisationer inom den sociala ekonomin som är verksamma i de mest behövande medborgarnas närområde, även i avlägsna områden, där möjligheten att införa säkra system för telemedicin och televård kan ha en stark inverkan på människors livskvalitet.

5.10

Dessa teknikformer kräver ofta färdigheter och resurser som inte är tillgängliga för alla. Detta gäller inte minst de mest utsatta personerna, såsom äldre, fattiga, personer med funktionsnedsättning, barn och marginaliserade familjer. För dessa delar av befolkningen, som det är vårt gemensamma ansvar att ta hänsyn till, kan den sociala ekonomins organisationer spela en grundläggande roll för att främja deras tillgång.

5.11

Många kooperativ inom jordbrukssektorn överväger att införa ny teknik för att göra sina produkter spårbara och identifierbara på ett säkert sätt, för att undvika bedrägeri och förfalskning som skadar producenter och konsumenter. Blockkedjetekniken skulle vidare kunna göra förbindelserna mellan ett jordbrukskooperativ och dess medlemmar säkrare och mer transparenta och skulle dessutom kunna bidra till minskade kostnader för tjänster, till exempel försäkringskostnader för risker med koppling till naturkatastrofer.

5.12

Blockkedjeteknikens första användningsområden var som bekant inom utvecklingen av kryptovalutor och system för person-till-person-betalning. Den skulle kunna komma till användning inom den sociala ekonomin, för att hantera såväl gräsrotsfinansiering som kompletterande betalningssystem som kan användas för mikrokredittransaktioner för personer utan tillgång till banktjänster, eller för förvaltning av nätverk för etisk mikroinvestering som främjar ekonomiska kretslopp i lokalsamhället.

5.13

Miljöorganisationer och sociala företag är också viktiga aktörer när det gäller minskning av avfall, insamling av avfall och hantering av sorterat avfall. Även på dessa områden kan de möjligheter som decentraliserade distribuerade liggare erbjuder utnyttjas för att förbättra de tjänster som tillhandahålls medborgarna.

5.14

De mer än 1 500 kooperativ för produktion av förnybar energi som redan finns i Europa, och de mer än 1 000 000 involverade medborgare som deltar aktivt i energiomställningen, skulle kunna optimera sitt distributionsnät och sina omställningar genom att använda blockkedjeteknik.

5.15

Energifrågan är en mycket viktig aspekt när det gäller blockkedjetekniken, eftersom den simultana registreringen av uppgifter och blockkedjor på flera decentraliserade servrar och enheter i nuläget medför en mycket hög energiförbrukning, och därför bör energianvändningen optimeras ytterligare för att göra användningen av blockkedjeteknik mer hållbar.

5.16

Eftersom blockkedjeteknik kan bidra till en viktig positiv utveckling bör man i detta sammanhang erinra om att det är omöjligt att ändra de uppgifter som registrerats genom blockkedjetekniken, och att det är därför nödvändigt att offentliga föreskrifter kan säkerställa att denna teknik utvecklas i enlighet med bestämmelserna om behandling av personuppgifter (den allmänna dataskyddsförordningen), med särskild hänvisning till den så kallade rätten att bli bortglömd.

5.17

Det är viktigt att de nuvarande bestämmelserna på dessa områden uppdateras löpande, antingen direkt eller genom en tolkning, i takt med den mycket snabba tekniska utveckling som pågår. Endast på detta sätt går det att förebygga att den positiva utveckling som blockkedjetekniken förväntas medföra samtidigt leder till negativa tendenser och problematiska konsekvenser.

5.18

Blockkedjetekniken kommer att få märkbara effekter på arbetsmarknaden: vissa yrken kommer att försvinna och andra kommer att ändras i grunden, samtidigt som nya yrken kan komma att uppstå och utvecklas i förhållande till dagens situation. EESK anser att det är viktigt att arbetstagarna ges tillräckligt skydd, särskilt genom att man inför lämpliga utbildningsplaner och instrument för en aktiv arbetsmarknadspolitik som genomförs med deltagande av arbetsmarknadens parter.

5.19

Den nya digitala teknikens enorma potential och de höga kostnaderna för de investeringar som krävs innebär också en risk för en koncentration av de typer av utrustning som kan användas för att utnyttja blockkedjetekniken. Detta innebär att tekniken inte bara medför en möjlighet att göra nätet mer demokratiskt, utan också en risk för att uppgifter hamstras i spekulativt syfte eller att tekniska nätverk hamnar i händerna på ett fåtal aktörer eller länder som klarar av att göra stora investeringar. Därför är det viktigt att det görs offentliga insatser för att stödja en utveckling av denna teknik som främjar inkludering och tillgänglighet.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) ”Blockchain Innovation in Europe”, juli 2018; ”Blockchain and the GDPR (General Data Protection Regulation)”, oktober 2018; ”Blockchain for Government and Public Services”, december 2018; ”Scalability, interoperability and sustainability of blockchains”, mars 2019; ”Blockchain and Digital Identity”, maj 2019.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/6

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att främja en inre marknad som gynnar företagaranda och innovation – att stödja nya ekonomiska modeller i syfte att hantera sociala utmaningar och övergångar

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/02)

Föredragande: Giuseppe GUERINI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	185/0/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Vid det här laget finns ett erkänt behov av att eftersträva en social marknadsekonomi som på ett intelligent sätt tillämpar ny teknik och tar itu med de allvarliga problemen i fråga om hållbarhet, klimatförändringarna och minskning av ojämlikheter.

1.2

EESK anser att inte bara de offentliga institutionerna utan även företagsvärlden kan komma med ett aktivt och relevant bidrag på detta område. Detta gäller i synnerhet alla de företag inom realekonomin som skapar värde och sysselsättning utan att använda finansiella medel på ett spekulativt sätt.

1.3

Med tanke på den breda mångfalden av ekonomiska modeller och företagsformer på europeisk nivå är det viktigt att de lagstiftningsförslag som berör företagen, ekonomin och den inre marknaden inte likriktas, och i stället för att eftersträva en universalmodell bör man värdesätta ”biologisk mångfald bland företag”.

1.4

Det är mycket viktigt att EU-institutionerna stöder utvecklingen av artificiell intelligens och en lämplig användning av stordata, dels genom att lämpliga regler skapas som garanterar att sådan teknik utvecklas med respekt för individens rättigheter, dels genom att offentliga europeiska och statliga resurser används till samordnade investeringar för att garantera EU:s konkurrenskraft på global nivå. I synnerhet måste stordata och dess potential vara tillgänglig även för små och medelstora företag.

1.5

De förändringar som ny teknik, artificiell intelligens och stordata medför för produktionsprocesserna och ekonomin rent generellt kommer även att förändra arbetsmarknaden i grunden. Det är dock viktigt att dessa förändringsprocesser sker inom ramen för en gynnsam social dialog och med respekt för arbetstagarnas rättigheter och livskvalitet.

1.6

Åtgärder för att underlätta tillgången till kredit för små och medelstora företag, som exempelvis Junckerplanen, Cosmeprogrammet och, i framtiden, InvestEU-programmet, måste fortsätta stödja små och medelstora företag samt sociala företag som ofta har svårt att växa på grund av likviditetsproblem och underkapitalisering. Även utvecklingen av en europeisk marknad för riskkapital bör aktivt uppmuntras.

1.7

Behovet av att garantera sammanhållning och social rättvisa för en ständigt åldrande och mindre talrik europeisk befolkning framhäver den roll som sociala och ömsesidiga företag kan spela i framtiden. Därmed behöver man arbeta mer med att värdesätta den roll som dessa företag spelar när det gäller att ge människor möjlighet att organisera sig och samarbeta för att ta itu med ständigt växande sociala behov.

1.8

EESK betonar att man behöver fastslå och stödja den roll som de små och medelstora företagen, familjeföretagen och den sociala ekonomins företag, hantverksföretagen samt små detaljhandlare och jordbrukare spelar när det gäller att främja och sprida en företagaranda som fokuserar på den roll som människor och lokalsamhällen spelar i skapandet av en europeisk modell för en inkluderande inre marknad. Dessutom möjliggör dessa företag utövandet av ekonomisk verksamhet och entreprenörsverksamhet för ett större antal människor, vilket gynnar den ekonomiska demokratin.

2. Initiativets bakgrund och syfte

2.1

Detta initiativyttrande syftar till att ge ett bidrag till EU-institutionerna så att man inom ramen för åtgärderna för att stärka den inre marknaden kan skapa ett lämpligt sammanhang för att utveckla ett flertal företagsformer som klarar av att hantera de utmaningar som samhället står inför.

2.2

Det är nu välbekant att det är nödvändigt att eftersträva en social marknadsekonomi som på ett smart sätt tillämpar ny teknik och kan ta itu med de allvarliga problemen i fråga om hållbarhet, begränsning av klimatförändringarnas skadliga effekter, minskning av ojämlikheter, demografiska spänningar, det höga migrationstrycket vid EU:s yttre gränser och energiomställningen.

2.3

EESK anser att ett viktigt bidrag till detta inte bara kan komma från offentliga institutioner i vanlig ordning, utan också från själva företagsvärlden. De stora förändringarna som nämndes i föregående stycke kan i själva verket hanteras även genom att dra nytta av den innovativa potential som återfinns inom varje företagsverksamhet. Dock har några modeller för ekonomisk utveckling och några företagsformer visat större benägenhet att ta större ansvar för sociala innovationer som ter sig alltmer oumbärliga för att en mer hållbar och inkluderande ekonomi ska kunna växa fram.

2.4

EESK anser att en inre marknad som gynnar innovation och nytt företagande kan hitta betydande konvergenser i FN:s Agenda 2030 i strävan mot målen för hållbar utveckling. Målen för tillväxt och innovation måste vara inte bara robusta utan även hållbara eftersom de är oumbärliga för att säkerställa välståndet i EU-länderna.

2.5

De senaste åren har EESK antagit flera specifika yttranden som berör följande grundläggande frågor:

—	Forskning om nya ekonomiska modeller (1).

—	Olika former av entreprenörskap (2).

—	Förändringar i den digitala tidsåldern (3).

2.6

EESK anser att det finns flera olika ekonomiska ”ekosystem” som skulle behöva fokus från unionslagstiftaren för att främja den inre marknadens funktion. EU:s ekonomiska system är differentierat och består av multinationella företag, nationella företag och ett stort antal lokala företag. Ofta är dessa företag indelade i lokala produktionskedjor: storstadsområden med täta stadssystem, och landsbygdsområden och perifera områden där det inte alltid är lätt att garantera välfärd och social sammanhållning, om man inte ägnar särskild uppmärksamhet åt att tillgängliggöra teknisk innovation även i decentraliserade områden.

2.7

I alla dessa sammanhang är det nödvändigt att se till att de olika företagsformerna kan samexistera och integreras, men vart och ett av dessa områden kräver särskild uppmärksamhet när det gäller lagstiftningsåtgärder och offentliga investeringar. Av denna anledning är det viktig att lagstiftningsförslag och ekonomisk reglering av företagen, ekonomin och den inre marknaden inte är helt likriktade och att man avvisar strategin om en universallösning.

3. Mot en ny teknisk, hållbar och inkluderande europeisk ekonomi

3.1

Till följd av den digitala ekonomin och den nya tekniken, som har potential att förändra de metoder som används för att bedriva verksamhet inom de europeiska företagen, är det nödvändigt att utveckla nya produktionsmodeller för varor och tjänster.

3.2

I detta sammanhang är det viktigt att EU-institutionerna på lämpligt sätt stöder utvecklingen av artificiell intelligens, både genom att skapa lämpliga regler för att garantera att en sådan teknisk utveckling sker med respekt för individens rättigheter och genom att på ett samordnat sätt investera offentliga europeiska och statliga resurser för att inte tappa mark till stora aktörer som Förenta staterna och Kina.

3.3

Även användningen av stordata samt behandlingen och lagringen av dessa kommer att vara grundläggande för att garantera den europeiska marknadens konkurrenskraft, eftersom databehandlingskapaciteten och möjligheten att använda sådana data till ekonomiska utvecklingsstrategier och personliga tjänster fortsätter att växa. Det kommer dock att vara nödvändigt att se till att behandlingen och utvecklingen av sådana data sker med respekt för individens rättigheter, de grundläggande friheterna och den nya allmänna dataskyddsförordningen.

3.4

Företagsstrukturen och den ekonomiska strukturen i Europa har särdrag som gör det möjligt att bemöta den digitala omställningen, och att bygga upp ett gynnsamt ekosystem bestående av många olika internationella och lokala företag med globala ambitioner. För att detta ska ske finns ett trängande behov av ett enat, sammanlänkat, sammanhållet och konkurrenskraftigt Europa. En positiv erfarenhet i detta avseende är ”Digital Innovation Hubs” som inrättas i många lokala ekonomiska system.

3.5

De stora förändringar som ny teknik, artificiell intelligens och stordata medför för produktionsprocesserna och ekonomin rent generellt kommer även att förändra arbetsmarknaden i grunden. Vissa arbeten kommer att försvinna, andra kommer att skapas och ytterligare andra kommer att genomgå grundläggande förändringar. Det är dock viktigt att dessa förändringsprocesser sker inom ramen för en gynnsam social dialog och med respekt för arbetstagarnas rättigheter, som måste stödjas genom skyddsåtgärder och livslångt lärande.

3.6

En annan avgörande faktor för tillväxten är skattepolitiken. Europeiska kommissionen har, under denna mandatperiod, arbetat mycket med skattefrågor. EESK anser att skattereglernas effektivitet och rimliga harmoniseringsnivå bör vara grundläggande för förstärkningen av den inre marknaden. Dessutom bör den skattepolitik som förs på europeisk nivå stödja de funktionella verktygen för företagstillväxt, som till exempel investeringar i forskning och utveckling och tillgång till kapital i form av eget kapital.

3.7

Ännu i dag lider europeiska små och medelstora företag och företag inom den sociala ekonomin av strukturella problem och avsaknad av villkor som är förmånliga för deras utveckling, trots de många ansträngningar som gjorts för att stödja dem. Dessutom är små och medelstora företag ofta verksamma inom produktion av medellåg teknik och inom tjänster med lägre kunskapsintensitet, och de kämpar för att komma in på den gränsöverskridande marknaden. Sådana företag måste stödjas ytterligare eftersom de, vilket kommissionen påminner om, utgör 99 % av de europeiska företagen och står för mer än 67 % av sysselsättningen (4). Av detta skäl, även med hänsyn tagen till behovet av att respektera principerna om fri marknad och konkurrens, måste dessa företag stödjas på lämpligt sätt genom industri- och skattestrategier som gynnar skapandet av delat värde, snarare än koncentration av välstånd.

3.8

Mot bakgrund av detta måste åtgärder för att stödja små och medelstora företags kreditåtkomst – som exempelvis Junckerplanen med sitt system för offentliga garantier, Cosmeprogrammet och InvestEU-programmet – fortsätta att stödja de små och medelstora företagen och de sociala företagen. I detta sammanhang skulle deltagandet av privatpersoner i uppstartsföretag och små och medelstora företag behöva stödjas mer för att utveckla den europeiska marknaden för riskkapitalfonder och högriskkapital, som i dag har en helt annan omfattning än i Förenta staterna. Antagandet av strategier som gynnar investeringen av privat kapital i europeiska företag bör också åtföljas av konkreta åtgärder för att locka till sig talang och kompetens från EU:s omvärld.

3.9

Enligt uppgifter från Världsbanken placerar sig EU (5), i genomsnitt, på 53:e plats i den globala klassificeringen av hur lätt det är att starta ett företag och på 29:e plats i klassificeringen av hur enkelt det är att bedriva ekonomisk verksamhet rent generellt. Förenta staterna ligger däremot på åttonde plats när det gäller hur enkelt det är att bedriva ekonomisk verksamhet. EESK understryker därför vikten av att stödja och uppmuntra affärsverksamhet genom åtgärder för administrativ förenkling på området för tillhandahållande av varor och tjänster, där byråkratin utgör en börda för europeiska företagare.

3.10

Marknaden för offentlig upphandling utgör i dag cirka 16 % av EU:s BNP, till ett värde av cirka 1,9 triljoner euro. I de nya direktiven från 2014 för offentlig upphandling (6) och koncessioner (7) föreslås att man ska ta större hänsyn till sociala aspekter och miljöaspekter i upphandlingar som förvaltas av nationella förvaltningar. Såsom kommissionen själv konstaterar är detta mål dock långt ifrån att uppnås. EESK rekommenderar att kommissionen stärker och effektiviserar övervägandet av sociala och miljömässiga aspekter inom en sektor som varit historiskt avgörande för den inre marknaden.

3.11

De ökande utmaningarna på internationell nivå å ena sidan och behovet av att garantera social sammanhållning och rättvisa å andra sidan visar vilken roll sociala företag kan spela i detta sammanhang. Man behöver därför göra ytterligare ansträngningar för att betona vikten av att det finns företag där människors förmåga att på egen hand organisera sig för att ta itu med sociala behov kommer till fullt uttryck, samt erinra om dessa företags roll.

3.12

I småföretagen och de sociala företagen utgår alltid motivationen och impulsen att agera från personen och inte från kapitalet, som rör sig i jakten på ”användningsområden” som garanterar avkastning. Med utgångspunkt i dessa personer har dessa företag en förankring i lokalsamhällena, och med dessa skapas långvariga band som bidrar till det lokala välståndet och den sociala sammanhållningen. I detta avseende ges som ett betydande exempel de belgiska och svenska systemen (8) med avdrag för hemhjälp. Sådana system ger möjlighet till särskilda skatterabatter för användare och motverkar svart arbete, vilket å ena sidan gynnar tjänsteleverantörerna, som blir mer skyddade, och å andra sidan statsbudgetarna.

3.13

Anknytningen till lokalsamhällena och området blir en konkurrensfaktor eftersom den främjar motivation och skapar extra sociala och relationella värden. På detta sätt möjliggör den sociala ekonomins företag etableringen av företagsverksamhet för ett större antal personer och bidrar till en inkluderande utvecklingsmodell.

3.14

En annan grundläggande fördel som de sociala företagen ger upphov till är med säkerhet bidraget till den ekonomiska demokratin, genom att de garanterar miljoner människor möjligheten att starta en ekonomisk verksamhet och på egen hand utforma en sysselsättning baserad på egen kompetens, egen förmåga och egna ambitioner.

3.15

Med detta mål bedriver till exempel kooperativ, ömsesidiga företag, stiftelser med anknytning till lokalsamhällen och sociala företag verksamhet. Erkännandet av sådana företag ökar även som ett resultat av satsningen ”Social Business Initiative” som Europeiska kommissionen antog 2011, som i dag kanske skulle kunna följas av ett djärvare och mer organiskt initiativ.

3.16

Det är nödvändigt att göra en särskild hänvisning till regionala och lokala banker, som tillhandahåller en oersättlig möjlighet till kreditåtkomst för miljontals människor. När det gäller dessa banker verkar det europeiska regelverket fortfarande vara för ogynnsamt och är inte förenligt med proportionalitetsprincipen, eftersom både globala banker och banker av uteslutande lokal karaktär måste följa samma tekniska regler enligt en universallösning.

4. De europeiska företagen i ett socialt och globalt makroscenario

4.1

Man bör vara medveten om att det globala scenariot kommer att förändras avsevärt under de kommande åren, i synnerhet vad gäller befolkningsstatistiken, produktionskapaciteten och den ekonomiska balansen mellan olika nationer och kontinenter.

4.2

I denna förändring kommer Europa, med sina 500 miljoner invånare, att förlora sin centrala position med hänsyn till att världsbefolkningen kommer att öka från dagens 7,6 miljarder till 9,8 miljarder år 2050 – en ökning som kommer att koncentreras till nio länder (Indien, Nigeria, Kongo, Pakistan, Etiopien, Tanzania, Förenta staterna, Uganda och Indonesien) (9).

4.3

Samtidigt kommer procentandelen äldre att öka ytterligare och antalet personer som, år 2050, kommer att vara äldre än 80 år kommer att tredubblas och stiga från nuvarande 137 miljoner till över 425 miljoner individer. Denna utveckling kommer inte minst att märkas i Europa, där medelåldern i dag redan är runt 40–45 år, medan den i tillväxtländerna är runt 25–30 år.

4.4

EESK anser att de pågående förändringarna gör det nödvändigt att anta ett helhetsperspektiv som samordnar den ekonomiska och lagstiftande politiken inom EU med politiken för social sammanhållning och skyddet av särskilt utsatta grupper, utan att lämna äldre, personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer eller samhällets svagare befolkningsgrupper på efterkälken.

4.5

Utöver de industriella utvecklingsplanerna och den ekonomiska politiken består utmaningen, när det gäller att skapa en marknad som är gynnsam för innovation och entreprenörskap, i hur man ska lyfta fram värdet hos den enda verkligt trygga faktor som man kan förlita sig på i en alltmer osäker värld: människan.

4.6

Hela det ekonomiska systemet kan dra nytta av värdesättandet av humankapitalet, vilket bekräftar att beteendet hos människor och företag på det ekonomiska området inte är inriktat på att enbart maximera vinsten. På detta sätt kan man befästa idén att det som driver den ekonomiska aktiviteten och lusten att driva företag sträcker sig mycket längre än till det blotta behovet av att ackumulera kapital. Detta innebär inte att man förminskar vikten av ekonomisk framgång, utan snarare att man mäter värdet olika.

4.7

Faktum är att företagens framgång, särskilt när det gäller de stora företagen i den digitala ekonomin, under de senaste årtiondena har utvärderats och mätts huvudsakligen i förhållande till möjligheten att utöva värdeutvinning ur ett finansiellt perspektiv snarare än att skapa värde och sysselsättning genom arbete.

4.8

Slutligen anser EESK att det är nödvändigt att investera i den europeiska befolkningens livslånga lärande, så att den är förberedd på att möta de löpande förändringar som sker i detta historiska skede. Det blir därmed viktigt att investera i fortbildningsprogram som stöder benägenheten att starta företag och att redan från tidig ålder erbjuda verktyg och kompetens för självorganisation, samt även kunskap som kan uppmuntra en anda av initiativförmåga, kreativitet och mod att ta risker. Samtidigt måste fortbildningspolitiken och stödet garantera att den europeiska befolkningen, som blir allt äldre (vilket har lett till att man i dag talar om ”silverekonomin”) och som vid en global jämförelse kommer att minska i storlek, kan åtnjuta god livskvalitet och aktivt bidra på sitt sätt.

4.9

Varje person måste tillskrivas ett viktigt värde, vilket framgår av de framgångsrika erfarenheter som genomförts av sociala företag för arbetsintegration som har etablerat fasta och konkurrenskraftiga företag som sysselsätter sårbara arbetstagare eller personer som stängts ute från den traditionella arbetsmarknaden.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) EUT C 81, 2.3.2018, s. 57, EUT C 75, 10.3.2017, s. 33, EUT C 75, 10.3.2017, s. 1 och EUT C 303, 19.8.2016, s. 28.

(2) EUT C 288, 31.8.2017, s. 20; EUT C 283, 10.8.2018, s. 1; EUT C 13, 15.1.2016, s. 8; EUT C 13, 15.1.2016, s. 152; EUT C 458, 19.12.2014, s. 14 och EUT C 345, 13.10.2017, s. 15.

(3) EUT C 440, 6.12.2018, s. 73, EUT C 81, 2.3.2018, s. 102, EUT C 62, 15.2.2019, s. 33, EUT C 227, 28.6.2018, s. 70, EUT C 75, 10.3.2017, s. 6 och EUT C 62, 15.2.2019, s. 131.

(4) https://ec.europa.eu/growth/smes/business-friendly-environment/performance-review_sv

(5) http://www.doingbusiness.org/content/dam/doingBusiness/media/Annual-Reports/English/DB2019-report_print-version.pdf

(6) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(7) EUT L 94, 28.3.2014, s. 1.

(8) http://impact-phs.eu/national-practices/sweden-rot-rut-avdrag/

(9) United Nations, World Population Prospects 2017 revision: https://population.un.org/wpp/Publications/Files/WPP2017_KeyFindings.pdf

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/11

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsumenterna i den cirkulära ekonomin

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/03)

Föredragande: Carlos TRIAS PINTÓ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	200/4/9

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK förespråkar en strategisk omorientering – på europeisk, nationell och lokal nivå – där man genomgående främjar nya cirkulära modeller, inte bara genom att trappa upp alla aktörers anpassning utan också genom att sätta konsumenterna i centrum för den offentliga politiken.

1.2

Arbetet med att göra ekonomin cirkulär och omdimensionera överkonsumtionen kommer därmed att uppnå nödvändig styrka och effektivitet genom att man stärker konsumenternas roll när det gäller att åstadkomma en förändring av den nuvarande produktions- och konsumtionsmodellen, eftersom vårt dagliga konsumtionsbeteende är den mest effektiva drivkraften för förändring.

1.3

Allmän och yrkesinriktad utbildning samt självstudier i alla åldrar måste främjas, och man måste så objektivt som möjligt informera om konsumtionsalternativ och vägleda konsumenterna i riktning mot ett cirkulär beteende. EESK framhåller i detta sammanhang den roll som lokala offentliga förvaltningar och konsumentorganisationer spelar.

1.4

Åtgärdernas genomförande kommer att mätas med hjälp av de effektindikatorer som utarbetas på grundval av FN:s mål nummer 12 för hållbar utveckling (1) och dess relaterade delmål, som banar väg för nya standardiseringsprocesser.

1.5

I linje med den medvetna konsumtionens övergripande karaktär kommer de övriga 16 målen för hållbar utveckling och deras respektive delmål att komplettera konsekvensbedömningarna, och genom mål nummer 17 om partnerskap kommer det att skapas utrymme för gemensamt skapande och delat ansvar, vilket kommer att möjliggöra såväl den multiplikatoreffekt som den skalbarhet som krävs.

1.6

Den sociala och miljömässiga beräkningen av produktens avtryck i de olika värdekedjorna har stor potential när det gäller att sprida information till konsumenterna som är relevant för deras konsumtionsval, inom ramen för det digitala samhället. EESK understryker vikten av att man använder indikatorer som är tillförlitliga, jämförbara och verifierbara, och betonar särskilt vikten av att övervaka de indikatorer som rör kemiska material, även med avseende på deras hantering.

1.7

Insatserna bör utgå från tanken om en situation som alla vinner på, och bör inte förutsätta att en enda lösning ska passa alla. De bör vara anpassade till de olika områdenas och verksamhetssektorernas särdrag och bygga på nedifrån och upp-metoder som i varje enskilt fall involverar alla berörda aktörer. Dessa initiativ bör vara fullt förankrade i utvecklingen av de lokala ekonomierna och bygga på en institutionell ram och stärkt inflytande för konsumentorganisationer.

1.8

Det ledarskap som Europa visar upp när det gäller de olika modellerna för cirkulär ekonomi bör motsvaras av skapandet av ett företagsklimat som främjar internationalisering av varor och tjänster i den cirkulära ekonomin, med inspiration från erfarenheter från länder som är pionjärer på området, såsom Sydkorea (2). Dessa modeller bör åtföljas av specifika riktlinjer för en rättvis omställning till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen (3), som också säkerställer lika villkor i förhållande till opportunistiska produkter från tredjeländer.

1.9

Marknadsföring och affärsmetoder spelar en avgörande roll när det gäller konsumtionsval. Det är nödvändigt att företagens policyer för socialt ansvarstagande bidrar till att komma till rätta med utövandet av ”greenwashing” och ”socialwashing”. I det hänseendet är det avgörande att man förstärker det nuvarande institutionella ramverket för kontroll och ackreditering av de olika omställningarna till en cirkulär ekonomi.

1.10

Beskattning och ansvarsfulla offentliga upphandlingar är effektiva instrument för att rikta in den belöningsbaserade modellen på ansvarsfull produktion och konsumtion, inom ramen för en gradvis standardisering av produkter och tjänster. I det första fallet bör medlemsstaterna överväga effektiva sätt att tillämpa en belöningsbaserad metod med syftet att åstadkomma en gradvis konvergens av den cirkulära beskattningen som främjar den europeiska inre marknaden, och i det andra fallet måste de lokala offentliga myndigheterna upprätta planer med syftet att vägleda ”hållbara leverantörer” så att de lättare kan anpassa sin produktionsverksamhet och öka dess skalbarhet, vilket ofta leder till underskott, för att tillgodose de nuvarande upphandlingskraven.

1.11

På samma sätt uppmuntrar EESK frivillig märkning, som ett steg på vägen mot obligatorisk märkning, så länge den bygger på frivilliga, oberoende och verifierade system med högt ställda miljökrav. Främjandet av EU-miljömärket (4) och dess utökning till att omfatta fler produkter kommer att göra det till ett flaggskeppsmärke för hållbara val i Europa.

1.12

EESK betonar att det är brådskande att förbättra ekodesignen, genom att systematiskt utforska kraven på livslängd, reparation, kemiska komponenter och så vidare, samtidigt som man respekterar sociala kriterier och främjar lokala konsumtionsnätverk och förfaranden som involverar konsumenter och producenter.

2. Inledning och bakgrund

2.1

Hållbar tillväxt och konkurrenskraft bör också ta hänsyn till kvalitativa faktorer, som innebär att man inte exploaterar arbetskraft eller miljö, jämlika levnadsvillkor i enlighet med jordens resurser och, i slutändan, en modell som upprätthåller balansen mellan ekonomiskt välstånd, miljöproblem och social integration (5).

2.2

Den cirkulära ekonomin bör vara en modell för mänskligt beteende som är förenlig med naturens egna funktionsregler och bevarar och återställer naturkapitalet.

2.3

Ett stort antal studier, förslag och yttranden har redan utarbetats om omställningen från en linjär ekonomi till en cirkulär, med fokus på produktionen och knappt alls på konsumentens roll, trots att konsumenten är en huvudaktör när det gäller att hantera den cirkulära ekonomins utmaningar.

2.4

Till att börja med kan man se en skarp klyfta mellan det konsumenten säger, vilket speglar en stark medvetenhet om sociala och miljömässiga utmaningar (6), och konsumentens beteendemönster, som präglas av lågprisfenomenet där priset (utan att man internaliserar dess externa negativa effekter) ofta prioriteras framför produktens eller tjänstens egentliga kvalitet.

2.5

Detta innebär att siffrorna sjunker när man går från området uppfattningar och förväntningar till att tala om handlingar och åtaganden, Då avslöjas spänningen mellan det som är tillgängligt och det som är hållbart och information och utbildning framträder som nyckelfaktorer för att optimera konsumentens deltagande i processen.

2.6

Några uttryckliga referenser till konsumenternas beteende har behandlats inom ramen för åtgärdspaket för den cirkulära ekonomin, och EESK har uttryckt sitt stöd för dem (7):

2.7

Europeiska regionkommittén behandlar i sitt yttrande om ”En EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin” (8) konsumenternas beteende och de sociala tendenserna, och lyfter fram de lokala och regionala myndigheternas framträdande roll när det gäller att stärka insatserna inom utbildning, vidareutbildning och yrkeskvalifikationer som leder till en bättre förståelse för hållbar konsumtion, bevarande av resurser och förebyggande av avfall, samt producenternas ansvar i utformnings- och marknadsföringsfaserna.

2.8

Slutligen understryker EESK också att vissa innovativa konsumtionsformer kan vara till stöd för utvecklingen av den cirkulära ekonomin: att dela produkter eller infrastruktur (delningsekonomin), att konsumera tjänster i stället för produkter, att använda IT-plattformar eller digitala plattformar, osv.

3. Den cirkulära ekonomin i EU:s politik

3.1

Den verkliga utmaningen för EU:s politik för den cirkulära ekonomin, bortom aspekter som rör regelverk och produktion, är att mobilisera den mänskliga resurs som konsumenterna utgör via sitt beteende i fråga om vanor och dagliga beslut. Med tanke på multiplikatoreffekten för de individuella handlingarna bör konsumenterna delta fullt ut, och därmed utgöra en effektiv drivkraft för förändring.

3.2

I meddelandet ”Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin” (9), dras slutsatsen att ”de val som miljontals konsumenter gör kan stödja eller hindra den cirkulära ekonomin”.

3.3

Vidare framhålls följande: ”Konsumenterna i EU möter ett överflöd av olika märkningar och miljöpåståenden och har ofta svårt att skilja mellan olika produkter och lita på den information som de får. Miljöpåståenden är kanske inte alltid så tillförlitliga, riktiga och tydliga som lagstiftningen kräver.”

3.4

”Priset är en avgörande faktor för köpbeslut, både i värdekedjan och för slutkonsumenterna. Medlemsstaterna uppmuntras därför att ge incitament och använda ekonomiska instrument, t.ex. beskattning, så att produktpriserna bättre avspeglar miljökostnaderna. Garantiaspekter, t.ex. lagstadgad garantitid och omvänd bevisbörda […] kan skydda konsumenterna från defekta produkter och ge bättre möjligheter till hållbara produkter som kan repareras i stället för att kasseras.”

3.5

Även om man här tar upp många av nyckelparametrarna för hållbarhet, beaktar man dock inte den mångfald av interaktioner som uppstår i de olika värdekedjorna, där konsumenten nedgraderas till en sekundär aktör.

4. Det aktuella läget i EU:s politik

4.1

Europa har redan ett regelverk för att främja ansvarsfulla offentliga upphandlingar (10), och dess potential (11) gör det till ett av de element som kan driva på den cirkulära ekonomin. Trots det kan man se ett antal svårigheter när det gäller dess genomförande, vilket kräver ett tydligare klargörande av vilka produkter och tjänster som anses vara cirkulära.

4.2

Standardiseringsprocesser bör hanteras på global nivå med hjälp av nya mätmetoder, eftersom en multilateral och globaliserad ekonomi kräver ett gemensamt språk. Detta bör underbyggas av en dynamisk terminologi, eftersom god praxis från de olika värdekedjorna måste återkopplas till omställningsprocessen.

4.3

Europeiska kommissionens handlingsplan för hållbara finanser och förordningen om den nya taxonomin för hållbar verksamhet (12) kommer att ge upphov till en ny grupp av indikatorer för social och miljömässig påverkan, i fullständig överensstämmelse med FN:s riktlinjer.

4.4

Med stöd från Europeiska kommissionens resurser, nu förstärkta och samlade inom InvestEU, förutspår man en betydande omorientering av investeringarna till verksamhet som bidrar till mildringen av klimatförändringarna och till att minska utarmningen av naturresurser, såsom renoveringar av bostadsfastigheter och användning av geotermi (13), båda koppade till direkta konsumentval.

4.5

Den nya given för konsumenterna, med dess för- och nackdelar, kommer att bidra till att förbättra konsumentförtroendet (14). EESK anser (15) att en förbättrad ram för tillämpning av konsumentlagstiftningen är avgörande för en balanserad omställning till en cirkulär ekonomi.

4.6

Det är värt att erinra om det gemensamma initiativet från Europeiska kommissionen och EESK om att lansera Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin (16), ett ”nätverk av nätverk” som tillhandahåller en mötesplats för att hantera specifika utmaningar och utbyta god praxis och lösningar. En viktig roll har även bland annat Retail Forum (REAP) (17) och EU Platform on Food Losses and Food Waste (18).

5. Framtida åtaganden från Europeiska kommissionen

5.1

I sitt arbete på ekodesignområdet kommer kommissionen att specifikt studera några krav som ställts beträffande hållbarhet, information om delad användning och reparationer, samt tillgång till reservdelar. Man kommer också att överväga att införa information om hållbarhet i energimärkningen.

5.2

I de ändrade förslagen till avfallslagstiftning överväger kommissionen nya bestämmelser som ska uppmuntra till återanvändning.

5.3

Kommissionen kommer att arbeta för en bättre tillämpning av garantier för fysiska produkter, undersöka förbättringsmöjligheter och ta itu med falska miljöpåståenden.

5.4

Kommissionen kommer att utarbeta ett oberoende testprogram inom Horisont Europa för att driva arbetet med frågor kring planerat åldrande framåt (19).

5.5

Kommissionen kommer att stärka införandet av ekologiska offentliga upphandlingar, där integreringen av den cirkulära ekonomin inverkar på de nya, eller reviderade, kriterierna.

6. Håller vi verkligen på att ställa om till en cirkulär ekonomi?

6.1

”Hållbarhet är en […] process […] där politiker, myndigheter, företag, arbetstagare, medborgare och konsumenter agerar och fattar beslut på ett ansvarsfullt sätt, medvetna om vilken inverkan deras handlande har på ekonomi, miljö och samhälle” (20).

6.2

I EESK:s mening lägger EU:s institutioner fokus för den cirkulära ekonomin på miljö- och produktionsaspekter och knappt alls på sociala och konsumentrelaterade aspekter, med den medföljande risken att vi bara cirkulärt ställer om till en annan linjär ekonomi.

6.3

Utifrån ett övergripande perspektiv bör konsumenternas proaktiva roll gå längre än till bara ett asymmetriskt deltagande, som hänvisar dem till att vara urbana aktörer i återvinningen av hushållssopor, och bör ge dem möjlighet att delta i hela den cirkulära processen.

6.4

Den goda nyheten är att vi har en relevant verktygslåda för den cirkulära ekonomin, baserad på de 17 målen för hållbar utveckling och deras relaterade delmål, i kombination med de bindande protokollen från COP21 (21) för att mildra klimatförändringarna, vilket ger oss ett övergripande ramverk med enorm potential.

6.5

EESK understryker att omställningen kommer att vara mer effektiv och bättre anpassad till mål 12 för hållbar utveckling (hållbar konsumtion och produktion) om man skapar bättre kopplingar mellan utbud och efterfrågan och förankrar den cirkulära ekonomin i regionen.

7. Förslag från EESK för att ge konsumenterna en större roll i modellerna för den cirkulära ekonomin

7.1

Ansvarsfull forskning och innovation inom ramen för Horisont Europa: Man underlättar ett balanserat deltagande av alla aktörer, särskilt konsumenterna och/eller deras representanter.

7.2

Ekodesign och ekoinnovation: Utifrån ett kriterium om ett gemensamt ansvar för miljön ska man stärka konsumenternas aktiva deltagande genom metoder för delat värdeskapande, som ska kunna ackrediteras med hjälp av offentligt reglerad kvalitetsmärkning.

7.3

Man ska skapa incitament för konsumenterna att hjälpa till i planeringen av företagens policyer för socialt ansvarstagande, genom deltagandet i teststadiet för pilotprodukter och -tjänster, för en gemensam utvärdering på förhand.

7.4

En sammanställning av god cirkulär praxis kommer att göras, och konsumenternas röst kommer att göras hörd. De metoder som har störst multiplikatoreffekt kommer att spridas på bred front.

7.5

Uppmuntran av frivillig märkning med information beträffande utsläppsminskning, bevarande av den biologiska mångfalden, effektiv resursanvändning eller att man inte använder komponenter med hög miljöpåverkan, med målet att göra detta obligatoriskt. Man kommer att införa en märkning med en beräkning av produktens livslängd, kopplad till möjligheten att få tag på reservdelar och reparationsalternativ. Med beaktande av konsumenternas påtryckningar ska man skapa incitament för en utökning av produkters garantiperioder med hjälp av officiella godkännanden, beskattning och offentlig upphandling.

7.6

Inom ramen för den nya given för konsumenter kommer man att inrätta mekanismer för ersättning till konsumenter som köpt produkter eller varor som visat sig vara föremål för planerat åldrande.

7.7

Man ska övervaka användningen av produkter med mycket kort livslängd (såsom engångsplastartiklar) (22) och produktförpackningar (23). Man ska även stärka kontrollen av kemiska ämnen genom att tillföra ett helhetsperspektiv, för att förebygga metoder som motverkar återvinning.

7.8

Information till konsumenten om miljöavtryck: tillgänglig, läsbar och sanningsenlig. Man ska övervaka och, när så är lämpligt, uppmärksamma dålig praxis i form av påståenden som saknar tillräckligt faktaunderlag.

7.9

Informationskampanjer riktade till konsumenter – med särskilt fokus på ungdomar – om ekonomiska modeller för hållbar produktion och konsumtion, där man införlivar olika ”nudging”-strategier och tar hänsyn till kulturella och idiosynkratiska faktorer (24).

7.10

Tillhandahållande av utbildning (oavbrutet, från och med förskolan) som beaktar alla metodologiska aspekter av produktens livscykel (tillverkning i delar, modularitet, hållbarhet, reparationsmöjligheter, återanvändning och energieffektivitet) med en hög nivå av praktisk kunskap.

7.11

Främjande av anställningsmöjligheter kopplade till verksamhet för återanvändning, reparation och återvinning med högt mervärde (upcycling), inom ramen för strategin för en digital inre marknad (25).

7.12

De behöriga myndigheterna ska, inom sina respektive behörighetsområden, säkerställa att det finns infrastruktur och tillräckliga resurser för separat insamling på alla områden där avfall genereras.

7.13

Erkännande för kommuner, utbildningscentrum, universitet och andra institutioner som införlivar protokoll för konsumentdeltagande i insatser för den cirkulära ekonomin med hjälp av nedifrån och upp-metoder.

7.14

Utveckling och utökning av erfarenheter inom nya ekonomiska modeller, helst beträffande delningsekonomin och den funktionella ekonomin inom ett specifikt avgränsat territorium, genom skyddad ursprungsbeteckning, med utmärkningen ”cirkulär kommun”.

7.15

Stärkande av konsumentorganisationernas roll i den cirkulära ekonomin, genom tekniskt stöd och resurser där de behövs.

7.16

Offentliggörande och spridning av företagens goda praxis i den cirkulära ekonomin, med noggrann tillsyn från konsumentorganisationerna.

7.17

Främjande av lokala konsumtionsnätverk, prosumtion och bruket att göra saker själv.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) https://www.undp.org/content/undp/en/home/sustainable-development-goals/goal-12-responsible-consumption-and-production.html

(2) Under Forumet för civilsamhället i Seoul i april 2018 om frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea var den cirkulära ekonomin huvudfokus för ILO-sammankomsterna.

(3) Riktlinjer för en rättvis övergång till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen för alla, ILO.

(4) EU:s miljömärkningsnämnd lanserar nu nya cirkulära kriterier och indikatorer för användning och bortskaffande av produkter, i enlighet med strategin för produkters livscykel.

(5) Se EESK:s yttrande om ”Sibiu och därefter” (EUT C 228, 5.7.2019, s. 37).

(6) Särskild Eurobarometer från september–oktober 2017: För 94 % av européerna är miljöskydd mycket eller ganska viktigt, där den ökande mängden sopor utgör en av de främsta orsakerna till deras oro. 87 % tycker att de kan spela en mycket eller ganska viktig roll.

(7) EUT C 230, 14.7.2015, s. 99, EUT C 264, 20.7.2016, s. 98, EUT C 389, 21.10.2016, s. 80, EUT C 345, 13.10.2017, s. 102, EUT C 283, 10.8.2018, s. 61, EUT C 367. 10.10.2018, s. 97.

(8) EUT C 88, 21.3.2017, s. 83.

(9) COM(2015) 614 final.

(10) Se direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

(11) De europeiska offentliga upphandlingarna ligger strax under 15 % av BNP.

(12) COM(2018) 353 final, antagen i mars 2019 av medlagstiftarna.

(13) I mars 2019 antog medlagstiftarna taxonomin för hållbar verksamhet.

(14) Det otillfredsställande avtalet från Europaparlamentets IMCO-utskott om produkter med säkerhetsbrister (februari 2018) har efterföljts av ett avtal som innehåller fler positiva aspekter: ett bättre skydd vad gäller online-köp, samt viljan att sanktionera fenomenet med kvalitetsskillnader hos livsmedel (april 2018).

(15) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.

(16) https://circulareconomy.europa.eu/platform/

(17) http://ec.europa.eu/environment/industry/retail/about.htm

(18) https://webgate.ec.europa.eu/flwp/

(19) I projektet H2020 PROMT prövar man kontrollen av för tidigt åldrande, och man kommer att lägga fram förslag för att förbättra en produkts livslängd, till exempel genom reparation. Konsortiet består av konsumentorganisationer såsom ANEC/BEUC/ICRT, Test Achats, UFC Que Choisir, OCU, Stiftung Warentest och Consumentenbond samt forskningsinstitut (TU Delft; Fraunhofer IZM) och reparationsorganisationer (RUSZ, Ifixit).

(20) EESK:s yttrande om ”Att lyssna på EU-medborgarna för en hållbar framtid (Sibiu och därefter)” (EUT C 228, 5.7.2019, s. 37).

(21) https://unfccc.int/process-and-meetings/the-paris-agreement/d2hhdC1pcy

(22) EUT C 62, 15.2.2019, s. 207.

(23) De är ofta överdrivna och olämpliga eftersom de styrs av marknadsföringsstrategier.

(24) Som exempel är det i södra Europa illa sett att be om en ”doggy bag”.

(25) Se slutrapporten ”ICT for Work: Digital Skills in the Workplace”.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/17

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Beskattning i den digitaliserade ekonomin

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/04)

Föredragande: Krister ANDERSSON

Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	167/7/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att digitaliseringen av ekonomin utgör en utmärkt möjlighet, och EU:s digitala agenda är en central politik för EU. Eftersom digitaliseringen förblir en viktig drivkraft för global ekonomisk tillväxt, anser EESK att politiska åtgärder som rör beskattning av den digitaliserade ekonomin bör syfta till att främja, inte hindra, ekonomisk tillväxt och gränsöverskridande handel och investeringar.

1.2

EESK understryker att vederbörlig hänsyn måste tas till nya affärsmodeller i skattesystemen. Principerna för ett rättvist skattesystem – samstämmighet, förutsägbarhet, neutralitet – är lika relevanta som någonsin för offentliga myndigheter, företag och konsumenter.

1.3

Kommittén delar därför kommissionens ambition att fortsätta att förhindra aggressiv skatteplanering av företag och bristande transparens av medlemsstater för att säkerställa likabehandling av företag och främja den europeiska konkurrenskraften.

1.4

I samband med digitaliseringen av ekonomin är kommittén övertygad om att alla ändringar av reglerna för att fördela vinstbeskattningsrätt mellan länder måste samordnas globalt för att man bättre ska kunna utnyttja globaliseringens fördelar, med ordentlig global styrning och globala regler. EESK välkomnar därför det nära samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och OECD/G20 för att stödja utvecklingen av en internationell lösning, som kommer att begränsa risken för internationell dubbelbeskattning. Om en internationell lösning inte kan nås måste dock EU överväga att gå vidare på egen hand.

1.5

EESK skulle vilja föreslå att de medlemsstater som inrättar särskilda nationella system noga bör eftersträva de mest effektiva lösningarna för att undvika ytterligare komplikationer och kostnader för både skattemyndigheter och företag.

1.6

EESK uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att noga överväga alla möjligheter att undanröja en eventuell underbeskattning av digitala tjänster, oavsett var företaget är beläget, för sådan försäljning som slutligen hamnar i en medlemsstat. Tjänster som tillhandahålls via plattformar som används av europeiska konsumenter bör ingå fullt ut i momssystemet som en väsentlig del av hanteringen av skattefrågan. Det bör noteras att kunder som använder digitala kommunikationstjänster, såsom Facebook etc., har till synes kostnadsfri tillgång till dessa tjänster, vilket ger upphov till frågan om hur mervärdesskatt kan tillämpas på ett rimligt sätt.

1.7

Den fördelningsnyckel som föreslås för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB), med dess tre faktorer, skulle kunna användas och tillämpas som en utgångspunkt för att fördela den kvarstående vinsten, om det är den metod som man enas om inom OECD. EESK stöder ett sådant upplägg.

1.8

EESK anser dock att resurser som används för forskning och utveckling är viktiga för utvecklingen av immateriella tillgångar och att det land där sådan verksamhet äger rum bör ersättas för detta. EESK föreslår därför att man för att fördela den kvarstående vinsten ska använda en formel som består av fyra faktorer i stället för de tre som ingår i CCCTB-formeln. Kommittén är fullt medveten om komplexiteten i beräkningen av internationell beskattningsrätt. Samtidigt krävs en godtagbar och rättvis fördelning av beskattningsrätt mellan länder.

1.9

I den mån en omfördelning av internationell beskattningsrätt inte kan uppnås inom ramen för den befintliga ramen för internprissättning stöder EESK en fördelning av kvarstående vinster från immateriella marknadsföringstillgångar med hjälp av en fyrfaktorsformel.

1.10

Med tanke på den ökande storleken på marknaderna utanför Europa, särskilt i länder såsom Kina, Indien och Brasilien, skulle det leda till betydande intäktsförluster i många medlemsstater och kunna leda till svårigheter med att uppnå sociala mål i de europeiska länderna om man tilldelar beskattningsrätt på hela bolagsskattebasen, eller t.o.m. på hela den kvarstående vinsten.

1.11

EESK anser att det är nödvändigt att uppnå en rimlig balans mellan omfördelningen av skatter på företagsvinster mellan nettoexporterande länder och nettoimporterande länder, för att inte äventyra länders möjlighet att uppnå sina sociala mål och miljömål.

1.12

Överenskomna ändringar av de internationella reglerna för fördelning av beskattningsrätt mellan länder bör gynna alla medlemsstater och den inre marknaden.

2. Bakgrund

2.1

De nuvarande bolagsskattesystemen i världen och strävan inom ramen för BEPS (urholkning av skattebasen och överföring av vinster) bygger på en bedömning av företagens vinst där den ekonomiska verksamhet som genererar vinster äger rum och där värde skapas. Digitaliseringen av ekonomin har dock väckt frågan om var vinsterna skapas och hur de fördelas. Digitala tjänster i bred bemärkelse kan tillhandahållas på distans utan fysisk närvaro där konsumtionen äger rum.

2.2

Till följd av BEPS-projektet genomgår det internationella skattesystemet redan en stor omvandling som leder till många förändringar i företagsbeskattningen (1). BEPS-projektet inleddes för att ta itu med verksamhet som omfattar urholkning av skattebasen och överföring av vinster, inte för att ändra befintliga internationella normer för fördelningen av beskattningsrätt på gränsöverskridande inkomster mellan länder (2).

2.3

Åtgärd 1 i BEPS avsåg utmaningarna med den digitala ekonomin (3). Eftersom man inte nådde något samförstånd om hur dessa nya affärsmodeller ska beskattas, följde en interimsrapport av OECD/G20:s inkluderande ramverk för BEPS under 2018 (4). I denna rapport anges det inkluderande ramverkets överenskomna inriktning på arbetet med digitalisering och internationella skatteregler fram till 2020. I den beskrivs hur digitaliseringen även påverkar andra delar av skattesystemet och ger skattemyndigheterna nya verktyg som medför förbättringar i tjänsterna till skattebetalare, förbättrar skatteuppbördens effektivitet och upptäcker skatteundandragande.

