5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/1

Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaterna, församlade i rådet, om fastställande av riktlinjer för styrningen av EU:s ungdomsdialog

EU:s ungdomsstrategi 2019–2027

(2019/C 189/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH DESS MEDLEMSSTATER

BETONAR FÖLJANDE:

EU:s ungdomsdialog är ett centralt verktyg för ungdomars delaktighet i EU och andra europeiska länder, med viktiga komponenter såsom direkt dialog mellan beslutsfattare och ungdomar och deras företrädare, samråd med ungdomar om ämnen som är relevanta för dem och ett kontinuerligt partnerskap i styrningsprocessen på lokal, nationell och europeisk nivå. När det gäller genomförandet av EU:s ungdomsdialog bör de europeiska ungdomsmålen i linje med EU:s ungdomsstrategi ”tjäna som inspiration och ge en inriktning för EU, dess medlemsstater och relevanta berörda parter och myndigheter” (1).

I EU:s ungdomsstrategi betonas behovet av att säkerställa flexibilitet och manöverutrymme för medlemsstaterna i deras tillvägagångssätt för att genomföra EU:s ungdomsdialog.

I EU:s ungdomsstrategi anges ett antal komponenter för utformningen av ungdomsdialogens genomförande, nämligen

a)	att bygga på tidigare erfarenheter,

b)	att eftersträva en tydligare och enklare process,

c)	att helst följa arbetscykler på 18 månader,

d)	att ha en tematisk prioritering per arbetscykel,

e)	dess arbetsplan,

f)	flexibilitet med avseende på de aktörer som deltar i styrningen och genomförandet av EU:s ungdomsdialog,

g)	kontinuerlig uppföljning för att kartlägga kvaliteten på resultaten och effekten av hela processen,

erkännande av de nationella arbetsgruppernas roll. De är de enheter på medlemsstatsnivå som har till uppgift att bidra till att anordna samråd och främja och påverka dialogen med ungdomar (2). I enlighet med bestämmelserna i EU:s ungdomsstrategi uppmanas medlemsstaterna ”att göra det möjligt för ungdomar att medverka i samtliga faser av genomförandet av EU:s ungdomsdialog, bland annat genom att ge det nationella ungdomsrådet en ledande roll i den nationella arbetsgruppen” (3).

Ordförandeskapets förslag från december 2018 om genomförandet och styrningen av EU:s ungdomsdialog (4) och kommissionens meddelande ”Engagera, sammanföra och stärka ungdomar – EU:s nya ungdomsstrategi” (5) kan tjäna som vägledning för alla som arbetar med EU:s ungdomsdialog.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH DESS MEDLEMSSTATER AVSER FÖLJANDE:

Syftet med denna resolution är att ge vägledning om styrningen av EU:s ungdomsdialog, med särskild inriktning på de berörda aktörerna, deras roller, den organisatoriska ramen för deras verksamhet och styrningsrelaterade frågor om genomförandet. Den europeiska ungdomssektorn har en viktig uppgift i den organisatoriska ramen för EU:s ungdomsdialog (6).

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH DESS MEDLEMSSTATER KONSTATERAR FÖLJANDE:

Ordförandeskapstrion bör inta en ledande roll vad gäller att styra genomförandet av EU:s ungdomsdialog, i nära samarbete med Europeiska kommissionen och de nationella programkontoren samt med Europeiska ungdomsforumet och andra företrädare för ungdomscivilsamhället (7).

Även om ordförandeskapstrion kan organisera sitt arbete på det sätt den anser lämpligt bör främjandet av ungdomscivilsamhällets delaktighet prioriteras som en hörnsten i en god styrning av EU:s ungdomsdialog och dialogens efterföljande genomförande. På EU-nivå bör ungdomscivilsamhället helst involveras via Europeiska ungdomsforumet och andra representativa ungdomsaktörer, beroende på vad som är lämpligt. På ordförandeskapstrions nivå bör ungdomscivilsamhället företrädas av de nationella arbetsgrupperna, helst via de nationella ungdomsråden om sådana finns, med tanke på deras ledande roll i denna struktur.

För att stödja styrningen av EU:s ungdomsdialog bör regelbundna utbyten anordnas mellan ordförandeskapstrion och de strukturer som nämns i punkterna 6 och 7. Sådana utbyten bör ske inom ramen för en samordningsgrupp, till exempel EU-styrgruppen.

EU-styrgruppens roll är att

a)	ge allmän vägledning till EU:s ungdomsdialog i frågor såsom arbetscykelns tematiska prioritering, samrådsinstrument, evenemang som är relevanta för samråd, inbegripet EU:s ungdomskonferenser,

b)	tillhandahålla input, verktyg och stöd när så är lämpligt, i syfte att säkerställa kvaliteten på EU:s ungdomsdialog och den tematiska konsekvensen inom en arbetscykel,

c)	säkerställa ett effektivt samarbete med de nationella arbetsgrupperna genom att där så är lämpligt tillhandahålla lämpliga riktlinjer, verktyg och stöd i syfte att säkerställa kvaliteten på genomförandet av EU:s ungdomsdialog,

d)	säkerställa en delaktighetsbaserad utvärdering av arbetscykeln och dess övervakning, uppföljning, användning och en omfattande spridning av resultaten av EU:s ungdomsdialog,

e)	främja bevarandet av det institutionella minnet i syfte att förmedla det till nästa ordförandeskapstrio med stöd av Europeiska kommissionen,

f)	vidta åtgärder för att underlätta en smidig övergång till nästa ordförandeskapstrio,

g)	ta upp andra aspekter som ordförandeskapstrion, i samråd med medlemsstaterna, anser lämpliga.

10.

Ordförandeskapstrion bör underlätta medverkan av företrädare för ungdomscivilsamhället i den europeiska styrgruppen, som är ett diskussionsforum där gemensamma lösningar bör diskuteras och främjas. Ordförandeskapstrion kan inkludera andra aktörer i EU-styrgruppen, t.ex. ungdomsorganisationer som är representativa på EU-nivå och/eller medlemsstatsnivå, forskare eller experter. Dessa företrädares och aktörers medverkan i EU-styrgruppen påverkar inte ordförandeskapstrions behörighet enligt fördragen och rådets arbetsordning.

11.

Som en vägledande princip för att säkerställa att ungdomar är representerade i EU-styrgruppen bör ordförandeskapstrion överväga att vidta åtgärder för att alla ungdomars ska kunna göra sina röster hörda, även de med sämre förutsättningar och de som inte är organiserade i ungdomsorganisationer.

12.

För att säkerställa att EU-styrgruppen fungerar smidigt bör gruppens operativa uppgifter och arbetsmetoder vid behov nedtecknas i ett arbetsdokument.

13.

För att säkerställa att EU:s ungdomsdialog utvecklas på ett förutsägbart sätt under varje 18-månaderscykel bör ordförandeskapet i god tid informera arbetsgruppen för ungdomsfrågor och de nationella arbetsgrupperna om EU-styrgruppens organisation och funktion, hur det går med genomförandet av EU:s ungdomsdialog samt andra aspekter med koppling till dem som nämns i punkt 9 ovan.

14.

I linje med de EU-bidrag som har inrättats för detta ändamål bör de nationella arbetsgrupperna kunna besluta om de konfigurations- och driftsförfaranden som bäst passar deras behov i enlighet med sina medlemsstaters särdrag och relevanta bestämmelser om EU:s ungdomsstrategi i syfte att säkerställa att målen för varje arbetscykel för EU:s ungdomsdialog uppnås och att beslutsfattare, relevanta offentliga institutioner, ungdomar och deras olika socioekonomiska bakgrunder är väl företrädda (8).

15.

Denna resolution får verkan den 1 juli 2019 och kommer vid behov att revideras som ett resultat av halvtidsöversynen av EU:s ungdomsstrategi som rådet ska genomföra 2024 för att anpassa strategin till ny utveckling och nya behov.

(1) Europeiska unionens ungdomsstrategi (EUT C 456, 18.12.2018, s. 2 (punkt 3 tredje stycket)).

(2) Se 2019 års arbetsprogram för genomförandet av ”Erasmus+”: unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott. Online-hänvisning C (2018) 6572 av den 11 oktober 2018.

(3) EU:s ungdomsstrategi, s. 9 (bilaga I punkt 4 tredje stycket).

(4) Dok. 15018/18 REV 1 + COR 1 + COR 2.

(5) Dok. 9264/18 + ADD 1–8 - COM(2018) 269 final + SWD(2018) 168 och 169 final.

(6) Med ”ungdomssektorn i EU” avses generellt alla de organisationer, ungdomsarbetare, medlemmar av den akademiska världen och ungdomscivilsamhället eller andra experter som är involverade i utvecklingen av ungdomspolitiken och som bedriver verksamhet och projekt av relevans för ungdomar i EU.

(7) Hänvisningen gäller de nationella programkontor i de medlemsstater som utgör ordförandeskapstrion som har till uppgift att förvalta programmet Erasmus+ och programmet för europeiska solidaritetskåren.

(8) Se fotnot 2.

5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/4

RÅDETS REKOMMENDATION

av den 22 maj 2019

om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

(2019/C 189/02)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 165,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

I den elfte principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1) slås det fast att alla barn har rätt till överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet. Detta ligger i linje med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2), där utbildning erkänns som en rättighet, FN:s barnkonvention och med FN:s mål för hållbar utveckling 4.2, om att alla flickor och pojkar senast 2030 ska ha tillgång till förskola av god kvalitet som ger omvårdnad.

(2)

I meddelandet Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (3) presenterar Europeiska kommissionen en vision om ett europeiskt område för utbildning där man bekräftar den roll som förskoleverksamhet och barnomsorg spelar när det gäller att lägga en stabil grund för inlärning i skolan och under hela livet. I rådets slutsatser om utveckling av skolan och utbildning av hög kvalitet (4) och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (5) framhålls på nytt den viktiga roll som förskoleverksamhet och barnomsorg kan spela för att främja alla barns lärande, välbefinnande och utveckling.

(3)

Både beslutsfattare och forskare konstaterar att det är under de första levnadsåren (6) som barn lägger grunden för sin kapacitet till livslångt lärande. Lärande sker stegvis, och att bygga upp en stabil grund under de första levnadsåren är en förutsättning för kompetensutveckling och framgångsrika studier på högre nivå, samtidigt som det är grundläggande för barns hälsa och välbefinnande. Förskoleverksamhet och barnomsorg måste därför ses som grunden för utbildningssystemen och utgöra en integrerad del av hela utbildningen.

(4)

Att delta i förskoleverksamhet och barnomsorg gagnar alla barn, särskilt barn med sämre förutsättningar. Det är ett viktigt verktyg i kampen mot ojämlikheter och s.k. utbildningsfattigdom och bidrar genom att förhindra att kunskapsklyftor uppstår tidigt. Förskoleverksamhet och barnomsorg måste ingå i ett integrerat paket med politiska åtgärder som baseras på barnets rättigheter, för att förbättra barns resultat och bryta det sociala arvet. Genom att förbättra tillhandahållandet bidrar man till att uppfylla de åtaganden som gjorts i kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (7) och i rådets rekommendation (2013) om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (8).

(5)

Det finns många fördelar med att barn deltar i förskoleverksamhet och barnomsorg (9), både för enskilda individer och för samhället i dess helhet, alltifrån bättre utbildningsresultat och resultat på arbetsmarknaden till färre sociala insatser och insatser inom utbildningssystemet samt mer sammanhållna och inkluderande samhällen. Barn som deltagit i förskoleverksamhet under mer än ett år fick bättre resultat i språk och matematik i PIRLS- (10) och Pisa-undersökningarna (11). Deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet har också visat sig vara en viktig faktor i förebyggandet av skolavhopp (12).

(6)

Utbildning och omsorg med början under de första åren spelar en viktig roll för hur man lär sig att leva tillsammans i heterogena samhällen. Sådan verksamhet kan stärka social sammanhållning och delaktighet på många olika sätt. Den kan tjäna som en mötesplats för familjer. Den kan bidra till att barnen utvecklar språkkunskaper, både i det språk som används i verksamheten och i förstaspråket (13). Genom socialt och emotionellt lärande kan erfarenheter från förskoleverksamhet och barnomsorg ge barn möjlighet att lära sig att visa empati men också om sina rättigheter, jämställdhet, tolerans och mångfald.

(7)	Nyttan av investeringar i olika utbildningsstadier är allra högst i de tidiga stadierna, och särskilt för barn med sämre förutsättningar (14). Att lägga pengar på förskoleverksamhet och barnomsorg är en tidig investering i humankapital med hög avkastning.

(8)

Tillgång till ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet är också en viktig faktor som gör att kvinnor och även män med omsorgsansvar kan delta på arbetsmarknaden, vilket konstateras i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, den europeiska jämställdhetspakten (15) och kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv, som antogs den 26 april 2017 (16). Kvinnors förvärvsarbete bidrar direkt till en förbättring av hushållets socioekonomiska situation och till ekonomisk tillväxt.

(9)

Investeringar i förskoleverksamhet och barnomsorg är goda investeringar endast om verksamheten är av hög kvalitet, inkluderande och tillgänglig till överkomligt pris. Det finns belägg för att endast förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet ger fördelar. Verksamhet av låg kvalitet har betydande negativa effekter för barnen och för samhället som helhet (17). Kvalitet måste prioriteras inom politiska åtgärder och reformer.

(10)

Generellt spenderade medlemsstaterna betydligt mindre på förskoleverksamhet och barnomsorg än på primärskola. Såsom framgår av rapporten om utvärdering av framstegen med Barcelonamålen (18) finns i nuläget inte tillräckligt många platser tillgängliga i förskoleverksamhet och barnomsorg, och efterfrågan överstiger tillgången i nästan alla länder. Avsaknaden av tillgång till verksamhet till ett överkomligt pris har visat sig vara ett av de främsta hindren för utnyttjandet av sådan verksamhet (19).

(11)

I sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa (20) uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att förbättra kvaliteten och bredda tillgången till förskoleverksamhet och barnomsorg och att ta itu med bristen på tillräcklig infrastruktur som erbjuder alla inkomstgrupper högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg samt att överväga att bevilja gratis tillträde för familjer som lever i fattigdom och social utestängning.

(12)

Förskoleverksamhet och barnomsorg måste utgå från barnet. Barn lär sig bäst i miljöer där grunden är barnens deltagande och intresse av att lära sig. Upplägget och valet av aktiviteter och material för inlärningen är ofta föremål för dialog mellan pedagoger och barn. Verksamheten bör erbjuda en säker, fostrande och omvårdande miljö och tillhandahålla ett socialt, kulturellt och fysiskt rum med många olika möjligheter för barn att utveckla sin potential. Den bästa verksamheten är den som utformas med utgångspunkt i det grundläggande antagandet att undervisning och omsorg inte kan skiljas åt. I grunden bör det finnas en insikt om att barndomen har ett värde i sig och att barn inte bara behöver förberedas för skola och vuxenliv utan också behöver stöd och uppskattning under de första åren.

(13)

Familjerna bör vara delaktiga i alla aspekter av utbildningen av och omsorgen om deras barn, inom en ram som fastställs genom nationella, regionala eller lokala regler. Familjen är den allra första och viktigaste platsen för barnen, där de växer och utvecklas, och föräldrar och vårdnadshavare är ansvariga för varje barns välbefinnande, hälsa och utveckling. Förskoleverksamhet och barnomsorg utgör utmärkta tillfällen att skapa ett integrerat arbetssätt eftersom de innebär en första personlig kontakt med föräldrarna. Föräldrar som upplever svårigheter kan erbjudas enskild rådgivning vid hembesök. För att se till att familjernas medverkan blir verklighet bör förskoleverksamhet och barnomsorg utformas i samarbete med dem och grundas på förtroende och ömsesidig respekt (21).

(14)

Deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg kan vara ett effektivt verktyg för att uppnå jämlikhet på utbildningsområdet för barn med sämre förutsättningar, t.ex. vissa barn med invandrarbakgrund eller från minoritetsgrupper (exempelvis romer) och flyktingbarn, barn med särskilda behov – inbegripet barn med funktionsnedsättning – omhändertagna barn och gatubarn, barn vars föräldrar sitter i fängelse samt barn från hushåll i riskzonen för fattigdom och social utestängning, t.ex. enföräldershushåll och familjer med många barn. Flyktingbarn behöver starkare stöd, eftersom de befinner sig i en utsatt situation. Fattigdom, fysiska och emotionella stressfaktorer, trauman och bristande språkkunskaper kan vara till hinder för deras framtida utbildningsmöjligheter och en framgångsrik integrering i ett nytt samhälle. Deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg kan bidra till att begränsa dessa riskfaktorer.

