Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2019/C 246/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 238, 15.7.2019

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 230, 8.7.2019

EUT C 220, 1.7.2019

EUT C 213, 24.6.2019

EUT C 206, 17.6.2019

EUT C 187, 3.6.2019

EUT C 182, 27.5.2019

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna

(2019/C 246/02)

Tribunalen har vid sitt plenimöte den 3 juli 2016, i enlighet med artikel 25 i rättegångsreglerna, lagt fast riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna:

Dessa riktlinjer består i följande:

1.	Mål ska så snart som möjligt efter det att ansökan har getts in, utan att det påverkar en senare tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, tilldelas avdelningarna sammansatta av tre domare.

2.

Personalmål, det vill säga mål i vilka talan väcks med stöd av artikel 270 FEUF och, i förekommande fall, artikel 50a i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol, ska fördelas mellan första avdelningen, andra avdelningen, tredje avdelningen och fjärde avdelningen i enlighet med en turordning, baserad på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet.

3.

Mål avseende immateriella rättigheter enligt avdelning IV i rättegångsreglerna ska fördelas mellan femte avdelningen, sjätte avdelningen, sjunde avdelningen, åttonde avdelningen, nionde avdelningen och tionde avdelningen i enlighet med en turordning, baserad på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet.

4.

Andra mål än dem som avses i punkterna 2 och 3 ska fördelas mellan avdelningarna i enlighet med två separata turordningar, baserade på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet, för följande kategorier: — Mål angående genomförandet av de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, reglerna om statligt stöd och reglerna om handelspolitiska skyddsåtgärder. — Övriga mål.

5.	Tribunalens ordförande kan göra undantag från turordningsreglerna i punkterna 2, 3 och 4 för att beakta det samband som föreligger mellan vissa mål eller för att uppnå en jämn fördelning av arbetsbördan.

6.

Tribunalen har vid sitt plenimöte den 19 juni 2019 fattat ett beslut angående tribunalens verksamhet mellan den 1 och den 26 september 2019 (EUT C 238, 2019, s. 2). Enligt detta ska tribunalens beslut av den 11 maj 2016 om riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna (EUT C 296, 2016, s. 2) fortsätta att gälla mellan den 1 och den 26 september 2019. De ovan angivna riktlinjerna för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna ska därför gälla för perioden den 27 september 2019–31 augusti 2022.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Judecătoria Orăștie (Rumänien) den 20 november 2018 — EV mot Inspectoratul General al Poliției Române — Brigada Autostrăzi și Misiuni Speciale — Biroul de Poliție Autostrada A1 Râmnicu Vâlcea-Deva (IGPR)

(Mål C-723/18)

(2019/C 246/03)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Orăștie

Parter i det nationella målet

Klagande: EV

Motpart: Inspectoratul General al Poliției Române — Brigada Autostrăzi și Misiuni Speciale — Biroul de Poliție Autostrada A1 Râmnicu Vâlcea-Deva (IGPR)

I beslut av den 8 maj 2019 har domstolen (sjätte avdelningen) förklarat sig uppenbart obehörig att besvara de frågor som Judecătoria Orăștie (Rumänien) ställt i beslut av den 5 november 2018.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Düsseldorf (Tyskland) den 16 februari 2019 — Flightright GmbH mot Eurowings GmbH

(Mål C-180/19)

(2019/C 246/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Kärande: Flightright GmbH

Svarande: Eurowings GmbH

Tolkningsfrågor

Ska artikel 7.1 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att det är hela den flygsträcka som omfattas av reservationen som ska beaktas vid fastställande av kompensationens storlek?

Med andra ord, ska begreppet flygning (förutsatt att förordningen är tillämplig på den berörda delen av resan) tolkas så, att det, i fråga om reservationer som omfattar en mellanlandning, eventuellt med byte till anslutande flygförbindelse, innan passageraren når sin slutliga bestämmelseort endast avser den del av resan under vilken förseningen faktiskt inträffade eller ska begreppet flygning tolkas så, att det omfattar den sammantagna flygsträckan från den första avgångsorten till den slutliga bestämmelseorten?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s.1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia no 17 de Palma de Mallorca (Spanien) den 14 mars 2019 — CY mot Caixabank S.A.

(Mål C-224/19)

(2019/C 246/05)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia no 17 de Palma de Mallorca

Parter i det nationella målet

Kärande: CY

Svarande: Caixabank S.A.

Tolkningsfrågor

1)

Kan, mot bakgrund av artikel 6.1 i direktiv 93/13 (1), ogiltigförklaringen på grund av oskälighet av ett avtalsvillkor enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån jämkas vad avser dess retroaktiva verkan efter det att villkoret ogiltigförklarats på grund av att det var oskäligt?

2)

Kan mot bakgrund av artikel 6.1 i direktiv 93/13, en nationell rättspraxis som innebär att, efter att villkoret enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån har ogiltigförklarats, kostnaderna för notarius publicus och förvaltare ska fördelas lika mellan långivaren och låntagaren, betraktas som en jämkning från den nationella domstolens sida av ogiltigförklaringen av ett oskäligt villkor, och därför strida mot principen i artikel 6.1 i direktiv 93/13 att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande?

3)

Kan mot bakgrund av artikel 6.1 i direktiv 93/13, en nationell rättspraxis som innebär att, efter att villkoret enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån har ogiltigförklarats, låntagaren även ska betala kostnaden för värdering av fastigheten och skatten på inteckningen, vilka båda följer av upptagandet av lånet, anses strida mot principen att konsumenten inte binds av ett villkor som förklarats vara oskäligt? Strider det mot artikel 3.2 i direktiv 93/13 att låntagaren har bevisbördan för att visa att vederbörande inte gavs möjlighet att tillhandahålla en egen värdering av fastigheten?

4.

Strider, mot bakgrund av artikel 6.1 i direktiv 93/13, en nationell rättspraxis mot nämnda direktiv, om denna rättspraxis innebär att, efter att avtalsvillkoret enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån har ogiltigförklarats, detta villkor fortfarande kan ha verkningar för låntagaren vid modifierande novationer eller dödning av inteckningen, i den bemärkelsen att låntagaren fortfarande måste betala de kostnader som uppstår till följd av en sådan ändring eller dödning av inteckningen? Innebär fördelningen av dessa kostnader på låntagaren ett åsidosättande av principen att konsumenten inte binds av ett villkor som förklarats vara oskäligt?

5.

Strider, mot bakgrund av artikel 6.1 jämförd med artikel 7.1 i direktiv 93/13, en nationell rättspraxis mot den avskräckande verkan gentemot näringsidkaren som föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 93/13, när denna rättpraxis delvis utesluter en retroaktiv verkan av ogiltigförklaringen på grund av oskälighet av ett avtalsvillkor enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån?

6)

Strider, mot bakgrund av det förbud mot jämkning av ogiltigförklarade villkor som följer av EU-domstolens praxis, och med hänsyn till principen i artikel 6.1 i direktivet att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande, en nationell rättspraxis mot unionsrätten om denna rättspraxis, med hänvisning till låntagarens intresse, innebär en jämkning av den retroaktiva verkan efter en ogiltigförklaring av ett avtalsvillkor enligt vilket låntagaren ska stå för samtliga kostnader för upptagande, novation eller uppsägning av ett hypotekslån?

7)

Strider, mot bakgrund av artikel 3.1 och 3.2 i direktiv 93/13, en nationell rättspraxis som innebär att villkoret om den så kallade uppläggningsavgiften per automatik inte omfattas av prövningen av öppenhet, mot principen om omvänd bevisbörda som fastställs i artikel 3.2 i direktivet, med hänsyn till att näringsidkaren inte behöver visa att vederbörande har lämnat förhandsinformation och att villkoret har varit föremål för individuell förhandling.

8)

Strider en nationell rättspraxis mot artikel 3 i direktiv 93/13 och EU-domstolens praxis, om denna nationella rättspraxis innebär att en konsument automatiskt ska anses känna till att finansinstitut vanligen tar ut en uppläggningsavgift, och att långivaren därmed inte behöver inkomma med någon som helst bevisning för att villkoret har varit föremål för individuell förhandling, eller ska tvärtom långivaren i vilket fall som helst kunna bevisa att villkoret har varit föremål för individuell förhandling?

9)

Strider en nationell rättspraxis mot artiklarna 3 och 4 i direktiv 93/13 och EU-domstolens praxis, om denna nationella rättspraxis innebär att det inte kan prövas huruvida villkoret om den så kallade uppläggningsavgiften är oskäligt enligt artikel 4.2 på grund av att detta villkor rör avtalets huvudföremål, eller ska tvärtom en sådan uppläggningsavgift inte anses utgöra en del av priset för avtalet utan snarare betraktas som en tilläggsavgift, varför den nationella domstolen bör ha möjlighet att pröva öppenhet och/eller innehåll för att avgöra om villkoret är oskäligt enligt nationell lagstiftning?

