10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/2

P8_TA(2018)0063

En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem

Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om en europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem (2017/2067(INI))

(2019/C 162/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem, en milstolpe mot samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet (COM(2016)0766),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (1), och förlängning av tidsfristen för befogenheten att anta delegerade akter,

—	med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 11 oktober 2017 om samverkande intelligenta transportsystem (CDR 2552/2017),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 31 maj 2017Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem, en milstolpe mot samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet (2),

—	med beaktande av rapporterna från plattformen för införande av samverkande ITS, i synnerhet certifikat- och säkerhetspolicyn för samverkande ITS,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 november 2017Att rädda liv: öka bilsäkerheten i EU (3),

—	med beaktande av förklaringen från Amsterdam av den 14 april 2016 om samarbete på området för uppkopplad och automatiserad körning,

—	med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017Internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G (4),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0036/2018), och av följande skäl:

Den europeiska strategin för samverkande intelligenta transportsystem (nedan kallad strategin) hänger nära samman med kommissionens politiska prioriteringar, i synnerhet dess agenda för sysselsättning, tillväxt och investeringar, målet att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde, den digitala inre marknaden och strategin för energiunionen.

B.	Medlemsstaternas myndigheter och industrisektorn måste svara på det trängande behovet att göra transporter säkrare, renare, mer effektiva, hållbara, multimodala och tillgängliga för alla vägtrafikanter, också för de mest utsatta och för personer med nedsatt rörlighet.

Den positiva trend som uppvisats inom trafiksäkerheten i EU under det senaste årtiondet har stannat av och 92 % av alla trafikolyckor beror delvis på den mänskliga faktorn, och det är viktigt att samverkande ITS-teknik används för att vissa förarassistenssystem ska fungera effektivt. Vägtransporter tar fortfarande upp mest utrymme i städerna och står för huvuddelen av olyckorna och transportutsläppen i form av buller, växthusgaser och luftföroreningar.

D.	Systemet med samverkande ITS kommer att ge trafikanter och trafikledare möjlighet att gemensamt utnyttja och använda information och att samordna sina åtgärder mer effektivt.

E.	It-säkerheten i samverkande ITS är en nyckelfaktor i genomförandet och fragmenterade säkerhetslösningar kan äventyra interoperabiliteten och säkerheten för slutanvändarna, det finns därför ett klart behov av åtgärder på EU-nivå.

Algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens innebär att det genomförs tekniska och operativa åtgärder som säkerställer transparensen och den icke-diskriminerande karaktären i ett automatiserat beslutsfattande och processen för beräkning av sannolikheten för ett enskilt beteende. Transparensen bör ge enskilda individer meningsfull information om den berörda logiken och om innebörden av processen och dess konsekvenser. Detta bör inbegripa information om de data som används för utbildning i analyser och göra det möjligt för enskilda individer att förstå och övervaka de beslut som påverkar dem.

EU bör uppmuntra och vidareutveckla digital teknik inte bara för att minska misstag orsakade av den mänskliga faktorn och andra ineffektiviteter, utan även för att minska kostnaderna och optimera användningen av infrastruktur genom att avhjälpa trafikstockningarna och därmed minska koldioxidutsläppen.

Den samverkande faktorn kommer tack vare digitala och mobila anslutningar att avsevärt förbättra trafiksäkerheten, trafikflödet, hållbarheten och multimodaliteten. Samtidigt kommer den att skapa en enorm ekonomisk potential och minska trafikolyckor och energiförbrukning. Samverkande ITS är av grundläggande betydelse för utvecklingen av autonoma fordon och styrsystem.

I.	Uppkopplad och automatiserad körning är en viktig digital utveckling inom sektorn, och samordning med all ny teknik som används inom sektorn, såsom de europeiska globala satellitbaserade navigationssystemen Galileo och Egnos, har nu nått en hög teknisk kapacitet.

J.	EU är skyldig att respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8 om rätten till respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter.

K.	I flera länder över hela världen (t.ex. Förenta staterna, Australien, Japan, Korea och Kina) kommer ny digital teknik snart att kunna tas i bruk, och fordon och tjänster med samverkande ITS finns redan på marknaden.

Allmän ram

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem och det intensiva arbete som kommissionen har utfört tillsammans med experter från såväl offentlig som privat sektor och som ligger till grund för meddelandet. Parlamentet stöder resultaten och vill därför att det snabbt ska införas interoperabla tjänster för samverkande ITS i hela Europa.

Europaparlamentet betonar att det behövs ett tydligt rättsligt ramverk för att stödja införandet av samverkande ITS, och ser fram emot en kommande delegerad akt enligt ITS-direktivet (direktiv 2010/40/EU) för att stödja tjänstekontinuitet, säkerställa interoperabilitet och stödja bakåtkompatibilitet.

Europaparlamentet noterar de stora möjligheter som samverkande ITS erbjuder för att förbättra bränsleeffektiviteten, sänka kostnaderna för individuella transporter och minska trafikens negativa effekt på miljön.

Europaparlamentet poängterar att digital teknik och relaterade affärsmodeller inom vägtransportväsendet för med sig stora möjligheter och konstaterar att strategin är en viktig milstolpe på vägen mot utveckling av samverkande ITS och i förlängningen helt uppkopplad och automatiserad rörlighet. Parlamentet noterar att samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon kan stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, göra transporter sammanhängande och säkra, minska trafikstockningar, energiförbrukningen och utsläppen samt förbättra sammanlänkningen av de olika transportslagen. Parlamentet anser att infrastrukturkrav därför måste fastställas för att säkerställa att de berörda systemen fungerar på ett säkert och effektivt sätt.

Europaparlamentet konstaterar att EU-företag bör dra nytta av sin fördelaktiga ställning på den globala arenan i utvecklingen och tillämpningen av teknik för samverkande ITS. Parlamentet understryker det brådskande behovet av att ta fram en ambitiös EU-strategi som samordnar nationella och regionala ansträngningar, förebygger fragmentering, påskyndar införandet av samverkande ITS-teknik som har visat sig ha säkerhetsfördelar och som maximerar samverkan mellan olika sektorer, såsom transport, energi och telekommunikation. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att presentera en särskild tidsplan med tydliga mål för vad EU behöver uppnå mellan 2019 och 2029, prioritera införandet av de samverkande ITS-tjänster som har den högsta säkerhetspotentialen enligt den förteckning över tjänster som har sammanställts av plattformen för samverkande ITS i dess rapport om den andra fasen senast 2019, och se till att dessa tjänster finns i alla nya fordon i hela Europa.

Europaparlamentet betonar att man behöver införa en enhetlig ram med sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga regler i syfte att upprätthålla arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter och säkerställa sund konkurrens i sektorn.

Europaparlamentet välkomnar resultaten från den andra fasen av plattformen för samverkande ITS och understryker dessa resultats betydelse (5).

Europaparlamentet understryker att meddelandet visserligen utgör en viktig milstolpe på vägen mot en EU-strategi för samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon, men att samverkande ITS och dessa olika begrepp inte bör blandas ihop.

Europaparlamentet understryker att man måste se till att utvecklingen och införandet av uppkopplade och automatiserade fordon och samverkande ITS till fullo överensstämmer med och stöder målen för utfasning av fossila bränslen i transportsystemet och nollvision för trafiksäkerheten.

10.

Europaparlamentet påminner om att samverkande ITS är system som gör att olika ITS-stationer (fordon, vägutrustning, trafikkontrollcentraler och mobil utrustning) kan kommunicera och dela information genom en standardiserad kommunikationsarkitektur och att det därför är absolut nödvändigt att de olika systemen är interoperabla.

11.

Europaparlamentet påminner om att uppkopplade fordon är fordon som använder samverkande ITS-teknik som gör det möjligt för vägfordon att kommunicera med andra fordon, med trafiksignaler och med såväl hållbar väginfrastruktur som horisontell infrastruktur, som bör stärkas och anpassas, men som också kan erbjuda innovativa system för laddning under färd samt kommunicera säkert med fordon och med andra trafikanter. Parlamentet påminner om att den mänskliga faktorn ligger bakom 92 % av alla trafikolyckor och att det är viktigt att använda samverkande ITS-teknik för att vissa förarassistenssystem ska fungera effektivt.

12.

Europaparlamentet påminner om att automatiserade fordon är fordon som kan köra och manövrera självständigt i verkliga trafiksituationer och där ett eller flera av de primära körreglagen (styrning, gas, broms) sköts automatiskt under en längre tid.

13.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att införa skyddssystem under övergångsfasen när uppkopplade och automatiserade fordon och traditionella ouppkopplade fordon samexisterar, för att inte äventyra trafiksäkerheten. Vissa förarassistenssystem bör vidareutvecklas och göras obligatoriska.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man ska hantera samexistensen på vägarna mellan samverkande, uppkopplade och automatiserade fordon och ouppkopplade fordon och förare, med tanke på fordonsparkens höga ålder och på att den återstående andelen människor som inte är uppkopplade innebär att man måste räkna med ett fortsatt stort antal fordon som inte hör till systemet.

15.

Europaparlamentet beklagar att det saknas en tydlig tidsplan för rekommenderade tjänster för dag 1,5 och framåt, samt att det saknas en fullständig konsekvensbedömning och exakta uppgifter om införandeinitiativen för utveckling av samverkande ITS-tjänster och potentiella utvidgningar av tjänsterna.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera de samverkande ITS-tjänster som ger högsta möjliga säkerhet, och att utarbeta de definitioner och krav som behövs, samt att snarast uppdatera den europeiska principförklaringen om användargränssnitt för informations- och kommunikationssystem i fordon, eftersom samspelet mellan mänsklig förare och maskin är viktigt (6).

17.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som uppkopplade och automatiserade fordon, samverkande ITS och ny teknik spelar för uppnåendet av klimatmålen, och behovet av att säkerställa att utvecklingen och införandet av dem kommer att överensstämma helt med och stödja målet att utfasa fossila bränslen i transportsystem. Parlamentet välkomnar användningen av samverkande ITS som ett sätt att göra trafiken effektivare, minska bränsleförbrukningen och vägtransporternas påverkan på miljön (exempelvis i fråga om koldioxidutsläpp) och optimera användningen av infrastruktur i städerna.

18.

Europaparlamentet framhåller de möjligheter som erbjuds av innovativ teknik, såsom automatiserad körning och körning i fordonskolonner (gruppering av flera fordon), så att man i högre grad kan utnyttja de aerodynamiska effekterna och därmed minska bränsleförbrukningen och utsläppen. Parlamentet begär ytterligare stöd till forskning och utveckling på detta område, framför allt om nödvändig digital infrastruktur.

19.

Europaparlamentet understryker att vägtrafikanter behöver erbjudas fler valmöjligheter, mer användarvänliga och anpassade produkter till överkomliga priser och mer information. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis som bland annat syftar till att uppnå ekonomisk effektivitet. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att gå med i plattformen C-Roads, eftersom den är avsedd att fylla en viktig samordnande funktion i genomförandet av strategin, förutsatt att den iakttar teknikneutralitet, som behövs för att främja innovationer, och understryker att man behöver se till att avancerade digitala verktyg införs i omfattande utsträckning och på ett samordnat sätt i medlemsstaterna, och att de också omfattar kollektivtrafik. Parlamentet uppmanar biltillverkare att inleda införandet av samverkande ITS för att genomföra strategin.

20.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram statistik som kompletterar existerande sådan, för att på ett bättre sätt kunna utvärdera digitaliseringsframstegen inom olika områden i vägsektorn. Parlamentet framhåller att det behövs ytterligare investeringar i forskning om sensorsystem och betonar att man vid utvecklingen av samverkande ITS måste ägna särskild uppmärksamhet åt stadstrafiken, vars trafikflöden skiljer sig markant från trafiken utanför städerna. Parlamentet konstaterar att stadskörning särskilt kräver större samverkan med motorcyklister, cyklister, fotgängare och andra sårbara trafikanter, däribland personer med funktionsnedsättning.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt vinnlägga sig om att se till att yrkesutbildningen och den högre utbildningen tillgodoser den kunskap som kommer att behövas inom de näringsgrenar som kommer att utveckla ITS-strategin. Parlamentet efterlyser framtidsanalyser om nya yrken och arbetstillfällen som är knutna till detta nya rörlighetsparadigm, och utbytet av god praxis i utvecklingen av modeller för samarbete mellan näringsliv och utbildningssystem som är tänkta att skapa integrerade utrymmen för utbildning, innovation och produktion.

22.

Europaparlamentet anser att samverkande ITS-tjänster bör integreras i rymdstrategin för Europa eftersom användningen av samverkande ITS bör bygga på geolokaliseringsteknik, t.ex. satellitbaserad positionsbestämning.

23.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna bör beakta införandet av samverkande ITS-tjänster i ett bredare perspektiv med rörlighet som en tjänst (MaaS), och integrering med andra transportsätt, särskilt för att undvika bieffekter, dvs. en ökning av andelen av vägtransporter.

Integritets- och uppgiftsskydd

24.

Europaparlamentet framhåller att EU-rätten måste tillämpas på integritets- och uppgiftsskydd för uppgifter inom samverkande ITS och uppkopplade ekosystem, och därför bör det prioriteras att dessa uppgifter endast används i syften som rör samverkande ITS och inte lagras eller används i andra syften. Parlamentet betonar att smarta fordon till fullo bör uppfylla alla krav i den allmänna dataskyddsförordningen och relevanta bestämmelser, och att leverantörer av samverkande ITS-tjänster måste meddela förare lättillgänglig information och tydliga villkor och bestämmelser, så att förarna kan ge ett fritt och informerat samtycke till all behandling av deras personuppgifter i enlighet med dataskyddsförordningens bestämmelser och begränsningar.

25.

Europaparlamentet betonar att det behövs en mycket större öppenhet och insyn samt algoritmisk ansvarsskyldighet i databehandling och dataanalyser som görs av företagen. Parlamentet erinrar om att den allmänna dataskyddsförordningen redan nu föreskriver en rätt att informeras om logiken i databehandlingen. Parlamentet betonar dessutom att det inte får finnas några ”körspärrar”i bilarna, vilket skulle innebära att användarna inte kan köra sina egna smarta bilar om de vägrar ge sitt samtycke, och uppmanar att man möjliggör ett ”offlineläge”i smarta bilar, som gör det möjligt för användarna att stänga av överföringen av personuppgifter till andra enheter utan att hindra körning av bilen.

26.

Europaparlamentet uppmärksammar att uppgiftsskydd och sekretess måste beaktas under hela behandlingen av uppgifter. Parlamentet betonar att genomförandet av inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard bör vara utgångspunkten när ITS-tillämpningar och -system utformas. Parlamentet påminner om att anonymiseringsteknik kan öka användarnas förtroende för de tjänster de använder.

It-säkerhet

27.

Europaparlamentet framhåller vikten av att höga standarder för it-säkerhet tillämpas i arbetet med att förebygga hackande och it-angrepp i alla medlemsstater, särskilt med tanke på den avgörande betydelsen av säkra kommunikationer inom samverkande ITS. Parlamentet konstaterar att it-säkerhet är en ytterst viktig utmaning att ta itu med när transportsystem blir alltmer digitaliserade och uppkopplade. Parlamentet framhäver att automatiserade och uppkopplade fordon och databaser där uppgifterna behandlas och/eller lagras riskerar att hackas eller utsättas för it-angrepp och att alla svaga punkter och risker som är tänkbara och kan fastställas mot bakgrund av utvecklingsnivån bör uteslutas genom utarbetande av en gemensam politik för säkerhet med strikta säkerhetsstandarder samt en politik för certifikat för införandet av samverkande ITS.

28.

Europaparlamentet understryker att lika höga och harmoniserade säkerhetskrav bör gälla i EU och alla medlemsstater och vid alla tänkbara samarbetsarrangemang med tredjeländer. Parlamentet påpekar dock att dessa standarder inte ska hindra tredje parters reparatörer tillgång till inbyggda system, för att säkerställa att fordonsägare inte är beroende av biltillverkarna för att utföra nödvändiga kontroller och/eller reparationer av inbyggd programvara.

Kommunikationsteknik och kommunikationsfrekvenser

29.

Europaparlamentet anser att en teknikneutral hybridkommunikationsmetod som säkerställer interoperabilitet och bakåtkompatibilitet som kombinerar kompletterande kommunikationsteknik är den lämpligaste metoden, och att den mest lovande hybridkommunikationen verkar vara en kombination av trådlös korthållskommunikation och cellulär teknik och satellitteknik, som garanterar bästa möjliga stöd för införandet av grundläggande samverkande ITS-tjänster.

30.

Europaparlamentet noterar att sambandet mellan uppkopplade personbilar och de europeiska satellitnavigeringssystemen Egnos och Galileo tas upp i strategin. Parlamentet föreslår därför att strategier som är inriktade på uppkopplade bilar ska tas med i rymdteknik. Parlamentet anser att interoperabilitet är avgörande för både säkerhet och konsumenternas val och understryker att fordonens förmåga att kommunicera med 5 G och satellitnavigeringssystem måste tas med i hybridkommunikationen i framtiden, i enlighet med vad som anges i kommissionens handlingsplan för 5G.

31.

Europaparlamentet uppmuntrar biltillverkare och telekomföretag som stöder samverkande ITS-tjänster att samarbeta bland annat för ett smidigt införande av kommunikationsteknik, vägavgifter och smarta digitala färdskrivartjänster för samverkande ITS-tjänster, utan hinder mellan dessa tjänster.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla finansiering för forskning och innovation (Horisont 2020), särskilt för att bana väg för långsiktig utveckling av infrastruktur som är lämplig för utbyggnad av samverkande ITS.

33.

Europaparlamentet betonar betydelsen av sensorsystem för att tillhandahålla uppgifter om exempelvis fordonets dynamik, trafikstockningar och luftkvalitet. Parlamentet efterlyser ökade och ordentligt samordnade investeringar i medlemsstaterna för att säkerställa fullständig driftskompatibilitet för de sensorer som används och undersöka hur de eventuellt kan användas för andra användningsområden än säkerhet, till exempel fjärranalys av utsläpp.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att se till att information om förorenande utsläpp från sensorer i fordon samlas in och görs tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

Gemensam europeisk strategi

35.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och lokala myndigheter, fordonstillverkare, väghållare och ITS-industrin att genomföra samverkande ITS senast 2019, och rekommenderar att kommissionen, lokala myndigheter och medlemsstaterna fastställer ordentlig finansiering inom Fonden för ett sammanlänkat Europa, de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar för uppgradering och underhåll av den framtida väginfrastrukturen genom ett övergripande tematiskt tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla finansiering för forskning och innovation (Horisont 2020) i full överensstämmelse med öppenhetsprincipen och att tillhandahålla regelbunden information om EU:s medfinansiering.

36.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att stödja initiativ och åtgärder som främjar mer forskning och undersökningar om utvecklingen av samverkande ITS i EU:s transportpolitik. Parlamentet anser att om inga betydande framsteg görs innan 2022 kan det komma att krävas lagstiftningsåtgärder som inför ”minimiregler”och verkställer integration i detta sammanhang.

37.

Europaparlamentet betonar att den fysiska väginfrastrukturen måste vara av god kvalitet, och att den successivt bör kompletteras med digital infrastruktur. Parlamentet framhåller att den framtida väginfrastrukturen bör uppgraderas och underhållas.

38.

Europaparlamentet betonar att det bör skapas ett verkligt kombinerat transportsystem, där alla slags transportmedel integreras i en enda rörlighetstjänst som använder realtidsinformation, där man beaktar tjänster för ett integrerat biljettsystem och delad rörlighet samt gång och cykling, som gör det möjligt för människor och gods att färdas smidigt från dörr till dörr och som ökar den övergripande effektiviteten för transporter liksom deras hållbarhet och varaktighet. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att säkerställa och främja samarbete och investeringar på EU-nivå avseende digitalisering av transportindustrin, med befintliga och nya medel, för att integrera intelligenta transportsystem i de olika transportslagen (samverkande ITS, ERTMS, Sesar, RIS (7)). Parlamentet understryker att informations-, boknings- och biljettsystem måste integreras så att man kan skapa attraktiva transportkedjor från dörr till dörr.

39.

Europaparlamentet förespråkar att man i denna planeringsprocess ska utnyttja den vision som användarna av passagerar- och varutransporter, har som en grundläggande källa till information för att utvidga tillämpningen av samverkande ITS-system och skapa affärsmodeller som är knutna till detta nya koncept med hållbar integrerad rörlighet.

40.

Europaparlamentet uppmuntrar EU och medlemsstaterna att på ett korrekt sätt tillämpa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt det kommande direktivet om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, i syfte att få till stånd obehindrad tillgång till samverkande ITS för alla medborgare.

41.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen snabbt upprättar en lämplig rättslig ram för att uppnå EU-omfattande gränsöverskridande interoperabilitet samt en ram som fastställer bestämmelser om ansvar för användningen av olika former av uppkopplade transporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av året offentliggöra ett lagstiftningsförslag om tillgång till uppgifter och resurser i fordon. Parlamentet rekommenderar att detta förslag ska möjliggöra för bilindustrins hela värdekedja och slutanvändare att dra nytta av digitalisering och garantera lika villkor och maximal säkerhet med avseende på lagring av uppgifter i fordon och rättvis, snabb och obegränsad tillgång för alla tredje parter till dessa uppgifter för att skydda konsumenters rättigheter, främja innovation och säkerställa rättvis och icke-diskriminerande konkurrens på denna marknad i överensstämmelse med principen om teknikneutralitet. Parlamentet betonar behovet att bidra till modernisering av all infrastruktur i städer och på landsbygden som är knuten till kollektivtrafiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det i samtliga fall råder full överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen och att årligen informera parlamentet om sin övervakning.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande strategi för teknisk harmonisering och standardisering av data, för att säkerställa kompabiliteten mellan samverkande ITS, stordriftsfördelar för tillverkare och bättre konsumentkomfort.

43.

Europaparlamentet understryker vikten av att inleda en dialog med arbetsmarknadens parter och konsumentrepresentanter i ett tidigt skede för att skapa en anda av öppenhet och förtroende i syfte att hitta en bra balans mellan positiva och negativa effekter för sociala villkor och anställningsvillkor och konsumenters rättigheter. Parlamentet konstaterar att en färdplan för införande av samverkande ITS måste fastställas av forumet för e-säkerhet, på samma sätt som för eCall-systemet.

44.

Europaparlamentet anser att det behövs ett genomgripande skifte i riktning mot en koldioxidsnål ekonomi för att man ska kunna fullgöra de internationella klimatåtagandena och uppnå EU:s interna mål. Parlamentet understryker därför att man behöver förnya fördelningskriterierna för olika EU-fonder i syfte att främja minskade koldioxidutsläpp och energieffektiva åtgärder, också inom samverkande ITS. Parlamentet anser att EU-medel inte på några villkor får anslås till projekt som inte är förenliga med målen och strategierna för att minska koldioxidutsläppen.

45.

Europaparlamentet uppmanar biltillverkarna att förse konsumenterna med tillräcklig och klar information om deras rättigheter, samt om säkerhetsfördelarna och säkerhetsbegränsningarna med ny C-ITS-teknik Parlamentet uppmuntrar användning av informationskampanjer för att nuvarande förare ska bekanta sig med ny C-ITS-teknik och för att bygga upp det nödvändiga förtroendet bland slutanvändare och nå acceptans hos allmänheten. Parlamentet anser att användningen av samverkande ITS kan förbättra transportsystemets säkerhet och effektivitet och samtidigt säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna för uppgiftsskydd och personlig integritet.

o o

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 207, 6.8.2010, s. 1.

(2) EUT C 288, 31.8.2017, s. 85.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0423.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0234.

(5) Plattformen för samverkande ITS, slutfas II: https://ec.europa.eu/transport/sites/transport/files/2017-09-c-its-platform-final-report.pdf

(6) Kommissionens rekommendation 2008/653/EC av den 26 maj 2008 om säkra och effektiva informations- och kommunikationssystem i fordon: uppdatering av den europeiska principförklaringen om användargränssnitt. (EUT L 216, 12.8.2008, s. 1).

(7) Det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), flodinformationstjänster (RIS).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/9

P8_TA(2018)0066

Jämställdhet i EU:s handelsavtal

Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (2017/2015(INI))

(2019/C 162/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 8, 10, 153.1, 153.2, 157 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 23 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati från 2015,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2016 om jämställdhet mellan kvinnor och män (00337/2016),

—	med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

—	med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som bifogats rådets slutsatser av den 7 mars 2011 (07166/2011),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015Strategic engagement for gender equality 2016–2019 (SWD(2015)0278),

—	med beaktande av kommissionens rapport från 2017 Equality between women and men in the European Union,

—	med beaktande av kommissionens meddelande från 2015 Handel för alla - Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—	med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den handelspolitiska strategin Handel för alla – Genomföra en progressiv handelspolitik för att styra globaliseringen, COM(2017)0491 av den 13 september 2017,

—	med beaktande av GSP-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (1)),

—

med beaktande av förordningen om konfliktmineraler (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (2)),

—	med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 4.1 om förbud mot slaveri och träldom och artikel 14 om förbud mot diskriminering,

—	med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de efterföljande slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), och artikel 3 i denna, där ”genus”definieras som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”, och den interamerikanska konventionen Inter-American Convention on the Prevention, Sanctioning and Elimination of Violence against Women (Belém do Pará-konventionen) från 1994.

—

med beaktande av EU:s och dess medlemsstaters gemensamma strategi från 2007 ”Aid for Trade”: Förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer, och av kommissionens meddelande av den 13 november 2017Skapa välstånd genom handel och investeringar – Uppdatering av 2007 års gemensamma EU-strategi för Aid for Trade (COM(2017)0667,

—	med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015,

—	med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

—	med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

—	med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015),

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) viktigaste konventioner om jämställdhet, inbegripet konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde (nr 100), konventionen angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (nr 111), konventionen om arbetstagare med familjeansvar (nr 156) och konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd (nr 183),

—	med beaktande av kapitel 7 i handlingsplanen för 2015–2017 från toppmötet med EU:s och Celacs stats- och regeringschefer, som antogs i Bryssel i juni 2015,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna (12),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 14 september 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten avseende förhandlingarna om moderniseringen av handelspelaren i associeringsavtalet mellan EU och Chile (13),

—	med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio, som lades fram den 19 juli 2017 av Estland, Bulgarien och Österrike, dvs. de medlemsstater som innehar ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under l8-månadersperioden från juli 2017 till december 2018,

—	med beaktande av studien, genomförd av International Centre for Research on Women (det internationella centrumet för forskning om kvinnor), Trade liberalisation & women’s reproductive health: linkages and pathways,

—	med beaktande av rapporten Africa Human Development Report 2016 – Accelerating Gender Equality and Women’s Empowerment in Africa (14),

—	med beaktande av OECD:s rapport från 2014 Enhancing Women’s Economic Empowerment through Entrepreneurship and Business Leadership in OECD Countries (15),

—

med beaktande av resultaten av de senaste internationella högnivådiskussionerna om kön och handel, med särskild uppmärksamhet på de diskussioner som organiserades inom ramen för EU och WTO/Unctad/ITC, inklusive – i omvänd kronologisk ordning – det internationella forumet om kvinnor och handel (International Forum on Women and Trade), som anordnades gemensamt av Europeiska kommissionen och Internationella handelscentrumet (Bryssel, juni 2017) (16), det årliga plenarsammanträdet i den parlamentariska konferensen om WTO Trade as a vehicle of social progress: The gender perspective (Genève, juni 2016) (17) och WTO:s plenarsammanträde What future for the WTO? Trade and Gender: Empowering Women through Inclusive Supply Chains (Genève, juli 2015) (18),

—

med beaktande av de ökade internationella insatserna för att främja jämställdhet genom handelspolitiken, t.ex. Unctads program för kön och utveckling (19) (som innehåller studier om handelns effekter för kvinnor, ett utbildningspaket om handel och kön och utbildning online om skapandet av statusen som ”jämställdhetsmästare”) och Världsbankens verksamhetsområden, som alla 14 sedan 2016 har en strategi för jämställdhet,

—	med beaktande av dokumentet från det internationella centrumet för handel och hållbar utveckling (International Centre for Trade and Sustainable Development, ICTSD) The Gender Dimensions of Global Value Chains (september 2016) (20),

—	med beaktande av dokumentet från ICTSD The Gender Dimensions of Services (september 2016) (21),

—	med beaktande av rapporten från UN Women från 2015 Progress of the World’s Women 2015–2016: Transforming economies, realising rights’ (22),

—	med beaktande av 2017 års ståndpunktsdokument från WIDE+ om jämställdhet och EU:s handel How to transform EU trade policy to protect women’s rights (23),

—	med beaktande av studien från 2016 genomförd på begäran av parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och mänGender Equality in Trade Agreements (24),

—	med beaktande av studien från 2015 genomförd på begäran av parlamentets utskott för internationell handel The EU’s Trade Policy: from gender-blind to gender-sensitive? (25),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för internationell handel och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0023/2018), och av följande skäl:

A.	Enligt artikel 8 i EUF-fördraget ska unionen i all sin verksamhet inom och utanför unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet och främja jämställdhet samt bekämpa diskriminering, bl.a. baserad på kön, när man definierar och genomför sin politik och sina verksamheter.

Handelspolitiken skulle kunna fungera som ett instrument för att främja globala och europeiska värderingar, såsom jämställdhet. EU:s handels- och investeringsavtal samt politik är inte könsneutrala, vilket innebär att de påverkar kvinnor och män på olika sätt på grund av strukturella ojämlikheter. Kvinnor ställs inför könsspecifika hinder, t.ex. begränsad tillgång till och kontroll över resurser, rättslig diskriminering och överbelastning till följd av att de utför obetalt omsorgsarbete på grund av traditionella könsroller.

Jämställdhet bör angå män och kvinnor i lika hög grad. Engagemang och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorns intressenter på internationell och lokal nivå är avgörande för att man ska kunna främja de synergier som krävs för att uppnå jämställdhet och egenmakt för kvinnor, samt för att öka medvetenheten om bland annat äganderätt, tillgång till finansiering, utbildning och yrkesutbildning, företagens beteende, offentlig upphandling, den digitala klyftan och kulturella fördomar.

Handelspolitik syftar bland annat till att uppnå hållbar och jämställd ekonomisk tillväxt och utveckling, som behövs för att säkerställa fattigdomsminskning, social rättvisa, anständiga arbetstillfällen och bättre levnadsvillkor för både kvinnor och män, samt för att skydda kvinnors rättigheter. Jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt ska inte bara integreras i alla FN:s mål för en hållbar utveckling, utan är även ett fristående mål. Enligt agendan för målen för hållbar utveckling bidrar handeln till främjandet av en hållbar och rättvis utveckling och kan bidra till att främja de högsta internationella arbetsrättsliga och miljömässiga standarderna och mänskliga rättigheter. EU:s handelspolitik är en viktig del av ramen för målen för hållbar utveckling och ett starkt jämställdhetsperspektiv är en grundläggande del av denna ram, vars syfte är att säkerställa mer rättvisa och fördelaktiga resultat för alla. Handelspolitik kan också förbättra kvinnors möjligheter till företagande samt tillgång till lärlingsutbildningar och anställningar.

Det komplexa förhållandet mellan internationell handel och jämställdhet kräver en ingående förståelse av de befintliga krafterna, inbegripet identifiering, analys och övervakning av den ekonomiska och sociala dynamik som behövs för att man ska kunna utveckla en effektiv handelspolitik i syfte att främja en ekonomisk utveckling som också främjar kvinnors egenmakt och jämställdhet. Handelspolitiken måste därför ta hänsyn till sina direkta och indirekta effekter på jämställdhet, samt till särskilda lokala förhållanden, för att inte upprätthålla eller förvärra befintliga könsklyftor och stereotyper, samt för att stärka jämställdheten på ett proaktivt sätt. Handelspolitikens framgångar bör också bedömas mot bakgrund av huruvida den påverkar män och kvinnor positivt och på samma sätt.

F.	Ekonomisk utveckling och jämställdhet går ofta hand i hand. Det finns en bred samsyn om att samhällen med större jämställdhet även tenderar att växa snabbare.

Effekterna av handelns liberalisering för enskilda personer beror också på var de finns geografiskt och i vilken ekonomisk sektor de är sysselsatta. Det finns viktiga skillnader både mellan och inom länder när det gäller produktionsstrukturer, kvinnors arbetskraftsdeltagande och välfärdssystem. Kvinnor utgör majoriteten av arbetstagarna inom vissa sektorer, såsom kläd- och textilindustrin, telekommunikationer, turism, vårdekonomin och jordbruket, där de tenderar att i högre grad än män ha jobb som är lågavlönade eller har låg status, både när det gäller formella och informella anställningar. Detta kan leda till trakasserier på arbetsplatsen, diskriminering och könssegregering inom olika typer av yrken och verksamheter, samt till skillnader mellan könen i fråga om löner och arbetsvillkor och till könsspecifika hinder i tillgången till produktionsresurser, infrastruktur och tjänster. Frihandelsavtal kan leda till att arbetstillfällen flyttas eller försvinner, särskilt inom exportinriktade sektorer, där kvinnor ofta utgör majoriteten av arbetstagarna. Landsspecifika och sektorsspecifika bedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv ger därför ett betydande mervärde vid utformningen av handelsavtal.

H.	2011 stod exportberoende sysselsättning för cirka en av nio jobb (11 %) som innehades av kvinnor i EU.

I.	Enligt en undersökning från 2017 från kommissionen har nästan 12 miljoner kvinnor i EU arbeten som är beroende av varu- och tjänsteexport till resten av världen (26).

På grundval av faktabaserade studier insisterar Unctad på att man betonar de begränsningar som kvinnor stöter på när de vill ta tillvara de möjligheter som erbjuds genom handeln, vilka beror på faktorer såsom brist på teknisk utbildning för bättre jobb, brist på offentliga tjänster för att minska ansvaret i samband med hushållet och begränsad tillgång till och kontroll över resurser, inbegripet krediter och mark, information samt nätverk. Mot denna bakgrund rekommenderar Unctad att utvärderingar ska koncentreras på handelspolitikens potentiella konsekvenser för jämställdheten och kvinnors egenmakt inom områden som sysselsättning, småföretag, priser, produktivitet i jordbruket, självhushållsjordbruk och migration (27).

EU:s nuvarande handelspolitik och dess strategi ”Handel för alla”baseras på följande tre huvudprinciper: effektivitet, transparens och värden, men det saknas ett jämställdhetsperspektiv. I sin översyn av strategin Aid for Trade förnyade och utökade kommissionen sitt åtagande om jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt, och uppgav att jämställdhet inte enbart är en grundläggande mänsklig rättighet utan också är avgörande för ekonomisk utveckling, samt förespråkade bästa möjliga användning av EU:s många olika politiska instrument för att öka deras övergripande effekter för tillväxt och fattigdomsminskning. Enligt bestämmelserna som ingår i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor bör EU tillhandahålla en grund för att förverkliga jämställdhet genom att säkerställa kvinnors lika tillträde till och lika möjligheter i det politiska, ekonomiska och offentliga livet, liksom när det gäller utbildning, hälsa och sysselsättning.

Kvinnor påverkas av handel och handelsavtal som potentiella entreprenörer, konsumenter, arbetstagare och informella arbetare. Det finns ett stort behov av att erkänna och bättre förstå handelspolitikens könsspecifika konsekvenser för att kunna hitta lämpliga politiska lösningar. För att uppnå detta mål måste man utveckla lämpliga metoder för att säkerställa att de potentiella konsekvenserna av EU:s handelspolitik och avtal för jämställdheten och kvinnors rättigheter alltid utvärderas. Kommissionen bör bedriva kvantitativ könsuppdelad forskning inom olika sektorer såsom näringsliv, vetenskap och teknik. Hittills har EU slutit handelsavtal utan att bedöma hur avtalet påverkar kvinnor och jämställdheten. Kommissionen har meddelat att ett moderniserat associeringsavtal mellan Chile och EU för första gången i EU:s historia kommer att innehålla ett särskilt kapitel om jämställdhet och handel.

M.	Jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter beaktas inte tillräckligt i bedömningarna av handelsavtalens konsekvenser för en hållbar utveckling.

N.	En förhandsbedömning av handelspolitikens könsbetingade konsekvenser kan bidra till kvinnors egenmakt och välbefinnande, och samtidigt minska rådande skillnader och undvika att ojämlikheterna förvärras.

En översyn av EU:s nuvarande multilaterala och bilaterala avtal visar att 20 % av avtalen med icke-europeiska handelspartner hänvisar till kvinnors rättigheter, och att 40 % av dessa avtal innehåller hänvisningar som syftar till att främja jämställdheten. Hänvisningar i dessa avtal för att främja kvinnors egenmakt är huvudsakligen frivilliga och när de är bindande går de i praktiken inte att genomdriva. Enligt en studie nyligen från kommissionen finns det fortfarande skillnader mellan könen när det gäller sysselsättningsmöjligheter. Studien visar att om kvinnor fick egenmakt skulle världens BNP kunna öka med 28 miljarder dollar fram till 2025, och att detta är nödvändigt av både ekonomiska och sociala skäl, samt för att utrota fattigdomen, med tanke på kvinnors roll i samhället.

Både i utvecklingsländerna och i de utvecklade länderna utgör mikroföretag och små och medelstora företag den största delen av den privata sektorn och står för en stor majoritet av sysselsättningen. Enligt Internationella handelscentrumet (ITC) utgör mikroföretag och små och medelstora företag tillsammans 95 % av alla företag globalt och står för cirka 50 % av världens BNP och över 70 % av den totala sysselsättningen. Nästan 40 % av mikroföretagen och de små och medelstora företagen ägs av kvinnor, medan endast 15 % av de exporterande företagen leds av kvinnor. Enligt OECD tjänar kvinnliga företagare ofta 30–40 % mindre än sina manliga motsvarigheter (28).

Den offentliga debatten och reaktionerna i hela Europa avseende handelsförhandlingar såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta) och avtalet om handel med tjänster (TiSA) har visat på behovet av öppna och inkluderande förhandlingar, som beaktar den starka oro som EU-medborgare uttryckt i många länder. Inga av EU:s standarder bör sänkas inom ramen för EU:s handelspolitik och offentliga tjänster bör alltid undantas från handelsförhandlingar. Varje tvistlösningsmekanism bör utformas i syfte att garantera de enskilda regeringarnas förmåga att reglera i allmänhetens intresse och uppfylla offentligpolitiska mål. Man måste förvänta sig framsteg på andra kritiska problemområden, t.ex. när det gäller att stärka företagens sociala skyldigheter med avseende på mänskliga rättigheter. Det behövs ett globalt helhetsperspektiv inom ramen för globala värdekedjor i fråga om företagens ansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

R.	FN:s vägledande principer för företag, handel och mänskliga rättigheter är bindande för alla länder och alla företag, oberoende av deras storlek, bransch, lokalisering, ägandeförhållanden eller struktur.

S.	I den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som antogs av rådet 2016, bekräftas att mänskliga rättigheter systematiskt ska integreras i alla politikområden och institutioner, däribland den internationella handeln och handelspolitiken.

De allmänna preferenssystemen (GSP) syftar till att bland annat bidra till att utrota fattigdomen och främja hållbar utveckling och goda styrelseformer. GSP+ innehåller en villkorsklausul som syftar till att säkerställa att de stödberättigade utvecklingsländerna ratificerar och genomför 27 internationella konventioner, dvs. om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer. Det är mycket viktigt att regelbundet övervaka detta genomförande, vid behov vidta åtgärder och särskilt uppmärksamma jämställdhet. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är en av de relevanta konventionerna inom GSP+.

U.	Över 40 % av jordbruksarbetet på södra halvklotet utförs av kvinnor.

Den globala handelns expansion och utvecklingsländernas integration i de globala värdekedjorna kan leda till bristande jämställdhet när dessa används för att producera ekonomiskt konkurrenskraftigare produkter. Detta har också gjort det möjligt för många kvinnliga arbetstagare att gå från den informella till den formella sektorn. Ursprungsreglerna har blivit allt viktigare inom ramen för globala värdekedjor där produktionen sträcker sig över flera länder. Tydligare och bättre definierade ursprungsregler kan skapa en ram för fullständig transparens och ansvarsskyldighet i hela leveranskedjan, och detta kan ge positiva konsekvenser för kvinnor, särskilt för de kvinnor som arbetar i klädsektorn.

W.	Dessa nya handelsanknutna arbetstillfällen för kvinnor i utvecklingsländerna bidrar väsentligt till hushållens inkomster och till att minska fattigdomen.

Klädsektorn sysselsätter huvudsakligen kvinnor. Det är viktigt att påminna om att 289 personer dog i en brand i Karachi, Pakistan, i september 2012 och samma år dog 117 personer i en brand i Tazreen Fashions-fabriken i Bangladesh och mer än 200 arbetstagare skadades. När Rana Plaza-byggnaden, också i Bangladesh, rasade samman 2013 dog 1 129 personer och ca 2 500 skadades. Alla dessa byggnader var klädfabriker.

Det stora flertalet av arbetstagarna inom de industriella frizonerna för bearbetning på export är kvinnor. I vissa länder är industriella frizoner för bearbetning på export undantagna från lokal arbetsrätt, förbjuder eller begränsar facklig verksamhet och ger inte arbetstagare möjlighet till rättslig prövning, vilket tydligt strider mot ILO:s centrala standarder.

Den offentliga och privata sektorn, det civila samhället (i synnerhet kvinnorättsorganisationer), arbetsmarknadens parter och fackföreningar har kunskap och möjlighet att spela en avgörande roll i utformningen och övervakningen av handelspolitiken samt i insamlingen av uppgifter som kan ge information om vilka frågor kvinnor ställs inför i samband med handelsliberaliseringen, för att stärka kvinnors rättigheter och deras ekonomiska egenmakt samt för att främja kvinnors företagande.

AA.	Evenemang såsom det internationella forumet om kvinnor och handel, som anordnades av Europeiska kommissionen den 20 juni 2017, gör det möjligt för många ekonomiska aktörer och företrädare för det civila samhället att diskutera och inleda initiativ om handelns inverkan på jämställdhet.

AB.	Multilaterala plattformar och mellanstatliga forum, såsom FN:s mål för hållbar utveckling och Women20 (W20), är avgörande för att främja en diskussion om könsfrågor och insatser bland experter och för att tillhandahålla en god grund för att uppnå samförstånd.

AC.

Offentliga tjänster och aktuella och framtida tjänster av allmänt intresse, samt tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, bör undantas från förhandlingarna om och tillämpningsområdet för alla handelsavtal som ingås av EU (bland annat, men inte bara, avseende vatten, sanitet, hälsa, omsorg, sociala tjänster, sociala trygghetssystem, utbildning, avfallshantering och kollektivtrafik). Kommissionen har åtagit sig att säkerställa att dessa tjänster även i fortsättningen ingår i medlemsstaternas behörighet och att regeringarna inte kan tvingas att privatisera någon tjänst eller hindras från att lagstifta om, tillhandahålla eller stödja allmännyttiga tjänster när de så vill.

AD.

Handeln med tjänster och offentlig upphandling kan påverka kvinnor oproportionerligt, och offentlig upphandling är fortfarande ett verktyg som staten kan använda för att skapa en positiv effekt för missgynnade grupper, särskilt kvinnor. Privatiseringen av hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster riskerar att öka ojämlikheten och kan ha en negativ effekt för arbetsförhållandena för många kvinnor. Kvinnliga arbetstagare är överrepresenterade inom den offentliga sektorn eller inom den offentliga tjänstesektorn och kvinnor är, som användare av dessa tjänster, i högre grad än män beroende av högkvalitativa, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och behovsanpassade offentliga tjänster, i synnerhet när det gäller sociala tjänster, såsom barnomsorg och vård av närstående. Lägre inkomster i nationella hushåll och nedskärningar i offentliga tjänster samt prisökningar flyttar i stort sett alltid över omsorgsansvaret till kvinnor, vilket följaktligen är ett hinder för jämställdheten.

AE.

Systemet med immateriella rättigheter bidrar till EU:s kunskapsbaserade ekonomi. De immaterialrättsliga bestämmelserna om patent som förbjuder produktionen av generiska läkemedel kan i hög grad påverka kvinnors särskilda hälsokrav. Kvinnor är i högre grad än män beroende av ekonomiskt överkomlig tillgång till hälso- och sjukvård och läkemedel, särskilt när det gäller deras sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter. Tillgången till läkemedel i tredjeländer bör inte äventyras på grundval av det immaterialrättsliga skyddet.

AF.

Beslut om handel och handelsavtal fattas endast i begränsad omfattning av kvinnor, eftersom det ännu är långt kvar tills det råder jämn könsfördelning i förhandlingsgrupper, parlament och regeringar. En jämn könsfördelning i dessa institutioner skulle kunna leda till en större integrering av jämställdhetsfrågor men också öka beslutsfattandets demokratiska legitimitet.

AG.	Personalresurserna är otillräckliga inom kommissionen och utrikestjänsten för att man ska kunna se till att ett jämställdhetsperspektiv integreras i EU:s handelspolitik och, särskilt, i hela processen för handelsförhandlingar.

AH.	Kommissionen bör i arbetet med en rättslig ram för förhållandevis nya handelspolitiska områden såsom e-handeln redan från början ta hänsyn till hur de påverkar könsrollerna, balansen mellan arbetsliv och privatliv och mängden obetalt arbete.

AI.	Handeln med konfliktmineraler har visat sig vara direkt kopplad till omfattande människorättskränkningar, inbegripet våldtäkt och sexuellt våld mot kvinnor och flickor, barn- och slavarbete och massfördrivningar.

I. Stärka jämställdheten inom handeln: Allmänna överväganden och mål

Europaparlamentet betonar att EU är skyldig att bedriva en värdebaserad handelspolitik, inbegripet att säkra en hög skyddsnivå för arbetstagarrättigheter och miljömässiga rättigheter samt respekten för de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet. Parlamentet påminner om att alla EU:s handelsavtal måste innehålla ett ambitiöst och verkställbart kapitel om handel och hållbar utveckling. Parlamentet betonar att handelsrelaterade åtaganden i EU:s avtal aldrig får åsidosätta mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller miljöskydd och att de bör beakta lokala, sociala och ekonomiska förhållanden.

Europaparlamentet betonar att jämställdhet mellan kvinnor och män är tydligt fastställt inom EU:s alla politikområden i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget. I denna artikel anges följande: ”I all sin verksamhet ska unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem”. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka samstämmigheten mellan olika politikområden såsom handel, utveckling, jordbruk, sysselsättning, migration och jämställdhet.

Europaparlamentet betonar att det för en rättvis och inkluderande internationell handelspolitik krävs en tydlig ram, som bidrar till att förbättra kvinnors egenmakt och levnads- och arbetsvillkor, stärka jämställdheten mellan kvinnor och män, skydda miljön och förbättra social rättvisa, internationell solidaritet och internationell ekonomisk utveckling.

Europaparlamentet betonar att handelspolitikens övergripande syfte måste vara att främja ekonomisk tillväxt som gynnar båda parter. Handelspolitiken kan visserligen främja andra värden som EU verkar för på den multilaterala scenen, men det finns gränser för vilka globala problem som kan lösas med hjälp av handelspolitik och handelsavtal.

Europaparlamentet insisterar på att den nya generationen handelsavtal bör främja relevanta internationella standarder och rättsliga instrument, inbegripet avseende jämställdhet mellan kvinnor och män, såsom konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, handlingsplanen från Peking, de viktigaste ILO-konventionerna och målen för en hållbar utveckling.

Europaparlamentet betonar att handelsrelaterade åtaganden i EU:s avtal aldrig får åsidosätta mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att anta och utarbeta nationella handlingsplaner i linje med FN:s vägledande principer, som tar hänsyn till kvinnors rättigheter och behovet av att bekämpa könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda handelsförhandlingar för att uppmuntra EU:s handelspartner att anta egna nationella handlingsplaner. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att EU aktivt deltar i denna mellanstatliga process, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra handelspartner att på ett konstruktivt sätt delta i dessa förhandlingar.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att artiklarna 16 och 17 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut av EU:s handelspartner, som ett sätt att bekämpa könsrelaterade ojämlikheter inom sociala och ekonomiska rättigheter.

Europaparlamentet påminner om att endast medlemsstaterna har behörighet att reglera och återkalla liberaliseringar av offentliga tjänster av allmänt intresse, och uppmanar dem därför att skydda grundläggande mål såsom jämställdhet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, folkhälsa och sociala och miljömässiga normer.

Europaparlamentet betonar att regeringar måste fortsätta att avsätta resurser för att upprätthålla kvinnors rättigheter och nå jämställdhet i syfte att garantera en inkluderande och hållbar framtid för samhällena. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är av yttersta vikt att, i enlighet med mål 17.15 för hållbar utveckling, respektera partnerländernas politiska handlingsutrymme att reglera och fatta lämpliga beslut i sin egen nationella kontext, att agera utifrån sina befolkningars krav samt att uppfylla sina skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter och andra internationella åtaganden, däribland åtaganden som rör jämställdhet.

10.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet har uppmanat kommissionen att sätta stopp för systemet med tvistlösning mellan investerare och stat, och betonar att alla tvistlösningsmekanismer bör utformas för att garantera de enskilda regeringarnas förmåga att reglera i allmänhetens intresse och att uppfylla offentligpolitiska mål, inklusive åtgärder för att främja jämställdhet och stärka arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter, liksom miljömässiga rättigheter.

11.

Europaparlamentet konstaterar att de immaterialrättsliga bestämmelserna inom handeln ofta påverkar folkhälsan och kvinnors särskilda hälsokrav. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att de immaterialrättsliga bestämmelserna i handelsavtal tar vederbörlig hänsyn till kvinnors rättigheter, särskilt när det gäller deras inverkan på kvinnors hälsa, inbegripet ekonomiskt överkomlig tillgång till hälso- och sjukvård samt läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja skyddet av geografiska beteckningar (GI) – ett verktyg som är särskilt viktigt för egenmakten för kvinnor på landsbygden. Vidare uppmanas kommissionen, rådet och medlemsstaterna att på nytt överväga en utvidgning av skyddet till andra produkter än jordbruksprodukter, med tanke på att EU redan har enats om att skydda andra produkter än jordbruksprodukter med geografiska ursprungsbeteckningar i frihandelsavtalen.

12.

Europaparlamentet påminner om att målen för hållbar utveckling kräver könsuppdelade uppgifter för att man ska kunna mäta framstegen för alla mål, bland annat mål 5 om jämställdhet. Parlamentet betonar att det inte finns adekvata uppgifter om handelns effekter för jämställdheten, och efterlyser att tillräckliga och adekvata könsuppdelade uppgifter om handelns effekter samlas in. Parlamentet betonar att sådana uppgifter skulle göra det möjligt att fastställa en metod med tydliga och mätbara indikatorer på regional, nationell och sektorsspecifik nivå, förbättra analyserna och fastställa mål som ska uppnås och åtgärder som ska vidtas för att garantera att kvinnor och män i lika stor utsträckning kan dra fördel av handeln. Parlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör fästas vid kvantitativa och kvalitativa könsuppdelade analyser av arbetsmarknadens utveckling, ägande av tillgångar och ekonomisk inkludering i sektorer som har påverkats av handeln. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med europeiska och internationella organisationer såsom Världsbanken, FN, OECD och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), men även med nationella statistikbyråer, för att förbättra insamlingen av och tillgången till sådana uppgifter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i förhands- och efterhandskonsekvensbedömningarna inkludera de landsspecifika och sektorsspecifika könsrelaterade effekterna av EU:s handelspolitik och handelsavtal. Parlamentet betonar att resultaten av den könsinriktade analysen bör beaktas i handelsförhandlingarna – med hänsyn till både positiva och negativa effekter i hela processen, från förhandlingsstadiet till genomförandet – och bör åtföljas av åtgärder för att förebygga eller kompensera för eventuella negativa effekter.

II. Stärka jämställdheten inom handeln: Sektorsspecifika överväganden och mål

13.

Europaparlamentet betonar att tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – bland annat, men inte bara, vatten, sociala tjänster, sociala trygghetssystem, utbildning, avfallshantering, kollektivtrafik och hälsa – även i fortsättningen bör undantas från handelsförhandlingar och falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar EU att se till att handels- och investeringsavtal inte leder till en privatisering av offentliga tjänster som skulle kunna påverka kvinnor, både som tillhandahållare och användare av tjänster, och försämra jämställdheten. Frågan om offentligt tillhandahållande av sociala tjänster är särskilt viktig när det gäller jämställdhet, eftersom förändringar i tillgången till och avgifterna för sådana tjänster och deras kvalitet kan leda till en könsmässigt snedvriden fördelning av obetalt omsorgsarbete. Parlamentet påminner om att regeringar samt nationella och lokala myndigheter bör bibehålla sin fulla rättighet och kapacitet att införa, reglera, anta, behålla eller upphäva alla åtgärder som gäller initiering, organisation, finansiering och tillhandahållande av allmän tillgång till tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

14.

Europaparlamentet understryker att handelspolitiken kan påverka tillgången till väsentliga hälso- och sjukvårdstjänster och kan därför påverka tillgången till och främjandet av målen för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter inom ramen för politik, program och tjänster. Parlamentet understryker därför att grundläggande hälso- och sjukvård, särskilt tillgång till tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, är undantagna från handelsförhandlingar och ingår i medlemsstaternas behörighet.

15.

Europaparlamentet efterlyser bindande, genomförbara och effektiva åtgärder för att motverka exploatering och förbättra arbetsvillkoren för kvinnor inom exportindustrin, i linje med målet att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för kvinnor i berörda länder och sektorer, särskilt kläd-, textil- och jordbrukssektorn för att undvika att liberaliseringen av handeln bidrar till osäkra arbetstagarrättigheter och ökade löneskillnader mellan könen. Parlamentet anser att dessa åtgärder och fastställandet av gemensamma definitioner bör möjliggöra tydligare och mer samordnade åtgärder med internationella organisationer som FN, WTO, ILO och OECD. Parlamentet anser att hållbarhetspakten i Bangladesh är ett bra exempel och ett steg framåt för att inrätta en övervakningsmekanism, och begär att den följs fullt ut. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen samt alla internationella aktörer och berörda företag att bekräfta och ansluta sig till OECD:s nya rom tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor inom klädes- och skosektorn.

16.

Europaparlamentet efterlyser ett ökat fokus på kvinnor som arbetar inom den informella sektorn, och erkännande av behovet av att förstärka normerna för anständigt arbete för kvinnliga arbetstagare inom denna sektor,

17.

Parlamentet understryker att kvinnor och flickor tenderar att drabbas hårdast, eftersom människohandel för tvångsarbete är starkt kopplat till människohandel för sexuella ändamål.

18.

Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av den växande exporten av jordbruksprodukter i allmänhet är mindre gynnsamma för kvinnor än för män, eftersom nya trender visar att små jordbrukare, av vilka många är kvinnor, ofta inte kan konkurrera på utländska marknader, på grund av arvslagar och bristen på tillgång till krediter, information, mark och nätverk samt bristen på möjligheter att efterleva nya regler och standarder. Parlamentet noterar att särskilda insatser måste göras för att förbättra handelns positiva effekter för kvinnor inom jordbrukssektorn, där kvinnor är särskilt sårbara men också har en tydlig potential för egenmakt. Parlamentet betonar att kvinnoägda företag skulle gynnas av undanröjandet av könsstereotyper, ökat marknadstillträde, underlättad tillgång till finansiering, marknadsföring och nätverk samt förbättrad kapacitetsuppbyggnad och utbildning. Parlamentet noterar att handelsliberalisering skulle kunna påverka kvinnor negativt inom sektorer som jordbruk och livsmedelsbearbetning. Parlamentet understryker att även om kvinnor utgör en majoritet av arbetskraften inom den globala livsmedelsproduktionen (mellan 50 och 80 %) så äger de mindre än 20 % av marken, vilket innebär att tilltagande kommersiella krav på mark gör det svårt för fattiga kvinnor att få, och upprätthålla, en hållbar och rättvis tillgång till mark. Parlamentet påminner om att man måste motverka de potentiella negativa effekter som klausuler om immateriella rättigheter kan få, t.ex. för privatisering av utsäden, i handelsavtal om livsmedelssuveränitet.

19.

Europaparlamentet betonar att kvinnor som arbetar inom självhushållsjordbruk möter ytterligare hinder när det gäller att upprätthålla livsmedelssuveränitet på grund av det starka skydd för växtförädlingsprodukter som införs i handelsavtal genom den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter.

20.

Europaparlamentet understryker att EU:s import av jordbruksprodukter kan underminera traditionella småskaliga jordbruk och på så sätt äventyra kvinnors försörjningsmöjligheter.

21.

Europaparlamentet erinrar om mikroföretagens och de små och medelstora företagens betydelse i EU:s ekonomiska struktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja mikroföretag och små och medelstora företag, med särskilt fokus på och åtgärder för mikroföretag och små och medelstora företag som leds av kvinnor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att särskilt uppmärksamma den särskilda situationen för kvinnoledda mikroföretag och små och medelstora företag när de inrättar hjälpcentraler för export, i syfte att utnyttja möjligheterna i samband med frihandelsavtal och stärka tjänster, teknik och infrastruktur (såsom tillgång till Internet) som är av särskild vikt för den ekonomiska egenmakten för kvinnor och kvinnoledda mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att upprätta partnerskap mellan kvinnliga företagare i EU och deras motsvarigheter i utvecklingsländer.

III. Stärka jämställdheten inom handeln: Åtgärder som krävs på EU-nivå

22.

Parlamentet anser att vissa aspekter av EU:s handelspolitik, t.ex. kapitel om handel och hållbar utveckling och GSP+ samt övervakningen av dessa, kan bidra till främjandet av och respekten för mänskliga rättigheter, däribland jämställdhet, arbetstagares rättigheter och miljöskydd. Parlamentet insisterar på att det behövs bindande och genomförbara bestämmelser i EU:s handelsavtal för att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet, miljöskydd och arbetsrättsligt skydd, samt för att se till att EU:s handelspolitik är förenlig med unionens övergripande mål för hållbar utveckling, fattigdomsminskning och jämställdhet.

23.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att målen för hållbar utveckling, särskilt mål 5 om jämställdhet och det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019, till fullo återspeglas i EU:s handelspolitik.

24.

Europaparlamentet beklagar att jämställdhet inte nämns i EU:s handelsstrategi Handel för alla. Parlamentet påpekar att man i rapporten av den 13 september 2017 om genomförandet av den handelspolitiska strategin Handel för alla tog upp frågan om jämställdhet inom ramen för handeln och uppgav att det är mycket viktigt att EU:s beslutsfattare bättre förstår handelsinstrumentens effekter för jämställdheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta denna aspekt i samband med halvtidsöversynen av strategin Handel för alla, och se till att jämställdhetsperspektivet införlivas och integreras i EU:s handels- och investeringspolitik, eftersom detta skulle optimera handelsmöjligheternas totala fördelar för alla. Parlamentet påminner om att handelspolitiken skulle kunna bidra till att främja jämställdhet på den internationella arenan och bör användas som ett verktyg för att förbättra kvinnors levnads- och arbetsvillkor, på samma villkor som för män, t.ex. genom att bidra till minskade löneskillnader mellan könen genom att främja skapandet av bättre jobb för kvinnor.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att bestämmelser om offentlig upphandling har en positiv effekt, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv, när de ingår i EU:s handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja mikroföretagens och de små och medelstora företagens tillgång till offentlig upphandling och att utveckla särskilda åtgärder för mikroföretag och små och medelstora företag som ägs av kvinnor. Parlamentet efterlyser införandet av bestämmelser för att förenkla förfarandena och öka transparensen för anbudsgivare, även från tredjeländer. Parlamentet begär att man ytterligare främjar socialt och miljömässigt ansvarsfull offentlig upphandling, med hänsyn till målet om likabehandling av kvinnor och män, lika lön för kvinnor och män och främjandet av jämställdhet, på grundval av erfarenheterna från de hållbara reglerna för offentlig upphandling ”Chile Compras”.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för handelsavtalen främja åtagandet att anta, upprätthålla och effektivt genomföra lagstiftning, bestämmelser och strategier för jämställdhet, inbegripet de nödvändiga aktiva åtgärderna för att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt på alla nivåer.

27.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se till att handelsförhandlingarna för att modernisera det nuvarande associeringsavtalet mellan Chile och EU för första gången i EU:s historia innehåller ett särskilt kapitel om jämställdhet och handel. Parlamentet betonar behovet av att få information om innehållet i detta kapitel. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja och stödja införandet av ett särskilt kapitel om jämställhet i EU:s handels- och investeringsavtal, som bygger på befintliga exempel såsom frihandelsavtalen mellan Chile och Uruguay och Chile och Kanada, samt säkerställa att kapitlet särskilt innehåller ett åtagande om att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet begär att man främjar internationella åtaganden om kvinnors rättigheter, jämställdhet, jämställdhetsintegrering och kvinnors egenmakt i EU:s alla handelsavtal, på grundval av handlingsplanen från Peking och målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser också att dessa handelsavtal innehåller bestämmelser för att säkerställa att deras institutionella strukturer garanterar regelbundna efterlevnadsgranskningar, ingående diskussioner och utbyte av information och bästa praxis om jämställdhet och handel, bland annat genom att inkludera kvinnor och jämställdhetsexperter på alla nivåer i de berörda myndigheterna, inbegripet handelsförhandlingsgrupper, gemensamma kommittéer, expertgrupper, inhemska rådgivande grupper, gemensamma rådgivande kommittéer och tvistlösningsorgan.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att främja multilaterala avtal i syfte att utöka det skydd som erbjuds av jämställdhetsmedveten EU-lagstiftning såsom förordningen om konfliktmineraler.

29.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att säkerställa att de företag som deltar i projekt som EIB medfinansierar respekterar principen om lika lön och lönetransparens och jämställdhetsprincipen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (29).

30.

Europaparlamentet är övertygat om att konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är av stor betydelse för alla politikområden, däribland handel. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater har anslutit sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att handelsavtalen innehåller en hänvisning till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och att vidta åtgärder för att möjliggöra EU:s anslutning till och ratificering av konventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsprincipen i sina rättssystem genom att upphäva all diskriminerande lagstiftning och anta lämplig lagstiftning om förbud mot diskriminering av kvinnor.

31.

Europaparlamentet begär att EU säkerställer att handelsavtalen innehåller bestämmelser baserade på grundläggande arbetsnormer och ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ratificera och genomföra dessa konventioner, i synnerhet konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare och konvention nr 156 om arbetstagare med familjeansvar, eftersom de avser arbetstagarnas behov globalt, samt att se till att sociala rättigheter, icke-diskriminering och likabehandling ingår i handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att fortsätta arbetet i ILO för att genomföra dessa konventioner och stärka internationella arbetsnormer för anständigt arbete i globala värdekedjor, med särskilt fokus på kvinnor. Parlamentet påminner om att en effektiv tillämpning av dessa normer och konventioner har en positiv inverkan på arbetsförhållandena för kvinnor i EU och tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelsavtal mellan EU och andra partner bidrar till att undanröja företeelser såsom exploatering av anställda, särskilt kvinnor.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att sociala normer och miljönormer, i synnerhet arbetstagarrättigheter som stadgas i frihandelsavtal och autonoma ordningar, gäller i handelspartnernas hela territorium, särskilt i industriella frizoner för bearbetning på export.

33.

Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka genomförandet av EU:s allmänna preferenssystem GSP och GSP+, särskilt när det gäller tillämpningen av grundläggande konventioner. Parlamentet påpekar att konventionerna inom GSP+ inbegriper konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, konvention nr 111 angående diskriminering i fråga om anställning och konvention nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Parlamentet betonar att efterlevnaden och genomförandet av sådana konventioner bidrar till att förbättra jämställdheten. Europaparlamentet konstaterar att systemen GSP och GSP+ är värdefulla verktyg för att främja respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att förbättra dessa system genom att stärka villkoren rörande undanröjandet av rättslig diskriminering av kvinnor och fortsätta att koppla ekonomiska incitament till ett effektivt antagande och genomförande och god övervakning av grundläggande mänskliga rättigheter och av miljö- och arbetstagarkonventioner som är särskilt relevanta för kvinnor. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens halvtidsutvärdering av GSP-systemen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inom ramen för förhandlingar på WTO-nivå säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till jämställdhetsperspektivet vid utarbetandet av nya regler och avtal och i samband med genomförandet och utvärderingen av befintliga avtal som ingår i WTO:s mekanism för utvärdering av handelspolitiken. De uppmanas även att förbättra transparensen i hela processen för WTO-förhandlingarna och säkerställa att alla pågående och framtida förhandlingar på områden såsom jordbruk, fiske, tjänster och e-handel genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen, rådet och medlemsstaterna att försvara och främja en starkare ställning för kvinnor i de globala värdekedjorna (med bästa möjliga användning av WTO-verktyg som exempelvis avtalet om förenklade handelsförfaranden), utveckla program för kapacitetsuppbyggnad och anordna regelbundna diskussioner på expertnivå och utbyte av god praxis, stödja antagandet av jämställdhetsåtgärder inom WTO:s administrativa struktur, och närmare bestämt säkerställa att WTO:s sekretariat har den tekniska kapacitet som krävs för att kunna jämställdhetsanalysera handelsregler (inbegripet kapacitet att genomföra konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv under alla etapper av sitt arbete, såsom t.ex. kvantitativa studier av kvinnor som får tekniskt bistånd). Parlamentet uppmanar slutligen kommissionen, rådet och medlemsstaterna att använda WTO-verktyg för att behandla jämställdhetsfrågor, både i sin rättspraxis och i pågående handelsförhandlingar, samt att även verka för ett bättre samarbete mellan WTO och andra internationella organisationer, såsom Unctad, UN Women och ILO, i syfte att främja en inkluderande internationell handel och kvinnors rättigheter och jämställdhet.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja internationella insatser för att främja integreringen av jämställdhetsperspektivet i handelspolitiken och i program såsom Internationella handelscentrumets initiativ She Trades, som syftar till att koppla 1 miljon kvinnliga företagare till marknaden senast 2020 (30), och uppmuntrar i detta sammanhang internationella utbyten av bästa praxis för jämställdhetsintegrerade strategier och program inom sådana organisationer och organ såsom WTO, Internationella handelscentrumet och FN.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet i frihandelsavtal, i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s nya riktlinjer för tillbörlig aktsamhet Parlamentet uppmanar med kraft EU att stärka företagens sociala ansvar och beakta tillbörlig aktsamhet i frihandelsavtal, och uppmuntrar WTO att ta hänsyn till jämställdhet i sin handelspolitik. Parlamentet betonar även vikten av att även ta upp denna fråga inom andra internationella och multilaterala organisationer och forum, såsom FN, Världsbanken eller OECD. Parlamentet påminner om att parlamentet 2010 begärde att företag skulle offentliggöra sina balansräkningar för socialt ansvar, att skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet skulle införas för alla företag och att begreppet företagens sociala ansvar skulle konsolideras. Parlamentet välkomnar därför att större företag är skyldiga att från och med 2017 tillhandahålla icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering.

37.