(15)	Genom att tillhandahålla förskoleverksamhet och barnomsorg kan medlemsstaterna bidra till att uppfylla de åtaganden som gjorts i FN:s barnkonvention och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som alla medlemsstater har undertecknat.

(16)

I förslaget till huvudprinciper för en kvalitetsram (22) offentliggjordes 2014 det första yttrandet från europeiska experter från 25 länder om kvalitet i förskoleverksamhet och barnomsorg. Uttalandena i dokumentet grundar sig på fem aspekter: tillgång, personal, läroplan, tillsyn och utvärdering samt styrning och finansiering. Sammanlagt görs tio uttalanden om stärkt kvalitet i förskoleverksamhet och barnomsorg. Dokumentet har spritts i många länder av lokala berörda parter som deltar i initiativ rörande opinionsbildning, forskning och utbildning. I dessa länder har förslaget till kvalitetsram fungerat som en kraftfull katalysator för förändring genom att bidra till samrådsförfaranden till stöd för befintliga reformvägar.

(17)

Alla fem aspekter av kvalitetsramen är grundläggande för att garantera verksamhet av hög kvalitet. Framför allt har det arbete som utförs av yrkesverksamma inom förskoleverksamhet och barnomsorg en bestående inverkan på barnens liv. I många länder har dock yrket en ganska låg profil och status (23).

(18)

För att förskole- och barnomsorgspersonal ska kunna fullgöra sin yrkesroll och stödja barn och deras familjer krävs att de har komplexa kunskaper och färdigheter och en ingående förståelse av barns utveckling och kunskaper om barnpedagogik. Det är nödvändigt med en professionalisering av personalen eftersom ett mer omfattande förberedelsearbete har ett positivt samband med verksamhet av högre kvalitet, bättre interaktion mellan personal och barn och därmed bättre resultat i fråga om barns utveckling (24).

(19)

Inom många verksamheter arbetar barnskötare som har till huvuduppgift att stödja pedagoger som arbetar direkt med barn och familjer. Vanligtvis har de lägre kvalifikationer än pedagogerna och i många länder finns inga krav på kvalifikationer för barnskötare. Därför är det nödvändigt med en professionalisering av personalen (25), även barnskötare. Fortbildning är en integrerad del i arbetet med deras kompetenshöjning.

(20)

Kvalitetsramar eller liknande dokument kan vara ett effektivt inslag i en god styrning av förskoleverksamhet och barnomsorg. Enligt expertyttranden och en nyligen gjord politisk översikt (26) har länder som utvecklar och implementerar kvalitetsramar mer heltäckande och konsekventa metoder för reformer. Det är viktigt att berörda parter och yrkesverksamma deltar i utarbetandet av kvalitetsramen och känner sig delaktiga.

(21)

Medlemsstaterna har fastställt riktmärken och mål för barns deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg. Europeiska rådet fastställde vid sitt möte i Barcelona 2002 målen (27) att det senast 2010 ska finnas formell barnomsorg för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33 % av barnen under tre år. Dessa mål bekräftades i den europeiska jämställdhetspakten 2011–2020. En analys av framstegen med att uppfylla dessa riktmärken återfinns i kommissionens rapport om Barcelonamålen (28). I den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (29) fastställs ett riktmärke om deltagande för 95 % av alla barn som har fyllt fyra år men ännu inte uppnått skolstartsåldern.

(22)

Generellt har medlemsstaterna gjort goda framsteg under senare år med att förbättra tillgängligheten till förskoleverksamhet och barnomsorg. Riktmärket i Utbildning 2020 och Barcelonamålet för barn under tre år har i stort sett uppfyllts. Barcelonamålet för barn som fyllt tre men ännu ej uppnått åldern för obligatorisk skolstart har ännu inte uppnåtts trots de framsteg som gjorts sedan 20.11.2016 deltog 86,3 % av alla barn i den åldersgruppen i förskoleverksamhet och barnomsorg. Bakom dessa medelvärden döljer sig dock väsentliga skillnader mellan olika medlemsstater, regioner och socialgrupper (30). Det krävs fortsatta insatser för att se till att alla barn får tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet vid den ålder då föräldrarna begär det. Framför allt krävs särskilda åtgärder för att tillgången ska förbättras för barn med sämre förutsättningar (31).

(23)

Syftet med denna rekommendation är att skapa en samsyn på vad kvalitet innebär i förskoleverksamhet och barnomsorg. Här anges möjliga insatser som regeringar kan överväga, med utgångspunkt i sina särskilda omständigheter. Rekommendationen riktar sig också till föräldrar, institutioner och organisationer, däribland arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer samt forskare som strävar efter att förbättra verksamheten på området.

(24)

Med förskoleverksamhet och barnomsorg avses i denna rekommendation (32) alla lagstadgade arrangemang för utbildning och omsorg för barn från födseln och upp till den obligatoriska skolåldern – oavsett miljö, finansiering, öppettider eller programinnehåll – och innefattar omsorg vid förskolor och familjedaghem, tillhandahållande av privata och offentligt finansierade alternativ samt tillhandahållande av förskoleutbildning.

(25)	Denna rekommendation respekterar till fullo principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

HÄRMED REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA ATT

i enlighet med nationell och europeisk lagstiftning, tillgängliga resurser och nationella omständigheter, och i nära samarbete med alla berörda parter, göra följande:

Förbättra tillgången till förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet i enlighet med uttalandena i ”Kvalitetsram för förskoleverksamhet och barnomsorg”, som läggs fram i bilagan till denna rekommendation, och i enlighet med den elfte principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Arbeta för att säkerställa tillgång till inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg till överkomligt pris, varvid följande kan övervägas:

a)	Att med tidigast möjliga start stödja barns utveckling på ett konsekvent sätt med användning av förskoleverksamhet och barnomsorg.

b)	Att analysera tillgången och familjernas efterfrågan i syfte att bättre anpassa utbudet av förskoleverksamhet och barnomsorg till deras behov, med respekt för föräldrarnas val.

Att analysera och ta itu med de hinder som familjer kan stöta på när det gäller att få tillgång till och utnyttja förskoleverksamhet och barnomsorg, såsom kostnader, fattigdomsrelaterade hinder, geografiskt läge, bristande flexibilitet i fråga om öppettider, hinder som är kopplade till bristande anpassningar för barn med särskilda behov, kulturella och språkliga hinder, diskriminering samt avsaknad av information.

Att upprätta kontakter och samarbete med familjer, särskilt familjer som är utsatta eller har sämre förutsättningar, för att informera dem om möjligheterna och fördelarna med att delta i förskoleverksamhet och barnomsorg, och, i tillämpliga fall, om tillgängligt stöd, och bygga upp ett förtroende för verksamheten och uppmuntra deltagande från låg ålder.

Att se till att alla familjer som vill utnyttja förskoleverksamhet och barnomsorg får tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg till överkomligt pris och av hög kvalitet, helst genom att arbeta på lämplig styrningsnivå för rätten till en plats i förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet.

f)	Att tillhandahålla inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg för alla barn, inklusive barn med olika bakgrund och särskilda undervisningsbehov och barn med funktionsnedsättning, att undvika segregering och uppmuntra till deltagande oavsett föräldrarnas eller vårdarnas arbetsmarknadsstatus.

g)	Att stödja alla barn i inlärningen av undervisningsspråket samtidigt som man också tar hänsyn till och respekterar deras förstaspråk.

h)	Att stärka förebyggande åtgärder, tidig identifiering av svårigheter och lämpliga anpassningar för barn med särskilda behov och deras familjer, med deltagande av alla berörda aktörer, t.ex. utbildningstjänster, sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, samt föräldrarna.

Stödja professionaliseringen av personalen inom förskoleverksamhet och barnomsorg, även chefer. Beroende på befintliga yrkeskvalifikationer och arbetsförhållanden kan bl.a. följande insatser leda till goda resultat:

Höja statusen för yrken inom förskoleverksamhet och barnomsorg genom att inrätta höga yrkesmässiga standarder, erbjuda attraktiv yrkesmässig ställning och attraktiva karriärmöjligheter för pedagoger inom förskoleverksamhet och barnomsorg, arbeta för att uppnå en bättre balans mellan könen, skapa fortbildningsmöjligheter för personal som är lågutbildad eller saknar utbildning samt särskilda utbildningsvägar för att höja kompetensen för barnskötare.

b)	Förbättra grundutbildning och fortbildning för att fullt ut ta hänsyn till barns välbefinnande, lärande- och utvecklingsbehov, relevant samhällsutveckling, jämställdhet mellan kvinnor och män och en fullödig förståelse av barnets rättigheter.

c)	Ge personalen tid för yrkesverksamhet såsom reflektion, planering, föräldrakontakter och samverkan med andra yrkesverksamma och kollegor.

d)	Sträva efter att ge personalen den kompetens som behövs för att svara mot de individuella behoven hos barn med olika bakgrund och med särskilda undervisningsbehov, även barn med funktionsnedsättning, och rusta personalen för att hantera olika grupper.

Förstärka utvecklingen av läroplaner för de första levnadsåren för att följa barnens intressen, se till att de mår bra och uppfylla de unika behoven och tillvarata de unika möjligheterna hos varje enskilt barn, även de som har särskilda behov eller befinner sig i ett utsatt läge eller har sämre förutsättningar. Bland olika ansatser för att stödja holistiskt lärande och barns utveckling kan följande nämnas:

a)	Säkerställa en god avvägning mellan social och emotionell utveckling och kognitiv utveckling, med erkännande av betydelsen av lek, kontakt med naturen, musik, konst och fysisk aktivitet.

b)	Främja deltagande, initiativ, självständighet, problemlösning och kreativitet och uppmuntra sådant lärande som omfattar resonemang, undersökning och samarbete.

c)	Främja empati, medkänsla, ömsesidig respekt och medvetenhet när det gäller jämställdhet och mångfald.

d)	Erbjuda möjligheter till exponering för språk och språkinlärning genom lek från tidig ålder.

e)	När så är möjligt, överväga skräddarsydda flerspråkiga program för förskoleverksamhet och barnomsorg som också tar hänsyn till flerspråkiga barns särskilda behov.

f)	Erbjuda vägledning för tjänsteleverantörer om åldersanpassad användning av digitala verktyg och ny teknik.

g)	Främja ytterligare integrering av förskoleverksamhet och barnomsorg i hela utbildningen och stödja samarbete mellan personal i förskoleverksamhet och barnomsorg och grundskolepersonal, föräldrar och rådgivningstjänster för att åstadkomma en smidig övergång till grundskolan för barnen.

h)	Främja en skolmiljö som är inkluderande och demokratisk och som bygger på deltagande, där man låter alla barn komma till tals.

Främja en transparent och enhetlig tillsyn och utvärdering av förskoleverksamhet och barnomsorg på lämpliga nivåer i syfte att utveckla och genomföra politiken. Följande effektiva arbetssätt kan nämnas:

a)	Användning av självutvärderingsverktyg, frågeformulär och riktlinjer för observation som en del av kvalitetsstyrningen på system- och verksamhetsnivå.

b)	Användning av adekvata och ålderanpassade metoder för att främja barns deltagande, lyssna till deras åsikter, farhågor och idéer och ta hänsyn till dessa i bedömningsprocessen.

Användning av befintliga verktyg för att förbättra den inkluderande aspekten i förskoleverksamhet och barnomsorg, t.ex. det självreflektionsverktyg för miljöer med inkluderande utbildning i förskolan som utvecklats av Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd.

Sträva efter att säkerställa tillräcklig finansiering och ett regelverk för tillhandahållande av förskoleverksamhet och barnomsorg. Följande kan övervägas:

a)	Gradvis öka investeringarna i förskoleverksamhet och barnomsorg med inriktning mot en tillgänglig verksamhet av god kvalitet till överkomligt pris, när så är lämpligt även genom att utnyttja de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom europeiska struktur- och investeringsfonder.

b)	Inrätta och bibehålla särskilt anpassade nationella eller regionala kvalitetsramar.

c)	Främja ett bättre samarbete mellan tjänster eller ytterligare samordning av tjänster för familjer och barn, framför allt mellan sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster och skolor på nationell, regional och lokal nivå.

d)	Integrera en stabil politik för skydd av barn i förskoleverksamhet och barnomsorg för att bidra till att skydda barn från alla former av våld.

Utveckla ett system där man eftersträvar

1.	en stark kultur grundad på dialog och eftertanke som främjar en kontinuerlig process för utveckling och lärande mellan aktörer på alla nivåer,

2.	infrastrukturer av hög kvalitet för förskoleverksamhet och barnomsorg och lämplig geografisk spridning i förhållande till barnens livsmiljö.

Rapportera via befintliga system och verktyg om erfarenheter och framsteg när det gäller tillgång till och kvalitet på förskoleverksamhet och barnomsorg.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD VÄLKOMNAR KOMMISSIONENS AVSIKT ATT

underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis medlemsstaterna emellan inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) och efterföljande program samt i kommittén för socialt skydd,

stödja medlemsstaternas samarbete, med utgångspunkt i deras efterfrågan, genom att organisera ömsesidigt lärande och inbördes rådgivning,

10.

stödja samarbetet med OECD:s nätverk för förskoleverksamhet och barnomsorg i syfte att underlätta spridningen av resultat och undvika dubbelarbete,

11.

stödja utvecklingen av inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet genom att ge tillgång till unionsfinansiering, särskilt inom ramen för programmet Erasmus+ och, när så är lämpligt, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bl.a. Interreg, utan att på något sätt föregripa förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram,

12.

efter samråd med medlemsstaterna föreslå ett uppdaterat europeiskt riktmärke eller mål för förskoleverksamhet och barnomsorg som syftar till att sådana verksamheter ska tillhandahållas i linje med det reviderade riktmärket i Utbildning 2020 och de reviderade Barcelonamålen; detta förslag till riktmärke bör tillsammans med andra föreslagna europeiska riktmärken för utbildning diskuteras och bli föremål för beslut av rådet vid utarbetandet av en ny strategisk ram för utbildning efter 2020,

13.

rapportera till rådet om uppföljning av rekommendationen i linje med rapporteringsmetoderna inom befintliga system och verktyg.

Utfärdad i Bryssel den 22 maj 2019.

På rådets vägnar

C. B. MATEI

Ordförande

(1) Dok. 13129/17

(2) EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.

(3) COM(2017) 673 final.

(4) EUT C 421, 8.12.2017, s. 2.

(5) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(6) De första levnadsåren brukar definieras som åren från födseln till sex års ålder, vilket motsvarar utbildningsnivån ISCED 0.

(7) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.

(8) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.

(9) Benefits of early childhood education and care and the conditions for obtaining them, rapport från EENEE, det europeiska expertnätverket för utbildningsekonomi.

(10) The Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS).

(11) The Programme for International Student Assessment (PISA), OECD (2016), Education at a Glance.

(12) Study on the effective use of early childhood education and care in preventing early school leaving, Europeiska kommissionen (2014).

(13) Förstaspråk: det (eller de) språk som barnet tillägnar sig under den tidiga barndomen (före 2–3 års ålder) då människan lägger grunden till sin språkliga förmåga. Denna term föredras framför modersmål, som ofta är oriktigt eftersom förstaspråket inte nödvändigtvis är endast mammans språk.

(14) The Economics of Human Development and Social Mobility. Annual Reviews of Economics, Vol.6 (2014), s. 689–733.

(15) EUT C 155, 25.5.2011, s. 10.

(16) COM(2017) 252 final.

(17) A Review of Research on the Effects of Early Childhood Education and Care on Child Development. Projektrapport från samarbetsprojektet CARE (2015).

(18) COM(2018) 273 final.

(19) OECD (2017), Starting Strong 2017: Key OECD indicators on early childhood education and care. Eurofound (2015), Early childhood care: Accessibility and quality of services.

(20) P8_TA(2017)0360.

(21) Policydokument från Children in Europe (2008), Young children and their services: developing a European approach.

