Eurons växelkurs (1)

4 september 2019

(2019/C 300/01)

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,1018
JPY	japansk yen	117,03
DKK	dansk krona	7,4584
GBP	pund sterling	0,90255
SEK	svensk krona	10,7530
CHF	schweizisk franc	1,0848
ISK	isländsk krona	139,30
NOK	norsk krona	9,9838
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,834
HUF	ungersk forint	328,94
PLN	polsk zloty	4,3395
RON	rumänsk leu	4,7290
TRY	turkisk lira	6,2482
AUD	australisk dollar	1,6225
CAD	kanadensisk dollar	1,4679
HKD	Hongkongdollar	8,6389
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7343
SGD	singaporiansk dollar	1,5270
KRW	sydkoreansk won	1 327,96
ZAR	sydafrikansk rand	16,3729
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,8808
HRK	kroatisk kuna	7,4045
IDR	indonesisk rupiah	15 593,22
MYR	malaysisk ringgit	4,6273
PHP	filippinsk peso	57,205
RUB	rysk rubel	73,1531
THB	thailändsk baht	33,732
BRL	brasiliansk real	4,5603
MXN	mexikansk peso	21,8430
INR	indisk rupie	79,3890

---

(1)  Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

Yttrande från rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgivet vid dess möte den 9 april 2019 om ett utkast till beslut i ärende AT.40049 – MasterCard II

Rapporterande medlemsstat: Finland

(2019/C 300/02)

Förhörsombudets slutrapport (1)

Ärende AT.40049 – MasterCard II

(2019/C 300/03)

Inledning

1.

Denna rapport läggs fram i samband med ett utkast till beslut om åtaganden enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (2) (nedan kallat utkastet till beslut) som riktar sig till Mastercard Incorporated, Mastercard International Incorporated och Mastercard Europe SA (nedan gemensamt kallade Mastercard).

2.

Utkastet till beslut rör en av de två aspekter i Mastercards kortbetalningssystem (3) som omfattas av ärende AT.40049, nämligen Mastercards regler om ”interregionala” multilaterala förmedlingsavgifter (4) som tillämpas på kortbaserade interregionala transaktioner som genomförs hos näringsidkare i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med konsumenters bank- och kreditkort som utfärdats av en kortutgivare utanför EES (5).

3.

Den andra aspekten av ärende AT.40049 har behandlats i kommissionens beslut C 2019) 241 final av den 22 januari 2019 och avser Mastercards tidigare regler för ”gränsöverskridande inlösen” inom Mastercardsystemet (6).

Förfarande avseende interregionala multilaterala förmedlingsavgifter

Utredningsfasen

4.

Den 9 april 2013 inledde kommissionen ett förfarande i ärende AT.40049.

5.

Mellan april 2013 och december 2014 begärde kommissionen vid flera tillfällen upplysningar av Mastercard.

6.

I april och maj 2014 begärde kommissionen upplysningar av mer än 40 kortinlösare om deras verksamhet i 10 EES-länder (7). De frågeformulär som användes, liksom svaren på dem, togs upp i ärende AT.40049 under den gemensamma benämningen ”inlösenundersökningen”. I maj 2014 sände kommissionen frågeformulär till 33 kortinlösare för att få uppgifter rörande kortinlösarens marginal som inte erhållits i samband med GD Konkurrens ”undersökning av betalningskostnader” (AT.40194 (8)). De frågeformulär som användes, liksom svaren på dem, har tillsammans tagits upp i ärende AT.40049 som ”kostnadsundersökningen”.

7.

Den 9 juli 2015 antog kommissionen ett meddelande om invändningar (nedan kallat meddelandet om invändningar) som omfattade båda aspekterna av ärende AT.40049. Meddelandet om invändningar delgavs Mastercard den 13 juli 2015.

Tillgång till handlingarna i ärendet (9)

8.

Den 24 juli respektive den 3 augusti 2015 fick Mastercard tillgång till den icke-konfidentiella delen av ärendet AT.40049 på två separata cd-romskivor.

9.

Genom skrivelser av den 7 och den 17 augusti 2015 begärde Mastercard att även få tillgång till bland annat inlösenundersökningen och kostnadsundersökningen. Mastercard ansökte också om tillgång till vissa handlingar som hade utarbetats av en konsultfirma som bistått GD Konkurrens med undersökningen om betalningskostnaderna (nedan kallade konsultfirmans dokument). I september 2015 ifrågasatte Mastercard omfattningen av de sekretesstrykningar som gjorts i material på de två första cd-romskivorna samt organiseringen och katalogiseringen av den del av utredningen som var tillgänglig via dessa cd-romskivor.

10.

GD Konkurrens behandlade Mastercards begäranden. GD Konkurrens organiserade bland annat ett datarumsförfarande där vissa av Mastercards externa rådgivare i ett ”datarum” fick tillgång till information som erhållits i samband med inlösenundersökningen, kostnadsundersökningen och undersökningen om betalningskostnader, om än i anonymiserad form där så var lämpligt (nedan kallat datarumsförfarandet). GD Konkurrens klargjorde också vissa frågor rörande katalogiseringen av materialet på de två första cd-romskivorna och tillhandahöll den 28 september 2015 en tredje cd-romskiva med vissa uppgifter från undersökningen om betalningskostnader på det ursprungliga kalkylbladet som hade lämnats i skannad form på de tidigare cd-romskivorna. Efter att inledningsvis ha nekat tillgång till konsultfirmans dokument gick GD Konkurrens med på att ta med dem i datarumsförfarandet.

11.

Mastercards externa rådgivare hade tillgång till datarummet under 15 arbetsdagar i februari och mars 2016. I enlighet med datarumsförfarandet utarbetade de en rapport för Mastercard (nedan kallad datarumsrapporten). GD Konkurrens granskade datarumsrapporten i utkastform och offentliggjorde en preliminär version med sekretesstrykningar den 18 mars 2016. I följebrevet förklarade GD Konkurrens varför man hade gjort relativt omfattande sekretesstrykningar av detaljuppgifterna i ett särskilt avsnitt i datarumsrapporten (nedan kallade de sekretesstrukna uppgifterna). GD Konkurrens förklarade också att man måste försöka få godkännande från berörda uppgiftslämnare att i den slutliga datarumsrapporten inkludera vissa citat och andra uppgifter (nedan kallade utelämnade passager).

12.

Den 23 mars 2016 lämnade Mastercard in invändningar till mig mot GD Konkurrens vägran att ta med de sekretesstrukna uppgifterna i den offentliggjorda versionen av datarumsrapporten. Mastercard tog inte upp frågan om de utelämnade passagerna med mig.

13.

I mitt beslut av den 6 april 2016 höll jag inte med om GD Konkurrens bedömning att de sekretesstrukna uppgifterna var affärshemligheter eller annan konfidentiell information. Det föreföll inte möjligt för Mastercard att på grundval av det berörda avsnittet av datarumsrapporten identifiera underliggande konfidentiella uppgifter. Jag instämde inte heller i den ståndpunkt som framfördes i GD Konkurrens skrivelse av den 18 mars 2016 om att de sekretesstrukna uppgifterna utgjorde ”andra konfidentiella uppgifter”, eftersom Mastercard, när förfarandet i ärende AT.40049 väl har avslutats, kan använda de sekretesstrukna uppgifterna i en nationell skadeståndstalan, eventuellt på ett sätt som strider mot intressena hos eventuella näringsidkare som har bidragit med uppgifter till undersökningen om betalningskostnader och som kan komma att beröras av en sådan skadeståndstalan. Jag ansåg att varken förordning (EG) nr 773/2004 (10) eller skadeståndsdirektivet (11), när kommissionens antitrustförfaranden har avslutats, utgör hinder för att information som de sekretesstrukna uppgifterna, som erhållits i samband med tillgången till handlingarna i dessa förfaranden, används för försvarsändamål i nationella tvister rörande tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget.

14.

