15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/2

Domarnas indelning på avdelningarna

(2019/C 139/02)

Till följd av att Ramona Frendo tillträdde sin tjänst som domare beslutade tribunalens plenimöte, den 20 mars 2019, på förslag av domstolens ordförande i enlighet med artikel 13.2 i rättegångsreglerna, att ändra beslutet om domarnas indelning på avdelningarna av den 21 september 2016 (1), i dess lydelse av den 8 juni 2017 (2), den 4 oktober 2017 (3) och den 11 oktober 2018 (4), för perioden 20 mars 2019‒31 augusti 2019, och fastställa följande indelning:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden I. Pelikánová, samt domarna V. Valančius, P. Nihoul, J. Svenningsen och U. Öberg.

Första avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden I. Pelikánová

a)	Domarna P. Nihoul och J. Svenningsen

b)	Domarna V. Valančius och U. Öberg.

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden M. Prek, samt domarna E. Buttigieg, F. Schalin, B. Berke och J. Costeira.

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden M. Prek

a)	Domarna F. Schalin och J. Costeira

b)	Domarna E. Buttigieg och B. Berke.

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden S. Frimodt Nielsen, samt domarna V. Kreuschitz, I.S. Forrester, N. Półtorak och E. Perillo.

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden S. Frimodt Nielsen

a)	Domarna I.S. Forrester och E. Perillo.

b)	Domarna V. Kreuschitz och N. Półtorak.

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden H. Kanninen, samt domarna J. Schwarcz, C. Iliopoulos, L. Calvo-Sotelo Ibáñez-Martín och I. Reine.

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden H. Kanninen

a)	Domarna J. Schwarcz och C. Iliopoulos

b)	Domarna L. Calvo-Sotelo Ibáñez-Martín och I. Reine.

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden D. Gratsias, samt domarna I. Labucka, A. Dittrich, I. Ulloa Rubio och R. Frendo.

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden D. Gratsias

a)	Domarna A. Dittrich och R. Frendo.

b)	Domarna I. Labucka och I. Ulloa Rubio.

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden G. Berardis, samt domarna S. Papasavvas, D. Spielmann, Z. Csehi och O. Spineanu-Matei.

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden G. Berardis

a)	Domarna S. Papasavvas och O. Spineanu-Matei

b)	Domarna D. Spielmann och Z. Csehi.

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden V. Tomljenović, samt domarna E. Bieliūnas, A. Marcoulli, J. Passer och A. Kornezov.

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden V. Tomljenović

a)	Domarna E. Bieliūnas och A. Kornezov

b)	Domarna E. Bieliūnas och A. Marcoulli

c)	Domarna A. Marcoulli och A. Kornezov.

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden A.M. Collins, samt domarna M. Kancheva, R. Barents, J. Passer och G. De Baere.

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden A.M. Collins

a)	Domarna R. Barents och J. Passer

b)	Domarna M. Kancheva och G. De Baere.

Nionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden S. Gervasoni, samt domarna L. Madise, R. da Silva Passos, K. Kowalik Bańczyk och C. Mac Eochaidh.

Nionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden S. Gervasoni

a)	Domarna L. Madise och R. da Silva Passos,

b)	Domarna K. Kowalik-Bańczyk och C. Mac Eochaidh.

(1) JO 2016, C 392, p. 2.

(2) EUT C 213, 2017, s. 2.

(3) EUT C 382, 2017, s. 2.

(4) EUT C 408, 2018, s. 2.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret, Vestre Landsret — Danmark) — N Luxembourg 1 (C-115/16), X Denmark A/S (C-118/16), C Danmark I (C-119/16), Z Denmark ApS (C-299/16) mot Skatteministeriet

(Förenade målen C-115-16, C-118/16, C-119/16 och C-299/16)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater - Direktiv 2003/49/EG - Den som har rätt till räntor eller royalties - Artikel 5 - Rättsmissbruk - Bolag som är etablerat i en medlemsstat och som till ett närstående bolag etablerat i en annan medlemsstat betalar ränta, vilken därefter i sin helhet eller nästan i sin helhet förs ut ur Europeiska unionen - Dotterbolagets skyldighet att innehålla källskatt på räntan)

(2019/C 139/03)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret, Vestre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: N Luxembourg 1 (C-115/16), X Denmark A/S (C-118/16), C Danmark I (C-119/16), Z Denmark ApS (C-299/16)

Motpart: Skatteministeriet

Domslut

1)	Målen C-115/16, C-118/16, C-119/16 och C-299/16 förenas vad gäller domen.

Artikel 1.1 i rådets direktiv 2003/49 av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater, jämförd med artikel 1.4 i detta direktiv, ska tolkas så, att det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse från varje form av skatt som påförs räntebetalningar endast gäller för de som har rätt till dessa räntor, det vill säga enheter som faktiskt drar nytta av dessa räntor i ekonomiskt hänseende och som därför har befogenhet att fritt bestämma hur de ska användas.

Den allmänna unionsrättsliga principen enligt vilken enskilda inte genom bedrägeri eller missbruk kan dra fördel av bestämmelser i unionsrätten ska tolkas så, att nationella myndigheter och domstolar, om det föreligger bedrägeri eller missbruk, måste neka skattskyldiga det undantag som föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 2003/49 från varje form av skatt som påförs räntebetalningar, även om ett sådant avslag inte följer av bestämmelser i nationell rätt eller i avtal.

För att ett förfarandemissbruk ska anses vara styrkt krävs det dels att det föreligger vissa objektiva förhållanden av vilka det — trots att de villkor som uppställs i unionsrätten formellt sett är uppfyllda — framgår att syftet med de berörda unionsbestämmelserna inte har uppnåtts, dels att det föreligger en subjektiv faktor, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsrätten genom att på ett konstlat sätt konstruera de omständigheter som krävs för att erhålla förmånen. Ett antal indicier kan tillsammans utgöra bevis för att det föreligger ett rättsmissbruk, under förutsättning att dessa indicier är objektiva och samstämmiga. Sådana indicier kan bland annat vara att det finns transitbolag som inte är ekonomiskt berättigade och att bolagskoncernens struktur, de finansiella arrangemangen och lånen är av rent formell karaktär.

Det förhållandet att den medlemsstat som räntorna härrör från har ingått ett avtal med det tredjeland i vilket det bolag som har rätt till räntorna har sitt hemvist påverkar inte ett eventuellt konstaterande av att rättsmissbruk föreligger.

4)	En nationell myndighet är inte tvungen att identifiera den eller de enheter som myndigheten anser har rätt till räntorna för att kunna neka att tillerkänna ett bolag ställningen som den som har rätt till dessa räntor eller för att kunna fastställa att det är fråga om rättsmissbruk.

Artikel 3 a i direktiv 2003/49 ska tolkas så att ett ”société en commandite par actions” (SCA) (kommanditaktiebolag), som auktoriserats som ”société d’investissement en capital à risque” (SICAR) (riskkapitalbolag), bildat enligt luxemburgsk rätt, inte kan anses utgöra ett ”bolag i en medlemsstat” i den mening som avses i direktivet, som kan undantas från skattskyldighet enligt artikel 1.1 i direktivet, om — vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera — de räntor som nämnda SICAR uppbär, i en sådan situation som den i det nationella målet, är undantagna från ”impôt sur les revenus des collectivités” i Luxemburg.

I en situation i vilken det undantag från att innehålla källskatt på räntor som betalas av ett bolag med hemvist i en medlemsstat till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat som föreskrivs i direktiv 2003/49 inte är tillämpligt, på grund av att det konstaterats föreligga bedrägeri eller missbruk i den mening som avses i artikel 5 i detta direktiv, är det inte möjligt att med framgång åberopa de friheter som föreskrivs i EUF-fördraget i syfte att ifrågasätta den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning om beskattning av sådana räntor.

Om en sådan situation inte föreligger, ska artikel 63 FEUF tolkas enligt följande:

—

Den utgör i princip inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett i landet hemmahörande bolag som betalar ränta till ett bolag utan hemvist i landet är skyldigt att innehålla källskatt med avseende på dessa räntor, trots att en sådan skyldighet inte åligger detta i landet hemmahörande bolag när det bolag som uppbär räntorna också är ett i landet hemmahörande bolag. Den utgör emellertid hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken sådan källskatt ska innehållas för det fall räntor betalas av ett bolag med hemvist i landet till ett bolag utan hemvist i landet, trots att ett bolag med hemvist i landet som uppbär räntor från ett annat bolag med hemvist i landet inte är skyldigt att betala bolagsskatt i förskott under de två första beskattningsåren och således är skyldigt att betala denna skatt med avseende på räntorna först vid en betydligt senare tidpunkt än den då källskatten innehålls.

—

Den utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att det i landet hemmahörande bolaget, som ska innehålla källskatt med avseende på de räntor detta bolag betalar till ett bolag utan hemvist i landet, åläggs att — för det fall denna innehållna källskatt betalas in för sent — betala dröjsmålsränta med en räntesats som är högre än den som gäller vid försenad betalning av bolagsskatt, som ska betalas bland annat med avseende på räntor som ett bolag med hemvist i landet uppbär från ett annat bolag med hemvist i landet.

—

Den utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken det, när ett bolag med hemvist i landet är skyldigt att innehålla källskatt på de räntor som detta bolag betalar till ett bolag utan hemvist i landet, inte tas hänsyn till de kostnader i form av räntor som detta senare bolag har haft och som har ett direkt samband med den aktuella låneverksamheten, trots att ett i landet hemmahörande bolag som uppbär räntor från ett annat i landet hemmahörande bolag, enligt denna nationella lagstiftning, kan dra av sådana kostnader när dess beskattningsbara inkomst fastställs.

(1) EUT C 270, 25.7.2016

EUT C 279, 1.8.2016

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret — Danmark) — Skatteministeriet mot T Danmark (C-116/16), Y Denmark Aps (C-117/16)

(Förenade målen C-116/16 och C-117/16) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater - Direktiv 90/435/EEG - Undantag från skatteplikt för utdelning som lämnas av bolag i en medlemsstat till bolag i andra medlemsstater - Den som har rätt till utdelningen - Rättsmissbruk - Utdelning som lämnats av ett bolag etablerat i en medlemsstat till ett bolag etablerat i en annan medlemsstat, och som därefter i sin helhet eller nästan i sin helhet förs ut ur Europeiska unionen - Dotterbolag som åläggs en skyldighet att innehålla källskatt på utdelningen)

(2019/C 139/04)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteministeriet

Motpart: T Danmark (C-116/16), Y Denmark Aps (C-117/16)

Domslut

1)	Målen C-116/16 och C-117/16 förenas vad gäller domen.

Den allmänna unionsrättsliga principen enligt vilken enskilda inte genom bedrägeri eller missbruk kan dra fördel av bestämmelser i unionsrätten ska tolkas så, att nationella myndigheter och domstolar, om det föreligger bedrägeri eller missbruk, måste neka skattskyldiga den befrielse från källskatt på vinstutdelning som föreskrivs i artikel 5 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003, även om ett sådant avslag inte följer av bestämmelser i nationell rätt eller i avtal.

För att ett förfarandemissbruk ska anses vara styrkt krävs det dels att det föreligger vissa objektiva förhållanden av vilka det — trots att de villkor som uppställs i unionsrätten formellt sett är uppfyllda — framgår att syftet med de berörda unionsbestämmelserna inte har uppnåtts, dels att det föreligger en subjektiv faktor, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsrätten genom att på ett konstlat sätt konstruera de omständigheter som krävs för att erhålla förmånen. Ett antal indicier kan tillsammans utgöra bevis på att det föreligger ett rättsmissbruk, under förutsättning att dessa indicier är objektiva och samstämmiga. Sådana indicier kan bland annat vara att det finns transitbolag som inte är ekonomiskt berättigade och att bolagskoncernens struktur, de finansiella arrangemangen och lånen är av rent formell karaktär.

4)	En nationell myndighet är inte tvungen att peka ut den eller de enheter som myndigheten anser har rätt till utdelning för att kunna neka att tillerkänna ett bolag ställningen som den som har rätt till denna utdelning eller för att kunna fastställa att det föreligger ett rättsmissbruk.

I en situation i vilken det undantag enligt direktiv 90/435 som innebär att källbeskattning inte ska ske med avseende på utdelning som lämnas av ett bolag med hemvist i en medlemsstat till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat inte är tillämpligt på grund av att det konstaterats föreligga bedrägeri eller missbruk i den mening som avses i artikel 1.2 i detta direktiv, är det inte möjligt att med framgång åberopa de friheter som föreskrivs i EUF-fördraget i syfte att ifrågasätta den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning om beskattning av sådan utdelning.

(1) EUT C 270, 25.7.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2019 — Europeiska unionens råd mot Growth Energy, Renewable Fuels Association, Europeiska kommissionen, ePURE, de Europese Producenten Unie van Hernieuwbare Ethanol

(Mål C-465/16 P)( (1))

(Överklagande - Dumpning - Genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 - Import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna - Slutlig antidumpningstull - Dumpningsmarginal fastställd på landsomfattande nivå - Talan om ogiltigförklaring - Sammanslutningar som företräder icke-exporterande tillverkare och handlare/blandningsföretag - Talerätt - Villkoret direkt berörd - Villkoret personligen berörd)

(2019/C 139/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert, biträdd av N. Tuominen, avocată)

Övriga parter i målet: Growth Energy, Renewable Fuels Association (ombud: P. Vander Schueren, advocaat, biträdd av N. Mizulin och M. Peristeraki, avocats), Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Ruscher och M. França), ePURE, de Europese Producenten Unie van Hernieuwbare Ethanol (ombud: O. Prost och A. Massot, avocats)

Domslut

Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 9 juni 2016, Growth Energy och Renewable Fuels Association/rådet (T-276/13, EU:T:2016:340) upphävs, utom i den del den ogillade den talan som väckts av Growth Energy och Renewable Fuels Association för egen räkning i egenskap av berörda parter i förfarandet.

2)	Growth Energys och Renewable Fuels Associations talan om ogiltigförklaring avvisas i den mån de väckt denna talan i egenskap av företrädare för de utvalda amerikanska bioetanoltillverkarnas intressen.

3)	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för prövning av om Growth Energys och Renewable Fuels Associations talan om ogiltigförklaring kan prövas i sak i den mån de väckt talan i egenskap av företrädare för handlarna/blandningsföretagen Murex och CHS.