(22) Proposal for key principles of a Quality Framework for Early Childhood Education and Care (2014), en rapport från arbetsgruppen för förskoleverksamhet och barnomsorg under Europeiska kommissionens överinseende.

(23) Eurofound (2015), Early childhood care: working conditions, training and quality of services – A systematic review.

(24) Europeiska kommissionen (2011), CoRe: Competence Requirements in Early Childhood Education and Care.

(25) Professionalisation of Childcare Assistants in Early Childhood Education and Care (ECEC): Pathways towards Qualification, rapport från NESET II (2016).

(26) The current state of national ECEC quality frameworks, or equivalent strategic policy documents, governing ECEC quality in EU Member States, NESET II-rapport nr 4/2017.

(27) SN 100/1/02 REV 1.

(28) COM(2018) 273 final.

(29) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.

(30) COM(2018) 273 final.

(31) Europeiska kommissionen (2017), Utbildningsöversikt.

(32) ISCED 0.1 och ISCED 0.2.

BILAGA

Barn har rätt till förskola och barnomsorg som är ekonomiskt överkomlig och av god kvalitet.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter

Lärande och utbildning tar sin början vid födseln och de första levnadsåren är de som är mest formande i barns liv, när grunden läggs för deras livslånga utveckling. Denna kvalitetsram innehåller huvudprinciper och ett europeiskt sätt att betrakta förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet, som grundas på god praxis i EU:s medlemsstater och den senaste forskningen. Den innehåller tio uttalanden om kvalitet med utgångspunkt i fem bredare aspekter på kvalitet: tillgång, personal, läroplan, tillsyn och utvärdering samt styrning och finansiering. I de tio uttalandena om kvalitet beskrivs huvuddragen i verksamheter av hög kvalitet såsom de identifierats i praktiken. Kvalitetsramen är ett styrningsverktyg som ska ge riktlinjer för utveckling och upprätthållande av system för förskoleverksamhet och barnomsorg.

Kvalitetsramens huvudsakliga mål är att beskriva ett system som kan tillhandahålla förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet för alla barn och dess utveckling. Härvid har följande principer varit vägledande:

—	Det är mycket viktigt med verksamheter av hög kvalitet för att främja barns utveckling och lärande och, på lång sikt, stärka deras möjligheter till utbildning.

—	Föräldrarnas medverkan som partner i sådana verksamheter är central – familjen är den allra viktigaste platsen för barnen, där de växer och utvecklas, och föräldrar (och vårdnadshavare) är ansvariga för varje barns välbefinnande, hälsa och utveckling.

—	Förskoleverksamhet och barnomsorg måste ha barnet i centrum, och barnen ska involveras aktivt och komma till tals.

EU:S KVALITETSRAM FÖR FÖRSKOLEVERKSAMHET OCH BARNOMSORG

TILLGÅNG till förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet för alla barn bidrar till en sund utveckling och en lyckad skolgång, och bidrar till att begränsa social ojämlikhet samt minskar kompetensklyftorna mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund. Det är också väsentligt med en rättvis tillgång för att säkerställa flexibilitet för föräldrar, i synnerhet kvinnor, att (åter)integreras på arbetsmarknaden.

Uttalanden om kvalitet:

1. Ett utbud som är tillgängligt och ekonomiskt överkomligt för alla familjer och deras barn

En allmän lagstadgad rätt till förskoleverksamhet och barnomsorg utgör en stabil grund för att nå alla barn. Befolkningsuppgifter och undersökningar riktade till föräldrar om efterfrågan på platser i förskoleverksamhet och barnomsorg kan utgöra en grund för uppskattningen av framtida behov och kapacitetsanpassning.

Genom tillhandahållandet av verksamhet kan man försöka komma till rätta med hinder för familjers och barns deltagande. Här kan också ingå en anpassning av de avgifter som begärs för förskoleverksamhet och barnomsorg så att verksamheten kan bli tillgänglig även för hushåll med låg inkomst. Det finns också belägg för att flexibla öppettider och andra arrangemang kan göra det möjligt att delta för framför allt barn till förvärvsarbetande mödrar, barn i familjer med en ensamstående förälder och barn från minoritetsgrupper eller mindre gynnade grupper.

Ett utbud som är jämnt fördelat över stads- och landsbygdsområden, välbeställda och fattiga områden och regioner kan ge bättre tillgång för mindre gynnade samhällsgrupper. Tillgång till verksamheter av hög kvalitet till överkomligt pris i områden med fattiga familjer och minoriteter eller familjer med invandrar- eller flyktingbakgrund rapporteras ha störst effekt när det gäller att främja rättvisa och social inkludering.

2. Ett utbud som uppmuntrar till delaktighet, stärker social inkludering och främjar mångfald

De miljöer där förskoleverksamhet och barnomsorg bedrivs kan aktivt uppmuntra till delaktighet genom att involvera föräldrar, familjer och vårdare i beslutsfattandet (t.ex. i föräldraråd). Med riktade initiativ till familjer, särskilt till familjer med en ensamstående förälder, familjer med sämre förutsättningar och familjer från minoritetsgrupper eller med invandrarbakgrund, ger man dessa möjlighet att uttrycka sina behov, och verksamheterna kan ta hänsyn till dessa behov vid utformningen av utbudet efter efterfrågan i lokalsamhällena.

Rekrytering av personal från marginaliserade grupper, grupper med invandrarbakgrund eller minoritetsgrupper kan uppmuntras, eftersom det har visat sig vara en fördel om personalsammansättningen i förskoleverksamhet och barnomsorg återspeglar mångfalden i lokalsamhället.

Genom att skapa en välkomnande miljö för barn där deras språk, kultur och bakgrund hemifrån värdesätts bidrar man till att utveckla deras känsla av tillhörighet. Lämplig fortbildning förbereder också personalen för att välkomna och stödja tvåspråkiga barn.

Inom förskoleverksamhet och barnomsorg kan man utarbeta goda rutiner för att tillsammans med familjerna skapa en smidig övergång från hemmiljön till förskolan/barnomsorgen och främja en hög nivå av föräldradeltagande genom särskilda initiativ.

PERSONALEN är den allra viktigaste faktorn för barnens välbefinnande, lärande och utvecklingsresultat. Personalens arbetsvillkor och yrkesmässiga utveckling ses därför som väsentliga kvalitetsaspekter.

Uttalanden om kvalitet:

3. Högkvalificerad personal med en grundutbildning och fortbildning som innebär att de kan fullgöra sin yrkesroll

Inom effektiva system för förskoleverksamhet och barnomsorg överväger man att höja personalens yrkesstatus, något som är allmänt känt som en av flera viktiga kvalitetsfaktorer, genom att höja kvalifikationsnivåerna, erbjuda attraktiv yrkesstatus och flexibla karriärutvecklingsmöjligheter och alternativa vägar för barnskötare. Detta kan stödjas genom att man eftersträvar en personalstyrka med pedagoger som består av högt kvalificerade yrkesutövare med fullständiga yrkeskvalifikationer och som är specialiserade inom förskolan, utöver barnskötarpersonal.

Moderna grundutbildningsprogram utformas tillsammans med yrkesutövare och innehåller en god avvägning mellan teori och praktik. Det är också en tillgång om utbildningsprogrammen förbereder personalen för att arbeta i grupp och för att förstärka reflektionsförmågan. Sådana program kan med fördel innehålla utbildning för arbete med grupper med språklig och kulturell mångfald, från familjer från minoritetsgrupper, familjer med invandrarbakgrund och låginkomstfamiljer.

Personal som är rustad att följa de yngre barnens utvecklingsbehov, intressen och förmågor och som kan upptäcka potentiella utvecklings- och inlärningsproblem kan på ett mer aktivt sätt stödja barnens utveckling och lärande. Regelbundna, specialanpassade fortbildningsmöjligheter gagnar all personal, även barnskötare och annan personal.

När det gäller de nödvändiga inslagen av barnpsykologi och barns utveckling bör personalens kompetenser, i enlighet med de olika strukturerna för utbildning i medlemsstaterna, även omfatta kunskaper om system för skydd av barn, och mer allmänt om barnets rättigheter.

4. Stödjande arbetsförhållanden, bland annat ett professionellt ledarskap som skapar möjligheter till observation, reflektion, planering, lagarbete och samarbete med föräldrar

System med förskoleverksamhet och barnomsorg som strävar mot förbättrade arbetsvillkor, däribland mer adekvata lönenivåer, kan leda till att arbete inom förskola och barnomsorg blir ett mer attraktivt alternativ för högkvalificerade som vill göra yrkeskarriär.

Personaltäthet och barngruppers storlek bör utformas på ett lämpligt sätt för åldrarna i barngruppen och dess sammansättning, eftersom yngre barn kräver mer uppmärksamhet och omsorg.

Professionella lärgemenskaper, i den mån de förekommer inom och i samverkan mellan olika miljöer, har visat sig ge positiva effekter genom att tid och utrymme avsätts för personalens arbetsmetoder och gemensamt arbete.

Nyrekryterad personal kan få hjälp att snabbt komma in i arbetet och fullgöra yrkesrollen om de erbjuds handledning och stöd under introduktionen.

LÄROPLANEN är ett kraftfullt verktyg för att förbättra barnens välbefinnande, utveckling och lärande. Med en bred pedagogisk ram kan principer fastställas för att stödja barns utveckling och lärande genom undervisningsmetoder och omsorgsrutiner som svarar mot barnens intressen, behov och möjligheter.

Uttalanden om kvalitet:

5. En läroplan som bygger på pedagogiska mål, värderingar och förhållningssätt som gör det möjligt för barn att nå sin fulla potential genom att man arbetar med deras sociala, emotionella, kognitiva och fysiska utveckling och deras välbefinnande

Genom pedagogiska strategier med barnet i centrum kan man på ett bättre sätt stödja barnens allmänna utveckling, understödja deras strategier för lärande och främja deras kognitiva och icke-kognitiva utveckling genom att mer systematiskt bygga på empiriskt lärande, lek och social interaktion.

Det finns starka belägg för att en tydlig läroplan är en tillgång eftersom den kan ge en enhetlig ram för omsorg, utbildning och socialisering som integrerade delar i förskoleverksamhet och barnomsorg. En sådan ram bör definiera pedagogiska mål så att pedagogerna kan anpassa sina metoder till barnens individuella behov, och den kan ge riktlinjer för en mycket god inlärningsmiljö. Där bör också hänsyn tas till tillgången till böcker och annat tryckt material för att bidra till att utveckla barnens läs- och skrivkunnighet.

En effektiv läroplan bidrar till integrationen av migranter och flyktingar genom att främja mångfald, jämställdhet och språklig medvetenhet. Den kan främja utvecklingen av både modersmålet och utbildningsspråket.

6. En läroplan som fordrar att personalen samarbetar med barnen, kollegor och föräldrar och att de reflekterar över sina egna metoder

En läroplan kan bidra till att föräldrar, berörda parter och personal involveras mera och till att säkerställa att barnens behov, intressen och möjligheter tillvaratas bättre.

I en läroplan kan uppgifter och rutiner fastställas för personalens regelbundna samarbete med såväl föräldrar som kollegor som arbetar med andra tjänster för barn (t.ex. inom hälso- och sjukvård, socialvård och annan utbildningsverksamhet).

När så är möjligt kan läroplanen ge vägledning för personal i förskoleverksamhet och barnomsorg när det gäller kontakter med skolpersonal om barnens övergång till grundskolan och/eller förskolan.

TILLSYN OCH UTVÄRDERING upprätthåller kvaliteten. Rutiner för tillsyn och utvärdering som lyfter fram starka och svaga sidor kan vara viktiga inslag i kvalitetsarbetet i system för förskoleverksamhet och barnomsorg. De kan ge stöd till berörda parter och beslutsfattare vid initiativ för att möta behoven hos barn, föräldrar och lokalsamhällen.

Uttalanden om kvalitet:

7. Tillsyn och utvärdering ger information på relevant lokal, regional och/eller nationell nivå till stöd för fortsatta kvalitetsförbättringar inom politiken och verksamheterna

Transparent information om verksamheten och personalen eller om genomförandet av läroplanen på lämplig nivå – nationell, regional och lokal – kan bidra till att höja kvaliteten.

Utvärderingen av politiken kan underlättas av regelbunden återkoppling, som också kan möjliggöra analyser av användningen av offentliga medel och av vad som är effektivt och i vilket sammanhang.

Att chefer inom förskola och barnomsorg vid lämplig tidpunkt samlar in data är värdefullt för att identifiera personalens utbildningsbehov och fatta rätt beslut om hur man bäst förbättrar verksamhetens kvalitet och den yrkesmässiga utvecklingen.

8. Tillsyn och utvärdering till barnets bästa

För att skydda barnets rättigheter bör en stabil politik för skydd av barn integreras i system för förskoleverksamhet och barnomsorg för att bidra till att skydda barn från alla former av våld. En verkningsfull politik för skydd av barn omfattar fyra breda områden: 1) policy, 2) människor, 3) rutiner och 4) ansvarighet. Mer information om dessa områden finns i publikationen Child safeguarding standards and how to implement them (Normer om skydd för barn och genomförande av dem) som getts ut av organisationen Keeping Children Safe.

Tillsyns- och utvärderingsrutiner kan främja ett aktivt engagemang och samarbete hos alla berörda parter. Alla som sysslar med kvalitetsutveckling kan bidra till – och dra nytta av – tillsyns- och utvärderingsrutiner.

De belägg som finns tyder på att en mix av tillsynsmetoder (t.ex. observation, dokumentation, beskrivande utvärdering av barnets färdigheter och lärande) kan ge värdefull information och redovisa barns erfarenheter och utveckling, och även bidra till en smidig övergång till grundskolan.

Verktyg för tillsyn och utvärderingsförfaranden som bygger på deltagande kan inrättas för att göra det möjligt för barnen att bli hörda och tydligt uttrycka sig om sina erfarenheter av lärande och socialisering inom verksamheten.

STYRNING OCH FINANSIERING är grundläggande för att förskoleverksamhet och barnomsorg ska kunna fullgöra sin uppgift för barnets personliga utveckling och lärande, och för att minska klyftorna i utbildningsresultat och främja social sammanhållning. Kvalitet är resultatet av en heltäckande och enhetlig offentlig politik där förskoleverksamhet och barnomsorg kopplas samman med andra verksamheter för yngre barns och deras familjers välfärd.

Uttalanden om kvalitet:

9. Berörda aktörer bör ha en tydlig samsyn om vilka uppgifter och ansvarsområden de har och veta att de förutsätts samarbeta med partnerorganisationer

Förskoleverksamhet och barnomsorg gynnas av ett nära samarbete med alla verksamheter som arbetar för barn, inklusive hälso- och sjukvård, sociala tjänster, skolor och lokala aktörer. Sådan samverkan mellan olika organ har visat sig vara mer effektiv om den styrs genom en enhetlig politisk ram som på ett proaktivt sätt kan främja samarbete och långsiktiga investeringar i lokalsamhällen.

Deltagande av berörda aktörer har visat sig vara ytterst viktigt vid utformningen och genomförandet av förskoleverksamhet och barnomsorg.

Integreringen eller samordningen av verksamheter som ansvarar för olika bestämmelser om förskoleverksamhet och barnomsorg kan ha en positiv inverkan på systemets kvalitet.

10. Lagar och andra författningar och/eller finansiering är till stöd för en utveckling i riktning mot en allmän rätt till förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet till överkomligt pris, och framstegen rapporteras regelbundet till berörda aktörer

Högre kvalitet på den verksamhet som erbjuds för alla barn skulle bättre kunna uppnås genom att en lagstadgad allmän rätt byggs upp successivt. I detta ingår främjandet av deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg från tidig ålder. Det kan vara lämpligt att utvärdera huruvida marknadsbaserad förskoleverksamhet och barnomsorg skapar ojämlik tillgång eller lägre kvalitet för barn med sämre förutsättningar och, om så behövs, planera för korrigerande åtgärder.

Det är tydligt att det finns ett värde av en nära koppling till arbetsmarknadspolitik, hälso- och sjukvårdspolitik samt socialpolitik eftersom det kan främja en effektivare omfördelning av resurser genom att extra medel riktas till grupper och områden med sämre förutsättningar.