Den 7 april 2016 gav GD Konkurrens Mastercard tillgång till den fullständiga texten i det avsnitt av datarumsrapporten som innehåller de sekretesstrukna uppgifterna. GD Konkurrens offentliggjorde de utelämnade passagerna i omgångar och den 22 april 2016 hade Mastercard fått tillgång till datarumsrapporten i dess helhet.

Tidsfrist för att besvara meddelandet om invändningar (12)

15.

Enligt följebrevet till meddelandet om invändningar gavs Mastercard en tidsfrist på åtta veckor för att lämna ett skriftligt svar. I sin skrivelse av den 7 augusti 2015 med begäran om ökad tillgång till handlingarna i ärendet uttryckte Mastercard sin uppfattning att denna frist ännu inte hade börjat löpa. I en skrivelse av den 10 september 2015 med förslaget om tillämpning av ett datarumsförfarande fastställde GD Konkurrens en tidsfrist för det skriftliga svaret på meddelandet om invändningar (nedan kallat svaret på meddelandet om invändningar) som skulle löpa ut 20 arbetsdagar efter den första dagen för tillträde till datarummet. Till följd av Mastercards synpunkter på datarumsförfarandet ändrade GD Konkurrens tidsfristen så att den skulle infalla 25 arbetsdagar ”från början av startdatum för datarumsförfarandet”. Vid offentliggörandet av den preliminära, sekretesstrukna versionen av datarumsrapporten den 18 mars 2016, fastställde GD Konkurrens tidsfristen för svaret på meddelandet om invändningar till den 8 april 2016.

16.

I sin skrivelse till mig av den 23 mars 2016 begärde Mastercard en förlängning av denna tidsfrist, med hänvisning till att det inte var möjligt att utarbeta svaret på meddelandet om invändningar utan tillgång till de sekretesstrukna uppgifterna.

17.

Genom ett beslut av den 6 april 2016 förlängde jag tidsfristen för att lämna in svaret på meddelandet om invändningar, så att tidsfristen inföll två veckor efter den dag då GD Konkurrens gav Mastercard tillgång till de sekretesstrukna uppgifterna. Jag förklarade att det skulle ha varit olämpligt för mig att göra denna tidsfrist avhängig av tillgång till de utelämnade passagerna, med tanke på osäkerheten om huruvida, och i så fall när, en sådan tillgång skulle beviljas.

18.

Mastercard lämnade sitt skriftliga svar på meddelandet om invändningar den 21 april 2016, i enlighet med den tidsfrist som jag hade fastställt. Efter det att GD Konkurrens den 22 april 2016 hade offentliggjort den sista omgången av de utelämnade passagerna kompletterade Mastercard svaret på meddelandet om invändningar och lämnade in en uppdaterad version den 6 maj 2016.

Berörda tredje män

19.

Jag godkände Visa Europe som berörd tredje man i ärende AT.40049 den 4 augusti 2015.

20.

Den 29 januari 2016 godkände jag Visa Inc. och Visa International Service Association som berörd tredje man. De hade lämnat in en gemensam ansökan och företräddes gemensamt.

21.

Den 19 maj 2016 godkände jag ett finansiellt institut som berörd tredje man och förklarade i mitt beslut om godkännande att detta instituts begäran om att delta i ett muntligt hörande hade inkommit för sent för att jag skulle kunna tillmötesgå den.

Muntligt hörande

22.

Mastercard framförde sina argument vid ett muntligt hörande den 31 maj 2016. De två berörda tredje män som företrädde Visas kortbetalningssystem (13) deltog.

Åtagandeförfarande

23.

Den 26 november 2018 lämnade Mastercard in åtaganden (nedan kallade åtagandena) till kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003.

24.

Den 5 december 2018 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 27.4 i förordning (EG) nr 1/2003 med en sammanfattning av föreliggande ärende och åtagandena samt en uppmaning att inom en månad lämna synpunkter på åtagandena (14). Den 29 januari 2019 informerade kommissionen Mastercard om synpunkter från tredje parter som mottagits efter detta tillkännagivande.

Avslutande anmärkningar

25.

I utkastet till beslut anges att kommissionen mot bakgrund av åtagandena anser att det inte längre finns grund för åtgärder från dess sida och att förfarandet i detta ärende bör avslutas, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1/2003.

26.

Jag anser sammanfattningsvis att utövandet av de processuella rättigheterna har respekterats.

---

(1)  I enlighet med artiklarna 16 och 17 i beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (EUT L 275, 20.10.2011, s. 29) (nedan kallat beslut 2011/695/EU).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1/2003).

(3)  I ett ”fyrparts”-betalningssystem som Mastercardsystemet är de parter som är inblandade i varje köp som görs med kontokort, utöver systemets ägare/licensgivare, 1) kortinnehavaren; 2) det finansinstitut som utgivit kortet (nedan kallat kortutgivaren); 3) ”näringsidkaren”; 4) det finansinstitut som tillhandahåller näringsidkaren tjänster som möjliggör att denna kan godta kortet som ett sätt att avveckla den berörda transaktionen (nedan kallad kortinlösaren).

(4)  Multilaterala förmedlingsavgifter är de belopp som, när det gäller transaktioner som avvecklas genom kortbetalning i ett system som Mastercardsystemet, normalt ska betalas till kortutgivaren av kortinlösaren då det saknas ett alternativt förmedlingsavgiftsarrangemang som ingåtts bilateralt mellan kortutgivaren och kortinlösaren avseende kort- och transaktionstypen i fråga. Multilaterala förmedlingsavgifter uttrycks i allmänhet som en procentandel av det nominella värdet på den berörda kortbetalningen.

(5)  Se fotnoterna 3 och 4 för kortfattade förklaringar av begreppen ”multilaterala förmedlingsavgifter”, ”näringsidkare” och ”kortutgivare”.

(6)  Vad gäller det förfarande som ledde till detta beslut, se förhörsombudets slutrapport av den 18 januari 2019 i ärende AT.40049 MasterCard II (EUT C 185, 29.5.2019, s. 8).

(7)  Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike.

(8)  Undersökning av näringsidkarnas kostnader för hantering av kontant- och kortbetalningar, vars slutliga resultat offentliggjordes av GD Konkurrens den 18 mars 2015

(http://ec.europa.eu/competition/sectors/financial_services/dgcomp_final_report_en.pdf).

(9)  Punkterna 8–18 i denna rapport är mer detaljerade än de motsvarande punkterna 6–10 i den slutrapport som avses i fotnot 6. Detta beror på att den information som omfattas av Mastercards begäran till förhörsombudet om ökad tillgång till handlingarna och mer tid i högre grad rör de multilaterala förmedlingsavgifterna än Mastercards tidigare regler för gränsöverskridande inlösen.

(10)  Kommissionens förordning (EG) av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 27.4.2004, s. 18) i dess ändrade lydelse.

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1).

(12)  Se fotnot 9.

(13)  Se punkterna 19 och 20 ovan.

(14)  Meddelande från kommissionen offentliggjort i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i ärende AT.40049 – Mastercard II (EUT C 438, 5.12.2018, s. 11).

Sammanfattning av kommissionens beslut

av den 29 april 2019

om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet

(Ärende AT.40049 – MasterCard II)

[delgivet med nr C(2019) 3033]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2019/C 300/04)

Den 29 april 2019 antog kommissionen ett beslut rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet. I enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

1.   INLEDNING

1.

Beslutet innebär att de åtaganden som gjorts av Mastercard Incorporated, Mastercard International Incorporated och Mastercard Europe SA (nedan gemensamt kallade Mastercard) blir rättsligt bindande i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (nedan kallad förordning 1/2003) i ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) och artikel 53 i EES-avtalet.

2.

Detta beslut avser Mastercards regler om interregionala multilaterala förmedlingsavgifter (nedan kallade förmedlingsavgifter) som tillämpas på kortbaserade interregionala transaktioner som genomförs hos näringsidkare i EES med konsumenters bank- och kreditkort som utfärdats av en kortutgivare utanför EES.