Europaparlamentet understryker att man måste stärka uppförandekoder, märkningar och system för rättvis handel och säkerställa anpassningen till internationella standarder såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, FN-initiativet Global Compact och OECD:s riktlinjer för multinationella bolag.

38.

Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att EU-institutionernas sekretariat med ansvar för handelspolitik och handelsförhandlingar har den kunskap och tekniska kapacitet som krävs för att kunna jämställdhetsintegrera hela förhandlingsprocessen, från första början och sedan under genomförandet och utvärderingen. Parlamentet välkomnar utnämningen inom GD Handel av en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ansvar för att övervaka om jämställdhetsaspekter beaktas i EU:s handelsavtal och för att säkerställa jämställdhetsintegrering av EU:s handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla jämställdhetsutbildning eller utnyttja den utbildning som exempelvis Unctad erbjuder för att se till att tjänstemän och förhandlare är medvetna om frågor kring jämställdhet och handel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rekrytera kvinnor till alla nivåer inom sina handelsministerier. Parlamentet uppmanar internationella organisationer såsom WTO, Världsbanken, IMF och ILO att främja en jämn könsfördelning i sina interna strukturer, särskilt i ledande ställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att aktivt engagera sig i och stödja arbetet med att organisera regelbundna diskussioner och åtgärder som rör jämställdhet och handel.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i handelsavtal främja åtagandet att säkerställa att kvinnor i högre grad deltar i beslutsfattande organ, både i den offentliga och den privata sektorn.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föra förhandlingarna på ett transparent sätt, att till fullo respektera bästa praxis från andra förhandlingar och se till att parlamentet i alla skeden av förhandlingarna regelbundet och i tid får information. Parlamentet begär att förhandlingsteam ska ha en jämn könsfördelning, så att de fullt ut ska kunna beakta alla jämställdhetsaspekter i handelsavtalen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa ett inkluderande deltagande i handelssamråd, både på EU- och WTO-nivå, inbegripet för kvinnorättsorganisationer, fackföreningar, företag, det civila samhället och utvecklingsorganisationer, och att öka transparensen för europeiska medborgare som lägger fram initiativ och offentliggör information som är av betydelse för förhandlingarna.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de i sitt utvecklingssamarbete särskilt uppmärksammar målet om jämställdhet, som bör integreras i alla stödprogram, i synnerhet program kopplade till strategin Aid for Trade. Parlamentet uppmanar EU att öka medlen för samarbetsprogram som rör jämställdhet och yrkesutbildning för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja de minst utvecklade länderna ekonomiskt och genom kapacitetsuppbyggnad, i syfte att öka samstämmigheten mellan handel, utveckling och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet. Parlamentet betonar att minskade skatteintäkter till följd av sänkta tullsatser måste hanteras inom ramen för, och genom att finansiera, agendan för hållbar utveckling.och användning av ny teknik kan minska.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kvinnligt företagande i utvecklingsländerna, med särskilt fokus på de utvecklingsländer där kvinnor har sämre tillgång än män till krediter, infrastruktur och produktionstillgångar.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att ta fram lärlingsskapsförberedande utbildningsprogram för leverantörer, arbetsgivare, arbetstagare och andra berörda parter inom näringslivet, som gör det möjligt för dem att nätverka med kollegor från hela EU och dra lärdom från en mängd olika framgångsrika programmodeller, och som syftar till att skapa gynnsamma villkor för kvinnors delaktighet i de möjligheter som frihandelsavtalen erbjuder.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser för att anpassa politiken på områden såsom utbildning och yrkesutbildning i syfte att främja ökad jämställdhet i fördelningen av de sysselsättningsmöjligheter som erbjuds genom export.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i handelsavtal främja åtagandet att bedriva bilateralt samarbete för att förbättra förhållandena för kvinnor, liksom deras kapacitet, så att de i högre grad kan dra full nytta av avtalens möjligheter, samt att för detta ändamål och för att inrätta och främja samarbete, inrätta en gemensam kommitté för handel och jämställdhet och övervaka tillämpningen av den, med lämpligt deltagande av privata aktörer, inklusive experter och civilsamhällesorganisationer som är verksamma inom området jämställdhet och kvinnors egenmakt, och där en bred representation av samhället och sektorn garanteras genom tillgängliga metoder för samråd (bl.a. elektroniska diskussioner) utöver strukturerade dialoger.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta undersöka hur EU:s politik och handelsavtal kan främja kvinnors ekonomiska egenmakt och kvinnors deltagande på områden som vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och hur könsklyftan när det gäller tillgång till och användning av ny teknik kan minska.

o o

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.

(2) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(3) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.

(4) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.

(5) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.

(6) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 38.

(7) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.

(8) EUT C 66, 21.2.2018, s. 30.

(9) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.

(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0298.

(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0330.

(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0354.

(14) UNDP, Africa Human Development Report 2016, http://www.undp.org/content/dam/undp/library/corporate/HDR/Africa%20HDR/AfHDR_2016_lowres_EN.pdf?download.

(15) OECD:s rapport http://www.oecd.org/gender/Enhancing%20Women%20Economic%20Empowerment_Fin_1_Oct_2014.pdf.

(16) http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=1632.

(17) https://www.wto.org/english/forums_e/parliamentarians_e/ipuconf2016_e.htm.

(18) https://www.wto.org/english/tratop_e/devel_e/a4t_e/global_review15prog_e/global_review15prog_e.htm.

(19) http://unctad.org/en/Pages/DITC/Gender-and-Trade/Trade,-Gender-and-Development.aspx.

(20) https://www.ictsd.org/sites/default/files/research/the_gender_dimensions_of_global_value_chains_0.pdf.

(21) https://www.ictsd.org/sites/default/files/research/the_gender_dimensions_of_services.pdf.

(22) http://progress.unwomen.org/en/2015/pdf/unw_progressreport.pdf.

(23) https://wideplus.org/2017/06/25/wide-gender-and-trade-position-paper-is-available/.

(24) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/571388/IPOL_STU(2016)571388_EN.pdf.

(25) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2015/549058/EXPO_IDA(2015)549058_EN.pdf.

(26) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2017/june/tradoc_155632.pdf.

(27) Implementing gender-aware ex ante evaluations to maximize the benefits of trade reforms for women, http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/presspb2016d7_en.pdf.

(28) OECD:s rapport Enhancing Women’s Economic Empowerment through Entrepreneurship and Business Leadership in OECD Countries (2014) http://www.oecd.org/gender/Enhancing%20Women%20Economic%20Empowerment_Fin_1_Oct_2014.pdf

(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).

(30) http://www.intracen.org/itc/women-and-trade/SheTrades/.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/24

P8_TA(2018)0067

Regioner som släpar efter i EU

Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU (2017/2208(INI))

(2019/C 162/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 174, 175 och 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om effekterna på EU:s strukturfondsutgifter i medlemsstaterna av budgetbegränsningskraven inom de regionala och lokala myndigheterna (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelsen av eftervalsöversynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (8),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 10 april 2017Competitiveness in low-income and low-growth regions - The lagging regions report (SWD(2017)0132),

—	med beaktande av förhandsvillkor för strategier för smart specialisering,

—	med beaktande av den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, offentliggjord av kommissionen den 9 oktober 2017,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A8-0046/2018), och av följande skäl:

Den långvariga ekonomiska och finansiella krisen i EU har fått negativa konsekvenser för den ekonomiska tillväxten på regional nivå, trots att sammanhållningspolitiken har bidragit med uppskattningsvis en tredjedel av EU:s budget till att stärka tillväxten och sysselsättningen och minska skillnaderna mellan EU:s regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang och inom ramen för den europeiska planeringsterminen titta närmare på regional och nationell samfinansiering under de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och dess påverkan på de nationella underskotten.

Sammanhållningspolitiken – som genomförs via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden – är EU:s främsta politik för investeringar, tillväxt och utveckling, som är anpassad till målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och syftar till att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan regioner, främja konvergens och i slutändan förbättra livskvaliteten för EU:s medborgare.

Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden har som övergripande mål för perioden 2014–2020 investeringar i tillväxt och sysselsättning, i syfte att stärka arbetsmarknaden, de regionala ekonomierna och det europeiska territoriella samarbetet, att förbättra det gränsöverskridande, transnationella och interregionala samarbetet inom unionen och slutligen att minska skillnaderna i utvecklingsnivåer mellan enskilda regioner i Europa.

Enligt kommissionens Lagging Regions Report (rapport om regioner som släpar efter) finns det 47 regioner i 8 medlemsstater som släpar efter. Rapporten kan bidra till att skapa bättre förståelse för komplexiteten i de utmaningar som regioner som släpar efter står inför, och bör därför finnas tillgänglig för allmänheten på alla de officiella EU-språken.

E.	Sammanhållningspolitiken spelar en viktig roll i alla regioner som släpar efter och står för en väldigt hög andel av de offentliga investeringarna i de flesta av dem.

F.	Eftersläpande regioner har lägre produktivitet, sysselsättning och elevnärvaro jämfört med andra regioner i samma medlemsstat.

I kommissionens rapport görs åtskillnad mellan två typer av regioner som släpar efter: regioner med låg tillväxt (omfattar mindre utvecklade regioner eller övergångsregioner som inte uppnådde EU-genomsnittet mellan 2000 och 2013 i medlemsstater med en BNP per capita uttryckt i köpkraftsstandard under EU-genomsnittet år 2013), vilka omfattar nästan samtliga mindre utvecklade regioner eller övergångsregioner i Grekland, Spanien, Italien och Portugal, och regioner med låga inkomster (omfattar alla regioner med en BNP per capita uttryckt i köpkraftsstandard under 50 % av EU:s genomsnitt år 2013), vilka omfattar flera mindre utvecklade regioner i Bulgarien, Ungern, Polen och Rumänien.

H.	Regioner med låg tillväxt drabbas också av ekonomisk stagnation, i synnerhet på grund av minskade offentliga och privata investeringar, till skillnad från regioner med låga inkomster, som generellt behåller sin utvecklingspotential.

I.	Regioner som släpar efter drabbas hårdare än andra av bristen på offentliga och privata investeringar, vilket även beror på kravet att minska den offentliga skulden, som införts genom stabilitetspakten.

J.	Regioner som släpar efter kännetecknas ofta av bristen på strukturreformer, vilket minskar effekten av de redan begränsade offentliga investeringarna.

K.	Regioner som släpar efter har allvarliga brister i fråga om kollektivtrafik, ekonomisk infrastruktur och energiinfrastruktur och behöver effektivare och mer ändamålsenliga investeringar.

L.	Kommissionen anser att det behövs en närmare koppling mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer.

Eftersläpande regioner, i synnerhet regioner med låga inkomster, drabbas ofta av stor utvandring av ungdomar och kvalificerad arbetskraft, vilka båda är viktiga resurser för den ekonomiska och sociala förnyelsen i dessa områden, vilket gör dessa regioner mindre attraktiva i fråga om sysselsättning och investeringar.

N.	Definitionen av regioner med låga inkomster och låg tillväxt bör förtydligas.

O.	Oberoende av finansieringsnivåerna i en bestämd region är det mycket viktigt att slutanvändarna har kännedom om regionala och lokala EU-finansierade program och uppnådda resultat.

God samhällsstyrning och en effektiv offentlig förvaltning behövs i regioner som släpar efter, eftersom de bidrar avsevärt till att skapa rätt villkor för ekonomisk tillväxt. En minskning av de alltför många reglerna och kontrollerna och de långvariga och komplexa förfarandena, samt bättre användning av IKT-verktyg, skulle bidra till ökad effektivitet och god samhällsstyrning i regioner som släpar efter.

Enligt den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning befinner sig de eftersläpande regionerna längst ner i det europeiska indexet för samhällsstyrningens kvalitet (European Quality of Government Index), vilket innebär att de offentliga investeringarna får minskade effekter.

R.	Tillförlitliga, aktuella och uppdelade siffror och dito statistik är viktigt för välgrundade, mer transparenta, opartiska och rättvisare politiska beslut.

S.	Hinder för tillväxten bör tas bort och brister i infrastrukturen bör minskas i regioner som släpar efter.

T.	Små och medelstora företag i regioner som släpar efter finansieras med mycket högre räntesatser och har svårare att få lån från banksektorn för att medfinansiera ESI-fondernas projekt.

U.	I fyra av fem regioner som släpar efter bor minst 25 % av befolkningen i en stad eller dess pendlingszon (det funktionella stadsområdet), och i en av fem regioner som släpar efter bor över 50 % av befolkningen i det funktionella stadsområdet.

Traditionella verksamheter, såsom småskaligt icke-industriellt fiske eller jordbruk, formar människors identitet och livsstil i de flesta kust- och landsbygdsområden i regioner som släpar efter, och de är av ekonomisk, territoriell, social och kulturell betydelse. Det behövs utvecklingsstrategier för att öka dessa regioners kapacitet att behålla och locka till sig talanger, införa ny teknik och främja nya investeringar.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har lagt fram ett arbetsdokument om konkurrenskraft i regioner med låga inkomster och låg tillväxt: Rapport om regioner som släpar efter. Parlamentet framhåller att det i arbetsdokumentet föreslås vissa positiva lösningar för att stödja ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och jobbskapande i dessa regioner. Parlamentet understryker att analysen om konkurrenskraft utgör ett viktigt bidrag till den framtida debatten om sammanhållningspolitiken.

Europaparlamentet välkomnar genomförandet av pilotinitiativen för regioner som släpar efter i två regioner i Rumänien och, med stöd av Världsbanken, i två regioner i Polen, i synnerhet fastställandet av strategiska prioriteringar och konkreta, snabbt genomförbara åtgärder, och ser fram emot att resultaten av dessa publiceras.

Europaparlamentet understryker att sammanhållningspolitiken har en viktig roll att spela för att säkra och främja offentliga och privata investeringar i alla EU-regioner, såväl direkt som för att bidra till ett gynnsamt investeringsklimat. Parlamentet anser att EU som helhet, för att främja en balanserad utveckling av hela unionen, bör genomföra åtgärder som stärker den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och minskar skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i regioner som släpar efter.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera regioner som släpar efter på grundval av allmänna ekonomiska och sociala villkor och att bättre rikta in finansieringen av dessa regioner i överensstämmelse med programplaneringen av ESI-fonderna.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa särskilt anpassade strategier, program och åtgärder för de olika regionerna som släpar efter – med beaktande av trender och lokala skillnader, eftersom de vägval och utmaningar som regioner med låga inkomster och regioner med låg tillväxt står inför kraftigt skiljer sig åt beroende på deras särdrag – genom att använda strategier för smart specialisering och därigenom påskynda regionernas konvergens och säkerställa de bästa lösningarna för jobbskapande, ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Parlamentet anser att dessa strategier, program och åtgärder bör samordnas med agendan för städer, eftersom regioner som släpar efter inte helt och hållet är landsbygdsregioner.

Europaparlamentet betonar att utöver den låga utvecklingen för och de få investeringarna i små och medelstora företag är även arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar, fortfarande mycket hög, och att den utgör ett av de allvarligaste och mest akuta problemen i de allra flesta av de regioner som släpar efter. Parlamentet betonar den avgörande roll som högstadie- och gymnasieutbildning, högre utbildning, yrkesutbildning, utbildning på arbetsplatsen och kunskapsöverföring spelar i kampen mot den oroväckande höga ungdomsarbetslösheten och den stora ungdomsutvandringen från dessa regioner. Parlamentet betonar vikten av utbildning och yrkesutbildning och ökade investeringar som tar hänsyn till behoven och utvecklingen för små och medelstora företag och familjeföretag. Parlamentet anser att ungdomars deltagande leder till förbättrade resultat, eftersom de ofta tillhandahåller innovativa lösningar.

Europaparlamentet betonar att mängden högutbildade och välskolade människor som svarar mot den regionala ekonomins behov har stor betydelse för arbetsmarknadens konkurrenskraft, produktivitet och förmåga att locka till sig människor, som därefter kan blomstra i en miljö av tillväxt och öppenhet för offentliga och privata investeringar. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör beakta den befintliga situationen för regioner som släpar efter, i synnerhet den negativa migrationsgraden och dess negativa inverkan på sysselsättningen. Parlamentet understryker jordbrukets och fiskets roll i regioner som släpar efter, eftersom de genom att främja familjeföretag och arbetstillfällen samt social integration, tillhandahåller livsmedel och tryggar livsmedelsförsörjningen.

Europaparlamentet konstaterar att diversifiering har blivit en nödvändighet för många lantbrukare och fiskare, särskilt i regioner som släpar efter, som ett medel för att skapa extra inkomstkällor och stärka ekonomiskt och miljömässigt hållbara verksamheter. Parlamentet noterar dock att sådan diversifiering inte på något sätt får ersätta mer traditionella verksamheter, såsom hållbart fiske. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att stödja projekt i den blå ekonomin och liknande projekt för att hjälpa människor i eftersläpande regioner att utveckla miljömässigt hållbara inkomstkällor.

Europaparlamentet önskar att man vid genomförandet av EU:s strategi för 2020 på områdena sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning samt EU:s kommande långsiktiga strategi och dess mål fortsätter att ta vederbörlig hänsyn till de eftersläpande regionernas särskilda behov, särskilt i fråga om de kvarvarande infrastrukturskillnaderna och utvecklingen av humankapital, med särskild tonvikt på andelen elever som lämnar skolan i förtid och de negativa följder som detta får för sysselsättningen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att undersöka effekterna av en eventuell ökning av ESF:s medfinansieringssats för nästa finansieringsperiod.

10.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att hitta rätt balans mellan strukturella åtgärder, socialpolitik och industripolitik i programplaneringen och genomförandet av ESI-fonderna, för att stimulera ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och jobbskapande, genom att kombinera bidrag med finansieringsinstrument och dra till sig extra finansiellt stöd, och därigenom bidra till att åtgärda de återstående bristerna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att finansieringsinstrument med låg risk kan vara att föredra framför högriskinstrument, om de ekonomiska utsikterna tillåter det.

11.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken kan fungera som ett verktyg för att åtgärda klyftorna och obalanserna i fråga om konkurrenskraft samt de makroekonomiska asymmetrierna mellan olika regioner, genom att främja skapandet av ett attraktivt och hållbart klimat för företag och medborgare. Parlamentet understryker att de huvudsakliga problemen i regioner med låg tillväxt är tillgången till lån, genomdrivandet av avtal och skyddet av minoritetsinvesterare, medan de största problemen i regionerna med låga inkomster är åtgärdandet av insolvensärenden, elförsörjningen och genomdrivandet av avtal.

12.

Europaparlamentet noterar att regioner som släpar efter utsätts för ett mycket hårt migrationstryck. Parlamentet anser att ESI-fondernas bidrag till att klara av denna utmaning endast kan lyckas om solidaritetsprincipen även tillämpas i praktiken. Parlamentet anser att flyktingar och migranter som åtnjuter internationellt skydd måste få lämplig utbildning så att de kan integreras på arbetsmarknaden.

13.

Europaparlamentet noterar att problemen i regioner som släpar efter har likheter med problemen i de yttre randområdena. Parlamentet välkomnar därför den strategi som kommissionen föreslår i sitt meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden (9),

14.

Europaparlamentet anser att kriterier för demografi och social utveckling, såsom EU:s regionala index över sociala framsteg, samt miljöindikatorer eller andra indikatorer, jämte BNP, skulle kunna beaktas inom ramen för sammanhållningspolitiken och tas med i kommissionens framtida rapporter om regioner som släpar efter, för att se till att eftersatta regioners potential tas till vara.

15.

Europaparlamentet understryker de negativa effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen, särskilt för eftersläpande regioner, som har minskat marginalerna för budgetpolitiken och medfört nedskärningar i offentliga investeringar. Parlamentet betonar å andra sidan vikten av skuldminskning i syfte att eliminera budgetunderskottet och anpassa de offentliga investeringarna efter tillväxtkraven.

16.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken har en positiv inverkan när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar behovet av att genomföra den överenskomna ståndpunkten om stabilitets- och tillväxtpakten avseende flexibilitet för konjunkturförhållanden, strukturreformer och statliga investeringar, som syftar till att genomföra omfattande strukturreformer och liknande projekt, med målet att uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet erkänner att det är nödvändigt att förtydliga tanken bakom och syftet med strukturreformerna inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet noterar dock att sådana strukturreformer i medlemsstater och regioner som omfattas av stödprogram skulle kunna bidra till att uppnå ett bättre resultat för investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken.

17.

Europaparlamentet efterlyser intensifierade åtgärder för att öka konvergensen mellan alla regioner, inbegripet åtgärder för att befästa regionernas motståndskraft mot plötsliga chocker.

18.

Europaparlamentet noterar att det är svårare att få tillgång till finansiering i de regioner som släpar efter, på grund av högre räntesatser och, i viss utsträckning, kreditinstitutens riskovillighet. Parlamentet understryker vikten av att garantera enklare tillgång till lån, för att hjälpa små och medelstora företag, uppmuntra nya affärsmodeller och främja tillväxt i regioner som släpar efter.

19.

Europaparlamentet betonar att EU-medel är viktiga för att stimulera den ekonomiska resiliensen och sammanhållningen i dessa regioner, liksom konkurrenskraft, investeringar och möjligheter till samarbete. Parlamentet lyfter därför fram de lokala aktionsgruppernas deltagande i utformningen av lokala strategier. Parlamentet föreslår att kommissionen bör undersöka möjligheten att föreslå att lokalt ledd utveckling tilldelas en större andel av stödet, vilket skulle bidra till att hantera utmaningar och bygga upp kapacitet. Parlamentet påminner om att regioner som släpar efter ofta upplever svårigheter att få tillgång till finansiering samt byråkratiska och administrativa förseningar, vilket gör att EU-fonderna inte kan fungera optimalt.

20.

Europaparlamentet anser att man skulle kunna hitta positiva incitament för regionerna inom den befintliga ramen för de makroekonomiska villkor som införs av den europeiska planeringsterminen.

21.

Europaparlamentet betonar vikten av sund ekonomisk styrning för ett effektivt genomförande av ESI-fonderna, med det slutliga målet att avhjälpa brister och undvika förseningar. Parlamentet betonar i detta avseende att man måste analysera och därefter se över själva idén med kopplingen mellan den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken.

22.

Europaparlamentet anser att solidaritet, starkare institutionell kapacitet, iakttagandet av principen om god förvaltningssed, bättre konnektivitet och digitalisering i dessa regioner har betydande inverkan på deras ekonomiska tillväxt och en mer ändamålsenlig och effektiv användning av befintliga medel. Parlamentet uppmärksammar därför frågan om att stödja och förbättra kvaliteten på förvaltningen och institutionerna i de berörda regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida exempel på bästa praxis om ökad effektivitet inom den offentliga förvaltningen, eftersom effektiv samhällsstyrning bör vara den grundläggande rekommendationen för de regioner som släpar efter.

23.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av principen om partnerskap och av flernivåstyre, som behöver stärkas utan att det påverkar tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet anser att deltagande på alla förvaltningsnivåer och av intresserade berörda parter i utformandet och genomförandet av strategier och särskilda program och åtgärder som riktar sig mot dessa regioner är grundläggande för att skapa faktiskt europeiskt mervärde för medborgarna.

24.

Europaparlamentet betonar att man med hjälp av innovation, digitalisering och en förbättring av lokala tjänster (hälso- och sjukvård, sociala tjänster, posttjänster) och infrastruktur kan skapa goda förutsättningar och en stabil grund för ökad tillväxt och bättre sammanhållning i eftersläpande regioner. Parlamentet anser att tillhandahållandet av höghastighetsnät för internetanslutning är en förutsättning för att landsbygds- och bergsområden ska kunna vara livskraftiga. Parlamentet framhåller potentialen hos sektorsövergripande projekt som främjar den ekonomiska, sociala och territoriella utvecklingen genom att ta vara på synergieffekterna mellan EU-fonderna.

25.

Europaparlamentet föreslår att de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör vara fleråriga, med kontroll och översyn efter halva tiden, och utformas som ett positivt incitament för strukturreformer i stället för ett instrument som kan hindra tillträdet till investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken, i syfte att bidra till unionens övergripande mål.

26.

Europaparlamentet anser att de åtgärder som sammanlänkar ESI-fondernas effektivitet med sund ekonomisk styrning i enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013 bör analyseras noggrant, inbegripet genom deltagande av alla berörda parter. Parlamentet anser vidare att själva idén med kopplingen mellan ESI-fonderna och sund ekonomisk förvaltning bör ses över, med anledning av kommande programplaneringsperiod och med beaktande av dess genomförande år 2014–2020. Parlamentet anser att kommissionen bör överväga justeringar avseende kopplingen mellan den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken. Parlamentet föreslår i detta avseende ett system med positiva incitament, med marginaler som ska inrättas i den kommande fleråriga budgetramen, som skulle kunna tjäna som en finansieringsram som kan användas när medlemsstaterna efterlever de landsspecifika rekommendationerna och andra krav inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

27.

Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att stödja de produktiva och inhemska affärsverksamheter som är specifika för regioner som släpar efter, inbegripet hållbar turism, den cirkulära ekonomin, lokal energiomställning, jordbruk, tillverkningsindustrin och innovation med inriktning på små och medelstora företag. Parlamentet anser att de synergieffekter som uppstår genom en effektiv kombination av finansiering från regionala och nationella organ och från EU, genom användning av integrerade territoriella investeringar, bör bidra till att skapa ekonomiska möjligheter, i synnerhet för ungdomar.

28.

Europaparlamentet betonar vikten av att utnyttja alla de möjligheter som EU erbjuder för en hållbar utveckling och tillväxt i dessa regioner. Parlamentet anser att medlemsstaterna vid utarbetandet av verksamhetsprogram och program för gränsöverskridande samarbete särskilt bör uppmärksamma eftersläpande regioner. Parlamentet påminner därför om vikten av att främja utnyttjandet av direktstöd och stöd inom ramen för Efsi, vid sidan av och i samordning med de möjligheter som sammanhållningspolitiken erbjuder.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av tillförlitlig, aktuell och uppdelad statistik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Eurostat att tillhandahålla så detaljerad och geografiskt uppdelad statistik som möjligt, så att den kan användas vid planeringen av en lämplig europeisk sammanhållningspolitik, inbegripet i regioner som släpar efter. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den information som tillhandahålls i kommissionens rapport.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga att se över det befintliga förhållandet mellan sammanhållningspolitiken och makroekonomisk styrning, och erinrar om att sammanhållningspolitiken har legitimitet som följer direkt av fördragen, tillhör den mest synliga EU-politiken och är det viktigaste uttrycket för europeisk solidaritet och europeiskt mervärde i alla EU-regioner. Parlamentet anser att kopplingen mellan sammanhållningspolitik och ekonomiska styrprocesser i den europeiska planeringsterminen måste vara välavvägd, ömsesidig och inriktad på ett system med positiva incitament. Parlamentet ställer sig bakom ett större erkännande av den territoriella dimensionen, vilket skulle kunna gynna den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att faktorer som ekonomisk styrning och målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i enlighet med fördragen, samt hållbar tillväxt, sysselsättning och miljöskydd, bör beaktas på ett välavvägt sätt.

31.

Europaparlamentet erinrar om behovet för alla politiska aktörer att erkänna den roll som sammanhållningspolitiken spelar som det viktigaste instrumentet i EU:s ekonomiska politik för att främja offentliga och privata investeringar som tar hänsyn till specifika ekonomiska, sociala och territoriella förhållanden i regionerna.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella och regionala utvecklingsstrategier och program som syftar till att stödja regioner som släpar efter och till att förbättra dessa regioners administrativa kapacitet och samhällsstyrning och andra avgörande tillväxtfaktorer, vilket föreslås i kommissionens rapport. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att tillhandahålla tekniskt, yrkesmässigt och praktiskt stöd till medlemsstater, regioner och kommuner i syfte att använda bästa praxis och stödja digitaliseringen av de offentliga tjänsterna.

33.

Europaparlamentet vill se att sammanhållningspolitiken fortsätter att vara en prioritering för EU och därmed även ges tillräckliga resurser, även i ljuset av den ansträngda EU-budgeten, och önskar att synergierna med andra EU-fonder stärks och att man erhåller kompletterande finansiellt stöd via finansieringsinstrument inom ramen för den fleråriga programplaneringen för perioden efter 2020. Parlamentet betonar att värden såsom europeisk solidaritet, som sammanhållningspolitiken ger uttryck för, inte bör undergrävas.

34.

Europaparlamentet påminner om sitt ansvar att utforma och godkänna den lämpliga rättsliga ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet understryker behovet av att bevara sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, inte bara för att uppnå konvergens, men även för att förhindra att regioner halkar efter. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa en korrekt balans mellan förenkling av politiken och adekvat kontroll och samtidigt minska överdriven administration. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör överväga en utökning av tillämpningen av artikel 7 i förordning (EU) nr 1301/2013 om Eruf, genom finansiering av kopplingarna mellan städer och de omgivande områdena i de regioner som släpar efter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge bättre stöd åt utvecklingen av innovationssystem, såsom innovationsstrategier för smart specialisering, och att stärka samspelet mellan företag, universitet och forskningscentrum i regioner som släpar efter. Parlamentet betonar vidare att territorier med goda förbindelser är avgörande för arbetet inom ramen för forskningspartnerskap, inklusive europeiska innovationspartnerskap, så att innovativa metoder ytterligare kan stärka en hållbar utveckling av jordbruket och tillhörande företag i eftersläpande regioner.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.

(3) EUT C 181, 19.5.2016, s. 29.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.

(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0245.

(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0254.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0401.

(9) Kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 (COM(2017)0623).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/31

P8_TA(2018)0068

Rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar

Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar (2017/2006(INI))

(2019/C 162/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

—	med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC, och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

—	med beaktande av artiklarna 7.2 och 11.2 i Parisavtalet, vilka erkänner de lokala, subnationella och regionala dimensionerna av klimatförändringarna och klimatåtgärder,

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 oktober 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22) (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland (3),

—	med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt mål 11: inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara städer,

—	med beaktande av bestämmelserna i Amsterdampakten om EU-agendan för städer,

—	med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik (4),

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapporter nr 12/2016 Urban adaptation to climate change in Europe 2016 och nr 1/2017 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2016Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

—	med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 8 februari 2017Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

—

med beaktande av artikel 8 i förordningen om gemensamma bestämmelser (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 (6)), i vilken det föreskrivs att ”målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling”,

—	med beaktande av partnerskapsöverenskommelserna och programmen inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, vilka enligt artikel 8 i den förordningen ska främja ”resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar”,

—	med beaktande av de särskilda tematiska mål som erhåller stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, däribland teknisk utveckling och innovation, övergång till en koldioxidsnål ekonomi, anpassning till klimatförändringar samt främjande av resurseffektivitet,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—	med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0045/2018), och av följande skäl:

Den ökade förekomsten av extrema väderförhållanden är en direkt konsekvens av de av människan orsakade klimatförändringarna som kommer att fortsätta att allt oftare få negativa följder för många delar av Europa, vilket kommer att göra de bebodda ekosystemen mer sårbara. Enligt scenarierna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar skulle jordens medeltemperatur kunna öka med mellan 0,9 och 5,8°C till år 2100.

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet, som kommer att vägleda den europeiska miljöpolitiken fram till 2020, fastställs förbättrad hållbarhet i unionens städer som ett prioriterat mål tillsammans med de tre övergripande centrala målen att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital, att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi samt att skydda unionens medborgare mot miljörelaterade belastningar och risker för deras hälsa och välbefinnande.

Klimatförändringarna skulle kunna driva på samhällsförändringar om inga ytterligare åtgärder vidtas, och man måste ta hänsyn till att dessa globala klimatförändringar förutses leda till omfattande migrationsflöden som tar sig konkret uttryck i konsekvenserna av folkförflyttningar som kommer att ställa nya krav på städernas infrastruktur.

Enligt de viktigaste slutsatserna i Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2016 är klimatförändringarna redan en del av verkligheten i EU i form av extrema väderfenomen och stegvisa långsiktiga effekter såsom orkaner, stormar, ökenspridning, torka, mark- och kusterosion, kraftiga regn, värmeböljor, översvämningar, havsnivåhöjning, vattenbrist, skogsbränder och spridning av tropiska sjukdomar.

På grund av klimatförändringarna finns det en ökad risk för att vissa växt- och djurarter kommer att försvinna och för att infektionssjukdomar som orsakas av klimatfaktorer breder ut sig. Vissa områden, såsom de yttersta randområdena och andra områden i EU som är sårbara på grund av sin topografi, är särskilt drabbade av klimatförändringarnas effekter.

Dessutom visar färska studier att olika konstaterade förändringar i miljön och samhället, t.ex. förändringar i fråga om skogsarter, invasiva främmande arters etablering och sjukdomsutbrott, har orsakats eller förstärkts av de globala klimatförändringarna, vilket gör människan och naturen och de ekosystem som omger dem mer sårbara såvida inte konkreta åtgärder vidtas. Integrerat EU-stöd för att öka solidariteten och utbytet av bästa praxis bland medlemsstaterna skulle bidra till att säkerställa att de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna kan vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna anpassa sig.

Klimatförändringarna påverkar de sociala skillnaderna, som även utan klimatförändringar har ökat i EU under den senaste tioårsperioden, och ökar utsattheten bland de svagaste grupperna i samhället som har sämre kapacitet och mindre resurser att hantera klimatförändringarnas effekter. Människors sårbarhet för klimatförändringarnas effekter avgörs i stor utsträckning av vilken tillgång de har till grundläggande resurser, och offentliga myndigheter bör säkerställa tillgång till sådana grundläggande resurser.

H.	Nästan 72,5 procent av EU:s medborgare, ca 359 miljoner människor, lever i städer. EU står för 9 procent av de globala utsläppen, och stadsområden står för 60–80 procent av den sammantagna energiförbrukningen och för ungefär samma del av koldioxidutsläppen.

Vilken infrastruktur städerna väljer kommer att påverka deras förmåga att stå emot klimatförändringarna. Städer, företag och andra icke-statliga aktörer har en minskningspotential på 2,5–4 miljarder ton koldioxid fram till 2020. Städer och regioner kan minska de globala utsläppen med 5 procent för att uppfylla målen i Parisavtalet, och de har potential att avsevärt minska de globala utsläppen.

Parlamentet konstaterar att mål 11 för hållbar utveckling, nämligen att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, syftar till att före 2020 väsentligt öka det antal städer och bosättningar som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, en heltäckande katastrofriskhantering på alla nivåer.

K.	Kommunala myndigheter är bland de största mottagarna av EU-finansiering.

I artikel 7.2 i Parisavtalet fastställs det att ”anpassning utgör en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner”. Åtgärder som vidtas av lokala myndigheter och icke-statliga aktörer är avgörande för att regeringarna ska kunna fullgöra sina åtaganden inom ramen för den globala klimatpolitiken.

EU-strategin för klimatanpassning (COM(2013)0216) liksom de respektive EU-förordningarna om de europeiska struktur- och investeringsfonderna identifierar huvudmål och därtill hörande åtgärder, särskilt genom införandet av mekanismer såsom förhandsvillkor och klimatrelevanta tematiska mål i den sammanhållningspolitiska ramen 2014–2020 – t.ex. tematiskt mål 4: att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer; tematiskt mål 5: att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar, och tematiskt mål 6: att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande, vilka har lett till mer och bättre inriktad klimatåtgärdsfinansiering via åtminstone några av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

N.	Regioner och städer har visat sitt engagemang för UNFCCC-processen genom att delta i initiativen Lima–Paris-agendan och plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca).

Allmän ram

Europaparlamentet välkomnar EU:s roll inom ramen för Parisavtalet/COP 21 och dess roll som global ledare i kampen mot klimatförändringarna. EU har ett av världens mest ambitiösa mål vad gäller klimatförändringarna. Parlamentet begär att begränsningen av klimatförändringarna ska betraktas som en viktig prioritering i EU:s sammanhållningspolitik, i syfte att fullgöra och upprätthålla åtagandena från Parisavtalet/COP 21, genom att främja innovation inom ren energi, den cirkulära ekonomin, förnybar energi och energieffektivitet, utan att detta påverkar de nödvändiga anpassningsåtgärderna. Samtidigt bör sammanhållningspolitikens grundläggande roll och mål i linje med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) upprätthållas.

Europaparlamentet välkomnar det fokus på att bekämpa klimatförändringarna som läggs i FN:s mål för hållbar utveckling och i Amsterdampakten (EU-agendan för städer). Parlamentet betonar att EU måste bli en verklig världsledare i fråga om förnybar energi, i enlighet med kommissionens förslag, och påminner om att EU:s agenda för städer bidrar till genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom målet om inkluderande, säkra och hållbara städer. I detta sammanhang beaktar parlamentet de många olikheter som de lokala myndigheterna i EU uppvisar och deras varierande potential. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt för genomförandet av agendan för städer, som ger incitament och vägledning för ett fullt utnyttjande av städernas potential.

Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 oktober 2015Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris (7) uppmanar medlemsstaterna att överväga kompletterande åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet betonar behovet av största möjliga öppenhet och kontroll inom ramen för COP 21-processen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra ambitiösa mål för begränsning och anpassning i linje med EU:s befintliga lagstiftning om klimatåtgärder, och som en följd av uppmaningen i Regionkommitténs yttrande av den 9 februari 2017Mot en ny EU-strategi för anpassning till klimatförändringarna – ett integrerat tillvägagångssätt.

Europaparlamentet beklagar djupt oansvariga strategier som sätter miljön på spel, såsom viss ekonomisk verksamhet och vissa industrisektorer som förorsakar omfattande föroreningar, och betonar att alla delar av samhället har ett ansvar för att bidra till åtgärder som är avgörande för att vända en trend som hotar livet på jorden. Parlamentet betonar att det saknas information om de åtgärder som vidtagits av vissa industrisektorer för att bekämpa effekterna av föroreningar och för att finna mindre förorenande lösningar. Parlamentet beklagar dock att vissa opinionsbildare inom vetenskap, medier och politik fortsätter att förneka de uppenbara klimatförändringarna.

Europaparlamentet beklagar Förenta staternas uttalade avsikt att dra sig ur Parisavtalet, och välkomnar det stora antalet icke-federala aktörer, i synnerhet amerikanska stater och städer, som på nytt har bekräftat sitt åtagande att uppfylla målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmuntrar de lokala och regionala myndigheter i Förenta staterna som vill bidra till att bekämpa klimatförändringarna att samarbeta och ingå partnerskap med andra offentliga och privata partner inom ramen för deras projekt och att utbyta god praxis i detta avseende. Nya styrelseformer efterlyses som kan säkra medel för klimatåtgärder och för bättre integrering av regioner och städer och de organ som företräder dem.

Europaparlamentet betonar att städerna måste spela en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, i nära samarbete med nationella myndigheter och de omgivande regionerna. Parlamentet uppmuntrar ytterligare överenskommelser mellan subnationella ledare och nationella regeringar på internationell nivå genom plattformar såsom Friends of Cities. När det gäller just integrerad hållbar stadsutveckling bör lokala myndigheter ges befogenhet inte bara att välja ut projekt, utan även att förbereda, utforma och genomföra lokala utvecklingsåtgärder. Parlamentet framhåller de möjliga positiva aspekterna för tillväxt och gröna jobb.

Europaparlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är ansvariga för genomförandet av de flesta åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt av merparten av EU:s lagstiftning på området. Åtgärder i fråga om stadsplanering, rörlighet, kollektivtrafik och infrastruktur, byggnaders energiprestanda, utbildningskampanjer, smarta städer, smarta nät och regionala bidrag måste vidtas för att Parisavtalet ska kunna genomföras.

Europaparlamentet konstaterar att städernas borgmästare är direkt ansvariga inför sina väljare för sina beslut och kan agera snabbare och effektivare, ofta med omedelbara resultat som får stor verkan.

10.

Europaparlamentet begär att de nationella regeringarna ska hjälpa städer och regioner att fullgöra internationella åtaganden som avser stöd till klimat- och energiinitiativ på lokal och regional nivå.

11.

Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna samspelar med sociala och ekonomiska faktorer och att det därför krävs en samlad vision som fungerar på lokal och regional nivå.

12.

Europaparlamentet uppmärksammar de samhällsekonomiska kostnader och den ekonomiska börda som utsläppen av växthusgaser medför för stadsinfrastrukturen, de offentliga sjuk- och hälsovårdssystemen samt de sociala trygghetssystemen som – under vissa perioder och i vissa städer och regioner – är överbelastade och brottas med ekonomiska svårigheter. Dessa system kommer således att belastas ännu mer och kommer att tvingas hantera ökande och mer komplexa behov. Parlamentet välkomnar de potentiella ekonomiska fördelarna för de städer som investerar i och går i bräschen för en koldioxidsnål infrastruktur, bland annat minskade energi- och underhållskostnader samt minskade utgifter för folkhälsan, som ju bli bättre om föroreningarna minskar.

13.

Europaparlamentet konstaterar att begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna är långsiktiga processer, som sträcker sig längre än såväl enskilda valperioder som beslut som fattas på lokal och regional nivå, och förespråkar att begränsningen och anpassningen ska betraktas som ett tillfälle att komma tillrätta med andra utmaningar, t.ex. i fråga om sysselsättning och åtgärder för att förbättra hälsan, livskvaliteten och offentliga tjänster. Parlamentet noterar att Parisavtalet förutsätter ett aktivt deltagande från aktörer som inte är parter till avtalet genom de tekniska bedömningsförfarandena för begränsning och anpassning.

14.

Europaparlamentet konstaterar att regioner och städer har en vital roll för att främja ett egenansvar för energiomställningen och driva på klimat- och energirelaterade mål underifrån. Parlamentet noterar att regioner och stadsområden är bäst lämpade för att testa och genomföra integrerade energilösningar i direkt samarbete med medborgarna. Parlamentet betonar att energiomställning och lokala investeringar i åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna måste stimuleras. Innovation inom ren energi och småskaliga projekt för förnybar energi skulle kunna spela en viktig roll för uppnåendet av målen i Parisavtalet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att undersöka möjligheten att ge tillgång till finansieringsåtgärder som tar hänsyn till lokala energisamhällens specifika särdrag och deras långsiktiga värde för energimarknaden, miljön och samhället, och att främja enskilda prosumenters roll när det gäller förnybar energi, med siktet inställt på mer omfattande självförsörjning och egenproduktion. Parlamentet uppmanar städer och regioner att gå i bräschen för främjande av energieffektivitet och produktion av förnybar energi i syfte att minska utsläppen av växthusgaser samt luftföroreningarna.

15.

Europaparlamentet framhäver att regionerna måste genomföra direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, och efterlyser en fokusering eller utökning av EU:s strukturfonder för att främja energieffektivitet i offentliga byggnader och självförsörjning i kommuner genom förnybara energikällor. Parlamentet vill att samarbetsbaserade medborgarenergiprojekt ska stödjas via strukturfonderna och genom att de administrativa bördorna på nationell och regional nivå minskas.

16.

Europaparlamentet noterar att EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen enligt den senaste statistiken uppgår till ungefär 10 procent, vilket innebär att de negativa klimattrenderna inte kan vändas utan globala åtgärder. Parlamentet framhåller dock att EU skulle kunna inta en ledande roll i detta avseende, framför allt genom att främja lösningar och teknik för ren energi.

17.

Europaparlamentet erinrar om att EU-agendan för städer främjar en ny arbetsmetod genom vilken städernas potential används till fullo för att möta globala klimatförändringsutmaningar, och som bl.a. innebär att särskild tonvikt läggs vid bättre lagstiftning, tillgång till finansiering och kunskapsutbyte.

EU och sammanhållningspolitiken

18.

Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram vid behov bör höja sin ambitionsnivå vad gäller uppnåendet av klimatmålen och att den andel av utgifterna som avsätts för detta ändamål bör höjas.

19.

Europaparlamentet påminner om åtagandet att minst 20 procent av EU:s budget för 2014–2020 (cirka 212 miljarder euro) ska avsättas för klimatrelaterade åtgärder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vederbörligen notera revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016, i vilken det uppmärksammas att det finns en allvarlig risk för att 20-procentmålet inte kommer att uppnås om inga ytterligare åtgärder vidtas, och kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om händelseutvecklingen på detta viktiga område. Parlamentet betonar att det i Europeiska socialfonden liksom inom jordbruks-, landsbygdsutvecklings- och fiskeripolitiken inte har skett någon betydande omställning till klimatåtgärder och att alla potentiella möjligheter till finansiering av klimatrelaterade åtgärder inte har utforskats fullt ut.

20.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som sammanhållningspolitiken måste ta på sig för att bemöta klimatförändringens utmaningar på regional och lokal nivå. Parlamentet upprepar att budgeten för sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 måste höjas. Sammanhållningspolitiken bör särskilt uppmärksamma städers investeringar i luftkvalitet, den cirkulära ekonomin, klimatanpassning, lösningar för utveckling av grön infrastruktur samt energiomställning och digital omställning.

21.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av ett kostnads-nyttoverktyg för att göra det möjligt för lokala myndigheter att förstå projekts inverkan när det gäller koldioxidminskning och för att göra det möjligt för dem att till fullo utnyttja tillgängliga finansieringsmöjligheter på EU-nivå.

22.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör vara inriktad på både begränsning och anpassning, med en åtskillnad mellan de två aspekterna men med beaktande av att de måste samordnas, och tydliga finansieringsmekanismer måste införas för att stimulera och skapa incitament för strategier och åtgärder på respektive område. Parlamentet anser att dessa mekanismer skulle kunna genomföras med hjälp av tydliga och mätbara investeringsplaner med deltagande av städer och regioner (inbegripet offentliga myndigheter, berörda parter och det civila samhället), och att detta deltagande även ska omfatta genomförande- och utvärderingsfaserna.

23.

Europaparlamentet noterar att endast femton medlemsstater har antagit en handlingsplan och en anpassningsstrategi, och att få konkreta åtgärder har vidtagits i praktiken. Parlamentet anser att den framtida planeringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör integreras bättre i de nationella energi- och klimatplanerna för 2030. Parlamentet betonar att integreringen av klimatmål bör förbättras ytterligare i nästa fleråriga budgetram, t.ex. genom att sammanhållningspolitiska investeringar i större utsträckning knyts till medlemsstaternas övergripande planer för att uppnå 2030-målet. Följaktligen måste partnerskapsavtalen utvärderas med beaktande av EU:s klimatmål och de operativa programmen ha en nära koppling till varje medlemsstats strategier och planer för anpassning, i syfte att uppnå samordning och enhetlighet på alla planerings- och förvaltningsnivåer, i synnerhet när en stor del av de tillgängliga offentliga finanserna finansieras med EU-medel. Som en följd av detta måste bedömningen av operativa program beakta hur effektivt programmen bidragit till en minskning av utsläppen av växthusgaser, samtidigt som målet måste vara att ha en gemensam spårningsmetod och övervakningsprocess för att undvika ”grönmålning”.

24.

Europaparlamentet anser att de sammanhållningspolitiska investeringarna måste vara förenliga med en effektiv klimatpolitik för att garantera miljömässigt hållbara förhållanden.

25.

Europaparlamentet betonar att innovationspolitiken och den urbana dimensionen utgör lämpliga områden för synergieffekter mellan klimatmålen och sammanhållningspolitikens vidare ekonomiska mål. Parlamentet förespråkar därför att det ska utarbetas särskilda bestämmelser inriktade på hållbar stadsutveckling och innovation i städer, så att dessa områden erhåller avsevärt mer finansiering inom sammanhållningspolitiken efter 2020.

26.

Europaparlamentet uppmanar de olika partnerskap som arbetar med frågor som rör begränsning av klimatförändringarna inom ramen för EU-agendan för städer att omgående anta och lägga fram sina handlingsplaner. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att beakta förslagen i dessa, särskilt när det gäller bättre lagstiftning, finansiering och kunskap i framtida lagstiftningsförslag.

27.

Europaparlamentet betonar att det för att uppnå de mer långsiktiga målen i Parisavtalet krävs större enhetlighet vad gäller investeringar som har en långsiktig inriktning på minskade koldioxidutsläpp på marknaden som helhet på regional nivå, medlemsstatsnivå och EU-nivå. Parlamentet betonar även att finansiering bör prioriteras för kolberoende regioner för att möjliggöra en smidig övergång mot en utsläppssnål ekonomi och att man bör prioritera en omställning till alternativ sysselsättning för arbetstagare i koldioxidintensiva industrier. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att minskade utsläpp (tillsammans med andra åtgärder, t.ex. återvinningsarbete eller återvinningsåtgärder som syftar till att återställa och sanera tidigare exploaterad mark) ska utgöra en central del av bedömningen av de operativa programmens resultat i den sammanhållningspolitiska ramen efter 2020.

28.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att använda ytterligare finansieringsinstrument och finansieringsstrategier, t.ex. Europeiska fonden för strategiska investeringar, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020, för att finansiera projekt som bidrar till en begränsning av klimatförändringarna eller till en anpassning till dessa.

29.

Europaparlamentet understryker att subventioner till regioner och städer bör fortsätta att utgöra den huvudsakliga typen av EU-finansiering inom sammanhållningspolitiken och, inte minst, inom de klimatrelaterade åtgärderna. Parlamentet betonar dock att trots att de klimatrelevanta effekt- och resultatindikatorerna har förbättrats vad gäller samstämdhet och precision så räcker de inte för att fastställa omfattningen av sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av EU:s övergripande klimatmål, och anser att systemet för övervakning och spårning av klimatrelaterade utgifter måste förbättras i syfte att säkerställa att EU-finansieringen ger ett konkret och mätbart bidrag till uppnåendet av EU:s mål. Parlamentet efterlyser en anpassningsfärdplan för övervakning av regionala och lokala klimatåtgärder, och uppmanar kommissionen att bedöma hur stor del av EU-medlen som används lokalt för att minska utsläppen av växthusgaser och säkerställa att det sker en fysisk anpassning till klimatförändringarna.

30.

Europaparlamentet erkänner den roll som spelas av instrument för integrerad territoriell utveckling, t.ex. integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling (LLU), som kan användas av städer som kompletterande verktyg för finansieringen av strategier för hållbar stadsutveckling eller funktionella stadszoner. Parlamentet efterlyser integrerade lokala nedifrån och upp-tillvägagångssätt och dito strategier för att säkerställa en effektivare resursanvändning samt bygga upp motståndskraft och främja en anpassning till klimatförändringarnas effekter i de områden som drabbats värst av dem.

31.

Europaparlamentet konstaterar att den största delen av Europas forsknings- och utvecklingsindustri med fokus på klimatförändringsfrågor är belägen i EU:s städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda städerna och regionerna mer stöd i fråga om utbildning och medvetandehöjande åtgärder, ekonomisk vägledning, know-how, kommunikation, forskning och utveckling, klimatskyddsutbildning samt rådgivning i både begränsnings- och anpassningsfrågor, i synnerhet genom att stärka befintliga instrument som t.ex. rådgivningsplattformen för investeringar i städer Urbis, Urbact och initiativet innovativa åtgärder i städerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa industrier drar full nytta av det globala forskningssamarbetet och att stärka dessa instrument för att hjälpa lokala myndigheter att förverkliga ändamålsenliga projekt och få tillgång till finansieringsalternativ för att testa innovativa lösningar inom stadsutvecklingsstrategier. Parlamentet anser att subnationella myndigheter i tredjeländer bör ha möjlighet att frivilligt delta i EU:s vetenskaps-, forsknings- och teknikinitiativ, t.ex. Horisont 2020, både formellt och informellt, för att uppnå gemensamma mål. Parlamentet anser att lokala myndigheter bör ha direkt tillgång till finansiella medel såsom de globala klimatfonderna. Synergieffekterna mellan sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationspolitiken bör stärkas för att garantera ett snabbt införande av teknik med låga koldioxidutsläpp.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet Horisont 2020 lägger större fokus och mer finansiering på innovations- och forskningsprojekt som rör den cirkulära ekonomin och hållbara städer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och EIB stärka regioners och städers administrativa kapacitet så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå.

33.

Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter att ta itu med avfallsproblemet för att förverkliga den cirkulära ekonomin och främja alternativ till förbränning när det gäller bortskaffande av avfall som inte kan återanvändas eller återvinnas.

34.

Under den kommande programperioden anser Europaparlamentet att det kommer att bli nödvändigt att integrera klimatförändringarna i programplaneringen avseende territoriellt samarbete. Parlamentet betonar den viktiga roll som det territoriella samarbetet, det gränsöverskridande samarbetet och de makroregionala strategierna har i de åtgärder som genomförs av regioner och städer inom såväl som utanför EU:s gränser, och upprepar att detta instrument måste stärkas såväl politiskt som ekonomiskt, både vad gäller begränsning och anpassning. Parlamentet betonar att ett ramverk för genomförandet av gemensamma åtgärder och utbyte av strategier mellan nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater, såsom Interreg, är särskilt lämpligt för att hantera klimatförändringarna och genomföra ändamålsenliga åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av dem. Parlamentet välkomnar i detta avseende att sju av de 15 gränsöverskridande Interreg-programmen i Europa finansierar strategier, pilotåtgärder, utbildning och verktyg för att hjälpa städer att bygga upp kapacitet för att minska koldioxidutsläppen och begränsa klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s mål.

Städer och regioner

35.

Europaparlamentet välkomnar sådana initiativ som det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och den roll som flera städer och regioner spelar för kampen mot klimatförändringarna och skyddet av miljön. Parlamentet uppmanar eftertryckligen städerna och regionerna att samarbeta och att utan dröjsmål och i än större omfattning föra upp bekämpning av klimatförändringarna på sin institutionella agenda. Parlamentet förespråkar att städernas myndigheter ska genomföra och regelbundet uppdatera smarta långsiktiga stadsplaneringsstrategier och innovativa ansatser såsom initiativet för smarta städer. Parlamentet betonar att det krävs hållbara och energieffektiva bostadsprojekt och smarta byggnader som sparar energi, investeringar i förnybar energi, miljövänliga kollektivtrafiksystem, ytterligare stöd till projekt för koldioxidsnåla städer och regioner samt allianser av städer och lokala och regionala myndigheter som samarbetar mot den globala uppvärmningen.

36.

Europaparlamentet konstaterar vikten av att införa en rapporteringsram som bygger på objektiva parametrar och beprövade metoder och av att övervaka klimatåtgärder som vidtas av städer och regioner i syfte att möjliggöra gemensamt utnyttjande av uppgifter om klimatåtaganden och öka öppenheten bland aktörerna för att uppnå klimatmål.

37.

Europaparlamentet påminner om att transportsektorn är ansvarig för utsläpp av såväl växthusgaser som hälsofarliga luftförorenare, vars koncentration i luften i städerna regleras i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar. Parlamentet anser att regioner och städer har en enorm potential att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, och betonar behovet av finansiering för initiativ som underlättar för koldioxidsnål mobilitet på lokal och regional nivå. Parlamentet anser det vara viktigt att städerna går i bräschen för att främja användningen av kollektivtrafik och elektrifieringen av de offentliga och privata transporterna, och anser att ett antal modellregioner bör utses i forskningssyfte för att få fram ett intelligent och sammankopplat transportsystem mellan städer och landsbygd.

38.

Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom smarta städer och smarta nät som tas av städer och som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och öka resurseffektiviteten. Parlamentet understryker att regionerna måste förbättra arrangemangen för gröna städer genom att främja energiomställning och digital omvandling, och att sådana lösningar som smarta nät erbjuder möjligheten att leverera energi till bostäder och byggnader på ett effektivare sätt. Samarbete mellan företag och städer bidrar till att skapa innovativa och inkluderande lösningar, som bör främjas. Det är nödvändigt att öka investeringarna i andra miljöriktiga lösningar såsom grön infrastruktur och, särskilt, i åtgärder för att öka träd- och buskbestånden i städerna. Parlamentet påminner om att det inte bara är nödvändigt att minska utsläppen, utan markens förmåga att absorbera koldioxid måste också öka, och efterlyser ett ökat skydd för befintliga och nyanlagda stadsträdbestånd i EU:s regioner.

39.

Europaparlamentet understryker att lokalt producerade säsongsbetingade livsmedel minskar transporternas utsläpp av växthusgaser varvid det totala koldioxidavtrycket för livsmedel minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med livsmedelssektorn för att öka förekomsten av lokal och regional hållbar livsmedelsproduktion, och välkomnar frivilliga åtgärder (exempelvis ”trafikljusmärkning”) som går ut på att synliggöra livsmedels och andra produkters klimatpåverkan och koldioxidavtryck. Parlamentet efterlyser EU-omfattande gemensamma indikatorer som möjliggör en frivillig men jämförbar märkning, och uppmanar de lokala myndigheterna att genomföra informationskampanjer i syfte att öka medvetenheten om livsmedels koldioxidavtryck.

40.

Europaparlamentet påpekar att begränsningsåtgärderna måste planeras med utgångspunkt i en rättvis fördelning av insatser och fördelar mellan de olika aktörerna och att anpassningsåtgärderna måste koncentreras på att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

41.

Europaparlamentet konstaterar att varje region uppvisar olika och specifika svagheter och möjligheter, och betonar att utmaningarna, medlen och de effektivaste åtgärderna inte alltid nödvändigtvis är desamma för alla regioner. Parlamentet upprepar följaktligen sitt stöd för subsidiaritetsprincipen och betonar att städerna och regionerna måste ha nödvändig kompetens och åtnjuta tillräckligt politiskt, administrativt och ekonomiskt självbestämmande för att planera och genomföra enskilda åtgärder. Parlamentet framhåller att städerna måste utforma sin egen stadsplanering genom att investera i grön infrastruktur, rörlighet, kollektivtrafik och smarta nät för att uppnå målen i Parisavtalet. Parlamentet upprepar att lokala och regionala myndigheter, som ju är de delar av förvaltningen som befinner sig närmast den enskilde medborgaren och också närmast följderna av de klimatrelaterade utmaningarna, har den största insynen i många av problemen, och understryker därför vikten av att dessa myndigheter förfogar över den administrativa kapacitet och de finansiella verktyg de behöver för att ta fram skräddarsydda lösningar för att begränsa klimatförändringarna.

42.

Europaparlamentet efterlyser ett effektivare flernivåstyre med full insyn som bättre skulle kunna involvera lokala myndigheter, regioner och städer samt de organ som företräder dem i EU:s beslutsprocess och inom ramen för UNFCCC-processen. Parlamentet vill se att samordning mellan alla offentliga myndigheter främjas och garanteras och att allmänhetens samt de sociala och ekonomiska aktörernas involvering understöds, och uppmanar kommissionen att främja samordningen och utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstater, regioner, lokalsamhällen och städer. Parlamentet påpekar att deltagarbaserade modeller för lokalt styre bör uppmuntras.

43.

Europaparlamentet välkomnar beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023 – ett åtagande som kommer att medföra att forskningen om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringar ökar. Parlamentet anser att städer bör bidra till rapporten om världsklimatet 2018. Parlamentet anser vidare att städer och regioner kan påverka det politiska beslutsfattandet efter Parisavtalet genom att tillämpa ett strategiskt tillvägagångssätt för att hantera den globala uppvärmningen och stödja begränsnings- och anpassningsåtgärder i stadsområden, där mer än hälften av världens befolkning bor. Kommissionen uppmanas att förespråka en vision på flera nivåer för klimatåtgärder i denna process, i syfte att främja en inkluderande klimatstrategi som erkänner åtgärder som vidtas av lokala och subnationella myndigheter.

44.

Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter att decentralisera och bättre tillämpa subsidiaritetsprincipen, för att därigenom möjliggöra för lokala och regionala myndigheter att spela en mer framträdande roll i hanteringen av klimatförändringarna.

45.

Europaparlamentet noterar att många delar av industrin investerar i grön omvandling och har förbundit sig att föra en politik för en minskning av koldioxidutsläppen. Parlamentet konstaterar att samarbete mellan företag och städer skapar innovativa och inkluderande lösningar för klimatåtgärder och hjälper EU att nå sina mål. Parlamentet erinrar om att industrin spelar en central roll när det gäller finansiering och överbryggande av investeringsgapet i stadsområden. Partnerskap mellan städer och företag bör främjas.

46.

Europaparlamentet framhåller att smart planering och investeringar i koldioxidsnål och klimattålig stadsinfrastruktur kan förbättra miljön och medborgarnas livskvalitet, skapa arbetstillfällen och stimulera den lokala och regionala ekonomin.

47.

Europaparlamentet uppmanar städerna och regionerna att dra nytta av EU-initiativ, t.ex. innovativa åtgärder i städerna, för att utveckla pilotprojekt om hållbar stadsutveckling.

48.

Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Women4Climate”och den privata sektorns deltagande i detta initiativ, vilket bör bidra till att kvinnor i ledande ställning i större utsträckning deltar i kampen mot klimatförändringarna i syfte att stärka deras ledarskapsfärdigheter och uppmuntra nästa generation ledande kvinnor att delta i kampen mot klimatförändringarna.

49.

Europaparlamentet konstaterar att städerna har ett särskilt ansvar för att motverka klimatförändringarna med tanke på att de står för 70 procent av de sammantagna koldioxidutsläppen, och bekräftar sitt engagemang för ett lyckat övergripande genomförande av borgmästaravtalet för klimat och energi, inbegripet initiativet om anpassning till klimatförändringarna (Mayors Adapt-initiativet), samförståndsavtalet Under 2 Degrees, Amsterdampakten och Regions Adapt-initiativet. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes i förklaringen från stadshuset i Paris 2015 endast kan uppfyllas genom samverkan med det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och uppmanar alla städer i och utanför EU att ansluta sig till borgmästaravtalet, utan att detta påverkar deras deltagande i andra branschvisa eller institutionella nätverk som har samma mål att verka för ambitiösa klimatåtgärder och anordna utbyten av erfarenheter och bästa praxis. Parlamentet konstaterar att ett antal handlingsplaner som inlämnats av städer innehåller åtaganden fram till 2020, och uppmanar därför eftertryckligen dessa städer att göra ytterligare insatser fram till 2030. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att ge städerna rätt att själva planera sina strategier för begränsning av klimatförändringarna, eftersom detta ofta leder till mer ambitiösa mål.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig hänvisning till de lokala och regionala myndigheternas roll i Parisavtalet i syfte att säkra en långsiktig lösning på klimatförändringarna. Parlamentet betonar att EU måste arbeta på plats med städer och regioner för att förbättra förbindelserna mellan EU:s regioner och städer och göra dem mer hållbara, skapa energieffektiva kommuner och utveckla smartare kollektivtrafiknät i städerna.

51.

Europaparlamentet anser att överföring av kunskap och erfarenheter bör uppmuntras på lokal och regional nivå, mot bakgrund av de rikliga erfarenheter som enskilda städer och regioner liksom vissa regionala miljöskydds- eller energimyndigheter skaffat sig.

52.

Europaparlamentet anser att europeiska och internationella eller globala organisationer och sammanslutningar eller nätverk av städer, kommuner och regioner bör utnyttjas för att säkerställa bättre samarbete när det gäller hanteringen av klimatförändringsproblem på lokal och regional nivå.

53.

Europaparlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter vid COP 22 i Marrakech utarbetade Marrakech-färdplanen, som lyfter fram behovet av en mer direkt medverkan från lokala myndigheter som formellt bör erkännas som en del av den officiella diskussionen om klimatförändringarna i stället för att anses ha samma ställning som andra icke-statliga aktörer, såsom icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

o o

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaterna samt till medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0363.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0383.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0380.

(4) EUT C 316, 22.9.2017, s. 124.

(5) EUT C 207, 30.6.2017, s. 51.

(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(7) EUT C 349, 17.10.2017, s. 67.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/40

P8_TA(2018)0069

Riktlinjer för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket (2018/2573(RSP))

(2019/C 162/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

—	med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 (1) om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen, och sina resolutioner av den 3 oktober 2017 (2) och den 13 december 2017 (3), om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket,

—

med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 29 april 2017 efter Förenade kungarikets anmälan med stöd av artikel 50 i EU-fördraget, och av bilagan till rådets beslut av den 22 maj 2017 med direktiv för förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

—

med beaktande av den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare om framstegen under den första fasen av förhandlingarna med stöd av artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen, och Europeiska kommissionens utkast till avtal om utträde av den 28 februari 2018,

—

med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 15 december 2017 och av bilagan till rådets beslut av den 29 januari 2018 som kompletterar rådets beslut av den 22 maj 2017 med direktiv för förhandlingarna med Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Syftet med förhandlingarna mellan Europeiska unionen (EU) och Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) är att sörja för ett ordnat utträde för Förenade kungariket ur EU.

B.	I artikel 50 i EU-fördraget fastställs att man i samband med förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde måste ta hänsyn till ramarna för dess framtida förbindelser med unionen.

Eftersom tillräckligt stora framsteg i förhandlingarna om separationsfrågorna uppnåddes i december 2017 bör förhandlingarna nu ta itu med ramarna för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, förutsatt att man gör motsvarande framsteg i förhandlingarna om kommissionens utkast till avtal om utträde.

D.	Dessa förhandlingar kan inledas först efter att EU:s chefsförhandlare har fått i uppdrag av EU-institutionerna att inleda dem.

E.	Ett avtal om ramen för de framtida förbindelserna kommer att behandlas som en del av det övergripande utträdesavtalet och utgöra ett underlag vid Europaparlamentets överläggningar under godkännandeförfarandet.

F.	Det ligger i alla parters intresse att ramen för de framtida förbindelserna är så detaljerad som möjligt.

G.	Efter utträdet kommer Förenade kungariket att bli ett tredjeland, oavsett vilken ram man kommer överens om för dess framtida förbindelser med EU.

Utöver de element som ingår i Förenade kungarikets anmälan av den 29 mars 2017 om landets avsikt att utträda ur Europeiska unionen, har Förenade kungarikets premiärminister hållit ett antal tal – i Lancaster House den 17 januari 2017, Florens den 22 september 2017, München den 17 februari 2018 och senast på Mansion House den 2 mars 2018. Hon har dock ännu inte gett en konsekvent syn på de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

Förenade kungariket och EU kommer att förbli nära grannar och ha många gemensamma intressen. Sådana nära förbindelser i form av ett associeringsavtal mellan EU och Förenade kungariket skulle kunna vara en lämplig ram för att skydda och främja dessa gemensamma intressen, bland annat nya handelsförbindelser.

Fördelen med ett associeringsavtal för de framtida förbindelserna är att det ger en flexibel ram som medger olika grader av samarbete inom många olika områden av politiken. Detta samarbete kommer att kräva att båda parter upprätthåller höga standarder och sina internationella åtaganden inom ett antal politikområden.

K.	Det är av avgörande vikt att säkerställa EU:s avtal med tredjeländer och internationella organisationer, däribland avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

L.	EU och Förenade kungariket, som utträdande medlemsstat, har båda en övergripande skyldighet att säkerställa en heltäckande och ömsesidig strategi för att skydda rättigheterna för EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare som är bosatta i EU:s 27 medlemsstater.

För att bevara långfredagsavtalet från 1998 i alla dess delar och rättigheterna för folket i Nordirland måste Förenade kungariket stå fast vid sina åtaganden att undvika en hårdare gräns på ön Irland, antingen genom att vid förhandlingarna om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket lägga fram detaljerade förslag i form av särskilda lösningar för Nordirland eller genom att fortsätta en anpassning av lagstiftningen till unionens regelverk.

