Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration

(Ärende M.9398 – Centerbridge Partners/Amtrust Corporate Member)

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 299/01)

Kommissionen beslutade den 13 augusti 2019 att inte göra invändningar mot den anmälda koncentrationen ovan och att förklara den förenlig med den inre marknaden. Beslutet grundar sig på artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1). Beslutet i sin helhet finns bara på engelska och kommer att offentliggöras efter det att eventuella affärshemligheter har tagits bort. Det kommer att finnas

—	under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—	i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv) under Celexnummer 32019M9398. EUR-Lex ger tillgång till unionslagstiftningen via internet.

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration

(Ärende M.9469 – ISQ/Domidep)

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 299/02)

Kommissionen beslutade den 27 augusti 2019 att inte göra invändningar mot den anmälda koncentrationen ovan och att förklara den förenlig med den inre marknaden. Beslutet grundar sig på artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1). Beslutet i sin helhet finns bara på engelska och kommer att offentliggöras efter det att eventuella affärshemligheter har tagits bort. Det kommer att finnas

—	under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—	i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv) under Celexnummer 32019M9469. EUR-Lex ger tillgång till unionslagstiftningen via internet.

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Eurons växelkurs (1)

3 september 2019

(2019/C 299/03)

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,0937
JPY	japansk yen	116,05
DKK	dansk krona	7,4566
GBP	pund sterling	0,90885
SEK	svensk krona	10,8128
CHF	schweizisk franc	1,0829
ISK	isländsk krona	139,90
NOK	norsk krona	10,0190
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,885
HUF	ungersk forint	330,68
PLN	polsk zloty	4,3663
RON	rumänsk leu	4,7292
TRY	turkisk lira	6,2937
AUD	australisk dollar	1,6247
CAD	kanadensisk dollar	1,4627
HKD	Hongkongdollar	8,5788
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7385
SGD	singaporiansk dollar	1,5237
KRW	sydkoreansk won	1 328,80
ZAR	sydafrikansk rand	16,5525
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,8513
HRK	kroatisk kuna	7,4055
IDR	indonesisk rupiah	15 558,00
MYR	malaysisk ringgit	4,6162
PHP	filippinsk peso	57,190
RUB	rysk rubel	73,2576
THB	thailändsk baht	33,548
BRL	brasiliansk real	4,5684
MXN	mexikansk peso	21,9477
INR	indisk rupie	79,1970

---

(1)  Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

Uttalande från rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgivet vid dess möte av den 9 april 2019 om ett utkast till beslut i ärende AT.39398 – Visa MIF

Föredragande medlemsstat: Finland

(2019/C 299/04)

Förhörsombudets slutrapport (1)

Ärende AT.39398 – Visa MIF

(2019/C 299/05)

Inledning

1.

Ärende AT.39398 rör multilaterala förmedlingsavgifter som är tillämpliga på vissa bank- och kreditkortsbetalningar i det betalkortssystem som är känt under (olika varianter av) varumärket ”VISA” (2).

2.

Denna rapport avser ett utkast till beslut om åtaganden i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (3) (nedan kallat utkastet till beslut) som gäller en undergrupp av multilaterala förmedlingsavgifter som omfattas av ärende AT.39398 nedan kallade interregionala förmedlingsavgifter (4). Utkastet till beslut riktar sig till Visa Inc. och Visa International Service Association (nedan gemensamt kallade Visa).

3.

Interregionala förmedlingsavgifter beskrivs i utkastet till beslut som förmedlingsavgifter som är ”tillämpliga på interregionala transaktioner vilka utförs hos näringsidkare belägna inom [Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES] med konsumenters bank- och kreditkort utfärdade av en kortutgivare utanför EES” (5).

Tidigare händelser i ärende AT.39398 rörande Visa Europe Limited

4.

Ärende AT.39398 påbörjades med en undersökning som inleddes den 28 november 2006 på kommissionens eget initiativ. Den 6 mars 2008 inledde kommissionen ett förfarande i enlighet med artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (6) om påstådda metoder använda av Visas företag, särskilt Visa Europe Limited (nedan kallat Visa Europe), inbegripet multilateralt fastställda intraregionala förmedlingsavgifter, tillämpade på vissa transaktioner inom EES.

5.