4)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1) EUT C 402, 31.10.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2019 — Europeiska unionens råd mot Marquis Energy LLC, Europeiska kommissionen, ePURE, de Europese Producenten Unie van Hernieuwbare Ethanol

(Mål C-466/16 P)( (1))

(Överklagande - Dumpning - Genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 - Import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna - Slutlig antidumpningstull - Dumpningsmarginal fastställd på landsomfattande nivå - Talan om ogiltigförklaring - Icke-exporterande tillverkare - Talerätt - Villkoret direkt berörd)

(2019/C 139/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert, biträdd av N. Tuominen, avocată)

Övriga parter i målet: Marquis Energy LLC (ombud: P. Vander Schueren, advocaat, biträdd av N. Mizulin och M. Peristeraki, avocats), Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Rusche och M. França), ePURE, de Europese Producenten Unie van Hernieuwbare Ethanol (ombud: O. Prost och A. Massot, avocats)

Domslut

1)	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 9 juni 2016, Marquis Energy/rådet (T-277/13, ej publicerad, EU:T:2016:343), upphävs.

2)	Marquis Energy LLC:s talan om ogiltigförklaring avvisas.

3)	Marquis Energy LLC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd avseende såväl förfarandet i första instans som förfarandet för överklagande.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl förfarandet i första instans som förfarandet för överklagande.

(1) EUT C 402, 31.10.2016

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från undesfinanzhof — Tyskland) — X-GmbH mot Finanzamt Stuttgart — Körperschaften

(Mål C-135/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Kapitalrörelser mellan medlemsstaterna och tredjeland - Standstill-klausul - En medlemsstats nationella lagstiftning om mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland - Efter ändring av den lagstiftningen återinförs den tidigare lagstiftningen - Ett bolag med hemvist i tredjeland har uppburit inkomster till följd av att det innehar fordringar på ett bolag med hemvist i en medlemsstat - Inkomsterna har inkluderats i beskattningsunderlaget för en skattskyldig person med skattehemvist i en medlemsstat - Restriktion för den fria rörligheten för kapital - Motivering)

(2019/C 139/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X-GmbH

Motpart: Finanzamt Stuttgart — Körperschaften

Domslut

Standstill-klausulen som föreskrivs i artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att artikel 63.1 FEUF inte utgör hinder för tillämpningen av en restriktion för kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, vilken i huvudsak var i kraft den 31 december 1993 enligt en medlemsstats lagstiftning, trots att restriktionen efter detta datum har utvidgats till att även gälla investeringar som inte innebär en direktinvestering.

Standstill-klausulen som föreskrivs i artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att förbudet i artikel 63.1 FEUF ska tillämpas på en restriktion för kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, i de fall då den nationella skattelagstiftning som utgör grunden för restriktionen, efter den 31 december 1993, har förändrats kraftigt på grund av antagandet av en lag som trädde i kraft men som innan den började tillämpas i praktiken ersattes av en lagstiftning som i allt väsentligt är identisk med den lagstiftning som var tillämplig den 31 december 1993, förutsatt att denna lags tillämplighet har skjutits upp enligt nationell lagstiftning, så att den, trots att den trätt i kraft, inte har tillämpats på de gränsöverskridande kapitalrörelser som avses i artikel 64.1 FEUF, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

Artikel 63.1 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken inkomster som uppburits av ett bolag med hemvist i tredjeland och som inte härrör från bolagets egen verksamhet, såsom de inkomster som definieras som ”CFC-inkomster av kapitalplaceringskaraktär”, i den mening som avses i den lagstiftningen, tas med — i proportion till ägarandelen — i beskattningsunderlaget för en skattskyldig person med hemvist i den medlemsstaten i de fall då den skattskyldiga personen har ett innehav på minst 1 procent i det bolaget och dessa inkomster beskattas lägre i nämnda tredjeland än i den berörda medlemsstaten, förutsatt att det finns ett regelverk, i vilket det i synnerhet uppställs avtalsförpliktelser som ger medlemsstatens nationella skattemyndighet möjlighet att i förekommande fall kontrollera om den information avseende bolaget i tredjeland, som lämnats in för att visa att den skattskyldiga personens innehav i det bolaget inte härrör från ett konstlat upplägg, är tillförlitlig.

(1) EUT C 221,10.7.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/11

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen — Sverige) — Konkurrensverket mot SJ AB

(Mål C-388/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Förfarandena vid upphandling på transportområdet - Direktiv 2004/17/EG - Tillämpningsområde - Artikel 5 - Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla järnvägstransporttjänster för allmänheten - Ett statligt järnvägsföretag som tillhandahåller transporttjänster har tilldelat kontrakt avseende städningen av tåg som tillhör nämnda företag - Något föregående offentliggörande har inte skett)

(2019/C 139/08)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Konkurrensverket

Motpart: SJ AB

Domslut

Artikel 5.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska tolkas så, att det föreligger ett nät för järnvägstransporttjänster, i den mening som avses i den bestämmelsen, när transporttjänster tillhandahålls i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde på en järnvägsvägsinfrastruktur som förvaltas av en nationell myndighet som tilldelar kapaciteten på denna infrastruktur, även om myndigheten är skyldig att tillmötesgå järnvägsföretagens ansökningar så länge som gränserna för utnyttjandet av nämnda kapacitet inte är uppnådda.

2)	Artikel 5.1 första stycket i direktiv 2004/17 ska tolkas så, att en verksamhet som bedrivs av ett järnvägsföretag och som består i att med utövande av en rätt att använda järnvägsnätet tillhandahålla allmänheten transporttjänster utgör en sådan ”drift av nät” som avses i direktivet.

(1) EUT C 293, 4.9.2017

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/12

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d'appel de Versailles — Frankrike) — Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (OABA) mot Ministre de l'Agriculture et de l'Alimentation, Bionoor, Ecocert France, Institut national de l’origine et de la qualité (INAO)

(Mål C-497/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 13 FEUF - Djurskydd - Förordning (EG) nr 1099/2009 - Skydd av djur vid tidpunkten för avlivning - Särskilda slaktmetoder som påbjuds av religiösa riter - Förordning (EG) nr 834/2007 - Artikel 3 och artikel 14 b viii - Förenlighet med ekologisk produktion - Förordning (EG) nr 889/2008 - Artikel 57 första stycket - Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion)

(2019/C 139/09)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d'appel de Versailles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (OABA)

Motpart: Ministre de l'Agriculture et de l'Alimentation, Bionoor, Ecocert France, Institut national de l’origine et de la qualité (INAO)

Domslut

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och då särskilt artikel 3 och artikel 14.1 b viii jämförd med artikel 13 FEUF, ska tolkas så, att den inte tillåter att Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion, som avses i artikel 57 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 834/2007, i dess lydelse enligt förordning (EU) nr 271/2010 av den 24 mars 2010, anbringas på produkter som kommer från djur som har slaktats rituellt i enlighet med de villkor som uppställs i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, särskilt artikel 4.4 i förordningen, men utan föregående bedövning.

(1) EUT C 347, 16.10.2017

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/13

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 februari 2019 — Groupe Léa Nature mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Debonair Trading Internacional Lda

(Mål C-505/17 P) (1)

(Överklagande - Unionsvarumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.1 b och 5 - Figurmärke innehållande ordelementen ”SO’BiO ētic” - Gemenskaps- och nationella ord-och figurmärken innehållande ordelementet ”SO… ?” - Invändning från innehavaren - Avslag på registreringsansökan)

(2019/C 139/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Groupe Léa Nature (ombud: E. Baud, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: K. Markakis och D. Botis), Debonair Trading Internacional Lda (ombud: T. Alkin, Barrister)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Groupe Léa Nature SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Debonair Trading Internacional Lda och Europeiska unionens immaterialsmyndighet (EUIPO).

(1) EUT C 437, 18.12.2017

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/13

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 27 februari (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — Associação Peço a Palavra m.fl. mot Conselho de Ministros

(Mål C-563/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Etableringsfrihet - Förordning (EG) nr 1008/2008 - Luftfartsbolag - Privatiseringsförfarande - Försäljning av andelar motsvarande upp till 61 procent av bolagskapitalet - Villkor - Skyldighet att bevara säte och faktisk ledning i en medlemsstat - Fullgörande av public service-skyldigheter - Skyldighet att bevara och utveckla det existerande nationella navet (hubb) för luftfarten)

(2019/C 139/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Associação Peço a Palavra, João Carlos Constantino Pereira Osório, Maria Clara Marques Pires Sarmento Franco, Sofia da Silva Santos Arauz, Maria João Galhardas Fitas

Motpart: Conselho de Ministros

Övriga deltagare i rättegången: Parpública — Participações Públicas SGPS SA, TAP — Transportes Aéreos Portugueses SGPS SA,

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123 av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att detta direktiv saknar betydelse för prövningen av om vissa krav som hänför sig till verksamhet som bedrivs av ett luftfartsbolag, vilka ställs på förvärvaren av ett kvalificerat innehav av aktiekapitalet i detta bolag, i synnerhet kravet på att fullgöra public service-skyldigheter samt kravet på att bevara och utveckla bolagets existerande nationella nav (hubb) för luftfarten, är förenliga med unionsrätten.

Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att det förfrågningsunderlag som reglerar villkoren för ett förfarande för privatisering av ett luftfartsbolag innehåller

—	ett krav på att förvärvaren av det innehav som berörs av nämnda förfarande för privatisering har kapacitet att säkerställa fullgörandet av public service-skyldigheter som åligger detta luftfartsbolag, och

—

ett krav på att förvärvaren låter säte och faktisk ledning ligga kvar i den berörda medlemsstaten, eftersom en flytt av bolagets huvudsakliga verksamhet från denna medlemsstat skulle leda till att bolaget förlorade de trafikrättigheter som det har enligt bilaterala avtal vilka slutits mellan medlemsstaten och tredjeländer, med vilka medlemsstaten har särskilda historiska, kulturella och sociala band, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för ett krav i detta förfrågningsunderlag på att förvärvaren av nämnda andel bevarar och utvecklar det existerande nationella navet (hubb) för luftfarten.

(1) EUT C 424, 11.12.2017

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/14

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas — Litauen) — ”Bene Factum” UAB mot Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(Mål C-567/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Bestämmelser om skatter och avgifter - Punktskatter - Direktiv 92/83/EEG - Artikel 27.1 b - Undantag från skatteplikt - Begreppet ”varor som inte är avsedda för konsumtion” - Bedömningskriterier)

(2019/C 139/12)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Bene Factum” UAB

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

Domslut

Artikel 27.1 b i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att den är tillämplig på etylalkohol som är denaturerad i enlighet med någon medlemsstats krav, vilken ingår i kosmetika eller munvårdsprodukter som, även om de inte som sådana är avsedda för konsumtion, likväl konsumeras som alkoholdrycker av vissa personer.

Artikel 27.1 b i direktiv 92/83 ska tolkas så, att den är tillämplig på etylalkohol som är denaturerad i enlighet med någon medlemsstats krav, vilken ingår i kosmetika eller munvårdsprodukter som, även om de inte som sådana är avsedda för konsumtion, likväl konsumeras som alkoholdrycker av vissa personer, när den person som importerar dessa varor från en medlemsstat — för att de i bestämmelsemedlemsstaten ska levereras till slutkonsumenter av andra personer — med vetskap om att varorna även konsumeras som alkoholdrycker, tillverkar och märker varorna med beaktande av denna omständighet i syfte att öka deras försäljning.

(1) EUT C 402, 27.11.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/15

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Arbeits- und Sozialgericht Wien — Österrike) — BUAK Bauarbeiter-Urlaubs- u. Abfertigungskasse mot Gradbeništvo Korana d.o.o.

(Mål C-579/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EU) nr 1215/2012 - Artikel 1.1 - Tillämpningsområde - Privaträtt - Artikel 1.2 - Områden som inte omfattas - Social trygghet - Artikel 53 - Ansökan om utfärdande av intyg om att ursprungsdomstolens beslut är verkställbart - Dom som avser en fordran som utgörs av tillägg avseende semesterlön och som ett socialförsäkringsorgan har på en arbetsgivare avseende utstationerade arbetstagare - Den anhängiggjorda domstolens dömande verksamhet)

(2019/C 139/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Arbeits- und Sozialgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: BUAK Bauarbeiter-Urlaubs- u. Abfertigungskasse

Svarande: Gradbeništvo Korana d.o.o.

Domslut

Artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en talan om betalning av en fordran som utgörs av tillägg avseende semesterlön, som ett offentligrättsligt organ har mot en arbetsgivare avseende utstationering, i en medlemsstat, av arbetstagare som vanligen inte arbetar där, eller i samband med att arbetskraft ställs till förfogande i den medlemsstaten, eller mot en arbetsgivare med säte utanför den berörda medlemsstatens territorium avseende anställning av arbetstagare som vanligen arbetar i samma medlemsstat, omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, under förutsättning att de närmare bestämmelserna om hur en sådan talan ska väckas och föras inte avviker från de allmänna rättsreglerna, och i synnerhet inte utesluter möjligheten för den domstol där talan har väckts att pröva huruvida de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av fordran är välgrundade, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1) EUT C 424, 11.12.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/16

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland) — Martin Wächtler mot Finanzamt Konstanz

(Mål C-581/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om fri rörlighet för personer - Hemvisten för en fysisk person flyttas från en medlemsstat till Schweiz - Beskattning av orealiserade värdeökningar på andelar i ett bolag - Direkt beskattning - Egenföretagares fria rörlighet - Likabehandling)

(2019/C 139/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Baden-Württemberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Martin Wächtler

Motpart: Finanzamt Konstanz

Domslut

Bestämmelserna i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999, ska tolkas så, att de utgör hinder för ett skattesystem i en medlemsstat, som — i en situation där en medborgare i en medlemsstat, fysisk person, som bedriver ekonomisk förvärvsverksamhet i Schweiziska edsförbundet, flyttar sin hemvist från den medlemsstat vars skattesystem är i fråga till Schweiz — föreskriver att skatten på orealiserad värdeökning på andelar som innehas av medborgaren ska uppbäras vid tidpunkten för flytten, medan om medborgaren hade behållit sin hemvist i samma medlemsstat, skulle skatten ha uppburits först vid den tidpunkt då värdeökningarna realiserats, det vill säga vid överlåtelsen av de berörda andelarna.

(1) EUT C 13, 15.1.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/17

Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 februari 2019 — Grekland mot europeiska kommissionen

(Mål C-670/17 P)( (1))

(Överklagande - Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) - Utvecklingssektionen - Nedsättning av finansiellt stöd - Förordning (EG) nr 1260/1999 - Operativt program - Finansiella korrigeringar - Artikel 39 - Rättslig grund - Övergångsbestämmelser)

(2019/C 139/15)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Grekland (ombud: G. Kanellopoulos, A. Vasilopoulou och I. Pachi)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och J. Aquilina)

Domslut

1)	Europeiska unionens tribunals dom av den 19 september 2017, Grekland/kommissionen (T-327/15, ej publicerad, EU:T:2017:631) upphävs.