2.4

Den 13 februari 2019 utfärdade OECD ett offentligt samrådsdokument ”Addressing the Tax Challenges of the Digitalisation of the Economy” (5). I det beskrivs ändrade regler för vinstfördelning och koppling samt ett globalt förslag om åtgärder mot urholkning av skattebasen.

2.5

En slutrapport från OECD/inkluderande ramverket förväntas under 2020. Förenta staterna:s och Frankrikes finansministrar har dock uppgett att de vill påskynda samtalen inom OECD för att nå en lösning redan under 2019 (6). Förenta staterna har lagt fram ett förslag med inriktning på att tillåta marknadsjurisdiktionerna att beskatta avkastningen på immateriella marknadsföringstillgångar som används inom den jurisdiktionen, även om investeringarna i utvecklingen av dessa immateriella marknadsföringstillgångar görs i ett annat land. Det finns också ett förslag från Tyskland och Frankrike om en lägsta bolagsskattesats. Detta EESK-yttrande kan ses som ett bidrag till den pågående debatten.

2.6

Kommissionen hade redan 2014 lagt fram en rapport om beskattning av den digitala ekonomin (7). Expertgruppen på hög nivå för beskattning av den digitala ekonomin konstaterade att digital teknik erbjuder stora möjligheter för EU. EU kan öka sina utsikter till tillväxt och sysselsättning om man förverkligar den digitala inre marknaden och utnyttjar den europeiska inre marknadens digitala potential. Expertgruppen diskuterade utförligt de principer som bör vägleda internationell beskattning.

2.7

Dessa principer är viktiga även för detta yttrande. Expertgruppen konstaterade att det inte bör finnas något särskilt skattesystem för digitala företag. I stället bör de allmänna reglerna tillämpas eller anpassas så att ”digitala” företag behandlas på samma sätt som andra.

2.8

Med sitt meddelande ”Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin”, som offentliggjordes den 21 mars 2018, presenterade kommissionen sitt lagstiftningspaket för en harmoniserad reform av EU:s bolagsskatteregler för digital verksamhet. Paketet innehöll två rådsdirektiv åtföljda av en icke-bindande rekommendation avseende bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro.

2.9

EESK utfärdade i juli 2018 ett yttrande om kommissionens förslag: Beskattning av multinationella företags vinster i den digitala ekonomin (8). De negativa effekterna av omsättningsskatter samt behovet av internationellt samförstånd betonades i kommitténs yttrande.

3. Allmänna kommentarer

3.1

3.2

Internet ger företag möjlighet att ta sig in på globala marknader utan betydande fysisk närvaro – en företeelse som i synnerhet hjälper små företag att exportera i en aldrig tidigare skådad omfattning. Digitaliseringen åtföljs också ofta av den växande betydelsen av immateriella tillgångar, såsom immateriella rättigheter och data.

3.3

3.4

EESK anser att lika villkor på området för beskattning av företagsvinster är mycket viktigt. Under de senaste åren har det konstaterats att enskilda företag kunnat använda sig av särskilda skatteregler i vissa medlemsstater så att deras effektiva skattesats minskat till nästan noll. Bristen på transparens har bidragit till detta. I vissa fall har multinationella företag med verksamhet på området digitala tjänster varit inblandade.

3.5

Kommittén delar därför kommissionens ambition att fortsätta att förhindra aggressiv skatteplanering av företag, både digitaliserade och traditionella fysiska företag, samt bristande transparens av vissa medlemsstater för att säkerställa likabehandling av företag och främja den europeiska konkurrenskraften.

3.6

Kommittén är övertygad om att alla ändringar av reglerna för att fördela vinstbeskattningsrätt mellan länder måste vara globala för att man bättre ska kunna utnyttja globaliseringens fördelar, med ordentlig global styrning och globala regler. EESK välkomnar därför det nära samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och OECD/G20 för att stödja utvecklingen av en internationell lösning. Om en internationell lösning inte kan nås måste dock EU överväga att gå vidare på egen hand.

3.7

3.8

EESK noterar att digital teknik även har potential att revolutionera efterlevnads- och utredningsarbetet. I sin rapport från 2018 (9) visar OECD hur digitaliseringen redan har haft en trefaldig positiv effekt på skatteförvaltningen: ökad ändamålsenlighet i fullgörandet av skattskyldighet, förbättrade tjänster till skattebetalarna och minskade bördor för att fullgöra skattskyldigheten.

3.9

Större mängder tredjepartsdata som står till skattemyndigheternas förfogande gör att mer rapportering kan automatiseras, vilket sparar tid och pengar för båda sidor, och kan också användas för att ta itu med underrapportering, undandragande eller bedrägeri. Datainsamlingsprogramvara som antagits av flera skatteförvaltningar och som registrerar försäljningsdata vid tidpunkten för en transaktion – och kan skickas direkt till skattemyndigheterna – har redan gjort att vissa länders intäkter av mervärdesskatt (moms) ökat betydligt.

3.10

När man bedömer vilken beskattningsnivå som är ändamålsenlig för den digitala sektorn bör man beakta ändringar i skattelagstiftningen som är på gång som en följd av att man håller på att genomföra BEPS-bestämmelserna, eftersom detta faktiskt kan leda till att större intäkter beskattas i EU.

4. En möjlig väg framåt?

4.1

Inte alla länder i världen har en mervärdesskatt. I EU har dock alla länder det. I princip bör all konsumtion av tjänster och varor vara momsbelagd, om den inte är uttryckligen undantagen från skattebasen. Momsintäkter utgör en källa till egna medel i EU:s budget, och EESK anser att det är viktigt att inkludera digitala tjänster i skattebasen.

4.2

EESK uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att noga överväga alla möjligheter att undanröja en eventuell underbeskattning av digitala tjänster, oavsett var företaget är beläget, för sådan försäljning som slutligen hamnar i en medlemsstat. Tjänster som tillhandahålls via plattformar som används av europeiska kunder bör ingå fullt ut i momssystemet. Det bör noteras att kunder som använder digitala kommunikationstjänster, såsom Facebook etc., har till synes kostnadsfri tillgång till dessa tjänster, vilket ger upphov till frågan om hur mervärdesskatt kan tillämpas på ett rimligt sätt.

4.3

EESK noterar att de nuvarande bolagsskattesystemen i världen bygger på en bedömning av hur mycket av företagens vinst som kan hänföras till varje berörd jurisdiktion. Beskattning bör utgå från var värdet skapas. Med tanke på svårigheterna med att avgöra var i värdekedjan vinsten uppstår finns det ett behov av att finna allmänna principer för hur man ska bedöma var värdet skapas. Sådana regler har utvecklats inom ramen för OECD:s övergripande arbete, och beskattningsprinciper och definitioner av hur varor och tjänster ska prissättas av företag inom en koncern (regler om internprissättning) har formulerats.

4.4

EESK anser att de internationella skattereglerna måste ses över med jämna mellanrum i takt med att affärsmodeller utvecklas. De nuvarande reglerna har nyss reviderats i samband med BEPS-avtalet (avtalet om urholkning av skattebasen och överföring av vinster) (10). De nya reglerna och definitionerna håller nu på att genomföras. De förväntas avsevärt minska möjligheterna till aggressiv skatteplanering och urholkning av skattebasen.

4.5

En kvarstående vinst (eller förlust) kan i synnerhet uppstå om immateriella marknadsförings- eller produkttillgångar ger upphov till icke sedvanliga vinster. Användning av kundregister eller insamlade data kan t.ex. ge upphov till förekomsten av en kvarstående vinst. Begreppet är på intet sätt nytt, och det skulle kunna användas inte bara för att dela upp vinsten mellan närstående parter utan också för att fördela beskattningsrätten mellan länder. Det skulle emellertid kräva ett visst innovativt tänkande och att man undersöker möjligheten att tilldela beskattningsrätt i enlighet med värdeskapandet även om det inte finns något fysiskt fast driftställe i det berörda landet. Detta är en del av OECD:s överläggningar.

4.6

EESK noterar att diskussionen om beskattning av s.k. digitala företag inte i första hand avser företagens beteende vad gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster utan fördelningen av beskattningsrätt mellan länder.

4.7

En kvarstående vinst (eller förlust) kan beskrivas som den vinst (eller förlust) som registreras när varje part har fått ersättning för sina sedvanliga bidrag på ett sådant sätt att det är förenligt med armlängdsprincipen (11). Det skulle för det första omfatta en korrekt marknadsvärdering av de risker som uppstått, det värde som skapats av produktionsfaktorerna och de uppgifter som utförts.

4.8

Försäljning skulle normalt inte vara en avgörande faktor för fördelningen av vinster till de företag som ingår i en transaktion. Om gällande internationella regler används – att fördela vinst till varje företag på grundval av OECD:s riktlinjer för internprissättning – skulle dock den kvarstående vinsten då kunna fördelas till länder där uppgifter har utförts. En sådan uppgift skulle kunna vara ”försäljning”.

4.9

Den fördelningsnyckel som föreslås för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB), med dess tre faktorer (12), skulle kunna användas och tillämpas för att fördela den kvarstående vinsten (13).

4.10

Man kan dock hävda att resurser som används för forskning och utveckling är viktiga för utvecklingen av immateriella tillgångar och att det land där sådan verksamhet äger rum bör ersättas för detta (14). Detta skulle kräva en formel som består av fyra faktorer i stället för de tre som ingår i CCCTB-formeln.

4.11

4.12

Om den kvarstående vinsten är 30 (av en total vinst för koncernen på 100) och om produktionen delas lika i fråga om värdeskapande mellan länderna A och B, skulle dessa länder då få beskatta 35 vardera (15). Eftersom produkten också säljs till ett lika högt belopp i land C, skulle den kvarstående vinsten delas mellan A, B och C. Länderna A och B skulle få en ytterligare skattebas på 13 3/4, medan C skulle ha rätt att beskatta 2 1/2 (16).

4.13

Kommittén är fullt medveten om komplexiteten i beräkningen av internationell beskattningsrätt mellan länder. Den skulle förutsätta att man beräknar och mellan länder kommer överens om storleken på den kvarstående vinsten. Den skulle också förutsätta att man känner till storleken på var och en av de fyra faktorerna i fördelningsnyckeln. Att använda en ändrad CCCTB-formel skulle kunna ses som ett steg i riktning mot att få acceptans för CCCTB.

4.14

Genom CCCTB-formeln skulle bolagsbeskattningsrätt tilldelas länder där ingen innovation eller produktion och inga risker och uppgifter förekommer. Det blotta faktum att försäljningen äger rum i ett land, utan någon annan verksamhet i det landet, skulle då utgöra en skattebas. Det utgör en stor förändring jämfört med befintliga regler. Om CCCTB-formeln enbart tillämpas på den kvarstående, och inte hela, vinsten skulle dock exportländernas legitima rätt att bibehålla en del av beskattningsrätten erkännas. Det värde som skapas av företagande och innovation kan ha gett upphov till skattelättnader när FoU-kostnader uppstod och när företaget blir lönsamt skulle samma land få skatteintäkter.

4.15

Vi rekommenderar att den nya EU-kommissionen, om inget avtal med OECD ingås, lägger fram ett nytt förslag om beskattning av dessa företag i EU, baserat på uppgifter som de redan har till sitt förfogande, till exempel total reklamtid under den tid som kunderna är anslutna, och så vidare.

4.16

4.17

Enligt en studie från Copenhagen Economics skulle länder som är nettoexportörer kunna förlora betydande bolagsskatteintäkter om en del av vinsten beskattas där varorna och tjänsterna säljs (18). En försiktig uppskattning tyder på att 18–21 % av den nuvarande bolagsskattebasen i de nordiska länderna kom från utländsk kvarstående vinst under 2017. För Tyskland uppskattas andelen till 17 %. Om strategin med immateriella marknadsföringstillgångar införs, skulle större delen av dessa bolagsskatteintäkter tilldelas andra länder.

4.18

EESK anser att det är nödvändigt att uppnå en rimlig balans mellan omfördelningen av bolagsskatter mellan nettoexporterande länder och nettoimporterande länder.

4.19

Om de europeiska företagen i första hand beskattades där de säljer sina produkter, skulle de kanske också strukturera sin affärsverksamhet på ett sådant sätt att kostnaderna uppstår i samma land som försäljningen. Denna process skulle kunna leda till en förskjutning av investeringar och arbetstillfällen till stora konsumentländer såsom Kina och Indien, vilket skulle orsaka ytterligare intäktsförluster i medlemsstaterna. En sådan utveckling måste undvikas genom att den europeiska konkurrenskraften säkerställs.

4.20

EESK betonar behovet av ett globalt avtal och genomförande för alla nya ordningar eller regler för hur beskattningsrätten ska fördelas mellan länder. Avsaknaden av dessa villkor skulle leda till dubbelbeskattning och därmed minskade investeringar och färre arbetstillfällen.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) OECD. Slutrapporterna för BEPS 2015

(2) I EU har företagens överföring av vinster och urholkning av skattebasen av kommissionen rapporterats uppgå till 50–70 miljarder euro, vilket motsvarar mindre än 0,4 % av EU:s BNP. SWD(2018) 81 final.

(3) OECD. BEPS Addressing the Tax Challenges of the Digital Economy, Action 1: 2014 Deliverable.

(4) OECD. Tax Challenges Arising from Digitalisation: Interim Report 2018 – Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 BEPS Project (OECD Publishing, 16.3.2018), OECD.

(5) Offentligt samrådsdokument ”Addressing the Tax Challenges of the Digitalisation of the Economy”, OECD.

(6) ”US and France accelerate plans to make global tech groups pay tax. Finance ministers agree on need for international minimum corporation tax level”, Financial Times, 28.2.2019.

(7) Kommissionens expertgrupp för beskattning av den digitala ekonomin, 28.5.2014. Gruppen leddes av Vítor Gaspar, f.d. finansminister i Portugal, och samlade sex experter från hela EU med olika bakgrund och sakkunskap av betydelse för ämnet.

(8) Se EESK:s yttrande om ”Beskattning av multinationella företags vinster i den digitala ekonomin”, EUT C 367, 10.10.2018, s. 73.

(9) Tax Challenges Arising from Digitalisation – Interim Report 2018.

(10) OECD 2015.

(11) För en definition, se Transfer pricing in the EU context.

(12) Rådets direktiv om en gemensam bolagsskattebas (COM(2016) 685 final – C8-0472/2016 – 2016/0337(CNS)). ”Valet av de tre faktorerna härrör från behovet av att återspegla både staten för produktion (utbudssidan, mätt i tillgångar och/eller lönekostnader) och staten för efterfrågan (försäljning till destinationen) för att korrekt beskriva ekonomisk verksamhet. Försäljning viktas med en tredjedel, lönekostnader med en sjättedel, antal anställda med en sjättedel och tillgångar med en tredjedel. Summan av vikterna motsvarar ett, så att 100 % av CCCTB fördelas mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna kan sedan tillämpa de nationella bolagsskattesatserna på sina respektive andelar av skattebaserna.” SWD(2016) 341 final

(13) Det kan noteras att företag med sociala syften, såsom vissa kooperativ med koppling till lokalsamhället, fördelar det värde som skapats på ett mer direkt sätt och att fördelningsnyckeln därför kanske inte är direkt tillämplig på dem.

(14) Om de länder som tillhandahåller bra infrastruktur och omfattande FoU-incitament inte får en skälig del av bolagsskatteintäkterna, skulle deras incitament att skapa ett gynnsamt investeringsklimat minskas eller till och med försvinna helt.

(15) Den ”normala” vinsten skulle vara 70.

(16) Efter ersättning på grundval av armlängdsprissättning är den kvarstående vinsten 30. Efter tillägg av en FoU-faktor (R) till faktorerna enligt CCCTB-förslaget skulle faktorerna i fördelningsnyckeln vara kapital (K), arbetskraft (L), försäljning (S) samt R. De har samma vikt (1/4 var). Med tre länder måste tolv komponenter beaktas. Land C har dock enbart en komponent, försäljning. De återstående elva komponenterna delas lika mellan A och B, dvs. 5 1/2 var (5,5/12 * 30) = 13 3/4. Skattebasen för land C är (1/12 * 30) = 2 1/2. För länderna A och B utgörs den ytterligare skattebasen på 13 3/4 av 3 3/4 för K, 3 3/4 för L och 3 3/4 för R (totalt 7 1/2 för K, 7 1/2 för L och 7 1/2 för R) och 2 1/2 var för S. Den totala tilldelningen till S är också 7 1/2.

(17) Om hela skattebasen grundades enbart på försäljning, skulle land C i exemplet ovan tilldelas en skattebas på 25. Om enbart den kvarstående vinsten fördelades på grundval av försäljningskomponenten, skulle motsvarande skattebas för land C vara 7,5.

(18) ”Future Taxation of Company profits – What to do with Intangibles?” av Sigurd Næss-Schmidt, Palle Sørensen, Benjamin Barner Christiansen, Vincenzo Zurzolo, Charlotta Zienau, Jonas Juul Henriksen och Joshua Brown, Copenhagen Economics, 19.2.2019.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/23

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/05)

Föredragande: Javier DOZ ORRIT

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	169/4/6

Ingress

Detta yttrande ingår i ett paket med två EESK-yttranden på eget initiativ som utarbetas parallellt: Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi och En ny vision för fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen. Paketet är tänkt som ett direkt bidrag till den ekonomiska agendan för det nya Europaparlamentet och den nya Europeiska kommissionen, som tillträder 2019. Det finns ett tydligt behov av en ny ekonomisk EU-strategi: ett positivt budskap om EU-ekonomins framtida utveckling i den vidare omvärlden som skulle bidra till att öka EU:s motståndskraft mot ekonomiska chocker och dess ekonomiska modells (ekonomiska, sociala och miljömässiga) hållbarhet, och på så sätt återställa förtroende, stabilitet och delat välstånd för alla européer. På grundval av de framsteg som gjorts på senare år skulle denna strategi kunna lägga grunden för den ytterligare ekonomiska, finanspolitiska, finansiella, sociala och politiska integration som är nödvändig för att målen med EU:s ekonomiska och monetära union ska kunna uppnås.

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den europeiska integrationen står vid ett vägskäl. En av lärdomarna från den nyliga långdragna ekonomiska krisen, och de djupa sociala ärr som den har lämnat efter sig i flera medlemsstater, är att avsaknaden av ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstater och regioner utgör ett hot mot det europeiska projektets politiska hållbarhet och alla de fördelar som det har gett EU-medborgarna.

1.2

Med tanke på de av människan orsakade klimatförändringarna och på att vi överskridit ett stort antal av planetens gränser måste vår produktions- och konsumtionsmodell förändras. I linje med Parisavtalet från COP21 och FN:s mål för hållbar utveckling har EU bestämt att man ska ha en klimatneutral ekonomi senast 2050. För att kunna uppnå detta behövs en övergripande och konsekvent politisk ram.

1.3

Att skapa en motståndskraftig ekonomi och arbetsmarknad som är hållbar ur ekonomisk, social, miljömässig och institutionell synvinkel bör vara den princip utifrån vilken man utformar en politik som främjar uppåtgående konvergens och rättvisa i omställningen till en klimatneutral ekonomi (dvs. en ekonomi där det råder jämvikt mellan utsläpp och upptag av växthusgaser) samtidigt som utmaningarna med koppling till digitaliseringen och de demografiska förändringarna hanteras.

1.4

För att det ska gå att föra en ekonomisk politik som ökar motståndskraften i ekonomin, på arbetsmarknaden och i samhället bör arbetet med att stärka EMU:s institutionella struktur fortsätta och intensifieras. Inrättandet av en finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå, reformen av nuvarande finanspolitiska regler för att upprätthålla de offentliga investeringarna under lågkonjunkturer, inrättandet av en gemensam säker tillgång och fullbordandet av bank- och kapitalmarknadsunionerna bör fortgå, även om det bara sker ett steg i taget. Dessutom bör åtgärder för att förhindra illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna uppmuntras.

1.5

För att minska den sociala sårbarheten och därmed öka motståndskraften måste ändamålsenliga åtgärder vidtas på EU- och medlemsstatsnivå för att vända den rådande trenden med ökande klyftor vad gäller både möjligheter och resultat.

1.6

Grundtanken om en rättvis omställning måste utvecklas och tillämpas i arbetet mot att uppnå målet om en koldioxidneutral ekonomi i EU 2050. Det innebär bland annat att klimatpolitikens konsekvenser måste fördelas rättvist och att övergångar på arbetsmarknaden hanteras på ett framtidsinriktat sätt, med fullt deltagande av arbetsmarknadens parter. En hållbar ekonomi bör inbegripa alla tre dimensionerna av hållbarhet: ekonomisk, social och miljömässig.

1.7

Medlemsstaterna bör ta initiativ för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom att ta initiativ till lagstiftning på nationell nivå och säkerställa tillräcklig finansiering. EU bör i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 bidra till denna finansiering.

1.8

Parallellt med dessa initiativ bör den europeiska ekonomins konkurrenskraft stärkas, det vill säga dess förmåga att öka produktiviteten och levnadsstandarden på ett hållbart sätt samtidigt som den blir klimatneutral. Detta bör ske inte minst genom forskning, utveckling och mer och bättre kompetens för arbetskraften.

1.9

Överenskommelsen om den kommande fleråriga budgetramens storlek och utformning bör återspegla det faktum att det är absolut nödvändigt att skapa motståndskraft och en hållbar ekonomi.

1.10

Med tanke på att de olika delar som en motståndskraftig och hållbar ekonomi består av hänger ihop med varandra bör deltagandet av organisationer som företräder arbetsmarknadens parter och civilsamhället i politikutformningen och i genomförandet formaliseras och vid behov stärkas på nationell och europeisk nivå.

1.11

Genom den europeiska planeringsterminen, den fleråriga budgetramen 2021–2027 och andra lagstiftnings- och styrningsinstrument bör EU:s institutioner och medlemsstaterna upprätta ett enhetligt åtgärdsprogram som ska främja och stärka de faktorer som främst bidrar till ekonomisk motståndskraft i hela EU samt konvergens mellan medlemsstaterna vad gäller dessa faktorer.

2. En mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi

2.1

Att bygga upp bättre motståndskraft mot (ekonomiska) chocker är ett mål som fått mer och mer uppmärksamhet i debatten om (ekonomisk) politik i EU och särskilt i euroområdet. Det beror inte minst på de kvarstående ekonomiska, sociala och politiska ärr som de senaste ekonomiska och finansiella kriserna lämnat efter sig i flera EU-medlemsstater, men även på att man räknar med att den fjärde industriella revolutionen kommer att leda till mycket omvälvande effekter på ekonomin och samhällena i Europa, samt på att det är absolut nödvändigt att hantera klimatförändringarna och se till att vi håller oss inom vår planets gränser.

2.1.1

När det gäller Ekonomiska och monetära unionen (EMU) kan ekonomisk motståndskraft enligt Europeiska kommissionens förslag definieras som ett lands förmåga att stå emot chocker och snabbt kunna återuppnå sin potentiella tillväxt efter en recession (1).

2.1.2

I de fem ordförandenas rapport och kommissionens vitbok om fördjupning av EMU hävdas att medlemsstaterna i euroområdet bör konvergera mot mer motståndskraftiga ekonomiska och sociala strukturer som bör förhindra att ekonomiska chocker får stora och ihållande effekter på inkomst- och sysselsättningsnivåerna så att de kan minska konjunktursvängningar, främst djupa och långvariga recessioner.

2.1.3

Det bör dock noteras att medan en ekonomis motståndskraftiga återhämtning innebär att man undviker att en chock får varaktiga, omvälvande effekter eller hanterar dessa på ett bra sätt, med avseende på både konjunktur- och strukturrelaterade förändringar, måste ekonomierna inte nödvändigtvis återgå till tillståndet (eller tillväxtbanan) före chocken. Till exempel torde inledningen av den fjärde industriella revolutionen och omställningen till en klimatneutral ekonomi leda till olika ekonomiska modeller. Det är viktigt att politiska institutioner och samhällsaktörer vet vad de ska göra när förändringarna kommer och att de har förutsett konsekvenserna och kan styra omställningsförloppet.

2.1.4

Ekonomiskt motståndskraftiga ekonomier kan se olika ut. De kan vara mindre sårbara för vissa typer av chocker (till exempel makroekonomiska eller finansiella). När chocker ändå inträffar kan motståndskraftiga ekonomier dämpa konsekvenserna genom att minimera effekterna på produktions- och sysselsättningsnivåerna och/eller återhämta sig snabbt genom att anpassa sig. Olika typer av politiska åtgärder, och olika kombinationer av dem, kan tillgripas för att höja motståndskraften, nämligen förberedande, förebyggande, skyddande, (förändrings)främjande och omvandlande åtgärder. Höga offentliga skuldnivåer som andel av BNP kan leda till problem när det gäller motståndskraften. Dels kan de vara en källa till sårbarhet för chocker, dels kan de begränsa medlemsstaternas åtgärder mot negativa chocker.

2.1.5

Ekonomisk motståndskraft kan uppnås på olika sätt som får mycket olika konsekvenser för olika samhällsgruppers välfärd. Arbetstagares välfärd beror till stor del på hur stabila, trygga och jämnt fördelade deras inkomst- och sysselsättningsmöjligheter är. Därför är åtgärder som främjar motståndskraften både i ekonomin och på arbetsmarknaden att föredra, och med motståndskraft på arbetsmarknaden menas då arbetsmarknadens förmåga att stå emot en ekonomisk chock med begränsad påverkan på arbetstagarnas välfärd. Att allt fler av de arbetstillfällen som skapas är osäkra och atypiska anställningar är dock en tydlig påminnelse om att motståndskraft i ekonomin och motståndskraft på arbetsmarknaden inte nödvändigtvis går hand i hand. Sysselsättningens kvalitet är en faktor för motståndskraft när det gäller såväl sårbarhet och motstånd som återhämtning.

2.2

Att skapa en europeisk ekonomi som är mer hållbar är ett politiskt mål för EU. Enligt Junckerkommissionens långsiktiga strategiska vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi till 2050, som bland annat grundar sig på FN:s mål för hållbar utveckling, bör en hållbar ekonomi inbegripa alla tre dimensionerna av hållbarhet, det vill säga ekonomisk, social och miljömässig.

2.2.1

Ekonomisk hållbarhet definieras allmänt som en ekonomis förmåga att upprätthålla en angiven nivå av ekonomisk produktion för obestämbar tid framåt. Det handlar om att undvika stora makroekonomiska obalanser. De två begreppen hållbar ekonomi och ekonomisk hållbarhet blandas ofta ihop i EU:s förfarande för att samordna den ekonomiska politiken, och särskilt den europeiska planeringsterminen, vars grundläggande syfte är att eftersträva det sistnämnda, vilket innebär att det bredare begreppet hållbar ekonomi inte avspeglas till fullo. I kommissionens diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030” hävdas till exempel följande: ”Sunda budgetar och moderna ekonomier är avgörande, och framsteg mot en sund budgetpolitik och strukturreformer har minskat skuldsättningen och lett till fler nya jobb.” (2)

2.2.2

Krisen och den politiska hanteringen av den har lett till en allvarlig tillbakagång i den sociala sammanhållningen, vilket har fått negativa politiska konsekvenser. Den sociala hållbarheten har äventyrats av de ökande klyftor i fråga om möjligheter och resultat som kan konstateras i många europeiska länder och andra utvecklade länder men även globalt och som har inneburit att delar av samhället har hamnat på efterkälken. Större klyftor innebär även större sårbarhet för chocker, vilket motverkar större motståndskraft. Förmögenhetsklyftor motverkar också ekonomisk hållbarhet eftersom de minskar produktiviteten vid återinvestering av förmögenhet och effektiviteten i samhället. Att man inte har tagit itu med drivkrafterna bakom dessa klyftor har i många fall kopplats till den politiska motreaktionen i många länder mot de traditionella politiska partierna och deras EU-vänliga agenda.

2.2.3

Den sociala hållbarheten lär utsättas för ytterligare press i och med den fjärde industriella revolutionen och de förändringar som den innebär för arbetsmarknaden och välfärden i Europa och övriga världen.

2.2.4

Dagens produktions- och konsumtionsmodell innebär oansvarig utarmning av natur- och miljöresurser som lett till att många av jordens gränser överskridits (klimatförändringar, biologisk mångfald, hav och föroreningar med mera), och detta utgör ett hot mot framtida generationers överlevnad.

2.2.5

För att uppnå en socialt och miljömässigt hållbar utveckling bör vi alltså hålla oss inom det säkra och rättvisa utrymmet för mänskligheten (3), genom att skapa en stabil social grund för alla i samhället, samtidigt som vi håller oss inom planetens gränser. För att vi ska kunna åstadkomma detta behövs en grundläggande omprövning av den nuvarande produktions- och konsumtionsmodellen (den så kallade tillväxtmodellen) med utgångspunkt i hållbar tillväxt (4). Denna vision banar väg för en strukturomvandling av den europeiska ekonomin som leder till hållbar tillväxt och sysselsättning.

2.2.6

Mot bakgrund av ovanstående och även i linje med EESK:s yttrande NAT/542 (5) innebär hållbar tillväxt att tillväxt inte enbart bör bygga på kvantitet utan även, eller till och med mer, på kvalitet, vilket innebär tillväxt i) som grundar sig på ren energi och ansvarsfull materialanvändning utan exploatering av miljö eller arbetskraft, ii) som grundar sig på ett cirkulärt flöde av inkomster mellan hushåll, företag, banker, myndigheter och handel utan de flaskhalsar som i dag existerar på grund av finansiell fragmentering och som fungerar på ett socialt och ekologiskt ansvarsfullt sätt, iii) som ger oss skäliga levnadsförhållanden genom att allas behov tillgodoses inom planetens gränser, iv) där hänsyn även tas till det obetalda omsorgsarbete som utförs i hemmet, oftast av kvinnor, och v) där ekonomisk tillväxt inte enbart mäts i årsflöden utan även i samlad förmögenhet och denna förmögenhets fördelning.

Ingen av ovanstående faktorer finns i princip med i den nuvarande modellen.

2.3

En hållbar ekonomi uppvisar egenskaper som främjar motståndskraft i och med att ekonomisk hållbarhet minskar de risker som följer av makroekonomiska och finansiella obalanser.

2.4

För en omställning till en hållbar ekonomi, där ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet integreras, krävs dock utan tvivel långtgående förändringar som kan beskrivas som en djupgående och varaktig, men även förutsedd, chock. Om vi ska stå motståndskraftiga i denna omställning måste vi vidta åtgärder som underlättar och främjar ekonomiernas, samhällets och medborgarnas förmåga att anpassa sig till den nya modellen. På så vis kan man alltså säga att motståndskraft underlättar en rättvis omställning till en hållbar ekonomi.

2.5

I ett integrerat och helhetsinriktat koncept och den tillhörande politiska ramen för hållbarhet måste hänsyn även tas till två andra megatrender som kommer att forma framtiden för Europas ekonomi och arbetsmarknad, nämligen en åldrande befolkning och demografiska förändringar, samt ändrade globaliseringsmönster, som utöver den krympande multilateralismen, även inbegriper större migrationsflöden.

2.6

De europeiska ländernas resultat under den senaste krisen har varit mycket varierande när det gäller begreppet motståndskraft. Krisens ekonomiska och sociala konsekvenser har varierat mellan medlemsstaterna. I nästan alla medlemsstater minskade BNP avsevärt, och i flera av dem ledde recessionen till omfattande förluster av arbetstillfällen under olika perioder. För att dra lämplig lärdom av den stora recessionen, som kommer att bidra till att stärka motståndskraften och hållbarheten i den europeiska ekonomin och de europeiska samhällena, är det nödvändigt att analysera de strukturella faktorerna sårbarhet och återhämtningskapacitet parallellt med de politiska strategier som tillämpades (extrema åtstramningar från 2010 och selektiv flexibilitet från 2014). Detta måste göras med hjälp av inte bara de viktigaste ekonomiska variablerna, utan även sociala och miljömässiga indikatorer.

3. De två stora omställningarna

3.1 Mot en grön och klimatneutral ekonomi

3.1.1

Omställningen till en grön och koldioxidfri ekonomi i EU sker i linje med två internationella ramar, nämligen FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet från COP21. Målen för hållbar utveckling är en övergripande global agenda. EU:s medlemsstater har börjat omsätta de internationella målen för hållbar utveckling i nationella hållbarhetsstrategier och hållbarhetmål. Särskilt i mål 7 (att säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla), mål 12 (om hållbar konsumtion och produktion) och mål 13 (om att bekämpa klimatförändringarna) fastställs strategiska delmål som vilar på principen om gemensamt ansvar.

3.1.2

Genom de nationellt fastställda bidragen från alla parter i Parisavtalet fastställs de strategiska delmålen på nationell nivå. Den första globala översynen, som genomfördes vid COP24 i Katowice, visar tydligt att de klimatpolitiska ambitionerna måste höjas ytterligare.

3.1.3

I november 2018 offentliggjorde Europeiska kommissionen sin långsiktiga vision En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi. Utifrån denna vision kommer EU i början av 2020 att anta sina klimatpolitiska åtaganden och översända dem till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar i enlighet med Parisavtalet. I detta sammanhang bör nedanstående beaktas.

3.1.4

För att miljöanpassa ekonomier behövs det en enhetlig, landsspecifik blandning av makroekonomiska, industripolitiska, sektorsspecifika och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Syftet är att generera anständiga arbetstillfällen längs hela leveranskedjan och skapa anställningsmöjligheter i stor skala.

3.1.5

Hållbar utveckling måste på ett enhetligt sätt beaktas inom alla politikområden. För att skapa en sådan politisk ram måste institutionella strukturer skapas som säkerställer att alla berörda aktörer på alla nivåer deltar, delvis med en lämplig blandning av olika ägandeformer representerade (offentliga, privata, föreningar och kooperativ). De olika medlemsstaternas åtgärder måste även samordnas på europeisk nivå så att en hög konvergensnivå kan säkerställas. De effekter på sysselsättningen som följer av en förändring i den ekonomiska modellen måste hanteras med utgångspunkt i en rättvis omställning, rent konkret genom dialog mellan arbetsmarknadens parter och det civila samhället på både nationell och europeisk nivå.

3.2 Mot en digital ekonomi

3.2.1

Digitaliseringen och automatiseringen kommer sannolikt att ha både positiv och negativ inverkan på ekonomi och samhälle. Å ena sidan erbjuder de en stor potential för att öka produktiviteten, särskilt i tjänstesektorn, där den vanligen är låg, och decentralisera innovationsverksamhet till mer avlägsna platser.

3.2.2

Å andra sidan kan de leda till att arbetstillfällen försvinner, särskilt sådana som inbegriper enklare rutinuppgifter. Tidigare tekniska omvälvningar har aldrig lett till permanent massarbetslöshet, eftersom de arbetsuppgifter som försvinner har ersatts med andra, men omställningen lär inte gå friktions- och smärtfritt utan anpassningsinsatser.

3.2.3

Genom politiska åtgärder på utbildningsområdet kan utbildningssystemen reformeras så att de utexaminerade utrustas med sådana färdigheter som gör att de löper mindre risk att förlora sina arbeten i tekniska omställningar och blir mer anpassningsbara under arbetslivets gång så att de kan fortsätta att förvärvsarbeta.

3.2.4

Genom politiska åtgärder kan man även styra den tekniska utvecklingen i sådana riktningar att de negativa konsekvenserna på sysselsättningen blir så små som möjligt.

4. Vissa grunder i en motståndskraftig och hållbar ekonomisk modell och en politisk strategi för att uppnå den

4.1

För att vi ska kunna bygga upp ekonomisk motståndskraft som inte står i motsats till motståndskraft i samhället och på arbetsmarknaden, måste vi ta fram en rad förberedande, förebyggande, skyddande, (förändrings)främjande och omvandlande verktyg som kan sättas in beroende på hur djupgående och varaktiga utmaningarna för ekonomin är.

4.2

Inom EMU bör risker inte tillåtas växa till sig eftersom detta i den senaste krisen visade sig kunna skapa stora störningar. För att undvika detta är förfarandet vid makroekonomiska obalanser ett steg i rätt riktning. Detta förfarande är dock fortfarande fullt av asymmetrier när det gäller hur olika typer av obalanser hanteras (till exempel underskott jämfört med överskott i handelsbalansen) och det ger inga bindande rekommendationer för justering, i synnerhet inte för medlemsstater med alltför höga överskott i handelsbalansen. Detta förfarande måste således anpassas.

4.2.1

På samma sätt bör stora skillnader i utvecklingen vad gäller inflation och nominella lönenivåer undvikas. En bra tumregel för samordning inom euroområdet skulle kunna vara att de nominella lönerna bör stiga i linje med summan av ECB:s inflationsmål och produktivitetsökningstakten på sektorsnivå. För att främja konvergens bör man föra en industripolitik som gynnar en ökad produktivitet i fattigare medlemsstater. En sådan utveckling skulle även kunna släta ut de nominella skillnaderna mellan medlemsstaterna i euroområdet och därmed öka penningpolitikens verkan.

4.3

För att uppnå ekonomisk motståndskraft som inte står i motsats till en motståndskraftig arbetsmarknad bör man i stället för att lägga allt ansvar för anpassning till chocker på arbetsmarknaden ge den makroekonomiska politiken, särskilt finanspolitiken, utrymme att vara tillräckligt aktiv för att kunna motverka konsekvenserna av chocker, särskilt recessioner som påverkar vissa medlemsstater men inte andra. Att upprätta finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå skulle vara det mest verkningsfulla sättet att uppnå detta, men det skulle även kunna fungera att ge den nationella finanspolitiken större utrymme. En finanspolitik med större möjligheter att stabilisera de nationella ekonomierna på full sysselsättningsnivå skulle också göra det enklare att bygga upp hållbara finanspolitiska buffertar.

4.4

Väl fungerande automatiska stabilisatorer och sociala trygghetssystem är faktorer som stärker den ekonomiska motståndskraften. För att deras verkan ska vara förenlig med hållbara offentliga finanser måste tillräckliga resurser fås in genom skattesystemen i medlemsstaterna. Även sund beskattning är en mycket viktig faktor för motståndskraft.

4.5

Ett affärsklimat som uppmuntrar till investeringar och innovation, väl fungerande finansmarknader och bättre möjligheter att dela på de finansiella riskerna är faktorer som stärker ekonomins motståndskraft. I linje med sitt tidigare yttrande om att främja innovativa företag med hög tillväxt (6) anser EESK att åtgärder för att förstärka dessa faktorer måste uppmuntras. Därför har EESK gett sitt stöd till kommissionens initiativ till en bankunion och en kapitalmarknadsunion. EESK går dock längre och anser att hållbarhet även bör beaktas inom det finansiella systemet så som EESK skriver i sitt yttrande om kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (7).

4.6

Den politik som ska underlätta omställningen till en digital ekonomi och en klimatneutral och miljömässigt hållbar modell bör även säkerställa att denna omställning går rättvist till. En rättvis omställning får inte bara vara ett komplement till klimat- eller digitaliseringspolitiken utan måste vara en självklar del i hela den politiska ramen för hållbar utveckling. Politiken för en rättvis omställning bör vara inriktad på att korrigera de negativa fördelningseffekter (som är degressiva) som klimatpolitiken leder till (i den mån dessa innebär att en proportionellt större börda läggs på lägre inkomstgrupper) samt på aktiv styrning av övergångar på arbetsmarknaden, och bör även hantera frågor rörande regional utveckling (till exempel ekonomiskt sårbara regioner som är mycket beroende av energieffektiv industri).

4.6.1

En rättvis omställning består huvudsakligen av två delar: dels resultaten (hur sysselsättningen och samhället ser ut i en koldioxidfri ekonomi), dels vägen dit. Resultatet bör vara anständiga arbeten för alla i ett inkluderande samhälle utan fattigdom. Vägen dit bör bestå av en väl styrd omställning med meningsfull dialog mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer så att man kan säkerställa att bördan fördelas rättvist och ingen lämnas på efterkälken.

4.7

I centrum för strategierna för att stärka motståndskraften med sikte på en rättvis anpassning av vår ekonomiska modell till de överhängande utmaningarna måste man ställa strategier för investeringar, även offentliga sådana, i kompetens och utbildningssystem, eller sociala investeringar i vid mening, samt i teknik som främjar miljömässig hållbarhet.

4.7.1

För att vi ska kunna stå emot digitaliseringens effekter måste vi satsa på kompetens- och kapacitetsutveckling som gör att arbetstagarna kan utföra uppgifter som inte bara är enkla rutinuppgifter, liksom på förmågan att förnya sin kompetens livet igenom. Med tanke på att de befintliga (och ökande) klyftorna har visat sig ha stor betydelse för de studerandes utbildningsresultat är det viktigt att sätta in strategier för sociala investeringar som säkerställer att ingen lämnas på efterkälken.

4.7.2

Såväl de offentliga som de privata investeringarna i den framtida klimatneutrala ekonomin måste öka om EU:s uppgraderade mål om utsläppsminskningar för 2030 ska uppnås, och det behövs en radikal förändring för att målet om nettonollutsläpp 2050 ska uppnås i enlighet med Parismålen, såsom konstateras i kommissionens meddelande (COM(2018) 773 final). År 2017 uppgick investeringarna i förnybar energi i EU-27 till endast 50 % av den nivå som uppnåddes 2011, och de var dessutom 30 % lägre än 2016 (8). De ihållande låga investeringsnivåerna i förnybar energi i Europa står också i stark kontrast till de höga subventioner av fossila bränslen som fortfarande finns i medlemsstaterna. Problemet är inte bara underinvestering: fördelningen av de resurser som finns fungerar inte heller bra. För att vända dessa negativa trender behövs det tydliga politiska mål och en mer enhetlig politisk ram. Oavsett måste slutet på den fossilberoende tidsåldern i Europa gå hand i hand med de investeringar som behövs för att säkerställa att arbetstagarna är skyddade, att nya arbetstillfällen skapas och att stöd ges för lokal utveckling. Hur omställningen ska gå till måste förhandlas med arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer med öppenhet och välfungerande kommunikationsstrategier som grund.

4.8

I dag ses konkurrenskraft främst som något som har med kostnader att göra, främst arbetskostnader, men även energikostnader. För att upprätthålla sin konkurrenskraft tittar man främst på enhetsarbetskostnadernas utveckling. Konkurrenskraftens kvalitativa aspekter bör få större betydelse, med avseende på arbetsproduktivitet, resursproduktivitet och energieffektivitet, och bör också beaktas av de nationella produktivitetsnämnderna.

4.9

Ett viktigt mål bör därför vara att se till att man i EU:s mekanism för makroekonomisk styrning integrerar en heltäckande och samordnad syn på begreppet hållbar ekonomi som även omfattar sociala indikatorer och miljöindikatorer i planeringsterminen, så att både motståndskraft och hållbarhet stärks.

5. Instrument för styrning och ekonomisk politik på EU- och medlemsstatsnivå som kan föra oss mot en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi

5.1

Vikten av investeringar, särskilt offentliga sådana, för att främja anpassning till den nära förestående omställningen, samt av finanspolitik för att främja absorptionen av chocker, innebär att finanspolitiskt utrymme för detta måste skapas på EU- och medlemsstatsnivå. EU bör sätta upp ett mål om att inom en snar framtid uppnå samma investeringsnivåer som före krisen. Detta innebär att investeringsgapet måste överbryggas och investeringarna öka med två till tre procentenheter av BNP, eller med runt 300 miljarder euro per år för EU-28 (9).

5.2

För att stärka intäktssidan och säkerställa att det finns tillräckliga skattemedel i EU:s och medlemsstaterna måste insatserna mot skattebedrägerier, skatteflykt, penningtvätt, skatteparadis och illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna trappas upp. Utan att det påverkar stödet till innovation bör medlemsstaterna enas om att samordna insatserna på EU-nivå i syfte att uppmana teknikjättarna att betala den skatt som de borde betala i alla medlemsstater där de tjänar pengar.

5.3

EU:s system för ekonomisk styrning, inbegripet uppbyggnaden av EMU, måste förbättras så att det inte bromsar den ekonomiska tillväxten och belamrar medlemsstaternas finanspolitik med uppgifter som inte kan, och som inte borde, skötas på den nivån.

5.4

Att inrätta en tillräckligt stor finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå, som kan användas stabiliserande vid en eventuell chock, skulle vara det mest önskvärda alternativet, som för tillfället dock verkar ha gått i stå.

5.5

Att bevara utrymmet på nationell nivå för att skydda offentliga investeringar, särskilt vid recessioner, bör också stå högt på prioriteringsordningen. Utan att det äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna skulle EU:s nuvarande finanspolitiska regler kunna ändras eller tolkas så att offentliga investeringar, särskilt sociala investeringar och investeringar i miljöprojekt, undantas från beräkningarna av underskott (10).

5.6

Bankunionen måste fullbordas genom inrättande av en europeisk insättningsgaranti och en gemensam finanspolitisk säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsmekanismen. EESK upprepar sin oro för de hinder som flera regeringar sätter upp så att dessa två projekt inte kan genomföras, trots att de är så viktiga för att säkra finansiell stabilitet, och i slutänden även privata investeringar, i euroområdet, och som är så kopplade till ökad motståndskraft.

5.7

En gemensam säker tillgång bör skapas, finansiell fragmentering bör minskas genom främjande av kapitalmarknadsunionen, den penningpolitiska potentialen bör stödjas och kopplingen mellan kreditinstitut och deras statsobligationer dämpas genom att nationella statsobligationer ersätts i bankernas balansräkningar. Det senare skulle även kunna bana väg för de nödvändiga, men hittills politiskt svåra, reformerna för att avsevärt fördjupa EMU. Länder som inte tillhör euro-området skulle kunna delta i ett program för gemensam säker tillgång. De monetära myndigheterna och de som ansvarar för EU:s ekonomiska politik bör ta hänsyn till deras situation för att säkerställa motståndskraften i hela det finansiella systemet i EU.

5.8

Målet att skapa motståndskraft bör på ett tydligare och mer konsekvent sätt ingå i den europeiska planeringsterminen så att uppåtgående konvergens och hållbarhet kan skapas på alla nivåer, från den årliga tillväxtöversikten (som i stället skulle bli en årlig tillväxt- och hållbarhetsöversikt) till de nationella reformprogrammen och landsspecifika rekommendationerna.

5.9

Det finns många faktorer som påverkar den ekonomiska motståndskraften och som är avgörande för att EMU ska fungera. Genom den europeiska planeringsterminen, den fleråriga budgetramen 2021–2027 och andra lagstiftnings- och styrningsinstrument bör EU:s institutioner och medlemsstaterna upprätta ett enhetligt åtgärdsprogram som ska främja och stärka de faktorer som främst bidrar till ekonomisk motståndskraft i hela EU och konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller dessa faktorer.

5.10

Sammanfattningsvis anser EESK att följande bör ingå i ett åtgärdsprogram som de främsta faktorerna för motståndskraft:

Att stärka den finansiella stabiliteten: öka Europeiska stabilitetsmekanismens finansiella kapacitet, främja en europeisk skattepolitik med bland annat finanspolitisk harmonisering, underlätta tillräcklig finanspolitisk kapacitet i medlemsstaterna och inrätta ändamålsenliga mekanismer för att bekämpa skattebedrägeri.

b)	Att fullborda den monetära unionen genom att utöka ECB:s mål, skapa en gemensam europeisk finansmyndighet med möjlighet att ge ut obligationer och förbättra styrningen av euroområdet och göra den mer demokratisk.

c)	Att öka produktiviteten i de europeiska ekonomierna genom att fokusera på viktiga faktorer såsom investeringar (offentliga och privata), forskning, utveckling, utbildning och fortbildning, förbättrad företagsstyrning och arbetstagarinflytande.

Arbetsmarknader och sysselsättningskvalitet: stärka kollektiva förhandlingar och dialogen mellan arbetsmarknadens parter, se till att automatiska stabilisatorer ger önskad effekt och utforma fler och bättre aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Inrättandet av en europeisk arbetslöshetsförsäkring (som komplement till de nationella systemen) skulle kunna vara ett instrument för att skapa ekonomisk motståndskraft i hela Europa och som också skulle stärka unionens politiska sammanhållning. Vi uppmanar de europeiska institutionerna att undersöka om det är möjligt att finansiera en sådan försäkring inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

e)	Att främja social sammanhållning och utveckling i riktning mot ett mer inkluderande samhälle genom att tillämpa den europeiska pelaren för sociala rättigheter med nödvändig finansiering.

f)	Att arbeta för att gynnsamma klimat för affärsinvesteringar skapas och finansieringsmöjligheterna för företag förbättras samt att snarast fullborda kapitalmarknadsunionen och bankunionen, inbegripet inrättande av ett europeiskt insättningsgarantisystem.

5.11

ECB, liksom de flesta andra större centralbanker i världen, måste antagligen fortsätta sina ”okonventionella” penningpolitik så länge den förväntade inflationen ligger under målet. ECB bör även överväga att direkt finansiera investeringar i gröna projekt och projekt för digital omställning.

5.12

Ambitionen att skapa en motståndskraftig och hållbar ekonomi bör synas i den kommande fleråriga budgetramen. I kommissionens förslag till flerårig budgetram för 2021–2027 anslås inte tillräckligt med medel för att stärka följande motståndskraftsbefrämjande faktorer: investeringar och den nya investeringsstabiliseringsfunktionen, sammanhållningspolitiska åtgärder som främjar ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna, åtgärder för inre social sammanhållning som ingår i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de rättvisa omställningar som förordas i detta yttrande. EESK upprepar uppmaningen från sitt yttrande om den fleråriga budgetramen efter 2020 (11) om att medlen som anslås i nästa budgetram ska motsvara 1,3 % av BNI i EU-27. Den sänkning av anslagen till sammanhållningspolitiska åtgärder på 10 % jämfört med den nuvarande budgetramen som Europeiska kommissionen föreslår verkar särskilt oacceptabel med tanke på behovet att stärka viktig politik för att öka motståndskraften och hållbarheten.

5.12.1

Särskilda finansiella resurser bör avsättas för att underlätta omställningen till en hållbar ekonomi (till exempel genom en fond för rättvis omställning) i linje med Europaparlamentets förslag från 2018 om att inrätta en sådan fond med ett anslag på 4,8 miljarder euro.

5.12.2

EU:s struktur- och sammanhållningspolitik bör genomsyras av målet om en hållbar ekonomi. Begränsning av (och anpassning till) klimatförändringarna prioriteras visserligen i dag i de europeiska struktur- och investeringsfonderna, men detta mål stöds främst i form av stöd till förnybar energi och energieffektivitet. Målet har ännu inte införlivats på ett övergripande sätt när det gäller stöd till omställningen till en klimatneutral ekonomi, och det finns inte heller några specifika prioriteringar som rör rättvisa omställningar.

