10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/1

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Social dialog för innovation i den digitala ekonomin

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 159/01)

Föredragande: Jukka AHTELA

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	18.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	133/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Innovation är viktig för företagens konkurrenskraft, produktivitet och tillväxtpotential och kan också öka kvaliteten i arbetet, skapa sysselsättning och förbättra levnadsstandarder. Om vi ska kunna utnyttja innovationspotentialen fullt ut måste arbetstagarna involveras och motiveras, bland annat genom den sociala dialogen. Detta bör understödjas av ett politiskt och lagstiftningsmässigt klimat som främjar innovation i hela Europa.

1.2

Digitaliseringen och andra förändringar som påverkar arbetsförhållandena, arbetstagarnas ekonomiska situation och arbetslivet utmanar de befintliga företagsstrukturerna, förvaltnings- och ledarskapsmetoderna, förhållandena på arbetsmarknaden och den sociala dialogens omfång och metoder.

1.3

Kunskapsarbete håller på att bli ett vanligt inslag i alla branscher. Informationsteknik, i synnerhet digitalisering, gör att arbete inte längre är knutet till en viss plats och till vissa bestämda tider. Utvecklingen i riktning mot mer färdighets- och kunskapsbaserat arbete gör kunskapsarbetarna mer oberoende, samtidigt som en tendens till polarisering mellan högkvalificerat kunskapsarbete och arbete med mindre produktivitetspotential kan urskiljas. För att hantera den ökande ekonomiska otryggheten som delvis drivs på av digitaliseringen bör kollektivförhandlingar främjas på alla nivåer, särskilt i de branscher och företag som berörs av digitaliseringen. Därmed kan man bidra till nya former av digitaliserad arbetsorganisation som ökar snarare än minskar kvaliteten i arbetet (1).

1.4

I takt med att vissa arbetstagare blir allt mer oberoende utmanas de traditionella förvaltningsstrukturerna och ledarskapsmetoderna. Därför behövs nya former av dialog, tillhandahållande av information och samråd, och arbetstagarna bör ges möjlighet att kunna säga sitt om företagens förvaltningsmetoder. Det krävs nya samarbetsbaserade strategier för att engagera så många anställda som möjligt i innovations- och utvecklingsarbetet.

1.5

EESK betonar vikten av att skapa en så bred förståelse som möjligt av de fördelar och utmaningar som en ny arbetsplatskultur kan innebära för arbetstagarna, i fråga om anställningstrygghet, sysselsättningens kvalitet samt arbetsförhållanden, däribland hälsa, säkerhet och utbildning. För att ge arbetstagarna genuint stöd och göra dem delaktiga krävs seriösa och målinriktade insatser på alla nivåer.

1.6

Social dialog och särskilt kollektivförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter är fortfarande centrala verktyg, under förutsättning att de tillämpas från början (se punkterna 5.1 och 5.5) när ny teknik introduceras och i en anda av förtroende mellan personal och ledning. Arbetsmarknadens parter bör, inom ramen för sina befogenhetsområden och utan att undergräva de befintliga strukturernas centrala principer, fortsätta att finna nya lösningar för den sociala dialogen, särskilt för förhandlingar, som är anpassade till aktuella utmaningar. På så sätt kan man hitta balanserade lösningar och se till att arbetsmarknadens parter på alla nivåer fortsätter att spela en meningsfull och central roll.

1.7

De nya fragmenterade arbetsformerna och det stigande antalet arbetstagare med atypiska anställningsformer gör det nödvändigt att involvera dessa arbetstagare i informationsinsatser och samråd i större utsträckning, och det krävs en justering av de kollektiva rättigheterna, bestämmelserna om arbetstid och de sociala rättigheterna (2).

1.8

Som EESK tidigare påpekat ifrågasätts rätten till facklig representation och kollektivförhandlingar för arbetstagare i vissa nya arbetsformer (3). Vi måste därför undanröja hindren för de människor som vill hävda sina grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och ILO:s konventioner (4).

1.9

EESK stöder ståndpunkten att sannolikheten för innovation ökar när robusta strukturer för organisation av arbete kombineras med olika former av ökat deltagande från arbetstagarnas sida inom en solid rättslig och avtalsmässig ram. i detta syfte måste kollektiv representation i allt högre grad åtföljas av en mer inkluderande, reflekterande och demokratisk dialog om arbetsstrukturer och arbetsmetoder. Vikten av att företagsledare utbildas inom social dialog så att de kan anpassa förvaltningsmetoderna till de nya förhållandena bör också beaktas. EESK betonar också behovet av att främja ett företagsvänligt klimat som gör att företagen kan växa och vara konkurrenskraftiga.

1.10

Ett förhållande präglat av förtroende mellan arbetstagarnas företrädare, fackföreningarna och ledningen, i kombination med arbetstagarnas direkta deltagande i beslutsfattandet, se punkt 6.7, är kopplat till bättre resultat och ökat välbefinnande och är dessutom en god grogrund för innovativ verksamhet. En deltagarinriktad förändring främjar ett klimat av tillit mellan ledning, arbetstagare och fackföreningar (5). Arbetstagarnas och deras fackföreningars förtroende och bidrag på alla relevanta nivåer och i alla relevanta instanser är av central betydelse, oavsett om det är på lokal nivå eller i direktioner och styrelser. Deras deltagande för att förbereda inför förändringar och för att hantera och fatta beslut som rör dessa förändringar är avgörande för att hantera följderna av den digitala omvandlingen och för att frambringa en anda och en kultur som är inriktad på innovation (6).

1.11

På nationell nivå är initiativ från arbetsmarknadens parter för att öka arbetstagarnas produktivitet och välbefinnande på arbetsplatsnivå en lovande metod, och denna bör främjas runtom i Europa. i detta avseende välkomnar EESK Eurofounds initiativ och forskning och European Workplace Innovation Network, och föreslår att EU vidtar åtgärder för att utveckla dialogen mellan arbetsmarknadsparterna och andra berörda parter inom ramen för samarbetsbaserade strategier för att främja innovation på arbetsplatsen.

2. Inledning

2.1

Innovation är viktig för företagens konkurrenskraft, produktivitet och tillväxtpotential. Om vi ska kunna utnyttja innovationspotentialen fullt ut måste arbetstagarna involveras och motiveras. Innovationsverksamhet gör europeiska företag mer konkurrenskraftiga internationellt och ökar därmed deras förmåga att skapa en stabil grund för arbetstillfällen av hög kvalitet, vilket leder till högre levnadsstandard. Allt detta bör understödjas av ett politiskt och lagstiftningsmässigt klimat som främjar innovation i hela Europa.

2.2

Digitaliseringen är en viktig drivkraft för innovation. Digitaliseringen av industrin och tjänstesektorn erbjuder enorma möjligheter, till exempel i fråga om automatisering, bearbetningsteknik, ökad produktivitet och ömsesidigt fördelaktig flexibilitet. Att investera i utbildning på ett inkluderande sätt i syfte att säkra tillgången till den kompetens som behövs i den digitala ekonomin är också ett viktigt verktyg för att minska ojämlikhet och utnyttja fördelarna med denna potential på ett sätt som kommer alla till del, både på arbetsplatserna och i samhället i stort. Den offentliga sektorn har ett stort ansvar när det gäller att modernisera den offentliga utbildningen och få fram den kompetens som behövs, och när det gäller att bidra till ett högkvalitativt företagsklimat. Samtidigt bör också företagen och branschen spela sin roll och bidra till att underlätta för arbetstagarna att få tillgång till yrkesutbildning och livslångt lärande. Genusperspektivet måste utgöra kärnan i alla digitala initiativ som främjar en fullständig integrering av kvinnor i den digitala ekonomin för att minska löneskillnaderna mellan könen och främja balansen mellan arbetsliv och privatliv.

2.3

Trots snabbt minskande priser på IKT, övergången från IKT-investeringar till IKT-tjänster och en fortsatt ökning av kunskapsbaserade tillgångar finns det inte mycket som tyder på att den nya digitala ekonomin har lett till ökad produktivitet. Enligt internationella studier befinner sig den nya digitala ekonomin fortfarande i sin ”installationsfas”, och eventuellt kan produktivitetseffekterna dröja till dess vi kommer in i teknikens ”spridningsfas” (7). Den inverkan som övergången från mer produktiva till mindre produktiva anställningsformer har på den nationella statistiken kan också göra det svårt att se hur IKT har bidragit till tillväxten, eftersom dess bidrag till produktiviteten och sysselsättningen kan variera avsevärt mellan branscher.

2.4

Förhållandena på arbetsmarknaden håller på att förändras på ett sätt som kommer att få stora konsekvenser för arbetsgivare, arbetstagare och avtalsförhållandena dem emellan. En del av dessa förändringar äger rum utanför företagen, bland annat via utkontraktering, men många av dem sker också inom företagen, till exempel i form av en utveckling mot mer flexibla arbetstider och rörliga arbetsformer. Denna utveckling, som äger rum inom den ram som grundar sig på lagstiftning och kollektivavtal, utmanar befintliga företagsstrukturer, förvaltnings- och ledarskapsmetoder samt omfattningen av och metoderna för den sociala dialogen, med konsekvenser även för anställningstrygghet och sysselsättningens kvalitet. Den sociala dialogen och förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter kan och bör emellertid förbli centrala verktyg, under förutsättning att de anpassas till förändringarna och utnyttjas i ett tidigt skede (se punkt 5.1), från början, när ny teknik introduceras, på ett sätt som präglas av förtroende. De europeiska arbetsmarknadsparterna utfärdade ett gemensamt uttalande om digitalisering 2016 (8).

2.5

Detta yttrande syftar till att förtydliga och upprätta kopplingar mellan kompetens och arbetstagarnas roll när det gäller att bidra till innovation, ökad produktivitet och arbetstagarnas välbefinnande å ena sidan, och behovet av att skapa välfungerande strategier på arbetsplatserna för att stödja och främja dessa mål å andra sidan.

3. Vad står på spel: utmaningarna med en innovationskultur på arbetsplatsen

3.1

Det finns ett trängande behov av att anpassa företagens strukturer och arbetsmetoder till den digitala ekonomin. Att hitta nya sätt att öka produktiviteten i den digitala tidsåldern är en utmaning för alla berörda parter. Kontinuerlig innovationsaktivitet som kan utnyttja arbetstagarnas potential och samtidigt främja deras välbefinnande är en viktig del av att hitta lösningar på dessa utmaningar. Social dialog, särskilt förhandlingar på lokal nivå, kan spela en viktig roll när det gäller att underlätta innovation och anpassning.

3.2

Digitaliseringen har stor inverkan på både befintliga och framväxande organisationer när det gäller hur företagens verksamhet och arbete organiseras. De flesta traditionella arbetsformer kommer kanske att existera även i framtiden, men vi kan redan nu se digitaliseringens effekter på nya arbetsformer. Till exempel ökar andelen distansarbete snabbt inom många sektorer, vilket innebär större oberoende för många arbetstagare.

3.3

3.4

Den utveckling mot ökat oberoende som digitaliseringen erbjuder vissa arbetstagare innebär en utmaning för företagen, deras organ och deras styrning samt för förvaltningsmetoderna och företagens traditionella hierarkiska strukturer. Den är också en utmaning för arbetsförhållandena, arbetstagarnas ekonomiska situation och förhållandena på arbetsmarknaden. Dessa förändringar kräver fler former av social dialog, information och samråd, samt större arbetstagarinflytande. Arbetstagarna kan själva bidra till innovativa metoder och utvecklingsprocesser som kan gynna bolaget och dess intressenter (9). Därför bör arbetsmarknadens parter eftersträva lösningar som garanterar att både traditionella och innovativa former av social dialog kan samexistera.

4. Hur kan en innovationskultur främjas på arbetsplatsen?

4.1

I takt med att vissa arbetstagare blir allt mer oberoende utmanas förvaltningsstrukturerna och ledarskapsmetoderna. Det kräver också nya former av dialog, tillhandahållande av information och samråd, samt att arbetstagarna kan bidra till företagets förvaltningsmetoder. Det måste skapas nya sätt att engagera så många anställda som möjligt i företagets innovations- och utvecklingsarbete.

4.2

Att låta arbetstagarna ta en betydligt större del i innovationsprocesser kräver emellertid inte alltid djupgående organisatoriska förändringar. Det finns ett antal enkla verktyg som kan användas för detta, men det främsta verktyget för att uppnå detta bör vara kollektivförhandlingar och social dialog i linje med den specifika arbetsplatsens behov. Självständiga arbetsgrupper, experimentworkshoppar, förslagslådor och ämnesöverskridande projektgrupper är bara några exempel. Ett ofta återkommande inslag är en arbetsplatskultur som uppmuntrar arbetstagarna att hitta sina egna lösningar, och en sådan kultur kan bara bygga på ömsesidigt förtroende mellan ledning och personal.

4.3

Vikten av att skapa en så bred förståelse som möjligt av de fördelar som en ny arbetsplatskultur kan innebära för arbetstagarna, i fråga om anställningstrygghet, sysselsättningens kvalitet samt arbetsförhållanden, bör framhållas. Man måste också ta itu med riskerna för arbetstagare, till exempel när det gäller arbetsförhållanden, skydd av hälsa och säkerhet, ekonomisk otrygghet och ökad polarisering. Man bör på alla nivåer främja insatser för att ge arbetstagarna och fackföreningarna genuint stöd och öka deras delaktighet, och för detta krävs åtgärder på alla nivåer som är seriösa och målinriktade i syfte att undvika en metod som används mest för syns skull.

4.4

En innovationskultur på arbetsplatsen innebär att enskilda arbetstagare inte bara koncentrerar sig på att utföra sina arbetsuppgifter utan också hela tiden funderar över om dessa kan utföras på ett bättre sätt. En innovationskultur kräver också att ledningen lyssnar aktivt till sina anställdas idéer och uppmuntrar dem att delta i innovationsprocesser (10).

4.5

Arbetstagarnas allt större oberoende inom ramen för företagens innovations- och utvecklingsverksamhet ger stora möjligheter att utnyttja arbetstagarnas kompetens fullt ut. Detsamma gäller flexibiliteten i fråga om tid och plats för arbete. Denna fungerar mer effektivt om man använder sig av innovativa metoder för att organisera arbetet som bygger på lokalt överenskomna arrangemang präglade av ömsesidigt förtroende. Allt detta kräver en modern ledarskapskultur inom en solid rättslig och avtalsmässig ram med utgångspunkt i samarbetsbaserade strategier, som också bör främjas på EU-nivå.

5. Rollen för olika former av social dialog

5.1

En av den sociala dialogens, och särskilt kollektivförhandlingarnas, huvudsakliga funktioner är att bidra till att forma företagsklimatet och hantera förändringar i arbetslivet genom information, föregripande åtgärder, deltagande och underlättande insatser, i syfte att bygga upp ömsesidigt förtroende mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer. Detta är ett av EU:s mål, vilket genomförs i enlighet med nationell praxis.

5.2

EESK har i ett antal yttranden framhållit den sociala dialogens centrala roll i samband med de föränderliga villkoren på arbetsmarknaden (11). Den sociala dialogen måste spela en ledande roll på alla relevanta nivåer, med full respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet.

5.3

Med tanke på utmaningarna och den allt snabbare förändringstakten är det emellertid viktigt att anpassa den sociala dialogens struktur och mål till de kontinuerliga förändringarna, samtidigt som de nationella och europeiska rättsliga och avtalsmässiga ramarna efterlevs. Detta är en utmaning för arbetsmarknadens parter på alla nivåer. Arbetsmarknadens parter bör, inom ramen för sina befogenhetsområden och utan att undergräva de befintliga strukturernas centrala principer, fortsätta att finna nya lösningar för den sociala dialogen, särskilt för förhandlingar, som är anpassade till aktuella utmaningar. På så sätt kan man hitta balanserade lösningar och se till att arbetsmarknadens parter på alla nivåer fortsätter att spela en meningsfull och central roll. Partnerskap med lokala samhällen kan också vara en inspirationskälla för arbetsmarknadens parter.

5.4

Såsom EESK tidigare har påpekat ”kan [man] inte i dag förutse alla de möjligheter och utmaningar som den digitala ekonomin kommer att ge upphov till. Den sociala och civila dialogens roll är inte att motsätta sig dessa övergångar, utan att styra dem så att vi kan dra större nytta av alla de fördelar som de kan medföra för tillväxt, främjande av innovation och kompetens, arbetstillfällen av hög kvalitet samt för hållbar och solidarisk finansiering av det sociala skyddet” (12).

5.5

När det gäller genomförandet av omställningar i en digitaliserad arbetsmiljö är det viktigt att kunna räkna med en smidig beslutsprocess så att företag och arbetstagare snabbt kan anpassa sig till en föränderlig miljö. EESK har framhållit följande: ”I samband med införandet av ny teknik såsom robotar eller smarta maskiner påminner kommittén i sin undersökning om vikten av att först informera och samråda med arbetstagarnas företrädare och av att de förändringar som tekniken leder till blir föremål för kollektivförhandlingar. Kommittén påminner också om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG (13) om europeiska företagsråd föreskriver en skyldighet om samråd.” (14)

5.6

EESK har även gett exempel på fall där arbetsmarknadsparternas verksamhet har lett till lösningar på problem som uppkommit under denna omställningsperiod (15). Ytterligare ett exempel är kollektivavtalet mellan den digitala plattformen för städtjänster Hilfr och fackföreningen 3F i Danmark (16). EU bör uppmuntra sådan verksamhet genom att främja den sociala dialogen och stödja kapacitetsuppbyggnad bland arbetsmarknadsparterna.

6. Huvudsakliga iakttagelser till stöd för nya sätt att främja innovation

6.1

Såsom nyligen påpekades i en Eurofoundstudie (17) kan företag som uppmuntrar sina anställda att delta i det breda beslutsfattandet kring verksamhet eller strategisk inriktning inte bara öka de anställdas trivsel på arbetsplatsen utan även öka innovationsnivån. En deltagarinriktad förändring främjar ett klimat av tillit mellan ledning, arbetstagare och fackföreningar. Arbetstagarnas och deras fackföreningars förtroende och bidrag på alla relevanta nivåer och i alla relevanta instanser är av central betydelse, oavsett om det är på lokal nivå eller i direktioner och styrelser. Deras deltagande för att förbereda inför förändringar och för att hantera och fatta beslut som rör dessa förändringar är avgörande för att hantera följderna av den digitala omvandlingen och för att frambringa en anda och en kultur som är inriktad på innovation (18).

6.2

Enligt Eurofound ökar utsikterna till innovation när starka strukturer för organisationen av arbete kombineras med direkt deltagande från arbetstagarnas sida (t.ex. delaktighet i att lösa problem eller förbättra produktionens kvalitet) (19). Denna iakttagelse stöder antagandet att kollektiv representation visserligen spelar en viktig roll när det gäller att se till att arbetstagarna involveras i innovationsprocesser, men att det finns ett allt större behov av en mer inkluderande och demokratisk dialog som bygger på arbetstagarnas deltagande i reflektionsprocessen. De olika metoderna för social dialog bör i denna anda göra det lättare för alla medlemmar i en organisation att dela med sig av och utnyttja sin kollektiva expertis, vare sig det gäller arbetstagare, deras företrädare eller chefer (20).

6.3

Eurofounds analys visade också att de anställdas tillgång till utbildning var kopplad till graden av innovation. Såsom EESK redan har påpekat bör arbetet ge dem som utför det en känsla av att göra det mesta av sin kompetens och sina färdigheter och att bidra på bästa sätt till det gemensamma välbefinnandet (21).

6.4

Motivation i form av finansiella incitament såsom individuell lönesättning var också en positiv faktor för innovation, enligt Eurofounds studie. Dessutom konstaterade man att mer innovativa organisationer hade bättre affärsresultat och mer nöjda anställda. Många av dessa innovativa företag hade en policy som i hög grad uppmuntrade arbetstagarna att vara delaktiga i företagets verksamhet.

6.5

Enligt Eurofound är förtroende för den sociala dialogen också viktigt för resultaten och trivseln på arbetsplatsen. Inom företag där det förekommit tvister och kollektiva åtgärder var resultaten och trivseln långt under genomsnittet. Ett förhållande präglat av förtroende mellan arbetstagarnas företrädare och företagsledningen, i kombination med arbetstagarnas direkta deltagande, är kopplat till bättre resultat och trivsel på arbetsplatsen och är dessutom en god grogrund för innovativ verksamhet (22). EESK framhåller vikten av att företagsledare utbildas så att de kan anpassa förvaltningsmetoderna till de nya förhållandena.

6.6

En kultur av förtroende är också en viktig konkurrensfaktor för företagen. När komplexa frågor med koppling till digitalisering tas upp på en arbetsplats ger ett klimat präglat av förtroende goda möjligheter till ett framgångsrikt samarbete, medan det omvända gäller när det råder en kultur av kontroll och efterlevnad (23).

6.7

Såsom Eurofound påpekat finns det inget recept för att skapa förtroende på en arbetsplats, men det finns vissa förhållanden som främjar dess framväxt. Det handlar bland annat om ömsesidigt erkännande mellan de två parter som har i uppgift att finna lösningar på gemensamma problem, snabba insatser som ger utrymme för meningsfulla diskussioner, öppenhet, snabb förmedling av information av god kvalitet och alla parters delaktighet i strategier och mål (24). Såsom EESK konstaterar i sitt yttrande (25) är ökat inflytande och deltagande från arbetstagarnas sida i beslutsfattande organ nödvändigt. Deras deltagande för att förbereda inför förändringar och för att hantera och fatta beslut som rör dessa förändringar är avgörande för att hantera följderna av den digitala omvandlingen och för att frambringa en anda och en kultur som är inriktad på innovation.

6.8

På nationell nivå är initiativ från arbetsmarknadens parter för att öka arbetstagarnas produktivitet och välbefinnande samt sysselsättningen på arbetsplatsnivå en lovande metod, och denna bör främjas runtom i Europa. Det gemensamma projekt som utförts av den finska sammanslutningen för tekniska industrier (Teknologiateollisuus) och Industrifacket är ett unikt projekt i Finland (26). i Danmark har Landsorganisationen tagit fram en särskild studie om arbetstagardriven innovation (27). i Tjeckien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien deltar också arbetsmarknadens parter i nationella diskussioner och projekt som rör den digitala omvandlingen och dess inverkan på arbetslivet (28).

6.9

På EU-nivå välkomnar EESK Eurofounds initiativ och forskning och European Workplace Innovation Network som lanserats av Europeiska kommissionen, och föreslår att EU bör vidta åtgärder för att utveckla dialogen mellan arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i samband med samarbetsbaserade strategier för att främja innovation på arbetsplatsen.

Bryssel den 23 januari 2019.

Luca JAHIER

Europeiska

ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 13, 15.1.2016, s. 161.

(2) EUT C 434, 15.12.2017, s. 36 och Marianne Thyssen noterade också detta vid den konferens som ETUI och EFS anordnade gemensamt i juni 2016 på temat ”Påverka det nya arbetslivet”.

(3) EUT C 303, 19.8.2016, s. 54.

(4) Artiklarna 12 och 28 i stadgan samt ILO-konventionerna 87 och 98; se även nedan, punkterna 3.2 och följande.

(5) 3rd European Company Survey: Innovative changes in European companies. Eurofound, 2017.

(6) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(7) ”The Productivity Paradox of the New Digital Economy”, Bart van Ark (Conference Board och Groningens universitet, International Productivity Monitor, 2016, s. 3–18).

(8) Uttalande från de europeiska arbetsmarknadsparterna om digitalisering.

(9) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(10) ”Employee-driven innovation”, Landsorganisationen i Danmark, 2007.

(11) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10, EUT C 303, 19.8.2016, s. 54.

(12) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (omarbetning) (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

(14) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(15) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(16) Hilfrs kollektivavtal.

(17) 3rd European Company Survey: Innovative changes in European companies. Eurofound, 2017.

(18) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(19) 3rd European Company Survey: Innovative changes in European companies. Eurofound, 2017.

(20) ”Workplace Social Dialogue as a Form of ’Productive Reflection’”. Peter Cressey, Peter Totterdill, Rosemary Exton; International Journal of Action Research, volym 9, nr 2, 2013.

(21) EUT C 288, 31.8.2017, s. 43.

(22) 3rd European Company Survey: Innovative changes in European companies. Eurofound, 2017.

(23) Vertrauenskultur als Wettbewerbsvorteil in digitalen Zeiten.

(24) ”Win-win arrangements: Innovative measures through social dialogue at company level”, Eurofound, 2016.

(25) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(26) Projektet ”Produktivitet tillsammans”.

(27) 3rd European Company Survey: Innovative changes in European companies. Eurofound, 2017.

(28) Addressing digital and technological change through social dialogue, Eurofound, 2017.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/7

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kvinnor på västra Balkan

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 159/02)

Föredragande: Dilyana SLAVOVA

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Yttre förbindelser
Antagande av facksektionen	19.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	174/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU:s politik gentemot västra Balkan har fått nytt liv. Den fick en ytterligare skjuts av det bulgariska ordförandeskapet, som gjorde regionen till en prioritet, och kommissionens meddelande ”Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan”, som offentliggjordes den 6 februari 2018.

1.2

Vid toppmötet i Sofia och i rådets slutsatser från juni 2018 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen bekräftades detta åtagande och fastställdes nästa steg i den europeiska integrationen av regionen. Mer specifikt gavs Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien juni 2019 som villkorat datum för inledningen av anslutningsförhandlingar. Detta fokus och denna åtgärd kommer sannolikt att upprätthållas och utvecklas av de efterföljande ordförandeskapen, eftersom de hör till de medlemsstater som också visar större mottaglighet för och åtagande gentemot västra Balkan, nämligen Österrike, Rumänien och Kroatien.

1.3

EESK är en stark förespråkare av utvidgning, eftersom det ligger i båda sidors intresse – både västra Balkans och EU:s. Denna politiks framgång är en viktig faktor bakom EU:s globala ställning samt grundvalen för Europas stabilitet och välstånd. Kommittén är därför övertygad om att anslutningsprocessen bör drivas vidare med både kraft och fasthet som en av EU:s främsta prioriteringar, inom ramen för de tydliga och stränga villkor som utgör grunden för alla utvidgningsprocesser – varken mer eller mindre.

1.4

Jämställdhet är en grundläggande rättighet som erkänns i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I detta yttrande framhåller EESK kvinnornas roll som en viktig drivkraft för att konsolidera demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och friheterna samt ekonomiska och sociala framsteg. Syftet med yttrandet är att öka medvetenheten om och främja kvinnors politiska, sociala och ekonomiska rättigheter samt jämställdhet på västra Balkan. Jämställdhetsintegrering kan bli framgångsrik enbart om det finns en stark politisk vilja och tro på de fördelar som jämställdhet skulle innebära för samhället.

1.5

Kvinnor har spelat och fortsätter att spela en avgörande roll för försoning och social och ekonomisk utveckling i regionen, särskilt i situationer med allvarligt försvagade ekonomiska strukturer, fattigdom och brutna sociala band, där kvinnor visar på större flexibilitet och initiativförmåga när det gäller att återupprätta och förnya sociala nätverk och utforska nya möjligheter till arbete. Trots viss god praxis och positiv utveckling i fråga om kvinnors egenmakt och program som införts befinner sig kvinnor fortfarande i en sämre position när det gäller deras förmåga att fullt ut utöva sina politiska, sociala och ekonomiska rättigheter och dra full nytta av socioekonomiska utvecklingsmöjligheter. På grund av den patriarkala kultur som leder till att deras roll marginaliseras möter kvinnor fördomar och könsstereotyper samt segregering på arbetsmarknaden och inom utbildningen och löper mycket större risk för diskriminering och våld, vilket hindrar deras avancemang till ledande positioner.

1.6

EESK efterlyser inte bara lika representation och inkludering av kvinnor i det socioekonomiska och politiska livet på alla nivåer, utan även genomförandet av ändamålsenliga lagar och politiska åtgärder för att bekämpa diskriminerande beteende och djupt rotade patriarkala attityder gentemot kvinnor, inklusive kvinnor från minoriteter (särskilt romer och hbtqi-personer), unga kvinnor, äldre kvinnor, kvinnor på landsbygden och kvinnor med funktionsnedsättning samt flyktingkvinnor och flyktingflickor som söker asyl på västra Balkan.

1.7

EESK understryker vikten av att utarbeta en färdplan för jämställdhet och åtgärder som skulle kunna leda till en mer jämlik fördelning av makt och resurser på västra Balkan. Kvinnorättsgrupper, näringslivsorganisationer och fackföreningar har aktivt främjat kvinnors roll i regionen, och det finns ett behov av ytterligare fokuserat och ihållande arbete med civilsamhällespartner och arbetsmarknadens parter för att på ett effektivt sätt kämpa för och främja kvinnors rättigheter. EU-institutionerna bör göra mer för att ekonomiskt stödja dessa organisationer och sammanslutningar genom att tillhandahålla särskilda planer och projekt som är inriktade på kvinnors egenmakt på alla nivåer, inklusive program för att stödja jämställdhetsorganisationer och detaljerade handlingsplaner.

1.8

EESK uppmanar EU och de nationella myndigheterna att samarbeta mer när det gäller att undanröja utbildningsstereotyper i syfte att säkerställa tillgång för unga flickor och kvinnor under hela deras liv till ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ utbildning för att ge dem relevanta färdigheter och underlätta deras karriärmöjligheter och tillträde till arbetstillfällen av god kvalitet på arbetsmarknaden.

1.9

Eftersom våld och diskriminering mot kvinnor är en av de allvarligaste kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och blir allt vanligare i detta efterkrigsområde, uppmanar EESK kommissionen att uppmuntra till ökat regionalt samarbete om utbyte av bästa praxis när det gäller våld i hemmet och tillhandahålla nödvändig finansiering och expertstöd till alla insatser som görs för att minska och om möjligt utrota denna omfattande sociala sjuka.

1.10

EESK anser att de nationella myndigheterna bör göra stora ansträngningar för att förbättra mediefriheten, bland annat genom att stärka den gällande lagstiftningen och genomföra den konsekvent. Detta kommer bland annat att bidra till att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor och verka för en säkrare mediemiljö där könsstereotyper kan dekonstrueras genom offentlig debatt och där kvinnor inte blir måltavlor för sexism, hatpropaganda och smutskastningskampanjer på nätet.

1.11

EESK upprepar att partnerländerna på västra Balkan måste integrera jämställdhetsperspektivet i alla relevanta program som finansieras genom instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II), i synnerhet på politikområde 3, som inbegriper sysselsättning, socialpolitik, utbildning, främjande av jämställdhet och utveckling av mänskliga resurser. Tematiska fonder för att bekämpa våld i hemmet och stödja kvinnors medborgar- och medieaktivism bör utvecklas.

1.12

Ett tydligt och konsekvent engagemang för jämställdhet som ett av EU:s grundläggande värden bör garanteras. EESK uppmuntrar kommissionen att ta med kritiska jämställdhetsindikatorer i sitt riktmärkningssystem för anslutningsförhandlingarna, som utarbetas och övervakas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och civilsamhällespartner som verkar för kvinnors egenmakt i regionen och inom EU. Systematisk tillämpning av ett jämställdhetsperspektiv bör behandlas som ett övergripande riktmärke för att bedöma lagstiftningsprocessens godtagbarhet och kvalitet inom ramen för anslutningsförhandlingarna.