10)

Strider det mot bakgrund av att artikel 4.2 i direktiv 93/13 inte har införlivats med den spanska rättsordningen genom [Ley 7/1998, de 13 de abril, sobre condiciones generales de la contratación (lag nr 7/1998 av den 13 april 1998 om allmänna avtalsvillkor)] (2) mot artikel 8 i direktiv 93/13 att en spansk domstol åberopar och tillämpar artikel 4.2 i nämnda direktiv när denna bestämmelse inte har införlivats med den spanska rättsordningen på grund av ett val från lagstiftarens sida — som eftersträvade ett komplett skydd avseende alla villkor som näringsidkaren kan ta med i ett konsumentavtal, inbegripet de som avser avtalets huvudföremål, och även om de har formulerats på ett tydligt och begripligt sätt — om det anses att ett villkor om en så kallad uppläggningsavgift utgör låneavtalets huvudföremål?

11)

Ska, mot bakgrund av artikel 3.1 i direktiv 93/13, villkoret om den så kallade uppläggningsavgiften ogiltigförklaras av den nationella domstolen, när detta villkor inte har varit föremål för individuell förhandling och finansinstitutet inte har visat att denna avgift motsvarar tjänster som faktiskt har tillhandahållits och kostnader som uppstått, och villkoret skapar en betydande obalans mellan rättigheterna och skyldigheterna för avtalsparterna?

12)

Ska, mot bakgrund av artikel 6.1, jämförd med artikel 7.1 i direktiv 93/13, förpliktandet av näringsidkaren att ersätta rättegångskostnaderna när en konsument har väckt talan om ogiltigförklaring av oskäliga villkor i ett avtal som ingåtts med denna näringsidkare, och domstolarna bifaller detta yrkande om ogiltigförklaring på grund av oskälighet, anses utgöra en konsekvens av principen att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande och principen om avskräckande verkan gentemot näringsidkaren, om en sådan talan om ogiltigförklaring prövas av den nationella domstolen, oavsett storleken på de belopp som ska återbetalas enligt domen, under förutsättning att huvudyrkandet är ogiltigförklaring av villkoret och att återbetalningen av beloppen endast är ett accessoriskt yrkande som är en del av det föregående yrkandet?

13)

Kan mot bakgrund av principen att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande och principen om avskräckande verkan i direktiv 93/13 (artiklarna 6.1 och 7.1) de retroaktiva verkningarna av en ogiltigförklaring av ett oskäligt villkor i ett avtal som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare begränsas i tiden genom bifall till en invändning om preskription av talan om återbetalning av beloppet, trots att den grundläggande talan om ogiltigförklaring av en oskälig klausul inte kan preskriberas enligt nationell lagstiftning?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)

(2)  Ley 7/1998, de 13 de abril, sobre condiciones generales de la contratación (lag nr 7/1998 av den 13 april 1998 om allmänna avtalsvillkor)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 6 de Ceuta (Spanien) den 21 mars 2019 — HC och ID mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria S.A.

(Mål C-247/19)

(2019/C 246/06)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 6 de Ceuta

Parter i det nationella målet

Kärande: HC och ID

Svarande: Banco Bilbao Vizcaya Argentaria S.A.

Tolkningsfrågor

1)

Är det förenligt med unionsrätten, och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, (1) med beaktande av syftet att skydda konsumenter och användare och den praxis från unionsdomstolarna som utvecklar detta skydd, att Tribunal Supremo i sina domar 44 till 49 av den 23 januari 2019, med avseende på ett oskäligt villkor i ett avtal om hypotekslån som ingåtts med en konsument som inte varit föremål för förhandling, enligt vilket alla kostnader i samband med upprättandet av ett hypotekslån ska betalas av låntagaren, som ett otvetydigt kriterium fastställer att de olika belopp som det oskäliga och ogiltigförklarade villkoret omfattar ska fördelas mellan den bank som beviljat lånet och konsumenten i egenskap av låntagare, i syfte att begränsa återbetalningen av de belopp som på felaktiga grunder har betalats enligt nationell lagstiftning? Är det förenligt med unionsrätten, och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG, av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, med beaktande av syftet att skydda konsumenter och användare och den praxis från unionsdomstolarna som utvecklar detta skydd, att Tribunal Supremo gör en kompletterande tolkning av ett villkor är ogiltigt på grund av att det är oskäligt, när upphävandet av detta villkor och dess verkningar inte påverkar hypotekslånets bestånd?

2)

Dessutom önskas svar på följande fråga, som ställs mot bakgrund av artikel 394 LEC (2) som fastställer att den förlorande parten ska betala den vinnande partens rättegångskostnader: När ett oskäligt villkor om kostnader ogiltigförklaras men följderna av denna ogiltigförklaring begränsar sig till att nämnda kostnader fördelas mellan parterna, kan det då anses strida mot unionsrättens effektivitetsprincip och principen om att ogiltiga villkor inte är bindande att talan anses endast delvis vinna bifall i domen, och kan detta förstås så, att det har en omvänd avskräckande effekt som lämnar konsumenters och användares legitima intressen oskyddade?

---

(1)  EGT L 95, 1993, s. 29.

(2)  Ley de Enjuiciamiento Civil (civilprocesslagen).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 6 de Ceuta (Spanien) den 27 mars 2019 — LG och PK mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria S.A.

(Mål C-259/19)

(2019/C 246/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 6 de Ceuta

Parter i det nationella målet

Kärande: LG och PK

Svarande: Banco Bilbao Vizcaya Argentaria S.A.

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med unionsrätten, och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, (1) med beaktande av syftet att skydda konsumenter och användare och den praxis från unionsdomstolarna som utvecklar detta skydd, att Tribunal Supremo i sina domar 44 till 49 av den 23 januari 2019, med avseende på ett oskäligt villkor i ett avtal om hypotekslån som ingåtts med en konsument som inte varit föremål för förhandling, enligt vilket alla kostnader i samband med upprättandet av ett hypotekslån ska betalas av låntagaren, som ett otvetydigt kriterium fastställer att de olika belopp som det oskäliga och ogiltigförklarade villkoret omfattar ska fördelas mellan den bank som beviljat lånet och konsumenten i egenskap av låntagare, i syfte att begränsa återbetalningen av de belopp som på felaktiga grunder har betalats enligt nationell lagstiftning?

Är det förenligt med unionsrätten, och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG, av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, med beaktande av syftet att skydda konsumenter och användare och den praxis från unionsdomstolarna som utvecklar detta skydd, att Tribunal Supremo gör en kompletterande tolkning av ett villkor är ogiltigt på grund av att det är oskäligt, när upphävandet av detta villkor och dess verkningar inte påverkar hypotekslånets bestånd?

---

(1)  EGT L 95, 1993, s. 29.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 5 april 2019 — DenizBank AG mot Verein für Konsumenteninformation

(Mål C-287/19)

(2019/C 246/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: DenizBank AG

Motpart: Verein für Konsumenteninformation

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 52.6 a i direktiv (EU) 2015/2366 (1) (betaltjänstdirektivet), jämförd med artikel 54.1 i samma direktiv, som föreskriver att betaltjänstanvändarens samtycke ska anses ha getts till en föreslagen ändring i avtalsvillkoren, med undantag för användaren av betaltjänsten som visar betaltjänstleverantören att den motsätter sig ändringen innan de ändrade villkoren träder i kraft, tolkas så, att en medgivandefunktion som gäller alla tänkbara avtalsvillkor helt obegränsat kan överenskommas med en konsument?

2)

a) Ska artikel 4 led 14 i betaltjänstdirektivet tolkas så, att NFC-funktionen hos ett personligt multifunktionellt bankkort som används för små betalningar som dras från det sammankopplade kundkontot är ett betalningsinstrument? b) Om fråga 2a besvaras jakande:   Ska artikel 63.1 b i betaltjänstdirektivet om undantag för betalningar av låga belopp och elektroniska pengar tolkas så, att en kontaktfri betalning, vid användning av NFC-funktionen hos ett personligt multifunktionellt bankkort, bör betraktas som en anonym användning av betalningsinstrumentet, i den mening som avses i undantaget?

3)

Ska artikel 63.1 b i betaltjänstdirektivet tolkas så, att en betaltjänstleverantör endast kan förlita sig på detta undantag, om det kan bevisas att betalningsinstrumentet, med hänsyn till det aktuella tekniska utvecklingsstadiet, inte kan blockeras eller att ytterligare användning inte kan förhindras?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 2015, s. 35).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Brașov (Rumänien) den 9 april 2019 — SO mot TP m. fl.

(Mål C-291/19)

(2019/C 246/09)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Brașov

Parter i det nationella målet

Klagande: SO

Motparter: TP m.fl.

Tolkningsfrågor

1.	Ska den mekanism för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006, anses vara en rättsakt som beslutats av en unionsinstitution, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilken kan tolkas av Europeiska unionens domstol?

2.

Är de krav som åläggs i de rapporter som upprättats inom ramen för mekanismen för samarbete och kontroll bindande för Rumänien, särskilt (men inte enbart) kravet att ändringar i lagstiftningen ska vara förenliga med de slutsatser som utfärdats enligt mekanismen för samarbete och kontroll och med de rekommendationer som utfärdats av Venedigkommissionen och Europarådets grupp av stater mot korruption?

3.

Ska artikel 2 FEU, jämförd med artikel 4.3 FEU, tolkas så, att Rumäniens skyldighet att följa de krav som åläggs i de rapporter som upprättats inom ramen för mekanismen för samarbete och kontroll, vilken inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG (1) av den 13 december 2006, ingår i medlemsstatens skyldighet att respektera rättsstatens principer?

4.