Den 3 april 2009 antog kommissionen ett meddelande om invändningar (nedan kallat meddelandet om invändningar från april 2009). Mottagarna av meddelandet om invändningar från april 2009 var Visa Europe och Visa. GD Konkurrens översände detta meddelande om invändningar till Visa Europe den 3 april 2009. Visa Europe fastställde därefter att vissa delar av meddelandet om invändningar från april 2009 var konfidentiella för Visa.

6.

Den 15 juni 2009 inkom EuroCommerce med ett klagomål om Visa Europes överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget i samband med bland annat Visa Europes intraregionala förmedlingsavgifter tillämpliga på företagskort- och konsumentkorttransaktioner.

7.

Genom ett beslut av den 8 december 2010 gjorde kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003 vissa åtaganden bindande för Visa Europe vad gäller intraregionala och vissa inhemska (7) förmedlingsavgifter (8). Dessa åtaganden (nedan kallade 2010 års åtaganden) behandlade vissa av invändningarna i meddelandet om invändningar riktat till Visa Europe. I juli 2012 avvisade kommissionen ett klagomål från EuroCommerce i den mån det rörde frågor som omfattades av 2010 års åtaganden.

8.

Den 30 juli 2012 antog kommissionen ett kompletterande meddelande om invändningar riktat till Visa Europe (nedan kallat det kompletterande meddelandet om invändningar riktat till Visa Europe).

9.

Genom ett beslut av den 26 februari 2014 gjorde kommissionen vissa åtaganden bindande för Visa Europe, särskilt rörande i) transaktioner som utförs hos näringsidkare inom EES med ett VISA-märkt konsumentkort som utfärdats i ett av de länder utanför EES som ingår i Visa Europes territorium och ii) vissa ytterligare regler om ”gränsöverskridande inlösen” (nedan kallade 2014 års åtaganden) (9). I detta beslut drog kommissionen slutsatsen att det inte längre fanns skäl att vidta åtgärder mot Visa Europe. Innan detta beslut hade EuroCommerce dragit tillbaka sitt klagomål i den mån det omfattades av 2014 års åtaganden.

10.

Visa Inc. förvärvade Visa Europe i juni 2016.

Förfaranden rörande Visa

Meddelande om invändningar

11.

Den 25 maj 2009 skickade kommissionen en omarbetad version, med sekretesstrykningar, av meddelandet om invändningar från april 2009 till Visa. Denna sekretesstrukna version (nedan kallad den omarbetade versionen av meddelandet om invändningar från 2009) innehöll inte vissa avsnitt av meddelandet om invändningar från april 2009 som Visa Europe tidigare hade hävdat var konfidentiella (10).

12.

Den 5 mars 2013 antog kommissionen en omarbetad version, med sekretesstrykningar, av det kompletterande meddelandet om invändningar riktat till Visa Europe. Denna version innehöll inte vissa uppgifter som Visa Europe hade invänt mot i enlighet med artikel 8 i beslut 2011/695/EU. Genom ett beslut av den 22 januari 2013 hade jag tidigare tillbakavisat dessa invändningar. När Visa Europe inte begärde att beslutet skulle ogiltigförklaras inom den tillämpliga preskriptionstiden antog kommissionen den 23 april 2013 en mindre omarbetad version av det kompletterande meddelandet om invändningar riktat till Visa Europe. Denna mindre omarbetade text (nedan kallat 2013 års kompletterande meddelande om invändningar) innehåller information vars utlämnande jag godkände via mitt beslut av den 22 januari 2013.

13.

GD Konkurrens översände detta meddelande om invändningar till Visa den 24 april 2013. I 2013 års kompletterande meddelande om invändningar gjordes inte några invändningar mot vissa förmedlingsavgifter för konsumenters bankkort som omfattas av 2010 års åtaganden. Dess tillämpningsområde sträckte sig längre än det omarbetade meddelandet om invändningar från 2009 genom att det omfattade invändningar avseende Visas interregionala förmedlingsavgifter.

14.

Den 3 augusti 2017 antog kommissionen ett ytterligare kompletterande meddelande om invändningar riktat till Visa Europe (nedan 2017 års kompletterande meddelande om invändningar). Syftet med 2017 års kompletterande meddelande om invändningar var ”att komplettera, ändra och förtydliga” de invändningar som anmälts i det omarbetade meddelandet om invändningar från 2009 och i 2013 års kompletterande meddelande om invändningar. Genom 2017 års kompletterande meddelande om invändningar lades det i synnerhet till invändningar avseende interregionala förmedlingsavgifter för bankkort och hänsyn togs till Visa Incs förvärv av Visa Europe 2016.