5.12.3

EESK uttrycker oro över att finansieringen via EIB och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) till större del går till energiprojekt med fossila bränslen än till projekt med ren energi. Även om finansieringen av gasinfrastruktur är för en så kallad övergångsenergi måste utsläppsmålen skärpas.

5.12.4

EU:s och medlemsstaternas bidragspolitik måste ligga i linje med målet om att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Allt stöd för ekonomiska aktiviteter som påverkar uppnåendet av detta mål eller skadar miljön på andra sätt bör avskaffas så snabbt som möjligt.

5.13

Med tanke på de typer av åtgärder och de omfattande insatser som behövs för att skapa en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi finns det inget tvivel om att arbetsmarknadens parter och andra organisationer som företräder det civila samhället aktivt måste delta i utformningen av vägarna till en rättvis omställning och till motståndskraft. Att stärka arbetstagarinflytandet och demokratin på arbetsplatsen skulle kunna bidra till större anpassningsbarhet och motståndskraft på branschnivå. Detta är en motståndskraftsfaktor som i sin tur stärker andra faktorer som den har en positiv samverkan med när det gäller företagens och ekonomins funktionssätt: produktivitet, innovationsförmåga, sysselsättningens kvalitet etc. Arbetstagarkooperativ, baserade på gemensamma intressen och solidaritet och med en förankring i närområdet, kan också utgöra en stark modell för demokrati inom företag.

5.13.1

Dessutom är arbetstagarnas deltagande avgörande för att de gröna och digitala omställningarna ska bli framgångsrika. De befintliga instrumenten för arbetstagarinflytande och demokrati inom företag måste utnyttjas. Arbetsmarknadens parter och EU-institutionerna måste se till att sådana instrument finns i alla EU-länder och att de kopplas till förfaranden för dialog mellan arbetsmarknadens parter som främjar rättvisa omställningar. I ILO:s riktlinjer för en rättvis omställning från 2015 (12) beskrivs ett antal praktiska verktyg som regeringar och arbetsmarknadens parter kan använda sig av för att hantera denna omställningsprocess.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Europeiska kommissionen, ”Note for the Eurogroup: Economic resilience in EMU”, 13.9.2017.

(2) Diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030”, Europeiska kommissionen (2019).

(3) Raworth (2017).

(4) EUT C 228, 5.7.2019, s. 37.

(5) EUT C 143, 22.5.2012, s. 39.

(6) EUT C 75,10.3.2017, s. 6.

(7) EUT C 62, 15.2.2019, s. 73.

(8) Frankfurt School-UNEP-BNEF (2018).

(9) ”How to close the European investment gap?”, Michael Dauderstädt, Friedrich Ebert Stiftung.

(10) EUT C 262, 25.7.2018, s. 28, och EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet”, EUT C 159, 10.5.2019, s. 49.

(11) EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(12) Guidelines for a just transition towards environmentally sustainable economies and societies for all, Internationella arbetsorganisationen (ILO).

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/32

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En ny vision för fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/06)

Föredragande: Judith VORBACH

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	159/2/9

Ingress

Detta yttrande ingår i ett paket med två EESK-yttranden på eget initiativ som utarbetas parallellt: Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi och En ny vision för fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen. Paketet är avsett som ett direkt bidrag till den ekonomiska agendan för det nya Europaparlamentet och den nya kommissionen, som tillträder 2019. EU har ett tydligt behov av en ny ekonomisk strategi: ett positivt budskap för den framtida utvecklingen av EU:s ekonomi i ett större sammanhang, vilket skulle öka EU:s motståndskraft mot ekonomiska chocker och den ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarheten i dess ekonomiska modell, och därmed återge alla EU-medborgare förtroende, stabilitet och delat välstånd. Strategin kan bygga på de senaste årens framsteg och lägga grunden till den fortsatta ekonomiska, finanspolitiska, finansiella, sociala och politiska integrering som krävs för att uppnå målen för Europas ekonomiska och monetära union.

Redan 2014 utarbetade EESK ett yttrande om fullbordandet av EMU. I detta gjordes en uppdelning i en monetär och finansiell pelare, en ekonomisk pelare, en social pelare och en politisk pelare. Därefter har ytterligare yttranden antagits för de olika enskilda pelarna. I detta yttrande har strukturen med de fyra pelarna bevarats för att ge en överblick över EMU:s framsteg och brister och slutligen föreslå en förteckning med rekommendationer som kan föreläggas den nya kommissionen och det nya Europaparlamentet för att skapa en stark, inkluderande och motståndskraftig monetär union. Sammantaget uppmanar EESK EU-institutionerna och de nationella regeringarna att vidta påtagligt mer ambitiösa åtgärder inom ramen för EMU-reformen, för att förverkliga en mer integrerad, mer demokratisk och socialt bättre utvecklad union.

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Även om vi redan har kommit en bra bit på väg mot att fullborda EMU behövs det fortfarande en tydlig förstärkning för var och en av de fyra pelarna. Därvid måste man vara noggrann med att uppnå en balans, eftersom försummelse av en eller flera pelare kan leda till en farlig snedfördelning. Det är också viktigt att ständigt komma ihåg de utmaningar som klimatförändringarna medför. Det sker även en växelverkan mellan pelarna. Till exempel bidrar en social utformning av den ekonomiska pelaren till en förstärkning av den sociala pelaren och tvärtom. Vissa konkreta åtgärder kan inordnas under flera pelare.

1.2

Även om fullbordandet av EMU nu står i fokus hämmas fortsatta framsteg av att medlemsstaterna inte är överens om riktningen. Till de försämrade konjunkturutsikterna sällar sig också geopolitisk osäkerhet och den planerade brexitprocessen. Även divergensen mellan medlemsstaterna, en ojämn fördelning av inkomster och förmögenheter, klimatkrisen samt den förväntade demografiska utvecklingen utgör stora utmaningar.

1.3

Motståndskraft mot kriser är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för att fullborda EMU. Det behövs även en positiv vision, i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget. I nuläget rekommenderar EESK följande prioriteringar: hållbar och inkluderande tillväxt, minskade skillnader, uppåtgående konvergens, tryggad produktivitetsökning och konkurrenskraft i enlighet med målen i Europa 2020-strategin, goda företags- och investeringsvillkor, arbetstillfällen av god kvalitet och med tillräckliga löner, bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap, stabila och hållbara offentliga finanser, en stabil finanssektor och uppnående av målen för hållbar utveckling 2030 och målen i klimatavtalet från Paris.

1.4

EESK:s rekommendationer avseende EMU:s bärande pelare i detalj:

1.4.1

En stabil monetär och finansiell pelare som grundval för makroekonomisk utveckling.

—	ECB: befästande av dess stabiliserande roll samt bevarande av dess oberoende.

—

Beslutsamma åtgärder för att fullborda bank- och kapitalmarknadsunionen genom följande prioriteringar: stabilisering för att skapa förtroende, en effektiv reglering, balans mellan riskdelning och riskreducering för att förhindra en ny belastning av de offentliga finanserna i en krissituation, beaktande av lagstiftningens sociala följder, integrering av klimatmålen, konsumentskydd.

—	Bankunionen: skydd av den gemensamma resolutionsmekanismen och genomförande av det europeiska insättningsgarantisystemet, återupptagande av diskussionen om strukturreformer och om skuggbanker.

—	Kapitalmarknadsunionen: fastställande av prioriteringar, närmare bestämt en förbättrad tillsyn, införande av ett europeiskt kreditvärderingsinstitut, skapande av en säker tillgång och vidtagande av åtgärder för harmoniserade insolvensregler.

—	Förstärkning av eurons internationella roll på grundval av ett stabilt, ekonomiskt starkt och socialt jämlikt EMU.

1.4.2

En stark ekonomisk pelare som grundval för välstånd och sociala framsteg.

—	Utökning av den ekonomiska pelaren för en mellanstatlig utjämning och för att främja tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft.

—

Balans mellan åtgärder på utbuds- och efterfrågesidan, vilket i nuläget innebär en förstärkning av efterfrågesidan, med hjälp av en större användning av den sociala resultattavlan i den europeiska planeringsterminen, en förstärkning av kollektivavtalssystemen och arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt, ett snabbt inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten samt ett genomförande av den gyllene regeln för investeringar på ett sätt som inte äventyrar den finansiella och finanspolitiska stabiliteten på medellång sikt.

—	Införande av en finanspolitisk kapacitet för euroområdet, som ska finansieras genom ett gemensamt skuldinstrument och koppla utbetalningar till en stärkt ekonomisk och social struktur. Föreliggande förslag ska endast betraktas som första steg.

—	Åtgärder för att hejda den illojala skattekonkurrensen och förhindra skatteundandragande och skatteflykt.

1.4.3

Tillämpning av den sociala pelaren som grundval för sociala och samhälleliga framsteg.

—	Sociala miniminormer i medlemsstaterna med en hög skyddsnivå.

—	Sträva efter en rättvis balans mellan en sund ekonomisk bas och en stark social dimension.

—	Bredda debatten om en EU-finansminister till att omfatta en motsvarande befattning för EU:s social- och arbetsmarknadspolitiska frågor.

1.4.4

En politisk pelare som grundval för demokrati, solidaritet och enhet.

—	Större deltagande av Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i centrala beslut som rör socialpolitiken och den ekonomiska politiken.

—	Solidariskt och enat agerande som grundval för välstånd och fred i EU och för EU:s politiska och ekonomiska betydelse i ett globalt sammanhang.

—	Snabb anslutning till euroområdet av de EU-medlemsstater som ännu inte är medlemmar.

2. Fullbordandet av EMU – framsteg, utmaningar och mål

2.1

Vi har redan kommit en bra bit på väg mot att fullborda EMU och ser i dag betydande gemensamma landvinningar. År 2015 presenterades ambitiösa planer för ett fördjupat EMU i de fem ordförandenas rapport. I juni 2019 lade kommissionen fram ett dokument med titeln ”En fördjupad europeisk ekonomisk och monetär union: Bedömning av läget fyra år efter de fem ordförandenas rapport” (1), där man redogör för de framsteg som uppnåtts sedan dess och efterlyser ytterligare åtgärder från medlemsstaternas sida. EESK stöder detta initiativ. Såväl på området för den finansiella och ekonomiska pelaren som på området för den sociala och demokratiska pelaren finns ett akut åtgärdsbehov. EESK påpekar framför allt att det måste råda balans mellan alla områden, mellan vilka det även sker en stor växelverkan.

2.2

Även om alla medlemsstater är ense om att vilja behålla euron råder det delade meningar mellan medlemsstaterna om inriktningen på en fortsatt fördjupning, vilket hindrar denna från att komma till stånd. Det råder en konflikt om riskdelning, vilket bl.a. handlar om gränsöverskridande överföringar och gemensamt ansvar. Som kontrast till denna har vi strategin för riskreducering där anpassningstvånget hör till de enskilda staternas ansvar och ekonomisk motståndskraft ska uppnås med hjälp av strukturella reformer. Det räcker dock inte att fokusera på denna divergens, eftersom det även finns olika partipolitiska och civilsamhälleliga perspektiv. För att fullborda EMU måste man dock inse att ännu viktigare än olika intressen och synsätt är att solidaritet och kompromissvilja utgör den grund som krävs för en bra gemensam framtid i Europa.

2.3

De ekonomiska förutsättningar som för närvarande råder är en utmaning. Efter den långa krisperioden tog EMU:s ekonomi återigen fart 2014, men saktade åter in något under det andra halvåret 2018. Flera faktorer bidrog till detta, till exempel den globala konjunkturnedgången i handeln och den försvagade ekonomiska utvecklingen, olösta handelskonflikter och interna osäkerheter, såsom den planerade brexitprocessen. Inom euroområdet var dämpningen av den ekonomiska dynamiken ännu mer framträdande på grund av beroendet av extern efterfrågan och lands- och sektorsspecifika faktorer. Den dämpade ekonomiska utvecklingen i EU förväntas fortsätta (2). Klimatkrisen, den tekniska utvecklingen, protektionism och it-angrepp samt digitala valutor och kryptovalutor är framtida utmaningar. I en nyligen publicerad Espas-rapport konstateras det att ökningen av den globala temperaturen, som bland annat kommer att leda till minskad produktivitet, är den mest akuta politiska frågan i dag med betydande ekonomiska och finansiella konsekvenser (3).

2.4

Även om EU överlag är välmående i global jämförelse tack vare sin jämförelsevis höga bruttonationalprodukt – såväl totalt sett som per capita – och den ökade sysselsättningsgraden på senare år, så bromsas ändå sammanhållningen av de sociala skillnaderna mellan regioner och medlemsstater och inom samhällena (4). 22 % av EU-medborgarna hotas av fattigdom och socialt utanförskap. I flera sydeuropeiska länder är reallönerna i genomsnitt lägre 2019 än vad de var 2009, vilket bidrar till ytterligare faktisk splittring i fråga om den socioekonomiska välståndsnivån (5). Även löneskillnaderna mellan könen är stora på många håll, och bland personer i arbetsför ålder finns en hög andel som är fattiga trots att de förvärvsarbetar och arbetslösa personer. Beträffande fördelningen av hushållens privata nettotillgångar drar ECB slutsatsen att det råder en kraftig snedfördelning i euroområdet. Exempelvis äger de rikaste tio procenten av befolkningen 51,2 % av nettotillgångarna (6). Detta skapar en farlig grogrund för sociala spänningar och splittrande krafter.

2.5

Det krävs bättre motståndskraft mot kriser, men detta är inte tillräckligt. För att fullborda EMU behövs en positiv vision i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget. I denna artikel talas det bland annat om främjande av en konkurrenskraftig social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt om miljöskydd. I nuläget rekommenderar EESK följande prioriteringar: hållbar och inkluderande tillväxt, minskade sociala och ekonomiska skillnader, uppåtgående konvergens, tryggad produktivitetsökning och konkurrenskraft i enlighet med målen i Europa 2020-strategin, som även omfattar mål som sträcker sig ”bortom BNP” (7), goda företags- och investeringsvillkor, arbetstillfällen av god kvalitet och med tillräckliga löner, bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap, stabila och hållbara offentliga finanser, en stabil finanssektor och uppnående av målen för hållbar utveckling 2030 och målen i klimatavtalet från Paris. EESK hänvisar också till sitt initiativyttrande om ”Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi”.

3. Monetära och finansiella pelaren – grundval för ekonomisk utveckling

3.1

EESK understryker den stora betydelsen av ECB:s stabiliserande roll i krissituationer. Exempelvis ledde enbart ECB-ordförandens tillkännagivande av köp av statspapper om så skulle bli nödvändigt (programmet för direkta monetära transaktioner (OMT)) till att marknaderna lugnade sig. Det program för kvantitativa lättnader som inrättades för att nå inflationsmålet från och med 2015 ledde till ytterligare räntesänkningar, vilket underlättade tillgången till likvida medel. Att bankerna för närvarande deponerar kapital hos ECB, även om detta innebär negativa räntor, visar på behovet av att utöka EMU:s ekonomiska pelare. EESK föreslår också att ECB:s roll som långivare i sista hand ska förankras. ECB:s oberoende ställning måste bevaras.

3.2

EMU:s finanssektor fullgör sin uppgift att finansiera små och medelstora företag på tillfredsställande sätt, enligt en studie från ECB (8). I nuläget uppger de små och medelstora företagen att tillgången till kvalificerad arbetskraft och erfarna chefer tillsammans med svårigheten att hitta kunder är deras främsta problem, medan bristande tillgång till finansiering ses som ett mindre problem. Företagen i vissa medlemsstater är mer drabbade i detta hänseende, men även där finns tecken på avspänning. Studien avser ett urval av 11 020 företag i euroområdet, varav 91 % har färre än 250 anställda. EESK betonar hur viktigt det är med en stabil finansiell grund även för de stora företagen.

3.3

EESK uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna att konsekvent driva fullbordandet av bank- och kapitalmarknadsunionen framåt och på så sätt lägga grunden för att fullständigt övervinna finanskrisen och för ett motståndskraftigt EMU, för vilket förtroendet återigen fullständigt upprättas. I detta avseende gäller det att skapa balans mellan riskdelning och riskreducering, så att en belastning av de offentliga finanserna i en krissituation – oavsett om det är på nationell nivå eller unionsnivå – förhindras i möjligaste mån. I regleringen av finansmarknaden måste effektivitet gå före komplexitet. De sociala effekterna av regleringen måste också beaktas och konsumentskyddet prioriteras högre.

3.3.1

Finansiering via banklån jämfört med eget kapital är betydligt vanligare i EU jämfört med i Förenta staterna. EESK förespråkar en diversifiering av finansieringskällorna och därmed större riskdelning, vilket innebär en större tonvikt på finansiering genom eget kapital i EU.

3.4

EESK noterar de framsteg som gjorts inom ramen för bankunionen och understryker kommissionens positiva roll. Samtidigt har medlemsstaterna, trots påståenden om motsatsen, ännu inte fattat något gemensamt beslut om att använda den europeiska stabilitetsmekanismen som säkerhet för den gemensamma resolutionsmekanismen. Även andra åtgärder för att genomföra det enhetliga insättningsgarantisystemet, som är akut nödvändigt, har flera gånger avvisats av medlemsstaterna.

3.4.1

EESK anser att det är hög tid för en konkret tidsplan för det enhetliga insättningsgarantisystemet (9). När det handlar om att använda den europeiska stabilitetsmekanismen som säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsmekanismen rekommenderar EESK även en förstärkning av den gemensamma resolutionsmekanismen, en minskning av mängden nödlidande lån på ett socialt hållbart sätt och robusta minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (10). Dessutom bör också åtgärder mot penningtvätt konsekvent upprätthållas inom ramen för bankunionen (11). Diskussionen om en bankstrukturreform bör återupptas i syfte att reducera riskerna till en acceptabel nivå. EESK anser också att behovet av att reglera skuggbanker bör uppmärksammas mer.

3.4.2

EESK upprepar sitt tidigare krav på att en förbättring och konsolidering av bankunionens pelare ska gå hand i hand med genomförandet av målen för hållbar utveckling och klimatavtalet från Paris. Beträffande kapitalkraven bör en mer förmånlig behandling av miljövänliga investeringar och olika icke-komplexa, inkluderande långsiktiga lån föreskrivas, särskilt när dessa hänger samman med energieffektivitet, förnybara energikällor m.m.

3.5

Fullbordandet av kapitalmarknadsunionen bidrar till att mildra chocker och främja företagens investeringsverksamhet, och därmed till ökad konkurrenskraft (12). Till skillnad från bankunionen, som vilar på tydligt definierade pelare, omfattar kapitalmarknadsunionen ett stort antal olika initiativ, såsom Mifid-direktivet, betaltjänstdirektivet och den europeiska privata pensionsprodukten (PEPP). Det är svårt att göra en sammanfattande helhetsbedömning, men EESK rekommenderar följande principer för utformningen: Först och främst behövs en inriktning på centrala projekt. Förbättrad tillsyn ska prioriteras. Även diskussionen om att inrätta ett EU-kreditvärderingsinstitut bör återupptas av kommissionen. Beträffande en säker tillgång ser EESK fram emot ett förslag från kommissionen. För det andra bör man verka för en harmonisering av insolvensregler och företagsbeskattning. Med detta i åtanke välkomnar EESK åtgärderna i riktning mot en gemensam bolagsskattebas där man även vidtar lämpliga åtgärder för att bekämpa illojal skattekonkurrens.

3.6

EESK välkomnar initiativet att stärka eurons internationella roll. Euron är för närvarande är den näst viktigaste valutan efter US-dollarn. Kommissionen rekommenderar i anslutning till detta att EMU samt bank- och kapitalmarknadsunionen ska fullbordas liksom ytterligare initiativ inom finanssektorn, att euron ska användas i större utsträckning inom områdena för energi, råvaror och transport samt att EU ska tala med en röst i strategiska och ekonomiska frågor. EESK anser emellertid att dessa åtgärder inte är tillräckligt långtgående. Social sammanhållning, ekonomisk uppåtgående konvergens och styrka samt främjande av konkurrenskraft och innovation är också nödvändiga förutsättningar för en god utveckling och därmed en starkare internationell roll för euron. EESK hänvisar till sitt yttrande ”En stärkt internationell roll för euron”.

4. Ekonomiska pelaren – grundval för välstånd och sociala framsteg

4.1

ECB:s penningpolitik har samma verkan i alla euroländer, medan det kan uppstå obalanser i utrikeshandeln och länderna kan befinna sig i olika konjunkturfaser och ha olika motståndskraft mot chocker. Samtidigt har euroländerna inte tillgång till de enskilda ländernas penning- och valutapolitiska instrument. Det är därför nödvändigt att stärka den ekonomiska pelaren för att främja investeringar i hållbar tillväxt, konsumentefterfrågan, produktivitet och konkurrenskraft. För detta krävs en balans mellan åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan. Under 2019 och därefter räknar kommissionen med positiv tillväxt på grund av privat konsumentefterfrågan och investeringar (13). EESK rekommenderar att dessa impulser ska förstärkas.

4.2

Den europeiska planeringsterminen spelar en viktig roll för makroekonomisk harmonisering. EESK välkomnar kommissionens avsikt att i högre grad utnyttja den sociala resultattavla som ingår i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Social trygghet ökar förtroendet för en finansiellt säkrare framtid och har en positiv inverkan på den makroekonomiska efterfrågan. EESK föreslår att den europeiska planeringsterminen också ska användas för förslag om att tillämpa ytterligare motståndskraftskriterier som beaktar sociala skillnader och kampen mot klimatförändringarna.

4.3

Tillräcklig köpkraft bygger på välavlönat arbete. Detta hämmas dock av att reallönerna i snitt tenderar att öka långsammare än produktiviteten (14). EESK rekommenderar därför att kollektivavtalssystemen och arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt ska stärkas. För att säkerställa lojal konkurrens måste efterlevnaden av de befintliga miniminormerna för alla anställda säkerställas. Dessutom bör man undersöka möjligheten att kartlägga tillgängliga verktyg och ett ramverk på EU-nivå till stöd och vägledning för medlemsstaterna i deras arbete för att utveckla minimiinkomstsystem. Ett snabbt genomförande av den planerade Europeiska arbetsmyndigheten är ett viktigt steg för att bekämpa illojal konkurrens.

4.4

Investeringar i sociala bostäder, utbildning, forskning, digitalisering, klimatskydd, hållbar rörlighet och förnybar energi är inte bara ekonomiska incitament och ett viktigt instrument för den ekonomiska politiken, utan säkerställer även produktionskapacitet för framtida välstånd och konkurrenskraft (15). Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) är visserligen ett steg i rätt riktning, men behovet av åtgärder är fortfarande stort. De offentliga nettoinvesteringarna i procent av BNP i euroområdet har t.ex. stagnerat omkring nollpunkten. Ett viktigt steg är ett förbättrat finanspolitiskt styre.

4.5

För detta finns det utrymme utan att primärrätten ändras. Visserligen fastställs prisstabilitet som EU:s främsta ekonomipolitiska mål i EUF-fördraget, men detta mål måste uppnås på grundval av en balanserad ekonomisk tillväxt, en konkurrenskraftig social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt ett starkt miljöskydd och förbättrad miljökvalitet. Den ekonomipolitiska strategi som detta innebär tillåter hänsyn till komponenter på såväl utbuds- som efterfrågesidan, vilket samtidigt gör stabilitetspakten till en tillväxtpakt. För att skydda ansvarsfriheten mellan medlemsstaterna har dock ramen svetsats samman med finanspakten och det så kallade två- och sexpacket ännu mer. Mot denna bakgrund rekommenderar EESK att man tillämpar den gyllene regeln för offentliga investeringar på ett sätt som inte äventyrar den finansiella och finanspolitiska stabiliteten på medellång sikt (16). Detta skulle bidra till att säkerställa ett upprätthållande av offentliga framtidsinvesteringar på nödvändig nivå – i samklang med underskottsreglerna.

4.6

För att fullborda EMU krävs en gemensam finanspolitisk kapacitet för euroområdet. EESK förespråkar en gemensam budget för euroområdet som ska finansieras genom ett gemensamt skuldinstrument. Dessutom bör diskussionen om möjligheten att införa en europeisk ekonomi- och finansminister (17) återupptas, och denna minister bör vara redovisningsskyldig även inför Europaparlamentet. EESK betonar att utbetalningarna måste kopplas till en förstärkning av den ekonomiska och sociala strukturen. Det behövs därför en definition av begreppet ”strukturreformer”. I samband med åtgärder inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027 (18) måste förhållandet till struktur- och investeringsfonderna klargöras.

4.6.1

Kommissionen har föreslagit en Europeisk investeringsstabiliseringsfunktion inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027, som ska användas vid landsspecifika chocker. De medel som anslagits, 30 miljarder euro, är dock långtifrån tillräckliga för att ha en stabiliserande verkan. Dessutom beklagar EESK att man inte tog upp stabiliseringskomponenterna i denna form vid eurotoppmötet i december 2018. I stället aviserades att inslagen i ett budgetinstrument för konvergens och konkurrenskraft skulle avtalas (19). Kommissionen efterlyste detta före eurotoppmötet i juni 2019 och betonade att den var beredd att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag (20). EESK ser detta som ett möjligt första steg till en budget för euroområdet och kommer att granska de ekonomiska och sociala konsekvenserna av detta planerade instrument.

4.6.2

Som en annan form av finanspolitisk kapacitet för EMU har man som referens använt en arbetslöshets(åter)försäkring, vars finansiering skulle kunna säkerställas permanent enligt kriterier som ännu ska fastställas. Vid en ekonomisk chock vore det på så sätt möjligt att mildra negativa kriseffekter. Det krävs också starkare nationella automatiska stabilisatorer som exempelvis de nationella arbetslöshetsförsäkringssystemen. EESK anser att idén om att införa lämpliga principer för de nationella arbetslöshetsförsäkringarna måste drivas vidare. Detta skulle kunna leda till en reell förbättring av levnads- och arbetsvillkoren och samtidigt stärka de nationella automatiska stabilisatorerna.

4.6.3

En ändring av ESM-fördraget planeras också, och kommissionen uppmanar också stats- och regeringscheferna att göra denna. Förutom den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden bör i anslutning till detta bland annat också anpassningar på området för lån i förebyggande syfte samt säkerställande av en rimlig nivå av villkor ske. Även nya former av samarbete mellan den europeiska stabilitetsmekanismen och kommissionen planeras (21). EESK varnar för en skärpt förbindelse på förhand för lån i förebyggande syfte, vilket skulle undergräva instrumentets stabiliserande inriktning.

4.7

Inte heller skattepolitiken får hamna i skymundan vid fullbordandet av EMU. I hela EU skulle förlusterna till följd av uteblivna skatteintäkter kunna uppgå till 825 miljarder euro per år (22). De multinationella företagens urholkning av skattebasen och överföring av vinster beräknas t.ex. i EU ha uppgått till 50–70 miljarder euro eller 0,3 % av EU:s BNP innan de omfattande åtgärderna mot skatteflykt antogs (23). Skatteundandragande förblir dock ett stort problem och måste bekämpas. Samtidigt är skattebördan och de sociala avgifterna på arbete i Europa de högsta i världen. Genom att bekämpa aggressiv skatteplanering och skatteflykt, och avskaffa särskilda arrangemang av regeringar och skattemyndigheter (24), vilka skulle kunna betraktas som utmärkande för ett skatteparadis, skulle skatteförluster kunna förhindras och en bredare grund skapas för offentliga investeringar i utbyggnaden av social infrastruktur, begränsningar av klimatförändringarna och en hållbar stabilisering av realekonomin och finanssektorn.

4.7.1

EESK noterar med stort intresse kommissionens meddelande om att tillämpa övergångsklausulen enligt artikel 48.7 i EU-fördraget inom bland annat skattepolitiken. Det skulle möjliggöra en reform som leder fram till en omröstning med kvalificerad majoritet. Vidare måste initiativ för att motverka skattebedrägeri och förhindra illojal konkurrens inom företagsbeskattning konsekvent upprätthållas. Kommittén hänvisar i detta sammanhang till sitt yttrande om ”Hot och hinder för den inre marknaden” (25). Vi välkomnar förslaget att vissa skatter ska gå direkt till EU-budgeten inom den fleråriga budgetramen, för att öka de egna medlen.

5. Den sociala pelaren – grunden för sociala och samhälleliga framsteg

5.1

En hållbar utformning av den monetära och finanspolitiska samt den ekonomiska pelaren stärker även EMU:s sociala fundament. Hittills har flera byggstenar tagits upp som syftar till att förstärka den sociala pelaren. Till exempel skulle kriterier såsom uppåtgående konvergens för minimiinkomster eller minimilöner och sänkt (ungdoms)arbetslöshet kunna stärkas ytterligare om en social resultattavla användes i den europeiska planeringsterminen.

5.2

EESK anser att en förbättring och ett genomförande av sociala miniminormer i medlemsstaterna på grundval att ett gemensamt europeiskt ramverk med en hög skyddsnivå kan vara ett viktigt bidrag till en socialt uppåtgående konvergens. EESK påpekar att en sådan uppåtgående social konvergens mot förbättrade levnads- och arbetsvillkor bör bygga på hållbar tillväxt, arbetstillfällen av god kvalitet och ett konkurrenskraftigt företagsklimat, och skulle kunna förbättras genom att man hittar en rättvis balans mellan en sund ekonomisk bas och en stark social dimension.

5.3

En balans måste uppnås mellan sociala och finansiella frågor. Exempelvis bör diskussionen om en EU-minister med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor utvidgas till en diskussion om en kommissionsledamot med ansvar för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor som ska ges omfattande resurser och bland annat att ansvara för att övervaka den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

6. Politiska pelaren – grundval för demokrati, solidaritet och enhet

6.1

Ökande ekonomisk ojämlikhet, minskat välstånd och negativa framtidsförväntningar kan i framtiden spela en viktig roll för hur EU värderas av det civila samhället. En förstärkning av de andra tre pelarna i linje med de förslag som beskrivs ovan är därför enligt EESK:s uppfattning en viktig och nödvändig förutsättning för att stabilisera den politiska pelaren. Detta är avgörande för att öka medborgarnas förtroende för EU.

6.2

Tyvärr är Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter inte tillräckligt involverade i den europeiska planeringsterminen, vid förfaranden vid alltför stora underskott eller i åtgärder som rör den europeiska stabilitetsmekanismen. Även detta har visat sig vara en katalysator för centrifugala krafter, eftersom bedömningen av huruvida ett land t.ex. bryter mot underskottskriterierna eller vilka strukturreformer som ska genomföras får fördelnings- och samhällspolitiska konsekvenser. EESK förespråkar eftertryckligen att inte bara Europaparlamentet utan även nationella parlamentet, arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället ska involveras i stor utsträckning i centrala beslut som rör den ekonomiska politiken och socialpolitiken. Endast på så sätt kan man säkerställa att även olika partipolitiska och civilsamhälleliga perspektiv beaktas vid sidan av nationella intressen.

6.3

För närvarande är endast 19 av 28 EU-stater medlemmar i euroområdet. För att fullborda valutaunionen krävs dock att även de stater som ännu inte ingår i euroområdet blir medlemmar. Detta bör ske så snabbt som möjligt, samtidigt som staterna själva också bör vidta beslutsamma åtgärder. Merparten av medborgarna i EU-medlemsstaterna utanför euroområdet anser också att den gemensamma valutan har positiva ekonomiska effekter (26).

6.4

EESK påminner om den viktiga roll som ett gemensamt tillvägagångssätt och ett enat förhållningssätt bland EU-medlemsstaterna spelar i ett geopolitiskt sammanhang. Solidaritet, kompromissvilja och ett enhetligt agerande är grunden för välstånd och fred inom EU samt för dess internationella betydelse och konkurrenskraft. Detta gäller framför allt med avseende på utformningen av social- och ekonomipolitiken. EESK uppmanar därför rådet och kommissionen att lägga fram en ambitiös färdplan för en fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen. Detta skapar säkerhet och förtroende och utgör en grundplåt för en positiv ekonomisk och social framtid för EU.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) https://ec.europa.eu/info/publications/deepening-emu-taking-stock-four-years-after-five-presidents-report_en

(2) https://ec.europa.eu/info/publications/european-economic-forecast-spring-2019_en

(3) Espas, Global Trends to 2030: Challenges and Choices for Europe, april 2019, https://espas.secure.europarl.europa.eu/orbis/node/1362

(4) https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/file_import/european-semester_thematic-factsheet_addressing-inequalities_sv.pdf

(5) EFS, Benchmarking Working Europe 2019.

(6) Europeiska centralbanken, ”The Household Finance and Consumption Survey: results from the Second wave”, nr 18 / december 2016.

(7) EESK:s yttrande, EUT C 177, 18.05.2016, s. 35.

(8) Europeiska centralbanken, Survey on the Access to Finance of Enterprises in the euro area, April to September 2018, november 2018.

(9) EESK:s yttrande, EUT C 237, 6.7.2018, s. 46.

(10) Villkor för reformen av Europeiska stabilitetsmekanismen, 4.12.2018.

(11) Eurogruppens rapport till ledarna om fördjupningen av EMU, 4.12.2018.

(12) Kapitalmarknadsunionen.Kommissionens bidrag till Europeiska rådet (21–22 mars 2019).

(13) https://ec.europa.eu/info/publications/european-economic-forecast-spring-2019_en

(14) Europeiska kommissionen, årlig tillväxtöversikt 2019.

(15) IMF Direct, 2014; OECD Economic Outlook, juni 2016.

(16) Truger, Achim (2018): Fiskalpolitik in der EWU. Reform des Stabilitäts-und Wachstumspakts nicht vergessen! [Fiscal Policy in the EMU. Don’t forget reform of the Stability and Growth Pact!] WISO direkt, Friedrich-Ebert-Stiftung, Bonn.

(17) COM(2017) 823 final.

(18) COM(2018) 321 final.

(19) Uttalande från eurotoppmötet, 14.12.2018.

(20) https://ec.europa.eu/info/publications/deepening-emu-taking-stock-four-years-after-five-presidents-report_en

(21) Villkor för reformen av Europeiska stabilitetsmekanismen, 4.12.2018.

(22) Rapport utarbetad av Richard Murphy för Gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet, http://www.taxresearch.org.uk/Documents/EUTaxGapJan19.pdf

(23) EESK:s yttrande ECO/491 – Beskattning – omröstning med kvalificerad majoritet, ännu ej offentliggjort.

(24) Kommissionens beslut SA.38375 (Lxb/Fiat Finance), SA.38374 (NL/Starbucks), SA 38373 (IRL/Apple), SA 38944 (Lxb/Amazon).

(25) EUT C 125, 21.4.2017, s. 8 (punkt 3.6 Skattepolitik).

(26) https://agenceurope.eu/en/bulletin/article/12271/23

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/39

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken – Mot en ny europeisk strategi för tiden efter 2020

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/07)

Föredragande: Etele BARÁTH

Medföredragande: Petr ZAHRADNÍK

Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	154/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den kommande nya politiska perioden och budgetperioden i EU ger möjlighet att stärka beslutsamheten, förbättra resultaten och till fullo utnyttja de nya möjligheterna. Det krävs en nystart på en mer ambitiös och dynamisk 2030-strategi för ett hållbart, konkurrenskraftigt, skyddande och rättvist Europa.

1.1.1

En av de största lärdomarna, och tillika prestationerna, i EU:s senaste ekonomiska politik i krisens kölvatten var införandet och det praktiska genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Denna nya form av samordning av den ekonomiska politiken omfattar övervakning och analys på djupet, praktisk samordnad förvaltning och en rad restriktioner och sanktioner (1), i nära samband med medlemsstaternas ekonomiska resultat. Dess resultat bör visa sig i form av strängare disciplin, större ansvarighet och en tydligare inriktning på centrala strategiska frågor. Som sådan kan den fungera som en stabil plattform för de nya sammanhållningspolitiska insatserna.

1.2

Planeringsterminen kompletterar det system av sammanhållningspolitiska instrument som har funnits i årtionden. Kopplingarna mellan den europeiska planeringsterminen och EU:s sammanhållningspolitik (och kanske merparten av programmen inom den fleråriga budgetramen) har en enorm potential att användas för att förbättra samordningen och styrningen av EU:s ekonomiska politik. Det är ett tecken på bättre styrning och en resultatbaserad strategi. Frågan har såväl en rationell och teknokratisk bakgrund som en politisk (med beaktande av valet till Europaparlamentet, befogenheter på nationell nivå och EU-nivå, en nedifrån och upp-strategi och en uppifrån och ned-strategi samt en balans mellan dem). Genom sin samordnande karaktär sammanför den genomförandet av strategiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade mål, politiska prioriteringar och samspel mellan kort- och långsiktiga uppgifter.

1.3

Tack vare sin ständigt expanderande praxis och självreglerande filosofi är planeringsterminen faktiskt den enda arbetsstrukturen med en multifunktionell mekanism som via de landsspecifika rekommendationerna kan mäta samspelet mellan högst olika förfaranden, och mäta tillämpningen av ungefär 32 EU-strategier. EESK tror på planeringsterminen, och föreslår att det bör finnas möjlighet att på ett mer balanserat sätt tillämpa de stimulansverktyg samt differentierade, välgrundade och välavvägda sanktionsverktyg (2) som samordnar genomförandet av de ekonomiska, sociala och miljörelaterade målen, och om möjligt mäter de kortsiktiga framstegen mot de långsiktiga målen.

1.4

EESK beklagar att det trots ett väldefinierat förfarande i flera steg (årliga tillväxtöversikter, landsspecifika rekommendationer, nationella reformprogram och partnerskapsavtal) finns stora skillnader i avtalens fullgörandegrad, beroende på varje lands makroekonomiska utvecklingsstatus. Genomförandet av de fleråriga strategierna är i allmänhet lågt (40–50 %). Det är anmärkningsvärt att de socialpolitiska målen hör till de minst fullgjorda åtagandena, bl.a. i fråga om löner och lönesättning, hälso- och långtidsvård, utbildning, fortbildning, livslångt lärande och bra arbetstillfällen (särskilt för ungdomar).

1.5

EESK noterar att en stärkt planeringstermin bör vara det viktigaste inslaget i samordningen av den ekonomiska politiken, utan att tappa de ursprungliga målen ur sikte. Den gör det möjligt att fullgöra stabilitets- och konvergensprogrammen och kan bli den centrala samordningsmekanismen i ett välriktat investeringsförfarande, öka genomförandet av reformerna, mäta balansen mellan ekonomiska resultat och sammanhållningspolitik samt uppnå sociala mål. Centrala frågor är bl.a. genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, hållbar sysselsättning, införande av sociala miniminormer i medlemsstaterna på grundval av en gemensam EU-ram, normer inrättade genom den europeiska planeringsterminen och även ambitiösare klimatmål och bättre skydd av den biologiska mångfalden.

1.6

Enligt EESK måste EU i högre grad utforska och på effektivt sätt använda lokala resurser för att uppnå hållbar tillväxt, en tillväxt som är socialt och miljömässigt genomförbar. Den nya Europa 2030-strategin måste bygga på en genomförbar koppling mellan lokala, regionala och nationella mål och målen för ett mer sammanlänkat Europa.

1.7

Enligt EESK kan stärkt samordning mellan EU-fonder (sammanhållningsfonder, InvestEU osv.) underlätta deltagande och investeringar från privat håll. För att öka produktiviteten och de privata investeringarna måste investeringsmiljön förbättras, med beaktande av skatteordningarna i respektive medlemsstater. I bästa fall kan en förbättrad investeringsmiljö förbättra förhållandet mellan EU:s styresformer och de olika typerna av egenansvar.

1.8

EESK föreslår att det förnyade systemet för EU:s styresformer på grundval av Europa 2030-strategin ska vara mer inriktat på resultat och omfatta färre prioriteringar, underlätta tillgången till administrativa förfaranden och ha större tonvikt på förståelse av och samarbete med det civila samhället. Allt detta måste gå hand i hand med en utveckling av övervaknings- och utvärderingssystemen. Ett viktigt sätt att stärka EU:s styresformer är att förbättra den offentliga förvaltningen på flera nivåer och ställa upp färre hinder för deltagande.

1.9

EESK måste hitta en ny plats inom ramen för EU:s utarbetande och genomförande av politik och strategier, och bygga upp en ny och starkare ställning inom EU:s styresformer för att garantera en särskild förmedlarfunktion mellan det civila samhällets uppfattning av verkligheten och dess framtida avsikter. EESK strävar efter att skapa större förståelse genom att stärka en regelbunden och strukturerad dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

1.10

EESK måste lära sig mer om och öka användningen av nya informationssystem, däribland digitaliserade och sociala nätverk som har samband med det civila samhället. Kommittén kan uppnå detta mål om den deltar i planeringsterminen och blir bra på att behandla den informationen den får ta del av.

1.11

EESK påpekar att ett av de största hindren för europeisk utveckling för närvarande är den låga nivån av reell, kontinuerlig kommunikation mellan näringslivets och arbetsmarknadens parter och EU:s styresformer. Även här måste man förstå systemet för EESKS: förbindelser.

1.12

EESK anser att planeringsterminen genom en löpande bedömning av de komplexa målen, användning av övergripande partnerskapsavtal, uppbyggnad av ett starkt stöd från det civila samhället och mätning av EU:s globala miljö potentiellt kan riktas in på att minska risken för kriser i framtiden och skapa en hållbar, meningsfull och lyhörd ekonomisk och social miljö.

2. Allmänna och särskilda kommentarer

2.1 Europa har nått en vändpunkt

2.1.1

Europa har nått en ny vändpunkt. Tio år efter den djupa ekonomiska krisen och trots en stark återhämtning i Europa lever vi i politisk och samhällelig oro och med en växande ny osäkerhet globalt. En av de största lärdomarna, och tillika prestationerna, i EU:s senaste ekonomiska politik i krisens kölvatten var införandet och det praktiska genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Denna nya form av samordning av den ekonomiska politiken omfattar övervakning och analys på djupet, praktisk samordnad förvaltning och en rad restriktioner och sanktioner, i nära samband med medlemsstaternas ekonomiska resultat. Dess resultat bör visa sig i form av strängare disciplin, större ansvarighet och en tydligare inriktning på centrala strategiska frågor. Som sådan kan den fungera som en stabil plattform för de nya sammanhållningspolitiska insatserna.

2.1.2

Under denna period, inför en ny politisk femårscykel för EU:s styrning och en ny finansiell sjuårsperiod för samordnad europeisk utveckling, och med slutet på Europa 2020-strategin för smart, hållbar och inkluderande tillväxt i antågande, måste EU ompröva styrsystemen: dessa måste bygga på en ny, övergripande genomförandestrategi för de kommande tio åren, som en kompass för en hållbar framtid.

2.1.3

Det finns brett stöd för tanken att en av de viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt genomförande av ett nytt ”flernivåstyre med många olika aktörer” är ett obehindrat deltagande av näringslivets och arbetsmarknadens parter i besluts- och genomförandeprocessen (3).

2.1.4

Genom att dra lärdom av det värde som en stark partnerskapsprincip i sammanhållningspolitiken ger betonar EESK återigen vikten av flernivåstyre, ett ökat strukturellt deltagande från civilsamhällesorganisationerna och andra intressenter i programplaneringen, genomförandet, utvärderingen och övervakningen av användningen av medlen, och detsamma bör gälla för den makroekonomiska programplaneringen i alla medlemsstater.

2.1.5

I detta syfte betonar EESK behovet av att inrätta en gemensam europeisk ram – i linje med partnerskapsavtalet inom ramen för EU:s strukturfonder – som garanterar ett starkt och meningsfullt deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort i alla skeden av utformningen och genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Detta kommer att medföra större ansvarsskyldighet från de nationella myndigheternas sida samt en mer effektiv och meningsfull användning av åtgärderna och rekommendationerna.

2.1.6

Den europeiska renässansen måste bygga på samma starka kontinuitet som ligger till grund för de europeiska värdena, såsom frihet, säkerhet, rättvisa, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, med stärkt fortgående förnyelse som uppfyller kriterierna för hållbar utveckling.

2.2 Planeringsterminen och dess komplexitet

2.2.1

Kommissionen har gjort en stor och till synes framgångsrik insats under de senaste tio åren för att upprätta ett arbetssystem för ekonomisk styrning på flera nivåer: den europeiska planeringsterminen. Den inbegriper olika politiska åtgärder och strategier för sektorsomfattande och övergripande frågor inom alla ekonomiska, sociala och miljörelaterade områden. Med denna nya process har Europeiska kommissionen lämnat det gamla systemet med ”öppen samordningsmetod” bakom sig.

2.2.2

Planeringsterminen har stärkts och byggts ut under de senaste åren, och viktiga sociala och miljörelaterade delar av Europa 2020-strategin har kopplats direkt till de sammanhållningspolitiska rekommendationerna (4). Det finns en stark koppling mellan den ekonomiska styrningen, genomförandet av sammanhållningspolitiken och ett nytt koncept för europeisk utveckling: investeringsplanen för Europa (5).

2.2.3

I flera yttranden har EESK försvarat strukturreformer som förbättrar produktiviteten, tillväxten, arbetstillfällenas kvalitet, anställningstryggheten och det sociala skyddet, och samtidigt främjar investeringar och stärker kollektivförhandlingarna, på grundval av arbetsmarknadsparternas autonomi, och den sociala dialogen (6). EESK ”anser samtidigt att kopplingen mellan reformstödsprogrammet och den europeiska planeringsterminen kan vara ännu starkare och direktare än det man räknar med i förslaget till förordning” (7).

2.3 En hållbar framtid för EU

2.3.1

I början av detta år offentliggjorde kommissionen sitt diskussionsunderlag om ett hållbart framtida Europa, vilket banar väg för en övergripande genomförandesstrategi för perioden fram till 2030. I diskussionsunderlaget beskrivs vägen framåt när det gäller vidareutvecklingen av EU:s vision för hållbar utveckling och sektorspolitikens inriktning efter 2020, samtidigt som man förbereder sig på det långsiktiga genomförandet av målen för hållbar utveckling. Kommittén efterlyser ambitiösare klimatmål integrerade i den europeiska planeringsterminen, eftersom planeringsterminen är relativt svag i fråga om klimatförändringens faror och EU:s framsteg i riktning mot Parismålen (8). I en värld som påverkas av klimatförändringarna har EESK dessutom upprepade gånger lagt fram rekommendationer för att förbättra skyddet av den biologiska mångfalden och de viktiga resurser som krävs för vår existens (9).

2.3.2

I diskussionsunderlaget presenteras tre scenarier för att stimulera diskussionen om hur målen för hållbar utveckling ska följas upp inom EU:

—	En övergripande EU-strategi för hållbar utveckling som är vägledande för EU:s och medlemsstaternas åtgärder.

—	Kommissionen fortsätter att arbeta in strategierna i all relevant EU-politik, men kontrollerar inte att medlemsstaterna efterlever dem.

—	Större fokus på yttre åtgärder medan EU:s hållbarhetsambitioner ligger kvar på dagens nivå.

2.3.3

En smart blandning av de första två scenarierna i den europeiska planeringsterminen bör vara avgörande i genomförandet av EU-budgetarna och deras finansieringsramar (såsom EU:s struktur- och investeringsfonder), med största möjliga utnyttjande av flexibiliteten i den nya fleråriga budgetramen och säkerställande av starka kopplingar mellan sammanhållningspolitiken och annan politik.

2.3.4

Planeringsterminen, inklusive en ny modell för deltagande, skulle kunna ges en ändamålsenligare och effektivare funktion i unionens utveckling.

2.3.5

Både EU:s investeringsplan, om denna finansieras tillräckligt, och dess sammanhållningspolitik kan bidra, i samordning med landspecifika rekommendationer. Detta förutsätter vederbörlig flexibilitet inom stabilitets- och tillväxtpakten. Såsom hävdats i ett tidigare yttrande kräver det även fortsatt tillräcklig finansiering för sammanhållningspolitiken från EU:s budget (10).

2.4 Sammanhållningspolitiken och planeringsterminen

2.4.1

Förslagen till förordningar för den fleråriga budgetramen 2021–2027 (både paraplyförordningen och förslagen till sektorsspecifika förordningar) har tillfört nya inslag som kan förbättra samordningen och fullgörandet av EU:s ekonomiska politik samt effektiviteten hos de sammanhållningspolitiska insatserna (11). Ett av de viktigaste inslagen är fastställandet av ett tydligt förhållande mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen och de olika steg som är aktuella (12).

2.4.2

Förslagen till förordningar lämnar dock relativt mycket utrymme åt uppfinningsförmåga och kreativitet för att ta itu med frågan på ett praktiskt sätt. Detta yttrande kan ge några idéer till hur man ska gripa sig an detta. För det första kan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen betraktas som besläktade. De är nära sammanlänkade och har en enorm potential att förbättra den nuvarande situationen.

2.4.3

De sammanhållningspolitiska investeringarna och insatserna skulle huvudsakligen kunna inriktas på områden som tas upp i den europeiska planeringsterminen, särskilt i de fall där man har identifierat investeringsgap genom statistiska plattformar såsom den sociala resultattavlan. Det är nödvändigt att justera tidsramarna för genomförandet av de politiska målen (i allmänhet en sjuårsperiod för sammanhållningspolitiken och en kortare period på vanligtvis ett eller ett och ett halvt år för de landsspecifika rekommendationerna).

2.4.4

För en viss medlemsstat kan de fastställas med hjälp av resultattavlan för de huvudsakliga makroekonomiska, finanspolitiska och strukturella indikatorerna, som offentliggörs i november varje år när den nya europeiska planeringsterminen inleds, och särskilt genom användning av förfarandet för nationella reformprogram, som därefter omvandlas till rapporter om landsspecifika rekommendationer.

2.4.5

Det nya förslaget om den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska också bygga på stärkt flexibilitet och tematisk koncentration. De sammanhållningspolitiska instrumenten kan därför på ett flexibelt sätt anpassas till de verkliga behoven i en viss medlemsstat.

2.4.6

De motsatta riktningarna i det ömsesidiga förhållandet visar dock att den europeiska planeringsterminens resultat kan vara ett sätt att stimulera goda resultat eller utgöra en tydligt differentierad, proportionell strategi för sanktioner (13) vid dåliga resultat (14). De som presterar väl inom den europeiska planeringsterminen, upprätthåller makroekonomisk disciplin och reagerar ansvarsfullt på de landsspecifika rekommendationerna kan belönas genom en typ av bonus som innebär ytterligare tilldelning av sammanhållningspolitiska medel (Eruf, ESF+ eller Sammanhållningsfonden). Den finansiella basen för dem som presterar sämre och dem som struntar i rapporterna om landsspecifika rekommendationer kan minskas i motsvarande grad (15).