Övergångsbestämmelser om en förlängning av unionens regelverk kommer att behövas, dels för att vi inte ska få en situation där allt blir hängande i luften när Förenade kungariket lämnar EU, dels för att EU:s och Förenade kungarikets förhandlare ska få möjlighet att förhandla fram ett avtal om framtidens förbindelser.

O.	Det är viktigt att EU-institutionerna och medlemsstaterna, tillsammans med offentliga och privata institutioner, inleder arbetet med att förbereda sig för alla eventualiteter som kan uppkomma till följd av förhandlingarna.

Enighet mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna är avgörande för att unionens och dess medborgares intressen ska kunna försvaras under de följande faserna av förhandlingarna, särskilt när det gäller ramen för de framtida förbindelserna, men också för att säkerställa en framgångsrik och snabb lösning på förhandlingarna.

Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 50.2 i EU-fördraget ska det avtal där villkoren för en medlemsstats utträde förhandlas fram beakta dess framtida förbindelser med unionen.

Europaparlamentet konstaterar att de framtida förbindelserna med unionen bör utformas som en politisk förklaring i samband med utträdesavtalet. Innehållet i förklaringen kommer att utvärderas av parlamentet när det ombes att ge sitt godkännande till avtalet om utträde.

Europaparlamentet erinrar om att formella förhandlingar om en internationell överenskommelse om de nya förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket kan komma i fråga först när Förenade kungariket har lämnat EU och blivit ett tredjeland. Parlamentet påminner om att detta avtal endast kan ingås med fullt deltagande och samtycke från parlamentet.

Europaparlamentet erinrar om att det kommer att godkänna en ram för framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket endast om denna ram strikt överensstämmer med följande principer:

—	Ett tredjeland kan inte ha samma rättigheter och förmåner som en EU-medlemsstat, eller en medlem av Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) eller EES.

—	Den inre marknadens integritet och korrekta fungerande, tullunionen samt de fyra friheterna skyddas, utan att någon sektorsspecifik strategi får förekomma.

—	Autonomin i EU:s beslutsfattande ska bevaras.

—	Det slås vakt om EU:s rättsordning och Europeiska domstolens roll i detta sammanhang.

—

Det finns en fortsatt respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, såsom dessa definieras särskilt i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och protokollen till denna, den europeiska sociala stadgan, Romstadgan om Internationella brottmålsdomstolen och Förenta nationernas och Europarådets andra internationella fördrag om mänskliga rättigheter, samt respekt för rättsstatsprincipen.

—

Lika villkor säkerställs, särskilt med avseende på Förenade kungarikets fortsatta iakttagande av standarder som fastställs enligt internationella åtaganden och unionens lagstiftning och politik inom områdena rättvis och regelstyrd konkurrens, bland annat i fråga om statligt stöd, sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, och i synnerhet likvärdiga nivåer av socialt skydd och skydd mot social dumpning, miljö, klimatförändringar, konsumentskydd, folkhälsa, sanitära och fytosanitära åtgärder, djurhälsa och djurskydd, beskattning, bland annat kampen mot skatteundandragande och skatteflykt, penningtvätt, samt data- och integritetsskydd, tillsammans med en tydlig verkställighetsmekanism för att säkerställa överensstämmelse.

—	Det slås vakt om EU:s avtal med tredjeländer och internationella organisationer, också EES-avtalet, och det upprätthålls en övergripande balans för dessa förbindelser.

—	Det slås vakt om EU:s finansiella stabilitet samt om att dess reglerings- och tillsynssystem och motsvarande normer efterlevs och tillämpas.

—	Det råder en korrekt avvägning mellan rättigheter och skyldigheter, och vid behov säkerställs proportionerliga ekonomiska bidrag.

Europaparlamentet upprepar att ett associeringsavtal som förhandlas fram och avtalas mellan EU och Förenade kungariket efter landets utträde enligt artikel 8 i EU-fördraget och artikel 217 i EUF-fördraget skulle kunna utgöra en lämplig ram för de framtida förbindelserna och säkerställa en konsekvent styrningsram, som bör omfatta en robust mekanism för tvistlösning, och att man därmed kan undvika en mångfald av bilaterala avtal och brister som kännetecknar EU:s förbindelser med Schweiz.

Europaparlamentet föreslår att de framtida förbindelserna baseras på följande fyra pelare:

—	Handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser.

—	Utrikespolitik, säkerhetssamarbete och utvecklingssamarbete.

—	Inre säkerhet.

—	Tematiskt samarbete.

En ram för de framtida förbindelserna

Europaparlamentet konstaterar att med tanke på EU:s och Förenade kungarikets gemensamma värderingar, deras nära förbindelser och nuvarande regleringsharmonisering inom praktiskt taget alla områden, deras geografiska närhet och gemensamma historia, däribland Förenade kungarikets medlemskap i EU i mer än 40 år, och även Förenade kungarikets roll som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och medlem av Nato, kommer Förenade kungariket att fortsätta att vara en viktig partner för EU i alla fyra ovanstående pelare och det ligger i båda parternas intresse att upprätta ett partnerskap som garanterar ett fortsatt samarbete.

Europaparlamentet noterar dock att ett sådant samarbete med Förenade kungariket som ett tredjeland endast är möjligt om principerna i punkt 4 i denna resolution följs. Parlamentet påminner om att EU har bindande gemensamma regler, gemensamma institutioner och gemensamma övervaknings-, efterlevnads- och rättsmekanismer, och att inga tredjeländer, inte ens sådana med en identisk lagstiftning eller fullständig regleringsharmonisering, kan åtnjuta samma förmåner eller marknadstillträde som EU:s medlemsstater, till exempel när det gäller de fyra friheterna och finansiella bidrag från EU:s budget.

Europaparlamentet anser att överenskommelsen om de framtida förbindelserna bör innehålla särskilda bestämmelser om rörlighet för medborgare från EU till Förenade kungariket efter övergångsperioden, vilka minst ska motsvara graden av samarbete i de fyra pelarna nedan.

10.

Europaparlamentet erinrar om att det måste godkänna alla framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet betonar att det måste informeras omedelbart och fullständigt i alla skeden av förfarandet i enlighet med artiklarna 207, 217 och 218 i EUF-fördraget och i enlighet med relevant rättspraxis.

i) Handel och ekonomiska förbindelser

11.

Europaparlamentet upprepar att Förenade kungarikets medlemskap i den inre marknaden och tullunionen skulle vara den bästa lösningen för såväl Förenade kungariket som EU-27 och det enda som kan garantera en fortsatt friktionsfri handel och till fullo bevara våra ekonomiska förbindelser. Parlamentet påpekar att deltagande i den inre marknaden kräver full respekt för de fyra friheterna och införlivande av motsvarande EU-regler, lika spelregler, också genom en ordning för konkurrens och statligt stöd, bindande rättspraxis från EU-domstolen och bidrag till EU:s budget. Parlamentet konstaterar att en tullunion undanröjer tullhinder och vissa tullkontroller, men kräver iakttagande av EU:s handelspolitik och en gemensam yttre gräns. Parlamentet noterar att den brittiska regeringen fortsätter att utesluta både den inre marknaden och tullunionen.

12.

Europaparlamentet konstaterar att ett djupgående och omfattande frihandelsområde kräver en bindande mekanism för anpassning till EU:s regelverk och en bindande roll för EU-domstolen vid tolkningen av unionsrätten och tillåter inte möjligheten att plocka russinen ur kakan inom den inre marknadens sektorer.

13.

Europaparlamentet anser att den aktuella brittiska ställningen endast är förenlig med ett handelsavtal i enlighet med artikel 207 i EUF-fördraget, vilket skulle kunna utgöra handelspelaren och den ekonomiska pelaren i ett associeringsavtal. Parlamentet är berett att samarbeta med Förenade kungariket utifrån de andra ovannämnda modellerna, förutsatt att Förenade kungariket omprövar sina nuvarande röda linjer.

14.

Europaparlamentet påminner om att alla frihandelsavtal på senare tid bygger på tre huvuddelar: marknadstillträde, regleringssamarbete och regler. Parlamentet understryker att vid sidan av de principer som anges i punkt 4 gäller följande:

—	Graden av tillträde till EU:s marknad måste överensstämma med graden av fortsatt konvergens med och anpassning till EU:s tekniska standarder och regler, utan någon sektorsvis strategi och med bevarad integritet för den inre marknaden.

—	EU:s självständighet när det gäller att utforma EU-lagar och EU-standarder måste garanteras, liksom EU-domstolens roll som den enda tolkningsinstansen för unionsrätten.

—	Lika villkor för alla garanteras och EU-standarder säkerställs för att undvika en kapplöpning mot botten och hindra regelarbitrage från marknadsaktörernas sida.

—	Ursprungsreglerna ska bygga på EU:s normala preferentiella ursprungsregler och utgå från EU-producenternas intressen.

—

Ömsesidigt marknadstillträde måste förhandlas fram i fullständig överensstämmelse med Världshandelsorganisationens (WTO:s) bestämmelser, även för varor, tjänster, offentlig upphandling och – i förekommande fall – utländska direktinvesteringar, och alla former av tillhandahållande av tjänster, inbegripet åtaganden om fysiska personers rörlighet över gränserna (modus 4), och regleras i full överensstämmelse med EU:s regler när det gäller principer om likabehandling, särskilt för arbetstagare.

—

Regleringssamarbete bör förhandlas fram, med särskild inriktning på små och medelstora företag, och man bör tänka på att regleringssamarbetet är frivilligt och på rätten att reglera i allmänhetens intresse och komma ihåg att bestämmelser om regleringssamarbete i ett handelsavtal inte kan vara precis det samma som den friktionsfria handel som ett medlemskap i den inre marknaden erbjuder.

15.

Europaparlamentet betonar att i detta avtal mellan EU och Förenade kungariket bör den ram för kommersiella förbindelser som finns mellan EU och tredjeländer behållas och eventuell snålskjuts bör undvikas genom att man säkerställer konsekvens med hjälp av ett anpassat tariff- och kvotsystem samt ursprungsregler för produkter gentemot tredjeländer.

16.

Europaparlamentet understryker att ett frihandelsavtal med marknadstillträde för tjänster är begränsat och alltid omfattas av uteslutningar, förbehåll och undantag.

17.

Europaparlamentet understryker att ett utträde ur den inre marknaden skulle betyda att Förenade kungariket förlorar både passrättigheter för finansiella tjänster och möjligheten att öppna filialer i EU under brittisk tillsyn. Parlamentet påminner om att det enligt EU:s lagstiftning är möjligt att inom vissa områden betrakta tredjeländers bestämmelser som likvärdiga på grundval av en proportionell och riskbaserad strategi, och noterar det pågående lagstiftningsarbetet och kommissionens kommande förslag på detta område. Parlamentet betonar att beslut om likvärdighet alltid är ensidiga. Parlamentet betonar också att för att värna den finansiella stabiliteten och säkerställa full överensstämmelse med EU:s regelverk och normer samt tillämpningen av dessa, brukar försiktighetsklausuler och begränsningar av det gränsöverskridande tillhandahållandet av finansiella tjänster ingå i frihandelsavtal.

18.

Europaparlamentet understryker att ett avtal mellan EU och Förenade kungariket bör omfatta en robust tvistlösningsmekanism samt förvaltningsstrukturer. Parlamentet betonar i detta avseende EU-domstolens behörighet när det gäller att tolka frågor som rör unionsrätten.

19.

Europaparlamentet påminner om att Förenade kungarikets nuvarande ståndpunkter och röda linjer skulle leda till tullkontroller och verifikationer som skulle påverka de globala leveranskedjorna och tillverkningsprocesserna, även om tariffära handelshinder kan undvikas. Parlamentet understryker vikten av en omfattande anpassning mellan det gemensamma mervärdesskatteområdet i EU och Förenade kungariket. Parlamentet anser att skattefrågor bör ingå i alla nya avtal mellan Förenade kungariket och EU för att säkerställa största möjliga samarbete mellan EU och Förenade kungariket och dess beroende territorier när det gäller företagsbeskattning.

20.

Europaparlamentet upprepar att med avseende på livsmedel och jordbruksprodukter beror tillträdet till EU:s marknad på en strikt efterlevnad av EU:s lagstiftning och normer, särskilt i fråga om livsmedelssäkerhet, genetiskt modifierade organismer, bekämpningsmedel, geografiska beteckningar, djurens välbefinnande, märkning och spårbarhet, sanitära och fytosanitära normer samt människors, djurs och växters hälsa.

ii) Utrikespolitik, säkerhets- och utvecklingssamarbete

21.

Europaparlamentet konstaterar att vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer Förenade kungariket som ett tredjeland inte att kunna delta i EU:s beslutsfattande och gemensamma ståndpunkter, och åtgärder kan endast antas av EU:s medlemsstater. Parlamentet påpekar dock att detta inte utesluter samrådsmekanismer som skulle ge landet möjlighet att anpassa sig till EU:s utrikespolitiska ståndpunkter, gemensamma åtgärder, särskilt om mänskliga rättigheter, eller multilateralt samarbete, särskilt inom ramarna för FN, OSSE och Europarådet. Parlamentet stöder en samordning av sanktionspolitiken och ett genomförande av den, inbegripet vapenembargon och den gemensamma ståndpunkten om vapenexport.

22.

Europaparlamentet betonar att ett sådant partnerskap kan fastställas enligt det ramavtal som hanterar tredjeländers roll, vilket på så sätt gör det möjligt för Förenade kungariket att delta i EU:s civila och militära uppdrag (utan någon ledande roll för landet) och i verksamheter, program, projekt och utbyte av underrättelseinformation, och i utbildning och utbyte av militär personal samt i samarbete om försvarsmaterielpolitik, inbegripet i projekt som utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet på försvarsområdet (Pesco). Parlamentet understryker att ett sådant deltagande bör ske utan att det påverkar tillämpningen av, och i överensstämmelse med, EU:s relevanta ståndpunkter, beslut och lagstiftning, bland annat om upphandling och överföringar på försvarsområdet. Parlamentet bekräftar att villkoret för ett sådant samarbete är full överensstämmelse med internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt samt EU:s grundläggande rättigheter.

23.

Europaparlamentet konstaterar att det samarbete på dessa områden som handlar om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter, bland annat underrättelseinformation, är beroende av ett informationssäkerhetsavtal för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter.

24.

Europaparlamentet konstaterar att på grundval av andra liknande arrangemang med tredjeländer kan Förenade kungariket delta i unionsprogram till stöd för försvar och yttre säkerhet (t.ex. Europeiska försvarsfonden, Galileo och it-säkerhetsprogram). Parlamentet är öppet för möjligheten att låta Förenade kungariket fortsatta bidra till EU:s externa finansieringsinstrument för att uppnå gemensamma mål, särskilt i det gemensamma grannskapet.

25.

Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket är en viktig aktör på området för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd och att samarbetet på dessa områden mellan EU och Förenade kungariket efter brexit skulle gynna båda parter.

iii) Inre säkerhet

26.

Europaparlamentet betonar att det ligger i både EU:s och Förenade kungarikets intresse att upprätta ett partnerskap som säkerställer ett fortsatt säkerhetssamarbete för att hantera gemensamma hot, särskilt terrorism och organiserad brottslighet, och som undviker avbrott i informationsflödet på detta område. Parlamentet noterar att tredjeländer (utanför Schengenområdet) inte har någon privilegierad tillgång till EU:s instrument, inklusive databaser, på detta område, och att de inte heller får delta i fastställandet av prioriteringar och utarbetandet av de fleråriga strategiska målen eller leda operativa handlingsplaner inom ramen för EU:s policycykel.

27.

Europaparlamentet noterar också att man, utöver behovet av att skydda pågående förfaranden och utredningar som rör Förenade kungariket genom övergångsarrangemang, kommer att behöva särskilda arrangemang för Förenade kungariket som ett tredjeland när det gäller straffrättsligt samarbete, bland annat i fråga om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp, i stället för den nuvarande ordningen, såsom den europeiska arresteringsordern.

28.

Europaparlamentet anser att ett framtida samarbete kan utvecklas med utgångspunkt i de arrangemang som finns för tredjeländer utanför Schengenområdet som möjliggör utbyte av säkerhetsrelaterad information och ett operativt samarbete med EU:s organ och mekanismer (t.ex. Europol och Eurojust).

29.

Europaparlamentet betonar att ett sådant samarbete bör tillhandahålla rättssäkerhet, måste grunda sig på skyddsåtgärder med avseende på de grundläggande rättigheterna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och måste tillhandahålla en skyddsnivå som i huvudsak motsvarar den i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar vidare att samarbete till fullo bör respektera EU:s uppgiftsskydd och baseras på ett effektivt genomförande och tvistlösning. Parlamentet anser att det är nödvändigt att hitta en lösning som reglerar det framtida utbytet av uppgifter mellan EU och Förenade kungariket inom området för brottsbekämpning och underrättelseverksamhet samt terrorismbekämpande insatser. Parlamentet understryker att ett beslut av kommissionen om en adekvat skyddsnivå skulle vara det bästa och säkraste alternativet. Parlamentet påminner om att Förenade kungariket under alla omständigheter måste ha ett uppgiftsskydd som är lika robust som unionens dataskyddsregler.

iv) Tematiskt samarbete

30.

Europaparlamentet understryker att principerna i punkt 4 ovan också bör tillämpas till fullo och villkorslöst på det framtida samarbetet med Förenade kungariket på flera områden av gemensamt intresse. Parlamentet betonar att sådana avtal bör präglas av en avvägning mellan rättigheter och skyldigheter som motsvarar den som finns i liknande avtal med andra tredjeländer, men med hänsyn till den geografiska närheten och de nära förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

31.

Europaparlamentet anser att mot bakgrund av ovanstående principer och villkor, och i passagerarnas, lufttrafikföretagens, tillverkarnas och fackföreningarnas intresse, måste konnektivitet säkerställas genom ett avtal om luftfartstransporter och flygsäkerhetsavtal. Parlamentet betonar dock att graden av marknadstillträde är beroende av regelkonvergens och anpassning till EU:s regelverk och av inrättandet av en solid mekanism för tvistlösning och skiljedomsförfarande. Parlamentet utesluter dessutom inte ett framtida samarbete med Förenade kungariket till stöd för projekt av gemensamt intresse inom transportsektorn.

32.

Europaparlamentet överväger, när det gäller fiske, en ny form av tredjelandsartade bilaterala partnerskapsavtal som bör förhandlas fram för att bibehålla ett omfattande samarbete, samstämmighet och konvergens, och som säkerställer ett stabilt och fortsatt ömsesidigt tillträde till vatten och resurser, i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens principer och bestämmelserna om styrelseformer och hållbar förvaltning av delade bestånd i syfte att återställa och upprätthålla populationerna av dessa bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning. Parlamentet understryker att den gemensamma förvaltningen av gemensamma bestånd kräver att Förenade kungariket fortsätter att bidra till den vetenskapliga bedömningen av bestånden. Parlamentet betonar dock att ömsesidigt marknadstillträde för fiskeriprodukter måste förhandlas fram som en del av det kommande avtalet, och att tillträde till EU:s inre marknad måste bero på EU-fartygs tillträde till brittiskt fiskevatten och deras resurser samt på graden av samarbete i förvaltningen av gemensamma bestånd.

33.

Europaparlamentet understryker värdet av samarbete på kultur- och utbildningsområdet, däribland lärande och ungdomars rörlighet, liksom vikten av den kulturella och kreativa sektorn, för att hjälpa EU att fördjupa förbindelserna med grannländerna, och skulle välkomna ett fortsatt samarbete mellan EU och Förenade kungariket på dessa områden, bland annat genom relevanta program såsom Erasmus och Kreativa Europa.

34.

Europaparlamentet kan, när det gäller samarbete om forskning och innovation, överväga att låta Förenade kungariket delta som ett tredje land i EU:s ramprogram för forskning och innovation och i EU:s rymdprogram, utan att tillåta några nettoöverföringar från EU:s budget till Förenade kungariket, eller någon beslutsfattande roll för Förenade kungariket.

35.

Europaparlamentet anser att det bästa alternativet för miljön, för åtgärder mot klimatförändringar och för folkhälsan och livsmedelssäkerheten vore om Förenade kungariket skulle fortsätta att fullt ut följa EU:s nuvarande och framtida lagstiftning, inklusive fullgöra de åtaganden och mål för 2030 som man redan enats om inom ramen för EU:s program för ren luft och paketet för ren energi. Om detta inte skulle ske efterlyser parlamentet överenskommelser mellan EU och Förenade kungariket för att säkerställa ett nära samarbete och höga standarder på dessa områden och för att hantera gränsöverskridande miljöfrågor. Parlamentet understryker att allt samarbete med EU-byråer på dessa områden måste grunda sig på bilaterala avtal.

36.

Europaparlamentet kan överväga liknande tredjelandsarrangemang som på områdena energi, elektronisk kommunikation, it-säkerhet och IKT. Parlamentet anser, när det gäller energi, att alla sådana arrangemang bör respektera integriteten hos den inre marknaden för energi, bidra till energitrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft och ta hänsyn till sammanlänkningar mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet förväntar sig att Förenade kungariket tillämpar högsta möjliga standarder för kärnsäkerhet och strålskydd, bland annat för transport av avfall och avveckling.

37.

Europaparlamentet anser att EU:s Peace-program, som syftar till att skapa ett mer fredligt och stabilt samhälle genom att stödja försoning i Nordirland och i den angränsande regionen i Irland, bör behållas och att Förenade kungariket ska fortsätta att delta.

v) Tillämpning av det framtida avtalet

38.

Europaparlamentet påpekar att framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket, med Förenade kungariket som ett tredjeland, bör omfatta inrättandet av ett enhetligt och solitt styrningssystem som en övergripande ram för de fyra pelarna, som inbegriper gemensam kontinuerlig övervakning/förvaltning av avtalet samt tvistlösnings- och tillsynsmekanismer vad gäller tolkningen och tillämpningen av avtalets bestämmelser.

39.

Europaparlamentet insisterar på att det är absolut nödvändigt att detta styrningssystem fullt ut garanterar självständighet för EU:s beslutsfattande och rättsordning, inklusive EU-domstolens roll som den enda tolkningsinstansen för unionsrätt.

40.

Europaparlamentet betonar att utformningen av styrningssystem bör stå i proportion till arten, omfattningen och djupet i de framtida förbindelserna och ta hänsyn till graden av förbindelser, samarbete och närhet.

41.

Europaparlamentet håller med om tanken på att inrätta en gemensam kommitté med ansvar för att övervaka genomförandet av avtalet, ta itu med skillnaderna i tolkning och genomföra överenskomna korrigerande åtgärder i en anda av uppriktighet, och att till fullo säkerställa EU:s oberoende på regleringsområdet, inbegripet parlamentets och rådets rättsliga befogenheter. Parlamentet understryker att EU:s företrädare i denna kommitté bör bli föremål för lämpliga mekanismer för ansvarsskyldighet som involverar parlamentet.

42.

Europaparlamentet anser att när det gäller bestämmelser som grundar sig på unionens rättsuppfattning bör styrmekanismerna föreskriva hänskjutande till Europeiska unionens domstol. Parlamentet upprepar att vid tillämpningen och tolkningen av andra bestämmelser i avtalet än de som rör unionsrätten, får alternativa tvistlösningsmekanismer bara övervägas om de erbjuder garantier om oberoende och opartiskhet som är likvärdiga med domstolens.

vi) Lika villkor

43.

Europaparlamentet påminner om att Förenade kungariket och dess underlydande territorier bör fortsätta att följa och genomföra befintliga standarder i dess internationella åtaganden och i unionens lagstiftning och politik, särskilt på de områden som avses i punkt 4 ovan, på ett sätt som återspeglar de framtida förbindelsernas omfattning och djup. Parlamentet noterar nyttan av att även fortsättningsvis anpassa regelverken utifrån unionslagstiftningen.

44.

Europaparlamentet konstaterar att bredden och djupet i överenskommelsen om lika villkor kommer att vara avgörande vid fastställandet av de övergripande framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet påminner om att Förenade kungarikets fortsatta anslutning till den europeiska sociala modellen kommer att spela en viktig roll i detta sammanhang.

45.

Europaparlamentet är fast övertygat om att Förenade kungariket bör hålla sig till de framväxande standarderna för beskattning och lagstiftning mot penningtvätt inom unionens regelverk, inklusive skattetransparens, utbyte av information om skattefrågor och åtgärder mot skatteflykt samt ta itu med situationen i sina beroende territorier och deras bristande efterlevnad av EU:s kriterier för god förvaltning och krav på öppenhet. Parlamentet insisterar på att tillgång till tullunionen endast ska beviljas på villkor att Förenade kungariket anpassar sig till ovannämnda standarder.

46.

Europaparlamentet upprepar behovet av att inrätta skyddsåtgärder för att säkerställa både en hög standard och lika spelregler när det gäller miljöskydd, bekämpande av klimatförändringarna, livsmedelssäkerhet och folkhälsa. Parlamentet understryker att tillgång till rättslig prövning och en lämplig mekanism för klagomål måste garanteras för medborgare och icke-statliga organisationer när det gäller efterlevnad av arbets- och miljönormer.

47.

Europaparlamentet konstaterar att likt resten av avtalet kommer bestämmelserna om lika villkor att kräva gedigna förvaltningsstrukturer som omfattar lämplig förvaltning, tillsyn, tvistlösning och genomförandemekanismer med påföljder och interimistiska åtgärder när så är nödvändigt och med ett krav för båda parter att inleda eller, i förekommande fall, bibehålla oberoende institutioner med förmåga att effektivt övervaka och verkställa genomförandet.

vii) Möjligt deltagande i EU-program

48.

Europaparlamentet betonar att villkoren för Förenade kungarikets deltagande i EU-åtgärder och EU-program kommer att vara desamma regler som gäller för tredjeländer utanför EES. Parlamentet understryker att Förenade kungarikets deltagande gemensamt måste godkännas av EU och samtidigt respektera alla relevanta bestämmelser och mekanismer och villkor för deltagande, även när det gäller finansiering, genomförande, kontroll och ansvarsfrihet och utan att nettoöverföringar sker från EU:s budget till Förenade kungariket.

49.

Europaparlamentet påminner som en allmän regel om att Förenade kungariket som tredjeland inte kan delta i eller ha tillgång till EU:s byråer. Parlamentet noterar dock att detta inte utesluter samarbete i enskilda ärenden på ett strikt reglerat sätt som kräver överensstämmelse med alla tillämpliga regler och ekonomiska bidrag. Parlamentet påpekar att nästa fleråriga budgetram måste ta hänsyn till konsekvenserna av de framtida förbindelserna mellan unionen och Förenade kungariket.

Utträdesavtal

50.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens utkast till utträdesavtal av den 28 februari 2018, vilket i stor utsträckning återspeglar parlamentets åsikter. Parlamentet noterar att det har utarbetats på grundval av den ömsesidigt överenskomna gemensamma rapporten av den 8 december 2017 och unionens ståndpunkter i övriga separationsfrågor.

51.

Europaparlamentet välkomnar de institutionella bestämmelser och mekanismer för tvistlösning som anges i utkastet till utträdesavtal, däribland upphävandet av förmåner under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 165 i utkastet till utträdesavtal vid åsidosättande av de åtaganden och bestämmelser som har med utträdesavtalet att göra.

i) Medborgerliga rättigheter

52.

Europaparlamentet välkomnar den allmänna hållningen i fråga om medborgarnas rättigheter i del två av kommissionens utkast till utträdesavtal, men upprepar hur viktigt det är med arbetet med alla kvarstående frågor rörande medborgarnas rättigheter och säkerställandet av att rättigheterna för EU-medborgare lagligen bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare lagligen bosatta i EU-27 inte påverkas av brexit, vilket kommer att vara en av de viktigaste frågorna för parlamentets godkännande. Parlamentet stöder införandet av en hänvisning till framtida äkta makar. Parlamentet noterar bestämmelserna om administrativa förfaranden för att förvärva permanent uppehållstillstånd och insisterar på behovet av att göra det möjligt för familjer att inleda förfarandet genom ett enda formulär som har karaktär av en förklaring och lägger bevisbördan på de brittiska myndigheterna. Parlamentet kommer noga att följa och se till att dessa förfaranden genomförs effektivt och är enkla, tydliga och kostnadsfria. Parlamentet insisterar på att den framtida rätten till fri rörlighet i hela EU för brittiska medborgare som för närvarande är bosatta i en medlemsstat i EU-27 garanteras, liksom rösträtt i lokala val för alla medborgare som omfattas av utträdesavtalet. Parlamentet efterlyser också en livslång rättighet för unionsmedborgare som omfattas av utträdesavtalet att återvända till Förenade kungariket, skydd mot utvisning av medborgare med funktionsnedsättning och deras omsorgsgivare samt skydd av processuella rättigheter i samband med utvisning enligt direktiv 2004/38/EG och för tredjelandsmedborgares rättigheter enligt vad som fastställs i unionslagstiftningen.

53.

Europaparlamentet insisterar på att varje unionsmedborgare som under övergångsperioden anländer till Förenade kungariket ska åtnjuta samma rättigheter som de som anlände före början av övergångsperioden. Parlamentet förkastar i detta sammanhang förslaget i den brittiska regeringens senaste policydokument som vidmakthåller diskrimineringen av unionsmedborgare som anländer före början av övergångsperioden och dem som anländer efter.

54.

Europaparlamentet upprepar att många brittiska medborgare starkt motsatt sig att de ska förlora de rättigheter som de i dag åtnjuter enligt artikel 20 i EUF-fördraget. Parlamentet föreslår att EU-27 undersöker hur man kan begränsa detta inom ramen för EU:s primärrätt, med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering. Parlamentet noterar den senaste tidens hänskjutning till EU-domstolen av ett mål vid en nederländsk domstol om bevarande av unionsmedborgarskapets rättigheter för brittiska medborgare efter brexit.

ii) Irland och Nordirland

55.

Europaparlamentet välkomnar protokollet om Irland och Nordirland i kommissionens utkast till utträdesavtal som gör den säkerhetsmekanism som skisserats i den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 tillämpningsklar. Parlamentet betonar att detta erbjuder en konkret lösning för att skydda nord-syd-samarbetet och undvika en skarp gräns mellan Nordirland och Irland, något som vore nödvändigt om inget alternativ skulle hittas varken genom de övergripande förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket eller genom särskilda lösningar som ska läggs fram av Förenade kungariket, i enlighet med punkt 49 i den gemensamma rapporten.

56.

Europaparlamentet påminner om vikten av Förenade kungarikets åtagande att se till att det inte kommer att bli några försämrade rättigheter, inklusive de sociala och demokratiska rättigheter, skyddsåtgärder och lika möjligheter som fastställs i långfredagsavtalet, i enlighet med åtagandena i den gemensamma rapporten. Parlamentet insisterar på införlivandet av alla delar av den gemensamma resezonen och rätten till fri rörlighet för EU-medborgare, såsom denna har stadfästs i unionsrätten och i långfredagsavtalet.

iii) Övergångsperiod

57.

Europaparlamentet upprepar principerna i sin resolution av den 13 december 2017 om att Förenade kungariket efter utträdesdagen inte längre kommer att vara en del av EU:s institutioner och organ och inte längre delta i beslutsfattandet, och att övergången endast kan bestå av en förlängning av EU:s regelverk och den fortsatta tillämpningen av EU:s befintliga reglerings-, budget-, tillsyns-, domstols- och verkställighetsinstrument och motsvarande strukturer för Förenade kungariket. Parlamentet stöder fullt ut det förhandlingsmandat som fastställdes i Europeiska rådets förhandlingsriktlinjer, rådets förhandlingsdirektiv och kommissionens senaste ståndpunktsdokument om denna fråga.

58.

Europaparlamentet välkomnar och uttrycker stöd för den fjärde delen av utkastet till utträdesavtal om övergångsbestämmelser. Parlamentet upprepar att alla de rättigheter som medborgarna har i kraft av unionsrätten bör förlängas under övergångsperioden. Parlamentet betonar att detta även gäller för unionsmedborgare som kommer till Förenade kungariket under övergångsperioden och som bör åtnjuta exakt samma rättigheter, särskilt när det gäller barntillägg, familjeåterförening och tillgång till rättslig prövning i domstolen.

59.

Europaparlamentet påminner om att eventuella övergångsarrangemang måste vara fullt förenliga med WTO:s bestämmelser för att inte störa handelsförbindelserna med tredjeländer.

60.

Europaparlamentet håller fast vid att eventuella framtida handelsavtal som Förenade kungariket efter utträdet förhandlar fram med tredjeländer får träda i kraft först efter utgången av den period under vilken övergångsbestämmelserna gäller.

61.

Europaparlamentet påminner om att från och med dagen för Förenade kungarikets utträde ur EU kommer landet inte längre att omfattas av de internationella avtal som ingåtts av EU, eller av medlemsstater som agerar på dess vägnar, eller av EU och medlemsstaterna tillsammans. Parlamentet noterar att Förenade kungariket under övergångsperioden kommer att fortsätta att vara bundet av de skyldigheter som följer av dessa avtal. Parlamentet understryker att Förenade kungariket inte kommer att kunna delta i styrningen och beslutsförfaranden som föreskrivs i dessa avtal.

62.

Europaparlamentet påpekar att övergångsbestämmelserna, då de är en del av utträdesavtalet, endast kan tillämpas när detta avtal träder i kraft.

iv) Andra separationsfrågor

63.

Europaparlamentet efterlyser en överenskommelse utan dröjsmål om alla separationsbestämmelser som fastställs i tredje delen av utkastet till utträdesavtal och uppmanar Förenade kungariket att presentera en tydlig ståndpunkt, när så inte redan har skett, om alla kvarstående frågor som rör dess utträde under ordnade former.

Beredskap

64.

Europaparlamentet understryker vikten av det arbete som genomförts av kommissionen och medlemsstaterna på olika nivåer när det gäller att öka medvetenheten och beredskapen. Parlamentet betonar, mot bakgrund av den osäkerhet som skapats av brexit, att inte bara EU:s institutioner utan även nationella myndigheter, ekonomiska aktörer och särskilt medborgarna måste uppmärksammas och få korrekt information så att de på ett adekvat sätt kan förbereda sig för alla tänkbara scenarier, inte minst om ingen överenskommelse nås. Parlamentet uppmanar framför allt till åtgärder inriktade på så många sektorer och berörda som möjligt, bland annat på följande områden:

—	Fortsatt och tryggad tillgång till veterinärmedicinska läkemedel och humanläkemedel och medicintekniska produkter för patienter, bland annat en säker och jämn försörjning av radioisotoper.

—	Finansiella tjänster för ekonomiska aktörer.

—

Beredskapen hos små och medelstora företag och små operatörer som bedriver handel med Förenade kungariket, såsom livsmedelsproducenter och producenter av fiskeriprodukter, som för första gången någonsin kan komma stå inför exportförfaranden och vissa typer av krav, inte minst sanitära och fytosanitära krav.

—	Begränsningar och restriktioner som kan härröra från den nya rättsliga ramen för transport av passagerare och gods och den inverkan dessa kan ha på just-in-time-leveranser inom försörjnings-, bearbetnings- och distributionskedjan.

—	Kapacitet när det gäller korrekt märkning, spårbarhet och verkliga ursprung för jordbruks- och fiskeriprodukter, i syfte att säkerställa överensstämmelse med livsmedelssäkerhets- och djurskyddskraven och tillhandahållande av korrekt information till konsumenterna om livsmedel.

—	Den rättsliga ramen för skydd av personuppgifter.

—	Kommissionens fullständiga kartläggning av den unionslagstiftning som kräver ändring till följd av brexit.

o o

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, kommissionen, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0102.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0361.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0490.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/51

P8_TA(2018)0075

Nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (2017/2052(INI))

(2019/C 162/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (1) och dess senare ändring genom rådets förordning (EU, Euratom) 2017/1123 av den 20 juni 2017 (2),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning, (3)

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (4),

—	med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 28 juni 2017 om framtiden för EU:s finanser (COM(2017)0358),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (5),

—	med beaktande av FN: s generalförsamlings resolution 70/1 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet den 4 oktober 2016 (7) och rådets ratificering den 5 oktober 2016 (8),

—	med beaktande av rapporten Challenges facing civil society organisations working on human rights in the EU från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande på eget initiativ över EU:s finansiering av organisationer i det civila samhället,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet, yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetkontrollutskottet, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0048/2018), och av följande skäl:

Den gällande fleråriga budgetramen antogs 2013 och innebar för första gången en minskning i reala termer av både åtagande- och betalningsbemyndigandena jämfört med föregående programperiod trots EU:s utökade befogenheter och ambitioner, som fastställs i Lissabonfördraget och i Europa 2020-strategin. Den uppvisade också en stor skillnad mellan nivån på åtagandebemyndigandena och betalningsbemyndigandena, vilket bidrog till en eftersläpning av obetalda räkningar under den fleråriga budgetramens två första år. Det sena antagandet av den fleråriga budgetramen och motsvarande rättsliga grunder bidrog till förseningar i genomförandet, vilkas effekter fortfarande är kännbara och kan leda till en ackumulering av betalningskrav mot slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, vilket kan få följdverkningar i nästa fleråriga budgetram. Efter påtryckningar från parlamentet inkluderades nya bestämmelser i den fleråriga budgetramen för att dess övergripande tak skulle kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning och för att flexibilitetsmekanismer skulle kunna införas.

Den fleråriga budgetramen för 2014–2020 visade sig snabbt vara otillräcklig för att uppfylla de faktiska behoven och leva upp till de politiska ambitionerna, eftersom den redan från början tvingades hantera en rad kriser och nya utmaningar avseende investeringar, social utestängning, migration och flyktingar, ungdomssysselsättning, säkerhet, jordbruk, miljö och klimatförändringar, som inte hade förutsetts vid tidpunkten för dess antagande. Den nuvarande fleråriga budgetramen hade därför redan efter endast två års genomförande närmat sig bristningsgränsen, eftersom tillgängliga marginaler var uttömda, flexibilitetsbestämmelser och särskilda instrument hade utnyttjats i stor utsträckning, befintliga strategier och program hade satts under press eller till och med minskats och mekanismer hade inrättats utanför budgeten som ett sätt att kompensera för den otillräckliga nivån på och flexibiliteten i EU:s budget.

Dessa brister var redan uppenbara i samband med den halvtidsöversyn och revidering av den fleråriga budgetramen som inleddes i slutet av 2016, och borde ha krävt omedelbara åtgärder, vilket visades i parlamentets resolution av den 6 juli 2016. Den godkända halvtidsrevideringen utvidgade potentialen för de befintliga flexibilitetsbestämmelserna till en viss grad, men reviderade inte taken i den fleråriga budgetramen.

Kommissionen kommer att lägga fram sina förslag om den fleråriga budgetramen efter 2020 och om de framtida egna medlen i maj 2018, samtidigt som rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 föreskrev att de skulle ha lagts fram före den 1 januari 2018. Efter detta förväntas utkast till lagstiftningsförslag om finansieringsprogrammen och finansieringsinstrumenten följa inom kort.

Europaparlamentet antar denna resolution i syfte att redogöra för parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020, med särskild uppmärksamhet på dess förväntade prioriteringar, storlek, struktur, varaktighet, flexibilitet och andra övergripande principer, och för att framhäva de specifika budgetmässiga riktlinjerna för EU:s olika politikområden som täcks av nästa fleråriga budgetram. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram lagstiftningsförslaget om nästa fleråriga budgetram tillsammans med ett nytt utkast till interinstitutionellt avtal som beaktar parlamentets ståndpunkter och förslag. Parlamentet betonar att denna resolution även utgör en grund för parlamentets deltagande i förfarandet inför antagandet av nästa fleråriga budgetram.

Europaparlamentet antar samtidigt en separat resolution (9) för att redogöra för sin ståndpunkt om reformen av systemet för EU:s egna medel, i enlighet med rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av lagstiftningsförslagen om EU:s egna medel, vilka bör vara ambitiösa när det gäller tillämpningsområdet och läggas fram tillsammans med förslagen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att både inkomst- och utgiftssidan i nästa fleråriga budgetram kommer att behandlas som ett enda paket under de kommande förhandlingarna, och att ingen överenskommelse kan nås om den fleråriga budgetramen utan att motsvarande framsteg gjorts i fråga om de egna medlen.

I. Prioriteringar och utmaningar för nästa fleråriga budgetram

Europaparlamentet välkomnar diskussionen om nästa fleråriga budgetram som ett tillfälle att lägga grunden för ett starkare och mera hållbart Europa genom ett av dess mest konkreta instrument, det vill säga unionens budget. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör ingå i en bredare strategi och vision för Europas framtid. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram måste innebära att EU:s politiska projekt och prioriteringar omsätts i form av budgetmedel.

Europaparlamentet är övertygat om att nästa fleråriga budgetram bör bygga på unionens väletablerade politik och prioriteringar som syftar till att främja fred, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen, stimulera välfärd, långsiktig och hållbar ekonomisk tillväxt och forskning och innovation, skapa högkvalitativ sysselsättning som leder till anständiga arbetstillfällen, bekämpa klimatförändringarna, och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna och medborgarna. Parlamentet anser att dessa pelare är en förutsättning för en väl fungerande inre marknad och för den ekonomiska och monetära unionen samt för att stärka Europas ställning i världen. Parlamentet anser att de är mer relevanta än någonsin för Europas framtida strävanden.

Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör göra det möjligt för unionen att finna lösningar på och gå starkare ur årtiondets kriser, det vill säga den ekonomiska och finansiella nedgången, ungdomsarbetslösheten, den ihållande fattigdomen och social utestängningen, migrations- och flyktingkrisen, klimatförändringar och naturkatastrofer, miljöförstöring, förlust av biologisk mångfald, terrorism och instabilitet, för att bara nämna ett fåtal. Parlamentet understryker att dessa globala gränsöverskridande utmaningar med inhemska konsekvenser visar på det ömsesidiga beroendet mellan våra ekonomier och samhällen, och parlamentet betonar behovet av gemensamma åtgärder.

Europaparlamentet betonar att EU måste fullgöra sitt åtagande att gå i bräschen för genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling som ger en världsomfattande färdplan för mer hållbara, jämlika och välmående samhällen inom de gränser som vår planet ställer upp. Parlamentet understryker att nästa fleråriga budgetram måste anpassas till målen för hållbar utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i alla delar av EU:s politik och initiativ. Parlamentet förväntar sig att EU ska fullgöra sina åtaganden att arbeta för dessa mål. Parlamentet framhåller även att tillkännagivandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s och medlemsstaternas utfästelse om ett mera socialt Europa bör stödjas med adekvata ekonomiska resurser. Parlamentet anser att efter Parisavtalet bör de klimatrelaterade utgifterna ökas avsevärt i förhållande till den nuvarande fleråriga budgetramen, och så snart som möjligt men senast 2027 utgöra 30 %.

Europaparlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram utgör en möjlighet för unionen att visa att vi står enade och kan hantera den politiska utvecklingen såsom brexit, uppkomsten av populistiska och nationalistiska rörelser och förändringarna i det globala ledarskapet. Parlamentet understryker att splittring och inåtvändhet inte är ett svar på globala frågor och medborgarnas oro. Parlamentet anser att förhandlingarna om brexit, framför allt, visar att fördelarna med att vara medlem av unionen i hög grad uppväger kostnaderna för bidraget till dess budget. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till full respekt för tidigare ingångna åtaganden, som i fallet med långfredagsavtalet när det gäller rättsstaten och demokratin.

Europaparlamentet begär därför fortsatt stöd till befintliga politikområden, särskilt EU:s långvariga politikområden som finns förankrade i fördragen, det vill säga den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken och sammanhållningspolitiken, eftersom dessa innebär att unionsmedborgarna får konkreta fördelar av det europeiska projektet. Parlamentet förkastar alla försök till åternationalisering av dessa politikområden, eftersom detta inte skulle minska den ekonomiska bördan för skattebetalarna och konsumenterna och inte heller ge bättre resultat, utan i stället skulle hämma tillväxten, solidariteten och den inre marknadens funktion samtidigt som ojämlikheten skulle bli ännu värre och skillnaderna mellan olika regioner och ekonomiska sektorer skulle öka. Parlamentet vill säkerställa samma finansieringsnivå för EU-27 för dessa politikområden under nästa programperiod och samtidigt ytterligare förbättra deras effektivitet och förenkla de förfaranden som gäller för dem.

Europaparlamentet anser att Europa måste erbjuda utsikter för den yngre generationen och framtidsinriktade företag som gör EU mer framgångsrik på den globala arenan. Parlamentet är fast beslutet att väsentligt trappa upp två av EU:s flaggskeppsprogram, nämligen ramprogrammet för forskning och Erasmus+, som med nuvarande medel inte kan tillgodose den mycket höga efterfrågan bestående av ansökningar av högsta kvalitet. Parlamentet står fast vid att man avsevärt bör öka anslagen till kampen mot ungdomsarbetslösheten och till stödet för små och medelstora företag med hjälp av de program som ersätter ungdomssysselsättningsinitiativet och programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme). Parlamentet stöder även en förstärkning av Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) 2.0.

10.

Europaparlamentet uppmanar unionen att axla sitt ansvar inom tre nya politikområden med inre och yttre dimensioner som uppkommit under loppet av den nuvarande fleråriga budgetramen,

—	genom att utveckla en omfattande asyl-, migrations- och integrationspolitik och behandla de bakomliggande orsakerna till migration och tvångsförflyttningar i tredjeländer,

—	genom att stärka skyddet av de yttre gränserna och främja stabilitet, särskilt genom att värna om mänskliga rättigheter utanför EU, konfliktförebyggande och biståndspolitik,

—	genom att garantera inre säkerhet för de europeiska medborgarna och slå samman forskningsinsatser och kapacitet på försvarsområdet, samtidigt som parlamentet betonar att åtgärder inom dessa områden inte bör genomföras på bekostnad av EU:s utvecklingspolitik.

11.

Europaparlamentet betonar att den framtida budgetramen förväntas innehålla två nya typer av finansiellt stöd som har getts en framträdande plats på EU:s ekonomiska agenda, nämligen förlängningen av investeringsstödsystemen, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar, och utvecklingen av en stabiliseringsfunktion för euroområdets medlemsstater, eventuellt genom den föreslagna Europeiska valutafonden, tillsammans med en särskild konvergensmekanism för medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron.

12.

Europaparlamentet understryker att euroområdets specifika budgetkapacitet inledningsvis bör ingå i unionens budget, utöver de aktuella utgiftstaken för den fleråriga budgetramen, utan att det påverkar övriga program i denna ram, och den bör finansieras av euroområdet och andra deltagande medlemmar via en inkomstkälla som deltagande medlemsstater ska komma överens om och som ska betraktas som inkomster avsatta för särskilda ändamål och garantier. Parlamentet anser att när den finanspolitiska kapaciteten väl befinner sig i ett stabilt tillstånd skulle den kunna finansieras med verkligt egna medel, i enlighet med rekommendationerna i Monti-rapporten om den framtida finansieringen av EU.

13.

Europaparlamentet bekräftar principen att ytterligare politiska prioriteringar måste kompletteras med ytterligare finansiella resurser, oavsett om de uppkommer vid tidpunkten för antagandet av en ny flerårig budgetram eller under dess genomförande, och understryker att finansieringen av nya behov inte får äventyra befintliga åtgärder och program. Parlamentet förväntar sig vidare att tillräckligt flexibla bestämmelser kommer att införas så att man kan hantera oförutsedda händelser som kan uppkomma under den fleråriga budgetramens löptid.

14.

Europaparlamentet anser att ett starkare och mer ambitiöst Europa endast kan uppnås om det ges ökade finansiella resurser. Parlamentet kräver, mot bakgrund av ovannämnda utmaningar och prioriteringar och med hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionen, en betydande ökning av unionens budget. Parlamentet uppskattar budgetramens nödvändiga utgiftstak till 1,3 % av BNI i EU-27, vid sidan av de olika instrument som ska räknas utöver taken.

15.

Europaparlamentet är övertygat om att införandet av nya verkligt egna EU-medel är det enda alternativet för att på ett lämpligt sätt kunna finansiera nästa fleråriga budgetram, såvida inte rådet beslutar att avsevärt öka de nationella bidragen till EU:s budget.

II. Sektorsövergripande frågor

Principerna för EU:s budget och budgetens trovärdighet

16.

Europaparlamentet påminner om de europeiska budgetprinciperna enhetlighet, riktighet, ettårighet, jämvikt, universalitet, specificering, additionalitet, subsidiaritet, sund ekonomisk förvaltning och transparens, som ska respekteras när unionens budget utformas och tillämpas.

17.

Europaparlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att unionens politiska ambition måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska resurser, och påminner om att det i artikel 311 i EUF-fördraget fastställs att unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik.

18.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att ett fullständigt genomförande av politiska beslut och initiativ som tas av Europeiska rådet endast är möjligt om nödvändiga medel garanteras, och understryker att varje annan lösning undergräver budgetens trovärdighet och medborgarnas förtroende.

19.

Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen, genom att omvandla EU:s politiska prioriteringar till konkreta investeringar, utgör ett utmärkt instrument för den långsiktiga planeringen av EU:s utgifter och för att säkerställa en viss stabil nivå av offentliga investeringar i medlemsstaterna. Parlamentet beklagar dock att det inte finns någon ömsesidigt överenskommen långsiktig strategi inför antagandet av nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner vidare om att EU:s budget huvudsakligen är en investeringsbudget som fungerar som en ytterligare och kompletterande finansieringskälla för åtgärder på nationell, regional och lokal nivå.

Varaktighet

20.

Europaparlamentet anser att beslutet om den fleråriga budgetramens varaktighet bör säkra rätt balans mellan två motstridiga krav, nämligen å ena sidan behovet av att flera av EU:s politikområden – särskilt de med delad förvaltning såsom jordbruk och sammanhållning – kan fungera på basis av den stabilitet och förutsägbarhet som ett åtagande på minst sju år medför, och å andra sidan behovet av demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet som följer av synkroniseringen av varje enskild budgetram med Europaparlamentets och kommissionens femåriga politiska cykel.

21.

Europaparlamentet betonar att det är en politisk nödvändighet för varje nyvalt parlament att avsevärt kunna påverka den fleråriga budgetramen under sin valperiod, både i fråga om belopp och politiska prioriteringar. Parlamentet betonar vidare att valet till Europaparlamentet ger EU-medborgarna möjlighet att direkt uttala sig om unionens budgetprioriteringar som bör återspeglas i en bindande anpassning av den fleråriga budgetramen efter valet. Parlamentet anser därför att under varje politisk cykel måste kommissionen föreslå, och både parlamentet och rådet fatta beslut om, antingen utarbetandet av nästa fleråriga budgetram eller en obligatorisk halvtidsrevidering av den innevarande fleråriga budgetramen.

22.

Europaparlamentet understryker att den fleråriga budgetramens längd gradvis måste övergå till 5 + 5 år med en obligatorisk halvtidsrevidering. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett tydligt förslag avseende metoderna för det praktiska genomförandet av en budgetram på 5 + 5 år. Parlamentet är övertygat om att en enda femårsperiod inte kan komma i fråga för den fleråriga budgetramen, eftersom detta skulle utgöra ett stort hinder för programplanerings- och genomförandekraven inom flera av EU:s politikområden,

23.

Europaparlamentet medger dock att tidpunkten för nästa val till Europaparlamentet under våren 2019, med hänsyn till att den nuvarande fleråriga budgetramen löper ut i december 2020, inte gör det möjligt att omedelbart genomföra en lösning på 5 + 5 år, eftersom man inte skulle kunna göra någon tillfredsställande anpassning av de olika cyklerna. Parlamentet anser därför att nästa fleråriga budgetram bör fastställas för en sjuårsperiod (2021–2027) och inbegripa en obligatorisk halvtidsrevidering, som en tillfällig lösning som ska tillämpas en sista gång.

Halvtidsrevidering

24.

Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att behålla en juridiskt bindande och obligatorisk översyn och revidering efter halva tiden av den fleråriga budgetramen, vilket bör förankras i den nya förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner om att 2016 års halvtidsrevidering var den historiskt första gången som en faktisk revidering gjordes av förordningen om den fleråriga budgetramen och att den bedömdes som positiv av både rådet och parlamentet, i synnerhet när det gäller att förstärka den fleråriga budgetramens flexibilitetsbestämmelser.

25.

Europaparlamentet anser att halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 bör föreslås och beslutas i god tid så att nästa parlament och kommission kan justera budgetramen i linje därmed. Parlamentet understryker att varje revidering av den fleråriga budgetramen bör säkerställa Europaparlamentets deltagande och skydda dess rättigheter i egenskap av likvärdig gren av budgetmyndigheten. Parlamentet understryker dessutom att varje verklig revidering också inbegriper en revidering av taken i den fleråriga budgetramen, om det fastställs att de är otillräckliga för resten av perioden.

Flexibilitet

26.

Europaparlamentet understryker att budgetmyndigheten under den nuvarande fleråriga budgetramen godkände ett omfattande utnyttjande av flexibilitetsmekanismerna och de särskilda instrument som ingår i förordningen om den fleråriga budgetramen, för att tillhandahålla de ytterligare anslag som behövdes för att hantera allvarliga kriser eller finansiera nya politiska prioriteringar.

27.

Europaparlamentet anser därför att flexibilitetsbestämmelserna i den nuvarande fleråriga budgetramen har fungerat väl och har tillhandahållit lösningar när det gäller de betydande finansieringsbehoven, särskilt för att möta utmaningarna i samband med migration och flyktingar och åtgärda investeringsgapet. Parlamentet påminner om att det var parlamentet som tog initiativet till flera av dessa bestämmelser, och kraftfullt försvarade dessa vid förhandlingarna om den föregående fleråriga budgetramen.

28.

Europaparlamentet anser att det behövs en ytterligare förstärkning av dessa bestämmelser för att bättre kunna hantera nya utmaningar, oförutsedda händelser och de nya politiska prioriteringar som uppstår under genomförandet av en långsiktig plan, såsom den fleråriga budgetramen. Parlamentet kräver ökad flexibilitet i nästa fleråriga budgetram, vilket bör möjliggöra största möjliga användning av de samlade taken inom budgetramen för åtaganden och betalningar.

Flexibilitetsmekanismerna i den fleråriga budgetramen

29.

Europaparlamentet anser att taken för nästa fleråriga budgetram bör fastställas på en nivå som inte enbart möjliggör finansieringen av EU:s politik, utan även tillhandahåller tillräckliga marginaler när det gäller åtagandena för varje rubrik.

30.

Europaparlamentet är övertygat om att samtliga outnyttjade marginaler utan begränsningar bör överföras till kommande budgetår och utnyttjas av budgetmyndigheten för alla ändamål som anses nödvändiga, inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet kräver därför att den samlade marginalen för åtaganden behålls, men utan några begränsningar i tid och omfattning.

31.

Europaparlamentet påminner om att den samlade marginalen för åtaganden endast kan utnyttja de outnyttjade marginalerna fram till år N-1, när de har bekräftats genom de tekniska justeringar som föregår presentationen av budgetförslaget. Parlamentet anser dock att det är viktigt att undersöka olika sätt att även utnyttja de outnyttjade marginalerna för år N, för att möjliggöra finansiering av ytterligare behov som kan uppstå under det året.

32.

Europaparlamentet är övertygat om att de åtaganden som godkänts av budgetmyndigheten bör användas för sitt ursprungliga syfte och att alla ansträngningar bör göras för att se till att detta är fallet inom samtliga politikområden. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att fortsätta att aktivt arbeta i denna riktning. Parlamentet anser dock att om återtaganden faktiskt görs, på grund av att de åtgärder som de hade öronmärkts för inte har genomförts alls eller endast delvis, bör de göras tillgängliga i EU-budgeten igen och utnyttjas av budgetmyndigheten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att återtagna medel direkt bör gå till den samlade marginalen för åtaganden i stället för till ett särskilt instrument eller en reserv.

33.

Europaparlamentet påminner om att återtaganden härrör från åtaganden som redan har godkänts av budgetmyndigheten och som normalt skulle ha lett till motsvarande betalningar om de åtgärder som de var avsedda att finansiera hade genomförts som planerat. Parlamentet betonar därför att återanvändningen av outnyttjade medel i EU:s budget är vederbörligen motiverad, men inte bör vara ett sätt att kringgå de relevanta bestämmelserna om återtaganden som fastställs i sektorsförordningarna.

34.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att säkerställa en fullständig överföring av betalningarnas marginaler genom den samlade marginalen för betalningar inom hela den fleråriga budgetramen. Parlamentet motsätter sig alla begränsningar eller tak som tillämpas på de marginaler som kan överföras, vilket är fallet i den nuvarande fleråriga budgetramen, och påminner om att dessa marginaler endast kan utnyttjas om och i den utsträckning som budgetmyndigheten beslutar detta. Parlamentet betonar att den samlade marginalen för betalningar kan vara till hjälp när det gäller att bemöta eventuella nya betalningskriser som kan uppstå.

35.

Europaparlamentet betonar att en revidering av utgiftstaken bör kvarstå som ett alternativ i förordningen om den fleråriga budgetramen i händelse av oförutsedda omständigheter, om behoven av finansiering skulle medföra att tillgängliga marginaler och särskilda instrument uttöms eller överskrids. Parlamentet vill att det i förordningen om den fleråriga budgetramen ska finnas ett förenklat förfarande för en riktad revidering under ett överenskommet tröskelvärde.

36.

Europaparlamentet förespråkar att man behåller möjligheten att tidigarelägga eller senarelägga finansieringen av EU-program, för att möjliggöra kontracykliska åtgärder som motsvarar den faktiska genomförandetakten och för att kunna reagera på stora kriser på ett adekvat sätt. Parlamentet vill dessutom att den flexibilitet i lagstiftningen som i dag fastställs i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet och som gör det möjligt att med upp till +/- 10 % justera den totala budgeten för program som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska ökas ännu mer till +/- 15 %.

37.

Europaparlamentet betonar den flexibilitet som kan uppnås genom överföringar inom en och samma rubrik i budgetramen, så att de ekonomiska resurserna går just dit de behövs och så att EU:s budget genomförs bättre. Parlamentet anser att färre rubriker bidrar till ökad flexibilitet i den fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att på förhand informera och samråda med budgetmyndigheten innan större autonoma överföringar antas.

Den fleråriga budgetramens särskilda instrument

38.

Europaparlamentet godkänner den övergripande strukturen för den fleråriga budgetramens särskilda instrument, särskilt flexibilitetsmekanismen, reserven för katastrofbistånd, Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), och betonar att de har utnyttjats i hög grad inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet begär att man förbättrar deras finansieringsramar och operativa bestämmelser.

39.

Europaparlamentet kräver särskilt en betydande ökning av anslagen till flexibilitetsmekanismen på minst två miljarder EUR. Parlamentet påminner om att flexibilitetsmekanismen inte är kopplad till ett särskilt politikområde och att den därmed kan användas för alla syften som anses nödvändiga. Parlamentet anser därför att detta instrument kan användas till att täcka eventuella nya finansiella behov som uppstår under den fleråriga budgetramens löptid.

40.

Europaparlamentet framhåller hur viktig reserven för katastrofbistånd är för att snabbt kunna ge särskilt stöd till tredjeländer vid oförutsedda händelser, och betonar dess särskilda betydelse i den rådande situationen. Parlamentet begär att dess anslag ökas betydligt upp till ett årligt anslag på en miljard EUR.

41.

Europaparlamentet noterar i synnerhet att EU:s solidaritetsfond har utnyttjats i hög grad för att ge stöd i samband med ett antal allvarliga naturkatastrofer med betydande budgetkonsekvenser. Parlamentet framhåller också de positiva effekter detta har på den allmänna opinionen. Parlamentet föreslår att dess anslag ökas betydligt upp till ett årligt anslag på en miljard EUR.

42.

Europaparlamentet anser att användningen av EGF, som säkrar solidaritet inom EU och stöder arbetstagare som förlorat sina jobb till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globaliseringen eller till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen, inte har nått sin fulla potential och skulle kunna förbättras ytterligare och integreras i en långsiktig strategi, för att man effektivt ska kunna nå ut till uppsagda arbetstagare och återintegrera dem på arbetsmarknaden i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att den kommande översynen av fonden bör undersöka dess tillämpningsområde och förbättra samordningen med andra instrument. En reviderad EGF bör förfoga över minst samma årliga anslag inom ramen för den nya fleråriga budgetramen.

43.

Europaparlamentet föreslår inrättandet av en särskild reserv för den fleråriga budgetramens särskilda instrument baserad på de outnyttjade anslag som förfaller inom varje instrument. Parlamentet anser att denna reserv inte bör vara tidsmässigt begränsad. Parlamentet begär att denna reserv utnyttjas till förmån för särskilda instrument inom den fleråriga budgetramen som tas i anspråk för att finansiera behov utöver sin finansiella kapacitet, efter ett beslut av budgetmyndigheten.

44.

Europaparlamentet konstaterar att varje särskilt instrument inom budgetramen för närvarande tillämpar olika tidsfrister för överföringen av outnyttjade anslag. Dessa regler bör harmoniseras, så att en enhetlig N + 1-regel kan tillämpas för alla dessa instrument.

45.

Europaparlamentet anser att marginalen för oförutsedda utgifter bör bibehållas som en sista utväg. Parlamentet betonar att detta är ett särskilt instrument som också kan tas i anspråk för enbart betalningsbemyndiganden, och att dess användning var av största vikt för hanteringen av betalningskrisen 2014. Parlamentet kräver därför en justering uppåt av det högsta årliga anslaget till 0,05 % av EU:s BNI.

46.

Europaparlamentet understryker att de särskilda instrumenten inom den fleråriga budgetramen bör ligga utanför taken för den fleråriga budgetramen, både med avseende på åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden. Parlamentet anser att frågan om införandet i budgeten av betalningarna för dessa instrument reglerades på ett otvetydigt sätt i samband med halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020, och avslutade den långvariga tolkningskonflikten med rådet. Parlamentet rekommenderar införandet av en tydlig bestämmelse i förordningen om den fleråriga budgetramen, där det anges att betalningar som härrör från ianspråktagandet av åtagandebemyndiganden i den fleråriga budgetramens särskilda instrument ska räknas utöver budgetramens årliga betalningstak.

47.

Europaparlamentet konstaterar att det enligt det nuvarande interinstitutionella avtalet krävs en särskild majoritet för att tre särskilda instrument i den fleråriga budgetramen ska kunna tas i anspråk. Parlamentet anser att denna bestämmelse är föråldrad, då den återspeglar de krav på särskild majoritet som före Lissabonfördraget gällde för antagandet av EU:s budget. Parlamentet efterlyser enhetliga röstningskrav för ianspråktagandet av dessa instrument, vilka bör vara desamma som för antagandet av EU:s budget.

Inkomster – särskild reserv

48.

Europaparlamentet bekräftar sin sedan länge intagna ståndpunkt att eventuella inkomster som härrör från böter för företag som bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning eller som är kopplade till försenade betalningar av de nationella bidragen till EU:s budget bör utgöra en särskild inkomst för EU:s budget, utan motsvarande minskning av BNI-bidragen.

49.

Europaparlamentet kräver i detta avseende att en särskild reserv inrättas i EU:s budget, som successivt ska fyllas på av alla typer av oförutsedda övriga inkomster och vederbörligen föras över för att tillhandahålla ytterligare utgiftsmöjligheter när det uppstår behov. Parlamentet anser att denna reserv bör öronmärkas för de särskilda instrumenten inom den fleråriga budgetramen och bör tillhandahålla ytterligare förstärkning, både när det gäller åtaganden och betalningar, till följd av ett beslut från budgetmyndigheten.

Effektiv och ändamålsenlig användning av EU:s resurser

50.

Europaparlamentet anser att uppnåendet av ett europeiskt mervärde bör vara en av de viktigaste principerna för EU-institutionerna när de fattar beslut om typen av utgifter i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar dock att det finns flera tolkningar av detta begrepp, och efterlyser en enhetlig, klar och lättbegriplig definition av de relevanta kriterierna, som bör beakta territoriella särdrag och, när så är möjligt, innehålla mätbara resultatindikatorer. Parlamentet varnar för alla försök att använda en sådan definition för att ifrågasätta relevansen av EU:s politik och program på rent kvantitativa grunder eller kortsiktiga ekonomiska överväganden.

51.

Europaparlamentet noterar hänvisningen till begreppet europeiskt mervärde i flera kommissionsdokument. Parlamentet påminner om den förteckning över parametrar som anges i sin ovan nämnda resolution av den 24 oktober 2017 i samband med detta. Parlamentet påminner om att EU:s medel bör användas för att finansiera europeiska kollektiva nyttigheter samt fungera som en katalysator för att skapa incitament för medlemsstaterna att på alla administrativa nivåer vidta åtgärder i syfte att förverkliga målen i fördragen och uppfylla gemensamma EU-mål som annars inte skulle förverkligas. Parlamentet instämmer i att EU:s budget bör användas för att finansiera åtgärder som kan gynna EU som helhet, som inte kan genomföras effektivt av en enskild medlemsstat på egen hand och som kan ge bättre valuta för pengarna jämfört med åtgärder som enbart vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Parlamentet anser vidare att EU:s budget bör bidra till att etablera och stödja fred och stabilitet i EU:s grannskap och andra länder. Både program med delad förvaltning och central förvaltning bidrar till uppkomsten av europeiskt mervärde, eftersom det är två kompletterande metoder för att uppnå EU:s mål. Parlamentet förväntar sig mot bakgrund av detta att medlemsstaterna vid förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram ska frångå tanken på ett ”rättvist återflöde”, där man bara tar hänsyn till nationella intressen i form av nettobalanser.

52.

Europaparlamentet anser att en bättre resursanvändning, det vill säga en mer effektiv och icke-diskriminerande användning av varje euro i EU:s budget, inte kan uppnås enbart genom att EU:s resurser inriktas på åtgärderna med störst europeiskt mervärde och den största resultatförbättringen när det gäller EU:s politikområden och program, baserat på en djupanalys av de nuvarande utgifterna, utan även genom större synergieffekter mellan EU:s budget och de nationella budgetarna och genom konkreta förbättringar av utgiftsstrukturen. Parlamentet stöder rekommendationerna i revisionsrättens årsrapport för 2016 om att det bör finnas en effektiv resultatmätningsram med indikatorer, att rapporteringen bör bli effektivare och bättre avvägd och att resultaten av bedömningen bör bli mera lättillgängliga.

53.

Europaparlamentet kräver en verklig förenkling av EU:s budgetsystem i nästa fleråriga budgetram för att det ska gå lättare att utnyttja anslagen. I synnerhet måste man minska de onödiga överlappningarna mellan instrument för liknande typer av åtgärder, till exempel när det gäller innovation, små och medelstora företag eller transporter, utan att man äventyrar viktiga element i de olika programmen, och avskaffa den konkurrens som förekommer mellan olika finansieringsformer och finansieringskällor för att åstadkomma största möjliga kombinationsmöjligheter och skapa en sammanhängande finansieringsram. Detta skulle göra det enklare att kommunicera EU:s prioriteringar till medborgarna.

54.