1.13

EESK förväntar sig att de framtida insatserna på västra Balkan inte enbart ska syfta till att anpassa lagstiftningen om kvinnors mänskliga rättigheter till EU:s regelverk och relevanta internationella mekanismer och instrument, utan också och framför allt till att överbrygga klyftan mellan de befintliga lagarna och det korrekta genomförandet av dem. Regeringarna på västra Balkan bör uppmuntras och stödjas i arbetet med att utveckla hållbara offentliga finansieringsmekanismer inriktade på att skydda kvinnor mot våld, diskriminering och ekonomiskt utnyttjande.

1.14

EESK uppmanar de medlemsstater och partnerländer på västra Balkan som ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen att göra det snarast, eftersom den är den mest heltäckande politiska ramen för att förebygga våld i hemmet, skydda offren och lagföra förövarna. EESK uppmanar också kyrkor och andra religiösa institutioner och civilsamhällesorganisationer av alla trosinriktningar att inte kränka kvinnors rättigheter eller inkräkta på deras reproduktiva rättigheter, vilket är en avgörande förutsättning för kvinnors sociala och ekonomiska frigörelse och egenmakt.

1.15

EESK upprepar vikten av att koppla jämställdhetsbudgetering till övergripande åtgärder för jämställdhet. Kommittén efterlyser integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all politik och alla program genom bättre resursfördelning som ligger i linje med könsspecifika behov. Mot bakgrund av detta och med tanke på nästa fleråriga budgetram bör EU vara mer konsekvent i förbindelserna med västra Balkan när det gäller jämställdhetsintegrering, och bör insistera på jämställdhetsbudgetering och insamling av könsuppdelade uppgifter i syfte att se till att jämställdhet och respekt för kvinnors rättigheter beaktas på ett hållbart sätt. I detta syfte uppmuntras partnerländerna på västra Balkan och kommissionen att intensifiera sina politiska samråd med kvinnorättsaktivister och jämställdhetsexperter inom olika politikområden med anknytning till utvidgningen.

1.16

EESK betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kvinnors företagande med tanke på dess potential att väsentligt öka regionens tillväxtutsikter, och uppmanar EU-institutionerna att spela en roll i detta sammanhang. Åtgärder för att stödja skapandet av nya företag omfattar bland annat att säkerställa tillgång till finansiella och institutionella resurser, erbjuda optimal infrastruktur för nystartade företag, tillhandahålla relevant information om grundandet av ett företag, främja intresset för kvinnligt företagande genom mediekampanjer och bevilja lån till nystartade företag och expansionsprojekt. Kvinnliga företagare och deras näringslivsorganisationer bör inkluderas systematiskt i alla politiska utvecklingsprocesser som är relevanta för utvidgningens sociala och ekonomiska dimension.

2. Bakgrund

2.1

Jämställdhet är en grundläggande rättighet och ett gemensamt värde som erkänns av EU. Denna rättighet är förankrad i EU:s fördrag och internationella konventioner om mänskliga rättigheter och ingår i de anslutningsvillkor som kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo (1), Montenegro och Serbien) måste uppfylla. Att investera i jämställdhet är av avgörande betydelse: Det är inte bara ett EU-krav utan utgör också en nyckelindikator för ett jämlikt och demokratiskt samhälle.

2.2

Inom ramen för sina förberedelser för EU-anslutning har länderna på västra Balkan under de senaste åren vidtagit åtgärder för att främja kvinnors rättigheter. Dessa omfattar att anta eller ändra relevant lagstiftning (till exempel antidiskriminerings-, straff- och arbetslagstiftningen), utarbeta nationella strategier och handlingsplaner samt inrätta institutionella mekanismer för att genomföra och övervaka den berörda politiken. Främjandet av jämställdhet är dock ofta enbart ytligt, medan de åtgärder som vidtas i detta avseende saknar verkligt politiskt åtagande, befogenheter och finansiella resurser, vilket leder till bristfälligt och sporadiskt genomförande.

2.3

Tyvärr utgjorde toppmötet om västra Balkan i London i juli 2018 ett missat tillfälle att göra framsteg i fråga om att främja jämställdhet i regionen. Förslaget om konsekventa åtgärder, som övervägdes under förberedelserna inför toppmötet, bör därför snabbt få politiskt stöd och genomföras snarast på ett hållbart sätt.

2.4

Ojämlikhet mellan kvinnor och män är fortfarande ett problem på västra Balkan på grund av de ytterst patriarkala strukturer som är typiska för regionen och som yttrar sig i könsrelaterat våld, diskriminering och utnyttjande, en kronisk dubbel börda för kvinnor i fråga om arbete och familjeansvar, många hinder för kvinnors rörlighet uppåt och lika lön samt otillräcklig tillgång till sociala tjänster och reproduktiv hälsovård och finansinstrument. Kvinnors politiska representation har förbättrats något, dock med föga varaktig effekt för en rättvis omfördelning av den politiska makten mellan kvinnor och män. Det kritiska problemet ligger i det bristfälliga genomförandet av en progressiv politik, vilket återspeglar en avsaknad av verkligt politiskt engagemang, finansiering och sakkunskap.

2.5

Att säkerställa jämställdhet är fortfarande ett ”oavslutat ärende” (2) i regionen. Med detta yttrande vill EESK fästa uppmärksamheten på insatser av EU:s arbetsmarknadsparter och civila samhälle för att främja jämställdhet inom ramen för EU:s utvidgningspolitik och göra den till en övergripande indikator inom alla samhällsområden. Dessutom behandlas några av de största utmaningar som kvinnor möter på västra Balkan, såsom deras svagare roller inom sociala, ekonomiska och politiska områden samt utbrett könsrelaterat våld.

3. Könsrelaterat våld

3.1

Könsrelaterat våld, dvs. sexuellt våld, reproduktivt våld och våld i hemmet, är fortfarande ett utbrett problem i regionen. Även om våld i hemmet är underrapporterat är antalet anmälda fall fortfarande stort. Uppgifterna visar att i Albanien utsätts 56 % av kvinnorna för åtminstone en form av våld i hemmet. I Kosovo utsätts nästan 70 % av kvinnorna för våld i hemmet under sin livstid, medan man i Serbien registrerade minst 26 fall av kvinnomord under 2017, där gärningsmannen i de flesta fall var offrets partner (3). En granskning av tjänster i samband med våld i hemmet i regionens länder visade att de var underfinansierade, underbemannade och överbelastade (4) och att rapporteringsmekanismerna i allmänhet var mycket svaga.

3.2

Varje partnerland på västra Balkan har en nationell strategi som syftar till att bekämpa våld i hemmet (5). Kvinnor rapporterar i regel inte händelser på grund av normer av acceptans, misstro mot säkerhets- och rättsmyndigheterna och bristande institutionella insatser även mot de fall som rapporteras. Avsaknaden av finansiellt hållbara stödnätverk, säkra gömställen och institutioner för offer som är modiga nog att anmäla våld bidrar till ytterligare viktimisering av de mest utsatta kvinnorna. Det finns ett antal brister i insamlingen av jämförbara uppgifter i regionen som behöver åtgärdas. Målet är att ha en väl utformad, finansierad och övervakad politik för att förebygga, skydda och lagföra. Detta kräver ordentlig utbildning för alla aktörer i processen, tillräcklig upplysning och förändrade attityder i samhället. EESK anser att som i andra frågor är förebyggande åtgärder av största vikt och kostar mindre än insatser i senare led.

3.3

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) måste genomföras till fullo på hela västra Balkan. Efter att de undertecknat och ratificerat konventionen bör en majoritet av partnerländerna på västra Balkan intensifiera sitt arbete med att anslå tillräckliga offentliga medel, samordna politiken och genomföra praktiska åtgärder för att ta itu med alla typer av våld mot kvinnor. Dessutom uppmanas kommissionen att prioritera frågan om våld i hemmet inom ramen för föranslutningsstödet både för det civila samhället och för institutionell kapacitetsuppbyggnad. EESK uppmanar kommissionen att uppmuntra till ett ökat regionalt samarbete om utbyte av bästa praxis i samband med våld i hemmet, bortom uppdelningen mellan EU-medlemsstater och utvidgningsländer. I samband med utvidgningen är det viktigt att EU:s medlemsstater föregår med gott exempel i detta avseende.

Det behövs större engagemang och samordning mellan alla aktörer från den offentliga och den privata sektorn och större deltagande av icke-statliga organisationer, eftersom samarbete mellan offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer är grundläggande för ett framgångsrikt genomförande av lagstiftning och politiska åtgärder i kampen mot alla former av våld mot kvinnor.

3.4

Familjer och skolor har en avgörande roll att spela. Uppfostran av barn och utbildningen bör vara genusmedvetna och inriktade på att utrota könsrelaterat våld särskilt mot flickor och unga kvinnor. Upprättandet av en ram som inför tydliga policyer i skolor för att ta itu med könsrelaterat våld skulle bidra till att sådana beteenden minskar och skulle följaktligen skapa en mer stöttande miljö för offren samt öka jämställdheten som en grundläggande samhällsbärande princip.

4. Mänskliga rättigheter

4.1

Kvinnors mänskliga rättigheter används på västra Balkan systematiskt som måltavla av nationalistiska och klerikala aktörer som ofta framför religiösa dogmer och nationella intressen, såsom traditionella patriarkala familjevärderingar och demografisk förnyelse, som en moralisk motivering för att förvägra kvinnor deras friheter, jämlikhet och säkerhet. Trots att det finns omfattande och i allmänhet skyddande lagar om mänskliga rättigheter har genomförande- och verkställighetsmekanismerna avsevärda brister. EESK efterlyser ett effektivare samarbete och gemensamma insatser mellan nationella strukturer för mänskliga rättigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och statliga myndigheter för att främja en människorättsagenda och stödja dem som är särskilt utsatta.

4.2

Traditionella könsroller och attityder gentemot kvinnors sexualitet fortsätter att bita sig fast. Tillgången till mödravård är rimlig, men utöver denna väljer kvinnor fortfarande ofta att inte uppsöka läkare. Kvinnor som arbetar diskrimineras ofta när det gäller moderskapsrättigheter, inbegripet frågor under anställningsintervjuer om civilstånd och avsikt att skaffa barn, trots att det finns lagar mot detta. Regelbundna hälsokontroller bör uppmuntras och främjas. Intensiv upplysning om reproduktiv hälsovård behövs.

4.3

Det är särskilt oroande för EESK att kvinnors reproduktiva hälsa i länderna på västra Balkan äventyras på grund av tilltagande attacker från ultrakonservativa intressegrupper som är nära knutna till dominerande religiösa samfund. Det bör göras en ytterligare analys av följderna av fundamentalistiska religiösa åsikter för kvinnors rättigheter och i synnerhet deras reproduktiva rättigheter i regionen.

4.4

Hbtqi-personer förtjänar särskild uppmärksamhet med tanke på att deras rättigheter är långt ifrån befästa. Dessutom utsätts de för ständigt tryck från olika konservativa sociala grupper.

5. Sociala rättigheter

5.1

Det finns fortfarande brister i länderna i regionen när det gäller att garantera och övervaka ekonomiska och sociala rättigheter, inklusive rätten till icke-diskriminering. Detta påverkar alla kvinnor på arbetsmarknaden, men särskilt kvinnor och flickor från utsatta grupper, inklusive etniska minoriteter (framför allt romer), internt fördrivna personer, personer med funktionsnedsättning, migranter och flyktingar.

5.2

Kvinnor från dessa mindre gynnade grupper har ofta inte tillräckliga kunskaper om sociala rättigheter, tillgång till sociala tjänster, utbildning, hälso- och sjukvård eller bostäder. De institutioner som är juridiskt ansvariga för dessa områden är ännu inte i stånd att tillhandahålla dessa människor tillräckligt stöd. EESK anser att sådana aktörer som socialtjänster, lokala förvaltningar och icke-statliga organisationer bör förbättra de nödvändiga förutsättningarna för att garantera lika sociala rättigheter för utsatta grupper. Det finns ett brådskande behov av att se över kvaliteten på och den finansiella hållbarheten hos de sociala reformprogram som får stöd av EU, t.ex. genom en gemensam överenskommelse om inkludering inriktad på social delaktighet, diversifiering, demokratisering och decentralisering av sociala tjänster. Man bör undersöka olika alternativ för tillämpning av den europeiska pelaren för sociala rättigheter vid en lämplig tidpunkt i utvidgningsprocessen.

5.3

En oroande social företeelse är kvinnors radikalisering i vissa muslimska samhällen och deras medverkan i våldsbejakande extremism. Mellan 2012 och 2016 var ungefär 20 % av de ca 1 000 personer som lämnade västra Balkan för konfliktområdena i Syrien och Irak kvinnor (6). Regeringar, institutioner och civilsamhällesorganisationer gör inte tillräckligt för att offentligt erkänna kvinnors migration till Mellanöstern och se till att könsperspektivet inkluderas i de aktuella insatserna för att motverka våldsbejakande extremism. Antagandet av lagstiftning för att kriminalisera deltagande i, materiellt stöd till och rekrytering till utländska paramilitära grupper bör följas upp med praktiska åtgärder till stöd för avradikalisering och återanpassning av kvinnor, som i första hand bör betraktas som offer för extremisters propaganda och rekrytering.

6. Kvinnor på arbetsmarknaden

6.1

Exkluderingen av kvinnor från arbetsmarknaden är utbredd i regionen och avsevärt högre än genomsnittet i EU (7). Nästan två tredjedelar av regionens kvinnor i arbetsför ålder är antingen inaktiva eller arbetslösa. För romska kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning är siffrorna ännu högre. Statistiken visar att kvinnor har lägre aktivitetsnivåer än män och att föga framsteg har gjorts när det gäller att åtgärda sysselsättningsklyftan mellan könen.

6.2

Detta utgör inte bara en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna utan medför även en hög ekonomisk och social kostnad och hämmar den potentiella ekonomiska tillväxten i regionen. Varje år går länderna på västra Balkan miste om i genomsnitt 18 % av sin samlade BNP till följd av könsklyftor på arbetsmarknaden (8). En tredjedel av denna förlust beror på snedvridningar i valet av yrke mellan män och kvinnor. De återstående två tredjedelarna motsvarar kostnaderna för klyftor i arbetskraftsdeltagandet. Västra Balkan bör uppmuntras att på bästa sätt använda befintliga outnyttjade mänskliga resurser, stödja och underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och ta itu med problemet med en stor andel kvinnor i den informella ekonomin.

6.3

Denna könsklyfta beror på förekomsten av djupt rotade normer om familjeroller och otillräckliga institutionella insatser för att ta itu med dessa utmaningar. Familjeansvaret tenderar att falla på kvinnorna, och flexibla arbetsformer är ytterst ovanliga. Detta tvingar kvinnor att välja mellan familj och karriär. Kvinnor är formellt sysselsatta i mycket lägre utsträckning än män, tjänar sämre och innehar sällan höga befattningar. Det är viktigt att involvera männen i diskussionen och uppmuntra dem att ta en större del av familjeansvaret.

6.4

Tillgång till ekonomiskt överkomlig barnomsorg och uppmuntran av pappor att ta ut föräldraledighet är en av förutsättningarna för att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ska öka. Särskilda åtgärder krävs även för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden för kvinnliga arbetstagare, såsom tillhandahållande av offentligt finansierad förskola för unga barn. Stereotyper inom barnuppfostran och attityder, särskilt inom vissa befolkningsgrupper, till pojkars kontra flickors utbildning, samt stereotyper vid val av ett typiskt ”kvinnligt” eller ”manligt” yrke, bland andra faktorer, bidrar till löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män.

6.5

Löneklyftan mellan könen i regionen, som uppgår till cirka 20 % (9), är ett ihållande problem. Detta påverkar följaktligen pensionsklyftan mellan könen och ojämlikheten mellan män och kvinnor i fråga om pensionsålder. Med den möjliga ökningen av andelen arbetande fattiga, varav många är kvinnor, finns det goda skäl för ökad politisk uppmärksamhet och åtgärder från regeringens, arbetsgivarnas och arbetsmarknadsparternas sida, inte bara genom direkta åtgärder i fråga om både minimilön och levnadslön, progressiv beskattning, arbetsrelaterade förmåner och socialt stöd, utan även och framför allt genom indirekta åtgärder, såsom mer flexibla arbetsformer, boende, kompetensutveckling och barnomsorg.

6.6

Den ekonomiska situationen och bristen på sysselsättningsmöjligheter har en negativ inverkan på kvinnor, särskilt unga kvinnor, och gör att de tvingas lämna sina länder, vilket förvärrar kompetensflykten i regionen. Politiska åtgärder bör utformas för att fullt ut utnyttja kvinnornas talang och kompetens i den dynamiskt föränderliga ekonomiska miljön. I detta sammanhang bör man överväga att inrätta nätverk av kvinnliga experter för att lyfta fram deras sakkunskap på olika områden. Dessutom bör kvinnors tillgång till livslångt lärande förbättras och garanteras.

6.7

För att bryta utbildningsstereotyper är det nödvändigt att konsekvent uppmuntra flickor och kvinnor att intressera sig mer för naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, yrkesutbildning och lärlingsutbildning.

7. Kvinnors egenmakt

7.1 Kvinnors ekonomiska egenmakt

7.1.1

Kvinnliga företagare är fortfarande en outnyttjad källa till företagande och jobbskapande och en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt. Kvinnliga företagare står inför unika utmaningar och hinder när de påbörjar och utökar sin verksamhet, t.ex. bristande affärs- och entreprenörsfärdigheter samt bankers utbredda fördomar mot kvinnoledda företags kreditvärdighet. Det finns ingen unik definition av ”kvinnligt företagande”, vilket leder till att det saknas uppgifter om denna viktiga fråga.

7.1.2

Strävan efter förändringar bygger på starka belägg för att det finns många högkvalificerade kvinnor på västra Balkan, och argumenten för en jämnare könsfördelning bör därför utgå från ”regeln om meriter och preferens” snarare än positiv diskriminering. Det finns dock fortfarande faktorer som hindrar kvinnor från att få en ledande ställning, bland annat bristen på åtgärder för att förena arbete och familjeliv, begränsat tillträde till nätverk som är viktiga för högre poster och brist på självförtroende (10).

7.1.3

EESK rekommenderar vidare att politiska beslutsfattare och företag ser över följande frågor för att se till att kvinnor deltar på hög nivå på västra Balkan (11):

—	Öka synligheten för kvinnor på högre befattningar.

—	Skapa större öppenhet vid rekrytering till ledande befattningar.

—	Bekämpa stereotyper när det gäller könsroller.

—	Planera ledarsuccessionen.

—	Skapa metoder för kanalisering av talanger.

—	Sprida exempel på bästa praxis.

—	Skapa en samordnad databas över kvinnor som är kvalificerade att inneha styrelseposter.

7.1.4

Utbildning och tillgång till finansiering, inklusive mikrofinansiering, bör tillhandahållas som ett integrerat paket för kvinnors nystartade och expanderande företag (12). Främjande av kvinnligt företagande i regionen skulle leda till jobbskapande och innebära ekonomiska fördelar för alla. För detta ändamål bör åtgärder såsom företagskuvöser, mentorprogram, innovationsnav, tekniklabb och andra former av stöd för kvinnor i näringslivet användas mer aktivt.

7.1.5

Sammanslutningar av affärskvinnor bör aktivt delta i beslutsprocesser och offentlig dialog med lokala och regionala myndigheter och partnerorganisationer. I nyligen genomförda projekt på detta område har man konstaterat att ämnet erkänns i högre utsträckning än tidigare, och stödet till kvinnliga företagare har avancerat från att vara ett projekt till att vara en pågående process. Ytterligare betydande framsteg skulle kräva att människors tänkesätt ändras.

7.1.6

Sociala företag har en viktig roll att spela för att föra samman kvinnliga företagare och bör uppmuntras i hela regionen för att samordna åtgärder och underlätta framgångsrik tillgång till finansiering.

7.1.7

Ungas företagande är avgörande för regionen och det behövs en ny tillväxtmodell för att nå det digitala gränslandet. Den bör bygga på innovation och den nya millenniegenerationens entreprenörsanda. Modellen bör bland annat omfatta skräddarsydd utbildning av unga kvinnor och män för det nya arbetslivet, med säkra finansieringslösningar.

7.2 Kvinnors politiska egenmakt

7.2.1

Alla partnerländer på västra Balkan använder sig av könskvotering och det finns en ganska stark politik för att öka kvinnors representation. Kvotsystemet i de flesta av partnerländerna kräver att politiska partier inkluderar minst 30 % kvinnliga kandidater på sina listor, förutom i Bosnien och Hercegovina och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, där minimiandelen är 40 %.

7.2.2

Även om könskvoteringen utvecklas och medför positiva förändringar i regionen finns det ingen konsekvens i genomförandet av denna politik. Det gör att kvinnornas ställning i politiken och deltagande i beslutsprocesserna inte har förbättrats i någon större utsträckning och ännu inte är hållbart.

7.2.3

Det finns en hierarkisk marginalisering i regionen som visar att det finns ett större antal män än kvinnor i hög beslutsfattande position. Kvinnor innehar fortfarande inte de högsta maktpositionerna. De deltar mycket ofta i politiska organ som hanterar utbildning, hälso- och sjukvård, socialpolitik och administration, och detta kan leda till horisontell segregering i vissa sektorer. De är dock mycket mindre representerade i andra organ, som har större beslutsbefogenheter och inflytande över utformningen av politiken eller lagstiftningen.

7.2.4

Det finns vissa goda exempel på kvinnors politiska egenmakt i regionen. Lokala organisationer har lyckats mobilisera kvinnor i de politiska processerna och det stöd som tillhandahållits kvinnor i politiska partier har lett till att den första kvinnliga borgmästaren i Kosovo har valts. I Albanien har partner lett den koalition inom det civila samhället som kräver respekt för könskvoten i parlamentet, vilket har gjort att den kvinnliga deltagandenivån har ökat i de senaste valen. Det finns många pågående planer, mekanismer och stödstrukturer för att öka kvinnors politiska deltagande i regionen, och betydande förbättringar har gjorts (13).

8. Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas roll

8.1

Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer på västra Balkan har en viktig roll att spela när det gäller att påverka myndigheterna att verka för jämställdhet. De är bevisade katalysatorer för positiv förändring och uppbyggnad av toleranta och motståndskraftiga samhällen. Det finns ett antal framgångsrika initiativ, projekt och plattformar för kvinnor, och EESK stöder fullt och fast dessa positiva åtaganden.

8.2

Kvinnoorganisationer, som en del av civilsamhällesorganisationerna, är särskilt viktigt i detta avseende och spelar en ledande roll i arbetet med att förebygga våld mot kvinnor samt när det gäller försoning på lokal och regional nivå. De är en viktig del av processen för att övervaka och hålla regeringarna ansvariga för ett effektivt genomförande av politiken.

8.3

Trots formellt införda mekanismer för arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i samrådsförfaranden lämnar kommunikationen och samarbetet med regeringarna mycket i övrigt att önska. Den senaste tidens mer negativa inställning till civilsamhällesorganisationer gör det svårt för dem att rikta sund kritik och föreslå åtgärder för att effektivt hantera befintliga brister. EESK betonar behovet av att stödja och trygga utrymmet i det civila samhället för kvinnors rättigheter och egenmakt.

8.4

Utvidgningsprocessen och Berlinprocessen har bidragit till det civila samhällets deltagande i regionala initiativ och regionalt beslutsfattande. Det finns tecken på framsteg när det gäller status och position för sektorn som helhet, varigenom flera ändringar av lagstiftning, politik och budgetar har gjorts, med beaktande av vad medborgarna vill.

8.5

EESK har utvecklat en tudelad strategi – både regional och bilateral – för förbindelserna med civilsamhällesorganisationerna på västra Balkan. Uppföljningskommittén för västra Balkan, som EESK inrättade 2004, är det främsta instrumentet för att samordna EESK:s verksamhet i regionen och övervaka förändringarna i den politiska, ekonomiska och sociala situationen i partnerländerna på västra Balkan, samt i förbindelserna mellan EU och västra Balkan, inbegripet på området för kvinnors rättigheter. Forumet för det civila samhället på västra Balkan ingår i uppföljningskommitténs arbete. Vid det sjätte forumet, som hölls i Sarajevo i juli 2017, diskuterades och antogs rekommendationer på området för kvinnors rättigheter och egenmakt.

8.6

I kommissionens meddelande om utvidgningen från 2018 uppmanas de nationella myndigheterna att med stöd av sina samhällen ta ansvar för och leva upp till de välkända villkoren för EU-anslutning. En inkluderande och ändamålsenlig strukturerad dialog om reformprioriteringar, där ett stärkt civilt samhälle deltar, skulle i stor utsträckning avgöra hur framgångsrika genomgripande åtgärder blir. EU bör därför göra mer för att uppmuntra och underlätta denna dialog.

Bryssel den 23 januari 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(2) Europaparlamentets utredningstjänst. Briefing om kvinnor på västra Balkan, juli 2018.

(3) Civil Society Forum (CSF) of the Western Balkans Summit Series, ”Gender Issues in the Western Balkans”, Policy Brief nr 04, april 2018, http://wb-csf.eu/wp-content/uploads/2018/04/CSF-PB-04-Gender-Issues-in-the-Western-Balkans.pdf.

(4) Hughson, 2014, ”Gender Country Profile of Bosnia and Herzegovina”, och Brankovic, 2015, ”Multisectoral Cooperation: An Obligation or Wishful Thinking”. UNDP.

(5) Petricevic, I. 2012. Women’s Rights in the Western Balkans in the Context of EU Integration.

(6) Regional Cooperation Council, ”A Waiting Game: Assessing and Responding to the Threat from Returning Foreign Fighters in the Western Balkans”, november 2017, https://www.rcc.int/pubs/54/a-waiting-game-assessing-and-responding-to-the-threat-from-returning-foreign-fighters-in-the-western-balkans.

(7) Europaparlamentets utredningstjänst. Briefing om kvinnor på västra Balkan, juli 2018.

(8) http://blogs.worldbank.org/europeandcentralasia/key-unlocking-economic-potential-western-balkans-women

(9) Regionalt projekt av UN Women.

(10) EUT C 133, 9.5.2013, s. 68.

(11) EUT C 133, 9.5.2013, s. 68.

(12) Europeiska kommissionen, SME Policy Index, Western Balkans and Turkey 2016, Assessing the implementation of the Small Business Act for Europe.

(13) UNDP, 2016.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/15

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Reform av Världshandelsorganisationen för att anpassa den till utvecklingen inom internationell handel

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 159/03)

Föredragande: Emmanuelle BUTAUD-STUBBS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	12.7.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	REX
Antagande av facksektionen	19.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	174/2/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) skulle vilja upprepa sitt engagemang för Världshandelsorganisationen (WTO) som den internationella handelns väktare och en smältdegel för utveckling av regler och bestämmelser för att säkerställa rättvis handel, liberalisering av handeln med varor och tjänster och öppenhet i utformningen av den handelsrelaterade politiken.

1.2

Kommittén är övertygad inte bara om att brådskande reformer bör genomföras så snart som möjligt, särskilt när det gäller hur tvistlösningsorganets överprövningsorgan fungerar, utan också om att WTO-medlemmarna bör åta sig mer ambitiösa och systemiska förändringar vad gäller arbetsnormerna, kampen mot klimatförändringarna och de globala målen för hållbar utveckling i syfte att anpassa den internationella handelns regler till de globala utmaningarna.

1.3

EESK skulle vilja uppmuntra kommissionen att med stöd av medlemsstaterna eftersträva en ambitiös EU-27-handelspolitik som kommer att erbjuda EU:s företag bättre marknadstillträdesmöjligheter och sprida EU:s värden i fråga om mänskliga rättigheter och de grundläggande arbetsnormerna, såsom kampen mot diskriminering, jämställdhet, fackliga rättigheter och så vidare, genom kanalerna med multilaterala, plurilaterala (inklusive WTO), bilaterala och unilaterala (det allmänna preferenssystemet, ”Allt utom vapen”) avtal. Det civila samhället i EU begär fri men rättvis handel.

1.4

Efter Förenade kungarikets utträde ur EU (den 29 mars 2019) kommer Förenade kungariket att bli en oberoende medlem av WTO. Detta betyder att EU-27 och Förenade kungariket bör trygga sina bilaterala handels- och investeringsförbindelser, och EU-27 bör ägna vederbörlig uppmärksamhet åt den viktiga frågan om tullkvoter med sina frihandelsavtalspartner. EESK önskar att Förenade kungariket kunde stödja EU:s förslag till en reform av WTO i syfte att modernisera de multilaterala handelsreglerna.

1.5

EESK stöder kommissionens förslag till en genomförbar lösning för att få tvistlösningsorganets överprövningsorgan tillbaka på rätt spår och de senaste meddelandena från WTO-medlemmar om ändring av vissa bestämmelser i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning.

1.6

Som företrädare för det europeiska organiserade civila samhället är Europeiska ekonomiska och sociala kommittén mycket engagerad i övervakningen av frihandelsavtal, fullgörandet av de åtaganden som parterna gjort i kapitlen om hållbar utveckling samt kravet på att beakta FN:s mål för hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringarna.

1.7

Spridningen av handelshinder och den ökande beskattningen av import (aluminium, stål etc.) av nyckelaktörer i världshandeln (Förenta staterna, Kina etc.) utgör ett verkligt hot mot tillväxten i världshandeln – som redan minskar sedan 2014 – som skulle kunna skada den globala tillväxten, insatserna för minskad ojämlikhet, utvecklingen av de mest sårbara ekonomierna och skapandet av värde och sysselsättning i globala värdekedjor.

1.8

Med tanke på dessa risker anser EESK att det behövs en ambitiös reform av WTO. Denna reform bör delas upp i två delar: En första, mer teknisk del om de mest angelägna frågorna före utgången av 2019 för att undvika blockeringen av tvistlösningsorganets överprövningsorgan och klargöra vissa definitioner, och en andra, mer systeminriktad del, som skulle kunna ta längre tid och kommer att anpassa WTO:s uppdrag och funktionssätt till de stora förändringarna inom världshandeln.

1.9

För den första fasen bör flera av de förslag som kommissionen lade fram i ett diskussionsdokument från september 2018 som svar på ett mandat från medlemsstaterna vid Europeiska rådets möte den 28–29 juni stödjas.

1.10

Förslagen i fråga är följande: stärka sekretariatets roll, ändra reglerna om mandatperioden för domare vid tvistlösningsorganets överprövningsorgan, uppdatera reglerna om subventioner, statsägda företag och tekniköverföring samt öka användningen av öppna plurilaterala förhandlingar.

1.11

EESK anser också att det för den första fasen är angeläget att WTO även blir mer ambitiöst när det gäller jordbrukssektorn i syfte att säkerställa en trygg försörjning med säkra livsmedel av god kvalitet. WTO:s roll när det gäller att minska osäkerheten inom internationell handel är avgörande för jordbrukets framtid i alla länder, liksom dess förmåga att trygga livsmedelssäkerheten i överensstämmelse med stränga miljökrav för produktion och djurskydd.

1.12

EESK anser att det är av avgörande betydelse att försiktighetsprincipen, såsom den är förankrad i EU-fördragen, ges fullgott skydd även på multilateral nivå och ges fullt rättsligt erkännande i syfte att säkerställa en högre skyddsnivå genom förebyggande beslutsfattande vid risker för människors hälsa eller för miljön. Med tanke på dess betydelse bör EU göra den till ett offensivt intresse i alla sina handelsförhandlingar.