2.   BESKRIVNING AV ÄRENDET

2.1   Förfarande

3.

Den 9 april 2013 inledde kommissionen ett förfarande i syfte att fatta ett beslut i enlighet med kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003. Kommissionen antog ett meddelande om invändningar den 9 juli 2015, i vilket den redogjorde för sina betänkligheter beträffande konkurrensen i samband med Mastercards interregionala förmedlingsavgifter. Meddelandet om invändningar utgör en preliminär bedömning i den mening som avses i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1/2003.

4.

Den 21 april 2016 besvarade Mastercard skriftligen meddelandet om invändningar. Den 6 maj 2016 lämnade Mastercard ett uppdaterat svar på meddelandet om invändningar. Den 31 maj 2016 ägde ett muntligt hörande rum.

5.

Den 26 november 2018 lämnade Mastercard in åtaganden till kommissionen (nedan kallade åtagandena).

6.

Den 5 december 2018 offentliggjorde kommissionen i enlighet med artikel 27.4 i förordning (EG) nr 1/2003 ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om marknadstestet i enlighet med artikel 27.4) i Europeiska unionens officiella tidning med en sammanfattning av ärendet och åtagandena samt uppmanade berörda parter att inom en månad inkomma med synpunkter.

7.

Den 29 januari 2019 underrättade kommissionen Mastercard om de synpunkter som inkommit från berörda tredje parter till följd av offentliggörandet av tillkännagivandet om marknadstestet i enlighet med artikel 27.4.

2.2   Kommissionens betänkligheter beträffande konkurrensen

8.

Mastercard har fastställt regler om de förmedlingsavgifter som tillämpas på interregionala transaktioner som genomförs hos näringsidkare i EES med konsumenters bank- och kreditkort som utfärdats av en kortutgivare utanför EES. När det gäller interregionala transaktioner kan även kortutgivaren (kortinnehavarens bank) och kortinlösaren (näringsidkarens bank) fastställa förmedlingsavgifterna i bilaterala avtal (inbegripet om kortutgivaren är baserad utanför EES och näringsidkaren är belägen i EES). Mastercard har dock förklarat att bilaterala avtal täcker en obetydlig andel av de interregionala transaktionerna.

9.

I meddelandet om invändningar intog kommissionen den preliminära ståndpunkten att Mastercard, såsom företrädare för en företagssammanslutning, har överträtt artikel 101.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att kollektivt fastställa regler om förmedlingsavgifter som tillämpas på kortbaserade interregionala transaktioner på försäljningsställen i EES som görs med konsumenters bank- och kreditkort som utfärdats av en kortutgivare utanför EES. Det handlar både om transaktioner som görs med fysiskt kort (”card present”), till exempel i en affär, och transaktioner som görs utan fysiskt kort (”card not present”), till exempel online när kortnummer och autentiseringsuppgifter överförs via internet, e-post eller telefon).

10.

I meddelandet om invändningar ansåg kommissionen preliminärt att Mastercards regler för interregionala förmedlingsavgifter utgör ett beslut av en företagssammanslutning som har till syfte och resultat att märkbart begränsa konkurrensen på marknaden för inlösen av kortbetalningar inom EES.

11.

I meddelandet om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Mastercards regler om interregionala förmedlingsavgifter utgör horisontell prisfastställelse. De interregionala förmedlingsavgifterna utgör en betydande del av näringsidkarnas kostnader för inlösentjänster genom serviceavgifterna. Kommissionen drog den preliminära slutsatsen att det följer av själva innehållet i Mastercards regler för interregionala förmedlingsavgifter att de begränsar priskonkurrensen. Kommissionen drog också den preliminära slutsatsen att syftet med Mastercards regler för interregionala förmedlingsavgifter är att fastställa en del av det pris som näringsidkarna ska betala och att begränsa konkurrensen till förmån för Mastercard och dess medlemmar/licenstagare, främst kortutgivarna. Sådan prisfastställelse är till sin natur skadlig för konkurrensen och visar i sig en tillräcklig grad av skada för konkurrensen för att betraktas som en konkurrensbegränsning ”genom syfte”.

12.

I meddelandet om invändningar drog kommissionen också den preliminära slutsatsen att Mastercards regler för interregionala förmedlingsavgifter får till effekt att konkurrensen på marknaden för inlösen av kortbetalningar inom EES begränsas. Enligt kommissionens meddelande om invändningar tillämpas Mastercards interregionala förmedlingsavgifter på nästan alla interregionala transaktioner som görs hos näringsidkare i EES. De fastställer en betydande del av det pris som handlarna får betala för inlösentjänster genom serviceavgifterna, vilket begränsar kortinlösarnas möjligheter att minska och differentiera sina serviceavgifter och leder till att de i stället vältras över på näringsidkarna. De interregionala förmedlingsavgifterna har därför en direkt inverkan på priserna genom att driva upp serviceavgifterna.

13.

I meddelandet om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att det begränsande syftet och den begränsande effekten av Mastercards regler om interregionala förmedlingsavgifter förefaller att förstärkas ytterligare av bland annat följande faktorer: konkurrens mellan system som leder till höga interregionala förmedlingsavgifter (ju högre Mastercards förmedlingsavgift är, desto attraktivare är det för en kortutgivare att utfärda Mastercard-kort), det finns inget tryck från kortinlösarna för en sänkning av förmedlingsavgifterna och näringsidkarna saknar en utjämnande förhandlingsstyrka för att begränsa nivån på förmedlingsavgifterna. När det gäller kortinlösarna intog kommissionen den preliminära ståndpunkten att de förefaller vara likgiltiga inför förmedlingsavgifterna eftersom de tillämpas lika för alla kortinlösare, vilket gör det möjligt för dem att vältra över de gemensamma förmedlingsavgifterna på näringsidkarna.

14.

I meddelandet om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Mastercards regler om interregionala förmedlingsavgifter objektivt sett inte är nödvändiga.

2.3   Åtagandena

15.

De viktigaste punkterna i åtagandena från Mastercard den 26 november 2018 är följande:

16.

Mastercard gör ett åtagande om att sex månader efter det datum då Mastercard formellt delges detta beslut begränsa förmedlingsavgifterna på alla betalningstransaktioner som sker med konsumenters kort enligt följande: a) Förmedlingsavgift för bankkort (2) på högst 0,2 % för interregionala transaktioner med fysiskt kort. b) Förmedlingsavgift för kreditkort på högst 0,3 % för interregionala transaktioner med fysiskt kort. c) Förmedlingsavgift för bankkort på högst 1,15 % för interregionala transaktioner utan fysiskt kort. d) Förmedlingsavgift på kreditkort på högst 1,50 % för interregionala transaktioner utan fysiskt kort.

17.

Senast inom tolv arbetsdagar efter delgivningen av detta beslut kommer Mastercard att underrätta varje inlösare av Mastercards interregionala transaktioner och begära att de i sin tur snarast underrättar sina respektive näringsidkarkunder att i) åtagandena har antagits och att ii) de interregionala förmedlingsavgifterna kommer att begränsas för alla framtida interregionala transaktioner som konsumenter gör med bankkort och kreditkort under den period som åtagandena är giltiga.

18.

Senast tolv arbetsdagar efter delgivningen av detta beslut kommer Mastercard att på ett väl synlig och lättillgänglig plats på Mastercards webbplats offentliggöra alla interregionala förmedlingsavgifter och förmedlingsavgifter som tillämpas på de interregionala transaktioner med fysiskt kort och de interregionala transaktioner utan fysiskt kort som omfattas av åtagandena. Denna skyldighet ska fortsätta att gälla under den period som åtagandena är giltiga.

19.