Europaparlamentet understryker att ”hälsokontrollen”av EU:s utgifter inte får leda till en sänkning av EU:s ambitionsnivå eller en sektorsindelning av EU:s politik och program, och inte heller bör leda till att bidrag ersätts med finansieringsinstrument i syfte att generera vissa besparingar, eftersom det stora flertalet av de åtgärder som stöds genom EU-budgeten inte är lämpade för finansiering via finansieringsinstrument. Parlamentet anser att ”hälsokontrollen”snarare bör utmynna i att man får reda på hur genomförandet av EU: s utgiftsprogram skulle kunna förbättras.

55.

Europaparlamentet efterlyser en långtgående harmonisering av reglerna i syfte att skapa ett enhetligt regelverk för EU:s alla budgetinstrument samtidigt som man tar hänsyn till finansieringsspecifika och sektorsspecifika kännetecken. Kommissionen uppmanas att behandla kombinationen av olika finansieringskällor genom att tillhandahålla tydliga riktlinjer i detta avseende och se till att alla ges lika tillgång till samtliga finansieringsalternativ i samtliga medlemsstater.

56.

Europaparlamentet förespråkar en verklig förenkling av de sektorsvisa genomförandebestämmelserna för stödmottagarna och en minskning av den administrativa bördan genom ytterligare standardisering och förenkling av förfaranden och programplaneringsdokument. Parlamentet påpekar dessutom att stödmottagarna måste erbjudas mer kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd. Parlamentet efterlyser ett skifte mot en mer riskbaserad utvärdering.

Enhetlighet, korrekthet och transparens

57.

Europaparlamentet påminner om att principen om enhetlighet, det vill säga att unionens samtliga inkomster och utgifter ska tas upp i budgeten, både är ett krav i fördraget och ett grundläggande demokratiskt villkor om budgeten ska vara transparent, legitim och möjliggöra ansvarsutkrävande. Parlamentet beklagar att denna princip har beaktats i allt mindre utsträckning medan den ekonomiska komplexiteten har vuxit, från det historiska arvet från Europeiska utvecklingsfonden, genom inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen, till den senaste tidens inflationsartade ökning av ad hoc-mekanismer utanför budgeten i form av innovativa finansieringsinstrument och externa förvaltningsfonder eller faciliteter som inte tas upp i unionens balansräkning.

58.

Europaparlamentet ifrågasätter huruvida inrättandet av instrument utanför unionens budget är berättigat och om det tillför ett mervärde. Parlamentet anser att beslut om att inrätta eller behålla sådana instrument i själva verket motiveras av försök att dölja de verkliga ekonomiska behoven och kringgå begränsningarna i den fleråriga budgetramen och taken för egna medel. Parlamentet beklagar att de också ofta innebär att man kringgår parlamentet och dess tredubbla ansvar som lagstiftare, budgetmyndighet och kontrollmyndighet och motverkar målet att förbättra transparensen för allmänheten och stödmottagarna.

59.

Europaparlamentet upprepar därför sin sedan länge etablerade ståndpunkt att den europeiska utvecklingsfonden, tillsammans med andra instrument utanför den fleråriga budgetramen, bör ingå i unionens budget för att ge unionens utvecklingspolitik bättre legitimitet och göra den effektivare och mer ändamålsenlig. Parlamentet understryker dock att de respektive anslagen bör läggas till utöver de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen, så att införlivandet av dessa instrument i budgeten inte får någon negativ inverkan vare sig på deras finansiering eller på annan EU-politik och andra EU-program. Parlamentet välkomnar i princip förslaget om att integrera Europeiska stabilitetsmekanismen i unionens finanser i form av en europeisk valutafond, utan att detta påverkar dess framtida utformning.

60.

Europaparlamentet anser att EU:s förvaltningsfonder kan tillföra ett mervärde genom att samla resurser från olika givare för specifika situationer, men att användningen av dem inte får innebära att man helt enkelt märker om planerad EU-finansiering, och inte får ändra EU:s finansieringsinstruments ursprungliga mål. Parlamentet understryker att det behövs bättre parlamentarisk kontroll av hur de inrättas och utnyttjas. Parlamentet insisterar på att EU:s förvaltningsfonder endast ska stödja åtgärder utanför unionen.

61.

Europaparlamentet anser också att när det bedöms att en viss andel av transaktionerna måste genomföras utanför budgeten för att uppnå vissa specifika mål, till exempel genom utnyttjande av finansiella instrument eller förvaltningsfonder, bör dessa vara av begränsad omfattning och varaktighet, vara helt transparenta, motiverade genom bevisad additionalitet och mervärde samt backas upp av strikta förfaranden för beslutsfattande och bestämmelser om redovisningsskyldighet.

62.

Europaparlamentet anser att i nästa fleråriga budgetram bör unionens budget med större noggrannhet visa omfattningen av inkomster avsatta för särskilda ändamål och deras inverkan på faktiska utgifter, i synnerhet de inkomster som härrör från bidrag från tredjeländer. Parlamentet understryker att detta är ännu mer relevant med tanke på Förenade kungarikets önskan att delta i vissa av unionens budgetprogram inom ramen för den nya fleråriga budgetramen efter 2020 som ett tredjeland, som landet uttryckt i samband med förhandlingarna om utträde ur unionen.

Nivå på betalningsbemyndiganden

63.

Europaparlamentet påminner om att betalningsbemyndiganden är den logiska och rättsliga konsekvensen av åtagandebemyndiganden, och framhåller att de framtida taken måste sättas på en lämplig nivå och endast lämna ett begränsat och realistiskt utrymme mellan åtaganden och betalningar. Parlamentet förväntar sig att kommande betalningstak ska ta hänsyn dels till att man måste uppfylla åtagandena från den nuvarande finansieringsperioden, som kommer att omvandla till betalningar först efter 2020, och dels till att man måste uppfylla åtagandena för program och instrument efter 2020.

64.

Europaparlamentet påminner om ackumuleringen av eftersläpande obetalda räkningar i slutet av den föregående fleråriga budgetramen, som följde med till den nuvarande, och varnar för en upprepning av en sådan kris i övergången till nästa fleråriga budgetram eftersom detta skulle få allvarliga konsekvenser för stödmottagare som studenter, universitet, små och medelstora företag och forskare. Parlamentet uppmärksammar den nuvarande tendensen att underutnyttja betalningar på grund av förseningar i genomförandet av programmen för 2014–2020, vilket leder till ökande nivåer av utestående åtaganden som måste realiseras inom taken för nästa fleråriga budgetram. Kommissionen och medlemsstaterna, inklusive på finansministernivå, uppmanas att analysera de bakomliggande orsakerna till dessa förseningar och att lägga fram konkreta förenklingsåtgärder för att underlätta genomförandet i framtiden.

65.

Europaparlamentet noterar de preliminära resultaten av förhandlingarna om den ekonomiska uppgörelsen i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen, som gav Förenade kungariket rätt att fullt ut delta i finansieringen och genomförandet av programmen för 2014–2020 med alla relevanta ekonomiska följder.

Finansieringsinstrument

66.

Europaparlamentet betonar att EU-budgeten förfogar över ett stort antal instrument som finansierar verksamheter som stöds på EU-nivå och som kan delas in i två kategorier, nämligen å ena sida bidrag och å andra sidan finansieringsinstrument i form av garantier, lån, riskdelning eller eget kapital. Parlamentet framhåller också den europeiska fonden för strategiska investeringar, vars syfte det är att mobilisera privat och offentligt kapital i hela EU för att stödja projekt inom områden som är centrala för EU:s ekonomi, för att komplettera den begränsade finansieringen.

67.

Europaparlamentet inser finansieringsinstrumentens potential att öka unionsbudgetens ekonomiska och politiska verkan. Parlamentet betonar dock att de endast kan tillämpas för inkomstgenererande projekt i fall av icke-optimala investeringsförutsättningar eller marknadsmisslyckanden, och således endast utgör en kompletterande finansiering snarare än en alternativ finansieringsform jämfört med bidrag. Parlamentet betonar att finansieringsinstrument inte bör syfta till att ersätta befintliga offentliga eller privata finansieringssystem och bör vara förenliga med nationella och internationella åtaganden.

68.

Europaparlamentet påminner om sin begäran att kommissionen ska identifiera de områden där bidrag fungerar bäst, de områden där finansieringsinstrument passar bättre, och de områden där bidrag kan kombineras med finansieringsinstrument, och att reflektera över vad som är en lämplig balans mellan de två. Parlamentet är övertygat om att subventioner även i fortsättningen bör vara det huvudsakliga sättet att finansiera EU-projekt i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker att lån, garantier, riskdelning och finansiering med eget kapital bör användas med försiktighet, baserat på lämpliga förhandsbedömningar, och endast när deras användning kan visa ett tydligt mervärde och en hävstångseffekt. Parlamentet konstaterar att utnyttjandet av finansieringsinstrument och deras synergier med bidrag kan förbättras. Parlamentet uppmanar till ordentliga ansträngningar för att förenkla stödmottagarnas tillgång till finansieringsinstrument och till större flexibilitet i den sektorsövergripande användningen av olika finansieringsinstrument, för att undanröja de restriktiva bestämmelser som hindrar stödmottagare från att utnyttja flera program för projekt med överensstämmande mål.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla och harmonisera de bestämmelser som styr användningen av finansieringsinstrument i nästa fleråriga budgetram i syfte att skapa synergier mellan de olika instrumenten och se till att deras tillämpning blir så effektiv som möjligt. Parlamentet noterar ett eventuellt förslag, vilket skulle kräva en ingående diskussion, för en gemensam fond som skulle omfatta de finansieringsinstrument på EU-nivå som förvaltas centralt. Parlamentet anser att man måste tillhandahålla en tydlig struktur för valet av olika typer av finansieringsinstrument för olika politikområden och typer av insatser och att de berörda finansieringsinstrumenten fortsatt bör budgeteras som separata budgetposter för att ge investeringsklarhet. Dock understryker parlamentet att en sådan harmonisering av reglerna inte får påverka de finansieringsinstrument som förvaltas av medlemsstaterna inom sammanhållningspolitiken eller inom yttre åtgärder.

70.

Europaparlamentet påminner om att man upprepade gånger har uppmanat till större transparens och demokratisk granskning i samband med användningen av finansieringsinstrument som stöds av unionens budget.

Struktur

71.

Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramens struktur bör synliggöra EU:s politiska prioriteringar och budgetprioriteringar bättre för EU-medborgarna, och efterlyser en tydligare presentation av EU:s alla utgiftsområden. Parlamentet anser att de viktigaste pelarna i EU:s framtida utgifter, som beskrivs i den här resolutionen, bör återspeglas på samma sätt.

72.

Europaparlamentet anser därför att den nuvarande presentationen av rubrikerna kräver vissa förbättringar, men motsätter sig alla omotiverade radikala förändringar. Parlamentet föreslår alltså följande struktur för den fleråriga budgetramen efter 2020:

Rubrik 1: En förstärkt och hållbar ekonomi

Program och instrument som stöder

inom ramen för direkt förvaltning:

—	forskning och innovation

—	näringsliv, företagande och små och medelstora företag

—	digital omvandling av ekonomi och samhälle

—	stora infrastrukturprojekt

—	transporter, energi, rymden

—	miljö och anpassning till samt begränsning av klimatförändringar

Rubrik 2: Starkare sammanhållning och solidaritet i Europa

Program och instrument som stöder

—

ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (delad förvaltning):

—	investeringar i innovation, forskning, digitalisering, industriell omvandling, små och medelstora företag, transporter, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, miljö och energi

—	sysselsättning, sociala frågor och social inkludering, jämställdhet, fattigdomsminskning och demografiska utmaningar

—	utbildning, ungdomar och livslångt lärande

—	kultur, medborgarskap, media och kommunikation

—	demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter

—	hälsa och livsmedelssäkerhet

—	asyl, migration och integration, rättsliga frågor och konsumentfrågor

—	stöd till och samarbete med nationella förvaltningar

Rubrik 3: Ett starkare och mer hållbart jordbruk och fiske

Program och instrument som stöder

—	jordbruk och landsbygdsutveckling

—	havsfrågor och fiske

Rubrik 4: Ett större ansvar i världen

Program och instrument som stöder

—	internationellt samarbete och utveckling

—

grannskap

—	utvidgning

—	humanitärt bistånd

—	demokrati, rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och jämställdhet

—

handel

Rubrik 5: Säkerhet, fred och stabilitet för alla

Program och instrument som stöder

—	säkerhet, inklusive it-säkerhet

—	krishantering och stabilitet, inklusive civilskydd

—	gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

—	försvar, inklusive forskning och innovation

Rubrik 6: En effektiv administration i européernas tjänst

—	finansiering av EU:s personal

—	finansiering av EU-institutionernas byggnader och utrustning

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en bilaga till EU:s budget ta upp alla EU-relaterade utgifter utanför EU:s budget som uppstår som följd av mellanstatliga avtal och förfaranden. Denna information skulle, tillhandahållen årligen, ge en fullständig bild av de investeringar som medlemsstaterna har utfäst sig att genomföra på EU-nivå.

III. Politikområden

En förstärkt och hållbar ekonomi

74.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att genomföra det europeiska området för forskningsverksamhet, energiunionen, det gemensamma europeiska transportområdet och den digitala inre marknaden som grundläggande delar av EU:s inre marknad.

75.

Europaparlamentet anser att man i nästa fleråriga budgetram i högre grad bör koncentrera budgetmedel på områden med ett tydligt europeiskt mervärde, och stimulera ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, hållbarhet och sysselsättning i EU:s alla regioner. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av forskning och innovation för att man ska kunna skapa en hållbar, världsledande och kunskapsbaserad ekonomi, och beklagar att endast en liten andel av högkvalitativa projekt inom detta område har mottagit finansiering från EU under den nuvarande fleråriga budgetramen på grund av bristen på adekvat finansiering.

76.

Europaparlamentet efterlyser därför en ordentlig ökning av den totala budgeten för det nionde ramprogrammet, som minst bör uppgå till 120 miljarder EUR i nästa fleråriga budgetram. Denna nivå är lämplig för att säkra Europas globala konkurrenskraft, vetenskapliga, tekniska och industriella ledarskap, för att hantera samhällsutmaningar och för att bidra till uppnåendet av EU:s klimatmål och målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar särskilt till ansträngningar för att stimulera banbrytande innovationer som skapar marknader, särskilt för små och medelstora företag.

77.

Europaparlamentet efterlyser vidare ett större fokus på tillämpning av forskning och innovationer genom gemensamma företag och andra instrument och uppmanar till stöd för investeringar i viktig teknik för att överbrygga investeringsgapet inom innovationsområdet. Parlamentet understryker att en ökning av anslagen måste gå hand i hand med en förenkling av finansieringsförfarandena. Parlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar i detta avseende och insisterar på att dessa fortsätter under nästa programperiod för att ge de sökande bättre tillgång och lika villkor genom ett nytt system för utvärdering av ansökningar. Parlamentet betonar att det behövs åtgärder för att främja ett balanserat deltagande från alla EU:s medlemsstater.

78.

Europaparlamentet välkomnar det förslag som kommissionen nyligen lade fram om att garantera finansieringen av Kol- och stålforskningsfonden för de kommande åren. Parlamentet framhåller hur viktig denna fond är för finansieringen av forskning inom denna industrisektor. Parlamentet anser därför att det krävs en mer långsiktig lösning som säkerställer finansieringen efter 2020 och även införlivar fonden i unionens budget, så att parlamentet kan leva upp till sin roll som budgetkontrollmyndighet.

79.

Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag och mikroföretag är viktiga drivkrafter för ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, och står för 85 % av alla nya arbetstillfällen. Parlamentet erkänner deras viktiga roll för att garantera återhämtning och främja en hållbar ekonomi i EU. Parlamentet påminner om att det finns mer än 20 miljoner små och medelstora företag i EU och att de utgör 99 % av alla företag. Parlamentet anser att en förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag i samtliga medlemsstater bör fortsätta att vara ett viktigt politiskt mål i nästa fleråriga budgetram för att ytterligare förstärka deras konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet betonar därför att man måste främja företagandet och förbättra företagsklimatet för små och medelstora företag så att de kan förverkliga sin fulla potential i dagens globala ekonomi.

80.

Europaparlamentet välkomnar framgången för det särskilda EU-programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) inom den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker detta programs höga genomförandenivå, och påpekar att det har kapacitet att utnyttja ytterligare finansiering. Parlamentet vill därför se en fördubbling av Cosmeprogrammets finansieringsram så att den motsvarar de faktiska behoven i EU:s ekonomi och det stora intresset för att delta.

81.

Europaparlamentet upprepar sitt stora engagemang för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som siktar på att få fram 500 miljarder EUR i nya investeringar i realekonomin inom den nuvarande fleråriga budgetramen. Efsi har redan åstadkommit ett starkt och specifikt uppsving för ekonomiska sektorer som skapar hållbar tillväxt och sysselsättning. Parlamentet understryker Efsis positiva effekt för tillhandahållande av finansiering till små och medelstora företag i hela unionen. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en förlängning och förbättring av detta investeringsprogram med en öronmärkt budget som inte bör finansieras på bekostnad av befintliga åtgärder och program i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar att alla lagstiftningsförslag bör grundas på slutsatser från en översyn som kommissionen har gjort och på oberoende utvärderingar. Parlamentet förväntar sig att det nya förslaget effektivt kommer att ta itu med eventuella brister i genomförandet av Efsi och bland annat öka fondens geografiska täckning, så att dess fördelar blir uppenbara i hela unionen.

82.

Europaparlamentet insisterar på betydelsen av den fleråriga budgetramen för sektorer som är beroende av långsiktiga investeringar, såsom sektorn för hållbara transporter. Parlamentet framhåller att transportinfrastrukturen är stommen i den inre marknaden och grundvalen för hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. Parlamentet noterar att fullbordandet av ett gemensamt europeiskt transportområde med förbindelser till grannländerna kräver en omfattande transportinfrastruktur och måste behandlas som en central prioritering för EU:s konkurrenskraft och för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, inklusive för perifera områden och öar. Därför bör nästa fleråriga budgetram tillhandahålla tillräcklig finansiering för projekt som särskilt bidrar till genomförandet av TEN-T-stomnätet och dess korridorer, vilka bör förlängas ytterligare. Parlamentet påminner om de mål som COP 21 har fastställt för transporter för att bekämpa klimatförändringen, och uppmuntrar medlemsstaterna att investera i smart, hållbar och integrerad kollektivtrafik.

83.

Europaparlamentet betonar att ett uppdaterat och effektivare FSE-program bör omfatta alla transportsätt, inklusive vägtransport och järnvägar samt inre vattenvägar. Det bör prioritera bättre kopplingar mellan heltäckande nät och transportsätt som bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och fokusera på sammankoppling och på att fullborda nätet i perifera områden. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att förbättra driftkompatibiliteten i hela det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg och fullt utnyttja initiativet om ett gemensamt europeiskt luftrum. Parlamentet vill att det europeiska digitala systemet för flygledningstjänsten ska färdigställas.

84.

Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en särskild budgetpost för turism inom nästa fleråriga budgetram, för att gå i riktning mot en verklig europeisk turismpolitik som i stor utsträckning kan bidra till tillväxt och skapa arbetstillfällen.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i utvecklingen av nästa generations teknik och användningen av den. Parlamentet understryker hur viktigt det är att säkra finansiering för fullbordandet av den digitala inre marknaden genom fullt utnyttjande av spektrum, uppgradering av fasta nätverk och förtätning av mobilnätverk, utbyggnad av 5G och gigabitkonnektivitet, samt genom att komma vidare i arbetet med harmoniseringen av EU:s telekombestämmelser för att skapa den rätta regleringsramen för förbättring av internetkonnektiviteten i hela EU. Parlamentet betonar att FSE Telekommunikation bör fortsätta att stödja infrastrukturer för digitala tjänster och höghastighetsbredbandsnät, genom att göra dem tillgängliga, även i avlägsna områden och på landsbygden, och genom att förbättra den digitala kompetensen, sammankopplingar och driftkompatibilitet. Parlamentet understryker behovet av att stödja den digitala omvandlingen av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället och att investera i väsentlig teknik, såsom stordata, artificiell intelligens och högpresterande datorsystem, i infrastruktur och digitala färdigheter för att öka EU:s konkurrenskraft och förbättra livskvaliteten för människorna i EU.

86.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att slå vakt om en hållbar och ekonomiskt överkomlig energiförsörjning i Europa. Parlamentet efterlyser därför fortsatt stöd för investeringar för diversifiering av energikällor och försörjningsvägar, förbättrad energitrygghet, ökat energioberoende, bättre energieffektivitet och användning av förnybar energi, bland annat genom FSE Energi. Parlamentet betonar i synnerhet hur viktigt det är att tillhandahålla omfattande stöd, särskilt för koldioxidintensiva regioner, energiomställning, övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, modernisering av kraftproduktion, förbättringar av de gränsöverskridande sammanlänkningarna och utbyggnad av smarta elnät, teknik för avskiljning och lagring av koldioxid och modernisering av fjärrvärme. Parlamentet anser att omvandlingen av energisektorn med hänsyn till klimatmålen bör stödjas i enlighet med detta, särskilt i kolberoende regioner och länder, i syfte att effektivt bidra till en strategisk övergång till en utsläppssnål ekonomi. Parlamentet vill se att det inrättas en fond i syfte att stödja en rättvis övergång, särskilt genom utveckling och användning av förnybara energikällor, lösningar för energieffektivitet, energilagring, lösningar och infrastruktur för elektromobilitet, modernisering av elproduktionen och näten, avancerad teknik för energiproduktion, inbegripet avskiljning och lagring av koldioxid, avskiljning och användning av koldioxid och överföring av kol till gas, modernisering av fjärrvärme, bland annat högeffektiv kraftvärme, tidig anpassning till framtida miljönormer, omstrukturering av kolberoende sektorer samt hantering av samhälleliga, socioekonomiska och miljömässiga effekter.

87.

Europaparlamentet understryker den strategiska betydelsen av storskaliga infrastrukturprojekt, såsom den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter), European Geostationary Navigation Overlay (Egnos), det globala satellitnavigeringssystemet (Galileo), jordövervakningsprogrammet (Copernicus) och det framtida statliga satellitkommunikationsprogrammet (GovSatCom), för EU:s framtida konkurrenskraft, säkerhet och politiska makt. Parlamentet betonar att finansieringen av dessa storskaliga projekt måste säkras i EU:s budget, men bör samtidigt öronmärkas för att garantera att eventuella kostnadsöverdrag inte hotar finansieringen och det framgångsrika genomförandet av annan unionspolitik, vilket belystes inom den förra fleråriga budgetramen i vissa enskilda fall. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det högsta beloppet för dessa projekt för närvarande är fastställt i förordningen om den fleråriga budgetramen, och efterlyser liknande bestämmelser i den nya förordningen.

88.

Europaparlamentet betonar EU:s viktiga ledande roll för att bevara, skydda och förbättra kvaliteten på miljön och bekämpa klimatförändringarna, försämringen av ekosystemen och förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en stabil och tillräcklig finansiering är av största vikt för att uppnå EU:s internationella åtaganden, såsom Parisavtalet. Parlamentet påminner om att nästa fleråriga budgetram bör hjälpa unionen att uppnå dessa mål och bidra till övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp senast 2050. Parlamentet understryker att EU inte bör finansiera projekt och investeringar som motverkar uppnåendet av dessa mål, och kräver en fullständig integrering av klimatåtgärder i EU:s framtida utgifter. Parlamentet kräver i detta sammanhang att de berörda programmen, såsom Life +, ges tillräckliga anslag och att medlen till dem fördubblas, samt att särskilda anslag införs för biologisk mångfald och förvaltningen av nätverket Natura 2000.

Starkare sammanhållning och solidaritet i Europa

89.

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken efter 2020 bör förbli EU:s främsta investeringspolitik för alla EU:s regioner, i syfte att hantera komplexa socioekonomiska utmaningar och koncentrera merparten av resurserna till de svagaste regionerna. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken, utöver målet att minska skillnaderna mellan utvecklingsnivåer och främja konvergensen i enlighet med fördraget, bör inrikta sig på att uppnå EU:s övergripande politiska mål, och föreslår därför att de tre sammanhållningspolitiska fonderna – Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden – i nästa fleråriga budgetram främst bör fokusera på att stödja tillväxt och konkurrenskraft, forskning och innovation, digitalisering, strukturomvandlingar, små och medelstora företag, transporter, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, miljömässig hållbarhet och rättvis energiomställning, sysselsättning, social delaktighet, jämställdhet mellan könen, fattigdomsminskning och demografiska utmaningar. Parlamentet betonar att dessa tre fonder är väsentliga delar i EU:s sammanhållningspolitik och endast kan fungera gemensamt inom ramen för denna politik. Parlamentet efterlyser dessutom ett förstärkt territoriellt samarbete, med en gränsöverskridande komponent och en urban dimension för politiken, samt särskilda bestämmelser för landsbygdsområden, bergsområden, öar och avlägset belägna områden.

90.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att upprätthålla finansieringen av sammanhållningspolitiken efter 2020 för EU-27 på åtminstone samma nivå som i budgeten för 2014–2020 i fasta priser. Parlamentet betonar att BNP bör kvarstå som ett av kriterierna för fördelningen av sammanhållningspolitiska medel, men anser att det bör kompletteras med en uppsättning sociala, miljörelaterade och demografiska indikatorer för att bättre kunna ta hänsyn till nya former av ojämlikhet mellan och inom EU:s regioner i alla medlemsstater. Parlamentet vill dessutom att man under den nya programperioden upprätthåller de inslag som gjorde sammanhållningspolitiken mer modern och resultatinriktad under den innevarande fleråriga budgetramen, dvs. den tematiska koncentrationen, förhandsvillkoren, resultatramen och kopplingen till den ekonomiska styrningen.

91.

Europaparlamentet är starkt engagerat till förmån för de åtaganden som följer av artikel 9 i EUF-fördraget för att säkra ett socialt Europa och genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter på basis av hållbar tillväxt inom en starkt konkurrenskraftig social marknadsekonomi, i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg samt främja jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationer och skydd av barnets rättigheter i enlighet med fördraget. Parlamentet betonar att detta kräver att socialpolitiken ges tillräcklig finansiering, och understryker det därav följande behovet av att öka anslagen till de befintliga instrument som bidrar till dessa mål, särskilt ESF, ungdomssysselsättningsinitiativet, fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och EaSI. Parlamentet insisterar på att dessa måste upprätthållas i nästa fleråriga budgetram och att de även i fortsättningen främst måste genomföras med stöd av bidrag.

92.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen och alla medlemsstater att inrätta en särskild fond för barngarantin som ställer barnen i centrum för åtgärderna för att bekämpa en alltmer utbredd fattigdom och säkerställa tillräckliga resurser för ett fullständigt genomförande av nödvändiga politiska åtgärder, bland annat hjälp till föräldrar att ta sig ur social utestängning och arbetslöshet genom målinriktade insatser.

93.

Europaparlamentet understryker att ESF särskilt bör utöka sitt stöd för att utveckla den sociala dialogen, i synnerhet genom att förbättra kapacitetsuppbyggnaden hos arbetsmarknadens parter, både på sektorsspecifik och sektorsövergripande europeisk nivå, och att detta åtagande bör bli obligatoriskt för medlemsstaterna i alla EU-regioner.

94.

Europaparlamentet betonar särskilt det fortsatta behovet av att bekämpa ungdomsarbetslöshet och social utestängning, särskilt bland ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEET), som en del av en övergripande strategi för ungdomspolitiken på EU-nivå. Parlamentet kräver därför att anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet fördubblas och att EU:s ungdomsgaranti till fullo genomförs, samtidigt som man säkerställer en snabb och förenklad användning av medlen och en permanent och stabil finansiering under nästa programplaneringsperiod. Parlamentet betonar behovet av bättre reglering i syfte att säkerställa att ungdomar med missgynnad socioekonomisk bakgrund inte diskrimineras vid deltagande i program. Parlamentet anser att investeringar för att främja allmän och yrkesinriktad utbildning, särskilt när det gäller utvecklingen av digitala färdigheter, förblir en av EU:s främsta prioriteringar. Parlamentet insisterar på att detta program inte får ersätta utgifter som tidigare finansierades från de nationella budgetarna.

95.

Europaparlamentet stöder program inom kultur, utbildning, medier, ungdomsfrågor, idrott, demokrati, medborgarskap och civilsamhället som tydligt har visat sitt europeiska mervärde och åtnjuter varaktig popularitet bland stödmottagarna. Parlamentet rekommenderar därför fortsatta investeringar i ramen för Utbildning 2020 genom Erasmus +, Kreativa Europa och Ett Europa för medborgarna, för att även i fortsättningen nå ut till människor i alla åldrar, särskilt unga människor. Parlamentet upprepar sitt stöd för en förstärkning av den externa dimensionen i programmen Erasmus + och Kreativa Europa. Parlamentet rekommenderar dessutom att den europeiska solidaritetskåren fortsätter, med tillräckliga resurser som inte tilldelas på bekostnad av andra EU-program. Parlamentet betonar också att den kulturella och kreativa sektorn starkt bidrar till tillväxt och sysselsättning i EU.

96.

Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av en intern europeisk demokratifond under kommissionens ledning, för att stärka stödet till det civila samhället och frivilligorganisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter.

97.

Europaparlamentet kräver särskilt en tredubbling av anslagen till Erasmus+ i nästa fleråriga budgetram, i syfte att nå ut till fler ungdomar, ungdomsorganisationer och studerande i hela Europa och ge dem värdefull kompetens och viktiga färdigheter för livet genom livslångt lärande, elevcentrerat, icke-formellt och informellt lärande samt frivilligarbete och ungdomsverksamhet. Parlamentet kräver att personer med mindre gynnad socioekonomisk bakgrund särskilt uppmärksammas, så att de kan delta i programmet, liksom till personer med funktionsnedsättning.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp projektet ”Europeiskt interrailkort på 18-årsdagen”och föreslå ett särskilt program i nästa fleråriga budgetram med tillräckliga årliga anslag för att täcka alla ansökningar om ett gratis interrailkort från unga EU-medborgare som fyller 18 ett visst år. Parlamentet understryker att ett sådant projekt skulle bli ett viktigt inslag för att stärka den europeiska medvetenheten och identiteten, särskilt inför hot som populism och spridning av felaktig information. Parlamentet upprepar att om målet med ett sådant program ska kunna uppnås måste kommissionen föreslå en lämplig rättslig grund.

99.

Europaparlamentet förväntar sig att EU under perioden efter 2020 övergår från krishantering till en permanent europeisk asyl- och migrationspolitik. Parlamentet betonar att åtgärderna inom detta område bör omfattas av ett särskilt instrument, nämligen asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif). Parlamentet betonar att den framtida fonden, liksom de relevanta byråerna inom området rättsliga och inrikes frågor, måste ges lämplig finansiering under hela nästa fleråriga budgetram för att kunna hantera de omfattande utmaningarna på detta område. Parlamentet anser dessutom att Amif bör kompletteras med ytterligare komponenter som är inriktade på denna fråga inom andra politikområden, framför allt EU:s struktur- och investeringsfonder och instrumenten för finansiering av yttre åtgärder, eftersom inget enskilt instrument skulle kunna hantera de omfattande och komplexa behoven på detta område. Parlamentet inser dessutom hur viktigt det är med kultur-, utbildnings-, ungdoms- och idrottsprogram för integrationen av flyktingar och invandrare i det europeiska samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de europeiska städernas roll i den europeiska asylpolitiken skulle kunna förstärkas genom införandet av ett incitamentssystem som erbjuder ekonomiskt stöd för flyktingboenden och ekonomisk utveckling direkt till städer i utbyte mot att de tar emot flyktingar och asylsökande.

100.

Europaparlamentet inser det europeiska mervärdet av samarbete för att hantera gemensamma hot mot folkhälsan. Parlamentet konstaterar att ingen enskild medlemsstat ensam kan hantera gränsöverskridande hälsoproblem, och kräver att nästa fleråriga budgetram ska återspegla EU:s ansvar att genomföra målen för hållbar utveckling när det gäller folkhälsa, hälso- och sjukvårdssystem och miljörelaterade hälsoproblem och stödja medlemsstaternas insatser för att minska hälsorelaterade ojämlikheter. På grundval av de positiva resultaten av de pågående insatserna inom detta område, anser parlamentet att nästa fleråriga budgetram bör omfatta ett kraftfullt hälsoprogram för nästa generation där man arbetar gränsöverskridande med dessa frågor, t.ex. genom att ta fram innovativa lösningar för hälso- och sjukvården, däribland digital hälso- och sjukvård, som t.ex. de europeiska referensnätverken, och ger stöd till medlemsstaterna i form av expertis och utbyte av information, dokumentation och god praxis. Parlamentet påminner om att god hälsa är en förutsättning för att övriga mål som fastställts av EU ska kunna uppnås, och att politiken inom områden såsom jordbruk, miljö, sysselsättning, sociala frågor, eller integration påverkar européernas hälsa. Parlamentet efterlyser därför utökade bedömningar av hälsokonsekvenserna och sektorsövergripande samarbete inom detta område i nästa fleråriga budgetram.

Ett starkare och mer hållbart jordbruk och fiske

101.

Europaparlamentet betonar att en moderniserad gemensam jordbrukspolitik är avgörande för livsmedelssäkerheten och en autonom livsmedelsförsörjning, för att landsbygden inte ska avfolkas, för sysselsättningen på landsbygden och en hållbar utveckling, för en hållbar miljö och ett hållbart jordbruk och skogsbruk, och för att européerna ska kunna tillförsäkras hälsosamma livsmedel av hög kvalitet till överkomliga priser. Parlamentet påpekar att kraven på livsmedel och hälsa har ökat, liksom behovet av att stödja det europeiska jordbrukets övergång till mer miljövänliga jordbruksmetoder och av att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet understryker behovet av att stödja jordbrukarnas inkomsttrygghet och stärka kopplingen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter. Parlamentet påpekar att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de mest integrerade politikområdena och huvudsakligen finansieras på EU-nivå, och därmed ersätter nationella utgifter.

102.

Europaparlamentet betonar att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken i nästa fleråriga budgetram bör ligga kvar åtminstone på dagens nivå för EU–27 i fasta priser. Parlamentet betonar vidare att de nya utmaningarna för den nya gemensamma jordbrukspolitiken kräver ett rejält finansiellt anslag baserat på analyser av den nuvarande politiken och framtida behov. Parlamentet understryker att direktstödet skapar ett tydligt EU-mervärde och stärker den inre marknaden genom att snedvridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna undviks. Parlamentet motsätter sig all åternationalisering och all nationell samfinansiering av direktstödet. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta insatserna för att upprätthålla produktionen inom sektorer som är viktiga för sårbara områden, reformera reserven för kriser inom jordbrukssektorn, öka finansieringen i linje med reaktionerna på de återkommande kriserna i känsliga sektorer, skapa nya instrument som kan begränsa prisvolatiliteten och öka finansieringen av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta processen för harmonisering av direktstödet och se till att det finns nödvändiga finansiella och rättsliga ramar för livsmedelskedjan, i syfte att bekämpa otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet påpekar att landsbygdsområdena i EU står inför allvarliga problem och därför behöver särskilt stöd.

103.

Europaparlamentet betonar den socioekonomiska och ekologiska betydelsen av fiskerisektorn, den marina miljön och den ”blå ekonomin”och deras bidrag till en hållbar självförsörjning av livsmedel i EU när det gäller att säkerställa hållbarhet i det europeiska vattenbruket och fisket och minska miljöpåverkan. Parlamentet påpekar att den gemensamma fiskeripolitiken är en exklusiv behörighet för EU. I detta sammanhang betonar parlamentet hur viktigt det är att ha en särskild, omfattande, oberoende och tillgänglig fiskerifond för att genomföra denna politik. Parlamentet kräver att det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) ska återinföras, eftersom detta är ett mycket viktigt program för EU:s yttersta randområden. Parlamentet vill att man åtminstone behåller nivån på anslagen till fiskerisektorn i den nuvarande fleråriga budgetramen och att man, om nya behov skulle uppstå, ökar anslagen till havsfrågor. Parlamentet varnar för de eventuella negativa effekter som en hård brexit skulle få för denna sektor. Parlamentet noterar att andra finansiella instrument, utöver det icke återbetalningspliktiga stödet, skulle kunna erbjuda kompletterande finansieringsmöjligheter.

Ett större ansvar i världen

104.

Europaparlamentet betonar att världen står inför många utmaningar, bland annat konflikter, cyberattacker, terrorism och radikalisering, desinformation, naturkatastrofer, klimatförändringar och miljöförstöring, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och bristande jämställdhet. Parlamentet anser att unionen har ett särskilt politiskt och ekonomiskt ansvar, som grundar sig på en verkligt regel- och värdebaserad europeisk utrikespolitik och på stöd till stabilitet, säkerhet, demokratiskt styre och hållbar utveckling i våra partnerländer samt fattigdomsutrotning och krishantering.

105.

Europaparlamentet betonar att anslagen till yttre åtgärder avsevärt måste ökas för att unionen ska kunna leva upp till sin roll inom ramen för sin globala strategi och sin utvidgnings-, grannskaps- och utvecklingspolitik och vidta åtgärder i nödsituationer. Parlamentet förväntar sig att nästa fleråriga budgetram kommer att avspegla de extremt stora behoven i de södra och östra grannländerna som brottas med konflikter, liksom följderna av de utmaningar som skapas av migration och flyktingar. Parlamentet kräver att större anslag avsätts för att hantera det växande behovet av humanitärt bistånd till följd av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, för att därmed undvika ett glapp mellan åtaganden och betalningar. Parlamentet anser att unionen måste öka finansieringen till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA). Parlamentet betonar dessutom behovet av ytterligare medel för att finansiera en investeringsplan för Afrika, i syfte att främja tillväxt för alla och hållbar utveckling, och på så vis ta itu med några av grundorsakerna till irreguljär migration.

106.

Europaparlamentet påminner om att EU:s utvecklingspolitik styrs av en rad åtaganden, särskilt målen för hållbar utveckling, Addis Abeba-agendan om utvecklingsfinansiering, klimatavtalet från Paris och det europeiska samförståndet om utveckling, liksom en konsekvent politik för utveckling och principerna om biståndseffektivitet. Parlamentet vill vidare fästa uppmärksamheten vid EU:s och medlemsstaternas utfästelse att öka sitt offentliga utvecklingsbistånd till 0,7 % av BNP senast 2030, inbegripet 20 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd för social integration och människors utveckling och 0,2 % av EU:s BNI i offentligt utvecklingsbistånd för de minst utvecklade länderna.

107.

Europaparlamentet konstaterar att utvecklingsbistånd kan spela en viktig roll för att behandla de bakomliggande orsakerna till migration och bidra till stabilitet, men anser att det offentliga utvecklingsbiståndet inte bör användas för att täcka kostnader för flyktingar i givarlandet. Parlamentet noterar det offentligt utvecklingsbiståndets potentiella roll för att utnyttja finansiering från andra källor, och betonar behovet av ökad samverkan med den privata sektorn genom en eventuell fortsättning av den externa investeringsplanen, baserad på dess utvärdering.

108.

Europaparlamentet stöder ett direkt tillhandahållande av anslag till det civila samhällets organisationer och människorättsförsvarare, särskilt i tredjeländer där demokratin och rättsstatsprincipen är hotade. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de yttre finansieringsinstrumenten snabbt måste kunna reagera på den politiska utvecklingen och att principen ”mer för mer”måste stärkas.

109.

Europaparlamentet är redo att överväga en förenklad och rationaliserad struktur för de externa finansieringsinstrumenten om detta leder till ökad transparens, ansvarsskyldighet, effektivitet, enhetlighet och flexibilitet, och målen för den bakomliggande politiken respekteras. Parlamentet kräver att särskilda separata instrument upprätthålls för stöd inför anslutningen, för grannskapet, för utveckling och för humanitärt bistånd på grund av deras specifika politiska och ekonomiska särdrag. Parlamentet konstaterar att en sådan struktur bör inbegripa införlivandet av EUF i budgeten, utöver de överenskomna taken utan den fredsbevarande resursen för Afrika, och ett mer transparent införlivande av relevanta förvaltningsfonder och faciliteter.

110.

Europaparlamentet understryker vikten av ökad flexibilitet för att göra det möjligt att ta ytterligare resurser i anspråk och för att snabbt kunna anslå medel. Parlamentet skulle kunna överväga, som en del av en övergripande ökning av de externa finansieringsinstrumenten, en större ej fördelad reserv i syfte att öka den inbyggda flexibiliteten. Parlamentet betonar dock att denna flexibilitet inte bör införas på bekostnad av långsiktiga politiska mål och geografiska och tematiska prioriteringar, den långsiktiga finansieringens förutsägbarhet, den parlamentariska granskningen och samrådet med partnerländer och det civila samhället.

Säkerhet, fred och stabilitet för alla

111.

Europaparlamentet anser att en ny rubrik för ”säkerhet, fred och stabilitet för alla”skulle betona unionens prioritering av detta nya politiska ansvar, bekräfta dess specifika karaktär och skapa samstämdhet mellan dess interna och externa dimension.

112.

Europaparlamentet betonar att nivån på och formerna för finansieringen av den inre säkerheten bör ökas redan från början och under nästa fleråriga budgetrams hela löptid, i syfte att undvika att man varje år systematisk måste utnyttja flexibilitetsbestämmelserna i den fleråriga budgetramen. Parlamentet begär att brottsbekämpande organ (Europol, Eurojust och Cepol) får tillräckliga medel och att Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system (eu-LISA) får de medel som byrån behöver för att genomföra och hantera sina nya ansvarsområden. Parlamentet framhåller den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har för förståelsen och hanteringen av radikalisering, marginalisering, hatpropaganda och hatbrott.

113.

Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram måste stödja inrättandet av en europeisk försvarsunion. Efter kommissionens meddelande inom detta område väntar parlamentet på de relevanta lagstiftningsförslagen, inbegripet ett särskilt EU-försvarsforskningsprogram och ett program för industriell utveckling som ska kompletteras av medlemsstaternas investeringar i gemensam utrustning. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin starka övertygelse om att ytterligare politiska prioriteringar bör kompletteras med ytterligare finansiella medel. Parlamentet påminner om att ökat försvarssamarbete, sammanläggning av forskning och framtagning av utrustning samt eliminering av dubbelarbete kommer att ge skjuts åt Europas försvarsindustris strategiska autonomi och konkurrenskraft, och kommer att leda till betydande effektivitetsvinster, vilka ofta uppskattas till ca 26 miljarder EUR per år.

114.

Europaparlamentet begär en omprövning av alla utgifter för yttre säkerhet mot bakgrund av den ökade uppmärksamhet som säkerhet och försvar har fått i unionen. Parlamentet ser särskilt fram emot en reform av Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika efter införlivandet av EUF i budgeten. Parlamentet välkomnar de åtaganden som medlemsstaterna nyligen gjorde inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen att förtydliga vad som gäller avseende dess framtida finansiering. Parlamentet vill att instrumentet som bidrar till stabilitet och fred följs av ett program med inriktning på krishantering och kapacitetsuppbyggnad för säkerhet och utveckling, och att man samtidigt finner en juridiskt sund lösning för uppbyggnad av militär kapacitet.

115.

Europaparlamentet betonar att EU:s civilskyddsmekanism är av största betydelse och att den har möjliggjort ett samordnat EU-stöd vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan inom och utanför unionen. Parlamentet pekar på det otvivelaktiga mervärdet med civilskyddsinsatser för att effektivt bekämpa katastrofer som inträffar allt oftare och blir allt mer komplexa, samtidigt som dessa insatser främjar känslan av europeisk solidaritet bland EU:s medborgare i kristider. Parlamentet välkomnar kommissionens aktuella förslag att främja EU:s civilskydd genom att förstärka åtgärderna för beredskap och förebyggande, inbegripet genom upprättandet av en särskild reserv av operativ kapacitet på EU-nivå. Parlamentet kräver förstärkta åtgärder på detta område tillsammans med tillräcklig finansiering inom ramen för nästa fleråriga budgetram.

En effektiv administration i européernas tjänst

116.

Europaparlamentet anser att en stark, effektiv och högkvalitativ offentlig förvaltning är nödvändig för att genomföra unionens politik, återskapa förtroendet och förstärka dialogen med organisationerna i det civila samhället och medborgarna på alla nivåer. I detta sammanhang understryker parlamentet rollen för de institutioner som består av demokratiskt valda ledamöter. Parlamentet påminner om att EU:s institutioner, organ och byråer enligt revisionsrätten har genomfört en personalminskning på 5 % i sina tjänsteförteckningar. Parlamentet anser att de inte bör bli föremål för ytterligare generella nedskärningar av detta slag. Parlamentet uttrycker sitt starka motstånd mot en upprepning av den så kallade omplaceringspoolen för byråerna.

117.

Europaparlamentet välkomnar initiativ från institutionerna, organen och byråerna för att ytterligare öka effektiviteten genom förstärkt administrativt samarbete och sammanslagning av vissa funktioner, vilket också genererar besparingar för unionens budget. Parlamentet understryker att vissa byråer kan göra ytterligare effektivitetsvinster, särskilt genom ökat samarbete mellan byråer med liknande uppgifter, t.ex. när det gäller tillsynen av finansmarknaden och byråer med flera kontor. Parlamentet efterlyser mer allmänt en grundlig bedömning av möjligheterna att gruppera byråerna i förhållande till den strategiska karaktären för deras uppdrag samt deras resultat i syfte att skapa synergier mellan byråerna, t.ex. när det gäller Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i Paris.

118.

Europaparlamentet anser att EU:s institutioner och organ bör respektera både en geografisk balans och en jämn könsfördelning.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism som innebär att de medlemsstater som inte respekterar de värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) kan bli föremål för ekonomiska konsekvenser. Parlamentet vill dock påpeka att de slutliga mottagarna av unionens budget inte på något sätt kan påverkas av överträdelser av regler som de inte är ansvariga för. Parlamentet är därför övertygat om att unionens budget inte är rätt instrument för att hantera bristande iakttagande av artikel 2 i EU-fördraget, och att eventuella ekonomiska konsekvenser bör bäras av den berörda medlemsstaten oberoende av budgetgenomförandet.

120.

Europaparlamentet betonar att undanröjandet av diskriminering, bristande jämställdhet mellan könen och könsrelaterat våld är av avgörande betydelse för uppfyllandet av EU:s åtaganden gentemot ett inkluderande Europa. Parlamentet stöder därför åtagandena avseende jämställdhetsintegrering och jämställdhet mellan kvinnor och män i all EU-politik inom nästa fleråriga budgetram, samt en förstärkt budgetdimension i kampen mot alla fall av diskriminering, med särskild uppmärksamhet på jämställdhetsdimensionen inom migrations- och asylpolitiken och EU:s externa politik.

121.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att kvinnor har tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård och att särskild uppmärksamhet ägnas de särskilda behov som utsatta personer har, däribland minderåriga och andra grupper såsom hbti-personer.

122.

Europaparlamentet rekommenderar att särskilt stöd beviljas missgynnade målgrupper, vilket uttryckligen utesluter segregerande tillvägagångssätt, framför allt personer med funktionsnedsättning och romer, och vill särskilt att beteckningen ”romer”upprätthålls i förteckningen över stödmottagare från ESF och Eruf.

123.

Europaparlamentet konstaterar att de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT), på grund av sin isolering från det europeiska fastlandet, brottas med särskilda naturbetingade, ekonomiska och sociala utmaningar. Parlamentet anser att skräddarsydda åtgärder och vederbörligen motiverade undantag bör införas för dem. Parlamentet kräver kontinuitet i EU:s ekonomiska stöd till de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna i nästa fleråriga budgetram, dvs. inom ramen för sammanhållningspolitiken för de yttersta randområdena och genom ett specifikt instrument för de utomeuropeiska länderna och territorierna, när det gäller deras tillgång till forskningsprogram och kampen mot de specifika utmaningar som klimatförändringarna utgör för dem.

124.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, för att garantera en sund ekonomisk förvaltning och en transparent budget för Europeiska unionen, överväga att uppställa lämpliga villkor för att förhindra korruption och bedrägeri med EU-medel. Parlamentet är särskilt bekymrat över tullbedrägerier, som har skapat ett betydande inkomstbortfall för unionens budget. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som invänt mot en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner att ompröva sin ståndpunkt för att möjliggöra en snabb lösning på problemet.

IV. Förfaranden och beslutsfattande

125.

Europaparlamentet påminner om att antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen måste godkännas av parlamentet. Parlamentet understryker dessutom att parlamentet och rådet är budgetmyndighetens två grenar som är lika viktiga för antagandet av EU:s årliga budget, medan den sektorsspecifika lagstiftning som ligger till grund för den största delen av EU:s program, inklusive deras finansieringsramar, beslutas inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet förväntar sig därför ett beslutsförfarande för nästa fleråriga budgetram som skyddar parlamentets roll och befogenheter så som de fastställs i fördragen. Parlamentet insisterar på att förordningen om den fleråriga budgetramen inte är rätt plats för ändringar av EU:s budgetförordning. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram ett separat förslag om ändring av EU:s budgetförordning, närhelst det finns ett behov av att ändra denna förordning.

126.

Europaparlamentet uttrycker sin beredvillighet att omedelbart inleda en strukturell dialog med kommissionen och rådet om den fleråriga budgetramen efter 2020, i syfte att underlätta de fortsatta förhandlingarna och möjliggöra en överenskommelse före utgången av denna valperiod. Parlamentet är berett att diskutera de ståndpunkter som fastställs i denna resolution med rådet, för att underlätta en bättre förståelse av parlamentets förväntningar när det gäller nästa fleråriga budgetram.

127.

Europaparlamentet understryker att med kommissionens förslag, som utlovats till maj 2018, bör ett formellt beslut om nästa fleråriga budgetram fattas inom ett år. Parlamentet anser att trots en inledande försening i framläggandet av kommissionens förslag måste en överenskommelse för perioden efter 2020 uppnås i god tid, i syfte att sända en viktig politisk signal om unionens förmåga att ytterligare skapa samförstånd om EU:s framtid och de ekonomiska medel som krävs. Parlamentet betonar att denna tidsplan bl.a. kommer att göra det möjligt att snabbt anta alla sektorsspecifika förordningar, och att nya program således kan starta utan dröjsmål den 1 januari 2021. Parlamentet påminner om att de nya programmen i tidigare budgetramar i huvudsak lanserades några år efter periodens början.

128.

Europaparlamentet anser att det nyvalda parlamentet, med absolut majoritet av sina ledamöter, inom 6 månader efter valet till Europaparlamentet kan uppmana kommissionen att föreslå en översyn av den sektorsspecifika lagstiftning som ligger till grund för EU:s framtida program för nästa fleråriga budgetram, som antogs under den föregående valperioden.

129.

Europaparlamentet understryker därför att ingående diskussioner mellan de tre institutionerna måste inledas utan dröjsmål. Parlamentet betonar att alla delar av förordningen om den fleråriga budgetramen, inklusive dess tak, kommer att ingå i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen och bör diskuteras tills en slutlig överenskommelse har uppnåtts. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin kritiska inställning till det förfarande som användes vid antagandet av den nuvarande förordningen om den fleråriga budgetramen, och den dominerande roll som Europeiska rådet tog på sig i denna process genom att slutgiltigt besluta om ett antal frågor, inklusive den fleråriga budgetramens tak och flera sektorspolitiska bestämmelser.

130.

Europaparlamentet anser att man utan dröjsmål, under det bulgariska ordförandeskapet och före presentationen av förslagen till flerårig budgetram, måste komma överens om förfarandena i samband med de kommande förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, särskilt parlamentets deltagande i de olika skedena av denna process. Parlamentet förväntar sig i detta sammanhang att kommissionen ger parlamentet samma information som man ger rådet, och i lämplig tid. Parlamentet anser också att dessa arrangemang så småningom bör stadfästas i det interinstitutionella avtalet, vilket är fallet när det gäller det årliga budgetförfarandet.

131.

Europaparlamentet anser att kravet på enhällighet för antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen är ett verkligt hinder för processen. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att aktivera övergångsklausulen i artikel 312.2 i EUF-fördraget så att förordningen om den fleråriga budgetramen kan antas med kvalificerad majoritet. Parlamentet påminner dessutom om att den allmänna övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget också kan användas för att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet betonar att en övergång till kvalificerad majoritet i omröstningen om antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen skulle vara i linje med både det beslutsförfarande som används för antagandet av praktiskt taget alla fleråriga EU-program och med det årliga förfarandet för antagande av EU-budgeten.

o o

132.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till övriga berörda institutioner och organ samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(2) EUT L 163, 24.6.2017, s. 1.

(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0401.

(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0363.

(8) EUT L 282, 19.10.2016, s. 1.

(9) Antagna texter, P8_TA(2018)0076.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/71

P8_TA(2018)0076

Reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel (2017/2053(INI))

(2019/C 162/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 311 och 332.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 106a och 171 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (1),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel (2),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 21 september 2017Ett rättvist och effektivt skattesystem i Europeiska unionen för den digitala inre marknaden (COM(2017)0547),

—	med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014Förhandlingar om den fleråriga budgetramen 2014-2020: lärdomar och fortsatt utveckling (6),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (7),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 december 2014 (8) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel,

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 (9) om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet,

—	med beaktande av rapporten Future financing of the EU – final report and recommendations of the High Level Group on Own Resources från december 2016,

—	med beaktade av artikel 1 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0041/2018), och av följande skäl:

A.	Enligt Romfördraget av den 25 mars 1957 skulle Europeiska ekonomiska gemenskapen finansieras av nationella bidrag endast under en övergångsperiod, och därefter av ett system för egna medel.

B.	Europeiska rådet i Luxemburg beslutade i april 1970 om ett system med egna medel vilket innebar att de nationella bidragen upphörde och att man införde två genuint egna medel – jordbruksskatter och tullar – som kompletterades av ett tredje medel baserat på mervärdesskatt (moms).

C.	Europeiska rådet införde i juni 1988 egna medel grundade på medlemsstaternas BNI, på grund av att intäkterna från de befintliga egna medlen var otillräckliga för att täcka de totala utgifterna i EU:s budget.

Det BNI-baserade bidragets andel har ökat från 11 % 1988 till 69 % 2014, vilket innebär att denna kompletterande och balanserande inkomst i dag faktiskt är EU-budgetens huvudsakliga finansieringskälla. Det momsbaserade bidraget står för närvarande för omkring 12 % av EU:s budget, de traditionella egna medlen (tullar, jordbrukstullar och socker- och isoglukosavgifter) för omkring 13 % och resterande andel täcks av övriga inkomster, bland annat skatter som EU-anställda betalar eller böter från företag som bryter mot konkurrenslagstiftningen.

Sedan den brittiska rabatten infördes 1984 vid Europeiska rådets möte i Fontainebleau, vilken innebär att Förenade kungariket får tillbaka 66 % av sitt nettobidrag, har olika andra rabatter och korrigeringsmekanismer införts stegvis för att åtgärda bristerna med de så kallade ”driftsbudgetsaldona”i vissa medlemsstater. Sådana korrigeringar avser för närvarande i huvudsak antingen en minskning av finansieringen av korrigeringen för Förenade kungariket, eller en bruttominskning av det BNI- eller momsbaserade bidraget.

Europaparlamentet har i ett antal resolutioner under de senaste tio åren framhållit problemen och komplexiteten när det gäller EU:s system för egna medel, och parlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst en djupgående reform för att göra systemet enklare, mer transparent och mer demokratiskt, bland annat genom införandet av nya och genuint egna medel som stegvis och i den mån det är möjligt ska ersätta de BNI-baserade bidragen.

Under 2011 lade kommissionen fram ett ambitiöst lagstiftningspaket om egna medel (COM(2011)0510), tillsammans med förslagen till den fleråriga budgetramen för 2014–2020, i syfte att uppnå en förenkling av medlemsstaternas bidrag, införa nya kategorier av egna medel – en reform av mervärdesskatten och en skatt på finansiella transaktioner – och en reform av korrigeringsmekanismerna. Dessa förslag ignorerades av rådet.

Som ett resultat av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 inrättades en högnivågrupp om egna medel. Företrädare för alla EU:s tre största institutioner ingick i gruppen och den leddes av Mario Monti. I december 2016 lade högnivågruppen fram sin slutrapport och sina rekommendationer, som utgör grunden för utarbetandet av parlamentets ståndpunkt såsom den presenteras i denna resolution. Parlamentet betonar att denna rapport antogs enhälligt av alla gruppens medlemmar, även av de medlemmar som utnämnts av rådet.

Europaparlamentet noterar att kommissionen senast i maj 2018 kommer att lägga fram sitt förslag till flerårig budgetram efter 2020. Parlamentet kräver att den kommande fleråriga budgetram som föreslås av kommissionen inkluderar ambitiösa förslag om att se över beslutet om egna medel och alla därmed sammanhängande rättsakter, samt om att införa nya egna medel. Parlamentet understryker att både utgifts- och inkomstsidan i nästa fleråriga budgetram kommer att behandlas som ett enda paket under de kommande förhandlingarna mellan rådet och parlamentet. Parlamentet konstaterar att ingen överenskommelse kan nås om den fleråriga budgetramen utan att motsvarande framsteg gjorts i fråga om de egna medlen.

Europaparlamentet lägger fram denna resolution för att uttrycka sin ståndpunkt om de viktigaste delarna av reformen av EU:s system för egna medel, inklusive sammansättningen av en korg med nya egna medel samt de delar av det nuvarande systemet som bör finnas kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt vid utarbetandet av lagstiftningsförslagen om EU:s egna medel, vilka bör vara ambitiösa när det gäller tillämpningsområdet och läggas fram tillsammans med förslagen om den fleråriga budgetramen efter 2020. Parlamentet är övertygat om det tvingande behovet att göra betydande framsteg i fråga om inkomstsidan av EU:s budget, i syfte att underlätta en överenskommelse om nästa fleråriga budgetram.

I. RÄTTSLIG RAM OCH BESLUTSPROCESS

Europaparlamentet påminner om att artikel 311 i EUF-fördraget föreskriver följande: ”Unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik. Utan att det inverkar på andra inkomster ska budgeten finansieras helt av egna medel.”Parlamentet betonar därför att det rättsliga kravet att förse EU-budgeten med genuint egna medel härrör direkt från fördraget.

Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 310 i EUF-fördraget ska budgetens inkomster och utgifter balansera varandra. Parlamentet konstaterar därför att inkomsterna bör täcka samtliga utgifter som varje år antas av budgetmyndigheten. Parlamentet betonar att EU:s budget inte kan ha ett årligt underskott eller finansieras genom upplåning på finansmarknaderna.

Europaparlamentet noterar att den huvudsakliga rättsakt som fastställer bestämmelserna om systemet för egna medel, det så kallade beslutet om egna medel, antas av rådet genom enhälligt beslut efter samråd med parlamentet, och att detta beslut ska ratificeras av alla medlemsstater. Parlamentet understryker att detta är ett av de tyngsta lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i fördraget.

Europaparlamentet konstaterar att i denna rättsakt fastställer rådet bland annat taket för egna medel och kan inrätta nya kategorier av egna medel eller upphäva en befintlig kategori. Parlamentet betonar att även om beslutet om egna medel inte har någon sista giltighetsdag, är det direkt kopplat till respektive flerårig budgetram som fastställer den maximala utgiftsnivån för den period som den omfattar.

Europaparlamentet påminner om att det genom Lissabonfördraget infördes nya bestämmelser om genomförandelagstiftningen om egna medel som gjorde det möjligt för rådet att anta en förordning med kvalificerad majoritet efter godkännande av parlamentet. Parlamentet beklagar emellertid att flera genomförandebestämmelser, särskilt de som har att göra med beräkningen av BNI-medlen, fortfarande finns i beslutet om egna medel. Parlamentet vill därför se ett smidigare förfarande för antagandet av beslutet om egna medel. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samband med en framtida fördragsändring stödja parlamentets krav på ändring av artikel 311 i EUF-fördraget, så att parlamentet får en viktigare roll i förfarandet för antagandet av egna medel.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är ansvariga för sin finanspolitik och understryker att befogenheten att ta ut skatter är en central del av medlemsstaternas suveränitet. Parlamentet betonar att reformen av EU:s egna medel inte innebär en överföring av nationell suveränitet på detta område, utan snarare anpassar det nuvarande systemet till andan och ordalydelsen i EU-fördragen.

II. SKÄL TILL ATT REFORMERA DET NUVARANDE SYSTEMET FÖR EGNA MEDEL

i. Behovet av att åtgärda bristerna i det nuvarande systemet

Europaparlamentet betonar att det befintliga systemet för egna medel är mycket komplicerat, orättvist, oöverskådligt och totalt obegripligt för EU-medborgarna. Parlamentet påpekar särskilt att det saknas insyn i beräkningarna av de nationella rabatter och korrigeringsmekanismer som gäller för systemet för egna medel eller de statistiska mervärdesskattebaserade medlen. Parlamentet betonar dessutom att detta system inte är föremål för någon faktisk parlamentarisk kontroll på EU-nivå och i huvudsak saknar demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet.

10.

Europaparlamentet understryker att det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på, det vill säga att de genuint egna medlen gradvis har ersatts med nationella bidrag, innebär att en oproportionerligt stor tonvikt läggs vid nettobalansen mellan medlemsstaterna och att bidraget från EU:s budget för att uppnå gemensamma europeiska mål som gynnar alla EU-medborgare därmed i stort sett ignoreras. Parlamentet beklagar därför att de nationella bidragens totala andel av EU:s budget, beräknad antingen på grundval av BNI eller som en procentuell andel av de statistiska mervärdesskattebaserade medlen, motsvarar ungefär 83 % av EU:s totala inkomster.

11.

Europaparlamentet är övertygat om att BNI-medlens dominans har förstärkt den budgetmässiga logiken om ett ”rättvist återflöde”, som har monopoliserat debatterna i rådet, både när det gäller EU-budgetens inkomst- och utgiftssida. Parlamentet framhåller i detta sammanhang å ena sidan införandet av den brittiska rabatten samt en rad relaterade rabatter och andra korrigeringsmekanismer på inkomstsidan, och å andra sidan oförmågan att komma överens om tillräckliga anslag i EU-budgeten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att EU måste överge begreppet operativt nettobudgetsaldo, eftersom alla medlemsstater i praktiken tar emot stöd från EU-budgeten.

12.

Europaparlamentet anser särskilt att beslutet om storleken på den årliga EU-budgeten påverkas av politiska och ekonomiska överväganden på nationell nivå som hämmar budgetförhandlingarna, vilket ofta leder till ett nollsummespel mellan nettobetalare och nettomottagare i rådet och innebär att unionens åtaganden ignoreras, även de som har gjorts av rådet. Parlamentet anser att som ett resultat av detta föreslås ofta besparingar inom de EU-politikområden som uppvisar störst europeiskt mervärde och att EU-projektet som sådant därmed försvagas.

13.

Europaparlamentet noterar att de nationella bidragen till EU:s budget tydligt anges på de nationella budgetarnas utgiftssida och ofta uppfattas som en ekonomisk börda som överskuggar fördelarna med EU:s utgiftsområden som ofta är mindre synliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att komma till rätta med allmänhetens bristande kunskaper om nyttan med EU:s budget.

14.

Europaparlamentet är därför övertygat om att det nuvarande systemet för egna medel i allt väsentligt är oförenligt med fördragets lydelse och anda. Parlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att en djupgående reform av EU:s resurser är nödvändig för att anpassa finansieringen av EU:s budget till fördragets krav och behoven i unionen som helhet.

ii. Unionen måste kunna finansiera sin politik och möta nya utmaningar

15.

Europaparlamentet understryker att den fleråriga budgetramen efter 2020 måste säkerställa en ordentlig finansiering av EU:s politik och program med ett tydligt europeiskt mervärde, men också tillhandahålla ytterligare medel för att ta itu med utmaningar som redan har identifierats på områden såsom tillväxt och sysselsättning, klimatförändringar, miljöskydd, konkurrenskraft, sammanhållning, innovation, migration, kontroll av EU:s yttre gränser, säkerhet och försvar.

16.

Europaparlamentet betonar dessutom behovet av att man undviker bristerna i den nuvarande fleråriga budgetramen och från början föreskriver en inkomstnivå som gör det möjligt för unionen att fullfölja sin politiska agenda med tillräcklig finansiering och reagera effektivt på oförutsedda händelser eller kriser som kan inträffa under perioden för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet påminner om behovet av att lösa det återkommande problemet med att det saknas tillräckliga betalningsbemyndiganden i det årliga budgetförfarandet. Parlamentet påminner om det omfattande utnyttjande av den fleråriga budgetramens flexibilitetsbestämmelser som behövdes enbart för att hantera migrations- och flyktingkrisen.

17.

Europaparlamentet förväntar sig, utan att det påverkar den ekonomiska uppgörelsen, att konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU kommer att innebära en stor utmaning också för nästa fleråriga budgetram och alla tillhörande budgetbeslut. Parlamentet är övertygat om att innan ett beslut fattas om den fleråriga budgetramen efter 2020 måste ”brexitklyftan”överbryggas samtidigt som det garanteras att EU:s medel inte minskar och att EU-programmen inte påverkas negativt.

18.

Europaparlamentet välkomnar förslaget från kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, om att inrätta en särskild budgetpost för euroområdet inom EU:s budget, något som han nämnde i sitt tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet och som vidareutvecklades i kommissionens meddelande av den 6 december 2017 om nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde inom unionens ramar (COM(2017)0822). Parlamentet begär i detta avseende en budgetkapacitet inom ramen för EU:s budget utöver det aktuella taket.

III. ETT GODTAGBART OCH VÄLAVVÄGT SYSTEM FÖR EGNA MEDEL

i. Principer och antaganden som gäller inrättandet av ett nytt system för egna medel

19.

Europaparlamentet stöder, för att säkrastabila finanser på EU-nivå, inrättandet av ett transparent, enklare och rättvisare nytt system för egna medel, som bygger på inslag i det nuvarande systemet som har visat sig vara effektiva. Parlamentet anser att reformen av systemet för egna medel bör baseras på en rad vägledande principer.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av att koppla inkomster till politiska mål, särskilt till den inre marknaden, energiunionen och miljö-, klimat- och transportpolitiken. Parlamentet är i detta avseende övertygat om att EU-budgeten bör fokusera på politikområden med ett europeiskt mervärde såsom definierat i dess resolution av den 24 oktober 2017 om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (10).

21.

Europaparlamentet understryker att ur operativ synvinkel kan inte alla nya kategorier av egna medel införas samtidigt, och betonar behovet av ett successivt genomförande. Parlamentet anser därför att reformen av systemet för egna medel kan uppnås i två steg: för det första genom införandet av tekniskt mindre komplicerade egna medel som lätt kan samlas in till en rimlig kostnad, och för det andra genom att man successivt inför varje ytterligare ny kategori av egna medel enligt en bestämd tidsplan tills alla är fullständigt genomförda.

22.