2.4.7

Det nya förslaget om den fleråriga budgetramen 2021–2027 handlar också i hög grad om synergier mellan flera av den fleråriga budgetramens kapitel och program. I den europeiska planeringsterminen fastställs de viktigaste reformbehoven ur varje medlemsstats perspektiv. Enligt ett förslag ska till och med ett nytt reformstödsprogram införas. Det skulle vara mer än nödvändigt att införa ett gemensamt förvaltningssystem för sammanhållningspolitiska instrument och reformstödsprogram (16) i praktiken, i bästa fall på nivån av ett operativt program inom en viss sammanhållningspolitik. I det fallet kan optimala förutsättningar för synergier skapas (17).

2.4.7.1

Detsamma gäller InvestEU-programmet (också delvis baserat på medlemsstaternas frivilliga tilldelning av sammanhållningspolitiska medel till detta centraliserade finansieringsinstrument).

2.4.8

För den fleråriga budgetramen 2021–2027 kan det föreligga ett strategiskt handikapp, eftersom det inte längre finns en efterföljare till Europa 2020-strategin. Det är en viktig fråga huruvida diskussionsunderlaget om ett hållbart framtida Europa verkligen är menat att ha denna funktion. Det spelade nyligen en viktig roll när det gäller att fastställa de kommande landsspecifika prioriteringarna för investeringar i sammanhållningspolitiken (landsrapporter, offentliggjorda i februari 2019 (18)) och investeringsbehov (vårprognosen från maj 2019 (19)).

2.4.8.1

För närvarande omfattar EU:s strategi de viktigaste mätpunkterna för framstegen inom ramen för planeringsterminen och andra politiska instrument och fungerar som en utgångspunkt för en ny strategi för 2030.

2.4.9

Om utarbetandet av den nya 2030-strategin drar ut på tiden kan det rekommenderas att man under en övergångsperiod utarbetar en strategi på medellång (till lång) sikt som ett led i de steg som den europeiska planeringsterminen bygger på (t.ex. en beskrivning av en sådan 2021+-strategi som offentliggörs 2020 och vissa lägesrapporter om de verkliga resultaten som därefter offentliggörs vartannat eller vart tredje år).

2.4.10

Till följd av detta överväger EESK en ny strategisk metod som leder till en sammanhållningspolitik som är skarpt fokuserad på verkliga (resultatbaserade och resultatorienterade) prioriteringar som är tematiskt koncentrerade, välbalanserade och integrerade, trovärdiga (baserat på analys), professionellt genomförda och beaktar alla berörda intressenters egenansvar.

2.5 Planeringsterminens roll i genomförandet av social sammanhållning

2.5.1

Att förstärka den sociala sammanhållningen och återställa EU-medborgarnas förtroende är två element som går hand i hand.

2.5.2

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bidrar i hög grad till båda dessa element, genom att bl.a. stödja och vägleda de medlemsstater som genomför reformer för att skapa hållbara, högkvalitativa arbetstillfällen med betydande mervärde.

2.5.3

I detta sammanhang bör den sociala resultattavlan och dess indikatorer användas som det viktigaste verktyget inte bara för att mäta resultatet i en region eller en medlemsstat på de områden som omfattas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, utan även för att identifiera eventuella investeringsgap och rikta medel från ESF+ så effektivt som möjligt.

2.5.4

Den statistiska referensen bör användas för att identifiera investeringsgap i varje medlemsstat och för att rikta investeringar och politiska rekommendationer dit där de gör störst nytta när det gäller social integration.

2.5.5

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den senaste tidens arbete, bristande jämställdhet (20), kampen mot arbetslöshet och i synnerhet åt ungdomar och de som står längst bort från arbetsmarknaden, t.ex. personer med funktionsnedsättning och särskilda behov. Särskild hänsyn bör också tas till människor med liten eller ingen kunskap om datorer och digital teknik.

2.5.6

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör användas som ett sätt att mäta rekommendationerna till medlemsstaterna. Pelarens 20 principer bör användas som markörer för bedömning av länders framgångar när det gäller att integrera sitt åtagande i fråga om den sociala pelaren i sin ekonomiska politik.

2.5.7

Hur ska pelaren tas i anspråk under genomförandet av den europeiska planeringsterminen för att stärka och främja processen utan att den blir överbelastad?

2.5.8

Det tydliga svaret ges gång på gång: det finns ett behov av en väl avgränsad strategi med övergripande, tvärgående länkar mellan ovanstående strategier. Denna nya europeiska övergripande strategi för ett hållbart framtida Europa skulle kunna garantera genomförandet genom planeringsterminens starka samordningsmekanism.

2.6 Det krävs ordning i mångfalden

2.6.1

I bilagan till förordningen om gemensamma bestämmelser (21) finns det en detaljerad förteckning över olika europeiska strategier som i linje med de 17 målen för hållbar utveckling visar att det nästan är omöjligt att säkerställa samordning mellan dem. Dessutom har vi de 20 målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. För att reda ut och förenkla situationen är den regionala utvecklings- och sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 fast inriktad på fem investeringsprioriteringar:

—	Ett smartare Europa genom innovation, digitalisering, ekonomisk omvandling och stöd till små och medelstora företag.

—	Ett grönare och koldioxidfritt Europa genom genomförande av Parisavtalet och investeringar i energiomställning, förnybara energikällor och kampen mot klimatförändringen.

—	Ett mer uppkopplat Europa, med strategiska transportnät och digitala nät.

—	Ett mer socialt Europa, som fullgör den europeiska pelaren för sociala rättigheter och främjar sysselsättning av hög kvalitet, utbildning, kompetens (enligt EESK är yrkesutbildning och livslångt lärande av särskild betydelse), social inkludering och lika tillgång till hälso- och sjukvård.

—	Ett Europa som står närmare medborgarna, med stöd till lokalt ledda utvecklingsstrategier och hållbar stadsutveckling (EESK skulle framhäva perifera områden och landsbygdsområden) i hela EU.

2.6.2

För att visa hur komplext det är att utarbeta en ny övergripande Europa 2030-strategi har huvudområdena för EU:s vision för hållbar utveckling angetts i diskussionsunderlaget enligt följande:

—	Hållbar utveckling för ett bättre liv för människorna (EESK understryker arbetsförhållandenas betydelse i detta avseende): EU:s konkurrensfördelar.

—	EU:s och världens utmaningar.

—	Mot ett hållbart EU 2030.

—	EU som global föregångare inom hållbar utveckling.

—	Framtidsscenarier (22).

2.7 Behovet av ny samordning av styrningen

2.7.1

Genom att dra fördel av den kommande stora möjlighet som den nya kommissionen innebär kommer den övergripande strategin för perioden efter 2020, med ny, frisk kraft och inriktad på hållbar utveckling, verkligen att utgöra ett instrument för handling, på grundval av den europeiska planeringsterminen och en ny styrningsstruktur i kommissionen.

2.7.2

Mot bakgrund av det nuvarande demokratiska underskottet och bristerna i genomförandet som i allt större utsträckning har observerats, har allt fler intressenter pekat på att det finns ett stort behov av mer deltagandedemokrati, ett bättre förhållande mellan arbetsmarknadens parter (bättre arbetstagarinflytande), demokrati inom ekonomins alla sektorer och ändamålsenligt genomförande av strategins mål i förhållande till Europa 2030. En förnyad långsiktig strategi kan ha en central funktion vid genomförandet av EU:s ekonomiska styrning, inriktad på ökad konkurrenskraft och utveckling, så länge den samordnas tillräckligt under planeringsterminen.

2.7.3

Detta kan enbart uppnås genom beslutsamma, noggrant utformade åtgärder som garanterar det organiserade civila samhällets aktiva deltagande i processen. Ett informationscentrum (23) enligt modellen med en enda kontaktpunkt, en plattform för utbyte av information eller någon typ av virtuellt och fysiskt kompetenscentrum skulle, utan att detta ökar den administrativa eller finansiella bördan, därför kunna inrättas inom EESK:s struktur, med uppgift att inrikta sig på problem med genomförandet av EU 2030 (såsom svagt nationellt ansvarstagande, oklara institutionella ramar och underordning av den sociala pelaren). För att säkerställa ändamålsenlig samordning och rationalisering bör besläktade uppgifter, förfaranden och hantering av samarbetet mellan organ samordnas på europeisk och nationell nivå.

2.7.4

Modellen med en enda kontaktpunkt kan användas på alla områden där den enda tillträdespunkten garanteras som grund för en integrerad plattform för informationsutbyte och samråd, vilket underlättar ytterligare uppläggning av politiken och beslutsfattande. På grund av den rådgivande karaktären hos de uppgifter som tilldelas EESK samt dess väletablerade nätverk av nationella ekonomiska och sociala kommittéer och interinstitutionella förbindelser kan modellen med en enda kontaktpunkt utgöra ett unikt verktyg för samråd och främjande av genomförandet av EU 2030. Det kan göra det möjligt för så många civilsamhällesaktörer som möjligt att delta i insamlingen och utbytet av information om uppnåendet av prioriteringarna för EU 2030 på regional/nationell samt europeisk nivå.

2.7.5

EESK:s informationscentrum enligt modellen med en enda kontaktpunkt kan ta itu med problem i samband med brister i genomförandet och demokratiskt underskott i förhållande till EU:s sätt att fungera. Inrättandet av gruppen för den europeiska planeringsterminen inom ECO-sektionens organisation var ett första steg i riktning mot att skapa en ny typ av informationscentrum som garanterar större synlighet för EESK i den institutionella strukturen.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, COM(2018) 375 final.

(2) Avtal mellan kommissionen och enskilda EU-länder. De anger de nationella myndigheternas planer för hur medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska användas.

(3) EESK:s yttrande En förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, EUT C 62, 15.2.2019, s. 83, och EESK:s yttrande Sammanhållningspolitikens framtid, EUT C 228, 5.7.2019, s. 50.

(4) Europeiska planeringsterminen 2019: meddelande om landsrapporter, COM(2019) 150 final.

(5) Investeringsplanen för Europa och InvestEU-programmet (2021–2027).

(6) EESK:s yttrande Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(7) EESK:s yttrande Reformstödsprogrammet, EUT C 62, 15.2.2019, s. 121.

(8) EESK:s yttrande Att lyssna på EU-medborgarna för en hållbar framtid (Sibiu och därefter), EUT C 228, 5.7.2019, s. 37.

(9) EESK:s yttrande EU:s framtid: Fördelar för medborgarna och respekt för de europeiska värdena, EUT C 228, 5.7.2019, s. 57.

(10) EESK:s yttrande Sammanhållningspolitikens framtid, EUT C 228, 5.7.2019, s. 50.

(11) Flerårig budgetram 2021–2027, COM(2018) 321 final och bilaga till Flerårig budgetram 2021–2027.

(12) EESK:s yttrande Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(13) EESK:s yttrande Att lyssna på EU-medborgarna för en hållbar framtid (Sibiu och därefter), EUT C 228, 5.7.2019, s. 37, punkt 11.4.

(14) Förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, COM(2018) 375 final.

(15) The legal nature of Country Specific Recommendations, Europaparlamentet, juni 2017.

(16) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av reformstödsprogrammet, COM(2018) 391 final.

(17) EESK:s yttrande Reformstödsprogrammet, EUT C 62, 15.2.2019, s. 121.

(18) Europeiska planeringsterminen 2019: meddelande om landsrapporter, COM(2019) 150 final.

(19) Europeiska ekonomiska prognosen.Våren 2019.

(20) EESK:s yttranden om Jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna, EUT C 110, 22.3.2019, s. 26, och om Jämställdhetsfrågor, punkt 1.4, EUT C 240, 16.7.2019, s. 3.

(21) Gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering, COM(2018) 375 final.

(22) Diskussionsunderlag Mot ett hållbart EU 2030, COM(2019) 22 final.

(23) EESK:s yttrande Framsteg i genomförandet av Europa 2020-strategin och hur dess mål ska kunna uppnås senast 2020, EUT C 251, 31.7.2015, s. 19.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/46

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om De offentliga arbetsförmedlingarnas nya roll i samband med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/08)

Föredragande: Vladimíra DRBALOVÁ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	8.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	156/7/10

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppskattar att Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar har bidragit till en modernisering och förstärkning av de offentliga arbetsförmedlingarna och efterlyser samverkan mellan dess uppdaterade strategi för perioden efter 2020 och principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.2

EESK har ringat in vissa områden där det krävs större insatser genom partnerskap med alla intressenter, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, företag och privata arbetsförmedlingar i en samlad insats för att de arbetssökande ska integreras bättre på arbetsmarknaden.

1.3

En innovativ roll för de offentliga arbetsförmedlingarna vid genomförandet av nationell sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik och tillhandahållandet av effektivare tjänster för företagen måste främjas ordentligt på nationell nivå genom tillräcklig kapacitet, kvalificerad personal, informationsteknisk och teknisk utrustning som håller jämna steg med samhällets digitalisering samt ekonomiskt stöd.

1.4

EESK efterlyser ett mer systematiskt och strukturellt samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna och andra tjänsteleverantörer på det sociala området och sysselsättningsområdet för att ta itu med de många olika hinder som arbetssökande ställs inför när de försöker ta sig in på arbetsmarknaden (t.ex. vad gäller hälsa, bostäder och transporter). Moderniseringen av de offentliga arbetsförmedlingarna är en komplex process, och bristande samordning, programplanering, planering och uppdelning av ansvarsområden på nationell och/eller regional nivå leder till fragmentering. Att arbetsmarknadens parter aktivt och regelbundet deltar i de offentliga arbetsförmedlingarnas verksamhet är mycket viktigt för att kartlägga nya lokala arbetstillfällen och bidra till att bristande matchning på arbetsmarknaden åtgärdas.

1.5

EESK efterlyser större synergier mellan de offentliga arbetsförmedlingarnas tjänster och de sociala förmåns- och infrastruktursystemen för att stärka stödet till arbetslösa i samband med att de söker arbete och undvika att de som söker arbete bestraffas när de kommer tillbaka till arbetsmarknaden

1.6

EESK efterlyser större ekonomiskt stöd till medlemsstaterna och hoppas att Europeiska socialfonden+, som nyligen inrättades som del av den nya fleråriga budgetramen för 2021–2027, kommer att bli ett verkligt EU-instrument för att investera i människor och genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.7

EESK anser att större insatser bör göras för att övervaka, utvärdera och riktmärka de offentliga arbetsförmedlingarnas tjänster i syfte att bedöma hur effektiva dessa tjänster är när det gäller att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. Gemensamma standarder och riktlinjer på europeisk nivå skulle kunna bidra till de offentliga arbetsförmedlingarnas effektivitet. Befintliga datakällor, såsom arbetskraftsundersökningen, bör användas mer och byråer, såsom Eurofound, kan bistå med sådan övervakning.

1.8

EESK efterlyser en översyn av befintliga arrangemang för att mäta resultaten av de offentliga arbetsförmedlingarnas arbetsprogram, för att se till att tjänsterna gynnar alla kategorier av människor, särskilt de som har många olika problem.

2. Inledning

2.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter inrättades efter en interinstitutionell proklamation av Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid EU:s sociala toppmöte i Göteborg den 17 november 2017. Pelaren bör leda till en starkare inriktning på sysselsättning och sociala aspekter, och bidra till att den europeiska sociala modellen anpassas till 2000-talets utmaningar och till att konvergensen mellan medlemsstaterna främjas.

2.2

Pelarens 20 principer är indelade i tre huvudkategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social inkludering. Den centrala frågan i Europa är hur de faktiskt anammas och genomförs, med tanke på de snabba förändringarna i den sociala, rättsliga och ekonomiska miljön.

2.3

Enligt den årliga tillväxtöversikten 2019 är Europas ekonomi nu inne på sitt sjätte år av oavbruten tillväxt. Denna stabila tillväxt har åtföljts av en återhämtning i investeringarna, ökad konsumentefterfrågan, förbättrade offentliga finanser och ständigt nya arbetstillfällen, även om takten varierar från land till land. Denna utveckling har bidragit till betydande förbättringar på arbetsmarknaden och i de sociala villkoren. Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20–64 år ökade till 73,2 % andra kvartalet 2018. Arbetslösheten minskade till 6,8 %, och långtids- och ungdomsarbetslösheten minskar också. Det finns enligt EESK:s mening dock stora skillnader mellan medlemsstaterna, som inte alla har samma grad av ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förbättra kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas, särskilt för att motverka social ojämlikhet.

2.4

Tack vare de förbättrade villkoren på arbetsmarknaden har antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning – 113 miljoner människor år 2017 – i vissa länder för första gången blivit mindre än före krisen. Fattigdomen bland förvärvsarbetande är dock fortsatt hög och ökar i flera medlemsstater. Risken för fattigdom utgör fortfarande en utmaning, särskilt för barn, personer med funktionsnedsättning, personer med migrantbakgrund och arbetslösa.

2.5

I den gemensamma sysselsättningsrapporten konstateras att aktiva arbetsmarknadsåtgärder och offentliga arbetsförmedlingar är avgörande för att garantera välfungerande och inkluderande arbetsmarknader. Med aktiva arbetsmarknadsåtgärder kan man förbättra matchningen på arbetsmarknaden och öka de arbetssökandes chanser att hitta ett nytt jobb.

3. Offentliga arbetsförmedlingar och framtidens arbete

3.1

Arbetsmarknaderna och samhällena utvecklas snabbt i takt med att nya möjligheter och nya utmaningar uppstår till följd av globaliseringen, den digitala revolutionen, de förändrade arbetsmönstren och samhälls- och befolkningsutvecklingen. Utmaningarna, t.ex. ihållande ojämlikhet, långtids- och ungdomsarbetslöshet eller solidaritet mellan generationerna, är ofta likartade från en medlemsstat till nästa men varierar i grad. Den pågående tekniska revolutionen präglas särskilt av en snabbare förändringstakt.

3.2

Arbetskraften har aldrig varit så varierande och bildad. 2000-talets förvärvsarbetande befolkning har förändrats mycket och individens inställning till arbete håller också på att förändras. Om och när arbetstagare söker mer frihet i arbetet och större valfrihet, och söker jobb på ett sätt som leder till att arbetsvillkoren anpassas till individen, bör det finnas en social dialog och ett kollektivavtal som förtydligar arbetsförhållandena. Människor bör kunna frigöra sin potential genom att till fullo utnyttja sina kvalifikationer, sina färdigheter och sin kompetens och få ett högkvalitativt och produktivt arbete med tillräckligt socialt skydd.

3.3

Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar, som inrättades den 17 juni 2014 och som ska drivas fram till den 31 december 2020, har en viktig funktion. En utvärdering av beslutet om nätverket inleddes 2018 för att bedöma dess relevans, effektivitet, ändamålsenlighet, enhetlighet och EU-mervärde. I sitt yttrande om offentliga arbetsförmedlingar (1) ställde sig EESK bakom kommissionens förslag om att inrätta nätverket.

3.4

Strategin för Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar 2020 och därefter återspeglar den senaste utvecklingen på arbetsmarknaderna, däribland nya plattformsekonomier, nya arbetsformer, brist på arbetskraft, arbetskraftens rörlighet, en heterogenare kundbas för de offentliga arbetsförmedlingarna och behovet av att använda ny digital teknik och utnyttja rikare datakällor.

3.5

Många positiva åtgärder har redan vidtagits på nationell nivå och i samordning med Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar. De nationella offentliga arbetsförmedlingarna i vissa länder har gjort en stor insats när det gäller att genomföra EU:s ungdomsgaranti, som hjälper ungdomar, särskilt unga som varken arbetar eller studerar, att komma in snabbare på arbetsmarknaden eller återvända till studierna. Nationella offentliga arbetsförmedlingar har också genomfört åtgärder från EU:s initiativ för bättre integrering av långtidsarbetslösa genom bättre registrering och integrerade anställningskontrakt. Dessutom har integreringen av flyktingar och asylsökande på arbetsmarknaden funnits på deras agenda sedan 2015.

3.6

Icke desto mindre visar EESK:s erfarenheter att de offentliga arbetsförmedlingarnas ändamålsenlighet och deras förmåga att uppnå resultat under ändrade förhållanden, att ta itu med nya utmaningar i arbetslivet och att framgångsrikt integrera människor på dessa föränderliga arbetsmarknader varierar mellan medlemsstaterna. Deras personalrelaterade, tekniska och finansiella kapacitet underskattas i många fall och i vissa medlemsstater.

3.7

En särskild yrkeskategori av arbetsmarknadskonsulenter bör främjas på ett effektivare sätt, och en ordentlig integrering av databaserna för effektiv matchning av företag och arbetstagare bör utvecklas. I vissa länder kompletteras eller ersätts de offentliga arbetsförmedlingarna av privata arbetsförmedlingar och av arbetsmarknadskonsulenter. Samarbete med företagen är av avgörande betydelse, liksom ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter även på lokal nivå för att kunna kartlägga sysselsättningsmöjligheter på nationell och lokal nivå. Hur framgångsrika de offentliga arbetsförmedlingarna är bör också mätas ur arbetsgivarnas perspektiv.

4. De offentliga arbetsförmedlingarna mot bakgrund av den europeiska pelaren för sociala rättigheter

4.1

Sedan proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör de nationella offentliga arbetsförmedlingarna och Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar vara mer innovativa när det gäller att främja pelarens syfte och genomföra dess huvudprinciper.

4.2

År 2017 lämnade Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar ett formellt bidrag till kommissionens samråd om pelaren. År 2018 utarbetade nätverket ett arbetsdokument om framtidens arbete. Denna verksamhet utgjorde en möjlighet för nätverket att överväga hur strategin för offentliga arbetsförmedlingar 2020 skulle kunna anpassas så att den förblir ändamålsenlig när de offentliga arbetsförmedlingarna söker bemöta de nya utmaningarna med en arbetsmarknad stadd i snabb förändring och bli verkliga byråer för karriärvägledning. De offentliga arbetsförmedlingarna arbetar med att modernisera sin organisation för att för kunderna uppnå tjänster med AAA-kreditbetyg och som präglas av kapacitet, flexibilitet och ansvar, i syfte att bidra till en mer hållbar och inkluderande arbetsmarknad.

5. De offentliga arbetsförmedlingarnas nya roll ur EESK:s perspektiv

5.1

EESK välkomnar prioriteringarna i 2019 års arbetsprogram för Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och efterlyser större interaktion mellan principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och nätverkets verktyg för riktmärkning och ömsesidigt lärande. Det kan bidra både till bättre integrerade tjänster vid de offentliga arbetsförmedlingarna och till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

5.2

I november 2018 anordnade EESK:s observationsgrupp för arbetsmarknaden (OAM) en konferens om offentliga arbetsförmedlingar i samband med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Exemplen bekräftade behovet av komplementaritet mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar och visade på de konkreta fördelarna med ett gott samarbete mellan offentliga arbetsförmedlingar och arbetsmarknadens parter. Proaktivitet från de offentliga arbetsförmedlingarnas sida, inrättandet av en enda kontaktpunkt för företag och kurser som anordnas gemensamt av offentliga arbetsförmedlingar och företag bedömdes vara viktiga faktorer för att ge människor hållbara arbetstillfällen.

5.2.1

EESK anser att man bör eftersträva ett bättre svar på frågan om efterfrågan på och utbud av arbetstillfällen, fler incitament för både arbetsgivare och arbetstagare (t.ex. genom att göra det möjligt för arbetstagare med minimilön att bibehålla vissa sociala förmåner som är kopplade till arbetslösheten) samt rätt balans mellan flexibilitet och trygghet i arbetslivet vilket leder till stabilare kontrakt. Europa utnyttjar fortfarande inte på långa vägar den tillgängliga arbetskraftens fulla potential. EU bör stödja hållbara företag, bland annat genom att se till att de kan skapa fler högkvalitativa och produktiva arbetstillfällen.

5.2.2

EESK påpekar i sitt yttrande (2) att tillgång till system för socialt skydd är en viktig faktor för rättvisare samhällen och är grundläggande för en produktiv, frisk och aktiv arbetskraft. EU bör förbättra det sätt på vilket den befintliga öppna samordningsmetoden hjälper medlemsstaterna att riktmärka framstegen med att reformera och förbättra resultaten av sysselsättningspolitiken samt de nationella socialskydds- och välfärdssystemen. Man bör säkerställa större synergier mellan de offentliga arbetsförmedlingarnas tjänster och de sociala förmåns- och infrastruktursystemen för att stärka stödet till arbetslösa i samband med att de söker arbete och undvika att de som söker arbete bestraffas när de kommer tillbaka till arbetsmarknaden

5.2.3

Rörlighet: EESK anser att EU fortfarande bör prioritera fri rörlighet för arbetstagare baserad på icke-diskriminering och likabehandling samt avlägsnande av de återstående hindren för rörlighet. I sitt yttrande om Eures (3) efterlyser EESK ett verkligt instrument för att matcha utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden i nära samarbete med nationella offentliga arbetsförmedlingar. Arbetstagarnas rörlighet i EU är knuten till det pågående arbetet med att modernisera samordningen av de sociala trygghetssystemen och göra den rättvisare för alla medlemsstater. Särskilt när det gäller arbetslöshetsunderstöd för gränsarbetare bör principen om lex loci laboris tillämpas för att fastställa behörig medlemsstat om inte något annat har avtalats mellan medlemsstaterna.

5.2.4

Kompetens som är inriktad på arbetsmarknaden: Utbildningens sociala dimension enligt den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter innebär att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande. Dessutom äventyrar den ökande bristen på arbetskraft i hela Europa den framtida tillväxten. Ett närmare samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadens parter, företagen, regionala råd för kompetens- och arbetsmarknadsfrågor och andra relevanta regionala strukturer bör främjas för att överbrygga regionala skillnader och erbjuda lämplig yrkesvägledning, möjligheter till att öka sin kompetens och skaffa sig ny kompetens samt yrkesrelaterad omskolning för arbetssökande och personer som löper risk att förlora sitt arbete, och ansvaret bör delas mellan de olika aktörerna. Detta bör inbegripa aktivering av egenföretagare.

5.2.5

Samarbete med arbetsmarknadens parter: När EU:s socialpolitik utformas bör arbetsmarknadens parter få mer utrymme, med full respekt för deras oberoende. Som viktiga aktörer på arbetsmarknaden kan de i samarbete med nationella offentliga arbetsförmedlingar i hög grad bidra till att kartlägga nya arbetstillfällen också på lokal nivå, och därmed underlätta övergångar till eller på arbetsmarknaden, för att ge stöd till arbetssökande när de söker jobb och företagen när de söker personal samt hjälpa ungdomar och vuxna att välja de lämpligaste kompetensutvecklingsvägarna (Adem i Luxemburg).

5.2.6

Det civila samhället: EESK företräder många olika civilsamhällesorganisationer och lägger fram många yttranden som redan behandlar vissa av de principer som omfattas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Mervärdet med det civila samhällets organisationer är att de befinner sig nära situationen på plats och är förtrogna med behoven hos olika grupper – migranter, personer med funktionsnedsättning, ungdomar och kvinnors rättigheter – och effektivt kan bidra till att de offentliga arbetsförmedlingarnas arbete blir mer riktat (i detta sammanhang skulle till exempel arbetskonsulenternas roll i Italien kunna ingå).

5.2.7

Samarbete med de privata arbetsförmedlingarna: Erfarenheten visar att lika deltagande och integrering av offentliga och privata tjänster kan ha ändamålsenliga och fördelaktiga resultat för en verkligt inkluderande och hållbar arbetsmarknad. Denna komplementaritet måste främjas. Prognoser/förutsägelser om arbetsmarknaden är alltid mycket svåra. Behoven på arbetsmarknaden förändras mycket snabbt. Det är väsentligt med tillförlitliga data. De inkluderande arbetsmarknader som vi efterlyser kräver dock att ingen lämnas utanför.

6. Fortsatta brister i de offentliga arbetsförmedlingarnas riktade stöd

6.1

EESK uppskattar att de huvudsakliga målgrupperna omfattas av arbetsprogrammen för både Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och nationella offentliga arbetsförmedlingar. Den betonar dock att det fortfarande finns brister och att de offentliga arbetsförmedlingarna i högre grad måste integrera principen om mångfald och icke-diskriminering i sitt dagliga arbete. Insatsen måste fortsätta eller ökas, särskilt med avseende på följande:

6.1.1

Ungdomar: EESK välkomnar att det ekonomiska stödet till genomförandet av ungdomsgarantin har fördubblats. De offentliga arbetsförmedlingarna bör investera i en långsiktig strategi för att tillhandahålla tjänster till unga arbetssökande, till exempel en bättre användning av IKT och webbverktyg för att förbättra tjänsterna för de mest utsatta ungdomarna. De offentliga arbetsförmedlingarna bör öka det individuella stödet till ungdomar, samarbeta med deras familjer och ge dem en rättvisande bild av situationen på arbetsmarknaden.

6.1.2

Vuxna: Europas åldrande befolkning, ökad livslängd i samhället och behovet av att främja samarbete mellan generationerna, de allt snabbare förändringarna på arbetsmarknaden, nya former av arbete och den digitala teknikens inträngande på vardagens alla områden har lett till en växande efterfrågan på ny kompetens och ökade färdigheter, kunskaper och kompetenser. Detta gör det ännu viktigare med kompetensutveckling eller omskolning för alla som saknar grundläggande kompetens eller som inte har de kvalifikationer som krävs för att få jobb och kunna utöva ett aktivt medborgarskap.

6.1.3

Kvinnor: EESK välkomnar direktivet om balans mellan arbete och privatliv (4), som hjälper föräldrar och vårdgivare och särskilt kvinnor att bättre organisera sitt arbete och sina dagliga plikter. Dessutom bör man göra nödvändiga investeringar i social infrastruktur, till exempel i fråga om barn- och äldreomsorg. Detta omfattar även ändamålsenligt stöd från nationella offentliga arbetsförmedlingar till integreringen av kvinnor på arbetsmarknaden, med vederbörlig hänsyn till balansen mellan arbete och privatliv.

6.1.4

Personer med funktionsnedsättning: Personer med funktionsnedsättning utgör cirka en sjättedel av EU:s totala befolkning i arbetsför ålder, men deras sysselsättningsgrad är jämförelsevis låg. Detta var huvudbudskapet vid den hearing som EESK anordnade 2017. I synnerhet kvinnor och flickor med funktionsnedsättning (5) utsätts fortfarande för flerfaldig och intersektionell diskriminering på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning. De utesluts alltför ofta bl.a. från inkluderande utbildning, arbete, tillgång till program för fattigdomsminskning, lämpligt boende och deltagande i det politiska och offentliga livet. De behöver särskilt stöd och individuell behandling från de offentliga arbetsförmedlingarnas sida.

6.1.5

Migration: Laglig migration kan spela en viktig roll för arbetsmarknadernas funktion. I sitt yttrande (6) betonade EESK vikten av en konsekvent migrationspolitik och ett väl utformat regelverk, och konstaterade att Europas ekonomiska och sociala modell hotas utan migranter. Det kommer att vara fortsatt viktigt att integrera flyktingar med uppehållstillstånd i EU i utbildning, sysselsättning och samhället i stort. De offentliga arbetsförmedlingarna i många länder har redan tagit en rad initiativ för att bidra till detta.

6.1.6

Den romska minoriteten: Kommittén är mycket aktiv i frågor som rör romernas levnads- och arbetsvillkor, och fokuserar på bättre integration av romer (7). EESK kan se en synergi mellan genomförandet av principen om lika tillgång i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och ytterligare åtgärder för en mer framgångsrik integration av romer. Särskilt stöd till romska kvinnor bör prioriteras av de offentliga arbetsförmedlingarna.

6.1.7

Den inaktiva befolkningen är inte en traditionell målgrupp för offentliga arbetsförmedlingar, även om en stor del av den inaktiva befolkningen vill arbeta. Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar har offentliggjort studien ”The role of PES in outreach to the inactive population” med en översikt över utåtriktad verksamhet för den inaktiva befolkningen och en särskild hänvisning till de offentliga arbetsförmedlingarnas roll. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omforma strategierna för återaktivering av denna del av befolkningen.

7. Ett komplext stöd till nationella offentliga arbetsförmedlingar

7.1

I EU:s sysselsättningsriktlinjer 2019 (riktlinje 7) uppmanas medlemsstaterna att öka sina aktiva arbetsmarknadsåtgärders ändamålsenlighet. Medlemsstaterna bör eftersträva effektivare offentliga arbetsförmedlingar genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande, främja efterfrågan på arbetsmarknaden och införa system för resultatmätning.

7.2

De nationella offentliga arbetsförmedlingarna kommer att behöva starkare stöd och lämpliga villkor för att verkligen kunna bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter:

7.2.1

Tillräckliga mänskliga resurser. De offentliga arbetsförmedlingarnas komplexa tjänster (sökning efter och val av omställningsalternativ, rådgivning och stöd vid ansökningar om inkomststöd samt utbildningspraktik) kräver utbildad personal med särskild kompetens som arbetar under hållbara förhållanden och samarbetar med arbetsmarknadskonsulenter och privata arbetsförmedlingar.

7.2.2

Hantera den tekniska utvecklingen. Digitaliseringen av ekonomin och samhället skapar nya verktyg, som kan vara till hjälp för de offentliga arbetsförmedlingarna om de hanteras på rätt sätt, bl.a. för att utbilda arbetsförmedlingarnas egna anställda, samt för verklig integrering av databaser för effektiv matchning av företag och arbetstagare, som båda i sin tur utvecklar kompetenser och uppgifter som är knutna till den nya digitala eran.

7.3

Den 2 maj 2018 antog kommissionen ett förslag till flerårig budgetram för 2021–2027. Förslaget återspeglar det nuvarande sociala och ekonomiska sammanhanget och utgör ett konkret svar på den europeiska allmänhetens krav på ett mer socialt Europa och större investeringar i människor i EU. Europeiska socialfonden+ är ett centralt EU-instrument för investeringar i människor och genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. De offentliga arbetsförmedlingarna kommer att finansieras genom delen för sysselsättning och social innovation (EaSI) i Europeiska socialfonden+.

7.4

Arbetsförmedlingarnas nya ansvarsområden, särskilt inom aktiv arbetsmarknadspolitik, måste åtföljas av motsvarande kapacitet och ekonomiska stöd.

7.5

7.6

EESK anser att större insatser bör göras för att övervaka, utvärdera och riktmärka de offentliga arbetsförmedlingarnas tjänster för att bedöma hur effektiva dessa tjänster är när det gäller att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. Gemensamma standarder och riktlinjer på europeisk nivå skulle kunna förbättra de offentliga arbetsförmedlingarnas effektivitet och synergieffekterna mellan olika länder. Befintliga datakällor, såsom arbetskraftsundersökningen, bör användas mer och byråer, såsom Eurofound, kan bistå med sådan övervakning.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) EUT C 67, 6.3.2014, s. 116.

(2) EUT C 440, 6.12.2018, s. 135.

(3) EUT C 424, 26.11.2014, s. 27.

(4) EUT C 129, 11.4.2018, s. 44.

(5) EUT C 367, 10.10.2018, s. 20.

(6) EUT C 110, 22.3.2019, s. 1.

(7) EUT C 27, 3.2.2009, s. 88.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/52

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Undervisning om EU – att utveckla en verktygslåda för skolor

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/09)

Föredragande: Gerhard RIEMER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna (SOC)
Antagande av sektionen	8.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/4/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK tolkar Parisförklaringen (1) från 2015 och rådets rekommendation (2) från 2018 som ett tydligt mandat från medlemsstaterna, vilket får stöd i Europaparlamentets resolution från 2016 (3), att uttryckligen placera undervisning och lärande om ”Europeiska unionen”på den politiska dagordningen. Det är en ny utgångspunkt för att främja den europeiska dimensionen i undervisningen och tillhandahålla det nödvändiga stödet till lärare.

1.2

EESK anser att det i viss mån finns en informationsklyfta inom utbildningssektorn när det gäller den allmänna förståelsen av EU:s roll och inverkan på de europeiska medborgarnas dagliga liv. Trots det ökade valdeltagandet – från 42,61 % (2014) till 50,95 % (2019) – visar resultaten från det senaste valet till Europaparlamentet att det fortfarande finns ett starkt behov av att informera och utbilda människor om Europeiska unionen redan från tidig ålder.

1.3

EESK efterlyser en ny dynamik när det gäller utbildning om EU. Kommittén vill ta vara på det gyllene tillfälle som erbjuds i och med det nya Europaparlamentet, den nya kommissionen och i synnerhet den nya kommissionsledamoten med ansvar för utbildning, kultur, ungdom och idrott. EESK är övertygat om att ett särskilt fokus på EU-utbildning för ungdomar måste anses oumbärligt för en progressiv utveckling av det verkliga europeiska medborgarskap som behövs för att bygga ett starkt EU.

1.4

Med de två nya yttrandena försöker EESK fokusera så mycket som möjligt på Utbildning om Europeiska unionen (SOC/612) (4) och EU-kunskap i skolan. Det är viktigt att på nytt fundera över hur man kan främja en starkare koppling mellan och mer medvetenhet bland, människor om EU – dess åtgärder, mål och värden. För att förverkliga detta behövs ytterligare insatser för att bättre informera människor om EU inom ramen för den grundläggande skolutbildningen, i synnerhet, samt i samband med yrkesutbildning, högre utbildning och livslångt lärande.

1.5

Många åtgärder har vidtagits på EU-nivå och i medlemsstaterna för att förbättra situationen, och det finns en mängd utmärkta material och verktygslådor på nationell nivå och EU-nivå, vilket skulle kunna inspirera till fler initiativ. Men översiktligheten, tillgången och informationen i allmänhet om vad som finns behöver förbättras. Resultaten från kommissionens undersökning från 2013 (5) visar att det finns en tydlig politisk vilja i medlemsstaterna att förbättra kvaliteten på sådan information, men att mycket fortfarande återstår att göra.

1.6

EESK anser att det är nödvändigt att genomföra en ny undersökning – i form av kritisk forskning – om den faktiska situationen i medlemsstaterna när det gäller utbildning om EU i skolan samt inom ramen för lärarutbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling. En analys av befintliga initiativ och läroplaner, särskilt i primär- och sekundärskolan, samt av de insatser som gjorts av organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter, skulle vara till hjälp. Undersökningen skulle kunna baseras på undersökningen Learning Europe at School från 2013.

1.7

Utöver detta skulle en förteckning över material och resurser för undervisning och lärande som har tagits fram inom ramen för relevanta EU-finansierade projekt vara till stor hjälp och nödvändig. En plattform som samlar alla dessa olika verktyg som kategoriseras per språk, åldersgrupp och ämne – som skulle kunna likna webbplatsen ”Det här gör EU för mig”i sin utformning – kan användas för undervisning och lärande i skolan.

1.8

EESK anser att begreppet läroplan bör beaktas i ett bredare perspektiv så att man även inkluderar aktiviteter som inte ingår i läroplanen, men i vilka lärande utanför klassrummet och bortom ämnesindelningen värderas, i syfte att ge ungdomar och medborgare en rättvisande bild av EU.

1.9

EESK anser att en liten verktygslåda (ett grundläggande ”paket”) bör tas fram för varje skola (elever och lärare), vilken på ett bättre sätt skulle bidra till att utbilda människor om EU. Innehållet i en sådan verktygslåda skulle kunna se ut på olika sätt och måste anpassas till den nationella och regionala kontexten samt till personer med särskilda behov.

1.10

I syfte att främja ytterligare politiskt stöd för att stärka utbildningen om EU bör en högnivågrupp med experter på ”Undervisning om EU” inrättas på europeisk nivå, i vilken medlemsstaterna är representerade och kända experter ingår. Gruppen skulle kunna tillhandahålla politiska förslag och rekommendationer för diskussion bland utbildningsministrar, och detta skulle kunna leda till slutsatser från rådet.

1.11

Lärarna har en viktig roll som ”framtidsarkitekter”. Lärarna behöver få en bättre förståelse av EU och kompetens att kunna undervisa elever i alla åldrar om EU. Kunskapen om EU är bristfällig, och vissa lärare känner sig inte tillräckligt erfarna eller säkra för att undervisa om EU i sina klassrum. EESK efterlyser därför ett nytt fokus på lärarutbildning på EU-nivå och nationell nivå samt stöd till lärarna så att de använder befintligt material och utnyttjar den nya digitala teknikens möjligheter fullt ut.

1.12

EESK tror på visionen att varje elev som går ut skolan gör det med grundläggande kunskaper om EU, en slags ”EU-kompetens”. EESK vet att det är en verklig utmaning men också en möjlighet att undervisa de omkring 72 miljoner elever som går i primärskola och lägre och högre sekundärskola i EU, men att det är viktigt att anta den. Denna undervisning bör omfatta en möjlighet att besöka EU:s institutioner. Även lärare bör ha denna möjlighet för att de ska kunna förvärva särskild erfarenhet, diskutera med de olika organisationerna och institutionerna (t.ex. EESK) och därefter åka hem med en bättre förståelse av EU, dess roll, värden och struktur.

2. Ett gyllene tillfälle – ett nytt initiativ i rätt tid

2.1

EESK vill ta vara på det gyllene tillfälle som erbjuds i och med den nya kommissionen, det nya Europaparlamentet och i synnerhet den nya kommissionsledamoten med ansvar för utbildning, kultur, ungdom och idrott, för att rikta särskild uppmärksamhet mot EU-kunskap i skolan.

2.2

I tidigare yttranden har EESK framhållit vikten av utbildning om EU:s historia, värden, demokrati, landvinningar och betydelse, som ett sätt att få EU att bli mer betydelsefullt för medborgarna. Det formella utbildningssystemet har ett stort inflytande på unga medborgares uppfattning om världen och är därför centralt i fråga om att utveckla deras förståelse av EU.

2.3

Detta yttrande fungerar som en uppföljning av yttrande SOC/612 (6) och syftar till att stödja, stärka och intensifiera uppmaningen till insatser inom utbildningsområdet om EU. I detta yttrande vill EESK lägga mer tonvikt vid EU och utbildning om EU i den allmänna utbildningen och i synnerhet vid undervisning om EU i skolan.

2.4

Europas och EU:s framtid kommer att utformas och utvecklas av våra ungdomar – dvs. de elever som i dag sitter i klassrummen och påverkas av omgivning, familjer och vänner. Det är därför viktigt att få våra ungdomar att bli verkligt engagerade i EU-frågor och att säkerställa att skolor tillhandahåller information, liksom kritiska och konstruktiva diskussioner, om EU-frågor.

2.5

Det finns en informationsklyfta bland medborgarna på medlemsstatsnivå när det gäller EU, hur EU fungerar och vad EU gör. Detta inbegriper den roll som EU:s institutioner har och den inverkan som EU:s politik har på medborgarnas liv. Att utbilda människor om EU kan antingen göras i form av ett specifikt ämne eller modul, eller integreras i olika ämnesområden, i förekommande fall av nationella utbildningsmyndigheter och skolor, på olika utbildningsnivåer.

2.6

Skolornas och lärarnas roll, och det sätt på vilket lärarna undervisar sina elever om EU samt omfattningen av den undervisningen, har därför allt större betydelse, särskilt med tanke på den växande EU-skepsisen i vissa medlemsstater.

2.7

Tendensen är att samhället förväntar sig allt mer av den formella skolutbildningen. Sådan utbildning, åtminstone på primär- och sekundärnivå, bör ha som mål att ge eleverna de färdigheter och kompetenser som de behöver för att tänka kritiskt, lära sig att tolka och analysera information samt utveckla sina egna åsikter snarare än att vara en faktadriven lärandeprocess. Detta inbegriper att de utvecklar en väl underbyggd åsikt om EU. Skolan kan inte göra allt, men bättre samordning mellan de olika strukturerna inom formell, icke-formell och informell utbildning skulle bidra till det europeiska projektets framgångar. Det bör även sägas att ju tidigare ungdomar stöter på aspekter av Europa och får ”aptit på Europa”, desto mer ”europeiska”kommer de att känna sig.

2.8

Detta ställer samtidigt en viss förväntan på lärarna vars ansvar ökar. Det är därför viktigt att ytterligare stödja lärare genom att tillgängliggöra praktiska verktygslådor om undervisning om EU med en bred uppsättning material om olika frågor som kan användas direkt, lämpar sig för olika åldersgrupper och finns på alla EU-språk samt tar hänsyn till specifika förhållanden i medlemsstaterna.

3. EU:s och medlemsstaternas ansvar

3.1

Det råder ingen tvekan om att medlemsstaterna bär huvudansvaret för utbildning. Med tanke på EU:s kompletterande funktion skulle EU kunna ha en större roll när det gäller att föreslå särskilda åtgärder och verksamheter för att förbättra den allmänna kunskapen om EU. EESK anser att det nu är rätt tid att agera.

3.2

Med hänsyn till Parisförklaringen som EU:s ledare undertecknade i mars 2015 (7) tolkar EESK rådets rekommendation från 2018 (8) som ett tydligt mandat från medlemsstaterna att uttryckligen placera undervisning och lärande om EU på den politiska dagordningen. Det är en ny utgångspunkt för att främja den europeiska dimensionen i undervisningen och det nödvändiga stödet till lärare.

3.3

EU har behandlat frågan om utbildning mycket intensivt under de senaste åren, men också nyligen lanserat ämnet ”Learning Europe at school”.

3.3.1

År 2011–2013 genomförde kommissionen initiativet ”Learning EU @ School”, på Europaparlamentets begäran. Detta följdes av Europaparlamentets resolution om EU-kunskap i skolan (9) från 2016, där vikten av detta ämne eftertryckligen framhölls och som innehöll konkreta rekommendationer för EU-nivå och medlemsstatsnivå som ur vår synpunkt fortfarande förtjänar stöd och bör utgöra grunden till nya initiativ. EESK uppskattar och stöder initiativ från Europaparlamentet och kommissionen, och hoppas verkligen att detta EESK-initiativ kommer att föra med sig förnyad och stark drivkraft för en ny väg framåt.

3.3.2

EU:s nyckelkompetenser för livslångt lärande (10) uppdaterades 2018 och definierar de kompetenser varje europeisk medborgare behöver för självförverkligande och personlig utveckling, sysselsättning, social delaktighet och ett aktivt medborgarskap. Det finns ett avsnitt om kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer, som en del av den reviderade ramen. Detta inbegriper att man utvecklar kunskap om lokala, regionala, nationella, europeiska och globala kulturer och uttryckssätt – som språk, kulturarv och traditioner – och kulturella produkter, och att man förstår hur dessa uttrycksformer kan påverka både varandra och den enskilda individens idéer. Här skulle inspiration kunna hämtas för att uppdatera skolornas läroplaner samt icke-formella och informella utbildningsprogram för att utbilda människor om EU.

3.3.3

Erasmusprogrammet, som var en otrolig framgång, bör fortsätta att utgöra en möjlighet att lära sig om EU. Under de senaste 32 åren har över tio miljoner människor deltagit i Erasmus (11). Enligt kommissionens förslag får det nya Erasmusprogrammet 2021–2027 en fördubblad budget jämfört med tidigare, från något under 15 till 30 miljarder, och den ska omfatta stöd till verksamheter där man undervisar om och förklarar EU. Det bör finnas möjlighet för exempelvis Jean Monnet-initiativen att stödja åtgärder inom andra utbildningsområden än högre utbildning.

3.3.4

Det finns några andra viktiga och framgångsrika EU-program för ungdomar. DiscoverEU (12) ger ungdomar möjlighet att utan kostnad resa runt i Europa med tåg för att inte bara upptäcka Europas fantastiska landskap och träffa likasinnade resenärer, utan också öka sin självständighet och sitt självförtroende samt utforska sin EU-identitet. Europeiska solidaritetskåren (13) är ett annat EU-initiativ som erbjuder möjligheter för unga att arbeta som volontärer eller att arbeta med projekt i hemlandet eller utomlands som gynnar samhällen eller människor i Europa.

3.4

Medlemsstaterna spelar en viktig roll inom utbildning. Kommissionens undersökning från 2013 (14) visar att det finns en tydlig politisk vilja i medlemsstaterna att förbättra sådan information, men att mycket fortfarande återstår att göra. I undersökningen identifieras vad som fungerar i fråga om att utveckla elevernas förståelse av EU, och rekommendationer ges till kommissionen och de olika partner som är involverade, särskilt lärare. Några medlemsstater har integrerat undervisning om EU i sina läroplaner och program för lärarutbildning. Det finns dock mycket lite belägg för att det som lärs ut om ”EU”har utformats på ett progressivt sätt för att lotsa eleverna från grundläggande fakta mot en mer komplex förståelse. Dessutom är EU-institutionernas funktionssätt och beslutsprocessen – centrala teman för ett aktivt medborgarskap – ett relativt försummat ämne i förhållande till andra mer grundläggande fakta. Denna viktiga undersökning är dessutom baserad på uppgifter som är mer än tio år gamla.

3.5

I alla medlemsstater finns vissa verksamheter som går längre än de nationella kraven för undervisning om EU. Skolor, icke-statliga organisationer, stiftelser eller högskolor som arbetar med skolor och lärare är redan aktiva och försöker förbättra hur undervisningen om EU går till. Det finns kunniga och engagerade organisationer som arbetar med denna fråga ute på fältet i hela EU. Många initiativ finansieras av EU, men inte alla. Det faktum att dessa verksamheter existerar visar att det finns en efterfrågan på och ett behov av ytterligare utveckling för att stödja undervisningen om EU.

3.6

Det finns många pågående initiativ avseende såväl information som det civila samhällets program, inklusive initiativ från arbetsmarknadens parter, men kommissionens undersökning från 2013 (15) visar att informationen och skolprogrammen skulle kunna struktureras bättre.

3.7

EESK:s eget initiativ ”Ditt Europa, din mening!” (16) är ännu ett exempel på god praxis som är värt att nämnas.

4. Politiska förslag och incitament för genomförande

4.1

EU, särskilt den tillträdande kommissionen och den nya kommissionsledamoten med ansvar för utbildning, kultur, ungdom och idrott, bör överväga hur en ny dynamik ska kunna uppnås i samarbete med medlemsstaterna för att främja en intensiv allmän diskussion om den roll som undervisning om EU i skolan har.

4.2

En ny undersökning om den faktiska situationen i medlemsstaterna när det gäller utbildning om EU i skolan bör inledas för att komplettera och uppdatera befintliga verksamheter så att mer evidens och evidensbaserad politisk vägledning tillhandahålls. Undersökningen bör ligga till grund för nya initiativ som syftar till att samla in exempel, jämföra olika fall av god praxis, diskutera dem och presentera resultaten.

4.3

Utöver den nya undersökningen bör kommissionen ta fram en förteckning över alla material och resurser för undervisning och lärande som de mest relevanta EU-finansierade projekten har producerat sedan 2010 och som rör frågor med anknytning till undervisning om EU i skolan (t.ex. projekt som finansierats genom Jean Monnet-initiativ, med en sammanfattande beskrivning av vart och ett av projekten).