1.13

EESK anser att en annan prioriterad fråga är att trygga dataskyddet i internationell handel genom multilaterala instrument som inspireras av normer och regler som införts i EU samt inom OECD, Apec och FN. Det befintliga multilaterala instrumentet på dataskyddsområdet bör vidareutvecklas och fler tredjeländer bör uppmuntras att ansluta sig. EU:s syn på övergripande bestämmelser för gränsöverskridande dataflöden och dataskydd bör främjas som en multilateral standard.

1.14

Det är nödvändigt att anpassa dessa gällande regler beträffande jordbrukssektorn och dataskyddet för att beakta marknadsförhållanden och handelsmetoder i flera WTO-medlemmar.

1.15

Andra vägar för en mer ambitiös och systemisk reform, som kommissionen inte nämner i detta skede, är dock också värda att undersökas.

1.16

EESK föreslår att man inleder en reflektionsprocess om definitionen av utvecklingsländer i WTO:s förfaranden som skulle kunna bygga på en uppsättning kriterier som omfattar t.ex. marknadsandelen i den globala ekonomin och index för mänsklig utveckling, och sluter an till befintliga definitioner i andra internationella organisationer.

1.17

De förslag som EESK stöder omfattar i huvudsak tre områden: arbetsnormer och anständigt arbete, klimatmål och uppnående av FN:s 2030-mål för hållbar utveckling.

1.18

Hur de grundläggande arbetsnormerna och de multilaterala handelsreglerna ska kopplas till varandra har varit en mångårig fråga, sedan mer än 20 år. I och med att FN antagit ambitiösa och heltäckande mål för hållbar utveckling anser EESK att tiden nu är mogen för WTO som den internationella handelns väktare att spela sin roll för att aktivt främja de grundläggande arbetsnormerna. Detta skulle kunna uppnås genom att målen för hållbar utveckling och de grundläggande ILO-konventionerna erkänns i en allmän ingress och genom att artikel XX i Gatt utnyttjas fullt ut för både miljöfrågor (XX g) och sociala frågor (XX e).

1.19

Utöver de möjliga sätten att uppdatera de nuvarande reglerna och skissera nya regler som är anpassade till 2000-talets handel, är det dock faktiskt WTO:s komplexa styrningsstruktur som baseras på enhällighet som bör göras mer flexibel och öppen för insyn för att förbättra organisationens effektivitet.

1.20

Detta är anledningen till att kommittén uppmanar kommissionen att i samarbete med sina viktigaste parter inleda en reflektion om möjliga förändringar i WTO:s beslutsförfaranden, insynen i dess arbete och det civila samhällets medverkan.

2. En huvudaktör i den internationella handeln

2.1

WTO är en hörnsten inom multilateralismen i handeln, som har medfört en mängd positiva resultat: en liberaliseringsprocess inom världshandeln, större insyn i handelspolitiska åtgärder genom inbördes utvärdering, tvistlösningsorganets rättspraxis, som ger alla organisationens medlemsländer möjlighet att göra sina rättigheter gällande gentemot en annan WTO-medlem om dess regler överträds, och det förvisso långsamma och svåra utarbetandet av regler och bestämmelser för att styra den internationella handelns utveckling (förenklade handelsprocedurer, bekämpning av subventioner inom fiskesektorn etc.).

2.2

EESK betraktar det som en framgång att WTO har välkomnat ett ökande antal medlemmar, fått geopolitiska ”jättar” (Kina och Ryssland) att godta multilateralismens principer och underlättat integrationen av sårbara ekonomier i världshandeln (Liberia, Kambodja etc.).

2.3

Sedan WTO inrättades i januari 1995 har organisationen således spelat den tredelade rollen som handelsreglernas väktare, pådrivare för internationaliseringen av utvecklingsländernas ekonomier och underlättare av inrättandet av globala värdekedjor.

2.4

Dess arbete har i huvudsak bedrivits inom ramen för följande tre pelare:

2.4.1 Utarbetande av en uppsättning regler och bestämmelser för internationell handel

2.4.1.1

Dessa regler omfattar för närvarande tre huvudområden: allmänna tull- och handelsavtalet, allmänna tjänstehandelsavtalet och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter. Dessa tre pelare har kompletterats med ett tvistlösningssystem och en princip om öppenhet som baseras på undersökning av medlemsländernas handelspolitik. Hela denna uppsättning regler, vars efterlevnad säkerställs av tvistlösningsorganet, ger internationella handelsaktörer rättslig säkerhet och förutsägbarhet, vilket är avgörande för långsiktiga investeringar.

2.4.2 Tvistlösningsorganet

2.4.2.1

Detta är ett av de stora framsteg som gjorts av WTO, som en uppföljning av allmänna tull- och handelsavtalet. De tidtabeller och förfaranderegler som tillämpas vid biläggande av tvister mellan medlemsländerna formaliserades och reglerades strikt av tidsfrister, vilket har lett till att mer än 500 tvister sedan 1995 har lagts fram för tvistlösningsorganet och mer än 350 beslut utfärdats.

2.4.2.2

Tvistlösningsorganet har fattat ett antal viktiga beslut, även om det kan råda vissa betänkligheter beträffande deras genomförande: flygplanssubventioner (EU/Förenta staterna), utländska försäljningsbolag (EU/Förenta staterna), bomullssubventioner (Brasilien/Förenta staterna) osv. Takten av hänskjutanden har på senare tid ökat med spridningen av handelspolitiska åtgärder som fastställer ytterligare eller protektionistiska tullar (Förenta staterna/Kina), påtvingad tekniköverföring och bristande efterlevnad av immateriella rättigheter.

2.4.3 Handelsliberaliseringsrundorna

2.4.3.1

Uruguayrundan (1986–1994) är den sista rundan av multilaterala förhandlingar som har lett till ett ambitiöst program för att minska industriella tullar, avskaffa icke-tariffära åtgärder, inklusive textil- och beklädnadskvoter, samt stärka reglerna och fastställa nya förfaranderegler för tvistlösning.

3. WTO:s nuvarande brister

3.1 Pågående kris i tvistlösningsorganets överprövningsorgan

3.1.1

Arbetet i överprövningsorganet, som är hörnstenen i WTO:s rättsliga funktion, riskerar för närvarande att avstanna helt och hållet: I december 2019 kommer det att finnas färre än tre ordinarie domare som kan tjänstgöra i detta organ om Förenta staterna fortsätter att vägra att utse nya domare. Denna blockering skulle hindra överprövningsorganet från att fatta beslut eftersom det krävs minst tre domare, och detta vid en tidpunkt då antalet tvister ökar mot bakgrund av det växande trycket från protektionism.

3.1.2

Många kritiska synpunkter har framförts av kontoret för Förenta staternas representant i handelsfrågor (USTR) om tvistlösningsorganets aktuella funktionssätt: funktionen utöver den centrala uppgiften att bistå WTO-medlemmarna i biläggandet av handelstvister, åsidosättande av tidsfristen på 90 dagar, yttranden i frågor som inte avser föremålet för tvisten samt att man måste finna en ny balans mellan överprövningsorganets rättigheter och skyldigheter.

3.1.3

Detta är en paradox med tanke på att Förenta staterna ingår i den lilla krets av medlemmar som mest använder sig av tvistlösningsorganet, tillsammans med EU, Kanada, Brasilien och Indien.

3.2 Oförmågan att leverera nya multilaterala regler eller överenskommelser

3.2.1

EESK noterar att WTO har drabbats av vissa bakslag, såsom låsningen i Doharundan, som inleddes 2001, underlåtenheten att agera gentemot otillbörliga metoder som genomförs i flera medlemsländer och misslyckandet att anta en ministerförklaring vid ministerkonferensen i Buenos Aires i december 2017, även om vissa framsteg har gjorts, i synnerhet ikraftträdandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer 2013. Detta har föranlett flera handelspartner (EU, Förenta staterna, Japan, Kanada, Kina etc.) och icke-statliga organisationer att föreslå betydande reformer av både dess befogenhetsområde och dess arbetsmetoder.

3.2.2

Dessa misslyckanden återspeglar i själva verket de svårigheter som WTO står inför när det gäller att anpassa sina verksamhetsregler till det nya läget i den internationella handeln: det ökande antalet protektionistiska åtgärder, den globala handelsarenans komplexitet, den offentliga opinionens tryck på de handelspolitiska beslutsfattarna på grund av handelns sociala och miljömässiga konsekvenser, det rådande motståndet mot vissa negativa konsekvenser av globaliseringen, det alltför långsamma och geografiskt begränsade öppnandet av offentliga upphandlingar samt uppkomsten av överkapacitet i vissa industrisektorer på grund av omfattande subventioner.

3.2.3

Svårigheterna med att fullt ut inkludera ett antal WTO-medlemmar i det multilaterala regelbaserade handelssystemet: Med tanke på deras ekonomiska storlek samt statens och olika offentliga organs roll i affärsbeslut är det ett faktum att många klagomål och hänskjutanden till tvistlösningsorganet om intrång i immateriella rättigheter, påtvingad tekniköverföring, begränsad tillgång till investeringar för utländska företag i vissa sektorer, exportkontroll, massiva offentliga subventioner i vissa industrisektorer och så vidare har framförts under de senaste 15 åren av flera WTO-medlemmar (Förenta staterna, EU, Japan, Kanada och så vidare).

3.3 En allmän obalans av rättigheter och skyldigheter mellan utvecklade länder och stora tillväxtekonomier

3.3.1

Sedan WTO inrättades har organisationen kontinuerligt välkomnat nya medlemmar, sammanlagt 36, med både viktiga länder som nu är medlemmar i den ”multilaterala klassen” och bräckliga utvecklingsländer som vill bli integrerade i den internationella handeln.

3.3.2

Det bör noteras att det inte finns några WTO-definitioner av utvecklade länder och utvecklingsländer, med undantag för de minst utvecklade länder som betecknas som sådana av FN: varje land som framgångsrikt slutför anslutningsprocessen förklarar vilken kategori det tillhör, och detta kan ifrågasättas. Denna situation, som baseras på en egen försäkran, är problematisk eftersom ett antal stora tillväxtekonomier som har förklarat sig vara ”utvecklingsländer” beviljas undantag på denna grund trots att deras ekonomiska resultat och framgångsrika integration i den internationella handeln tyder på att de snarare bör ingå i kategorin ”industriländer”. EESK föreslår därför att man inleder en reflektionsprocess om definitionen av utvecklingsländer i WTO:s förfaranden som skulle kunna bygga på en uppsättning kriterier såsom marknadsandelen i den globala ekonomin och, i enlighet med Europaparlamentets förslag, index för mänsklig utveckling (1), och sluter an till befintliga definitioner i andra internationella organisationer.

3.3.3

Såsom kommissionen påpekat i sitt meddelande från 2015 (2): ”Det har skett en stor förändring i de stora handelspartnernas relativa ekonomiska makt, och detta har ännu inte återspeglats fullt ut i WTO-systemet. Detta har inneburit att det finns en växande obalans mellan de stora tillväxtekonomiernas bidrag till det multilaterala handelssystemet och de förmåner de får ut av det” (s. 26).

3.3.4

Mellan 2005 till 2015 misslyckades dock de minst utvecklade länderna, trots att de dragit fördel av allmänna tullförmåner från industriländer, med att ta ett stort steg framåt i den internationella handeln: deras andel ökade från 0,8 % till 1 % (3). EESK medger att denna stagnation visar att dessa minst utvecklade länder bör ges samma kvot- och tullfria marknadstillträde inte enbart av industriländerna utan även av de stora tillväxtekonomierna.

4. Delarna i en brådskande reform som syftar till att övervinna den rådande krisen

4.1 Hitta en snabb lösning för att få tvistlösningsorganet tillbaka på rätt spår

4.1.1

EESK ställer sig bakom de förslag som utarbetats av kommissionen och Europaparlamentet och som skulle tillåta att mandatperioden för de nu tjänstgörande domarna förlängs utöver tre år, möjliggöra framtida rekrytering av heltidsarbetande, oberoende yrkesdomare och öka antalet domare i överprövningsorganet från sju till nio.

4.1.2

EESK stöder de två meddelandena från flera WTO-medlemmar, mot bakgrund av allmänna rådets möte den 12–13 december 2018, med förslag till ändringar av vissa bestämmelser i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning: ett möjligt undantag från 90-dagarsperioden, uteslutande av vissa kommunalrättsliga åtgärder av parten, ökning av antalet ledamöter i överprövningsorganet från sju till nio samt en förlängning av deras mandatperiod.

4.2 Mer frekvent användning av öppna plurilaterala förhandlingar

4.2.1

Ett stort antal bilaterala och regionala avtal har slutits (4), vilket är en direkt följd av att det inte har funnits någon multilateral dynamik sedan 2001. EESK rekommenderar att plurilaterala avtal bör ingås inom ramen för WTO och under alla omständigheter bör vara öppna och transparenta. Jämfört med multilaterala förhandlingar erbjuder plurilaterala förhandlingar ett antal fördelar:

—	De baseras på en kritisk massa av länder som är villiga att agera.

—	De innebär kortare förhandlingar.

—	Det finns ingen risk för att principen om enhällighet missbrukas eftersom ett land eller en grupp mindre relevanta länder inte kan blockera ett avtal.

—	Deras tillämpningsområde är ofta begränsat, vilket innebär att de kan koncentrera effekten av partnernas åtaganden och främja investeringar, handel och sysselsättning.

4.2.2

Denna lösning har redan använts och har gett positiva resultat, även om den behöver utforskas ytterligare (avtalet om handel med informationsteknikprodukter I och II, avtalet om offentlig upphandling).

4.2.3

Öppna, inkluderande och transparenta plurilaterala avtal skulle kunna användas mer systematiskt, samtidigt som man sörjer för inkluderande mekanismer som gör det möjligt för länder som inte undertecknat avtalet att dra fördel av det på vissa villkor när det gäller åtaganden och genomförande.

4.2.4

För närvarande pågår förhandlingar om ett antal frågor som e-handel, underlättande av investeringar samt mikroföretag och små och medelstora företag, liberalisering av miljövänliga varor och tjänster samt handel med tjänster, i syfte att ingå öppna plurilaterala avtal.

4.2.5

WTO:s medlemmar har tagit viktiga steg för att sätta mikroföretagens och de små och medelstora företagens perspektiv i centrum för diskussionerna, t.ex. genom det gemensamma öppna initiativet om stöd till mikroföretag och små och medelstora företag, som lanserades i Buenos Aires 2017. Tonvikten ligger på handelsfinansiering, och de multilaterala utvecklingsbankerna har svarat genom sina program för underlättande av handelsfinansiering. Genom att rationalisera, förenkla och standardisera tullförfarandena kommer avtalet om förenklade handelsprocedurer att bidra till att minska handelskostnaderna och lindra den administrativa bördan för mikroföretag och små och medelstora företag. EESK föreslår en heltäckande, inkluderande, samstämmig och ändamålsenlig multilateral strategi där hänsyn tas till behoven hos alla olika undergrupper av små och medelstora företag och deras intressen.

4.3 Uppdatering av vissa befintliga regler

4.3.1 Avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder

4.3.1.1

Med tanke på de mycket stora programmen med direkta och indirekta subventioner till industrin i vissa medlemsländer (t.ex. ”Made in China 2025”) stöder kommittén de förslag som kommissionen utarbetat i sitt diskussionsdokument från september 2018 och som håller på att diskuteras med Förenta staterna, Japan och Kanada: införa en presumtion om att alla icke-anmälda subventioner snedvrider marknaden, förbättra anmälningsförfarandet och lägga till nya kategorier av subventioner, till exempel sådana som ges till ett insolvent företag eller ett företag på obestånd utan en trovärdig omstruktureringsplan. Mer uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om dubbel prissättning som tillämpas av vissa medlemsstater, t.ex. Ryssland, för att få en konkurrensfördel, särskilt inom energiintensiva sektorer.

4.3.1.2

Ett mer robust system för övervakning av anmälningar, inklusive påföljder, bör införas i ljuset av den nedåtgående trenden i antalet WTO-medlemsländer som anmäler sina subventioner, vilkas andel har sjunkit från 50 % 1995 (128 medlemsländer) till dagens 38 % (164 medlemsländer) (5).

4.3.2 Påtvingad tekniköverföring

4.3.2.1

EESK ställer sig bakom de förslag som lagts fram av kommissionen, som vill inrätta nya mekanismer för att kontrollera de olika formerna av påtvingad tekniköverföring (begränsningar för samriskföretag, begränsningar av kapitalinvesteringar av utländska företag, beviljande av licenser på grundval av ogenomskinliga kriterier, beviljande av licenser med begränsningar) och skydda affärshemligheter på ett effektivare sätt. Dessa nya mekanismer bör enbart omfatta påtvingad tekniköverföring och inte tekniköverföring i allmänhet, som ger positiva effekter i utvecklingsländerna.

4.3.3 Statsägda företag

4.3.3.1

Definitionen av och reglerna om statsägda företag måste uppdateras och förtydligas för att omfatta alla företag som är direkt eller indirekt kopplade till staten eller till offentliga organ.

4.3.4 Diskussion om nya regler inom området särskild och differentierad behandling

4.3.4.1

Kommissionen lade i sitt diskussionsdokument från september 2018 fram ett antal intressanta alternativ (gradering och opt-out, objektiva kriterier för att bevilja utvecklingsländer särskild och differentierad behandling, bedömning från fall till fall av ansökningar om nya flexibla lösningar enligt särskild och differentierad behandling) som EESK stöder.

4.3.5 Investeringar

4.3.5.1

Under ministerkonferensen i Buenos Aires undertecknade 45 WTO-medlemmar en gemensam förklaring om att underlätta investeringar för handel och efterlyste diskussioner om upprättande av en multilateral ram som ger öppenhet och förutsägbarhet. EESK noterar att utländska investeringar visserligen är nyttiga men även kan medföra risker, och hänvisar till sitt yttrande där kommittén rekommenderar vissa åtgärder som bör vidtas för att hantera potentiella negativa konsekvenser (6).

4.3.5.2

Ökad öppenhet behövs i utländska direktinvesteringar eftersom vissa mycket stora flöden mot utvecklingsländer verkar ogenomskinliga. När det gäller inrättandet av en multilateral investeringsdomstol skulle EESK vilja hänvisa till sitt yttrande med ett antal grundläggande frågor som bör beaktas (7).

4.3.6 Offentlig upphandling

4.3.6.1

Framsteg behövs på tre områden:

—	Öppenhet, med påföljder om obligatoriska rapporteringskrav inte uppfylls.

—

Täckning, med en ökning av antalet länder som undertecknat avtalet om offentlig upphandling och de förfaranden för offentlig upphandling som faller under detta avtal. Att uppmana länder såsom Kina, Ryssland och Indien att underteckna är en prioritering, och deras åtaganden måste täcka nationella och regionala nivåer samt företag med anknytning till staten.

—	Bibehållande av möjligheten för upphandlande enheter att tillämpa miljökriterier, sociala kriterier och arbetsrelaterade kriterier, såsom skyldigheten att rätta sig efter och följa kollektivavtal, i upphandlingar (8).

4.3.7 E-handel

4.3.7.1

Under WTO:s ministerkonferens i Buenos Aires i december 2017 stödde 71 medlemsländer, som står för 77 % av e-handeln, idén om ett plurilateralt initiativ för att stabilisera regelverket och mobilisera färdigheter och sakkunskap i de mest sårbara ekonomierna. Högnivågruppen för e-handel 2030 lade därefter fram sin rapport till WTO:s offentliga forum den 4 oktober 2018.

4.3.7.2

EESK anser att Gats-bilagan om telekommunikation och Gats-referensdokumentet bör användas som utgångspunkt för att tillhandahålla en uppsättning enhetliga och ambitiösa regler för e-handel, som är anpassade till de många utmaningar som väntar. Dessa inkluderar att genomdriva principen om icke-diskriminering mellan inhemska och utländska aktörer genom att undanröja hinder för utvecklingen av gränsöverskridande flöden, såsom kravet på att servrar ska placeras lokalt, dock med det viktiga behovet av att införa ett undantag för allmänintresset (säkerhet, allmän ordning etc.), samt garanterad tillgång till den digitala handelsplattformen på samma villkor för nationella och utländska företag, garanterad dataintegritet, garanterad rättssäkerhet för aktörer med avseende på deras investeringar och främjande av investeringar i telekommunikationsinfrastruktur i syfte att bekämpa den digitala klyftan.

4.3.7.3

Kommittén framhåller dock att alla initiativ om e-handel måste vara helt i linje med nedanstående rekommendation om dataskydd i den internationella handeln och de övergripande bestämmelserna för gränsöverskridande dataflöden (i EU:s handels- och investeringsavtal).

4.4 Dataskydd i den internationella handeln

4.4.1

EESK anser att det med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och den fortsatta utvidgningen av IKT-infrastrukturen krävs noggrann statlig tillsyn och övervakning. Även om beslut om adekvat skyddsnivå utvärderas vart fjärde år (se artikel 45.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (9) (allmän dataskyddsförordning)), rekommenderar EESK ständig kontakt mellan kommissionen, dataskyddsmyndigheterna och tredjeländers offentliga myndigheter för att kartlägga nya utmaningar inom denna mycket dynamiska tekniska och ekonomiska miljö (10).

4.4.2

EESK anser att främjande av standarder för dataskydd genom multilaterala instrument bör vara en prioritet för kommissionen och att detta åtagande bör understödjas av resurser, så att man kan tillhandahålla a priori ett verkligt skydd av de mänskliga rättigheterna och a posteriori ett effektivt rättsmedel för skador som lidits (11). Europarådets konvention nr 108 från 1981, med dess tilläggsprotokoll från 1999, är det enda bindande multilaterala instrumentet på dataskyddsområdet. Instrumentet bör vidareutvecklas och fler tredjeländer bör uppmuntras att ansluta sig.

4.4.3

De multilaterala insatserna inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), G20 och Apec (Ekonomiska samarbetet i Asien och Stillahavsområdet) bör vidareutvecklas i syfte att bygga upp ett verkligt globalt multilateralt system för dataskydd. Samarbetet med FN:s särskilda rapportör för rätten till integritet bör vara stabilt och funktionellt.

4.4.4

EESK hoppas att kommissionen, rådet, de nationella regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt Förenta staternas regering och kongress kommer att välkomna förslagen i Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna. Europaparlamentet tar upp allvarliga farhågor i sin resolution, och många av dem visar att avtalet och den nuvarande amerikanska lagstiftningsramen inte skyddar EU-medborgarnas rättigheter i praktiken (12).

4.4.5

EESK begär att eventuella framtida multilaterala initiativ om dataflöden till fullo ska följa EU:s övergripande bestämmelser för gränsöverskridande dataflöden och dataskydd i EU:s handels- och investeringsavtal, i synnerhet artikel B.2 (13).

4.5 Jordbrukets roll i handelsförhandlingar

4.5.1

Med en sammanlagd import och export på 242 miljarder euro 2015 är EU världens främsta handlare med jordbruksbaserade livsmedel, vilket gynnar producenter och konsumenter inom och utanför EU (14). EESK anser att EU måste ta hänsyn till effekterna på jordbruket i hela EU av EU:s senaste handelsavtal samt händelseutvecklingen inom världshandeln (15). WTO:s roll när det gäller att minska osäkerhetsfaktorer inom den internationella handeln kommer att vara avgörande för jordbrukets framtid.

4.5.2

Det är väsentligt att jordbrukssektorn är stark och livskraftig i alla WTO-medlemmar för att bibehålla eller öka den stabila, säkra och trygga livsmedelsförsörjningen. Handel bidrar förstås till att utjämna obalanser i utbud och efterfrågan, främja effektiv resursanvändning och öka marknadsmöjligheterna och den ekonomiska tillväxten, och därigenom skapa arbetstillfällen, inkomster och välstånd på landsbygden (16).

4.5.3

WTO:s SPS-avtal från 1995 behandlar tillämpningen av bestämmelserna om livsmedelssäkerhet, djurhälsa och växtskydd. Artikel 5.7 tar upp försiktighetsprincipen, som numera finns inskriven i Lissabonfördraget. Alla försök att ändra denna princip annat än på multilateral nivå skulle få långtgående konsekvenser för världshandelsordningen och för avtalets fortsatta trovärdighet (17). EESK anser emellertid att försiktighetsprincipen såsom den är förankrad i EU-fördragen är av avgörande betydelse och att den bör ges fullgott skydd och fullt rättsligt erkännande på multilateral nivå, för höga standarder för livsmedelssäkerhet samt höga djurskydds- och miljönormer i jordbruksproduktionen. EESK noterar med oro att EU misslyckades med att försvara sina försiktighetsåtgärder i två WTO-tvister enligt gällande regler. Med tanke på dess betydelse bör EU göra sin försiktighetsprincip till ett offensivt intresse i alla sina handelsförhandlingar.

4.5.4

Såsom visades i Nairobi, där man mot alla förväntningar kom överens om en betydande ministerförklaring, befinner sig EU i en stark position att spela en ledande roll i framtida handelsförhandlingar om jordbruksprodukter. Grunden för detta är att EU uppfattas ha en ledande roll när det gäller att främja både hållbarhet och utveckling (den roll unionen hade i Nairobi), och tack vare de tidigare GJP-reformerna betraktas EU inte i första hand som defensivt (18). Under alla omständigheter bör de minst utvecklade länderna och deras särskilda utsatthet inom jordbrukssektorerna skyddas med hjälp av alla tillgängliga instrument, t.ex. mekanismerna för särskild och differentierad behandling och den särskilda skyddsmekanismen.

4.5.5

I detta avseende anser EESK att det behövs en betydligt mer konsekvent strategi mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och den internationella handelspolitik som bedrivs av EU.

4.6 Tjänster

4.6.1

Under ministerkonferensen i Buenos Aires efterlyste 34 WTO-medlemmar en intensifiering av arbetet med inhemska regleringar (licenser, yrkeskvalifikationer, förfaranden etc.) i syfte att skapa en tydlig och öppen multilateral ram eftersom förhandlingarna om ett multilateralt avtal om handel med tjänster (TiSA) stod stilla. Det civila samhället och fackföreningarna framförde flera betänkligheter beträffande det faktiska genomförandet av skyddsåtgärder för offentliga tjänster.

4.6.2

Denna insats för att upprätta en sådan multilateral ram är av avgörande betydelse med tanke på att EU, med en sammanlagd import och export på 1 809 miljarder euro 2017, är världens överlägset största handlare med tjänster, vilket gynnar producenter och konsumenter inom och utanför EU (19). Tjänstesektorerna bidrar till mer än 75 % av BNP i utvecklade länder och 50 % av BNP i utvecklingsländer och utgör ryggraden i globala värdekedjor.

4.7 Inverkan av brexit

4.7.1

Förenade kungariket kommer att agera som ett enskilt medlemsland i WTO från och med slutet av mars 2019. Kommittén hoppas att Förenade kungariket i denna egenskap kommer att stödja de ambitiösa och framåtblickande reformer som EU efterlyser. Det senaste åtagandet att ansluta sig till avtalet om offentlig upphandling är positivt.

4.7.2

EU-27 kommer att ha till uppgift att omforma erbjudandena om marknadstillträde för EU:s handelspartner, särskilt inom jordbrukssektorn, med en rättvis och balanserad omfördelning av kvoter mellan medlemsstaterna.

5. Öppna upp diskussionen om en viktig men systemisk reform av WTO

5.1 Utforma ett nytt styrningssystem för en ny värld

5.1.1

WTO:s interna organisation, som inrättades 1994, bör ses över så att den kan anpassas till viktiga utvecklingstendenser:

—	En snabb ökning av antalet medlemmar som, om enhällighetsprincipen inte ändras, kommer att blockera beslutsfattandet.

—	Genomgripande strukturförändringar inom världshandeln.

—	Antagandet av ambitiösa mål när det gäller hållbar utveckling (FN:s mål för hållbar utveckling) och kampen mot klimatförändringarna (Parisavtalet).

—	EU:s erfarenheter av att införa kapitel om handel och hållbar utveckling i alla sina frihandelsavtal på senare tid.

5.1.2 Utforma en kreativ lösning för att få ett slut på det systematiska behovet av enhällighet

5.1.2.1

WTO:s beslutsprocess, ett arv från allmänna tull- och handelsavtalet, är i praktiken konsensus, det vill säga enhällighet bland de 164 medlemmarna. ”Positiv” enhällighet krävs för att anta beslut från allmänna rådet och ministerförklaringar. När det gäller tvistlösning krävs ”negativ” enhällighet för att avvisa en slutrapport som utfärdats av en panel. Denna regel gör det uppenbarligen möjligt för ett land som agerar på egen hand eller i de flesta fall för koalitioner av medlemsländer, som bildats kring gemensamma mål (G3, G20), att lägga in sitt veto mot att förhandlingar slutförs.

5.1.2.2

De flesta internationella organisationer har antagit beslutsmekanismer som möjliggör debatt och förebygger att frågor kör fast, såsom röstvägning på grundval av objektiva kriterier (Internationella valutafonden) eller omröstning med kvalificerad majoritet (Europeiska unionen). EESK föreslår att man inleder en reflektion om möjliga nya regler för beslutsfattande med kvalificerad majoritet som baseras på de dubbla kriterierna om beaktande av marknadsandelen i den globala ekonomin och den sammansatta indikatorn för utveckling.

5.1.2.3

EESK föreslår att det antal frågor som kräver enhällighet ska minskas för att undvika att enhällighet också ska gälla för WTO:s normala verksamhet. Denna normala verksamhet omfattar överenskommelse om dagordningen för kommittémöten, förslag om en diskussion om en handelspolitisk fråga eller förslag om att uppmana oberoende experter att lämna synpunkter i en fråga som är av direkt betydelse för genomförandet av ett WTO-avtal (20).

5.1.3 Rationalisera organisationen för att öka effektiviteten

5.1.3.1

WTO har en komplex organisationsstruktur (21). Dess övergripande struktur innefattar allmänna rådet, som består av företrädare för medlemsländerna med uppgift att godkänna ståndpunkterna i de tre specialiserade organen: varuhandelsrådet, tjänstehandelsrådet, och rådet för handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter. Dessa tematiska råd kompletteras av andra organ med uppgift att hantera befintliga plurilaterala avtal och utveckla nya plurilaterala initiativ. Ministerkonferensen på politisk nivå, som sammanträder minst en gång vartannat år och består av medlemsländernas handelsministrar, arbetar på grundval av enhällig överenskommelse om resolutioner som utarbetats av övriga organ.

5.1.3.2

Ett antal kommittéer som inrättats för ett särskilt tillfälle som inte längre är relevant, såsom arbetsgruppen för Singaporefrågorna, är avsedda att vara tillfälliga. Antalet kommittéer bör minskas på grundval av det antal möten som hålls och de resultat som uppnås för att fördela resurser till frågor som medlemmarna anser vara prioriterade. En utvärderingskultur måste skapas.

5.1.4 Förstärkt roll för sekretariatet genom tilldelning av ytterligare resurser

5.1.4.1

För att säkerställa att WTO förbereder ministerresolutioner och lanserar nya plurilaterala initiativ på ett effektivare sätt bör sekretariatets roll stärkas genom att det ges initiativrätt att föreslå nya förhandlingsfrågor, ändringar av uppsättningen regler och bestämmelser och förslag till kompromisser om de frågor som diskuteras.