Utgör principen om domarnas oavhängighet, vilken är stadfäst i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom den principen tolkats av Europeiska unionens domstol (dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C-64/16, EU:C:2018:117), hinder för att det hos åklagarmyndigheten vid Înalta Curte de Casație și Justiție inrättas en avdelning för utredning av överträdelser begångna inom domstolsväsendet, med hänsyn till reglerna för utnämning/entledigande av åklagarna på den avdelningen, till reglerna för tjänsteutövning på den avdelningen, till det sätt på vilket avdelningens befogenhet bestäms samt till det begränsade antalet tjänster på den avdelningen?

5.

Utgör artikel 47 [andra stycket] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna angående rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid hinder för att det hos åklagarmyndigheten vid Înalta Curte de Casație și Justiție inrättas en avdelning för utredning av överträdelser begångna inom domstolsväsendet, med hänsyn till reglerna för tjänsteutövning på den avdelningen, till det sätt på vilket avdelningens befogenhet bestäms samt till det begränsade antalet tjänster på den avdelningen?

---

(1)  Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland) den 19 april 2019 — Ingredion Germany GmbH mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-320/19)

(2019/C 246/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i det nationella målet

Sökande: Ingredion Germany GmbH

Svarande: Bundesrepublik Deutschland

Tolkningsfrågor

Ska artikel 18.1 c och 18.2 andra stycket i Europeiska kommissionens beslut 2011/278/EU (1), jämförd med artiklarna 3 h och 10a i direktiv 2003/87/EU (2), tolkas så, att den relevanta faktorn för kapacitetsutnyttjande för bränslerelaterade verksamheter för nya deltagare är begränsad till ett värde av mindre än 100 procent?

---

(1)  Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, 2011, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen (Sverige) den 7 maj 2019 — Konsumentombudsmannen/Mezina AB

(Mål C-363/19)

(2019/C 246/11)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Konsumentombudsmannen

Svarande: Mezina AB

Tolkningsfrågor

1)

Reglerar artiklarna 5 och 6 lästa tillsammans med artiklarna 10.1 och 28.5 i förordning 1924/2006 (1) bevisbördan när en nationell domstol prövar om otillåtna hälsopåståenden gjorts i en situation då aktuella hälsopåståenden motsvarar ett påstående som omfattas av ansökan enligt artikel 13.2 i förordning 1924/2006, men där ansökan ännu inte har lett till ett beslut om godkännande eller icke-godkännande, eller bestäms bevisbördan enligt nationell rätt?

2)	Om svaret på fråga 1 är att bestämmelserna i förordning 1924/2006 reglerar bevisbördan, ligger bevisbördan på den näringsidkare som gör ett bestämt hälsopåstående, eller på den myndighet som begär att den nationella domstolen ska förbjuda näringsidkaren att fortsättningsvis göra påståendet?

3)	I en situation som den som anges i fråga 1, reglerar artiklarna 5 och 6 lästa tillsammans med artiklarna 10.1 och 28.5 i förordning 1924/2006 beviskraven när en nationell domstol prövar om otillåtna hälsopåståenden gjorts, eller bestäms beviskraven enligt nationell rätt?

4)	Om svaret på fråga 3 är att bestämmelserna i förordning 1924/2006 reglerar beviskraven, vilka beviskrav ställs?

5)	Påverkas svaret på fråga 1–4 av att tillämpning av förordning 1924/2006 (innefattande artikel 3 a i förordningen) och direktiv 2005/29 (2) aktualiseras samtidigt i målet vid den nationella domstolen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT 2006, L 404, s. 9)

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT 2005, L 149, s. 22)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bihor (Rumänien) den 14 maj 2019 — brottmål mot IG, JH, KI, LJ

(Mål C-379/19)

(2019/C 246/12)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bihor

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

IG, JH, KI, LJ

Tolkningsfrågor

1)	Är den mekanism för samarbete och kontroll som inrättas genom Europeiska kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 (1) och de krav som uttrycks i de rapporter som upprättas inom ramen för denna mekanism bindande för rumänska staten?

2)

Ska artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 4.3 i samma fördrag, tolkas så, att Rumäniens skyldighet att iaktta kraven i de rapporter som upprättas inom ramen för den mekanism för samarbete och kontroll som inrättats genom kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 utgör en del av medlemsstatens skyldighet att iaktta rättsstatsprincipen, även med avseende på att en författningsdomstol (en politisk/judiciell institution) ska avhålla sig från att ingripa för att tolka lagen och fastställa de konkreta och bindande anvisningarna för dess tillämpning av domstolarna samt för att införa nya lagbestämmelser, vilket är en befogenhet som är exklusivt tilldelad den lagstiftande makten? Kräver unionsrätten att rättsverkningarna av ett sådant avgörande från en författningsdomstol ska upphävas? Utgör unionsrätten hinder för en bestämmelse i nationell rätt som reglerar det disciplinära ansvaret för den domare som underlåtit att tillämpa avgörandet från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i samband med hänskjutandet av denna fråga?

3)

Utgör principen om domarnas oavhängighet, stadfäst i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom den tolkats av Europeiska unionens domstol (stora avdelningen, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C-64/16, EU:C:2018:117), hinder för att domstolarnas behörighet ersätts genom avgöranden från Curtea Constituțională (avgörande nr 51 av den 16 februari 2016, avgörande nr 302 av den 4 maj 2017 och avgörande nr 26 [av den 16 januari 2019]), med följden att straffrättsförfarande blir oförutsebart (retroaktiv tillämpning) och att det blir omöjligt att tolka och tillämpa lagen i det konkreta fallet? Utgör unionsrätten hinder för en bestämmelse i nationell rätt som reglerar det disciplinära ansvaret för den domare som underlåtit att tillämpa avgörandet från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i samband med hänskjutandet av denna fråga?

---

(1)  Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56).

Överklagande ingett den 20 maj 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 7 mars 2019 i mål T-837/16, Konungariket Sverige mot Europeiska kommissionen

(Mål C-389/19 P)

(2019/C 246/13)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lindenthal, K. Mifsud-Bonnici, G. Tolstoy)

Övriga parter i målet: Konungariket Sverige,

Konungariket Danmark,

Republiken Finland,

Europaparlamentet och

Europeiska kemikaliemyndigheten

Klagandens yrkanden

—	upphäva den dom som meddelades av tribunalen (femte avdelningen) den 7 mars 2019 i mål T-837/16, Konungariket Sverige mot Europeiska kommissionen, ogilla talan i första instans samt förplikta Konungariket Sverige att ersätta rättegångskostnaderna, eller, alternativt,

—	återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning och låta beslutet om rättegångskostnader för förfarandet i första instans och för överklagandet anstå; och

—	besluta att verkningarna av det omtvistade beslutet ska bestå

Grunder och huvudargument

Överklagandet gäller den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 7 mars 2019 i mål T-837/16. I denna dom ogiltigförklarade tribunalen kommissionens genomförandebeslut C(2016) 5644 final av den 7 september 2016 om beviljande av tillstånd för vissa användningar av blysulfatkromat, gul, och blykromatmolybdatsulfat, röd, samt ogillade kommissionens yrkande om att verkningarna av beslutet skulle bestå till dess att kommissionen kunde ompröva tillståndsansökan.

Till stöd för sitt överklagande har kommissionen anfört fyra grunder.

Den första grunden: Tribunalen gjorde i de punkter i domen som rör det beviskrav som ska tillämpas vid bedömningen av alternativ, och i synnerhet punkterna 79, 81, 85, 86, 90 och 101, en uppenbart felaktig rättstillämpning avseende det beviskrav som är tillämpligt enligt artikel 60.4.

Den andra grunden: Tribunalen gjorde, genomgående i sitt resonemang och i synnerhet i punkterna 86, 90 och 96, en uppenbart felaktig rättstillämpning genom att helt bortse från kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller att fastställa tröskelvärden för teknisk och ekonomisk genomförbarhet vid bedömningen av alternativ enligt artikel 60.4, och tillämpade således ett felaktigt kriterium för domstolsprövningen och ingrep i kommissionens avvägning mellan sociala, ekonomiska och tekniska hänsynstaganden.

Den tredje grunden: Tribunalen gjorde i punkterna 86, 97 och 98 en uppenbart felaktig rättstillämpning med avseende på det omtvistade beslutet, för det första genom att inte beakta att inget tillstånd beviljades för användningar där blypigments egenskaper avseende teknisk prestanda inte är nödvändiga och, för det andra, genom att beskriva villkoren i det omtvistade beslutet som att de visade att villkoret avseende bedömning av alternativ i artikel 60.4 inte hade uppfyllts.

Den fjärde grunden: Den andra punkten i domslutet, där tribunalen beslutade att verkningarna av det omtvistade beslutet inte ska bestå, grundas på en uppenbart felaktig rättstillämpning i punkt 112 i domen.