5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/15

RÅDETS REKOMMENDATION

av den 22 maj 2019

om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

(2019/C 189/03)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165 och 166,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

och av följande skäl:

(1)

I meddelandet Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (1) presenterar Europeiska kommissionen en vision om ett europeiskt område för utbildning där högkvalitativ och inkluderande utbildning och forskning inte hindras av gränser, där det har blivit normalt att tillbringa en tid i en annan medlemsstat för att studera eller arbeta, där många fler talar två språk utöver sitt modersmål och där människor har en stark känsla för sin identitet som européer, för det gemensamma europeiska kultur- och språkarvet och dess mångfald.

(2)

Under den informella delen av toppmötet i Göteborg om rättvisa jobb och tillväxt diskuterade stats- och regeringscheferna utbildningens och kulturens roll för Europas framtid. I sina slutsatser av den 14 december 2017 (2) uppmanar Europeiska rådet medlemsstaterna, rådet och kommissionen att i enlighet med sina respektive befogenheter fortsätta arbetet på detta område.

(3)	I sina slutsatser, som antogs i Barcelona den 15 och 16 mars 2002, efterlyste Europeiska rådet ytterligare insatser på utbildningsområdet ”för att förbättra grundläggande kompetens, i synnerhet genom undervisning i minst två främmande språk från mycket tidig ålder”.

(4)	Läs- och skrivkunnighet och kompetensen flerspråkighet definierades som några av de åtta nyckelkompetenserna i rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (3).

(5)

Kompetensen flerspråkighet (4) står i centrum för visionen om ett europeiskt område för utbildning. I en situation med allt större rörlighet i utbildnings- och arbetssyfte inom unionen, en ökande migration från tredjeländer till unionen samt ett övergripande och världsomspännande samarbete måste utbildningssystemen ta förnyad ställning till utmaningarna inom språkundervisning och språkinlärning och de möjligheter som Europas språkliga mångfald ger upphov till.

(6)

Mer och bättre språkinlärning och språkundervisning kan stärka den europeiska dimensionen i utbildningen. Det kan främja utvecklingen av en europeisk identitet i hela dess bredd, som kompletterar lokala, regionala och nationella identiteter och traditioner, samt en bättre förståelse av unionen och dess medlemsstater. Kompetensen flerspråkighet ger en bättre förståelse av andra kulturer och bidrar på så sätt till utvecklingen av medborgarskapskompetens och demokratisk kompetens.

(7)

Nästan hälften av alla européer (5) säger sig inte kunna föra ett samtal på något annat språk än det egna förstaspråket (6). Avsaknaden av kompetensen flerspråkighet är en källa till problem och hindrar meningsfull kommunikation mellan offentlig förvaltning och enskilda, särskilt i gränsregioner (7).

(8)

Det är bara fyra av tio elever inom sekundärutbildningen som uppnår nivån ”självständig användare” i sitt första främmande språk, vilket indikerar förmågan att föra ett enkelt samtal. Det är endast en fjärdedel som uppnår denna nivå i sitt andra främmande språk (8). En jämförande analys av språkens roll inom utbildningen har visat att de flesta medlemsstaterna har problem när det gäller att säkerställa ett adekvat läranderesultat inom språk. Även om det förekommer problem inom alla utbildningssektorer, är de särskilt akuta inom yrkesutbildningarna, där man lägger mindre tonvikt på språkinlärning.

(9)

Brister i kompetensen flerspråkighet är fortfarande ett av de största hindren för att delta i EU:s utbildnings- och ungdomsprogram. Omvänt kommer högre kompetens i fråga om flerspråkighet att göra det möjligt för människor att dra större nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder, såsom fri rörlighet för arbetstagare, och att fatta bättre underbyggda beslut vad avser möjligheterna i andra EU-länder.

(10)

Kompetensen flerspråkighet ger konkurrensfördelar för såväl företag som arbetssökande – om den ingår som del i en rad olika kompetenser som är nödvändiga. Det finns en positiv korrelation mellan kunskaper i främmande språk och sannolikheten att ha ett arbete. Resultaten av den senaste undersökningen om yrkesinriktad fortbildning (CVTS 2016) visar emellertid att endast 7,9 % av företagen (som utbildar sina anställda) skickar sina anställda på språkkurser (från 22,1 % i Slovakien till 0,5 % i Irland).

(11)

För att man ska kunna upprätthålla nuvarande levnadsstandarder, stödja en hög sysselsättning och främja social sammanhållning i morgondagens samhälle och arbetsliv kommer människor att behöva de rätta kunskaperna och kompetenserna. Att uppnå högre kompetens i fråga om flerspråkighet kan utgöra ett stöd för ökad rörlighet och ett allt större samarbete inom unionen. Detta är också av avgörande betydelse för att säkerställa en fullständig integration av barn, studerande och vuxna med invandrarbakgrund.

(12)

I ett samhälle som blir alltmer mobilt och digitalt finns det behov av att undersöka nya vägar till lärande. Framför allt ger den digitala utvecklingen möjlighet att lära sig och använda allt fler språk utanför klassrum och läroplaner. Dagens bedömningsförfaranden återspeglar inte denna utveckling fullt ut.

(13)

Den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter innebär att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att individen deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar på arbetsmarknaden. Kompetensen flerspråkighet är en av de nyckelkompetenser som är nödvändiga för att främja anställbarhet, personlig tillfredsställelse, aktivt medborgarskap, interkulturell förståelse och social inkludering. Denna kompetens definieras som ”förmågan att på ett effektivt och lämpligt sätt använda olika språk för kommunikation”.

(14)

Mer än hälften av medlemsstaterna erkänner officiellt regionala språk eller minoritetsspråk inom landets gränser i rättsliga eller administrativa sammanhang, inbegripet nationella teckenspråk. Ett flertal av dessa språk överskrider nationsgränserna. De språk som tillkommer på grund av invandrar- eller flyktinggrupper kompletterar språkbilden i Europa.

(15)

Skolorna blir alltmer medvetna om det nödvändiga i att säkerställa att alla barn, oberoende av bakgrund och förstaspråk, uppnår en mycket god nivå i undervisningsspråket, i förekommande fall med hjälp av särskilda stödåtgärder. Detta främjar rättvisa och lika möjligheter samt minskar risken för att elever lämnar skolan med högst grundskoleutbildning.

(16)

Språkmedvetenhet i skolorna kan inbegripa medvetenhet om och förståelse för alla elevers läs- och skrivkunnighet och deras kompetens i fråga om flerspråkighet, även kunskaper i språk som inte förekommer i skolans undervisning. Skolorna kan skilja mellan vilka nivåer av kompetensen flerspråkighet som behövs beroende på sammanhang och syfte samt varje elevs situation, behov, förmåga och intresse.

(17)

Bristen på lärare i vissa ämnen, inbegripet moderna utländska språk, nämns som ett problem i mer än hälften av Europeiska unionens utbildningssystem, och flera medlemsstater har infört reformer eller incitament för att åtgärda bristen på språklärare. Dessa reformer och incitament kan inbegripa stipendier för att locka personer med akademisk examen i språk som har annan yrkeserfarenhet till läraryrket eller reformerade program för lärarutbildning.

(18)

Initiativ för att förbättra nyckelkompetenser inom skolundervisningen, inbegripet genom en bättre koppling mellan erfarenheter från världen utanför skolan och den teoretiska undervisningen, användning av digital teknik samt stöd till innovation i skolorna, har stärkt inriktningen på läranderesultat. De har även främjat förvärvandet av kompetensen flerspråkighet.

(19)

Språk- och innehållsintegrerad inlärning, dvs. ämnesundervisning på ett främmande språk, och digitala verktyg och online-verktyg för språkinlärning har visat sig vara effektiva för olika elevkategorier. Språklärare i hela Europa kan fortsätta att utvecklas inom sitt yrke, både genom att uppdatera sina digitala färdigheter och genom att lära sig hur de bäst kan utöva sin undervisning med hjälp av olika metoder och ny teknik. En förteckning över öppna lärresurser, med beaktande av Europarådets arbete, kan vara till nytta för dem i detta avseende.

(20)

Olika initiativ i Europa har varit till stöd för definitionen och utvecklingen av kompetensen flerspråkighet. Den gemensamma europeiska referensramen för språk ger stöd för inlärning och undervisning av alla språk och är ett transparent, enhetligt och övergripande referensverktyg för att bedöma och jämföra kunskapsnivåer. Den skiljer mellan användare på nybörjarnivå, självständiga användare samt avancerade användare, varvid användare på den senare nivån kan arbeta eller studera på språket i fråga. År 2018 kompletterades detta verktyg med nya deskriptorer för förmedling, teckenspråk och andra områden samt med kollationer av deskriptorer för unga studerande i syfte att göra referensramen mer tillgänglig för en bredare publik.

(21)

Europass-språkpasset är en standardiserad mall för självbedömning av språkkunskaper där den gemensamma europeiska referensramen för språk används. Det hjälper medborgarna att informera om sina språkkunskaper under en period av rörlighet, antingen för sysselsättningsändamål eller för utbildningsändamål, och ger samtidigt arbetsgivarna bättre information om arbetskraftens språkkunskaper.

(22)

Europeiska utmärkelsen för språkprojekt (9) belönar toppkvalitet och innovation inom språkundervisningen i alla deltagande länder. Den utgör ett incitament för skolorna och andra institutioner att använda nya metoder och strategier för att gripa sig an lokala, regionala, nationella eller europeiska prioriteringar. Den har bidragit till att öka medvetenheten om det europeiska samarbetet i fråga om språkundervisning och språkinlärning och att förstärka den flerspråkiga dynamiken mellan olika utbildningssektorer.

(23)

Samtliga medlemsstater har insett behovet av att främja flerspråkighet och utveckla kompetensen flerspråkighet i unionen. Europeiska kommissionen kommer att arbeta med ett förslag till en ny uppsättning europeiska riktmärken för utbildning, inbegripet alternativ för datainsamling, som kan komma att inbegripa ett nytt europeiskt riktmärke för språkkunskaper, för att kunna ge en bättre bild av kompetensen flerspråkighet i unionen. Dessa riktmärken kommer att diskuteras och beslutas av rådet i samband med att en ny strategisk ram för utbildning efter 2020 fastställs.

(24)

Kompetensen flerspråkighet förvärvas under hela livet, och det bör finnas möjligheter att lära sig språk i livets alla skeden. I denna rekommendation behandlas dock särskilt grund- och sekundärutbildningen, i den mån detta är möjligt inbegripet förskoleverksamhet och barnomsorg och grundläggande yrkesutbildning.

(25)	Denna rekommendation respekterar till fullo principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

RÅDET REKOMMENDERAR HÄRMED MEDLEMSSTATERNA ATT

i enlighet med nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, tillgängliga resurser och nationella förhållanden, och i nära samarbete med alla berörda parter

undersöka hur alla ungdomar kan få hjälp att, före avslutad gymnasieutbildning och i de fall detta är möjligt, uppnå en kompetensnivå i minst ett europeiskt språk förutom undervisningsspråket som gör det möjligt för dem att effektivt använda språket för sociala ändamål, lärande och yrkesmässiga ändamål, samt främja förvärvandet av ytterligare ett (tredje) språk på en nivå som gör det möjligt för dem att delta i samtal som flyter på ett naturligt sätt (10),

tillämpa övergripande strategier för att förbättra språkundervisning och språkinlärning på nationell, regional och lokal nivå eller i skolorna, beroende på vad som är lämpligt och, i förekommande fall, med användning av de bifogade policyexemplen i bilagan,

säkerställa att alla sektorer inom grundskole- och gymnasieutbildning omfattas, varvid man bör börja så tidigt som möjligt och inkludera grundläggande yrkesutbildning,

som en del av sådana övergripande tillvägagångssätt, stödja utvecklingen av språkmedvetenhet i skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning genom att

a)	aktivt stödja och erkänna elevernas och lärarnas rörlighet, inbegripet genom att utnyttja de möjligheter som erbjuds inom ramen för relevanta unionsfinansieringsprogram,

b)	stärka kunskaperna i undervisningsspråken som grundval för ytterligare läranderesultat och utbildningsresultat i skolan för samtliga elever, särskilt elever med invandrar- eller flyktingbakgrund eller från missgynnade miljöer,

c)	hjälpa eleverna att bredda sina kunskaper i undervisningsspråken genom att stödja lärarna när det gäller användningen av specifika språk inom respektive ämnesområde, bland annat genom att öka medvetenheten om olika språkregister och särskild vokabulär,

d)	främja kontinuitet i språkundervisningen mellan de olika skolnivåerna,

e)	värdera den språkliga mångfalden bland eleverna och använda den som en läranderesurs vid språkinlärning som inbegriper föräldrar, andra omsorgsgivare och lokalsamhället i stort,

överväga möjligheter att bedöma och validera språkkunskaper som inte ingår i läroplanen men som härrör från informellt lärande (t.ex. när det gäller elever med invandrar- eller flyktingbakgrund eller tvåspråkig bakgrund) eller från undervisning inom ett formellt skolsystem i ett annat land där eleven tidigare har bott, exempelvis genom att utöka urvalet språk som kan ingå i elevens kvalifikationer efter avslutad skolgång,

g)	stärka användningen av den gemensamma europeiska referensramen för språk, i synnerhet för att inspirera till utveckling av läroplaner och tester för och bedömningar av språk,

h)	säkerställa att stöd tillhandahålls skolor vid fastställandet av deras egna strategier för språkinlärning samtidigt som den nationella lagstiftningen iakttas, och hjälpa skolorna att aktivt värdesätta och ta vara på sin språkliga mångfald,

i)	ge skolor och utbildningscentrum möjlighet att stärka sitt europeiska perspektiv t.ex. genom att fortsätta genomföra Europeiska utmärkelsen för språkprojekt, ta fram utmärkelser för skolor med ett särskilt europeiskt perspektiv och anordna nationella evenemang kring språklig mångfald,

stödja lärare, utbildare, inspektörer och skolledare när det gäller att utveckla språkmedvetenheten i skolor genom att

a)	i förekommande fall investera i grundläggande utbildning och fortbildning för språklärare för att stärka deras kompetens och locka till sig och behålla personal, så att man kan upprätthålla att brett språkutbud inom grundskole- och gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen,

b)	främja frivilligt samarbete mellan institutioner med ansvar för grundutbildning och fortbildning för språklärare,

c)	inbegripa förberedelser för språklig mångfald i klassrummet i grundläggande utbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling för lärare och skolledare,

d)	främja studieperioder utomlands för lärarstudenter och samtidigt uppmuntra alla lärare, utbildare, inspektörer och skolledare till rörlighet,

e)	främja integreringen och erkännandet av rörlighet i utbildningssyfte i utbildningen av språklärare, så att alla nyutexaminerade språklärare gärna får möjlighet att under en termin studera eller undervisa utomlands, särskilt genom programmet Erasmus+,

f)	verka för användning av eTwinning (11) och andra former av virtuellt samarbete samt träffar för nätverksbyggande för att berika lärandet i skolorna och utveckla lärares och elevers kompetens i fråga om flerspråkighet,

g)	främja kollaborativ undervisning mellan språklärare och lärare i andra ämnen,

uppmuntra forskning inom och användning av innovativ, inkluderande och flerspråkig pedagogik, inbegripet exempelvis användning av digitala verktyg, ömsesidig förståelse och metoder för ämnesundervisning på ett främmande språk (språk- och innehållsintegrerad inlärning) samt göra grundutbildningen för lärare mer innovativ,

kontrollera vilka språkkunskaper som förvärvas under olika utbildningsstadier och på så sätt komplettera befintlig information om språkinlärningen,

rapportera via befintliga ramverk och instrument om erfarenheterna av och framstegen inom främjandet av språkinlärning,

OCH VÄLKOMNAR HÄRMED KOMMISSIONENS AVSIKT ATT

stödja uppföljningen av denna rekommendation genom att underlätta ömsesidigt lärande medlemsstaterna emellan och i samarbete med medlemsstaterna ta fram flerspråkiga verktyg och resurser, exempelvis

a)	riktlinjer för hur man kan koppla undervisning i och bedömning av språk till den gemensamma europeiska referensramen för språk (12),

b)	evidensbaserat vägledningsmaterial om nya former av lärande och stödinsatser, även för språk utanför läroplanen,

c)	digitala verktyg för språkinlärning och yrkesmässig utveckling för utbildande personal på språkinlärningsområdet, såsom mooc-kurser, verktyg för självbedömning (13) samt nätverk, inbegripet eTwinning och Teacher Academy via School Education Gateway,

d)	metoder och verktyg för stöd till kontrollen av kompetensen flerspråkighet i unionen,

10.

stärka rörligheten för skolelever, studerande inom yrkesutbildningen samt för lärare, utbildare, inspektörer och skolledare inom ramen för Erasmus+-programmet samt allmänt stödja användning av unionens finansieringsmöjligheter, såsom Erasmus+, Horisont 2020, Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) eller de europeiska struktur- och investeringsfonderna, när så är lämpligt, för genomförandet av denna rekommendation med bilaga, utan att detta på något sätt föregriper förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram,

11.

stärka samarbetet på språkinlärningsområdet med Europarådet och Europeiska centrumet för moderna språk i syfte att främja innovativa metoder för språkundervisning och språkinlärning samt öka medvetenheten om språkinlärningens avgörande roll i det moderna samhället,

12.

rapportera om uppföljningen av genomförandet av denna rekommendation, främst via befintliga ramverk och verktyg.