5.1.5 Frångå regeln om ett samlat helhetsåtagande

5.1.5.1

Vid ministerkonferensen på Bali övergav WTO strategin med ett samlat helhetsåtagande där ”inget är överenskommet förrän allt är överenskommet”. Denna nya, mer flexibla inställning möjliggjorde antagandet av det multilaterala avtalet om förenklade handelsprocedurer, som trädde i kraft den 22 februari 2017, när mer än två tredjedelar av WTO-medlemmarna (dvs. 110 länder) lagt fram sina ratifikationsinstrument. Avtalet syftar till att underlätta och påskynda den internationella handeln med varor tack vare effektivare och snabbare procedurer inom områden såsom frigörande och tullklarering av varor (22).

5.1.6 Bygga starkare broar med det civila samhället

5.1.6.1

Europeiska unionen har stor erfarenhet av att samråda med och involvera det civila samhället i handelspolitiken. Arbets- och miljöåtaganden som bidrar till parternas hållbara utveckling fastställs i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla nyligen framförhandlade EU-frihandelsavtal, och i dessa föreskrivs vanligen övervakningsmekanismer för det civila samhället, kallade inhemska rådgivande grupper, i EU och i partnerlandet eller partnerländerna. EESK föreslår att dessa erfarenheter av det civila samhällets aktiva deltagande ska främjas bland övriga WTO-medlemmar för att lägga fram förslag om de lämpligaste mekanismer som skulle kunna införas på multilateral nivå.

5.1.6.2

EESK föreslår att WTO:s offentliga forum, i form av en balanserad och representativ församling av sociala och ekonomiska aktörer från alla olika sektorer och intressegrupper, ska fungera som en möjlig plattform för det civila samhällets deltagande och ges möjlighet att utfärda rekommendationer inom ramen för WTO:s förfaranden. Det sätt på vilket OECD har kunnat strukturera samrådet med en lång rad berörda aktörer skulle också kunna beaktas.

5.1.6.3

Såsom det föreslagits bilateralt av EESK (23) skulle en särskild övervakad klausul kunna ingå i alla multilaterala och plurilaterala avtal, enligt vilken ”båda parterna i respektive övervakningsmekanism för det civila samhället måste samarbeta för att främja målen för hållbar utveckling och övervaka effekterna”.

5.2 Införa samstämmighet mellan ett multilateralt handelssystem och internationella sociala och arbetsrättsliga normer

5.2.1

OECD och EU tog upp frågan om de globala värdekedjorna under 2010 i syfte att förstå hur de fungerar och föreslå lösningar för att korrigera missförhållanden som konstaterats när det gäller miljön och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Man har tagit fram detaljerade monografier för flera sektorer, utarbetat praktiska handledningar och identifierat specifika frågor som rör företagens sociala ansvar (barnarbete, föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, anständiga levnadsstandarder, förlust av biologisk mångfald och illojal prissättning).

5.2.2

I en ILO-förklaring från 2016 om anständigt arbete i globala leveranskedjor identifierades flera handlingslinjer: främja internationella arbetsnormer, undanröja styrningsbrister, främja en inkluderande och effektiv social dialog, stärka arbetsadministrationssystemen, förbättra kunskaperna och utvidga statistiken.

5.2.3

EESK beklagar att tillämpningsområdet för den gällande artikel XX e är begränsat till tvångsarbete, och föreslår att man överväger en utvidgning till grundläggande arbetsnormer (barnarbete, tvångsarbete etc.). EESK menar också att EU:s erfarenheter av att integrera skyddet av arbets- och miljönormer i sin handelspolitik skulle kunna inspirera WTO att hänvisa till ILO:s åtta konventioner, Parisavtalet och målen för hållbar utveckling, till exempel i en ingress. Varje WTO-medlem som inte helt följer reglerna bör ratificera den ILO-konvention som saknas, eller åtminstone uppvisa en likvärdig skyddsnivå, och dra nytta av resurser för kapacitetsuppbyggnad för att göra det.

5.2.4

ILO och WTO samarbetar för närvarande på teknisk nivå, och utarbetar gemensamma studier. Under 2007 visade studien ”Trade and employment, challenges for policy research” att tekniken snarare än handeln var mer ansvarig för ökad ojämlikhet. Under 2017 visade en annan gemensam studie, ”Investing in skills for inclusive trade”, att stärkta grundläggande färdigheter samt tekniska färdigheter och ledningsfärdigheter hjälper länder att dra nytta av handeln.

5.2.5

WTO har utvecklat en databas om globala värdekedjor och tagit fram vetenskapliga studier (t.ex. ”Trade patterns and global value chains in South-East Asia”) som innehåller uppgifter om deras struktur och arbetsmetoder som bör användas för att utforma nya multilaterala riktlinjer som inspireras av OECD:s riktlinjer, i syfte att säkerställa en hållbar förvaltning av globala värdekedjor.

5.2.6

EESK stöder inrättandet av en ny arbetsgrupp för handel och anständigt arbete inom WTO, vars mål kommer att vara tvådelade, i överensstämmelse med arbetet inom FN för ett internationellt rättsligt bindande instrument för att reglera verksamheten inom transnationella bolag och andra företag och med utgångspunkt i flerpartsinitiativ (24). Den syftar till att dels främja god praxis om hur ansvaret för att respektera och skydda mänskliga rättigheter kan fullgöras, med tanke på komplexiteten vad gäller ansvarsfullt företagande inom globala värdekedjor (linjära eller komplexa, långa eller korta) (25), dels öka medvetenheten om ansvarsfullt företagande i utvecklingsländerna, genom att fokusera på konkreta insatser för att möta nuvarande och framtida sociala, miljömässiga och styrningsrelaterade utmaningar och genom att undersöka sätt att avhjälpa eventuella negativa effekter. WTO-systemet med handelspolitiska granskningar bör systematiskt omfatta en granskning av ländernas genomförande av ILO:s grundläggande arbetsnormer.

5.3 Få den internationella handeln att bidra till kampen mot klimatförändringarna

5.3.1

Att anpassa WTO:s regler till behovet av att bekämpa klimatförändringarna är en av de viktigaste prioriteringarna för WTO-reformen och syftar till att säkerställa att den internationella handeln med industri- och jordbruksvaror hamnar i en godare cirkel. EESK uppmuntrar företag som investerar i mer hållbar produktion, och anser att illojal konkurrens bör förhindras. Dessa insatser än mer är nödvändiga när det gäller investeringar som är avgörande för att uppnå målen för hållbar utveckling: FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) uppskattar att en årlig budget på 2 500 miljarder US-dollar är nödvändig, och WTO har också en roll att spela för att uppmuntra dessa ansvarsfulla investeringar i transport-, vatten- och energiinfrastruktur.

5.3.2

Ett antal åtgärder skulle kunna övervägas:

—

Utvidga undantagen enligt artikel XX i allmänna tull- och handelsavtalet, som ger WTO-medlemmarna autonomi (med vissa begränsningar) att fastställa sina egna miljömål (bekämpa rökning, skydda delfiner, asbest etc.), så att de omfattar nationella åtgärder som vidtas för att stödja kampen mot utsläpp av växthusgaser. Detta skulle till exempel göra det möjligt för ett medlemsland att inrätta en mekanism för koldioxidinkludering vid sina gränser i syfte att skydda ren luft (artikel XX g).

—	Utveckla en internationell metod för att mäta och modellera nya utsläpp av växthusgaser med koppling till utvecklingen av handelsflöden, till exempel mellan två länder eller två regioner som har undertecknat ett frihandelsavtal.

—

Gemensamma reflektionsgrupper som inrättas av WTO och sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som registrerar varje enskilt lands samtliga bidrag, skulle kunna utarbeta förslag för att kompensera för dessa ytterligare utsläpp (nybeskogning, återbeskogning, avskiljning av koldioxid, investeringar i ren teknik). De planerade femårsgranskningarna under 2023 skulle också kunna bidra till att ”göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling” (26).

—	Nylansera det plurilaterala avtalet om liberalisering av miljövänliga varor och tjänster, vilket skulle främja rörligheten för varor och tjänster med en positiv inverkan på miljön (energi, vatten, avfall etc.).

5.4 Inkludera målen för hållbar utveckling i den multilaterala agendan

5.4.1

WTO:s regler och bestämmelser bidrar i sig till att uppnå vissa av målen för hållbar utveckling, särskilt ”främja ett universellt, regelbaserat, öppet, icke-diskriminerande och rättvist multilateralt handelssystem inom ramen för Världshandelsorganisationen” (mål 17.10) och ”avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk” (mål 2).

5.4.2

Arbetet med detta har påbörjats med ministerförklaringen från Nairobi, där man förpliktade sig att avskaffa exportsubventioner för jordbruksprodukter, och ministerförklaringen från Buenos Aires, där man tog upp de mest skadliga fiskesubventionerna. Det skulle dock förvisso kunna hävdas att andra mål för hållbar utveckling, såsom målen 8 (”verka för varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla”), 14 (”bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt”) och 17 (”stärka genomförandemedlen och återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling”) förtjänar att beaktas av WTO i dess verksamhet.

5.4.3

Detta skulle innebära att alla plurilaterala och multilaterala avtal som ingås inom ramen för WTO bör bidra till att uppnå dessa mål, och att bristande efterlevnad eventuellt skulle kunna utlösa tvistlösningsmekanismen.

5.4.4

Slutsatserna från WTO:s sjätte globala översyn av ”Aid for Trade”, som hölls i Genève i juli 2017, bör omsättas i åtgärder för att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av e-handel och digitala möjligheter och uppmuntra investeringar i fysisk och digital infrastruktur.

Bryssel den 23 januari 2019.

Europeiska

Luca JAHIER

ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets resolution om WTO: vägen framåt, punkt 9, den 29 november 2018, (2018/2084(INI)).

(2) Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik.

(3) De minst utvecklade ländernas andel av världshandeln (källa: World Trade Statistical Review 2016, WTO, s. 59).

(4) Regionala avtal som anmälts till WTO (källa: www.wto.org).

(5) Improving disciplines on subsidies notification, TN/RL/GEN/188, WTO, 2017.

(6) EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen” [COM(2017) 487 final – 2017/0224 (COD)], föredragande: Christian Bäumler, medföredragande: Gintaras Morkis ( EUT C 262, 25.7.2018, s. 94).

(7) EESK:s yttrande om ”Konvention om inrättande av en multilateral domstol för biläggande av investeringstvister”, föredragande: Philippe de Buck, medföredragande: Tanja Buzek (EUT C 110, 22.3.2019, s. 145).

(8) Gemensamt tolkningsinstrument om det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada och EU och dess medlemsstater (http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13541-2016-INIT/sv/pdf).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(10) EESK:s yttrande om ”Utbyte och skydd av personuppgifter i en globaliserad värld”, föredragande: Cristian Pîrvulescu ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 209 ).

(11) EESK:s yttrande om ”Utbyte och skydd av personuppgifter i en globaliserad värld”, föredragande: Cristian Pîrvulescu ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 209 ).

(12) EESK:s yttrande om ”Utbyte och skydd av personuppgifter i en globaliserad värld”, föredragande: Cristian Pîrvulescu ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 209 ).

(13) Varje part får anta och upprätthålla de skyddsåtgärder som den finner lämpliga för att säkerställa skyddet av personuppgifter och integritet, inklusive genom antagande och tillämpning av reglerna för gränsöverskridande överföring av personuppgifter. Inget i detta avtal ska påverka det skydd av personuppgifter och integritet som parternas respektive skyddsåtgärder ger. http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2018/may/tradoc_156884.pdf

(14) https://ec.europa.eu/agriculture/sites/agriculture/files/trade-analysis/statistics/graphs/eu-agrifood-trade.pdf.

(15) EESK: s yttrande om ”Jordbrukets roll i de multilaterala, bilaterala och regionala handelsförhandlingarna mot bakgrund av WTO: s ministerkonferens i Nairobi”, föredragande: Jonathan Peel ( EUT C 173, 31.5.2017, s. 20 ).

(16) EESK: s yttrande om ”Jordbrukets roll i de multilaterala, bilaterala och regionala handelsförhandlingarna mot bakgrund av WTO: s ministerkonferens i Nairobi”, föredragande: Jonathan Peel ( EUT C 173, 31.5.2017, s. 20 ).

(17) EESK: s yttrande om ”Jordbrukets roll i de multilaterala, bilaterala och regionala handelsförhandlingarna mot bakgrund av WTO: s ministerkonferens i Nairobi”, föredragande: Jonathan Peel ( EUT C 173, 31.5.2017, s. 20 ).

(18) EESK: s yttrande om ”Jordbrukets roll i de multilaterala, bilaterala och regionala handelsförhandlingarna mot bakgrund av WTO: s ministerkonferens i Nairobi”, föredragande: Jonathan Peel ( EUT C 173, 31.5.2017, s. 20 ).

(19) https://www.wto.org/english/res_e/statis_e/wts2018_e/wts2018_e.pdf

(20) Policy Brief ”Revitalizing Multilateral Governance at the World Trade Organization - Report of the High-Level Board of Experts on the Future of Global Trade Governance”, Bertelsmann Stiftung, 2018.

(21) WTO:s struktur (källa: Revitalizing Multilateral Governance at the World Trade Organization, Bertelsmann Stiftung, s. 54).

(22) Les trois réformes de l’OMC, Zaki Laïdi, Libération, 2003.

(23) EESK:s yttrande om ”Den stora betydelsen av handel och investeringar när det gäller att uppnå och genomföra målen för hållbar utveckling”, föredragande: Jonathan Peel, medföredragande: Christophe Quarez ( EUT C 129, 11.4.2018, s. 27 , punkt 1.8).

(24) T.ex. den nyligen antagna franska lagen om företags omsorgsplikt.

(25) EESK:s yttrande om ”Arbete på skäliga villkor inom globala leveranskedjor”, föredragande: Emmanuelle Butaud-Stubbs (EUT C 303, 19.8.2016s. 17, ).

(26) Artikel 2 i Parisavtalet (UNFCCC).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/28

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om De inhemska rådgivande gruppernas roll i övervakningen av genomförandet av frihandelsavtal

(Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)

(2019/C 159/04)

Föredragande: Alberto MAZZOLA

Remiss	Europaparlamentet, 11.9.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Yttre förbindelser
Antagande av facksektionen	15.1.2019
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	152/0/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK inser att handel bidrar till ekonomisk utveckling ur ett vidare perspektiv och stöder i detta avseende en utökning av det antal handelsavtal som EU har. Frihandelsavtalen står dock även i centrum för en livlig debatt om deras bidrag till social utveckling och miljöskydd, om fördelarna och nackdelarna och om hur dessa fördelas mellan länderna och olika intressenter. EESK vill betona detta.

1.2

EU står i dag inför växande krav på en konstruktiv dialog om handel med det civila samhället. Ett av de främsta resultaten av intressenternas deltagande genom strukturer såsom inhemska rådgivande grupper är att det civila samhällets processer förstärks.

1.3

EESK anser att det är absolut nödvändigt att det civila samhället deltar i alla slags avtal. Å ena sidan tillgodoser detta deltagande behovet av övervakning och utgör ett sätt att lägga fram förslag och ta upp legitima frågor som påverkar alla delar av samhället. Å andra sidan är det avgörande för att faktiskt uppnå de strategiska ambitioner som för närvarande ingår i avtalen och som inte enbart kan utvecklas genom förbindelser mellan institutioner och regeringar.

EESK anser att deltagandet i alla slags avtal måste äga rum genom ett enda organ för det civila samhällets deltagande som måste vara gemensamt, dvs. omfatta båda sidor i avtalet.

EESK anser att de gemensamma rådgivande grupperna bör vara rådgivande, samrådande, institutionaliserade och behöriga att behandla alla bestämmelser i avtalet, ha en välavvägd sammansättning medlemmar från alla tre sektorer, vara representativa samt ha en ansvarsfull och självständig funktion vid övervakningen och utvärderingen av EU-avtal. Alla dessa kriterier är avgörande för det civila samhällets inflytande, dess synlighet och dess förmåga att utarbeta strukturerade förslag som faktiskt kan påverka beslutsfattandet.

1.4

De inhemska rådgivande grupperna bör bl.a. lägga särskild tonvikt på parternas respekt för ILO:s grundläggande arbetsnormer och grundläggande konventioner samt för multilaterala miljöavtal.

1.5

EESK upprepar sin rekommendation att ge de inhemska rådgivande grupperna i uppdrag att övervaka konsekvenserna av alla delar av handelsavtalen med avseende på mänskliga, arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter, och tillämpningsområdet måste omfatta konsumenternas intressen (1).

1.6

EESK räknar med att en utvidgning av de inhemska rådgivande gruppernas övervakning till hela avtalet och till alla aspekter av avtalet, också dem som inte avser hållbar utveckling, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt dessa aspekter, kan komplettera kommissionens insatser för att främja ett bättre genomförande av EU:s framtida frihandelsavtal och stöder en sådan utvidgning. De inhemska rådgivande grupperna förväntas ha en positiv inverkan när det gäller att öka medvetenheten om fördelarna med fri, regelbaserad, hållbar och inkluderande handel inom bredare kretsar av det civila samhället och samtidigt ta itu med brister. Dessutom kan de lämna saklig information och bidra till en objektiv syn på handelsavtal.

1.7

Om befogenheten utvidgas till avtalets alla aspekter blir det med största sannolikhet lättare för partnerländerna att godta det civila samhällets övervakning, och inrättandet av de inhemska rådgivande grupperna påskyndas.

1.8

Det är särskilt viktigt att samarbeta med tredjeländer på grundval av ömsesidig respekt och förståelse. Enligt EESK är det ytterst viktigt med gemensamma möten för inhemska rådgivande grupper med partnerlandet. Vad gäller alla framtida relevanta avtal begär EESK att det ska inrättas ett organ för samverkan mellan inhemska rådgivande grupper (det vill säga ett gemensamt civilsamhällesorgan med partnerländerna), inte bara separata inhemska rådgivande grupper för respektive part (2). Om det redan finns andra mekanismer genom vilka det civila samhället kan uttrycka sin åsikt är det väsentligt att behålla dem, eftersom det tar år att skapa förtroende och lämpliga arbetsförhållanden.

1.9

EESK anser att det som gör de inhemska rådgivande grupperna relevanta också är deras sammansättning, särskilt medlemmarnas representativitet och kompetens, som ska garanteras genom en bättre urvalsmekanism i samråd med EESK, som i andra framgångsrika fall. Inom de inhemska rådgivande grupperna bör en balanserad representation av det civila samhällets intressen samt lämplig intern sakkunskap garanteras. Inhemska rådgivande grupper bör kunna involvera och rådfråga externa intressenter.

1.10

EESK rekommenderar att de inhemska rådgivande grupperna ska sammanträda minst två gånger om året på EU-nivå och att formella möten mellan de inhemska rådgivande grupperna ska äga rum två gånger om året i institutionell form, även med hjälp av videokonferens, men vid åtminstone ett av mötena ska man träffas personligen.

1.11

EESK förespråkar att det varje år ska anordnas en konferens för alla medlemmar i inhemska rådgivande grupper på EU-nivå i Bryssel, för att möjliggöra ömsesidigt utbyte av erfarenheter från deras respektive inhemska rådgivande grupper.

1.12

Grupperna bör också ha möjlighet att anordna en hearing varje år. Samarbete med nationella institutionella organ som företräder det civila samhället, de nationella motsvarigheterna till EESK, skulle göra det lättare att utvidga dialogen utanför Bryssel och nå ut till fler än i dagsläget, där Brysselbaserade organisationer privilegieras.

1.13

Inrättandet av flera organ inom ramen för samma avtal skapar förvirring bland EU:s handelspartner (3) och skapar en börda för både tredjeländerna och EESK. EESK uppmanar EU att sörja för gemensamma rådgivande mekanismer med behörighet för samtliga pelare i framtida associeringsavtal, från och med de omförhandlade avtalen med Chile och Mexiko, och i framtiden med Mercosur.

1.14

Det bör sörjas för en rapporteringsmekanism som gör att civilsamhällesorganisationer i framtida inhemska rådgivande grupper kan rapportera problem med genomförandet eller föreslå förbättringar. EESK rekommenderar dessutom att ordförandena för de inhemska rådgivande grupperna ska ha rätt att lägga fram synpunkter från sina grupper för kommittéerna för handel och för handel och hållbar utveckling, vilka bör åläggas att svara på de inhemska rådgivande gruppernas frågor och rekommendationer inom en rimlig tidsfrist. EESK välkomnar kommissionens åtagande om en strukturerad, transparent och tidsbaserad klagomålsmekanism för genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling i framtiden.

1.15

Innan civilsamhällesorganen inrättas lägger EESK stor möda vid arbetet med att inrätta inhemska rådgivande grupper/rådgivande kommittéer i god tid innan avtalet träder i kraft. EESK:s insatser bör erkännas och stödjas av Europaparlamentet och rådet, särskilt i deras budgetkapacitet, och kommissionen.

1.16

För att säkerställa de inhemska rådgivande gruppernas synlighet rekommenderar EESK att en kommunikationsstrategi utarbetas, som omfattar användning av webbsidor, en it-plattform för utbyte och sociala medier.

1.17

Ekonomiskt stöd bör tillhandahållas för genomförandet av framtida avtal, särskilt av partnerländernas regeringar. EESK anser att avtalstexterna uttryckligen bör föreskriva ett åtagande att i tillräcklig grad finansiera och ge politiskt och logistiskt stöd till de planerade civilsamhällesorganen, också av motparternas regeringar.

1.18

EESK anser att dess deltagande är ovärderligt och vill fortsätta att vara en del av alla inhemska rådgivande grupper.

1.19

Genom sina regler och sitt arbetssätt och genom sina ledamöter ger EESK de inhemska rådgivande grupperna ett strukturerat och organiserat funktionssätt, och bidrar till att identifiera motparter i partnerlandet, fastställa dagordningen, leda möten, rapportera till EU-institutionerna och det civila samhället samt säkerställa ansvarsskyldighet.

1.20

Man räknar med att kostnaden för EESK:s närvaro i grupperna kommer att fördubblas under de kommande tre åren och tredubblas för att täcka de frihandelsavtal som för närvarande är föremål för förhandlingar. Grupperna kommer därmed att utgöra en utmaning för EESK när det gäller ekonomiska och mänskliga resurser. EESK uppmanar budgetmyndigheterna att anslå ytterligare budgetmedel som motsvarar de löpande utgifter som kommissionen beräknar kommer att behövas till stöd för de inhemska rådgivande grupperna så att de kan fullgöra de uppgifter som de förväntas utföra vad gäller både kvantitet och kvalitet.

1.21

EESK föreslår att följande kriterier ska övervägas vad gäller inrättandet av en inhemsk rådgivande grupp och fastställandet av antalet medlemmar: EU:s totala utrikeshandelsvolym per år, EU:s investeringar i partnerlandet(-länderna), avtalets geopolitiska och strategiska betydelse samt relevanta hållbarhetshänsyn.

1.22

På EU-sidan rapporterar de inhemska rådgivande grupperna i huvudsak till kommissionen, och i framtiden skulle det vara viktigt att även kunna rapportera till Europaparlamentet och rådet. EESK rekommenderar en regelbunden och strukturerad dialog mellan EU:s inhemska rådgivande grupper, kommissionen, utrikestjänsten, Europaparlamentet och EU:s medlemsstater. I fråga om Europaparlamentet kan man tänka sig en mekanism för strukturerade, regelbundna samråd.

2. Bakgrund

2.1

Europaparlamentets talman har i enlighet med artikel 304 första stycket andra meningen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt begärt ett yttrande från EESK om de inhemska rådgivande gruppernas funktionssätt (4) och i samband därmed framhållit att det finns flera aspekter som behöver analyseras och diskuteras ytterligare, såsom de resurser som krävs för att grupperna på ett effektivt sätt ska kunna fullgöra sina uppgifter, sätt att komma till rätta med de organisatoriska och logistiska utmaningar som civilsamhällesorganen för närvarande står inför, sätt att förbättra interaktionen mellan grupperna och kommittéerna för handel och hållbar utveckling och eventuella andra aspekter som skulle möjliggöra en förbättring av den nuvarande situationen.

2.2

De inhemska rådgivande grupperna är ett viktigt resultat av att kapitel om handel och hållbar utveckling tagits med i EU:s frihandelsavtal. Inrättandet av grupperna grundar sig inte bara i EU:s handelspolitik, utan mer allmänt på EU:s starka politiska vilja att integrera hållbar utveckling i all politik och alla strategier sedan Rio+20-förklaringen 2012. Strategin ”Handel för alla”, som antogs av kommissionen 2015, var dessutom inriktad på större insyn och inkludering i EU:s handelspolitik, bl.a. genom en fördjupad dialog med det civila samhället.

2.3

Den 26 februari 2018 lade kommissionen fram ett icke-officiellt dokument (5) där den föreslår 15 konkreta och genomförbara åtgärder för att modernisera kapitlen om handel och hållbar utveckling, bland annat en utvidgning av det materiella tillämpningsområdet för de inhemska rådgivande gruppernas rådgivning så att det omfattar genomförandet av hela avtalet i framtida frihandelsavtal. I det icke-officiella dokumentet anges att denna strategi kommer att tillämpas för första gången i frihandelsavtalen mellan EU och Mexiko respektive Mercosur, och därefter bli en del av kommissionens normala förhandlingsstrategi.

2.4

Avtalen mellan EU och Mexiko respektive Mercosur är associeringsavtal och har därmed även politiska och samarbetsrelaterade pelare som förhandlas fram av utrikestjänsten. EU har föreslagit en ”inbäddad”metod med inhemska rådgivande grupper och forum för det civila samhället på det övergripande associeringsavtalets nivå och även för handelsdelen. Fristående frihandelsavtal, som med Indonesien, Australien eller Nya Zeeland, skulle däremot omfattas av en enklare metod som täcker hela frihandelsavtalet. I diskussionerna med kommissionen framhölls det att utarbetandet av bestämmelserna för det civila samhället kommer att vara öppet, och att de kommer att kunna bidra i alla frågor av intresse, även sådana som inte rör hållbar utveckling.

2.5

EESK har redan antagit flera yttranden (6) om handel och hållbar utveckling, med rekommendationer om att stärka övervakningsmekanismen och förbättra de inhemska rådgivande gruppernas funktion. I sitt yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal”begärde kommittén specifikt att man ska ge de inhemska rådgivande grupperna i uppdrag att övervaka konsekvenserna av alla delar av handelsavtalen med avseende på mänskliga, arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter och att tillämpningsområdet ska utvidgas till att omfatta konsumenternas intressen samt sociala och ekonomiska konsekvenser. EESK lovordar dessutom att en rapport om genomförandet av frihandelsavtal nu ska offentliggöras varje år.

2.6

I avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Cariforum och frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea, vilka trädde i kraft 2014 respektive 2011, föreskrevs för första gången inrättandet av ett rådgivande civilsamhällesorgan med uppdrag att övervaka genomförandet av avtalets kapitel om handel och hållbar utveckling. I alla efterföljande EU-avtal, bl.a. med Centralamerika, Colombia, Peru och Ecuador, Georgien, Moldavien, Ukraina och Kanada, har denna metod antagits. För närvarande är åtta inhemska rådgivande grupper, med 27 EESK-ledamöter, aktiva, ytterligare fem förväntas bli inrättade senast 2021 och fler kan tillkomma framöver, efter att de redan inledda förhandlingarna om frihandelsavtal har slutförts, t.ex. med Australien och Nya Zeeland, eller efter en omarbetning av befintliga avtal.

2.7

De inhemska rådgivande grupperna möjliggör, inom ramen för de befintliga avtalen, en balanserad representation av det civila samhällets intressen genom sina tre undergrupper: arbetsgivare, fackföreningar och övriga intressegrupper, däribland miljö- och konsumentorganisationer, samt andra berörda intressenter. De inhemska rådgivande gruppernas medlemmar är företrädare för de viktigaste europeiska ekonomiska och sociala organisationerna samt för miljöorganisationer, konsumenter, jordbrukare och andra intressen inom den tredje sektorn. EESK är permanent företrätt bland de inhemska rådgivande gruppernas medlemmar.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK inser att handel bidrar till ekonomisk tillväxt och till ekonomisk utveckling ur ett vidare perspektiv och stöder i detta avseende en utökning av det antal handelsavtal som EU har. Frihandelsavtalen står dock även i centrum för en livlig debatt om deras bidrag till social utveckling och miljöskydd, om fördelarna och nackdelarna och om hur dessa fördelas mellan länderna och olika intressenter. EU står i dag inför växande krav på en konstruktiv dialog om frihandelsavtal med det civila samhället. Bland de befintliga EU-mekanismerna för avtal ingår inhemska rådgivande grupper, gemensamma rådgivande kommittéer, plattformar för det civila samhället, forum för det civila samhället och gemensamma forum för det civila samhället. Det innebär en viss utmaning att omvandla denna komplexa arkitektur av rådgivande mekanismer till effektiva och välfungerande strukturer (7). Bland ytterligare mekanismer för diskussion med det civila samhället om EU:s handelspolitik ingår offentliga samråd och plattformar såsom dialogen med det civila samhället och expertgruppen för EU:s handelsavtal (som efterlystes av GD Handel).

3.2

Genom Lissabonfördraget stärktes och bekräftades EESK:s uppgift och sammansättning som en institutionell företrädare för det organiserade civila samhället. EESK inrättades, i partnerskap med de övriga institutionerna, som ett instrument för deltagandedemokrati och civil dialog på EU-nivå. Ur institutionell synvinkel tillhandahålls det europeiska civila samhällets synpunkter på EU:s handelspolitik genom EESK:s yttranden, men också på andra sätt. Mot bakgrund av EESK:s kompetens begär vi att kommittén ska rådfrågas under förhandlingarna om EU:s associeringsavtal, avtal om ekonomiskt partnerskap och frihandelsavtal.

3.3

EESK, som är permanent medlem i inhemska rådgivande grupper och står för alla de befintliga gruppernas sekretariat, har omfattande förstahandskunskap om de fördelar och den inverkan som det civila samhällets övervakning har på genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling. Vissa lärdomar från de befintliga inhemska rådgivande gruppernas arbete kommer i tillämpliga delar att gälla när gruppernas befogenhet utvidgas till övriga kapitel i avtalen. Samtidigt anser EESK att det är viktigt att göra ytterligare övervägningar och vill lägga fram rekommendationer om de inhemska rådgivande gruppernas relevans, ändamålsenlighet och effektivitet, sammansättning, arbetssätt och mandatperiod samt administrativa och budgetrelaterade aspekter.

De inhemska rådgivande gruppernas relevans

3.4

EESK stöder föreställningen om hållbar utveckling i dess tre besläktade och ömsesidigt förstärkande ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner. Det står klart att internationell handel enbart kan äga rum med hänsyn tagen till hållbar utveckling, miljöskydd och socialt skydd av arbetstagarna och medborgarna samt konsumenternas rättigheter. Avtalen måste innehålla bestämmelser som syftar till att upprätta lika villkor och sund konkurrens i förhållande till samtliga dessa aspekter.