Tillträde till handlingar

15.

Efter det att Visa delgivits det omarbetade meddelandet om invändningar från 2009 tog denna del av en lista över tillgängliga handlingar i kommissionens ärendeakt. Den 18 juni 2009 informerade Visa GD Konkurrens om sitt beslut att inte söka tillträde till denna ärendeakt.

16.

Efter 2013 års kompletterande meddelande om invändningar tillhandahöll GD Konkurrens vid ett flertal tillfällen mellan maj 2013 och juni 2014 dokument på cd-romskivor till Visa. Efter viss skriftväxling och vissa diskussioner kom GD Konkurrens och Visa överens om att återstoden av den tillgängliga ärendeakten skulle göras tillgänglig för Visas externa rådgivare som en del av ett datarumsförfarande i två faser. Den första fasen skulle göra det möjligt för Visas externa jurister att hitta handlingar för vilka de ville begära ytterligare tillträde. Den omfattades av restriktiva regler. Den andra fasen var avsedd att bli mer djupgående än den första, med externa juridiska och ekonomiska rådgivare som skulle få tillträde till de handlingar som valts ut i den första fasen.

17.

Den första fasen av datarumsförfarandet kulminerade i att GD Konkurrens den 25 och 30 april 2014 lämnade ut en datarumsrapport som utarbetats av Visas externa advokater. Den 7 och 22 maj 2014 begärde Visa att vissa handlingar skulle lämnas ut från datarumsförfarandet.

18.

För den kategori handlingar som rörde 2010 års inlösenundersökning begärde Visa som alternativ att dennas juridiska och ekonomiska rådgivare skulle få tillträde till hela uppsättningen uppgifter från undersökningen i fas 2 av datarumsförfarandet. Den 3 juli 2014 avslog GD Konkurrens Visas begäran om ytterligare tillträde till handlingarna i 2010 års inlösenundersökning utanför ett datarum, utan att ta någon tydlig ståndpunkt till Visas alternativa begäran. Visa tog upp frågan med mig den 15 juli 2014. Efter en uppmaning från mig accepterade GD Konkurrens i princip denna alternativa begäran den 1 augusti 2014 och gav Visa tillgång till hela uppsättningen av svar från 2010 års inlösenundersökning, dock i anonymiserad form, under fas 2 av datarumsförfarandet. Genom en skrivelse av den 11 september 2014 bekräftade Visa att detta alternativ löste de problem som var knutna till denna kategori av handlingar. Det relevanta datarumsförfarandet inleddes 2015.

19.

Vad gällde en annan kategori – handlingar som erhållits av kommissionen från Visa Europe – föreslog Visa i juli 2013 att GD Konkurrens skulle undersöka möjligheten av ett förhandlat förfarande för utlämnande av uppgifter som ett alternativ till ett datarumsförfarande. Enligt Visa skulle reglerna för ett datarumsförfarande vara för restriktiva. Förhandlingar mellan Visa och Visa Europe om detaljerna för ett ”förfarande för förhandlat tillträde” för vissa handlingar fortsatte fram till april 2015.

20.

Varken Visa Europe eller Visa tog upp någon fråga med mig vad gällde detta förhandlade förfarande för utlämnande av uppgifter eller någon annan kategori av handlingar till vilka Visa begärde ytterligare tillträde. GD Konkurrens fortsatte att behandla frågan om tillgången till handlingar.

21.

I en skrivelse till Visa av den 8 februari 2016 angav GD Konkurrens att man planerade att utfärda en ny handling och att Visa, när detta var gjort, skulle beviljas ytterligare tillträde till ärendeakten fram till dagen för den nya handlingen. Efter 2017 års kompletterande meddelande om invändningar gav GD Konkurrens Visa tillträde till en del av kommissionens ärendeakt via en DVD. Från och med den 2 oktober 2017 hade Visa tillträde till visst material via ett datarumsförfarande. Eftersom Visas förvärv av Visa Europe vid det här laget var genomfört fanns det inget behov av att fortsätta med det förhandlade förfarande för utlämnande av uppgifter som överenskommits 2015 vad gällde Visa Europes handlingar. Jag har inte fått någon begäran om tillträde till ärendeakten efter 2017 års kompletterande meddelande om invändningar.