Europaparlamentet anser att införandet av nya egna medel bör ha ett dubbelt syfte, nämligen dels att åstadkomma en betydande minskning (med ett mål på 40 %) av andelen BNI-baserade bidrag och därmed skapa besparingar för medlemsstaternas budgetar, dels att möjliggöra finansiering av EU-utgifter på högre nivå under den fleråriga budgetramen efter 2020, och även täcka det underskott som följer av Förenade kungarikets utträde. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att de nya egna medlen inte syftar till att öka den samlade skattebördan för EU:s skattebetalare, som inte får påverkas negativt av införandet av nya egna medel.

23.

Europaparlamentet efterlyser ett upphävande av alla rabatter och korrigeringar, samtidigt som en rättvis behandling mellan medlemsstaterna säkerställs. Parlamentet understryker i detta sammanhang att brexit kommer att innebära att rabatten för Förenade kungariket och de därmed sammanhängande ”rabatterna på rabatter”kommer att bli föråldrade och upphöra att existera, medan en reform av de statistiska mervärdesskattebaserade egna medlen kommer att bli oundviklig.

24.

Europaparlamentet anser att traditionella egna medel, det vill säga tullar, jordbrukstullar och socker- och isoglukosavgifter, utgör tillförlitliga och genuina källor till EU-inkomster eftersom de är en direkt följd av att EU är en tullunion och av de rättsliga befogenheter och den gemensamma handelspolitik som är kopplade till denna. Parlamentet anser därför att de traditionella egna medlen bör behållas som en inkomstkälla för EU-budgeten. Parlamentet anser att om andelen uppbördskostnader som medlemsstaterna behåller minskar kan en större andel av dessa inkomster säkras för EU-budgeten.

25.

Europaparlamentet konstaterar att det BNI-baserade bidraget utgör en tillförlitlig, stabil och rättvis källa till inkomster för EU-budgeten och åtnjuter mycket starkt stöd från de allra flesta medlemsstaterna. Parlamentet anser därför att det bör bibehållas men endast som en balanserande och kompletterande inkomst för EU-budgeten, vilket skulle sätta stopp för den budgetmässiga logiken om ett ”rättvist återflöde”. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att säkerställa att de BNI-baserade bidragen klassificeras på samma sätt i alla nationella budgetar, närmare bestämt som en inkomst för EU och inte som en utgift för de nationella regeringarna.

ii. Kriterier som använts för att identifiera nya egna medel

26.

Europaparlamentet delar åsikten i rapporten från högnivågruppen för egna medel om att följande kriterier ska tas i beaktande för att identifiera potentiella nya egna medel: jämlikhet/rättvisa, effektivitet, tillräcklighet och stabilitet, transparens och enkelhet, demokratiskt ansvarstagande och budgetdisciplin, fokus på europeiskt mervärde, subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas skattesuveränitet, och begränsning av de politiska transaktionskostnaderna.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av ovanstående undersöka införandet av följande korg av nya egna medel:

iii. Korg av möjliga nya egna medel

a. Mål: Konsolidera den inre marknaden, öka transparensen och skapa mer likvärdiga villkor

– Mervärdesskatt

28.

Europaparlamentet påminner om att sedan starten för nästan 50 år sedan har mervärdesskatten använts som grund för beräkningen av egna medel i EU-budgeten och att dessa medel för närvarande utgör omkring 12 % av EU:s inkomster.

29.

Europaparlamentet noterar dock att det nuvarande systemet har allvarliga brister: de egna medlen beräknas på statistisk grund, de är onödigt komplicerade och de har inte någon direkt koppling till medborgarna, de utgör en ren överföring av en del av de inkomster som medlemsstaterna samlat in och tillför således inte något mervärde jämfört med BNI-medlen, och bidragsbasen är inte transparent och det råder ingen jämlikhet mellan skattebetalarna.

30.

Europaparlamentet beklagar att Olaf upprepade gånger har upptäckt allvarliga fall av tullbedrägerier i medlemsstaterna som lett till en betydande inkomstförlust för unionens budget. Parlamentet pekar på revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen och är oroat över att bedragare skulle kunna fortsätta hitta den ”svagaste länken”bland medlemsstaterna vad gäller deras ingångspunkter till tullunionen, och att förlusterna för unionens budget kommer att fortgå även under nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa dessa aktiviteter som är skadliga för unionsbudgeten.

31.

Europaparlamentet påminner om lagstiftningsförslaget från 2011 om nya momsbaserade egna medel, som skulle ha lett till tillämpningen av en fast skattesats för hela EU på grundval av nettovärdet av leveranser av varor och tjänster eller import av varor för vilka en standardiserad, gemensam mervärdesskatt skulle ha tillämpats. Parlamentet noterar att även om detta förslag inte gick igenom uppmuntrade Europeiska rådet i februari 2013 rådet att fortsätta arbetet med detta ärende. Parlamentet anser att den nuvarande situationen utgör en möjlighet att göra ett eventuellt genombrott i denna fråga.

32.

Europaparlamentet välkomnar högnivågruppens förslag om ett momsbaserat system för egna medel som syftar till att göra det enklare, sänka de administrativa kostnaderna och stärka kopplingen mellan EU:s momspolitik och de faktiska momsintäkterna.

33.

Europaparlamentet noterar kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt (Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut) som offentliggjordes den 7 april 2016 (COM(2016)0148), och de efterföljande förslagen av den 4 oktober 2017 om en rad grundläggande principer och viktiga reformer för EU:s mervärdesskatteområde. Parlamentet stöder en genomgripande reform av mervärdesskattesystemet i EU, vilken bör syfta till att bredda skattebasen, minska utrymmet för bedrägerier och sänka efterlevnadskostnaderna och generera nya inkomster. Parlamentet anser att en del av dessa inkomster bör föras till EU-budgeten.

34.

Europaparlamentet anser att en förenklad kategori mervärdesskattebaserade egna medel bör bygga på den gemensamma nämnaren för mervärdesskattesystem i EU, och noterar att den därför inte skulle undanröja alla nationella särdrag som är berättigade av olika skäl.

35.

Europaparlamentet stöder inrättandet av en enhetlig skattesats (1–2 %) på inkomsterna från den reformerade mervärdesskatt som helt och hållet samlats in av medlemsstaternas förvaltningar som en källa till unionens egna medel. Parlamentet anser att ett sådant system skulle kunna ge betydande och stabila inkomster för EU till begränsade administrativa kostnader.

36.

Europaparlamentet understryker att kommissionen redan har lagt fram lagstiftningsförslag om en omfattande reform av EU: s mervärdesskatteregler och att ytterligare initiativ förväntas under 2018. Parlamentet insisterar på behovet av att slutföra reformen av mervärdesskatten så snart som möjligt och senast innan nästa fleråriga budgetram inleds.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i väntan på att den berörda lagstiftningen antas lägga fram ett förslag till en reform av egna medel från mervärdesskatt som en del av det kommande lagstiftningspaketet om EU:s egna medel. Parlamentet anser att ett sådant förslag bör ta hänsyn till de viktigaste resultaten av reformen av mervärdesskatten, som för närvarande diskuteras.

– Bolagsskatt

38.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (11) med eftertryck uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, vilken ska åtföljas av en lämplig och rättvis fördelningsnyckel som ska utgöra en heltäckande lösning på den mest skadliga skattepraxisen inom unionen, skapa klarhet och enkelhet för företag samt underlätta gränsöverskridande ekonomisk verksamhet inom EU.

39.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, men påminner om sin begäran att denna konsoliderade skattebas ska utvidgas till att omfatta alla företag efter en övergångsperiod. Parlamentet betonar att nuvarande förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas också bör omfatta den digitala ekonomin. Parlamentet föreslår på grundval av dessa förslag att ett företags digitala närvaro bör behandlas på samma sätt som företagets fysiska driftställe genom att ett permanent digitalt driftställe definieras och identifieras.

40.

Europaparlamentet instämmer i högnivågruppens bedömning av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen som en grundval för en ny kategori egna medel, som uppfyller alla de kriterier som fastställts av gruppen. Parlamentet understryker att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen också är en viktig del i utvecklingen av den inre marknaden, som är en europeisk kollektiv nyttighet, eftersom den hindrar både olämplig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna och skatteplanering som skadar förutsättningarna för lika villkor.

41.

Europaparlamentet påminner om att skatteundandragande i alla dess former leder till att EU förlorar uppskattningsvis ett belopp på 1 biljon EUR varje år. Parlamentet betonar behovet av att driva in de skatteintäkter man gått miste om genom en samordnad politik för bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt och en ram som bygger på transparens, samarbete och samordning.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av resultatet av översynen av direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, att föreslå inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska beräknas på grundval av medlemsstaternas intäkter från den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Parlamentet ställer sig positivt till införandet av en enhetlig skattesats för intäkter från den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen som ska uppbäras som egna medel. Parlamentet anser att ett sådant system skulle kunna ge betydande och stabila inkomster för EU till begränsade administrativa kostnader.

– Slagskatt (seigniorage)

43.

Europaparlamentet anser att inkomst som härrör från Europeiska centralbankens vinst (ECB-inkomster till följd av utgivning av valuta) och som därför är direkt knuten till EU:s monetära union bör utgöra grunden för nya egna medel i stället för att betalas ut till nationella statskassor. Parlamentet anser att en sådan resurs bör vara direkt kopplad till den särskilda budgetposten för euroområdet i EU:s budget.

b. Mål: Mindre finansiell spekulation och stärkt skatterättvisa i sektorer som använder instrument för aggressiv skatteplanering eller aggressiv skatteoptimering.

– En skatt på finansiella transaktioner på europeisk nivå

44.

Europaparlamentet uppmuntrar de insatser som gjorts inom ramen för ett fördjupat samarbete av en grupp bestående av elva medlemsstater i syfte att införa en skatt på finansiella transaktioner, på grundval av kommissionens förslag från 2011. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla andra medlemsstater att ansluta sig till ovannämnda grupp i syfte att undvika störningar på finansmarknaderna och säkerställa en väl fungerande inre marknad.

45.

Europaparlamentet delar högnivågruppens bedömning att skatten på finansiella transaktioner bör ses som en möjlig grund för nya egna medel för unionens budget, samtidigt som det också anser att andra sätt att beskatta finansiell verksamhet bör undersökas.

46.

Europaparlamentet efterlyser därför inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska beräknas på grundval av den valda metoden för att beskatta finansiell verksamhet.

– Beskattning av företag i den digitala sektorn

47.

Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det informella Ekofinrådet den 16 september 2017 där man efterlyste utvecklingen av nya digitala skatteregler, som svar på de fyra finansministrarnas skrivelse där de uppmanade kommissionen att undersöka effektiva lösningar på grundval av begreppet om att inrätta en så kallad utjämningsskatt på omsättning som genererats i Europa av digitala företag. Parlamentet betonar att kommissionen i sitt meddelande av den 21 september 2017 med titeln Ett rättvist och effektivt skattesystem i Europeiska unionen för den digitala inre marknaden bekräftade att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen utgör en lämplig ram för reviderade regler för en modern och stabil ordning för beskattning av digitala företag och för att hantera de utmaningar som den digitala ekonomin medför. Parlamentet vill se en samordnad EU-strategi, även när det gäller kortsiktiga lösningar, för att undvika snedvridning på den inre marknaden på grund av ensidiga åtgärder och undvika att det skapas skatteparadis för digitala företag.

48.

Europaparlamentet delar uppfattningen att den digitala ekonomin bör ha en modern och stabil finanspolitisk ram, i syfte att stimulera innovation, motverka fragmentering av marknaden och illojal konkurrens och göra det möjligt för alla aktörer att dra fördel av nya rättvisa och välavvägda villkor, samtidigt som man ser till att digitala plattformar och företag betalar sin rättmätiga andel av skatterna där de genererar sina vinster. Parlamentet påpekar vidare att det är viktigt att garantera skattesäkerhet för företagsinvesteringar, för att motverka de rådande bristerna och förhindra att det uppstår nya luckor i skattelagstiftningen inom den inre marknaden.

49.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att skattemässiga åtgärder vidtas för den digitala marknaden i syfte att begränsa skatteundandragande och snedvridning av skatteuttaget, aggressiv skatteplanering eller skatteoptimering och missbruk av europeiska mekanismer för att undvika skatt. Parlamentet anser att dessa metoder snedvrider konkurrensen på den inre marknaden och berövar medlemsstaterna uppburna skatteintäkter.

50.

Europaparlamentet efterlyser i princip inrättandet av en ny kategori egna medel för unionens budget, som ska tas ut på transaktioner i den digitala ekonomin. Parlamentet anser emellertid att det mot bakgrund av de viktiga pågående förhandlingarna på såväl EU-nivå som OECD-nivå är alltför tidigt att besluta om de närmare arrangemangen för inrättandet av en sådan kategori av egna medel.

51.

Europaparlamentet anser dock att alla arrangemang som gjorts av EU:s myndigheter, såsom registrerings- eller övervakningssystem eller regleringsmekanismer, utan dröjsmål bör tillåta uttag av tullar eller avgifter till förmån för unionens budget på grundval av deras europeiska mervärde. Parlamentet anser att dessa är kollektiva nyttigheter för EU som, vilket högnivågruppen påpekar, utgör en grund för att införa en avgift som utgör ”andra intäkter”som härrör från unionens politik.

c. Mål: Främja energiövergången och kampen mot den globala uppvärmningen

– Miljöskatt och miljöavgifter

52.

Europaparlamentet bekräftar att kampen mot klimatförändringarna och övergången till en hållbar cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp samt de gemensamt avtalade målen för energiunionen är ett viktigt mål för EU:s politik.

53.

Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att endast gemensamma energi- eller miljöskatter på EU-nivå kan säkerställa sund konkurrens mellan företagen och en välfungerande inre marknad och därmed fungera som en drivkraft mot en mer progressiv och hållbar utvecklingsmodell.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av miljöbeskattning som en särskilt lämplig mekanism för att bidra till EU:s egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare integrera förslagen till nya ekologiska egna medel, såsom beskrivs i högnivågruppens rapport och av kommissionsledamoten med ansvar för EU:s budget, som överensstämmer med viss EU-politik, t.ex. för energi (energiskatt), miljö och klimat (koldioxidjusteringsmekanism, plastskatt och utsläppshandelssystemet) och transport (skatter på drivmedel för vägtrafik och flygbiljetter), för att främja ytterligare framtida egna medel för unionen.

55.

Europaparlamentet anser att en betydande andel av auktionsinkomsterna från utsläppshandelssystemet från fas 4 (2021) och framåt bör betraktas som nya egna medel för unionen. Parlamentet påminner om att denna möjlighet har diskuterats i högnivågruppen och föreslås uttryckligen av kommissionen i dess meddelande av den 14 februari 2018En ny, modern flerårig budgetram för ett EU som ger effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020 (COM(2018)0098). Parallellt med detta vill Europaparlamentet se införandet av en koldioxidjusteringsmekanism, som en ny källa till egna medel för EU-budgeten, som också bör ha som effekt att säkerställa lika villkor i den internationella handeln och minska utlokaliseringen av produktion och samtidigt internalisera kostnaderna för klimatförändringarna i priserna på importerade varor.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga införandet på EU-nivå av en avgift på plast och engångsartiklar, i syfte att uppmuntra användningen av mer hållbara alternativ.

57.

Europaparlamentet anser att egna medel baserade på en elskatt skulle överlappa tillämpningsområdet för utsläppshandelssystemet och ge upphov till betänkligheter när det gäller investeringsvillkorens stabilitet och den ekonomisk bördan för hushållen.

58.

Europaparlamentet anser att om en kategori av egna medel orsakar en orimlig börda för en viss medlemsstat, kan en sådan börda minskas genom ytterligare stöd genom EU-program under en begränsad tid och till ett begränsat belopp, i enlighet med unionens mål. Parlamentet understryker att ett sådant stöd inte kan beviljas genom införandet av nya rabatter eller korrigeringar på inkomstsidan i EU:s budget.

59.

Europaparlamentet understryker att införandet av miljörelaterade skatter eller avgifter inte bör påverka medlemsstaternas rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor, deras val mellan olika energikällor och energiförsörjningens allmänna struktur.

iv. Andra inkomstkällor

60.

Europaparlamentet påminner om att trots att egna medel bör utgöra den viktigaste delen av EU:s budgetinkomster kompletteras de emellertid med vad som i artikel 311 i EUF-fördraget benämns ”andra inkomster”, vilka omfattar följande: den skatt som EU-anställda betalar på sina löner, inkomster från institutionernas administrativa verksamhet, till exempel inkomster från försäljning av varor, hyra och uthyrning, tillhandahållandet av tjänster och bankränta, bidrag från länder utanför EU till vissa EU-program, dröjsmålsräntor, böter som betalas av företag, som i de flesta fall åsidosatt EU:s konkurrenslagstiftning, och inkomster från EU:s upp- och utlåningsverksamhet.

61.

Europaparlamentet noterar att saldot för varje budgetår tas upp i budgeten för nästföljande budgetår som inkomst om det rör sig om ett överskott, och att andra inkomster, saldon och tekniska justeringar, bland annat ett eventuellt överskott från det föregående året, uppgår till cirka 6 % av de totala inkomsterna. Parlamentet betonar att under de senaste åren har ”andra inkomster”till största delen utgjorts av böter, som ensamma står för 2,5 % av de totala inkomsterna (exklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål).

62.

Europaparlamentet beklagar att potentialen för sådana övriga inkomster hittills har försummats i debatten om finansieringen av EU. Parlamentet anser att även om sådana inkomster inte utgör ett alternativ till övriga egna medel på grund av deras nivå, volatilitet och oförutsägbarhet, utgör de ändå en möjlighet att täcka de ökande finansiella behoven under nästa fleråriga budgetram.

63.

Europaparlamentet påminner om att de rättsliga förfarandena för sådana inkomster och eventuella ändringar är mer flexibla än motsvarande förfaranden för egna medel, eftersom de inte fastställs i beslutet om egna medel utan i sekundärrätten och därför inte omfattas av kravet på enhällighet.

64.

Europaparlamentet bekräftar sin sedan länge intagna ståndpunkt att eventuella inkomster som härrör från böter för företag som bryter mot EU:s konkurrenslagstiftning eller som är kopplade till försenade betalningar av de nationella bidragen till EU:s budget bör utgöra en extra inkomst i EU:s budget, utan någon motsvarande minskning av BNI-bidragen.

65.

66.

Europaparlamentet understryker potentialen för EU:s budget när det gäller avgifter som krävs för genomförandet av EU:s politik och särskilt europeiska system såsom det framtida EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare. Parlamentet anser att i vissa fall bör sådana inkomster kunna öronmärkas för samma politik eller syfte. Parlamentet anser att för EU:s program och politik efter 2020 bör denna typ av framtida inkomster övervägas mer systematiskt, med målet att förse EU:s budget med en extra inkomstkälla.

67.

Europaparlamentet understryker att 2016 uppgick inkomsterna avsatta för EU:s decentraliserade myndigheter, såsom avgifter från industrier och bidrag från nationella budgetar, till cirka en miljard EUR. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en konsekvent strategi när det gäller avgiftsfinansiering av myndigheter i nästa fleråriga budgetram.

o o

68.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105..

(2) EUT L 168, 7.6.2014, s. 29..

(3) EUT L 168, 7.6.2014, s. 39..

(4) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 214..

(5) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 89..

(6) EUT C 443, 22.12.2017, s. 11..

(7) EUT C 443, 22.12.2017, s. 994..

(8) EUT C 294, 12.8.2016, s. 82..

(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0401.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/80

P8_TA(2018)0077

Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2018

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 över den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2226(INI))

(2019/C 162/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 121.2, 136 och 148,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1),

—	med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (8),

—	med beaktande av den europeiska finanspolitiska nämndens bedömning från den 20 juni 2017 av en lämplig framtida finanspolitisk inriktning för euroområdet,

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 mars 2010 och den 17 juni 2010, samt kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—	med beaktande av rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (10),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 januari 2015Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar (11),

—	med beaktande av de fem ordförandenas rapport om färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union,

—	med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 oktober 2015Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen (COM(2015)0600),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2017 om ytterligare steg mot fullbordandet av Europeiska ekonomiska och monetära unionen (COM(2017)0821),

—	med beaktande av kommissionens ekonomiska höstprognos 2017,

—	med beaktande av de studier och djupanalyser av samordningen av den ekonomiska politiken i euroländerna som görs inom ramen för den europeiska planeringsterminen för utskottet för ekonomi och valutafrågor (november 2015),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2015Årlig tillväxtöversikt för 2016 (COM(2015)0690), Rapport om förvarningsmekanismen 2016 COM(2015)0691) och utkastet till gemensam sysselsättningsrapport (COM(2015)0700),

—	med beaktande av den interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som undertecknades och proklamerades den 17 november 2017 i Göteborg,

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/825 av den 17 maj 2017 om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (12),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (13),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet (COM(2017)0770),

—	med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

—	med beaktande av debatten med kommissionen i Europaparlamentet om paketet om den europeiska planeringsterminen – den årliga tillväxtöversikten 2018,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0047/2018), och av följande skäl:

Enligt kommissionens prognoser förväntas expansionen av den europeiska ekonomin fortsätta, medan takten för skapandet av sysselsättning och ökningen av hushållens köpkraft visar på en lätt inbromsning för de kommande två åren, med en tillväxttakt som 2017 når 2,4 % i EU och därefter minskar något till 2,2 % för 2018 och 2,0 % för 2019. Ytterligare åtgärder kommer dock att krävas för att hantera de olösta följderna av den globala ekonomiska krisen.

B.	Den nuvarande situationen för EU:s ekonomi kräver ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer och investeringar i medlemsstaterna i syfte att säkra hållbar tillväxt, skapa sysselsättning och konkurrenskraft och åstadkomma uppåtriktad konvergens.

C.	Tillväxten i den privata konsumtionen förväntas minska något i år för att därefter lätta under 2019 till följd av högre inflation jämfört med 2017, även om den ligger under ECB:s mål på under, men nära, 2 %.

Europeiska investeringsbanken och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) gav, vid sidan av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, ett viktigt stöd för investeringar i EU. De privata investeringarna ligger dock fortfarande under 2008 års nivåer, med negativa följder för den potentiella tillväxten, sysselsättningsskapandet och produktiviteten.

Sysselsättningen förväntas fortsätta att öka, med ett rekordhögt antal anställda på 235,4 miljoner personer i arbete under andra kvartalet 2017. Vissa arbetsmarknadsindikatorer tyder på ihållande svårigheter, såsom ökad segmentering på arbetsmarknaden, vilket förvärrar ojämlikheterna, särskilt med avseende på ungdomar och personer med låg utbildningsnivå. Arbetslösheten är 7,5 % i EU och 8,9 % i euroområdet, vilket visserligen är de lägsta siffrorna på nio respektive åtta år men fortfarande för högt, i synnerhet bland ungdomar. Det råder fortfarande mycket stora skillnader mellan många medlemsstater. Sysselsättningen har ännu inte återhämtat sig från krisen och det är också en bit kvar till de nationella Europa 2020-målen. Dold arbetslöshet (arbetslösa personer som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb) var 20 % år 2016.

F.	Till följd av skatteflykt, skatteundandragande och skattebedrägeri som gynnar vissa stora företag och privatpersoner, har flera medlemsstater förlorat miljarder euro i skatteintäkter för förvaltningen av de offentliga finanserna, till nackdel för små och medelstora företag och andra skattebetalare.

Den förbättrade ekonomiska situationen ger en möjlighet att genomföra ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer, i synnerhet åtgärder för att främja investeringar, med hänsyn till att investeringarna som andel av BNP fortfarande är lägre i dag än under perioden omedelbart före den finansiella krisen, och att förbättra situationen när det gäller de offentliga finanserna, med hänsyn till den börda som den demografiska utvecklingen lägger på hållbarheten i skuldsättningen.

Europaparlamentet noterar offentliggörandet av den årliga tillväxtöversikten 2018 och den föreslagna policymixen av investeringar, ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer och ansvarsfulla offentliga finanser, som lagts fram som ett sätt att ytterligare stimulera högre tillväxtnivåer och stärka den europeiska återhämtningen, den uppåtriktade konvergensen och konkurrenskraften. Parlamentet instämmer i att det krävs ytterligare framsteg i genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna för att åstadkomma tillväxt och skapa sysselsättning och för att bekämpa de ojämlikheter som hindrar ekonomisk tillväxt.

Kapitel 1 – Investeringar och tillväxt

Europaparlamentet framhåller de ihållande strukturella problemen med otillräcklig tillväxt av den potentiella produktionen, produktiviteten och konkurrenskraften, tillsammans med en alltför låg nivå på offentliga och privata investeringar och avsaknaden av ambitiösa och socialt balanserade strukturreformer i vissa medlemsstater.

Europaparlamentet påminner om att vissa medlemsstater fortfarande har stora överskott i bytesbalansen som skulle kunna användas för att stödja offentliga och privata investeringar och stimulera den ekonomiska tillväxten.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av att kombinera offentliga och privata investeringar med strukturreformer för att få fart på och stimulera den ekonomiska tillväxten.

Europaparlamentet betonar vikten av att stimulera de offentliga investeringarna i EU för att komma till rätta med den aktuella minskningen av de offentliga investeringarna. Parlamentet vill dessutom se ett fullbordande av kapitalmarknadsunionen för att stimulera privata investeringar inom hela den inre marknaden. Parlamentet anser att regleringsramen för privata investeringar ytterligare måste förbättras.

Europaparlamentet betonar behovet av mer investeringar i forskning, utveckling och innovation liksom i teknisk modernisering, i syfte att öka produktiviteten. Parlamentet påminner om att investeringar på områden såsom infrastruktur, barnomsorg, subventionerade bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård, forskning, digital innovation och den cirkulära ekonomin kan öka produktiviteten och/eller sysselsättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta landsspecifika rekommendationer på området för energieffektivitet och resursförbrukning och att se till att de landsspecifika rekommendationerna till fullo är förenliga med klimatavtalet från Paris.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de befintliga hindren för viktiga tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt under dessa investeringars hela livscykel, och att diskutera med Europaparlamentet och rådet om sätt att åtgärda dessa hinder inom den befintliga rättsliga ramen.

Kapitel 2 – Ansvarsfulla offentliga finanser

Europaparlamentet noterar den övergripande neutrala finanspolitiska inriktning som föreslogs i rekommendationerna för euroområdet, och konstaterar att den finanspolitiska inriktningen förväntas bli lätt expansiv i ett antal medlemsstater under 2018. Parlamentet påminner om att ett enhetligt genomförande och efterlevnad av EU:s finanspolitiska bestämmelser, däribland full respekt för de befintliga flexibilitetsklausulerna, är nyckeln till en väl fungerande EMU.

Europaparlamentet understryker att de finanspolitiska inriktningarna på nationell nivå och för euroområdet måste väga de offentliga finansernas och investeringarnas långsiktiga hållbarhet, i full överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten, mot kortfristig makroekonomisk stabilisering.

10.

Europaparlamentet välkomnar de förbättrade offentliga finanserna, som är avgörande för att nå en mer solid, hållbar och effektiv tillväxt, särskilt den gradvis minskande skuldsättningen i förhållande till BNP för EU och euroområdet, liksom minskningen av budgetunderskotten på viktiga områden, och betonar samtidigt att bruttoskuldsättningen i förhållande till BNP i euroområdet fortfarande ligger runt 90 % och att flera medlemsstater ligger en bra bit över denna nivå. Parlamentet betonar att dessa medlemsstater brådskande bör minska de höga skuldkvoterna i förhållande till BNP, eftersom detta är betydligt lättare att göra i perioder av ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att en åldrande befolkning och andra demografiska utvecklingstendenser utgör en enorm börda för de offentliga finansernas hållbarhet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta ansvar för kommande generationer.

11.

Europaparlamentet understryker behovet av större fokus på sammansättningen och förvaltningen av de nationella budgetarna. Parlamentet välkomnar därför de allt mer vanliga utgiftsöversynerna, och uppmanar dessutom medlemsstaterna att utvärdera sina budgetar kvalitetsmässigt.

Kapitel 3 – Strukturreformer

12.

Europaparlamentet påminner om att vissa medlemsstater måste fortsätta att genomföra socialt och miljömässigt hållbara och tillväxtfrämjande strukturreformer, särskilt med hänsyn till den förbättrade ekonomiska situationen i hela EU, med en BNP-tillväxt i nästan alla medlemsstater, i syfte att öka konkurrenskraften och skapa sysselsättning, tillväxt och uppåtriktad konvergens.

13.

Europaparlamentet insisterar på att utgifterna för forskning och utveckling i högre grad anpassas till EU 2020-målen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder och tillhandahålla investeringar för att säkerställa eller upprätthålla lika tillgång till utbildning och livslångt lärande, i linje med utvecklingen på arbetsmarknaden, däribland uppkomsten av nya yrken.

14.

Europaparlamentet understryker att digitaliseringen, globaliseringen och de tekniska förändringarna radikalt förändrar våra arbetsmarknader, till exempel i form av djupgående förändringar av anställningsformer och anställningsförhållanden, vilket kräver en anpassad övergång. Parlamentet betonar därför vikten av dynamiska arbetsmarknader med tillgängliga och högkvalitativa sociala trygghetssystem som lever upp till dessa nya arbetsmarknadsförhållanden.

15.

Europaparlamentet anser att reformer för att undanröja investeringsflaskhalsar skulle möjliggöra omedelbart stöd till ekonomisk verksamhet och samtidigt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

16.

Europaparlamentet kräver en översyn av beskattningssystemen i syfte att uppnå en rättvis balans mellan beskattning av kapital, arbete och konsumtion.

Kapitel 4 – Konvergens och integration

17.

Europaparlamentet understryker att den europeiska planeringsterminen och de landsspecifika rekommendationerna bör bidra till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin, inklusive de mål som fastställs i pelaren för sociala rättigheter, och skapa tillväxt och sysselsättning. Parlamentet välkomnar därför den sociala resultattavlan som ett verktyg för att övervaka genomförandet av den sociala pelaren.

18.

Europaparlamentet betonar att under den senaste perioden släpade de reala löneökningarna efter produktivitetstillväxten, samtidigt som förbättringar konstaterats på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar därför att det kan finnas utrymme för löneökningar i vissa sektorer och områden i linje med produktivitetsmålen för att säkerställa god levnadsstandard, med beaktande av konkurrenskraften och behovet av att åtgärda ojämlikheter.

19.

Europaparlamentet påpekar att finanspolitiken måste ta hänsyn till penningpolitiken och respektera ECB:s oberoende ställning.

20.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en omfattande strategi till stöd för investeringar som förbättrar den miljömässiga hållbarheten och att säkerställa en lämplig koppling mellan FN:s mål för hållbar utveckling och den europeiska planeringsterminen.

21.

Europaparlamentet gläder sig över att man i den årliga tillväxtöversikten 2018 konstaterar att det krävs ett effektivt och rättvist skattesystem som ger de riktiga incitamenten för ekonomisk verksamhet. Parlamentet stöder kommissionens initiativ för att säkra större transparens och ett reformerat mervärdesskattesystem, och noterar det arbete som har gjorts i fråga om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet välkomnar ansträngningarna på internationell nivå för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet konstaterar att ökad effektivitet i de nationella skattesystemen kan öka statsinkomsterna betydligt.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att stödja och integrera ungdomar som inte går i skolan, inte arbetar eller följer ett yrkesutbildningsprogram och flyktingar, genom att tidigt förutse behoven för att underlätta deras smidiga inträde på arbetsmarknaden och därmed undvika att de dras in i den svarta ekonomin och säkerställa att tillräckliga resurser anslås till offentliga tjänster. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter bör spela en nyckelroll för att underlätta integrationen av ungdomar som inte går i skolan, inte arbetar eller följer ett yrkesutbildningsprogram och flyktingar, och förhindra att de diskrimineras på arbetsmarknaden.

23.

Europaparlamentet är bekymrat över att brister och diskriminering fortsätter att påverka arbetsmarknaderna i vissa medlemsstater, vilket bidrar till skillnader mellan kvinnor och män när det gäller löner, pensioner och deltagande i beslutsfattandet.

Kapitel 5 – Europeiska planeringsterminen: Egenansvar och genomförande

24.

Europaparlamentet välkomnar den ökade uppmärksamhet som fästs vid euroområdets samlade finanspolitiska ställning, samtidigt som man betonar de enskilda medlemsstaternas skyldigheter att efterleva stabilitets- och tillväxtpakten, med full respekt för dess befintliga flexibilitetsklausuler. Parlamentet betonar att konceptet med en samlad finanspolitisk inriktning inte innebär att överskott och underskott i olika medlemsstater kan uppväga varandra.

25.

Europaparlamentet är bekymrat över den låga graden av efterlevnad av de landsspecifika rekommendationerna, inbegripet de åtgärder som syftar till att främja konvergens, öka konkurrenskraften och minska makroekonomiska obalanser. Parlamentet anser att ett ökat nationellt egenansvar genom en verklig offentlig debatt på nationell nivå skulle leda till ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet anser att det är viktigt att se till att de nationella parlamenten diskuterar landsrapporter och landsspecifika rekommendationer. Parlamentet anser att regionala och lokala myndigheter bör vara mer delaktiga i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda alla befintliga verktyg för att genomdriva de landsspecifika rekommendationer som syftar till att hantera de utmaningar som utgör ett hot mot den monetära unionens hållbarhet.

26.

Europaparlamentet understryker att nya steg mot en fördjupning av EMU måste åtföljas av en förstärkt demokratisk kontroll. Parlamentet insisterar i detta avseende på att både Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll måste stärkas i linje med ansvarsprincipen. Parlamentet kräver att arbetsmarknadens parter konsulteras i förhandlingarna på både nationell och europeisk nivå.

27.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande att korruption fortfarande är ett hinder för investeringar i vissa medlemsstater och att respekten för rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende och de rättsvårdande myndigheterna är nödvändigt för att säkerställa en korrekt ekonomisk utveckling. Parlamentet beklagar dock att kommissionens årliga rapport om insatserna mot korruption inte längre utarbetas, och uppmanar kommissionen att återuppta denna årliga analys av korruptionen inom medlemsstaterna och att tillhandahålla mekanismer för att bekämpa den.

Sektorsspecifika bidrag till den årliga tillväxtöversikten 2018

Budgetar

28.

Europaparlamentet anser att EU:s budget måste ge incitament för hållbar tillväxt, konvergens, investeringar och reformer genom lösningar och synergieffekter när det gäller de nationella budgetarna. Därför anser parlamentet att den årliga tillväxtöversikten utgör en vägledning för medlemsstaterna och för förberedelserna av de nationella budgetarna och EU-budgeten, särskilt i samband med förberedelsen av den fleråriga budgetramen för tiden efter 2020.

29.

Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att synergierna mellan nationella budgetar och EU:s budget bör vara större. Parlamentet påpekar att kommissionen, med tanke på dess medverkan i den europeiska planeringsterminen samt i utarbetandet och genomförandet av EU:s budget, har en central roll att spela i detta avseende.

30.

Europaparlamentet välkomnar förslaget att öka synergieffekterna och undvika en fragmentering av EU-budgeten, i enlighet med rekommendationerna i slutrapporten Den framtida finansieringen av EU från högnivågruppen för egna medel från december 2016.

Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

31.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta webbportalen om främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar, vilken ger aktuell information om frågor som rör främjande av hälsa och välbefinnande och är en viktig källa till tydlig och tillförlitlig information för medborgarna. Parlamentet betonar att portalen bör vara fullt tillgänglig för alla EU-medborgare, inbegripet personer som lider av dyslexi och liknande svårigheter.

32.

Europaparlamentet kräver större samstämmighet med annan EU-politik på området för katastrofförebyggande och katastrofberedskap, såsom EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, solidaritetsfonden, miljölagstiftningen och forsknings- och innovationspolitiken.

o o

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och Europeiska centralbanken.

(1) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.

(2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.

(3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8.

(4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.

(5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(6) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.

(7) EUT L 140, 27.5.2013, s. 11.

(8) EUT L 140, 27.5.2013, s. 1.

(9) EUT L 192, 18.7.2015, s. 27.

(10) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.

(11) EUT C 407, 4.11.2016, s. 86.

(12) EUT C 399, 24.11.2017, s. 149.

(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0491.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/87

P8_TA(2018)0078

Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2260(INI))

(2019/C 162/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 9, 145, 148, 152, 153, 174 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen (1),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV (Solidaritet),

—	med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av FN: s konvention om barnets rättigheter,

—	med beaktande av FN: s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 3, 4, 5, 8 och 10,

—	med beaktande av den interinstitutionella proklamationen den 17 november 2017 i Göteborg av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017Årlig tillväxtöversikt 2018 (COM(2017)0690),

—	med beaktande av utkastet till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet av den 22 november 2017 som åtföljde kommissionens meddelande Årlig tillväxtöversikt för 2018 (COM(2017)0674),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 22 november 2017 till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2017)0677),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation av den 22 november 2017 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet (COM(2017)0770),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 22 november 2017Rapport om förvarningsmekanismen 2018 (COM(2017)0771),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2017Utkast till budgetplaner 2018: Samlad bedömning (COM(2017)0800),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2017Taking stock of the 2013 Recommendation on ”Investing in children: breaking the cycle of disadvantage” (SWD(2017)0258),

—	med beaktande av kommissionens offentliggörande av den sjunde upplagan av årsrapporten Employment and Social Developments in Europe (2017), som är inriktad på rättvisa mellan generationerna och solidaritet i EU,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år (COM(2016)0646),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan (COM(2016)0581),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften (COM(2016)0381),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2016 om samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127), och dess bilagor,

—	med beaktande av förslaget till rådets beslut av den 15 februari 2016 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2016)0071) och parlamentets ståndpunkt av den 15 september 2016 om samma ämne (2),

—	med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendation 2013/112/EU om att bryta det sociala arvet och investera i barnens framtid (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020 (4),

—	med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa,

—	med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om minimiinkomstpolitik som ett sätt att bekämpa fattigdom (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2017 (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv (13),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 februari 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om initiativet för grön sysselsättning och att ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen (18),

—	med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport (september 2015),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2015 från mars 2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 25 september 2017Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities: Evidence, debate and policies,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 18 juli 2017Pay inequalities experienced by posted workers: Challenges to the ”equal treatment”principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till principen om lika lön för lika arbete,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 26 juni 2017Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 19 april 2017Social mobility in the EU,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 13 mars 2017Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

—	med beaktande av Eurofounds rapporter av den 24 februari 2017 om arbetsmarknadsparternas delaktighet i den europeiska planeringsterminen: uppdatering 2016 och av den 16 februari 2016 om arbetsmarknadsparternas roll i den europeiska planeringsterminen 2011–2014,

—	med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 12 mars 2015New forms of employment,

—	med beaktande av Eurofounds rapport av den 29 oktober 2013Women, men and working conditions in Europe,

—	med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0052/2018),

Sysselsättningsgraden i EU ökar och uppgick till 72,3 % under andra kvartalet 2017, vilket motsvarar 235,4 miljoner människor i sysselsättning, vilket är ett framsteg på vägen mot att nå sysselsättningsmålet på 75 % som fastställs i Europa 2020-strategin. Sysselsättningsgraden varierar dock mycket mellan medlemsstaterna, från 65 % i Grekland, Kroatien, Italien och Spanien, vilket är långt under EU: s genomsnitt, till över 75 % i Nederländerna, Danmark, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Fortfarande är det en bit kvar till återhämtning från krisen och tills de nationella Europa 2020-målen har uppnåtts. Sysselsättningstillväxten har varit starkare bland äldre arbetstagare, högkvalificerade och män, och svagare bland unga, lågutbildade och kvinnor. Sysselsättningen mätt i arbetstimmar per anställd är fortfarande 3 % lägre än före krisen i EU och 4 % lägre än före krisen i euroområdet på grund av mer deltidsarbete och färre antal arbetstimmar för heltidsanställda. Ännu i dag är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa, investeringarna är fortfarande för låga, löneutvecklingen är svag och fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar. I artikel 3 i EU-fördraget föreskrivs att unionen ska eftersträva full sysselsättning.

Fortfarande är 18,9 miljoner människor i EU arbetslösa trots att arbetslösheten i EU och euroområdet är den lägsta på nio år, 7,5 % respektive 8,9 %. Återhämtningen varierar dessutom mycket mellan medlemsstaterna, från en arbetslöshet på omkring 4 % i Tyskland till nästan 20 % i Spanien och 23,6 % i Grekland. Den dolda arbetslösheten (arbetslösa som vill arbeta, men inte aktivt söker jobb) låg på 20 % 2016, medan andelen långtidsarbetslösa i EU fortfarande är alarmerande hög, 46,4 % (motsvarande siffra för euroområdet är 49,7 %). I vissa medlemsstater är arbetslösheten fortfarande hög på grund av bristande tillväxt och strukturella svagheter. Otillräckliga arbetsmarknadsreformer är en av orsakerna till hög arbetslöshet. Det är mycket viktigt med stöd till långtidsarbetslösa, eftersom situationen annars kommer att börja påverka deras självförtroende, välbefinnande och framtida utveckling, så att de riskerar fattigdom och social utestängning, vilket äventyrar både socialförsäkringssystemens hållbarhet och den europeiska sociala dimensionen.

C.	Deltidsarbete har ökat med 11 % sedan 2008 och heltidssysselsättningen har sjunkit med 2 % under samma period, medan ofrivilligt deltidsarbete sjönk från 29,3 % 2013 till 27,7 % 2016, men fortfarande utgör en fjärdedel av deltidsarbetet.

Segmenteringen på arbetsmarknaden mellan fasta och atypiska jobb är oroväckande. Visstidsanställningar står för mellan 10 % och 20 % av sysselsättningen i vissa medlemsstater, med få övergångar till tillsvidareanställningar och där tillfälliga jobb utgör en återvändsgränd snarare än en språngbräda till ett fast jobb. Detta hindrar många arbetstagare från att dra fördel av säkra och relativt välbetalda jobb och goda framtidsutsikter och skapar en löneklyfta mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda.

Även om en liten förbättring av ungdomsarbetslösheten kan konstateras, är den fortfarande oroväckande hög och uppgår till 16,6 % (18,7 % i euroområdet). Enligt utkastet till gemensam sysselsättningsrapport har unga oftare icke-standardiserade eller atypiska anställningsformer, bl.a. tidsbegränsad anställning, ofrivilligt deltidsarbete och låglönejobb. 2016 fanns det fortfarande 6,3 miljoner ungdomar i åldersgruppen 15–24 år som varken arbetade eller studerade. Medlemsstaterna kan bekämpa ungdomsarbetslösheten genom att utveckla och genomföra regelverk för arbetsmarknaden och genom utbildningssystemen och aktiv arbetsmarknadspolitik, på grundval av förbudet mot diskriminering på grund av ålder enligt artikel 19 i EUF-fördraget och direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet.

Trots att skillnaderna i arbetslöshetstal mellan de olika medlemsstaterna har minskat, ligger de fortfarande över den nivå som rådde före krisen. Långtidsarbetslösheten utgör fortfarande över 50 % av den totala arbetslösheten i vissa medlemsstater och 46,6 % i EU och 49,7 % i euroområdet i genomsnitt. Arbetslöshetstalen omfattar endast personer som inte har något jobb och som aktivt har sökt arbete de senaste fyra veckorna. Långtidsarbetslösheten omfattar endast andelen förvärvsarbetande i åldern 15–74 år som har varit arbetslös 12 månader eller längre.

Sysselsättningsklyftan mellan könen består och uppgår till 11,6 % i EU med 76,9 % män och 65,3 % kvinnor i sysselsättning, och skillnaderna är ännu större när det gäller födda utanför EU och romska kvinnor. Klyftan mellan könen är ännu större när det gäller deltidsarbete och uppgick till 23 procentenheter 2016 och till över 30 procentenheter i fyra medlemsstater, och 23,5 % av kvinnors deltidsarbete var ofrivilligt. Sysselsättningsgraden för kvinnor med minst ett barn under sex år är nio procentenheter lägre än för kvinnor utan barn, medan 19 % av den potentiella kvinnliga arbetskraften i EU inte förvärvsarbetade på grund av att de tog hand om barn eller andra anhöriga. Förutom att kvinnor jobbar mindre omräknat i heltid har de också betydligt lägre lön med en löneskillnad på i genomsnitt 16,3 % 2015 i EU, varierande från 26,9 % i Estland till 5,5 % i Italien och Luxemburg.

H.	Några medlemsstater står inför strukturella utmaningar på arbetsmarknaden, såsom lågt deltagande och bristande färdigheter och kvalifikationer. Det finns ett växande behov av konkreta åtgärder för att integrera eller återintegrera icke förvärvsarbetande för att möta efterfrågan på arbetsmarknaden.

Europeiska unionens befolkning blir allt äldre (nästan 20 % av befolkningen i EU är äldre än 65 år och denna andel beräknas uppgå till 25 % 2050), och andelen äldre som behöver hjälp ökar, vilket skapar ytterligare utmaningar för medlemsstaterna och kan innebära att de måste göra anpassningar för att kunna fortsätta garantera välfinansierade och stabila socialförsäkrings-, hälso- och sjukvårds- och långtidsvårdssystem och för att tillgodose behovet av formell och informell vård. Informell vård utgör en enorm tillgång för samhället. Den förväntade livslängden i EU-28 sjönk något 2015 och uppskattades totalt till 80,6 år (0,3 år lägre än 2014), 83,3 år för kvinnor (0,3 år lägre än 2014) och 77,9 år för män (0,2 år lägre än 2014). Detta var första gången som den förväntade livslängden i EU-28 sjönk sedan 2002, då data om livslängd för alla medlemsstater blev tillgängliga, och detta kan konstateras i de flesta medlemsstater. Enligt Eurostat är det ännu inte möjligt att säga om den kortare livslängden mellan 2014 och 2015 endast är tillfällig eller kommer att fortsätta under kommande år.

J.	De demografiska utmaningarna utgörs bland annat av avfolkning och gles befolkningstäthet, vilket hämmar tillväxten i de berörda regionerna och hotar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU.

Andelen unga med högst grundskoleutbildning är fortfarande runt 20 % i flera medlemsstater som Malta, Spanien, Rumänien och ligger över EU-genomsnittet på 10 % i Portugal, Bulgarien, Italien, Ungern, Storbritannien och Grekland. Skolavhopp utgör en komplex utmaning på individuell, nationell och europeisk nivå. Missgynnad socioekonomisk bakgrund, invandrarbakgrund och särskilda behov är de viktigaste faktorerna i samband med dåliga skolresultat och skolavhopp, med tanke på att bland de elever i EU som deltog i Pisaundersökningen 2015 hade i genomsnitt cirka 34 % av den lägsta socioekonomiska kvartilen bristande kunskaper i naturvetenskap, vilket är 26 procentenheter mer än hos eleverna i den högsta socioekonomiska kvartilen.

L.	Den sociala ekonomin omfattar 2 miljoner företag (ca 10 % av samtliga företag i EU) och sysselsätter över 14 miljoner personer (ca 6,5 % av arbetstagarna i EU). Denna sektor har en viktig roll att spela för att möta de många utmaningarna i dagens samhällen, inte minst en åldrande befolkning.

M.	I EU finns det 80 miljoner personer med funktionsnedsättning. Genomförandet av tillgänglighetsåtgärder för dem fortsätter att släpa efter.

Trots vissa framsteg när det gäller att minska fattigdom och socialt utanförskap, finns det fortfarande missgynnade grupper i samhället, med oacceptabla 119 miljoner i riskzonen för fattigdom och socialt utanförskap i EU, varav mer än 25 miljoner är barn (mer än vart fjärde barn i EU). Regionala skillnader kvarstår också i medlemsstaterna och i EU som helhet, vilket gör att EU är långt ifrån att uppfylla Europa 2020-målet. Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i två tredjedelar av alla EU-länder. För EU som helhet hade under 2016 den rikaste femtedelen av hushållen en inkomst som var 5,1 gånger högre än den fattigaste femtedelen, med en kvot på 6,5 eller mer i vissa länder i Östeuropa och Sydeuropa, vilket är nästan dubbelt så mycket som för vissa centraleuropeiska och nordiska länder med de bästa resultaten. Stor ojämlikhet är ett hinder för lika möjligheter när det gäller tillgång till utbildning och socialt skydd och inverkar därför menligt på social rättvisa, den sociala sammanhållningen och en hållbar ekonomisk utveckling.

Enligt kommissionens rapport Employment and Social Developments in Europe 2017 riskerade 118,8 miljoner människor fattigdom och social utestängning, vilket är 1,7 miljoner fler än 2008 och långt ifrån Europa 2020-strategins mål att minska antalet personer som riskerar fattigdom och social utestängning med 20 miljoner. Det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna, från 5 % eller lägre i Tjeckien och Tyskland till ca 20 % i Grekland och Spanien. Bland personer som riskerar fattigdom och social utestängning är andelen barn (0–17 år) 26,4 %, vilket är högre än andelen vuxna (16–64 år, 24,2 %) och nästan 10 procentenheter högre än andelen äldre (65+, 18,3 %). Antalet barn som lever i fattigdom är fortfarande alarmerande högt i EU, för närvarande fler än 25 miljoner. Följderna av fattigdomen för barn kan vara livslånga och nackdelarna kan gå i arv från generation till generation. Socialpolitiken är viktig för sammanhållningen och för att föra EU närmare medborgarna.

Den ökande fattigdomen bland förvärvsarbetande består i EU som helhet, med de högsta nivåerna i Spanien (13,1 %), Grekland (14 %) och Rumänien (18,6 %), vilket visar att det inte alltid räcker att ha ett jobb för att lyfta människor ur fattigdom och avspeglar olika arbetsmarknadsmönster, inklusive deltidsarbete och/eller visstidsanställningar, lönenivåer och arbetsintensiteten i hushåll och dåliga arbetsvillkor. Löneutvecklingen är fortsatt svag i EU och lönerna har ökat med mindre än 1 % de senaste två åren. Lönespridningen är relativt stor i EU, från 4,6 euro per arbetstimme i Bulgarien till 43,3 euro per arbetstimme i Luxemburg. Reallöneökningarna släpade efter den genomsnittliga produktivitetsökningen i 18 av 28 medlemsstater och släpar även efter den sjunkande arbetslösheten. Lönesättning är en fråga som faller inom den nationella behörigheten.

Utbildning är en avgörande faktor för ungas integration på arbetsmarknaden, och är främst medlemsstaternas behörighet, men med stöd från kommissionen. Alla måste få tillgång till en god utbildning, med beaktande av att sysselsättningsgraden för unga med högskoleutbildning (åldersgruppen 20–34 år) är 82,8 % i EU, vilket är 10 procentenheter högre än för unga med gymnasieutbildning. Yrkesutbildningen börjar vinna förtroende både bland ungdomar i EU och bland företag som erkänner utbildningens kapacitet. Utbildning som förvärvas i informella sammanhang ger också viktiga verktyg för arbetsmarknaden.

R.	Även om den digitala omvandlingen kräver att arbetstagare åtminstone har grundläggande digitala färdigheter, beräknas 44 % av EU:s befolkning sakna sådana färdigheter (19).

I enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder, vilket ska bidra till social inkludering, social rättvisa och jämlikhet. Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, som välkomnas i den årliga tillväxtöversikten för 2018, har bidragit till bättre, effektivare och ekonomiskt mer överkomliga behandlingar och läkemedel. Utvecklingen har lett till att personer som lider av vissa kroniska tillstånd kan komma ut på eller stanna kvar mycket längre på arbetsmarknaden. Detta hotas nu av höga kostnader för vissa läkemedel.

T.	Finanspolitiken i medlemsstaterna bidrar till att stabilisera det makroekonomiska läget samtidigt som den har andra mål, t.ex. hållbara offentliga finanser, och används för fördelningspolitiska syften.

U.	Det är medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla och förvalta socialförsäkringssystem, och unionen samordnar men harmoniserar inte.

V.	Hushållens disponibla bruttoinkomst per capita har fortfarande inte återhämtat sig i olika medlemsstater i förhållande till nivåerna före krisen, och i många av dem är nivåerna 20–30 procentenheter lägre än 2008.

W.	EU-ekonomin har lägre kapacitet än de största konkurrenterna att stimulera långsiktig tillväxt. Kommissionen har uppskattat att den potentiella tillväxten är ca 1,4 % i EU, jämfört med 2 % i USA.

Odeklarerat arbete berövar arbetstagarna deras rättigheter, underblåser social dumpning, får allvarliga budgeteffekter, inverkar negativt på sysselsättningen, produktiviteten, arbetskvaliteten och kompetensutvecklingen liksom på pensionssystemens effektivitet och ändamålsenlighet. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att odeklarerat arbete ska omvandlas till deklarerat arbete.

Y.	De yttersta randområdena står inför oerhörda svårigheter på grund av särdragen som begränsar deras tillväxtpotential. I dessa områden varierar arbetslösheten mellan 11,2 % och 27,1 % och långtidsarbetslösheten mellan 54,5 % och 80,9 %. Ungdomsarbetslösheten i dessa områden är över 40 %.

Eurofounds forskning visar att arbetsmarknadsparterna gradvis ökat sitt deltagande i utarbetandet av nationella reformprogram i de flesta medlemsstater, även om det fortfarande råder stora skillnader när det gäller hur mycket de nationella arbetsmarknadsparterna deltagit och vilka resultat de uppnått inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

AA.

En kommande studie från Eurofound om arbetsmarknadsparternas deltagande i den europeiska planeringsterminen förväntas visa på en konsolidering och ökande medvetenhet, i enlighet med sysselsättningsriktlinje nr 7 om förbättring av arbetsmarknadens funktion. Arbetsmarknadsparterna framhåller dock behovet av att verklig delaktighet säkerställs genom meningsfullt samråd i god tid, diskussion och återkoppling, och genom att deras synpunkter lyfts fram.

Europaparlamentet välkomnar den årliga tillväxtöversikten för 2018 tillsammans med den integrerade europeiska pelaren för sociala rättigheter som en viktig del av den övergripande politiken för att främja sysselsättning av hög kvalitet, hållbar tillväxt och investeringar, i syfte att öka produktiviteten och lönerna, skapa arbetstillfällen, minska ojämlikheten och fattigdomen och förbättra det sociala skyddet och öka tillgången till och kvaliteten på offentliga tjänster. Den årliga tillväxtöversikten bygger på en strategi för investeringar, strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik, som bör kombineras med politiska strategier och åtgärder för att uppfylla principerna och målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet betonar att kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan öka ojämlikheten och försvaga de sociala framstegen, som ett sätt att koppla samman ekonomisk samordning med sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa de prioriteringar som fastställts i översikten och den åtföljande gemensamma sysselsättningsrapporten vid utformningen av sina nationella strategier för att främja tillväxt, hållbar ekonomisk utveckling, sysselsättning av hög kvalitet, social sammanhållning, socialt skydd och social inkludering. Parlamentet noterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och främja deras förhandlingsmöjligheter.

Europaparlamentet understryker behovet av socialt och ekonomiskt balanserade strukturreformer med inriktning på ett socialt AAA-kreditbetyg genom bättre inkluderande arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som tillgodoser arbetstagarnas och utsatta gruppers behov, för att främja investeringar, skapa arbetstillfällen av god kvalitet, hjälpa arbetstagarna att skaffa sig de färdigheter som krävs, främja lika möjligheter på arbetsmarknaden och rättvisa arbetsvillkor, öka arbetsproduktiviteten, stödja löneökningar samt hållbara och fullgoda system för socialt skydd och höja levnadsstandarden för alla medborgare. Parlamentet understryker behovet av att främja en gynnsam miljö för både företag och arbetstagare i syfte att skapa fler varaktiga arbetstillfällen, samtidigt som en balans mellan de sociala och ekonomiska dimensionerna uppnås och beslut fattas gemensamt på ett komplementärt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gradvis lägga om beskattningen från arbete till andra källor utan att äventyra den sociala tryggheten, samt att vidta åtgärder för att förbättra sociala standarder och minska ojämlikheten.

Europaparlamentet betonar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingar är viktiga instrument för arbetsgivare och fackföreningar för att fastställa rättvisa löner och arbetsvillkor, och att kraftfulla kollektivförhandlingssystem ökar medlemsstaternas motståndskraft i ekonomiska kristider. Rätten till kollektivförhandlingar är en fråga som rör alla arbetstagare i EU, med avgörande betydelse för demokratin och rättsstatsprincipen, som innefattar respekt för grundläggande sociala rättigheter. Kollektivförhandlingar är en europeisk grundläggande rättighet som institutionerna i EU är skyldiga att iaktta enligt artikel 28 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet kräver i detta sammanhang en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivförhandlingar och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen, vilket är avgörande för att skapa goda arbetsvillkor. Parlamentet anser att allt detta bör göras för att stödja den sammanlagda efterfrågan och den ekonomiska återhämtningen, minska löneklyftorna och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande.

Europaparlamentet efterlyser kraftfullare insatser för att bekämpa fattigdom och ökad ojämlikhet och fler sociala investeringar, med tanke på deras ekonomiska och sociala fördelar. Ekonomier med en högre grad av sociala investeringar är mer motståndskraftiga mot chocker. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler, skapa utrymme för offentliga sociala investeringar och vid behov för större investeringar i social infrastruktur och stöd till dem som drabbas hårdast, för att på rätt sätt komma till rätta med ojämlikheter, särskilt genom sociala trygghetssystem som ger tillräckligt och riktat inkomststöd. Kommissionen uppmanas att i förekommande fall göra en mer ingående bedömning av vilka utgifter som definitivt kan anses vara sociala investeringar.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja interkulturell dialog för att göra det lättare för migranter, flyktingar och asylsökande att ta sig in på arbetsmarknaden och integreras i samhället. Parlamentet uttrycker sin oro över det fortsatt låga arbetsmarknadsdeltagandet bland etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att korrekt tillämpa direktiven 2000/78/EG och 2000/43/EG. Parlamentet påminner om att nyanlända kommer med nya kunskaper och färdigheter, och efterlyser vidareutveckling och främjande av verktyg som tillhandahåller flerspråkig information om de möjligheter som finns till formell och informell utbildning, yrkesutbildning, praktik och frivilligarbete.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hjälpa personer som lider av vissa tillstånd, t.ex. kronisk värk, att komma ut och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det är viktigt att arbetsmarknaden anpassas till sådana situationer och blir flexiblare och icke-diskriminerande, så att dessa personer också kan bidra till EU:s ekonomiska utveckling och så att trycket på socialförsäkringssystemen kan minskas.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till investeringar för att öka den miljömässiga hållbarheten och erkännandet av potentialen för hela ekonomin. Stödet för övergången till en cirkulär och grön ekonomi har en stor nettojobbskapandepotential.

Europaparlamentet välkomnar den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och anser att den europeiska planeringsterminen bör stödja utvecklingen av dess 20 grundläggande principer om lika möjligheter, tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet, vilka bör tjäna som referens och rekommendation vid genomförandet av den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken i syfte att åstadkomma ett verkligt socialt AAA-kreditbetyg och skapa ekonomisk tillväxt och en förutsägbar och hållbar finansiell situation underställd den ekonomiska politikens och sysselsättningspolitikens mål och därigenom tjäna Europa 2020-strategins huvudsakliga och prioriterade mål. Parlamentet framhåller att den europeiska planeringsterminens samordning är ett mycket viktigt verktyg för att konsolidera den europeiska sociala dimensionen, som ligger till grund för den sociala pelaren. Parlamentet betonar att den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett första steg i uppbyggnaden av en gemensam strategi för skydd och utveckling av sociala rättigheter i hela EU, vilket bör återspeglas i de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag till hur de sociala rättigheterna kan stärkas genom konkreta och specifika verktyg (lagstiftning, mekanismer för beslutsfattande och finansiella instrument) och hur konkreta resultat kan uppnås. Parlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde.

Europaparlamentet noterar de ansträngningar som gjorts för att stärka planeringsterminens sociala dimension. Ytterligare insatser behövs för att balansera sociala och ekonomiska prioriteringar och förbättra övervakningen och rekommendationerna på det sociala området.

10.

Europaparlamentet välkomnar den nya resultattavlan, som innehåller 14 huvudindikatorer för ländernas sysselsättnings- och socialpolitiska resultat i medlemsstaterna när det gäller tre huvudaspekter, som fastställts i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

11.

Europaparlamentet betonar att det i EU i genomsnitt registrerades en förbättring av 11 av 14 huvudindikatorer under det senast tillgängliga året, vilket bekräftar en stadig förbättring av arbetsmarknadssituationen och den sociala situationen i anslutning till den ekonomiska återhämtningen. Som kommissionen påpekar krävs det dock åtgärder för att nå social uppåtgående konvergens inom de områden som identifieras i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och analysen av huvudindikatorer visar på minst en ”kritisk situation”i 17 av 28 medlemsstater.

12.

Europaparlamentet konstaterar att trots att den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen har förbättrats i EU som helhet de senaste åren, har vinsterna inte alltid fördelats jämnt, med tanke på att alltför många människor fortfarande lever i fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet är oroat över de växande ojämlikheterna i EU och dess medlemsstater och över den ökande andel arbetstagare som riskerar fattigdom, inte bara deltidsanställda, utan även heltidsanställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra villkoren för dessa människor och öka erkännandet av det arbete som utförs av icke-statliga organisationer, organisationer för fattigdomsbekämpning och de personer som själva lever i fattigdom och de kunskaper som dessa aktörer besitter genom att öka deras delaktighet i utbytet av bästa praxis. Parlamentet framhåller att en utbredd ojämlikhet minskar ekonomins resultat och möjligheterna till hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att integrationen av långtidsarbetslösa med hjälp av individuellt anpassade metoder är oerhört viktig för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att bidra till hållbara nationella sociala trygghetssystem. Partnerskap som omfattar alla berörda parter bör inrättas och utvecklas i syfte att tillhandahålla de verktyg som behövs för att på ett mer effektivt sätt kunna möta arbetsmarknadens behov, komma med ändamålsenliga lösningar och förebygga långtidsarbetslöshet. Parlamentet betonar behovet av en effektiv arbetsmarknadspolitik för att minska långtidsarbetslösheten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör hjälpa arbetslösa mer genom att erbjuda ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och kvalitativa stödtjänster för arbetssökning, utbildning och omskolning, och samtidigt skydda dem som inte kan delta.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de sociala utvecklingsmålen när de lägger fram politiska rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

14.

Europaparlamentet upprepar sin oro över skillnaderna i sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer i olika medlemsstater och varnar särskilt för den oroväckande graden av undersysselsättning och dold arbetslöshet. Parlamentet är framför allt oroat över ungdomsarbetslösheten, som i EU ligger över 11 procent, med undantag för ett fåtal medlemsstater – Österrike, Tjeckien, Nederländerna, Ungern, Malta och Tyskland. Parlamentet finner den i många länder ihållande höga nivå av unga som varken arbetar eller studerar och som lämnar skolan i förtid särskilt oroande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang en ökning av anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga med 2,4 miljarder euro för perioden 2017–2020. Man bör överväga att vid behov bevilja ytterligare medel på EU-nivå för initiativet, och medlemsstaterna bör säkerställa att ungdomsgarantin är helt öppen för alla grupper, inbegripet utsatta personer. Parlamentet påminner om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad?”.

15.

Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de sociala trygghetssystemen bör garantera rätten till minimiinkomst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en adekvat minimiinkomst över fattigdomsgränsen, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis och med deltagande av arbetsmarknadens parter, och se till att den är tillgänglig för alla och inriktad på de mest behövande. För att effektivt kunna bekämpa fattigdom bör system för minimiinkomst åtföljas av tillgång till kvalitativa och ekonomiskt överkomliga offentliga varor och tjänster samt åtgärder som främjar lika möjligheter och underlättar inträde eller återinträde på arbetsmarknaden för personer i utsatta situationer, om de kan arbeta.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett europeiskt socialförsäkringsnummer för att underlätta informationsutbyte och förse människor med ett register över deras aktuella och tidigare rättigheter och förhindra missbruk.

17.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att tillgången till socialt skydd är grundläggande för att skapa rättvisa arbetsvillkor och att det efter samråden med arbetsmarknadens parter behöver tas fram konkreta förslag för att se till att alla människor i alla anställningsformer ackumulerar socialförsäkringsrättigheter, inbegripet tillräckliga pensioner.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och den europeiska planeringsterminen stärka sina insatser för att stödja övergripande offentliga åtgärder i medlemsstaterna, genom att inrikta sig på att skapa smidigare övergångar från utbildning och (långtids-) arbetslöshet till arbete, och uppmanar mer specifikt till ett fullständigt genomförande av de nationella åtgärder som anges i rådets rekommendation om integration av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden (20). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till livslångt lärande, särskilt bland äldre arbetstagare, för att stödja dem i deras kompetensutveckling och deras arbete med att öka sin anställbarhet.

19.

Europaparlamentet är bekymrat över de fortsatt höga fattigdomsnivåerna i Europa, nästan tio år efter det att krisen bröt ut, och över de åtföljande skillnaderna mellan generationerna, även i de medlemsstater som har en lägre andel människor som riskerar fattigdom eller social utestängning. Parlamentet är särskilt oroat över den ökande barnfattigdomen och fattigdomen bland förvärvsarbetande i flera medlemsstater, trots den makroekonomiska återhämtningen under de senaste åren. Parlamentet konstaterar att situationen sett till andelen barn i förskoleverksamhet och utbildning är allvarlig i mer än en tredjedel av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i utformningen och genomförandet av strukturreformer, och att bedöma deras sociala och fördelningsmässiga effekter.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att radikalt minska fattigdomen i Europa, särskilt barnfattigdomen, och att mer specifikt lägga fram konkreta förslag där barnen placeras i centrum för den nuvarande politiken för fattigdomsbekämpning, i enlighet med kommissionens rekommendation om att investera i barnens framtid och med beaktande av de förberedande åtgärder som fastställs i EU:s budgetar för 2017 och 2018, och av Europaparlamentets relevanta resolutioner, genom att säkerställa att åtgärder införs för att barn som riskerar fattigdom ska ha tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning, barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och näringsriktig mat. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste anta nationella planer för minskning av barnfattigdomen, vilka framför allt åtgärdar den begränsade effekt som sociala transfereringar har för att minska fattigdomsrisken.

21.

Europaparlamentet välkomnar att den årliga tillväxtöversikten för 2018 fokuserar på lämpligt subventionerat boende och annat stöd till boende som grundläggande tjänster, däribland att skydda människor i utsatta situationer från omotiverad tvångsavhysning och utmätning samt bekämpa hemlöshet. Parlamentet efterlyser förstärkt övervakning av hemlöshet och av utestängning från bostadsmarknaden i planeringsterminen och, vid behov, rekommendationer.

22.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen som ska ersätta det nuvarande direktivet om skriftligt meddelande.

23.