3.5

Generellt har deltagandet av det civila samhällets företrädare bidragit till bättre resultat – i form av en positiv ekonomisk, social och miljömässig inverkan av handelsavtalen. Mervärdet av deras deltagande i övervakningen av EU:s frihandelsavtal är avgörande, vilket de konkreta framstegen när det gäller Sydkorea har visat (8). Det är viktigt att komma ihåg att den institutionaliserade dialogen med det civila samhället är ett utmärkande inslag i EU:s funktions- och arbetssätt. Vi måste dock erkänna att detta synsätt inte alltid delas till fullo av våra partner. EESK anser att de inhemska rådgivande grupperna även i fortsättningen bör ha en rådgivande, samrådande, ansvarsfull och självständig funktion vid övervakningen och utvärderingen av EU-avtal. Det civila samhällets deltagande står också för ett avgörande bidrag till dessa avtals strategiska värde, som numera omfattar mer än bara fördelarna med handel.

3.6

Ett av de främsta resultaten av intressenternas deltagande genom strukturer såsom inhemska rådgivande grupper är att det civila samhällets processer förstärks och att organisationer i det civila samhället med föga eller inget erkännande av den egna staten ges större inflytande. Detta gäller särskilt partnerländer med en annan syn på det civila samhällets roll än i EU och länder med mindre utvecklad praxis när det gäller samråd med det civila samhället. Vid flera tillfällen, i synnerhet när handelspartnern är ett utvecklingsland, har man tack vare inrättandet av en inhemsk rådgivande grupp kunnat ge större inflytande åt intressenter med avgörande sakkunskap och möjliggöra en nedifrån och upp-strategi för problemlösning genom dialog, samarbete och kapacitetsuppbyggnad (9).

3.7

Civilsamhällesorganisationernas ”samarbetsmetod”kan utgöra ett politiskt relevant bidrag för att säkerställa en innovativ, ändamålsenlig och framgångsrik övervakning av genomförandet av frihandelsavtalens klausuler, även i avsaknad av bindande bestämmelser. I detta fall är civilsamhällesorganisationernas uppgift inom ramen för handeln att stödja ett pragmatiskt och flexibelt förhållningssätt till hållbar utveckling som är anpassat till de särskilda förhållandena i de länder där de inhemska rådgivande grupperna ska inrättas. Det gemensamma arbete i inhemska rådgivande grupper som organiseras i detta sammanhang mellan partnerländer och EU kan fylla en viktig funktion både för att identifiera problem och för att föreslå offentlig politik för att avhjälpa dem.

3.8

De inhemska rådgivande grupperna bör bl.a. lägga särskild tonvikt på parternas ratificering av och respekt för ILO:s grundläggande arbetsnormer och grundläggande konventioner samt för multilaterala miljöavtal. Genomförandet och tillsynen av konkret central lagstiftning, t.ex. om föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar, dialog mellan arbetsmarknadens parter, socialt skydd, hälsa och säkerhet samt yrkesinspektion, bör ägnas särskild uppmärksamhet av de inhemska rådgivande grupperna.

3.9

Det civila samhällets deltagande genom inhemska rådgivande grupper bidrar till att konsumentskyddet upprätthålls och förbättras, att miljökonsekvenserna beaktas och full respekt för hållbarhetsmålen säkerställs samt att möjligheterna för små och medelstora företag undersöks. De inhemska rådgivande grupperna kan även kontrollera möjliga negativa sociala konsekvenser vad gäller lika möjligheter för kvinnor och män, rättigheter för personer med funktionsnedsättning och andra minoriteter samt lika tillgång till tjänster av allmänt intresse. Konsumentorganisationer har uttryckt sitt stöd för EU:s frihandelsavtal och har krävt att konsumentskyddet även fortsättningsvis ska vara garanterat efter en marknadsliberalisering. Konsumenterna har föreslagit att ett konsumentkapitel ska tas med i framtida EU-avtal. Utvidgningen av de inhemska rådgivande gruppernas övervakning skulle göra det möjligt för konsumentorganisationerna att närmare följa genomförandet av det särskilda konsumentkapitlet.

3.10

De inhemska rådgivande grupperna kan hjälpa till att prioritera frågor vid genomförandet. Som kommissionen har visat i sin rapport om hinder för handel och investeringar fortsätter protektionismen i dess olika former att öka, vilket påverkar EU-intressenterna negativt. Om överträdelser av bestämmelser eller ett bristfälligt genomförande noteras kommer de ekonomiska aktörerna, genom den inhemska rådgivande gruppen, att ha ytterligare en kanal för att öka medvetenheten om problemen på fältet, och gruppen kan uppmärksamma möjliga kopplingar mellan utnyttjandet av förmånstullar enligt frihandelsavtal och handelshinder som ingår i databasen över marknadstillträde. Såsom framgår av en nyligen offentliggjord rapport (10) kan det uteblivna utnyttjandet av förmånstullar enligt frihandelsavtal vara högt och svårt att mäta, särskilt för små och medelstora företag. EESK vill även påminna om den väsentliga kopplingen mellan den ekonomiska dimensionen och det sätt på vilket tullarna tillämpas, och främjandet och skyddet av arbetstillfällen.

Utvidga de inhemska rådgivande gruppernas befogenhet

3.11

Mot bakgrund av dessa fördelar med det civila samhällets deltagande räknar EESK med att en utvidgning av de inhemska rådgivande gruppernas övervakning till hela avtalet och till alla aspekter av avtalet, också dem som inte avser hållbar utveckling, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt dessa aspekter, kan komplettera kommissionens insatser för att främja ett bättre genomförande av EU:s frihandelsavtal. De inhemska rådgivande grupperna förväntas ha en positiv inverkan när det gäller att öka medvetenheten om fördelarna med fri, regelbaserad, hållbar och inkluderande handel inom bredare kretsar av det civila samhället och samtidigt ta itu med brister. Övervakningen av hur frihandelsavtal genomförs är avgörande för att man ska kunna peka såväl på de fördelar som på de negativa konsekvenser som avtalen ger upphov till för företag, arbetstagare, konsumenter och medborgare i allmänhet. Dessutom kan de lämna saklig information och bidra till en objektiv syn på handelsavtal.

3.12

Om befogenheten utvidgas till avtalets affärsmässiga aspekter blir det med största sannolikhet lättare för partnerländerna att godta det civila samhällets övervakning, och inrättandet av de inhemska rådgivande grupperna påskyndas (11). De inhemska rådgivande grupperna ska vara i stånd (sammansättning, arbetssätt osv.) att verkligen ta itu med de olika problemen i frihandelsavtalens samtliga kapitel och ha förmågan att samarbeta med lämpliga delar av det civila samhället. EESK anser att en utvidgning av övervakningen till hela avtalet kommer att kräva prioriteringar så att insatserna görs där de behövs mest, samtidigt som en balanserad representation mellan alla intressen upprätthålls i den inhemska rådgivande gruppens arbetsprogram.

3.13

EESK beklagar dock att utvidgningen av tillämpningsområdet inte åtföljdes av en ytterligare förstärkning av övervakningsmekanismen när det gäller den faktiskt verkställbarheten av åtagandena i kapitlen om handel och hållbar utveckling, vilket är av yttersta vikt för EESK, och den stora betydelse som de inhemska rådgivande grupperna har för att säkerställa att överträdelser upptäcks och hanteras effektivt.

4. Särskilda frågor som måste behandlas

Inhemska rådgivande grupper i partnerländer

4.1

Det är särskilt viktigt att samarbeta med tredjeländer på grundval av ömsesidig respekt och förståelse. Flera stater är mycket ovilliga att förhandla fram ett kapitel om handel och hållbar utveckling och upprätta en mekanism för det civila samhällets övervakning. I många länder organiseras det civila samhällets deltagande i övervakningen av genomförandet av handel och hållbar utveckling ofta på annat sätt än i EU. Exempelvis håller Kanada på att inrätta två inhemska rådgivande grupper, en för miljö och en för arbete. Att inrätta inhemska rådgivande grupper är en process som sker gradvis och som kräver en insats från EU:s sida för att stödja motparten i arbetet med att göra det civila samhället delaktigt. Enligt EESK är det ytterst viktigt att ha gemensamma inhemska rådgivande grupper med partnerlandet. Vad gäller alla framtida avtal begär EESK att det ska inrättas ett organ för samverkan mellan inhemska rådgivande grupper (det vill säga ett gemensamt civilsamhällesorgan med partnerländerna), inte bara separata inhemska rådgivande grupper för respektive part (12). Om det redan finns andra mekanismer genom vilka det civila samhället kan uttrycka sin åsikt, såsom i fallet med associeringsavtalet mellan EU och Chile, är det dock väsentligt att behålla dem, eftersom det tar år att skapa förtroende och lämpliga arbetsförhållanden.

4.2

De största bristerna, varav vissa identifierats i tidigare EESK-yttranden, är en obalanserad sammansättning, allvarliga förseningar, brist på politiskt och ekonomiskt stöd från motparternas regeringar och uteslutning av de mest representativa organisationerna i ett visst land. Dessa brister förblir tydliga hinder för att finna en passande motpart. Valet av nationella organisationer i stället för befintliga, representativa och balanserade regionala civilsamhällesstrukturer (såsom i fallet med Centralamerika och Mercosur) har en negativ inverkan på det civila samhällets förmåga att samarbeta på regional nivå och på den regionala sammanhållningen i sig.

4.3

EU måste på ett diplomatiskt men beslutsamt sätt övertyga motpartsländerna om nödvändigheten av att respektera överenskommelsen om att inrätta balanserade och representativa inhemska rådgivande grupper. I detta syfte bör samordning upprättas mellan kommissionen, utrikestjänsten, Europaparlamentet och dess organ samt EESK.

Sammansättning och representativitet

4.4

Det som gör de inhemska rådgivande grupperna relevanta är också deras sammansättning, särskilt medlemmarnas representativitet och kompetens, vilket är viktiga aspekter som måste behållas i framtiden och uppmuntras ytterligare i tredjeländer. Detta måste säkerställas i urvalsförfarandet. Kommittén räknar med att bli rådfrågad om förbättringar av urvalsförfarandet. Inom grupperna bör en balanserad representation av det civila samhällets intressen garanteras. Syftet är att säkerställa att en enda intressent eller undergrupp av intressenter inte dominerar debatten eller dagordningen, som bör omfatta punkter som föreslagits av alla undergrupper.

Effektivitet och ändamålsenlighet/logistiska och organisatoriska utmaningar

4.5

Det begränsade antalet medlemmar (vanligtvis högst sex per undergrupp) och deras arbetssätt utgör en garanti för de inhemska rådgivande gruppernas effektivitet och ändamålsenlighet. EESK rekommenderar att de inhemska rådgivande grupperna ska sammanträda minst två gånger om året på EU-nivå och att möten mellan de inhemska rådgivande grupperna ska formaliseras i framtida avtalstexter för att möjliggöra möten två gånger om året (vid ett av mötena ska man träffas personligen, men det andra kan av logistiska och budgetmässiga skäl hållas via videokonferens). EESK uppmanar förhandlarna att lära av erfarenheterna från andra frihandelsavtal, där inhemska rådgivande grupper har inrättats för respektive part utan någon möjlighet till erkänd gemensam dialog inom ramen för avtalen. De uppenbara begränsningarna med denna modell har blivit tydliga. EESK uppmanar till att mötena mellan inhemska rådgivande grupper inom ramen för de nuvarande avtalen ska erkännas formellt av parterna i de befintliga avtalen. Tack vare möten mellan inhemska rådgivande grupper kan organisationer i det civila samhället som regelbundet deltar i deras respektive inhemska övervakningsarbete utbyta åsikter om genomförandefrågor. Genom att fastställa åsyftade resultat och ett gemensamt arbetsprogram kan de inhemska rådgivande gruppernas medlemmar bedöma de framsteg som gjorts, utarbeta gemensamma rekommendationer och rapportera till institutionerna och det civila samhället i stort, och därigenom säkerställa öppenhet, ansvarsskyldighet och kontinuitet.

4.6

En bättre samordning av de inhemska rådgivande grupperna kommer att förbättra det civila samhällets övervakning. Mot bakgrund av de betydande kunskaper som förvärvas inom varje inhemsk rådgivande grupp förespråkar EESK att det varje år ska anordnas en konferens för alla medlemmar i inhemska rådgivande grupper på EU-nivå i Bryssel, för att möjliggöra ömsesidigt utbyte av erfarenheter från deras respektive inhemska rådgivande grupper.

4.7

Framtida inhemska rådgivande gruppers sammansättning bör återspegla de ämnesområden som kommer att ingå i arbetsprogrammet. Detta kräver deltagande av organisationer med teknisk sakkunskap om alla aspekter av handelsavtalen och de direkta intressen som står på spel. För att de inhemska rådgivande gruppernas övervakning verkligen ska omfatta alla aspekter i frihandelsavtalen måste grupperna ha lämplig intern sakkunskap, men också kunna utvidga deltagandet och rådfråga externa intressenter. Grupperna bör också ha möjlighet att anordna en hearing varje år. Samarbete med nationella institutionella organ som företräder det civila samhället, de nationella motsvarigheterna till EESK, kommer att göra det lättare att utvidga dialogen utanför Bryssel och nå ut till fler än i dagsläget, där Brysselbaserade organisationer privilegieras.

4.8

Inrättandet av flera organ inom ramen för samma avtal skapar förvirring bland EU:s handelspartner (13) och skapar en börda för både tredjeländerna och EESK. Det är onödigt och ineffektivt att det civila samhället är dubbelt företrätt, dels i det allmänna associeringsavtalet, dels i kapitlet om handel och hållbar utveckling. Enligt associeringsavtalen med Moldavien, Georgien och Ukraina inrättas exempelvis två olika organ: genom avtalets politiska pelare inrättas en plattform för det civila samhället som är behörig i samtliga frågor enligt avtalet, medan en inhemsk rådgivande grupp inrättas genom avtalets handelspelare. EESK uppmanar EU att sörja för gemensamma rådgivande mekanismer med behörighet för samtliga pelare i framtida associeringsavtal, från och med de omförhandlade avtalen med Chile och Mexiko, och i framtiden med Mercosur.

4.9

Det har noterats att överträdelser av vissa bestämmelser som tidigare rapporterats av en inhemsk rådgivande grupp inte behandlades snabbt. Det bör sörjas för en rapporteringsmekanism som gör att civilsamhällesorganisationer i framtida inhemska rådgivande grupper kan rapportera problem med genomförandet eller föreslå förbättringar. EESK rekommenderar dessutom att ordförandena för de inhemska rådgivande grupperna ska ha rätt att lägga fram synpunkter från sina grupper för kommittéerna för handel och för handel och hållbar utveckling, vilka bör åläggas att svara på de inhemska rådgivande gruppernas frågor och rekommendationer inom en rimlig tidsfrist. EESK välkomnar kommissionens åtagande om en strukturerad, transparent och tidsbaserad klagomålsmekanism för genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling i framtiden. Ett sådant engagemang bör även prägla det framtida förhållningssättet.

Större öppenhet och en kommunikationsstrategi

4.10

Innan civilsamhällesorganen inrättas lägger EESK stor möda vid arbetet med att inrätta inhemska rådgivande grupper/rådgivande kommittéer i god tid före avtalets genomförande. Detta är särskilt fallet avseende Centralamerika, Kanada, Japan, Chile, Mercosur och Ukraina, där EESK-ledamöter har tagit kontakt med motparternas organisationer och regeringar i syfte att öka deras medvetenhet om nödvändigheten av att förbereda vårt framtida gemensamma arbete. EESK:s insatser bör stödjas av Europaparlamentet, GD Handel och utrikestjänsten så att organisationer i det civila samhället i partnerländerna informeras om nödvändigheten av att inrätta dessa civilsamhällesorgan så att de kan starta sin verksamhet så snart som möjligt efter att avtalet trätt i kraft.

4.11

Efter att de inrättats, och för att säkerställa de inhemska rådgivande gruppernas synlighet, rekommenderar EESK att en kommunikationskampanj genomförs och att den berörda webbsidan regelbundet uppdateras med möteshandlingar, inbegripet dagordning och protokoll. I detta syfte kan en it-plattform upprättas för att underlätta utbytet mellan EU:s och partnerländernas inhemska rådgivande grupper. Även sociala medier bör användas.

Resursbehov

4.12

Både EESK och kommissionen har hittills bidragit med finansiering och personalresurser för att bistå de inhemska rådgivande grupperna i deras verksamhet. Från och med 2018 har kommissionen avsatt en budget på tre miljoner euro under tre år. En extern uppdragstagare kommer att ha ansvar för den logistiska organisationen av de inhemska rådgivande gruppernas möten.

4.13

Ytterligare ekonomiskt stöd bör tillhandahållas för genomförandet av framtida avtal, särskilt av partnerländernas regeringar. EU:s institutioner bör ständigt ta upp frågan med partnerländernas regeringar i syfte att gemensamt leta efter hållbara lösningar på längre sikt. EESK anser att avtalstexterna uttryckligen bör föreskriva ett åtagande att i tillräcklig grad finansiera och ge politiskt och logistiskt stöd till de planerade civilsamhällesorganen, också av motparternas regeringar.

5. EESK och de inhemska rådgivande grupperna

5.1

På begäran av kommissionen stöder EESK de inhemska rådgivande grupperna genom sina ledamöter och sitt sekretariat. EESK anser att dess deltagande är värdefullt och vill fortsätta att vara en del av alla inhemska rådgivande grupper. EESK förespråkar att medlemskapet i grupperna ska sträcka sig över fem år, i syfte att säkerställa stabilitet och kontinuitet. Byten på ordförandeposterna bör dock ske med två och ett halvt års mellanrum.

5.2

EESK ger de inhemska rådgivande grupperna möjlighet att fungera på ett strukturerat och organiserat sätt, genom att bidra till att identifiera motparter i partnerlandet, fastställa dagordningen, leda möten, rapportera till EU-institutionerna och det civila samhället samt säkerställa ansvarsskyldighet. Av dessa anledningar är kommittén bäst lämpad att leda de inhemska rådgivande grupperna, och vi föreslår därför att framtida frihandelsavtal innehåller bestämmelser om att EESK ska inneha ordförandeskapet i de europeiska inhemska rådgivande grupperna.

5.3

5.4

Grupperna kommer därmed att utgöra en utmaning för EESK när det gäller ekonomiska och mänskliga resurser. Man uppskattar att den årliga kostnaden för alla nuvarande och framtida inhemska rådgivande grupper kan komma att uppgå till hela 24 % av facksektionen för yttre förbindelsers nuvarande budget för ledamöter.

5.5

I fråga om mänskliga resurser kommer även facksektionens sekretariat att behöva stärkas och dess budget för tjänsteresor ökas. På grundval av överenskommelsen mellan EESK och kommissionen (GD Handel) tillhandahåller EESK:s facksektion för yttre förbindelser (REX) EU:s inrättade inhemska rådgivande grupper sekretariatstjänster och upprätthåller kontakt med partnerländernas inhemska rådgivande grupper i frågor som rör de årliga gemensamma mötena och samarbetet mellan sammanträden.

5.6

EESK vill fästa särskild uppmärksamhet på att det sekretariatsarbete som EESK-tjänstemän utför underlättar de inhemska rådgivande gruppernas arbete på andra områden än det rent organisatoriska. Grupperna får ta del av EESK-personalens omfattande erfarenhet av att stödja samråd med det civila samhället både inom EU och med tredjeländer eller regioner av tredjeländer (REX-sektionens sekretariat förvaltar för närvarande 17 gemensamma organ med tredjeländer). Sekretariatet

—	tillhandahåller medlemmarna politisk rådgivning i deras arbete,

—	bistår de inhemska rådgivande gruppernas ordförande med att utarbeta mötesdagordningar och för anteckningar vid mötena,

—	ger råd om möjliga talare, experter och organisationer i det civila samhället som kan bjudas in,

—	förbereder möteshandlingar och underlättar tillhandahållandet av ett kontinuerligt flöde av information om ämnen av intresse för gruppernas medlemmar,

—	använder sitt nätverk av kontakter inom andra EU-institutioner och internationella organisationer för att underlätta utbyte mellan grupperna och dessa institutioner.

Denna arbetsuppgift kräver dock alltmer insatser både ekonomiskt och i fråga om personal.

5.7

Kommittén är tacksam mot Europaparlamentet, som begärde en ökad budget för ledamöter och personal 2017 och 2018, och hoppas att detta stöd kan fortsätta i framtiden. EESK uppmanar budgetmyndigheterna att anslå ytterligare budgetmedel som motsvarar de löpande utgifter som kommissionen beräknar kommer att behövas till stöd för de inhemska rådgivande grupperna så att de kan fullgöra de uppgifter som de förväntas utföra vad gäller både kvantitet och kvalitet.

5.8

Med tanke på de begränsade resurserna måste deltagandet redan vid inrättandet av den inhemska rådgivande gruppen fastställas till tre EESK-ledamöter i en vanlig inhemsk rådgivande grupp, medan sex ledamöter endast medges i undantagsfall såsom

—	en inhemsk rådgivande grupp för ett land/område som står för mer än 100 miljarder euro av den totala volymen av EU:s handel per år,

—	eller EU-investeringar på över 100 miljarder euro,

—	eller som har en stor betydelse ur geopolitisk och strategisk synvinkel,

—	eller där hållbarhetshänsyn är särskilt relevanta.

Liknande kriterier skulle kunna övervägas för huruvida en inhemsk rådgivande grupp ska inrättas eller inte. EU har handelsavtal med 69 länder och regioner i världen. Det skulle inte vara nödvändigt att inrätta en inhemsk rådgivande grupp för var och en av dem.

EESK och EU:s institutioner

5.9

De inhemska rådgivande grupperna har en annan roll gentemot EU än gentemot partnerlandet. På EU-sidan rapporterar de inhemska rådgivande grupperna i huvudsak till kommissionen, och i framtiden skulle det vara viktigt att även kunna rapportera till Europaparlamentet och rådet. När det gäller Europaparlamentet sker för närvarande rapporteringen informellt från fall till fall på begäran av antingen utskottet för internationell handel eller en av Europaparlamentets delegationer för förbindelser med tredjeländer. Man kan tänka sig en mekanism för mer strukturerade, regelbundna samråd.

Bryssel den 23 januari 2019.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

Luca JAHIER

ordförande

(1) EESK:s yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal”(EUT C 227, 28.6.2018, s. 27).

(2) EESK:s yttrande om ”På väg mot ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur”, punkt 6 (EUT C 283, 10.8.2018, s. 9).

(3) EESK:s yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal”(EUT C 227, 28.6.2018, s. 27).

(4) Skrivelse från Antonio Tajani, Europaparlamentets talman, till Luca Jahier, Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande, av den 11 oktober 2018.

(5) I det icke-officiella dokumentet från kommissionens avdelningar ”Feedback and way forward on improving the implementation and enforcement of Trade and Sustainable Development chapters in EU Free Trade Agreements”granskades den debatt som inbegrep samråd med EU-medlemsstaterna, Europaparlamentet och det civila samhället, http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2018/february/tradoc_156618.pdf.

(6) EESK:s yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal”(EUT C 227, 28.6.2018, s.27), EESK:s yttrande om ”På väg mot ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur”(EUT C 283, 10.8.2018, s. 9) och EESK:s yttrande om ”Frihandelsavtalet mellan EU och republiken Korea (Sydkorea)”– kapitlet om handel och hållbar utveckling (EUT C 81, 2.3.2018, s. 201).

(7) Punkten vidareutvecklas i punkt 4.8.

(8) Se det formella samråd som GD Handel 2018 höll med Sydkoreas regering avseende situationen i fråga om fackliga rättigheter i Sydkorea och det faktum att Sydkorea inte ratificerat vissa ILO-konventioner, såsom vid upprepade tillfällen begärts av EU:s inhemska rådgivande grupp för Sydkorea.

(9) Damien Raess, s. 13.

(10) Rapport från Unctad och Kommerskollegium.

(11) Exempelvis är stötestenar för genomförandet av frihandelsavtalet med Sydkorea under 2018 bl.a. ratificeringen och genomförandet av ILO-konventioner, exporten av nötkött till Sydkorea, ersättningen för immateriella rättigheter, regelverket, marknadstillträdet för elektronik, bilar och maskiner samt förbättringen av tullförfarandena. Andra frihandelsavtal har självfallet sina egna stötestenar.

(12) EESK:S yttrande ”På väg mot ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur”, punkt 6 (EUT C 283, 10.8.2018, s. 9).

(13) EESK:s yttrande om ”Kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal”(EUT C 227, 28.6.2018, s. 27).

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/38

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller införandet av de detaljerade tekniska bestämmelserna för driften av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna

[COM(2018) 329 final ‒ 2018/0164 (CNS)]

(2019/C 159/05)

Föredragande: Krister ANDERSSON

Medföredragande: Giuseppe GUERINI

Remiss	Europeiska unionens råd, 11.7.2018
Rättslig grund	Artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	20.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	24.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	163/0/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om att ersätta det övergångsmomssystem för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som infördes för mer än 25 år sedan och som fortfarande är i kraft. Att lämna övergångsordningen bakom sig är ett avgörande steg för att fullborda övergången till det slutgiltiga destinationsprincipsbaserade momssystemet för beskattning av varor vid B2B-förbindelser, och är ett viktigt framsteg som visar på den fortsatta konsolideringen av EU:s inre marknad.

1.2

EESK uppmanar återigen (1) kommissionen att undersöka hur ett gemensamt system för både tjänster och varor ska kunna genomföras så snabbt som möjligt, och därmed minska de förutsebara problem som orsakas av att det finns två olika system för varor och tjänster. Kommissionen har dock vid upprepade tillfällen förespråkat en gradvis övergång i två steg till den nya ordningen, med varor som ett första steg och tjänster som ett framtida andra steg.

1.3

EESK betonar vikten av att fortsätta arbetet i riktning mot det andra steget, eftersom det skulle vara gynnsammare för tillväxten och effektivare mot bedrägerier att behandla varor och tjänster på samma sätt i momshänseende.

1.4

EESK framhåller att kommissionens förslag visserligen är omfattande och väl utformat, men att vissa frågor fortfarande kvarstår. Det föreslagna systemet skulle gynnas av tydliga bestämmelser eller klarhet genom fastställande av regler för osäkra fordringar och hantering av återbetalningar inom One-Stop-Shop. Dessutom skulle ytterligare definitioner av begrepp såsom ”marknadsplats” och ”plattform” kunna tillhandahållas och utvecklas.

1.5

EESK noterar att det föreslagna systemet kommer att medföra kassaflödeseffekter på grund av moms på gränsöverskridande B2B-leveranser av varor, med en kassaflödesinkomst för säljaren och en kassaflödeskostnad för köparen. Kapitalkostnaden kommer dock i allmänhet att vara högre eftersom tiden för att återfå momsen alltid kommer att vara längre än den tid som momsen innehas av säljaren. Genom One-Stop-Shop-systemet kommer dessutom en differentierad återbetalningsperiod att uppstå till följd av medlemsstaternas rapporteringsperioder, betalningstiden till den lokala skattemyndigheten och skattemyndighetens effektivitet när det gäller att återsända momsen till köparens land.

1.6

EESK vill att dessa aspekter undersöks ytterligare för att undvika negativa effekter på den inre marknaden och trygga säkerheten och förutsägbarheten i det nya momssystem som håller på att byggas upp och därigenom minska efterlevnadskostnaderna och den administrativa bördan.

1.7

EESK anser att tydliga och proportionerliga kriterier för begreppet ”certifierad beskattningsbar person” bör genomföras i alla medlemsstater för att underlätta bredast möjliga tillgång till statusen som certifierad beskattningsbar person. För att uppnå syftet med den nya destinationsbaserade ordningen skulle det vara fördelaktigt att harmonisera tidsfristen för medlemsstaternas handläggning av en ansökan om status som certifierad beskattningsbar person. Medlemsstaterna bör handlägga en ansökan om status som certifierad beskattningsbar person skyndsamt så att företagen kan fortsätta sin verksamhet utan onödiga avbrott, förseningar och administrativa bördor på grund av osäkerhet. Samtidigt bör kommissionen noga övervaka hur statusen som certifierad beskattningsbar person fungerar för att undvika eventuellt missbruk och bristande rättslig enhetlighet, i synnerhet under de första tillämpningsmånaderna.

1.8

EESK betonar att en fungerande One-Stop-Shop är en förutsättning för att genomföra det nya destinationsbaserade systemet. Utan en fullt utvecklad One-Stop-Shop som bygger på revisioner i hemlandet, anpassningsbara förenklingar och förmågan att kompensera den ingående momsen från alla medlemsstater, kommer ett destinationsbaserat system att öka den administrativa bördan dramatiskt, särskilt för små och medelstora företag.

1.9

EESK befarar att det aktuella förslaget kan visa sig vara ett oöverkomligt hinder för både små och medelstora företag och uppstartsföretag. EESK anser att systemet med omvänd betalningsskyldighet bör beviljas alla gränsöverskridande B2B-leveranser av varor tills det slutgiltiga systemet tillämpas fullt ut och moms återbetalas inom rimlig tid.

1.10

EESK rekommenderar tillräckliga investeringar i maskin-/programvarutillgångar på it-området i syfte att ordentligt utveckla en stabil och trovärdig One-Stop-Shop som effektivt kan hantera betydande mängder känslig information och på så sätt garantera ett snabbt och säkert fungerande system till förmån för både de europeiska företagen och skattemyndigheterna. Sådana investeringar är av strategisk betydelse för att undvika negativa resultat under övergångsperioden från det gamla till det nya systemet, som kommer att medföra betydande anpassningskostnader som i möjligaste mån bör minimeras med hjälp av lämplig digitalisering.

1.11

EESK understryker behovet av ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa bedrägerier och kontinuerlig analys av frågan för att se till att det föreslagna systemet inte kommer att leda till nya typer av bedrägerier och uppbördsförluster. En beskattning av gränsöverskridande B2B-transaktioner kommer att öka det totala momsbeloppet i systemet. Detta kan komma att öka möjligheten till andra typer av bedrägerier, läckage och uppbördsförluster. En beskattningsbar person i en medlemsstat med högt momsgap kommer att fungera som uppbördsman för medlemsstater med lägre momsgap.

1.12

EESK rekommenderar stärkt samarbete mellan nationella skatte- och tillsynsmyndigheter för att göra det nya destinationsbaserade momssystemet mer verkningsfullt när det gäller både effektivitet mot bedrägerier och tillförlitlighet till förmån för de europeiska företagen. Ett sådant samarbete bör bland annat omfatta ett automatiskt utbyte av information och uppgifter, samt regelbundna rapporter om och analyser av hur den nya ordningen fungerar, särskilt under de första åren av dess genomförande.

1.13

Slutligen anser EESK att de europeiska företagen skulle gynnas av en omfattande kommunikationsåtgärd som genomförs av kommissionen för att på lämpligt sätt förklara, i tydliga och praktiska ordalag, huvuddragen i det nya momssystemet, samt de konkreta fördelar som momsreformen förväntas ge till förmån för de europeiska företagen och deras tillväxt.

2. Inledning och bakgrund

2.1

Inom ramen för sin handlingsplan för mervärdesskatt, som antogs i april 2016 (2), har kommissionen offentliggjort ett förslag till rådsdirektiv med detaljerade tekniska ändringar av EU:s regler om mervärdesskatt (”moms”) (3). I det föreslagna direktivet ändras omkring två hundra artiklar i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (4), som kommer att anpassas för att införa de detaljerade tekniska bestämmelserna för driften av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna (på grundval av destinationsprincipen).