2)	Kommissionens genomförandebeslut C(2015) 1936 final av den 25 mars 2015 om en finansiell korrigering av stödet från EUGFJ, utvecklingssektionen, avseende det operativa programmet CCI 2000GR061PO021 (Grekland — Målsättning 1 — Återuppbyggnad av landsbygden) ogiltigförklaras.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som uppkommit för Republiken Grekland både med anledning av målet vid tribunalen och med anledning av målet om överklagande.

(1) EUT C 42, 5.2.2018

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/18

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Karlsruhe- Tyskland) — brottmål mot Detlef Meyn

(Mål C-9/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Transport - Direktiv 2006/126/EG - Ömsesidigt erkännande av körkort - Vägran att erkänna ett körkort som har utfärdats i en annan medlemsstat - Behörigheten att framföra fordon har fastställts på grundval av ett körkort)

(2019/C 139/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Karlsruhe

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Detlef Meyn

Domslut

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstat att vägra att erkänna ett körkort — vars innehavare har sin permanenta bosättningsort inom den medlemsstaten — vilket, utan någon lämplighetsprövning, har utfärdats av en annan medlemsstat på grundval av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, vilket i sin tur har utfärdats i utbyte mot ett körkort som har utfärdats av tredjeland.

(1) EUT C 134, 16.4.2018

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/18

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 februari 2019 — Alfamicro — Sistemas de computadores, Sociedade Unipessoal, Lda. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-14/18 P)( (1))

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Artikel 272 FEUF - Begreppet fastställelsetalan - Artikel 263 FEUF - Begreppet förvaltningsbeslut - Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) (2007 - 2013) - Revisionsrapporter i vilka det konstateras att vissa redovisade kostnader inte är ersättningsgilla)

(2019/C 139/17)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Alfamicro — Sistemas de computadores, Sociedade Unipessoal, Lda. (ombud: G. Gentil Anastácio och D. Pirra Xarepe, advogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J. Estrada de Solà och M.M. Farrajota)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Alfamicro — Sistemas de computadores, Sociedade Unipessoal, Lda ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 72, 26.2.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/19

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 — Ilmārs Rimšēvičs (C-202/18) och Europeiska centralbanken (ECB) (C-238/18) mot Republiken Lettland

(Mål C-202/18 och C-238/18)( (1))

(Europeiska centralbankssystemet - Talan grundad på åsidosättande av artikel 14.2 andra stycket i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken - Beslut fattat av en nationell myndighet att suspendera chefen för den nationella centralbanken)

(2019/C 139/18)

Rättegångsspråk: lettiska

Parter

Sökande: Ilmārs Rimšēvičs (ombud: S. Vārpiņš, M. Kvēps och I. Pazare, advokāti) (C-202/18) och Europeiska centralbanken (ECB) (ombud: C. Zilioli, K. Kaiser och C. Kroppenstedt, biträdda av D. Sarmiento Ramírez-Escudero, abogado, och V. Čuske-Jurjeva, advokāte) (C-238/18)

Svarande: Republiken Lettland (ombud: I. Kucina och J. Davidoviča)

Domslut

1)	Målen C-202/18 och C-238/18 förenas vad gäller domen.

2)	Det beslut som fattats av Korupcijas novēršanas un apkarošanas birojs (Byrån för förebyggande och bekämpning av korruption, Lettland) den 19 februari 2018 ogiltigförklaras i den del Ilmārs Rimšēvičs förbjuds att utöva sitt ämbete som chef för Lettlands centralbank.

3)	Republiken Lettland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska centralbanken (ECB).

(1) EUT C 161, 7.5.2018

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/20

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — Manuel Jorge Sequeira Mesquita mot Fazenda Pública

(Mål C-278/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Undantag från skatteplikt - Artikel 13 B b - Utarrendering och uthyrning av fast egendom - Begrepp - Avtal om upplåtelse av jordbruksverksamhet på jordbruksmark med vinstockar)

(2019/C 139/19)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Manuel Jorge Sequeira Mesquita

Motpart: Fazenda Pública

Domslut

Artikel 13 B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att det undantag från mervärdesskatt för uthyrning och utarrendering av fast egendom som föreskrivs i den bestämmelsen är tillämpligt på ett avtal om upplåtelse av jordbruksverksamhet på jordbruksmark som är försedd med vinstockar till ett företag som är verksamt inom sektorn för vinodling, som ingåtts för en tidsperiod på ett år och förlängs automatiskt, i utbyte mot hyra som ska betalas vid slutet av varje årlig period.

(1) EUT C 259, 23.7.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/20

Talan väckt den 7 december 2018 — Europeiska kommissionen mot Ungern

(Mål C-771/18)

(2019/C 139/20)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet och K. Talabér-Ritz)

Svarande: Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (1) och artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (2) genom att inte beakta de kostnader som faktiskt uppkommer för systemansvariga för överföringssystem.,

—

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 37.17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (3) och artikel 41.17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (4), genom att inte inrätta lämpliga mekanismer som säkerställer rätten till rättsmedel mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut, enligt bestämmelserna i direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG, och

—	förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Artikel 14.1 i förordning nr 714/2009 och artikel 13.1 i förordning nr 715/2009 föreskriver att priserna för användningen av överföringssystem ska anpassas till kostnaderna.

Lagen om elektrisk energi och lagen om naturgas som gäller i Ungern tillåter emellertid inte tillsynsmyndigheten, vid fastställandet av priserna för användningen av överföringssystem, beaktar de kostnader som faktiskt uppkommer för de systemansvariga för överföringssystemen, exempelvis punktskatten för energinätverk och kostnaderna i samband med banktransaktioner.

Kommissionen anser att det inte finns några objektiva skäl som förklarar vad som hindrade att tillsynsmyndigheten beaktade ovannämnda kostnader när den fastställde priserna för användningen av överföringssystemen.

Enligt artikel 37.17 i direktiv 2009/72/EG och artikel 41.17 i direktiv 2009/73/EG ska medlemsstaterna dessutom se till att det finns lämpliga mekanismer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut fattat av en tillsynsmyndighet rätt att överklaga till ett organ som är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.

Kommissionen anser att Ungern inte har inrättat någon lämplig mekanism som säkerställer rätten till rättsmedel mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

(1) EUT L 211, 2009, s. 15.

(2) EUT L 211, 2009, s. 36.

(3) EUT L 211, 2009, s. 55.

(4) EUT L 211, 2009, s. 94.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 11 december 2018 — WO mot Vas Megyei Kormányhivatal

(Mål C-777/18)

(2019/C 139/21)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: WO

Motpart: Vas Megyei Kormányhivatal

Tolkningsfrågor

Utgör en nationell lagstiftning, såsom den som tvisten rör i det nationella målet, en inskränkning som strider mot artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när lagstiftningen, med avseende på ersättning för kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, innebär att det inte är möjligt att i efterhand beviljas tillstånd för hälso- och sjukvård som tillhandahållits i en annan medlemsstat utan förhandstillstånd, även när det finns en verklig risk för att patientens hälsotillstånd oåterkalleligt försämras för det fall förhandstillstånd inväntas?

Är en medlemsstats tillståndssystem förenligt med de principer om nödvändighet och proportionalitet som fastställs i artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1), samt principen om fri rörlighet för patienter, när tillståndssystemet, med avseende på ersättning för kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, innebär att det inte är möjligt att i efterhand beviljas tillstånd, även när det finns en verklig risk för att patientens hälsotillstånd oåterkalleligt försämras för det fall förhandstillstånd inväntas?

Är en nationell lagstiftning förenlig med villkoret om en rimlig förfarandefrist som beaktar sjukdomen i fråga samt hur brådskande fallet är och de individuella omständigheterna — enligt artikel 9.3 i direktiv 2011/24 — när det i lagstiftningen fastställs en förfarandefrist på 31 dagar inom vilken den behöriga myndigheten kan bevilja förhandstillstånd och en förfarandefrist på 23 dagar inom vilken nämnda myndighet kan neka sådant tillstånd, oberoende av hälsotillståndet hos den patient som gett in ansökan? Myndigheten kan, med avseende på ansökan, härvidlag pröva huruvida vårdtjänsten omfattas av sjukförsäkringen och, om så är fallet, huruvida tjänsten kan tillhandahållas inom en tid som är medicinskt försvarbar av en vårdgivare som finansieras med statliga medel, medan myndigheten, om så inte är fallet, gör en bedömning, utifrån aspekter avseende kvalitet, säkerhet och kostnadseffektivitet, av den vård som ges av den vårdgivare som angetts av patienten.

Ska artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (2) tolkas på så sätt att ersättning för kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård endast kan begäras om patienten ger in en ansökan om förhandstillstånd till den behöriga institutionen, eller är det i ett sådant fall inte uteslutet, enligt artikel 20.1 i sig, att en ansökan om tillstånd kan ges in i efterhand i syfte att få ersättning för kostnaderna?

Omfattar artikel 20.1 i förordning nr 883/2004 det fall där patienten beger sig till en annan medlemsstat efter att ha fått en bestämd besökstid för ett medicinskt erkännande och en preliminär besökstid för en eventuell operation eller annat medicinskt ingrepp dagen efter det medicinska erkännandet och, beroende på patientens hälsotillstånd, operationen eller det medicinska ingreppet faktiskt genomförs? Är det i ett sådant fall möjligt, enligt artikel 20.1, att ge in en ansökan om tillstånd i efterhand i syfte att få ersättning för kostnaderna?

Omfattar begreppet planerad vård, i den mening som avses i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 (3) om tillämpningsbestämmelser till [förordning nr 883/2004], det fall där patienten beger sig till en annan medlemsstat efter att ha fått en bestämd besökstid för ett medicinskt erkännande och en preliminär besökstid för en eventuell operation eller annat medicinskt ingrepp dagen efter det medicinska erkännandet och, beroende på patientens hälsotillstånd, operationen eller det medicinska ingreppet faktiskt genomförs? Är det i ett sådant fall möjligt, enligt artikel 20.1, att ge in en ansökan om tillstånd i efterhand i syfte att få ersättning för kostnaderna? Innebär bestämmelserna krav på förhandstillstånd i det fall som avses i artikel 26.1 även i fråga om akut livsnödvändig vård enligt artikel 26.3?

(1) EUT 2011, L 88, s.45.

(2) EUT L 166, 2004, s. 1.

(3) EUT L 284, 2009, s. 1.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 20 december 2018 — Telenor Magyarország Zrt. mot Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

(Mål C-807/18)

(2019/C 139/22)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Telenor Magyarország Zrt.

Motpart: Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

Tolkningsfrågor

Ska ett kommersiellt avtal mellan en leverantör av internetanslutningstjänster och en slutanvändare, enligt vilket leverantören tillämpar en nolltaxa på slutanvändaren för vissa applikationer (vilket innebär att den trafik som en viss applikation genererar inte räknas in vid bestämning av dataförbrukning och att leverantören inte heller sänker hastigheten när den avtalade datavolymen har förbrukats) och enligt vilket leverantören diskriminerar när det gäller villkoren i det kommersiella avtalet med slutanvändaren, vilka bara omfattar den slutanvändare som är part i det avtalet men inte slutanvändare som inte är parter i avtalet, tolkas mot bakgrund av artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (nedan kallad förordningen) (1)?

Om fråga 1 besvaras nekande, ska då artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det vid en prövning av om det föreligger ett åsidosättande — även med beaktande av skäl 7 i förordningen — är nödvändigt att göra en bedömning som bygger på inverkan och på marknaden för att avgöra om de åtgärder som internetleverantören har vidtagit i själva verket begränsar de rättigheter som slutanvändarna tillerkänns i artikel 3.1 i förordningen, och om så är fallet, i vilken utsträckning?

Utan hinder av frågorna 1 och 2, ska artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det förbud som föreskrivs där är generellt och objektivt och att alla trafikstyrningsåtgärder som innebär att det görs skillnad mellan olika internetinnehåll därmed är förbjudna, oberoende av om leverantören av internetanslutningstjänster fastställer dem genom avtal, affärsmetoder eller någon annan typ av beteende?

Om svaret på fråga 3 är jakande, kan artikel 3.3 i förordningen anses ha åsidosatts enbart genom att det föreligger en diskriminering, utan att det dessutom behöver göras en bedömning av marknaden och av inverkan, vilket innebär att det i det fallet inte behöver göras någon bedömning enligt artikel 3.1 och 3.2 i förordningen?

(1) EUT 2015, L 310, s. 1.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Spanien) den 21 december 2018 — KA mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) y Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

(Mål C-811/18)

(2019/C 139/23)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Canarias

Parter i det nationella målet

Klagande: KA

Motparter: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) y Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 157 FEUF tolkas så att ett ”moderskapstillägg” till avgiftsfinansierad ålderspension, änkepension eller pension vid bestående arbetsoförmåga, såsom det som är omtvistat i det nationella målet och som fullständigt och ovillkorligt utesluter fäder som uppbär pension och som kan bevisa att de har uppfostrat sitt/sina barn, ger upphov till lönediskriminering mellan arbetstagare som är mödrar och arbetstagare som är fäder?

Ska det förbud mot diskriminering på grund av kön som föreskrivs i artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (1) tolkas så att det utgör hinder för en nationell bestämmelse som artikel 60 i kungligt lagstiftningsdekret 8/2015 av den 30 oktober 2015 om godkännande av den konsoliderade allmänna lagen om social trygghet, vilken fullständigt och ovillkorligt utesluter fäder som uppbär pension och som kan styrka att de har uppfostrat sitt/sina barn från det tillägg som föreskrivs där för beräkningen av ålderspension, änkepension och pension vid bestående arbetsoförmåga?

Ska artikel 2 (punkterna 2, 3 och 4) och artikel 5 i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (2) tolkas så att de utgör hinder för en åtgärd som den som är omtvistad i det nationella målet och som fullständigt och ovillkorligt utesluter fäder som uppbär pension som kan bevisa att de har uppfostrat sitt/sina barn från det tillägg som föreskrivs där för beräkningen av ålderspension, änkepension och pension vid bestående arbetsoförmåga?

4)	Utgör förbudet mot diskriminering i artikel 21.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (2000/C 364/01) hinder för att utesluta klaganden från tillgång till det tillägg som följer av det spanska ”moderskapstillägget”?