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal du travail francophone de Bruxelles (Belgien) den 21 maj 2019 — PN, QO, RP, SQ, TR mot Centre public d’action sociale d’Anderlecht (CPAS)

(Mål C-394/19)

(2019/C 246/14)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail francophone de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Klagande: PN, QO, RP, SQ, TR

Motpart: Centre public d’action sociale d’Anderlecht (CPAS)

Tolkningsfrågan

Ska principerna om full verkan av och skydd för de gemenskapsrättsliga reglerna, såsom dessa principer har definierats i målen Francovich och Brasserie du Pêcheur, samt direktiv 2004/38/EG (1), tolkas så, att de — i ett fall där en utlänning har förlorat sin uppehållsrätt utan en föregående proportionalitetsbedömning på grund av ett felaktigt införlivande av unionsrätten med nationell rätt — ålägger en medlemsstat att inom ramen för sitt system för socialt stöd ansvara för andra grundläggande behov än sjukvård, till dess att prövningen av sökandens uppehållsrätt har avgjorts på ett sätt som är förenligt med unionsrätten?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal d'instance de Nice (Frankrike) den 22 maj 2019 — VT, WU mot easyJet Airline Co. Ltd

(Mål C-395/19)

(2019/C 246/15)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal d'instance de Nice

Parter i det nationella målet

Kärande: VT, WU

Svarande: easyJet Airline Co. Ltd

Tolkningsfrågor

1)

Huruvida artikel 3.2 a ska tillämpas vid försenade flygningar a) Mot bakgrund av att den rätt till kompensation vid nekad ombordstigning eller inställd flygning som anges i artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 i rättspraxis har utvidgats till att även omfatta försenade flygningar (EU-domstolens dom, fjärde avdelningen, av den 19 november 2009, Sturgeon, C-402/07 och C-432/07,), är villkoret i artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om att passagerare ska ha checkat in, som endast ska tillämpas i händelse av nekad ombordstigning, tillämpligt i samband med kompensation som begärs av en passagerare som har drabbats av en försenad flygning men inte nekats ombordstigning? b) Om fråga 1 a ska besvaras jakande, ska den tidsgräns på senast 45 minuter före angiven avgångstid som anges i artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 tolkas så, att det rör sig om senast 45 minuter före den försenade flygningens nya avgångstid, som offentliggjorts på flygplatsens anslagstavlor eller kommunicerats till passagerarna?

2)

Bevisbördan för att en passagerare ”har checkat in”.   Om fråga 1 a ska besvaras jakande, det vill säga att artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 är tillämplig på kompensation som begärs av en passagerare som har drabbats av en försenad flygning:   Är — med beaktande av den tekniska utveckling som möjliggör elektroniskt utfärdande av papperslösa boardingkort, frånvaron av tidsstämpling av boardingkort i pappersform, avsaknaden av skyldigheten att fysiskt infinna sig vid en incheckningsdisk och den omständigheten att endast flygbolagen förfogar över all information om incheckningen av passagerare fram till dess att incheckningen avslutas — i så fall de villkor som fastställs i artikel 3.2 a sådana grundläggande villkor som en konsument måste ha uppfyllt för att förordningen ska tillämpas eller en grund till att frita flygbolaget från ansvar som gör det möjligt för detta att med hjälp av passagerarlistan visa att konsumenten inte har checkat in ”på föreskrivet sätt och vid den tidpunkt som lufttrafikföretaget, researrangören eller en auktoriserad resebyrå angett skriftligen i förväg (inbegripet elektroniskt) eller, om ingen tid har angetts, senast 45 minuter före angiven avgångstid”, i enlighet med artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004?   Om fråga 1 a ska besvaras jakande, det vill säga att artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 är tillämplig på kompensation som begärs av en passagerare som har drabbats av en försenad flygning:   Med beaktande av den tekniska utveckling som möjliggör elektroniskt utfärdande av papperslösa boardingkort, frånvaron av tidsstämpling av boardingkort i pappersform, avsaknaden av skyldigheten att fysiskt infinna sig vid en incheckningsdisk och den omständigheten att endast flygbolagen förfogar över all information om incheckningen av passagerare fram till dess att incheckningen avslutas är det endast passageraren som är kärande vid den nationella domstolen som har bevisbördan för att denne faktiskt har checkat in ”på föreskrivet sätt och vid den tid som lufttrafikföretaget, researrangören eller en auktoriserad resebyrå angett skriftligen i förväg (inbegripet elektroniskt) eller, om ingen tid har angetts, senast 45 minuter före angiven avgångstid”, i enlighet med artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 261/2004 av en 11 februari 2004?

Talan väckt den 24 maj 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-413/19)

(2019/C 246/16)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Kocjan och K. Talabér-Ritz)

Svarande: Republiken Slovenien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	Fastställa att Slovenien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 13.2 i direktivet om byggnaders energiprestanda (1) genom att begränsa skyldigheten att visa energicertifikatet till att gälla endast byggnader som ägs eller används av offentliga myndigheter.

—	förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 13.2 i direktiv 2013/31/EU ska medlemsstaterna genomföra skyldigheten enligt vilken ett energicertifikat ska visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten om en total användbar golvyta på över 500 m2 i en byggnad, för vilken ett energicertifikat har utfärdats i enlighet med artikel 12.1, ofta besöks av allmänheten. Eftersom Republiken Slovenien endast genomfört skyldigheten såvitt gäller byggnader som ägs eller används av offentliga myndigheter har kommissionen beslutat att väcka förevarande talan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 2010, s. 13).

Tribunalens dom av den 23 maj 2019 — Recylex m.fl. mot kommissionen

(Mål T-222/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för återvinning av blybatterier för bilar - Beslut varigenom en överträdelse av artikel 101 FEUF konstaterats - Samordning av inköpspriser - Böter - Punkt 26 i 2006 års tillkännagivande om samarbete - Punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter - Obegränsad behörighet)

(2019/C 246/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Recylex SA (Paris, Frankrike), Fonderie et Manufacture de Métaux SA (Bryssel, Belgien), Harz-Metall GmbH (Goslar, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Wellinger, S. Reinart och K. Bongs)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Rogalski, J. Szczodrowski och F. van Schaik)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om nedsättning av det bötesbelopp som sökandena påförts genom kommissionens beslut C(2017) 900 final av den 8 februari 2017, angående ett förfarande enligt artikel 101 FEUF (ärende AT.40018 — Återvinning av bilbatterier).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Recylex SA, Fonderie et Manufacture de Métaux SA och Harz-Metall GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 195, 19.6.2017.

Tribunalens dom av den 23 maj 2019 — KPN mot kommissionen

(Mål T-370/17)( (1))

(Konkurrens - Företagssammanslagningar - Den nederländska markanden för tv-och telekomtjänster - Självständigt fungerande joint venture- företag - Beslut i vilket en företagssammansammanslagning har förklarats förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet - Åtaganden - Relevant marknad - Vertikala effekter - Uppenbart oriktig skönsmässig bedömning - Motiveringsskyldighet)

(2019/C 246/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: KPN BV (Haag, Nederländerna) (ombud: advokaterna P. van Ginneken och G. Béquet)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet, G. Conte, J. Szczodrowski och F. van Schaik)

Intervenienter till stöd för svaranden: VodafoneZiggo Group Holding BV (Amsterdam, Nederländerna), Vodafone Group plc (Newbury, Förenade kungariket) och Liberty Global Europe Holding BV (Amsterdam) (ombud advokaterna W. Knibbeler, E. Raedts og A. Pliego Selie)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2016) 5165 final av den 3 augusti 2016 om en sammanslagnings förenlighet med den inre marknaden och EES-avtalet, genom vilken Vodafone Group och Liberty Global Europe Holding gemensamt fick kontroll över ett sjävständigt fungerande joint venture företag (ärende COMP/M.7978 — Vodafone — Liberty Global — Dutch JV).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	KPN BV ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som åsamkats kommissionen, VodafoneZiggo Group Holding BV, Vodafone Group plc och Liberty Global Europe Holding BV.

---

(1)  EUT C 249, 31.7.2017.

Tribunalens beslut av den 15 maj 2019 — Novartis Europharm mot kommissionen

(Mål T-269/15)( (1))

(Humanläkemedel ‒ Godkännande för försäljning av läkemedlet Vantobra - tobramycin - Återkallande av den angripna rättsakten - Talan har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 246/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Novartis Europharm Ltd (Camberley, Förenade Konungariket) (ombud: advokaten C. Schoonderbeek)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Šimerdová, A. Sipos och K. Mifsud-Bonnici)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Pari Pharma GmbH (Starnberg, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Epping och W. Rehmann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C(2015) 1977 final av den 18 mars 2015 om godkännande för försäljning av humanläkemedlet Vantobra — tobramycin enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 726/2004.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	Novartis Europharm Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Pari Pharma GmbH ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 279, av den 24.8.2015.

Tribunalens beslut av den 17 maj 2019 — Deutsche Lufthansa mot kommissionen

(Mål T-764/15)( (1))

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Tysk stödordning till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn - Beslut varigenom stödet förklaras delvis förenligt med den inre marknaden - Beslut varigenom avsaknaden av statligt stöd konstateras - Indirekt stöd - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2019/C 246/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Lufthansa AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten A. Martin-Ehlers)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Rusche, K. Herrmann och D. Recchia)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Land Rheinland-Pfalz (Tyskland) (ombud: professorn C. Koenig)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/788 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.32833 (11/C) (f.d. 11/NN) som Tyskland har genomfört avseende finansieringen av flygplatsen Frankfurt-Hahn under perioden 2009–2011 (EUT L 134, 2016, s. 1).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Deutsche Lufthansa AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och Land Rheinland-Pfalz.

---

(1)  EUT C 68, 22.2.2016.