2.2

Kommissionens förslag ersätter den övergångsordning som har varit tillämplig sedan den 1 januari 1993 och innehåller detaljerade bestämmelser för unionsintern handel mellan företag (B2B), enligt vilka inhemska och gränsöverskridande varutransaktioner kommer att behandlas på samma sätt. Dessutom utgör förslaget det första av två regleringssteg – ett som täcker varor, det andra tjänster – som kommissionen eftersträvar i syfte att skapa ett enklare och mer bedrägerisäkert slutgiltigt momssystem för unionsintern handel.

2.3

Kommissionens förslag ger upphov till viktiga ändringar av momsdirektivet för att uppnå följande fördelar för företag och nationella budgetar: i) förenklingar av hur varor beskattas, ii) utveckling av en enda nätportal för företagarna (”One-Stop-Shop”), iii) mindre byråkrati, och iv) fastställande av att säljaren i allmänhet är ansvarig för att debitera moms.

2.4

De främsta ändringarna omfattar avskaffandet av begreppet ”gemenskapsinternt förvärv av varor”, enligt vilket handel med en vara mellan företag för momsändamål delas upp i två transaktioner: en momsbefriad försäljning i ursprungsmedlemsstaten och ett beskattat förvärv i destinationsmedlemsstaten. Detta kommer att ersättas av det nya begreppet ”unionsintern leverans av varor”, enligt vilket en gränsöverskridande B2B-leverans av varor inom unionen kommer att ge upphov till en enda transaktion i momshänseende.

2.5

De ändringar som kommissionen föreslår omfattar också i) ett nytt undantag från den allmänna regeln, enligt vilket platsen för leverans av en unionsintern leverans av varor ska anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas, ii) en ändring där man fastställer en enda regel för tidpunkten för uttag av mervärdesskatt på unionsinterna leveranser och iii) en ny artikel enligt vilken mervärdesskatt ska betalas av den person till vilken varorna levereras om denna är en certifierad beskattningsbar person. Enligt kommissionen förväntas förslaget också minska förlusterna av gränsöverskridande momsbedrägerier med upp till 41 miljarder euro per år.

3. Allmänna kommentarer

3.1

3.2

EESK oroar sig över kostnaderna för företagen, i synnerhet de små och medelstora företagen. De måste anpassa sina system för att följa reglerna för handeln både inom och utanför Europa. Det är av yttersta vikt att förslaget eller dess genomförande inte ger upphov till nya rapporteringskrav. Sådana ändringar skulle bara öka efterlevnadskostnaderna.

3.3

I tidigare yttranden har EESK uppmanat kommissionen att undersöka hur ett gemensamt system för både tjänster och varor ska kunna genomföras så snabbt som möjligt, och därmed minska de förutsebara problem som orsakas av att det finns två olika system för varor och tjänster (5). Kommissionen har dock vid upprepade tillfällen förespråkat en gradvis övergång i två steg till den nya ordningen.

3.4

Innan tjänster inkluderas kommer kommissionen och de nationella skattemyndigheterna således att kunna bedöma resultaten av det nya destinationsbaserade momssystemet i fråga om i) ändamålsenligheten i kampen mot bedrägerier, ii) de europeiska företagens efterlevnadskostnader, och iii) skattemyndigheternas hantering av den nya ramen.

3.5

EESK hoppas att valet av en progressiv och långsammare övergång till det nya momssystemet kan göra det möjligt att inom en nära framtid bygga upp ett enda och effektivt slutgiltigt system som omfattar både varor och tjänster. Under det gradvisa genomförandet kan det vara möjligt att dra fruktbara lärdomar av de första operativa resultaten av den nya ordningen, som enbart avser varor.

3.6

Det bör dock noteras att det slutgiltiga momssystemet har varit ett emotsett andra steg från övergångssystemet i över 25 år. EESK betonar därför vikten av att fortsätta arbetet i riktning mot det andra steget. Om varor och tjänster behandlades på samma sätt, skulle momssystemet vara gynnsammare för tillväxten och mer motståndskraftigt mot bedrägerier.

3.7

Även om förslaget är omfattande, skulle EESK vilja framhålla att vissa frågor fortfarande kvarstår. Till exempel skulle det föreslagna systemet gynnas av tydliga bestämmelser eller ytterligare klarhet genom fastställande av regler för osäkra fordringar, hantering av återbetalningar inom One-Stop-Shop, förskottsbetalningar samt definitioner av ”marknadsplats”, ”plattform” osv. Dessa osäkerhetsfaktorer kommer, tillsammans med ett negativt kassaflöde, att få företagen att vidta åtgärder för att minimera riskerna. EESK vill att dessa aspekter undersöks ytterligare för att undvika negativa effekter på den inre marknaden.

3.8

Ur en annan synvinkel är det värt att notera att de europeiska företagen skulle gynnas av en omfattande kommunikationsåtgärd som genomförs av kommissionen för att på lämpligt sätt förklara, i tydliga och praktiska ordalag, huvuddragen i det nya momssystemet, samt de konkreta fördelar som momsreformen förväntas ge för att stödja de europeiska företagen och deras tillväxt.

3.9

En beskattning av gränsöverskridande B2B-transaktioner kommer att öka det totala momsbeloppet i systemet. Detta kan komma att öka möjligheten till andra typer av bedrägerier, läckage och uppbördsförluster. En beskattningsbar person i en medlemsstat med högt momsgap kommer att fungera som uppbördsman för medlemsstater med lägre momsgap. EESK understryker därför behovet av ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa bedrägerier och kontinuerlig analys av frågan för att se till att det föreslagna systemet inte kommer att leda till nya typer av bedrägerier och uppbördsförluster.

4. Huvudsakliga ändringar av direktiv 2006/112/EG

4.1

Den nuvarande uppdelningen av en varutransaktion i två delar för momsändamål – en leverans av varor som är undantagen från skatteplikt i avgångsmedlemsstaten och ett ”gemenskapsinternt förvärv” som beskattas i destinationsmedlemsstaten – kommer att ersättas med en enda transaktion kallad ”unionsintern leverans av varor”, där ordet ”gemenskap” ersätts med ordet ”union” (6).

4.1.1

Övergången till en enda transaktion är nödvändig för att uppnå det nya momssystemet, som bygger på destinationsprincipen, och torde förenkla den administrativa hanteringen av de enskilda handelstransaktionerna. Samtidigt är strykningen av hänvisningen till ”Europeiska gemenskapen” i hela direktiv 2006/112/EG en nödvändig anpassning av texten mot bakgrund av den nya institutionella utformningen enligt Lissabonfördraget, där det hänvisas till ”Europeiska unionen”.

4.1.2

Med ”unionsintern leverans av varor” avses ”en leverans av varor som en beskattningsbar person gör till en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person varvid varorna försänds eller transporteras av leverantören eller för dennes räkning eller av den person som förvärvar varorna inom unionen från en medlemsstat till en annan” (7).

4.1.3

Det är viktigt att notera att ett sådant heltäckande begrepp inte kommer att omfatta i) leverans av varor med montering eller installation, med eller utan provning, ii) leverans av varor som är undantagna enligt artikel 148 eller 151 i direktiv 2006/112/EG, eller iii) varor som omfattas av ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare (8). När sådana transaktioner utförs över gränserna ger de för närvarande inte upphov till gemenskapsinterna leveranser och förvärv, och i den nya texten bekräftas denna särskilda ordning.

4.1.4

EESK anser att ovannämnda undantag är användbara bekräftelser av bestämmelser som redan ingår i direktiv 2006/112/EG när det gäller specifika förtecknade varor och att de därmed kan garantera samstämmigheten och säkerheten i momsreglerna på hela den inre marknaden under det inledande genomförandet av det nya systemet.

4.2

Begreppet ”unionsintern leverans av varor” kompletteras med ett särskilt tillägg i direktiv 2006/112/EG om ”platsen för leverans av varor”, som avgör i vilken medlemsstat momsen ska betalas. De gällande allmänna reglerna i detta avseende bekräftas, dock med ett nytt undantag (9) enligt vilket ”platsen för leverans vid en unionsintern leverans av varor ska anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas” (10).

4.2.1

EESK stöder tanken bakom kommissionens båda regleringsval, eftersom de tydligt syftar till att utveckla det nya destinationsbaserade systemet, och bibehållandet av omfattande undantag, som bygger på principen om ursprungsland, skulle kunna skada den nya momsramens samstämmighet, vilket skulle minska lagstiftningens förutsägbarhet och eventuellt öka både efterlevnadskostnaderna för företagen och den administrativa bördan för skattemyndigheterna.

4.2.2

Det är emellertid viktigt att ytterligare analysera det föreslagna systemets kassaflödeseffekter. I dag finns det inga kassaflödeseffekter på grund av moms på gränsöverskridande B2B-leveranser av varor. Det föreslagna systemet kommer däremot att leda till en kassaflödesinkomst för säljaren och en kassaflödeskostnad för köparen (11).

4.2.3

Kapitalkostnaden kommer dock i allmänhet att vara högre eftersom tiden för att återfå momsen vanligen kommer att vara längre än den tid som momsen innehas av säljaren. Detta beror på att många medlemsstater tenderar att skjuta upp återbetalningarna av moms. Kapitalkostnaden kommer att variera beroende på medlemsstaternas rapporteringsperioder, betalningstiden till den lokala skattemyndigheten och skattemyndighetens effektivitet när det gäller att återbetala momsen till köparen. Kapitalkostnaden är i synnerhet ett problem för små medlemsstater med höga exportsiffror.

4.2.4

Sådana konsekvenser för de europeiska företagens kassaflöde och likviditet bör beaktas ordentligt av både de europeiska och de nationella skattemyndigheterna och behandlas effektivt, för att undvika förseningar vid återbetalningar och tillhörande kostnader. Förändringar i leveranskedjorna pga. kassaflödeseffekter riskerar att hämma den unionsinterna handeln och kan hindra fullbordandet av den inre marknaden.

4.3

Principen om att moms ska betalas av varje beskattningsbar person som utför en beskattningsbar leverans av varor förblir en hörnsten i momssystemet, med undantag för vissa uppräknade undantag som redan ingår i artikel 193 i direktiv 2006/112/EG, som nu kompletteras med ett nytt undantag enligt artikel 194a. Enligt detta undantag ska momsen, om leverantören inte är etablerad i den stat där momsen ska betalas, betalas av den person till vilken varorna levereras om denne är en certifierad beskattningsbar person (12).

4.3.1

När det gäller certifierad beskattningsbar person förstår EESK tanken bakom att låta företag vars skattemässiga tillförlitlighet är bevisad dra nytta av lämpliga förenklingsåtgärder. Såsom påpekas i yttrandet ECO/442 om ”Paketet om momsreformen (I)” bör dock begreppet certifierad beskattningsbar person stödjas av tydliga och transparenta genomförandekriterier som gör att företag, och särskilt små och medelstora företag, kan dra nytta av statusen som certifierad beskattningsbar person.

4.3.2

Kommittén understryker att det för att uppnå de förväntade fördelarna är viktigt att ge en beskattningsbar person som utför sammansatta leveranser möjlighet att tillämpa de förenklingar som medges på alla delar av en transaktion. Genom att påtvinga en fiktiv uppdelning av transaktionen riskerar den avsedda förenklingen att bli en komplikation.

4.3.3

I detta avseende är det mycket viktigt att harmoniserade, tydliga och proportionerliga kriterier genomförs i alla medlemsstater för att underlätta bredast möjliga tillgång till statusen som certifierad beskattningsbar person. Samtidigt bör kommissionen noga övervaka hur statusen som certifierad beskattningsbar person fungerar för att undvika eventuellt missbruk och bristande rättslig enhetlighet, i synnerhet under de första tillämpningsmånaderna.

4.3.4

För att uppnå syftet med ordningen skulle det vara fördelaktigt att harmonisera tidsfristen för medlemsstaternas handläggning av en ansökan om status som certifierad beskattningsbar person. Medlemsstaterna bör handlägga en ansökan om status som certifierad beskattningsbar person skyndsamt så att företagen kan fortsätta sin verksamhet utan onödiga avbrott, förseningar och administrativa bördor på grund av osäkerhet.

4.3.5

EESK befarar också att det aktuella förslaget kan visa sig vara ett oöverkomligt hinder för både små och medelstora företag och uppstartsföretag. EESK anser att systemet med omvänd betalningsskyldighet bör beviljas alla gränsöverskridande B2B-leveranser av varor tills det slutgiltiga systemet tillämpas fullt ut och moms återbetalas inom rimlig tid.

4.4

Kommissionens förslag om att avskaffa momssammanställningar med avseende på varor ligger i linje med den nya momsram som eftersträvas och som återinför den självreglerande karaktären i momssystemet. Samtidigt stämmer bibehållandet av sammanställningar för tjänster överens med kommissionens val att genomföra handlingsplanen i två olika steg (13).

4.4.1

EESK stöder de ändringar som kommissionen föreslår för att låta medlemsstaterna förenkla skyldigheten att lämna sammanställningar, eftersom förenklingen förhoppningsvis kommer att minska byråkratin och driftskostnaderna för de europeiska företagen. Kommittén betonar dock att sådana förenklingsåtgärder bör utformas ordentligt för att undvika överträdelser av företag, inte minst med tanke på att uppnåendet av ett enklare system skulle kunna gynnas avsevärt av en ökad användning av elektroniska fakturor inom de nationella skattesystemen.

4.4.2

Den nuvarande särskilda ordningen för unionsintern distansförsäljning av varor och för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade i EU men inte i konsumtionsmedlemsstaten ändras betydligt för att genomföra principen om ett enda registreringssystem för deklaration, betalning och avdrag av skatt.

4.5

Från och med den 1 januari 2021 kommer en beskattningsbar person som är registrerad i sin identifieringsmedlemsstat att kunna lämna in elektroniska kvartalsvisa Mini-One-Stop-Shop-momsdeklarationer om tillhandahållande av tjänster och unionsintern distansförsäljning till icke beskattningsbara personer i en annan medlemsstat (konsumtionsmedlemsstaten), tillsammans med den moms som ska betalas (14).

4.5.1

Identifieringsmedlemsstaten kommer därefter att överföra deklarationerna tillsammans med den moms som betalats till konsumtionsmedlemsstaten, vilket gör att dessa beskattningsbara personer inte måste vara registrerade i konsumtionsmedlemsstaten.

4.5.2

Tillämpningsområdet för transaktioner som omfattas av denna mekanism utökas och utvidgas från B2C-transaktioner till B2B-transaktioner (objektiv utvidgning) och görs även tillgängligt för beskattningsbara personer som är etablerade utanför EU och som utser en förmedlare inom EU, som blir ansvarig för betalning av moms och motsvarande skyldigheter (subjektiv utvidgning).

4.5.3

Beskattningsbara personer som använder systemet ska lämna in månatliga One-Stop-Shop-momsdeklarationer om deras årliga omsättning överstiger 2 500 000 euro.

4.5.4

Möjligheten att göra momsavdrag och erhålla återbetalning av momskredit från en medlemsstat inom One-Stop-Shop gör det möjligt att på ett effektivt sätt på en enda plats samla flera momsskyldigheter som ska genomföras av både skattebetalare och skattemyndigheter.

4.5.5

Kommittén noterar att det är positivt att den nya ordningen med avdrag kommer att förenklas genom att den beskattningsbara personen kan betala summan av nettobeloppet av momsen (15) i varje beskattningsmedlemsstat.

4.5.6

Samtidigt ökar möjligheten till avdrag behovet av rättssäkerhet och fullständighet i den information som skattemyndigheterna har tillgång till, vilket motiverar kommissionens förslag om att komplettera One-Stop-Shop-momsdeklarationen med ytterligare information, bl.a. i) det totala momsbelopp som ska betalas för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster för vilka den beskattningsbara personen i egenskap av mottagare är skyldig att betala skatt och för import av varor, om medlemsstaten utnyttjar den valmöjlighet som ges i artikel 211 andra stycket, ii) den moms för vilken avdrag görs, iii) ändringar som avser tidigare beskattningsperioder, och iv) det nettobelopp av momsen som ska betalas eller återbetalas eller avräknas.

4.5.7

En fungerande One-Stop-Shop är en viktig del av ett destinationsbaserat system. Utan en fullt utvecklad One-Stop-Shop som bygger på revisioner i hemlandet, anpassningsbara förenklingar och förmågan att kompensera den ingående momsen från alla medlemsstater, kommer ett destinationsbaserat system att öka den administrativa bördan dramatiskt, särskilt för små och medelstora företag.

4.5.8

De första operativa resultaten av den ”Mini-One-Stop-Shop” som har gällt sedan den 1 januari 2015 för telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster och som ska utvidgas till att omfatta alla e-handelstransaktioner mellan företag och konsument (B2C) (16) bör beaktats i tillräcklig utsträckning för att man ska kunna uppnå en stabil och fullt fungerande One-Stop-Shop med ett utvidgat och betydande tillämpningsområde på grundval av de konkreta resultat som ett sådant verktyg hittills gett när det tillämpats på specifika sektorer eller branscher.

4.5.9

Avslutningsvis rekommenderar EESK tillräckliga investeringar i maskin-/programvarutillgångar på it-området i syfte att ordentligt utveckla en stabil och trovärdig One-Stop-Shop som effektivt kan hantera betydande mängder känslig information och på så sätt garantera ett snabbt och säkert fungerande system till förmån för både de europeiska företagen och skattemyndigheterna. Sådana investeringar är av strategisk betydelse för att undvika negativa resultat under övergångsperioden från det gamla till det nya systemet, som kommer att medföra betydande anpassningskostnader som i möjligaste mån bör minimeras med hjälp av lämplig digitalisering.

Bryssel den 24 januari 2019.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Luca JAHIER

(1) Se EESK:s tidigare yttranden om ”Handlingsplan för mervärdesskatt” (EUT C 389, 21.10.2016, s. 43), ”Paketet om momsreformen (I)” (EUT C 237, 6.7.2018, s. 40), ”Paketet om momsreformen (II)” (EUT C 283, 10.8.2018, s. 35).

(2) COM(2016) 148 final.

(3) COM(2018) 329 final.

(4) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

(5) Se EESK:s tidigare yttranden om ”Handlingsplan för mervärdesskatt” (EUT C 389, 21.10.2016, s. 43), ”Paketet om momsreformen (I)” (EUT C 237, 6.7.2018, s. 40), ”Paketet om momsreformen (II)” (EUT C 283, 10.8.2018, s. 35).

(6) Ändringar av artiklarna 2–4 i direktiv 2006/112/EG.

(7) COM(2018) 329 final, s. 6.

(8) Ändringar av artikel 14 i direktiv 2006/112/EG.

(9) I enlighet med artikel 35a i direktiv 2006/112/EG.

(10) COM(2018) 329 final, s. 7.

(11) Om säljaren måste betala momsen innan han eller hon fått beloppet från köparen, kommer säljaren att utsättas för ett negativt kassaflöde och därmed en kostnad.

(12) Ändringar av artiklarna 193 och 194a i direktiv 2006/112/EG.

(13) Ändringar av artiklarna 262–271 i direktiv 2006/112/EG.

(14) Ändringar av artiklarna 358–369 i direktiv 2006/112/EG.

(15) Moms som ska betalas minus avdragsgill moms.

(16) Företag som tillhandahåller telekommunikationstjänster, televisions- och radiosändningstjänster samt tjänster som tillhandahålls elektroniskt till icke beskattningsbara personer i medlemsstater där de inte har något driftsställe kan redovisa den moms som ska betalas på sådana leveranser via en webbportal i den medlemsstat där de är identifierade.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/45

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller en justering av den årliga förfinansieringen för åren 2021‒2023

[COM(2018) 614 final ‒ 2018/0322 (COD)]

(2019/C 159/06)

Föredragande: Javier DOZ ORRIT

Remiss	Europaparlamentet, 13.9.2018 Europeiska rådet, 17.9.2018
Rättslig grund	Artiklarna 177 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	20.12.2018
Antagande vid plenarsession	24.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	121/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska kommissionens förslag till förordning, som behandlas i detta yttrande (1), ändrar den gällande förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska fonderna (2) i syfte att minska förfinansieringen av de stöd som beviljats till medlemsstaterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020 med 3 % till 1 % av stödbeloppet mellan 2021 och 2023.

1.2

Minskningen av förfinansieringsnivån under det sista stadiet av genomförandet av de program som finansieras med medel från de europeiska fonderna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020 kommer i början av genomförandeperioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 – om den nya förordningen om gemensamma bestämmelser (3) godkänns i den form som kommissionen föreslår – att åtföljas av en minskning som är än större än denna andel, och komma att ligga på 0,5 % för åren 2021–2026 och sedan helt tas bort för 2027 och de därpå följande åren. Samtidigt föreslår kommissionen för nästa fleråriga budgetram en minskning av sammanhållningspolitikens (- 10 %) och Europeiska havs- och fiskerifondens (- 13 %) resurser, en ökning av den procentandel medfinansiering som medlemsstaterna står för samt en förkortad genomförandeperiod för programmen (från n+3 till n+2).

1.3

Förfinansiering är framför allt ett likviditetsstöd för medlemsstaterna så att de kan inleda genomförandet av de program som medfinansieras genom europeiska fonder och undvika alltför stora förseningar i genomförandet. Förfinansiering är ett användbart och nödvändigt instrument. Det bör erinras om att medlemsstaterna, för att inleda ett program som finansieras med europeiska fonder, måste tillhandahålla de offentliga myndigheter och/eller privata aktörer som direkt ansvarar för genomförandet medel i förskott.

1.4

EESK anser att de skäl som kommissionen anger för att minska andelen förfinansiering under det sista stadiet av genomförandet av den fleråriga budgetramen 2014–2020 inte förefaller tillräckligt tungt vägande för att motivera denna åtgärd.

1.5

EESK anser att kommissionen har tillräckliga verktyg för att kontrollera att medlemsstaterna använder de europeiska fonderna korrekt, även i fråga om förfinansiering, och skulle under alla omständigheter stödja eventuella reformer för att förbättra denna kapacitet.

1.6

Kommittén uppmanar kommissionen att ompröva sitt förslag om att minska andelen förfinansiering och bibehålla den andel som föreskrivs i den gällande förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska fonderna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020.

1.7

EESK uppmanar även kommissionen att se över den förfinansiering som föreskrivs i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för de europeiska fonderna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027, i linje med vad som anges i detta yttrande.

2. Bakgrund till kommissionens förslag

2.1

I den gällande förordningen (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för de europeiska fonderna fastställs de regler som styr fördelningen av medel inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020. I förordningens artikel 134 fastställs den förfinansiering som medlemsstaterna kan få från EU för att inleda godkända program som ska finansieras genom dessa fonder. I förordningen fastställdes att förfinansieringsnivån skulle stiga gradvis från 1 % 2014 till 3 % av stödbeloppet från fonderna och EHFF till programmen mellan 2020 och 2023.

2.2

Artikel 1 i förslaget till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013, som behandlas i detta yttrande, som är den enda av textens två artiklar som har lagstiftande innehåll, ändrar artikel 134 i förordning (EU) nr 1303/2013 så att förfinansieringen under perioden 2021–2023 minskas från 3 % till 1 %, med bibehållande av 3 % endast för år 2020. Detta gäller under alla omständigheter förfinansieringen av de program inom den fleråriga budgetramen 2014–2020 som kommer att fortsätta att genomföras fram till 2023.

2.3

I motiveringen till förslaget till förordning anges att ändringen av förfinansieringskriterierna görs ”[f]ör att öka öppenheten och insynen och för att bidra till en mer förutsägbar budgetplanering och till en mer stabil och förutsägbar betalningsprofil”, i samband med återbetalningar av medel från medlemsstaterna till EU som systemet genererar vid avräkningen av räkenskaperna. I motiveringen nämns även att beräkningsunderlaget för förfinansieringen, från och med 2019, redan omfattar ”resultatreserven”, motsvarande 6 % av det planerade stödets totala värde.

2.4

Förslaget till förordning berör förfinansiering av program som finansieras genom följande fonder: Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, samt instrumentet för gränsförvaltning och visering.

2.5

I artikel 84 i förslaget till förordning om fastställande av gemensamma bestämmelser för europeiska fonder inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 (4), som handlar om förfinansiering, fastställs förfinansieringsnivån till 0,5 % av det totala stödet från fonderna, som fastställs i beslutet om godkännande av programmet, samt att det endast ska betalas ut de sex första åren under perioden – från 2021 till 2026. Kommissionens förslag innehåller inga bestämmelser om förfinansiering under 2027 eller de därpå följande åren. Interreg-programmen regleras av särskilda bestämmelser som föreskriver att förfinansieringen ska uppgå till 1 % av programmets totala belopp.

2.6

Andra ändringar av gällande bestämmelser i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för 2021–2027 är en minskning av den procentuella andelen medfinansiering från EU-budgeten och en förkortad genomförandeperiod för programmen, i och med förslaget om att övergå från n+3-regeln till n+2-regeln.

3. Allmänna och särskilda kommentarer och förslag

3.1

Förfarandena för genomförande av stöd till program finansierade genom de fonder som omfattas av förordning (EU) nr 1303/2013, samt övriga bestämmelser om redovisning och kontroll av medel som EU ställer till medlemsstaternas förfogande, föreskriver att det är medlemsstaterna som betalar ut förskott till de offentliga myndigheter, privata aktörer eller partnerskap mellan båda, som är direkt ansvariga för genomförandet av programmen. Efter hand som programmen genomförs och genomförandet vederbörligen certifieras av medlemsstaterna betalar EU ut motsvarande del av medfinansieringen för vart och ett av de godkända programmen till medlemsstaterna.

3.2

Förfinansiering är framför allt ett likviditetsstöd för medlemsstaterna som är mycket användbart när det gäller att inleda genomförandet av de program som medfinansieras genom europeiska fonder och för att undvika alltför stora förseningar i genomförandet på grund av eventuella likviditetsproblem. Likviditetsproblemen var särskilt allvarliga under den senaste ekonomiska och finansiella krisens värsta år då man förde en extrem åtstramningspolitik, och är fortfarande ett problem, särskilt för de medlemsstater som måste minska sina budgetunderskott.

3.3

Den tid man tar för att reflektera kring, utarbeta, lägga fram, godkänna och inleda genomförandet av programmen varierar i enlighet med programmens beskaffenhet och myndigheternas och de privata aktörernas kapacitet i varje enskild medlemsstat. I många fall överstiger den två år och därför ackumuleras ofta genomförandet till de sista åren av varje flerårig budgetram och avslutas två eller tre år efter att denna löpt ut. Förordningen om gemensamma bestämmelser från 2013 föreföll beakta denna faktor genom att föreskriva en höjning av den årliga förfinansieringsnivån från 1 % 2014 till 3 % mellan 2020 och 2023, och från 2 % till 2,875 % mellan 2016 och 2019.

3.4

Nu antar kommissionen ett motsatt tillvägagångssätt. I förslaget till ändring av förordningen från 2013, som behandlas i detta yttrande, sänks den årliga procentandelen förfinansiering från 2,875 % av varje programs värde 2019 till 1 % mellan 2021 och 2023. På liknande sätt, dock mer radikalt, fastställs i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för den fleråriga budgetramen 2021–2027 den årliga förfinansieringsnivån till 0,5 % mellan 2021 och 2026 och tas bort helt för 2027 och de därpå följande åren, då genomförandet av program som finansieras genom struktur- och sammanhållningsfonderna kommer att fortsätta.

3.5

Kommittén anser att de skäl som kommissionen anger i motiveringen till förslaget till förordning inte ger en tillräcklig grund för denna ändring. I motiveringen nämns öppenhet och förutsägbarhet i budgetplaneringen samt stabilitet och förutsägbarhet i betalningsprofilen. Dessa kriterier – som i högsta grad är önskvärda – behöver inte nödvändigtvis vara oförenliga med ett förfarande för att planera och betala ut förskott av stödet, om det finns en tillräcklig kontroll, vilket bör vara fallet.

3.6

Det belopp som anges i motiveringen – ett finansiellt flöde på 6,6 miljarder euro (2017) från medlemsstaterna till EU – kan på grund av dess storlek inte enbart vara ett resultat av för mycket förfinansiering, utan måste även komma av att programmen inte genomförts alls eller har genomförts bristfälligt, eller av en felaktig planering av de ackrediterade utgifterna. Dessutom stämmer inte påståendet i motiveringen om att den minskade förfinansieringsnivån skulle kompenseras av att denna andel, från och med 2019, även kommer att gälla ”resultatreserven”. Denna reserv utgör endast 6 % av programmet och den nya förfinansieringsnivå som föreslås kommer endast att vara en tredjedel av den förväntade. Dessutom beaktas redan ”resultatreserven” i varje medlemsstats budget och det enda som skulle kunna ske är att de förlorar dessa 6 %, i sin helhet eller delvis, om genomförandekriterierna inte uppfylls.

3.7

Om det problem som regeländringen är tänkt att lösa hängde samman med förvaltningen av budgetmedlens likviditet, skulle kommissionens förslag innebära att likviditetsproblemen flyttades över från EU till medlemsstaterna. Frågan är komplex eftersom de EU-medel i den nuvarande fleråriga budgetramen 2014–2020 som grundar sig på medlemsstaternas bidrag enligt deras bruttonationalinkomst (BNI) utgör 72 % av EU:s sammanlagda intäkter (5) – när man talar om EU:s likviditet talar man även om medlemsstaternas likviditet, i enlighet med deras välståndsnivå.

3.8

Man måste även beakta att förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för den fleråriga budgetramen 2021–2027 innebär en ökning av den medfinansieringsnivå som ska täckas av medlemsstaterna och att genomförandeperioden förkortas med ett år, i och med ändringen från n+3-regeln till n+2-regeln. Samtidigt innehåller förslaget till den fleråriga budgetramen 2021–2027 en minskning av medlen till sammanhållningspolitiken med 10 % och av medlen till Europeiska havs- och fiskerifonden med 13 %. Med andra ord föreslår man att göra väsentliga nedskärningar i fondernas medel och förkorta genomförandeperioden för programmen samtidigt som medlemsstaterna ska öka sina medfinansieringsåtaganden och förfinansieringen kraftigt minskas.

3.9

Det bör erinras om att det i det övergripande yttrandet om den fleråriga budgetramen för perioden efter 2021–2027 (6) anges följande: ”EESK föreslår, i enlighet med Europaparlamentets ståndpunkt, att utgifterna och intäkterna ska uppgå till 1,3 % av BNI” och att ”finansieringen av sammanhållningspolitiken (Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF sammantagna) bör bibehållas i den fleråriga budgetramen 2021–2027, åtminstone med samma medel, i fasta priser, som i den nuvarande budgetramen”. Samma kriterium kan tillämpas på den gemensamma jordbrukspolitiken och Europeiska havs- och fiskerifonden. När det gäller intäkter påpekade EESK följande i nämnda yttrande: ”Detta bör utgå från högnivågruppens och Europaparlamentets förslag till ett brett utbud av ytterligare källor till egna medel och leda till ett påtagligt skifte mot att förlita sig på egna medel under den kommande fleråriga budgetramens löptid”. Samsynen på denna och många andra aspekter av EU:s fleråriga budgetram mellan EESK, Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén är särskilt slående.

3.10

Föregående ståndpunkter återkommer i sektorsspecifika yttranden om EU:s nya fleråriga budgetram, särskilt i yttrandet om Förordningen om gemensamma bestämmelser (7), och stämmer överens med vad som anges i yttrandet om Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 (8) där det även tilläggs att EESK beklagar ”att förslaget ändrar den nuvarande regeln n+3 till n+2, och uppmanar kommissionen att ompröva detta” och där EESK samtidigt uppmanar ”kommissionen att överväga att höja graden av medfinansiering [som medlemsstaterna ska stå för]”.