Tidsfrister för att svara på det omarbetade meddelandet om invändningar från 2009, 2013 års kompletterande meddelande om invändningar, samt 2017 års kompletterande meddelande om invändningar.

22.

Visa besvarade meddelandet om invändningar från 2009 den 30 juli 2009, vilket var inom den tidsfrist som GD Konkurrens beviljat för ett skriftligt svar. GD Konkurrens beviljade ursprungligen Visa en frist på i praktiken åtta veckor för att svara på 2013 års kompletterande meddelande om invändningar efter att Visa mottagit den tillgängliga ärendeakten på en cd-rom. I juli 2015 angav GD Konkurrens informellt till Visa att denna inte förväntades svara skriftligen på 2013 års kompletterande meddelande om invändningar inom den närmaste framtiden. GD Konkurrens skrivelse till Visa av den 8 februari 2016 angav att Visa inte skulle behöva besvara 2013 års kompletterande meddelande om invändningar. Visa besvarade skriftligen 2017 års meddelande om invändningar den 20 november 2017, vilket var inom den tidsfrist som GD Konkurrens beviljat för ett skriftligt svar.

Berörda tredje parter

23.

År 2009 erkändes MasterCard Incorporated, MasterCard International Incorporated och MasterCard Europe (nedan tillsammans kallade Mastercard) samt fem andra företag som berörda tredje parter i ärende AT.39398.

24.

Vid tidpunkten för Visas skriftliga svar på 2017 års kompletterande meddelande om invändningar var det endast Mastercard som av dessa sex angav att denna hade ett intresse i det pågående förfarandet rörande Visa i ärende AT.39398 efter 2010 års åtaganden och 2014 års åtaganden (11). Efter min uppmaning kontaktade GD Konkurrens de fem övriga tredje parterna i december 2017. Fyra av dessa bekräftade i huvudsak att deras intresse för ärende AT.39398 fortsatte med avseende på förfarandet gällande Visa. Efter att ha underlåtit att besvara upprepade meddelanden gavs den femte, till skillnad från dessa fyra, ingen möjlighet att, i enlighet med artikel 13 i förordning nr 773/2004, kommentera en uppdaterad beskrivning av förfarandets art och föremål i ärende AT.39398 (i praktiken en icke-konfidentiell sammanfattning av 2017 års kompletterande meddelande om invändningar). Två av dessa fyra berörda tredje parter utnyttjade inte denna möjlighet.

25.

I januari 2018 mottog och godkände jag en annan begäran om att bli hörd i egenskap av berörd tredje part. Den godkända sökanden lämnade i februari 2018 skriftliga synpunkter på en icke-konfidentiell sammanfattning av 2017 års kompletterande meddelande om invändningar.

26.

Jag bjöd in Mastercard att delta i det muntliga hörandet (se punkt 27 nedan) men ansåg inte att det var lämpligt att, i enlighet med artikel 6.2 i beslut 2011/695/EU, bjuda in någon annan berörd tredje part.

Muntligt hörande

27.

Visa presenterade sina argument vid ett muntligt hörande som varade i en och en halv dag, den 27 till den 28 februari 2018. Mastercard och EuroCommerce (se punkterna 30 och 31 nedan) deltog också.

Åtagandeförfarande

28.

Den 26 november 2018 lämnade Visa in åtaganden (nedan kallade åtagandena) till kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003.

29.

Den 5 december 2018 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 27.4 i förordning (EG) nr 1/2003 med en sammanfattning av ärendet och åtagandena samt en uppmaning till berörda tredje parter att lämna synpunkter på förslaget inom en månad (12). Den 29 januari 2019 informerade kommissionen Visa om synpunkter från tredje part som mottagits efter detta meddelande.

EuroCommerce som en klagande i Visa-ärendet

30.

Den 12 september 2013 skrev EuroCommerce till GD Konkurrens och begärde att få erkännas som en formell klagande i den pågående undersökningen mot Visa. GD Konkurrens svarade genom en skrivelse av den 19 december 2013 där de bekräftade att EuroCommerce skulle behandlas som en sådan.

31.