(1) EGT L 6,.1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111

(2) EGT L 39, 1976, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Castilla-La Mancha (Spanien) den 28 december 2018 — Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real mot RH

(Mål C-836/18)

(2019/C 139/24)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Castilla-La Mancha

Parter i det nationella målet

Klagande: Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real

Motpart: RH

Tolkningsfrågor

Innebär kravet på att en spansk medborgare, som inte har utövat sin rätt till fri rörlighet, måste uppfylla rekvisiten i artikel 7.1 i kungligt dekret 240/2007 som ett nödvändigt villkor för att vederbörandes make/maka, som är tredjelandsmedborgare, ska beviljas uppehållsrätt enligt artikel 7.2 i samma kungliga dekret, för det fall att rekvisiten inte uppfylls, ett åsidosättande av artikel 20 [FEUF], om den spanska medborgaren, på grund av att rättigheten vägras, blir tvungen att lämna unionen i dess helhet?

Detta med utgångspunkt i artikel 68 i Código Civil Español (spanska civillagen) som fastställer makarnas skyldighet att bo tillsammans.

Utgör den spanska statens praxis att automatiskt tillämpa bestämmelserna i artikel 7 i kungligt dekret 240/2007 — och därmed vägra uppehållsrätt till en familjemedlem till en unionsmedborgare som aldrig har utövat rätten till fri rörlighet, enbart på grund av att den spanska medborgaren inte uppfyller rekvisiten som fastställs i nämnda artikel, utan att det har skett någon särskild och individuell prövning av om det föreligger ett beroendeförhållande mellan unionsmedborgaren och tredjelandsmedborgaren, på så vis att unionsmedborgaren, av vilket skäl som helst och med tanke på omständigheterna i fallet, inte kan skiljas från tredjelandsmedborgaren på grund av beroendeförhållandet, vilket skulle innebära att unionsmedborgaren skulle vara tvungen att lämna unionens territorium, om uppehållsrätten nekas för tredjelandsmedborgaren — under alla omständigheter och bortsett från vad som anges ovan, ett åsidosättande av artikel 20 [FEUF], i ovan nämnda betydelse?

Frågorna ställs mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis, bland annat domen av den 8 maj 2018, C-82/16, K.A. m.fl. mot Belgische Staat (1).”

(1) Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (Familjeåterförening i Belgien) (C-82/16, EU:C:2018:308).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden (Nederländerna) den 15 januari 2019 — Brottmål mot XN

(Mål C-21/19)

(2019/C 139/25)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden, zittingsplaats Arnhem

Part i det nationella målet

Tolkningsfrågor

Är ett ämne som inte är en biprodukt (1), i den mening som avses i ramdirektivet om avfall (direktiv 2008/98), per definition inte heller en animalisk biprodukt, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter (förordning nr 1069/2009), så att detta ämne enligt artikel 1.3 i avfallstransportförordningen (förordning nr 1013/2006) inte kan omfattas av tillämpningsområdet för avfallstransportförordningen (2)? Eller kan ett ämne omfattas av definitionen av animaliska biprodukter, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter, om detta ämne inte uppfyller villkoren i artikel 5.1 i ramdirektivet om avfall, så att detta ämne inte automatiskt omfattas av avfallstransportförordningen?

Hur ska den transport som omfattas av kraven på godkännande i förordning (EG) nr 1774/2002 (3) — nu förordning (EG) nr 1069/2009 (4) — i den mening som avses i artikel 1.3 i avfallstransportförordningen förstås? Avses härmed transport (mellan ett land och ett annat land) av animaliska biprodukter, oavsett kategori eller material? Eller avses transport av sådant material som avses i artikel 48 i 2009 års förordning om animaliska biprodukter (tidigare artikel 8 i förordning nr 1774/2002), vilket är begränsat till animaliska biprodukter eller produkter som framställts därav, i den mening som avses i denna bestämmelse, nämligen kategori 1-material och kategori 2-material, och vissa produkter som framställts därav, inbegripet bearbetat animaliskt protein som framställts av kategori 3-material?

Om den transport som omfattas av kraven på godkännande i förordning (EG) nr 1774/2002 — nu förordning (EG) nr 1069/2009 — i den mening som avses i artikel 1.3 d i avfallstransportförordningen ska förstås så, att med denna avses transport (mellan ett land och ett annat land) av animaliska biprodukter, oavsett vilken kategori detta material tillhör, ska artikel 1.3 d i avfallstransportförordningen i så fall tolkas så, att därmed även avses transport av blandningar av animaliska biprodukter och andra ämnen och — om så är fallet — är förhållandet mellan mängden animaliska biprodukter och mängden andra ämnen härvidlag relevant? Eller förlorar en animalisk biprodukt sin karaktär av animalisk biprodukt, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter, och blir denna animaliska biprodukt till avfall, i den mening som avses i avfallstransportförordningen, om den blandas med ett annat ämne?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, 2002, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden (Nederländerna) den 15 januari 2019 — brottmål mot YO

(Mål C-22/19)

(2019/C 139/26)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden, zittingsplaats Arnhem

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Tolkningsfrågor

Är ett ämne som inte är en biprodukt, i den mening som avses i ramdirektivet (1) om avfall (direktiv 2008/98), per definition inte heller en animalisk biprodukt, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter (förordning nr 1069/2009), så att detta ämne enligt artikel 1.3 i avfallstransportförordningen (2) (förordning nr 1013/2006) inte kan omfattas av tillämpningsområdet för avfallstransportförordningen? Eller kan ett ämne omfattas av definitionen av animaliska biprodukter, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter, om detta ämne inte uppfyller villkoren i artikel 5.1 i ramdirektivet om avfall, så att detta ämne inte automatiskt omfattas av avfallstransportförordningen?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden (Nederländerna) den 15 januari 2019 — brottmål mot P.F. Kamstra Recycling BV

(Mål C-23/19)

(2019/C 139/27)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden, zittingsplaats Arnhem

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

P.F. Kamstra Recycling BV

Tolkningsfrågor

Är ett ämne som inte är en biprodukt, i den mening som avses i ramdirektivet om avfall, (1) per definition inte heller en animalisk biprodukt, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter (förordning nr 1069/2009), så att detta ämne enligt artikel 1.3 i avfallstransportförordningen (förordning nr 1013/2006) (2) inte kan omfattas av tillämpningsområdet för avfallstransportförordningen? Eller kan ett ämne omfattas av definitionen av animaliska biprodukter, i den mening som avses i 2009 års förordning om animaliska biprodukter, om detta ämne inte uppfyller villkoren i artikel 5.1 i ramdirektivet om avfall, så att detta ämne inte automatiskt omfattas av avfallstransportförordningen?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad voor Vergunningsbetwistingen (Belgien) den 15 januari 2019 — A, B, C, D, E mot Gewestelijke stedenbouwkundige ambtenaar van het departement Ruimte Vlaanderen, afdeling Oost-Vlaanderen

(Mål C-24/19)

(2019/C 139/28)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad voor Vergunningsbetwistingen

Parter i det nationella målet

Klagande: A, B, C, D, E

Motpart: Gewestelijke stedenbouwkundige ambtenaar van het departement Ruimte Vlaanderen, afdeling Oost-Vlaanderen

Tolkningsfrågor

Medför artiklarna 2 a och 3.2 a i direktiv 2001/42/EG (1) att artikel 99 i den flamländska regeringens förordning av den 23 december 2011 om ändring av den flamländska regeringens förordning av den 6 februari 1991 om fastställande av det flamländska regelverket för miljötillstånd och av den flamländska regeringens förordning av den 1 juni 1995 om allmänna och sektorsspecifika miljöskyddsbestämmelser, som antagits i syfte att uppdatera ovannämnda förordningar till den tekniska utvecklingen och infört avsnitt 5.20.6 om anläggningar som producerar el med hjälp av vindkraft i VLAREM II, samt 2006 års cirkulär om bedömningsramar och tvärvillkor för placeringen av vindkraftverk (tillsammans kallade de aktuella instrumenten) — som båda innehåller olika bestämmelser om anläggning av vindkraftverk, inbegripet säkerhetsåtgärder, slagskugga som definierats beroende på typen av stadsplaneringsområde samt bullernormer — ska klassificeras som en plan eller ett program i den mening som avses i direktivet? Om det konstateras att en miljöbedömning måste utföras för att kunna anta dessa rättsinstrument kan Raad voor Vergunningsbetwistingen i så fall påverka rättsverkningarna i tiden av dessa instruments rättsstridiga karaktär? För att besvara denna fråga måste ytterligare ett antal frågor ställas:

Kan ett politiskt instrument som det aktuella cirkuläret, vars utformning i hög grad bygger på de behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och i vilket det inte i egentlig mening anges vilken myndighet som har befogenhet att upprätta planen eller programmet, och inte heller föreskrivs något formellt förfarande för utformningen av planen eller programmet, betraktas som en plan eller ett program i den mening som avses i artikel 2 a i SMB-direktivet?

Är det tillräckligt att det i ett politiskt instrument eller allmän regel, som de aktuella instrumenten, delvis föreskrivs en begränsning av en tillståndsmyndighets utrymme för skönsmässig bedömning för att instrumentet ska kunna klassificeras som en plan eller ett program i den mening som avses i artikel 2 a i SMB-direktivet, även om instrumenten inte anger ett krav, eller förutsättningar för att bevilja tillstånd, eller inte syftar till att fastställa en ram för kommande tillstånd, trots att unionslagstiftaren har angett att detta syfte utgör en del av definitionen av planer och program?

Kan ett politiskt instrument, vars utformning motiveras av rättssäkerhetshänsyn och därmed utgör ett helt självständigt beslut, såsom det aktuella cirkuläret, definieras som en plan eller ett program, i den mening som avses i artikel 2 a i SMB-direktivet, eller strider en sådan tolkning mot EU-domstolens rättspraxis, enligt vilken en teleologisk tolkning av ett direktiv inte väsentligen får avvika från unionslagstiftarens uttryckliga avsikt?

Kan avsnitt 5.20.6 VLAREM II, som innehåller icke-obligatoriska regler, definieras som en plan eller ett program, i den mening som avses i artikel 2 a i SMB-direktivet, eller strider en sådan tolkning mot EU-domstolens rättspraxis enligt vilken en teleologisk tolkning av ett direktiv inte väsentligen får avvika från unionslagstiftarens uttryckliga avsikt?

Kan ett politiskt instrument och en normativ regeringsförordning såsom de aktuella instrumenten, som endast är vägledande, eller åtminstone inte anger någon ram av vilken det går att härleda en rätt att utföra ett projekt och av vilka det inte kan härledas någon rätt till en ram för att bevilja tillstånd för projekt, betraktas som en plan eller ett program ”i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd”, i den mening som avses i artiklarna 2 a och 3.2 i SMB-direktivet, eller strider en sådan tolkning mot EU-domstolens rättspraxis enligt vilken en teleologisk tolkning av ett direktiv inte väsentligen får avvika från unionslagstiftarens uttryckliga avsikt?

Kan ett politiskt instrument som cirkulär EME/2006/01- RO/2006/02, som endast är vägledande, och/eller en normativ regeringsförordning som avsnitt 5.20.6 i VLAREM II, som endast fastställer minimigränser för beviljande av tillstånd och dessutom fungerar som en helt självständig allmän regel — vilka båda endast omfattar ett begränsat antal kriterier och former för utfärdande av tillstånd, och där inget enskilt kriterium och ingen enskild form för utfärdande av tillstånd är allenarådande, och med avseende på vilka det således kan göras gällande att det på grundval av objektiv information kan uteslutas att de kan medföra betydande miljöpåverkan — betraktas som en plan eller ett program, i den mening som avses i artikel 2 a jämförd med artikel 3.1 och 3.2 i SMB-direktivet, och således som rättsakter som — genom att regler och förfaranden för kontroll som är tillämpliga inom den aktuella sektorn definieras — fastställer en omfattande samling kriterier och former för utfärdande av tillstånd och genomförande av ett eller flera projekt som kan antas medföra betydande miljöpåverkan?

7.	Om föregående fråga ska besvaras nekande, kan en domstol själv slå fast detta, efter det att förordningen eller pseudolagstiftningen (såsom de aktuella VLAREM-normerna och cirkuläret) antogs?

Kan en domstol, om denna endast är indirekt behörig på grund av en invändning om rättsstridighet, avgörandet i målet endast blir tillämpligt mellan parterna (inter partes) och det av svaret på tolkningsfrågorna framgår att de aktuella instrumenten är rättsstridiga, besluta att låta rättsverkningarna av den rättsstridiga förordningen och/eller det rättsstridiga cirkuläret bestå om de rättsstridiga instrumenten bidrar till ett miljöskyddsmål som också eftersträvas i ett direktiv, i den mening som avses i artikel 288 FEUF, och de krav för att låta rättsverkningar bestå som anges i unionsrätten (exempelvis i domen Association France Nature Environnement, C-379/15, EU:C:2016:603) är uppfyllda?

Kan en domstol, om fråga 8 ska besvaras nekande, besluta att låta verkningarna av det omtvistade projektet bestå för att därigenom indirekt uppfylla de krav som uppställs i unionsrätten (exempelvis i domen Association France Nature Environnement) vad gäller upprätthållandet av rättsverkningarna av en plan eller ett program som strider mot SMB-direktivet bestå?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 2001, s. 30).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 23 januari 2019 — Telenor Magyarország Zrt mot Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

(Mål C-39/19)

(2019/C 139/29)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Telenor Magyarország Zrt

Motpart: Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

Tolkningsfrågor

Om fråga 1 besvaras nekande, ska då artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det vid en prövning av om det föreligger ett åsidosättande — även med beaktande av skäl 7 i förordningen — är nödvändigt att göra en bedömning av marknaden och av inverkan för att avgöra om de åtgärder som internetleverantören har vidtagit i själva verket begränsar de rättigheter som slutanvändarna tillerkänns i artikel 3.1 i förordningen, och om så är fallet, i vilken utsträckning?

Utan hinder av frågorna 1 och 2, ska artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det förbud som föreskrivs där är ovillkorligt, generellt och objektivt och att alla trafikstyrningsåtgärder som innebär att det görs skillnad mellan olika internetinnehåll därmed är förbjudna, oberoende av om leverantören av internetanslutningstjänster fastställer dem genom avtal, affärsmetoder eller någon annan typ av beteende?

(1) EUT L 310, 2015, s. 1.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 23 januari 2019 — EY mot Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

(Mål C-40/19)

(2019/C 139/30)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: EY

Svarande: Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

Tolkningsfrågor

Ska artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (nedan kallat förfarandedirektivet), mot bakgrund av artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna tolkas så, att en medlemsstat kan garantera ett effektivt domstolsskydd även för det fall domstolarna i denna stat inte kan ändra beslut i asylförfaranden, utan endast kan upphäva dem och förordna om att ärendet ska handläggas på nytt av den administrativa myndigheten?