Utfärdad i Bryssel den 22 maj 2019.

På rådets vägnar

C.-B. MATEI

Ordförande

(1) COM(2017) 673 final.

(2) EUCO 19/1/17 REV 1.

(3) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(4) Europarådet använder termen ”plurilingualism” om flerspråkighet hos individer. I Europeiska unionens officiella handlingar används emellertid termen ”multilingualism” för att beskriva både individuella kompetenser och situationen i olika samhällen. Detta beror delvis på svårigheten att göra åtskillnad mellan plurilingualism och multilingualism på andra språk än engelska och franska.

(5) Särskild Eurobarometerrapport från 2012 om européerna och deras språk.

(6) Förstaspråk: språkvariant/er som förvärvats och använts i tidig barndom (ungefär före två eller tre års ålder) och på vilka den mänskliga språkförmågan först förvärvades. Denna term är att föredra framför modersmål, som ofta är olämplig då förstaspråket inte nödvändigtvis enbart härrör från modern.

(7) Kommissionens meddelande Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden, COM(2017) 534.

(8) Europeiska kommissionen (2012) – Den första europeiska undersökningen om språkkunskaper – en sammanfattning.

(9) Europeiska utmärkelsen för språkprojekt delas ut på nationell nivå och stöds genom programmet Erasmus+.

(10) Inlärning av klassiska språk som klassisk grekiska och latin kan ingå i elevens språkrepertoar.

(11) eTwinning är en samarbetsyta för lärare på skolstadierna från förskola till gymnasieskola som finns på en säker internetplattform.

(12) På grundval av erfarenheter och ackumulerad expertis från Europarådets upprättande och uppdateringar av referensramen samt Europeiska centrumet för moderna språks och Europeiska kommissionens tillämpning av detta arbete inom lärarutbildningen via gemensamt finansierade projekt.

(13) Europass erbjuder för närvarande ett verktyg för självbedömning av språkkunskaper, och hur effektivt detta fungerar kommer att utvärderas som ett led i genomförandet av Europass-beslutet.

BILAGA

Språkmedvetenhet i skolor – utarbetande av övergripande strategier för språkinlärning

Övergripande språkstrategier kan stödja genomförandet av rekommendationen om språkinlärning. I denna bilaga förtecknas ett antal pedagogiska principer och exempel på god praxis som har som gemensam nämnare att de syftar till att öka den allmänna språkmedvetenheten i skolan med det slutliga målet att förbättra resultaten i fråga om språkinlärning.

Språkundervisning är en viktig del i alla ämnen, med tanke på hur språk används i klassrummet och den centrala roll språk har för inlärning och förståelse av ett ämne. Att behärska akademiskt språk går hand i hand med utvecklingen av kunskaper i och förståelse av ämnet.

Språkmedvetenhet i skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning kan stärka insikten om att språkinlärning är en dynamisk och ständigt pågående process. Tillägnandet av det första språket och dess olika stilnivåer hänger nära samman med och fortsätter parallellt med inlärningen av andra språk, på olika kunskapsnivåer, motsvarande varje elevs situation, behov och intressen.

Språkmedvetenhet i skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning kan stimulera till reflexioner om den språkliga dimensionen på alla nivåer inom skolans organisation, undervisning och praktiska verksamhet: inom läs- och skrivutveckling, inlärning av främmande språk, ämnesundervisning och för erkännande av andra språk som elever bidrar med, i kommunikation med föräldrar och med skolmiljön i stort osv.

En sådan insikt om språkmedvetenhet kan främjas av ett nära samarbete mellan de olika aktörerna i skolgemenskapen, helst utifrån en syn på skolan som en organisation för lärande eller en strategi som omfattar hela skolan.

För att stärka språkmedvetenheten i skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning har följande exempel på god praxis fastställts:

1. Flerspråkighet i skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning

—

En positiv inställning till språklig mångfald kan bidra till att skapa en språkvänlig miljö där inlärning och användning av flera språk uppfattas som en rikedom och en tillgång. Medvetenheten om vikten av språkinlärning och om de pedagogiska, kognitiva, sociala, interkulturella, yrkesmässiga och ekonomiska fördelarna med en mer omfattande språkanvändning kan ökas och uppmuntras.

—	Utvecklingen av språkkunskaper och språkmedvetenhet kan integreras tvärgående i läroplanerna. När språk kopplas samman med andra ämnen kan ett mer autentiskt lärande skapas som är inriktat på verkliga situationer.

—

Elevers motivation att läsa språk kan förbättras med hjälp av kopplingar mellan utbildningsinnehåll och elevernas egna liv och intressen samtidigt som hänsyn tas till informellt lärande och samverkan med fritidsaktiviteter uppmuntras. Kopplingarna mellan språkutövande i det dagliga livet och skolor eller institutioner för utbildning och yrkesutbildning kan stärkas genom erkännande av tidigare språkinlärning och genom möjligheten att inkludera kompetens i fråga om flerspråkighet som härrör från informellt lärande (t.ex. när det gäller elever med invandrar- eller flyktingbakgrund eller tvåspråkig bakgrund) eller från undervisning inom ett formellt skolsystem i ett annat land där eleven tidigare har bott, i avgångsbetyg från skolan.

—	Elevens hela språkrepertoar kan värdesättas och stödjas i skolan och även användas som en pedagogisk resurs för alla elevers fortsatta lärande. Eleverna kan hjälpa varandra i lärandet, förklara sina språk för varandra och jämföra språk sinsemellan.

—	Skolor kan erbjuda ett större språkutbud utöver de viktigaste globala kommunikationsspråken. Denna möjlighet kan utnyttjas på olika sätt beroende på om landet har två eller flera officiella språk, eller om det finns ett uttalat intresse för att främja inlärning av språket i ett grannland.

—	Inrätta partnerskap mellan institutioner inom förskoleverksamhet och barnomsorg och skolor i gränsområden så att barn uppmuntras att lära sig sina grannars språk från tidig ålder och så att språkbarriärerna minskar i gränsöverskridande områden.

—

Ytterligare uppmuntra skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning att använda Europeiska språkdagen och den europeiska utmärkelsen för språkprojekt för att främja språkinlärning och språklig mångfald. Främja utmärkelser för skolor med en särskild europeisk dimension för att verka för ett europeiskt perspektiv för skolor och utbildningscentrum.

2. Effektiv och innovativ undervisning för en bättre språkinlärning

—

De digitala verktygens potential kan användas fullt ut för att främja språkinlärning, språkundervisning och språkbedömning. Tekniken kan kraftigt bidra till att bredda språkutbudet, ge möjligheter till språkexponering och vara mycket användbar för att stödja de språk som inte lärs ut i skolan. Att utveckla kritiskt tänkande och mediekompetens samt en ändamålsenlig och säker teknikanvändning kan i detta sammanhang utgöra en mycket viktig faktor för inlärning.

—	Virtuellt samarbete mellan skolor genom eTwinning och andra former av virtuellt samarbete kan ge ungdomar möjlighet att förbättra språkinlärningen, samarbeta med elever från andra länder och förbereda sig för rörlighet i syfte att studera, utbilda sig eller volontärarbeta utomlands.

—	Elevrörlighet, bland annat genom Erasmus+, kan bli ett regelbundet inslag i lärandeprocessen. Detta bör även omfatta virtuell rörlighet och större rörlighet för personal.

—	En blandning av diagnostisk, formativ och summativ bedömning kan användas av lärare, utbildare och elever för att kontrollera och utvärdera språkutvecklingen. Individuella språkportföljer används för att följa framstegen, exempelvis genom Europeiska språkportföljen eller Europass-språkpasset.

3. Stöd till lärare och utbildare

—

Lärare i moderna språk kan uppmuntras att delta i utbytesprogram med länder där deras målspråk talas, som en del av deras grundutbildning och/eller fortsatta yrkesutveckling. Man kan tänka sig att alla nyutexaminerade språklärare gärna ska ha fått möjlighet att under en termin studera eller undervisa utomlands.

—	Lärare och utbildare i andra ämnen än moderna språk kan få ökad språkmedvetenhet och kunskap om språkpedagogik samt skaffa sig strategier för att stödja eleverna.

—	Språkassistenter kan ingå i språkundervisningen, med utnyttjande av de möjligheter som erbjuds genom programmen för utbyte mellan medlemsstaterna.

—

Möjligheter till fortsatt yrkesmässig utveckling kan göras tillgängliga för lärare (genom nätverk, praktikgemenskaper, storskaliga webbaserade språkkurser, kompetenscentrum, gemensamt nätbaserat lärande, kollaborativ aktionsforskning, etc.) för att hålla dem uppdaterade om de senaste pedagogiska nyheterna och vidareutbilda dem.

4. Partnerskap och kopplingar inom skolmiljön i stort till stöd för språkinlärning

—	Skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning kan samarbeta med föräldrar om hur de kan stödja barnens språkinlärning, särskilt för barn som växer upp med fler än ett språk eller som använder ett annat språk än undervisningsspråket hemma.

—

Skolor och institutioner för utbildning och yrkesutbildning kan utveckla partnerskap med språkcentrum/språklaboratorier, offentliga bibliotek, kulturcentrum eller andra kulturföreningar, universitet och forskningscentrum i syfte att skapa intressantare inlärningsmiljöer för att berika språkinlärningen och förbättra och förnya undervisningen.

—	Skolor, institutioner för utbildning och yrkesutbildning och lokala myndigheter kan föra samman resurser för att skapa språkcentrum med ett större språkutbud i syfte att bevara mindre utbredda språk och/eller språk som inte lärs ut i skolan.

—	Samarbete med arbetsgivare i närområdet eller på andra orter kan bidra till ökad förståelse av vikten av kompetensen flerspråkighet i arbetslivet och även bidra till att säkerställa att förvärvad kompetens i fråga om flerspråkighet effektivt främjar anställbarhet.

—

Gränsöverskridande partnerskap mellan utbildningsinstitutioner i gränsområden kan uppmuntras. Man kan underlätta rörligheten för studerande, lärare, utbildare och administrativ personal samt doktorander och forskare genom att erbjuda information på och kurser i de språk som talas i grannlandet i fråga. Främjande av flerspråkighet inom dessa gränsöverskridande partnerskap kan bidra till att förbereda studenter för arbetsmarknaden på båda sidor om gränsen.

—	Främja samarbete mellan institutioner för utbildning för lärare.

5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/23

Rådets slutsatser om genomförandet av rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna

(2019/C 189/04)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

SOM ERINRAR om den politiska bakgrunden till denna fråga, vilken återges i bilagan till dessa slutsatser, och särskilt om att

utbildningens sociala dimension i enlighet med vad som sägs i den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter innebär att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som gör att man kan delta fullt ut i samhället och klarar omställningar i arbetslivet (1),

FN:s fjärde mål för hållbar utveckling syftar till att säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla; såsom anges i diskussionsunderlaget ”Mot ett hållbart EU 2030”, ”allt förändras för alla. Utbildning, vetenskap, teknik, forskning och innovation är förutsättningar för att uppnå en hållbar ekonomi i EU som uppfyller FN:s hållbarhetsmål”,

rådet den 22 maj 2018 antog slutsatser om vägen mot en vision om ett europeiskt område för utbildning (2), där man fastställde att ett europeiskt område för utbildning bör bygga på livslångt lärande, och framhöll att initiativ inom ett europeiskt område för utbildning bör omfatta alla typer och nivåer av utbildning, inbegripet vuxenutbildning, yrkesutbildning och fortbildning,

den åldrande befolkningen i Europa, ökad livslängd i samhället och behovet av att främja samarbete mellan generationerna, de allt snabbare förändringarna på arbetsmarknaden, nya arbetsformer och den digitala teknikens genomslag inom alla aspekter av det dagliga livet leder till en växande efterfrågan på ny kompetens och en högre kompetens-, kunskaps- och färdighetsnivå; detta gör behovet av kompetenshöjning eller omskolning för alla som inte har uppnått grundläggande färdigheter, eller som inte har uppnått en kvalifikation som säkerställer deras anställbarhet och ett aktivt medborgarskap, än mer brådskande,

mot bakgrund av de stora förändringar som nu sker på arbetsmarknaderna har inkluderande utbildning av god kvalitet under livets alla skeden blivit ännu viktigare, och unionen står inför ett oavvisligt krav på kompetenshöjning och omskolning som kräver strategier för livslångt lärande och kompetensutveckling; vissa uppgifter tyder på att 54 % av alla anställda redan år 2022 kommer att behöva betydande kompetenshöjning och omskolning (3),

f)	utbildning 2020-riktmärket för vuxenlärande har varit oförändrat i unionen under det senaste årtiondet: under 2017 hade 10,9 % av de vuxna nyligen deltagit i någon form av utbildning, jämfört med 2020 års riktmärke på 15 % (4),

g)	de landspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen har visat att kompetenshöjning, omskolning och livslångt lärande utgör en central utmaning som flera medlemsstater måste hantera i framtiden,

under 2017 hade 61 miljoner vuxna i åldrarna 25–64 år avslutat sin formella utbildning innan de hade slutfört sin gymnasieutbildning (5); samtidigt var andelen unga med högst grundskoleutbildning år 2017 10,6 % och är nu nära att nå det mål som fastställts för 2020, nämligen mindre än 10 %, även om andelen varierar starkt mellan länderna; 43 % av EU:s befolkning har otillräckliga digitala färdigheter och 17 % saknar helt digital kompetens (6); omkring 20 % av den vuxna befolkningen i de länder som ingår i OECD:s undersökning av vuxnas färdigheter (nedan kallad PIAAC) (7) kämpar med grundläggande färdigheter som läs- och skrivkunnighet samt räknefärdighet; det således är brådskande att man hittar en lösning för dessa vuxna,

det inte finns någon universallösning; anställda, arbetslösa och personer utanför arbetskraften samt de många olika undergrupperna har alla särskilda behov; bedömning och validering av lagligen bosatta migranters och flyktingars färdigheter och kompetenser samt deras kompetenshöjning och omskolning kommer att påskynda deras inträde på arbetsmarknaden och en smidig integration i deras nya samhällen,

investeringar i kompetenshöjning och omskolning kan ha starka ekonomiska effekter, bland annat högre produktivitet och ekonomisk tillväxt; en mer kvalificerad och kompetent befolkning som kan stimulera innovation och tekniska framsteg (8), ökade skatteintäkter och minskade offentliga utgifter till följd av befolkningens förbättrade hälsa, socialt och medborgerligt engagemang och lägre deltagande i brottslig verksamhet (9),

kompetenshöjning och omskolning för enskilda personer kan leda till förbättrad anställbarhet, högre löner, bättre hälsa och välbefinnande, ett mer aktivt medborgarskap och social inkludering; enskilda personer och arbetsgivare kan dock ha svårt att erkänna dessa effekter; de investerar för lite i kompetenshöjning och omskolning vilket kräver att rätt incitament fastställs för att öka medvetenheten och motivationen att delta i vidareutbildning och fortbildning,

rådet mot bakgrund av detta den 19 december antog rekommendationen om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (nedan kallad rekommendationen) (10), som uppmanar till en strategisk och samordnad strategi som ger samlade utbildningsmöjligheter till unionens 61 miljoner (11) lågutbildade och/eller lågkvalificerade vuxna och som syftar till att stödja vuxna med låg utbildningsnivå och låga kvalifikationer att förbättra sina grundläggande färdigheter dvs. läs-, skriv- och räknekunskaper samt sin digitala kompetens, och/eller att förvärva fler kompetenser, kunskaper och färdigheter och genom att gradvis uppnå högre kvalifikationer,

i rekommendationen om kompetenshöjningsvägar rekommenderas medlemsstaterna att erbjuda lågutbildade och/eller lågkvalificerade vuxna tillgång till kompetenshöjningsmöjligheter som bygger på en lättillgänglig väg bestående av tre steg: kompetensbedömning för att identifiera befintliga kunskaper och behov av kompetenshöjning, ett anpassat utbud av lärande och mentorskap så att de kan uppdatera sina färdigheter och kompensera sina brister, och möjlighet att få sina färdigheter, kunskaper och kompetenser validerade och erkända i syfte att erhålla en kvalifikation eller ge tillgång till sysselsättning,