Tribunalens beslut av den 22 maj 2019 — Puma mot EUIPO — CMS (CMS Italy)

(Mål T-161/16) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket CMS Italy - Äldre internationella figurmärken som återger ett kattdjur som hoppar åt vänster - Relativa registreringshinder - De äldre varumärkenas renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001) - Bevis för renommé - Tidigare beslut från EUIPO i vilka det konstaterats att de äldre varumärkena är kända - Beaktande av dessa beslut - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltningssed)

(2019/C 246/21)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: advokat P. González-Bueno Catalán de Ocón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Costruzione Macchine Speciali Srl (CMS) (Alonte, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 29 januari 2016 (ärende R 229/2015-2) angående ett invändningsförfarande mellan Puma och Costruzione Macchine Speciali (CMS).

Avgörande

1)	Det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 29 januari 2016 (ärende R 229/2015-2) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive Puma SE:s rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 222, 20.6.2016.

Tribunalens beslut av den 15 maj 2019 — Metrans mot kommissionen och INEA

(Mål T-262/17)( (1))

(Talan om ogiltigförklaring - Beslut av kommissionen att bevilja finansiering av förslagen till transportprojekt från fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) avseende ”Multimodal containerterminal i Paskov, fas III” och ”Intermodal terminal i Mělník, faserna 2 och 3” - Frist för väckande av talan - Tidpunkt då fristen börjar löpa - Talan har väckts för sent - Avvisning)

(2019/C 246/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Metrans a.s. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten A. Schwarz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Hottiaux och J. Samnadda) och Genomförandeorganet för innovation och nätverk (ombud: I. Ramallo och D. Silhol, biträdda av advokaten A. Duron)

Saken

Talan som väckts enligt artikel 263 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C(2016) 5047 final av den 5 augusti 2016 angående upprättandet av en förteckning över förslag som godkänts för att beviljas finansiellt stöd från Europeiska unionen på området för fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) — Transportsektorn efter ansökningsomgångarna som inleddes den 5 november 2015 på grundval av det fleråriga arbetsprogrammet, såvitt avser två förslag kallade ”Multimodal containerterminal i Paskov, fas III” och ”Intermodal terminal i Mělník, faserna 2 och 3”, dels ogiltigförklaring av två stödavtal avseende dessa båda förslag som ingåtts med Inea.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Metrans a.s. ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och Genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea).

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens beslut av den 6 juni 2019 — Czarnecki mot parlamentet

(Mål T-230/18)( (1))

(Institutionell rätt - Ledamot av Europaparlamentet - Uttalanden riktade till en annan parlamentsledamot - Upphörande i förtid av parlamentets vice talmans mandat och uppdrag - Rätten till försvar - Maktmissbruk - Likabehandling)

(2019/C 246/23)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ryszard Czarnecki (Warszawa, Polen) (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz, S. Seyr och S. Alonso de León)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av parlamentets beslut den 7 februari 2018 om upphörande i förtid av sökandens mandat som vice talman i parlamentet.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Ryszard Czarnecki ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 231, 2.7.2018.

Tribunalens beslut av den 23 maj 2019 — Fujifilm Recording Media mot EUIPO — iTernity (d:ternity)

(Mål T-609/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket d:ternity - Återkallelse av ansökan om ogiltigförklaring innan överklagandet görs - Berättigat intresse av att få saken prövad saknas - Talan ska till viss del avisas och det är uppenbart att den i övrigt helt saknar rättslig grund)

(2019/C 246/24)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Fujifilm Recording Media GmbH (Kleve, Tyskland) (ombud: advokaterna R.-D. Härer, C. Schultze, C. Weber, H. Ranzinger och C. Gehweiler)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Fischer)

Motpart i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd: iTernity GmbH (Freiburg, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 25 juli 2018 (ärende R 2324/2017-4) om ett ogiltihetsförfarande mellan iTernity och Fujifilm Recording Media.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 445, 10.12.2018.

Tribunalens beslut av den 20 maj 2019 — Apple mot EUIPO — Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT)

(Mål T-685/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 246/25)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Apple Inc. (Cupertino, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: J. Olsen och P. Andreottola, solicitors)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O'Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication SCRL (La Hulpe, Belgien) (ombud: advokaten G. Glas)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 30 augusti 2018 (ärende R 476/2018-5) om ett invändningsförfarande mellan Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication SCRL och Apple Inc.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Apple Inc. och Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication SCRL ska bära sina rättegångskostnader och var och en ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 25, 21.1.2019.

Tribunalens beslut av den 20 maj 2019 — Phrenos m.fl. mot kommissionen

(Mål T-715/18)( (1))

(Offentlig upphandling av tjänster - Upphandlingsförfarande - Planering, förberedelse, marknadsföring och genomförande av eventet ”Europeiska utvecklingsdagar” - Beslut att inte anta en anbudsgivares anbud och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet - Ogiltigförklaring av upphandlingsförfarandet - Ändamålet med talan har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 246/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Phrenos SPRL (Mont-sur-Marchienne, Belgien), Akkanto, (Watermael-Boitsfort, Belgien), Operational Management Solutions (Chaumont-Gistoux, Belgien) (ombud: advokaterna R. Jafferali och R. van Melsen)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Aresu, J. Estrada de Solà och A. Katsimerou)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 november 2018 att inte anta det anbud som ingetts av det konsortium som bildats av sökandena inom ramen för upphandlingen EuropeAid/139729/DH/SER/BE avseende planering, förberedelse, marknadsföring och genomförande av eventet ”Europeiska utvecklingsdagar” för kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling, och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i målet.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna avseende det interimistiska förfarandet, med undantag för de kostnader som hänför sig till den interventionsansökan som ingavs av Pomilio Blumm Srl i det interimistiska förfarandet.

3)	Phrenos SPRL, Akkanto, Operational Management Solutions, kommissionen och Pomilio Blumm ska bära sina rättegångskostnader med anledning av den interventionsansökan som ingavs av Pomilio Blumm i det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 72, 25.2.2019.

Tribunalens beslut av den 7 juni 2019 — Telemark plus mot EUIPO (Telemarkfest)

(Mål T-719/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Telemarkfest - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 246/27)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Telemark plus eV (Altusried, Tyskland) (ombud: advokaten S. Schenk)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och M. Fischer)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 25 september 2018 (ärende R 346/2018-4) om en ansökan om registrering av ordmärket Telemarkfest som EU-varumärke.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas då det är uppenbart att det saknar rättslig grund.

2)	Telemark plus eV ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 44, 4.2.2019.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 8 maj 2019 — AlpaSuri mot kommissionen

(Mål T-254/19 R)

(Interimistiskt förfarande - Import av alpackor - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2019/C 246/28)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: AlpaSuri GbR Barbara Bruns & Wolfgang Stamp (Winsen, Tyskland) (ombud: advokaten U. Schrömbges)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Eggers och B. Hofstötter)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om interimistiska åtgärder för godkännande av import av alpackor till Europeiska unionen från Kanada.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 15 april 2019 — Assi mot rådet

(Mål T-256/19)

(2019/C 246/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bashar Assi (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten L. Cloquet)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 (1) i den mån det avser sökanden,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 (2) i den mån den avser sökanden och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Svaranden har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den fastställde att sökanden stödjer den syriska regimen och drar förmån av denna, vilket saknar grund.

2.

Andra grunden: Proportionalitetsprincipen har åsidosatts och de åtgärder som har vidtagits genom de angripna rättsakterna skulle ge upphov till ett sådant resultat att de i sig ska anses vara oproportionerliga. De ekonomiska konsekvenserna av sanktionerna mot sökandenskulle bli katastrofala och oproportionerliga i förhållande till målet med de angripna rättsakterna.

3.

Tredje grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till ett oproportionerligt åsidosättande av rätten till egendom och arbete i den mån de omtvistade åtgärderna skulle förhindra sökanden från att i fred kunna förfoga över sin egendom och sin ekonomiska frihet, genom åsidosättande av den första bilagan av konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4.	Fjärde grunden: Maktmissbruk. De angripna rättsakterna har antagits i andra syften än de som anges i dem, nämligen med inriktning på sökanden själv snarare än den syriska regimen av skäl som för honom är okända, och de är således behäftade med maktmissbruk.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF. Motiveringen av de angripna rättsakterna består egentligen endast av formaliteter och är förmodligen inte genomtänkta av svaranden.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och en rättvis rättegång. Sökanden gavs inte tillfälle att höras innan de restriktiva åtgärderna antogs och efter denna tidpunkt kunde han inte utöva sin rätt till försvar, inklusive rätten till en rättvis rättegång, i synnerhet enligt artikel 6.3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 18I , 21.1.2019, s. 13).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 18I , 21.1.2019, s. 4).