Genom en skrivelse av den 6 mars 2019 återkallade EuroCommerce sitt klagomål till de delar som omfattades av utkastet till beslut.

Avslutande anmärkningar

32.

I utkastet till beslut anges att mot bakgrund av de åtaganden som gjorts anser kommissionen att det inte längre finns skäl att vidta åtgärder och att förfarandet bör avslutas, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1/2003.

33.

Sammanfattningsvis anser jag att utövandet av de processuella rättigheterna har respekterats.

---

(1)  I enlighet med artiklarna 16 och 17 i beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (EUT L 275, 20.10.2011, s. 29).

(2)  I ett fyrpartsbetalningssystem såsom det berörda systemet är följande de parter som är inblandade i varje köp som görs med kontokort, utöver systemets ägare/licensgivare: 1) kortinnehavaren, 2) det finansinstitut som utgivit kortet (nedan kallat kortutgivaren), 3) näringsidkaren och 4) det finansinstitut som tillhandahåller näringsidkaren tjänster som möjliggör att denna kan godta kortet som ett sätt att avveckla den berörda transaktionen (nedan kallad kortinlösaren). Multilaterala förmedlingsavgifter är de belopp som, när det gäller transaktioner som avvecklas genom kortbetalning i ett sådant system, normalt ska betalas till kortutgivaren av kortinlösaren i avsaknad av ett alternativt förmedlingsarrangemang som ingåtts bilateralt mellan kortutgivaren och inlösaren avseende kort- och transaktionstypen i fråga. Multilaterala förmedlingsavgifter uttrycks i allmänhet som en procentandel av det nominella värdet på den berörda kortbetalningen.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

(4)  Andra aspekter av ärende AT.39398 har behandlats i två kommissionsbeslut som antogs i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003, 2010 respektive 2014. Se punkterna 7 och 9 nedan.

(5)  Se fotnoten 2 för en kort förklaring av begreppen ”multilaterala förmedlingsavgifter”, ”näringsidkare” och ”kortutgivare”.

(6)  Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 27.4.2004, s. 18) (nedan kallad förordning nr 773/2004).

(7)  Inhemska multilaterala förmedlingsavgifter är standardförmedlingsavgifter som tillämpas när kortutgivaren och kortinlösaren befinner sig i samma land.

(8)  En sammanfattning av detta beslut offentliggjordes i EUT C 79, 12.3.2011, s. 8. Se även förhörsombudets slutrapport av den 26 november 2010 (EUT C 79, 12.3.2011, s. 6).

(9)  En sammanfattning av detta beslut offentliggjordes i EUT C 147, 16.5.2014, s. 7. Se även förhörsombudets slutrapport av den 19 februari 2014 (EUT C 147, 16.5.2014, s. 5).

(10)  Se punkt (5) ovan.

(11)  Den 13 augusti 2015 begärde Mastercard att bli erkänt som en berörd tredje part i förfarandet rörande Visa och Visas interregionala förmedlingsavgifter, i den utsträckning som detta inte redan erkänts. I ett e-postmeddelande av den 14 augusti 2015 uppgav jag att Mastercard under alla omständigheter hade ett tillräckligt intresse i den mening som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 773/2004 och artikel 5 i beslut 2011/695/EU för att betraktas som en berörd tredje part i ett förfarande rörande Visa i samband med ärende AT.39398.

(12)  Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i ärende AT.39398 – Visa MIF (EUT C 438, 5.12.2018, s. 8).

Sammanfattning av kommissionens beslut

av den 29 april 2019

Rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet

(Ärende AT.39398 — Visa MIF)

[delgivet med nr C(2019)3034]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2019/C 299/06)

Den 29 april 2019 antog kommissionen ett beslut rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet. I enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

1.   INLEDNING

1)

Beslutet innebär att de åtaganden som gjorts av Visa Inc. och Visa International Service Association (nedan kallat Visa International) (nedan gemensamt kallade Visa) blir rättsligt bindande i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 inom ramen för ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet.

2)

Detta beslut gäller Visas regler för interregionala multilaterala förmedlingsavgifter (nedan kallade förmedlingsavgifter) som är tillämpliga på interregionala transaktioner vilka utförs hos näringsidkare belägna inom EES med konsumenters bank- och kreditkort utfärdade av en kortutgivare utanför EES.