MasterCard får inte kringgå eller försöka att kringgå dessa åtaganden, varken direkt eller indirekt genom en handling eller underlåtenhet. I synnerhet kommer Mastercard att, från och med det att detta beslut delgivits, avstå från all praxis som har samma syfte eller effekt som interregionala förmedlingsavgifter. Detta inbegriper särskilt men inte enbart genomförande av program varigenom Mastercard överför systemavgifter eller andra avgifter som tas ut av kortinlösare inom EES till kortutgivare utanför EES.

20.

Med förbehåll för dess åtagande om icke-kringgående får Mastercard anta lämpliga konsumentskyddsåtgärder för att säkerställa att konsumenter inte påverkas negativt av effekterna av ändringarna i dess interregionala förmedlingsavgifter, i synnerhet rörande frågor såsom bedrägeri, valutaomräkning, återbetalningar och chargebacks.

21.

Mastercard ska utse en förvaltare som ska övervaka att Mastercard uppfyller sina åtaganden. Förvaltaren måste godkännas av kommissionen innan han/hon utses.

22.

Dessa åtaganden kommer att gälla för en period på fem år och sex månader efter det att beslutet delgivits Mastercard.

3.   SLUTSATS

23.

Åtagandena tar tillräcklig hänsyn till de betänkligheter som uttrycktes i meddelandet om invändningar.

24.

För varje typ av interregional transaktion (dvs. med bank- och kreditkort, med eller utan fysiskt kort) förefaller de begränsningar av förmedlingsavgifterna som föreslås av Mastercard inte att överskrida kraven enligt ”merchant indifference”-metoden (MIT) (3). Enligt den bevisning som finns i ärendet skulle för de interregionala transaktionerna med fysiskt kort en förmedlingsavgift per transaktion på 0,2 % för bankkort och 0,3 % för kreditkort göra det oväsentligt för näringsidkarna i genomsnitt om betalningen görs kontant eller med kort. För interregionala transaktioner utan fysiskt kort tyder den bevisning som finns i ärendet på att en förmedlingsavgift per transaktion på 1,15 % för bankkort och på 1,5 % för kreditkort skulle göra det oväsentligt för näringsidkarna i genomsnitt om betalningen sker i form av en icke-Sepa-banköverföring, en överföring av e-pengar eller en kortbetalning.

25.

Åtagandena åtgärdar därför på ett effektivt sätt de preliminära betänkligheter beträffande konkurrensen som kommissionen konstaterat, eftersom de medför en direkt och påtaglig fördel för näringsidkarna och i sista hand konsumenterna i form av förmedlingsavgifter som är betydligt lägre än de nuvarande nivåerna.

26.

Åtagandena innehåller en långtgående bestämmelse om icke-kringgående, som förbjuder Mastercard att agera på ett sätt som direkt eller indirekt, genom handling eller underlåtenhet, skulle ha samma syfte eller effekt som interregionala förmedlingsavgifter. Detta inbegriper, men är inte begränsat till, införandet av avgifter som rättsligt eller ekonomiskt motsvarar interregionala förmedlingsavgifter. Detta liknar Mastercards åtaganden från 2010 och 2014. På samma sätt som i de åtagandena omfattas nya avgifter eller höjda systemavgifter som motsvarar de interregionala förmedlingsavgifterna av klausulen om icke-kringgående.

27.

I definitionerna i åtagandena av kortbaserade betalningsinstrument och transaktioner med fysiskt kort utesluts manipulering som innebär att kortsystemet kan omdefiniera transaktioner med fysiskt kort som transaktioner utan fysiskt kort, eftersom de tydligt anger under vilka förhållanden som transaktioner med fysiskt kort äger rum. Om en sådan manipulering trots allt skulle inträffa skulle detta betraktas som ett kringgående av åtagandena.

28.

Kommissionen anser att åtagandenas giltighetstid om fem år och sex månader är tillräcklig för att på ett adekvat sätt undanröja de betänkligheter som uttrycktes i meddelandet om invändningar. Med hänsyn till att det i åtagandena fastställs en genomförandeperiod på sex månader kommer åtagandenas giltighetstid i praktiken att vara fem år.

29.

Mot bakgrund av de åtaganden som gjorts anser kommissionen att det inte längre finns någon grund för åtgärder från dess sida och att förfarandet i detta ärende därför bör avslutas, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1/2003.

30.

Kommissionen har även fortsättningsvis obegränsad befogenhet att utreda och inleda förfaranden enligt artikel 101 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet när det gäller praxis som inte omfattas av detta beslut.

---

(1)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(2)  Mastercard definierar interregionala multilaterala förmedlingsavgifter (”multilateral interchange fees”, MIF) som av Mastercard fastställda förmedlingsavgifter som automatiskt tillämpas på interregionala korttransaktioner med konsumenters kredit- och bankkort.

(3)  När man analyserar nivåer för förmedlingsavgifter bör hänsyn tas till ”merchant indifference”-metoden (MIT, ”Merchant Indifference Test”), en metod som ursprungligen tagits fram i den ekonomiska litteraturen och sedan vidareutvecklats av kommissionen för att bedöma effektiva förmedlingsavgifter. Kommissionen använder denna metod som ett jämförelseindex eller närmevärde för att bedöma efterlevnaden av artikel 101.3 i fördraget, så att näringsidkarna kan dra nytta av att de godtar kortbetalningar.

Yttrande från rådgivande kommittén för koncentrationer avgivet vid dess möte den 31 januari 2019 om ett preliminärt utkast till beslut i ärende M.8677 – Siemens/Alstom

Rapporterande medlemsstat: Estland

(2019/C 300/05)

Koncentration

1.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer med kommissionen om att den anmälda transaktionen utgör en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (1).

2.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer med kommissionen om att den anmälda transaktionen har en unionsdimension enligt artikel 1.2 i koncentrationsförordningen.

Marknadsdefinition

3.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer i kommissionens avgränsningar av följande relevanta produktmarknader: a) Rullande materiel med hög hastighet (inklusive rullande materiel med mycket hög hastighet) eller separat rullande materiel med mycket hög hastighet. b) Äldre OBU-projekt. c) ETCS-OBU-projekt. d) Fristående ETCS-ATP-projekt utmed spåret (så kallade dubbelutrustningsprojekt). e) ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret (paket av ETCS-ATP-projekt utmed spåret och blockeringsprojekt). f) Fristående blockeringsprojekt. g) Blockeringsutrustning.

4.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer i kommissionens avgränsningar av följande relevanta geografiska marknader: a) EES-omfattande eller global (undantaget Kina, Sydkorea och Japan) marknad för rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet. b) Nationell marknad för äldre OBU-projekt. c) EES-omfattande marknad för ETCS-OBU-projekt. d) EES-omfattande marknad för fristående ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret. e) EES-omfattande marknad för ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret. f) Nationell marknad för fristående blockeringsprojekt. g) Nationell marknad för blockeringsutrustning.

Konkurrensbedömning

5.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer med kommissionen om att den anmälda transaktionen skulle medföra horisontella icke samordnade effekter som påtagligt skulle hindra den effektiva konkurrensen på marknaderna för a) rullande materiel med hög hastighet (inklusive mycket hög hastighet) eller rullande materiel med mycket hög hastighet i EES eller globalt (undantaget Kina, Sydkorea och Japan), b) ETCS-OBU-projekt i EES, c) fristående ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret i EES, d) ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret i EES, e) äldre OBU-projekt i Belgien, f) fristående blockeringsprojekt i Belgien, Kroatien, Grekland, Ungern, Portugal, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket, g) blockeringsutrustning i Förenade kungariket.

6.

Rådgivande kommittén (14 medlemsstater) instämmer med kommissionen om att den anmälda transaktionen skulle medföra icke-horisontella effekter som påtagligt skulle hindra den effektiva konkurrensen på marknaderna för fristående blockeringsprojekt i Förenade kungariket.