4.4

EESK efterlyser inrättandet av en högnivågrupp på EU-nivå – ”Undervisning om EU”med experter från medlemsstaterna för att främja ytterligare politiskt stöd till att förbättra utbildningen om EU. Det kan undersökas på frivillig grund om det finns gemensamma vägar och sätt att utbilda människor med grundläggande fakta och information om europeisk integration. Rekommendationer för diskussion mellan utbildningsministrarna skulle dessutom kunna utarbetas. Dessa kan leda till slutsatser från rådet.

4.5

En EU-dag i medlemsstaternas skolor bör också införas (på frivillig grund). Detta nya initiativ skulle ge ett tydligt tillfälle att diskutera EU-relaterade frågor på ett intensivt, positivt och framåtblickande sätt i klassrum i hela Europa samt att använda och genomföra verktygslådorna.

4.6

Det civila samhällets initiativ och program – och sådana som anordnas av arbetsmarknadens parter – inom utbildning om EU bör välkomnas. Organisationerna bör vara delaktiga såväl i diskussioner, genomförande, förberedande och/eller urval av paket av god praxis för tematiska diskussioner i skolan som i diskussioner om EU:s betydelse och framtida roll (17). Ett antal föredömliga program pågår för närvarande. Deras genomslagskraft skulle dock kunna bli mycket större om de integrerades i en bredare agenda för skolornas läroplaner och aktiviteter.

5. Utveckling av en verktygslåda för skolor

5.1

Många resurser för undervisning om EU finns redan tillgängliga hos flera källor. Det finns en stor mängd material och verktygslådor, särskilt på EU-nivå. De är dock inte alltid lätta att hitta, särskilt om man inte vet att de finns. Fokus bör därför inte ligga på att skapa nya undervisningsverktyg. Befintliga verktyg måste i stället anpassas, förbättras och kommuniceras (t.ex. Elev- och lärarhörnan). Detta skulle kunna ordnas genom att skapa en gemensam onlineplattform där undervisningsverktyg från alla dessa olika källor samlas.

Där skulle lärarna kunna välja ut material på grundval av det ämne och den åldersgrupp de undervisar, i likhet med på webbplatsen ”Det här gör EU för mig” (18), som Europaparlamentet tog fram inför valen till Europaparlamentet 2019.

5.2

Utöver lärare påverkar föräldrar och andra vuxna också i stor utsträckning unga människors uppfattning om EU. En verktygslåda för undervisning om EU inom formell utbildning bör därför åtföljas av möjligheter till livslångt lärande för vuxna. Mot bakgrund av aktuella problem med felaktig information bör detta inbegripa att informera människor om var de kan hitta tillförlitlig information om EU.

5.3

Att ta fram verktygslådor är ett delat ansvar, men det ligger huvudsakligen hos medlemsstaterna. Ämnen som rör europeiska frågor ska i första hand behandlas på EU-nivå och ämnen som hänger samman med medlemsstaternas angelägenheter på nationell nivå. Böcker, videor, cd:ar eller appar ska förutom EU-dimensionen även ha en nationell anknytning. Hur och i vilken utsträckning lärandeinnehåll används måste beslutas av medlemsstaten och ansvaret ligger hos lärarna och deras respektive skola.

5.4

Det är absolut nödvändigt att använda befintligt material på ett bättre och mer omfattande sätt, särskilt befintliga webbsidor som t.ex. EU:s utmärkta Elev- och lärarhörnan (19) där presentationen av materialet är enastående.

I Elev- och lärarhörnan finns populära ämnen för primär- och sekundärskolor med material utifrån åldersgrupper, kunskapstester och en hel del specifika verktygslådor med allt från aktivitetsböcker, faktablad, spel och lärarhandledningar till videor. Åldersgrupperna sträcker sig från upp till nio år till 15 och äldre. För eleverna finns spel, frågesporter och aktivitetsböcker som hjälper dem att upptäcka EU på ett roligt sätt. Lärare kan också hitta källor till undervisningsmaterial för alla åldersgrupper, som hjälper eleverna att lära sig om EU och om hur EU fungerar. De kan även hämta inspiration till lektionsplaner och hitta möjligheter till nätverkande med andra skolor och lärare i hela EU. Det som krävs är bättre spridning av informationen, tillsammans med medlemsstaterna, om hur den ska användas.

5.5

Det finns mycket omfattande material och verktygslådor tillgängliga på EU-nivå. Vid användningen av dem måste hänsyn tas till många olika kriterier: skolnivå, innehåll, utbildningssystem och medlemsstaternas särdrag på utbildningsområdet. EESK rekommenderar dock att ett grundläggande paket (en liten verktygslåda), som koncentreras enbart på ämnen, tas fram för alla skolor i EU och att det används för en ny intensiv insats för att nå ut. Detta paket ska, i samarbete med ansvariga utbildningsministerier, ställas till de olika skolornas förfogande, tillsammans med medlemsstatens särskilda erbjudanden och i samarbete med EU:s institutioner och organisationer som arbetsmarknadens parter.

Paketet bör finnas tillgängligt online på skolans webbplats samt via regionala kontaktpunkter och EU-kontaktpunkter, och omfatta t.ex. följande:

—	Ett lättläst, kompakt kit med ett häfte, en broschyr för lärare och elever (20).

—	En kort video eller film som skapats för varje land och gjorts av människor från det landet.

—	Ett urval material som erbjuds på EU-nivå och som syftar till att undervisa om EU i skolan. Materialet bör vara särskilt riktat till de olika skolnivåerna (förskola, primärskola, sekundärskola och högre utbildning) samt inbegripa de främsta webblänkarna, däribland Elev- och lärarhörnan.

—	Material från medlemsstaten med konkreta exempel på god praxis.

5.6

Målet bör vara att varje elev och student som går ut skolan gör det med grundläggande kunskaper om EU, en slags EU-kompetens. EESK vet att det är en verklig utmaning att nå ut till och undervisa de omkring 72 miljoner elever som går i primärskola och lägre och högre sekundärskola i EU. Detta bör omfatta en möjlighet för studenter och elever att besöka europeiska institutioner och få en översikt över EU och dess historia (Europeiska historiens hus). Lärarna bör också få möjlighet till en närmare kontakt med EU:s institutioner för att de ska kunna förvärva särskild erfarenhet, diskutera med de olika organisationerna och institutionerna (t.ex. EESK) och åka hem med en bättre förståelse av EU, dess roll, värden och struktur.

5.7

Denna ”EU-kompetens”bör stödjas av en verktygslåda för de olika nivåerna, t.ex. följande:

—	På primärskolenivå bör eleverna lära sig om kulturer och traditioner i andra EU-länder, exempelvis språk, mat, musik, helgdagar, geografi och traditionella kläder och danser.

—

På sekundärskolnivå bör eleverna ges mer ”hårda fakta”om EU och börja utveckla en känsla av medborgaransvar. Verktygslådan bör omfatta ämnen som EU:s historia, EU:s främsta framsteg (t.ex. bidraget till fred), EU:s institutioner, EU:s politik, EU-valet, mediekompetens och kritiskt tänkande när det gäller nyheter samt att vara en aktiv medborgare.

—

När det gäller högre utbildning bör verktygslådan innehålla mer djupgående information, t.ex. om EU:s politik, politiska struktur, ekonomi, arbetsmarknad, socialpolitiska frågor, rörlighet, rättigheter och sociala partnerskap. Detta skulle även kunna inbegripa verktyg som skräddarsytts för specifika yrkesgrupper, t.ex. journalister eller lokala och regionala politiker.

5.8

Lärarnas viktiga och avgörande roll

5.8.1

Lärare har en mycket viktig roll som framtidsarkitekter. Ett särskilt program för lärare, med beaktande av specifika förhållanden och behov i medlemsstaterna, är absolut nödvändigt. I dag saknar många lärare kunskap om EU och känner sig inte tillräckligt säkra för att undervisa om EU i sina klassrum.

5.8.2

Lärarna behöver få en bättre förståelse av EU för att kunna undervisa även unga elever om EU. Ett av målen med lärarutbildning bör vara att lärarna ska få en bättre förståelse av den institutionella integrationsprocessen och kunna använda den nya didaktiska metoden för att tydliggöra den för eleverna. De kommer också att behöva hantera nya didaktiska undervisningskoncept.

5.8.3

EESK välkomnar den moderniserade och centraliserade plattform som kallas Elev- och lärarhörnan (21) och som nyligen lanserades på Europa-portalen. Elev- och lärarhörnan riktar sig främst till elever i primär- och sekundärskolan, deras lärare och föräldrar, och samlar på en och samma plats spel, frågesporter och lärande- och undervisningsmaterial som tagits fram av kommissionen och de andra institutionerna. Fokus ligger på EU och EU:s fördelar för EU-medborgarna. eTwinning är det största lärarnätverket i världen. Över 680 000 lärare är registrerade i eTwinning, som erbjuder lärarna att skapa samarbetsprojekt, förbättrar lärarnas och elevernas kompetenser och är mycket viktigt för att skapa en känsla av samhörighet. Lärarna bör vara bättre informerade om verktyget.

5.8.4

EESK anser att det bör vara möjligt att vissa institut som stöds ekonomiskt av EU, i synnerhet Europeiska universitetsinstitutet och Europeiska högskolan, tillhandahåller utbildning om europeiska frågor till samtliga lärare och utbildare i EU. Studenter inom Erasmus+ (22) och Jean Monnet-akademiker bör dessutom spela en viktig roll i skolor och agera som ambassadörer för EU.

5.8.5

EESK anser även att det är av vikt att kommissionen har inrättat en lärartestpanel som består av en primär- och en sekundärskollärare från alla medlemsstater, vilka valts ut av kommissionens representationer. Panelen ger råd om innehåll och stil när det gäller det lärandematerial som tas fram av kommissionens avdelningar. Detta skulle kunna vara till stor hjälp för att säkerställa att det som erbjuds återspeglar aktuella tendenser och behov.

5.8.6

Utöver undervisning om EU inom utbildningsområdet är det viktigt att informationen även finns tillgänglig för allmänheten, t.ex. på offentliga bibliotek och andra offentliga platser.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Parisförklaringen, 17.3.2015.

(2) Rådets rekommendation (2018), ST/9010/2018/INIT.

(3) Europaparlamentets resolution (2016) 2015/2138 (INI).

(4) EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

(5) Learning Europe at School, Europeiska kommissionens undersökning, 2013.

(6) EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

(7) Parisförklaringen, 17.3.2015.

(8) Rådets rekommendation (2018), ST/9010/2018/INIT.

(9) Europaparlamentets resolution (2016) 2015/2138 (INI).

(10) Rådets rekommendation (2018) (2018/C 189/01).

(11) Europeiska kommissionen, Investing in people, maj 2018.

(12) https://europa.eu/youth/discovereu_sv

(13) COM(2018) 440 final.

(14) Learning Europe at School, Europeiska kommissionens undersökning, 2013.

(15) Ibid.

(16) EESK, Ditt Europa, din mening!

(17) The Future Evolution of Civil Society in EU by 2030.

(18) https://what-europe-does-for-me.eu/sv/portal

(19) Elev- och lärarhörnan.

(20) Det österrikiska exemplet: en liten och kortfattad broschyr olika för lärare och elever med alla europeiska och nationella länkar till webbplatser med korta kommentarer om olika frågor.

(21) Elev- och lärarhörnan.

(22) EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/59

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det sektoriella industriella perspektivet på att göra klimatpolitiken och energipolitiken förenliga

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/10)

Föredragande: Aurel Laurențiu PLOSCEANU

Medföredragande: Enrico GIBELLIERI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarigt organ	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av CCMI	3.6.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	148/3/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU:s resurs- och energiintensiva industrier är av strategisk betydelse för EU:s industriella värdekedjor. De måste enligt EU:s politik för begränsning av klimatförändringarna genomgå en genomgripande omställning och göra stora investeringar för att uppnå klimatneutralitet före 2050.

1.2

Syftet med det nuvarande utsläppshandelssystemet är att uppmuntra denna typ av investeringar genom att sätta ett pris på utsläpp av växthusgaser. Här finns dock två krav som är oförenliga: 1) för att klimatmålen ska uppnås behövs högre priser, men 2) för att de resurs- och energiintensiva industrierna ska kunna konkurrera med företag utanför Europa måste priserna anpassas efter de icke-europeiska konkurrenternas låga eller obefintliga priser.

1.3

EESK oroas av risken för koldioxid- eller investeringsläckage (att tillverkning eller investeringar görs på platser som inte omfattas av utsläppshandelssystemet) i de resurs- och energiintensiva industrierna, med förlust av arbetstillfällen som följd, eftersom situationen i dag ser ut som den gör med stora skillnader i priserna för utsläpp av växthusgaser på de globala marknaderna.

1.4

I ett tidigare yttrande (1) efterlyste EESK ett globalt utsläppshandelssystem för att skapa lika villkor i den internationella konkurrensen mellan resurs- och energiintensiva industrier. Denna förhoppning har hitintills kommit på skam.

1.5

EESK anser att industri- och energipolitiken måste göras förenlig med klimatpolitiken för att det ska gå att uppbåda de enorma investeringar som behövs för att de resurs- och energiintensiva industrierna ska kunna ställa om till en koldioxidfri ekonomisk modell. Det måste dessutom vara en ”rättvis omställning”där arbetsmarknadens parter deltar aktivt i arbetet med att definiera vad rättvis omställning innebär och genomföra den.

1.6

EU:s och medlemsstaternas investeringar bör inriktas på FoU och innovation i koldioxidsnål eller koldioxidfri teknik för resurs- och energiintensiva industrier och införande av sådan teknik, inklusive den extra elproduktion som behövs för denna teknik. Investeringarna bör även gå till utbildning av arbetskraften inom dessa industrier. Under nästa fleråriga budgetram (2021–2027) bör således finansieringen till detta ändamål ökas i kommissionens förslag för InvestEU-programmet, samt finansieringen till andra investeringsprogram som kommer att vara kopplade till det.

1.7

EESK avser att bidra till debatten om den långsiktiga industristrategi som Europeiska rådet efterlyser (2) genom att undersöka om en av de många politiska lösningar som just nu diskuteras i den offentliga debatten är tekniskt och rättsligt genomförbar, nämligen genomförandet av gränsjusteringsåtgärder avseende de europeiska utsläppspriserna, beräknat utifrån de utsläpp av växthusgaser som basmetallerna, kemikalierna och materialen i industrivarorna bedöms ha orsakat. Kommittén påpekar att den uppmärksammade behovet av att undersöka och eventuellt införa en mekanism av denna typ redan 2014 i sitt yttrande på eget initiativ om ”Marknadsbaserade instrument – en ekonomi med låga koldioxidutsläpp i EU” (3), men att den inte fick något tillfredsställande svar från kommissionen eller rådet.

1.8

EESK råder kommissionen att fördjupa sin diskussion om detta och andra politiska alternativ, som till exempel ett reformerat utsläppshandelssystem, koldioxidjustering vid gränserna (4) och momssatser anpassade efter koldioxidintensitet (5), och att jämföra dem vad gäller

—	den effekt de får på koldioxid- och investeringsläckage i en framtida situation med högre priser och mindre tillgång på utsläppsrätter i EU,

—	rättslig förutsebarhet i fråga om efterlevnaden av WTO:s regler,

—	acceptans av handelspartner,

—	teknisk genomförbarhet, särskilt med tanke på internationellt vedertagna normer för redovisning och mätning och tillförlitliga och erkända databaser.

1.9

EESK råder även kommissionen att i ett tidigt skede involvera EU:s större handelspartner i diskussionen för att höra hur de ställer sig till de alternativ som övervägs.

2. Allmänna kommentarer

2.1 Dilemmat när klimatpolitiken ska tillämpas på resurs- och energiintensiva industrier

Det finns ett ofrånkomligt dilemma med klimatpolitiken.

2.1.1

Å ena sidan är syftet med denna politik att minska utsläppen av växthusgaser rejält (både från förbränning av fossila bränslen och från industriprocesser). EU:s mål är att uppnå klimatneutralitet senast 2050, vilket kommissionen uppmuntrar till i sitt meddelande ”En ren jord åt alla”. Med dessa minskningar bör den globala uppvärmningen hålla sig väl under 2 °C, och förhoppningsvis under 1,5 °C, på ett sätt som innebär att jordbruket fortfarande kan föda jordens befolkning. I en marknadsekonomi är det mycket effektivt att sätta ett pris på utsläpp av växthusgaser. Det leder till att ekonomiska aktörer antingen kan göra lönsamma investeringar i utrustning eller processer som förorsakar mindre utsläpp (till exempel avskiljning och lagring av koldioxid) eller spara pengar genom att förbruka mindre material (till exempel genom att använda produkter som håller längre) eller genom att börja köpa material som ger upphov till lägre utsläpp av växthusgaser än de man använde tidigare (till exempel återvunnet material). För att den här metoden ska fungera måste priset på utsläpp av växthusgaser vara tillräckligt högt och stabilt för att investeringar eller förändrade beteenden ska löna sig.

2.1.2

Å andra sidan utgör energikostnaderna en stor del av de totala kostnaderna för resurs- och energiintensiva industrier: 25 % för stålindustrin, 22–29 % för aluminiumindustrin (6) och 25–32 % för glasindustrin (7).

2.1.3

Om energikostnaderna stiger på grund av höga utsläppspriser inom EU jämfört med priserna på andra håll och på grund av de storskaliga och tidiga investeringarna i utsläppssnål eller utsläppsfri teknik i resurs- och energiintensiva industrier och i tillhörande produktion, överföring och lagring av den el som krävs för att driva dem (8), vilket leder till höga avskrivningskostnader, kommer detta att äventyra den externa konkurrenskraften hos de resurs- och energiintensiva industrierna med säte inom EU. Trots sina insatser för att öka energieffektiviteten måste de ta ut högre priser än sina internationella konkurrenter. På dessa marknader, med mycket standardiserade produkter, leder högre pris till förlust av marknadsandelar och tillhörande arbetstillfällen. Om detta inträffar överförs utsläppen av växthusgaser helt enkelt från tillverkare i EU till tillverkare på andra håll i världen (som ofta är mindre energieffektiva) med resultatet att utsläppsnivåerna internationellt sett (i bästa fall) förblir desamma. Detta kallas ”koldioxidläckage”. På en marknad med global konkurrens där det inte finns något pris alls på utsläpp av växthusgaser innebär detta att priset på koldioxid bör sättas så lågt som möjligt eller att man inte bör sätta något pris alls.

Detta hänger samman med så kallat investeringsläckage. Även om priserna på utsläpp av växthusgaser är låga i EU råder det ändå osäkerhet om hur priserna kommer att utvecklas, och det hämmar de resurs- och energiintensiva industriernas investeringar i underhåll och uppgradering av sina anläggningar. Även det leder till att tillverkarna i EU förlorar i konkurrenskraft, vilket är mycket oroande. Investeringsläckaget för resurs- och energiintensiva industrier med säte i EU skulle öka dramatiskt om utsläppspriserna även var höga, och inte bara oförutsägbara.

2.1.4

Utsläppshandelssystemet är det verktyg som EU i dag använder för att försöka sätta ett pris på utsläpp av växthusgaser. Det har dock inte varit särskilt effektivt: Priset på utsläpp av växthusgaser har varit väldigt lågt i flera år (även om det nyligen gått upp), men har ändå varit så oförutsägbart att det har lett till investeringsläckage. Dessutom är systemet komplicerat och fullt av undantag. En strukturell orsak till denna ineffektivitet och komplexitet kan vara att utsläppshandelssystemet inte klarar av att lösa det ofrånkomliga dilemma som beskrivits ovan med de motstridiga kraven på höga respektive låga utsläppsrättspriser.

Det kan alltså inom ramen för den långsiktiga industristrategi som Europeiska rådet efterlyser vara läge att undersöka hur dessa motstridiga politiska mål, det vill säga att begränsa klimatförändringarna och samtidigt bevara Europas resurs- och energiintensiva industriers konkurrenskraft, kan göras förenliga med varandra, samtidigt som man tar hänsyn till alla andra politiska mål, som fri och rättvis handel.

2.2 Gränsåtgärder som en möjlig lösning

2.2.1

Det alternativ som EU-institutionerna helst skulle vilja se som lösning på detta dilemma är att ett enda globalt utsläppshandelssystem fastställer ett pris på växthusgasutsläpp som ska gälla i hela världen. Denna förhoppning har dock kommit på skam. Den senaste geopolitiska utvecklingen som går mot mer ensidighet gör det mindre sannolikt att en sådan världsomspännande överenskommelse skulle kunna komma till stånd i tid.

Kommissionens åtgärder (att låta inkomsterna från utsläppshandelssystemet gå tillbaka till industrin, innovationsstöd, kostnadsfria utsläppsrätter, rätten för medlemsstaterna att kompensera för indirekta kostnader med mera) är kanske inte tillräckliga för att skydda mot koldioxid- och investeringsläckage, så som situationen ser ut i dag med olika klimatåtgärder i olika länder och allt högre klimatambitioner inom EU. Det är av denna anledning som många röster som en möjlig lösning har efterlyst alternativa sätt att göra de klimatpolitiska målen förenliga med de resurs- och energiintensiva industriernas internationella konkurrenskraft. Dessa alternativa sätt har alla att göra med gränsjusteringar enligt Världshandelsorganisationens (WTO) definition. Syftet med detta yttrande är att genom ett konkret förslag undersöka om ett sådant alternativ är tekniskt och rättsligt genomförbart.

2.3

Enligt WTO:s rättsliga principer får gränsjusteringsåtgärder för inhemska skatter på konsumtion införas förutsatt att de inte verkar diskriminerande för utländska ekonomiska aktörer.

2.3.1

Principen för gränsjusteringar är som följer: När en inhemsk skatt på konsumtion införs i en jurisdiktion finns det risk för att lokala producenter (som måste betala denna skatt) får svårare att konkurrera med utländska konkurrenter (som inte behöver betala skatten) både på den inhemska marknaden (där de lokala producenterna konkurrerar med importörer) och på exportmarknader. Myndigheterna i denna jurisdiktion har rätt att återställa likvärdiga konkurrensvillkor genom att 1) införa en skatt på importerade varor eller 2) betala tillbaka skatten på exporterade varor.

2.3.2

Efter en översyn av sådana justeringar från 1970 (9) (rapport från Working Party on Border Trade Adjustments) enades man i WTO om att produktrelaterade gränsjusteringsåtgärder var lagliga förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, utan att några farhågor väcktes om protektionism. Enligt dessa villkor får justeringarna inte innebära att utländska ekonomiska aktörer diskrimineras (artiklarna II-2a, III-2 och VI-4 i Gatt-avtalet (10)), vilket i detta fall innebär att skatt som inte är högre än vad inhemska tillverkare betalar får tas ut på importerade varor och att endast så mycket skatt som redan har betalats på den inhemska marknaden får betalas tillbaka för varor som exporteras.

2.4 De föreslagna mekanismerna: ett insynsvänligt redovisningssystem för exportörer och ett förfarande där importörerna endast betalar för de utsläpp som råvarorna i produkterna har förorsakat

2.4.1

De mekanismer som man överväger för att gränsjusteringar ska vara ett alternativ när det gäller utsläpp av växthusgaser är följande:

—

För att kunna fastställa hur stort belopp som ska betalas tillbaka till exportörer införs ett insynsvänligt redovisningssystem där man registrerar hur stora utsläpp varje enskild industriframställd vara har gett upphov till genom hela värdekedjan, och denna uppgift ska stå med som en extra post i fakturor.

—

Importörer betalar för de utsläpp som förorsakats av råvarorna som använts för att industriellt tillverka en vara men inte för de utsläpp som uppkommit när de bearbetats, formats eller transporterats. Det är en bra lösning, i och med att över 90 % av de utsläpp av växthusgaser som industrivaror ger upphov till kommer från råvarorna. Med denna lösning kan tullmyndigheterna objektivt fastställa beskattningsunderlaget (utifrån materialets karaktär och vikt). Det ger även importörerna en liten fördel så att de inte kan hävda att de diskrimineras.

Dessa mekanismer förklaras och diskuteras utförligare nedan.

2.5 För återbetalning av priset som betalats för exporterade varors växthusgasutsläpp behövs redovisning

2.5.1

Systemet skulle se ut som följer: När resurs- och energiintensiva industriföretag har fått betala för sina utsläpp av växthusgaser (antingen genom att köpa utsläppsrätter till varierande priser per kilo koldioxidekvivalenter på en marknad eller i form av koldioxidskatt med fasta priser) för de in dessa betalningar (och utsläppsmängderna som de är grundade på) i sitt redovisningssystem och överför sedan dessa på sina kunder vid fakturering (inklusive en avskrivning av de utsläpp som deras utrustning har orsakat). På detta sätt återanvänds det befintliga detaljerade system för redovisning av växthusgaser som EU utarbetat för att beräkna kostnadsfria utsläppsrätter i utsläppshandelssystem, vilket är en klar fördel. Erfarenheterna från de senaste mer än 50 åren med momsredovisning bör vara nog för att visa att ett sådant system med uppskjutna kostnader är tekniskt genomförbart.

2.5.2

Det återstår att definiera i vilken del av leveranskedjan denna betalning ska ingå i fakturorna. Om den förs vidare på slutkonsumenten skulle detta få följande konsekvenser:

—	Det föreslagna systemet skulle föras närmare mallen för en intern konsumtionsskatt, såsom mervärdesskatt eller punktskatter, för vilka WTO uttryckligen har godtagit gränsjusteringarnas legitimitet, och skulle därmed öka rättssäkerheten.

—	Man skulle undvika att missgynna mellanhandsföretag.

—	Det skulle uppmuntra konsumenterna att välja mer klimatvänliga alternativ.

2.5.3

När företag exporterar en vara som har inneburit kostnader för utsläpp av växthusgaser ska de dra av utsläppskostnaderna för varan i sin redovisning för att få ersättning för kostnaden från staten (antingen genom att sälja tillbaka motsvarande utsläppsrätter på marknaden eller genom att koldioxidskatten betalas tillbaka) för den mängd utsläpp som varan i fråga gett upphov till.

2.5.4

Om den nuvarande fria tilldelningen av utsläppsrätter bibehölls för de av EU:s producenter som uppnår bästa resultat skulle denna återbetalning göras till den genomsnittliga kostnaden för en utsläppsrätt på EU-ekonomins nivå, baserat på spotmarknadspriset och andelen kostnadsfria utsläppsrätter som tilldelas producenter i EU.

2.5.5

Genom ett sådant redovisningssystem går det att tydligt se att exportören får tillbaka exakt så mycket som denne betalat för alla utsläpp som varan gett upphov till längs hela värdekedjan. Exportören får ingen orättvis fördel, vilket innebär att systemet ligger i linje med WTO:s krav. Denna rättvisa är enklare att bevisa i varje enskilt fall när priset för växthusgasutsläpp är fast (till exempel i form av en koldioxidskatt). Om priset för växthusgasutsläpp varierar (till exempel på en utsläppshandelsmarknad) måste man dock beräkna genomsnittet mellan spekulanter med tur och spekulanter utan tur på utsläppsrättsmarknaden och mellan hög- och lågpresterande EU-producenter som mottar olika tilldelningar av fria utsläppsrätter.

2.6 Justeringen för importerade varor kan beräknas på utsläppen som förorsakats av basmetallerna, kemikalierna och materialet som använts för att framställa en vara

2.6.1

Växthusgasutsläppen som förorsakats av en industrivara kan i princip beräknas utifrån materialen i den.

Utsläppen härrörande från industrivaror kan delas upp i följande tre huvuddelar som motsvarar tre olika typer av åtgärder som tillför mervärde:

—	Växthusgasutsläpp som förorsakas direkt eller indirekt av basmetallerna, kemikalierna och materialen som varan består av (till exempel stål, eten, bensen, ammoniak, saltsyra, glas, trä osv.)

—	Växthusgasutsläpp som uppkommer i den industriella bearbetningen eller formandet av metallerna, kemikalierna eller materialen (till exempel polymerisation, gjutning, maskinbearbetning eller tillskärning)

—	Växthusgasutsläpp som förorsakas av transporter inom och mellan anläggningar genom de olika värdetillförande stegen.

Den absolut största delen av utsläppen av växthusgaser som förorsakas av industrivaror härrör från basmetallerna, kemikalierna och materialen som varorna tillverkas av (särskilt om de inte är återvunna). Till exempel går det åt 2,8 kWh (11) energi för att tillverka en maskinframställd bit stål medan det går åt 117 kWh för att framställa råmaterialen (12), det vill säga 40 gånger mer. Detta visar på omfattningen av den relativa tyngden mellan dessa komponenter. När det gäller produkter som gödselmedel, plaster, elastomerer, lösningsmedel, smörjmedel och textilfibrer kommer en mycket stor del av utsläppen från kemikalierna som de har framställts av, vilket framgår av deras innehållsförteckningar. Detta innebär att det går att få fram en relativt rättvisande uppskattning av hur stora växthusgasutsläpp som sammanlagt förorsakats av en industrivara genom att se på energiåtgången för basmetallerna, kemikalierna och materialet den tillverkats av (13).

2.6.2 Beräkning av justeringen för importerade varor

2.6.2.1

För att tullmyndigheterna med ansvar för gränsjusteringsåtgärderna ska kunna arbeta effektivt och med rättslig säkerhet måste både beskattningsunderlaget och skattesatsen kunna fastställas med så lite utrymme för tolkning och rättsligt ifrågasättande som möjligt, både för sin egen skull och för de företag som importerar i god tro.

Skattesatsen för utsläpp av växthusgaser kan antingen vara ett krav på att köpa utsläppsrätter för den mängd utsläpp som den importerade varan förorsakat, till samma pris per utsläppsrätt som i ersättningen till exportörer (i de fall då det finns ett marknadsbaserat system) eller skattesatsen som gäller för koldioxidskatt (i system med fasta skattesatser).

2.6.2.2

Beskattningsunderlaget måste kunna kontrolleras genom en analys av den importerade varan, som utgör det mest obestridliga bevisunderlaget. I det fall som behandlas här bör beskattningsunderlaget helst motsvara hela den sammanlagda mängd växthusgasutsläpp som den importerade varan gett upphov till.

Att fastställa den sammanlagda mängden växthusgasutsläpp som en industrivara gett upphov till är svårt på grund av alla de mervärdesskapande steg som den gått igenom i värdekedjan, varav många inte lämnar några spår i själva varan.

Det som föreslås här är den enkla men fungerande beräkningsmetod som beskrivits ovan: den sammanlagda mängden utsläpp av växthusgaser som en importerad vara har gett upphov till ska anses vara den mängd utsläpp som härrör från de basmetaller, kemikalier och råmaterial som har använts i framställningen av varan, begränsat till de beståndsdelar som utgör mer än till exempel 1 % av varans totala massa. Beräkningen skulle på så sätt även kunna tillämpas på mikroelektronik, som förorsakar stora utsläpp av växthusgaser trots liten massa.

Den sammanlagda mängd utsläpp som materialen i en vara ska anses ha förorsakat räknas ut som följer: massan för varje enskild basmetall, kemikalie eller enskilt råmaterial som det finns en betydande andel av i varan multipliceras med utsläppsintensiteten per kilo för basmetallen, kemikalien eller råmaterialet i fråga.

Den genomsnittliga utsläppsintensiteten på landnivå har fastställts för de flesta basmetaller, kemikalier och råmaterial. Uppgifterna finns publicerade i flera olika offentliga databaser (som finns förtecknade på bland andra GHG Protocols webbplats (14)) och har tagits fram genom utförlig livscykelanalys (LCA), även för Kina.

2.6.2.3

För att uppmuntra och belöna lägre utsläppsintensitet på enskilda anläggningar, liksom offentliggörande av uppgifter, föreslås följande mekanismer som bör ge upphov till en god cirkel:

—

Om en tillverkare på ett trovärdigt sätt kan visa sin verkliga utsläppsintensitet ska detta värde användas för tillverkarens produkter som importeras till EU. Om inga trovärdiga uppgifter tillhandahålls används ursprungslandets genomsnittliga utsläppsintensitet, som beräknas på den övriga tillverkningen och de övriga utsläppen som trovärdiga uppgifter inte har angetts för.

—

På detta sätt bör det vara de miljövänligaste tillverkarna i ett land som gör uträkningarna först (för att undvika att det nationella genomsnittet ska tillämpas på dem). När sedan dessa ”goda”tillverkare inte längre tas med i uträkningen av det nationella genomsnittet blir det genomsnittet sämre och sämre övertid, vilket ger fler tillverkare incitament att uppge trovärdiga uppgifter.

2.6.2.4

EU skulle dessutom kunna erbjuda tekniskt stöd till företag i utlandet som vill inrätta tillförlitliga system för redovisning av växthusgasutsläpp och på så sätt upprätthålla sin vänskapliga hållning gentemot sina handelspartner.

2.6.2.5

För att förhindra att skrupelfria aktörer vid rapporteringen om en anläggnings utsläppsintensitet otillbörligen hänvisar till den låga utsläppsintensiteten vid en helt annan anläggning bör ett spårningssystem, eventuellt baserat på blockkedjeteknik, upprättas och användas.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) EUT C 71, 24.2.2016, s. 57, punkt 1.9.

(2) Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars 2019, EUCO 1/19.

(3) EUT C 226, 16.7.2014, s. 1.

(4) Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller (2014/2211(INI)).

(5) A. Gerbeti, ”CO2 in goods and European industrial competitiveness”, Editoriale Delfino (2014) och A. Gerbeti, ”A Symphony for energy: CO2 in goods”, Editoriale Delfino (2015).

(6) A. Marcu och W. Stoefs: ”Study on composition and drivers of energy prices and costs: case studies in selected energy-intensive industries”.

Centre for European Policy Studies, 2016, http://ec.europa.eu/DocsRoom/documents/20355

(7) C. Egenhofer och L. Schreflers: ”Study on composition and drivers of energy prices and costs in energy-intensive industries: The case of the flat glass industry”, CEPS, 2014, finns på: https://www.ceps.eu/system/files/Glass.pdf

(8) Enligt en studie av T. Wyns (”Industrial Value Chain: A Bridge towards a Carbon Neutral Europe”, VUB-IES, 2018, tillgänglig via: https://www.ies.be/node/4758), där 11 europeiska resurs- och energiintensiva industrier kartläggs skulle en storskalig utbyggnad av teknik med låga koldioxidutsläpp kräva ytterligare mellan 2 980 TWh och 4 430 TWh elektrisk energi per år.

(9) Gatt, ”Report by the Working Party on Border Trade Adjustments”, 1970, https://www.wto.org/gatt_docs/English/SULPDF/90840088.pdf, särskilt punkterna 4, 11 och 14.

(10) Tillgänglig på https://www.wto.org/english/res_e/booksp_e/analytic_index_e/gatt1994_e.htm

(11) Yohei Odaa, et al.: ”Energy Consumption Reduction by Machining Process Improvement”, CIRP:s tredje konferens, 2012, tillgänglig via http://isiarticles.com/bundles/Article/pre/pdf/17172.pdf

(12) Databasen ”Inventory of Carbon and Energy”(IEC), tillgänglig via http://www.circularecology.com/embodied-energy-and-carbon-footprint-database.html

(13) Dessa utsläpp är i allmänhet positiva. De kan vara negativa när det gäller hållbart odlade, biobaserade råvaror (t.ex. trä).

(14) På följande webbplats finns en uttömmande lista över databaser med statistik om utsläpp av växthusgaser från olika material och processer: http://www.ghgprotocol.org/life-cycle-databases

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/65

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att främja korta och alternativa livsmedelsförsörjningskedjor i EU: agroekologins roll

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/11)

Föredragande: Geneviève SAVIGNY

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	28.6.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	135/7/21

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK understryker i detta yttrande att korta kedjor och agroekologi utgör nya framväxande möjligheter för jordbruksproduktionen inom EU. Trots att dessa innovativa metoder har gått stick i stäv med globaliseringen av livsmedelssystemen som har pågått i över 50 år, har de antagit en struktur, studeras inom ett flertal forskningsprogram på såväl nationell som europeisk nivå, främjas i sin utveckling med hjälp av offentliga och privata medel och lockar allt fler nya jordbrukare. Agroekologi och korta kedjor har även visat sig vara effektiva och relevanta som en lösning när det gäller utmaningarna på livsmedelsområdet. De skulle kunna utgöra en viktig pelare i en politik där fokus ligger på att skapa hållbara livsmedelssystem och uppfylla målen för hållbar utveckling inom tio år (2030).

1.2

Inom hela EU utvecklas innovativa system som för samman konsumenter med producenter, som t.ex. andelsjordbruk, samt andra former av ”korgar”. Flera producenter bedriver ekologiskt jordbruk eller använder sig av andra former av miljövänliga jordbruksmetoder som inte har någon beteckning. Ofta är lokala myndigheter involverade genom att de upprättar system med lokal livsmedelsstyrning som samlar olika aktörer och främjar användningen av lokala produkter i storkök. Försäljning i korta kedjor utgör ett verkligt tillfälle för små strukturer att öka mervärdet och lönsamheten för jordbruken. Denna återlokalisering skapar sysselsättning och lokal dynamik med ett starkt engagemang hos jordbrukarna. För konsumenterna innebär utvecklingen tillgång till färska produkter av god kvalitet som är rika på historia och mänskliga relationer, samtidigt som den innebär ett tillfälle att intressera sig för och lära sig mer om livsmedel och produkternas värde.

1.3

Denna produktion-till-distribution-lösning lämpar sig inte för alla typer av jordbruk på grund av produktionstyp, geografisk plats eller avsaknad av en stadsbefolkning som har möjlighet att konsumera till exempel allt vin eller all olivolja inom ett område som är starkt inriktat på jordbruk. Lösningen ersätter inte heller behovet av livsmedel som inte produceras lokalt. I de längre kedjorna utgör de europeiska kvalitetsmärkningssystemen (skyddad geografisk beteckning, skyddad ursprungsbeteckning, garanterad traditionell specialitet) en möjlighet till identifiering och värdesättande vilket underlättar för konsumenterna när de väljer produkter.

1.4

I detta sammanhang noterar EESK framväxten av agroekologin som ett nytt sätt att tänka inom livsmedels- och jordbrukssektorn. Agroekologin tar hänsyn till livsmedelssystemet utifrån ett övergripande perspektiv, såväl vetenskapligt som tekniskt och socialt, och inriktar sig på att föra producenten närmare sin omgivning genom att bevara, eller till och med återupprätta, komplexiteten och rikedomen i det ekologiska och sociala jordbrukssystemet. Agroekologin främjas av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, står i centrum för många studier och konferenser och är på stark framväxt i Europa, även på institutionsnivå, inom ramen för de nationella programmen för jordbruksutveckling.

1.5

Enligt EESK är agroekologin det mål som den europeiska jordbruksproduktionen, som är starkt beroende av bevarandet av naturresurser för att kunna utvecklas, bör röra sig mot. Med inspiration från framgångsrika modeller som ekologiskt jordbruk (med undantag för viss ekologisk industriproduktion), permakultur och andra traditionella lantbrukssystem bör initiativen för en övergång mot reducering av insatsvaror, markåterhämtning, införande av varierad odling och skydd av den biologiska mångfalden uppmuntras och värdesättas.

1.6

EESK önskar att agroekologi blir ett projekt på unionsnivå med utgångspunkt i en strukturerad handlingsplan som får stöd av olika insatser på såväl lokal som regional och europeisk nivå. Ramen kan utgöras av en övergripande livsmedelspolitik som främjas av EESK. Viktiga åtgärder omfattar bland annat följande:

—	Tillgängliggörande av finansiering för att nödvändig enskild eller kollektiv utrustning ska kunna inrättas (andra pelaren i GJP).

—	Tillämpning av lagstiftningen för livsmedelssektorn på ett anpassat sätt för småproducenter med flexibilitet för småskalig produktion såväl som när det gäller kraven på märkning osv.

—	Införande eller utökande av adekvata utbildnings- och rådgivningstjänster för omvandling, direktförsäljning och agroekologi.

—	Främjande av bytesnätverk mellan jordbrukare.

—	Inriktning av forskningen mot agroekologi och jordbrukares behov i korta kedjor.

—	På lokal nivå bör det införas anpassade konkurrensregler för att underlätta för leveranser till storkök genom korta och lokala kedjor.

2. Inledning

2.1

I två yttranden från EESK (1) underströks behovet av att i EU utveckla en övergripande livsmedelspolitik som baseras på flera olika faktorer, bl.a. utveckling av kortare livsmedelskedjor.

2.2

Ett ökande antal initiativ har tagits på lokal och regional nivå för att främja alternativa livsmedelssystem och korta livsmedelskedjor. En heltäckande livsmedelspolitik bör bygga på, stimulera och leda till en gemensam förvaltning på alla nivåer – lokal, regional, nationell och europeisk. En sådan politik skulle bidra till att skapa en lämplig ram som främjar framväxten av dessa initiativ, oavsett i vilken skala de genomförs, och som är nödvändig för att målen om hållbar utveckling i Europa ska kunna uppnås.

2.3

I detta sammanhang förefaller agroekologi vara jordbruks- och livsmedelssektorns nya inriktning som sätter ramen för utvecklingen av dessa nya metoder när det gäller leveranskedjor och livsmedelsproduktion.

2.4

Yttrandet syftar till att lyfta fram närmandet mellan producenter och konsumenter i kortare kedjor och utvecklingen av agroekologin samt att få till stånd förhållanden och verktyg som gör det möjligt att leda livsmedelssystemet i riktning mot att uppfylla målen om hållbar utveckling.

3. Utveckling av korta kedjor

3.1

Inom ramen för landsbygdsutvecklingspolitiken använder sig Europeiska unionen av följande definition av kort leveranskedja (förordning (EU) nr 1305/2013): ”försörjningskedja som omfattar ett begränsat antal ekonomiska aktörer som idkar samarbete och arbetar för lokal ekonomisk utveckling samt nära geografiska och sociala förbindelser mellan producenter, bearbetningsföretag och konsumenter” (2).

3.2

Livsmedelsdistributionen har genomgått djupgående förändringar sedan slutet av 1990-talet. Bättre utbildning om livsmedel och upprepade sanitära kriser med anknytning till dåliga jordbruksmetoder och agroindustriella metoder har lett till att allt fler konsumenter uppställer nya kvalitetskriterier med hänsyn till hälsa och hållbar utveckling (3). Avregleringen av jordbruksmarknaden, den stora volatiliteten hos priserna som ofta är lägre än produktionskostnaderna, samt de låga jordbruksinkomsterna och det faktum att konsumenterna blir mer och mer angelägna om att äta sunda livsmedel av god kvalitet, leder till att vissa jordbrukare utvecklar sina produktions- och saluföringsmetoder. Olika typer av diversifiering dyker upp i hela kedjan – från produktion till konsumtion. Nya jordbruksprodukter dyker upp och producenterna är tvungna att ta initiativ till att söka sig till nya marknader eller finna nya sätt att sälja inom ramen för korta kedjor för att den mänskliga och ekonomiska investeringen i diversifieringen ska löna sig. Metoderna utvecklas till att bli mer hållbara, något som drivs på av närmandet mellan producenter och konsumenter. År 2015 framhöll Europaparlamentets utredningstjänst att 15 % av jordbrukarna har sålt hälften av sin produktion via korta kedjor och en Eurobarometer-enkät 2016 visade att fyra av fem EU-medborgare anser att det är viktigt att stärka jordbrukarens roll i livsmedelsförsörjningskedjan. De korta kedjorna vinner mark i Europa, men det ser olika ut i olika länder.

3.3

Det finns alltså ett stort antal former av direktförsäljning. Utöver de traditionella formerna, på gården eller annan plats, tar olika initiativ form. En av de mest dynamiska sektorerna när det gäller innovation de senaste 20 åren är den sektor där lokala och solidariska partnerskap sammanför konsumenter och producenter för leverans av ”korgar”på avtalsbasis, som huvudsakligen omfattar ekologiska produkter och som har ordnats och utvecklats av den internationella organisationen Urgenci. Det kan även konstateras att det i många länder finns kollektiva initiativ för att dynamisera sektorn genom arrangemang av marknader eller lokala evenemang, t.ex. nätverket ”Campagna amica”i Italien. Den kooperativa sektorns bidrag är mycket betydelsefullt. Det är en sektor som lockar till sig unga och nyetablerade aktörer, som ofta är eldsjälar.

3.4

Korta leveranskedjors ”mycket positiva”effekter framhölls i det ovannämnda yttrandet (4), i synnerhet när det gäller produkternas färskhet, organoleptiska kvalitet och näringskvalitet. Efter en utveckling mot ett allt mer globaliserat livsmedelssystem i över 30 år tycks det vara en allmän uppfattning att ett närmare förhållande mellan producenter och konsumenter och lokala system för med sig flera positiva effekter. Korta kedjor ökar mervärdet och lönsamheten för småskaliga jordbruk genom försäljning av identifierade produkter som ”berättar en historia”för konsumenterna som därför är beredda att betala mer vilket leder till aktiviteter och social sammanhållning i jordbruksområden. Förbättrad kvalitet på livsmedelsprodukter och försäljningskedjor gör att konsumenterna känner mer ansvar i förhållande till värdet på livsmedel och livsmedelsslöseri, och bidrar således till att livsmedlens inverkan på klimatförändringarna minskar.

3.4.1

Denna typ av försäljning för med sig positiva externa effekter för hela samhället (nya arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras, bibehållande av mervärdet i det lokala området, attraktionskraft i fråga om turism och boende). De större externa effekterna bör tas i beaktande i stödet till utvecklingen av korta kedjor och dynamiken i lokalområdena.

3.4.2

Initiativ till korta kedjor finns i mängder och grundas på sociala, organisatoriska och lokala innovationer som fortfarande håller på att struktureras. I många publikationer framhålls den lokala dimensionen och den kollektiva identiteten som nyckelfaktorer för att de ska vara hållbara och varaktiga. Det handlar alltså om att tillhandahålla resurser för att skapa lokala livsmedelssystem som grundas på lokal styrning som är representativ för aktörerna själva (5).

3.5

Internet har visat sig vara ett nytt utforsknings- och innovationsområde för korta kedjor. Sedan ett tiotal år har internet fått allmän spridning, och det är även fallet inom de korta livsmedelskedjorna. Internet erbjuder en större marknad än den klassiska producentmarknaden och gör det även möjligt att förbättra utbytena och göra dem smidigare. De senaste fem åren har många plattformar för beställning online dykt upp. Dessa ”livsmedelsnav”möjliggör direkt kontakt mellan producenter och konsumenter, i synnerhet när det gäller produkter som enbart finns lokalt. De kan göra det möjligt för producenter, men även konsumenter, att gå ihop för att köpa eller sälja i grupp och således förenkla logistiken i den korta livsmedelskedjan. Digitaliseringen används även inom produktion och förädling.

4. Agroekologi: ett nytt perspektiv på jordbruk

4.1

Vid det andra internationella symposiet om agroekologi, som anordnades i Rom 2018, föreslog FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation följande definition: Agroekologi grundas på tillämpningen av ekologiska koncept och principer för att optimera samspelet mellan växter, djur, människor och miljön, med hänsyn till sociala aspekter som måste beaktas för att få till stånd ett hållbart och rättvist livsmedelssystem. Genom att skapa synergieffekter kan agroekologin både bidra till livsmedelsproduktion, livsmedelstrygghet och nutrition och samtidigt göra det möjligt att återställa ekosystemtjänster och den biologiska mångfalden, vilka är absolut nödvändiga för ett hållbart jordbruk (6).

4.2

Agroekologin har tagit form inom tre stora dimensioner: Den första är den agroekologi som dök upp under 1920-talet i form av en uppsättning vetenskapliga discipliner (fysik, kemi, ekologi, fysisk planering) som griper sig an jordbruket genom komplexa system för interaktioner inom agroekosystemet. Den andra dimensionen består av agroekologin i form av en uppsättning hållbara jordbruksmetoder som optimerar och stabiliserar skördarna. Agroekologins tredje dimension är slutligen det faktum att den finns som social rörelse som har livsmedelssuveränitet och nya multifunktionella roller för jordbruket som mål (7). Agroekologin har även utvecklats i riktning mot ett bättre hänsynstagande till utmaningarna inom livsmedelssektorn vilket visas i dokument som Redesigning the food system) Hill, 1985) och Agroécologie, l’écologie des systèmes alimentaires durables, referensverk av Steve Gliessman.

4.3

Agroekologin bygger på en gemensam grund om tio principer som definierats och angetts av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Principerna syftar till att hjälpa länderna att omvandla sina livsmedels- och jordbrukssystem, att uppnå ett hållbart jordbruk och att nå målet om ”ingen hunger”samt flera andra av målen för hållbar utveckling:

—	Diversitet, synergier, effektivitet, motståndskraft, återvinning, gemensamt skapande och kunskapsutbyte (beskrivning av gemensamma egenskaper hos agroekologiska system, grundläggande metoder och innovativa tillvägagångssätt).

—	Mänskliga och sociala värden, kultur och mattraditioner (kontextuella egenskaper).

—	Cirkulär och solidarisk ekonomi, ansvarsfull styrning (gynnsam miljö).

Dessa tio agroekologiska faktorer hänger samman och är beroende av varandra (8).

4.4

Med utgångspunkt i dessa tio principer kan flera typer av jordbruk sägas vara agroekologiska: det ekologiska jordbruket som använder samma principer inom en standardiserad ram (EU:s förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter (9)), det biodynamiska jordbruket, integrerat jordbruk, skogsjordbruk som kombinerar odling och trädbaserad odling, och permakultur har en gemensam grund som består av en komplex och systematisk jordbruksmetod som sträcker sig från produktion till konsumtion av livsmedel. Den centrala roll som bevarandet av jordens kvalitet och bördighet i dessa jordbruksformer spelar bör framhållas.

Agroekologin innebär ett paradigmskifte för jordbruket och syftar till att bekämpa klimatförändringar, återställa levande ekosystem och skydda vatten, mark och alla resurser som jordbruksproduktionen är beroende av. Allt engagemang hos jordbrukare som syftar till att omdefiniera metoderna och förhållandena till ekosystemet bör uppmuntras för att minska de negativa och öka de positiva effekterna. Minskning av kemiska insatsvaror, införande av mer mångfald i växelbruket, bevarande jordbruk och bevarande av den biologiska mångfalden är etapper som bör uppmuntras i utvecklingen mot agroekologi vid alla jordbruk i Europa.