Europaparlamentet understryker att arbetslösheten bland ungdomar och lågutbildade arbetstagare har ökat jämfört med den bland högutbildade vuxna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den nya kompetensagendan för Europa som är utformad för att höja kompetensen för människor som det är särskilt svårt att hjälpa tillbaka till arbetsmarknaden.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att investera i ekonomiskt överkomlig, tillgänglig och högkvalitativ utbildning, innovation till stöd för tillväxt i arbetsproduktiviteten, aktiv arbetsmarknadspolitik, social integration och integration på arbetsmarknaden och mer ändamålsenliga och skräddarsydda offentliga och privata arbetsförmedlingar – med hänsyn tagen till de geografiskt och demografiskt kopplade inkomstavvikelserna inom enskilda regioner och länder – för att säkerställa att de färdigheter som förvärvas motsvarar arbetsmarknadens behov, ge människor ökad egenmakt och integrera dem på arbetsmarknaden samt minska antalet elever som slutar skolan i förtid. I detta sammanhang betonar parlamentet den växande efterfrågan på digitala och andra överförbara färdigheter och understryker att utvecklingen av dessa färdigheter är brådskande och särskilt nödvändig och bör omfatta alla samhällsgrupper, med särskild uppmärksamhet riktad mot lågutbildade och ungdomar. Parlamentet påminner även om vikten av initiativ till stöd för den långsiktiga rörligheten för studerande och nyutexaminerade inom utbildnings- och yrkesutbildningsområdet, vilket skulle ge kompetenta och rörliga arbetstagare inom sektorer med potential.

25.

Europaparlamentet anser att ömsesidigt erkännande av kvalifikationer kommer att bidra till att klyftan mellan kompetensunderskottet på den europeiska arbetsmarknaden och de arbetssökande, framför allt de unga, kan överbryggas. Färdigheter och kompetens som förvärvats i icke-formella och informella lärandemiljöer är viktiga för att förbättra anställbarheten för ungdomar och för personer som stått utanför arbetsmarknaden på grund av omsorgsansvar. Parlamentet betonar därför vikten av att skapa ett valideringssystem för icke-formella och informella former av kunskaper och erfarenheter, särskilt sådana som förvärvats genom frivilligarbete. Det är glädjande att kommissionen i den årliga tillväxtöversikten tar upp vikten av att erkänna dessa färdigheter i den nya kompetensagendan för Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att modernisera yrkesutbildningen och förbättra den arbetsplatsbaserade utbildningen, däribland lärlingsplatser av hög kvalitet.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja program för lärlingsutbildning och till fullo använda de medel i Erasmus+ som står till förfogande för lärlingar, för att garantera lärlingsutbildningens kvalitet och göra den attraktiv. Kommissionen uppmärksammas på nödvändigheten av att unga i de yttersta randområdena i större utsträckning utnyttjar programmet, något som kommissionen framhåller i meddelandet om ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU: s yttersta randområden.

27.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att genomföra de landspecifika rekommendationerna om utbildning och ungdomsfrågor och främja utbyte av bästa praxis.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med initiativ som syftar till att öka tillgången till bättre utbildning, färdigheter och sysselsättning och att garantera ett större fokus på den gröna och cirkulära ekonomin i allt sitt arbete som gäller färdigheter.

29.

Europaparlamentet anser att en framtidssäkrad kompetensagenda bör omfatta lärande för hållbarhet och ingå i en bredare diskussion om arbetslivskompetens mot bakgrund av den ökande digitaliseringen och robotiseringen av de europeiska samhällena, med inriktning på såväl ekonomisk tillväxt som de studerandes personliga utveckling och en förbättring av deras hälsa och välbefinnande.

30.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 14 november 2017 om att stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673), som innehåller ambitiösa mål på utbildningsområdet, särskilt om att skapa ett europeiskt område för utbildning och för utbildning och förbättra språkinlärningen i Europa.

31.

Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest entreprenörsinriktade sektorerna och att kreativ utbildning leder till att överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom. Parlamentet uppmanar till att konst och kreativt lärande införs i utbildning i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, med tanke på den nära kopplingen mellan kreativitet och innovation. Parlamentet framhåller den kulturella och den kreativa sektorns potential för bevarande och främjande av Europas kulturella och språkliga mångfald och för ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, i synnerhet ungdomssysselsättning. Parlamentet betonar att ytterligare främjande av och investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn kan bidra väsentligt till investering, tillväxt, innovation och utbildning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta de möjligheter som hela den kulturella och den kreativa sektorn, däribland icke-statliga organisationer och mindre sammanslutningar, erbjuder inom ramen för exempelvis ungdomssysselsättningsinitiativet.

32.

Europaparlamentet påminner om behovet av att uppmuntra flickor och unga kvinnor att satsa på IKT-studier och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra flickor och unga kvinnor att studera naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och samtidigt ha täckning inom konst och humaniora, samt att öka kvinnors representation inom områden med anknytning till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, för att förbättra den samhällsservice och lagstiftning som är viktig för en god balans mellan arbetsliv och privatliv samt för jämställdheten. Parlamentet uppmanar till att utveckla tillgänglig och högkvalitativ barnomsorg, förskoleverksamhet och omsorg av andra behövande till överkomliga priser och att skapa gynnsamma förutsättningar för föräldrar och omsorgsgivare genom att möjliggöra fördelaktiga former för familjeledighet och flexibelt arbete som utnyttjar den nya teknikens potential, garanterar socialt skydd och vid behov tillhandahåller adekvat utbildning. Parlamentet betonar dock behovet av att lätta på den börda som den obligatoriska vård innebär som utförs av familjemedlemmar, och uppmanar till inrättandet av ett reglerat område för hushållsanställda och anhörigvårdare som underlättar en balans mellan arbetsliv och privatliv och samtidigt bidrar till jobbskapande. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos offentlig-privata partnerskap och den viktiga roll som tillhandahållare av samhällstjänster och företag inom den sociala ekonomin spelar. Parlamentet betonar starkt behovet av att övervaka de sociala och jämställdhetsrelaterade framstegen, för att integrera ett jämställdhetsperspektiv och beakta reformernas effekter på längre sikt.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mål för äldreomsorg och för vård av personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att se till att målen uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sikte på att införa kvalitetsnormer för alla vårdtjänster, även vad gäller deras tillgänglighet, åtkomst samt ekonomiska överkomlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta upp rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om förbättring av samhällsbaserat stöd och samhällsbaserad vård för ett självständigt liv, och att utarbeta en tydlig strategi och betydande investeringar för att utveckla moderna och högkvalitativa tjänster i närsamhället och att öka stödet för omsorgsgivare, särskilt anhörigvårdare.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra arbetets kvalitet, både sett till arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet samt vad gäller löner som ger en värdig levnadsnivå och familjeplanering. Parlamentet betonar vikten av att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med odeklarerat arbete i samarbete med arbetsmarknadens parter, och att införa lämpliga böter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att omvandla odeklarerat arbete till deklarerat arbete genom att förstärka mekanismerna för yrkesinspektion och utarbeta åtgärder som gör det möjligt för arbetstagarna i den svarta ekonomin att gå över till den formella ekonomin. Parlamentet påminner medlemsstaterna om forumet mot odeklarerat arbete, som de bör delta aktivt i och använda för utbyte av bästa praxis för att bekämpa odeklarerat arbete, luftbolag och falskt egenföretagande, eftersom dessa äventyrar både arbetets kvalitet och arbetstagarnas tillgång till system för socialt skydd, liksom också de nationella offentliga finanserna, samt skapar illojal konkurrens mellan europeiska företag. Parlamentet välkomnar de nya initiativ som kommissionen föreslagit, såsom att inleda ett offentligt samråd om ett europeiskt arbetsmarknadsverk och ett europeiskt socialförsäkringsnummer. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge yrkesinspektioner eller andra relevanta offentliga organ tillräckliga resurser för att ta itu med frågan om odeklarerat arbete, att utforma åtgärder som gör det möjligt för arbetstagare att gå över från den gråa till den formella ekonomin och att förbättra det gränsöverskridande samarbetet mellan inspektionstjänster och elektroniskt utbyte av information och data, för att effektivisera de kontroller som är utformade för att bekämpa och förhindra sociala bedrägerier och odeklarerat arbete samt minska administrativa bördor.

36.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna är effektiva och ändamålsenliga och utformade på ett sådant sätt att de främjar rörlighet mellan sektorer och omskolning av arbetstagare – frågor som kommer att bli allt viktigare när våra arbetsmarknader anpassar sig till den digitala omvandlingen av våra ekonomier.

37.

Europaparlamentet betonar potentialen hos små och medelstora företag för jobbskapande och för ekonomin i stort. Det är mycket viktigt att göra en bedömning av det stora antal nystartade företag som misslyckas, för att dra lärdomar inför framtiden, samt att stödja entreprenörskap, bl.a. genom att utveckla och stödja sociala och cirkulära ekonomiska modeller. Dessutom är det mycket viktigt att förbättra företagsklimatet genom att undanröja administrativa bördor och anpassa kraven, förbättra tillgången till finansiering och stödja utvecklingen av beskattningsmodeller och förenklade skatteförfaranden, som gynnar små och medelstora företag, entreprenörer, egenföretagare, mikroföretag, nystartade företag och företag inom den sociala ekonomin, samt att förhindra skatteflykt och bristande dokumentation om de uppgifter som behövs för att identifiera skatteunderlag och de faktiska ägarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma strategier som främjar en ansvarstagande och ändamålsenlig entreprenörskultur bland unga, redan från tidig ålder, genom att erbjuda möjligheter till praktikplatser och företagsbesök och de rätta kunskaperna för att undvika misslyckanden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta med Erasmusprogrammet för unga entreprenörer. Medlemsstaterna uppmanas att stödja föreningar och initiativ som hjälper unga entreprenörer med utvecklingen av innovativa projekt.

38.

Europaparlamentet understryker att socialt företagande är ett växande område som kan få fart på ekonomin samtidigt som fattigdom, socialt utanförskap och andra sociala problem kan minskas. Parlamentet anser därför att entreprenörsutbildningen bör omfatta en social dimension och ta upp ämnen såsom rättvis handel, sociala företag och alternativa affärsmodeller, däribland kooperativ, i syfte att åstadkomma en mer social och hållbar ekonomi för alla.

39.

Europaparlamentet påminner om att företagen inom den sociala ekonomin var avgörande för att minimera krisens effekter. Företagen måste dock ges mer stöd, särskilt i fråga om tillgång till olika former av finansiering, bl.a. EU-medel, och få minskad administrativ börda. Det är nödvändigt med en rättslig ram för ett erkännande av deras verksamhet i EU och för att förhindra illojal konkurrens. Det är beklagligt att den årliga tillväxtöversikten inte innehåller någon bedömning av företagens verksamhet, vilket parlamentet begärt.

40.

Europaparlamentet är medvetet om att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Parlamentet anser i detta avseende att flexibla anställningsavtal, inklusive frivilliga tillfälliga anställningar och deltidsanställningar, kan spela en viktig roll för att öka deltagandet av grupper som annars kanske skulle ha varit utestängda från arbetsmarknaden, däribland kvinnor.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i forskning och främja utvecklingen av ny produktionsteknik och nya produktionstjänster inom ramen för en rättvis övergång. Sådan teknik och sådana tjänster har stark potential att öka produktiviteten och hållbarheten, skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet och stimulera långsiktig utveckling.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i FoU-sektorn i enlighet med 2020-strategin. Parlamentet anser att investeringar i denna sektor bidrar till att öka ekonomins konkurrenskraft och produktivitet och därför främjar tillsvidareanställningar och löneökning.

43.

Europaparlamentet understryker vikten av att garantera bredbandstillgång i alla regioner, inbegripet landsbygden och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska problem, för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

44.

Europaparlamentet anser att befolkningsminskningen, vilken drabbar EU:s regioner i olika utsträckning, utgör ett allvarligt hinder för utveckling i EU och kräver olika strategier och åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa åtgärder som syftar till att bemöta denna utmaning. Parlamentet understryker att befolkningsminskningen kräver en helhetsstrategi som bör inbegripa en anpassning av nödvändig infrastruktur, anställningar av hög kvalitet med anständiga löner och en förbättring av samhällstjänster och frivilliga flexibla arbetsformer som bör gå hand i hand med adekvat anställningstrygghet och tillgängligt socialt skydd.

45.

Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen har beaktat behovet av statistik om demografiska utmaningar såsom avfolkning eller gles befolkningstäthet i sitt program för europeisk statistik. Dessa uppgifter kommer att ge en korrekt bild av de problem som dessa regioner står inför och göra det möjligt att hitta bättre lösningar. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till denna statistik vid utformningen av nästa fleråriga budgetram.

46.

Europaparlamentet påminner om att den ökade förväntade livslängden innebär att pensionssystemen behöver anpassas för att bli hållbara och säkerställa god livskvalitet för äldre personer. Parlamentet understryker att detta kan uppnås genom att minska försörjningskvoten, genom att bland annat erbjuda lämpliga arbetsvillkor för att skapa möjligheter för dem som vill arbeta längre och genom att, på medlemsstatsnivå och tillsammans med arbetsmarknadens parter, utvärdera behovet av att fastställa både den lagstadgade och faktiska pensionsåldern på en hållbar nivå med hänsyn tagen till den ökade förväntade livslängden och det antal år då pensionsinbetalningar sker, och genom att förebygga tidigt utträde från arbetsmarknaden samt hjälpa ungdomar och flyktingar och migranter in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med att stärka systemen för offentliga pensioner och tjänstepensioner och med att skapa omsorgspoäng som ersätter de inbetalningar som kvinnor och män med omsorgsansvar för barn och med långvarigt omsorgsansvar inte gör, som ett verktyg för att ta itu med pensionsklyftan mellan kvinnor och män, och för att ge en tillräcklig pension som ligger över fattigdomströskeln och gör det möjligt att leva ett människovärdigt och självständigt liv.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en politik för aktivt åldrande, social inkludering av äldre och solidaritet mellan generationer. Parlamentet påminner om att en mer kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och långtidsvård som säkerställer snabb tillgång till ekonomiskt överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet också är avgörande för produktiviteten.

48.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken, som är EU:s primära investeringspolitik, har visat sig vara ändamålsenlig när det gäller att minska ojämlikheter, förbättra delaktigheten och minska fattigdomen, och därför bör ges utökad finansiering i den kommande fleråriga budgetramen. Parlamentet anser att ESF ska behållas som EU:s viktigaste instrument för integrering och återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden samt för stöd till åtgärder för social inkludering liksom för kampen mot fattigdom och ojämlikhet, och som ett stöd för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka ESF i syfte att stödja genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i nästa fleråriga budgetram.

49.

Europaparlamentet betonar vikten av Efsi för att stödja tillväxt och sysselsättning i investeringsprojekt med hög risk, och ta itu med ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Parlamentet är dock oroat över den enorma obalansen i hur Efsi används av EU-15 jämfört med EU-13. Parlamentet betonar dessutom den roll som EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) spelar för att främja en hållbar sysselsättning av hög kvalitet, garantera adekvat och anständigt socialt skydd och bekämpa fattigdom och social utestängning.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma möjligheterna att sänka skatten på basförnödenheter, framför allt livsmedel, som en av de mest grundläggande åtgärderna för social rättvisa.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ytterligare integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, genom att undanröja rättsliga hinder, motverka diskriminering, anpassa arbetsplatserna och skapa incitament för att personer med funktionsnedsättning ska vara i sysselsättning. En anpassad arbetsmiljö för personer med funktionsnedsättning, integrering av dem på alla utbildningsnivåer och riktat ekonomiskt stöd är viktiga åtgärder som kommer att hjälpa dem att delta fullt ut på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den sociala resultattavlan införa indikatorer om socialt deltagande och integration på arbetsmarknaden av personer med funktionsnedsättning.

52.

Europaparlamentet välkomnar att funktionsnedsattas rättigheter integreras i de föreslagna nya riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som bifogas den årliga tillväxtöversikten för 2018. Parlamentet kräver dock att dessa bestämmelser inbegriper konkreta åtgärder för att uppnå de fastställda målen, i linje med EU:s och medlemsstaternas skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

53.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra de nödvändiga åtgärderna för social integrering av flyktingar och personer från etniska minoriteter eller med invandrarbakgrund.

54.

Europaparlamentet understryker att dålig samordning av efterfrågan på arbetskraft med arbetskraftsutbudet är ett problem som omfattar alla EU:s regioner, även de mest utvecklade, och som inte kan lösas genom otrygga eller instabila anställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta rörligheten för arbetstagare inom alla yrken och sektorer samt på alla orter, i syfte att tillgodose efterfrågan på arbetskraft i både mindre och mer utvecklade regioner och samtidigt säkerställa stabilitet och anständiga arbetsvillkor och möjliggöra yrkesmässig utvecklig och befordran. Parlamentet erkänner att arbetskraftens rörlighet mellan medlemsstaterna bidrar till att få utbud och efterfrågan att mötas. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt de speciella förutsättningarna för gränsarbetare samt arbetstagarna i randområdena och de yttersta randområdena.

55.

Europaparlamentet beklagar att de yttersta randområdena trots otaliga uppmaningar från parlamentet fortfarande inte beaktas i tillväxtöversikten. Kommissionen uppmanas att för en större integration av de yttersta randområdena i EU intensifiera tillämpningen av artikel 349 i EUF-fördraget, för likabehandling av regionerna och för att främja den mycket omtalade uppåtgående konvergensen. Parlamentet understryker att man måste fortsätta ägna de yttersta randområdena särskild uppmärksamhet, inte bara i fråga om tilldelning av medel utan även mot bakgrund av vilken inverkan den europeiska politiken kan ha på den sociala situationen och sysselsättningsnivån i dessa områden.

56.

Europaparlamentet betonar att de reala löneökningarna släpade efter produktivitetstillväxten över perioden 2014–2016, trots att förbättringar konstaterats på arbetsmarknaden. Parlamentet påminner om att ökade reallöner, till följd av ökad produktivitet, är avgörande för att komma till rätta med ojämlikheter.

57.

Europaparlamentet understryker den roll som arbetsmarknadens parter som väsentliga aktörer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå och civilsamhället spelar i reformprocessen, och mervärdet av att de aktivt medverkar i utarbetandet och etappindelningen av reformer samt vid genomförandet av dem. Parlamentet betonar att om arbetsmarknadens parter faktiskt medverkade till utformningen av politiken skulle de känna sig mer delaktiga i de nationella reformer som antas som en följd av de landspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen, vilket i slutändan skulle stärka deras ansvar för resultaten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå riktlinjer för att alla relevanta aktörer ska kunna medverka på ett sådant lämpligt sätt. Parlamentet stöder uppfattningen att nya former av sysselsättning på den globaliserade marknaden kräver nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och med civilsamhället, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja inrättandet av dessa nya former av dialog mellan arbetsmarknadens parter och skydd för dessa nya anställningsformer. Parlamentet betonar att arbetstagare måste informeras om sina rättigheter och skyddas om visselblåsning används för att rapportera missbruk. För framsteg på vägen mot uppåtgående konvergens bör dialogen mellan arbetsmarknadens parter genomgående ingå i den europeiska planeringsterminens samtliga faser. Parlamentet anser bestämt att medlemsstaterna måste hjälpa människor att bygga upp den kompetens som krävs på arbetsmarknaden.

58.

Parlamentet betonar att fördelningen av arbetskraftens kompetens, enligt Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och resultattavlan i EU-2020, i stort sett matchade kvalifikationskraven på arbetsmarknaden under 2016, och att arbetskraftsutbudet översteg efterfrågan när det gäller alla typer av kvalifikationer, med särskilt stor marginal när det gällde låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet betonar att Cedefops prognoser visar en parallell kompetenshöjning både på efterfråge- och utbudssidan fram till 2025 och att kompetensnivån förväntas förändras snabbare för arbetskraften än vad arbetsmarknaden kräver. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra en ny och noggrann analys av svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet oroas av den ökande andelen överkvalificerade (som 2014 var 25 procent).

59.

Europaparlamentet betonar att könsdiskriminering, såsom löneklyftan mellan kvinnor och män och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män, fortfarande är stor, med en genomsnittlig timlön för manliga anställda som är cirka 16 procent högre än för kvinnliga anställda. Parlamentet betonar att dessa skillnader beror på att kvinnor är underrepresenterade inom välbetalda sektorer, diskrimineras på arbetsmarknaden och att många kvinnor arbetar deltid. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare framsteg för att minska dessa skillnader. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att införa en jämställdhetspelare och ett övergripande jämställdhetsmål i EU 2020-strategin.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsperspektivet och jämställdhetsprincipen i sina nationella reformprogram och i stabilitets- och konvergensprogrammen och att fastställa kvalitativa mål och utforma åtgärder som tar itu med bestående könsklyftor.

61.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0355.

(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.

(4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.

(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0451.

(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0418.

(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0403.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0360.

(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0260.

(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.

(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0039.

(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.

(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0338.

(14) EUT C 35, 31.1.2018, s. 157.

(15) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19.

(16) EUT C 265, 11.8.2017, s. 48.

(17) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.

(18) EUT C 65, 19.2.2016, s. 40.

(19) Indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle, Europeiska kommissionen.

(20) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/119

P8_TA(2018)0090

Situationen i Syrien

Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om situationen i Syrien (2018/2626(RSP))

(2019/C 162/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionen av den 18 maj 2017 om EU:s strategi för Syrien (1),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, däribland FN:s konvention om barnets rättigheter,

—	med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dessa,

—

med beaktande av uttalandena om Syrien från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och särskilt dem av den 9 juli 2017 om eldupphör i Syrien, av den 25 november 2017 om den syriska oppositionens konferens i Riyadh och av den 23 februari 2018 om massakern i östra al-Ghuta samt av hennes kommentarer då hon anlände till rådets (utrikes frågor) möte den 26 februari 2018,

—

med beaktande av de gemensamma uttalandena av den 3 oktober 2017 från den höga representanten/vice ordföranden Federica Mogherini och kommissionär Christos Stylianides om de senaste attackerna i Syrien, av den 20 februari 2018 om den humanitära situationen i östra al-Ghuta och Idlib samt av den 6 mars 2018 om situationen i östra al-Ghuta och på andra platser i Syrien,

—	med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini vid plenarsammanträdet av den 6 februari 2018 om människorättssituationen i Turkiet och situationen i Afrin i Syrien,

—	med beaktande av rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien (2), och av rådets slutsatser av den 26 februari 2018 om att lägga till två nya ministrar till sanktionsförteckningen,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet och rådet av den 14 mars 2017EU:s strategi för Syrien (JOIN(2017)0011), samt av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Syrien, som tillsammans utgör EU:s nya strategi för Syrien,

—	med beaktande av medordförandenas uttalande av den 5 april 2017 om givarkonferensen för Syriens och dess grannländers framtid, och de tidigare konferenserna om situationen i Syrien som hölls i London, Kuwait, Berlin och Helsingfors,

—

med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, om situationen i Syrien, särskilt uttalandena av den 26 februari 2018 och den 2 mars 2018, och av hans muntliga lägesrapport om hans kontors verksamhet och den senaste utvecklingen på människorättsområdet av den 7 mars 2018,

—	med beaktande av de uttalanden, som kan tillskrivas talespersonen för FN:s generalsekreterare, om östra al-Ghuta i Syriska Arabrepubliken av den 20 februari och 24 februari 2018,

—	med beaktande av Förenta nationernas stadga och av samtliga FN-konventioner som Syrien har anslutit sig till,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Syrien, i synnerhet resolution 2254 (2015) av den 18 december 2015, resolution 2393 (2017) av den 19 december 2017 om tillstånd att leverera bistånd över gränser och skiljelinjer i Syrien och resolution 2401 (2018) av den 24 februari 2018 om ett 30 dagars långt upphörande av fientligheterna i Syrien för att möjliggöra leverans av humanitärt bistånd,

—

med beaktande av rapporterna från den oberoende internationella undersökningskommissionen för Arabrepubliken Syrien, som inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet), och av människorättsrådets resolutioner om Arabrepubliken Syrien, särskilt av den 5 mars 2018 om den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i östra al-Ghuta,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A-71/248 av den 21 december 2016 om inrättande av en internationell, opartisk och oberoende mekanism för stöd till utredningar och åtal av dem som är ansvariga för de, enligt internationell rätt, allvarligaste brott som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2011,

—	med beaktande av Romstadgan och Internationella domstolens grundläggande dokument, och av tillfälliga domstolars dokument, inbegripet Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, Internationella tribunalen för Rwanda och den särskilda domstolen för Libanon,

—	med beaktande av det samförståndsavtal om inrättandet av nedtrappningszoner i Arabrepubliken Syrien som undertecknades av Iran, Ryssland och Turkiet den 6 maj 2017,

—	med beaktande av den rapport som offentliggjordes av FN:s befolkningsfond 2017 Voices from Syria 2018 - Assessment Findings of the Humanitarian Needs Overview,

—

med beaktande av uttalandet från Carnegies Mellanösterncenter av den 5 mars 2018 om det möte som ska ha ägt rum mellan chefen för Syriens nationella säkerhetsbyrå, Ali Mamlouk, som finns upptagen på EU:s sanktionsförteckning, och Italiens inrikesminister och chefen för den italienska byrån för information och extern säkerhet i Rom, i uppenbar strid med rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Syriens sjuåriga inbördeskrig fortsätter trots flera internationella insatser för att uppnå ett eldupphör och lägga grunden för en förhandlingslösning. Följaktligen är den humanitära situationen i landet fortfarande katastrofal. 13 miljoner personer, varav 6 miljoner barn, har registrerats som människor i behov av någon form av humanitärt bistånd. Det finns 6,1 miljoner internflyktingar i landet, tre miljoner människor bor i belägrade områden och över fem miljoner är registrerade syriska flyktingar som bor i angränsande regioner. Konflikten har krävt minst 400 000 syriska dödsoffer.

De områden och städer, såsom Idlib, östra al-Ghuta, al-Yarmuk, Foua och Kefraya har länge utsatts för blockader med allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen och utan möjlighet att leverera humanitärt bistånd på ett hållbart sätt på grund av den syriska regimens militäroffensiv och bombanfall mot den egna befolkningen, med stöd av Ryssland och Iran. Östra al-Ghuta har varit belägrad av den syriska regimen och dess allierade i fem år, vilket inneburit att civila, inklusive barn, skolor och vårdinrättningar har utsatts för luftangrepp, granatbeskjutning och användning av kemiska vapen, som orsakat hundratals dödsfall i området. Terroristgrupper i östra al-Ghuta har anklagats för granatattackerna mot civila kvarter i Damaskus.

Situationen i östra al-Ghuta är så allvarlig att FN:s generalsekreterare António Guterres, har beskrivit den som ”helvetet på jorden”. Befolkningen i östra al-Ghuta har på grund av en blockad varit avskuren från varje form av stöd sedan den 14 februari 2018, då en enda konvoj nådde 7 200 av de 400 000 personer som bor i området. En FN-konvoj med humanitärt bistånd lyckades till slut ta sig in i Douma den 5 mars 2018 och nå 27 500 människor i behov av mat och medicin. Den syriska regimen avlägsnade viktiga medicinska produkter från konvojen.

Den 24 februari 2018 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2401 i vilken säkerhetsrådet krävde att alla parter i konflikten snarast skulle upphöra med fientligheterna under minst 30 på varandra följande dagar för att möjliggöra säker, obehindrad och varaktig leverans av humanitärt bistånd samt medicinsk evakuering av de allvarligt sjuka och sårade, i enlighet med tillämplig internationell rätt. FN:s säkerhetsråds resolution 2401 har inte genomförts av den syriska regimen och Ryssland och Iran trots upprepade uppmaningar från det internationella samfundet. Militären använder ”befrielse”av regionen som ett svepskäl för att fortsätta angripa civila. Ryssland har under de senaste åren lagt in sitt veto mot 11 resolutioner från FN:s säkerhetsråd, inklusive den från november 2017 med syftet att förnya OPCW:s och FN:s gemensamma utredningsmekanism, och har spelat en aktiv roll när det gäller att begränsa innehållet i resolutionerna.

Dessa attacker och användandet av utsvältning av civila genom att belägra befolkade områden och tvångsförflytta civilbefolkningen, även för att åstadkomma demografiska förändringar, som en del i krigföringen är uppenbara brott mot internationell humanitär rätt. Att förhindra evakueringsinsatser och leveranser av humanitär och medicinsk hjälp utgör flagranta kränkningar av internationell humanitär rätt och flera resolutioner från FN:s säkerhetsråd.

Turkiets ”operation olivkvist”i den kurdiskkontrollerade provinsen Afrin har skapat en ny dimension i Syrienkonflikten, och orsakat ytterligare humanitära problem och oro över de negativa effekterna på den känsliga inre balansen i Syrien och/eller på ansträngningarna att hitta en förhandlingslösning. Det har redan rapporterats om ett stort antal civila dödsoffer och om att ytterligare hundratals civila liv är i fara. Vice ordföranden/den höga representanten har å EU:s vägnar tydligt framfört denna oro, och uppmanat den turkiska regeringen att upphöra med sin offensiv och betonat behovet av att fokusera på att besegra FN-förtecknade terroristorganisationer.

De kränkningar som Assadregimen och dess allierade samt terroristgrupper gjort sig skyldiga till under den syriska konflikten inbegriper riktade, urskillningslösa attacker på civila, med bland annat kemiska vapen, utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel, påtvingade försvinnanden, massarresteringar och godtyckliga gripanden, kollektiva bestraffningar, attacker mot sjukvårdspersonal och berövande av mat, vatten och medicinsk hjälp. Hittills har dessa brott förblivit ostraffade.

ISIS/Daish och andra jihadiströrelser har begått grymma övergrepp och allvarliga brott mot internationell rätt, bland annat brutala avrättningar, sexuellt våld, bortföranden, tortyr, tvångskonvertering och förslavande av kvinnor och flickor. Barn rekryteras till och används för terroristverksamhet. Användningen av civila som mänskliga sköldar i de områden som hålls av terrorister är mycket oroväckande. Dessa brott är krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

I.	För närvarande är den demokratiska oppositionen försvagad och civilbefolkningen sitter fast mellan å ena sidan jihadistiska terrorister och islamiska fundamentalister och å andra sidan anhängare av Assadregimen.

J.	Den 26 februari 2018 lade rådet till Syriens industriminister och informationsminister på förteckningen över personer som omfattas av EU:s restriktiva åtgärder mot den syriska regimen på grund av den allvarliga situationen i landet.

Det internationella samfundet och enskilda stater är skyldiga att ställa dem till svars som gjort sig skyldiga till brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt som begåtts under konflikten i Syrien, bland annat genom att tillämpa principen om universell jurisdiktion samt nationell lagstiftning. Detta kan göras antingen på grund val av befintliga nationella och internationella rättsmedel, inklusive nationella och internationella domstolar, eller av tillfälliga internationella brottmålsdomstolar som ännu inte har inrättats. Utöver sådant personligt straffrättsligt ansvar kan även stater under vissa villkor lagföras för bristande fullgörande av skyldigheter enligt internationella fördrag och konventioner som Internationella domstolen har behörighet över, däribland 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

EU förblir fast besluten att framgångsrikt slutföra förhandlingarna, den så kallade Genèveprocessen, under överinseende av FN:s särskilda sändebud för Syrien. EU fortsätter att stödja denna process, bland annat genom att anordna den andra givarkonferensen för Syriens och dess grannländers framtid i Bryssel, planerad till den 24 och 25 april 2018.

De Genèvebaserade förhandlingarna har efter den nionde förhandlingsomgången i Wien den 25 och 26 januari 2018 inte lyckats hitta någon fredlig lösning på krisen i Syrien. Den 4 maj 2017 nådde Ryssland, Iran och Turkiet en uppgörelse i Kazakstan om att inrätta fyra nedtrappningszoner, men dessa zoner har inte respekterats och skyddats av garanterna. Vid den syriska kongressen för nationell dialog, som hölls i Sotji den 30 januari 2018, meddelade man att det skulle inrättas en konstitutionskommitté, men detta har inte godtagits av alla parter.

N.	Situationen i Syrien och avsaknaden av en övergripande, trovärdig och inkluderande politisk övergångsprocess fortsätter att utgöra ett hinder för ett fullständigt genomförande av EU:s strategi för Syrien och framför allt av unionens omfattande stöd till återuppbyggnaden av landet.

Sedan kriget bröt ut har EU och dess medlemsstater samlat in över 10,4 miljarder euro för att tillgodose de humanitära behov som den syriska krisen har gett upphov till, både internt och externt i den angränsande regionen, vilket gör EU till den största givaren. EU har också gett ett starkt stöd till och lovordat de grannländer som tar emot flyktingar.

Europaparlamentet fördömer än en gång i starka ordalag alla grymheter och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som begås i samband med konflikten, framför allt de handlingar som begås av Assadregimens styrkor, även med stöd av dess allierade, Ryssland och Iran samt av FN-förtecknade terroristorganisationer. Parlamentet beklagar att minst 400 000 människor dödats och tusentals fler sårats i bombattacker, granatattacker och andra militära åtgärder som använts i Syrien under den sju år långa konflikten, och att miljoner människor fördrivits och att civila nekats tillgång till mat, vatten, sanitet samt hälso- och sjukvård på grund av utdragna belägringar av tätbefolkade områden. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över det upptrappade våldet i många delar av landet, såsom i östra al-Ghuta, Afrin och Idlib.

Europaparlamentet beklagar djupt att upprepade regionala och internationella försök att få slut på kriget har misslyckats, och efterlyser ett förnyat och intensivt internationellt samarbete för att åstadkomma en fredlig och hållbar lösning på konflikten. Parlamentet betonar att det internationella samfundet inte i tillräcklig utsträckning har stött den demokratiska oppositionen. Parlamentet bekräftar än en gång att den FN-ledda Genèveprocessen är viktigast och stöder de åtgärder som vidtagits av FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, för att åstadkomma en trovärdig och inkluderande politisk övergång i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2254, som förhandlats fram av alla parter i Syrien och som stöds av nyckelaktörer på det internationella och regionala planet. Parlamentet understryker att man måste hitta en politisk lösning på konflikten. Parlamentet står fortfarande fast vid att Syriens enhet, suveränitet, territoriella integritet och oberoende ska bevaras.

Europaparlamentet fördömer i skarpaste ordalag det pågående våldet i östra al-Ghuta, trots det enhälliga antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2401, och vädjar omgående till alla parter, särskilt Assadregimen, Ryssland och Iran, att fullt ut och skyndsamt genomföra och respektera denna resolution och garantera omedelbar, säker, obehindrad och varaktig leverans av humanitärt bistånd, evakuering av kritiskt sjuka och sårade samt minskat lidande för det syriska folket. Parlamentet stödjer fullt ut uppmaningen till alla parter i konflikten att snarast upphöra med fientligheterna under minst 30 på varandra följande dagar. Parlamentet uppmanar än en gång alla parter, framför allt de syriska myndigheterna, att ta sitt ansvar och skydda Syriens befolkning och att omedelbart upphöra med alla attacker mot civilbefolkningen i Syrien. Parlamentet uppmanar garanterna för eldupphöret i nedtrappningszonerna att fullfölja sitt ansvar för att få ett slut på både våldet och de brott som begås, och att tillåta och garantera obehindrat tillträde till de här zonerna. Parlamentet noterar beslutet av de tre länderna i Astanaprocessen att anordna ett nytt toppmöte i april 2018 för att diskutera Syrien och eventuella åtgärder i regionen. Parlamentet betonar att dessa åtgärder inte på något sätt får strida mot eller undergräva de FN-ledda samtalen/Genèveprocessen.

Europaparlamentet påminner regimerna i Syrien, Ryssland och Iran om att de är folkrättsligt ansvariga för de ohyggliga brott som de fortsätter att begå i Syrien och att förövarna, oavsett om de är stater eller enskilda, kommer att ställas till svars för dessa brott.

Europaparlamentet beklagar djupt att Ryssland upprepade gånger har använt sin vetorätt i säkerhetsrådet och att ingen överenskommelse nåddes om ett förnyat mandat för OPCW:s och FN:s gemensamma utredningsmekanism innan det löpte ut den 17 november 2017. Parlamentet anser att en sådan attityd från en permanent medlem av säkerhetsrådet, med ett särskilt ansvar att upprätthålla internationell fred och säkerhet, är skamlig. Att hindra internationella utredningar är i omvärldens ögon snarare ett tecken på att man är skyldig än något annat understryker parlamentet.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över Turkiets intervention i de områden i Syrien som kontrolleras av kurdiska styrkor. Parlamentet fortsätter att vara allvarligt oroat över den upptrappade situationen i Afrin, däribland en möjlig konfrontation mellan turkiska styrkor och Assads eller ryska styrkor, och över de ökade spänningarna med Förenta staterna. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att dra tillbaka sina trupper och att spela en konstruktiv roll i Syrienkonflikten, något som också ligger i Turkiets nationella intresse. Parlamentet instämmer med den ståndpunkt som uttryckts av vice ordföranden/den höga representanten om att det är negativt för Turkiets säkerhet om nya fronter öppnas i Syrien, och varnar för att den humanitära krisen i landet kan försämras ytterligare. Parlamentet kräver full respekt för internationell humanitär rätt, inklusive skydd av civilbefolkningen, och begär därför ett eldupphör i hela Syrien, inbegripet Afrin.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för den globala koalitionens insatser mot Daish. Parlamentet understryker att koalitionen och syriska partnerstyrkor har gjort stora framsteg i kampen mot Daish i Syrien. Parlamentet påminner om att alla åtgärder som vidtas för att bekämpa Daish och andra grupper som FN:s säkerhetsråd anser vara terroristgrupper måste vara strikt förenliga med folkrätten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras allierade att säkerställa transparens och ansvarighet samt full överensstämmelse med internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

Europaparlamentet kräver återigen säkert, snabbt och obehindrat tillträde för humanitära insatser i hela Syrien, och välkomnar FN:s säkerhetsråds resolution 2393 som förnyade tillståndet för gränsöverskridande tillträde och tillträde över konfliktens skiljelinjer för humanitärt bistånd till Syrien med ytterligare 12 månader (till den 10 januari 2019). Parlamentet uppmuntrar FN och dess genomförande partner att fortsätta vidta åtgärder för att utöka de humanitära leveranserna till svårtillgängliga och belägrade områden, bland annat genom att på ett så effektivt sätt som möjligt använda gränsövergångar enligt FN:s säkerhetsråds resolution 2165 (2014). Parlamentet stöder kravet på att humanitär minröjning påskyndas snarast möjligt i hela Syrien och påminner alla parter i konflikten om att sjukhus och sjukvårdspersonal uttryckligen är skyddade enligt internationell humanitär rätt. Parlamentet beklagar djupt de olika fall av sexuella övergrepp och tjänstefel som har visat sig förekomma inom internationella hjälporganisationer, bland annat att syriska flyktingar utnyttjats sexuellt av dem som levererar bistånd för FN:s och välkända internationella organisationers räkning. Parlamentet slår fast att det inte får förekomma någon tolerans för sådana handlingar, kräver en grundlig utredning och betonar att alla de ansvariga måste straffas.

Europaparlamentet betonar att varken nolltolerans eller straffrihet får förekomma för de fruktansvärda brott som begåtts i Syrien, inklusive dem som begåtts mot religiösa, etniska och andra grupper och minoriteter. Parlamentet upprepar sitt krav på oberoende, opartiska, grundliga och trovärdiga utredningar samt åtal mot de ansvariga, och stödjer arbetet i den internationella, opartiska och oberoende mekanismen avseende internationella brott som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2012. Parlamentet noterar med tillfredsställelse EU:s beslut att ge 1,5 miljoner euro i ekonomiskt stöd till mekanismen genom instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Parlamentet betonar dock att stöd kommer att behövas även efter det 18 månader långa programperioden. Parlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna fullföljer sina åtaganden, och förväntar sig att frågan om den internationella, opartiska och oberoende mekanismen kommer att tas upp och lösas vid den andra givarkonferensen i Bryssel till stöd för Syriens och dess grannländers framtid. Parlamentet efterlyser dessutom stöd till organisationer i det civila samhället och icke-statliga organisationer som samlar in och bidrar till att bevara bevis på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot internationell humanitär rätt.

10.

Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det inte kan bli någon effektiv konfliktlösning eller varaktig fred i Syrien utan att ansvar utkrävs för de brott som begåtts, och efterlyser en europeisk strategi för ansvarsskyldighet för särskilt grymma brott som begåtts i Syrien. Parlamentet upprepar sitt stöd för principen om universell jurisdiktion när det gäller att bekämpa straffrihet, och välkomnar de åtgärder som ett antal EU-medlemsstater har vidtagit i detta syfte. Parlamentet välkomnar också initiativ från medlemsstaterna för att med stöd av sin nationella lagstiftning straffbelägga grova kränkningar av folkrätten. Parlamentet uppmanar åter EU och dess medlemsstater att i nära samordning med likasinnade länder undersöka möjligheten att upprätta en domstol för de krigsförbrytelser som begåtts i Syrien i avvaktan på en hänskjutning till Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmärksammar det viktiga arbete som utförs av det europeiska nätverket av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, och uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant och generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor att främja och inkludera nätverket i framtida ansvarsutkrävande insatser för Syrien.

11.

Europaparlamentet kräver att alla respekterar den rätt som etniska och religiösa grupper och minoriteter, däribland kristna och alla tvångsförflyttade personer, i Syrien har att bo kvar i eller återvända till sitt historiska och traditionella hemland under förhållanden som präglas av värdighet, jämlikhet och säkerhet, och att fullt ut och fritt få utöva sin religion och sin tro, utan att utsättas för någon form av tvång, våld eller diskriminering. Parlamentet stöder en interreligiös dialog i syfte att främja ömsesidig förståelse och motverka fundamentalism.

12.

Europaparlamentet är allvarligt oroat över att människorättsaktivisten och Sacharovpristagaren Razan Zaitouneh, som i december 2013 ska ha kidnappats i Douma av den väpnade gruppen Jaysh al-Islam, fortfarande är försvunnen. Parlamentet begär att en EU-arbetsgrupp tillsätts för att samordna och öka insatserna för att få reda på var hon befinner sig och se till att hon friges.

13.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra sitt yttersta för att gjuta nytt liv i de FN-ledda fredssamtalen, och att kräva en mer aktiv roll i dessa förhandlingar genom att använda EU:s finansiella kapacitet och vilja att anslå betydande resurser till Syriens återuppbyggnad. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att, i sina insatser för det syriska folkets framtid och med början i den andra Brysselkonferensen som ska hållas den 24 och 25 april 2018, aktivt engagera och stödja det civila samhället i Syrien och dem som vill ha ett demokratiskt, pluralistiskt och inkluderande Syrien. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att arbeta tillsammans med det syriska folket för att ta fram lokala strategier för återuppbyggnaden av de olika regionerna i Syrien. Parlamentet understryker att EU bör överväga alla tillgängliga möjligheter i samarbetet med sina internationella partner, inklusive nedsläpp av bistånd från flygplan och inrättande av flygförbudszoner inom ramen för en resolution från FN:s säkerhetsråd.

14.

Europaparlamentet välkomnar att den andra Brysselkonferensen kommer att hållas med EU som värd i syfte att uttrycka och i praktisk handling omsätta det internationella samfundets fulla politiska och ekonomiska stöd för Genèveprocessen för nödställda syrier och för länder som tagit emot syriska flyktingar. Parlamentet erkänner den imponerande solidaritet som Jordanien, Libanon och Turkiet visat gentemot flyktingarna, och efterlyser ökat ekonomiskt stöd från EU och medlemsstaterna för att tillgodose flyktingarnas och deras värdsamhällens akuta behov. Parlamentet avråder från att inleda något som helst återuppbyggnadsarbete förrän det uppnåtts en FN-förhandlad politisk överenskommelse med alla parter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i högre utsträckning inkludera det civila samhällets organisationer i denna konferens. Parlamentet efterlyser i detta avseende ökat stöd till fredliga och demokratiska organisationer i det syriska civilsamhället och till människorättsförsvarare, bland annat genom Madad-fonden, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred samt det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att uppfylla sina löften om humanitärt bistånd till Syrien och dess grannländer.

15.

Europaparlamentet betonar att EU:s insatser för att ge humanitärt stöd och planera för Syriens framtid är lovvärda. Parlamentet erinrar om att EU, i linje med EU-strategin, har förbundit sig att inte villkorslöst ge stöd till återuppbyggnaden av Syrien förrän en övergripande, trovärdig och inkluderande politisk övergångsprocess, framförhandlad av de syriska parterna i konflikten på grundval av FN:s säkerhetsråds resolution 2254 och Genèvekommunikén, verkligen är på gång. Parlamentet understryker att Assadregimen, Putins Ryssland och Iran bär huvudansvaret för de ekonomiska konsekvenserna av sina militära interventioner. Parlamentet konstaterar att alla åtaganden om återuppbyggnad, baserade på en bottom-up-strategi och ett lyckat stärkande av lokala aktörer, varvid kända terroristgrupper utesluts, måste vara inriktade på fred och ansvarsskyldighet.

16.

Europaparlamentet fördömer starkt att barn används i strider eller terroristattacker. Parlamentet betonar hur fundamentalt det är att barn skyddas och att deras tillträde till utbildning prioriteras, även för flyktingbarn i grannländerna, och att den psykiska rehabiliteringen av dessa barn stöds.

17.

Europaparlamentet uttrycker oro över att 66 000 flyktingar uppges ha återsänds till Syrien 2017 och understryker behovet av att fullt ut respektera principen om non-refoulement. Parlamentet betonar att det inte är säkert för flyktingar att återvända till Syrien och att EU inte får stödja sådana återsändanden. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att fullgöra sina egna åtaganden, däribland de som föreskrivs i New York-deklarationen, och säkerställa ansvarsdelning så att flyktingar kan fly från krigszoner i Syrien och finna skydd bortom de närmaste grannländerna, genom bland annat vidarebosättning och humanitära mottagandesystem.

18.

Europaparlamentet välkomnar dessutom att två syriska ministrar, som utsågs i januari 2018 och som är ansvariga för repressiva åtgärder mot det syriska folket, den 26 februari 2018 lades till förteckningen över personer som omfattas av EU:s restriktiva åtgärder mot den syriska regimen. Parlamentet vädjar till samtliga medlemsstater att se till att rådets beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien följs fullt ut, framför allt frysningen av de personers tillgångar som finns upptagna i förteckningen samt inreserestriktionerna för de personer som gynnas av eller stöder regimen i Syrien. Parlamentet fördömer de senaste rapporterna om överträdelser av detta beslut och påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt internationell rätt att se till att personer som misstänks för grymma brott grips och hålls kvar på deras territorium. Parlamentet efterlyser riktade sanktioner mot ryska och iranska tjänstemän som avsiktligt riktar sina insatser mot civilbefolkningen, såväl i östra al-Ghuta som i det övriga Syrien.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN, medlemmarna i den internationella stödgruppen för Syrien samt alla parter i konflikten, och att även se till att denna text översätts till arabiska.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0227.

(2) EUT L 121, 10.5.2011, s. 11.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/152

P8_TA(2018)0087

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2016)0683 – C8-0471/2016 – 2016/0336(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2019/C 162/29)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0683),

—	med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8–0471/2016),

—

med beaktande av de motiverade yttranden från det danska folketinget, den irländska deputeradekammaren, den irländska senaten, den luxemburgska deputeradekammaren, det maltesiska parlamentet, den nederländska första kammaren, den nederländska andra kammaren och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0051/2018).

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändring 1

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna inom unionen stöter på allvarliga hinder och snedvridningar av marknaden till följd av att det finns 28 olika bolagsskattesystem. Vidare har skatteplaneringsstrukturerna blivit allt mer sofistikerade i takt med de sträcker sig över flera olika jurisdiktioner och effektivt drar fördel av de tekniska detaljerna i ett skattesystem eller av bristande överensstämmelse mellan två eller flera skattesystem i syfte att sänka företagens skattskyldighet. Även om dessa situationer belyser brister som är helt olika till sin karaktär ger de båda upphov till hinder som står i vägen för en väl fungerande inre marknad. Åtgärder för att rätta till dessa problem bör därför rikta sig mot båda dessa typer av marknadsbrister .

(1)

Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna inom unionen stöter på allvarliga hinder och snedvridningar av marknaden till följd av att det finns 28 olika bolagsskattesystem. I en tid som präglas av globalisering och digitalisering blir beskattning vid källan av särskilt finansiellt och immateriellt kapital allt svårare att spåra och lättare att manipulera. Vidare har skatteplaneringsstrukturerna blivit allt mer sofistikerade i takt med de sträcker sig över flera olika jurisdiktioner och effektivt drar fördel av de tekniska detaljerna i ett skattesystem eller av bristande överensstämmelse mellan två eller flera skattesystem i syfte att sänka företagens skattskyldighet. Den allmänna digitaliseringen av många sektorer av ekonomin i förening med den snabba utvecklingen av den digitala ekonomin innebär ett ifrågasättande av om unionens bolagsbeskattningsmodeller som utformats för traditionella företag är lämpliga, bland annat med avseende på i vilken utsträckning värderings- och beräkningskriterier skulle kunna uppfinnas på nytt för att återspegla tjugohundratalets kommersiella verksamhet. Även om dessa situationer belyser brister som är helt olika till sin karaktär ger de alla upphov till hinder som står i vägen för en väl fungerande inre marknad och ger upphov till snedvridningar mellan stora företag och små och medelstora företag . En ny standard för en bolagsskattebas för unionen bör därför ta itu med dessa typer av brister på marknaden samtidigt som målen för långsiktig rättslig klarhet och rättssäkerhet och principen om skatteneutralitet respekteras. Ökad konvergens mellan de nationella skattesystemen kommer att leda till en väsentlig minskning av kostnader och administrativa bördor för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom unionen. Även om beskattning är en nationell behörighet föreskrivs tydligt i artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att rådet enhälligt i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, ska utfärda direktiv om tillnärmning av sådana skattelagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion .

Ändring 2

Förslag till direktiv

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

För att främja den inre marknadens funktion bör företagens skattevillkor i unionen utformas i enlighet med principen att företagen betalar sin skäliga andel av skatten i den eller de jurisdiktion(-er) där deras vinster genereras. Det är därför nödvändigt att inrätta mekanismer som avskräcker företag från att dra fördel av bristande överensstämmelse mellan nationella skattesystem för att sänka sin skattskyldighet. Det är lika viktigt att också stimulera tillväxt och ekonomisk utveckling på den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande handel och företagsinvesteringar. I detta syfte är det nödvändigt att undanröja både dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning i unionen genom att undanröja skillnaderna i samspelet mellan nationella skattesystem. Samtidigt behöver företagen en väl fungerande skattemässig ram och rättslig ram för att utveckla sin kommersiella verksamhet och utvidga den över gränserna i unionen. I detta sammanhang bör återstående fall av diskriminering också undanröjas.

(2)

För att främja den inre marknadens funktion bör företagens skattevillkor i unionen utformas i enlighet med principen att företagen betalar sin skäliga andel av skatten i den eller de jurisdiktion(-er) där deras vinster genereras och där företagen har fasta driftställen. Med tanke på den digitala förändringen av affärslivet är det nödvändigt att se till att företag som genererar inkomster i en medlemsstat utan att ha ett fysiskt fast driftställe, men däremot ett digitalt fast driftställe i den medlemsstaten, behandlas på samma sätt som företag med ett fysiskt fast driftställe. Det är därför nödvändigt att inrätta mekanismer som avskräcker företag från att dra fördel av bristande överensstämmelse mellan nationella skattesystem för att sänka sin skattskyldighet. Det är lika viktigt att också stimulera tillväxt och ekonomisk utveckling på den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande handel och företagsinvesteringar. I detta syfte är det nödvändigt att undanröja både dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning i unionen genom att undanröja skillnaderna i samspelet mellan nationella skattesystem. Samtidigt behöver företagen en väl fungerande skattemässig ram och rättslig ram för att utveckla sin kommersiella verksamhet och utvidga den över gränserna i unionen. I detta sammanhang bör återstående fall av diskriminering också undanröjas. Konsolidering är ett väsentligt inslag i systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eftersom det är enda sättet att hantera de stora skattehinder som företag som tillhör samma grupp med gränsöverskridande verksamhet ställs inför i unionen. Genom konsolidering undviks formaliteter i samband med internprissättning och dubbelbeskattning inom en grupp.

Ändring 3

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

Som påpekas i förslaget av den 16 mars 2011 till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (1), skulle ett system för bolagsbeskattning som behandlar unionen som en gemensam marknad för beräkning av bolagsskattebasen för företag underlätta gränsöverskridande verksamhet för företag med hemvist i EU och främja målet att göra det till en mer konkurrenskraftig plats för internationella investeringar. Förslaget från 2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inriktas på målet att underlätta expansionen av kommersiell verksamhet för företag inom unionen. Utöver detta mål bör också hänsyn tas till att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kan vara ett mycket effektivt sätt att förbättra den inre marknadens funktion genom att bekämpa skatteflyktsupplägg. Mot denna bakgrund bör initiativet för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas återlanseras för att på ett likställt sätt hantera både aspekten vad gäller att underlätta företagande och initiativets funktion att motverka skatteflykt. Ett sådant förhållningssätt skulle bäst tjäna syftet att undanröja snedvridningar av den inre marknadens funktion.

(3)

Som påpekas i förslaget av den 16 mars 2011 till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (2), skulle ett system för bolagsbeskattning som behandlar unionen som en gemensam marknad för beräkning av bolagsskattebasen för företag underlätta gränsöverskridande verksamhet för företag med hemvist i EU och främja målet att göra det till en mer konkurrenskraftig plats för internationella investeringar, särskilt för små och medelstora företag . Förslaget från 2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inriktas på målet att underlätta expansionen av kommersiell verksamhet för företag inom unionen. Utöver detta mål bör också hänsyn tas till att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kan vara ett mycket effektivt sätt att förbättra den inre marknadens funktion genom att bekämpa skatteflyktsupplägg. Mot denna bakgrund bör initiativet för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas återlanseras för att på ett likställt sätt hantera både aspekten vad gäller att underlätta företagande och initiativets funktion att motverka skatteflykt. När den väl genomförts i alla medlemsstater skulle en gemensam konsoliderad bolagsskattebas säkerställa att skatter betalas där vinster genereras och där företagen har fasta driftställen. Ett sådant förhållningssätt skulle bäst tjäna syftet att undanröja snedvridningar av den inre marknadens funktion. Förbättringar av den inre marknaden är en central faktor för att främja tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle förbättra den ekonomiska tillväxten och leda till fler arbetstillfällen i unionen genom att minska den skadliga skattekonkurrensen mellan företag.

Ändring 4

Förslag till direktiv

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

Med tanke på behovet av att agera snabbt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad genom att, å ena sidan, göra den öppnare för handel och investeringar och, å andra sidan, mer resilient mot skatteflyktsupplägg, är det nödvändigt att dela upp det ambitiösa initiativet till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i två separata förslag. I ett första skede , bör man enas om regler för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas innan man , i ett andra skede , behandlar frågan om konsolidering .

(4)

Med tanke på behovet av att agera snabbt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad genom att, å ena sidan, göra den öppnare för handel och investeringar och, å andra sidan, mer resilient mot skatteflyktsupplägg, är det mycket viktigt att säkerställa att direktivet om en gemensam bolagsskattebas och direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas träder i kraft samtidigt. Eftersom denna nya ordning är ett viktigt steg i fullbordandet av den inre marknaden behövs det flexibilitet, så att den kan genomföras korrekt från början. Eftersom den inre marknaden omfattar samtliga medlemsstater bör den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen införas i samtliga medlemsstater. Om rådet inte lyckas anta ett gemensamt beslut om förslaget att inrätta en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör kommissionen lägga fram ett nytt förslag på grundval av artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska utfärda nödvändig lagstiftning. Som en sista utväg bör ett fördjupat samarbete inledas av medlemsstaterna , som alltid bör vara öppet för icke deltagande medlemsstater i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är emellertid beklagligt att ingen tillräckligt noggrann bedömning har genomförts med avseende på vare sig förslaget om en gemensam bolagsskattebas eller förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas när det gäller inverkan på medlemsstaternas intäkter från bolagsbeskattningen i varje land.

Ändring 5

Förslag till direktiv

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Många aggressiva skatteplaneringsstrukturer tenderar att ingå i ett gränsöverskridande sammanhang, vilket innebär att de deltagande grupperna av företag innehar ett minimum av resurser. Under dessa förutsättningar bör reglerna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med hänsyn till proportionalitetsprincipen, bara vara obligatorisk för grupper av företag med en betydande storlek. För detta ändamål bör ett storleksrelaterat gränsvärde fastställas på grundval av de totala konsoliderade intäkterna för en grupp som lämnar en konsoliderad årsredovisning. För att bättre tjäna syftet att underlätta handel och investeringar på den inre marknaden, bör reglerna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas också vara tillgängliga som ett alternativ för de företagsgrupper med intäkter som understiger det storleksrelaterade gränsvärdet .

(5)

Många aggressiva skatteplaneringsstrukturer tenderar att ingå i ett gränsöverskridande sammanhang, vilket innebär att de deltagande grupperna av företag innehar ett minimum av resurser. Under dessa förutsättningar bör reglerna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med hänsyn till proportionalitetsprincipen, till att böja med bara vara obligatoriska för företag som tillhör en grupp av en betydande storlek. För detta ändamål bör ett storleksrelaterat utgångsgränsvärde på 750 miljoner EUR fastställas på grundval av de totala konsoliderade intäkterna för en grupp som lämnar en konsoliderad årsredovisning. Eftersom detta direktiv fastställer en ny standard för bolagsskattebasen för alla företag i unionen bör tröskeln sänkas till noll under period på högst sju år. För att bättre tjäna syftet att underlätta handel och investeringar på den inre marknaden, bör reglerna om en gemensam bolagsskattebas också vara tillgängliga i den första fasen som ett alternativ för de företag som inte uppfyller dessa kriterier .

Ändring 6

Förslag till direktiv

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a)

En övergång till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, allt annat lika, kan leda till minskade eller ökade skatteintäkter för medlemsstaterna. För att kompensera för förluster bör det inrättas en tillfällig ersättningsmekanism, finansierad av det statsfinansiella överskottet från de medlemsstater där skatteintäkterna ökat på grund av den nya ordningen. Ersättningen bör justeras varje år med hänsyn till eventuella nationella eller regionala beslut som fattats före direktivets ikraftträdande. Kommissionen bör vara skyldig att föreslå ett avskaffande eller en ändring av systemet efter en period på sju år, samt att fastställa en övre ersättningsgräns.

Ändring 7

Förslag till direktiv

Skäl 5b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5b)

För att undvika den nuvarande uppdelning av skattebördan mellan små och medelstora företag och multinationella företag som nämns i Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, bör en gemensam bolagsskattebas inte medföra konkurrensnackdelar för små och medelstora företag, så att lika villkor skapas. Huvudskattemyndigheten kan ge små och medelstora företag de verktyg som krävs för att hjälpa dem att uppfylla de administrativa och organisatoriska krav som en klausul om deltagande i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen inbegriper.

Ändring 8

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Gruppens rätt till konsolidering bör fastställas i enlighet med två villkor, nämligen i) kontroll (mer än 50 % av rösterna) och ii) ägande (mer än 75 % av det egna kapitalet) eller rätt till vinsten (mer än 75 % av de vinstgivande rättigheterna). Ett sådant test skulle säkerställa en hög nivå av ekonomisk integration mellan gruppmedlemmarna. För att garantera systemets integritet bör de två gränsvärdena för kontroll och ägande eller rätt till vinst nås under hela beskattningsåret, annars bör det företag som undlåter att göra det omgående lämna företagsgruppen. För att förhindra manipulation av skatteresultaten genom att företag träder in i och ut ur gruppen inom en kort tidsperiod bör det också finnas ett tidskrav på minst nio på varandra följande månader för rätten att ingå gruppmedlemskap.

(6)

Det är nödvändigt att definiera begreppet fast driftställe beläget inom unionen och som tillhör en skattskyldig som har skatterättslig hemvist inom unionen. Alltför ofta vidtar de multinationella företagen åtgärder för att överföra sina vinster till förmånliga skattesystem utan att betala någon skatt alls eller en mycket låg skatt. Begreppet fast driftställe skulle göra det möjligt att fastställa en exakt och bindande definition av de kriterier som ska uppfyllas för att ett multinationellt företag ska kunna påvisa att det är etablerat i ett visst land. Detta kommer att tvinga de multinationella företagen att betala sina skatter på ett rättvist sätt. Syftet vore att säkerställa att alla berörda skattskyldiga har en gemensam förståelse och förhindra en bristande överensstämmelse till följd av olika definitioner. Det är likaså viktigt att ha en gemensam definition av fasta driftställen belägna i ett tredjeland eller i unionen, men som tillhör en skattskyldig som har skatterättslig hemvist i ett tredjeland. Om internprissättning ger upphov till en överföring av vinster till en lågskattejurisdiktion är ett system som fördelar vinsten genom en fördelningsnyckel att föredra. Unionen kan fastställa en internationell standard för modern och effektiv bolagsbeskattning genom att införa ett sådant system. Kommissionen bör utarbeta förslag till riktlinjer för övergångsfasen då en fördelningsnyckel tillämpas parallellt med andra fördelningsmetoder vid hanteringen av tredjeländer, men i förlängningen bör fördelningsnyckeln vara standardfördelningsmetoden. Kommissionen bör lägga fram ett förslag om att inrätta en unionsmodell för skatteavtal som i förlängningen skulle kunna ersätta de tusentals bilaterala avtal som varje medlemsstat har ingått.

Ändring 9

Förslag till direktiv

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

Digitala varor tenderar att vara mycket rörliga och immateriella. Studier har visat att den digitala sektorn i högsta grad är involverad i aggressiv skatteplanering, eftersom många affärsmodeller inte kräver fysisk infrastruktur för att utföra transaktioner med kunder och gå med vinst. Detta gör det möjligt för de största digitala företagen att betala nästan obefintlig skatt på sina inkomster. Medlemsstaternas statskassor går miste om flera miljarder euro i skatteintäkter på grund av att man inte har kunnat beskatta digitala multinationella företag. För att ta itu med denna verkliga och brådskande sociala orättvisa bör nuvarande bolagsskatteregler utvidgas till att omfatta en ny koppling till ett digitalt fast driftställe som grundas på en betydande digital närvaro. Lika konkurrensvillkor behövs för liknande affärsmodeller för att ta itu med de skatteutmaningar som uppstår genom digitaliseringen, utan att hämma potentialen i den digitala sektorn. Härvid bör man särskilt ta hänsyn till arbetet inom OECD med att utarbeta ett internationellt sammanhållet regelverk.

Ändring 10

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Fördelningsnyckeln för den konsoliderade skattebasen bör innefatta tre likvärdigt viktade faktorer nämligen arbetskraft, tillgångar och försäljning enligt destination. Dessa likvärdigt viktade faktorer bör spegla ett balanserat tillvägagångssätt vad gäller att distribuera beskattningsbara vinster mellan de berörda medlemsstaterna och bör säkerställa att vinsterna beskattas där de faktiskt är intjänade. Arbetskraft och tillgångar bör därför tilldelas de medlemsstater där arbetet utförs eller tillgångarna finns, och skulle därigenom ge lämplig vikt åt intressena i ursprungsmedlemsstaten, medan försäljning bör tilldelas bestämmelsemedlemsstaten för varorna eller tjänsterna. För att ta hänsyn till skillnaderna i lönenivåer i hela unionen och därigenom möjliggöra en rättvis fördelning av den konsoliderade skattebasen bör arbetskraftsfaktorn omfatta både lönekostnader och antalet anställda (dvs. varje post svarar för hälften). Tillgångsfaktorn ska å andra sidan omfatta alla materiella anläggningstillgångar, men inte immateriella och finansiella tillgångar på grund av deras flyttbara karaktär och risken för att reglerna i detta direktiv kringgås . Om, på grund av exceptionella omständigheter, resultatet av fördelningsnyckeln inte på ett rättvist sätt representerar affärsverksamhetens omfattning kommer det att finnas en skyddsklausul som medger att en alternativ metod för inkomstfördelning används.

(10)

Fördelningsnyckeln för den konsoliderade skattebasen bör innefatta fyra likvärdigt viktade faktorer nämligen arbetskraft, tillgångar, försäljning enligt destination och insamling och användning av personuppgifter från onlineplattformar och tjänsteanvändare (den sistnämnda nedan kallad ”uppgiftsfaktorn”) . Dessa likvärdigt viktade faktorer bör spegla ett balanserat tillvägagångssätt vad gäller att distribuera beskattningsbara vinster mellan de berörda medlemsstaterna och bör säkerställa att vinsterna beskattas där de faktiskt är intjänade. Arbetskraft och tillgångar bör därför tilldelas de medlemsstater där arbetet utförs eller tillgångarna finns, och skulle därigenom ge lämplig vikt åt intressena i ursprungsmedlemsstaten, medan försäljning bör tilldelas bestämmelsemedlemsstaten för varorna eller tjänsterna. För att ta hänsyn till skillnaderna i lönenivåer i hela unionen och därigenom möjliggöra en rättvis fördelning av den konsoliderade skattebasen bör arbetskraftsfaktorn omfatta både lönekostnader och antalet anställda (dvs. varje post svarar för hälften). Tillgångsfaktorn ska å andra sidan endast omfatta materiella anläggningstillgångar. Om, på grund av exceptionella omständigheter, resultatet av fördelningsnyckeln inte på ett rättvist sätt representerar affärsverksamhetens omfattning kommer det att finnas en skyddsklausul som medger att en alternativ metod för inkomstfördelning används.

Ändring 11

Förslag till direktiv

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

Formeln för fördelningen av den konsoliderade skattebasen måste fullt ut spegla den ekonomiska verksamhet som har bedrivits i varje medlemsstat med fullständig hänsyn till potentiella, betydande skillnader mellan medlemsstaternas ekonomier. I de fall där formeln leder till en obalanserad fördelning som inte speglar den ekonomiska verksamheten skulle en tvistlösningsmekanism kunna åtgärda en sådan situation. Mot bakgrund av detta bör kommissionen utvärdera möjligheten att inrätta en tvistlösningsmekanism för att säkerställa en korrekt tvistlösning när olika medlemsstater är delaktiga.

Ändring 12

Förslag till direktiv

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)	På grund av den specifika karaktären hos vissa sektorer behöver dessa, såsom finans- och försäkringssektorn, olje- och gassektorn samt sjöfart och luftfart, en anpassad metod för beräkning av den konsoliderade skattebasen.

utgår

Ändring 13

Förslag till direktiv

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

Detta direktiv bygger på rådets direktiv 2016/xx/EU om en gemensam bolagsskattebas (som fastställer ett gemensamt regelverk för bolagsbeskattning för beräkning av skattebasen) och är inriktat på en konsolidering av de skattepliktiga resultaten inom gruppen. Det vore därför nödvändigt att hantera samspelet mellan de båda rättsakterna och säkerställa övergången av vissa delar av skattebasen i gruppens nya ram. Sådana omständigheter bör särskilt omfatta regeln om räntebegränsningar, regeln om överflyttning av beskattning och lagstiftningen om utländska kontrollerade bolag samt hybrida missmatchningar.

(14)

Detta direktiv bygger på rådets direktiv 2016/xx/EU om en gemensam bolagsskattebas (som fastställer ett gemensamt regelverk för bolagsbeskattning för beräkning av skattebasen) och är inriktat på en konsolidering av de skattepliktiga resultaten inom gruppen. Det är därför nödvändigt att hantera samspelet mellan de båda rättsakterna och säkerställa övergången av vissa delar av skattebasen i gruppens nya ram. Sådana omständigheter bör särskilt omfatta regeln om räntebegränsningar, regeln om överflyttning av beskattning och lagstiftningen om utländska kontrollerade bolag samt hybrida missmatchningar. Medlemsstaterna bör inte hindras från att införa ytterligare åtgärder mot skatteflykt för att minska de negativa effekterna av att vinster flyttas till lågskattetredjeländer.