Korrigerande åtgärder

7.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om att de åtaganden som erbjöds av parterna den 25 januari 2019 inte löser de konkurrensproblem som fastställts av kommissionen på marknaderna för a) rullande materiel med hög hastighet (inklusive mycket hög hastighet) eller rullande materiel med mycket hög hastighet i EES eller globalt (undantaget Kina, Sydkorea och Japan): 13 medlemsstater instämmer och en medlemsstat avstår från att rösta, b) ETCS-OBU-projekt i EES: 14 medlemsstater instämmer, c) fristående ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret i EES: 14 medlemsstater instämmer, d) ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret i EES: 14 medlemsstater instämmer, e) äldre OBU-projekt i Belgien: 14 medlemsstater instämmer, f) fristående blockeringsprojekt i Belgien, Kroatien, Grekland, Ungern, Portugal, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket: 14 medlemsstater instämmer, g) blockeringsutrustning i Förenade kungariket: 14 medlemsstater instämmer.

8.

Rådgivande kommittén (13 medlemsstater) instämmer i kommissionens slutsats att den anmälda transaktionen, förutsatt att åtagandena iakttas, påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen på den inre marknaden eller en väsentlig del av den. En medlemsstat avstår från att rösta.

9.

Rådgivande kommittén (13 medlemsstater) instämmer med kommissionen om att den anmälda transaktionen därför måste förklaras oförenlig med den inre marknaden i enlighet med artiklarna 2.3 och 8.3 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet. En medlemsstat avstår från att rösta.

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (nedan kallad koncentrationsförordningen).

Förhörsombudets slutrapport (1)

(M.8677 – Siemens/Alstom)

(2019/C 300/06)

---

(1)  I enlighet med artiklarna 16 och 17 i beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (EUT L 275, 20.10.2011, s. 29) (nedan kallat beslut 2011/695/EU).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1) (nedan kallad koncentrationsförordningen).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 133, 30.4.2004, s. 1) (nedan kallad tillämpningsförordningen för koncentrationsförordningen).

Sammanfattning av kommissionens beslut

av den 6 februari 2019

om att en koncentration är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion

(Ärende M.8677 – Siemens/Alstom)

[delgivet med nr C(2019) 921]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 300/07)

Den 6 februari 2019 antog kommissionen ett beslut i ett koncentrationsärende enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (1), särskilt artikel 8.3. En icke-konfidentiell version av det fullständiga beslutet, i tillämpliga fall i form av en preliminär version, är tillgänglig på det giltiga språket på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens, på följande adress: http://ec.europa.eu/comm/competition/index_en.html

I.   PARTERNA

(1)

Siemens AG (Tyskland, nedan kallat Siemens eller den anmälande parten) är ett tyskt bolag och det yttersta moderbolaget för Siemens-koncernen, som har sitt säte i München och som är noterat på Frankfurt am Main-börsen och på Xetra-börsen. Siemens är verksamt inom ett flertal industrisektorer och dess affärsenhet för mobilitet (Mobility) erbjuder ett brett utbud av rullande materiel, järnvägsautomation och signallösningar, system för järnvägselektrifiering, vägtrafikteknik, it-lösningar samt andra produkter och tjänster som rör person- och godstransport på järnväg och väg.

(2)

Alstom SA (Frankrike, nedan kallat Alstom) är ett franskt bolag som har sitt säte i Parisregionen och som är noterat på börsen Euronext Paris. Alstom har global verksamhet inom järnvägsindustrin, med ett brett utbud av transportlösningar (allt från höghastighetståg till tunnelbanor och spårvägar), kundanpassade tjänster (underhåll och modernisering) samt erbjudanden som särskilt rör passagerare och infrastruktur, digital mobilitet och signallösningar.

II.   KONCENTRATIONEN

(3)

Den 8 juni 2018 mottog kommissionen en formell anmälan om en föreslagen koncentration i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (nedan kallad koncentrationsförordningen) genom vilken Siemens kommer att förvärva ensam kontroll över Alstom genom en överlåtelse av Siemens mobilitetsenhet till Alstom i utbyte mot nyemitterade Alstom-aktier (nedan kallad transaktionen). Siemens och Alstom kallas gemensamt för parterna.

(4)

Transaktionen gäller Siemens förvärv av ensam kontroll över Alstom. Den innefattar en sammanslagning av Alstoms och Siemens mobilitetsenheter, inbegripet deras järnvägstraktionsdrift och relaterade tjänster (nedan kallad den sammanslagna enheten).

III.   UNIONSDIMENSION

(5)

De berörda företagens sammanlagda omsättning i hela världen överstiger 5 miljarder euro. Varje företag har en omsättning inom EU som överstiger 250 miljoner euro, men inget av dem når upp till mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning i hela EU i en och samma medlemsstat. Transaktionen har följaktligen en unionsdimension.

IV.   FÖRFARANDE

(6)

Den 26 september 2017 tillkännagavs sammanslagningen av Siemens affärsenhet för mobilitet (järnväg) med Alstom.

(7)

Den 8 juni 2018 mottog kommissionen en formell anmälan om transaktionen.

(8)

Den 13 juli 2018 fastställde kommissionen att transaktionen gav upphov till allvarliga tvivel om huruvida transaktionen var förenlig med den inre marknaden och antog ett beslut om att inleda en ingående undersökning. Den anmälande parten lämnade in sina skriftliga synpunkter om kommissionens beslut att inleda en ingående undersökning den 6 augusti 2018.

(9)

Den 16 juli 2018 förlängde kommissionen, med parternas samtycke, den förskrivna tidsfristen med 20 arbetsdagar i enlighet med artikel 10.3.2 i koncentrationsförordningen.

(10)

Den 8 augusti 2018 antog kommissionen ett beslut i enlighet med artikel 11.3 i koncentrationsförordningen om att skjuta upp tidsfristen för granskningen av koncentrationen på grund av att parterna hade underlåtit att tillhandahålla vissa begärda handlingar. Uppskjutningen varade från den 7 augusti 2018 till den 4 september 2018, då de begärda handlingarna tillhandahölls.

(11)

Den 29 oktober 2018 antog kommissionen ett meddelande om invändningar. Den anmälande parten besvarade meddelandet om invändningar den 14 november 2018. Den anmälande parten begärde inget muntligt hörande.

(12)

Den anmälande parten inkom med åtaganden den 12 december 2018 (nedan kallad den första uppsättningen åtaganden). Den 17 december 2018 inledde kommissionen ett marknadstest av de åtaganden som lämnats in den 12 december 2018.

(13)

Den 9 januari 2019 lämnades en ändrad version av åtagandena in av den anmälande parten (nedan kallad den andra uppsättningen åtaganden). Den 25 januari 2019 lämnades en andra ändrad version av åtagandena in av den anmälande parten (nedan kallad den slutliga uppsättningen åtaganden).

(14)

Mötet med den rådgivande kommittén ägde rum den 31 januari 2019.

V.   RELEVANTA MARKNADER

a.   Rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet

(15)

Kommissionen anser att tåg som kan köras i hastigheter på minst 250 km/tim (nedan kallat rullande materiel med hög hastighet) utgör en separat produktmarknad. Av överväganden från både utbuds- och efterfrågesidan, som bekräftas av en gemensam uppfattning inom industrin, försäljningskrav och tekniska krav samt resultaten från marknadsundersökningen, framgår dessutom att rullande materiel med hög hastighet (tåg som kan köras i hastigheter från 250 km/till 299 km/tim) inte är utbytbart mot rullande materiel med mycket hög hastighet (tåg som kan köras i hastigheter på minst 300 km/tim på särskilda spår). Rullande materiel med mycket hög hastighet kan således utgöra en separat marknad. Eftersom transaktionen ger upphov till konkurrensfarhågor oavsett exakt avgränsning av marknaden kommer effekterna dock undersökas på grundval av båda tänkbara avgränsningar av marknaden. Kommissionen anser att indelningar i undergrupper som grundar sig på typen av traktionssystem, arkitekturen eller antalet våningar inte är relevanta.