2.   BESKRIVNING AV ÄRENDET

2.1   Förfarande

3)

Den 6 mars 2008 inledde kommissionen ett förfarande i syfte att fatta ett beslut i enlighet med kapitel III i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Kommissionen antog ett meddelande om invändningar den 3 april 2009, ett kompletterande meddelande om invändningar den 23 april 2013 samt ett ytterligare kompletterande meddelande om invändningar den 3 augusti 2017 där kommissionen redogjorde för konkurrensfarhågorna kopplade till Visas interregionala förmedlingsavgifter. Meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar utgör en preliminär bedömning i den mening som avses i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1/2003.

4)

Den 20 november 2017 besvarade Visa skriftligen de kompletterande meddelandena om invändningar. Den 27 och 28 februari 2018 hölls ett muntligt hörande.

5)

Den 26 november 2018 lämnade Visa in åtaganden (nedan kallade åtagandena) till kommissionen.

6)

Den 5 december 2018 offentliggjorde kommissionen i enlighet med artikel 27.4 i förordning (EG) nr 1/2003 ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om marknadstestet i enlighet med artikel 27.4) i Europeiska unionens officiella tidning med en sammanfattning av ärendet och åtagandena samt uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter inom en månad.

7)

Den 29 januari 2019 underrättade kommissionen Visa om de synpunkter som den hade mottagit från berörda tredje parter till följd av publiceringen av tillkännagivandet om marknadstestet i enlighet med artikel 27.4.

2.2   Kommissionens konkurrensfarhågor

8)

Visa fastställer regler om interregionala förmedlingsavgifter som är tillämpliga på interregionala transaktioner vilka utförs hos näringsidkare belägna inom EES med konsumenters bank- och kreditkort utfärdade av en kortutgivare utanför EES. När det gäller interregionala transaktioner kan även kortutgivaren (kortinnehavarens bank) och kortinlösaren (näringsidkarens bank) fastställa förmedlingsavgifterna i bilaterala avtal (även när utfärdaren är utanför EES och näringsidkaren är belägen i EES). Visa har dock förklarat att interregionala bilaterala avtal är sällsynta.

9)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar redogjorde kommissionen för sin preliminära uppfattning att Visa, som representant för en företagssammanslutning, har överträtt artikel 101.1 i EUF-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att kollektivt fastställa regler för förmedlingsavgifter som är tillämpliga på interregionala transaktioner vilka utförs hos näringsidkare belägna inom EES genom konsumenters bank- och kreditkort utfärdade av en kortutgivare utanför EES. Hit hör såväl transaktioner som görs med fysiskt kort (”card present”), till exempel i en affär, och transaktioner som görs utan fysiskt kort (”card not present”), till exempel när kortnummer och autentiseringsuppgifter överförs via internet, mejl eller telefon.

10)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar redogjorde kommissionen för sin preliminära uppfattning att Visas regler om interregionala förmedlingsavgifter utgör ett beslut av en företagssammanslutning som har till syfte och som resultat att begränsa konkurrensen märkbart på marknaden för inlösen av kortbetalningar inom EES.

11)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Visas regler om interregionala förmedlingsavgifter utgör en horisontell prisfastställelse. De interregionala förmedlingsavgifterna utgör en betydande del av näringsidkarnas kostnader för inlösentjänster via serviceavgifter. Kommissionen drog den preliminära slutsatsen att det följer av det materiella innehållet i Visas regler för interregionala förmedlingsavgifter att de begränsar konkurrensen. Kommissionen drog också den preliminära slutsatsen att syftet med Visas regler om interregionala förmedlingsavgifter är att fastställa en del av det pris som debiteras näringsidkare och att begränsa konkurrensen till förmån för Visa och dess medlemmar/licenstagare, främst kortutgivare. En sådan prisuppgörelse är till sin natur skadlig för konkurrensen och uppvisar i sig en tillräcklig grad av skadlighet för att anses vara en konkurrensbegränsning genom syfte.