2.	SOM NOTERAR kommissionens arbetsdokument (12) med en utvärdering av genomförandeåtgärderna, som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i rekommendationen,

SOM FRAMHÅLLER de framsteg som har gjorts, och särskilt att

a)	antagandet av rekommendationen i vissa medlemsstater utlöste en nationell debatt och en kritisk granskning av befintliga program,

b)	några medlemsstater för fram nya politiska agendor för att stödja kompetenshöjning och omskolning av den vuxna befolkningen i linje med målen i rekommendationen,

c)	även om de flesta av de rapporterade åtgärderna är inriktade på arbetslösa vuxna riktar vissa medlemsstater också in sig på stöd till lågutbildade arbetstagare, som utgör en betydande del av målgruppen,

d)	många medlemsstater utnyttjar de olika former av stöd som erbjuds genom unionens program,

SOM UNDERSTRYKER sitt engagemang för ambitionen i rekommendationen, och SOM UPPMANAR medlemsstaterna att mot bakgrund av rekommendationen och i enlighet med nationell lagstiftning, nationella förhållanden och tillgängliga resurser, och i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare, när så är möjligt

a)	införa hållbara långsiktiga åtgärder för kompetenshöjning och omskolning för vuxna som en del av ett bredare strategiskt tillvägagångssätt,

anta ett konsekvent strategiskt tillvägagångssätt för tillhandahållandet av grundläggande färdigheter för lågutbildade och/eller lågkvalificerade vuxna, som bygger på samordning och partnerskap mellan alla berörda inblandade aktörer som en del av övergripande kompetensstrategier eller handlingsplaner,

uppmuntra partnerskap att anta en helhetssyn och engagera berörda aktörer, däribland arbetsmarknadens parter från olika politikområden (sociala frågor, sysselsättning och utbildning) att förena tillhandahållandet av grundläggande färdigheter med andra tjänster som är inriktade på lågutbildade och/eller lågkvalificerade vuxna,

d)	öka arbetsgivarnas (särskilt de små och medelstora företagens) medvetenhet om vikten av kompetenshöjning och omskolning samt om tillgängliga stödmekanismer för kompetensutveckling för vuxna och uppmuntra dem att främja och erbjuda sina anställda utbildningsmöjligheter,

särskilt fokusera på att hjälpa stödmottagare att uppnå åtminstone en miniminivå för de tre grundläggande färdigheterna, dvs. läs-, skriv- och räknekunskaper samt digital kompetens och andra nyckelkompetenser som är relevanta för ett aktivt deltagande i ett hållbart samhälle och för varaktig sysselsättning,

f)	i lämpliga fall säkerställa att sådana bestämmelser omfattar tre steg: kompetensbedömning, ett anpassat och flexibelt utbildningserbjudande samt validering och erkännande av färdigheter, kunskaper och kompetenser,

g)	erbjuda utbildningsmöjligheter som är särskilt anpassade till mottagarnas individuella utbildningsbehov, vilka fastställs i kompetensbedömningen, och baseras på upplysningar om möjligheterna på arbetsmarknaden,

h)	tillhandahålla uppsökande, medvetandehöjande och vägledande åtgärder samt stödåtgärder inklusive incitament för att se till att initiativet utnyttjas väl,

i)	överväga att utveckla synergieffekter mellan effektiva politiska strategier och åtgärder för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid och minska andelen lågutbildade och/eller lågkvalificerade vuxna, t.ex. mellan åtgärder som omfattas av ungdomsgarantin och kompetenshöjningsvägar,

j)	utvärdera effekterna av deras åtgärder på målgruppens framsteg i fråga om att uppnå de färdigheter och kvalifikationer som anges i rekommendationen,

SOM UPPMANAR kommissionen att

fortsätta att stödja genomförandet av rekommendationen om kompetenshöjningsvägar, bland annat genom ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna och berörda aktörer, och genom riktade ansökningsomgångar med särskild inriktning på att hjälpa medlemsstaterna att ta itu med de utmaningar som identifieras i lägesrapporten och att utforska potentialen av en stärkt och innovativ roll för de nationella samordnarna för vuxenlärande,

underlätta ett sektorsövergripande samarbete och en sektorsövergripande samordning på europeisk nivå genom kopplingar till andra initiativ och genom unionsfinansieringsprogram samt utbyte av god praxis genom organiserat ömsesidigt lärande och via verktyg såsom webbplattformen för vuxenutbildning i Europa (Epale) och/eller Europass,

c)	i samband med utarbetandet av politiska förslag, bland annat om en samarbetsram för efter 2020, även beakta den långsiktiga utmaningen med vuxenlärande och problemet med vuxna med föråldrade eller få färdigheter eller kvalifikationer som behöver tillgång till kompetenshöjningsvägar,

samarbeta med och utnyttja sakkunskapen hos unionens organ (Cedefop, ETF) och internationella organisationer som OECD, FN och Unesco för att ta itu med utmaningen med kompetenshöjning och omskolning, bland annat genom relevant forskning och analys om vuxenlärande och kompetensbedömningar (t.ex. PIAAC).

(1) Dok. 13129/17.

(2) EUT C 195, 7.6.2018, s. 7.

(3) Världsekonomiskt forum: Rapporten om framtidens sysselsättning 2018.

(4) Arbetskraftsundersökningen 2018.

(5) Arbetskraftsundersökningen 2018.

(6) Europeiska kommissionens rapport om digital delaktighet och e-färdigheter, uppgifter från 2017.

(7) Belgien-FL, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Polen, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

(8) OECD, PIAAC, 2016.

(9) Skills Matter, OECD, 2016.

(10) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

(11) År 2017 hade 61,3 miljoner människor i åldrarna 25–64 år högst grundskoleutbildning (Eurostat, arbetskraftsundersökningen 2018). År 2012, då PIAAC-datainsamlingen ägde rum, visade arbetskraftsundersökningen att 70 miljoner människor i åldrarna 25–64 år hade högst grundskoleutbildning. Denna siffra har minskat varje år sedan dess, särskilt eftersom a) 25-åringarnas utbildningsnivå är högre då fler unga avslutar en gymnasieutbildning eller motsvarande, och b) personer i pensionsåldern generellt har lägre utbildningsnivå, med undantag för vissa östeuropeiska länder.

(12) Rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna – utvärdering av genomförandeåtgärderna SWD(2019) 89 final.

BILAGA

Politisk bakgrund

Kommissionens rekommendation 2008/867/EG av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (1).

Resolution från rådet och företrädare för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet den 21 november 2008 om bättre integrering av livslång vägledning i strategierna för livslångt lärande (2).

Rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (3).

Rådets resolution om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande (4).

Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (5).

Rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (6).

2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) (7).

Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (8).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ny kompetensagenda för Europa: Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (10 juni 2016).

10.

Rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (9).

11.

Rådets rekommendation av den 22 maj 2017 om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (10).

12.

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646 av den 18 april 2018 om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass) och om upphävande av beslut nr 2241/2004/EG (11).

13.

Rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (12).

14.

Rådets slutsatser om vägen mot en vision om ett europeiskt område för utbildning (13).

(1) EUT L 307, 18.11.2008, s. 53.

(2) EUT C 319, 13.12.2008, s. 4.

(3) EUT C 191, 1.7.2011, s. 1.

(4) EUT C 372, 20.12.2011, s. 1.

(5) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(6) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(7) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.

(8) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

(9) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

(10) EUT C 189, 15.6.2017, s. 15.

(11) EUT L 112, 2.5.2018, s. 42.

(12) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(13) EUT C 195, 7.6.2018, s. 7.

5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/28

Rådets slutsatser om ungdomar och arbetets framtid

(2019/C 189/05)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

HAR BEAKTAT FÖLJANDE:

I Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027 konstateras att ungdomar utformar sina egna liv, bidrar till positiva förändringar i samhället och bidrar till att utveckla EU:s ambitioner, och att ungdomspolitiken kan hjälpa till att skapa en miljö där ungdomar kan tillvarata möjligheter och relatera till europeiska värden. Mot bakgrund av förändringarna på arbetsmarknaden bör Europeiska unionen stödja ungdomars personliga utveckling och deras utveckling mot autonomi, bygga upp deras resiliens och utrusta dem med de resurser som krävs för att delta i samhället, och därigenom bidra till att utrota fattigdomen bland ungdomar och alla former av diskriminering samt till att främja social delaktighet.

”Arbetets framtid” är ett samlingsbegrepp som beskriver hur arbetet kommer att utvecklas på medellång till lång sikt med påverkan av vissa utvecklingsmönster. Drivkrafterna bakom hur ”arbetets framtid” kommer att se ut i EU:s mångfaldiga ungdomskontext är bland annat följande:

Demografiska förändringar i den meningen att EU:s växande äldreförsörjningskvot kommer att medföra press på att öka produktiviteten bland de nya på arbetsmarknaden för att kompensera för att erfaren arbetskraft går i pension och likaså för att bidra till att finansiera de ökade sociala utgifter som också följer av en större äldre befolkning. Denna utveckling skapar möjligheter inom omsorgsekonomin men kan samtidigt komma att kräva en dialog om frågor rörande rättvisa mellan generationerna.

Framsteg inom teknik och innovation, med stöd också från EU:s initiativ för den digitala inre marknaden och forskning och utveckling, väntas leda till ökad användning av digital teknik i ekonomin och göra vissa arbeten obsoleta. Samtidigt kan sysselsättningsmöjligheter komma att skapas inom andra delar av ekonomin. För att de ska kunna dra nytta av sådana förändringar måste alla europeiska ungdomar, inbegripet unga med sämre förutsättningar, ha tillgång till inkluderande och högkvalitativ formell och icke-formell utbildning som ökar hela deras kompetensspektrum.

Efterfrågan på ökad kompetens på arbetsmarknaden. Arbetsgivare har redan svårt att tillsätta hög- och medelkvalificerade tjänster. Samtidigt är antalet lågkvalificerade i arbetsstyrkan tre gånger fler än de tillgängliga tjänster för vilka inga krav på särskild yrkesutbildning finns (1). Eftersom efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft fortsätter att sjunka, i olika grad i de olika medlemsstaterna, kommer ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden att behöva en högre utbildningsnivå som rustar dem med nyckelkompetenser för ett livslångt lärande samt specifika digitala, yrkesmässiga och personliga färdigheter som hjälper dem att hantera olika framtida karriärvägar.

Behovet av att ta itu med klimatförändringarna. Härvidlag kan EU:s ambition att övergå till en konkurrenskraftig koldioxidsnål ekonomi skapa ökad efterfrågan på arbetsmarknaden på kompetens som krävs inom sådana sektorer som förnybar energi, miljömässigt hållbart byggande och eftermontering eller hållbart jordbruk.

Ökning av globala värdekedjor med produktion av varor och tjänster spridd över olika kontinenter. Processen underlättas ytterligare av tillkomsten av nya former av sysselsättning till följd av exempelvis plattformsekonomin som påverkar det traditionella förhållandet mellan arbetsgivare och anställd, arbetsmarknadens utveckling och arbetslagstiftningen. Åtgärder måste vidtas för att ta itu med utmaningar såsom inkomstosäkerhet, bristande socialt skydd, fattigdom bland förvärvsarbetande, osäkra arbetsvillkor och trakasserier på arbetsplatsen.

Ungdomar i Europeiska unionen tenderar att se på sitt framtida arbetsliv med rädsla eller osäkerhet (2). Sådan ängslan, särskilt om den åtföljs av avslag på jobbansökningar, problem med kvaliteten på jobbmatchningen, osäker anställning eller socialt tryck att hitta eller behålla ett jobb, kan inverka negativt på ungdomars känslotillstånd och eventuellt också leda till psykiska och fysiska hälsoproblem eller ökad oro bland unga européer (3).

De aktuella erfarenheterna av nya former av sysselsättning tyder på att flexiblare sätt att kontraktera arbetstagare kan komma att bli vanligare, med potentiella positiva effekter på arbetsstyrkans fördelning och det personliga välbefinnandet för dem som väljer att arbeta som frilansare. Med tanke på att sådana arbeten tenderar att tas av ungdomar, särskilt unga med sämre förutsättningar, ökar dock samtidigt risken för att fastna i tillfälliga lågavlönade jobb med föga socialt skydd och låg sannolikhet till yrkesmässigt avancemang.

En solid grund av kompetens och lämplig vägledning understödd av högkvalitativ kompetensinventering och högkvalitativa, anpassningsbara och lyhörda utbildningssystem, inbegripet främjande av livslångt lärande, kan hjälpa ungdomar att ta sig in på och lyckas med övergångar på arbetsmarknaden och skapa sig en givande karriär.

När det gäller att säkerställa en solid kognitiv grund, är en av förutsättningarna i det framtida arbetslivet att man främjar utvecklingen av kompetens som möjliggör en effektiv användning av och förståelse för teknik. Kompetensen bör inte bara vara inriktad på att behärska ny teknik utan också på att förstå hur den kan hjälpa till att påverka samhället. När europeiska ungdomars kompetens ska stärkas så att de på ett effektivt sätt kan dra nytta av förändringarna i arbetslivet bör de även rustas med nyckelkompetenser som avser mjuka färdigheter inom bland annat problemlösning, kommunikation, entreprenörsfärdigheter, kritiskt tänkande, kreativt tänkande, förmåga att presentera sig, förmåga att uttrycka sig och förhandlingsförmåga.

Genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställs allas ”rätt att få individanpassat stöd i rätt tid för att förbättra sina utsikter till anställning eller egenföretagande. I detta ingår rätten att få hjälp med att söka arbete och utbilda eller omskola sig. Var och en har rätt att överföra intjänade socialförsäkrings- eller utbildningsrättigheter vid övergången mellan olika anställningar” och också ”rätt till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, tillgång till social trygghet och utbildning”. För att ungdomar ska förberedas för framtidens arbete kommer det därför att vara avgörande att de ”har rätt till fortbildning, lärlingstid, praktik eller ett bra arbetserbjudande inom fyra månader från det att de har blivit arbetslösa eller slutat en utbildning” (4).

Europeiska ungdomars synpunkter och visioner när det gäller arbetsrelaterade frågor, som återspeglas i ungdomsmålen, särskilt mål nr 7 ”sysselsättning av god kvalitet för alla”, har integrerats i EU:s ungdomsstrategi 2019–2027 och den åtföljande handlingsplanen 2019–2021.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD BETONAR FÖLJANDE:

Framtidens generationer av unga européer kommer att mötas av ett arbetsliv fyllt av möjligheter och utmaningar, i en global kontext där EU kommer att sträva efter att förbättra livskvaliteten för sina medborgare och därmed stärka EU:s ekonomiska konkurrenskraft och arbetsproduktivitet samt kompetensen hos EU:s arbetsstyrka och säkerställa att ungdomars mål, förväntningar och ambitioner kan tillgodoses.

10.

Förändringarna av hur arbetslivet ser ut kan påverka unga européers och framtida generationers liv på ett positivt sätt. Samtidigt är det nödvändigt att ta itu med de relevanta problem och konsekvenser – bland annat gällande sysselsättningsformer och sysselsättningsstatus – som sådana omvandlingar för med sig, särskilt när det gäller unga med sämre förutsättningar som kan vara lågkvalificerade. Härvidlag finns det ett behov av att öka informationen och medvetenheten bland ungdomar om vad olika typer av sysselsättningsformer och sysselsättningsstatus innebär.