Talan väckt den 1 maj 2019 — Arbuzov mot rådet

(Mål T-289/19)

(2019/C 246/30)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Sergej Arbuzov (Kiev, Ukraina) (ombud: juristen M. Mleziva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådet beslut (Gusp) 2019/354 av den 4 mars 2019 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/352 av den 4 mars 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i den del det beslutet och den förordningen avser sökanden, och

—	fastställa att Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till rätten till god förvaltning. Till stöd för sin talan gör sökanden bland annat gällande att Europeiska unionens råd inte har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid antagandet av beslut (Gusp) 2019/354 av den 4 mars 2019. Före antagandet av det angripna beslutet behandlade rådet nämligen inte sökandens argument och den bevisning som han hade lagt fram, vilken stöder sökandens sak, och det grundade sig huvudsakligen på den korta sammanfattningen från den allmänna åklagarmyndigheten i Ukraina. Rådet begärde inte heller ytterligare upplysningar under den tid som undersökningarna pågick i Ukraina.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom. I detta sammanhang hävdar sökanden att de restriktiva åtgärder som vidtas mot honom är oproportionerliga, går utöver vad som är nödvändigt och utgör ett åsidosättande av de garantier i internationell rätt som avser skyddet för sökandens rätt till egendom.

Talan väckt den 3 maj 2019 — Pšonka mot rådet

(Mål T-291/19)

(2019/C 246/31)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Viktor Pavlovič Pšonka (Kiev, Ukraina) (ombud: advokaten M. Mleziva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/354 av den 4 mars 2019 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, såvitt beslutet avser sökanden,

—	förklara att Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader samt förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning Sökanden hävdar till stöd för sin talan att Europeiska unionens råd inte har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid antagandet av det angripna beslutet, eftersom det inte bemötte sökandens argument och den bevisning som han lagt fram före antagandet av beslutet. Rådet stödde sig främst på en kort sammanfattning från Ukrainas statsåklagare och begärde inte några ytterligare upplysningar angående genomförandet av förundersökningen i Ukraina.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom Sökanden hävdar att de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot honom är oproportionerliga, går längre än vad som är nödvändigt och innebär ett åsidosättande av folkrättsliga garantier av sökandens rätt till egendom.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Sökanden hävdar att antagandet av de restriktiva åtgärderna har inneburit att hans rätt till en rättvis rättegång, principen om oskuldspresumtion samt hans rätt till skydd för egendom kränktes.

Talan väckt den 3 maj 2019 — Pšonka mot rådet

(Mål T-292/19)

(2019/C 246/32)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Artem Viktorovič Pšonka (Kramatorsk, Ukraina) (ombud: advokaten M. Mleziva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/354 av den 4 mars 2019 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/352 av den 4 mars 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i den mån som dessa rättsakter avser sökanden,

—	förklara att Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostander och förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostander.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning. Till stöd för sin talan hävdar sökanden bland annat att Europeiska unionens råd inte iakttog vederbörlig omsorg och aktsamhet vid antagandet av det angripna beslutet, eftersom det innan det beslutet antogs inte behandlade sökandens argument och den bevisning som han hade framlagt, vilken stöder sökandens sak, utan huvudsakligen grundade beslutet på den korta sammanfattningen från stadsåklagaren i Ukraina och inte begärde ytterligare upplysningar om förundersökningen i Ukraina.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom. Sökanden anför i det aktuella sammanhanget att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot honom är oproportionerliga, går utöver vad som är nödvändigt och innebär åsidosättande av skyddet för rätt till egendom enligt internationell rätt.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Sökanden har i detta sammanhang gjort gällande att antagandet av de restriktiva åtgärderna har åsidosatt hans rätt till en rättvis rättegång och oskuldspresumptionen, liksom hans rätt till skydd av privat egendom.

Talan väckt den 14 maj 2019 — PNB Banka m.fl. mot ECB

(Mål T-301/19)

(2019/C 246/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PNB Banka AS (Riga, Lettland)  CR (*1),  CT (*1) (ombud: advokaterna O. Behrends och M. Kirchner)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara ECB:s beslut av den 1 mars 2019 att klassificera PNB Banka som en betydande enhet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tio grunder.

1.

Första grunden: ECB antog felaktigt att artikel 6.5 b i SSM-förordningen (1) föreskriver ett klassificeringsbeslut. — Sökandena har gjort gällande att artikel 6.5 b i SSM-förordningen endast tillåter ECB att utövar alla relevanta behörigheter som ankommer på en nationell behörig myndighet. Artikel 39.5 andra meningen i SSM-ramförordningen (2) kan inte ändra arten av det beslut som fattas enligt artikel 6.5 bi SSM-förordningen. Om tribunalen skulle dra slutsatsen att artikel 39.5 andra meningen i SSM-ramförordningen ändrar karaktären av detta beslut, har sökandena gjort gällande att artikel 39.5 andra stycket är rättsstridig.

2.	Andra grunden: ECB grundade sitt beslut på felaktiga antaganden om villkoren och syftet med artikel 6.5 b i SSM-förordningen och beaktade bland annat inte den exceptionella karaktären av ett beslut enligt denna bestämmelse.

3.	Tredje grunden: ECB har underlåtit att granska och noggrant och opartiskt utvärdera alla relevanta aspekter av det enskilda fallet för att fastställa nödvändigheten av ett beslut enligt artikel 6.5 b i SSM-förordningen.

4.	Fjärde grunden: ECB har åsidosatt flera väsentliga formföreskrifter.

5.	Femte grunden: ECB har underlåtit att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med artikel 6.5 b i SSM-förordningen.

6.	Sjätte grunden: ECB har åsidosatt proportionalitetsprincipen.

7.	Sjunde grunden: ECB har åsidosatt principen om att ingen får dra fördel av sitt eget rättsstridiga handlande (nemo auditur).

8.	Åttonde grunden: ECB har åsidosatt likabehandlingsprincipen.

9.

Nionde grunden: ECB har åsidosatt principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet. — Sökandena har hävdat att beslutet är oklart och att det därmed skapar rättsosäkerhet och strider mot PNB Banks berättigade förväntningar på grundval av dess tidigare samspel med ECB och finansmarknadsmyndigheten.

10.	Tionde grunden: ECB har åsidosatt artikel 19 i SSM-förordningen och skäl 75 i ingressen till förordningen samt gjort sig skyldig till maktmissbruk.

---

(*1)  Uppgifterna raderade eller ersatta för att skydda personuppgifter och/eller av sekretesskäl.

(1)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

(2)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ECB/2014/17) (EUT L 141, 2014, s. 1).

Överklagande ingett den 20 maj 2019 — BRF Singapore Foods mot EUIPO — Tipiak (Sadia)

(Mål T-309/19)

(2019/C 246/34)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: BRF Singapore Foods Pte Ltd (Singapore, Singapore) (ombud: advokaten C. Mateu)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Tipiak (Saint-Aignan de Grand Lieu, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SADIA i färgerna svart och vitt — Registreringsansökan nr 12 084 356

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av den fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2019 i ärende R 1834/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta Tipiak att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av de allmänna principerna i unionsrätten om god förvaltning och likabehandling.

—	Åsidosättande av artikel 8.1. b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamenets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 20 maj 2019 — BRF Singapore Foods mot EUIPO — Tipiak (SADIA)

(Mål T-310/19)

(2019/C 246/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: BRF Singapore Foods Pte Ltd (Singapore, Singapore) (ombud: advokat C. Mateu)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Tipiak (Saint-Aignan de Grand Lieu, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”SADIA”— Registreringsansökan nr 12 084 273

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2019 i ärende R 1857/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta Tipiak att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av de allmänna unionsrättsliga principerna om god förvaltning och likabehandling.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 22 maj 2019 — Taghani mot kommissionen

(Mål T-313/19)

(2019/C 246/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jamal Taghani (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna A. Champetier och S. Rodrigues)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till prövning och bifalla densamma,

—	ogiltigförklara de angripna besluten, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av, i första hand, beslutet från EPSO av den 23 juli 2018 om avslag på sökandens skadeståndsansökan avseende vederbörandes deltagande i uttagningsprov EPSO/AST/111/10 och, i andra hand, beslutet av den 14 februari 2019 om avslag på klagomålet, åberopar sökanden två grunder.

1.	Den första grunden avser åsidosättande av artikel 340 andra stycket FEUF och uppenbart felaktiga bedömningar vad avser svarandens prövning av de tre villkoren för att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska aktualiseras.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed, av omsorgsplikten och av den motiveringsskyldighet som följer av denna, på den grunden att svaranden i de angripna besluten inte har tagit ställning till argumenten i klagomålet avseende två villkor för att aktualisera unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, det vill säga förekomsten av fel och det kausala sambandet.

Talan väckt den 22 maj 2019 — BT mot kommissionen

(Mål T-315/19)

(2019/C 246/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BT (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 juli 2018 att inte tilldela sökanden efterlevandepension, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden avser att det villkor om en varaktighet av fem år som föreskrivs i artikel 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen är rättstridig, såvitt som det medför en godtycklig särbehandling mellan tjänstemän i aktiv tjänst och pensionerade tjänstemän. Sökanden anser vidare att även om kriteriet om en varaktighet på minst ett år är lämpligt för att bekämpa äktenskapssvindel, är en varaktighet på minst fem år för vederbörandes vidkommande godtycklig, olämplig och orättvis. Slutligen skulle ett sådant villkor oberättigat kunna utestänga en make eller maka till en avliden tjänsteman från efterlevandepension, även om dessa hade ett gemensamt liv tillsammans.