Ska artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (nedan kallat förfarandedirektivet), ånyo mot bakgrund av artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen, tolkas så, att en nationell lagstiftning är förenlig med dessa bestämmelser när det i denna lagstiftning föreskrivs en tvingande och enhetlig frist om totalt 60 dagar för domstolsförfaranden i asylärenden, oberoende av den berördes individuella situation och utan möjlighet att beakta vare sig de särskilda omständigheterna i målet eller eventuella bevissvårigheter?

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 24 januari 2019 — SONAECOM, SGPS, SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-42/19)

(2019/C 139/31)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i det nationella målet

Klagande: SONAECOM, SGPS, SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med bestämmelserna om avdrag för mervärdesskatt i sjätte mervärdesskattedirektivet, (1) särskilt artiklarna 4.1, 4.2, 17.1, 17.2 och 17.5 i detta, att medge avdrag för den skatt som klaganden, Sonaecom SGPS, har betalat för konsulttjänster kopplade till en marknadsundersökning i syfte att förvärva bolagsandelar, när detta förvärv inte kommit till stånd?

Är det förenligt med bestämmelserna om avdrag för mervärdesskatt i sjätte mervärdesskattedirektivet, särskilt artiklarna 4.1, 4.2, 17.1, 17.2 och 17.5 i detta, att medge avdrag för den skatt som klaganden, Sonaecom SGPS, har betalat i samband med att den betalade en ersättning till BCP för förberedande och genomförande av ett obligationslån som påstås ha tecknats i syfte att integrera finansieringsstrukturen i klagandens dotterbolag, varvid kapitalet i sin helhet kommit att överföras till Sonae, SGPS, moderbolaget i koncernen, på grund av att de nämnda investeringarna inte kommit till stånd?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa — CAAD) (Portugal) den 24 januari 2019 — Vodafone Portugal — Comunicações Pessoais, SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-43/19)

(2019/C 139/32)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa — CAAD)

Parter i det nationella målet

Sökande: Vodafone Portugal — Comunicações Pessoais, SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 2.1 c, 9, 24, 72 och 73 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 tolkas så, att det utgör ett mervärdesskattepliktigt tillhandahållande av tjänster när en operatör som tillhandahåller elektronisk kommunikation kräver sina tidigare kunder (som operatören har beviljat reklamerbjudanden i form av bland annat gratis installation, aktivering av tjänsten, nummerflytt eller utrustning eller i form av tillämpning av särskilda avgifter, i utbyte mot att kunden har åtagit sig att iaktta en viss bindningstid, som av en anledning som är hänförlig till kunden inte iakttagits) på ett belopp som, enligt lag, inte kan överstiga de kostnader som det tillhandahållande företaget har haft för installationen av tjänsten och ska stå i proportion till den förmån kunden har beviljats, vilken fastställts och kvantifierats i det ingångna avtalet, och således inte automatiskt får motsvara det totala värdet av de delbetalningar som ännu inte har förfallit till betalning vid tidpunkten för uppsägningen?

Utgör den omständigheten att sådana belopp utkrävs först när avtalet har upphört att gälla, det vill säga när operatören inte längre tillhandahåller kunden någon tjänst, och att tjänsten inte har nyttjats efter det att avtalet sades upp, mot bakgrund av de ovan nämnda bestämmelserna, hinder för att beloppen betraktas som en motprestation till ett tillhandahållande av tjänster?

Kan det, mot bakgrund av de ovan nämnda bestämmelserna, uteslutas att nämnda belopp är en motprestation för tillhandahållandet av tjänster på grund av att operatören och dennes tidigare kunder i förväg, enligt lag, inom ramen för ett anslutningsavtal, har fastställt metoden för att beräkna det belopp som de tidigare kunderna ska betala för det fall de inte iakttar den bindningstid som föreskrivs i avtalet om tillhandahållande av tjänster?

4)	Kan det, mot bakgrund av de ovan nämnda bestämmelserna, uteslutas att nämnda belopp är en motprestation för tillhandahållandet av tjänster när det omtvistade beloppet inte motsvarar det belopp som operatören skulle ha erhållit under återstående bindningstid om uppsägning inte hade skett?

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Saarbrücken (Tyskland) den 29 januari 2019 — JC mot Kreissparkasse Saarlouis

(Mål C-66/19)

(2019/C 139/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Saarbrücken

Parter i det nationella målet

Klagande: JC

Motpart: Kreissparkasse Saarlouis

Tolkningsfrågor

Ska artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG tolkas så, att den information som ska lämnas om ”frist” eller ”andra villkor för att utöva [ångerrätten]” även omfattar villkoren för när ångerfristen ska börja löpa?

Om fråga a besvaras jakande:

Utgör artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG hinder för en tolkning enligt vilken informationen om ångerrätt ska anses vara ”klar” och ”kortfattad”, när den i sig inte till fullo nämner de obligatoriska uppgifter som måste lämnas för att ångerfristen ska börja löpa, utan i detta avseende i stället hänvisar till en nationell bestämmelse — i det nu aktuella fallet 492 § stycke 2 BGB, i dess lydelse till den 12 juni 2014 — i vilken det i sin tur hänvisas till ytterligare nationella bestämmelser — i det nu aktuella fallet artikel 247 3–13 §§ EGBGB, i dess lydelse till den 12 juni 2014 — och konsumenten därför tvingas läsa ett stort antal lagbestämmelser i olika lagar för att få klarhet i vilka obligatoriska uppgifter som måste ha angetts för att ångerfristen i samband med vederbörandes låneavtal ska börja löpa?

Om fråga b besvaras nekande (och det i princip inte finns något att invända mot en hänvisning till nationella bestämmelser):

Utgör artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG hinder för en tolkning enligt vilken information om ångerrätt ska anses vara ”klar” och ”kortfattad”, när hänvisningen till en nationell lagbestämmelse — i det nu aktuella fallet 492 § stycke 2 BGB, i dess lydelse från den 30 juli 2010 till den 12 juni 2014 — och en vidare hänvisning i denna — i det nu aktuella fallet till artikel 247 3–13 §§ EGBGB, i dess lydelse från den 4 augusti 2011 till den 12 juni 2014 — nödvändigtvis innebär att konsumenten, utöver att enbart läsa bestämmelser, dessutom tvingas göra en juridisk bedömning — till exempel av huruvida lånen har beviljats till villkor som är normala för avtal med inteckning i fast egendom som säkerhet och tillfällig finansiering av dessa eller huruvida det föreligger kopplade avtal — för att få klarhet i vilka obligatoriska uppgifter som måste lämnas för att ångerfristen ska börja löpa i samband med vederbörandes låneavtal?

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 30 januari 2018 — KD mot Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

(Mål C-67/19)

(2019/C 139/34)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parer i det nationella målet

Klagande: KD

Svarande: Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

Tolkningsfrågor

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien) den 31 januari 2019 — Belgische Staat, företrädd av Minister van Werk, Economie en Consumenten, belast met Buitenlandse handel, Belgische Staat, företrädd av Directeur-Generaal van de Algemene Directie Economische Inspectie, Directeur-Generaal van de Algemene Directie Economische Inspectie mot Movic BV, Events Belgium BV, Leisure Tickets & Activities International BV

(Mål C-73/19)

(2019/C 139/35)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Antwerpen

Parter i det nationella målet

Klagande: Belgische Staat, företrädd av Minister van Werk, Economie en Consumenten, belast met Buitenlandse handel, Belgische Staat, företrädd av Directeur-Generaal van de Algemene Directie Economische Inspectie, Directeur-Generaal van de Algemene Directie Economische Inspectie

Motparter: Movic BV, Events Belgium BV, Leisure Tickets & Activities International BV

Tolkningsfråga

Ska ett rättsligt förfarande till följd av en talan om fastställelse och förbudsföreläggande avseende otillbörliga marknadsmetoder och/eller affärsmetoder mot konsumenter, som väckts av de belgiska myndigheterna mot nederländska företag som från Nederländerna bedriver andrahandsförsäljning av biljetter till evenemang i Belgien via webbplatser som i huvudsak riktar sig till belgiska kunder, på grundval av artikel 14 i lagen av den 30 juli 2013 om försäljning av evenemangsbiljetter och på grundval av artikel VII.1 WER, betraktas som ett rättsligt förfarande på privaträttens område i den mening som avses i artikel 1.1 i rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 (1) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, och omfattas ett domstolsavgörande i ett sådant rättsligt förfarande därför av tillämpningsområdet för denna förordning?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/37

Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 december 2018 i mål T-176/19, Servier m.fl. mot kommissionen

(Mål C-176/19 P)

(2019/C 139/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin, F. Castilla Contreras, J. Norris, C. Vollrath)

Övriga parter i målet: Servier SAS, Servier Laboratories Ltd, Les Laboratoires Servier SA, European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations (EFPIA)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva punkterna 1, 2 och 3 i den överklagade domen, med ogiltigförklaring av i) artikel 4 i kommissionens beslut C(2014) 4955 final av den 9 juli 2014 angående ett förfarande avseende tillämpning av artiklarna 101 FUEF och artikel 102 FEUF [ärende AT.39612 — Perindopril (Servier)], såtillvida det däri fastställdes att Servier deltog i de avtal som ingicks mellan Servier och företaget Krka, ii) artikel 7.4 b i beslutet, varigenom av de böter Servier påförts för att ha ingått dessa avtal fastställdes, iii) artikel 6 i beslutet, varigenom det fastställdes att Servier hade gjort sig skyldig till ett överträdelse av artikel 102 FEUF, och iv) artikel 7.6 i beslutet, varigenom det bötesbelopp som Servier påförts med anledning av denna överträdelse fastställdes,

—	upphäva den överklagade domen såtillvida den anger att bilagorna A 286 och A 287 till ansökan och bilaga C 29 till repliken kan beaktas (punkterna 1461, 1462 och 1463 i den överklagade domen),

—

slutligt avgöra målet såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av det beslut som Servier hänvisat till och ogilla Serviers yrkande om ogiltigförklaring av artiklarna 4, 7.4 b, 6, och 7.6 i beslutet, samt bifalla kommissionens invändning om att bilagorna A 286 och A 287 till ansökan till tribunalen och bilaga C 29 till repliken till tribunalen inte kan beaktas (punkterna 1461–1463 i den överklagade domen),

—	förplikta Servier att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar kommissionen en första uppsättning grunder avseende överträdelsen av artikel 101 FEUF (ogiltigförklaring av punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, såtillvida de ogiltigförklarar artiklarna 4 och 7.4 b i beslutet, vari det konstaterades att de tre avtal som ingåtts mellan Servier m.fl och företaget Krka utgjorde en enda fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och Servier påfördes böter).

Den första grunden för delvis ogiltigförklaring av den överklagade domen avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att Krka inte utsatte Servier för konkurrenstryck vid tidpunkten då de aktuella avtalen ingicks.

Den andra grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att licensavtalets syfte och innehåll utgjorde skäl för Krka att godta begränsningarna i överenskommelsen.

Den tredje grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den tillämpade konceptet konkurrensbegränsning genom syfte, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.

Den fjärde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av parternas avsikter, med avseende på tillämpningen av artikel 101 FEUF.

Den femte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den beaktade licensavtalets konkurrensfrämjande verkan på markanden, eftersom den överträdelse av artikel 101.1 FEUF som befunnits vara för handen i beslutet inte omfattade denna verkan.

Den sjätte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av överlåtelseavtalets syfte.

Den sjunde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av konceptet konkurrensbegränsning genom resultat, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.

Kommissionen åberopar även en andra uppsättning grunder avseende överträdelsen av artikel 102 FEUF (ogiltigförklaring av punkterna 2 och 3 i domslutet i den överklagade domen, såtillvida de ogiltigförklarar artiklarna 6 och 7.6 i beslutet, vari det konstaterades att Servier hade åsidosatt artikel 102 FEUF och Servier påfördes böter).

Den åttonde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av huruvida priset var ett kriterium som skulle beaktas vid fastställandet av marknaden för slutprodukten.

Den nionde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av huruvida den terapeutiska utbytbarheten skulle beaktas vid fastställandet av marknaden för slutprodukten.

Den tionde grunden avser att vissa bilagor inte kunde beaktas.

Den elfte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning teknikmarknaden.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/39

Överklagande ingett den 28 februari 2019 av Servier SAS, Servier Laboratories Ltd och Les Laboratoires Servier SA av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 december 2018 i mål T-691/14, Servier m.fl. mot kommissionen

(Mål C-201/19 P)

(2019/C 139/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Servier SAS, Servier Laboratories Ltd och Les Laboratoires Servier SA (ombud: M. Utges Manley, Solicitor, A. Robert, advocate, J. Killick, J. Jourdan, T. Reymond och O. de Juvigny, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations (EFPIA)

Klagandenas yrkanden

I första hand, med hänsyn till grunderna 1‒5, i vilka klagandena bestrider att artikel 101 FEUF åsidosatts, yrkas att domstolen ska

—	upphäva punkterna 4, 5 och 6 i domskälen i den dom som tribunalen meddelade den 12 december 2018 i mål T-691/14, Servier m.fl. mot kommissionen, och

—

ogiltigförklara artiklarna 1 b, 2 b, 3 b och 5 b, och följaktligen även artikel 7.1 b, 7.2 b, 7.3 b och 7.5 b i kommissionen beslut nr C(2014) 4955 final av den 9 juli 2014 (ärende AT.39612 — Perindopril (Servier)), eller återförvisa målet till tribunalen för en förnyad prövning vad avser de aktuella avtalens verkningar.

I andra hand, med hänsyn till grund 6, yrkas att domstolen ska

—	upphäva punkterna 4 och 5 i domskälen i den överklagade domen i den del tribunalen bekräftat det omtvistade beslutets slutsatser om separata överträdelser och kumulativa böter för Niche- och Matrix-avtalen, och följaktligen ogiltigförklara artiklarna 1 b, 2 b, 7.1 b, 7.2 i beslutet.