3.11

EESK anser att kommissionen har tillräckliga verktyg för att kontrollera att medlemsstaterna använder de europeiska fonderna korrekt, även i fråga om förfinansiering. Samtidigt anser EESK att ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna skulle och borde kunna förbättra flera aspekter av programplaneringen och programförvaltningen, och kommittén skulle stödja reformer för att förbättra denna kapacitet.

3.12

Mot bakgrund av vad som anges i ovannämnda punkter uttrycker EESK sin oenighet med förslaget till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1313/2013 i syfte att avsevärt minska den årliga förfinansieringen för perioden 2021–2023.

3.13

Kommittén uppmanar kommissionen att ompröva sitt förslag och att beakta ståndpunkterna i detta yttrande och åsikterna bland medlemsstaterna, i synnerhet de medlemsstater som genomfört program som medfinansieras med hjälp av europeiska fonder mest effektivt och korrekt. Om den förfinansieringsnivå som anges i den nuvarande förordningen inte bibehålls anser kommittén att minskningen borde vara väsentligt mindre än de (i genomsnitt) två tredjedelar som föreslås.

3.14

EESK efterlyser även en omprövning av den drastiska nedskärningen av förfinansieringen och dess upphävande från och med 2027 i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för europeiska fonder inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

Bryssel den 24 januari 2019.

Europeiska

Luca JAHIER

ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller en justering av den årliga förfinansieringen för åren 2021–2023, COM(2018) 614 final – 2018/0322 (COD).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(3) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering, COM(2018) 375 final – 2018/0196 (COD) med bilagor.

(4) COM(2018) 375 final – 2018/0196 (COD) med bilagor.

(5) I kommissionens förslag till flerårig budgetram 2021–2027 ökas EU:s ”egna medel”, medan bidragen från medlemsstaterna enligt deras BNI skulle fortsätta att ligga på omkring 57 %.

(6) EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(7) EUT C 62, 15.2.2019, s. 83.

(8) EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/49

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet

[COM(2018) 759 final]

(2019/C 159/07)

Föredragande: Javier DOZ ORRIT

Remiss	Europeiska kommissionen, 24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	20.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	24.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	162/2/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att det är ytterst viktigt för ekonomierna i euroområdet att bygga upp ekonomisk motståndskraft, ett mål som ligger till grund för kommissionens rekommendationer om den ekonomiska politiken i euroområdet, med tanke på de framträdande nedåtrisker som hänger samman med den ekonomiska tillväxten och som mycket väl skulle kunna utvecklas till en ny kris inom en inte alltför avlägsen framtid. Kommittén skulle dock vilja understryka att strävan efter ekonomisk motståndskraft bör gå hand i hand med att man ökar arbetsmarknadens motståndskraft, dvs. arbetsmarknadernas förmåga att utstå chocker med begränsade sociala kostnader (1).

1.2

Kommittén värdesätter kommissionens rekommendation om olika finanspolitiska inriktningar i olika medlemsstater men varnar för att det i flera medlemsstater med en stor offentlig skuld och ett produktionsgap som ligger under eller är lika med noll i nuläget kan vara kontraproduktivt för målet om en hållbar tillväxt för alla och en hållbar skuldsättning att bygga upp finanspolitiska buffertar.

1.3

Kommittén upprepar den ståndpunkt som den uttryckte i sitt yttrande ”Den ekonomiska politiken för euroområdet 2018” (2) om vikten av att övervinna det offentliga och privata investeringsunderskott som EU lider av. Därför uppmanar vi EU:s institutioner att anta de riktlinjer och vidta de åtgärder som krävs för att stimulera offentliga investeringar och underlätta privata investeringar.

1.4

EESK välkomnar förslagen om att skatteväxla bort från arbete och stärka utbildningssystemen och investeringarna i kompetens samt effektivisera de aktiva arbetsmarknadsåtgärder som underlättar övergångar till arbetstillfällen av hög kvalitet. Segmentering på arbetsmarknaden bör också motverkas. Medlemsstaterna måste säkerställa tillräcklig finansiering för sociala investeringar och sociala trygghetssystem.

1.5

EESK delar vidare fullt ut Europeiska kommissionens oro när det gäller vikten av att agera mot skattebedrägerier, skatteflykt och skatteundandragande med åtgärder mot aggressiv skatteplanering för att göra skattesystemen effektivare och rättvisare och för att förbättra de offentliga finansernas kvalitet.

1.6

EESK framhåller på nytt vikten av att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter som ett sätt att öka motståndskraften, främja den uppåtgående konvergensen och i slutändan skydda det europeiska integrationsprojektet mot centrifugala tendenser.

1.7

EESK välkomnar kommissionens rekommendation om en symmetrisk ombalansering av obalanser i bytesbalansen i euroområdet, i synnerhet uppmaningen till högre lönetillväxt i medlemsstater med överskott. EESK anser att den nationella reallönetillväxten på medellång sikt bör stå i proportion till den nationella produktivitetsökningen och inte släpa efter denna.

1.8

Att förbättra företagsklimatet och främja fullbordandet av den inre marknaden utan att undergräva de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter är enligt EESK:s uppfattning viktiga sätt att stärka den ekonomiska motståndskraften i euroområdet. Kommittén håller helt med kommissionen om att inrättandet av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen är ett steg i denna riktning och bör fullföljas.

1.9

Att underlätta finansiering av företag bör också prioriteras i den ekonomiska politiken. EESK upprepar att kapitalmarknadsunionen är mycket viktig när det handlar om att finansiera ekonomisk verksamhet och uttrycker sin oro över de fördröjningar och hinder som utvecklingen av bankunionen drabbats av, bland annat mängden osäkra fordringar i vissa medlemsstater.

1.10

EESK uppmanar medlemsstaterna att visa politiskt ledarskap och det engagemang som krävs för att övervinna meningsskiljaktigheter om vägen framåt för att fördjupa EMU, särskilt när det handlar om att fullborda bankunionen, öka de egna medlen och, inom EU:s budget, inrätta en makroekonomisk stabiliseringsfunktion som skulle göra det möjligt att öka euroområdets ekonomiska motståndskraft.

2. Bakgrund

2.1

Även om produktionstillväxten i euroområdet är inne på sitt sjätte år förväntas den nu stanna av, medan nedåtriskerna tydligt ökar och ärren från den stora recessionen, allt från lägre potentiell tillväxt till skillnader mellan medlemsstaterna och höga arbetslöshetssiffror i vissa regioner, finns kvar. Konvergens mot mer motståndskraftiga ekonomiska strukturer är alltså ett viktigt mål, på samma sätt som en fortsatt fördjupning av EMU. Våra främsta rekommendationer till Europeiska kommissionen för den ekonomiska politiken i euroområdet för 2019 är mot denna bakgrund följande:

2.2

Fördjupa den inre marknaden, förbättra företagsklimatet och genomför reformer på produkt- och tjänstemarknader som ökar motståndskraften. Minska utlandsskulden och genomför reformer för att öka produktiviteten i medlemsstater i euroområdet som har bytesbalansunderskott, stärk förutsättningarna för lönetillväxt under det att arbetsmarknadsparternas roll respekteras samt genomför åtgärder som främjar investeringar i medlemsstater i euroområdet med stora bytesbalansöverskott.

2.3

Återuppbygg finanspolitiska buffertar i euroländer med hög offentlig skuldsättning, stöd offentliga och privata investeringar och förbättra de offentliga finansernas kvalitet och sammansättning i alla länder. Till skillnad från tidigare år har Europeiska kommissionen inte utfärdat någon rekommendation för en specifik finanspolitisk inriktning i euroområdet för 2019.

2.4

Skatteväxla bort från arbete och stärk utbildningssystemen och investeringarna i kompetens samt effektivisera de aktiva arbetsmarknadsåtgärder som underlättar övergångar. Motverka segmentering på arbetsmarknaden och säkerställ tillräckliga sociala trygghetssystem i hela euroområdet.

2.5

Förverkliga den finansiella säkerhetsmekanismen för Gemensamma resolutionsfonden, skapa ett europeiskt insättningsgarantisystem och stärk det europeiska ramverket för reglering och tillsyn. Främja en ordnad skuldnedväxling avseende den privata sektorns betydande skuldsättning. Uppnå en snabb minskning av andelen nödlidande lån i euroområdet och förhindra att de ökar, bland annat genom att undanröja skattesystemets förmånliga behandling av lånefinansiering.

2.6

Gå snabbt vidare i fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen, bl.a. för att stärka eurons internationella roll, varvid hänsyn ska tas till kommissionens förslag, inbegripet dem som rör finanssektorn samt reformstödsprogrammet och Europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen i förslaget till flerårig budgetram för perioden 2021–2027.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Kommittén är orolig över att nedåtriskerna för de ekonomiska utsikterna för euroområdet mycket väl skulle kunna utvecklas till en ny socioekonomisk kris i en inte alltför avlägsen framtid, vilket skulle medföra stora utmaningar för anpassningen.

3.1.1

Den nuvarande produktionstillväxten har redan nått sin topp sedan den endast uppgick till 1,7 % 2017. Den potentiella produktionstillväxten är fortfarande lägre än 2008, medan de offentliga investeringarna ännu långt ifrån återhämtat sig sedan den stora minskningen (med mer än en fjärdedel från sin högsta nivå) sedan krisens början.

3.1.2

Skillnaderna mellan medlemsstater kvarstår, framför allt i fråga om arbetslösheten. Trots förbättringar i huvudindikatorerna ligger det totala antalet arbetade timmar och sysselsättningsnivån fortfarande lägre än 2008, medan reallönetillväxten har varit blygsam och fortsätter att släpa efter i förhållande till produktivitetstillväxten. Detta tyder på att vinsterna, till och med av en blygsam tillväxt, fortfarande fördelas ojämnt.

3.1.3

Euroområdet har fortfarande ett stort bytesbalansöverskott, som huvudsakligen beror på bytesbalansöverskotten i enskilda medlemsstater. Detta tyder på en förhållandevis låg inhemsk efterfrågan och är en av orsakerna till de internationella spänningar som späder på handelsprotektionismen.

3.1.4

Trots den senaste tidens nedjusteringar av tillväxtprognoserna beslutade Europeiska centralbanken att avsluta sitt program för kvantitativa lättnader och tog därmed bort en viktig pelare för politiskt stöd till tillväxten i euroområdet.

3.1.5

Även om sårbarheter från krisen kvarstår, t.ex. höga offentliga och privata skuldsättningsnivåer och nödlidande lån som tynger ned bankernas balansräkningar, är framstegen fortfarande otillräckliga när det handlar om att stärka EMU:s institutionella struktur på ett sätt som skulle öka motståndskraften hos euroområdets ekonomi utan att väga alltför tungt på de offentliga finanserna, arbetsmarknaderna och socialpolitiken för anpassning i händelse av chocker.

3.1.6

Det finns viktiga globala nedåtrisker, från ökad handelsprotektionism till volatilitet på de finansmarknaderna.

3.2

Med tanke på följderna av den tidigare krisen, vars ärr fortfarande är synliga i flera medlemsstater, särskilt på arbetsmarknaden och på det sociala området, anser kommittén att man måste stärka den ekonomiska motståndskraften hos euroområdet genom att ta beslutsamma och snabba steg framåt för att fullborda och fördjupa EMU och den inre marknaden, i enlighet med Europeiska kommissionens förslag, för att undvika att ytterligare en ekonomisk kris leder till en arbetsmarknadskris och sociala kriser.

3.3

Utöver dessa risker innebär tekniska framsteg inte bara möjligheter utan även faror. Å ena sidan kan de, förutsatt att det görs tillräckliga investeringar i dem, bidra till att öka den kroniskt svaga produktivitetstillväxten i euroområdet. Å andra sidan är det troligt att de kommer att gynna vissa samhällsgrupper, särskilt dem som har högre och bättre kvalifikationer, mer än andra.

3.4

Även om det genomsnittliga produktionsgapet (3) i euroområdet förväntas bli något positivt 2018 (0,3 % av potentiella BNP) råder det betydande skillnader mellan medlemsstaterna, och detta tyder på att konjunkturuppgången inte är densamma överallt. Storleken på ett lands positiva produktionsgap är ett tecken på hur långt dess finanspolitiska inriktning kan stramas åt utan att finanspolitiken blir konjunkturförstärkande. Flera medlemsstater (framför allt ett antal stora länder med en betydande inverkan på prestationerna i hela euroområdet) med hög offentlig skuldsättning i förhållande till BNP har försumbara eller negativa produktionsgap. Medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att säkerställa en hög kvalitet på sina offentliga finanser, men att uppmana dem att skapa finanspolitiska buffertar genom en åtstramande finanspolitisk inriktning kommer sannolikt att leda till fortsatt låg tillväxt i dessa länder, och detta hjälper dem inte att minska sin offentliga skuld i förhållande till BNP.

3.5

En väldokumenterad brist i EU:s ekonomiska styrning och en av drivkrafterna bakom sådana reformer som inrättandet av den europeiska finanspolitiska nämnden är att man uteslutande fokuserat på den nationella finanspolitikens förenlighet med EU:s finanspolitiska regler, samtidigt som den samlade finanspolitiska inriktningen i euroområdet har försummats. Att det i år saknas en rekommendation för den samlade finanspolitiska inriktningen för området är därför olyckligt och innebär att man missar ett tillfälle att kombinera denna med mer specifika rekommendationer för en differentiering mellan medlemsstaterna.

3.6

I linje med tidigare yttranden från EESK uppmanar kommittén medlemsstaterna och kommissionen att stärka de offentliga investeringarna som ett sätt att inte bara främja långsiktig tillväxt utan också att minska den osäkerhet som råder och främja en smidig övergång till en mer hållbar och rättvis tillväxtmodell.

3.7

Kommittén undrar om det i länder med höga offentliga skulder i förhållande till BNP räcker med bara mer effektiva och ändamålsenliga offentliga upphandlingar (4) för att skapa tillräckligt utrymme för en ökning av de offentliga investeringsutgifterna – bl.a. i utbildning, kompetens och en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar möjligheter – till lämpliga nivåer för att stärka den långsiktiga tillväxten för alla och uppfylla målen i Parisavtalet om att minska koldioxidutsläppen, och om dessa förändringar kan ske i tillräckligt god tid med tanke på det akuta behovet av offentliga investeringar.

3.8

I EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet 2018” (5) underströks det motsägelsefulla i situationen med länder som fortsätter att ha alltför stora överskott i bytesbalansen, överskott i de offentliga finanserna men en negativ årlig nettotakt för den offentliga kapitalbildningen. Kommittén uttrycker sin oro över att dessa länder enligt höstprognosen, trots upprepade rekommendationer från kommissionen och rådet, kommer att fortsätta att ha mycket stora överskott i bytesbalansen fram till 2020 (6).

3.9

Kommittén välkomnar tonvikten på att stärka utbildningssystemen och investeringarna i kompetens och på att minska segmenteringen av arbetsmarknaden och upprepar att den efterlyser strukturreformer som främjar högre samlad produktivitetstillväxt och samtidigt skapar arbetstillfällen av hög kvalitet och garanterar en rättvis fördelning av produktivitetsvinsterna.

3.10

Kommittén instämmer i ropen om högre lönetillväxt i medlemsstater med överskott. Kommissionen noterar dock att produktivitetsökningen i sig inte nödvändigtvis kommer att bidra till att öka reallönerna i de medlemsstater som har en negativ nettoställning mot omvärlden eftersom det i många länder har skett en frikoppling av tillväxten i produktiviteten och ersättningarna. Man bör också vidta åtgärder till stöd för en mer rättvis fördelning av produktivitetsvinsterna. Det viktigaste instrumentet för detta är kollektiva förhandlingar som grundar sig på arbetsmarknadsparternas autonomi och där man för att fastställa lönerna bör beakta de ökade levnadskostnaderna och ökningen av den faktiska produktiviteten samt ta upp andra aspekter som förbättrar sysselsättningens kvalitet.

4. Särskilda kommentarer

4.1

”Det är nödvändigt att ta itu med skattebedrägerier, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering för att göra skattesystemen mer effektiva och rättvisa. [Sådana åtgärder] krävs för att säkerställa offentliga intäkter, förhindra snedvridningar av konkurrensen mellan företag, bevara den sociala sammanhållningen och bekämpa växande ojämlikheter”. EESK instämmer helt i detta uttalande i det arbetsdokument som medföljer förslaget till rekommendation (7). Kommittén anser därför att de regler som på europeisk nivå antagits för att bekämpa dessa brott och dessa otillbörliga metoder bör tillämpas utan dröjsmål och att man bör överväga möjligheten att införa andra, mer ändamålsenliga åtgärder, däribland också verktyg för att sätta stopp för skatteparadisens olagliga verksamhet.

4.2

Kommittén anser att man bör vidta fler beslutsamma åtgärder för att underlätta offentliga investeringsutgifter, t.ex. genom att undanta offentliga investeringsutgifter från beräkningen av underskott vid tillämpningen av EU:s finanspolitiska regler (den s.k. gyllene regeln) med vederbörlig hänsyn till de befintliga skuldnivåernas hållbarhet.

Bryssel den 24 januari 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Denna definition av arbetsmarknadens motståndskraft är hämtad ur OECD:s rapport What makes labour markets resilient during recessions? (2012) i OECD Employment Outlook, OECD Publishing, Paris.

(2) EUT C 62, 15.2.2019, s. 312.

(3) Detta är skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP som andel av potentiell BNP.

(4) Se Europeiska kommissionen (2018), Analysis of the Euro Area economy, SWD(2018) 467 final, s. 8.

(5) EUT C 62, 15.2.2019, s. 312.

(6) Statistical Annex, European Economic Forecast – Autumn 2018, tabell 50, s. 196.

(7) Se Europeiska kommissionen (2018), Analysis of the Euro Area economy, SWD(2018) 467 final.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/53

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna). Ett bidrag från Europeiska kommissionen till toppmötet i Salzburg den 19 och 20 september 2018

[COM(2018) 634 final – 2018/0329 COD]

(2019/C 159/08)

Föredragande: José Antonio MORENO DÍAZ

Medföredragande: Vladimíra DRBALOVÁ

Remiss	Kommissionen 24.10.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	18.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	169/2/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Kommittén noterar Europeiska kommissionens argument bakom beslutet att föreslå en omarbetning av återvändandedirektivet (1), men upprepar sin övertygelse om att EU först bör ha en gemensam politik och lagstiftning för laglig migration samt för internationellt skydd och asyl (2).

1.2

EESK framför sin oro över skillnaderna i de kriterier som EU:s medlemsstater tillämpar i samband med migrationshanteringen, framför allt när det gäller behandlingen av migranter som vistas olagligt. Denna situation leder till rättsosäkerhet och ojämlik behandling.

1.3

EESK anser att kommissionen bör börja kommunicera och samråda med regeringarna och det civila samhället med tanke på de nya omständigheterna i denna fråga, på samma sätt som tidigare med grönboken (3).

1.4

EESK anser att kommissionen bör lägga fram data (eller åtminstone uppskattningar av data) om i vilken omfattning Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (4) om återvändande tillämpas, om hur användbart det är, om hur intensivt effektiviteten i dess tillämpning övervakas, om de främsta problemen som man stött på under giltighetstiden och om i vilken omfattning de enskilda medlemsstaterna följer det.

1.5

Kommissionen bör utöva ett minimum av självkritik eller åtminstone göra en undersökning i syfte att förklara den låga återvändandegraden i medlemsstaterna och i detalj ange skälen för och de aktörer som bär ansvaret för detta. Om medlemsstaterna inte har tillämpat direktivet och inte heller kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 (5) om att öka effektiviteten i återvändandena, bör det göras en konsekvensbedömning. Denna undersökning bör omfatta både en bedömning av hur medlemsstaterna gått tillväga för att skapa operativa program som tillhandahåller bistånd och rådgivning i samband med återvändanden och en jämförelse av kostnadseffektiviteten beträffande frivilliga och påtvingade återvändanden.

1.6

Kommittén är medveten om att en viss retorik från extremhögerns och nationalisternas sida i fråga om migration underblåser främlingsfientlighet och intolerans. EESK anser att en övergripande gemensam EU-politik för migration skulle vara det bästa argumentet mot EU-medborgarnas farhågor.

1.7

I linje med det som EESK redan anfört i andra yttranden (6) bör man ändra det sätt på vilket migrationen skildras. Detta skulle främja en avdramatiserad syn på migrationen som en normal social och ekonomisk faktor och möjliggöra åtgärder för att utbilda samhället i denna fråga.

1.8

Å andra sidan instämmer EESK i Europeiska rådets slutsatser från juni 2018 ”att en övergripande strategi för migration som kombinerar effektivare kontroll av EU:s yttre gränser, ökade yttre åtgärder och de inre aspekterna, i linje med [EU:s] principer och värden” är ”en nödvändig förutsättning för en fungerande europeisk migrationspolitik”, och i att man bör fortsätta med dessa ansträngningar för att undvika humanitära katastrofer (7).

1.9

Enligt uppgifter från Europeiska rådet (18 oktober 2018) (8) har antalet illegala inresor till EU minskat med 95 %. Uppgifter från Internationella organisationen för migration (IOM) från september 2018 (9) visar också att 83 067 personer tagit sig över havet till EU och att 1 987 personer drunknat fram till detta datum.

1.10

EESK betraktar en effektiv politik för återvändanden som en integrerad del av en övergripande migrations- och asylpolitik för EU. En sådan politik saknas dock, och kommissionen bör agera konsekvent och balanserat och inte endast betrakta migrationen ur ett politiskt säkerhets- och brottslighetsperspektiv.

1.11

EESK anser att det behövs en jämförande studie av förvarsanläggningarna i EU, situationen och respekten för de mänskliga rättigheterna vid dessa. Denna studie måste bygga på data och besök.

1.12

EESK välkomnar kommissionens strävan att se till att besluten om återvändande fattas snabbare och att koppla dem till besluten om att avslå en asylansökan eller om att avsluta en laglig vistelse samt rent generellt göra återvändandeförfarandena snabbare och effektivare. Icke desto mindre bör man ta ställning till huruvida de tidsfrister som föreslås är realistiska och bedöma de hinder som skulle kunna stå i vägen för denna intention.

1.13

EESK ser samtidigt en koppling mellan en effektiv återvändandepolitik å ena sidan och ett ändamålsenligt samarbete med tredjeländer och ingående och genomförande av återtagandeavtal å andra sidan och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser och medlemsstaterna att utnyttja dessa arrangemang fullt ut.

1.14

EESK anser också att man måste nämna den bästa praxis som man i vissa EU-stater tillämpar för att förhindra att utländska personer under lång tid vistas olagligt i dessa länder, t.ex. möjligheten att under exceptionella omständigheter bevilja uppehållstillstånd, t.ex. ”arraigo” i Spanien (av sociala skäl, arbetsskäl eller familjeskäl) eller ”Duldung” i Tyskland.

2. Bakgrund och kommissionens förslag

2.1

EU har sedan 1999 försökt att utarbeta en övergripande strategi för migration som innebär att man harmoniserar villkoren för återtagande och rättigheterna hos de tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i EU, att man skapar rättsliga åtgärder för att förhindra irreguljär migration samt utvecklar det praktiska samarbetet i denna fråga. Återsändandedirektivet (2008/115/EG) hade som mål att på grundval av gemensamma normer införa en effektiv politik för avlägsnande och återvändande. Den rapport om direktivets tillämpning som offentliggjordes 2014 visade dock att inga större framsteg gjorts när det handlade om att öka den faktiska andelen återvändanden från EU: 2014 – 36,3 %, 2015 – 36,8 %, 2016 – 45,8 %, 2017 – 36,6 %. Rekommendation (EU) 2017/432, som innehöll en rad åtgärder som medlemsstaterna skulle vidta och på så sätt till fullo utnyttja den flexibilitet som direktivet ger, bidrog inte heller till någon förbättring.

2.2

Utan att ändra direktivets tillämpningsområde eller påverka skyddet av migranternas befintliga rättigheter, bland annat vad gäller barnets bästa, familjeliv och hälsotillstånd samt principen om ”non-refoulement” bör det omarbetade direktivet göra återvändandeprocessen mer effektiv genom att föreslå

—	mer samstämmighet och synergier med asylförfaranden,

—	ett nytt gränsförfarande,

—	tydliga förfaranden och regler för att förhindra missbruk,

—	förslag för att främja effektiva frivilliga återvändanden,

—	tydliga regler om förvar.

3. Allmänna kommentarer

3.1

3.2

EESK upprepar rekommendationerna i sitt yttrande om kommissionens meddelande från 2002 om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt, eftersom kommittén anser att dessa inte – eller inte fullt ut – beaktades i olika lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder på EU-nivå sedan dess, särskilt när det gäller irreguljära migranters rättigheter, regularisering, påtvingat återvändande, överklagande, rätten till familjesammanhållning, förvar och behovet av en verkligt gemensam politik för laglig migration (10).

3.3

Den uttalade avsikten bakom omarbetningen – att förbättra effektiviteten i återvändandeförfarandena, göra förfarandena snabbare och koppla dem direkt till ett negativt asylbeslut eller ett beslut om att avsluta en laglig vistelse – är naturligtvis välkommen. Medlemsstaterna har rätt att återsända irreguljära migranter, förutsatt att rättvisa och effektiva asylsystem har införts där principen om ”non-refoulement” respekteras fullt ut. Om man ser till de uttalade målen i förslaget till ändring är kommittén dock oroad över vilka effekter dessa skulle kunna få. Kommittén undrar hur effektiva dessa ändringar är och befarar att de endast kommer att leda till en hårdare repressiv politik. Den grundläggande princip som ligger till grund för tanken att frivilliga återvändanden ska prioriteras och som förankrats i det ursprungliga direktivet (2008/115/EG) bör inte förbigås och ersättas med endast repressiv politik.

3.4

Förslaget bör också bedömas utifrån genomförbarheten av dess mål, framför allt om det även i fortsättningen ska vara förenligt med de mänskliga rättigheterna. Målet att generellt avlägsna alla tredjelandsmedborgare som befinner sig olagligt på EU:s territorium som det enda sättet att återupprätta författningsenligheten är helt enkelt inte genomförbart. Detta framgår av de senaste årens erfarenheter. Det skulle vara förenat med oproportionerliga mänskliga, ekonomiska och andra kostnader.

3.5

Under de senaste tio åren har återvändandepolitiken inte genomförts, övervakats och utvärderats på ett effektivt sätt. Politiken är dessutom ännu inte förankrad i en övergripande och gemensam EU-politik för migration.

3.6

Kommissionen borde i förslaget ha förklarat varför medlemsstaterna inte genomfört direktiv 2008/115/EG ordentligt eller respekterat rekommendation (EU) 2017/432, som ger vägledning om hur direktivet bör användas och uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att avlägsna rättsliga och praktiska hinder för återvändande.

3.7

Mot bakgrund av den ökande sociala osäkerheten bör man också sträva efter att offentliggöra och korrekt tolka verkliga data om den irreguljära migrationen till EU så att man inte underblåser främlingsfientlig och rasistisk retorik som stöder extremhögerns ståndpunkter.

4. Särskilda kommentarer

4.1

På grundval av händelseutvecklingen sedan 2008 betraktar kommissionen det omarbetade direktivet som ett sätt att uppnå det legitima målet att återupprätta författningsenligheten och öka effektiviteten i genomförandet av återvändanden. Det finns dock många andra sätt att uppnå detta mål som är mer effektiva och mindre betungande (t.ex. frivilliga återvändanden, individuella regulariseringar osv.). EESK betraktar en effektiv politik för återvändanden som en integrerad del av en övergripande migrations- och asylpolitik för EU. Det faktum att en sådan politik saknas bör dock stimulera kommissionen till ett självkritiskt, konsekvent och balanserat agerande där migrationen inte bara betraktas ur ett politiskt säkerhets- och brottslighetsperspektiv (11).

4.2

Redan i ett tidigare yttrande nämnde vi att ”Vi vill påminna kommissionen om att kommittén flera gånger har påpekat hur viktigt det är att genomföra legaliseringsåtgärder för illegala invandrare” (12). Det finns dock åtgärder i EU:s lagstiftning som på ett rimligt och konstruktivt sätt syftar till att få ett slut på en persons irreguljära ställning.

4.3

Exempel på sådana åtgärder återfinns i artiklarna 6 – beslut om återvändande – och 7 – frivillig avresa – i direktiv 2008/115/EG, som medlemsstaterna har inte utforskat eller utnyttjat i någon större utsträckning, framför allt när det handlar om personer som man försökt skicka tillbaka utan resultat. Mot denna bakgrund stöder EESK rekommendation (EU) 2017/432 om att inrätta operativa program för stöd till frivilligt återvändande.

4.4

EESK noterar också att reglerna för avlägsnande av EU-medborgare och deras familjemedlemmar med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet (13) inte tillämpas för irreguljära migranter. Vi avser här möjligheten att ansöka om att ett utvisningsbeslut ska upphävas på grund av omständigheter som uppkommit efter en rimlig tidsperiod samt skyldigheten att granska omständigheterna innan ett beslut om avlägsnande kan verkställas om två år har gått sedan beslutet fattades. Det förefaller inte rimligt att det tillvägagångssätt som tillämpas för EU-medborgare – dvs. enbart för att de utgör ett hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten – inte kan tillämpas på dem vars enda fel är att de saknar handlingar om stora förändringar har skett i deras omständigheter.

4.5

Det är absolut nödvändigt att i återvändandeförfarandena säkerställa mekanismer och ändamålsenliga garantier som skyddar rättigheterna och intressena hos de tredjelandsmedborgare vars förfarande inletts, och som omfattar mer än bara möjligheten att överklaga. Det måste finnas ett effektivt sätt att utöva dessa rättigheter med lämpligt rättsligt bistånd. För varje förfarande bör man automatiskt utse specialutbildade advokater som är specialiserade på området och som kan ta sig an försvaret.

4.6

Politiken att förfölja personer som vistas olagligt bör åtföljas av ett kraftfullt och kategoriskt förbud mot identifiering av personer på grundval av deras etnicitet och/eller religion. Den nuvarande uppmjukningen av detta förbud gör Europa till ett område där etniska minoriteter på ett oacceptabelt sätt kan utsättas för myndigheternas misstankar och kontroll. Att FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i juli 2009 (14) gav Spanien en reprimand för att ha frihetsberövat en spansk medborgare som misstänktes för att vara en irreguljär migrant bara för att hon är mörkhyad är mycket talande.

4.7

EESK anser att det behövs en jämförande studie av förvarsanläggningarna i EU, förhållanden och respekten för de mänskliga rättigheterna. Denna studie måste bygga på data och besök.

4.8

Samtidigt föreslår EESK att kommissionen fortlöpande undersöker hur medlemsstaterna gått tillväga för att skapa operativa program som tillhandahåller bättre bistånd och rådgivning i samband med återvändande, inklusive stöd för återanpassning i de tredjeländer dit personerna återvänder, program som de skulle ha inrättat redan från 2017. Undersökningen bör också omfatta jämförelser av kostnadseffektiviteten beträffande med frivilliga och påtvingade återvändanden.

4.9

EESK framhåller den bästa praxis som vissa EU-stater tillämpar för att förhindra att irreguljära migranter under lång tid vistas olagligt i landet, t.ex. ”arraigo” i Spanien och ”Duldung” i Tyskland, och som i undantagsfall gör det möjligt att selektivt och individuellt bevilja vissa utländska personer, som under lång tid vistats olagligt i landet, reguljär status, förutsatt att de uppfyller vissa krav.