11.

Unga européer anser att sysselsättningsfrågor bör vara en av EU:s tre främsta prioriteringar och dessutom ett av de områden där EU behöver vidta åtgärder för att uppmuntra ungdomar att uttrycka solidaritet (5). Detta visar att ungdomar är benägna att inta ett människofokuserat förhållningssätt till sina framtida yrkesliv.

12.

Ett första jobb bör skapa förutsättningar för en givande karriär som främjar social rörlighet uppåt, särskilt för ungdomar med sämre förutsättningar, inklusive ungdomar som varken arbetar eller studerar. I linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling, särskilt målet för hållbar utveckling nr 8, och i linje med ungdomsmål nr 7, ska anständiga arbetsvillkor betraktas som en legitim strävan hos ungdomar, ända från och med deras allra första avlönade yrkeserfarenhet.

13.

Unga med högst grundskoleutbildning och lågutbildade unga väntas förbli utsatta i det framtida arbetslivet, där löneskillnaderna mellan låg- och medelkvalificerad arbetskraft kan förväntas öka och därmed eventuellt leda till utmaningar med fattigdom bland förvärvsarbetande. Antalet unga som varken arbetar eller studerar minskar (6), men det är en grupp som fortfarande är mycket utsatt och kommer att fortsätta att stödjas genom ungdomsgarantin (7). För dem som inte fångas upp bör kompetenshöjningsvägar (8) medföra ytterligare möjligheter att stärka den grundläggande kompetensen och närma sig de kvalifikationer som arbetsmarknaden kräver.

14.

För att undvika skadliga effekter på ungdomars yrkesliv är det avgörande att säkerställa smidiga övergångar från utbildning till arbete och från arbete till arbete och att underlätta för unga att komma i sysselsättning, vilket inbegriper att minska perioder då de är utan arbete (9).

15.

Större tonvikt bör läggas vid värderingar och politik som främjar arbete med avseende på att förbättra ungdomars livskvalitet och bidra på ett meningsfullt sätt till det allmänna välbefinnandet i den sociala och fysiska miljö som de lever i. En hållbar utveckling bör i detta sammanhang ligga till grund för strategier rörande arbetets framtid.

16.

Det finns ett ständigt behov av att främja lika tillgång till högkvalitativa arbeten för alla unga i framtiden och att vidta åtgärder mot alla former av stereotyper som påverkar yrkesaspirationerna bland dagens barn och begränsar tillträdet till vissa arbeten och samtidigt befäster diskriminering och ojämlikhet inom utbildning och på arbetsmarknaden.

17.

Förutom att det utvecklar kompetensen har ungdomsarbete en positiv påverkan på ungdomars liv – särskilt när det gäller unga med sämre förutsättningar – bland annat i fråga om psykisk hälsa och emotionella problem kopplade till arbetslöshet eller motgångar i jobbsökningsprocessen.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT, PÅ LÄMPLIG NIVÅ OCH I ENLIGHET MED SUBSIDIARITETSPRINCIPEN, GÖRA FÖLJANDE:

18.

Ägna särskild uppmärksamhet åt ungdomar som löper risk att marginaliseras eller diskrimineras på grund av faktorer som etniskt ursprung, kön, sexuell läggning, funktionshinder, religion, trosuppfattning eller politiska åsikter, i syfte att säkerställa inkludering av alla ungdomar på arbetsmarknaderna i framtiden.

19.

Stödja ett fullständigt genomförande av rekommendationen om ungdomsgarantin och vid behov ta i beaktande förhållanden, politik och åtgärder på nationell nivå.

20.

Vid behov främja och prioritera reformer av såväl den formella som den icke-formella utbildningssektorn, med fokus på att utveckla och validera nyckelkompetenser som unga förvärvat i olika lärandesammanhang, om det så skett inom ramen för utbildning, frivilligarbete, praktiktjänstgöring eller ett arbete, i syfte att underlätta matchning av sådan kompetens på arbetsmarknaden och mot framtida efterfrågan på arbetskraft.

21.

Förstärka samarbetet med övergripande målsättning att säkerställa alla barns och ungas rätt till inkluderande utbildning och livslångt lärande av hög kvalitet, med särskilt fokus på att minska antalet unga som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och på att förbättra möjligheterna till lika tillgång till utbildning och arbete för alla unga, inklusive ungdomar som följer med sin familj som flyttar till en annan EU-medlemsstat för att arbeta (10).

22.

Ge stort utrymme åt sysselsättningsrelaterade frågor vid samråd som förs med unga inom och/eller utanför ramen för EU:s ungdomsdialogprocesser, i syfte att bättre förstå deras farhågor, intressen, förväntningar och kapacitet. Lika viktigt är det att göra resultatet av sådana samråd tillgängligt för ungdomar, beslutsfattare och arbetsgivare, i syfte att säkerställa uppföljning.

23.

Främja ungt entreprenörskap, med fokus på bland annat utbildning, rådgivning, mentorskap eller vägledning i entreprenörskap för unga och vid behov på relevant ungdomsarbetsverksamhet. Socialt och inkluderande entreprenörskap ses också som möjliga alternativ för säkring av sysselsättning för ungdomar av ungdomar och därigenom främjande av solidarisk verksamhet.

24.

Främja användningen av resurser som ställs till förfogande genom Europeiska socialfonden, EU:s program för sysselsättning och social innovation, ungdomssysselsättningsinitiativet, Erasmus+ eller Europeiska solidaritetskåren och deras efterföljarprogram. Vid behov ge vägledning till potentiella stödmottagare i detta sammanhang om hur synergier och komplementaritet mellan dessa program kan utnyttjas.

25.

Om det är relevant, utnyttja EU:s ungdomspolitiska instrument såsom Youth Wiki eller den kommande nationella verksamhetsplaneringen (”Future National Activities Planners”) samt verksamhet för ömsesidigt lärande för att utbyta god praxis i syfte att främja konkreta politiska lösningar när det gäller ungdomars framtida övergång till arbetslivet.

26.

Stödja ungdomsorganisationer och andra relevanta aktörer i arbetet med att förbereda ungdomar för ett effektivt deltagande i ungdomsdialogprocesser och så att de kan dra nytta av ungdomsarbete.

27.

Fortsätta att stödja ungdomar i fall där arbetslöshet, jobbförväntningar eller yrkes-/utbildningsval kan innebära att de blir föremål för generationsstereotyper.

28.

Främja en tvärsektoriell infallsvinkel i politiken för att hantera ungdomssysselsättningsfrågor, på såväl nationell som europeisk nivå och inom ramen för samarbetet mellan medlemsstaterna.

29.

Mot bakgrund av de nationella förhållandena förbättra ungdomars tillgång till socialt skydd genom att vid behov förbättra förmågan hos systemen för socialt skydd att anpassas till hur sysselsättningsutsikterna ser ut för unga, med hänsynstagande till behoven hos unga som inte arbetar.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UPPMANAS ATT GÖRA FÖLJANDE:

30.

Ytterligare bygga vidare på de positiva erfarenheterna med Europass (11) och ungdomspasset (12) för att kartlägga och förmedla enskilda individers färdigheter och kvalifikationer, i syfte att nå ut till fler unga européer, särskilt unga med sämre förutsättningar, och hjälpa dem att visa sina färdigheter och hitta relevanta jobb.

31.

Erbjuda nationella förvaltningsstrukturer vägledning i hur de kan höja potentiella stödmottagares medvetenhet om hur synergier och komplementaritet kan utnyttjas i samband med främjandet av EU:s finansieringsmöjligheter för unga.

32.

Prioritera att införa system som stöder princip 1 inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter som lyder: ”Var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att man deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar i arbetslivet” (13).

33.

Fortsätta att bedriva mer kvalitativ, kvantitativ och evidensbaserad forskning på grundval av könsuppdelade uppgifter om social rörlighet inom och mellan generationerna, med särskilt fokus på ungdomar, samt mer kvalitativ forskning om ungas attityder och synpunkter beträffande övergången till arbete, i syfte att bidra till en effektiv ungdomspolitik i EU när det gäller sysselsättningsfrågor.

34.

Anordna verksamhet eller evenemang med inriktning på ömsesidigt lärande med representanter för ungdomssektorn, fackföreningar, företagsorganisationer och regeringar, i syfte att, ur ett tvärsektoriellt perspektiv där ungdomspolitik inbegrips, ta upp de utmaningar och möjligheter som framtidens arbetsliv kommer att innebära för unga européer.

35.

Använda sig av alla relevanta EU-instrument, inbegripet EU:s ungdomssamordnare, i fråga om de utvecklingstendenser som påverkar arbetets karaktär, i syfte att integrera ett ungdomsperspektiv inom tvärsektoriellt beslutsfattande på EU-nivå och uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna.

UNGDOMSSEKTORN I EU UPPMANAS ATT GÖRA FÖLJANDE (14):

36.

Aktivt verka för att säkerställa att ungdomar finns representerade och deltar på ett effektivt sätt i EU:s ungdomsdialog och de sociala dialogerna, såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå och subnationell nivå, och därigenom främja ett robust samarbete med myndigheter och sociala och ekonomiska partner i fråga om aspekter som rör ungas yrkesliv.

37.

Bidra till ansträngningen att öka medvetenheten bland unga arbetstagare om deras rättigheter och ansvar, inbegripet vad gäller trakasserier på arbetsplatsen och alla former av diskriminering, i syfte att värna om deras utbildning inom ramen för arbetskraven.

38.

Ta hänsyn till arbetsmarknadsinformation och kompetensinventering för att hela tiden förbättra ungdomsarbetets metoder, i syfte att göra det effektivare som kompetensutvecklingsverktyg för unga.

39.

Främja ungdomsarbetsverksamhet bland alla unga, inbegripet unga som riskerar att marginaliseras på arbetsmarknaden på grund av fattigdom och social utestängning.

40.

Samverka med relevanta aktörer för att inrätta partnerskap på nationell nivå och därigenom bidra till genomförandet av ungdomsgarantin.

41.

Utnyttja de möjligheter som finns att tillgå på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå för att höja kvaliteten på ungdomsarbetsmöjligheterna för unga i samband med tillträde till arbetsmarknaden.

(1) Eurostat (2018) EU:s arbetskraftsundersökning.

(2) Internationella arbetsorganisationen (2018), Addressing the situation and aspirations of youth, Prepared for the 2nd Meeting of the Global Commission on the Future of Work.

(3) Strukturerad dialogcykel VI, tematisk rapport om ungdomsmål nr 5 om mental hälsa och välbefinnande (”Mental Health and Wellbeing”) (2018).

(4) Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, kapitel 1, princip 4 (Aktiva arbetsmarknadsåtgärder) https://ec.europa.eu/commission/priorities/deeper-and-fairer-economic-and-monetary-union/european-pillar-social-rights/european-pillar-social-rights-20-principles_sv. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter undertecknades gemensamt av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017 vid toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg.

(5) Flash Eurobarometer 455: European Youth (2018), undersökning av TNS Political & Social på begäran av Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för utbildning, ungdom, idrott och kultur.

(6) Andelen som varken arbetar eller studerar i åldersgruppen 15–29 år minskade från rekordsiffran 15,9 % år 2012 till 13,4 % år 2017, enligt Eurostat (Sustainable Development in the European Union: Monitoring report on progress towards the SDGs in an EU context, rapport från Eurostat 2018).

(7) Rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (EUT C 120, 26.4.2013, s. 1).

(8) Rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (EUT C 484, 24.12.2016, s. 1).

(9) Eurofound (2017), Long-term unemployed youth: Characteristics and policy responses, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(10) Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, kapitel 1, princip 1 (utbildning och livslångt lärande) (se fotnot 4).

(11) https://europass.cedefop.europa.eu/

(12) https://www.youthpass.eu/sv/

(13) Se fotnot 10.

(14) Med ”ungdomssektorn i EU” avses generellt alla de organisationer, ungdomsarbetare, medlemmar av den akademiska världen och ungdomscivilsamhället och andra experter som är involverade i utvecklingen av ungdomspolitiken och som bedriver verksamhet och projekt av relevans för ungdomar i EU.

BILAGA

Vid antagandet av dessa slutsatser erinrar rådet i synnerhet om följande resolution, slutsatser och rekommendationer:

1.	Rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti (1)

2.	Rådets resolution om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet: Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027 (2)

3.	Rådets slutsatser om ungdomarnas roll när de demografiska utmaningarna i Europeiska unionen ska tacklas (3)

4.	Rådets slutsatser om framtidens arbete: ett livscykelperspektiv (4)

5.	Rådets slutsatser om framtidens arbete: Making it e-Easy (5)

6.	Rådets slutsatser om ungdomsarbetets roll till stöd för ungdomars utveckling av viktiga livskunskaper som underlättar en lyckad övergång till vuxenlivet, ett aktivt medborgarskap och arbetslivet (6)

7.	Rådets slutsatser om smart ungdomsarbete (7)

8.	Rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (8)

9.	Rådets rekommendation om uppföljning av utexaminerade (9)

10.	Rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande (10)

11.	Rådets slutsatser om vägen mot en vision om ett europeiskt område för utbildning (11)

12.	Rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (12)

13.	Rådets slutsatser om främjande av ungt företagande för ungdomars sociala delaktighet (13)

(1) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(2) EUT C 456, 18.12.2018, s. 1.

(3) EUT C 196, 8.6.2018, s. 16.

(4) Dok. 10134/18

(5) Dok. 15506/17

(6) EUT C 189, 15.6.2017, s. 30.

(7) EUT C 418, 7.12.2017, s. 2.

(8) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(9) EUT C 423, 9.12.2017, s. 1.

(10) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(11) EUT C 195, 7.6.2018, s. 7.

(12) Dok. 10134/18

(13) EUT C 183, 14.6.2014, s. 18.

5.6.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 189/34

Rådets slutsatser om unga kreativa generationer

(2019/C 189/06)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

SOM BEAKTAR

—

den politiska bakgrunden och därvid betonar vikten av att skapa en union där unga människor ges bästa möjliga utbildning och kan studera och hitta jobb på hela kontinenten, och konstaterar behovet av att tillhandahålla bättre möjligheter för unga genom konkreta åtgärder och förbättrade EU-program, däribland de som avses i bilagan,

—	den nya europeiska agendan för kultur, som antogs av Europeiska kommissionen i maj 2018 och som framhåller kulturens och kreativitetens betydelse för samhället och för den europeiska ekonomins konkurrenskraft,

—	målen i den arbetsplan för kultur 2019–2022 som antogs den 27 november 2018 och dess konstaterande att det krävs en tydligare inriktning mot behoven hos särskilda grupper, exempelvis ungdomar, för att uppnå en förbättrad social sammanhållning och välfärd,

ÄR MEDVETET OM ATT

—	en av hörnstenarna i den framtida politiken måste vara att engagera unga människor och att det därför är avgörande att lyssna på deras åsikter under de kommande åren,

—	barn och ungdomar står inför många utmaningar i dagens globaliserade värld, och att det därför är viktigt för dem att förstå kulturella värden och mångfald när de förbereder sig för sitt liv som världsmedborgare,

—

den digitala utvecklingen har förändrat skapandet, produktionen, spridningen, överföringen och konsumtionen av kulturella och kreativa verk, och gjort det lättare för dessa verk att nå en global publik; den digitala världen har skapat innovativa mönster för tillgång till kultur och personliga tolkningar och uttryck, vilka väcker stort intresse bland unga och får dem att delta aktivt som publik,

—	unga behöver nya färdigheter för att kunna möta specifika utmaningar, däribland arbetslöshet, social utestängning, migration och ny teknik, som trots de fördelar de medför även kan skapa ökad ojämlikhet och förstärka kulturella och ekonomiska skillnader,

—	utvecklingen av konstnärliga och kreativa färdigheter och främjandet av talang är av central betydelse för den kulturella och den kreativa sektorn och fungerar som drivkraft för innovation, inbegripet social innovation, i strävan efter en smart och hållbar tillväxt för alla,

—	språkkunskaper är avgörande för rörligheten i Europeiska unionen vad gäller utbildning, tillgång till kultur och tillträde till den europeiska arbetsmarknaden,

OCH ANSER ATT

det mot bakgrund av ovanstående är viktigt att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med de fem prioriteringarna att

—	främja bättre tillgång till kultur och deltagande i kultur för barn och ungdomar,