4.5

Den sociala rörelse som växte fram under 70- och 80-talet i Latinamerika, med hjälp av organisationer som t.ex. Via Campesina, har satt igång den exponentiella internationella utvecklingen av denna syn på livsmedelssystemet inom ramen för dess tre dimensioner (vetenskaplig, teknisk och social). Europa är också engagerat i denna rörelse. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation organiserade ett första symposium i Rom i september 2014 om agroekologi för livsmedelstrygghet och nutrition. Det följdes av flera regionala seminarier, bland annat ett i Budapest i november 2016 för Europa, och organisationen rekommenderar att agroekologin utvecklas i syfte att nå målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Ett kommande evenemang kommer att anordnas i Europa i slutet av 2019. I det europeiska forskningsprogrammet Horisont 2020 har det integrerats flera teman med anknytning till agroekologi, ekologiskt jordbruk och korta kedjor, och PEI-Agri (som också har undersökt dessa teman för jordbrukets utveckling) anordnar nästa toppmöte om jordbruksinnovation inom agroekologi i Frankrike i juni 2019.

4.6

Agroekologin har successivt institutionaliserats, i synnerhet i Frankrike (10). Genom att införa agroekologin i den franska landsbygdslagen och inrätta juridiska och finansiella verktyg har Frankrike gjort agroekologin till en grundpelare i jordbrukets utveckling (11). De finansiella medlen och inriktningen när det gäller flera specifika franska program har gett upphov till och stöttat många dynamiska projekt med jordbrukarkollektiv som styr jordbruksutvecklingen och jordbruksproduktionen mot mer hållbarhet (12).

4.6.1

Bland agroekologins lovande resultat, som framhålls i akademiska verk och stöds av utvecklingsorgan, kan följande nämnas:

—	När det gäller jordbrukare: ökad markbördighet, minskade produktionskostnader, större beslutsfrihet, utveckling av jordbrukssystemens motståndskraft mot klimatrisker, högre status för yrket.

—	När det gäller konsumenter: sanitär kvalitet och näringskvalitet på livsmedel och vatten, bevarande av landskapens biologiska mångfald samt garantier i fråga om jordbruksmetoder (uppfödning och odling) (13).

4.6.2

Dessa resultat stärks av agroekologiska projekts kollektiva dimension, jordbrukarnas betydelse som en proaktiv och innovativ kraft i sina sammanhang, viljan att bli bättre och behovet av minskade produktionskostnader. Internetplattformar (14) kan möjliggöra den nödvändiga kapitaliseringen i fråga om tekniska och vetenskapliga referenser som tagits fram och vittnesmål från jordbrukare som genomfört denna övergång, utan att förbise effekten av utbildning och kollektiv tid.

4.6.3

Utbildning för framtida jordbrukare, vid offentliga institutioner för jordbruksutbildning, innefattar uppdraget att bidra till agroekologins utveckling. Det finns mer och mer pedagogiskt material om detta ämne (15) och de studerande är mer benägna att främja en agroekologisk övergång och produktion i det framtida yrkeslivet (16). I det franska programmet för agroekologisk övergång vill man förbättra maten för skolelever genom att införa tillagade lokala produkter på menyerna i jordbruksgymnasiernas skolmatsalar. Detta ökar deras medvetenhet om livsmedelsfrågan.

4.6.4

I syfte att stödja övergången på lokal nivå har den franska regeringen skapat de territoriella livsmedelsprojekten. Inom dessa formulerar fritt bildade grupper de åtgärder som krävs för att förbättra det lokala livsmedelssystemet. Trots de otillräckliga resurserna tycks programmen väcka intresse och resultaten är uppmuntrande.

4.7 Korta kedjor och agroekologi – två sammanlänkade övergångar

4.7.1

Agroekologi karaktäriseras i synnerhet av mångfalden när det gäller produktionens komplementaritet på gårdsnivå. Både när det gäller produkter från uppfödning och från agroekologiska odlingar är det viktigt att nya avsättningsmöjligheter skapas och bevaras. Korta livsmedelskedjor tycks då vara ett lämpligt svar på denna övergångsutmaning.

4.7.2

Slutligen är det viktigt att understryka att sammanlänkningen av agroekologi och korta kedjor, på europeisk, nationell och lokal nivå, i dag leder till framväxten av lokal livsmedelsstyrning med nya former för delaktighet för aktörer. Dessa förfaranden för att återupprätta länken mellan städerna och deras närliggande produktionsområden finns redan i flera områden: Milano i Italien, Montpellier i Frankrike, Gent, Bryssel och Liège i Belgien och Toronto i Kanada.

5. Utveckling av korta kedjor och agroekologi för hållbara livsmedelssystem

5.1 Bidrag till livsmedel av god kvalitet

5.1.1

År 2012 framhöll ett europeiskt forskningsprogram om korta kedjor och lokala livsmedelssystem, som bl.a. leddes av Coventry University och där Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk respektive hälsofrågor deltog, att aspekterna kvalitet, spårbarhet och transparens måste vara ett centralt inslag i handeln. EU bör således tillhandahålla de medel som krävs till producenter och konsumenter för att bygga upp och stabilisera dessa tre komponenter, oavsett vilken form av kort kedja det rör sig om. Majoriteten av de produkter som säljs inom korta kedjor har sitt ursprung i ekologiskt jordbruk eller i icke certifierade metoder som inte använder syntetiska medel, beroende på land. Detta tycks vara nyckeln till att närma agroekologi och korta kedjor. Agroekologins principer och ram kan nämligen skapa ett förtroendefullt klimat som är tillräckligt betydande och stabilt, utan att nödvändigtvis vara en del av ett jordbrukssystem med kontrollmärkningar, för att konsumenterna ska få den kvalitet, spårbarhet och transparens som krävs för att utveckla hållbara korta kedjor. Konsumenters och andra producenters regelbundna besök på gårdarna förefaller vara en metod för en effektiv kollektiv garanti som stärker transparensen, utarbetandet av kontextrelaterade indikatorer och uppföljningen av jordbruksmetoderna (17).

5.1.2

När det gäller den enskilda individen visar de senaste studierna att korta kedjor avsevärt förbättrar folkhälsan. Dels blir folk mycket mer uppmärksamma på vad de äter och hur maten produceras. Dels uppstår välförankrade platser för socialt lärande, bl.a. vad gäller sunda vanor.

5.2 Tillgång och tryggad livsmedelsförsörjning

5.2.1

För närvarande visar flera europeiska forskningsprojekt (18) (19) på att korta kedjor har en tendens att struktureras och organiseras för att gå vidare från nischmarknader till att omfattas av helt vanlig livsmedelskonsumtion. Detta har i synnerhet möjliggjorts av nätverksbyggande bland många aktörer på EU-nivå genom program som stöds av olika europeiska finansieringsprogram. Denna expansion är dock fortsatt begränsad på grund av svårigheter att få tillgång till vissa produkter bland hushåll med blygsamma inkomster. Det vore lämpligt att fortsätta med det arbete som utförts inom ramen för EESK:s tidigare yttranden i fråga om politiska insatser för att tillgängliggöra dessa livsmedelsprodukter. Flera forskningsprojekt som behandlar denna fråga håller på att slutföras i Frankrike (RMT Alimentation (20), Projet Casdar ACCESSIBLE (21) och de lokala livsmedelsprojekten (22)).

5.2.2

Bland de verktyg som finns tillgängliga skulle EIP-Agris och GD Forskning och innovations forsknings- och innovationskapacitet inom det framtida programmet Horisont Europa kunna ägnas åt agroekologi och korta kedjor. Inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör miljösystemen användas för att främja jordbrukares progressiva införande av agroekologiska metoder och för utveckling av systemen mot korta kedjor. Detsamma gäller åtgärder i den andra pelaren, t.ex. miljö- och klimatåtgärder inom jordbruket och stöd till nödvändiga investeringar för att åtgärderna ska kunna vidtas, samt verktyg för bearbetning och saluföring. Det bör utvecklas möjligheter till utbildning och anpassad rådgivning samt lokala aktiviteter genom Leader-programmen. Stöd till lokala initiativ kan dessutom dra nytta av sammanhållningsmedel.

5.2.3

Anpassade regler bör utarbetas för att offentliga kontrakt ska kunna tilldelas inom ramen för korta kedjor, vilket för närvarande hämmas av konkurrensregler. Det är även nödvändigt att fastställa anpassade regler för korta kedjor. Förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien (23) möjliggör flexibilitet i tillämpningen av HACCP-metoden (faroanalys och kritiska styrpunkter) för småskaliga producenter, som bör användas i alla EU-länder. Detsamma bör gälla reglerna för produktmärkning. Ursprungsmärkning (t.ex. på restauranger eller i storkök) för förädlade livsmedel kan spela en stödjande roll: om ursprunget för en livsmedelsprodukt synliggörs är det mer troligt att konsumenten väljer den produkt eller den maträtt som har producerats lokalt även om det kostar mer. Det är viktigt med 4G-täckning (telefoni och internet) i landsbygdsområden för att underlätta åtkomst och kontakt med konsumenterna som ett resultat av den digitala utvecklingen.

5.2.4

En farhåga som ofta förs på tal rör agroekologins och de korta kedjornas kapacitet att förse hela världen och den förväntade befolkningen om tio miljarder människor år 2050 med mat. Av de undersökningar som utförts av många forskningsorganisationer framgår det tydligt att det på internationell nivå är absolut nödvändigt och möjligt att utveckla agroekologin och mobilisera resurser inom och utanför jordbruket med hänsyn till ekonomiska, miljömässiga och sociala behov. I Europa har Iddris (institutet för hållbar utveckling och internationella relationer) nyligen visat att det 2050 kommer att vara möjligt att förse hela den europeiska befolkningen med mat tack vare en progressiv agroekologisk övergång som omfattar uppfödning, odling och träd, med ett mål om nollutsläpp av koldioxid.

5.3 Vägen mot agroekologi

5.3.1

Det agroekologiska projektets utveckling på EU-nivå bör få stöd av en strukturerad handlingsplan, med hjälp av olika insatser inom diverse områden för offentliga och privata åtgärder som täcker ett flertal frågor: utbildning, jordbrukets utveckling, omfördelning av stöd, anpassning av regelverket, territorialisering av kanaler, genetiskt urval, utomeuropeiska regioner och internationella åtgärder (24). Således bör EU arbeta med stödmöjligheter för att agroekologin och de korta kedjorna ska kunna utvecklas parallellt och stämma överens med varandra, i syfte att se till att de är ömsesidigt hållbara. Det är viktigt att denna insats är tillräckligt ambitiös för att många jordbruksföretag ska kunna bli delaktiga långsiktigt i en sådan övergång. Tidsaspekten är viktig – aktörerna måste ges tid att engagera sig och det måste vara möjligt för dem som har engagerat sig att säkerställa en fullständig övergång för ett system som verkligen är komplicerat att genomföra.

5.3.2

En övergripande livsmedelspolitik (som EESK i flera år har förordat) som styrs av ett europeiskt livsmedelsråd, som EESK skulle kunna leda, och samordnas på nivån för berörda generaldirektorat av Europeiska kommissionens vice ordförande, skulle kunna tillhandahålla ramen för programmet. Förslaget till en gemensam livsmedelspolitik har drivits på EU-nivå genom IPES-Foods arbete (25).

5.3.3

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations arbete kan utgöra en inspirationskälla för utvecklingen av agroekologi på europeisk nivå. Rekommendationerna från det regionala symposiet för hållbara jordbruks- och livsmedelssystem i Europa och Centralasien är särskilt upplysande i detta avseende. I vägledningen L’établissement de liens entre les petits exploitants et les marchés (upprättande av förbindelser mellan småskaliga jordbrukare och marknaderna) som antogs 2016 av kommittén för global livsmedelstrygghet rekommenderas staterna att stödja lokala marknader (på lokal, regional och nationell nivå) för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) EESK:s yttranden ”Mer hållbara livsmedelssystem”(EUT C 303, 19.8.2016, s. 64) och ”Det civila samhällets bidrag till utvecklingen av en heltäckande livsmedelspolitik”(EUT C 129, 11.4.2018, s. 18).

(2) Förordning (EU) nr 1305/2013.

(3) Codron, J.-M., Sirieix, L., Reardon, T., Social and Environmental Attributes of Food Products: Signaling and Consumer Perception, With European Illustrations (livsmedelsprodukters sociala och miljömässiga egenskaper: signalering och konsumenters uppfattning, med europeiska exempel), Agriculture and Human Values, vol. 23, nr 3, 2006, s. 283–297.

(4) Se fotnot 1.

(5) Le Velly, R., Dynamiques des systèmes alimentaires alternatifs (alternativa livsmedelssystems dynamik), Systèmes agroalimentaires en transition, Édition Quae, 2017, s. 149–158.

(6) http://www.fao.org/about/meetings/second-international-agroecology-symposium/fr/

(7) https://pubs.iied.org/14629IIED/?c=foodag.

(8) (http://www.fao.org/3/i9037en/I9037en.pdf).

(9) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91.

(10) S. Bellons verk.

(11) Artikel 1, ändrad genom lagen om det framtida jordbruket som det röstades om den 13 oktober 2014, landsbygds- och havsfiskelagen.

(12) EIP, Agroecology Europe: http://www.agroecology-europe.org/

(13) Claveirol, C., La transition agroécologique: défis et enjeux (den agroekologiska övergången: utmaningar), Les avis du CESE, 2016.

(14) https://rd-agri.fr/

(15) https://pollen.chlorofil.fr/?s=agroecologie.

(16) http://www.bergerie-nationale.educagri.fr/fileadmin/webmestre-fichiers/formation/articles_presse/Plan_EPA1-bilan-Fevrier_2019.pdf.

(17) http://www.cocreate.brussels/-CosyFood-.

(18) https://ec.europa.eu/eip/agriculture/sites/agri-eip/files/eip-agri_brochure_short_food_supply_chains_2019_en_web.pdf

(19) http://www.shortfoodchain.eu/news/

(20) www.rmt-alimentation-locale.org/

(21) http://www.civam.org/images/M%C3%A9lanie/AcceCible/PRESENTATION-Accessible.pdf

(22) http://rnpat.fr/les-projets-alimentaires-territoriaux-pat/

(23) Förordning (EU) nr 852/2004.

(24) Claveirol, C., ”La transition agroécologique: défis et enjeux”(den agroekologiska övergången: utmaningar), Les avis du CESE, 2016.

(25) IPES-Food, Towards a Common Food Policy for the European Union, Bryssel, IPES Food, 2017.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/72

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Jordbrukaryrket och lönsamhetens utmaning

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/12)

Föredragande: Arnold PUECH D’ALISSAC

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	28.6.2019
Antagande vid plenarsessionen	18.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	188/0/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Jordbruksföretagens lönsamhet och ekonomiska livskraft är en fråga av stor betydelse i EU, där inkomsten för en jordbrukare i genomsnitt bara är 46,5 % av andra ekonomiska sektorer. Trots den låga lönsamheten spelar EU:s jordbrukssektor en avgörande roll, då den är drivkraften för landsbygdsekonomin och producerar livsmedel av hög kvalitet, som uppfyller de högsta standarderna i världen. Det är omöjligt att uppnå miljömässig hållbarhet utan att ta hänsyn till de lika viktiga aspekterna avseende livsmedelsproduktionens ekonomiska, handelsmässiga, miljömässiga och sociala inslag.

1.2

EU:s jordbrukssektor tryggar konsumenternas livsmedelsförsörjning trots ökat tryck från klimatförändringar och samhällets krav i fråga om miljömässig hållbarhet. Den europeiska jordbrukssektorn bidrar dessutom aktivt till att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och dynamik på de internationella marknaderna, och till att säkerställa EU:s handelsöverskott. EU:s jordbrukssektor är också en av de sektorer där flest arbetstillfällen skapas, och sysselsätter över 40 miljoner människor i hela EU. I dessa områden är jordbruket ofta den enda ekonomiska sektorn där det skapas tillväxt och arbetstillfällen.

1.3

Det krävs en rättvis, öppen, väl fungerande och skälig livsmedelsförsörjningskedja i EU: en livsmedelsförsörjningskedja som är bra för jordbrukare och alla berörda parter, inklusive bearbetningsföretag, återförsäljare och framför allt konsumenter. På nationell nivå bör man överväga en omvänd marknadsförhandlingsstrategi genom att etablera värdekedjor som syftar till att ge jordbrukarna en månadsinkomst på dubbla minimilönen.

1.4

EU:s jordbrukssektor tillhandahåller reella offentliga tjänster och ger externa effekter som inte erkänns av marknaden. Att säkerställa livsmedelsförsörjningen och samtidigt uppfylla de högsta produktionsnormerna är ett mål som har uppnåtts. Det uppstår emellertid nya utmaningar såsom klimatförändringar, mer uttalade prissvängningar och illojal konkurrens från produktionssystem med lägre standarder, illojala handelsmetoder, avfolkning av landsbygden och en åldrande jordbruksbefolkning, vilket försätter EU:s jordbrukare i en svår situation på den internationella marknaden.

1.5

Ny teknik i kombination med inkluderande forskning och innovationsverksamhet är en del av lösningen för att bevara konkurrenskraften hos EU:s jordbrukssektor och göra det möjligt för EU:s jordbrukare att ta itu med hållbarhetsfrågan på ett direkt och effektivt sätt.

1.6

Det krävs livslångt lärande och kompetensutveckling för att förse EU:s jordbrukare med rätt verktyg så att de bättre kan utnyttja nya tekniska möjligheter och använda innovativa lösningar i sina jordbruksföretag.

1.7

EU:s jordbrukare har vidtagit flera åtgärder för att öka sitt bidrag till kampen mot klimatförändringarna, eftersom de i allt större utsträckning ser effekterna av dessa och drabbas av förändrade skördetider, tidig eller sen frost, bränder, översvämningar och torka. Miljöåtgärderna bör dessutom inte äventyra livsmedelssäkerheten och ta hänsyn till att jordbrukare behöver en skälig ersättning för det extra arbete som hållbarhets- och begränsningsåtgärder ofta kräver.

1.8

Ett starkt EU strävar efter att inte bara uppnå målen i Lissabonfördraget, utan också globala mål såsom klimatavtalet från Paris och FN:s mål för hållbar utveckling. Dessa ambitiösa åtaganden måste stödjas av en stark budget och effektiv politik som garanterar jordbrukets och landsbygdens framtid, utveckling och välstånd. EU:s jordbrukare och jordbrukskooperativ behöver en stark budget för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) för nästa period.

2. Inledning

2.1

EESK utarbetar detta yttrande i syfte att belysa jordbrukarnas viktiga roll och deras bidrag till EU:s ekonomi, då de bidrar till global livsmedelstrygghet och håller landsbygden levande. Detta bidrag får ofta inte den belöning som det förtjänar, vilket avskräcker den nya generationen från att ta över sina familjejordbruk och minskar sektorns attraktionskraft för nya jordbrukare.

3. Jordbrukarnas roll i EU

3.1 Bidrag till en tryggad livsmedelsförsörjning, till leveransen av hälsosamma och näringsrika livsmedel och till EU:s ekonomi som helhet

3.1.1

I ett sammanhang där efterfrågan på livsmedel och biomassa ökar strävar EU:s jordbrukare, deras kooperativ och deras företag efter att producera, bearbeta och saluföra säkra livsmedel av hög kvalitet för EU:s medborgare och konsumenter över hela världen. De tryggar konsumenternas livsmedelsförsörjning, trots ökat tryck från klimatförändringarna och samhällets krav i fråga om miljömässig hållbarhet. EU:s jordbrukssektor bidrar dessutom aktivt till att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och dynamik på de internationella marknaderna. Enligt Eurostat (1) svarade jordbrukssektorn för 1,2 % av EU:s BNP 2017 och skapade (brutto) ett mervärde på 188,5 miljarder euro, och den bidrog aktivt till EU:s handelsöverskott med 137 miljarder euro i jordbruksexport under samma tidsperiod.

3.2 Sysselsättningen på landsbygden och i mindre gynnade områden

3.2.1

EU:s livsmedelskedja är en av de största ekonomiska sektorerna i EU. Den upprätthåller och skapar tillväxt och arbetstillfällen och sysselsätter ungefär 40 miljoner människor. Omkring tio miljoner människor är direkt anställda av och arbetar på jordbruksföretag och jordbrukskooperativ. Jordbruket är den enda källan till sysselsättning i vissa områden eller regioner.

3.3 Jordbrukarnas roll i bevarandet av traditionella landskap och som förvaltare av mark

3.3.1

EU:s jordbrukare, jordbruksföretagen och deras kooperativ förvaltar ungefär 173 miljoner hektar, vilket är ungefär 39 % av EU:s sammanlagda yta. Jordbrukarna och deras familjemedlemmar bevarar landskapet och den biologiska mångfalden på landsbygden, och bidrar på många positiva sätt till samhället: med sitt idoga arbete när det gäller mark- och landskapsförvaltning bidrar de aktivt till att mildra effekterna av stora katastrofer vid extrema väderförhållanden. Många jordbrukare är också skogsägare och de ger ett betydande bidrag till ett hållbart skogsbruk. Jordbrukarna bidrar dessutom till att bevara och återställa EU:s traditionella landskap i landsbygdsområden, och säkerställer bevarandet av kulturarvet och skapar även positiva synergieffekter med EU:s turistsektor. De ansträngningar som jordbruket hittills har gjort döljer dock inte det faktum att det krävs väsentligt större insatser och åtgärder för att uppnå de europeiska och globala målen för biologisk mångfald, däribland skyddet av bin, insekter och fåglar. Detta strider delvis mot lönsamhetskraven, och EU måste därför med nödvändighet belöna jordbrukets större miljöbidrag genom att tilldela den gemensamma jordbrukspolitiken extra resurser.

4. Förändringar i jordbrukaryrket

4.1 Ökade samhällskrav när det gäller hälsosamma kostvanor, matens ursprung och kvalitet, miljöpåverkan och djurens välbefinnande

4.1.1

Konsumenterna har tillgång till en stor mängd information kopplad till de produkter som de konsumerar varje dag. De ägnar också större uppmärksamhet åt matens ursprung och kvalitet samt dess miljöpåverkan. Andra viktiga drivkrafter för konsumenternas valmöjligheter är respekten för praxis i fråga om djurs välbefinnande och avståndet från den plats där livsmedlen produceras, inklusive kortare livsmedelsförsörjningskedjor.

4.1.2

För att infria konsumenternas förväntningar har EU:s jordbrukare börjat vidta åtgärder för att ytterligare förbättra djurens välbefinnande och minska jordbruksverksamhetens eventuella negativa effekter på miljön och markkvaliteten, samtidigt som de producerar produkter av hög kvalitet. Med stöd från offentliga myndigheter och den akademiska världen satsar EU:s jordbrukare energi och resurser för att anamma detta nya konsumtionsmönster.

4.2 Teknikens och innovationens roll inom jordbruket

4.2.1

EU:s jordbrukssektor står i främsta ledet när det gäller den tekniska och digitala revolutionen, med många genombrott inom genetik, automatiserade fordon, robotar, drönare, satellitbilder, fjärranalys, stordata, osv. Jordbrukarna har dessutom alltid antagit, utvecklat och tillämpat innovativa jordbruksmetoder och affärsmodeller för jordbruk, inklusive ny teknik och nya produktionsmetoder som har ökat produktionen och gjort jordbruksmetoderna mer anpassningsbara till förändrade omständigheter.

4.2.2

I detta perspektiv hjälper ny teknik EU:s jordbrukare att trygga livsmedelsförsörjningen, samtidigt som de högsta standarderna i världen uppfylls och konsumenternas förväntningar infrias. I den bemärkelsen gör den nya tekniken det möjligt för EU:s jordbrukare att ta itu med miljöfrågan på ett direkt och effektivt sätt. Till exempel kan minskad användning av växtskyddsmedel uppnås med hjälp av en teknikmix som hjälper jordbrukare i varje produktionsaspekt. Bland annat har nya förädlingstekniker den största effekten när det gäller att minska användningen av växtskyddsmedel och främja växters och djurs resistens mot skadedjur, svampar och externa patogener.

4.2.3

Teknikens roll är inte bara knuten till själva produktionen, utan också till spårbarhet, livsmedelssäkerhet, djurskydd och insatser för att begränsa klimatförändringarna, vilka bidrar till att EU har en av världens mest avancerade och säkra jordbrukssektorer.

4.2.4

Tillgång till finansiering är avgörande för att EU:s jordbrukare ska kunna genomföra innovativa tekniska lösningar i jordbruket. I detta avseende måste den uppgift som subsidiaritetsprincipen har i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare bevaras och främjas inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Det är viktigt att förstå att EU:s jordbrukare endast kommer att införa den senaste tekniken i sin verksamhet genom enkel tillgång till krediter.

5. Utmaningar

5.1 Klimatförändringar

5.1.1

EU:s jordbrukare bidrar på ett verkligt sätt till kampen mot klimatförändringarna, eftersom de i allt större utsträckning ser deras effekter och drabbas av förändrade skördetider, tidig eller sen frost, bränder, översvämningar och torka. Effektiva åtgärder för anpassning till klimatförändringarna är därför avgörande för jordbruksföretagens långsiktiga lönsamhet. Samtidigt minskar jordbrukarna utsläppen både på och utanför sina jordbruksföretag genom hållbara förvaltningsmetoder, genom införandet av ny teknik samt en effektivare användning av grödor, halm, gödsel och andra restprodukter för förnybar energi, genom solvärme och genom att tillhandahålla el från vindkraft och andra källor. Produkterna från grödor och boskapsavfall kan också användas för att producera biobränslen och förnybara industrimaterial på anläggningen enligt kretsloppsekonomins principer. Detta bidrar till att minska utsläppen i andra sektorer och minska EU:s beroende av fossila bränslen.

5.1.2

Det är viktigt att notera att man i Parisavtalet samt i målen för hållbar utveckling fastställde viktiga mål för EU:s jordbrukssektor, som måste uppnås mellan 2030 och 2050. EU:s jordbrukare är redo att anta dessa utmaningar om de får de rätta verktygen. Verktygslådan måste innehålla en fastställd och användarvänlig politisk ram, ny teknik, vattenförvaltningsstrategier (dvs. lagring och bevattning) och en stark GJP-budget som understöder jordbrukarnas extra insatser. Att beröva jordbrukarna ett av dessa verktyg skulle kunna äventyra livsmedelstryggheten och ha en negativ effekt på livsmedelskvaliteten i EU.

5.2 Inkomster i jordbrukssektorn

5.2.1

Jordbruksinkomsterna (2) per årsarbetsenhet, uttryckt som ett index, var 10,9 % högre för EU-28 under 2017 än under 2016. Detta måste sättas i relation till andra ekonomiska sektorer där den genomsnittliga inkomsten är mycket högre. I själva verket var en jordbrukares företagarinkomst per familjearbetsenhet endast 46,5 % jämfört med genomsnittslönen i ekonomin under 2017.

5.2.2

Denna situation har en stor inverkan på sektorns utveckling när det gäller övergripande attraktionskraft för externa aktörer, investerare och bankpartner, och hindrar utvecklingen av synergier med andra ekonomiska sektorer och förvärrar problemet med generationsskiftet i landsbygdsområden.

5.3 Prisvolatilitet och framväxten av nya marknader

5.3.1

I reala termer var (de fasta) priserna för de flesta av de viktigaste produkterna högre under 2017 än under det föregående året: det genomsnittliga mjölkpriset steg till 17,1 % mer än under 2016, grispriserna var 8,3 % högre, spannmål ökade med 3,0 %, boskapspriserna ökade med 2,2 % och fjäderfäpriserna var också högre (+ 1,0 %). I reala termer fortsatte däremot priset på får och getter att sjunka (-1,4 %) under 2017. Den positiva utvecklingen för de flesta råvarorna var en del av det uppsving som inleddes 2003. Under 2008 inträffade emellertid en kraftig prisminskning som utlöste prisvolatilitet på den internationella marknaden, vilket utgjorde en utmaning för EU:s små och medelstora jordbrukare samt nya investerare i jordbrukssektorn.

5.3.2

På grund av den europeiska jordbrukssektorns heterogena karaktär var dess reaktioner på 2008 års prischock mycket varierande: många små och medelstora jordbrukare tvingades förlita sig enbart på direktstödet från den gemensamma jordbrukspolitiken för att hålla sina verksamheter vid liv, men detta var inte tillräckligt för att garantera jordbruksföretagens ekonomiska hållbarhet.

Om man tittar på EU:s export är Förenta staterna EU:s viktigaste handelspartner för jordbruksprodukter (16 % av den totala exporten av jordbruksprodukter, nettovärde 33,3 miljarder euro 2017). Med en sådan koncentration av export till en enda marknad är EU:s jordbrukssektor sårbar för politiska beslut från tredje parter, som skulle kunna leda till allvarliga prisfluktuationer (dvs. införande av exportförbud eller höga tullar).

EU:s inre marknad är den mest öppna och tillgängliga marknaden i världen, vilket gör att EU:s jordbrukare ställs inför utmaningen att konkurrera med importerade jordbruksprodukter som uppfyller annorlunda produktionsnormer. Spårbarheten för livsmedel från tredjeländer kan dock fortfarande förbättras och skulle kunna leda till flera kontroverser i fråga om livsmedelskvalitet och livsmedelsmärkning avseende de importerade produkterna (dvs. livsmedelsprodukter som utvecklats genom nya förädlingstekniker, användning av växtskyddsmedel, efterlevnad av reglerna om djurhälsa och djurskydd, osv.). Dessa importvaror är mycket konkurrenskraftiga på EU-marknaden på grund av att de har andra produktionsstandarder, och skapar spänningar för EU:s jordbrukare som redan uppfyller världens högsta produktionsstandarder.

5.4 Avfolkning av landsbygdsområden och generationsskifte

5.4.1

Enligt kommissionen var sju av tio (71,5 %) chefer på EU:s 10,5 miljoner jordbruksföretag män, och en majoritet (57,9 %) var 55 år eller äldre. Endast omkring en av tio (10,6 %) av dessa chefer var en ung jordbrukare under 40 år, och denna andel var ännu lägre bland kvinnliga jordbrukare (8,6 %).

5.4.2

Jordbrukare, skogsägare, jordbruksföretag och jordbrukskooperativ är den ekonomiska ryggraden i EU:s landsbygdsområden. Jordbrukarnas allt högre ålder utlöser en allmän avfolkning av landsbygdsområdena (den s.k. landsbygdsdiasporan) med direkta konsekvenser för dessa områdens ekonomiska och samhälleliga struktur. Nya generationer avskräcks dessutom från att ta över sina familjeföretag på grund av jordbruksverksamhetens låga lönsamhet och svårigheter med att få tillgång till marken.

6. Framåtblick

6.1 Digitalisering och precisionsjordbruk

6.1.1

Jordbruket har trätt in i en era av digitalt förbättrat jordbruk där varje enhet som genererar data under de olika stadierna av jordbruksproduktionen kan skicka denna information för insamling, bearbetning och analys. Användningen av stordata skulle kunna hjälpa jordbrukarna att ta ett steg in i framtidens jordbruk och uppnå ambitiösa mål.

6.1.2

I ett jordbruksföretag produceras många typer av uppgifter som kan delas in i olika kategorier, till exempel agronomiska uppgifter, finansiella uppgifter, uppgifter om regelefterlevnad, meteorologiska uppgifter, miljöuppgifter, maskinuppgifter, personaluppgifter osv. Dessa datamängder härrör från ett brett spektrum av fler och mer kraftfulla och kostnadseffektiva källor, såsom maskiner, drönare, GPS, fjärrsensorer, satelliter, smarttelefoner osv., och kompletteras av tjänsteleverantörer, rådgivande organ, myndigheter osv. Andra partner i värdekedjan, såsom bearbetningsföretag och återförsäljare, dagligvarubutiker, stormarknader och reklambyråer, samlar dessutom in enorma mängder data om de marknader där jordbrukarna säljer sina produkter.

6.1.3

Insamling och användning av data inom jordbruket är inte någon ny idé. Jordbrukarna har gjort just detta sedan jordbrukets begynnelse. Vad som däremot är nytt är möjligheten att utveckla en datainriktad jordbrukssektor, tack vare dessa datamängders storlek och volym, som växer exponentiellt. En annan nyhet är kvaliteten på den realtidsinformation som erhålls på jordbruksföretagsnivå och den teknik som används för att samla in, lagra, använda, hantera, dela, behandla och kommunicera uppgifter.

6.1.4

Äganderätten till data och rätten att bestämma vem som kan komma åt och använda uppgifterna är viktig för att bibehålla jordbrukarnas engagemang i införandet av ny teknik. För närvarande finns det ingen gemensam ram där äganderätten till data förklaras på ett tydligt sätt. Av denna anledning upprättade EU:s jordbrukssektor en uppförandekod för delning av jordbruksdata genom avtal (3), med en förklaring av dataframtagarnas rätt att få ersättning för användningen av data som skapats som en del av deras verksamhet.

6.1.5

Digitalisering och precisionsjordbruk är viktiga för framtiden i EU:s jordbrukssektor. De påverkar också arbetsmarknaden och den typ av kompetens som krävs inom jordbruket, och omdefinierar jordbrukarnas roll och jordbrukskooperativens affärsmodeller.

6.2 Åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar

6.2.1

EU:s jordbrukssektor har genomfört ett stort antal åtgärder för att förbättra sin miljömässiga hållbarhet under de senaste decennierna. Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar stränga och krävande miljöåtgärder och hållbara förvaltningsmetoder som förändrar jordbrukarnas arbete på fälten, och den kombinerar effektivt kvalitet med hållbarhet.

6.2.2

Jord- och skogsbruk har en särskild betydelse när det gäller att begränsa klimatförändringarna, eftersom de är den enda ekonomiska sektor som genom fotosyntesen avlägsnar växthusgaser från atmosfären. Denna insats har ännu inte erkänts fullt ut, beräknats eller redovisats på ett korrekt sätt och en bättre utvärdering av hur skogar och permanenta och ettåriga grödor skulle kunna påverka utsläppen av växthusgaser bör beaktas ytterligare av de politiska beslutsfattarna.

6.2.3

I dag vill jordbrukare att deras ansträngningar i kampen mot klimatförändringarna ska erkännas av samhället samt beslutsfattarna. Framför allt måste beslutsfattarna vara medvetna om att miljöåtgärderna inte bör äventyra livsmedelssäkerheten, och de måste hålla i minnet att jordbrukarna behöver en skälig ersättning för det extra arbete som hållbarhets- och begränsningsåtgärder ofta kräver.

6.3 Ökad marknadstransparens i hela livsmedelsförsörjningskedjan

6.3.1

Fördelningen av mervärdet i livsmedelskedjan är ungefär 25 % för jordbrukaren, 25 % för livsmedelsbearbetning och 50 % för detaljhandeln och livsmedelstjänsterna, enligt kommissionens faktablad från mars 2017.

6.3.2

I nuläget bör direktivet om otillbörliga affärsmetoder följas strikt. Mellan företagen i jordbruks- och livsmedelskedjan uppstår det ständigt stora skillnader i förhandlingsposition mellan jordbrukare och företag som bearbetar jordbruksprodukter och livsmedel. Till denna obalans bidrar de mycket stora handelsorganisationerna (dagligvarubutiker, stormarknader och stora kamrar inom livsmedels- och bearbetningsindustrin som är verksamma inom hela Europa).

6.3.3

Bearbetnings- och detaljhandelsledet har utökat sitt totala mervärde i livsmedelskedjan genom att tillgodose konsumenternas ökade efterfrågan på snabbmat. Samtidigt har mervärdet i jordbruket minskat från 2014 och framåt (med 4 % under 2016). Detta beror på ökande insatsvarukostnader på grund av konkurrens om knappa resurser samt jordbrukarnas begränsade möjligheter att höja värdet på basprodukten eller få ersättning för detta.

6.3.4

Oxfam beskrev dessutom i sin senaste studie ”Ripe for change” (2018) livsmedelsförsörjningskedjans ojämlikhet, baserat på exempel från bland annat Förenade kungariket, Nederländerna och Tyskland. När man närmare undersökte fördelningen av slutkonsumentpriserna fann man i den studie som fokuserade på Förenade kungariket att mer än hälften av detta pris 2015 gick till stormarknaderna (52,8 %), 38,5 % till handlarna och livsmedelstillverkarna och endast 5,7 % till småskaliga jordbrukare och arbetare. Återstående 3 % av priset gick till insatsvarukostnaderna.

6.3.5

Under dessa omständigheter, och med tanke på den stora koncentrationen i detaljhandelssektorn och den grundläggande betydelsen av att försvara en väl fungerande inre marknad, var EU:s ramlagstiftning, som omfattar förbud mot otillbörliga affärsmetoder med kontroll- och tillsynsmekanismer kombinerat med avskräckande sanktioner, en bra utgångspunkt. Det är av avgörande betydelse att fortsätta denna satsning för att öka insynen på marknaden, och säkerställa att jordbrukarna får en rättvis andel av värdet. I juli 2020 kommer man dessutom att genomföra den nya förordningen om utstationerade arbetstagare, som måste bidra till en mer öppen och rättvis affärsverksamhet bland jordbrukarna på nationell nivå.

6.3.6

På nationell nivå bör man överväga en omvänd marknadsförhandlingsstrategi genom att etablera värdekedjor som syftar till att ge jordbrukarna en månadsinkomst på dubbla minimilönen.

7. Lösningar

7.1

Det system för familjejordbruk som uppskattas i så hög grad av Europas konsumenter kräver en bra politik och rättvisa och rimliga regler i kombination med en stark och effektiv lagstiftning som kan bidra till att motverka det allvarliga hotet om extrem prisvolatilitet och den ständigt ökande obalansen i maktfördelningen i leveranskedjan. Arbetsgruppen för jordbruksmarknader är ett steg i denna riktning men måste stärkas ytterligare.

7.2 Forskning och innovation som anpassats till jordbrukarnas behov, modeller med flera aktörer och direkt medverkan av berörda parter

7.2.1

Berörda parters medverkan är av avgörande betydelse för att omsätta forskning i praktiken. Att sätta jordbrukarnas intressen i centrum för innovationsprocessen kommer inte bara att avsevärt påskynda dess inverkan, utan också säkerställa forsknings- och innovationsresultatens användbarhet. Detta kommer dessutom att bidra till att de forskningsmedel som beviljats används på ett bättre sätt.

7.2.2

Jordbrukare, jordbruksföretag, skogsägare och deras kooperativ kan också med hjälp av statliga program vara drivkrafter för innovation och ekonomisk tillväxt. Deras medverkan från första början i forsknings- och innovationsverksamheten inom områdena jordbruk, livsmedel, skogsbruk och vattenbruk bör därför främjas och uppmuntras. Deras medverkan i alla projektstadier kommer att säkerställa mer efterfrågestyrd forskning och innovation samt bidra till att överbrygga den nuvarande klyftan mellan den akademiska världen och praktiken, i riktning mot tillämpningsbara lösningar. I slutändan bör detta leda till att våra jordbrukare och odlare blir mer konkurrenskraftiga.

7.3 Spetskompetens och kvalitet (ekologiska produkter, ursprungsbeteckningar, varumärkesuppbyggnad och korta livsmedelsförsörjningskedjor)

7.3.1

Produkter med högt mervärde, såsom produkter med ursprungsbeteckning och ekologiska produkter, är en bra inkomstkälla för många aktörer, särskilt jordbrukare. Just dessa livsmedelskedjor är ännu intressantare utan mellanhänder eller förmedlare. I detta fall blir dessa korta leveranskedjor en mycket lönsam inkomstkälla för jordbrukarna och det landsbygdssamhälle där dessa produkter produceras.

7.3.2

EU:s korta leveranskedjor utgör ett alternativ till konventionella längre livsmedelskedjor där små jordbrukare eller kooperativ ofta har en svag förhandlingsposition och konsumenten inte kan spåra livsmedlet till en känd producent eller lokalt område. Ett sådant livsmedelssystem är av stort intresse, eftersom det tillgodoser ett antal behov och tillvaratar möjligheter, både bland jordbrukarna och konsumenterna. Utvecklingen av olika typer av korta livsmedelsförsörjningskedjor (dvs. individuell direktförsäljning och/eller kollektiv direktförsäljning, partnerskap – jordbruk med stöd från lokalsamhället) är en av strategierna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att förbättra konkurrenskraften i Europa. Korta livsmedelsförsörjningskedjor kan fungera som en drivkraft för förändring och en modell för att öka öppenheten, förtroendet, rättvisan och tillväxten i hela livsmedelskedjan.

7.3.3

Att det finns tillräckligt med livsmedel säkerställer en viss social stabilitet i EU-medborgarnas liv, jämfört med situationen på en del av vår planet där det råder brist på livsmedel, vilket också leder till viss ekonomisk migration till Europa eller andra stater.

7.4 Utbildning och utvecklingen av ny kompetens för primärsektorn (kortare)

7.4.1

Enligt Eurostat har de flesta chefer i jordbruksföretagen i EU endast praktisk erfarenhet. Detta var fallet för sju av tio (68,3 %) av dem 2016. Mindre än en av tio (9,1 %) av dem hade en fullständig jordbruksutbildning, och resten (22,6 %) hade grundläggande jordbruksutbildning.

7.4.2

Utbildning inom primärsektorn är avgörande för att främja modernisering och förbättra användningen av ny teknik.

7.4.3

Detta är mycket viktigt i dag, då digital kompetens blir en väsentlig del av modern jordbruksförvaltning. Dessa kunskaper krävs på många områden, och jordbruket är inte ett undantag. Det finns ett ökat behov av personer med IKT-kompetens och digital kompetens inom jordbruket, men det finns en tydlig kompetensklyfta i ekonomin, särskilt i landsbygdsområden.

7.4.4

För att jordbrukarna ska dra full nytta av den tekniska och digitala omvandlingens möjligheter är det nödvändigt att höja den digitala kompetensnivån bland jordbruksföretagens anställda.

7.4.5

Detta kan göras på jordbruksföretagsnivå och även inom föreningar och kooperativ samt inom EU:s utbildningssystem, som måste tillhandahålla livslånga program för utveckling av ny kompetens.

Bryssel den 18 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Eurostat, Agriculture, forestry and fishery statistics 2018

(2) Eurostat, Agriculture, forestry and fishery statistics 2018

(3) Copa-Cogeca – EU Code of conduct on agricultural data sharing by contractual agreement

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/79

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Transporter, energi och allmännyttiga tjänster som drivkrafter för hållbar europeisk tillväxt genom den digitala revolutionen

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/13)

Föredragande: Alberto MAZZOLA

Medföredragande: Evangelia KEKELEKI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	3.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	183/13/19

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att sunda europeiska system för transporter, energi och allmännyttiga tjänster är väsentliga för en fullständigt integrerad kontinent som tar sig an de globala utmaningarna med en hållbar konkurrenskraftig tillväxt i en modern, digitaliserad och smart miljö som kan hantera ekonomisk tillväxt, välstånd, arbetstillfällen, fattigdom, ojämlikhet, klimatfrågor och fred och rättvisa i enlighet med FN:s mål för hållbar utveckling. EU-medborgarnas aktiva deltagande och engagemang – som företagare, producenter, arbetstagare, konsumenter, prosumenter, investerare och slutanvändare – måste enligt EESK:s åsikt stå i centrum för politiska val och åtgärder.

1.2

Kommittén är starkt övertygad om att fullbordandet av EU:s inre marknad fortfarande är den viktigaste pelaren för att stärka den europeiska digitala tillväxten. EESK uppmanar Europeiska kommissionen att se till och kontrollera att den antagna lagstiftningen genomförs korrekt, för både företag och konsumenter, och uppmanar kommissionen att se över vitboken om den inre marknaden i syfte att utarbeta en strategi för att fullborda den inre marknaden senast 2025, för starkare företag, som åtföljs av ett bredare arbetstagar- och konsumentskydd och omfattar nya fullt ut sammankopplade och driftskompatibla smarta europeiska transport- och energiinfrastrukturer samt allmännyttiga tjänster.

1.3

EESK rekommenderar att man utarbetar ett regelverk som främjar konkurrens och innovation och som stärker medborgare och företag så att de känner förtroende för och känner till fördelarna med den digitala teknik som tillämpas inom transporter, energi och allmännyttiga tjänster till medborgare, konsumenter, företag och arbetstagare, inklusive samtliga dessa kombinerade i en enda ”e-person”. Vi föreslår att man rör sig bort från begreppet äganderätt till data i riktning mot en definition av datarättigheter för fysiska och juridiska personer. Konsumenterna bör ha kontrollen över de data som produceras av uppkopplade apparater så att deras integritet garanteras.

1.4

Ett fritt flöde av data är väsentligt. EESK efterlyser därför effektiva lösningar för att undanröja problem i anknytning till tillgänglighet, interoperabilitet och överföring av data, och samtidigt säkra ett adekvat dataskydd och integritet, lojal konkurrens och större valfrihet för konsumenterna. Samma villkor måste gälla för offentliga och privata företag med ömsesidighet när det gäller datautbyte och kostnadsersättning.

1.5

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckligt med resurser och tilldela tillräckliga befogenheter för att på ett ändamålsenligt sätt övervaka den befintliga lagstiftningen och se till att den följs. Vi uppmanar vidare medlemsstaterna att snabbt anta kommissionens förslag om ett EU-system för grupptalan. Det måste säkerställas att endast välgrundade ärenden tas vidare, så att man undviker ett överdrivet processande.

1.6

EESK har en tydlig ståndpunkt i frågan om i vilken utsträckning det är etiskt godtagbart att delegera de beslut som ska fattas till system som bygger på artificiell intelligens (AI): alla automatiserade system, hur sofistikerade de än må vara, måste fungera utifrån principen att människan har kontroll över maskinen.

1.7

EESK uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer och klargöranden om den allmänna dataskyddsförordningen för att få till stånd en enhetlig tillämpning och en hög nivå av data- och konsumentskydd, även för uppkopplade och automatiserade bilar, och att se över produktansvars- och försäkringsreglerna för att anpassa dem till en situation där beslut i allt högre grad kommer att fattas av programvara. Cybersäkerhet är av yttersta vikt för att garantera en säker och accepterad övergång.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att utarbeta en lämplig ram för digitaliserade nationella hälso- och sjukvårdssystem i syfte att dela EU-medborgares hälso- och sjukvårdsdata i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. enligt strikta villkor för integritet och anonymitet, till stöd för forskning och innovation som utförs av institutioner och företag i EU.

1.9

Genom 5G kommer mobil- och internettekniken att få ställning som en teknik för allmänna ändamål och i hög grad bidra till den industriella mutationsprocess som oavbrutet revolutionerar den ekonomiska strukturen inifrån, oavbrutet förstör den gamla, oavbrutet skapar en ny. EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att fullborda den digitala inre marknaden, inklusive utvecklingen av kapacitet för att integrera och använda 5G-tjänster för att försvara och förbättra konkurrenskraften hos europeiska industrier såsom transport- och fordonsindustrin, energi- kemi- och läkemedelsindustrin samt tillverkningsindustrin, inklusive små och medelstora företag, och finansbranschen, där Europa har en ledande global maktställning.

1.10

EESK uppmanar kommissionen att strikt bevaka hur utbyggnaden och den faktiska användningen av 5G fortlöper och uppmanar medlemsstaterna att ytterligare påskynda processen. Vi föreslår att man på EU-nivå föreskriver att varje land ska ha minst två leverantörer, varav åtminstone en ska vara europeisk.

1.11

För att kunna bedöma de potentiella risker som elektromagnetisk strålning kan utgöra för människors hälsa och för miljön uppmanar EESK dessutom kommissionen att genomföra en studie av de biologiska effekterna av 5G-strålning.

1.12

EESK påpekar att den digitala omvandlingen av de europeiska energi- och transportsystemen kräver nya färdigheter av arbetstagare och anställda på alla nivåer och understryker behovet av starkare kopplingar mellan utbildningsanordnare och näringslivet, för att främja storskaliga mekanismer som förbättrar den digitala kompetensen och livslång digital kapacitet samt fortlöpande utbildning. Här måste Europeiska socialfonden bidra. Utbildning och fortbildning är också nödvändigt för medborgare och konsumenter så att de inte utestängs från den digitala marknaden på grund av bristande tillgång till elektroniskt kommunikationsnät eller bristande digital kompetens. Vi anser att det finns ett behov av att stärka it-hygienen, även genom kampanjer för att öka medvetenheten bland medborgare och företag (1).

1.13

I syfte att organisera omställningen till utsläppsfria och utsläppssnåla transporter stöder EESK följande: ett integrerat och helhetsinriktat tillvägagångssätt som är teknikneutralt; infrastruktur och fordon som är utsläppssnåla och utsläppsfria; en gradvis övergång till alternativa bränslen och bränslen med nettonollutsläpp av koldioxid på lång sikt; ökad effektivitet, såsom med SES, genom att dra största möjliga nytta av digital teknik, såsom med det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), och smart prissättning och ytterligare uppmuntra multimodal integration och omställningar till mer hållbara transportsätt; medvetna medborgare som blir mer sammanlänkade och väljer rörlighet som en tjänst .

1.14

Energisektorns bidrag till utfasningen av fossila bränslen bör enligt EESK kanaliseras genom en rad olika åtgärder såsom

—	utnyttjande av framväxande nyckelteknik för en klimatneutral, energieffektiv och cirkulär ekonomi,

—	koncentration på smarta nät för att integrera och optimera användningen av olika förnybara källor,

—	ren teknik inom produktion, lagring, överföring, distribution och förbrukning av energi, efterfrågeflexibilitet, energieffektivitet, byggnader och småskalig energiproduktion,

—	en särskild strategi för energiintensiva industrier och regioner,

—	ett robustare utsläppshandelssystem,

—	starkare instrument för säkerhet och it-säkerhet i strukturer och nätverk.

1.15

EESK påpekar att

—	stora sammankopplade europeiska energi-, transport- och kommunikationsinfrastrukturer utgör viktiga knutpunkter för den inre marknaden och krävs för att EU ska fortsätta att ligga i framkant när det gäller globala framsteg och i den globala konkurrensen,

—	transportprioriteringen att fullborda TEN-T-nätet kräver investeringar på omkring 500 miljarder euro enbart för stomnätet till 2030,

—	marknadsaktörernas investeringar i 5G i Europa beräknas uppgå till 60–100 miljarder euro per år under de kommande fem åren; konnektivitet i landsbygdsområdena skulle kräva en investering på 127 miljarder euro,

—	det för en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser kommer att krävas ytterligare investeringar i storleksordningen 175–290 miljarder euro per år för totalt 520–575 miljarder euro i energi, och omkring 850–900 miljarder euro i transporter.

1.16

För att finansiera sådana enorma investeringar, omkring 9–10 % av EU:s BNP, och till största delen privata och extra investeringar, rekommenderar EESK att man främjar en investeringsvänlig miljö, däribland genomförandet av den ”gyllene investeringsregeln” och nya finansiella system genom sammanhållningsinstrumenten, EIB, FSE och InvestEU, Horisont Europa och offentlig-privata gemensamma initiativ. EESK hoppas att offentliga och privata investerare kan stå för dessa investeringar, och rekommenderar därför att de administrativa förfarandena förenklas, att medel och finansiering breddas, att negativa och positiva externa effekter internaliseras samt att en investeringsvänlig miljö främjas. Det pågående arbetet med att skapa en EU-taxonomi för grön finansiering är ett viktigt steg.