5. Analys av de föreslagna ändringarna

5.1

I direktivet introduceras tydligt nio konkreta ändringsförslag som EESK yttrar sig om.

5.2

Det finns ett behov av EU-omfattande objektiva kriterier för att fastställa om det finns en risk för avvikande, inklusive otillåtna sekundära förflyttningar. För att förebygga skiljaktiga eller ineffektiva tolkningar fastställs i artikel 6 i förslaget en gemensam förteckning över objektiva kriterier för att fastställa om det finns en risk för avvikande, som en del av en övergripande bedömning av de specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Förteckningen över kriterier är alltför lång och sträcker sig bortom rekommendation (EU) 2017/432. Även om direktivet omfattar två typer av återvändandeförfaranden – ett brådskande undantagsförfarande utan frivillig avresa och med andra förpliktelser och ett förfarande med garantier som ger möjlighet till frivillig efterlevnad – kommer detta i praktiken att leda till att de flesta irreguljära migranter kommer att omfattas av det förfarande som, i teorin, skulle ha varit ett undantagsförfarande.

5.2.1

Endast ett begränsat antal av de föreslagna objektiva kriterierna som anges i artikel 6 – som utgår från rekommendation (EU) 2017/432 och som i den omarbetade lydelsen motsvarar de kriterier som anges under f, h och k – kan användas för en exakt definition av ”risken för avvikande”. I enlighet med bestämmelsen i artikel 7 om skyldigheten att samarbeta kan också kriteriet under j anses vara lämpligt.

a)	Eventuell brist på handlingar när förfarandet inleds kan i de flesta fall åtgärdas på begäran och om denna inte hörsammas kan led f tillämpas.

Detta mål lägger bevisbördan på migranten som kommer att behöva bevisa att han eller hon har en faktisk hemvist, vilket leder till att en grundläggande juridisk garanti försvinner. De allmänna svårigheterna på bostadsmarknaden – framför allt de hinder som många kommuner lägger i vägen för utlänningar i allmänhet och irreguljära utlänningar i synnerhet – gör detta till en oproportionerlig börda.

Om vi vill undvika att SAMTLIGA irreguljära migranter kan anklagas för hög risk för avvikande så att förfarandet med garantier fullständigt marginaliseras går det inte att använda sådana parametrar för att bedöma risken för avvikande. Personer som inte har rätt att arbeta har naturligtvis inte heller ekonomiska resurser, och de flesta irreguljära migranter kommer därför att sakna ekonomiska resurser.

d)	Med tanke på den politik med stängda gränser som tillämpas av medlemsstaterna kommer många irreguljära (och även reguljära) migranter att ha rest in i medlemsstaten utan tillstånd.

e)	Att en irreguljär migrant flyttar mellan medlemsstater är automatiskt otillåtet, men inte nödvändigtvis ett skäl för att slå fast att det finns en risk för avvikande.

g)	Personen är föremål för ett beslut om återvändande av en annan medlemsstat. Det förefaller obegripligt att denna möjlighet förutses om själva direktivet fastslår att det direkta verkställandet av detta beslut faller på den andra staten.

Personen hörsammar inte kravet att resa till en annan medlemsstat där han eller hon har rätt att vistas lagligt. I dessa fall är det fullständigt oproportionerligt att inleda ett förfarande för avlägsnande till ursprungslandet utan frivillig avresa. Man bör vidta någon sorts tvångsåtgärd för återförande till denna andra medlemsstat men inte avlägsnande till ursprungslandet och framför allt inte med det brådskande förfarandet.

5.3

Före analysen av artiklarna 7 och 8 och andra artiklar i förslaget måste vi klargöra följande: i hela ändringstexten har man helt tydligt förbisett återvändandebeslutets rättsliga karaktär som, när det väl skett ett klargörande, kommer att ligga till grund för ett ifrågasättande av hela avsnitt 3, som återfinns i den nya artikel 8 i direktivet. Ett beslut om återvändande är ett verkställande beslut som fattas av en viss stat och som direkt påverkar en människas personliga rättigheter och intressen. Grunden för detta brukar dessutom direkt eller indirekt vara kopplad till fullgörandet av skyldigheter eller till vissa handlingar som denna person anklagas för och personen har rätt till ett passande förfarande för att kontrollera riktigheten i anklagelserna, som i dessa fall oberoende måste kunna verifieras. Allt detta betyder att ett avlägsnande är ett straff, en påföljd eller en bestraffning av administrativ snarare än straffrättslig natur men att det omfattas av samma konstitutionella principer och grundläggande rättigheter som straffrätten.

5.4

Artikel 7 – skyldigheten att samarbeta: EESK noterar kommissionens antagande om att skyldigheten för en tredjelandsmedborgare att samarbeta med de behöriga myndigheterna i alla skeden av återvändandeförfarandet kan göra återvändandeförfarandena smidigare och effektivare. Man bör dock påtala att den direkt hotar en grundläggande rättighet, nämligen rätten att inte behöva framlägga bevis mot sig själv. Skyldigheterna enligt denna artikel kan sammanfattas i en enda, nämligen ett krav på att samarbeta eller samverka i en process mot den egna personen. När det gäller artikel 8 – Beslut om återvändande: Enligt denna artikel ska medlemsstaterna nu utfärda ett beslut om återvändande omedelbart efter att ha fattat ett beslut om att avsluta en tredjelandsmedborgares lagliga vistelse, inklusive ett beslut om att inte bevilja en tredjelandsmedborgare flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande. EESK anser att artikel 8 bör kompletteras med möjligheten att ge tredjelandsmedborgaren en adekvat möjlighet att själv hörsamma åläggandet att lämna territoriet eller söka alternativ för att få sin situation regulariserad.

5.5

I artikel 9 om frivillig avresa fastställs att en lämplig tidsfrist på 30 dagar för frivillig avresa måste beviljas. Detta innebär att den ursprungliga bestämmelsen om en tidsfrist på mellan 7 och 30 dagar upphävs. Även om man redan tidigare kunde kritisera att maximitiden förr endast uppgick till 30 dagar var detta ändå en minimigaranti. Avskaffandet av detta minimum gör det möjligt för medlemsstaterna att inte tillåta någon tidsfrist för frivillig avresa över huvud taget.

5.6

De nya åtgärder som införs i artikel 13 ger medlemsstaterna rätt att utfärda ett inreseförbud – som inte åtföljer ett beslut om återvändande – för en tredjelandsmedborgare som har vistats olagligt inom medlemsstaternas territorium och vars olagliga vistelse upptäcks i samband med att personen (frivilligt) lämnar EU. Enligt EESK innebär detta att sanktioner tillämpas mot en viss person vid en tidpunkt då denne uppfyller lagen, dvs. lämnar EU:s territorium och avslutar sin olagliga vistelse. Å andra sidan kan åtgärden betraktas som en försäkring mot upprepad olaglig inresa i den berörda medlemsstaten.

5.7

Artikel 14 om återvändandehantering ålägger varje stat att inrätta, driva och vidareutveckla ett nationellt system för återvändandehantering, som ska hantera all information som krävs för att genomföra detta direktiv. Det måste dock säkerställas teknisk kompatibilitet med EU:s centrala kommunikationssystem. Enligt artikel 14 ska medlemsstaterna också inrätta operativa program för bistånd till dem som berörs.

5.7.1

Bristerna i Schengens informationssystem (SIS) nödvändiggör åtgärder som förbättrar samordningen mellan staterna. Det är mer tveksamt om detta kräver uttryckliga regler inom ramen för ett direktiv eftersom det framför allt handlar om praktiska hanteringsfrågor.

5.7.2

Förslaget om att medlemsstaterna ska inrätta program för tillhandahållande av logistiskt, finansiellt och annat materiellt bistånd i syfte att stödja frivilligt återvändande och att dessa också ska omfatta program för återanpassning, grundar sig på rekommendation (EU) 2017/432. Kommissionen bör stödja, övervaka och utvärdera utarbetandet av dem.

5.8

Artikel 16 uppehåller sig vid och fokuserar uteslutande på ”det enda fall där det är obligatoriskt att bevilja automatisk suspensiv verkan enligt detta förslag”, det vill säga när det fattas beslut om avlägsnande av en person vars ansökan om internationellt skydd avslagits. Vi motsätter oss inte detta, men EESK är snarare av uppfattningen att det också finns andra fall där ett tillfälligt uppskjutande av ett avlägsnande bör ske automatiskt för att förstärka omfattningen på skyddsmekanismer och garantier. En icke-uttömmande lista bör bland annat omfatta

—	fall där minderåriga påverkas direkt eller indirekt,

—	fall som direkt eller indirekt påverkar familjemedlemmar i unionen och därför inte omfattas av direktiv 2004/38/EG,

—	fall där en risk för sökandens hälsa eller fysiska integritet kan påvisas,

—	fall där återvändandena ska ske till länder som betraktas som osäkra, bl.a. sådana som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.

5.9

När det gäller förvar och fastställandet av en period på minst tre månader som längsta tillåtna förvarsperiod måste vi understryka att fakta visar att en period kortare än tre månader räcker för att genomföra det förfarande och vidta de åtgärder som krävs för att verkställa ett avlägsnande till ett tredjeland och att man nästan inte uppnår något genom att förlänga denna period, oavsett hur länge, och ännu mindre genom att utsätta en person som inte har begått något brott för en så extrem åtgärd som ett frihetsberövande.

5.10

Vi efterlyser återigen andra lösningar, till exempel Tysklands ”Duldung” eller Spaniens ”arraigo” som nämns ovan, förutsatt att det är möjligt att på mindre än tre månader avgöra huruvida en person kan avlägsnas. Förvar eller förebyggande frihetsberövande är en tillfällig åtgärd som har som enda syfte att underlätta genomförandet av ett påtvingat återvändande och förhindra avvikande. Man måste därför förhindra att den används som en dold form av frihetsberövande eller som bestraffning för irreguljär migration. Sådant frihetsberövande förbjuds uttryckligen i EU-domstolens rättspraxis (15).

5.11

Direktivet bör därför innehålla ett krav om att en förvarsanläggning inte får vara vare sig jämförbar med eller sämre än ett fängelse. Detta bör ske genom en bestämmelse om att landets brottsbekämpande myndigheter aldrig får sköta den interna övervakningen vid dessa anläggningar utan endast övervaka omgivningen. Den interna övervakningen bör anförtros åt något annat statligt organ. Det bör också i varje medlemsstat finnas miniminormer för förvarstagna personers rättigheter som i varje avseende måste vara likvärdiga med eller bättre än interners rättsliga status.

5.12

Ändringen som införs genom artikel 22.7 är fullständigt onödig eftersom detta redan regleras i medlemsländernas olika asylförfaranden. I vilket fall som helst är det oproportionerligt att en person som kan tas i förvar i upp till fyra månader inför återvändandet på grund av nekad asylansökan återigen kan utsättas för detta förfarande under en ny period på sex månader, och detta med samma syfte som det första, nämligen återsändande.

5.13

EESK håller med kommissionen om att effektiviteten i EU:s återvändandepolitik också beror på ursprungsländernas samarbetsvilja. EU har redan gjort vissa framsteg, men EESK uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser på detta område och vädjar samtidigt till medlemsstaterna att dra nytta av dessa resultat och utnyttja arrangemangen fullt ut.

Bryssel den 23 januari 2019.

Europeiska ekonomiska

Luca JAHIER

och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2018) 634 final.

(2) EUT C 85, 8.4.2003, s. 51.

(3) COM(2002) 175 final.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(5) Kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 av den 7 mars 2017 om effektivare återvändanden vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (EUT L 66, 11.3.2017, s. 15).

(6) Se EESK:s yttrande om ”Kostnaderna för utebliven invandring och bristande integration” (EUT C 110, 22.3.2019, s. 1).

(7) Europeiska rådets slutsatser den 28 juni 2018.

(8) Europeiska rådets möte (18 oktober 2018) – Slutsatser.

(9) IOM – Migration: Flow Monitoring Europe.

(10) EUT C 85, 8.4.2003, s. 51.

(11) Se rapporten ”MIGRATION – Crackdown on NGOs assisting refugees and other migrants”, från Research Social Platform on Migration and Asylum.

(12) EUT C 85, 8.4.2003, s. 51.

(13) Artiklarna 32 och 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(14) FF. Meddelande nr 1493/2006, Williams Lecraft v. Spain

(15) Domstolens domar av den 7 juni 2016, Affum, C-47/15, ECLI:EU:C:2016:408, och av den 28 april 2011, El Dridi, C-61/11, ECLI:EU:C:2011:268.

10.5.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 159/63

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum

(COM(2018) 630 final — 2018/0328 (COD))

(2019/C 159/10)

Föredragande: Antonio LONGO

Medföredragande: Alberto MAZZOLA

Remiss	Europeiska rådet, 5.10.2018 Europaparlamentet, 1.10.2018
Rättslig grund	Artiklarna 173.3, 188 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	9.1.2019
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	143/5/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens initiativ och anser det vara ett ändamålsenligt steg i utvecklingen av en näringslivsstrategi för cybersäkerhet och ett strategiskt drag för att åstadkomma en robust och omfattande digital autonomi. Dessa aspekter är nödvändiga om EU ska kunna stärka sina försvarsmekanismer mot den pågående cyberkrigföring som hotar att undergräva dess politiska, ekonomiska och sociala system.

1.2

Kommittén påpekar att en strategi för cybersäkerhet måste åtföljas av utbredd medvetenhet och ett säkert beteende hos alla användare.

1.3

Kommittén stöder de allmänna målen i förslaget och är medveten om att vissa aspekter av dess funktion kommer att bli föremål för en senare analys. Kommittén anser dock, eftersom detta är en förordning, att vissa känsliga aspekter med anknytning till styrning, finansiering och uppnående av de fastställda målen bör fastställas i förväg. Det är viktigt att det framtida nätverket och centrumet i så stor utsträckning som möjligt bygger vidare på medlemsstaternas cyberfärdigheter och sakkunskaper och att befogenheterna inte koncentreras till det centrum som ska inrättas. Vidare måste man förhindra att verksamhetsområdena för det framtida nätverket och centrumet överlappar med dem för befintliga samarbetsmekanismer och institutioner.

1.4

EESK ställer sig bakom att samarbetet utvidgas till att omfatta näringslivet på grundval av fasta åtaganden på den vetenskapliga fronten och när det gäller investeringar, samt genom att i framtiden inkludera det i styrelsen. I händelse av ett trepartssamarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet bör deltagandet av företag från länder utanför EU begränsas till de som sedan länge är etablerade på europeisk mark och fullt ut är en del av EU:s tekniska och industriella bas, och deras deltagande bör vara föremål för lämpliga kontroll- och tillsynsmekanismer, följa reciprocitetsprincipen och uppfylla skyldigheter avseende konfidentialitet.

1.5

Cybersäkerhet bör vara ett gemensamt åtagande för alla medlemsstater, som därför bör delta i styrelsen genom förfaranden som fastställs senare. Deras finansiella bidrag skulle kunna bygga på fördelningen av EU-medel till varje medlemsstat.

1.6

I förslaget bör man bättre förtydliga hur centrumet kommer att delta i samordningen av finansieringskanalerna från programmen Ett digitalt Europa och Horisont Europa och, framför allt, vilka riktlinjer som kommer att följas vid utformning och tilldelning av kontrakt. Detta är av yttersta vikt för att undvika dubbelarbete och överlappningar. Vidare bör man, för att öka budgeten, utöka synergierna till EU:s andra finansiella instrument (t.ex. regionala fonder, strukturfonder, FSE, EUF, InvestEU osv.).

1.7

EESK anser att det är viktigt att fastställa detaljerna i samarbetsarrangemangen och förbindelserna mellan det europeiska centrumet och de nationella centrumen. Det är även viktigt att de nationella centrumen finansieras av EU, åtminstone när det gäller deras administrativa kostnader, så att harmoniseringen därigenom underlättas vad gäller administration och expertis i syfte att minska klyftan mellan EU-länderna.

1.8

Kommittén understryker betydelsen av humankapital och hoppas att kompetenscentrumet, i samarbete med universitet, forskningscentrum och centrum för högre utbildning kan främja initiativ som syftar till att ge människor en utbildning av hög kvalitet, bland annat genom särskilda kurser på högskole- och gymnasienivå. På samma sätt är det av yttersta vikt att sörja för särskilt stöd till uppstartsföretag och till små och medelstora företag.

1.9

EESK anser det vara mycket viktigt att ytterligare förtydliga centrumets och Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhets (Enisa) respektive behörighetsområden och skiljelinjerna mellan dem, samt att tydligt fastställa hur de ska samarbeta och ömsesidigt stödja varandra och samtidigt undvika överlappningar mellan befogenheterna och dubbelarbete. Liknande problem uppstår med andra organ som arbetar med cybersäkerhet, t.ex. EDA, Europol och CERT-EU, och det rekommenderas att mekanismer upprättas för en strukturerad dialog mellan vart och ett av de olika organen.

2. Den nuvarande ramen för cybersäkerhet

2.1

Cybersäkerhet är en av de frågor som ligger allra högst på EU:s dagordning på grund av att den spelar en väsentlig roll i skyddet av institutioner, företag och enskilda, samt är ett nödvändigt verktyg för att faktiskt skydda demokratier. Ett av de fenomen som är mest oroande är den exponentiella ökningen av förekomsten av skadlig programvara som sprids online via automatiserade system, och som har ökat från 130 000 år 2007 till 8 miljoner år 2017. Vidare är EU en nettoimportör av cybersäkerhetsprodukter och lösningar, och detta är problematiskt för den ekonomiska konkurrenskraften och för den civila och militära säkerheten.

2.2

Även om EU har betydande kompetens och erfarenhet på området cybersäkerhet är branschen, universiteten och forskningscentrumen fortfarande uppsplittrade och saknar anpassningar samt en gemensam utvecklingsstrategi. Detta beror på att de relevanta cybersäkerhetssektorerna (t.ex. sektorerna för energi, rymd, försvar och transport) inte har tillräckligt stöd, medan synergier mellan civil och försvarsrelaterad cybersäkerhet inte tillvaratas.

2.3

För att ta itu med de växande utmaningarna upprättade EU år 2013 en cybersäkerhetsstrategi i syfte att främja ett tillförlitligt, säkert och öppet ekosystem för cybersäkerhet (1). Senare, år 2016, antogs de första specifika åtgärderna för säkerhet i nätverks- och informationssystem (2). Detta förfarande ledde till skapandet av ett offentlig-privat partnerskap för cybersäkerhet.

2.4

År 2017, i meddelandet ”Resiliens, avskräckning och försvar: ett starkt cyberförsvar för EU” (3), påpekades behovet av att se till att EU behåller och utvecklar nödvändig teknisk kapacitet inom cybersäkerhet för att trygga den digitala inre marknaden och framför allt skydda kritiska nätverk och informationssystem samt tillhandahålla grundläggande cybersäkerhetstjänster.

2.5

Därför måste EU kunna säkra sina digitala tillgångar och processer och konkurrera på en global cybersäkerhetsmarknad i syfte att åstadkomma en robust och omfattande digital autonomi (4).

3. Kommissionens förslag

3.1

Kompetenscentrumet (eller ”centrumet”) ska främja och bidra till att samordna arbetet inom nätverket av nationella centrum och stödja kompetensgemenskapen för cybersäkerhet genom att driva agendan i cybersäkerhetsfrågor och göra det lättare att få tillgång till den sakkunskap som samlas i nätverket.

3.2

För att åstadkomma detta kommer centrumet i synnerhet att genomföra relevanta delar av programmen Ett digitalt Europa och Horisont Europa genom att bevilja bidrag och utföra offentliga upphandlingar. Mot bakgrund av de enorma investeringar i cybersäkerhet som gjorts i andra delar av världen och behovet av att samordna och slå samman relevanta resurser i Europa föreslås att kompetenscentrumet ska utgöra ett europeiskt partnerskap med en dubbel rättslig grund, och sålunda underlätta gemensamma investeringar av unionen, medlemsstaterna och/eller näringslivet

3.3

Det föreskrivs i förslaget att medlemsstaterna ska lämna proportionella bidrag till kompetenscentrumets och nätverkets åtgärder. Den budgetfördelning som EU föreslår är cirka två miljarder euro från programmet Ett digitalt Europa, ett belopp som ska fastställas från programmet Horisont Europa, och ett totalt bidrag från medlemsstaterna som åtminstone ska vara lika stort som det från EU.

3.4

Det huvudsakliga beslutande organet är styrelsen, där alla medlemsstater deltar men endast de medlemsstater som deltar finansiellt har rösträtt. Röstsystemet följer principen om dubbel majoritet där det fordras 75 % av det finansiella bidraget och 75 % av rösterna. Kommissionen ska ha 50 % av rösterna. Centrumet biträds av en näringslivs- och vetenskapsnämnd för att säkerställa dialog med företag, konsumenter och andra berörda intressenter.

3.5

Centrumet skulle, i nära samarbete med nätverket av nationella samordningscentrum och kompetensgemenskapen för cybersäkerhet, vara det genomförandeorgan som får merparten av de EU-medel som avsätts för cybersäkerhet i de föreslagna programmen Ett digitalt Europa och Horisont Europa.

3.6

De nationella samordningscentrumen ska utses av medlemsstaterna. Dessa centrum ska själva besitta eller ha direkt tillgång till teknisk sakkunskap inom cybersäkerhet, framför allt när det gäller kryptografi, IKT-säkerhetstjänster, automatisk intrångsdetektering, systemsäkerhet, nätverkssäkerhet, programvaru- och applikationssäkerhet samt säkerhets- och integritetsaspekter för enskilda och samhället. De bör även ha kapacitet att effektivt samverka och samordna med näringsliv och den offentliga sektorn, inklusive de myndigheter som utses i enlighet med direktiv (EU) 2016/1148.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ och anser det vara ett strategiskt drag för utvecklingen av cybersäkerhet, som ger verkan åt de beslut som fattades vid toppmötet i Tallinn i september 2017. Vid detta tillfälle uppmanade stats- och regeringscheferna EU att göra Europa ledande inom cybersäkerhet senast 2025 i syfte att säkerställa våra medborgares, konsumenters och företags tillit, förtroende och skydd online och att möjliggöra ett fritt och reglerat internet.

4.2

EESK upprepar att vi för närvarande befinner oss mitt i en fullfjädrad cyberkrigföring som hotar att undergräva våra politiska, ekonomiska och sociala system, attackerar institutioners it-system, kritisk infrastruktur (t.ex. energi, transport, bankväsendet och finansinstitut) och företag, samt påverkar – delvis genom fejknyheter – val och demokratiska förfaranden i allmänhet (5). En hög medvetenhet måste därför främjas i kombination med ett beslutsamt svar i rätt tid. Av dessa anledningar krävs en tydlig näringslivsstrategi för cybersäkerhet med starkt stöd som en förutsättning för att åstadkomma digital autonomi. EESK anser att arbetsprogrammet bör prioritera sektorer som fastställs i direktiv (EU) 2016/1148, som är tillämpligt på företag som tillhandahåller tjänster, offentliga eller privata, som är viktiga på grund av deras betydelse för samhället (6).

4.3

Kommittén påpekar att en strategi för cybersäkerhet måste åtföljas av omfattande medvetenhet och ett säkert beteende hos alla användare. Av denna anledning måste alla teknikinitiativ åtföljas av lämpliga upplysningskampanjer i syfte att skapa en ”digital säkerhetskultur” (7).

4.4

4.5

Kommittén påpekar att den, i sitt yttrande TEN/646 om cybersäkerhetsakten (8), föreslog ett trepartssamarbete i form av ett offentlig-privat partnerskap mellan kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet, däribland små och medelstora företag, medan den nuvarande strukturen, vars rättsliga form måste konkretiseras, i allt väsentligt sörjer för ett offentlig-privat partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna.

4.6

EESK ställer sig bakom att samarbetet utvidgas till att omfatta näringslivet på grundval av fasta åtaganden på den vetenskapliga fronten och när det gäller investeringar, samt genom att i framtiden inkludera det i styrelsen. Det kan hända att inrättandet av en näringslivs- och vetenskapsnämnd inte säkerställer en fortlöpande dialog med företag, konsumenter och andra berörda intressenter. Vidare är det, i det nya landskap som uppskissats av kommissionen, inte helt tydligt vilken roll Europeiska cybersäkerhetsorganisationen (Ecso) kommer att spela. Detta organ inrättades i juni 2016 på kommissionens initiativ för att fungera som kommissionens motpart, och dess kapital i form av nätverk och expertis bör inte slösas bort.

4.6.1

I händelse av ett trepartssamarbete är det viktigt att uppmärksamma situationen för företag från tredjeländer. EESK betonar i synnerhet att ett sådant partnerskap bör understödjas av en robust mekanism för att förhindra deltagande av företag från länder utanför EU, vilka skulle kunna undergräva EU:s säkerhet och autonomi. De relevanta klausuler som fastställts i det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet (9) bör även tillämpas i detta sammanhang.

4.6.2

Samtidigt erkänner EESK att vissa företag som är från länder utanför EU, men som har varit etablerade länge på europeisk mark och fullt ut är en del av EU:s tekniska och industriella bas, skulle kunna vara väldigt användbara för EU-projekt, och bör ha tillgång till dessa projekt under förutsättning att medlemsstaterna säkerställer ordentliga kontroll- och tillsynsmekanismer för dessa företag, samt på villkor att reciprocitetsprincipen och skyldigheter avseende konfidentialitet respekteras.

4.7

Cybersäkerhet kräver ett gemensamt åtagande från alla medlemsstater, som därför bör delta i styrelsen genom förfaranden som fastställs senare. Det är även viktigt att alla medlemsstater lämnar ett tillräckligt finansiellt bidrag till kommissionens initiativ. Deras finansiella bidrag skulle kunna bygga på fördelningen av EU-medel till varje medlemsstat.

4.8

EESK instämmer i att det bör stå varje medlemsstat fritt att utse en egen representant till det europeiska kompetenscentrumets styrelse. EESK rekommenderar att de nationella representanternas profiler definieras tydligt och kombinerar strategisk och teknisk expertis med färdigheter inom förvaltning, administration och budgetarbete.

4.9

I förslaget bör man bättre förtydliga hur centrumet kommer att delta i samordningen av finansieringskanalerna från programmen Ett digitalt Europa och Horisont Europa, som fortfarande är föremål för förhandlingar, och, framför allt, vilka riktlinjer som kommer att följas vid utformning och tilldelning av kontrakt. Detta är av yttersta vikt för att undvika dubbelarbete och överlappningar. Vidare bör man, för att öka budgeten, utöka synergierna till EU:s andra finansiella instrument (t.ex. regionala fonder, strukturfonder, FSE, EUF, InvestEU osv.). Kommittén önskar att nätverket av nationella centrum ska delta i förvaltningen och samordningen av fonderna.

4.10

EESK noterar att den rådgivande kommittén bör bestå av 16 medlemmar och att det inte förtydligas vilka mekanismer som ska användas för att involvera näringslivet, universitet, forskningscentrum och konsumenter. EESK anser att det skulle vara användbart och tillrådligt att medlemmarna i den rådgivande kommittén utmärks av sina stora kunskaper på området och på ett balanserat sätt representerar de olika sektorer som berörs.

4.11

4.12

I linje med sina tidigare yttranden (10) understryker EESK vikten av att utbilda människor till att bli högkompetenta inom området cybersäkerhet, inbegripet genom särskilda skol-, universitets- och forskarutbildningar. Det bör även erbjudas tillräckligt finansiellt stöd till små och medelstora företag och uppstartsföretag i sektorn (11), som är mycket viktiga för utvecklingen av toppmodern forskning.

4.13

EESK anser att det är mycket viktigt att ytterligare förtydliga centrumets och Enisas respektive behörighetsområden och skiljelinjerna mellan dem, samt att tydligt fastställa hur de ska samarbeta och ömsesidigt stödja varandra och samtidigt undvika överlappningar mellan befogenheterna och dubbelarbete (12). I förslaget till förordning fastställs att en Enisarepresentant ska vara en permanent observatör i styrelsen, men detta garanterar dock inte någon strukturerad dialog mellan de två organen. Liknande problem uppstår med andra organ som arbetar med cybersäkerhet, t.ex. EDA, Europol och CERT-EU. Det är i detta avseende intressant att notera att ett samförståndsavtal tecknades i maj 2018 mellan Enisa, EDA, Europol och CERT-EU.

Bryssel den 23 januari 2019.

ordförande

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

(1) JOIN(2013) 1 final.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

(3) JOIN(2017) 450 final.

(4) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(5) Informationsrapport om ”Hur medierna används för att påverka de sociala och politiska processerna i EU och de östliga grannländerna”1, Indrė Vareikytė, 2014.

(6) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(7) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(8) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(9) COM(2017) 294.

(10) EUT C 451, 16.12.2014, s. 25.

(11) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

(12) EUT C 227, 28.6.2018, s. 86.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 159

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 10 maj 2019

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
2019/C 159/01	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Social dialog för innovation i den digitala ekonomin (yttrande på eget initiativ)	1
	YTTRANDEN
2019/C 159/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kvinnor på västra Balkan (yttrande på eget initiativ)	7
2019/C 159/03	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Reform av Världshandelsorganisationen för att anpassa den till utvecklingen inom internationell handel (yttrande på eget initiativ)	15
2019/C 159/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om De inhemska rådgivande gruppernas roll i övervakningen av genomförandet av frihandelsavtal (Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)	28

	III Förberedande akter
	EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
2019/C 159/05	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller införandet av de detaljerade tekniska bestämmelserna för driften av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna [COM(2018) 329 final ‒ 2018/0164 (CNS)]	38
	EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
2019/C 159/06	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller en justering av den årliga förfinansieringen för åren 2021‒2023 [COM(2018) 614 final ‒ 2018/0322 (COD)]	45
2019/C 159/07	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet [COM(2018) 759 final]	49
2019/C 159/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna). Ett bidrag från Europeiska kommissionen till toppmötet i Salzburg den 19 och 20 september 2018[COM(2018) 634 final – 2018/0329 COD]	53
2019/C 159/09	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bevarande- och kontrollföreskrifter som är tillämpliga i regleringsområdet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2115/2005 och (EG) nr 1386/2007 [COM(2018) 577 final – 2018/0304 (COD)]	60
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
2019/C 159/10	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum (COM(2018) 630 final — 2018/0328 (COD))	63
	EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
2019/C 159/11	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (ändrat genom direktiv (EU) 2018/2002) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (Styrningen av energiunionen), på grund av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen [COM(2018) 744 final – 2018/0385 (COD)]	68
2019/C 159/12	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller vissa regler för direktstöd och stöd för landsbygdsutveckling under åren 2019 och 2020 [COM(2018) 817 final – 2018/0414 (COD)]	71

Remiss	Rådet, 3.9.2018
	Europaparlamentet, 10.9.2018
Rättslig grund	Artiklarna 43. 2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	104/0/2

Remiss	Europaparlamentet, 15.11.2018 Europeiska unionens råd, 26.11.2018
Rättslig grund	Artiklarna 192.1, 194.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Presidiets beslut	11.12.2018
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	106/0/0

Remiss	Europaparlamentet, 13.12.2018 Europeiska unionens råd, 14.12.2018
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	23.1.2019
Plenarsession nr	540
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	175/1/5