Ändring 14

Förslag till direktiv

Skäl 16

Kommissionens förslag

Ändring

(16)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på i) hänsyn tagen till ändringar av lagstiftning i medlemsstaterna om bolagsformer och bolagsskatter och ändring av bilagorna I och II i enlighet med detta, ii) fastställande av ytterligare definitioner, och iii) komplettera regeln om begränsning av ränteavdragen med regler mot uppsplittring för att bättre kunna hantera de risker för skatteflykt som kan uppstå i en grupp. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(16)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på i) hänsyn tagen till ändringar av lagstiftning i medlemsstaterna om bolagsformer och bolagsskatter och ändring av bilagorna I och II i enlighet med detta, ii) fastställande av ytterligare definitioner, och iii) komplettera regeln om begränsning av ränteavdragen med regler mot uppsplittring för att bättre kunna hantera de risker för skatteflykt som kan uppstå i en grupp och (iv) utfärda riktlinjer för övergångsfasen då en fördelningsnyckel tillämpas parallellt med andra fördelningsmetoder vid hanteringen av tredjeländer . Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att kommissionen bör ta hänsyn tas till Europaparlamentets årliga resolution . När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

Ändring 15

Förslag till direktiv

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen få befogenheter när det gäller i) det årliga antagandet av förteckningen över bolagsformer i tredjeländer som är likvärdiga med de bolagsformer som förtecknas i bilaga I, ii) föreskriva närmare regler för beräkning av faktorerna arbetskraft, tillgångar och försäljning, fördelningen av anställda och lönekostnader, tillgångar och försäljning till respektive faktor samt värderingen av tillgångar, iii) anta en akt som fastställer ett standardformulär för anmälan om att bilda en grupp, och (iv) att fastställa regler om elektronisk inlämning av den konsoliderade skattedeklarationen, formulär för den konsoliderade skattedeklarationen, formulär för den enskilde skattskyldiges skattedeklaration och de styrkande handlingar som krävs. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3).

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen få befogenheter när det gäller i) det årliga antagandet av förteckningen över bolagsformer i tredjeländer som är likvärdiga med de bolagsformer som förtecknas i bilaga I, ii) föreskriva närmare regler för beräkning av faktorerna arbetskraft, tillgångar och försäljning och uppgiftsfaktorn , fördelningen av anställda och lönekostnader, fördelningen av insamlade personuppgifter och utnyttjade personuppgifter , tillgångar och försäljning till respektive faktor samt värderingen av tillgångar, iii) anta en akt som fastställer ett standardformulär för anmälan om att bilda en grupp, och iv) att fastställa regler om elektronisk inlämning av den konsoliderade skattedeklarationen, formulär för den konsoliderade skattedeklarationen, formulär för den enskilde skattskyldiges skattedeklaration och de styrkande handlingar som krävs. De enhetliga modellerna för skattedeklarationen bör utformas av kommissionen i samarbete med medlemsstaternas skattemyndigheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

Ändring 16

Förslag till direktiv

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att bekämpa internationella skatteflyktsmetoder och underlätta för företag att expandera över gränserna inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna när de agerar individuellt och på olika sätt, eftersom det krävs en samordnad insats för att nå dessa mål, utan kan snarare, på grund av att direktivet riktar sig mot ineffektiviteterna på den inre marknaden som uppstår i samspelet mellan olika nationella skatteregler som inverkar på den inre och motverkar den gränsöverskridande verksamheten, bättre uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, särskilt med beaktande av att dess obligatoriska tillämpningsområde är begränsat till grupper över en viss storlek.

(18)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att bekämpa internationella skatteflyktsmetoder och underlätta för företag, särskilt små och medelstora företag , att expandera över gränserna inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna när de agerar individuellt och på olika sätt, eftersom det krävs en samordnad insats för att nå dessa mål, utan kan snarare, på grund av att direktivet riktar sig mot ineffektiviteterna på den inre marknaden som uppstår i samspelet mellan olika nationella skatteregler som inverkar på den inre och motverkar den gränsöverskridande verksamheten, bättre uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, särskilt med beaktande av att dess obligatoriska tillämpningsområde är begränsat till grupper över en viss storlek.

Ändring 17

Förslag till direktiv

Skäl 20

Kommissionens förslag

Ändring

(20)

Kommissionen bör anmodas att se över tillämpningen av direktivet fem år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till rådet. Medlemsstaterna bör anmodas att till kommissionen överlämna texten om de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

(20)

Eftersom detta direktiv innehåller en viktig förändring av reglerna för bolagsskatt bör kommissionen anmodas att göra en noggrann bedömning av tillämpningen av direktivet fem år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Denna genomföranderapport bör minst inbegripa följande: effekterna av det skattesystem som föreskrivs i detta direktiv för medlemsstaternas inkomster, för- och nackdelarna med systemet för små och medelstora företag, effekterna för en rättvis skatteuppbörd mellan medlemsstaterna, effekterna för den inre marknaden som helhet, särskilt med hänsyn till en eventuell snedvridning av konkurrensen mellan företag som omfattas av de nya reglerna i detta direktiv och antalet företag som omfattas av direktivet under övergångsperioden. Kommissionen bör anmodas att se över tillämpningen av detta direktiv tio år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör anmodas att till kommissionen överlämna texten om de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Ändring 18

Förslag till direktiv

Skäl 20a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(20a)

För att åstadkomma fullständig och konsekvent konsolidering och förhindra att det uppstår nya möjligheter till arbitrage på grund av inkonsekvenser i redovisningsförfarandet medlemsstaterna emellan måste tydliga, enhetliga och objektiva kriterier antas för beräkning av den konsoliderade skattebasen. För detta ändamål bör kommissionen föreslå nödvändiga anpassningar av de relevanta bestämmelserna i detta direktiv beträffande definitionen och beräkningen av den konsoliderade skattebasen.

Ändring 19

Förslag till direktiv

Skäl 20b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(20b)

Kommissionen bör beakta ytterligare studier som analyserar de potentiella konsekvenserna av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas för bolagsskatteintäkterna i de enskilda medlemsstaterna och potentiella konkurrensnackdelar för unionen i förhållande till tredjeländer.

Ändring 20

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Genom detta direktiv införs ett system för konsolidering av skattebaserna, enligt vad som avses i rådets direktiv 2016/xx/EU (5), för företag som är medlemmar i en grupp och regler föreskrivs för hur en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ska fördelas på medlemsstaterna och administreras av de nationella skattemyndigheterna .		1. Genom detta direktiv upprättas en gemensam bas för beskattning i unionen av vissa företag och regler fastställs för beräkning av denna skattebas, inbegripet åtgärder för att förhindra skatteflykt och regler om åtgärder som rör det föreslagna skattesystemets internationella dimension .

Ändring 21

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag		Ändring
1. Reglerna i detta direktiv ska tillämpas på företag som etablerats enligt en medlemsstats lagstiftning, inbegripet dess fasta driftställen i andra medlemsstater, om detta företag uppfyller samtliga följande villkor:		1. Reglerna i detta direktiv ska tillämpas på företag som etablerats enligt en medlemsstats lagstiftning, inbegripet dess fasta och digitala fasta driftsställen i andra medlemsstater, om detta företag uppfyller samtliga följande villkor:

Ändring 22

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Det tillhör en konsoliderad grupp för affärsredovisningsändamål med en total konsoliderad inkomst på gruppnivå som överstiger 750 000 000 euro under det budgetår som föregick det innevarande budgetåret.

(c)	Det tillhör en konsoliderad grupp för affärsredovisningsändamål med en total konsoliderad inkomst på gruppnivå som överstiger 750 000 000 euro under det budgetår som föregick det innevarande budgetåret. Detta tröskelvärde ska sänkas till noll under en period på högst sju år.

Ändring 23

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 3

Kommissionens förslag		Ändring
3. Ett företag som uppfyller villkoren i leden a, b och d i punkt 1, men inte uppfyller villkoren i led c i punkt 1, får välja, också vad gäller dess fasta driftställen i andra medlemsstater, att tillämpa reglerna i detta direktiv under en period på fem beskattningsår. Denna period ska automatiskt förlängas med på varandra följande perioder på fem beskattningsår, utom om det sägs upp enligt vad som avses i artikel 47 andra stycket. Villkoren i leden a, b och c i punkt 1 ska uppfyllas varje gång förlängningen äger rum .		3. Ett företag som uppfyller villkoren i leden a, b och d i punkt 1, men inte uppfyller villkoren i led c i punkt 1, får välja, också vad gäller dess fasta driftställen i andra medlemsstater, att tillämpa reglerna i detta direktiv.

Ändring 24

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 4

Kommissionens förslag		Ändring
4. Reglerna i detta direktiv ska inte gälla ett rederi som omfattas av en särskild skatteordning. Ett rederi som omfattas av en särskild skatteordning ska beaktas vid fastställandet av de bolag som ingår i samma grupp som avses i artiklarna 5 och 6.		utgår

Ändring 25

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 1 – led 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)	konsoliderad skattebas: summan av alla gruppmedlemmars skattebaser beräknade i enlighet med direktiv 2016/xx/EU.

(23)	konsoliderad skattebas: gruppmedlemmarnas konsoliderade beskattningsbara nettointäkt enligt beräkning utifrån en enhetlig redovisningsgrund som gäller alla gruppmedlemmar i enlighet med direktiv 2016/xx/EU.

Ändring 26

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 1 – led 28a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(28a)

uppgiftsfaktor: insamling och utnyttjande av personuppgifter för kommersiella ändamål från onlineplattformar och tjänsteanvändare i en eller flera medlemsstater.

Ändring 27

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 3

Kommissionens förslag		Ändring
3. Om platsen för den verkliga ledningen i en gruppmedlem som bedriver rederiverksamhet eller transporter på inre vattenvägar finns på ett fartyg eller en båt, ska företaget i gruppen anses ha sin skatterättsliga hemvist i den medlemsstat där fartygets eller båtens hemmahamn är belägen eller, om det inte finns någon sådan hemmahamn, i den medlemsstat där fartygs- eller båtoperatören har sin hemvist.		utgår

Ändring 28

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 4

Kommissionens förslag		Ändring
4. En skattskyldig med hemvist ska vara skyldig att betala skatt på alla intäkter som härrör från alla källor , vare sig detta sker inom eller utanför den medlemsstat där denne har sin skatterättsliga hemvist.		4. En skattskyldig med hemvist ska vara skyldig att betala skatt på alla intäkter som härrör från en verksamhet , vare sig detta sker inom eller utanför den medlemsstat där denne har sin skatterättsliga hemvist.

Ändring 29

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 5

Kommissionens förslag		Ändring
5. En skattskyldig utan hemvist ska vara skyldig att betala skatt på samtliga intäkter från den verksamhet som bedrivs i ett fast driftsställe i en medlemsstat.		5. En skattskyldig utan hemvist ska vara skyldig att betala skatt på samtliga intäkter från den verksamhet som bedrivs i ett fast driftställe, inbegripet genom ett digitalt fast driftställe , i en medlemsstat. En skattskyldigs digitala fasta driftställe ska fastställas i enlighet med de villkor och kriterier som anges i artikel 5 i direktiv ... om en gemensam bolagsskattebas (1).

Ändring 30

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Rätt att utöva mer än 50 % av rösträtterna , eller

(a)	Rätt att utöva de rösträtter som överstiger 50 %, eller

Ändring 31

Förslag till direktiv

Artikel 6 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		2a. Ett fast driftställe ska inbegripa digitala fasta driftställen i enlighet med de villkor och kriterier som anges i artikel 5 i rådets direktiv ... om en gemensam bolagsskattebas (2) .

Ändring 32

Förslag till direktiv

Artikel 7 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Alla gruppmedlemmars skattebaser ska läggas samman till en konsoliderad skattebas .		1. Skattebasen för en konsoliderad grupp ska bestämmas som om det rörde sig om ett enda företag. För detta ändamål ska gruppens samlade skattebas räknas om i syfte att undanröja alla vinster eller förluster, inklusive sådana som härrör från en transaktion, oavsett dess karaktär, mellan två eller flera företag inom gruppen.

Ändring 33

Förslag till direktiv

Artikel 7 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. När den konsoliderade skattebasen är negativ ska förlusten överföras och avräknas mot nästa positiva konsoliderade skattebas. När den konsoliderade skattebasen är positiv ska den fördelas i enlighet med kapitel VIII.		2. När den konsoliderade skattebasen är negativ ska förlusten överföras och avräknas mot nästa positiva konsoliderade skattebas under en maximal period av fem år . När den konsoliderade skattebasen är positiv ska den fördelas i enlighet med kapitel VIII.

Ändring 34

Förslag till direktiv

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. Grupper ska använda en konsekvent och tillräckligt dokumenterad metod för redovisning av gruppinterna transaktioner. Grupper får bara ändra denna metod av giltiga affärsmässiga skäl och bara i början av ett beskattningsår.		2. Grupper ska använda en konsekvent och tillräckligt dokumenterad metod för redovisning av gruppinterna transaktioner. Grupper får bara ändra denna metod av giltiga affärsmässiga skäl och bara i början av ett beskattningsår. Alla sådana transaktioner ska tas bort från skattebasen till följd av den konsolidering som krävs genom artikel 7.1.

Ändring 35

Förslag till direktiv

Artikel 9 – punkt 3

Kommissionens förslag		Ändring
3. Metoden för redovisning av gruppinterna transaktioner ska göra det möjligt att identifiera alla gruppinterna transfereringar och försäljningar till den lägsta kostnaden för tillgångar som inte är föremål för avskrivning eller skattevärdet för avskrivningsbara tillgångar.		utgår

Ändring 36

Förslag till direktiv

Artikel 9 – punkt 4

Kommissionens förslag		Ändring
4. Gruppinterna transfereringar ska inte ändra status för egengenererade immateriella tillgångar.		utgår

Ändring 37

Förslag till direktiv

Artikel 23 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
När en eller flera grupper, som ett resultat av en omstrukturering, eller två eller flera gruppmedlemmar blir medlemmar i en annan grupp ska eventuella förluster för den tidigare existerande gruppen eller grupperna som inte dragits av tilldelas var och en av gruppmedlemmarna i enlighet med kapitel VIII, på grundval av de faktorer som gäller i slutet av det beskattningsår då omstruktureringen sker. Förluster för den tidigare existerande gruppen eller grupperna som inte dragits av ska överföras till kommande år.		När en eller flera grupper, som ett resultat av en omstrukturering, eller två eller flera gruppmedlemmar blir medlemmar i en annan grupp ska eventuella förluster för den tidigare existerande gruppen eller grupperna som inte dragits av tilldelas var och en av gruppmedlemmarna i enlighet med kapitel VIII, på grundval av de faktorer som gäller i slutet av det beskattningsår då omstruktureringen sker. Förluster för den tidigare existerande gruppen eller grupperna som inte dragits av ska överföras under en maximal period av fem år.

Ändring 38

Förslag till direktiv

Artikel 23 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. Om två eller flera huvudskattebetalare slås samman i den mening som avses i leden i) och ii) i artikel 2 a i rådets direktiv 2009/133/EG (6) ska eventuella förluster för en grupp som inte dragits av tilldelas medlemmarna i enlighet med kapitel VIII, på grundval av de faktorer som föreligger i slutet av det beskattningsår då sammanslagningen äger rum. Förluster som inte dragits av ska överföras till kommande år.		2. 2. Om två eller flera huvudskattebetalare slås samman i den mening som avses i leden i) och ii) i artikel 2 a i rådets direktiv 2009/133/EG (7) ska eventuella förluster för en grupp som inte dragits av tilldelas medlemmarna i enlighet med kapitel VIII, på grundval av de faktorer som föreligger i slutet av det beskattningsår då sammanslagningen äger rum. Förluster som inte dragits av ska överföras under en maximal period av fem år.

Ändring 39

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Den konsoliderade skattebasen ska för varje beskattningsår delas mellan gruppmedlemmarna enligt en fördelningsnyckel. Vid fastställandet av den tilldelade andelen för en gruppmedlem A ska följande formel användas, varvid faktorerna försäljning, arbetskraft och tillgångar ska få lika stor vikt:		Den konsoliderade skattebasen ska för varje beskattningsår delas mellan gruppmedlemmarna enligt en fördelningsnyckel. Vid fastställandet av den tilldelade andelen för en gruppmedlem A ska följande formel användas, varvid faktorerna försäljning, arbetskraft, tillgångar och uppgiftsfaktorn ska få lika stor vikt:

Ändring 40

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 1 – formeln

Kommissionens förslag		Ändring

Ändring 41

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag		Ändring
		Om en eller flera faktorer inte är tillämpliga på grund av arten av den skattskyldiges verksamhet, bör alla andra tillämpliga faktorer omviktas proportionellt i formeln så att varje tillämplig faktor fortfarande har samma vikt i absoluta tal.

Ändring 42

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 5

Kommissionens förslag		Ändring
5. Vid fastställandet av den andel som tilldelats en gruppmedlem ska faktorerna försäljning, arbetskraft och tillgångar få lika stor vikt:		5. Vid fastställandet av den andel som tilldelats en gruppmedlem ska faktorerna försäljning, arbetskraft, tillgångar och uppgiftsfaktorn få lika stor vikt:

Ändring 43

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		5a. Uppgiftsfaktorn ska till ena hälften bestå av den totala mängden personuppgifter från onlineplattformar och tjänsteanvändare som samlats in per medlemsstat av en gruppmedlem i täljaren och den totala mängden personuppgifter från onlineplattformar och tjänsteanvändare som samlats in per medlemsstat av gruppen i nämnaren, och den andra hälften av uppgiftsfaktorn ska bestå av den totala mängden personuppgifter från onlineplattformar och tjänsteanvändare som utnyttjats per medlemsstat av en gruppmedlem i täljaren och den totala mängden personuppgifter från onlineplattformar och tjänsteanvändare som utnyttjats per medlemsstat av gruppen i nämnaren.

Ändring 44

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 5b (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		5b. Mängden personuppgifter som samlats in i förhållande till uppgiftsfaktorn ska beräknas vid utgången av beskattningsåret i varje medlemsstat.

Ändring 45

Förslag till direktiv

Artikel 28 – punkt 5c (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		5c. Definitionen av insamling och utnyttjande av personuppgifter för kommersiella ändamål i samband med uppgiftsfaktorn ska fastställas i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

Ändring 46

Förslag till direktiv

Artikel 29

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 29 Skyddsklausul Om den huvudskattskyldige eller en behörig myndighet anser att resultatet av tilldelningen till en gruppmedlem inte ger en rättvisande bild av omfattningen av det företagets affärsverksamhet, får den huvudskattskyldige eller den berörda myndigheten begära att en alternativ metod används för att beräkna varje gruppmedlems skatteandel. Om, efter samråd mellan de behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall diskussioner som hålls i enlighet med artiklarna 77 och 78, alla dessa myndigheter samtycker till den alternativa metoden, ska denna användas. Huvudskattemyndighetens medlemsstat ska informera kommissionen om den alternativa metod som används.		utgår

Ändring 47

Förslag till direktiv

Artikel 38 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Försäljning av varor ska ingå i försäljningsfaktorn för den gruppmedlem som är belägen i den medlemsstat dit varorna slutgiltigt försänds eller transporteras till den person som förvärvar dem. Om denna plats inte kan fastställas ska försäljningen av varorna tilldelas den gruppmedlem som är belägen i den medlemsstat där varorna senast lokaliserades.		1. Försäljning av varor ska ingå i försäljningsfaktorn för den gruppmedlem som är belägen i den medlemsstat dit varorna slutgiltigt försänds eller transporteras till den person som förvärvar dem. Om denna plats inte kan fastställas eller om gruppmedlemmen saknar skatteförbindelse ska försäljningen av varorna tilldelas den gruppmedlem som är belägen i den medlemsstat där varorna senast lokaliserades.

Ändring 48

Förslag till direktiv

Artikel 43

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 43 Sjöfart, transporter på inre vattenvägar och lufttransporter Intäkter, kostnader och andra avdragsgilla poster för en gruppmedlem, vars huvudsakliga verksamhet består i att utföra sjö- eller lufttransporter i internationell trafik eller bedriva sjöfart på inre vattenvägar, ska undantas från den gemensamma skattebasen och inte tilldelas i enlighet med reglerna i artikel 28. I stället ska dessa intäkter, kostnader och andra avdragsgilla poster tilldelas den gruppmedlemmen per transaktion och justeras för prissättning i enlighet med artikel 56 i direktiv 2016/xx/EU. Aktieinnehav i och för den gruppmedlemmen ska beaktas vid fastställandet av huruvida det finns en grupp enligt vad som avses i artiklarna 5 och 6.		utgår

Ändring 49

Förslag till direktiv

Artikel 46 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. 2. Den anmälan som avses i punkt 1 ska omfatta samtliga gruppmedlemmar, utom de rederier enligt vad som avses i artikel 2.4 .		2. Den anmälan som avses i punkt 1 ska omfatta samtliga gruppmedlemmar.

Ändring 50

Förslag till direktiv

Artikel 48 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
Kommissionen kan anta en akt som inför ett standardformulär för anmälan om att bilda en grupp. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 77.2.		Kommissionen ska anta en akt som inför ett standardformulär för anmälan om att bilda en grupp. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 77.2.

Ändring 51

Förslag till direktiv

Artikel 55 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Kommissionen får anta akter som fastställer regler om elektronisk inlämning av konsoliderade skattedeklarationer, formuläret för konsoliderade skattedeklarationer, formuläret för den enskilde skattebetalarens skattedeklaration och nödvändiga styrkande handlingar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 77.2.		Kommissionen ska anta akter som fastställer regler om elektronisk inlämning av konsoliderade skattedeklarationer, formuläret för konsoliderade skattedeklarationer, formuläret för den enskilde skattebetalarens skattedeklaration och nödvändiga styrkande handlingar. Dessa enhetliga modeller för självdeklaration ska utformas av kommissionen i samarbete med medlemsstaternas skattemyndigheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 77.2.

Ändring 52

Förslag till direktiv

Artikel 65 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där en gruppmedlem har skatterättslig hemvist eller är etablerad i form av ett fast driftställe motsätter sig ett beslut som huvudskattemyndigheten fattat i enlighet med artikel 49 eller artikel 56.2, 56.4 och 56.5 andra stycket, kan myndigheten inom tre månader överklaga det beslutet till domstol i huvudskattemyndighetens medlemsstat.		1. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där en gruppmedlem har skatterättslig hemvist eller är etablerad i form av ett fast driftställe, inbegripet i form av ett digitalt fast driftställe , motsätter sig ett beslut som huvudskattemyndigheten fattat i enlighet med artikel 49 eller artikel 56.2, 56.4 och 56.5 andra stycket, kan myndigheten inom tre månader överklaga det beslutet till domstol i huvudskattemyndighetens medlemsstat.

Ändring 53

Förslag till direktiv

Artikel 65 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		2a. Kommissionen ska undersöka om inrättandet av en tvistlösningsmekanism ytterligare skulle öka ändamålsenligheten och effektiviteten för lösningen av tvister mellan medlemsstaterna. Kommissionen ska överlämna en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

Ändring 54

Förslag till direktiv

Artikel 67 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Överklaganden av ändrade taxeringsbeslut eller taxeringsbeslut som fattats enligt artikel 54 ska behandlas av ett administrativt organ som enligt lagstiftningen i huvudskattemyndighetens medlemsstat är behörigt att behandla överklaganden i första instans. Det administrativa organet ska vara oberoende av skattemyndigheterna i huvudskattemyndighetens medlemsstat. Om det inte finns något sådant administrativt organ i den medlemsstaten kan den huvudskattskyldige överklaga direkt hos domstol.		1. Överklaganden av ändrade taxeringsbeslut eller taxeringsbeslut som fattats enligt artikel 54 ska behandlas av ett administrativt organ som enligt lagstiftningen i huvudskattemyndighetens medlemsstat är behörigt att behandla överklaganden i första instans. Det administrativa organet ska vara oberoende av skattemyndigheterna i huvudskattemyndighetens medlemsstat. Om det inte finns något sådant administrativt organ i den medlemsstaten eller där den huvudskattskyldige föredrar att göra detta kan den huvudskattskyldige överklaga direkt hos domstol.

Ändring 55

Förslag till direktiv

Artikel 67 – punkt 5

Kommissionens förslag		Ändring
5. Det administrativa organ som avses i punkt 1 ska inom sex månader fatta beslut om överklagandet. Om inget beslut mottas av den huvudskattskyldige inom den tidsperioden ska huvudskattemyndighetens beslut anses vara bekräftat.		5. Om en överklagan lämnas in ska det administrativa organ som avses i punkt 1 inom sex månader fatta beslut om överklagandet. Om inget beslut mottas av den huvudskattskyldige inom den tidsperioden ska huvudskattemyndighetens beslut anses vara bekräftat.

Ändring 56

Förslag till direktiv

Artikel 69 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. När punkt 1 är tillämplig ska överstigande lånekostnader och den skattskyldiges vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) beräknas på gruppnivå och omfatta resultaten för alla gruppmedlemmar. Det belopp på 3 000 000 euro som avses i artikel 13 i direktiv 2016/xx/EU ska höjas till 5 000 000 euro.		2. När punkt 1 är tillämplig ska överstigande lånekostnader och den skattskyldiges vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) beräknas på gruppnivå och omfatta resultaten för alla gruppmedlemmar. Det belopp på 1 000 000 euro som avses i artikel 13 i direktiv 2016/xx/EU ska höjas till 5 000 000 euro.

Ändring 57

Förslag till direktiv

Artikel 71

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 71 Förlustavdrag och återvinning 1. Artikel 41 i direktiv 2016/xx/EU om förlustavdrag och återvinning ska automatiskt upphöra att gälla när detta direktiv träder i kraft. 2. Överförda förluster som ännu inte har kunnat återvinnas när detta direktiv träder i kraft ska ligga kvar hos den skattskyldige till vilken de har överförts.		utgår

Ändring 58

Förslag till direktiv

Artikel 72 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Vid tillämpningen av detta direktiv ska en hänvisning till den lagstadgade bolagsskattesats som den skattskyldige skulle ha omfattats av i enlighet med artikel 53. 1 första stycket i direktiv 2016/xx/EU inte gälla och ska istället ersättas av den genomsnittliga lagstadgade bolagsskattesats som gäller i alla medlemsstaterna .		Vid tillämpningen av detta direktiv ska reglerna om överflyttning av beskattning i artikel 53 i direktiv 2016/xx/EU gälla.

Ändring 59

Förslag till direktiv

Artikel 73 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Vid tillämpning av detta direktiv ska lagstiftningen om kontrollerade utländska bolag i enlighet med artikel 59 i direktiv 2016/xx/EU begränsas till förbindelserna mellan gruppmedlemmarna och de företag som har sin skatterättsliga hemvist eller sina fasta driftställen i ett tredjeland.		Vid tillämpning av detta direktiv ska lagstiftningen om kontrollerade utländska bolag i enlighet med artikel 59 i direktiv 2016/xx/EU begränsas till förbindelserna mellan gruppmedlemmarna och de företag som har sin skatterättsliga hemvist eller sina fasta driftställen, inbegripet digitala fasta driftställen , i ett tredjeland.

Ändring 60

Förslag till direktiv

Artikel 74 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Vid tillämpningen av detta direktiv ska tillämpningsområdet för hybrida missmatchningar i enlighet med artikel 61 i direktiv 2016/xx/EU vara begränsat till förbindelserna mellan gruppmedlemmarna och icke-gruppmedlemmar som är närstående företag, enligt vad som avses i artikel 56 i direktiv 2016/xx/EU.		Vid tillämpningen av detta direktiv ska tillämpningsområdet för hybrida missmatchningar och relaterade arrangemang tillämpas enligt artikel 61 i direktiv 2016/xx/EU.

Ändring 61

Förslag till direktiv

Artikel 76

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 76 Information till Europaparlamentet		Artikel 76 Information till Europaparlamentet
		1. Europaparlamentet ska anordna en interparlamentarisk konferens för att utvärdera systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med beaktande av resultaten av de skattepolitiska diskussionerna under förfarandet för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet ska överlämna sitt yttrande och sina slutsatser i form av en resolution till kommissionen och rådet.
Europaparlamentet ska informeras om kommissionens antagande av delegerade akter och rådets eventuella invändningar mot dessa och av återkallande av delegering av befogenheter.		2. Europaparlamentet ska informeras om kommissionens antagande av delegerade akter och rådets eventuella invändningar mot dessa och av återkallande av delegering av befogenheter.

Ändring 62

Förslag till direktiv

Artikel 78a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 78a Ersättningsmekanism För att kompensera för plötsliga chocker för skatteintäkterna i medlemsstaterna till följd av statsfinansiella vinster och förluster som direkt och uteslutande orsakats av övergången till den nya ordning som införs genom detta direktiv ska kommissionen inrätta en särskild ersättningsmekanism, som ska tillämpas från och med ikraftträdandet av detta direktiv. Ersättningen ska justeras varje år med hänsyn till eventuella nationella eller regionala beslut som fattats före direktivets ikraftträdande. Ersättningsmekanismen ska finansieras av det statsfinansiella överskottet från de medlemsstater där skatteintäkterna ökat och fastställas för en period på inledningsvis sju år. Efter denna period ska kommissionen bedöma behovet av att fortsätta med ersättningsmekanismen och därefter besluta att avsluta eller förlänga den en gång med ytterligare en period på högst två år.

Ändring 63

Förslag till direktiv

Artikel 79

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 79 Översyn Kommissionen ska fem år efter att detta direktiv trätt i kraft se över hur det genomförts och rapportera till rådet om hur det fungerar. Rapporten ska framför allt innehålla en analys av effekterna av den mekanism som inrättas enligt kapitel VIII i detta direktiv vad gäller tilldelningen av skattebaserna mellan medlemsstaterna.		Artikel 79 Genomföranderapport och översyn Kommissionen ska fem år efter att detta direktiv trätt i kraft bedöma hur det genomförts och rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur det fungerar. Genomföranderapporten ska framför allt innehålla en analys av effekterna av den mekanism som inrättas enligt kapitel VIII i detta direktiv vad gäller tilldelningen av skattebaserna mellan medlemsstaterna. På grundval av slutsatserna av en sådan genomföranderapport eller i samband med nästa fleråriga budgetram ska kommissionen föreslå villkoren för att fördela en del av skatteintäkterna från den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen till unionens allmänna budget för att proportionellt minska medlemsstaternas bidrag till denna budget. Kommissionen ska tio år efter att detta direktiv trätt i kraft se över hur det tillämpats och rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur det fungerar.

Ändring 64

Förslag till direktiv

Artikel 80 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2020 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.		Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Ändring 65

Förslag till direktiv

Artikel 80 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2021 .		De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020 .

(1) Förslag till rådets direktiv COM(2011)0121 final/2 av den 3.10.2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(2) Förslag till rådets direktiv COM(2011)0121 final/2 av den 3.10.2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5) [direktivets fullständiga titel (EUT L [ ], [ ], s. [ ])].

(1) Rådets direktiv ... om en gemensam bolagsskattebas (EUT L ..., …, s. ...).

(2) Rådets direktiv ... om en gemensam bolagsskattebas (EUT L ..., …, s. ...).

(6) Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (EUT L 310, 25.11.2009, s. 34).

(7) Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (EUT L 310, 25.11.2009, s. 34).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/182

P8_TA(2018)0088

Gemensam bolagsskattebas *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam bolagsskattebas (COM(2016)0685 – C8-0472/2016 – 2016/0337(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2019/C 162/30)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0685),

—	med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0472/2016),

—

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0050/2018).

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändring 1

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna inom EU stöter på allvarliga hinder och snedvridningar av marknaden till följd av att det finns 28 olika bolagsskattesystem. Vidare har skatteplaneringsstrukturerna blivit allt mer sofistikerade i takt med att de sträcker sig över flera olika jurisdiktioner, och effektivt drar fördel av de tekniska detaljerna i ett skattesystem, eller av bristande överensstämmelse mellan två eller flera skattesystem i syfte att sänka företagens skatteskuld. Även om dessa situationer belyser brister som är helt olika till sin karaktär ger de båda upphov till hinder som står i vägen för en väl fungerande inre marknad. Åtgärder för att rätta till dessa problem bör därför rikta sig mot båda dessa typer av marknadsbrister .

(1)

Företag som vill bedriva verksamhet över gränserna inom EU stöter på allvarliga hinder och snedvridningar av marknaden till följd av att det finns 28 olika bolagsskattesystem. I en tid som präglas av globalisering och digitalisering blir beskattning vid källan av särskilt finansiellt och immateriellt kapital allt svårare att spåra och lättare att manipulera. Vidare har skatteplaneringsstrukturerna blivit allt mer sofistikerade i takt med att de sträcker sig över flera olika jurisdiktioner, och effektivt drar fördel av de tekniska detaljerna i ett skattesystem, eller av bristande överensstämmelse mellan två eller flera skattesystem i syfte att sänka företagens skatteskuld. Den allmänna digitaliseringen av många sektorer av ekonomin i förening med den snabba utvecklingen av den digitala ekonomin ifrågasätter om unionens bolagsbeskattningsmodeller som utformats för traditionella företag är lämpliga, bland annat med avseende på i vilken utsträckning värderings- och beräkningskriterier skulle kunna uppfinnas på nytt för att återspegla tjugohundratalets kommersiella verksamhet. Även om dessa situationer belyser brister som är helt olika till sin karaktär ger de alla upphov till hinder som står i vägen för en väl fungerande inre marknad och snedvridningar mellan stora företag och små och medelstora företag . En ny standard för en bolagsskattebas för unionen bör därför ta itu med dessa typer av brister på marknaden samtidigt som målen för långsiktig rättslig klarhet och rättssäkerhet och principen om skatteneutralitet respekteras. Ökad konvergens mellan de nationella skattesystemen kommer att leda till en väsentlig minskning av kostnader och administrativa bördor för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom unionen. Även om beskattning är en nationell behörighet, föreskrivs tydligt i artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att rådet enhälligt i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, ska utfärda direktiv om tillnärmning av sådana skattelagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion.

Ändring 2

Förslag till direktiv

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

För att främja den inre marknadens funktion bör företagens skattevillkor i unionen utformas i enlighet med principen att företagen betalar sin skäliga andel av skatten i den eller de jurisdiktion(-er) där deras vinster genereras. Det är därför nödvändigt att inrätta mekanismer som avskräcker företag från att dra fördel av bristande överensstämmelse mellan nationella skattesystem för att sänka sin skatteskuld. Det är lika viktigt att också stimulera tillväxt och ekonomisk utveckling på den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande handel och företagsinvesteringar. I detta syfte är det nödvändigt att undanröja både dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning i unionen genom att undanröja skillnaderna i samspelet mellan nationella skattesystem. Samtidigt behöver företagen en väl fungerande skatteram och rättslig ram för att utveckla sin kommersiella verksamhet och utvidga den över gränserna i unionen. I detta sammanhang bör återstående fall av diskriminering också undanröjas.

(2)

För att främja den inre marknadens funktion bör företagens skattevillkor i unionen utformas i enlighet med principen att företagen betalar sin skäliga andel av skatten i den eller de jurisdiktion(-er) där deras vinster genereras och där företagen har fasta driftställen. Med tanke på den digitala förändringen av affärslivet är det nödvändigt att se till att företag som genererar inkomster i en medlemsstat utan att ha ett fysiskt fast driftställe, men däremot ett digitalt fast driftställe i den medlemsstaten, behandlas på samma sätt som företag med ett fysiskt fast driftställe. Det är därför nödvändigt att inrätta mekanismer som avskräcker företag från att dra fördel av bristande överensstämmelse mellan nationella skattesystem för att sänka sin skatteskuld. Det är lika viktigt att också stimulera tillväxt och ekonomisk utveckling på den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande handel och företagsinvesteringar. I detta syfte är det nödvändigt att undanröja både dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning i unionen genom att undanröja skillnaderna i samspelet mellan nationella skattesystem. Samtidigt behöver företagen en väl fungerande skatteram och rättslig ram för att utveckla sin kommersiella verksamhet och utvidga den över gränserna i unionen. I detta sammanhang bör återstående fall av diskriminering också undanröjas. Konsolidering är ett väsentligt inslag i systemet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eftersom det är enda sättet att hantera de stora skattehinder som företag som tillhör samma grupp med gränsöverskridande verksamhet ställs inför i unionen. Genom konsolidering undviks formaliteter i samband med internprissättning och dubbelbeskattning inom en grupp.

Ändring 3

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

Som påpekas i förslaget av den 16 mars 2011 till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (2), skulle ett system för bolagsbeskattning som behandlar unionen som en gemensam marknad för beräkning av bolagsskattebasen för företag underlätta gränsöverskridande verksamhet för företag med hemvist i EU och främja målet att göra det till en mer konkurrenskraftig plats för internationella investeringar, särskilt för små och medelstora företag . Förslaget från 2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inriktas på målet att underlätta expansionen av kommersiell verksamhet för företag inom unionen. Utöver detta mål bör också hänsyn tas till att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kan vara ett mycket effektivt sätt att förbättra den inre marknadens funktion genom att bekämpa skatteflyktsupplägg. Mot denna bakgrund bör initiativet för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas återlanseras för att på ett likställt sätt hantera både aspekten vad gäller att underlätta företagande och initiativets funktion att motverka skatteflykt. När den väl genomförts i alla medlemsstater skulle en gemensam konsoliderad bolagsskattebas säkerställa att skatter betalas där vinster genereras och där företagen har fasta driftställen. Ett sådant förhållningssätt skulle bäst tjäna syftet att undanröja snedvridningar av den inre marknadens funktion. Förbättringar av den inre marknaden är en central faktor för att främja tillväxt och skapandet av arbetstillfällen. Införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle förbättra den ekonomiska tillväxten och leda till fler arbetstillfällen i unionen genom att minska den skadliga skattekonkurrensen mellan företag.

Ändring 4

Förslag till direktiv

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

I kommissionens meddelande av den 21 september 2017 om ett rättvist och effektivt skattesystem i Europeiska unionen för den digitala inre marknaden anser kommissionen att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas erbjuder en bas för att hantera de skattemässiga utmaningar som den digitala ekonomin medför.

Ändring 5

Förslag till direktiv

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

Med tanke på behovet av att agera snabbt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad genom att, å ena sidan, göra den öppnare för handel och investeringar och, å andra sidan, mer resilient mot skatteflyktsupplägg, är det nödvändigt att dela upp det ambitiösa initiativet till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i två separata förslag . I ett första skede bör regler om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas antas, innan frågan om konsolidering behandlas i ett andra skede .

(4)

Med tanke på behovet av att agera snabbt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad genom att, å ena sidan, göra den öppnare för handel och investeringar och, å andra sidan, mer resilient mot skatteflyktsupplägg, är det mycket viktigt att säkerställa att direktivet om en gemensam bolagsskattebas och direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas träder i kraft samtidigt. Eftersom denna nya ordning är ett viktigt steg i fullbordandet av den inre marknaden behövs det flexibilitet, så att den kan genomföras korrekt från början. Eftersom den inre marknaden omfattar samtliga medlemsstater bör den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen införas i samtliga medlemsstater. Om rådet inte lyckas anta ett gemensamt beslut om förslaget att inrätta en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör kommissionen lägga fram ett nytt förslag på grundval av artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska utfärda nödvändig lagstiftning. Som en sista utväg bör ett fördjupat samarbete inledas av medlemsstaterna, som alltid bör vara öppet för icke deltagande medlemsstater i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är beklagligt att ingen tillräckligt noggrann bedömning har genomförts med avseende på vare sig förslaget om en gemensam bolagsskattebas eller förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas när det gäller inverkan på medlemsstaternas intäkter från bolagsbeskattningen i varje land .

Ändring 6

Förslag till direktiv

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Många aggressiva skatteplaneringsstrukturer tenderar att ingå i ett gränsöverskridande sammanhang, vilket innebär att de deltagande grupperna av företag innehar ett minimum av resurser. Under dessa förutsättningar bör reglerna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med hänsyn till proportionalitetsprincipen, bara vara obligatoriska för företag som tillhör en grupp av en betydande storlek. För detta ändamål bör ett storleksrelaterat gränsvärde fastställas på grundval av de totala konsoliderade intäkterna för en grupp som lämnar en konsoliderad årsredovisning. För att uppnå enhetlighet mellan de två stegen i initiativet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas , bör reglerna om en gemensam bolagsskattebas vara obligatoriska för företag som skulle betraktas som en grupp om alla initiativ förverkligas . För att bättre tjäna syftet att underlätta handel och investeringar på den inre marknaden, bör reglerna om en gemensam bolagsskattebas också vara tillgängliga som ett alternativ för de företag som inte uppfyller dessa kriterier.

(5)

Många aggressiva skatteplaneringsstrukturer tenderar att ingå i ett gränsöverskridande sammanhang, vilket innebär att de deltagande grupperna av företag innehar ett minimum av resurser. Under dessa förutsättningar bör reglerna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med hänsyn till proportionalitetsprincipen, till att börja med bara vara obligatoriska för företag som tillhör en grupp av en betydande storlek. För detta ändamål bör ett storleksrelaterat utgångsgränsvärde på 750 miljoner EUR fastställas på grundval av de totala konsoliderade intäkterna för en grupp som lämnar en konsoliderad årsredovisning. Eftersom detta direktiv fastställer en ny standard för bolagsskattebasen för alla företag i unionen bör gränsvärdet sänkas till noll under period på högst sju år . För att bättre tjäna syftet att underlätta handel och investeringar på den inre marknaden, bör reglerna om en gemensam bolagsskattebas också vara tillgängliga i den första fasen som ett alternativ för de företag som inte uppfyller dessa kriterier.

Ändring 7

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Det är nödvändigt att definiera begreppet fast driftställe beläget inom unionen och som tillhör en skattskyldig som har skatterättsligt hemvist inom unionen. Syftet vore att säkerställa att alla berörda skattskyldiga har en gemensam förståelse och förhindra en bristande överensstämmelse till följd av olika definitioner. Det bör tvärtom inte anses vara nödvändigt att ha en gemensam definition av fasta driftställen belägna i ett tredjeland eller i unionen, men som tillhör en skattskyldig som har skatterättslig hemvist i ett tredjeland. Denna dimension bör hellre överlåtas på bilaterala skatteavtal och nationell lagstiftning på grund av dess komplicerade samspel med internationella avtal.

(6)

Det är nödvändigt att definiera begreppet fast driftställe beläget inom unionen och som tillhör en skattskyldig som har skatterättsligt hemvist inom unionen. Alltför ofta vidtar de multinationella företagen åtgärder för att överföra sina vinster till förmånliga skattesystem utan att betala någon skatt alls eller en mycket låg skatt. Begreppet fast driftställe skulle göra det möjligt att fastställa en exakt och bindande definition av de kriterier som ska uppfyllas för att ett multinationellt företag ska kunna påvisa att det är etablerat i ett visst land. Detta kommer att tvinga de multinationella företagen att betala sina skatter på ett rättvist sätt. Syftet vore att säkerställa att alla berörda skattskyldiga har en gemensam förståelse och förhindra en bristande överensstämmelse till följd av olika definitioner. Det är likaså viktigt att ha en gemensam definition av fasta driftställen belägna i ett tredjeland eller i unionen, men som tillhör en skattskyldig som har skatterättslig hemvist i ett tredjeland. Om internprissättning ger upphov till en överföring av vinster till en lågskattejurisdiktion är ett system som fördelar vinsten genom en fördelningsnyckel att föredra. Unionen kan fastställa en internationell standard för modern och effektiv bolagsbeskattning genom att införa ett sådant system. Kommissionen bör utarbeta förslag till riktlinjer för övergångsfasen då en fördelningsnyckel tillämpas parallellt med andra fördelningsmetoder vid hanteringen av tredjeländer, men i förlängningen bör fördelningsnyckeln vara standardfördelningsmetoden. Kommissionen bör lägga fram ett förslag om att inrätta en unionsmodell för skatteavtal som i förlängningen skulle kunna ersätta de tusentals bilaterala avtal som varje medlemsstat har ingått .

Ändring 8

Förslag till direktiv

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

Ändring 9

Förslag till direktiv

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

De skattepliktiga intäkterna bör minskas med utgifter för intäkternas förvärvande och vissa andra poster. De kostnader för intäkternas förvärvande som är avdragsgilla bör normalt innefatta samtliga kostnader för försäljning och kostnader för skapande, upprätthållande och säkerställande av intäkter. För att stödja innovation i ekonomin och modernisera den inre marknaden, bör ökade avdrag finnas för FoU-kostnader , inbegripet superavdrag , som bör vara helt kostnadsförda under det år de uppstår (med undantag av fast egendom). Små nystartade företag utan närstående företag som är särskilt innovativa (en kategori som särskilt kommer att omfatta nystartade företag) bör också stödjas genom ökade superavdrag för FoU-kostnader. För att säkerställa rättslig säkerhet bör det även införas en förteckning över kostnader som inte är avdragsgilla.

(8)

De skattepliktiga intäkterna bör minskas med utgifter för intäkternas förvärvande och vissa andra poster. De kostnader för intäkternas förvärvande som är avdragsgilla bör normalt innefatta samtliga kostnader för försäljning och kostnader för skapande, upprätthållande och säkerställande av intäkter. För att stödja innovation i ekonomin och modernisera den inre marknaden, bör ökade avdrag finnas och skattebetalarna bör få skattelättnader för verkliga kostnader för forskning och utveckling som rör utgifter för personal , underleverantörer, inhyrd personal och frilansare , som bör vara helt kostnadsförda under det år de uppstår (med undantag av fast egendom). En tydlig definition av verkliga utgifter för forskning och utveckling behövs för att undvika missbruk av avdragen. För att säkerställa rättslig säkerhet bör det även införas en förteckning över kostnader som inte är avdragsgilla.

Ändring 10

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

Den senaste tidens utveckling inom internationell beskattning har visat att multinationella grupper, i ett försök att minska sin globala skatteskuld, i allt högre grad ägnar sig åt skatteflyktsarrangemang som leder till urholkning av skattebasen och överföring av vinster, genom överdrivna räntebetalningar. Det är därför nödvändigt att begränsa ränteavdragen (och andra finansiella) kostnader, för att avskräcka från sådana metoder. I detta sammanhang bör ränteavdrag (och andra finansiella) kostnader bara beviljas utan begränsningar i den mån dessa kostnader kan dras av från skattepliktiga räntor (och övriga finansiella) intäkter. Eventuellt överskott från räntekostnaderna bör dock bli föremål för begränsade ränteavdrag, som ska fastställas genom hänvisning till skattebetalarens skattepliktiga vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda).

(9)

Ändring 11

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Det faktum att räntorna på lånen är avdragsgilla från en skattskyldigs skattebas, medan detta inte är fallet för vinstutdelning, är en definitiv fördel till förmån för finansiering genom lån i stället för eget kapital. Mot bakgrund av de risker som detta medför vad gäller företagens skuldsättning är det viktigt att föreskriva åtgärder som neutraliserar nuvarande skevheter mot finansiering med eget kapital. Avsikten är att ge skattskyldiga en avsättning för tillväxt och investeringar, enligt vilken ökningar av den skattskyldiges egna kapital , på vissa villkor, bör vara avdragsgill från dess skattebas. Därför är det viktigt att säkerställa att systemet inte drabbas av spridningseffekter och därför vore det nödvändigt att utesluta det skattemässiga värdet av en skattskyldigs andelar i närstående företag. Slutligen, för att göra systemet med avsättningar tillräckligt robust, skulle det också krävas att regler fastställs mot skatteflykt.

(10)

Ändring 12

Förslag till direktiv

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

För att förhindra överföring av passiva (främst finansiella) intäkter från högt beskattade företag, bör eventuella förluster som kan uppkomma för dessa företag vid utgången av beskattningsåret i huvudsak anses motsvara resultatet av näringsverksamhet. Med denna utgångspunkt bör de skattskyldiga varje år ges rätt att överföra förluster på obestämd tid utan begränsningar av det avdragsgilla beloppet. Eftersom möjligheten att överföra förluster avser att säkerställa att en skattskyldig betalar skatt på sina reala intäkter, finns det ingen anledning att ange en bortre tidsfrist för överföring . Inför utsikten att en förlust överförs bakåt i tiden (loss carry-back), behöver ingen sådan regel införas, eftersom detta i praktiken är relativt sällsynt i medlemsstaterna och tenderar att medföra alltför stora komplikationer. Dessutom bör en bestämmelse mot missbruk fastställas för att förebygga, hindra eller motverka försök att kringgå reglerna om avdragsgill förlust genom inköp av förlustbringande företag.

(12)

För att förhindra överföring av passiva (främst finansiella) intäkter från högt beskattade företag, bör eventuella förluster som kan uppkomma för dessa företag vid utgången av beskattningsåret i huvudsak anses motsvara resultatet av näringsverksamhet. Med denna utgångspunkt bör de skattskyldiga varje år ges rätt att överföra förluster under en period på fem år med en begränsning av det avdragsgilla beloppet . Inför utsikten att en förlust överförs bakåt i tiden (loss carry-back), behöver ingen sådan regel införas, eftersom detta i praktiken är relativt sällsynt i medlemsstaterna och tenderar att medföra alltför stora komplikationer. I rådets direktiv (EU) 2016/1164 (3) fastställs en allmän bestämmelse mot missbruk för att förebygga, hindra eller motverka försök att kringgå reglerna om avdragsgill förlust genom inköp av förlustbringande företag. Denna allmänna bestämmelse bör också systematiskt beaktas vid tillämpningen av detta direktiv.

Ändring 13

Förslag till direktiv

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

För att underlätta företagens likviditetsflöden – till exempel genom att kompensera förluster i ett nystartat företag i en medlemsstat mot vinster i en annan medlemsstat – och uppmuntra gränsöverskridande expansion inom unionen bör de skattskyldiga ha rätt att tillfälligt ta hänsyn till förluster som uppstått i deras direkta dotterbolag och fasta driftställen i andra medlemsstater. För detta syfte bör ett moderbolag eller huvudkontor i en medlemsstat kunna göra avdrag från sin skattebas, under ett visst beskattningsår, av de förluster som uppstått under samma beskattningsår i dess direkta dotterbolag eller fasta driftställen i andra medlemsstater i proportion till sin ägarandel. Detta avdrag kommer att vara tillfälligt eftersom moderbolaget till skattebasen, med hänsyn till de tidigare förlustavdragen, kommer att lägga till eventuella framtida vinster i dess direkta dotterbolag eller fasta driftställen. Eftersom det är nödvändigt att skydda nationella skatteintäkter, bör också förlustavdragen återinföras automatiskt om så inte redan skett efter ett visst antal år eller om förutsättningarna för att betraktas som ett direkt dotterföretag eller fast driftställe inte längre är uppfyllda.

utgår

Ändring 14

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

Det är nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att motverka skatteflykt för att stärka resiliensen hos reglerna om en gemensam bolagsskattebas mot aggressiva skatteplaneringsmetoder. Systemet bör särskilt innefatta en allmän regel mot skatteflykt, som kompletteras av åtgärder utformade för att hindra specifika typer av skatteflykt. Med tanke på att dessa regler mot skatteflykt har till uppgift att hantera otillbörliga skatteupplägg som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser, kompenserar de bristerna, vilket inte bör påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen, bör de allmänna reglerna mot skatteflykt tillämpas på arrangemang som inte är genuina. Det är dessutom viktigt att säkerställa att den allmänna regeln mot skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt vad gäller inhemska situationer, gränsöverskridande situationer inom unionen och gränsöverskridande situationer som inbegriper företag etablerade i tredjeländer, så att deras tillämpningsområde och resultatet av deras tillämpning inte skiljer sig åt.

(15)

Det är nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att motverka skatteflykt för att stärka resiliensen hos reglerna om en gemensam bolagsskattebas mot aggressiva skatteplaneringsmetoder. Systemet bör särskilt innefatta en kraftfull och effektiv allmän regel mot skatteflykt, som kompletteras av åtgärder utformade för att hindra specifika typer av skatteflykt. Med tanke på att dessa regler mot skatteflykt har till uppgift att hantera otillbörliga skatteupplägg som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser, kompenserar de bristerna, vilket inte bör påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen, bör de allmänna reglerna mot skatteflykt tillämpas på arrangemang som inte är genuina. Det är dessutom viktigt att säkerställa att den allmänna regeln mot skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt vad gäller inhemska situationer, gränsöverskridande situationer inom unionen och gränsöverskridande situationer som inbegriper företag etablerade i tredjeländer, så att deras tillämpningsområde och resultatet av deras tillämpning inte skiljer sig åt.

Ändring 15

Förslag till direktiv

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

Med beaktande av att effekterna av hybrida missmatchningar ofta är dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av intäkt i en stat som inte inkluderas i en annan stats skattebas, inverkar dessa situationer tydligt den inre marknadens funktion genom att snedvrida dess mekanismer och skapa kryphål så att skatteflyktsmetoderna kan blomstra. Med tanke på att bristande överensstämmelse genereras till följd av nationella skillnader i den rättsliga kvalificeringen av vissa typer av företag eller finansiella betalningar, bör de normalt inte förekomma bland företag som tillämpar de gemensamma reglerna för att beräkna sina skattebaser. Bristande överensstämmelser skulle dock kvarstå vid samverkan mellan en gemensam bolagsskattebas och nationella system för bolagsbeskattning eller bolagsbeskattning i tredjeland. För att neutralisera effekterna av hybridarrangemang, är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för en av de två jurisdiktionerna att vid bristande överensstämmelse neka avdrag för en betalning eller säkerställa att motsvarande intäkt ingår i bolagsskattebasen .

(17)

Med beaktande av att effekterna av filialbetingade och hybrida missmatchningar ofta är dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av intäkt i en stat som inte inkluderas i en annan stats skattebas, inverkar dessa situationer tydligt den inre marknadens funktion genom att snedvrida dess mekanismer och skapa kryphål så att skatteflyktsmetoderna kan blomstra. Med tanke på att bristande överensstämmelse genereras till följd av nationella skillnader i den rättsliga kvalificeringen av vissa typer av företag eller finansiella betalningar, bör de normalt inte förekomma bland företag som tillämpar de gemensamma reglerna för att beräkna sina skattebaser. Bristande överensstämmelser skulle dock kvarstå vid samverkan mellan en gemensam bolagsskattebas och nationella system för bolagsbeskattning eller bolagsbeskattning i tredjeland. För att neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar eller liknande arrangemang fastställs i direktiv (EU) 2016/1164 regler om hybrida missmatchningar och missmatchningar med omvända hybrida missmatchningar. Dessa regler bör systematiskt beaktas vid tillämpningen av detta direktiv .

Ändring 16

Förslag till direktiv

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

Medlemsstaterna bör inte hindras från att införa ytterligare åtgärder för att bekämpa skatteflykt i syfte att minska de negativa effekterna av överföringar av vinster till lågskattetredjeländer som inte nödvändigtvis automatiskt utbyter skatteinformation i enlighet med unionens standarder.

Ändring 17

Förslag till direktiv

Skäl 17b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17b)

Medlemsstaterna bör se till att det finns ett system för sanktioner vid företags överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits med stöd av detta direktiv i enlighet med vad som föreskrivs i nationell rätt och informera kommissionen om detta.

Ändring 18

Förslag till direktiv

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändring

(19)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på i) hänsyn tagen till medlemsstaternas ändringar av lagstiftning om bolagsformer och bolagsskatter och ändra bilagorna I och II i enlighet med detta, ii) fastställande av ytterligare definitioner, iii) anta närmare regler för att motverka skatteflykt på ett antal särskilda områden som är av relevans för avsättningen för tillväxt och investeringar, iv) mer ingående definiera begreppet rättslig och ekonomisk äganderätt av leasade tillgångar, v ) beräkna kapital- respektive räntedelen av leasingbetalningar och avskrivningsunderlaget för leasade tillgångar, och vi ) att närmare definiera de kategorier av anläggningstillgångar som är föremål för avskrivning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, också på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(19)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på i) hänsyn tagen till medlemsstaternas ändringar av lagstiftning om bolagsformer och bolagsskatter och ändra bilagorna I och II i enlighet med detta, ii) fastställande av ytterligare definitioner, iii) mer ingående definiera begreppet rättslig och ekonomisk äganderätt av leasade tillgångar, iv ) beräkna kapital- respektive räntedelen av leasingbetalningar och avskrivningsunderlaget för leasade tillgångar, v ) att närmare definiera de kategorier av anläggningstillgångar som är föremål för avskrivning, och vi) att utfärda riktlinjer för övergångsfasen då fördelningsnyckeln tillämpas parallellt med andra fördelningsmetoder vid hanteringen av tredjeländer . Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, också på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

Ändring 19

Förslag till direktiv

Skäl 19a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(19a)

Kommissionen bör kontrollera att direktivet genomförs på ett enhetligt sätt för att undvika situationer där var och en av medlemsstaternas behöriga myndigheter verkställer olika system. Dessutom bör avsaknaden av harmoniserade redovisningsregler i unionen inte leda till nya möjligheter till skatteplanering och skattearbitrage. En harmonisering av redovisningsreglerna skulle därför kunna stärka det gemensamma systemet, särskilt om och när alla unionens företag omfattas av detta system.

Ändring 20

Förslag till direktiv

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)

Ändring 21

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Genom detta direktiv upprättas ett system med en gemensam bas för beskattning av vissa företag och regler fastställs för beräkning av denna skattebas.		1. Genom detta direktiv upprättas ett system med en gemensam bas för beskattning i unionen av vissa företag och regler fastställs för beräkning av denna skattebas, inbegripet regler om åtgärder för att förhindra skatteflykt och om åtgärder som rör det föreslagna skattesystemets internationella dimension .

Ändring 22

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag		Ändring
1. Reglerna i detta direktiv ska tillämpas på företag som är etablerade enligt lagstiftningen i en medlemsstat, inbegripet dess fasta driftställen i andra medlemsstater, om företagen uppfyller samtliga följande villkor:		1. Reglerna i detta direktiv ska tillämpas på företag som är etablerade enligt lagstiftningen i en medlemsstat, inbegripet dess fasta och digitala fasta driftställen i andra medlemsstater, om företagen uppfyller samtliga följande villkor:

Ändring 23

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Det tillhör en konsoliderad grupp för affärsredovisningsändamål med en total konsoliderad inkomst på gruppnivå som överstiger 750 000 000 euro under det budgetår som föregick det innevarande budgetåret.

(c)	Det tillhör en konsoliderad grupp för affärsredovisningsändamål med en total konsoliderad inkomst på gruppnivå som överstiger 750 000 000 euro under det budgetår som föregick det innevarande budgetåret. Detta tröskelvärde ska sänkas till noll under en period på högst sju år.

Ändring 24

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 3

Kommissionens förslag		Ändring
3. Ett företag som uppfyller villkoren i leden a, b och b i punkt 1, men inte uppfyller villkoren i led c eller d i punkt 1, får välja, också vad gäller dess fasta driftsställen i andra medlemsstater, att tillämpa reglerna i detta direktiv under en period på fem beskattningsår. Denna period ska automatiskt förlängas med på varandra följande perioder på fem beskattningsår, utom om det sägs upp enligt vad som avses i artikel 65.3. Villkoren i leden a och b i punkt 1 ska uppfyllas varje gång förlängningen äger rum .		3. Ett företag som uppfyller villkoren i leden a och b i punkt 1, men inte uppfyller villkoren i led c eller d i punkt 1, får välja, också vad gäller dess fasta driftställen i andra medlemsstater, att tillämpa reglerna i detta direktiv.

Ändring 25

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 4

Kommissionens förslag		Ändring
4. Reglerna i detta direktiv ska inte gälla ett rederi som omfattas av en särskild skatteordning. Ett rederi som omfattas av en särskild skatteordning ska beaktas vid fastställandet av de bolag som ingår i samma grupp enligt vad som avses i artikel 3.		utgår

Ändring 26

Förslag till direktiv

Artikel 3 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Rätt till mer än 50 % av rösterna , och

(a)	Rätt att utöva de rösträtter som överstiger 50 %, och

Ändring 27

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

räntekostnader för alla former av skuld, andra kostnader som ekonomiskt motsvarar ränta och kostnader som uppkommer i samband med införskaffandet av kapital, enligt definitionen i nationell rätt, inbegripet betalningar avseende vinstandelslån, tillskriven ränta på instrument som konvertibla obligationer och nollkupongsobligationer, belopp enligt alternativa finansieringsarrangemang, finansieringskostnadsdelen av betalningar av finansiell leasing, kapitaliserad ränta som ingår i balansräkningsvärdet av en därtill relaterad tillgång, nedskrivning av kapitaliserad ränta, belopp som mäts med hänvisning till finansieringsintäkter inom ramen för internprissättningsregler, belopp av fiktiv ränta inom ramen för derivatinstrument eller säkringsarrangemang med anknytning till ett företags lån, den fastställda avkastningen på ökningar av eget nettokapital i enlighet med artikel 11 i detta direktiv , vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital, garantiavgifter för finansieringsarrangemang, arrangemangsavgifter och liknande kostnader som gäller upplåning av kapital.

(12)

räntekostnader för alla former av skuld, andra kostnader som ekonomiskt motsvarar ränta och kostnader som uppkommer i samband med införskaffandet av kapital, enligt definitionen i nationell rätt, inbegripet betalningar avseende vinstandelslån, tillskriven ränta på instrument som konvertibla obligationer och nollkupongsobligationer, belopp enligt alternativa finansieringsarrangemang, finansieringskostnadsdelen av betalningar av finansiell leasing, kapitaliserad ränta som ingår i balansräkningsvärdet av en därtill relaterad tillgång, nedskrivning av kapitaliserad ränta, belopp som mäts med hänvisning till finansieringsintäkter inom ramen för internprissättningsregler, belopp av fiktiv ränta inom ramen för derivatinstrument eller säkringsarrangemang med anknytning till ett företags lån, vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital, garantiavgifter för finansieringsarrangemang, arrangemangsavgifter och liknande kostnader som gäller upplåning av kapital.

Ändring 28

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 30a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(30a)

icke samarbetsvillig jurisdiktion: en jurisdiktion för vilken något av följande gäller:

(a)	jurisdiktionen uppfyller inte internationella standarder för transparens ,

(b)	potentiella förmånsordningar finns inom jurisdiktionen ,

(c)	ett skattesystem utan någon bolagsskatt eller med en bolagsskattesats nära noll finns inom jurisdiktionen.

Ändring 29

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 30b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(30b)

ekonomisk substans: en faktor, som även omfattar den digitala ekonomin, som gör det möjligt att definiera ett företags skattepliktiga närvaro på basis av objektiva kriterier, såsom företagsspecifika mänskliga och materiella resurser, dess ledningsoberoende, dess juridiska status, genererade intäkter och, i förekommande fall, arten av dess tillgångar.

Ändring 30

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 30c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(30c)

brevlådeföretag: alla typer av juridiska personer som saknar ekonomisk substans och som enbart har inrättats av skatteskäl.

Ändring 31

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 30d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(30d)

royaltykostnad: kostnader som härrör från varje slags betalning som görs som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och programvara, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur eller någon annan immateriell egendom. Betalningar för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning ska anses vara royaltykostnader.

Ändring 32

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 30e (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(30e)

internpriser: de priser som ett företag tillämpar vid överföring av fysiska varor eller immateriella tillgångar, eller vid tillhandahållande av tjänster till närstående företag.

Ändring 33

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 31

Kommissionens förslag

Ändring

(31)

hybrida missmatchningar: en situation som råder mellan en skattskyldig och ett närstående företag eller ett strukturerat arrangemang mellan parter i olika skattejurisdiktioner där något av följande resultat beror på skillnader i den rättsliga kvalificeringen av ett finansiellt instrument eller ett företag, eller behandling av kommersiell etablering som ett fast driftställe:

(a)	Ett avdrag av samma betalning, kostnader eller förluster från skattebasen inträffar både i den jurisdiktion där betalningen har sin källa, kostnaden eller förlusten uppkommer och i en annan jurisdiktion (dubbla avdrag).

(b)	Det görs ett avdrag från en betalning från skattebasen i den jurisdiktion där betalningen har sin källa, utan att samma betalning tas med på motsvarande sätt för skatteändamål i en annan jurisdiktion (avdrag utan inkludering).

(c)

Vid skillnader i behandling av kommersiell etablering som ett fast driftställe, utebliven beskattning av intäkter som har sin källa i en jurisdiktion utan motsvarande inkludering av samma intäkt i en annan jurisdiktion (”utebliven beskattning utan inkludering”).

En hybrid missmatchning uppstår bara i den mån samma betalning dras av, kostnader eller förluster uppstår i två jurisdiktioner som överstiger det intäktsbelopp som inkluderas i de båda jurisdiktionerna, och som kan tillskrivas en och samma källa. En hybrid missmatchning omfattar också överföring av ett finansiellt instrument enligt ett strukturerat upplägg som inbegriper en skattskyldig när den underliggande avkastningen på det överförda finansiella instrumentet ur skattehänseende behandlas som att det samtidigt härrör från fler än en av parterna i arrangemanget, som har skatterättslig hemvist i olika jurisdiktioner, vilket ger upphov till ett av följande resultat:

(a)	Ett avdrag för en betalning med anknytning till den underliggande avkastningen utan motsvarande upptagande av sådan betalning, såvida inte den underliggande avkastningen är inkluderad i en av de berörda parternas skattepliktiga intäkter.

(b)	En skattelättnad för källskatt på en betalning från det överförda finansiella instrumentet till fler än en av de berörda parterna. strukturerat arrangemang:

(31)	hybrida missmatchningar: en hybrid missmatchning enligt definitionen i artikel 2.9 i direktiv (EU) 2016/1164.

Ändring 34

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 32

Kommissionens förslag

Ändring

(32)

ett arrangemang som inbegriper en hybrid missmatchning som prissätts enligt villkoren i arrangemanget eller ett arrangemang har utformats för att ge ett hybridarrangemangsresultat, om inte den skattskyldige eller ett närstående företag rimligtvis kunde ha förväntats ha kännedom om den hybrida missmatchningen och inte delade värdet av skatteförmånen till följd av den hybrida missmatchningen. nationell bolagsskattelagstiftning:

utgår

Ändring 35

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 33a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(33a)

digitalt fast driftställe: en betydande digital närvaro av en skattskyldig som utför tjänster i en jurisdiktion som riktar sig till konsumenter eller företag i denna jurisdiktion, i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 5.2a.

Ändring 36

Förslag till direktiv

Artikel 4 – led 33b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(33b)

europeiskt skatteregistreringsnummer eller TIN-nummer: ett nummer enligt definitionen i kommissionens meddelande av den 6 december 2012 med en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

Ändring 37

Förslag till direktiv

Artikel 4 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 66 för att fastställa definitioner av andra begrepp.		Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 66 för att uppdatera befintliga definitioner eller fastställa definitioner av andra begrepp.