Alternativt yrkas att domstolen ska

—	upphäva punkterna 4 och 5 i domskälen i den överklagade domen och ogiltigförklara artikel 7.1 b, 7.2 b, 7.3 b och 7.5 b i beslutet, med hänsyn till grund 7.1 och 7.2, i vilken klagandena bestrider den princip som tillämpats och samtliga bötesbelopp, och

—

upphäva punkt 5 i domslutet i den överklagade domen och ogiltigförklara artiklarna 5 b och 7.5 b i beslutet, med hänsyn till grund 5.4, som rör den påstådda överträdelsens längd och hur böterna beräknats vad avser avtalet mellan Servier och Lupin, och med hänsyn härtill fastställa bötesbelopp med stöd av sin obegränsade behörighet, samt,

under alla omständigheter,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I den första grunden, som är gemensam för samtliga bötfällda avtal, hävdar Servier att den överklagade domen bygger på felaktig rättstillämpning, eftersom tribunalen tolkat begreppet överträdelse genom syfte för extensivt och på ett sätt som strider rättspraxis. I domen beaktas inte att det inte finns bevis på en klar konkurrensbegränsning. Analysen bygger på ett mekaniskt test utan hänsyn till kontexten och det är oklart vad de aktuella avtalen har för verkan.

I den andra grunden, som också är gemensam, anser Servier att tribunalen i domen har missförstått rättspraxis rörande begreppet potentiell konkurrens. Tribunalen har felaktigt vänt på bevisbördan.

Den tredje grunden rör att de förlikningar som ingicks samma dag mellan Matrix och dess distributör Niche inte är konkurrensbegränsande genom syfte. Enligt Servier har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att beteckna dessa företag som potentiella konkurrenter och genom att anse att betalningarna var skadliga och att de ligger utanför förlikningen.

Servier hävdar i sin fjärde grund att domen bygger på felaktig rättstillämpning vad gäller avtalet med Teva, vilket inte heller det är konkurrensbegränsande genom syfte med hänsyn till dess juridiska och ekonomiska sammanhang, dess oklara verkningar och att parterna kompletterar varandra; Teva är, till skillnad från Servier, en leverantör av generika i Förenade kungariket.

Den femte grund rör felaktig rättstillämpning vad avser avtalet med Lupin. Tribunalen borde ha undersökt avtalets verkningar med hänsyn till att dess innebörd är tvetydig eller till och med konkurrensfrämjande. Alternativt innehåller domen felaktig rättstillämpning vad avser överträdelsens varaktighet, vilket påverkat beräkningen av bötesbeloppet.

I den sjätte grunden gör Servier alternativt gällande att tribunalen borde ha ogiltigförklarat det omtvistade beslutet i den del avtalet med Matrix omfattas förutom avtalet med Niche, trots att det inte rörde sig om separata överträdelser.

Den sjunde grunden rör, i sista hand, upphävande av den överklagade domen i den del sättet att bestämma bötesbeloppet godtas.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/40

Överklagande ingett den 28 februari 2019 av Biogaran av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 12 december 2018 i mål T-677/14, Biogaran mot kommissionen

(Mål C-207/19 P)

(2019/C 139/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Biogaran (ombud: M. Utges Manley, Solicitor, A. Robert, advocate, O. de Juvigny, T. Reymond, J. Killick, J. Jourdan, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	i sin helhet upphäva den dom som tribunalen meddelade den 12 december 2018 i mål T-677/14,

—	ogiltigförklara artiklarna 1 b iv, 7.1 b och 8 i kommissionens beslut C(2014) 4955 final (ärende AT.39612-Perindopril (SERVIER)) i den del de rör Biogaran, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Biogaran gör genom den första grunden gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i domen, eftersom den däri fastställde att licensen var en överträdelse på grund av att förlikningen hade ett konkurrensbegränsande syfte. Klaganden anser att domen grundas på en extensiv uppfattning av begreppet överträdelse på grund av syftet och att den inte beaktar att det saknas erfarenhet och någon uppenbar konkurrensbegränsning. Domen grundas vidare på ett felaktigt rättsligt test som varken tar hänsyn till det sammanhang, i vilket det förlikningsavtal som slutits mellan Servier och Niche ingår i, eller den omständigheten att dessa två bolag inte var potentiella konkurrenter.

Biogaran gör genom den andra grunden gällande att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att byta ut kommissionens motivering mot sin egen motivering. Tribunalen fann att det påstådda incitament som Biogaran ska ha gett upphov till var ”avgörande” för Niche:s beslut att inte inträda på marknaden. Dock förhåller det sig så att varken meddelandet om invändningar eller beslutet varken underbygger eller fastställer att incitamentet, vilket endast definierats såsom ett ”ytterligare” incitament, var av ”angörande” betydelse för att Niche skulle acceptera förlikningsvillkoren.

Biogaran gör genom den tredje grunden gällande att tribunalen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och målen i artikel 101 FEUF genom att finna att Biogaran, utöver det ansvar som skulle tillskrivas moderbolaget, skulle hållas ansvarigt. Eftersom tribunalen fann att moderbolaget direkt hade deltagit i överträdelsen och hade använt sin kontroll över dotterbolaget för att få det att bidra till moderbolagets konkurrensbegränsande agerande på ett sådant sätt att dotterbolaget inte själv kunde bestämma, ska dotterbolaget inte hållas ansvarigt utöver moderbolaget då detta nämligen skulle gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att tillämpa konkurrensreglerna på ett riktigt sätt.

Biogaran gör genom den fjärde grunden gällande att domen ska upphävas då den princip som legat till grund för och den beräkningsmetod som använts för att fastställa bötesbeloppet fastställs i domen, trots att omständigheterna i det aktuella målet både är komplexa och inte har behandlats tidigare och att Biogaran inte har haft någon avgörande roll.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/42

Tribunalens dom av den 6 mars 2019 — Hamas mot rådet

(Mål T-289/15)( (1))

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism - Frysning av tillgångar - Huruvida myndighet i tredje land kan anses vara en behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Faktaunderlag för beslut om frysning av tillgångar - Motiveringsskyldighet - Oriktig bedömning - Rätt till egendom)

(2019/C 139/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Hamas (Doha, Qatar) (ombud: advokaten L. Glock)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis B. Driessen och N. Rouam, därefter B. Driessen och F. Naert, och slutligen B. Driessen, F. Naert och A. Sikora-Kalėda)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis F. Castillo de la Torre och R. Tricot, därefter F. Castillo de la Torre, L. Baumgart och C. Zadra)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring dels av rådets beslut (Gusp) 2015/521 av den 26 mars 2015 om uppdatering och ändring av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2014/483/Gusp (EUT L 82, 2015, s. 107), dels av rådets genomförandeförordning (EU) 2015/513 av den 26 mars 2015 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 790/2014 (EUT L 82, 2015, s. 1), i den mån dessa rättsakter berör sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Hamas ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 245,27.7.2015.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/43

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Ateknea Solutions Catalonia mot kommissionen

(Mål T-69/16) (1)

(Skiljedomsklausul - Avtal som ingåtts inom ramen för det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2002-2006) - Återbetalning av avgifter som sökanden påförts, jämte dröjsmålsränta - Stödberättigade kostnader - Avtalsrättsligt ansvar)

(2019/C 139/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ateknea Solutions Catalonia, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaterna M. Troncoso Ferrer, C. Ruixó Claramunt och S. Moya Izquierdo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Grønfeldt och M. Siekierzyńska, därefter M. Siekierzyńska och R. Lyal)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF med yrkande om att kommissionen ska förpliktas att till sökanden utge ett belopp på 1 258 533,89 euro eller, i andra hand, ett belopp på 1 025 845,29 euro.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ateknea Solutions Catalonia, SA, ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 165, 10.5.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/43

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Drex Technologies mot rådet

(Mål T-414/16)( (1))

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Rätt till försvar - Rätt till effektivt domstolsskydd - Motiveringsskyldighet - Felaktig bedömning - Rätt till anseende och heder - Rätt till egendom - Oskuldspresumtion - Proportionalitet)

(2019/C 139/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Drex Technologies SA (Tortola, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: advokat E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis S. Kyriakopoulou, G. Étienne och A. Vitro, därefter S. Kyriakopoulou, A. Vitro och V. Piessevaux)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 141, 2016, s. 125) och därpå följande genomförandeakter, av rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 139, 2017, s. 62), och av rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 131, 2018, s. 16), såvitt dessa rättsakter avser sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Drex Technologies SA ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 364, 3.10.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/44

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Almashreq Investment Fund mot rådet

(Mål T-415/16)( (1))

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Rätt till försvar - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Motiveringsskyldighet - Felaktig bedömning - Rätten till respekt för ens goda namn och rykte - Rätten till egendom - Oskuldspresumtion - Proportionalitet)

(2019/C 139/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Almashreq Investment Fund (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis S. Kyriakopoulou, G. Étienne och A. Vitro, därefter S. Kyriakopoulou och A. Vitro, och slutligen S. Kyriakopoulou, A. Vitro och V. Piessevaux)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016, om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 141, 2016, s. 125), och efterföljande rättsakter om verkställighet, av rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 139, 2017, s. 62), och av rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 131, 2018, s. 16), i den mån dessa rättsakter avser sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Almashreq Investment Fund ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 364, 3.10.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/45

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Souruh mot rådet

(Mål T-440/16)( (1))

(2019/C 139/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Souruh SA (Damaskus, Syrien) (ombud: E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis S. Kyriakopoulou, G. Étienne och A. Vitro, därefter S. Kyriakopoulou och A. Vitro och slutligen S. Kyriakopoulou, A. Vitro och V. Piessevaux)

Saken

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Souruh SA ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 364, 3.10.2016.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/46

Tribunalens dom av den 26 februari 2019 — Fútbol Club Barcelona mot kommissionen

(Mål T-865/16)( (1))

(Statligt stöd - Stöd som beviljats av de spanska myndigheterna till förmån för vissa professionella fotbollsklubbar - Förmånlig skattesats som tillämpas på klubbar som beviljats status som icke-vinstdrivande enhet - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden - Etableringsfrihet - Fördel)

(2019/C 139/44)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Fútbol Club Barcelona (Barcelona, Spanien) (ombud: inledningsvis advokaterna J. Roca Sagarra, J. del Saz Cordero, R. Vallina Hoset, A. Sellés Marco och C. Iglesias Megías, därefter J. Roca Sagarra, J. del Saz Cordero, R. Vallina Hoset och A. Sellés Marco)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Luengo, B. Stromsky och P. Němečková)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Konungariket Spanien (ombud: inledningsvis A. Gavela Llopis och J. García-Valdecasas Dorrego, därefter A. Gavela Llopis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/2391 av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien har beviljat vissa spanska fotbollsklubbar (EUT L 357, 2016, s. 1).

Domslut

1)	Europeiska kommissionens beslut (EU) 2016/2391 av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien har beviljat vissa spanska fotbollsklubbar, ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionens ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Fútbol Club Barcelona.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 30, 30.1.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/46

Tribunalens dom av den 5 mars 2019 — Pethke mot EUIPO

(Mål T-169/17) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Placering - Omplacering av en enhetschef till en tjänst som förste handläggare - Artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna - Tjänstens intresse - Likvärdiga tjänster - Diskriminering på grund av kön - Proportionalitet - Skadeståndstalan - Avvisning - Underlåtenhet att iaktta det administrativa förfarandet)

(2019/C 139/45)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Ralph Pethke (Alicante, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė, biträdd av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av EUIPO:s verkställande direktör den 17 oktober 2016 om omplacering av sökanden inom EUIPO från tjänsten som direktör för den operativa avdelningen till en tjänst vid observatorieavdelningen, och om skadestånd för den skada sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ralph Pethke ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1) EUT C 151, 15.5.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/47

Tribunalens dom av den 5 mars 2019 — Yellow Window mot EIGE

(Mål T-439/17)( (1))

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Tillhandahållande av tjänster för genomförande av en studie om kvinnlig könsstympning - Förkastande av en anbudsgivares anbud - Motiveringsskyldighet - Enhetlighet vad gäller kommentarerna och sifferbetyget - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar)

(2019/C 139/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Yellow Window (Anvers, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (ombud: advokaterna V. Ost och M. Vanderstraeten)

Saken

För det första, talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av EIGE:s beslut av den 8 maj 2017 genom vilket EIGE förkastade sökandens anbud i upphandlingsförfarandet EIGE/2017/OPER/04, och av besluten om att anta anbudet från bolaget Y och tilldela detta bolag kontraktet, och, för det andra, talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada sökanden lidit på grund av dessa beslut och, för det tredje och i andra hand, begäran om ersättning på grund av oegentligheter vid tilldelningen av detta kontrakt.

Domslut

Det beslut som antagits av Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) den 8 maj 2017 genom vilket EIGE förkastade Yellow Window NV:s anbud i upphandlingsförfarandet EIGE/2017/OPER/04 och besluten av den 8 maj 2017 om att anta bolaget Y:s anbud i detta upphandlingsförfarande och tilldela detta bolag kontraktet ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Yellow Window ska bära 25 procent av sina rättegångskostnader. EIGE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta 75 procent av de rättegångskostnader som uppkommit för Yellow Window.

(1) EUT C 338, 9.10.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/48

Tribunalens dom av den 5 mars 2019 — Eurosupport — Fineurop support mot EIGE

(Mål T-450/17)( (1))

(2019/C 139/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eurosupport — Fineurop support Srl (Milano, Italien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (ombud: advokaterna V. Ost och M. Vanderstraeten)

Saken

För det första, talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av EIGE:s beslut av den 8 maj 2017 genom vilket EIGE förkastade sökandens anbud i upphandlingsförfarandet EIGE/2017/OPER/04 och av besluten om att anta anbudet från bolaget Y och tilldela detta bolag kontraktet, och, för det andra, talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada sökanden lidit på grund av dessa beslut och, för det tredje och i andra hand, talan om ersättning på grund av oegentligheter vid tilldelningen av detta kontrakt.

Domslut

1)	Det finns inte längre anledning att pröva besluten som antagits av Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) den 8 maj 2017 genom vilket bolaget Y:s anbud antogs i upphandlingsförfarandet EIGE/2017/OPER/04 och detta bolag tilldelades kontraktet.

2)	EIGE:s beslut av den 8 maj 2017 om att inte anta det anbud som inkommit från Eurosupport — Fineurop support Srl i detta upphandlingsförfarande ogiltigförklaras.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Eurosupport — Fineurop support ska bära 25 procent av sina rättegångskostnader. EIGE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta 75 procent av de rättegångskostnader som uppkommit för Eurosupport — Fineurop.