(16)

Kommissionen anser att den relevanta geografiska marknaden åtminstone omfattar hela EES och Schweiz mot bakgrund av gemensamma tillämpliga regler och avsaknaden av hinder för inträde på marknaden. Kommissionen kan inte utesluta att marknaden är världsomfattande, med undantag för Kina, Japan och Sydkorea, på grund av oöverstigliga hinder för inträde på marknaden i dessa länder, såsom förklarats av den anmälande parten och bekräftats av marknadsundersökningen.

(17)

Kommissionen anser att den relevanta marknaden är marknaden för höghastighetståg, inbegripet den smalare marknaden för tåg med mycket hög hastighet i EES (inklusive Schweiz) och på global nivå (undantaget Kina, Japan och Sydkorea).

b.   Signalering på huvudlinjer

(18)

Kommissionen anser att signalering på huvudlinjer och signalering på stadslinjer utgör separata marknader. Inom signalering på huvudlinjer utgör signaleringsprojekt och signaleringsprodukter separata marknader. Signaleringsprojekt för huvudlinjer bör dessutom delas in ytterligare i delsystem (blockeringar, automatisk tågkontroll [nedan kallat ATP] och drift- och kontrollsystem), i äldre projekt och projekt inom ramen för det europeiska tågkontrollsystemet (nedan kallat ETCS-projekt) samt i ombordlösningar (nedan kallade OBU) och lösningar utmed spåret/markbaserade lösningar, enligt följande: a) Äldre OBU-projekt. b) ETCS-OBU-projekt. c) Äldre ATP-projekt utmed spåret. d) Fristående ETCS-ATP-projekt utmed spåret (så kallade dubbelutrustningsprojekt). e) Fristående blockeringsprojekt. f) ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret (paket av ETCS-ATP-projekt utmed spåret och blockeringsprojekt).

(19)

Kommissionen gör ingen ytterligare indelning av marknaderna i projektstorlek eller ETCS-nivå (ETCS-nivå 1, ETCS-nivå 2).

(20)

Signaleringsproduktmarknaden för blockeringsutrustning utgör dessutom en separat marknad.

(21)

Kommissionen anser att den relevanta geografiska marknaden för ETCS-OBU-projekt, ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret och ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret omfattar hela EES.

(22)

Kommissionen anser att den relevanta geografiska marknaden för äldre OBU-projekt, fristående blockeringsprojekt och blockeringsutrustning är nationell.

VI.   KONKURRENSBEDÖMNING

a.   Rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet

(23)

Parterna tillverkar och tillhandahåller både rullande materiel med hög hastighet och med mycket hög hastighet.

(24)

Kommissionen genomförde sin bedömning på grundval av marknadsandelar beräknade under perioden 2008–2018 (orderingång per värde). Den sammanslagna enheten skulle ha en sammanlagd marknadsandel på [70–80] % på den totala marknaden för rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet i EES (inklusive Schweiz) och [60–70] % på global nivå (undantaget Kina, Japan och Sydkorea). På den smalare marknaden för rullande materiel med mycket hög hastighet skulle den sammanslagna enheten ha en sammanlagd marknadsandel på [70–80] % i EES (inklusive Schweiz) och [60–70] % på global nivå (undantaget Kina, Japan och Sydkorea).

(25)

Parternas mycket stora marknadsandelar på den totala marknaden för rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet samt på den smalare marknaden för rullande materiel med mycket hög hastighet utgör bevis för en dominerande marknadsställning. Konkurrensproblem är desto mer sannolika eftersom transaktionen kommer att leda till en mer koncentrerad marknadsstruktur. HHI efter koncentrationen kommer således i alla segment att vara avsevärt högre än 2 000, med ett delta på långt över 250.

i)   Parternas konkurrenter

(26)

I motsats till parterna har konkurrenterna haft ingen eller en ytterst begränsad försäljning av tåg med hög hastighet eller mycket hög hastighet till kunder inom EES utöver aktörer som är etablerade i deras hemländer. När det gäller rullande materiel med mycket hög hastighet är antalet faktiska konkurrenter till den sammanslagna enheten på grund av gemensamma anbudsstrategier och portföljbegränsningar efter transaktionen huvudsakligen begränsat till två leverantörer, nämligen Talgo och ett konsortium mellan Bombardier och Hitachi-Ansaldo. CAF har inte haft någon försäljning av tåg med mycket hög hastighet.

(27)

Utöver de EES-baserade leverantörerna anser den anmälande parten att CRRC, Hyundai Rotem och Kawasaki utövar konkurrenstryck på global nivå. CRRC har dock aldrig vunnit en upphandling om hög hastighet eller mycket hög hastighet i EES. CRRC:s ställning på den globala marknaden förblir marginell och följer av en enstaka försäljning, nämligen ett kontrakt med Indonesian Railway 2017 som inte erhölls genom upphandling utan till följd av förhandlingar på regeringsnivå. CRRC har följaktligen inte testats i upphandlingar mot världens främsta leverantörer av rullande materiel med hög och mycket hög hastighet utanför Kina. I EES har CRRC inte uppmanats att lämna ett anbud i den kommande upphandlingen HS2 (Förenade kungariket). Följaktligen har CRRC hittills varken sålt något rullande materiel med hög hastighet eller mycket hög hastighet under normala konkurrensvillkor eller uppmanats att göra detta. CRRC kan därför inte anses utöva ett betydande konkurrenstryck på den globala marknaden utanför Kina, Japan och Sydkorea.

ii)   Grad av konkurrens

(28)

Kommissionen anser att parterna är nära konkurrenter, baserat på följande faktum: i) deras produktutbud och geografiska täckningsområde, ii) analysen av anbudsuppgifter och iii) parternas interna handlingar.

(29)

När det gäller det geografiska täckningsområdet är både Siemens och Alstom verksamma utanför Tyskland och Frankrike, med försäljningar till kunder i Italien (NTV/Alstom), Belgien/Frankrike/Nederländerna/Förenade kungariket (Eurostar/Siemens), Finland (Karelian/Alstom) och Polen (PKP/Alstom). Utanför EES är parterna verksamma i Marocko (ONCF/Alstom), Förenta staterna (Amtrak/Alstom), Ryssland (RZD/Siemens) och Turkiet (TCDD/Siemens).

(30)

De tillfrågade i marknadsundersökningen bekräftade att parternas produktutbud konkurrerar nära med varandra. Kunder har intygat att parternas respektive produktutbud för mycket hög hastighet utgör de bästa alternativen till varandra.

(31)

Analysen av anbudsinfordringar i vilka någon av parterna har lämnat ett anbud (2008–2018) visar att parterna är varandras mest frekventa konkurrenter i anbudsinfordringar för rullande materiel med hög och mycket hög hastighet. Av analysen av anbudsuppgifter framgår dessutom att deltagandet i anbudsinfordringar i allmänhet är begränsat, med två eller färre deltagare (dvs. leverantörer som lämnar ett anbud) i majoriteten av anbudsinfordringarna för tåg med hög eller mycket hög hastighet i EES och på global nivå.

(32)

En analys av deltagandet i anbudsinfordringar visar att parternas deltagande i huvudsak är inriktat på anbudsinfordringar för rullande materiel med mycket hög hastighet medan parternas deltagande i anbudsinfordringar för rullande materiel med hög hastighet är avsevärt lägre.

(33)

På det hela taget visar anbudsanalysen att parterna utgör varandras närmsta konkurrenter och största konkurrenstryck, i synnerhet när det gäller rullande materiel med mycket hög hastighet. Av anbudsanalysen framgår dessutom att Talgo och Bombardier/Hitachi-Ansaldo-konsortiet utövar ett mer avlägset konkurrenstryck på Alstom och praktiskt taget inget konkurrenstryck på Siemens. CAF och Stadler utövar inget konkurrenstryck när det gäller rullande materiel med mycket hög hastighet.