1.17

Kommittén är dock fast övertygad om att endast en politisk och social kompromiss som bygger på en gemensam helhetsvision med tydligt uppnådda mellanliggande kontrollerbara mål på kort och medellång sikt skulle säkerställa att ett sådant enormt finansiellt åtagande accepteras av privata investerare och att en sådan enorm offentlig investering accepteras av de europeiska skattebetalarna.

2. Övergripande utmaningar

2.1

Målen för hållbar utveckling är en uppmaning till alla länder att vidta åtgärder för att uppnå en bättre och mer hållbar framtid för alla. De tar upp de globala utmaningar som vi står inför, bland annat i anknytning till ekonomisk tillväxt, välstånd, fattigdom, ojämlikhet, klimatfrågor, arbetstillfällen och fred och rättvisa. Målen för hållbar utveckling är också en brådskande uppmaning om att ställa om världens kurs i en mer hållbar riktning. Digitaliseringen är nära kopplad till målen för hållbar utveckling, eftersom den möjliggör dem genom att stärka industrin, innovationen, infrastrukturen och samhället som helhet. Det finns klara belägg för den positiva kopplingen mellan digitalisering och uppnåendet av många mål för hållbar utveckling.

2.2

EESK anser att Europa måste ställa sig öppet till utveckling och införande av nya typer av affärsmodeller som bygger på digitala plattformar, förutsatt att insyn och sociala klausuler garanteras.

2.3

Alltfler människor har tillgång till digital teknik, men det finns fortfarande en digital klyfta när det gäller användningen av digital teknik eftersom vissa människor inte har tillgång till den, och vissa i högre grad än andra har förmåga att utnyttja den digitala omvandlingen för att förbättra sin livssituation.

2.4

Den digitala omvandlingen av den europeiska ekonomin kräver nya färdigheter på alla nivåer. I många medlemsstater saknas det kopplingar mellan utbildningsanordnare och näringslivet, trots att denna utveckling tvärtom kräver ett utökat samarbete för att förhindra att kompetensbrister och kompetensglapp uppstår. Fortbildning och livslångt lärande är avgörande faktorer för att kunna anpassa sig till föränderliga arbetsplatser och för att främja yrkesmässig utveckling. Utbildning och fortbildning, även via forskningsprojekt, är ett viktigt sätt att hjälpa fram begåvningar och sörja för hög kompetens för att EU ska kunna förbli konkurrenskraftigt.

2.5

EESK anser dessutom att EU och medlemsstaterna måste stödja arbetstagare som riskerar att förlora sitt arbete till följd av omställningar på såväl det digitala området som energiområdet. Vi uppmanar följaktligen kommissionen, Europaparlamentet och rådet att se till att Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är korrekt utformade och finansierade för att lösa dessa utmaningar.

2.6

Ett fritt flöde av data är väsentligt. EESK efterlyser därför effektiva lösningar för att undanröja problem i anknytning till tillgänglighet, interoperabilitet och överföring av data, och samtidigt säkra ett adekvat dataskydd och integritet. Samma villkor måste gälla för offentliga och privata företag med ömsesidighet när det gäller datautbyte och kostnadsersättning.

2.7

EESK uppmanar kommissionen att säkerställa lojal konkurrens och valfrihet för konsumenterna när det gäller dataåtkomst. Inom fordonsindustrin kommer rättvis tillgång till fordonsdata att bli avgörande för att säkerställa att konsumenterna har tillgång till konkurrenskraftiga, bekväma och innovativa rörlighetstjänster. Vi rekommenderar att kommissionen ger vägledning om hur den allmänna dataskyddsförordningen och integritetsskyddet ska tillämpas på uppkopplade och automatiserade bilar. Liknande utmaningar kan också uppstå på området kollektivtrafik för rörlighet som en tjänst.

2.8

EESK uppmanar också kommissionen att se över produktansvars- och försäkringsreglerna för att anpassa dem till en situation där beslut i allt högre grad kommer att fattas av programvara. Principerna om inbyggd säkerhet och säkerhetsskydd som standard bör tillämpas systematiskt för att öka förtroendet för införandet av denna teknik.

2.9

Cybersäkerhet är av yttersta vikt för att garantera en säker övergång. Det finns ett behov av att fullt ut lösa de utmaningar som konstaterats avseende nyckelsektorer på EU-nivå – genom att främja rollen för Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå för att minska risken för svaga länkar i det alltmer sammanlänkade europeiska nätet. EESK välkomnar särskilt det arbete som utförts av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E) i detta avseende.

2.10

Stora mängder data genereras av sensorer och genom det gradvisa införandet av smarta mätare. Sådana data måste behandlas och göras tillgängliga av de berörda parterna på ett säkert och transparent sätt som bevarar den personliga friheten. Kommittén betonar att den smarta teknikens potential visserligen är betydande, men att den trots allt tänjer på många väletablerade principer inom konsumentskyddet, såsom integritet, ansvarsskyldighet och säkerhet, liksom insatser för att bekämpa energifattigdom. När det gäller data måste lagstiftarna komma fram till ett upplägg där konsumenterna alltid har tillgång till och kontroll över de data som de genererar och där konkurrens och innovativa tjänster främjas.

2.11

Artificiell intelligens är på väg att omvandla alla sektorer och ger upphov till en mängd utmaningar. Garantier behövs t.ex. när det gäller insynen i det automatiska beslutsfattandet och för att förhindra diskriminering av konsumenter.

2.12

Konsumenterna måste också ges tillgång till enkla och standardiserade produkter, särskilt konsumenter som inte är experter, äldre konsumenter och alla som befinner sig i en utsatt situation.

3. Transport

3.1

På EU:s inre marknad står transportsektorn för 6,3 % av EU:s BNP och sysselsätter direkt omkring 13 miljoner människor i EU, dvs. mer än 7 % av EU:s totala sysselsättning, inklusive cirka 2,3 miljoner människor inom fordonstillverkningen.

3.1.1

Transportsektorn är viktig för uppnåendet av flera av målen för hållbar utveckling avseende ekonomisk utveckling, näringslivet och små och medelstora företag, samt handel och investeringar. Samtidigt har transportsektorn också svårt att uppnå mål 2 för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet (2).

3.1.2

Transportpolitiken måste inriktas på att fullborda en rättvis, effektiv och fullt ut digitaliserad inre marknad med konkreta fördelar för alla. I dag är den fortfarande ett lapptäcke, även när det gäller internationell konkurrens. Transportsektorn fyller också en viktig funktion som en av de viktigaste förutsättningarna för den inre marknaden i stort.

3.1.3

Inom vägtransporter har man ännu inte funnit en lämplig EU-omfattande balans mellan liberalisering och sociala klausuler som ska gälla vägstransportförare, trots de nyligen föreslagna ändringarna av vägtransportlagstiftningen (3). Bristen på kontroll av efterlevnaden anses i dag vara det största vägtransportproblemet tillsammans med bristen på vägtransportförare som uppgår till omkring 20 %.

3.1.4

EU:s godstransporter på järnväg, som liberaliserades 2007, är ännu inte driftskompatibla, trots att 50 % av trafiken är internationell. Passagerarnas nöjdhet bör fortfarande förbättras. Införandet av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) bör stå i centrum för EU:s strategi för digitala järnvägar så att fördelarna med det kan omsättas i praktiken (t.ex. teknisk och driftsmässig harmonisering, ökad nätkapacitet, förbättrad tillförlitlighet, lägre underhållskostnader, automatisk tågdrift osv.).

3.1.5

Inom luftfarten fungerar marknaderna effektivare. Priserna på flygresor har minskat tio gånger om sedan liberaliseringen och rutterna sjudubblats, men infrastruktur- och servicekostnaderna har fördubblats. När det gäller olika sysselsättningsformer för flygpersonal kvarstår dock en ansenlig mängd problem och osäkerheter som i vissa fall har koppling till metoder som strider mot eller kringgår tillämplig lagstiftning. När det gäller ökad effektivitet bör det gemensamma europeiska luftrummet (SES) genomföras fullt ut, vilket bör leda till mer direkta flygrutter, kortare restid och en minskning av koldioxidutsläppen på omkring 10 %. Rådet bör upphöra med att blockera frågan. EESK uppmanar rådet att snabbt anta den reviderade förordningen om flygpassagerares rättigheter, eftersom större förtydliganden krävs för att avsevärt minska antalet domstolsärenden.

3.1.6

Den nyligen antagna förordningen om hamntjänster har till slut gett hamnar och deras intressenter en solid men flexibel rättslig ram tillsammans med det allmänna gruppundantaget för hamnar.

3.2 Utfasningen av fossila bränslen och nollutsläpp

3.2.1

Transporterna är fortfarande beroende av olja för 94 % av sina energibehov. Vägtransporterna står för cirka 73 %. Transportsektorn är den enda av EU:s industrisektorer som har ökat sina koldioxidutsläpp sedan 1990.

3.2.2

År 2018 presenterade kommissionen sin vision om en klimatneutral framtid senast 2050. För att uppnå omfattande utsläppsminskningar kommer det att krävas ett integrerat och helhetsinriktat tillvägagångssätt. I detta ingår att främja i) den allmänna fordonseffektiviteten, utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och infrastrukturer; ii) en övergång senast 2050 till alternativa bränslen och bränslen med nettonollutsläpp av koldioxid för transporter, iii) ökad effektivitet i transportsystemet – genom att dra största möjliga nytta av digital teknik och smart prissättning och ytterligare främja multimodal integration och omställningar till mer hållbara transportsätt, med tillräcklig finansiering för omställningen och utbyggnaden av kollektivtrafiknätet på landsbygden och i stadsområden. Att ställa om till en grönare ekonomi är dock en svår och smärtsam åtgärd (4).

3.2.3

För att uppnå en minskning på 100 % av koldioxidutsläppen från transporter fram till 2050 beräknas det krävas investeringar på cirka 800 miljarder euro per år, till största delen finansierade av den privata sektorn (5). För att stödja en sådan investering behövs det ett starkt regelverk för hållbar finansiering.

3.2.4

Angående det teknikneutrala tillvägagångssättet vill EESK påpeka att annan framdrivningsteknik än el, t.ex. väte eller helt fossilfria flytande bränslen såsom HVO100, också erbjuder stora möjligheter till ren rörlighet (6). En trafikomställning till kollektivtrafik är också en aktiv metod för klimatskydd. Tillverkning av elektriska batterier kommer att vara en faktor för energioberoende.

3.2.5

EESK håller med om att genomförandet av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) mål för sjöfart bör anges som första prioritet för sektorn med år 2023 som en milstolpe för ett genombrott i genomförandet av åtgärderna för att minska utsläpp och fastställa vägen framåt när det gäller framtida bränslen.

3.2.6

Investeringar i infrastruktur för rena och alternativa drivmedel är tids- och kostnadsintensivt för alla transportsätt och bör åtföljas av motsvarande incitament att använda den planerade infrastrukturen, först och främst genom att tillhandahålla all den information som användarna behöver via öppna plattformar.

3.3 Noll dödsfall i trafiken, självkörande bilar, rörlighet som en tjänst

3.3.1

Den mänskliga faktorn ligger bakom 95 % av alla trafikolyckor på Europas vägar, där mer än 25 300 människor miste livet 2017 och 1,2 miljoner skadades, och kostnaden för olyckor uppgår till 120 miljarder euro per år.

3.3.2

Digitalisering och automatisering kommer med största sannolikhet att revolutionera landtransporttekniken. Kommittén noterar att denna nya teknik både kan förbättra effektiviteten på transportmarknaden och tillhandahålla analytiska data som kan bidra till kontroll och efterlevnad av den befintliga lagstiftningen och skyddet av mänskliga och sociala rättigheter.

3.3.3

Digitaliseringen kommer även att vara avgörande för utvecklingen av nya marknadsmodeller, inbegripet olika typer av plattformar och delningsekonomin, vars utveckling är långtifrån fullbordad och som med största sannolikhet inte kommer att täcka landsbygdsområden som saknar kollektivtrafik. EESK uppmanar kommissionen att garantera säkerheten hos delade transportmedel, till att börja med elskotrar.

3.3.4

Genom att införa självkörande bilar bör det vara möjligt att minska antalet dödsolyckor påtagligt, eller till och med eliminera dem helt. EESK tror dock att förarlösa bilar kommer att accepteras först när de erbjuder samma nivå av säkerhet som andra persontransportsystem såsom tåg eller större flygplan. Kommittén noterar problematiska områden som kan komma att bli ett hinder för allmänhetens acceptans: 1) extrakostnader, 2) den allt större svårigheten att köra en bil (7), 3) det långa tidsspannet med ”blandad trafik” (självkörande och manuell), då antalet olyckor skulle kunna öka och vägkapaciteten minska, 4) farhågor kring säkerhet och cybersäkerhet samt 5) rättslig osäkerhet kring ansvaret vid olyckor.

3.3.5

Enligt EESK skulle målet ”noll dödsolyckor” kunna föras fram ytterligare i analysen: det brådskade behovet av att nationella lagar om trafikregler och tillhörande påföljder harmoniseras; de nya ”säkra” fordonen måste bli ekonomiskt överkomliga för konsumenter och företag; det är enbart människan som sådan som kan göra ”etiska” val, och maskinerna måste följa människan och inte ersätta henne; försäkringsbolagen bör uppmuntra till anskaffning av säkrare fordon genom att sänka premierna; alla nya bestämmelser om fordons dataåtkomst måste följa principen om att säkerheten kommer först.

3.3.6

Uppkopplade och automatiserade rörlighetslösningar för alla transportsätt, inbegripet kollektivtrafik, är ett viktigt innovationsområde där EU har potential att bli världsledande. Detta kan endast utvecklas genom samarbete mellan offentliga och privata insatser och investeringar.

3.3.7

Rörlighet som en tjänst (”Mobility-as-a-Service” (MaaS)) innebär en övergång från privatägda transportsätt i riktning mot kollektivtrafik och rörlighetslösningar som brukas som en tjänst (8). Den centrala tanken med MaaS är att erbjuda resenärerna rörlighetslösningar utifrån deras resebehov. MaaS betraktar transportsystemet som en helhet. Rörlighet på begäran kan också bidra till att förbättra rörligheten för medborgare som bor i avlägsna områden eller som har begränsad rörlighet (till exempel äldre och/eller personer med funktionsnedsättning).

3.4 Investeringar

3.4.1

EESK konstaterar att dagens transportinfrastrukturnät inte är ändamålsenligt i många delar av Europa. För att möta den ständigt ökande efterfrågan på transporttjänster krävs det betydande offentliga och privata investeringar för att bygga och förbättra transportinfrastrukturen.

3.4.2

Slutförande av TEN-T-nätet i tid med en optimerad geografisk täckning måste vara en absolut prioritering: TEN-T-stomnätet till 2030 och det övergripande nätet senast 2050 eller tidigare. Enbart för stomnätet krävs det investeringar på cirka 500 miljarder euro, oaktat motståndskraft och uppgradering av befintlig infrastruktur. Dessa investeringar kan inte finansieras enbart genom FSE-bidrag eller EU-instrument, och medlemsstaternas resurser räcker förmodligen inte till. Det finns en konkret risk för betydande förseningar.

3.4.3

Bidrag kommer även fortsättningsvis att spela en viktig roll i EU:s investeringspolitik inom transportsektorn, särskilt i de fall där det är svårare att få till stånd marknadsinvesteringar. Att kombinera bidrag med andra finansieringskällor, t.ex. lån från Europeiska investeringsbanken eller den privata sektorn, och mobilisera investerare från den offentliga och den privata sektorn, inklusive offentlig-privat samarbete, är dock andra viktiga verktyg.

3.4.4

”EESK efterlyser investeringar i teknik och infrastruktur som utgör grunden till digitala transporter, i synnerhet trafikledning och kontrollsystem: Sesar[,] ERTMS […]och samverkande ITS […]. Vidare måste 5G-anslutningar göras tillgängliga längs TEN-T-stomnätet. EU:s finansieringsinstrument, såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa, InvestEU och Horisont Europa, bör prioritera dessa åtaganden.” (9)

3.4.5

”EESK anser […] att genomförandet av ett system för vägavgifter […] som lyder under principerna ’användaren betalar’ och ’förorenaren betalar’ skulle ha en positiv effekt om intäkterna från nyttjandet av väginfrastruktur öronmärks.” (10)

4. Energi

4.1 En inre marknad för energi

4.1.1

År 2016 låg omsättningen inom EU:s energisektor på 1 881 miljarder euro, och den sysselsatte direkt omkring 1 630 000 personer.

4.1.2

Alla européer bör ha tillgång till säker och hållbar energi till ett överkomligt pris. Detta är det främsta målet för energiunionen. EESK uttrycker sin besvikelse över de stora skillnaderna i energipriser mellan medlemsstaterna, vilket visar på ett stort misslyckande på den inre marknaden för energi. I och med genomförandet av EU:s energiunion och den digitala inre marknaden förväntar vi oss att priserna, med undantag för skattedelen, kommer att konvergera.

En digitalisering av energisektorn där människan står i centrum är väsentlig för EU, eftersom den kan ge energikonsumenterna och energiprosumenterna en central roll och bidrar till en ny utformning av energimarknaderna.

4.2 Digitalisering och ny teknik

4.2.1

Inom ramen för SET-planen erbjuder digitaliseringen nya möjligheter för leverantörer genom att optimera deras värdefulla tillgångar, integrera förnybar energi från variabla och decentraliserade resurser och minska driftskostnaderna. Samtidigt bör den gynna alla genom att sänka energikostnaderna för allmänheten och företagen genom energieffektivitet och deltagande i flexibla efterfrågemekanismer. EESK uppmanar kommissionen att utvärdera de resultat som uppnåtts och vid behov vidta ytterligare åtgärder.

4.3 Smarta energinät och förnybara energikällor

4.3.1

Kostnaderna för vissa förnybara energikällor uppskattas redan ligga nära dagens marknadspriser.

4.3.2

Decentraliserade energilösningar och smarta kontroller blir allt billigare. Smarta nät är en viktig komponent i detta framväxande system. Genom digitaliseringen kommer de att hjälpa till att koppla samman nya energimiljöer. Framtidens smarta energisystem kommer inte att utvecklas isolerat utan de kommer – digitalt och fysiskt – att vara sammankopplade med olika typer av energi- och transportnät med alltfler möjligheter. El är sannolikt den första energisektor som kommer att påverkas: digitaliseringen möjliggör starkare sammankopplingar med uppvärmnings- och kylningssektorn, särskilt i byggnader och inom rörlighet, vilket främjar ett ökat deltagande av berörda aktörer i lokala, regionala och europeiska värdekedjor som involverar lokalsamhällen och prosumenter i energisamhällen och energitransaktioner och främjar europeiska innovationer och företag.

4.3.3

Horisont 2020 har tillhandahållit finansiering till en rad demonstrationsprojekt om nätdistribution, överföringsnät, decentraliserad lagring, storskalig lagring, förnybara energikällor och uppvärmning och kylning som omfattar teknik för konsumenter, nätteknik, stödtjänster för marknaden, energi- och vattenkraftslagring, batterier, vindturbiner, solceller, solfångare, termisk generering, biogas och småskalig energiproduktion. EESK välkomnar inrättandet av en innovationsfond som kommer att ge ökat stöd till demonstrationsprojekt.

4.3.4

EESK uppmanar med kraft EU att göra mer för att utrota energifattigdomen. Konkreta åtgärder bör vidtas för att underlätta totalrenovering av byggnader och där solpaneler kan utnyttjas bör sådana installeras hos dem som lever i eller riskerar att drabbas av energifattigdom. EU bör komma ihåg att fattiga personer inte har råd med sådana åtgärder.

4.3.5

EESK välkomnar det arbete som utförts av plattformen för kolregioner i övergång. Energiomställningen påverkar de facto vissa regioner mer än andra, särskilt dem där utvinningen av fossila bränslen, kraftproduktionen och den energiintensiva produktionen är koncentrerade. Därför måste strukturomvandlingen i kol- och koldioxidintensiva regioner och sektorer bevakas noggrant och hanteras effektivt för att säkerställa en rättvis och socialt godtagbar övergång där ingen arbetstagare eller region lämnas på efterkälken.

4.3.6

De energiintensiva industrierna står för mer än 6 miljoner direkta arbetstillfällen i Europa och utgör grunden för flera värdekedjor, däribland systemen för ren energi. Utsläppen från de energiintensiva industrierna står för 60–80 % av industriutsläppen. Utmaningen att minska utsläppen från de energiintensiva industrierna är enorm och kommer att kräva både tekniska och icke-tekniska innovationer (t.ex. nya affärsmodeller).

4.4 Investeringar på energiområdet

4.4.1

Lämpliga, välutvecklade och kostnadseffektiva överföringsnät i Europa är en förutsättning för att förstärka den europeiska energimarknaden, underlätta energiomställningen och säkerställa säker systemdrift.

4.4.2

Innovation, såsom nätinjektioner av kraft-till-gas eller väte, kan komma att ge betydande resultat och bli ekonomiskt lönsamma om de stöds på ett ändamålsenligt sätt.

4.4.3

Den genomsnittliga årliga investeringen i energisektorn i scenarierna med en minskning av koldioxidutsläppen med 100 % (11) skulle uppgå till 547 miljarder euro per år (2,8 % av BNP) under perioden 2031–2050, jämfört med 377 miljarder euro (1,9 % av BNP) för referensscenariot. Dessa siffror utgör betydande belopp, även för en utvecklad ekonomi.

5. Allmännyttiga tjänster

5.1

Den huvudsakliga strategiska linjen är genomföra en strategi som sätter människan i centrum när det handlar om att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som drivkrafter för hållbar europeisk tillväxt. I den 20:e och sista principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter behandlas tillgången till ”väsentliga tjänster”, och det anges att var och en har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten, sanitära anläggningar, energi, transporter, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. För att få verkan krävs särskilda åtgärder för hållbar utveckling och sammanhållning.

5.2

Medborgarna och företagen kräver mer öppna, insynsvänliga, ansvariga och effektiva styrelseformer. Att uppnå stordriftsfördelar och smidighet genom att anta strukturer för molntjänster kommer att underlätta övergången till e-förvaltning, e-hälsa, e-upphandling och e-fakturering, vilket gör det möjligt för offentliga förvaltningar att utbyta information och gör det lättare för privatpersoner och företag att interagera.

5.3

Det finns en risk att äldre konsumenter, eller konsumenter som saknar digital kompetens, utestängs till följd av den fullständiga digitaliseringen av allmännyttiga tjänster. Därför bör vissa konventionella kontaktpunkter för dessa tjänster bibehållas.

5.4

EESK rekommenderar att den europeiska planeringsterminen ska omfatta bestämmelser om ansvarighet och insyn i tilldelningen av allmännyttiga tjänster i medlemsstaterna, samt om tillgången till dessa tjänster och deras goda funktion.

5.5

Många EU-invånare har, i varierande grad, stora ekonomiska svårigheter när det gäller att få tillgång till väsentliga tjänster, bland annat en bostad, energi, elektronisk kommunikation, transporter, vatten, hälso- och sjukvård samt sociala tjänster.

5.6

Den bristande tillgången till allmännyttiga tjänster kan bero på flera faktorer – ekonomiska, geografiska, sociala (ojämlik behandling), fysiska (p.g.a. funktionsnedsättning) – eller på att tjänsten inte har anpassats till behoven eller den tekniska utvecklingen (otillräcklighet/bristfällig kvalitet och/eller säkerhet). Digital teknik kan bidra till att lösa vissa av dessa utmaningar.

5.7

När det gäller hälso- och sjukvårdstjänster kan digitaliseringen leda till bättre förebyggande, diagnos och behandling av sjukdomar. Verktyg som elektroniska patientjournaler kan ge konsumenterna permanent åtkomst till sin vårdhistorik och sina läkemedelsrecept. Mobila hälso- och sjukvårdsappar och medicinsk rådgivning på internet kan komma att bli ett utmärkt stöd till patienter och konsumenter i deras ansträngningar att bevara sin hälsa och förebygga sjukdom, särskilt om de bor i avlägsna områden. Fördelarna med digitala hälso- och sjukvårdsprodukter och -tjänster omfattar dock allvarliga risker för patienternas integritet, säkerhet och trygghet, eftersom överträdelser kopplade till privata patientjournaler och patientdata som lagras i hälso- och sjukvårdsmiljöer kan komma att bli vanligare. EU bör utarbeta ett heltäckande regelverk för att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt.

5.8

Med tanke på den ökande användningen av digitala hälso- och sjukvårdstjänster och -produkter, inte minst i ett gränsöverskridande sammanhang, är viktigt att harmonisera hur man hanterar ansvaret för sådana tjänster och produkter i hela EU. Lagstiftningsåtgärder, såsom en kraftfull marknadsövervakning och verkställighetsåtgärder, samt effektiva verktyg för rättslig prövning i fråga om digitala hälso- och sjukvårdsprodukter och -tjänster måste införas för att bidra till ett effektivt konsumentskydd i EU.

5.9

EESK uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en lämplig ram för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, så att de för forskning och innovation som utförs av institutioner och företag i EU kan dela med sig av EU-medborgares hälso- och sjukvårdsdata i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. enligt strikta villkor för integritet och anonymitet.

5.10

När det gäller allmännyttiga tjänster bör leverantörerna tillhandahålla tjänster digitalt men fortfarande hålla andra kanaler öppna för dem som inte vill eller kan vara uppkopplade.

5.11

Allmännyttiga tjänster inom kollektivtrafiken är avgörande för att förbättra livskvaliteten och uppfylla EU:s grundläggande mål. Offentliga myndigheter måste ha ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera allmännyttiga tjänster.

6. 5G

6.1 Utbyggnaden av 5G på den inre marknaden

6.1.1

Myndigheterna har börjat vidta åtgärder för att underlätta införandet av 5G på den inre marknaden, inklusive 5G-spektrumtilldelning. Under de kommande månaderna bör de europeiska mobiloperatörerna förbereda sig för att börja utveckla och genomföra tester under ”verkliga” förhållanden, eftersom de första 5G-smarttelefonerna och 5G-terminalerna förväntas bli tillgängliga under det första halvåret 2019. Dock hade endast tolv medlemsstater slutfört eller inlett minst en spektrumauktion i början av december 2018.

6.1.2

På internationell nivå konkurrerar alla länder om att vara bland de första att lansera 5G i hela landet. EU konkurrerar också. Bland de fem största infrastrukturleverantörerna finns två europeiska leverantörer, två kinesiska och en koreansk. Inget större europeiskt företag finns med bland de första tillverkarna av enheter och kretsuppsättningar för 5G.

6.1.3

EESK varnar för att konkurrenskraften hos europeiska industrier såsom transport- och fordonsindustrin, energi-, kemi- och läkemedelsindustrin samt tillverkningsindustrin, inklusive små och medelstora företag, samt finansbranschen, där Europa har en ledande ställning, kommer att vara beroende av förmågan att integrera och använda 5G-tjänster.

6.1.4

Kommittén är medveten om att forskare varnar för de potentiella faror som elektromagnetisk strålning från 5G kan utgöra för människors hälsa och för miljön, i synnerhet radiofrekventa signaler med hög överföringshastighet och med stark genomträngningskraft i byggnader och på andra slutna platser. EESK uppmanar kommissionen att genomföra en studie av de biologiska effekterna av strålning från 5G och risken för interferens med andra frekvensområden.

6.2 Investeringsbehov i 5G

6.2.1

Marknadsaktörernas investeringar i 5G i Europa beräknas uppgå till 60–100 miljarder euro per år under de kommande fem åren. De kommer att förse alla viktiga europeiska socioekonomiska drivkrafter med gigabitkonnektivitet. Förbättrad konnektivitet på landsbygden kommer att kräva ytterligare 127 miljarder euro i investeringar.

6.2.2

Genom 5G kommer mobil- och internettekniken att få ställning som en teknik för allmänna ändamål som påverkar produktiviteten och den ekonomiska verksamheten inom ett brett spektrum av branscher och hanterar ett större antal enheter och en större datavolym, vilket möjliggör en massiv användning av sakernas internet och utveckling av uppdragskritiska tjänster.

7. Särskilda kommentarer

7.1

EESK uppmanar dessutom EU-institutionerna att på ett djupgående sätt beakta följande utmaningar som kommittén redan har behandlat, och kommer att fortsätta att behandla i framtiden, som viktiga frågor att ta itu med i samband med detta yttrande:

—	Internalisera alla externa kostnader genom positiva och negativa incitament (12).

—	Direktivet om energibeskattning på grundval av CO2, NOx, SOx (13).

—	System för decentraliserade energilösningar (14).

—	Marknadsstabilitet för EU:s utsläppshandelssystem inför nästa handelsperiod (2021) och åtgärder efter 2020 (15).

—	Plattform för utbyte av digital nätinformation för att hantera elflöden (16).

—	Hantering av stordata på energiområdet (17).

—	Sociala och ekonomiska utmaningar i samband med utfasningen av kol (18).

—	Små modulära kärnreaktorer (50–300 MW) som är billigare och lättare att installera. Vilka EU-standarder som krävs (19).

—	Fjärrsystem för högspänningsnät som länkar samman kontinenter: ett euroasiatiskt perspektiv (20).

—	Försörjningstrygghet och investeringsskydd (21).

—	Energieffektivitet (22).

—	Förcertifiering av produkter (23).

—	Regler för molntjänster (24).

—	EU:s tillverkningsplattformar (25).

—	Telekom- och datanät (26).

—	Dataflödet måste säkras och vara tillförlitligt (27).

—	Äganderätt till data och datarättigheter (28).

—	Datalagring i EU (29).

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 9.

(3) EUT C 81, 2.3.2018, s. 195.

(4) Espas, ”Challenges and choices for Europe”, april 2019.

(5) COM(2018) 773 final.

(6) EUT C 345, 13.10.2017, s. 52, EUT C 262, 25.7.2018, s. 75.

(7) EUT C 440, 6.12.2018, s. 191.

(8) EUT C 345, 13.10.2017, s. 52.

(9) EUT C 345, 13.10.2017, s. 52.

(10) EUT C 81, 2.3.2018, s. 195.

(11) COM(2018) 773 final.

(12) EUT C 190, 5.6.2019, s. 24, EUT C 110, 22.3.2019, s. 33.

(13) EUT C 228, 5.7.2019, s. 37.

(14) EUT C 34, 2.2.2017, s. 44.

(15) EUT C 424, 26.11.2014, s. 46, EUT C 288, 31.8.2017, s. 75.

(16) EUT C 34, 2.2.2017, s. 44, EUT C 345, 13.10.2017, s. 52, EUT C 262, 25.7.2018, s. 86.

(17) Final study on The ethics of Big Data: Balancing economic benefits and ethical questions of Big Data in EU policy context (EUT C 242, 23.7.2015, p. 61).

(18) EUT C 303, 19.8.2016, s. 1.

(19) EUT C237, 6.7.2018, s. 38, EUT C 341, 21.11.2018, s. 92, EUT C 110, 22.3.2019, s. 141.

(20) EUT C 228, 5.7.2019, s. 95, EUT C 143, 22.5.2012, s. 125.

(21) EUT C 143, 22.5.2012, s. 125, EUT C 271, 19.9.2013, s. 153, EUT C 424, 26.11.2014, s. 64, EUT C 264, 20.7.2016, s. 117.

(22) EUT C 191, 29.6.2012, s. 142.

(23) EUT C 228, 5.7.2019, s. 74, EUT C 75, 10.3.2017, s. 40, EUT C 81, 2.3.2018, s. 176.

(24) EUT C 487, 28.12.2016, s. 86.

(25) Information Report of Consultative Commission of European Economic and Social Committee on Industrial Change on Fostering incremental innovation in high manufacturing areas (EUT C 332, 8.10.2015, s. 36, EUT C 299, 4.10.2012, s. 12).

(26) EUT C 125, 21.4.2017, s. 74.

(27) EUT C 440, 6.12.2018, s. 8, EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(28) EUT C 288, 31.8.2017, s. 107, EUT C 81, 2.3.2018, s. 209, EUT C 237, 6.7.2018, s. 32.

(29) EUT C 345, 13.10.2017, s. 52 , EUT C 227, 28.6.2018, s. 11 .

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/90

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik

(COM(2019) 8 final)

(2019/C 353/14)

Föredragande: Juan MENDOZA CASTRO

Föredragande: Krister ANDERSSON

Föredragande: Mihai IVAȘCU

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.2.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	171/17/18

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder kommissionens ambition att sätta igång en nödvändig debatt, med tanke på att omröstning med kvalificerad majoritet (KMO) i skattefrågor är en känslig fråga.

1.2

Redan tidigare har kommittén, i andra yttranden, angett att den stöder en ändring av regeln om enhällighet och att den är öppen för en strategi med kvalificerad majoritet.

1.3

Samtidigt anser EESK att det finns vissa villkor som måste uppfyllas för att KMO ska kunna genomföras med gott resultat.

1.4

Enhällighetsregeln på skatteområdet kan i allt högre grad framstå som politiskt otidsenlig, rättsligt problematisk och ekonomiskt kontraproduktiv.

1.5

Skattekonkurrens medför ofta ökade påfrestningar på de offentliga budgetarna, och dessutom sätter ansträngda offentliga budgetar tryck på konkurrenskraften.

1.6

Vid ett antagande av KMO skulle Europaparlamentet i framtiden spela en viktig roll i skattefrågor.

1.7

Enhällighet på skatteområdet har inverkat på EU:s andra, mer övergripande, politiska prioriteringar.

1.8

En gradvis övergång till KMO skulle bidra till att uppnå miljömålen mer effektivt i en tid då åtgärder mot klimatförändringarna är mer brådskande än någonsin.

1.9

Förslaget till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), som har debatterats under de senaste 20 åren, innehåller, om det utformas och införs på ett lämpligt sätt, betydande fördelar för företag och medborgare. Det föreligger ett stort behov av en momsreform för EU med lämplig samordning på EU- och medlemsstatsnivå eftersom enorma intäkter för närvarande går förlorade på grund av det fragmenterade systemet.

1.10

EESK anser även att skattepolitiken i allmänhet och kampen mot skattebedrägerier i synnerhet måste förbli ett prioriterat politikområde för den kommande Europeiska kommissionen. Kommittén anser att de bästa resultaten mot gränsöverskridande skattebedrägerier kan uppnås på EU-nivå och välkomnar det första offentliggörandet någonsin av EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet

1.11

Å andra sidan är EESK medvetet om att skattepolitiken alltid har varit nära sammanlänkad med medlemsstaternas suveränitet, eftersom den är av yttersta vikt för dem.

1.12

I princip bör EU vara starkt när det gäller frågor av global betydelse. EESK förstår att skattekonkurrens för vissa EU-medlemsstater tidigare var en faktor för att lösa finansiella problem. Antagandet nyligen av åtgärder mot skatteflykt har visat att medlemsstaterna är villiga att främja en transparent och sund skattekonkurrens.

1.13

1.14

Alla nya regler måste, efter en ingående ekonomisk, social och finanspolitisk analys, vara ändamålsenliga och alla medlemsstater måste alltid ha tillräckliga möjligheter att delta i beslutsprocessen. Det slutliga målet bör vara att skapa fördelaktiga resultat på såväl EU-nivån som på nivån för de enskilda medlemsstaterna.

1.15

När beslut väl har fattats om de fyra föreslagna åtgärderna bör dessa genomföras gradvis, och kommissionen bör utföra en utvärdering efter varje genomförande.

1.16

EESK understryker behovet av en bredare process för att möjligen göra framsteg i riktning mot mer effektiv KMO som kommer att ta tid och synkas med andra politiska initiativ. I detta hänseende påpekar EESK behovet av följande:

—	En tillräckligt stark EU-budget.

—	En bättre samordnad ekonomisk politik.

—	Ett omfattande analytiskt arbete där det bedöms i vilken utsträckning de nuvarande åtgärderna på skatteområdet har varit otillräckliga.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Medlemsstaterna kan anta åtgärder och direktiv på EU-nivå som syftar till att införa gemensamma nationella skatteregler för indirekta skatter såsom moms eller direkta skatter såsom bolagsskatt. Den nuvarande EU-lagstiftningsprocessen för dessa frågor har dock sina nackdelar, enligt kommissionen, eftersom den kräver enhällighet bland alla medlemsstater innan åtgärder kan vidtas. Denna enhällighet kanske inte kan uppnås eller kan leda till en suboptimal politik.

2.2

Lagstiftningsförslag på skatteområdet omfattas av artiklarna 113 och 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I båda artiklarna föreskrivs ett särskilt lagstiftningsförfarande genom vilket rådet med enhällighet fattar beslut i skattefrågor och Europaparlamentet endast konsulteras.

2.3

Fördragen innehåller också de bestämmelser som krävs för att ändra beslutsprocessen från enhällighet till KMO i rådet under vissa omständigheter.

2.4

Artikel 48.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), den så kallade övergångsklausulen, gör det möjligt för medlemsstaterna att övergå från enhällighet till kvalificerad majoritet eller från det särskilda lagstiftningsförfarandet till det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom områden där besluten annars ska fattas med enhällighet.

2.5

Med sitt meddelande avser kommissionen att inleda en debatt om hur man ska reformera beslutsfattandet inom EU:s skattepolitik. I meddelandet förespråkas en gradvis övergång i fyra steg till KMO inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet på vissa områden av EU:s gemensamma skattepolitik.

2.5.1

I det första steget bör medlemsstaterna enas om att övergå till KMO för åtgärder som förbättrar samarbetet och det ömsesidiga biståndet för att bekämpa skattebedrägerier och skatteundandragande samt för administrativa initiativ för EU-företag, t.ex. harmoniserade rapporteringskrav.

2.5.2

I det andra steget skulle KMO införas som ett användbart verktyg för att främja åtgärder där beskattning stöder andra politiska mål, t.ex. kampen mot klimatförändringarna, miljöskydd eller förbättring av folkhälsan.

2.5.3

Användningen av KMO i det tredje steget skulle bidra till att modernisera EU-regler som redan är harmoniserade, t.ex. reglerna för moms och punktskatter.

2.5.4

Genom det fjärde steget skulle man möjliggöra en övergång till KMO för större skatteprojekt som den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen och ett nytt system för beskattning av den digitala ekonomin.

2.6

I meddelandet föreslås att medlemsstaterna snabbt bör enas om ett beslut att utveckla det första och andra steget och att överväga att utveckla det tredje och fjärde steget före utgången av 2025.

2.7

Kommissionen hävdar att man härigenom åtgärdar följande problem med den nuvarande beslutsprocessen när det gäller skattepolitiken:

2.7.1

Behovet av enhällighet gör det svårare att nå någon kompromiss alls, eftersom det räcker med att en medlemsstat motsätter sig för att förhindra en överenskommelse. Medlemsstaterna avhåller sig ofta från att på allvar förhandla fram lösningar i rådet, eftersom de vet att de helt enkelt kan lägga in sitt veto mot resultat som de inte gillar.

2.7.2

Även om en överenskommelse på skatteområdet uppnås enhälligt tenderar den att ligga på nivån för den minsta gemensamma nämnaren, vilket begränsar de positiva effekterna för företag och konsumenter eller gör genomförandet mer tungrott.

2.7.3

Vissa medlemsstater kan använda viktiga skatteförslag som förhandlingskort mot andra krav som de kan ha när det gäller helt separata ärenden, eller för att sätta press på kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag på andra områden.

2.7.4

Beslut som fattas med enhällighet kan endast upphävas eller ändras med enhällighet. Detta tenderar att göra medlemsstaterna alltför försiktiga, dämpa ambitionerna och försvaga slutresultatet.

2.8

Om Europaparlamentet skulle få lika stor tyngd i beslut om den slutliga utformningen av EU:s skattepolitiska initiativ skulle det kunna bidra fullt ut till utformningen av EU:s skattepolitik.

2.9

Ingen ny befogenhet skulle ges till EU, och medlemsstaternas befogenheter skulle inte heller minskas. Kommissionen hävdar också att detta inte skulle påverka medlemsstaternas rätt att fastställa skattesatser för privatpersoner och företag på det sätt de anser lämpligt.

2.10

Kostnaden för att inte vidta åtgärder i skattepolitiken på EU-nivå är enligt kommissionen hög. Kostnaden för de långsamma framstegen med det slutgiltiga mervärdesskattesystemet, den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, skatten på finansiella transaktioner och skatten på digitala tjänster uppskattas till cirka 292 miljarder euro inom dessa fyra områden (1).

3. Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

EESK stöder kommissionens ambition att sätta igång en nödvändig debatt, med tanke på att KMO i skattefrågor är en känslig fråga. På 2000-talet måste en framgångsrik skattepolitik göra det möjligt för EU att ta itu med ekonomiska och finansiella utmaningar som kan och kommer att uppstå i framtiden. Regeln om enhällighet i skattefrågor var meningsfull på 1950-talet, när medlemsstaterna var sex till antalet, medan den nu i allt högre grad kan framstå som politiskt anakronistisk, rättsligt problematisk och ekonomiskt kontraproduktiv.

3.2

Kommissionen har, i andra tidigare yttranden, angett att den stöder en ändring av enhällighetsregeln och att den är öppen för en strategi med kvalificerad majoritet (2). EESK utfärdar detta yttrande med hänsyn till denna bakgrund och med beaktande av sin roll som ett organ som önskar föra det europeiska projektet framåt.

3.3

Samtidigt anser EESK att det, under rådande omständigheter, finns vissa villkor med anknytning till ett större sammanhang som måste uppfyllas för att KMO ska kunna genomföras med gott resultat.

3.4

EESK anser att de fyra föreslagna åtgärderna, när beslut har fattats om dem, bör genomföras gradvis, och kommissionen bör utföra en grundlig och omfattande utvärdering efter varje genomförande.

3.5

Enhällighet på skatteområdet har inverkat på EU:s andra, mer övergripande, politiska prioriteringar. Beskattningen är också väsentlig för många av EU:s mest ambitiösa projekt, bland annat Ekonomiska och monetära unionen (EMU), kapitalmarknadsunionen, den digitala inre marknaden, ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och den cirkulära ekonomin. Kommissionens förslag om en översyn av energiskattedirektivet är ett annat exempel.

3.6

En gradvis övergång till KMO skulle bidra till att uppnå miljömålen mer effektivt i en tid då åtgärder mot klimatförändringarna är mer brådskande än någonsin. Uppgifter från Eurostat tyder på att EU-länderna i genomsnitt bara får cirka 6 % av sina totala skatteintäkter från miljöskatter. Det stora flertalet av dessa skatter härrör från energi- och transportrelaterade skatter, med minimala intäkter från skatter på föroreningar och resursanvändning (mindre än 0,1 %) (3).

3.7

Förslaget till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), som debatterats under de senaste 20 åren, innehåller, om det utformas och införs på ett ordentligt sätt, betydande fördelar för företag och medborgare. Efterlevnadskostnaderna och komplexiteten kommer att minska för större företag (och de som väljer att ansluta sig) som bedriver handel i hela EU. CCCTB kan spela en viktig roll i kampen mot aggressiv skatteplanering och bidra till att återupprätta medborgarnas förtroende för skattesystemet (4).

3.8

EESK stöder en momsreform för EU. Avsaknaden av en överenskommelse i denna fråga leder till att moms på 147 miljarder euro varje år inte drivs in på grund av skatteundandragande, skatteflykt och medlemsstaternas bristfälliga inkassering av inkomster. Det nuvarande systemet är mycket fragmenterat och komplext och minskar och snedvrider följaktligen handel och investeringar genom att skapa onödiga och betydande administrativa bördor och handelshinder för företag (5). Momsbedrägerier kostar för närvarande de offentliga budgetarna omkring 50 miljarder euro varje år.

3.9

De olika skattepolitiska strategier som har uppstått på den inre marknaden har negativa effekter. Fragmenteringen försvagar den inre marknadens enhetlighet och medför högre kostnader för skattebaser såsom arbete, inkomst och konsumtion. I princip betalar arbetstagarna och konsumenterna i hela Europa för bristen på samförstånd mellan medlemsstaterna. Dessutom utgör divergerande skattesystem ett hinder för små och medelstora företag som försöker bedriva handel på den inre marknaden.

3.10

EESK är medvetet om att skattepolitiken alltid har varit nära sammanlänkad med medlemsstaternas suveränitet, eftersom den är av yttersta vikt för vissa av dem.

3.11

Enligt OECD:s projekt (6) mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) var omfattningen av BEPS, globalt sett, 100–240 miljarder US-dollar (7), före införandet av åtgärder mot bedrägerier. Europaparlamentets utredningstjänst har beräknat att motsvarande belopp för EU är 50–70 miljarder euro (8). Detta motsvarar 0,35 % av EU:s BNP.

3.12

Europaparlamentets politiska roll i skattefrågor är för närvarande endast en rådgivande sådan när det gäller skattepolitiska åtgärder. Om ett byte antas från enhällighet till KMO när det gäller beskattning skulle Europaparlamentet kunna spela en viktig roll i skatterelaterade ärenden.

3.13

Kommissionen har för avsikt att inleda en diskussion om hur man bäst kan reformera EU:s sätt att utöva sina på förhand tilldelade befogenheter i fråga om beskattning. Den gradvisa övergången till full tillämpning av KMO föreslås ske inom särskilda politikområden av särskilt intresse för alla medlemsstater. I meddelandet finns ingen avsikt från kommissionens sida att skapa några nya befogenheter för EU. Syftet är inte heller att övergå till ett system med harmoniserade skattesatser för privatpersoner och företag i hela EU.

3.14

Skattekonkurrens medför ofta ökade påfrestningar på de offentliga budgetarna. Om detta sker kommer det inte enbart att förvärra de utbredda fördelningsmässiga obalanserna, utan även försvaga efterfrågesidan och därför vara till skada för den ekonomiska utvecklingen I samband med eurokriserna har strikta åtstramningsåtgärder införts på grund av budgetbegränsningar.

3.15

Konkurrenskraft och budgetstabilitet. Ansträngda offentliga budgetar sätter dessutom ofta press på konkurrenskraften på grund av bristen på möjligheter att finansiera framtida investeringar i exempelvis infrastruktur, digitalisering eller forskning och utveckling. Slutligen finns det också samband mellan finanspolitisk stabilitet och stabilitet på finansmarknaden.

3.16

Åtgärder mot skatteflykt. EESK anser att EU:s roll är avgörande när det gäller frågor av global betydelse. Även om vissa medlemsstater tidigare har använt sig av skattekonkurrens för att lösa vissa interna finansiella problem har vidtagandet nyligen av åtgärder mot skatteflykt visat på en öppenhet och vilja att främja en transparent och sund skattekonkurrens.

3.17

EU:s budgetpolitik. EESK anser bestämt att det europeiska projektet bygger på villkoret att samtliga medlemsstater alltid måste ha tillräckliga möjligheter att delta i beslutsprocessen. Huvudsyftet är att skapa en gynnsam miljö, för både EU och de enskilda medlemsstaterna.

3.18 Skatteplanering och skatteundandragande

3.18.1

EESK framhåller – och välkomnar – de framsteg som gjorts på EU-nivå i kampen mot aggressiv skatteplanering och skatteundandragande och i arbetet med att förbättra systemet för mervärdesskatt (moms). Under kommissionens nuvarande mandatperiod har 14 förslag på skatteområdet antagits, vilket är mer än under de föregående 20 åren (9). Reglerna om öppenhet har stärkts så att de omfattar mycket mer informationsutbyte mellan medlemsstaterna om gränsöverskridande skattefrågor som rör medborgare och stora företag. Momsuppbörden har förbättrats genom nya regler för försäljning av varor och tjänster på nätet och nya verktyg för gränsöverskridande samarbete för att bekämpa momsbedrägerier (10).

3.18.2

Bristande framsteg på vissa områden. EESK måste påpeka att inga större framsteg har gjorts på europeisk nivå när det gäller att reformera företagsbeskattningen, främst på grund av bristande politisk vilja i rådet. Även viktiga förslag om beskattning av digitala tjänster och skatteundandragande har blockerats på grund av systemet med krav på enhällighet vid beslutsfattande.

3.18.3

EESK anser att skattepolitiken i allmänhet och kampen mot skattebedrägerier måste förbli ett prioriterat politikområde för den kommande kommissionen. Med tanke på de många skatteparadisskandalerna (LuxLeaks, Panamadokumenten, Paradisläckan osv.) och med hänvisning till de senaste uppskattningarna av skatteundandragande inom EU, som pekar på ett belopp på cirka 825 miljarder euro per år (11), förespråkar EESK en snäv tidsram.

3.18.4

De bästa resultaten mot gränsöverskridande skattebedrägerier kan uppnås på EU-nivå. EESK uttrycker kritik mot att viktiga lagstiftningsförslag i denna fråga har blockerats av rådet. En Eurobarometerundersökning som gjordes nyligen visar att tre fjärdedelar av EU:s medborgare anser att bekämpning av skattemissbruk bör prioriteras av EU (12).

3.18.5

Icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. EESK välkomnar det första offentliggörandet någonsin av EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet i december 2017 och den översyn som pågår sedan dess (13). Den metod med en ”svart lista” och en ”grå lista” som införts av kommissionen har fullt stöd av EESK (14). Mot bakgrund av skandalerna med Panamadokumenten och Paradisläckan har EESK redan med kraft uppmanat medlemsstaterna att täppa till kryphålen för aggressiv skatteplanering (15). Icke samarbetsvilliga jurisdiktioner är ett hot mot EU:s inre marknad (16).

3.19

EESK understryker behovet av en bredare process för att möjligen göra framsteg i riktning mot KMO som kommer att ta tid och bör synkas med andra politiska initiativ.

3.19.1

En tillräckligt stark EU-budget skulle tillåta finansiella transaktioner som kompensation för chocker eller komparativa nackdelar. Högnivågruppen för egna medel, som inrättades för att undersöka ”hur inkomstsidan av EU:s budget kan göras enklare, mer transparent, rättvis och demokratiskt ansvarsfull”, framhåller i detta hänseende vikten av en europeisk budgetpolitik (17).

3.19.2

En bättre samordnad ekonomisk politik skulle kunna eliminera behovet av en motvikt till nationella skatteregler utan samordning. EU:s ekonomi kommer att vara mer effektiv i ett sammanhang av strukturreformer, riktade investeringar, rättvis beskattning, rättvisa handelsavtal, återupprättat ledarskap inom innovation och fullbordandet av den inre marknaden.