(1) EUT C 357, 23.10.2017.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/49

Tribunalens dom av den 27 februari 2019 — Aytekin mot EUIPO — Dienne Salotti (Dienne)

(Mål T-107/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Dienne - Äldre EU-figurmärke ENNE - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 139/48)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Erkan Aytekin (Ankara, Turkiet) (ombud: advokaten V. Martín Santos)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral et G. Sakalaite-Orlovskiene)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Dienne Salotti SRL (Altamura, Italien) (ombud: advokaten D. Russo)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 15 december 2017 (ärende R 1444/2017-2) om ett invändningsförfarande mellan Erkan Aytekin och Dienne Salotti.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Erkan Aytekin ska bära sina rättegångskostnader och ersätta EUIPO:s och Dienne Salotti SRL:s rättegångskostnader i samband med förevarande förfarande.

(1) EUT C 134, 16.4.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/50

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Pozza mot parlamentet

(Mål T-219/18)( (1))

(Personalmål - Tjänstemän - Lön - Utlandstillägg - Artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna - Ort där den huvudsakliga yrkesverksamheten utövas - Förflyttning mellan institutioner - Beslut att inte längre bevilja utlandstillägg - Behörighet - Berättigade förväntningar)

(2019/C 139/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Geoffray Pozza (Waldbillig, Luxemburg) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: J. Van Pottelberge och M. Windisch)

Saken

Talan grundad på artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 8 juni 2017 att inte längre bevilja sökanden utlandstillägg från och med tillträdandet av tjänsten.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Geoffray Pozza ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 211, 18.6.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/50

Tribunalens dom av den 5 mars 2019 — Meblo Trade mot EUIPO — Meblo Int (MEBLO)

(Mål T-263/18) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket MEBLO - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001 - Bevis på verkligt bruk)

(2019/C 139/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Meblo Trade d.o.o. (Zagreb, Kroatien) (ombud: advokaten A. Ivanova)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis et H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Meblo Int, proizvodnja izdelkov za spanje d.o.o. (Nova Gorica, Slovenien) (ombud: advokaten A. Plesničar)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 27 februari 2018 (ärende R 883/2017-4), om ett upphävandeförfarande mellan Meblo Trade och Meblo Int, proizvodnja izdelkov za spanje.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Meblo Trade d.o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 231, 27.7.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/51

Tribunalens dom av den 6 mars 2019 — Serenity Pharmaceuticals mot EUIPO — Gebro Holding (NOCUVANT)

(Mål T-321/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket NOCUVANT - De äldre ordmärkena NOCUTIL - Bevis på verklig användning - Artikel 47.2 i förordning (EU) 2017/1001 - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning 2017/1001)

(2019/C 139/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Serenity Pharmaceuticals LLC (Milford, Pennsylvania, Förenta staterna) (ombud: J. Day, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Gebro Holding GmbH (Fieberbrunn, Österrike) (ombud: advokaten M. Konzett)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 8 mars 2018 (ärende R 584/2017-2) om ett invändningsförfarande mellan Gebro Holding och Allergan, Inc.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Serenity Pharmaceuticals LLC ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 240, 9.7.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/52

Tribunalens dom av den 28 februari 2019 — Lotte mot EUIPO — Générale Biscuit-Glico France (PEPERO original)

(Mål T-459/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket PEPERO original - Äldre nationellt tredimensionellt varumärke - Formen på ett avlångt kex som delvis är täckt med choklad - Ogiltighetsförklaring - Artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001 - Verklig användning av det äldre varumärket - Det äldre varumärket utgörs av formen på varan - Används såsom varumärke - Ingen förändring av särskiljningsförmågan)

(2019/C 139/52)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Lotte Corp. (Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaten G. Ringeisen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Générale Biscuit-Glico France (Clamart, Frankrike) (ombud: advokaten A. Lecomte)

Sake

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 11 maj 2018 (ärende R 913/2017-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Générale Biscuit-Glico France och Lotte.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Lotte Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 364, 8.10.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/53

Tribunalens beslut av den 27 februari 2019 — Miserini Johansson mot EIB

(Mål T-870/16)( (1))

(Personalmål - EIB:s personal - Längre eller upprepad frånvaro på grund av sjukdom eller olycksfall som inte beror på tjänsteutövningen - Nedsatt ersättning efter tolv månaders frånvaro - Artikel 33 i EIB:s personalföreskrifter - Förfarande för erkännande av att sjukdomen beror på tjänsteutövningen)

(2019/C 139/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Virna Miserini Johansson (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten A. Senes)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: T. Gilliams, G. Faedo och K. Carr, biträdda av advokaterna J. Currall och B. Wägenbaur)

Saken

Talan har väckts med stöd av artikel 270 FEUF och artikel 50a i Europeiska unionens domstols stadga och avser i första hand att ett beslut som EIB antog den 16 januari 2016 ska ogiltigförklaras samt att ersättning ska utbetalas för den materiella och ideella skada som lidits på grund av det beslutet, och i andra hand att endast den ersättning som yrkats i första hand för den materiella och ideella skada som lidits ska utbetalas samt att ersättning ska utbetalas för kostnader som uppkommit med anledning av de hälsoproblem som uppstått på grund av den svåra stress som sökanden drabbats av och som inte ersätts av EIB:s sjukkassa.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Virna Miserini Johansson ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 86, 20.3.2017

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/53

Tribunalens beslut av den 27 februari 2019 — Sports Group Denmark mot EUIPO– K&L (WHISTLER)

(Mål T-836/17) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av invändningen - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 139/54)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sports Group Denmark A/S (Ikast, Danmark) (ombud: advokaten E. Skovbo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden: K&L GmbH & Co. Handels-KG (Weilheim, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 18 oktober 2017 (ärende R 311/2017-1), angående ett invändningsförfarande mellan K&L och Sports Group Denmark.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Sports Group Denmark A/S ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 63, 19.2.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/54

Tribunalens beslut av den 27 februari 2019 — PAN Europe mot kommissionen

(Mål T-25/18)( (1))

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Dokument rörande hormonstörande ämnen - Återkallelse av beslutet om avslag på ansökan om tillgång - Handlingen har lämnats ut efter att talan väckts - Ändamålet med talan har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 139/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) (Byssel, Belgien) (ombud: advokaten B. Kloostra)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Buchet, I. Naglis och G. Gattinara)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 7604 final av den 9 november 2017 om avslag på ansökan om tillgång till handlingar avseende hormonstörande ämnen.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 104, 19.3.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/55

Tribunalens beslut av den 28 februari 2019 — Région de Bruxelles-Capitale mot kommissionen

(Mål T-178/18)( (1))

(Talan om ogiltigförklaring - Växtskyddsmedel - Det verksamma ämnet glyfosat - Förnyat upptagande i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2019/C 139/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Région de Bruxelles-Capitale (ombud: advokaterna A. Bailleux och B. Magarinos Rey)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, A. Lewis, I. Naglis och G. Koleva)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2324 av den 12 december 2017 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 333, 2017, s. 10).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

Det saknas anledning att pröva interventionsansökningarna från Justice Pesticides, Région wallonne, Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), Health & Environment Alliance (HEAL), Nature & Progrès Belgique (Nature & Progrès), SomeOfUs, WeMove Europe (WeMove.EU), Monsanto Europe NV/SA, Monsanto Company, Helm AG, Barclay Chemicals Manufacturing Ltd, Albaugh Europe Sàrl, Albaugh TKI D.O.O. och Albaugh UK Ltd.

3)	Région de Bruxelles-Capitale ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Région de Bruxelles-Capitale, kommissionen, Justice Pesticides, Région wallonne, PAN Europe, HEAL, Nature & Progrès, SomeOfUs, WeMove.EU, Monsanto Europe, Monsanto Company, Helm, Barclay Chemicals Manufacturing, Albaugh Europe, Albaugh TKI D.O.O. och Albaugh UK ska var och en bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökningarna.

(1) EUT C 190, 4.6.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/56

Tribunalens beslut av den 28 februari 2019 — Gollnisch mot parlamentet

(Mål T-375/18)( (1))

(Talan om ogiltigförklaring och om skadestånd - Institutionell rätt - Europaparlamentet - Arbete utfört av en delegation utanför unionen - Beslut av ordföranden för delegationen för relationerna med Japan - Förteckning över personer som tillåtits att delta i ett interparlamentariskt möte i Japan, där sökandens namn inte finns med - Talefrist - Dröjsmål - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Åsidosättande av formkrav - Avvisning)

(2019/C 139/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bruno Gollnisch (Villiers-le-Mahieu, Frankrike) (ombud: advokaten B. Bonnefoy-Claudet)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: C. Burgos och S. Alonso de León)

Saken

Dels begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av i första hand beslutet av den 20 mars 2018 av ordföranden för delegationen för relationerna med Japan, om en förteckning över de personer som tilläts att delta i ett interparlamentariskt möte i Japan eller i andra hand två tysta avslagsbeslut, dels begäran med stöd av artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden lidit till följd av denna akt.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Bruno Gollnisch ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

(1) EUT C 364, 8.10.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/57

Tribunalens beslut av den 27 februari 2019 — SFIE-PE mot parlamentet

(Mål T-401/18) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Tolkarna strejkar - Åtgärder för tvångsinkallande av tolkar antagna av Europaparlamentet - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2019/C 139/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syndicat des fonctionnaires internationaux et européens — Section du Parlement européen (SFIE-PE) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: O. Caisou-Rousseau och E. Taneva)

Saken

Talan med stöd av artiklarna 263 FEUF och 268 FEUF om dels ogiltigförklaring av beslutet av parlamentets generaldirektör för personal av den 2 juli 2018 om tvångsinkallande av tolkar och konferenstolkar till den 3 juli 2018 samt av senare beslut av parlamentets generaldirektör för personal om tvångsinkallande av tolkar och konferenstolkar till den 4, den 5, den 10 och den 11 juli 2018, dels att parlamentet ska förpliktas att ersätta den ideella skada som dessa beslut förorsakat, vilken i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ska fastställas till 10 000 euros.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det saknas anledning att pröva Europeiska unionens råds interventionsansökan.

3)	Syndicat des fonctionnaires internationaux et européens — Section du Parlement européen (SFIE-PE) ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för det intermistiska förfarandet, med undantag för de kostnader som är hänförliga till Europeiska unionens råds interventionsansökan.

4)	SFIE-PE, Europaparlamentet och rådet ska var och en bära sina rättegångskostnader som hänför sig till rådets interventionsansökan.

(1) EUT C 364, 8.10.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/57

Tribunalens beslut av den 28 februari 2019 — eSlovensko Bratislava mot kommissionen

(Mål T-460/18) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Offentlig upphandling - Kvittning - Talan har förlorat sitt föremål - Det saknas anledning att döma i saken)

(2019/C 139/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: eSlovensko Bratislava (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokat B. Fridrich)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Verheecke, J. Estrada de Solà, och F. van den Berghe)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som framgår av kommissionens skrivelse av den 22 juni 2018, avseende ett återkrav på 229 711,16 euro i form av kvittning mellan genomförandeorganet för innovation och transportnät (INEA) och sökanden, avseende kommissionens fordran på eSlovensko.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 328, 17.9.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/58

Tribunalens beslut av den 27 februari 2019 — ND (*1) och OE (*1) mot kommissionen

(Mål T-581/18)( (1))

(Talan om ogiltigförklaring - Påstådd diskriminering mellan europeiska tjänstemän och andra nationella medborgare vad gäller beräkningen av den nettolön som fastställer avgiften för vissa socialförsäkringsförmåner - Samordning av de sociala trygghetssystemen - Avskrivning av ett klagomål - Underlåtenhet att inleda ett förfarande om fördragsbrott - Avvisning)

(2019/C 139/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ND (*1), OE (*1) (ombud: advokaten A. Bove)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av beslutet i kommissionens skrivelse av den 27 juli 2018, vilket delgavs sökandena den 30 juli 2018, och genom vilket kommissionen avskrev deras klagomål gentemot Luxemburg stad, luxemburgska staten och Förvaltningsdomstolen i Luxemburg.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	ND (1) och OE (1) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(*1) Uppgifterna raderade eller ersatta för att skydda personuppgifter och/eller av sekretesskäl.

(1) EUT C 408, 12.11.2018.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/59

Beslut av tribunalens ordförande av den 5 februari 2018 — Trifolio-M m.fl. mot Efsa

(Mål T-675/18 R)

(Ansökan om interimistiska åtgärder - Växtskyddsmedel - Förfarande för omprövning av godkännande av det verksamma ämnet azadiraktin - Avslag på begäran om konfidentiell behandling - Avsaknad av fumus boni juris)

(2019/C 139/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Trifolio-M GmbH (Lahnau, Tyskland), Oxon Italia SpA (Milano, Italien), Mitsui AgriScience International SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna C. Mereu och S. Englebert)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (ombud: D. Detken och S. Gabbi, biträdda av advokaten S. Raes)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av det beslut som antogs den 11 september 2018 av den verkställande direktören vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, om beslut avseende begärandena om konfidentiell behandling av slutsatsen angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet azadiraktin (EFSA1LA1DEC/19777743/2018).

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 20 november 2018, Trifolio-M m.fl/Efsa, (T-675/18 R) ogiltigförklaras.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/60

Talan väckt den 30 januari 2019 — Cham Holding och Bena Properties mot rådet

(Mål T-55/19)

(2019/C 139/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Cham Holding Co. SA (Damaskus, Syrien) och Bena Properties Co. SA (Damaskus) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökandena lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt,

—	i andra hand, utse en sakkunnig som fastställer den totala omfattningen av den skada sökandena har lidit, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökandena lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandenas rätt till egendom och sökandenas rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökandena, bestående i en kränkning av sökandenas rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökandena har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/61

Talan väckt den 30 januari 2019 — Syriatel Mobile Telecom mot rådet

(Mål T-56/19)

(2019/C 139/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syriatel Mobile Telecom (Joint Stock Company) (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt,

—	i andra hand, utse en sakkunnig som fastställer den totala omfattningen av den skada sökanden har lidit, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökanden, bestående i en kränkning av sökandens rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökanden har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/61

Talan väckt den 31 januari 2019 — Makhlouf mot rådet

(Mål T-57/19)

(2019/C 139/64)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Rami Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökanden, bestående i en kränkning av sökandens rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökanden har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/62

Talan väckt den 31 januari 2019 — Othman mot rådet

(Mål T-58/19)

(2019/C 139/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Razan Othman (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökanden, bestående i en kränkning av sökandens rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökanden har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/63

Talan väckt den 31 januari 2019 — Makhlouf mot rådet

(Mål T-59/19)

(2019/C 139/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ehab Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell skada för sökanden, bestående i att sökandens rykte skadades till följd av att sökanden togs upp i förteckningarna över personer och enheter som omfattas av sanktioner. För denna skada har sökanden rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/64

Talan väckt den 3 februari 2019 — Drex Technologies mot rådet

(Mål T-61/19)

(2019/C 139/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Drex Technologies SA (Tortola, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt,

—	i andra hand, utse en sakkunnig som fastställer den totala omfattningen av den skada sökanden har lidit, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökanden, bestående i en kränkning av sökandens rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökanden har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/65

Talan väckt den 3 februari 2019 — Almashreq Investment Fund mot rådet

(Mål T-62/19)

(2019/C 139/68)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Almashreq Investment Fund (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	följaktligen förplikta Europeiska unionen att ersätta samtliga skador som sökanden lidit till ett belopp som tribunalen finner skäligt,

—	i andra hand, utse en sakkunnig som fastställer den totala omfattningen av den skada sökanden har lidit, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en huvudgrund och en andrahandsgrund, vilka avser den skada sökanden lidit och som Europeiska unionens råd är ansvarigt för.