12)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar kom kommissionen också till den preliminära slutsatsen att Visas regler om interregionala förmedlingsavgifter leder till en begränsning av konkurrensen på marknaden för inlösen av kortbetalningar inom EES. Enligt kommissionens meddelande om invändningar och kompletterande meddelanden om invändningar tillämpas Visas interregionala förmedlingsavgifter på nästan alla interregionala transaktioner som görs hos näringsidkare inom EES. Genom dem fastställs en betydande del av det pris som för inlösentjänster debiteras näringsidkare via serviceavgifter och begränsar därför kortinlösares möjligheter att minska och differentiera sina serviceavgifter. Inlösarna vältrar i stället över dem på näringsidkarna. Interregionala förmedlingsavgifter har på detta vis en direkt inverkan på priser eftersom de innebär en höjning av serviceavgifterna.

13)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att det begränsande syftet och resultatet av Visas regler för interregionala förmedlingsavgifter ytterligare verkar förstärkas av bland annat följande faktorer: Konkurrens mellan system som leder till höga förmedlingsavgifter, (ju högre Visas förmedlingsavgifter är desto mer attraktivt blir det för en kortutfärdare att utfärda Visa-kort), saknar ett tryck från inlösare att sänka förmedlingsavgifterna och näringsidkarna saknar en utjämnande förhandlingsstyrka. Vad gäller kortinlösare var kommissionens preliminära ståndpunkt att de förefaller vara likgiltiga inför förmedlingsavgifter eftersom förmedlingsavgifter är lika tillämpliga på alla kortinlösare vilket gör det möjligt för dem att vältra över kostnaderna för förmedlingsavgifterna på näringsidkarna.

14)

I meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Visas regler om interregionala förmedlingsavgifter inte objektivt sett är nödvändiga.

2.3   Åtagandena

15)

Följande är huvudpunkterna i de åtaganden som har gjorts av Visa av den 26 november 2018:

16)

Visa åtar sig att, inom sex månader efter den dag då Visa formellt delges detta beslut, införa tak för förmedlingsavgifter på alla betalningstransaktioner som sker med konsumenters kort, enligt följande: a) Interregionala multilaterala förmedlingsavgifter på högst 0,2 % för interregionala debettransaktioner med fysiskt kort (”card present”, CP). b) Interregionala multilaterala förmedlingsavgifter på högst 0,3 % för interregionala kredittransaktioner med fysiskt kort (CP). c) Interregionala multilaterala förmedlingsavgifter på högst 1,15 % för interregionala debettransaktioner utan fysiskt kort (”card not present”, CNP). d) Interregionala multilaterala förmedlingsavgifter på högst 1,50 % för interregionala kredittransaktioner utan fysiskt kort (CNP).

17)

Senast 12 arbetsdagar efter delgivningen av detta beslut ska Visa underrätta varje inlösare av Visas interregionala transaktioner och uppmana varje kortinlösare att i sin tur snarast underrätta sina respektive näringsidkande kunder att i) åtagandena har antagits och att ii) de interregionala förmedlingsavgifterna kommer att begränsas för alla framtida interregionala transaktioner som konsumenter gör med bank- och kreditkort under åtagandenas löptid.

18)

Senast 12 arbetsdagar efter delgivningen av detta beslut kommer Visa på ett klart, synligt och lättillgängligt sätt på Visa Europes hemsida offentliggöra alla interregionala förmedlingsavgifter för bank- och kreditkort som är tillämpliga på de interregionala transaktioner med fysiskt kort och interregionala transaktioner utan fysiskt kort som omfattas av åtagandena. Denna skyldighet kvarstår under den period som åtagandena är giltiga.

19)

Visa får inte kringgå eller försöka att kringgå dessa åtaganden, varken direkt eller indirekt, genom en handling eller underlåtenhet. I synnerhet kommer Visa att, från och med det att detta beslut delgivits, avstå från alla metoder som har motsvarande syfte eller resultat som interregionala förmedlingsavgifter. Detta inbegriper särskilt men inte enbart genomförande av program eller nya regler varigenom Visa överför systemavgifter eller andra avgifter som tas ut av kortinlösare inom EES till kortutgivare utanför EES.

20)

Med förbehåll för dess åtagande om icke-kringgående får Visa anta lämpliga konsumentskyddsåtgärder för att säkerställa att konsumenter inte påverkas negativt av effekterna av ändringarna av dess interregionala förmedlingsavgifter, i synnerhet rörande frågor såsom bedrägeri, valutaomräkning och återbetalningar.

21)

Visa ska utse en förvaltare som ska övervaka att Visa uppfyller sina åtaganden. Förvaltaren måste godkännas av kommissionen innan denna utses.