—	stärka sektorsövergripande samarbete med fokus på synergier mellan kultur och utbildning,

—	främja ungt företagande inom de kulturella och kreativa sektorerna,

—	främja framväxten av nya talanger,

—	främja digitala färdigheter och mediekunnighet,

FRAMHÅLLER ATT

—	kulturorganisationer, utbildningsinstitutioner och ungdomsarbete spelar en central roll när det gäller att lägga grunden för kreativitet, vilket är avgörande för utvecklingen av samhället som helhet,

—

det behövs ett mer strategiskt förhållningssätt till barns och ungdomars deltagande i kultur för att främja deras kreativitet och kritiska tänkande och hjälpa dem att utveckla färdigheter som är viktiga för deras välbefinnande, lärande, känsla av tillhörighet, aktiva medborgarskap, sociala delaktighet och framtida anställbarhet eller förmåga att starta företag,

—

de kulturella och kreativa färdigheter som förvärvats genom formell, icke-formell och informell utbildning, inbegripet genom deltagande i kulturella och kreativa verksamheter, ger unga människor förutsättningar för att vara kreativa och nyskapande, lösa problem och verka i samarbete med andra och på ett experimentellt sätt; experimentella metoder är av central betydelse för att främja kreativitet och innovation; därför spelar konstnärlig och kulturell utbildning som en del av en specialiserad eller tvärvetenskaplig metod en avgörande roll, både för att skapa ytterligare möjligheter för de yngre generationerna och på så sätt bättre rusta dem för att möta framtidens utmaningar och för att främja egenmakt, personlig utveckling och ömsesidig kulturell förståelse,

—	det också är viktigt att uppmuntra åtgärder som underlättar en smidig övergång från utbildningssystemet till arbetsmarknaden, bland annat genom att stödja ungt företagande, praktik och lärlingsutbildning inom den kulturella och den kreativa sektorn,

—

ungdomar inte utgör någon homogen grupp vad gäller färdigheter, utbildningsnivå, beredskap för framtiden och förväntningar; initiativ och insatser som utarbetats för att främja och förbättra de färdigheter som krävs för att komma in på arbetsmarknaden eller bli entreprenörer och för vuxenlivet i allmänhet bör anpassas till den kapacitet som de yngre generationerna redan har,

—

ojämlikheter och ekonomiska eller sociala barriärer som kan hindra unga människors tillgång till och deltagande i kultur som skapare, konsumenter och entreprenörer, eller deras tillgång till ny teknik, bör kartläggas och åtgärdas för att se till att bidrag och deltagande av alla ungdomar, inklusive grupper med sämre möjligheter, kan utnyttjas fullt ut,

—	särskild uppmärksamhet därför bör ägnas åt ungdomar som riskerar att marginaliseras på grund av etniskt ursprung, kön, sexuell läggning, funktionshinder, religion eller övertygelse eller politisk åskådning, för att se till att alla ungdomar omfattas,

—

tillgången till ett rikt kulturutbud tack vare den digitala utvecklingen inte nödvändigtvis utgör någon garanti för tillgång till ett flerspråkigt kulturellt innehåll av hög kvalitet; det är därför mycket viktigt att konsolidera en kulturpolitik som främjar lika möjligheter för ungdomar så att de alla kan uppleva kultur och utveckla sitt kreativa och kritiska tänkande samt sin kritiska och analytiska förmåga, då samtliga dessa faktorer är avgörande för att unga människor ska kunna få tillgång till och interagera med digitalt kulturellt innehåll,

—

den digitala tekniken har en positiv inverkan på utvecklingen av kreativitet eftersom den möjliggör nya former av uttryck, kommunikation, kulturellt deltagande och kritik; dessutom kan kreativitet spela en viktig roll för att göra teknik och digitala tjänster mer användarvänliga, en humanisering av tekniken kan därför säkerställa att tekniken är människan till gagn och tillgodoser våra behov; de unga generationerna – ofta digitala infödingar – föredrar nya affärsmodeller som tidigare inte funnits, både i egenskap av kulturskapare och kulturkonsumenter, ur denna synvinkel kan innovativa finansieringsmekanismer främja entreprenörskap och ge ett väsentligt bidrag till dagens konkurrenskraftiga, hållbara och innovationsdrivna kreativa ekonomi,

—

det, mot bakgrund av de resultat som redovisas i rapporten The role of public policies in developing entrepreneurial and innovation potential of the cultural and creative sectors (Den offentliga politikens roll vid utvecklingen av entreprenörs- och innovationspotentialen i den kulturella och den kreativa sektorn) från arbetsgruppen för den öppna samordningsmetoden, är av avgörande vikt att man beaktar den kulturella och den kreativa sektorns särdrag, nämligen mångfalden av värdekedjor och det faktum att de flesta företag inom dessa sektorer är små företag eller mikroföretag eller består av egenföretagare; åtgärder till stöd för unga generationers kreativitet och företagande bör därför inriktas på dessa utmärkande drag,

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT INOM SINA RESPEKTIVE BEHÖRIGHETSOMRÅDEN OCH MED VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL SUBSIDIARITETSPRINCIPEN ARBETA MED FÖLJANDE FEM PRIORITERINGAR:

1. Främja bättre tillgång till kultur och deltagande i kultur för barn och ungdomar

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att

fortsätta att skapa möjligheter för barn och ungdomar – särskilt från missgynnade miljöer – att få tillgång till och delta i kultur, i syfte att minska klyftor och social ojämlikhet och nå en så bred publik som möjligt; säkerställa lika möjligheter för barn och ungdomar både i städer och på landsbygden för att undanröja hinder för lika tillgång till och deltagande i kultur, via kulturorganisationer och evenemang eller genom digitala medier,

ii)	underlätta aktivt deltagande i kulturen genom att främja medskapande och flerspråkighet,

iii)	uppmuntra kulturorganisationer att främja och anpassa det innehåll de erbjuder, bland annat genom digital teknik, för att nå ut bättre till barn och ungdomar och öka deras intresse för kultur, konstnärliga uttryck och vetenskap,

iv)	föra en evidensbaserad politik med hjälp av regelbunden övervakning av barns och ungdomars kulturkonsumtion, beteende och preferenser samt deras nivå när det gäller kreativitet och språkkunskaper,

v)	ytterligare främja läsning bland barn och ungdomar som ett väsentligt sätt att upptäcka kultur i alla former och yttringar.

Kommissionen uppmanas att

i)	stödja utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna,

ii)	stödja innovativa initiativ som syftar till att förbättra unga generationers tillgång till och deltagande i kultur som skapare, konsumenter eller entreprenörer,

2. Stärka sektorsövergripande samarbete med fokus på synergier mellan kultur och utbildning

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att

i)	stödja konstnärliga och kulturrelaterade utbildningar för att därmed främja erfarenheter av och deltagande i kulturaktiviteter samt tillvarata den digitala teknikens potential för att hjälpa människor att få tillgång till språk och kultur,

ii)	uppmuntra till samarbete mellan skolor, konstnärer, andra kulturarbetare och kulturföreningar i samband med aktiviteter för lärande som riktar sig till barn och unga,

iii)	verka för utbildning av lärare och andra yrkesutövare i syfte att främja barns och ungas kreativitet,

iv)	stödja sektorövergripande verksamhet i fråga om kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer samt främja förvärvandet av relevanta kvalifikationer och färdigheter, inbegripet konstnärliga och språkliga färdigheter.

Kommissionen uppmanas att

utarbeta projekt och insatser som främjar kreativitet inom utbildning, bland annat genom samarbete med internationella organisationer såsom OECD, Europarådet och Unesco, samt se till att inriktningen på kreativitet och kritiskt tänkande omfattar alla utbildningsnivåer, bland annat genom att främja naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik,

ii)	främja och sprida resultaten från de ovannämnda initiativen, både inom rådets förberedande organ som kan vara relevanta och till en bredare publik.

3. Gynna ungt företagande inom de kulturella och kreativa sektorerna

Medlemsstaterna uppmanas att

i)	överväga att optimera användningen av tillgänglig finansiering för att stödja projekt för kreativitet och ungt företagande när så är lämpligt,

ii)	uppmuntra att man för den kulturella och den kreativa sektorn utarbetar företagsinkubatorer, residens, företagskuvöser, kluster, kreativitetscentrum och digitala plattformar för kultur, samt verka för sektorövergripande partnerskap och nätverk,

iii)

främja entreprenörskapskultur, kreativitet och innovation genom livslångt lärande från ett tidigt skede och genom formell, icke-formell och informell utbildning, samtidigt som stor hänsyn tas till användningen av designtänkande och utbildningsmöjligheter, till exempel genom företagarinitiativ före och efter genomförandet av en affärsplan,

iv)	överväga hur man skapar gynnsamma villkor för nystartade företag i kultursektorn som drivs av unga samtidigt som man stöder sektorövergripande innovation.

Kommissionen uppmanas att

främja kulturellt och kreativt företagande och sektorövergripande nätverk bland unga genom att lyfta fram deras potential att stimulera utvecklingen för yrkesverksamma i de kulturella och kreativa sektorerna genom rörlighet, exempelvis utbyte, samarbete, medskapande, studiebesök och peer learning-aktiviteter,

ii)	stödja partnerskap mellan yrkesverksamma i de kulturella och kreativa sektorerna, bland annat genom främjande av nystartade företag, kreativitetscentrum och inkubatornätverk, i syfte att integrera den senaste tekniken och vetenskapen med kreativitet, konst och design.

4. Främja framväxten av nya unga talanger

Medlemsstaterna uppmanas att

i)	överväga att stärka samarbetet mellan aktörer på områdena för kultur och utbildning i syfte att stödja kreativ talang, uppmuntra till konkurrens i fråga om innovation och belöna kreativitet inom kultursfären,

ii)	bredda tillgången till ny teknik, även för unga med färre möjligheter, i syfte att stärka ung talang.

Kommissionen uppmanas att

i)	främja kultur och kreativitet, bland annat genom konstnärlig utbildning inom ramen för relevanta EU-program,

ii)	stödja utvecklingen av ungas kreativa talang med hjälp av flerspråkiga plattformar, utbytesprogram och strategier för rörlighet.

5. Främja digitala färdigheter och mediekunnighet

Medlemsstaterna uppmanas att

främja digitala färdigheter, mediekunnighet och kreativt och kritiskt tänkande, bland annat genom användningen av relevanta EU-program och EU-medel, eftersom detta har avgörande betydelse för att säkerställa den yngre generationens anställbarhet och dess förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i den digitala tekniken; offentlig-privata partnerskap kan fungera som en länk mellan utbildning, organisationer i det civila samhället och företag,

ii)	verka för kreativ användning av teknik, kreativt och kritiskt tänkande samt analytisk förmåga genom formell, icke-formell och informell utbildning, inbegripet öppna lärresurser, för att utveckla ungas förmåga att bedöma information,

iii)	fortsätta att utbyta bästa praxis och forskning mellan experter och politiskt ansvariga för att människor i större utsträckning ska bli mediekunniga.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att

i)	stödja åtgärder för mediekunnighet, som är av central betydelse vid användningen av digital teknik och som har ett betydande inflytande på ungas kreativa och kritiska tänkande, tillgång till kultur, förståelse av kulturella fenomen och förmåga att skapa innehåll,

ii)	stödja utbildning av lärare och ungdomsarbetare som är verksamma inom formell, icke-formell och informell utbildning i syfte att ge dem rätt verktyg att ta upp mediekunnighet i deras arbete med barn och unga.

Kommissionen uppmanas att

fortsätta sitt samråd med expertgrupper i medlemsstaterna om de bästa sätten att samla och främja befintliga initiativ – inbegripet med hjälp av lämpliga onlineverktyg – i syfte att bygga vidare på dem och öka medvetenheten bland unga om viktiga frågor med anknytning till den digitala mediemiljön, däribland deltagande och kreativitet, trovärdighet, kritiskt tänkande och välinformerade val samt respekt för privatlivet.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN att utnyttja de resurser som är tillgängliga för att förbereda de unga kreativa generationerna för framtidens möjligheter och utmaningar.

BILAGA

Europeiska rådet

Romförklaringen av den 25 mars 2017

Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2017 (EUCO 19/1/17 REV 1)

Europeiska rådets slutsatser av den 15 december 2016 (EUCO 34/16)

Slutsatser från Europeiska rådets möte den 20 och 21 oktober 2016 (EUCO 31/16)

Bratislavaförklaringen av den 16 september 2016

Rådet

Rådets slutsatser om de kulturella och kreativa sektorernas samverkan med andra sektorer för att stimulera innovation, ekonomisk hållbarhet och social delaktighet (EUT C 172, 27.5.2015, s. 13)

Rådets slutsatser om främjande av ungdomars kreativa och innovativa potential (EUT C 169, 15.6.2012, s. 1)

Rådets slutsatser om kulturell och kreativ kompetens och dess betydelse för uppbyggnaden av Europas intellektuella kapital (EUT C 372, 20.12.2011, s. 19)

Rådets slutsatser om främjande av en kreativ generation: att utveckla barns och ungdomars kreativitet och innovativa förmåga genom kulturyttringar och tillgång till kultur (EUT C 301, 11.12.2009, s. 9)

Resolution från Europeiska unionens råd och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet: Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027 (EUT C 456, 18.12.2018, s. 1)

Kommissionen

Kommissionens meddelande En ny europeisk agenda för kultur av den 22 maj 2018 (COM(2018) 267 final) Kommissionens meddelande Engagera, sammanföra och stärka ungdomar:

EU:s nya ungdomsstrategi av den 22 maj 2018 (COM(2018) 269 final)

Kommissionens meddelande Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur av den 14 november 2018 (COM(2017) 673 final)

Rapporter på grundval av den öppna samordningsmetoden:

—	Cultural awareness and expression handbook (2016)

—	Promoting access to culture via digital means: policies and strategies for audience development (2017)

—	The role of public policies in developing entrepreneurial and innovation potential of the cultural and creative sectors (2018)

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 189

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 5 juni 2019

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Rådet
2019/C 189/01	Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaterna, församlade i rådet, om fastställande av riktlinjer för styrningen av EU:s ungdomsdialog – EU:s ungdomsstrategi 2019–2027	1
	REKOMMENDATIONER
	Rådet
2019/C 189/02	Rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet	4
2019/C 189/03	Rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning	15

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2019/C 189/13	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.9385 – Orange/SecureLink) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	45

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,1244
JPY	japansk yen	121,62
DKK	dansk krona	7,4679
GBP	pund sterling	0,88738
SEK	svensk krona	10,6260
CHF	schweizisk franc	1,1178
ISK	isländsk krona	139,30
NOK	norsk krona	9,7860
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,744
HUF	ungersk forint	322,00
PLN	polsk zloty	4,2802
RON	rumänsk leu	4,7353
TRY	turkisk lira	6,5295
AUD	australisk dollar	1,6116
CAD	kanadensisk dollar	1,5111
HKD	Hongkongdollar	8,8143
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7062
SGD	singaporiansk dollar	1,5396
KRW	sydkoreansk won	1 330,90
ZAR	sydafrikansk rand	16,4791
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,7686
HRK	kroatisk kuna	7,4210
IDR	indonesisk rupiah	15 992,34
MYR	malaysisk ringgit	4,6886
PHP	filippinsk peso	58,207
RUB	rysk rubel	73,3390
THB	thailändsk baht	35,188
BRL	brasiliansk real	4,3638
MXN	mexikansk peso	22,1603
INR	indisk rupie	77,8740

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Rådet
2019/C 189/04	Rådets slutsatser om genomförandet av rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna	23
2019/C 189/05	Rådets slutsatser om ungdomar och arbetets framtid	28
2019/C 189/06	Rådets slutsatser om unga kreativa generationer	34
	Europeiska kommissionen
2019/C 189/07	Eurons växelkurs	39
2019/C 189/08	Ny nationell sida på euromynt som är avsedda att sättas i omlopp	40
2019/C 189/09	Ny nationell sida på euromynt som är avsedda att sättas i omlopp	41
2019/C 189/10	Ny nationell sida på euromynt som är avsedda att sättas i omlopp	42
2019/C 189/11	Ny nationell sida på euromynt som är avsedda att sättas i omlopp	43
2019/C 189/12	Ny nationell sida på euromynt som är avsedda att sättas i omlopp	44