Ändring 38

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1.	En skattskyldig ska anses ha ett fast driftställe i en annan medlemsstat än den där den har sin skatterättsliga hemvist om den har en stadigvarande plats i den andra medlemsstat där den helt eller delvis bedriver sin verksamhet, vilket i synnerhet kan inbegripa följande:

En skattskyldig ska anses ha ett fast driftställe som inbegriper ett digitalt fast driftställe i en annan medlemsstat än den jurisdiktion där den har sin skatterättsliga hemvist om den har en stadigvarande plats för verksamheten eller en digital närvaro i den andra medlemsstat där den helt eller delvis bedriver sin verksamhet, vilket i synnerhet kan inbegripa följande:

Ändring 39

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1 – led fa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(fa)	en digital plattform eller andra digitala affärsmodeller som grundar sig på insamling och användning av uppgifter för kommersiella ändamål.

Ändring 40

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a. Om en skattskyldig med hemvist i en jurisdiktion tillhandahåller eller erbjuder en digital plattform, t.ex. en elektronisk applikation, databas, online-marknadsplats eller ett lagringsutrymme eller erbjuder en sökmotor eller reklamtjänster på en webbplats eller i en elektronisk applikation, ska den skattskyldige anses ha ett fast driftställe i en annan medlemsstat än i den jurisdiktion där denne har sin skatterättsliga hemvist om den skattskyldiges eller det närstående företagets totala inkomster från distansbetalningar från ovannämnda digitala plattformar i den utländska jurisdiktionen överskrider 5 000 000 EUR per år och om något av följande villkor är uppfyllda:

(a)	Minst 1 000 registrerade enskilda användare per månad som är bosatta i en annan medlemsstat än i den jurisdiktion där den skattskyldige har sin skatterättsliga hemvist har loggat in eller besökt den skattskyldiges digitala plattform.

(b)	Minst 1 000 digitala avtal har ingåtts per månad med kunder eller användare som har hemvist i den utländska jurisdiktionen under ett beskattningsår.

(c)

Mängden digitalt innehåll som samlats in av den skattskyldige under ett beskattningsår överstiger 10 % av gruppens totala lagrade digitala innehåll.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 66 för att ändra detta direktiv genom att anpassa de faktorer som anges i leden a, b och c i denna punkt på grundval av de framsteg som gjorts i internationella avtal. Om en eller flera av de tre digitala faktorer som anges i leden a, b och c i denna punkt, utöver det inkomstbaserade tröskelvärde som anges i första stycket i denna punkt, är tillämpliga för en skattskyldig i den berörda medlemsstaten ska den skattskyldige anses ha ett fast driftställe i denna medlemsstat. En skattskyldig är skyldig att lämna alla uppgifter till skattemyndigheterna som har betydelse för fastställandet av det fasta driftstället eller det digitala fasta driftstället i enlighet med denna artikel.

Ändring 41

Förslag till direktiv

Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Utöver de belopp som är avdragsgilla som kostnader för forskning och utveckling i enlighet med punkt 2 kan den skattskyldige, per beskattningsår, dra av ytterligare 50 % av sådana kostnader som denne ådragit sig under det året, med undantag av kostnader som avser rörliga materiella anläggningstillgångar. I den mån kostnaderna för forskning och utveckling överstiger 20 000 000 euro, kan den skattskyldige dra av 25 % av det överskjutande beloppet .		För forsknings- och utvecklingskostnader upp till 20 000 000 EUR som avser personal, inklusive löner, underleverantörer, inhyrd personal och frilansare, får den skattskyldige en skattelättnad på 10 % av kostnaderna .

Ändring 42

Förslag till direktiv

Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Genom undantag från det första stycket kan den skattskyldige dra av ytterligare 100 % av sina kostnader för FoU upp till 20 000 000 euro om den skattskyldige uppfyller samtliga villkor:

(a)	Det är ett icke börsnoterat företag med färre än 50 anställda och med en årlig omsättning och/eller årlig total balansräkning som inte överstiger 10 000 000 euro.

(b)	Det har inte varit registrerat mer än fem år. Om den skattskyldige inte är föremål för registrering kan femårsperioden anses börja vid den tidpunkt då företaget antingen börjar eller är skyldigt att betala skatt för sin ekonomiska verksamhet.

(c)	Det har inte bildats genom en sammanslagning.

(d)	Det har inte några närstående företag.

utgår

Ändring 43

Förslag till direktiv

Artikel 11

Kommissionens förslag		Ändring
[…]		utgår

Ändring 44

Förslag till direktiv

Artikel 12 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	50 % av representationskostnaderna , upp till ett belopp som inte överstiger [X] % av intäkterna under beskattningsåret,

(b)	50 % av ordinarie och nödvändiga representationskostnader, som är direkt kopplade till den skattskyldiges affärsverksamhet , upp till ett belopp som inte överstiger [X] % av intäkterna under beskattningsåret,

Ändring 45

Förslag till direktiv

Artikel 12 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	överföring av outdelad vinst till en reserv som ingår i företagets egna kapital,

(c)	överföring av outdelad vinst till en reserv som ingår i företagets egna kapital, utöver vinst som behålls som en reserv av kooperativa företag och kooperativa sammanslutningar, både under företagets aktuella verksamhet och efter att verksamheten avslutats, i enlighet med nationella skatteregler ,

Ändring 46

Förslag till direktiv

Artikel 12 – led ja (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ja)	kostnader för stödmottagare som är belägna i länder som finns med i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (skatteparadis) ,

Ändring 47

Förslag till direktiv

Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Överstigande lånekostnader ska vara avdragsgilla under det beskattningsår då de uppstår med upp till 30 procent av skattebetalarens vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) eller upp till ett belopp om högst 3 000 000 euro, beroende på vilket som är högre.		Överstigande lånekostnader ska vara avdragsgilla under det beskattningsår då de uppstår med upp till 10 procent av skattebetalarens vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) eller upp till ett belopp om högst 1 000 000 euro, beroende på vilket som är högre.

Ändring 48

Förslag till direktiv

Artikel 13 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
Vid tillämpningen av denna artikel ska, om en skattskyldig får eller måste agera för en grupps räkning enligt reglerna i ett nationellt bolagsbeskattningssystem, hela gruppen behandlas som en skattskyldig. Under dessa omständigheter ska de överstigande lånekostnaderna och vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) beräknas för hela gruppen. Beloppet på 3 000 000 euro ska också anses omfatta hela gruppen.		Vid tillämpningen av denna artikel ska, om en skattskyldig får eller måste agera för en grupps räkning enligt reglerna i ett nationellt bolagsbeskattningssystem, hela gruppen behandlas som en skattskyldig. Under dessa omständigheter ska de överstigande lånekostnaderna och vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (Ebitda) beräknas för hela gruppen. Beloppet på 1 000 000 euro ska också anses omfatta hela gruppen.

Ändring 49

Förslag till direktiv

Artikel 13 – punkt 6

Kommissionens förslag		Ändring
6. Överstigande lånekostnader som inte får dras av under ett visst beskattningsår ska överföras utan tidsbegränsning .		6. Överstigande lånekostnader som inte får dras av under ett visst beskattningsår ska överföras under en period på fem år .

Ändring 50

Förslag till direktiv

Artikel 14a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 14a Särskilda undantag Vinst som behålls som en reserv av kooperativ och sammanslutningar, både under ett företags aktuella verksamhet och efter att verksamheten avslutats, liksom de förmåner som kooperativ och sammanslutningar beviljar sina egna medlemmar är avdragsgilla om avdragsrätt medges av nationell skatterätt.

Ändring 51

Förslag till direktiv

Artikel 29

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 29

Utflyttningsbeskattning

1. Ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för de överförda tillgångarna vid tidpunkten för utflyttningen av tillgångarna, minus deras skattemässiga värde, ska behandlas som upplupna intäkter under någon av följande omständigheter:

(a)	Om en skattskyldig överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

(b)	Om en skattskyldig överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, i den mån som det fasta driftställets medlemsstat inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna.

(c)	Om en skattskyldig överför sin skatterättsliga hemvist till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland, med undantag för sådana tillgångar som fortsatt har verkligt samband med ett fast driftställe i den första medlemsstaten.

(d)	Om en skattskyldig överför den affärsverksamhet som bedrivs vid dess fasta driftställe från en medlemsstat till en annan medlemsstat eller ett tredjeland, i den mån som det fasta driftställets medlemsstat inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna på grund av överföringen.

2. Den medlemsstat till vilken överföringen av tillgångar, skatterättslig hemvist eller affärsverksamhet görs från ett fast driftställe ska godta det värde som fastställts av den medlemsstat där den skattskyldige hade sin hemvist eller där det fasta driftstället var beläget som utgångsvärde för tillgångarna för skatteändamål.

3. Denna artikel ska inte tillämpas på överföringar av tillgångar som rör finansieringen av värdepapper, tillgångar som ställs som säkerhet eller om överföringen sker i syfte att uppfylla strikta kapitalkrav eller för likviditetshantering, om dessa tillgångar kommer att återgå till den överlåtande partens medlemsstat inom en period av 12 månader.

Artikel 29

Utflyttningsbeskattning

Vid tillämpningen av detta direktiv ska reglerna om utflyttningsbeskattning som föreskrivs i direktiv (EU) 2016/1164 tillämpas.

Ändring 52

Förslag till direktiv

Artikel 41 – punkt 1

Kommissionens förslag		Ändring
1. Om inte annat föreskrivs i detta direktiv får förluster som uppkommit för en skattskyldig med hemvist eller ett fast driftställe tillhörande en skattskyldig utan hemvist under ett beskattningsår överföras och dras av under påföljande beskattningsår.		1. Förluster som uppkommit för en skattskyldig med hemvist eller ett fast driftställe tillhörande en skattskyldig utan hemvist under ett beskattningsår får överföras och dras av under påföljande beskattningsår, under en period på högst fem år .

Ändring 53

Förslag till direktiv

Artikel 42

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 42

Förlustavdrag och återvinning

1. En skattskyldig med hemvist som fortfarande är lönsam efter avdrag för sina förluster i enlighet med artikel 41 får dessutom dra av förluster som uppkommit under ett och samma beskattningsår, genom sitt direkta berättigade dotterbolag som avses i artikel 3.1 eller genom fasta driftställen belägna i en annan medlemsstat. Detta förlustavdrag ska ges för en begränsad tidsperiod i enlighet med punkterna 3 och 4 i denna artikel.

2. Avdraget ska stå i proportion till innehavet i de berättigade dotterbolag som den skattskyldige med hemvist har enligt vad som avses i artikel 3.1 och med fullt avdrag för alla fasta driftställen. Inte i något fall ska minskningen av skattebasen för den skattskyldige med hemvist resultera i ett negativt belopp.

3. Den skattskyldige med hemvist ska till skattebasen lägga till, upp till det belopp som tidigare dragits av som en förlust, eventuella framtida överskott i dess berättigade dotterbolag enligt vad som avses i artikel 3.1 eller av dess fasta driftsställen.

4. Förluster som dras av i enlighet med punkterna 1 och 2 ska automatiskt tas med i skattebasen för den skattskyldige med hemvist i någon av följande situationer:

(a)	Om, vid utgången av det femte beskattningsåret efter det att förlusterna blev avdragsgilla, ingen vinst har återinförts eller de återförda vinsterna inte motsvarar det fulla beloppet av de avdragna förlusterna.

(b)	Om ett berättigat dotterbolag enligt vad som avses i artikel 3.1 säljs, avvecklas eller omvandlas till ett fast driftställe.

(c)	Om det fasta driftstället säljs, avvecklas eller omvandlas till ett dotterbolag.

(d)	Om moderbolaget inte längre uppfyller kraven i artikel 3.1.

utgår

Ändring 54

Förslag till direktiv

Artikel 45a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 45a Effektivt skattebidrag Så länge den tröskel som anges i artikel 2.1 c fortfarande gäller ska medlemsstaterna övervaka och offentliggöra det effektiva skattebidraget från små och medelstora företag och multinationella företag i alla medlemsstater, så att medlemsstaterna kan säkerställa lika villkor för liknande företag inom unionen och minska den administrativa bördan och kostnaderna för små och medelstora företag.

Ändring 55

Förslag till direktiv

Artikel 53 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Genom undantag från leden c och d i artikel 8 ska en skattskyldig inte vara befriad från skatt på utländska intäkter som den skattskyldige har mottagit som en vinstutdelning från ett företag i ett tredjeland eller som intäkter från avyttring av aktier som innehas i ett företag i ett tredjeland om detta företag i det land där det företaget har sin skatterättsliga hemvist är föremål för en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än hälften av den lagstadgade bolagsskattesatsen som den skattskyldige av skatteändamål skulle ha omfattats av i samband med sådan utländsk intäkt i sin hemvistmedlemsstat.		Genom undantag från leden c och d i artikel 8 ska en skattskyldig inte vara befriad från skatt på utländska intäkter, som inte härrör från aktiv verksamhet och som den skattskyldige har mottagit som en vinstutdelning från ett företag i ett tredjeland eller som intäkter från avyttring av aktier som innehas i ett företag i ett tredjeland om detta företag i det land där det företaget har sin skatterättsliga hemvist är föremål för en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 15 % i samband med sådan utländsk intäkt i sin skatterättsliga hemvistmedlemsstat.

Ändring 56

Förslag till direktiv

Artikel 53 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. Om punkt 1 är tillämplig ska den skattskyldige vara föremål för skatt på utländska intäkter med avdrag för den skatt som erlagts i tredjelandet från sin skatteskuld i den medlemsstat där den skattskyldige har sin skatterättsliga hemvist. Avdraget får inte överstiga skattebeloppet, beräknat före avdraget, som är hänförligt till den intäkt som får beskattas.		2. Om punkt 1 är tillämplig ska den skattskyldige vara föremål för skatt på utländska intäkter med avdrag för den skatt som erlagts i tredjelandet från sin skatteskuld i den medlemsstat där den skattskyldige har sin skatterättsliga hemvist. Avdraget får inte överstiga skattebeloppet, beräknat före avdraget, som är hänförligt till den intäkt som får beskattas. För att omfattas av avdraget måste den skattskyldige visa för sin skattemyndighet att den utländska inkomsten härrör från aktiv verksamhet, vilket kan göras med hjälp av ett intyg från den utländska skattemyndigheten.

Ändring 57

Förslag till direktiv

Artikel 58

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 58 Allmän regel mot missbruk 1. Vid beräkningen av skattebasen enligt detta direktiv ska en medlemsstat bortse från ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med detta direktiv och som inte är genuina, med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller av mer än en del. 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som icke-genuina i den utsträckning de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som speglar den ekonomiska verkligheten. 3. Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som man bortser från i enlighet med punkt 1 ska, vid beräkningen av skattebasen, behandlas utifrån deras ekonomiska innehåll.		Artikel 58 Allmän regel mot missbruk Vid tillämpning av detta direktiv ska den allmänna regeln mot skatteflykt som föreskrivs i direktiv (EU) 2016/1164 tillämpas .

Ändring 58

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag		Ändring
Ett företag eller ett fast driftställe vars vinster inte är föremål för skatt eller undantas från skatt i den medlemsstat där dess huvudkontor är beläget, ska behandlas som ett kontrollerat utländskt företag om följande villkor är uppfyllda:		Den skattskyldiges medlemsstat ska behandla ett företag eller ett fast driftställe vars vinster inte är föremål för skatt eller undantas från skatt i den medlemsstaten som ett kontrollerat utländskt företag om följande villkor är uppfyllda:

Ändring 59

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 1 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)

den faktiska bolagsskatt som företaget eller det fasta driftstället betalat på sin vinst är lägre än skillnaden mellan den bolagsskatt som skulle ha tagits ut på företagets eller det fasta driftställets vinst enligt detta direktiv och den faktiska bolagsskatt som företaget eller det fasta driftstället betalat för dessa vinster .

(b)

företagets vinst omfattas av en bolagsskattesats som är lägre än 15 %. Denna skattesats ska beräknas på grundval av vinsten före tillämpningen av de arrangemang som införts i dessa länder för att minska beskattningsunderlaget. Denna skattesats ska ses över varje år i förhållande till den ekonomiska utvecklingen i världshandeln .

Ändring 60

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
Vid tillämpning av led b i första stycket ska, vid beräkningen av den bolagsskatt som skulle ha tagits ut på vinsten i företaget enligt direktivet i den skattskyldiges medlemsstat, intäkten från alla fasta driftställen i företaget som inte är föremål för skatt eller är undantagna från skatt i det utländska kontrollerade företagets jurisdiktion, inte beaktas.		utgår

Ändring 61

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Om ett företag eller ett fast driftställe behandlas som ett kontrollerat utländskt företag enligt punkt 1, ska ej utdelade intäkter från ett företag eller fast driftställe vara föremål för skatt i den mån som de härrör från följande kategorier:

(a)	Räntor eller andra intäkter som genereras från finansiella tillgångar,

(b)	royalties eller andra intäkter som genereras från immateriella rättigheter,

(c)	utdelningar och intäkter från avyttring av aktier,

(d)	intäkter från finansiell leasing,

(e)	intäkter från försäkrings- och bankverksamhet och annan finansiell verksamhet,

(f)

intäkter från faktureringsföretag som får försäljnings- och tjänsteintäkter från varor och tjänster som köpts från och sålts till närstående företag och som inte tillför något eller litet ekonomiskt mervärde.

Det första stycket ska inte gälla för utländska kontrollerade företag som har hemvist eller är etablerade i en medlemsstat eller i ett tredjeland som är part i EES-avtalet , om det utländska kontrollerade företaget har bildats av giltiga kommersiella skäl som speglar den ekonomiska verkligheten. Vid tillämpningen av denna artikel ska det kontrollerade utländska företagets verklighet spegla den ekonomiska verkligheten, i den mån denna verksamhet stöds av personal , utrustning, tillgångar och lokaler.

2. Om ett företag eller ett fast driftställe behandlas som ett kontrollerat utländskt företag enligt punkt 1 ska den skattskyldiges medlemsstat i skattebasen inbegripa

(a)

företagets ej utdelade intäkter eller det fasta driftställets intäkter från följande kategorier:

i)	Räntor eller andra intäkter som genereras från finansiella tillgångar,

ii)	royalties eller andra intäkter som genereras från immateriella rättigheter,

iii)	utdelningar och intäkter från avyttring av aktier,

iv)	intäkter från finansiell leasing,

v)	intäkter från försäkrings- och bankverksamhet och annan finansiell verksamhet,

vi)

Detta led ska inte tillämpas om det utländska kontrollerade företaget bedriver verklig ekonomisk verksamhet som stöds av personal, utrustning, tillgångar och lokaler, vilket visas av relevanta fakta och omständigheter. Om det kontrollerade utländska företaget har hemvist eller är etablerat i ett tredjeland som inte är part i EES-avtalet får medlemsstaterna besluta att avstå från att tillämpa det föregående stycket , eller

ett företags eller ett fast driftställes ej utdelade inkomster från icke-genuina arrangemang som har genomförts med det huvudsakliga syftet att uppnå en skattefördel.

Vid tillämpning av detta led ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som icke-genuina i den mån som företaget eller det fasta driftstället inte skulle äga tillgångarna eller inte skulle ha åtagit sig de risker som genererar hela eller delar av dess inkomster om det inte kontrollerades av ett företag i vilket de betydelsefulla funktioner som utförs av personer, som är relevanta för dessa tillgångar och risker, utförs och är av stor betydelse för att generera det kontrollerade företagets inkomster.

Ändring 62

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Ett företag eller fast driftställe ska inte behandlas som ett kontrollerat utländskt företag enligt vad som avses i punkt 1, om inte mer än en tredjedel av intäkterna som inkommer till företaget eller det fasta driftstället omfattas av kategorierna i leden a–f i punkt 2.		Om en skattskyldigs skattebas enligt en medlemsstats regler ska beräknas i enlighet med punkt 2 a får medlemsstaten välja att inte betrakta ett subjekt eller ett fast driftställe som ett kontrollerat utländskt företag enligt punkt 1 om en tredjedel eller mindre av intäkterna som inkommer till företaget eller det fasta driftstället omfattas av kategorierna enligt punkt 2 a .

Ändring 63

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
Finansiella företag ska inte behandlas som kontrollerade utländska företag i enlighet med punkt 1, om inte mer än en tredjedel av intäkterna som inkommer till företaget eller det fasta driftstället från kategorierna i leden a–f i punkt 2 härrör från transaktioner med den skattskyldige eller dess närstående företag.		Om en skattskyldigs skattebas enligt en medlemsstats regler ska beräknas i enlighet med punkt 2 a får medlemsstaten välja att inte behandla finansiella företag som kontrollerade utländska företag om en tredjedel eller mindre av företagets inkomster från kategorierna enligt punkt 2 a kommer från transaktioner med den skattskyldige eller dess närstående företag.

Ändring 64

Förslag till direktiv

Artikel 59 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för punkt 2 b undanta ett företag eller ett fast driftställe

(a)	med bokförd vinst på högst 750 000 EUR och passiv inkomst på högst 75 000 EUR, eller

(b)

vars bokförda vinst uppgår till högst 10 procent av dess driftskostnader under beskattningsperioden.

Vid tillämpning av första stycket b får driftskostnaderna inte omfatta kostnaderna för varor som säljs utanför det land där företaget har sin hemvist eller det fasta driftstället är beläget, för skatteändamål och betalningar till närstående företag.

Ändring 65

Förslag till direktiv

Artikel 61

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 61

Hybrid missmatchning

I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstaterna leder till dubbla avdrag för samma betalning, kostnad eller förlust, ska avdraget göras endast i den medlemsstat där betalningen har sin källa, kostnaderna eller förlusterna uppstod.

I den mån en hybrid missmatchning som inbegriper ett tredjeland leder till dubbla avdrag för samma betalning, kostnad eller förlust, ska den berörda medlemsstaten avslå avdraget för sådan betalning, kostnad eller förlust, om inte tredjelandet redan har gjort detta.

I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstater leder till ett avdrag som inte ingår, ska betalarens medlemsstat avslå avdraget för denna betalning.

I den mån en hybrid missmatchning som inbegriper ett tredjeland leder till ett avdrag inte ingår gäller följande:

(a)	Om betalningen har sin källa i en medlemsstat, ska den medlemsstaten avslå avdrag, eller

(b)

om betalningen har sin källa i ett tredjeland, ska den berörda medlemsstaten begära att den skattskyldige inkluderar betalningen i skattebasen, om inte tredjelandet redan har avslagit avdraget eller begärt att betalningen inkluderas.

I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstaterna som inbegriper ett fast driftställe leder till utebliven beskattning utan inkludering, ska den medlemsstat där den skattskyldige har sin skatterättsliga hemvist begära att den skattskyldige i skattebasen inkluderar den intäkt som tilldelas det fasta driftstället. I den mån en hybrid missmatchning som inbegriper ett fast driftställe beläget i tredjeland leder till utebliven beskattning utan inkludering ska den berörda medlemsstaten begära att den skattskyldige i skattebasen inkluderar de intäkter som tilldelas det fasta driftstället i tredjeland.

Artikel 61

Hybrid missmatchning

Vid tillämpningen av detta direktiv ska reglerna om hybrid missmatchning som föreskrivs i artikel 9 i direktiv (EU) 2016/1164 tillämpas.

4. I den mån en skattskyldigs utbetalning till ett närstående företag i ett tredjeland direkt eller indirekt ska avräknas mot en betalning, kostnad eller förlust som till följd av en hybrid missmatchning är avdragsgill i två olika jurisdiktioner utanför unionen, ska den skattskyldiges medlemsstat avslå avdrag för den skattskyldiges betalning till ett närstående företag i ett tredjeland från skattebasen, om inte något av de berörda tredjeländerna redan har avslagit avdraget för betalning, kostnad eller förlust som skulle vara avdragsgill i två olika jurisdiktioner.

5. I den mån en skattskyldigs avdragsgilla utbetalning till ett närstående företag i ett tredjeland direkt eller indirekt ska avräknas mot en betalning som till följd av en hybrid missmatchning inte är inkluderad i betalningsmottagarens skattebas, ska den skattskyldiges medlemsstat avslå avdraget för den skattskyldiges betalning till ett närstående företag i ett tredjeland från skattebasen, om inte något av de berörda tredjeländerna redan har avslagit avdraget för den betalning som inte inkluderats.

6. I den mån en hybrid missmatchning leder till en skattelättnad för källskatt på en betalning som härrör från ett överfört finansiellt instrument till mer än en av de deltagande parterna, ska den skattskyldiges medlemsstat begränsa förmånen med denna skattelättnad i förhållande till den skattepliktiga nettointäkten för sådana betalningar.

7. Vid tillämpningen av denna artikel ska begreppet betalare avse ett företag eller ett fast driftställe där betalningen har sin källa, kostnaderna eller förlusterna uppstod.

Ändring 66

Förslag till direktiv

Artikel 61a – rubriken

Kommissionens förslag		Ändring
Bristande överensstämmelse vad gäller skatterättslig hemvist		Omvända hybrida missmatchningar

Ändring 67

Förslag till direktiv

Artikel 61a

Kommissionens förslag		Ändring
I den mån en betalning, kostnad eller förlust för en skattskyldig som har skatterättsligt hemvist i både en medlemsstat och ett tredjeland som, i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstaten och det tredjelandet är avdragsgilla inom båda jurisdiktionerna och den betalningen, kostnaden eller förlusten kan avräknas i den skattskyldiges medlemsstat mot skattepliktiga intäkter som inte ingår i tredjelandet, ska den skattskyldiges medlemsstat avslå avdraget för betalningen, kostnaden eller förlusten, om inte tredjelandet redan har gjort detta.		Vid tillämpningen av detta direktiv ska medlemsstaterna behandla omvända hybrida missmatchningar i enlighet med artikel 9a i direktiv (EU) 2016/1164.

Ändring 68

Förslag till direktiv

Artikel 65a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 65a Europeiskt skatteregistreringsnummer Kommissionen ska senast den 31 december 2018 lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett harmoniserat, gemensamt europeiskt skatteregistreringsnummer för att göra det automatiska utbytet av skatteinformation mer effektivt och tillförlitligt inom unionen.

Ändring 69

Förslag till direktiv

Artikel 65b (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 65b Automatiskt och obligatoriskt informationsutbyte i skattefrågor För att garantera fullständig transparens och korrekt genomförande av detta direktiv ska informationsutbytet i skattefrågor vara automatiskt och obligatoriskt, som föreskrivs i rådets direktiv 2011/16/EU (4). Medlemsstaterna ska avsätta adekvata personal-, expertis- och budgetresurser till sina nationella skatteförvaltningar samt resurser för utbildning av personal vid skatteförvaltningarna med fokus på gränsöverskridande samarbete och på automatiskt informationsutbyte för att säkerställa ett fullständigt genomförande av detta direktiv.

Ändring 70

Förslag till direktiv

Artikel 66 – punkt 2

Kommissionens förslag		Ändring
2. Den befogenhet att anta delegerade akter enligt vad som avses i artiklarna 2.5, 4.5, 11 . 6 , 32.5 och 40 ska på obestämd tid ges till kommissionen från och med den dag då detta direktiv träder i kraft.		2. Den befogenhet att anta delegerade akter enligt vad som avses i artiklarna 2.5, 4.5, 5 . 2a , 32.5 och 40 ska på obestämd tid ges till kommissionen från och med den dag då detta direktiv träder i kraft.

Ändring 71

Förslag till direktiv

Artikel 66 – punkt 3

Kommissionens förslag		Ändring
3. Den delegering av befogenheter enligt vad som avses i artiklarna 2.5, 4.5, 11 . 6 , 32.5 och 40 kan när som helst återkallas av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.		3. Den delegering av befogenheter enligt vad som avses i artiklarna 2.5, 4.5, 5 . 2a , 32.5 och 40 kan när som helst återkallas av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Ändring 72

Förslag till direktiv

Artikel 66 – punkt 5

Kommissionens förslag		Ändring
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.5, 4.5, 11 . 6 , 32.5 och 40 ska bara träda i kraft om rådet inte har gjort någon invändning mot den delegerade akten inom en period av [två månader] från den dag då akten delgavs rådet, eller om rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på rådets initiativ.		5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.5, 4.5, 5 . 2a , 32.5 och 40 ska bara träda i kraft om rådet inte har gjort någon invändning mot den delegerade akten inom en period av [två månader] från den dag då akten delgavs rådet, eller om rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på rådets initiativ.

Ändring 73

Förslag till direktiv

Artikel 66a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 66a

Åtgärder mot missbruk av skatteavtal

Medlemsstaterna ska ändra sina bilaterala skatteavtal i enlighet med detta direktiv för att säkerställa att sådana avtal innehåller följande:

(a)	En klausul som säkerställer att båda avtalsparterna förbinder sig att fastställa åtgärder som innebär att skatt betalas där ekonomisk verksamhet äger rum och värde skapas.

(b)	Ett tillägg för att klargöra att målet med bilaterala avtal, utöver att undvika dubbelbeskattning, är att bekämpa skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

(c)	En klausul med en allmän regel för att motverka missbruk som bygger på en bedömning av huvudsakligt syfte.

Ändring 74

Förslag till direktiv

Artikel 68a (ny)

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 68a Övervakning Kommissionen ska övervaka det enhetliga genomförandet av detta direktiv för att säkerställa en enhetlig tolkning av dess åtgärder i medlemsstaterna och offentliggöra sina resultat.

Ändring 75

Förslag till direktiv

Artikel 69

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 69

Översyn

Kommissionen ska fem år efter att detta direktiv trätt i kraft se över hur det genomförts och rapportera till rådet om hur det fungerar.

Kommissionen ska fem år efter att detta direktiv trätt i kraft bedöma hur det fungerar.

Trots vad som sägs i första stycket ska kommissionen, tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv, undersöka hur artikel 11 fungerar och överväga ändringar av definitionen och göra avvägningar vad gäller avsättningen för tillväxt och investeringar . Kommissionen ska göra en grundlig analys av hur avsättningen för tillväxt och investeringar kan uppmuntra företag som har rätt att välja att tillämpa detta direktiv att finansiera sin verksamhet genom eget kapital.

Artikel 69

Genomföranderapport och översyn

La Commission évalue le fonctionnement de la présente directive cinq ans après son entrée en vigueur

Kommissionen ska överlämna sina iakttagelser i en genomföranderapport till Europaparlamentet och rådet . Rapporten ska inbegripa en analys av följande delar:

(a)	systemets följder för medlemsstaternas skatteintäkter ,

(b)	för- och nackdelarna med systemet för små och medelstora företag ,

(c)	följderna för en rättvis skatteuppbörd mellan medlemsstaterna ,

(d)	följderna för den inre marknaden som helhet, särskilt med hänsyn till en eventuell snedvridning av konkurrensen mellan företag som omfattas av de nya reglerna i detta direktiv ,

(e)	antalet företag som omfattas av direktivet under övergångsperioden , Kommissionen ska tio år efter att detta direktiv trätt i kraft se över hur det tillämpats och rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur det fungerar.

Kommissionen ska överlämna sina iakttagelser till medlemsstaterna så att dessa beaktas vid utformningen och genomförandet av de nationella bolagsskattesystemen.

Kommissionen ska överlämna sina iakttagelser i en rapport till Europaparlamentet och medlemsstaterna så att dessa iakttagelser beaktas vid utformningen och genomförandet av de nationella bolagsskattesystemen. Vid behov ska de åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Ändring 76

Förslag till direktiv

Artikel 70 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag		Ändring
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2018 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.		Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Ändring 77

Förslag till direktiv

Artikel 70 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag		Ändring
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2019 .		De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020 .

(1) Förslag till rådets direktiv COM(2011)0121 final/2 av den 3 oktober 2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(2) Förslag till rådets direktiv COM(2011)0121 final/2 av den 3 oktober 2011 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(3) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).

(4) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/217

P8_TA(2018)0089

Riktlinjer för budgeten för 2019 – avsnitt III

Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten 2019, avsnitt III – kommissionen (2017/2286(BUD))

(2019/C 162/31)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (1),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (3),

—	med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (4),

—	med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 (5) och de gemensamma uttalanden, bifogade till budgeten, som parlamentet, rådet och kommissionen enats om,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 februari 2018 om budgetriktlinjerna för 2019 (06315/2018),

—	med beaktande av artikel 86a i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0062/2018), och av följande skäl:

A.	Förhandlingarna om 2019 års EU-budget, som är den sista under innevarande valperiod, kommer att löpa parallellt med förhandlingarna om den kommande fleråriga budgetramen och reformen av EU:s system för egna medel. 2019 är det sjätte året av den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Budgetmyndighetens båda grenar bör sträva efter att nå en ambitiös och långtgående överenskommelse om budgeten för 2019 i förlikningskommittén för att positivt påverka de parallella förhandlingarna och möjliggöra en överenskommelse om den fleråriga budgetramen efter 2020 och de egna medlen före utgången av denna valperiod.

Enligt överenskommelsen i december 2017 om att inleda den andra etappen av förhandlingarna bör brexitprocessen inte ha någon direkt inverkan på budgeten för 2019, eftersom Förenade kungariket enligt EU:s och Förenade kungarikets gemensamma rapport (6) kommer att bidra till och delta i genomförandet av unionens årsbudgetar för 2019 och 2020 som om landet hade varit kvar i unionen.

D.	Växande populistiska och extremistiska rörelser i alla medlemsstater har gett upphov till och underblåst vilseledande information om EU och dess budget, vilket visar på behovet av bättre och mer transparent information.

Efter många år då medborgarna gett uttryck för en negativ uppfattning om förvaltningen av den finansiella, sociala och ekonomiska krisen möjliggör dagens förbättrade ekonomiska utsikter, som är ett resultat av samordnade insatser för att få fart på den ekonomiska återhämtningen i Europa, en mer generösa budgetplanering.

Rådet har de senaste åren flera gånger handlat på ett motsägelsefullt sätt genom att lägga fram nya politiska prioriteringar för EU, men visat sig ovilligt anslå nya medel för att finansiera dem. Nya politiska prioriteringar och kommande utmaningar för EU bör finansieras med nya medel, och inte genom att minska befintliga framgångsrika program.

G.	I slutet av den nuvarande budgetplaneringsperioden kommer genomförandet av de fleråriga programmen att nå marschfart och behovet av tillräckliga ekonomiska medel ökar därför.

Reaktioner på EU:s utmaningar och medborgarnas förväntningar

Europaparlamentet konstaterar att det skett en återhämtning från effekterna av den finansiella, ekonomiska och sociala krisen och att denna återhämtning stärkts till följd av EU:s och medlemsstaternas insatser för att skapa tillväxt och arbetstillfällen, och att dessa insatser måste konsolideras ytterligare för att skapa en positiv inverkan på det dagliga livet för EU-medborgarna, varav många under flera år har drabbats hårt av krisen. Parlamentet efterfrågar ett särskilt fokus på ungdomar och personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller arbetslöshet, för att se till att de upplever de positiva effekterna och därigenom förhindra att de sociala och regionala ojämlikheterna fortsätter att öka. Parlamentet betonar dock att det krävs ett särskilt fokus på de olika regionernas förmåga att dra nytta av den ökande tillväxten.

Europaparlamentet betonar att enligt Eurostatuppgifter, och i motsats till vad populisterna hävdar, är EU-medborgarna optimistiska i fråga om EU:s framtid. Parlamentet betonar att unionen bör fullgöra sina uppgifter och ansvarsskyldigheter och göra mer för att förbättra sina medborgares liv, både nu och i framtiden, men även för att skydda dem mot illojal handelspraxis och ekonomisk praxis på den globala marknaden, och samtidigt hjälpa dem att dra nytta av dess fördelar. Parlamentet betonar att utmaningarna i samband med klimatförändringarna och de internationella säkerhetshoten måste hanteras. Parlamentet anser att för att leva upp till dessa förväntningar och åtaganden måste EU, inom ramen för sin behörighet, uppvisa bättre resultat i syfte att stödja skapandet av hållbar tillväxt och sysselsättning och minska skillnaderna i levnadsstandard mellan EU:s medborgare i alla unionens regioner, samtidigt som man fullt ut respekterar Europa 2020-strategin, FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet betonar behovet av att förbereda den europeiska ekonomin och EU-medborgarna på digitaliseringens möjligheter. Parlamentet anser att hanteringen av de underliggande orsakerna till migration och undanröjandet av olika former av diskriminering, såsom diskriminering av kvinnor och hbti-personer, också är viktiga utmaningar för 2019.

Att bereda vägen för en hållbar framtid och ökad solidaritet inom och utanför unionen

En hållbar framtid

Europaparlamentet anser att EU:s budget för 2019 bör stärka alla relevanta instrument för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, särskilt i EU-regioner som släpar efter ekonomiskt, med särskild uppmärksamhet på att förbättra entreprenörskompetens och yrkesmässiga färdigheter och rörlighet, erkänna kvalifikationer på alla utbildnings- och yrkesutbildningsnivåer, och ge stöd till tillväxt, konkurrenskraft, skapande av arbetstillfällen, investeringar i infrastruktur, innovation, forskning och små och medelstora företag. Parlamentet betonar att ungdomsarbetslösheten, som har betydande sociala effekter, är en av de största utmaningarna på europeisk nivå.

Europaparlamentet anser att prioriteringarna för EU:s budget för 2019 bör vara tillväxt, innovation, konkurrenskraft, säkerhet, bekämpning av klimatförändringar, övergången till förnybara energikällor samt migration.

Europaparlamentet stöder ökade möjligheter för unga att delta i solidaritetsverksamhet. Parlamentet kräver ett snabbt införande och grundligt genomförande av den europeiska solidaritetskåren efter antagandet som förväntas ske under 2018.

Europaparlamentet välkomnar att resultatet av förlikningen om 2018 års EU-budget, tack vare att parlamentet insisterat på det, innebar en ökning av det ursprungligen föreslagna anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet med 116,7 miljoner EUR i nya anslag, så att det totala beloppet uppgår till 350 miljoner EUR under 2018, men påpekar att det är nödvändigt att förbättra genomförandet av de utbetalningar som släpar efter. Parlamentet motsätter sig kommissionens tolkning i den tekniska uppdateringen av budgetplaneringen 2019–2020 efter antagandet av 2018 års budget av budgetplaneringen för 2018, som innebär att denna förstärkning anses vara en tidigareläggning av anslag under kommande år, och förväntar sig att kommissionen uppfyller sina löften till parlamentet vid slutet av förlikningsperioden 2017. Parlamentet förväntar sig att budgetförslaget för 2019 visar på större ambitioner att bekämpa ungdomsarbetslösheten, hitta rätt balans mellan den verkliga utvecklingen av absorptionskapaciteten inom detta område och den politiska viljan att visa sitt stöd för denna fråga. Parlamentet påminner om kommissionens åtagande om att föreslå en ytterligare ökning av finansieringen av sysselsättningsinitiativet för unga genom en ändringsbudget om initiativets absorptionskapacitet under 2018 skulle tillåta en sådan ökning. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna och kommissionen ska matcha erbjudanden om anställning eller utbildning med deltagarnas profiler och efterfrågan på arbetsmarknaden för att skapa hållbar sysselsättning för deltagarna.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med 2019 års förfarande offentliggöra de ekonomiska uppgifterna om genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet, uppdelat per nationell andel, för att komplettera den uppgiftsrapportering i form av totala kostnader som redan finns allmänt tillgänglig. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att förbättra synergierna mellan ungdomssysselsättningsinitiativet, Europeiska socialfonden och medlemsstaternas nationella budgetar för att säkerställa att ungdomssysselsättningsinitiativet inte blir en ersättning för nationell finansiering för unga som varken arbetar eller studerar.

Europaparlamentet betonar att mot bakgrund av firandet av Erasmus+-programmets 30-årsjubileum förblir programmet tillsammans med EU:s kulturprogram det viktigaste programmet för att främja ungdomars rörlighet, förmedla grundläggande europeiska värderingar och inpränta dem hos ungdomar, vilket framgår av att antalet ansökningar överskrider den tillgängliga finansieringen. Parlamentet anser att 2019 års budget för Erasmus+ behöver utökas ytterligare och minst fördubblas för att tillgodose de stödberättigade ansökningarna till detta program, särskilt de som avser livslångt lärande.

Europaparlamentet anser att forskning, konkurrenskraft och små och medelstora företag är nyckeln till att möjliggöra ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet understryker därför vikten av en gynnsam miljö för innovation, forskning och investeringar för EU-företagen, särskilt de små och medelstora företagen, med målet att uppnå en EU-ekonomi som är verkligt konkurrenskraftig på global nivå. Parlamentet betonar vikten av en ökad budget under rubrik 1a och utökade anslag till framgångsrika program, såsom Horisont 2020 och program som stöder små och medelstora företag, däribland EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), som har långt fler ansökningar än stödmottagare. Parlamentet betonar vikten av att utforma program för små och medelstora företag efter deras specifika behov och med tanke på deras små administrativa resurser. Parlamentet anser att detta är nödvändigt i en snabbt föränderlig och ytterst konkurrensutsatt värld och med tanke på de genomgripande förändringar på alla områden som digitaliseringen har medfört. Parlamentet konstaterar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) också bidrar till alla dessa prioriteringar.

10.

Europaparlamentet betonar att investeringar i forskning och innovation är en förutsättning för att uppnå verklig konkurrenskraft i EU. Parlamentet beklagar att som ett resultat av en alarmerande låg andel framgångsrika ansökningar får färre högkvalitativa projekt inom forskning och innovation EU-medel. Parlamentet betonar därför att en tillräcklig anslagsnivå måste säkerställas för Horisont 2020.

11.

Europaparlamentet betonar möjligheterna för ekonomisk tillväxt på grund av den tekniska omvandlingen, och anser att EU-budgeten på lämpligt sätt bör bidra till att stödja digitaliseringen av den europeiska ekonomin och främjandet av digitala färdigheter och digitalt företagande.

12.

Europaparlamentet erkänner att små och medelstora företag fortsätter att vara ryggraden i den europeiska ekonomin och kommer att fortsätta att spela en avgörande roll för att skapa arbetstillfällen och tillväxt i hela EU. I detta avseende vill parlamentet se att Cosme-anslagen ökas 2019 med tanke på hur framgångsrikt detta program har varit.

13.

Europaparlamentet välkomnar utvidgningen och förstärkningen av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), vars ökade garantifond spelar en central roll när det gäller att minska investeringsgapet i EU. Parlamentet påminner om att Efsi-garantifonden delvis har finansierats på bekostnad av Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), trots att båda programmen är långsiktiga och framtidsinriktade. Parlamentet understryker sin sedan länge intagna ståndpunkt att nya initiativ måste finansieras med nya betalningsbemyndiganden och inte genom omfördelningar, och att den skada som orsakats befintliga program måste korrigeras genom det årliga budgetförfarandet. Parlamentet upprepar att nedskärningarna i dessa program bör återställas i så stor utsträckning som möjligt.

14.

Europaparlamentet betonar att en utökad Efsi bör göra avsevärda framsteg under 2019 genom en förbättrad geografisk täckning, så att alla regioner kan dra lika stor nytta av den drivkraft som EU-budgetens garanti medför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra strukturreformer i syfte att förbättra investeringsmiljön och den lokala kapaciteten för ett framgångsrikt genomförande av Efsi-stöd i alla regioner.

15.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas åtagande nyligen att förnya EU:s försvarsagenda, som syftar till att förstärka både den hårda och den mjuka makten, och anser att detta är en adekvat reaktion på medborgarnas oro i fråga om säkerheten mot bakgrund av den tilltagande globala instabiliteten som förvärras genom nya typer av hot. Parlamentet stöder kommissionens nyligen framlagda initiativ att införa ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram, som ett första steg inom ramen för den europeiska försvarsfonden. Parlamentet kräver att detta program finansieras uteslutande av outnyttjade marginaler och/eller särskilda instrument och alltså inte genom överföringar från befintliga program.

16.

Europaparlamentet understryker att hanteringen av den interna säkerheten måste förbli en av unionens främsta prioriteringar, och efterfrågar ökad finansiering till denna politik som håller på att utvecklas. Parlamentet är övertygat om att EU måste investera mer i att stärka och hantera sina gränser, förbättra samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och nationella myndigheter samt bekämpa terrorism, radikalisering och organiserad brottslighet genom att genomföra ett ändamålsenligt och modernt digitalt informationssystem. Parlamentet understryker i detta hänseende den roll som Fonden för inre säkerhet spelar och behovet av tillräcklig finansiering av organ inom områdena gränsförvaltning, säkerhet och rättvisa. Parlamentet påminner om att anslaget för detta instrument minskades betydligt för 2018.

17.

Europaparlamentet begär mer medel för att bekämpa radikalisering som ger upphov till våldsam extremism inom unionen. Parlamentet anser att detta kan åstadkommas genom att man främjar integration och bekämpar diskriminering, rasism och främlingsfientlighet, fundamentalism, hatpropaganda och hatbrott.

18.

Europaparlamentet ser positivt på den roll som asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) spelar. Parlamentet efterlyser tillräcklig finansiering 2019 för denna fond för att stödja ett värdigt mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, rättvisa återvändandestrategier, vidarebosättningsprogram, politik för laglig migration samt främjande av en effektiv integrering av tredjelandsmedborgare och ta itu med irreguljär migration. Parlamentet bekräftar återigen vikten av att ha riktade finansiella medel för att hantera grundorsakerna till migrant- och flyktingkrisen. I detta syfte betonar parlamentet att EU:s budget måste finansiera åtgärder i migranternas ursprungsländer samt i de länder som tar emot flyktingar, däribland, men inte begränsat till, åtgärder för att bekämpa fattigdom, arbetslöshet, utbildningsmässiga och ekonomiska utmaningar samt instabilitet.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som syftar till att på EU-nivå uttrycka solidaritet i ekonomiskt hänseende till offer för terroristhandlingar och deras familjer.

20.

Europaparlamentet påminner om den betydelse EU-byråerna spelar för att säkerställa genomförandet av prioriteringar i EU-lagstiftningen, och därigenom uppfylla EU:s politiska mål för till exempel konkurrenskraft (sysselsättning, hållbar tillväxt, energiunionen), migration (asyl, gränsöverskridande förvaltning), stöd för grundläggande rättigheter (skydd av personuppgifter) och säkerhet (it-brottslighet, narkotika, bedrägeri, penningtvätt, terrorism, rättsligt samarbete, polissamarbete, stöd för informationssystem i stor skala). Parlamentet förväntar sig att förhandlingarna om budgeten för 2019 leder till realistiska och tillräckliga driftsanslag och administrativa anslag till EU-byråerna och andra EU-organ, så att de kan fullgöra sina skyldigheter, bland annat sina allt fler arbetsuppgifter och sin ökade arbetsbörda. Parlamentet kräver att tillräckliga resurser anslås för att garantera ett lämpligt genomförande och en lämplig drift av Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet efterlyser mer generellt en grundlig bedömning av samtliga byråers strategiska intresse och arbetsuppgifter och möjligheten att gruppera byråer efter den strategiska karaktären hos deras uppdrag och resultat. Parlamentet upprepar att 2018 är det sista året av genomförandet av personalminskningen på 5 % och den så kallade omplaceringspoolen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet avstår från ytterligare nedskärningar i byråernas resurser i budgeten för 2019.

21.

Europaparlamentet anser att vid en tidpunkt då viktiga aktörer, såsom Förenta staterna, är ovilliga att genomföra sina åtaganden för att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med Parisavtalet, måste budgeten för 2019 se till att EU tveklöst står i främsta ledet i denna kamp, som är en av de största utmaningarna för vår generation, genom att tillhandahålla ytterligare ekonomiskt stöd till initiativ såsom Life-delprogrammet för klimatpolitik, Ecopotential eller Clean Sky. Parlamentet understryker att utgifter på detta område bör ses som långsiktiga investeringar snarare än kostnader och att både revisionsrätten och Ekofinrådet har konstaterat att EU inte klarar att uppnå sitt klimatfinansieringsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla målen i Parisavtalet och EU:s egna långsiktiga klimatmål genom att uppfylla utgiftsmålet för klimatområdet på 20 % i den nuvarande fleråriga budgetramen för 2014–2020. Parlamentet betonar i detta sammanhang att bidraget för 2019 avsevärt bör överstiga det övergripande målet för att kompensera för de lägre avsättningar som gjordes under de första åren av den fleråriga budgetramen och att mekanismen för integrering av klimatfrågor till fullo bör optimeras.

Ökad solidaritet för att hantera sociala, territoriella och globala utmaningar

22.

Europaparlamentet anser att EU-budgeten bör bidra till medlemsstaternas insatser inom områden som arbetslöshet och hälso- och sjukvård genom att anslå tillräckliga medel till program som syftar till att bekämpa ojämlikhet, lindra de värsta formerna av fattigdom, särskilt för de mest isolerade och bräckliga befolkningsgrupperna, särskilt barnfattigdom, och ge medborgarna möjlighet att förvärva nödvändiga färdigheter för att anpassa sig till digitaliseringen.

23.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka stödet till alla EU-program som syftar till att främja tillväxt och skapa långsiktiga arbetstillfällen av god kvalitet, särskilt för ungdomar, som kompletterar medlemsstaternas insatser för att garantera mångsidiga yrkeskvalifikationer i stället för tidig specialisering som ett sätt att öka motståndskraften och möjliggöra en anpassning av samhället samtidigt som problemen med den demografiska tillbakagången, bristen på kvalificerad arbetskraft inom vissa sektorer och välfärdssystemens hållbarhet hanteras. Parlamentet noterar att särskilda, skräddarsydda åtgärder kan vara användbara för att hantera vissa sektorer och/eller regioner som påverkas särskilt eller har blivit mer sårbara.

24.

Europaparlamentet påminner om att andelen gamla människor av befolkningen ökar betydligt och om ökningen av personer som behöver särskild och anpassad vård, särskilt äldre. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ytterligare stödåtgärder för att hantera de demografiska utmaningarna, och upprepar sitt stöd till initiativ såsom särskilt boende för dementa personer, där lämplig vård ges redan i ett tidigt skede.

25.

Europaparlamentet betonar att könsdiskriminering, särskilt på arbetsmarknaden, inte bara är oförenlig med EU:s värderingar, utan även utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk tillväxt, eftersom kvinnorna fråntas sina möjligheter att hitta meningsfulla anställningar. Parlamentet understryker att kvinnors egenmakt utgör ett viktigt bidrag till att uppnå mer inkluderande, jämlika och fredliga samhällen med en mer hållbar tillväxt. Parlamentet förväntar sig att 2019 års budget kommer att stödja kvinnors företagande och främja kvinnors tillgång till EU-finansiering, t.ex. inom ramen för programmen Cosme och Horisont 2020, och utvidga sammanhållningspolitiken till att omfatta stöd till ytterligare investeringar i utbildning, barnomsorg och hälso- och sjukvårdsinfrastruktur för att hjälpa kvinnor att förena privatliv och yrkesliv.

26.

Europaparlamentet upprepar sin oro över förseningarna i genomförandet av sammanhållningspolitiken, som är ett uttryck för unionens territoriella solidaritet och dess viktigaste investeringspolitik, men konstaterar att 2017 var det första år då genomförandet av ESI-fondens program påskyndades, och förväntar sig att denna trend kommer att fortsätta under 2018 and 2019. Parlamentet anser att för att genomförandet ska ske på ett smidigt sätt bör betalningsbemyndigandena vara tillräckliga.

27.

Europaparlamentet påminner om att unionen i hög grad har bidragit till att uppmuntra fred och försoning i Irland, framför allt genom programmen Peace och Interreg, som är inriktade mot Nordirland och gränsområdena i söder. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang full respekt för tidigare ingångna åtaganden, som i fallet med långfredagsavtalet, när det gäller rättsstatsprincipen och demokratin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stödja fredsprocessen genom fortsatta anslag till Peace-programmet och associerade program.

28.

Europaparlamentet påpekar att den gemensamma jordbrukspolitiken är en av hörnstenarna i den europeiska integrationen, och under många år har säkerställt en högkvalitativ försörjning av säkra livsmedel till de europeiska medborgarna, en välfungerande inre marknad för jordbruket och hållbara landsbygdsregioner. Parlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitikens medel särskilt bidrar till jordbrukens lönsamhet och stabilitet i EU.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja jordbrukarna i hela Europa så att de klarar av oväntade fluktuationer på marknaden och kan trygga en livsmedelsförsörjning av hög kvalitet. Parlamentet kräver att småskaligt jordbruk och småskaligt fiske uppmärksammas i lämplig utsträckning.

30.

Europaparlamentet anser att regionaliseringen och de socioekonomiska målen måste spela en viktigare roll inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och att Europeiska havs- och fiskerifondens tillämpningsområde måste breddas. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta tillgången till och förenkla förfarandena för finansiering. Parlamentet är särskilt bekymrat över de eventuella negativa effekterna av Förenade kungarikets utträde ur EU för fisket, särskilt för angränsande kustmedlemsstater.

31.

Europaparlamentet välkomnar förslaget att utvidga tillämpningsområdet för unionens civilskyddsmekanism och att förstärka den. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att stärka unionens civilskyddsmekanism för att unionen ska kunna reagera på ett snabbare och mer konsekvent sätt på civilskyddsområdet på unionsnivå när det gäller förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, både inom och utanför unionen.

32.

Europaparlamentet förväntar sig en förbättring av pågående förfaranden och åtgärder i samband med genomförandet av budgeten med tanke på de begränsningar av resurserna som har uppkommit och kraven på att EU ska ta på sig ett större ansvar för att säkerställa att de finansiella åtagandena uppfylls i tid och på ett kostnadseffektivt sätt.

33.

Europaparlamentet anser att EU:s byråer, program och politik inom ramen för hanteringen av migrations- och flyktingströmmar och gränskontroller bör förses med tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att kunna hantera den nuvarande flyktingkrisen, som medlemsstaterna också förväntas ta ansvar för i enlighet med principen om bördefördelning och Genèvekonventionen. Parlamentet är övertygat om att EU för att hitta en långsiktig lösning också bör visa sin externa solidaritet genom att främja förutsättningarna för fred och välstånd i ursprungsländerna genom att lägga större vikt vid investeringar och utvecklingspolitiken, särskilt genom genomförandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för humanitärt bistånd. Parlamentet bekräftar utvecklingspolitikens betydelse och särskilda värde, med prioriteringar såsom fattigdomsutrotning, utbildning, hälsa och ekonomisk utveckling. Parlamentet understryker behovet av att stödja UNRWA:s åtgärder och program. Parlamentet understryker att ett av villkoren för att bevara stabiliteten och välståndet i EU är att EU har ett stabilt grannskap. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att investeringar i EU:s grannskap prioriteras i syfte att stödja insatser för att åtgärda de främsta problemen inom detta område, nämligen migration, flyktingar och utvecklingen i det södra grannskapet och instabiliteten i det östra grannskapet, som delvis beror på en rysk utrikespolitik som inte är i linje med folkrätten och normerna för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att nya politiska prioriteringar och kommande utmaningar för EU, till exempel på säkerhets- och försvarsområdet, bör finansieras med nya anslag och inte genom nedskärningar inom befintliga politiska åtgärder och program som är både framgångsrika och viktiga, såsom utveckling och humanitärt stöd eller grannskapspolitik. Parlamentet betonar dessutom att säkerhets- och utvecklingspolitiken ömsesidigt påverkar varandra, och att båda är viktiga förutsättningar för att bygga upp en fungerande stat samt fungerande administrativa strukturer utan korruption och med miniminormer på det sociala, hälsomässiga och ekonomiska området.

34.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att kompletterande mekanismer utanför budgeten såsom förvaltningsfonder och andra liknande instrument kringgår budgetförfarandet, undergräver transparensen i budgetförvaltningen och inkräktar på parlamentets rätt att utöva effektiv kontroll av utgifterna. Parlamentet anser därför att dessa externa instrument, som inrättats under de senaste åren, måste införlivas i EU-budgeten, och att alternativa lösningar måste hittas för att unionen ska kunna reagera snabbt på krissituationer och situationer efter kriser på internationell nivå.

35.

Europaparlamentet betonar att föranslutningsinstrumentet främst bland annat bör bidra till att underlätta politiska och ekonomiska reformer i utvidgningsländerna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i sitt förslag till budget för 2019 närmare utvärdera föranslutningsinstrumentets anslag med hänsyn till den försämrade politiska situationen i Turkiet och det brådskande behovet av att hantera den ökande radikaliseringen i Balkanländerna.

Förväntningar inför budgetförfarandet för 2019

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att agera som en opartisk medlare i alla skeden av förfarandet och att troget och korrekt genomföra budgetmyndighetens beslut.

37.

Europaparlamentet välkomnar att budgetförfarandet för 2018 efter halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen och i strid med rådets slutsatser av den 20 februari 2018 om budgetriktlinjerna för 2019 har visat att budgetmyndigheten fullt ut kan utöva sina befogenheter för att fastställa nivån på och innehållet i EU-budgeten genom det årliga budgetförfarandet.

38.

Europaparlamentet anser att parlamentet, som den gren av budgetmyndigheten som väljs direkt av medborgarna, bör fullgöra sin politiska roll och lägga fram förslag om pilotprojekt och förberedande åtgärder som uttrycker dess politiska vision för framtiden. Parlamentet åtar sig i detta sammanhang att föreslå ett paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder som utformas i nära samarbete med samtliga parlamentsutskott för att hitta rätt balans mellan den politiska viljan och den tekniska genomförbarheten enligt kommissionens bedömning.

39.

Europaparlamentet förväntar sig att förhandlingarna om budgeten för 2019 grundas på gemensamma politiska ambitioner och solidaritet och tar hänsyn till mervärdet av EU:s program och politik. Parlamentet anser att detta mål endast kan uppnås om de förhandlande parterna informeras i tid om varandras ståndpunkter, inleder förhandlingarna i ett så tidigt skede som möjligt och är villiga att kompromissa.

o o

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(2) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(4) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

(5) EUT L 57, 28.2.2018, s. 1.

(6) Gemensam rapport av den 8 december 2017 från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare om framstegen under den första fasen av förhandlingarna med stöd av artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen (TF50 (2017) 19 – kommissionen till EU-27).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 162

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 10 maj 2019

Innehållsförteckning		Sida

2019/C 162/??	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017‒2018 Sammanträdet den 12 mars 2018Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 377, 18.10.2018 . ANTAGNA TEXTER SESSIONEN 2018‒2019 Sammanträdena den 13–15 mars 2018Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 377, 18.10.2018 . ANTAGNA TEXTER	1

	III Förberedande akter
	EUROPAPARLAMENTET
2019/C 162/16	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/76/EG om fastställande av nödvändiga bestämmelser för genomförandet av protokollet som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden (14532/2017– C8-0444/2017 – 2017/0213(APP))	127
2019/C 162/17	Résolution législative du Parlement européen du 13 mars 2018 sur le projet de décision du Conseil relative à la conclusion, au nom de l’Union européenne, de l’accord de coopération et d’assistance administrative mutuelle en matière douanière entre l’Union européenne et la Nouvelle-Zélande (07712/2016 – C8-0237/2017 – 2016/0006(NLE))	128
2019/C 162/18	P8_TA(2018)0064 Gränsöverskridande paketleveranstjänster ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster (COM(2016)0285 – C8-0195/2016 – 2016/0149(COD))	129
	P8_TC1-COD(2016)0149Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentetsoch rådets förordning (EU) 2018/… om gränsöverskridande paketleveranstjänster	130
2019/C 162/19	P8_TA(2018)0065 Grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon samt körkort ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort (COM(2017)0047 – C8-0025/2017 – 2017/0015(COD))	131
	P8_TC1-COD(2017)0015Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådetsdirektiv (EU) 2018/… om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggandekompetens och fortbildning för förare av vissavägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EGom körkort	132
2019/C 162/20	P8_TA(2018)0070 Järnvägstransportstatistik ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om järnvägstransportstatistik (omarbetning) (COM(2017)0353 – C8-0223/2017 – 2017/0146(COD))	133
	P8_TC1-COD(2017)0146Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentetsoch rådets förordning (EU) /… om järnvägstransportstatistik (omarbetning)	134
2019/C 162/21	Europaparlamentets beslut av den 14 mars 2018 om rådets rekommendation om utnämning av vice ordföranden för Europeiska centralbanken (N8-0053/2018 – C8-0040/2018 – 2018/0804(NLE))	135
2019/C 162/22	P8_TA(2018)0072 Åtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/66/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan (COM(2017)0742 – C8-0431/2017 – 2017/0329(COD))	136
	P8_TC1-COD(2017)0329Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådetsdirektiv (EU) 2018/… om ändring av rådets direktiv 92/66/EEG ominförande av gemenskapsåtgärder för bekämpningav Newcastlesjukan	137
2019/C 162/23	P8_TA(2018)0073 Makroekonomiskt stöd till Georgien ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien (COM(2017)0559 – C8-0335/2017 – 2017/0242(COD))	138
	P8_TC1-COD(2017)0242Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentetsoch rådets beslut (EU) 2018/… om ytterligare makroekonomiskt stödtill Georgien	139
2019/C 162/24	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Tyskland – EGF/2017/008 DE/Goodyear) (COM(2018)0061 – C8-0031/2018 – 2018/2025(BUD))	140
2019/C 162/25	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets beslut om uppsägning av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna (14423/2017 – C8-0447/2017 – 2017/0241(NLE))	143
2019/C 162/26	P8_TA(2018)0084 Europass: ram för kompetens och kvalifikationer ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass) och om upphävande av beslut nr 2241/2004/EG (COM(2016)0625 – C8-0404/2016 – 2016/0304(COD))	144
	P8_TC1-COD(2016)0304Europaparlamentetsståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådetsbeslut (EU) 2018/… om en gemensam ram för tillhandahållande av bättretjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass)och om upphävande av beslut nr 2241/2004/EG	145
2019/C 162/27	P8_TA(2018)0085 Etablering av programmet Kreativa Europa (2014–2020) ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1295/2013 för etablering av programmet Kreativa Europa (2014–2020) (COM(2017)0385 – C8-0236/2017 – 2017/0163(COD))	146
	P8_TC1-COD(2017)0163Europaparlamentets ståndpunktfastställd vid första behandlingen den 15mars 2018 inför antagandet av Europaparlamentets och rådetsförordning (EU) 2018/… om ändring av förordning (EU) nr 1295/2013för etablering av programmet Kreativa Europa (2014– 2020)	147
2019/C 162/28	Europaparlamentets ändringar antagna den 15 mars 2018 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (COM(2017)0735 – C8-0421/2017 – 2017/0328(COD)) 11	148
2019/C 162/29	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2016)0683 – C8-0471/2016 – 2016/0336(CNS))	152
2019/C 162/30	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam bolagsskattebas (COM(2016)0685 – C8-0472/2016 – 2016/0337(CNS))	182
2019/C 162/31	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten 2019, avsnitt III – kommissionen (2017/2286(BUD))	217

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
2019/C 162/01	Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om en europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem (2017/2067(INI))	2
	RESOLUTIONER
2019/C 162/02	Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (2017/2015(INI))	9
2019/C 162/03	Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU (2017/2208(INI))	24
2019/C 162/04	Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2018 om rollen för EU:s regioner och städer i genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar (2017/2006(INI))	31
2019/C 162/05	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket (2018/2573(RSP))	40
2019/C 162/06	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (2017/2052(INI))	51
2019/C 162/07	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel (2017/2053(INI))	71
2019/C 162/08	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 över den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2226(INI))	80
2019/C 162/09	Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018 (2017/2260(INI))	87
2019/C 162/10	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om situationen på Maldiverna (2018/2630(RSP))	102
2019/C 162/11	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om gripandet av människorättsförsvarare i Sudan, särskilt fallet med Sacharovpristagaren Salih Mahmoud Osman (2018/2631(RSP))	107
2019/C 162/12	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om barmhärtighetsmord i Uganda (2018/2632(RSP))	112
2019/C 162/13	Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 15 mars 2018 om utkastet till rådets beslut om uppsägning av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna (14423/2017 – C8‒0447/2017 – 2017/0241(NLE) – 2017/2266(INI))	116
2019/C 162/14	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om situationen i Syrien (2018/2626(RSP))	119
2019/C 162/15	Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2018 om USA:s åtgärder mot EU:s jordbruksstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken (avseende spanska oliver) (2018/2566(RSP))	125

Kommissionens förslag		Ändring
I förordning (EG) nr 726/2004 ska följande artikel föras in som artikel 71a:		I förordning (EG) nr 726/2004 ska följande artiklar 71a och 71b föras in :

Kommissionens förslag		Ändring
Artikel 71a Myndigheten ska ha sitt säte i Amsterdam i Nederländerna.		Artikel 71a Myndigheten ska ha sitt säte i Amsterdam i Nederländerna. Kommissionen och de behöriga myndigheterna i Nederländerna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten kan flytta till sina tillfälliga lokaler senast den 1 januari 2019 och till sina permanenta lokaler senast den 16 november 2019. Kommissionen och de behöriga myndigheterna i Nederländerna ska lämna in en skriftlig rapport till Europaparlamentet och rådet om hur det går med anpassningarna av de tillfälliga lokalerna och uppförandet av den permanenta byggnaden tre månader efter ikraftträdandet av denna förordning och därefter var tredje månad fram till dess att myndigheten har flyttat in i sina permanenta lokaler.

Kommissionens förslag		Ändring
		Artikel 71b Senast tre månader från och med ... [dag för ikraftträdande av denna förordning] ska det ingås en överenskommelse om sätet som gör det möjligt för myndigheten att inleda sin verksamhet i de lokaler som godkänts av Europaparlamentet och rådet.

Kommissionens förslag		Ändring
Denna förordning ska tillämpas från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket eller från och med den 30 mars 2019, beroende på vilken dag som infaller först .		Denna förordning ska tillämpas från och med den 30 mars 2019.

Kommissionens förslag		Ändring
		” BILAGA TILL FÖRORDNING 2018/... UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET Europaparlamentet beklagar att dess roll som medlagstiftare inte beaktats i vederbörlig ordning, då parlamentet inte involverades i det förfarande som ledde fram till valet av nytt säte för Europeiska läkemedelsmyndigheten. Europaparlamentet erinrar om sina befogenheter som medlagstiftare och framhåller att det ordinarie lagstiftningsförfarandet måste respekteras fullt ut i samband med placeringen av organ och byråer. Som unionens enda direktvalda institution och företrädare för unionsmedborgarna är parlamentet den främsta garanten för demokratiprincipens efterlevnad i unionen. Europaparlamentet fördömer det förfarande som tillämpades vid valet av nytt säte och som de facto berövade parlamentet dess befogenheter, eftersom det inte blev ordentligt involverat i processen utan nu bara förväntas bekräfta valet av nytt säte genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europaparlamentet erinrar om att den gemensamma ansatsen i bilagan till det gemensamma uttalande från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade organ som undertecknades 2012 inte är rättsligt bindande, vilket även erkänns i själva uttalandet, och att överenskommelsen om den inte påverkade institutionernas lagstiftningsbefogenheter. Därför framhåller Europaparlamentet att förfarandet vid valet av nytt säte för organ måste revideras och inte bör tillämpas i nuvarande form i framtiden. Till sist erinrar Europaparlamentet dessutom om att de tre institutionerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (2) månade om ett lojalt och öppet samarbete och samtidigt påminde om de båda medlagstiftarnas jämlikhet enligt fördragen.