2.	Andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 1 d i tjänsteföreskrifterna.

Talan väckt den 23 maj 2019 — Thunus m.fl. mot EIB

(Mål T-318/19)

(2019/C 246/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vincent Thunus (Contern, Luxemburg) och sju andra sökande (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan upptas till sakprövning och bifalla densamma, inbegripet invändningen om rättsstridighet,

—	i enlighet härmed, — ogiltigförklara de beslut som återfinns i sökandenas lönespecifikationer för februari 2019, varigenom den årliga lönejusteringen begränsas till 0,8 procent för år 2019, och, som en följd härav, ogiltigförklara liknande beslut i senare lönebesked,

—

i enlighet härmed förplikta svaranden — att såsom skadestånd för ekonomisk skada till var och av sökandena betala i) utestående lönebelopp med tillämpning av den årliga justeringen för år 2019, det vill säga en ökning med 1,2 procent för perioden från den 1 januari 2019 till den 31 december 2019, ii) utestående lönebelopp som motsvarar vad som blir följden av tillämpning av den årliga justeringen på 0,8 procent för år 2019 på de lönebelopp som betalas ut från och med januari 2019, iii) dröjsmålsränta på utestående lönebelopp fram till dess full betalning sker, varvid dröjsmålsräntan ska uppgå till den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner under den aktuella tidsperioden, med tillägg av tre procentenheter,

—

om nödvändigt, för det fall svaranden inte självmant gör detta, ålägga svaranden att, som en åtgärd för processledning, inge följande handlingar: — Beslutet av EIB:s styrelse av den 18 juli 2017 (CA/505/17); — Rapporten från styrelsens underkommitté för ersättningar från december 2018; — Beslutet av styrelsen av den 11 december 2018 (bilaga 3 till PV/19/01); — Beslutet av styrkommittén av den 30 januari 2019 (MC-018-ADM-20190130); — Skrivelsen från personalavdelningen av den 18 januari 2019 (CS-PERS/HRPLC/DIR/2019-001/ABGS);

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena dels, vad avser beslutet av styrelsen av den 18 juli 2017, två grunder, dels, vad avser besluten av styrkommittén från december 2018 och januari 2019, fyra grunder.

Vad avser beslutet av styrelsen av den 18 juli 2017:

1.	Första grunden: Åsidosättande av principen om rättssäkerhet.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar och förvärvade rättigheter.

Vad avser besluten av styrkommittén från december 2018 och januari 2019:

1.	Första grunden: Bristande behörighet hos den som antagit de angripna rättsakterna och åsidosättande av artikel 18 i arbetsordningen.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av de processuella garantier som föreskrivs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av kollegiets rätt att yttra sig.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Vad gäller yrkandet om skadestånd kräver sökandena att den utestående löneskillnaden motsvarande 1,2 procent sedan den 1 januari 2019 (inbegripet effekten av denna ökning på de ekonomiska förmånerna) jämte dröjsmålsränta ska betalas ut till dem.

Talan väckt den 27 maj 2019 — BV mot kommissionen

(Mål T-320/19)

(2019/C 246/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BV (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 17 september 2018 varigenom räntan på det kapital som motsvarar sökandens överförda pensionsrättigheter inte återbördats till denne, och

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Det angripna beslutet saknar rättslig grund och motivering.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.6 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, vilka antagits av kommissionen.

3.	Tredje grunden: Obehörig vinst för unionen genom att det belopp som dragits av som värdeökning av kapitalet överförts till Europeiska unionens budget.

Talan väckt den 27 maj 2019 — El-Qaddafi mot rådet

(Mål T-322/19)

(2019/C 246/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aisha Muammer Mohamed El-Qaddafi (Muskat, Oman) (ombud: S. Bafadhel, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2017/497/Gusp av den 21 mars 2017 om genomförande av beslut (Gusp) 2015/1333 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Libyen, i den mån det bibehåller sökandens namn i förteckningen i bilagorna I och III till rådets beslut 2015/1333/Gusp av den 31 juli 2015 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Libyen,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/489 av den 21 mars 2017 om genomförande av artikel 21.5 i förordning (EU) 2016/44 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen, i den mån den bibehåller sökandens namn i förteckningen i bilaga II till rådets förordning (EU) 2016/44 av den 18 januari 2016 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen i enlighet med tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att Europeiska unionens råd inte handlade inom skälig tid vad avser delgivningen till sökanden av de omtvistade åtgärderna. Detta utgjorde ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift avseende rätten till ett effektivt rättsmedel, vilket åsamkade sökanden skada.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att rådets beslut att återuppta sökanden i förteckningen bygger på identiska skäl som de som avser de restriktiva åtgärder som ogiltigförklarades genom tribunalens dom av den 28 mars 2017 i mål T-681/14, i strid med principerna om res judicata och rättssäkerhet och med rätten till ett effektivt rättsmedel.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att de angripna rättsakterna inte anger på vilken rättslig grund sökandens namn är fortsatt uppsatt i förteckningen, oaktat de grundläggande förändringarna i Libyen. Rådet har inte angett individuella, specifika och konkreta skäl för de omtvistade åtgärderna, för vilka det saknas grund i underlaget.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att de omtvistade åtgärderna åsidosätter sökandens grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till hälsa, rätten till ett familjeliv, rätten till egendom och rätten till ett effektivt försvar såsom garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Överklagande ingett den 28 maj 2019 — Cipriani mot EUIPO — Hotel Cipriani (ARRIGO CIPRIANI)

(Mål T-325/19)

(2019/C 246/41)

Överklagandet är avfattat på: italienska

Parter

Klagande: Arrigo Cipriani (Venedig, Italien) (ombud: advokaterna S. Bergia och G. Sironi)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hotel Cipriani Srl (Venedig, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ARRIGO CIPRIANI — Registreringsansökan nr 14 063 838

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 mars 2019 i ärende R 406/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogilla invändningen från Hotel Cipriani s.r.l., eller återförvisa ärendet till EUIPO för förnyad prövningen i enlighet med domen, samt

—	förplikta motparterna att ersätta klagandens samtliga rättegångskostnader, inklusive kostnader för förfarandet vid EUIPO.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 10.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

Överklagande ingett den 29 maj 2019 — ”Scorify” mot EUIPO — Scor (SCORIFY)

(Mål T-328/19)

(2019/C 246/42)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande:”Scorify” UAB (Vilnius, Litauen) (ombud: advokaten V. Viešūnaitė)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Scor SE (Paris, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket I färgerna rött, vitt och mörkblått SCORIFY — Registreringsansökan nr 16 214 521

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 26 mars 2019 i ärende R 1639/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	noga tänka igenom klagandens ursprungliga yrkande och grunder för talan, och ändra överklagandenämndes beslut enligt vilket klagandens överklagande till överklagandenämnden var motiverat och att invändningen därför skulle ogiltigförklaras, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta klagandens rättegångskostnader i enlighet med artiklarna 134, 139, 140 och 190 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 31 maj 2019 — 12seasons mot EUIPO — Société Immobilière et Mobilière de Montagny (BE EDGY BERLIN)

(Mål T-329/19)

(2019/C 246/43)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Parter

Klagande: 12seasons GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Société Immobilière et Mobilière de Montagny (Roanne, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: 12seasons GmbH

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”BE EDGY BERLIN”— Registreringsansökan nr 15 981 921

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2019 i ärende R1522/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 60.1 a jämförd med artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 3 juni 2019 — Pierre Balmain mot EUIPO (Återgivning av ett lejonhuvud som omges av ringar som bildar en kedja)

(Mål T-331/19)

(2019/C 246/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Pierre Balmain SAS (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten J. Iglesias Monravá)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärke (Återgivning av ett lejonhuvud som omges av ringar som bildar en kedja — Registreringsansökan nr 17 515 099

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 21 mars 2019 i ärende R 1223/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bevilja registrering av EU-varumärke nr 17 515 099 för de varor i klasserna 14 och 26 för vilka registrering nekats, och

—	förplikta den part som bestrider överklagandet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 3 juni 2019 — Pierre Balmain mot EUIPO (Återgivning av ett lejonhuvud som omges av ringar som bildar en kedja)

(Mål T-332/19)

(2019/C 246/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Pierre Balmain SAS (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten J. Iglesias Monravá)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärke (Återgivning av ett lejonhuvud som omges av ringar som bildar en kedja — Registreringsansökan nr 17 515 115

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 21 mars 2019 i ärende R 1224/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bevilja registrering av EU-varumärke nr 17 515 115 för de varor i klasserna 14 och 26 för vilka registrering nekats, och

—	förplikta den part som bestrider överklagandet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 30 maj 2019 — Ntolas mot EUIPO — General Nutrition Investment (GN GENETIC NUTRITION LABORATORIES)

(Mål T-333/19)

(2019/C 246/46)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Christos Ntolas (Wuppertal, Tyskland) (ombud: advokaten C. Renger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: General Nutrition Investment Co. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket GN GENETIC NUTRITION LABORATORIES — Registreringsansökan nr 13 116 678

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 11 mars 2019 i ärende R 1343/2017-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå invändningen, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 3 juni 2019 — Cantieri del Mediterraneo mot kommissionen

(Mål T-335/19)

(2019/C 246/47)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Cantieri del Mediterraneo SpA (Neapel, Italien) (ombud: advokaterna F. Munari och L. Calzolari)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	med stöd av artikel 263 och följande artiklar FEUF ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktar sig mot kommissionens beslut C(2018) 6037 final av den 20 september 2018 om det statliga stöd SA 36112 (2016/C) (f.d. 2015/NN) som Italien har genomfört till förmån för hamnmyndigheten i Neapel och Cantieri del Mediterraneo SpA (nedan kallat beslutet).