(34)

Genom parternas interna handlingar bekräftas på det hela taget det nära konkurrenstryck som parterna har utövat på varandra före transaktionen och det mer avlägsna konkurrenstryck som har utövats av konkurrerande leverantörer.

iii)   Hinder för inträde på marknaden

(35)

Ett flertal hinder för inträde på marknaderna för rullande materiel med hög och mycket hög hastighet har fastställts under marknadsundersökningen. Bland de hinder som har fastställts gäller ett flertal generellt all verksamhet på området för rullande materiel med hög eller mycket hög hastighet, oavsett var verksamheten är etablerad. Dessa hinder omfattar kostnaderna för att utveckla rullande materiel och kravet på att ha en adekvat meritlista för att kunna lämna trovärdiga anbud inom ramen för anbudsinfordringar. Andra hinder för inträde på marknaden är specifika för EES och omfattar det europeiska tillståndsförfarandet för rullande materiel, vikten av att ha en EES-specifik meritlista, informella lokaliseringskrav och den privilegierade relationen mellan ett flertal EES-baserade leverantörer och nationella aktörer i deras hemländer.

(36)

Dessa hinder har bekräftats av CRRC, som medger att det för närvarande inte är en trovärdig anbudsgivare utanför Kina. Det samma gäller för andra asiatiska leverantörer som parterna betraktar som potentiella aktörer men som för närvarande är inaktiva i EES och inte utövar något konkurrenstryck.

iv)   Slutsats

(37)

Av de skäl som anges ovan anser kommissionen att transaktionen påtagligt kommer att hämma den effektiva konkurrensen, på grund av horisontella icke samordnade effekter på marknaden för höghastighetståg, inbegripet den smalare marknaden för tåg med mycket hög hastighet i EES (inklusive Schweiz) och på global nivå (undantaget Kina, Japan och Sydkorea).

b.   Signalering på huvudlinjer

i)   ETCS-OBU-projekt – horisontella ensidiga effekter

(38)

Transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter när det gäller ETCS-OBU-projekt i EES.

(39)

Kommissionen genomförde sin bedömning på grundval av marknadsandelar beräknade under perioden 2008–2018 (orderingång per värde). Den sammanslagna enheten skulle ha en sammanlagd marknadsandel på [70–80] %, vilket är avsevärt större än dess konkurrenter.

(40)

Parterna är nära konkurrenter, såsom framgår av analysen av anbudsuppgifterna för perioden 2008–2018, kundernas synpunkter och parternas interna handlingar. Parterna är viktiga innovatörer i ETCS-OBU-projekt och genom transaktionen skulle en viktig innovatör undanröjas. Den sammanslagna enheten skulle få en konkurrensfördel som skulle försvaga konkurrenter och minska konkurrensen påtagligt efter transaktionen på grund av parternas tillgång till äldre signaleringssystem och starkare ställning för internationella korridorer. Kommissionen anser att nya inträden på EES-marknaden, däribland av kinesiska leverantörer, inte är troliga inom en överskådlig framtid. Kinesiska leverantörer har hittills inte lämnat anbud på något ETCS-OBU-projekt i EES.

ii)   Äldre OBU-projekt i Belgien – horisontella ensidiga effekter

(41)

Transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter när det gäller äldre OBU-projekt i Belgien.

(42)

Under perioden 2008–2018 var Alstom den enda leverantören av äldre OBU-projekt i Belgien. Siemens är den enda övriga leverantören som har en godkänd blockering i Belgien. Siemens utövar ett konkurrenstryck på grund av dess godkända blockering som skulle undanröjas till följd av transaktionen.

iii)   Blockeringsprojekt (fristående) – horisontella ensidiga effekter

(43)

Transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter när det gäller fristående blockeringsprojekt i Belgien, Kroatien, Grekland, Ungern, Portugal, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket.

(44)

I länder där berörda marknader uppstår, nämligen Kroatien, Spanien, Förenade kungariket och Portugal, skulle den sammanslagna enheten ha stora sammanlagda marknadsandelar (baserat på orderingång per värde under perioden 2008–2018) på [90–100] % i Kroatien, [40–50] % i Spanien, [70–80] % i Förenade kungariket och [50–60] % i Portugal. Parterna är nära konkurrenter och all potentiell köparstyrka hos infrastrukturförvaltaren skulle vara otillräcklig för att kompensera förlusten av konkurrens till följd av transaktionen.

(45)

Utöver de länder där det förekommer en faktisk överlappning när det gäller försäljning mellan parterna under perioden 2008–2018 skulle transaktionen även leda till ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens i länder där parterna, med tanke på det mycket begränsade antalet anbudsgivare, utövar ett starkt konkurrenstryck genom att delta i upphandlingar om fristående blockeringar eller i upphandlingar som rör blockeringar. Dessa länder är Grekland, Rumänien, Belgien och Ungern. Parterna är nära konkurrenter och all potentiell köparstyrka hos infrastrukturförvaltaren skulle vara otillräcklig för att kompensera förlusten av konkurrens till följd av transaktionen.

iv)   ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret – horisontella ensidiga effekter

(46)

Kommissionen anser att transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter när det gäller ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret i EES.

(47)

Kommissionen genomförde sin bedömning på grundval av marknadsandelar beräknade under perioden 2008–2018 (orderingång per värde). Den sammanslagna enheten skulle bli marknadsledande med en sammanlagd marknadsandel på [30–40] %, vilket är avsevärt större än dess konkurrenter.

(48)

Parterna är nära konkurrenter, nya inträden på marknaden (i synnerhet av kinesiska leverantörer) är inte troliga och all potentiell köparstyrka hos kunder skulle vara otillräcklig för att kompensera förlusten av konkurrens till följd av transaktionen.

v)   ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret – horisontella ensidiga effekter

(49)

Kommissionen anser att transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter när det gäller ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret i EES.

(50)

Kommissionen genomförde sin bedömning på grundval av marknadsandelar beräknade under perioden 2008–2018 (orderingång per värde). Den sammanslagna enheten skulle bli marknadsledande med en sammanlagd marknadsandel på [50–60] % i EES, vilket är avsevärt större än konkurrenterna.

(51)

Parterna är nära konkurrenter, nya inträden på marknaden (i synnerhet av kinesiska leverantörer) är inte troliga och all potentiell köparstyrka hos kunder skulle vara otillräcklig för att kompensera förlusten av konkurrens till följd av transaktionen.

vi)   Blockeringsutrustning – horisontella ensidiga effekter

(52)

Kommissionen anser att transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av horisontella icke samordnade effekter på marknaden för blockeringsutrustning i Förenade kungariket.

(53)

Den sammanslagna enheten skulle ha en sammanlagd marknadsandel på [90–100] % baserat på marknadsandelar beräknade under perioden 2015–2017 (orderingång per värde). Det skulle inte finnas några möjliga alternativa leverantörer av blockeringsutrustning som är specifik för Förenade kungariket efter transaktionen och all potentiell köparstyrka hos kunder skulle vara otillräcklig för att kompensera förlusten av konkurrens till följd av transaktionen.

vii)   Vertikala effekter – avskärmning av insatsprodukter från marknaden för fristående blockeringsprojekt i Förenade kungariket

(54)

Kommissionen anser att transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på grund av vertikala icke samordnade effekter på marknaden för fristående blockeringsprojekt i Förenade kungariket.

(55)

Kommissionen anser att den sammanslagna enheten efter transaktionen kommer att ha förmåga och incitament att avskärma tillgången till blockeringsutrustning för konkurrenter i efterföljande led i Förenade kungariket med vilka den sammanslagna enheten konkurrerar om utbudet av fristående blockeringsprojekt.

(56)

För det första kommer den sammanslagna enheten att ha förmågan att avskärma tillgången till blockeringsutrustning, genom att höja priser eller på annat sätt hindra förmågan för konkurrenter som är verksamma på marknaden för fristående blockeringsprojekt att lämna konkurrerande anbud i upphandlingar för vilka de förlitar sig på parternas blockeringsprodukter. Detta är fallet eftersom parternas blockeringsprodukter är en viktig komponent i utbudet av fristående blockeringsprojekt i Förenade kungariket och den sammanslagna enheten har en betydande marknadsstyrka på marknaden i föregående led för tillhandahållande av blockeringsutrustning i Förenade kungariket.