3.19.3

Det är emellertid också av avgörande betydelse att den inre marknaden förverkligas. Bestämmelserna om icke-diskriminering och de fyra friheter som garanteras i fördraget bör redan säkerställa att villkoren för en inre marknad uppfylls. Utvecklingen på området statligt stöd och när det gäller antalet överträdelseförfaranden har också visat att kommissionen har medel för att korrigera sådana snedvridningar. Det skulle behövas ett omfattande analytiskt arbete där det bedöms i vilken utsträckning de nuvarande skatteåtgärderna har varit otillräckliga.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) COM(2019) 8 final, s. 4.

(2) EESK:s yttrande EUT C 230, 14.7.2015, s. 24; EESK:s yttrande EUT C 434, 15.12.2017, s. 18; EESK:s yttrande EUT C 271, 19.9.2013, s. 23; EESK:s yttrande EUT C 332, 8.10.2015, s. 8.

(3) Euractiv - Time to get rid of EU’s unanimity rule on green fiscal matters.

(4) EESK:s yttrande EUT C 434, 15.12.2017, s. 58.

(5) EESK:s yttrande EUT C 237, 6.7.2018, s. 40.

(6) https://www.oecd.org/tax/beps/

(7) http://www.oecd.org/ctp/oecd-presents-outputs-of-oecd-g20-beps-project-for-discussion-at-g20-finance-ministers-meeting.htm.

(8) http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-16-160_sv.htm.

(9) Kommissionsledamot Moscovici, tweet av den 13 februari 2019.

(10) EESK:s yttrande: EUT C 237, 6.7.2018, s. 40 och EUT C 283, 10.8.2018, s. 35.

(11) Europaparlamentet – Ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt.

(12) Nyheter Europaparlamentet: Kampen mot skattebedrägeri.

(13) https://www.consilium.europa.eu/media/31945/st15429en17.pdf.

(14) https://www.oxfam.org/en/even-it/full-disclosure-eus-blacklist-tax-havens.

(15) https://www.eesc.europa.eu/sv/node/56888.

(16) EESK:s yttrande EUT C 229, 31.07.2012, s. 7.

(17) Den framtida finansieringen av EU (”Monti-rapporten”). December 2016.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/96

Yttrande Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt Europeiska investeringsbanken – Fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen

(COM(2019) 175 final)

(2019/C 353/15)

Föredragande: Christophe QUAREZ

Remiss	Europeiska kommissionen, 3.6.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	3.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	183/2/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) noterar den fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen, stöder energiunionens mål och välkomnar betoningen på att engagera och mobilisera det europeiska samhället så att det till fullo kan ta sitt ansvar för energiunionen. Kommittén upprepar sina förslag om en ändamålsenlig energidialog med det organiserade civila samhället på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå. Den efterlyser också en starkare koppling mellan framtida rapporter om tillståndet i energiunionen och den långsiktiga strategi som föreslås för 2050.

1.2

EESK ser med förvåning på kommissionens konstaterande att ”energiunionen har förverkligats”. Energiunionen har förvisso förverkligats om man ser till EU:s politiska beslut, men den är ännu inte en verklighet i EU-medborgarnas vardag. EESK uppmanar därför kommissionen att hålla medlemsstaterna ansvariga för de beslut de själva har antagit på EU-nivå. Kommittén efterlyser också en högre ambitionsnivå när det gäller energiomställningen och klimatåtgärder.

1.3

EESK beklagar verkligen att de nationella regeringarnas synsätt fortfarande går isär, samt skillnaderna mellan vad nationella regeringar röstar för i Bryssel och genomför på hemmaplan. EESK uppmanar kommissionen att utnyttja sina befogenheter i större utsträckning, inklusive sina rättsliga befogenheter, för att se till att medlemsstaterna respekterar EU:s energilagstiftning, däribland energi- och klimatmålen för 2020. EESK uppmanar kommissionen att analysera orsakerna till att de nationella regeringarnas synsätt går isär samt att en del medlemsstater inte kommer att uppnå sina energi- och klimatmål.

1.4

EESK beklagar att kommissionen inte har använt sig av den fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen i tillräckligt stor utsträckning för att belysa avsaknaden av tydliga framsteg i fyra av energiunionens prioriteringar: sätta medborgaren i centrum, minska energiimporten, vara världsledande inom förnybar energi och skapa arbetstillfällen som bygger på ren energi.

1.5

EESK upprepar att Europa behöver en ”Social pakt för en medborgardriven energiomställning”, som ska utformas gemensamt av EU, medlemsstaterna, regionerna, städerna, arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället, för att se till att ingen hamnar på efterkälken vid omställningen. Denna bör bli en sjätte dimension i energiunionen och omfatta alla sociala aspekter, bland annat skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet, yrkesutbildning, utbildning för konsumenter, socialt skydd, särskilda planer för övergångsregioner där arbetstillfällen går förlorade, hälso- och sjukvård samt energifattigdom. Detta initiativ bör vara en del av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.6

EESK välkomnar inrättandet av observationsgruppen för energifattigdom, vilket endast är ett första steg mot utarbetandet av en mer långtgående handlingsplan på EU-nivå som har som mål att utrota energifattigdomen i Europa. I detta hänseende kan sociala avgifter eller energicheckar endast vara tillfälliga lättnader som gradvis bör ersättas av offentliga bidrag för att hjälpa behövande européer att införa strukturella lösningar såsom eftermodifieringar av byggnader.

1.7

EESK beklagar att utvärderingen av EU:s energiberoende och dess geopolitiska följder inte har uppmärksammats tillräckligt. Detta bör omfatta övervakning av utvecklingen av EU:s beroende av importerad energi (t.ex. olja, naturgas, kol och uran) och importerade varor för energiomställningen (t.ex. batterier och solpaneler) samt utländska investeringar i EU:s strategiska energitillgångar och företag (t.ex. amerikanska företag som köper upp viktiga delar av värdekedjan för värmekraftverk, kinesiska företag som köper elnätsföretag och ryska investeringar i vissa länders energisektor).

1.8

Mot bakgrund av betydelsen av klimatförändringar som en central fråga inom EU-politiken, både vad gäller medborgarnas uppfattning och i de politiska partiernas program, uppmanar EESK den kommande kommissionen att göra kampen mot klimatförändringar till en av de främsta prioriteringarna under mandatperioden 2019–2024. Denna prioritering bör återspeglas i kommissionens organisation genom inrättandet av befattningen kommissionens förste vice ordförande med ansvar för klimatåtgärder.

2. Bakgrund och överväganden om EESK:s tidigare rekommendationer

2.1

Det finns ett starkt och växande stöd bland EU:s allmänhet för energiunionens mål och för en ambitiösare klimat- och energipolitik. Enligt nyligen genomförda Eurobarometerundersökningar (1) anser omkring 80 % av EU-medborgarna att klimatförändringarna är ett mycket allvarligt problem och att kampen mot klimatförändringarna och effektivare energianvändning kan främja EU:s ekonomi och arbetsmarknad. Detta stöd har blivit mer synligt genom ungdomsrörelsen #FridaysForFuture.

2.2

EESK noterar det växande stödet för målen i energiunionen inom Europas näringsliv, såväl utanför som inom energisektorn, såsom framgår av t.ex. Eurelectric och The B team.

2.3

Allt fler expertutlåtanden och forskningsrön bekräftar att EU:s ekonomi kan dra fördel av omställningen till en klimatneutral ekonomi. Kommissionen lade nyligen fram nya bevis i sin långsiktiga strategi från november 2018 (2).

2.4

EESK beklagar emellertid att de nationella regeringarnas synsätt fortfarande går isär, samt skillnaderna mellan vad nationella regeringar röstar för i Bryssel och genomför på hemmaplan. EESK uppmanar kommissionen att utnyttja sina befogenheter i större utsträckning, inklusive sina rättsliga befogenheter, för att se till att medlemsstaterna respekterar EU:s energilagstiftning, däribland energi- och klimatmålen för 2020. EESK uppmanar kommissionen att analysera orsakerna till att de nationella regeringarnas synsätt går isär samt att en del medlemsstater inte kommer att uppnå sina energi- och klimatmål.

2.5

EESK välkomnar de initiativ som inletts på senare år, vilka uppmärksammas i rapporten om tillståndet i energiunionen, bland annat för EU:s öar, kolregioner, batterier och energifattigdom. Alla dessa initiativ är viktiga för att driva fram en integrerad industripolitik som kan främja en socialt rättvis energiomställning som skapar arbetstillfällen av hög kvalitet, och bör ses som en möjlighet för industrin att ge prov på Europas kapacitet att ta fram lämpliga lösningar som svar på dagens utmaningar.

2.6

EESK har upprepade gånger påpekat att energiunionen måste tillhandahålla en stabil och gynnsam miljö för europeiska företag, för att göra det möjligt för dem och uppmuntra dem att investera och anställa, samt att särskild uppmärksamhet bör ägnas små och medelstora företags potential. EESK välkomnar därför ikraftträdandet av förordningen om styrningen av energiunionen och uppmanar det organiserade civila samhället att arbeta mer aktivt för att se till att denna förordning genomförs på ett korrekt sätt.

2.7

EESK välkomnar också kommissionens rapport Energipriser och energikostnader i Europa från januari 2019, eftersom den innehåller transparent information om den senaste tidens höjningar av energipriserna, vilka till stor del beror på de höjda priserna på fossila bränslen som ledde till att EU:s utgifter för import av fossila bränslen ökade med 26 % mellan 2016 och 2017, till sammanlagt 266 miljarder euro. EESK efterlyser mer transparens kring subventioneringen av fossila bränslen och skillnaderna i energikostnader i EU, däribland till följd av skillnader i energibeskattningarna.

2.8

EESK har begärt att den sociala dimensionen ska inkluderas i utvärderingskriterierna i nästa rapport om tillståndet i energiunionen. Kommittén välkomnar därför varmt de sociala initiativ som kommissionen har tagit, bland annat de som har koppling till regioner med hög koldioxidintensitet och till energifattigdom, samt inkluderingen av en särskild underavdelning i rapporten om tillståndet i energiunionen som ägnas åt energiunionens sociala dimension.

2.9

EESK har alltid ansett att tillgången på och den fysiska åtkomsten till energi till ett överkomligt pris är avgörande faktorer för att undvika energifattigdom. Kommittén välkomnar därför inrättandet av observationsgruppen för energifattigdom, vilket endast är ett första steg mot utarbetandet av mer långtgående åtgärder på EU-nivå som har som mål att utrota energifattigdomen i Europa. Kommittén uppmanar kommissionen att utöka observationsgruppens mandat och resurser för att den ska kunna fortsätta att arbeta med uppvärmningsfattigdom och utöka sitt arbete till att även omfatta kylningsfattigdom och rörlighetsfattigdom.

2.10

EESK noterar att de investeringsbelopp som krävs för energiomställningen inte nödvändigtvis skiljer sig så mycket från de som krävs för att upprätthålla det nuvarande energisystemet, som bygger på ineffektiv användning av importerade fossila bränslen. Den största utmaningen består i att omfördela kapital från koldioxidintensiva till koldioxidfria tillgångar och infrastrukturer.

2.11

För att hjälpa privata investerare att genomföra denna omfördelning av kapital bör de offentliga myndigheterna säkerställa ändamålsenliga och förutsägbara koldioxidpriser för all ekonomisk verksamhet och fasa ut all subventionering av fossila bränslen. Exempelvis skulle man kunna införa ett lägstapris för koldioxid inom utsläppshandelssystemet i kombination med en harmonisering av energiskatterna. EESK stöder därför helhjärtat kommissionens förslag om att se till att ett beslut om en EU-harmonisering av energiskatterna ska kunna fattas med kvalificerad majoritet, i stället för enhälligt, eftersom det gör att en enda nationell regering kan blockera alla framsteg i EU. Luftfartssektorn skulle kunna bli den första sektorn med en sådan harmonisering.

3. Kommentarer om den fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen och uppföljningsåtgärder

3.1 Skapa starka och demokratiska styrelseformer för Europas energiomställning

3.1.1

EESK anser att EU och dess medlemsstater måste göra sina energipolitiska beslutsprocesser mer demokratiska. De kan bättre utnyttja verktyg såsom s.k. deliberative polling (undersökning av informationens genomslagskraft på utvalda grupper) och europeiska medborgarinitiativ, samt upprätta systemiska kontakter med det organiserade civila samhället. Ett mer decentraliserat energisystem, där lokala energisamhällen spelar en större roll, kan vara en viktig del i att understödja demokratiseringen och deltagandet i den europeiska energiomställningen.

3.1.2

För att erbjuda en stabil och gynnsam företagsmiljö för europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, bör EU och alla dess medlemsstater ta fram långsiktiga energiplaner i syfte att uppnå det mål om koldioxidneutralitet som de förbundit sig till i Parisavtalet. EESK uppmanar därmed EU att anta målet att göra EU till en klimatneutral ekonomi senast 2050. Sektorsrelaterade och regionala strategier för att minska koldioxidutsläppen bör också utarbetas i ett senare skede, för att identifiera företagens möjligheter och lokala möjligheter samt för att förutse framtida vinster och förluster i fråga om sysselsättning, så att man kan säkerställa en smidig omställning.

3.1.3

EESK beklagar otydligheten i många politiska löften. Exempelvis beklagar EESK att kommissionen aldrig har klargjort vad den menar med sina ambitioner att göra Europa till ”världsledande inom förnybar energi”.

3.1.4

EESK välkomnar de initiativ som syftar till att bistå koldioxidintensiva regioner och öar i deras energiomställning. EESK upprepar sin uppmaning till kommissionen att engagera alla medlemsstater och regioner i att tillsammans kartlägga varje europeisk regions styrkor och svagheter i förhållande till energiomställningen. Kartläggningen bör bilda underlag till deras industristrategier och till deras strategier för smart specialisering samt hjälpa dem att förutse sannolika resultat i fråga om skapande, förlust eller omvandling av arbetstillfällen till följd av omställningen (3).

3.1.5

EESK konstaterar att en stark och demokratisk styrning av energiunionen kräver att man inrättar en europeisk informationstjänst för energi inom Europeiska miljöbyrån, som skulle kunna säkerställa kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar in, inrätta en gemensam kontaktpunkt för alla uppgifter som krävs för att bedöma de framsteg som görs inom energiunionen, tillsammans med berörda parter ta fram hypoteser för olika scenarier, tillhandahålla modeller med öppen källkod som gör det möjligt att testa olika hypoteser samt kontrollera konsekvensen mellan olika prognoser. Dess arbete bör vara fritt tillgängligt för alla beslutsfattare och företag och för allmänheten.

3.2 Gemensamt utarbeta en social pakt för en medborgardriven energiomställning

3.2.1

EESK välkomnar varmt kommissionens uttalande om att energiomställningens ”sociala konsekvenser måste ingå i den politiska processen redan från början, och inte bara vara något påklistrat i efterhand”. Kommittén uppmanar kommissionen att omsätta denna tanke i praktiken och är beredd att erbjuda sitt stöd och sin expertis.

3.2.2

EESK upprepar att Europa behöver en ”social pakt för en medborgardriven energiomställning”, som ska utformas gemensamt av EU, medlemsstaterna, regionerna, städerna, arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället, för att se till att ingen hamnar på efterkälken vid omställningen. Denna bör bli en sjätte dimension i energiunionen och omfatta alla sociala aspekter, bland annat skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet, yrkesutbildning, utbildning för konsumenter, socialt skydd, särskilda planer för övergångsregioner där arbetstillfällen går förlorade, hälso- och sjukvård samt energifattigdom. Detta initiativ bör vara en del av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. En sådan pakt skulle kunna bygga på nationella erfarenheter, till exempel den franska pakten för livsmakt (Pacte pour le pouvoir de vivre), där 19 fackföreningar och icke-statliga organisationer ingår.

3.2.2.1

EESK anser att EU måste tillhandahålla tillräcklig finansiering för att hjälpa arbetstagare som riskerar att förlora sina jobb till följd av omställningen till en klimatneutral ekonomi. Med utgångspunkt i erfarenheterna från övergångsplattformen för kolregioner uppmanar EESK därför kommissionen, Europaparlamentet och rådet att säkerställa att Europeiska socialfonden, regionalfonder och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är utformade och finansierade på ett korrekt sätt, så att de kan ta itu med de utmaningar som omställningen till en klimatneutral ekonomi medför. Det skulle ge en signal om att Europa har för avsikt att se till att ingen hamnar på efterkälken.

3.2.3

EESK skulle vilja se energiunionen utvecklas på ett sådant sätt att den gör det möjligt att utrota energifattigdomen i Europa och förbättra livskvaliteten, jobbskapandet och den sociala integrationen. Med utgångspunkt i slutsatserna från den europeiska observationsgruppen för energifattigdom och i det nyligen framtagna europeiska energifattigdomsindexet bör en europeisk handlingsplan för att utrota energifattigdom utarbetas i samarbete med berörda parter, bland annat konsumentorganisationer och icke-statliga organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning, exempelvis det europeiska nätverket mot fattigdom, för att se till att offentliga åtgärder alltmer inriktas på energifattigdomens bakomliggande orsaker. Mot bakgrund av att kommittén i sitt yttrande om paketet för ren energi för alla i EU (4) drog slutsatsen att energifattigdom handlar om investeringar och att i synnerhet utsatta hushåll stöter på problem med att få tillgång till finansiering, betonar EESK behovet av att gradvis gå från korrigerande åtgärder till förebyggande åtgärder, såsom renovering av gamla byggnader för att omvandla dem till nollenergibyggnader. I detta hänseende kan sociala avgifter eller energicheckar endast vara tillfälliga lättnader som gradvis bör ersättas av offentliga bidrag för att hjälpa behövande européer att införa strukturella lösningar såsom eftermodifieringar av byggnader.

3.2.3.1

EESK anser att omställningen till en klimatneutral ekonomi är en möjlighet att tillhandahålla fler arbetstillfällen för EU-medborgare. Enligt kommissionen arbetar redan fyra miljoner EU-medborgare i den gröna ekonomin. Att påskynda energiomställningen kommer att skapa fler arbetstillfällen, särskilt om den genomförs med hjälp av lokala energisamhällen. EESK anser att det bör göras större investeringar inom yrkesutbildningar för att göra unga européer, däribland arbetslösa ungdomar, mer intresserade av jobb med koppling till energiomställningen. EESK uppmanar därför kommissionen att utveckla ErasmusPro-programmet för att locka fler unga till de växande sektorerna inom den klimatneutrala ekonomin (t.ex. energieffektivitet och produktion av förnybar energi) genom att förbättra bilden av och villkoren för dessa jobb.

3.2.4

EESK anser att EU och alla dess medlemsstater politiskt bör prioritera kampen mot luftföroreningar. Lagstiftningsåtgärder som syftar till att minska luftförorenande utsläpp från fordon och kraftverk bör stärkas och åtgärder bör införas för att så småningom fasa ut användningen av fossila bränslen inom transportsektorn och elproduktionen. EESK skulle också gärna se, i en framtida rapport, att kommissionen tillhandahåller en detaljerad analys av drivkrafterna bakom skapandet av gröna arbetstillfällen och vilka hinder som måste övervinnas.

3.2.5

EESK välkomnar förbättringarna i den fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen avseende information om användningen av EU:s investeringsinstrument, i synnerhet om Fonden för ett sammanlänkat Europa. Kommittén noterar emellertid att möjligheterna för nystartade företag, medborgare, lokala energisamhällen och samhällsbaserade projekt att få tillgång till dessa resurser (t.ex. stöd till finansiella plattformar, särskilt i medlemsstater som saknar sådana enheter) behöver förbättras. EESK vill utforska energiomställningens sociala dimension ytterligare genom ett separat förberedande yttrande eller en informationsrapport.

3.3 Transporter

EESK påminner om att transportsektorn står för en tredjedel av EU:s energiförbrukning. Utsläppen i EU har visserligen minskat, men det gäller inte inom transportsektorn. Den är också fortsatt nästan helt beroende (94 %) av olja, som till största delen importeras.

3.3.1

EESK välkomnar antagandet av paketet om ren rörlighet, som är ett första steg för att säkerställa en omställning till ren rörlighet. Kommittén välkomnar också främjandet av elektrifiering, men påminner om att elektrifiering inte är tillräckligt och att större insatser än någonsin tidigare bör göras för att öka energieffektiviteten och minska behovet av onödig efterfrågan på rörlighet, till exempel långa avstånd mellan hemmet och arbetsplatsen.

3.3.2

EESK skulle ha välkomnat EU-omfattande åtgärder för att undvika att låginkomsttagare dras med förorenande fordon vars tillgång till många stadsområden blir alltmer begränsad. Möjliga åtgärder skulle kunna vidtas inom ramen för agendan för städer, och man skulle kunna främja rörlighet till fots och på cykel, kollektivtrafik samt modifieringar till låg kostnad eller omvandling av transmissionen i befintliga fordon från fossila bränslen till nollutsläppstekniker.

3.3.3

EESK ser med glädje på att den europeiska batterialliansens vikt framhålls i den fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen. EESK stöder detta initiativ för att se till att EU spelar en ambitiös roll på denna världsomspännande marknad (5).

3.4 Infrastruktur, investeringar och industriell utveckling inför energiomställningen

3.4.1

Energiomställningen har betydande konsekvenser för alla delar av ekonomin, särskilt elföretag, energiintensiva industrier och industrier som tillhandahåller energilösningar. Att omvandla dessa radikalt kräver hundratals miljarder euro i investeringar. De står inför risker, utmaningar och möjligheter, och det är av avgörande betydelse att EU hjälper industrier, såväl som energikooperativ och medborgare, att tillvarata möjligheterna, bemöta utmaningarna och mildra riskerna.

3.4.2

EESK beklagar att utvecklingen av EU:s energiberoende och dess geopolitiska följder inte har uppmärksammats tillräckligt. Detta bör omfatta övervakning av utvecklingen av EU:s beroende av importerad energi (t.ex. olja, naturgas, kol och uran) och importerade varor för energiomställningen (t.ex. batterier och solpaneler) samt utländska investeringar i EU:s strategiska energitillgångar och företag (t.ex. amerikanska företag som köper upp viktiga delar av värdekedjan för värmekraftverk, kinesiska företag som köper elnätsföretag och ryska investeringar i vissa länders energisektorer).

3.4.3

EESK anser att EU bör höja sin ambitionsnivå på alla områden inom ren energi, i syfte att skapa en sund hemmamarknad för europeiska företag där innovativa produkter kan introduceras och en integrerad industristrategi med inriktning på att exportera rena energilösningar till resten av världen.

3.4.4

EESK beklagar att offentliga investeringar (nationellt och på EU-nivå) i energiunionens forsknings- och innovationsprioriteringar har stagnerat på en nivå av fem miljarder euro per år, samtidigt som forskning och innovation på energiområdet bör ligga högt på listan över prioriteringar i syfte att skydda Europas konkurrenskraft och klimat. EESK uppmanar kommissionens gemensamma forskningscentrum att tillhandahålla ytterligare uppgifter om detta, både i absoluta termer och som procentandel av EU:s BNP.

3.4.5

EESK välkomnar med glädje pilotprojektet Europeiska innovationsrådet och förslaget om att skapa ”Forsknings- och innovationsuppdrag”, som ett sätt att bättre styra forskning och innovation mot projekt som på ett effektivt sätt hanterar samhällsutmaningar, inbegripet omställningen till en klimatneutral ekonomi. I detta avseende uppmanar EESK kommissionen, Europaparlamentet och rådet att föreslå ett särskilt uppdrag för att göra 100 europeiska städer klimatneutrala fram till 2030. Det kommer att ge forskare, innovatörer och företag i EU mycket omfattande möjligheter att gemensamt utforma och testa innovationer, dra lärdom av erfarenheter och vara bättre förberedda på att göra en snabb energiomställning i Europa och resten av världen.

4. Det civila samhällets deltagande och EESK:s bidrag

4.1

EESK är övertygat om att energiunionen visserligen har förverkligats på det politiska planet, men att den ännu inte är en verklighet i EU-medborgarnas vardag. EESK välkomnar att EU:s beslutsfattare mellan 2015 och 2019 har lagt grunden till energiunionen, men mycket återstår att göra under kommande år och årtionden.

4.2

Omställningen av Europas energisystem kommer att bli snabbare, billigare och mer demokratisk om den drivs på av personer som i allt högre grad är aktiva konsumenter, prosumenter, arbetstagare samt crowdsourcing- (crowdsourcers) och gräsrotsfinansieringsaktörer (crowdfunders) i energiomställningen. EU bör ta sikte på att gå från en situation där energipolitiken, även på nationell nivå, drivs på genom beslut av ett fåtal till en situation där den faktiskt drivs på med allas gemensamma krafter. Detta har aldrig tidigare varit så uppnåeligt, med tanke på den växande medvetenheten om klimatet bland EU-medborgarna, särskilt ungdomarna.

4.3

EESK beklagar bristen på verkliga förslag för att engagera det civila samhällets organisationer och medborgarna i högre grad. Energiunionsturnén var visserligen en positiv utveckling, men EESK uppmanar kommissionen att i högre grad ta kontakt med beslutsfattare och berörda parter och särskilt med nationella och regionala ekonomiska och sociala råd och det organiserade civila samhället för att gemensamt ge alla européer ren energi.

4.4

Med tanke på de verktyg som finns tillgängliga i förordningen om styrning av energiunionen föreslår EESK en permanent medborgardialog, som bör vara ett obligatoriskt förberedande steg inför alla större politiska beslut och all EU-lagstiftning av relevans för klimatförändringarna. Öppenhet och ansvarsskyldighet bör vara viktiga komponenter i en sådan dialog, vilket innebär att underlaget för dialogerna bör vara offentligt tillgängligt och att tydlig information bör lämnas om hur oro som uttrycktes under dialogen beaktas. Det är avgörande för framgången hos en sådan dialog att den upplevs vara nära medborgarna. Samtidigt som en internetdialog kan vara till nytta är en sådan inte tillräcklig, utan den måste kompletteras med möten och direktkontakt med allmänheten. Det är därför nödvändigt att dialogen är synlig och att tillräckliga finansiella och personella resurser finns tillgängliga, samt att den ges ett ansikte i form av en särskild vice ordförande för kommissionen, en kommissionsledamot eller en annan person på hög nivå.

4.5

EESK vill bidra aktivt till ytterligare utveckling av samverkan och samarbete mellan EU-institutionerna, det organiserade civila samhället och de lokala och regionala myndigheterna och deras institutioner när det gäller energiunionens mål. De lokala och regionala myndigheterna är genom sin närhet till allmänheten och sin kunskap om de specifika lokala förhållandena nyckeln till att ändamålsenligt anpassa och genomföra energirelaterad politik. De utgör en mycket viktig beslutsnivå inom sektorer såsom transporter, stadsplanering, byggnader och välfärd, vilket gör att de har mycket stor betydelse vid samordnade åtgärder till stöd för energieffektivitet och förnybara energikällor.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Special Eurobarometer 459 Report ”Climate Change”, mars 2017.

(2) COM(2018) 773 final.

(3) EUT C 367, 10.10.2018, s. 1.

(4) EUT C 246, 28.7.2017, s. 64.

(5) EUT C 367, 10.10.2018, s. 1.

18.10.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/102

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken om genomförandet av den strategiska handlingsplanen för batterier: Att bygga en strategisk värdekedja för batterier i EU

[COM(2019) 176 final]

(2019/C 353/16)

Föredragande: Colin LUSTENHOUWER (NL–I)

Remiss	Europeiska kommissionen, 3.6.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	3.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	189/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Kommissionens första lägesrapport om genomförandet av den strategiska handlingsplanen för batterier visar att det inletts många åtgärder för att en viktig batteriindustri ska uppnås i EU.

1.2

Även om det fortfarande är alldeles för tidigt att dra några definitiva slutsatser stöder EESK de initiativ som kommissionen tagit och som den aviserat att den kommer att ta för att tillsammans med medlemsstaterna och det europeiska näringslivet bryta beroendet av tredjeländer, särskilt länder i Asien.

1.3

Under de kommande åren kommer mycket att behöva göras för att höja den tekniska kunskapen i EU till den nivå som krävs, säkerställa tillförseln av nödvändiga råvaror från tredjeländer och se till att använda batterier återvinns på ett säkert och rent sätt.

1.4

Att investera i personal är i detta sammanhang en gemensam uppgift för myndigheterna och näringslivet.

2. Inledning

I maj 2018 offentliggjorde Europeiska kommissionen meddelandet ”Europa på väg” (1). I detta meddelande redogjorde kommissionen för sina planer på en politik för hållbar – säker, uppkopplad och ren – mobilitet för Europa.

2.1

Denna politik ingår i sin tur i den politik som Junckerkommissionen inlett inom ramen för ”Europeiska energiunionen”, en övergripande integrerad ram där klimatpolitiken integrerats i energipolitiken och kompletterats med en riktad industripolitik i syfte att uppnå målen i Parisavtalet. Dessa mål syftade framför allt till att minska de koldioxidutsläpp som uppstår till följd av en energiproduktion som grundar sig på fossila bränslen (2) och transporter i Europa som sker med transportmedel (lastbilar och personbilar) som har förbränningsmotorer som – också – drivs med fossila bränslen (bensin och gas).

2.2

Inom ramen för ”Europa på väg” utarbetade kommissionen en särskild handlingsplan för utveckling och produktion av batterier. I samma syfte lade kommissionen fram en särskild bilaga till ovannämnda meddelande, med titeln ”Strategisk handlingsplan för batterier”.

Varför en särskild handlingsplan för batterier?

2.3

Vi kan inte längre tänka oss ett vardagsliv utan batterier. Inte bara i våra mobiltelefoner, datorer, surfplattor och hushållsapparater utan också i våra elfordon är batterier en förutsättning för att dessa apparater ska fungera bra, säkert och helst länge. Batteriernas livslängd är dock fortfarande (alltför) begränsad. Inom dessa produktgrupper riktar kommissionen, såsom anges i handlingsplanen, framför allt in sin politik på utveckling av batterier för elfordon, men även på andra aspekter såsom återanvändning av batterier och återvinning (3).

2.4

Batterisystem är bra för småskalig energilagring. Storskalig lagring av energi, t.ex. sådan som produceras av vindkraftparker till havs, verkar inte kunna ske i batterier. Denna storskaliga energilagring kommer att behöva ske med andra energibärare, såsom väte och ammoniak (4). Med hjälp av budgeten för Horisont 2020 stöder kommissionen även på detta område en rad olika initiativ, såsom ”kraft till gas”-tekniken (5). På samma sätt finns det stort intresse för teknisk utveckling av effektiva och säkra sätt att koppla energilagringen till högspänningsnäten (power to the grid) för att på så sätt undanröja de mycket höga kostnaderna för ”havsbaserade omriktarstationer”. En stor del av de nätförluster som fortfarande uppstår vid användning av högspänningsledningar under eller på havsbottnen mellan vindkraftparker till havs och fastlandet skulle på så sätt kunna undvikas. Detta skulle förmodligen kunna leda till en effektivitetsvinst på ungefär 10–15 % vid hållbar havsbaserad energiproduktion.

2.5

Det förväntas att batterierna ska utgöra cirka 40–50 % av kostnaderna för ett elfordon, men det står redan nu klart att kostnaderna kommer att kunna minska. Den mycket snabba utvecklingen inom eldrivna fordon (6) innebär att tillgången till bra, säkra och miljövänliga batterier än en gång har blivit en akut fråga. Den europeiska industrin verkar, enligt kommissionen, ha en gigantisk marknad, som 2025 skulle kunna uppgå till 400 GWh och 250 miljarder euro. Detta innebär möjligheter för Europa, inte bara om man ser till klimatmålen utan även ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett sysselsättningsperspektiv. Som kommissionsledamot Elżbieta Bieńkowska nyligen förklarade: ”Vi utgår från en stark batteriindustri i EU som bidrar till den cirkulära ekonomin och till ren mobilitet”.

2.6

Men låt oss ge en tydlig bild av situationen: Europa släpar fruktansvärt långt efter vissa asiatiska länder och företag när det handlar om utveckling (forskning och utveckling) och produktion av batterier. Så mycket som 85 % av alla de batterier som vi använder i Europa härrör från Kina, Japan eller Korea. Den europeiska produktionen står för futtiga 3 % av världsproduktionen, och Förenta staterna står för cirka 15 %. Vi är alltså fullständigt beroende av den asiatiska produktionskapaciteten om vi vill ställa om mobiliteten i Europa från fossila drivmedel till elektrisk framdrivning.

2.7

Som om detta inte vore tillräckligt allvarligt utvinns de råvaror som behövs för att tillverka batterier, t.ex. litium, nickel, mangan och kobolt, för närvarande dessutom i begränsad utsträckning i Europa, även om det finns potentiella reserver. Dessa europeiska reserver kommer att behöva utvinnas, även om de enligt de nuvarande prognoserna endast kommer att kunna tillgodose cirka 15–20 % av den totala efterfrågan. De råvaror som behövs kommer också från Latinamerika, Afrika och Asien, där kineserna enligt uppgift skapat stora gruvföretag för att på så sätt skaffa sig obehindrad tillgång till dessa råvaror (7). Raffineringen och bearbetningen av europeiska mineraler sker dessutom också ofta i Kina.

2.8

Utvinningen och bearbetningen av råvaror är energiintensiv och leder till stora mängder gruvavfall, i vissa fall också farligt avfall.

2.9

Europa står däremot inför problemet med hanteringen av batterier. Det handlar om så stora mängder att vi står inför ett nytt och oroväckande avfallsproblem, som bland annat beror på att återvinningen av material från dessa batterier fortfarande befinner sig i sin linda. För närvarande återvinns endast omkring 10 % av materialen ur batterier. Det finns alltså en stor potential för bearbetning och återvinning.

3. 2019 års lägesrapport

3.1

I sitt yttrande av den 17 oktober 2018 (8) uttryckte EESK sitt stöd för kommissionens förslag om mer hållbara transporter och för den strategiska handlingsplanen för batterier. Redan i detta sammanhang påpekade kommittén dock att det finns många faktorer som kan stå i vägen för genomförandet av planen, såsom beroendet av råvaror från tredjeländer, avsaknaden av alternativa bränslen, problemen med hanteringen, bearbetningen och omhändertagandet av förbrukade batterier och bristen på kvalificerad arbetskraft.

3.2

Den 9 april 2019 offentliggjorde kommissionen den första lägesrapporten om den strategiska handlingsplanen för batterier från maj 2018. Lägesrapporten visar att många sektorsspecifika och regionala initiativ håller på att tas fram. Den europeiska batterialliansen har till exempel visat sig vara en stimulerande plattform där näringsliv, politiska beslutsfattare och forskare träffas för att på ett samordnat sätt ge konkret innehåll åt det krävande och ambitiösa målet att EU och dess näringsliv återigen ska ansluta sig till det främsta ledet för batteritekniken med dess snabba utveckling. En första förslagsinfordran med en budget på 114 miljoner euro har inletts inom ramen för Horisont 2020-programmet, och ännu en förslagsinfordran med en budget på 132 miljoner euro kommer att inledas för 2020. Dessutom sker också finansiering i stor skala med hjälp av de medel som står till förfogande för EU:s regionalpolitik. Näringslivet och forskarvärlden verkar gärna vilja delta för att med EU-medel komplettera sina egna investeringar och påskynda utvecklingen av forskning och utveckling.

3.3

Många initiativ har tagits fram sedan handlingsplanen offentliggjordes, men många av dem, däribland flera interregionala initiativ, befinner sig fortfarande bara i den förberedande fasen. Knappt ett år efter offentliggörandet av handlingsplanen verkar det fortfarande vara för tidigt för en lägesbedömning. Däremot kan man överallt konstatera en känsla av att situationen är akut: bland de politiska beslutsfattarna, i forskarvärlden och inom näringslivet inser man att det är sent, om inte till och med för sent. Det står mycket, väldigt mycket på spel: det finns en reell risk för att mycket stora delar av den europeiska bilindustrin flyttar sin produktion till de, ofta asiatiska, regioner som befinner sig nära de anläggningar som producerar battericeller. Detta gör frågan om sysselsättningen för de omkring 13 miljoner europeiska arbetstagarna i denna sektor aktuell.

4. Och vad händer nu?

4.1

Sedan Junckerkommissionen tillträdde och EU:s energiunionsprogram fastställdes har en rad åtgärder vidtagits som mot bakgrund av klimatpolitiken har lett till en industripolitik som gett övergången till ett mer hållbart samhälle en helt ny karaktär. Kommissionens industripolitik, som stöds av medlemsstaterna, har fått en mycket mer styrande och initierande karaktär än tidigare. EESK gratulerar kommissionen till den nya strategin och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och det europeiska näringslivet att fortsätta på den nyligen inslagna vägen.

4.2

En sådan strategi är välkommen och, mot bakgrund av det europeiska näringslivets allvarliga eftersläpning när det gäller utveckling och produktion av batterier, också nödvändig. En styrande industripolitik innebär dock också en risk för att man på förhand felaktigt bestämmer vem som ska vinna (picking winners). Kommittén välkomnar dock den nya strategin, som omfattar hela den industriella värdekedjan. En industripolitik som utgår från värdekedjemetoden passar också mycket bättre in i kretsloppstänkandet än den gamla sektorsbaserade industristrategin. Denna strategi, som bygger på värdekedjan, kräver emellertid också en annan och mer passande politik som är avpassad för t.ex. politiken i fråga om statligt stöd. Nu när batteritillverkningsindustrin blivit en prioritering i EU:s industripolitik kommer också kommissionen på ett flexibelt och smidigt sätt att behöva hantera de investeringsstöd som medlemsstater beviljar företag i denna kedja. Genom en flexibel tillämpning av kriterierna för vilka projekt som är att betrakta som viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI) kan man hjälpa den europeiska industrin med offentliga finansiella resurser i en omfattning liknande den som de asiatiska företagen får av sina myndigheter. EESK välkomnar denna nya tillämpning av IPCEI-instrumentet.

4.3

Frågan är dock om inte den politik som nu sätts in i enlighet med den strategiska handlingsplanen kanske kommer för sent för att den enorma eftersläpningen jämfört med de asiatiska länderna och deras näringsliv ska kunna tas igen. Frågan är också om de finansiella medel som används är tillräckliga. I domedagstermer: ”Är det för lite, för sent?” (9) Europeiska revisionsrätten påpekar i ett briefingdokument som nyligen offentliggjordes följande: ”Det finns dock en risk för att de åtgärder som hittills har vidtagits inte kommer att räcka för att EU:s strategiska mål om ren energi ska uppnås.” I detta sammanhang bör dock randanmärkningen göras att kommissionens roll och finansiella medel är begränsade. Kommissionen är med rätta återhållsam. Den har rollen som förmedlare. Det är i första hand upp till medlemsstaterna och det europeiska näringslivet och dess forskningsinstitutioner att anta utmaningen. Det är därför mycket glädjande att Frankrikes och Tysklands regeringar i början av maj 2019 beslutade att anslå en miljard euro var för att stödja initiativ från näringslivet i de egna länderna för att utveckla en batteritillverkningsindustri. Detta är ett av de första mycket konkreta resultaten av den europeiska batterialliansen, som initierades av kommissionen och där medlemsstaterna, kommissionen och näringslivet samarbetar med varandra.

4.4

Så kort tid efter antagandet av handlingsprogrammet för batterier är det enligt EESK fortfarande alldeles för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Kommittén välkomnar den mångfald av åtgärder som inletts eller håller på att utvecklas av en lång rad berörda parter. Resultaten av dessa kommer att (behöva) bli synliga under de kommande åren. Den tekniska utvecklingen inom och utanför EU står inte still, den dynamiska processen innebär att strategin för batterier inte är en engångsåtgärd utan kräver en strukturell strategi i EU:s och medlemsstaternas politik nu när de nödvändiga investeringarna i produktionsmedlen har en så lång återbetalningstid (20–30 år är inget undantag i sammanhanget).

4.5

Frågan är också om EU över huvud taget kan bygga upp en konkurrenskraftig sektor för utveckling och produktion av batterier nu när de råvaror som krävs för detta inte i tillräcklig utsträckning finns tillgängliga inom EU. Även om det tas fram initiativ för att t.ex. utvinna litium i vissa EU-medlemsstater (och bl.a. öppna nedlagda gruvor igen) verkar det orealistiskt att tro att EU kommer att kunna bli fullständigt självförsörjande. Dessutom ställer sig den europeiska befolkningen i hög grad återhållsam till gruvdrift, och i många fall gäller även här Nimby-principen (Not In My Back Yard, inte på min bakgård). Befolkningen bör i större utsträckning göras uppmärksam på de positiva effekterna på lokalsamhällena av en social och miljömedveten utvinning av råvaror. Dessutom har det visat sig att ”lokalt egenansvar”, dvs. att lokalbefolkningen är delaktig också finansiellt och i andra avseenden, kan förhindra att det uppstår ett sådant motstånd mot sådan verksamhet att den inte kommer till stånd.

4.6

Med tanke på råvarusituationen betonar EESK vikten av en förstärkt forsknings- och utvecklingsinsats från alla berörda parters sida för att se till att det utvecklas nya typer av batterier, såsom fastfasbatterier (solid-state batteries), som avsevärt minskar beroendet av dessa råvaror.

4.7

Hur realistiskt är det att förvänta sig att det kommer att uppstå 10 till 20 megaproducenter i EU, såsom kommissionen föreställer sig? Finns det tillräcklig investeringsberedskap hos långsiktiga investerare på kapitalmarknaderna för att tillhandahålla de cirka 10 miljarder euro som behövs? Trots all vår uppskattning för de prioriteringar som tas upp i handlingsprogrammet är det ändå en besvikelse att det inte någonstans talas om tillgången till det kapital som behövs för dessa megainvesteringar. I detta sammanhang räcker det inte alls med enbart bankfinansiering. Kapitalmarknaderna, och på dessa i synnerhet infrastrukturfonderna, måste vara beredda att investera i dessa projekt med riskkapital (10). Detta kräver en långsiktig politik, en adekvat avkastning och ett underliggande stöd från de nationella myndigheterna. Man måste förhindra att parterna bara tittar på varandra. Myndigheterna kan i detta sammanhang ta på sig rollen som drivkraft för en investeringsprocess. De fransk–tyska initiativen visar att dessa länder är medvetna om detta. Den nyligen lanserade investeringsplattformen med EIT InnoEnergy som ”drivkraft/accelerator” kan enligt EESK också göra sig mycket förtjänstfull när det gäller att föra samman investerare och initiativtagare.

4.8

Samtidigt måste de europeiska konsumenterna genom riktade informationskampanjer göras uppmärksamma på att batterier som produceras i Europa, med beaktande av säkerhetsnormer för människor och miljö, innebär en mängd fördelar jämfört med batterier från tredjeländer, där dessa normer och värden inte respekteras i samma utsträckning. Att fortsätta på samma sätt innebär att varaktigt exportera våra miljöproblem.

4.9

Enligt EESK krävs det mer konkreta initiativ för att utveckla återvinningen av de material som finns i gamla batterier. Denna utvinning av råvaror ur avfall (urban mining) kan i stor utsträckning bidra till att tillgodose behovet av råvaror. Det finns en stor framtidspotential i en sådan utvinning förutsatt att de ekonomiska incitamenten, insamlingsmängderna, återvinningstekniken och slutligen återvinningsgraden förbättras. Den rapport som kommissionen nyligen offentliggjorde om genomförandet av batteridirektivet och dess inverkan visar tyvärr att insamlingen av s.k. traditionella batterier ännu inte nått upp till önskad nivå. Omkring 57 % av dessa batterier lämnas fortfarande inte in för återvinning. Det är därför med all rätt som kommissionen, såsom den anger i denna kortfattade men mycket intressanta rapport, funderar på att anpassa 2006 års direktiv, också mot bakgrund av att det kommer nya batterier, såsom de som handlingsplanen är inriktad på. Kommittén ser med stort intresse fram emot dessa förslag. I detta sammanhang noterar kommittén för övrigt att de nuvarande bearbetningsanläggningarna för batterier också kommer att behöva anpassas inför de stora strömmarna av nya batterityper inom den närmaste framtiden. Det kommer också att behöva utvecklas en ny teknik för återvinning eller bearbetning. Riktad forskning och utveckling på just detta område förtjänar enligt kommittén EU:s fulla stöd eftersom den bidrar till en bättre miljö och i hög grad kan minska beroendet av råvaror från länder utanför EU.

4.10

Kommittén efterlyser också riktad forskning om återvinning av material ur högarna av restavfall av stenkol och stål eller andra utvunna metallarter. Det är inte uteslutet att också dessa källor kan tillgodose behovet av råvaror. EESK välkomnar den rapport som nyligen offentliggjordes av kommissionens gemensamma forskningscentrum om återvinning av råvaror av avgörande betydelse ur gruvavfall och avfallsupplag (11) och anser att man bör säkerställa politiskt stöd för en studie och analys av frågan om råvaror av avgörande betydelse nu när ”den globala kampen om råvaror” tilltar i styrka.

4.11

I vilken utsträckning bidrar regelverket till utvecklingen av den forskning och utveckling som krävs i EU och till att den teknik som utvecklas på detta sätt tillämpas? Kommissionen har en naturlig tendens att överväga lagar och andra bestämmelser. Detta är nämligen de styrinstrument som den har till hands. Men det vore kanske bättre att tillsammans med näringslivet och arbetsmarknadens parter övervaka och analysera förändringarna på marknaden innan man tillgriper bestämmelser. Att först initiera, stimulera och producera och först efter en gedigen analys reglera framstår som en mer önskvärd politisk strategi för denna känsliga sektor.

4.12

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att se till att upphandlingarna verkligen är avpassade för det ofta småskaliga näringslivet i EU, så att dessa medelstora producenter inte går miste om ekonomiska medel till följd av att deras småskaliga forskning och utveckling inte uppfyller de krav som i upphandlingarna ställs på projektens storlek. EESK uppskattar dock att kommissionen har utformat upphandlingarna på ett nytt och mer samlat sätt, vilket gjort dem mer tillgängliga för EU:s näringsliv.

4.13

Kommittén anser att det är viktigt att EU-medel även finns tillgängliga för projekt från europeiska medelstora batteritillverkningsföretag som redan genomgått en långtgående teknisk utveckling (teknisk mognadsgrad 5–9). Denna grupp av företag, som ägnar sig mer åt vägen till marknaden än åt grundforskning, verkar fortfarande i alltför hög grad vara utesluten från EU-medlen. Just för denna grupp bör man också underlätta tillgången till EU-bidrag för utbildning och omskolning av arbetstagare.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) COM(2018) 293 final.

(2) Produktionen och förbrukningen av energi står för 79 % av EU:s utsläpp av växthusgaser, Europeiska revisionsrättens briefingdokument av den 1 april 2019 om ”EU:s stöd till energilagring”.

(3) Även om fokus i första hand ligger på bilar får man inte glömma att man också arbetar på att utveckla produktionen av eldrivna fartyg (t.ex. små färjor).

(4) Se också EESK:s yttrande om ”Energilagring: en faktor för integration och energitrygghet” (EUT C 383, 17.11.2015, s.19).

(5) I Flandern har ett intressant projekt inletts – ”WaterstofNet” – ett kluster av producenter (vind och solceller), väteteknik (elektrolys och kompression) och slutanvändare inom kemi- och transportsektorerna.

(6) Man förväntar sig t.ex. att det i Norge i år, 2019, för första gången kommer att säljas fler elektriska personbilar än traditionella bilar med förbränningsmotorer. Inom denna grupp produceras de flesta av dessa elfordon av ett välkänt amerikanskt bilmärke.

(7) Den kinesiska staten har satt som mål att 20 % av alla nya personbilar som säljs från och med 2025 ska vara elfordon.

(8) EESK:s yttrande om ”Europa på väg” (EUT C 62, 15.2.2019, s. 254).

(9) Se också Europeiska revisionsrättens briefingdokument av den 1 april 2019 om ”EU:s stöd till energilagring”.

(10) Den 2 maj 2019 förklarade Tesla att företagets resultat under första kvartalet 2019 visserligen innebar en förlust på drygt 700 miljoner US-dollar men att företaget ändå vill anskaffa 2 miljarder US-dollar på kapitalmarknaden för en ny batterifabrik och för att utveckla en ny typ av elbil. Den amerikanska kapitalmarknaden är lätt i stånd till sådana investeringar i form av aktier och/eller obligationer. Frågan är om EU:s fragmenterade kapitalmarknad kan uppnå detsamma.

(11) Recovery of critical and other raw materials from mining waste and landfills: State of play on existing practices, EUR 29744 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2019, ISBN 978-92-76-03391-2, doi:10.2760/494020, JRC116131.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 353

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 18 oktober 2019

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
2019/C 353/01	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Blockkedjeteknik och teknik för distribuerade liggare – en idealisk infrastruktur för den sociala ekonomin (yttrande på eget initiativ)	1
	YTTRANDEN
2019/C 353/02	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att främja en inre marknad som gynnar företagaranda och innovation – att stödja nya ekonomiska modeller i syfte att hantera sociala utmaningar och övergångar (yttrande på eget initiativ)	6
2019/C 353/03	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsumenterna i den cirkulära ekonomin (yttrande på eget initiativ)	11
2019/C 353/04	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Beskattning i den digitaliserade ekonomin (yttrande på eget initiativ)	17
2019/C 353/05	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi (yttrande på eget initiativ)	23
2019/C 353/06	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En ny vision för fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen (yttrande på eget initiativ)	32
2019/C 353/07	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken – Mot en ny europeisk strategi för tiden efter 2020 (yttrande på eget initiativ)	39
2019/C 353/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om De offentliga arbetsförmedlingarnas nya roll i samband med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (yttrande på eget initiativ)	46
2019/C 353/09	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Undervisning om EU – att utveckla en verktygslåda för skolor (yttrande på eget initiativ)	52
2019/C 353/10	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det sektoriella industriella perspektivet på att göra klimatpolitiken och energipolitiken förenliga (yttrande på eget initiativ)	59
2019/C 353/11	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att främja korta och alternativa livsmedelsförsörjningskedjor i EU: agroekologins roll (yttrande på eget initiativ)	65
2019/C 353/12	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Jordbrukaryrket och lönsamhetens utmaning (yttrande på eget initiativ)	72
2019/C 353/13	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Transporter, energi och allmännyttiga tjänster som drivkrafter för hållbar europeisk tillväxt genom den digitala revolutionen (yttrande på eget initiativ)	79

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
2019/C 353/14	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik (COM(2019) 8 final)	90
2019/C 353/15	Yttrande Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt Europeiska investeringsbanken – Fjärde rapporten om tillståndet i energiunionen (COM(2019) 175 final)	96
2019/C 353/16	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken om genomförandet av den strategiska handlingsplanen för batterier: Att bygga en strategisk värdekedja för batterier i EU [COM(2019) 176 final]	102