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.

Åsidosättande av artiklarna 41, 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principerna om god förvaltning, likabehandling, icke-diskriminering samt den kontradiktoriska principen. Sökanden gör även gällande bristfällig motivering och ett åsidosättande av artikel 296 FEUF. — Sökanden gör härvidlag gällande att Cameds rätt till försvar inte har iakttagits under förfarandet för antagande av beslutet. Camed gavs inte tillfälle att yttra sig vid ett hörande för att bemöta klagandens argument. — Principen om likabehandling av klaganden och mottagaren av det påstådda stödet (principen om parternas likställdhet) iakttogs inte under förfarandet för antagande av beslutet.

2.

Åsidosättande av principerna om god förvaltning, rättssäkerhet och rätten till domstolsskydd till följd av återkallandet av beslutet från år 2006 om avskrivning av ärendet rörande samma åtgärder som nu, efter tio år, har kvalificerats som stöd i beslutet. — Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet borde ha fastställt att det var rättsstridigt att återkalla 2006 års beslut om avskrivning av ärendet rörande samma åtgärder och den borde ha funnit att denna avskrivning utgör hinder för att det nu konstateras att åtgärden utgör stöd och att den är oförenlig. — Kommissionen borde ha angett i beslutet att ett beslut om avskrivning förutsätter att kommissionen har konstaterat att den undersökta åtgärden är laglig och följaktligen medför att kommissionen är förhindrad att anta ytterligare ett beslut med en annan kvalificering av samma omständigheter tio år senare.

3.

Åsidosättande av artikel 107 FEUF till följd av en felaktig tolkning av begreppet statligt stöd i det att kommissionen har klassificerat Autorità Portuale di Napoli (APN) som ett företag. — Kommissionen borde ha kommit fram till att APN inte är ett ”företag” mot bakgrund av den ställning som lag nr 84/1994 tillerkänner alla hamnmyndigheter, vilka således är offentliga organ som företräder staten i förhållande till alla hamnar i Italien. Dessa organ har anförtrotts regleringsuppgifter och administrativa uppgifter avseende statens egendom uteslutande i det allmännas intresse. — Det borde ha fastställts i beslutet att APN inte utövar ”ekonomisk verksamhet”, eftersom lag nr 84/1994 inte tillåter att det organet tillhandahåller varor och tjänster på en marknad, som nämligen är obefintlig. — Kommissionen borde ha medgett att markanvändningsavgift har karaktären av en skatt enligt italiensk rätt och att den tas ut med stöd av lag.

4.

Åsidosättande av artikel 345 FEUF, artiklarna 3, 7 och 121 FEUF och flera EU-rättsliga principer (likabehandling) samt maktmissbruk. — Kommissionen borde ha funnit i beslutet att möjligheten att utföra underhållsarbeten är en del av rätten till egendom och att fördraget skyddar medlemsstaternas rätt att bevara egendom och infrastruktur (även) i hamnar och att säkerställa rättighetsinnehavarnas möjlighet att utnyttja dessa. — Kommissionen hade inte rätt att i beslutet tillämpa samma regler på underhåll av hamninfrastruktur eller på avgifter för användning av hamnområden på ett ”horisontellt” och orimligt sätt på ärenden som inte liknar varandra. De tydliga skillnaderna vad gäller förvaltningen av hamnar inom unionen medför att uppförande av ny, privatägd, infrastruktur, och underhåll av statlig, oförytterlig, egendom tillhörande en medlemsstat som står under myndigheternas förvaltning, inte kan behandlas på samma sätt. Ett sådant synsätt strider mot principen om likabehandling. — Beslutet kan inte syfta till harmonisering av de olika förvaltningsmodeller avseende hamnar som finns i unionen genom en godtycklig och orimlig tillämpning av artikel 107 FEUF.

5.

Åsidosättande av artikel 107 FEUF till följd av en felaktig tolkning av begreppet fördel. — Sökanden gör gällande att kommissionen borde ha funnit i beslutet att den aktuella åtgärden inte medför någon lättnad i APN:s eller Cameds ekonomiska börda, eftersom inga företag bär kostnaderna (åtminstone inte fullt ut) för renovering av fast egendom som företaget inte äger (och inte kan bli ägare av) i och med att statens egendom (i alla italienska hamnar) uteslutande ägs av staten. — Kommissionen borde ha angett i beslutet att Camed beviljades koncession avseende den statliga infrastrukturen genom ett öppet, offentligt och konkurrensutsatt förfarande efter det att APN fick i uppgift att renovera den aktuella egendomen. Alla intresserade aktörer hade möjlighet att delta i förfarandet för tilldelning av koncessionen till Camed. Genomförandet av ett offentligt förfarande säkerställer att kriteriet om en marknadsekonomisk aktör iakkttas och medför ingen fördel för den anbudsgivare som tilldelats koncessionen.

6.

Åsidosättande av artikel 107 FEUF, principen om god förvaltning och av Cameds rätt till försvar samt brister i motiveringen till följd av en oriktig tolkning av selektivitetskriteriet. — Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet inte kunde kvalificera åtgärden som ”ad hoc”-stöd och inte heller fick underlåta att tillämpa det så kallade selektivitetskriteriet på åtgärderna med allmän räckvidd. — Kommissionen borde ha funnit i beslutet att åtgärden inte var selektiv i förhållande till APN, eftersom alla andra hamnmyndigheter har åtnjutit samma offentliga finansiering för att underhålla offentlig infrastruktur inom sina territoriella behörighetsområden. — Kommissionen borde ha funnit i beslutet att åtgärden inte var selektiv i förhållande till Camed, eftersom samtliga företag som driver verksamhet i en italienska hamn (inte endast i Neapel och inte endast inom varvsindustrin) omfattas av samma regler och betalar följaktligen samma avgifter som Camed för infrastruktur som uppförts eller renoverats med offentliga medel.

7.

Åsidosättande av artikel 3 FEU och artikel 7 FEUF. Åsidosättande av artiklarna 116 och 117 FEUF. Maktmissbruk. Avsaknad av rättslig grund för kommissionens ifrågasättande av markanvändningsavgiftens karaktär av skatt och dess storlek. — Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet inte hade rätt att, med stöd av artikel 107 FEUF, ifrågasätta storleken på den markanvändningsavgift som italienska staten tog ut av koncessionshavare och inte heller att avgiften är marknadsmässig. Enligt italiensk rätt fastställs nämligen sådana avgifter i lag och är inte föremål för förhandling med de enskilda koncessionshavarna. Medlemsstaterna har exklusiv befogenhet vad gäller beskattning.

8.

Åsidosättande av artikel 107 FEUF eftersom det inte föreligger någon snedvridning av konkurrensen eller påverkan på handeln. Bristfällig motivering. — Kommissionen kunde inte i beslutet utgå ifrån att dessa båda, separata och kumulativa rekvisit, var uppfyllda. — Kommissionen borde ha funnit att dessa rekvisit inte var uppfyllda, eftersom APN varken bedriver verksamhet på en marknad eller har konkurrenter. Camed har inte fått någon fördel av en åtgärd som endast är en av många åtgärder för att genomföra en plan med allmän räckvidd och som har gällt samtliga företag som bedriver verksamhet i italienska hamnar (inklusive Neapel) och inte endast inom varvsindustrin.

9.

Åsidosättande av artikel 107.2 och 107.3 FEUF. — Kommissionen borde ha tillämpat artikel 107.2 FEUF, eftersom underhållet syftade till att avhjälpa skador som orsakats av bombningar under andra världskriget och jordbävningen år 1980. — Kommissionen borde ha tillämpat artikel 107.3 a och c FEUF, för det första, eftersom Neapels hamn ligger i en missgynnad region och, för det andra, offentlig finansiering av hamninfrastruktur syftar till att uppnå av gemensamt intresse, särskilt som beloppet ät lägre än tröskelvärdet för anmälan enligt gruppundantagsförordningen.

Överklagande ingett den 7 juni 2019 — Conlance mot EUIPO — LG Electronics (SONANCE)

(Mål T-343/19)

(2019/C 246/48)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Conlance GmbH (Augsburg, Tyskland) (ombud: A. Hayn, Rechtsanwalt)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: LG Electronics, Inc. (Seoul, Sydkorea)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”SONANCE”— Registreringsansökan nr 14 589 907

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 5 april 2019 i ärende R 1085/2018-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s invändningsenhet den 15 maj 2018 i ärende B 2 660 572”Conlance GmbH./. LG ELECTRONICS INC.”

—	bifalla invändningen B 2 660 572”Conlance GmbH./. LG ELECTRONICS INC.” med avseende på samtliga de varor som omfattades av invändningen,

—	avslå ansökan om registrering av EU-ordmärket ”SONANCE”, ärende 014 589 907, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden.

För det fall någon intervenerar till stöd för motparten,

—	förplikta intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 6 juni 2019 — JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen

(Mål T-420/18)( (1))

(2019/C 246/49)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 341, 24.9.2018.

Tribunalens beslut av den 22 maj 2019 — Bizbike och Hartmobile mot kommissionen

(Mål T-426/18)( (1))

(2019/C 246/50)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 341, 24.9.2018.