(57)

För det andra kommer den sammanslagna enheten att ha incitament att efter transaktionen avskärma tillgången till signaleringsprodukter i föregående led eftersom det skulle vara en lönsam strategi.

(58)

Slutligen visar parternas tidigare beteende att de redan har försökt hindra konkurrenters förmåga att lämna anbud för signaleringsprojekt för huvudlinjer i Förenade kungariket.

viii)   Slutsats

(59)

Av de skäl som anges ovan anser kommissionen att transaktionen skulle medföra ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen till följd av horisontella och/eller icke horisontella icke samordnade effekter, när det gäller följande marknader: a) Rullande materiel med hög hastighet och mycket hög hastighet, inbegripet den smalare marknaden för rullande materiel med mycket hög hastighet i EES och på global nivå (undantaget Kina, Japan och Sydkorea). b) ETCS-OBU-projekt i EES. c) Äldre OBU-projekt i Belgien. d) Fristående blockeringsprojekt i Belgien, Kroatien, Grekland, Ungern, Portugal, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket. e) ETCS-ATP-dubbelutrustningsprojekt utmed spåret i EES. f) ETCS-ATP-omsignaleringsprojekt utmed spåret i EES. g) Blockeringsutrustning i Förenade kungariket.

VII.   KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

(60)

För att undanröja de konkurrensproblem som fastställts av kommissionen lämnade parterna den 12 december 2018 in den första uppsättningen åtaganden, som marknadstestades av kommissionen den 17 december 2018.

(61)

Den 9 januari 2019 lämnade parterna in den andra uppsättningen åtaganden. Den 25 januari 2019 lämnade parterna in ytterligare revideringar i den slutliga uppsättningen åtaganden. Den andra och den slutliga uppsättningen åtaganden marknadstestades inte.

(62)

Den första, den andra och den slutliga uppsättningen åtaganden omfattade bland annat åtgärder för att lösa de konkurrensproblem som fastställts av kommissionen när det gäller marknaderna för i) rullande materiel med hög och mycket hög hastighet (nedan kallade åtaganden för rullande materiel med mycket hög hastighet) och ii) för signalering på huvudlinjer (nedan kallade åtaganden för signalering på huvudlinjer).

a.   Åtaganden för rullande materiel med mycket hög hastighet

i)   Beskrivning

(63)

Åtagandena för rullande materiel med mycket hög hastighet består av följande två alternativa paket: a) Velaro-paketet omfattar i) överlåtelse av rätten att utveckla, förbättra, tillverka och kommersialisera den tredje generationen av Siemens plattform Velaro (Velaro 3G), och ii) en tekniköverföring av de grundläggande teknologiska byggstenarna för Siemens Velaro Novo-koncept (nedan kallad Velaro Novo-licensen), som kommer att tillgängliggöras för köparen under vissa villkor. b) Pendolino-paketet omfattar avyttringen av Alstoms plattform Pendolino (avyttringen av Pendolino), som kommer att tillgängliggöras för köparen under vissa villkor.

ii)   Bedömning

(64)

Kommissionen anser att båda paketen är otillräckliga för att ta itu med de konkurrensproblem som beskrivs ovan beträffande tåg med mycket hög hastighet. a) Velaro-paketet omfattar inte några produktions-, tillverknings- och forsknings- och utvecklingstillgångar. Velaro Novo-licensen har även en alltför begränsad räckvidd (exklusiv i 10 år i EES och icke-exklusiv på global nivå) och omfattar viktiga undantag som skulle hindra alla eventuella parter som tog på sig åtagandet från att utöva ett påtagligt konkurrenstryck. b) Pendolino-paketet är otillräckligt eftersom plattformen Pendolino är en plattform för hög hastighet, som inte kan bemöta de konkurrensfarhågor när det gäller mycket hög hastighet som kommissionen ger uttryck för. Det är även begränsat på grund av planerade undantagsbestämmelser, nödvändiga avtal med tredje part och ”back license”-klausuler för vissa aspekter.

b.   Åtaganden för signalering på huvudlinjer

i)   Beskrivning

(65)

Åtagandena för signalering på huvudlinjer utgörs av ETCS-OBU-åtagandet och åtagandet för ETCS utmed spåret och blockering.

(66)

ETCS-OBU-åtagandet omfattar tillgång till Siemens ETCS-OBU-teknik via en överföring av Siemens ETCS-OBU-programvara, men enbart ett avtal om licens/tillhandahållande och service för den underliggande säkerhetsplattformen, med en begränsad varaktighet på 4 år, efter vilken den part som tar på sig åtagandet skulle behöva överföra OBU-programvaran till sin egen säkerhetsplattform. Erbjudandet omfattar ett avtal om licens, tillhandahållande och service som kommer att tillhandahållas med STM (specifika anpassningsenheter) av klass B, som ägs helt av Siemens.

(67)

Erbjudandet omfattar även en överföring av Siemens belgiska äldre OBU (TBL+)-programvara, utan den underliggande plattformen och en licens till Siemens STM av klass B. Genom den slutliga uppsättningen åtaganden förlängs plattformslicensen från 4 år till 6 år för att underlätta överföringen till den egna plattformen för den part som tar på sig åtagandet. Den innefattar även en rättighet för den part som tar på sig åtagandet att, i enlighet med ett avtal för tillhandahållande och service, erhålla Alstoms STM av klass B till kommersiellt framförhandlade priser.

(68)

Åtagandet för ETCS utmed spåret och blockering innefattar en kombination av överlåtelse av äganderätt och licensavtal för Alstoms teknik, närmare bestämt det följande: a) För ETCS-ATP-projekt utmed spåret: Överlåtelse av äganderätt till Alstoms programvara av ETCS-nivå 1 och 2 och ett avtal om licens, tillhandahållande och service för de plattformar där programvaran körs samt en överföring av teknik, som är en annan form av licensavtal, för en av dessa plattformar. b) För blockeringar: En blandning av överföring av teknik och licenser för tillgång till Alstoms viktigaste blockeringsteknik som för närvarande används i EES. Den sammanslagna enheten förbehåller sig rätten att konkurrera utanför EES med samma teknik. För vissa andra av Alstoms blockeringstekniker innefattar åtagandena en blandning av överlåtelse av äganderätt, överföring av teknik och licenser.

ii)   Bedömning

(69)

Kommissionen anser att åtagandena för signalering på huvudlinjer är otillräckliga för att ta itu med de konkurrensproblem som uppstår på marknaderna för signalering på huvudlinjer. a) ETCS-OBU-åtagandet innefattar en tidsbegränsad licens till teknik som är otillräcklig för att säkerställa att avyttringsverksamheten är lönsam och konkurrenskraftig. Den part som tar på sig åtagandet kommer dessutom att bli beroende av den sammanslagna enheten för tillhandahållandet av gränssnittsteknik, vilket troligen skulle inverka negativt på dess förmåga att konkurrera effektivt. b) Åtagandet för ETCS utmed spåret och blockering är otillräckligt eftersom det är komplext och omfattar en blandning av tillgångar och licensavtal som sannolikt skulle leda till risker i samband med genomförandet som kommer att undergräva avyttringsverksamhetens lönsamhet. Paketet är även begränsat i det att det inte omfattar tillverknings-, forsknings- och utvecklingsanläggningar, pipelineteknik och relaterad personal.

VIII.   SLUTSATS

(70)

På grundval av sin analys och de tillgängliga bevisen drar kommissionen slutsatsen att transaktionen är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion.

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende M.9490 – VWFS/TÜV SÜD AS/FC/CarMob)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 300/08)

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (koncentrationsförordningen).

(2)  EUT C 366, 14.12.2013, s. 5.