22)

Dessa åtaganden kommer att gälla under en period av fem år och sex månader efter det att detta beslut har delgivits Visa.

3.   SLUTSATS

23)

Åtagandena tar tillräcklig hänsyn till de farhågor som uttrycktes i meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar.

24)

De begränsningar av förmedlingsavgifter som föreslagits av Visa för de olika typerna av interregionala transaktioner (dvs. med eller utan fysiskt kort, bank- och kreditkorttjänster) förefaller inte överskrida kraven enligt MIT (2). Av bevisningen i ärendet framgår att för interregionala transaktioner med fysiskt kort kan en förmedlingsavgift per transaktion på 0,2 % för bankkort och på 0,3 % för kreditkort innebära att det inte gör någon skillnad för näringsidkare om de får betalt med kontanter eller kort. För interregionala transaktioner utan fysiskt kort framgår av bevisningen i ärendet att en förmedlingsavgift per transaktion på 1,15 % för bankkort och på 1,5 % för kreditkort innebär att det inte gör någon skillnad för näringsidkare om de får betalt via en banköverföring som görs utanför Sepa, en överföring av elektroniska pengar eller en kortbetalning.

25)

Åtagandena undanröjer därför på ett effektivt sätt de preliminära konkurrensfarhågor som kommissionen identifierat eftersom de tillhandahåller en direkt och påtaglig fördel för näringsidkare och för konsumenter genom att betydligt sänka förmedlingsavgifterna i jämförelse med de nuvarande nivåerna.

26)

Åtagandena innehåller en långtgående klausul om förbud mot kringgående vilken förbjuder Visa att agera på något sätt som direkt eller indirekt, genom handling eller underlåtenhet, skulle ha motsvarande syfte eller resultat som interregionala förmedlingsavgifter. Detta inbegriper men är inte begränsat till införandet av avgifter som är rättsligt eller ekonomiskt likställda med interregionala förmedlingsavgifter. Detta liknar Visas åtaganden från 2010 och 2014. Nya avgifter eller höjda systemavgifter som motsvarar interregionala förmedlingsavgifter omfattas på samma vis som i de åtagandena av klausulen om icke-kringgående.

27)

Definitionerna i åtagandena av kortbaserade betalningsinstrument och transaktioner med fysiskt kort utesluter möjligheterna till manipulationer där transaktioner med fysiskt kort omdefinieras till transaktioner utan fysiskt kort i kortsystemet eftersom åtagandena tydligt fastställer under vilka förhållanden transaktioner med fysiskt kort äger rum. Om en sådan omdefinition ändå skulle göras skulle detta anses som en överträdelse och ett kringgående av åtagandena.

28)

Kommissionen anser att de fem år och sex månader som åtagandena varar är tillräcklig för att på ett tillfredsställande vis undanröja de farhågor som uttrycks i meddelandet om invändningar och de kompletterande meddelandena om invändningar. Eftersom åtagandena fastställer en genomförandeperiod på sex månader kommer åtagandenas varaktighet i praktiken att vara fem år.

29)

Mot bakgrund av de åtaganden som gjorts anser kommissionen att det inte längre finns skäl att vidta åtgärder och att förfarandet i detta ärende bör avslutas, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1/2003.

30)

Kommissionen förbehåller sig också fortsättningsvis rätten att utreda och inleda förfaranden enligt artikel 101 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet vad gäller metoder som inte omfattas av detta beslut.

---

(1)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(2)  När man analyserar nivåerna på förmedlingsavgifter ska hänsyn tas till den så kallade ”merchant indifference”-metoden (också kallad MIT). Detta är en metod som ursprungligen utvecklats i den ekonomiska litteraturen och sedan vidareutvecklats av kommissionen för att bedöma effektiva förmedlingsavgifter. Kommissionen använder denna metod som ett riktmärke för att bedöma efterlevnaden av artikel 101.3 i fördraget för att säkerställa att näringsidkarna kan dra nytta av att acceptera kortbetalningar.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende M.9458 – CBRE/Telford Homes)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 299/07)

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (koncentrationsförordningen).

(2)  EUT C 366, 14.12.2013, s. 5.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende M.9496 – Ardian France/Staci)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 299/08)

---

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (koncentrationsförordningen).

(2)  EUT C 366, 14.12.2013, s. 5.