Huvudgrunden avser att de omtvistade restriktiva åtgärderna, nämligen rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och därpå följande genomförandeakter är rättsstridiga. För det första åsidosätter dessa rättsakter motiveringsskyldigheten såsom denna föreskrivs i artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För det andra kränker de sökandens rätt till egendom och sökandens rätt till skydd för sitt rykte. Detta åsidosättande var en direkt orsak till en betydande ideell och ekonomisk skada för sökanden, bestående i en kränkning av sökandens rykte, å ena sidan, och upphörande av avtal, förlust av utrustning och inkomstbortfall, å andra sidan, för vilken skada sökanden har rätt till ersättning.

Andrahandsgrunden avser förekomsten av en ordning med strikt skadeståndsansvar för Europeiska unionen.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/66

Talan väckt den 5 februari 2019 — CRIA and CCCMC mot kommissionen

(Mål T-72/19)

(2019/C 139/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: China Rubber Industry Association (CRIA) (Peking, Kina) och China Chamber of Commerce of Metals, Minerals & Chemicals Importers & Exporters (CCCMC) (Peking) (ombud: advokaterna R. Antonini, E. Monard och B. Maniatis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690 av den 9 november 2018 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/163, i den del den avser sökandena och deras berörda medlemmar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

Genom den första grunden har sökandena gjort gällande att den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av artiklarna 2d, 8.1, 8.4, 8.7 och 27, (jämförda med artikel 10.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 (den grundläggande antisubventionsförordningen (1)), genom att skadeanalysen grundades på viktade uppgifter för företagen i urvalet. Även om det antas att viktningen av uppgifter var tillåten, skedde den på ett sätt som åsidosatte artiklarna 8.1, 8.2, 8.4 och 15.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Genom den andra grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen, genom att inkludera regummerade däck, agerade så, att det inte var möjligt att logiskt fortgå med förfarandet, i strid med artiklarna 2d, 8.1, 8.4, 8.5 och 9.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Bedömningen av skadan och orsaksambandet, där uppdelningen mellan nya däck och regummerade däck inte beaktades, grundades inte på faktisk bevisning och utgjorde inte en objektiv granskning, i strid med artiklarna 8.1, 8.4 och 8.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Genom den tredje grunden har sökandena gjort gällande att genom att underlåta att beakta den betydligt högre kostnaden per kilometer för ett nytt däck jämfört med kostnaden för ett regummerat däck, och genom att grundas på konstruerade exportpriser, utgör fastställandet av priseffekterna (prisunderskridande och målprisunderskridande), och av nivån för undanröjande av skada ett åsidosättande av artiklarna 8.1, 8.2 och 15.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Genom den fjärde grunden har sökandena gjort gällande att de motstridiga och inkonsekventa uppgifterna, samt avsaknaden av faktisk och/eller objektiv bevisning i bedömningen av orsakssambandet utgör ett åsidosättande av artikel 8.1 och 8.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Den angripna förordningen innehåller inte heller någon lämplig prövning av andra kända faktorer för att säkerställa att den skada som orsakats av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen, vilket strider mot artikel 8.1 och 8.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Genom den femte grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen, genom att neka sökandena tillgång till information som var av relevans för fastställandet av skada och dumping, åsidosatte deras rätt till försvar, samt artiklarna 11.7, 29.1, 29.2, 29.3, 30.2 och 30.4 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Genom den sjätte grunden har sökandena gjort gällande att nivån på antidumpningstullarna som infördes genom den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av de motsvarande bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (den grundläggande antidumpningsförordningen (2)) och artiklarna 2.10 b och 2.7 a i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 55).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/67

Överklagande ingett den 12 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (We IntelliGence the World)

(Mål T-84/19)

(2019/C 139/70)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket We IntelliGence the World — Registreringsansökan nr 15225246

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1062/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 71.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/68

Talan väckt den 15 februari 2019 — Broughton mot Eurojust

(Mål T-87/19)

(2019/C 139/71)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Jon Broughton (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten D.C. Coppens)

Svarande: Eurojust

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklaras Eurojusts beslut 62/2018/AD av den 20 november 2018, AD 2018-26 och AD 2018-27 av den 4 maj 2018 och beslutet om återkrav av den 4 maj 2018 med stöd av artikel 270 FEUF,

—	fastställa att franska ska anses vara Broughtons andra språk och att nederländska ska anses vara hans tredje språk,

—	fastställa att det återkrav som har riktats mot sökanden är rättsstridigt, att det inte ska tillämpas och att de belopp som Eurojusts återkrav avser ska betalas tillbaka till sökanden,

—	förordna att Eurojust ska se till att sökanden åter befinner sig i samma rättsliga situation som han gjorde före de omtvistade besluten,

—	förplikta Eurojust att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden, som riktar sig mot samtliga av de angripna besluten:

—	Utredningen är inte objektiv och har inte utförts på ett omsorgsfullt sätt.

—	De omständigheter som har lagts till grund för beslutet har inte fastställts genom en omsorgsfull och oberoende utredning.

—	Beslutet saknar rättslig grund.

—	Sökandens intressen har inte beaktats i tillräcklig mån, vilket strider mot principen ”equality of arms”.

Andra grunden, som riktar sig mot besluten AD 2018-26 och AD 2018-27: Besluten saknar rättslig grund

—	De omständigheter som har lagts till grund för besluten utgör en otillräcklig grund för besluten.

—	Omständigheterna har inte fastställts på ett riktigt sätt.

—	Bevisen har vägts mot varandra på fel sätt.

Tredje grunden, som riktar sig mot beslutet om återkrav.

—	Beslutet saknar rättslig grund.

—	Beslutet saknar en tillräcklig motivering.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/69

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinckciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (currencymachineassistant)

(Mål T-88/19)

(2019/C 139/72)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket currencymachineassistant — Registreringsansökan nr 15225071

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1059/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/70

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (robodealer)

(Mål T-89/19)

(2019/C 139/73)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket robodealer — Registreringsansökan nr 15 225 212

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1058/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/72

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (currencyassistant)

(Mål T-90/19)

(2019/C 139/74)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket currencyassistant — Registreringsansökan nr 15 224 876

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1057/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/73

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (tradingcurrencyassistant)

(Mål T-91/19)

(2019/C 139/75)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket tradingcurrencyassistant — Registreringsansökan nr 15 225 238

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1056/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/74

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (CKPL)

(Mål T-92/19)

(2019/C 139/76)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket CKPL — Registreringsansökan nr 15 368 897

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1060/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/75

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (AI moneypersonalassistant)

(Mål T-93/19)

(2019/C 139/77)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket AI moneypersonalassistant — Registreringsansökan nr 15 225 188

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1055/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/76

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (moneyassistant)

(Mål T-94/19)

(2019/C 139/78)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket moneyassistant — Registreringsansökan nr 15 225 105

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1054/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/77

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (AI currencypersonalassistant)

(Mål T-95/19)

(2019/C 139/79)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket AI currencypersonalassistant — Registreringsansökan nr 15 225 097

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1053/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/78

Överklagande ingett den 14 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (CNTX Trading)

(Mål T-96/19)

(2019/C 139/80)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket CNTX Trading — Registreringsansökan nr 15 368 939

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 986/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/79

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (AIdealer)

(Mål T-97/19)

(2019/C 139/81)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket AIdealer — Registreringsansökan nr 15 216 765

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1063/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/81

Överklagande ingett den 13 februari 2019 — Cinkciarz.pl mot EUIPO — MasterCard International (CNTX)

(Mål T-98/19)

(2019/C 139/82)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o. (Zielona Góra, Polen) (ombud: advokaterna E. Skrzydło-Tefelska och K. Gajek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: MasterCard International, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket CNTX — Registreringsansökan nr 15 368 954

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 1064/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och MasterCard International Incorporated att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid EUIPO.

Grunder

—

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och om god förvaltning.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/82

Överklagande ingett den 19 februari 2019 — L. Olivia Torras mot EUIPO — Mecánica del Frío (kopplingar till fordon)

(Mål T-100/19)

(2019/C 139/83)

Överklagandet är avfattat på spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L. Olivia Torras, SA (Manresa, Spanien) (ombud: advokaten E. Sugrañes Coca)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mecánica del Frío, SL (Cornellá de Llobregat, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivningen (kopplingar till fordon) — Gemenskapsformgivning nr 2217 588-0001

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 19 november 2018 i ärende R 1397/2017-3

Yrkanden

—

När det gäller ogiltighetsgrunden, yrkar klaganden att tribunalen ska fastställa de slutsatser som överklagandenämnden drog, och slå fast att ett ogiltighetsförfarande inletts angående de ogiltighetsgrunder för en gemenskapsformgivning som anges i artiklarna 4–9 om ”skyddskrav” i förordningen om gemenskapsformgivning.

—

När det gäller förekomsten av en äldre formgivning, vilket utgör grunden för argumenten om att nyhet och särprägel saknas, anser klaganden att den jämförande bedömning som gjordes av annulleringsenheten och överklagandenämnden, vilken enbart grundade sig på bilden A (återgivning i katalogen) är felaktig. Klaganden yrkar att tribunalen ska göra en jämförelse med beaktande av all bevisning som lagts fram och de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet.

—

När det gäller sakfrågan avseende att gemenskapsformgivningen saknar nyhet, yrkar klaganden att tribunalen ska ogiltigförklara den omtvistade formgivningen, på grund av att denna nästan är identisk med klagandens formgivning och därför består i en otillåten, så gott som identisk imitation av den formgivning som klaganden saluför. Följaktligen uppfyller inte den omtvistade gemenskapsformgivningen nyhetskravet, som är nödvändigt att uppfylla för att skydd ska erhållas genom registrering av en gemenskapsformgivning.

—

När det gäller sakfrågan om att gemenskapsformgivningen saknar särprägel, yrkar klaganden att tribunalen ska ogiltigförklara den omtvistade formgivningen på grund av att särprägel saknas i förhållande till formgivningar som tidigare släppts ut på marknaden av L Oliva Torras, S.A., med beaktande av det begränsade utrymme för kreativ frihet som följer av den tekniska funktionen för den del som ska monteras i en särskild fordonsmotor, kännetecknen för en kunnig användare och likheterna mellan de jämförda delarna.

—

När det gäller sakfrågan avseende de begränsningar av skyddet som anges i artikel 8 i förordningen om gemenskapsformgivning, yrkar klaganden att tribunalen ska ogiltigförklara den omtvistade formgivningen av det skälet att den, eftersom dess uteseende endast bestäms av dess tekniska funktion, omfattas av förbudet som anges i artikel 8.1 och 8.2, och att formgivningen ska ogiltigförklaras för att den omfattas av det absoluta förbudet i artikel 4 i förordningen om gemenskapsformgivning, eftersom den infogats i en sammansatt produkt.

—	När det gäller sakfrågan avseende att gemenskapsformgivningen strider mot artikel 9 i förordningen om gemenskapsformgivning, yrkar klaganden att tribunalen ska fastställa överklagandenämndens beslut i detta hänseende.

—	Klaganden yrkar att tappande rättegångsdeltagare ska ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats, enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler, vilken har rubriken ”Allmänna regler för fördelning av rättegångskostnaderna”.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 5, 6, 8 och 9 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/83

Talan väckt den 19 februari 2019 — Garriga Polledo m.fl. mot parlamentet

(Mål T-102/19)

(2019/C 139/84)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Salvador Garriga Polledo (Madrid, Spanien) och 45 andra sökande (ombud: advokaterna A. Schmitt och A. Waisse)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska,

—

i den mån det är nödvändigt, som en åtgärd för processledning, förplikta Europaparlamentet att inkomma med yttrandena från Europaparlamentets rättstjänst av den 16 juli 2018 och av den 3 december 2018, med förbehåll för det exakta datumet, men under alla omständigheter före antagandet av parlamentets presidiums beslut av den 10 december 2018 om ändring av tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 466, 2018, s. 8),

—

ogiltigförklara ovannämnda beslut av parlamentets presidium av den 10 december 2018 om ändring av tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga i den del beslutet ändrar artikel 76 i tillämpningsföreskrifterna (skälen 5 och 6, artikel 1.7 och artikel 2 i den del det gäller artikel 76 i tillämpningsföreskrifterna i det ovannämnda beslutet), alternativt, om ovannämnda uppgifter inte anses kunna särskiljas från resten av den angripna akten, ogiltigförklara det ovannämnda beslutet i dess helhet, och

—	förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Presidiet saknade materiell behörighet.

—

För det första antogs den angripna akten i strid med Europaparlamentets ledamotsstadga som antogs av Europaparlamentet genom beslut av den 28 september 2005, 2005/684/EG, Euratom, (EUT L 262, 2005, s. 1) (nedan kallad stadgan). Den angripna akten strider bland annat mot bestämmelserna i artikel 27 i stadgan vilken föreskriver att förvärvade rättigheter och rättigheter som håller på att förvärvas ska kvarstå.

—	För det andra skapar den angripna akten en skatt genom att inrätta en särskild pålaga på 5 procent av det nominella värdet av pensionen, trots att skapandet av en skatt inte omfattas av presidiets befogenhet, enligt artikel 223.2 FEUF.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.

—	För det första klandrar sökanden presidiet för att det antog den angripna akten utan att beakta de bestämmelser som föreskrivs i artikel 223 FEUF.

—	För det andra är den angripna rättsakten otillräckligt motiverad och åsidosätter således motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Tredje grunden: Åsidosättande av förvärvade rättigheter och rättigheter som håller på att förvärvas och av principen berättigade förväntningar.

—	Genom den angripna rättsakten åsidosätts, för det första, förvärvade rättigheter och rättigheter som håller på att förvärvas till följd av såväl de allmänna rättsprinciperna som av stadgan, som uttryckligen föreskriver att dessa rättigheter ”till fullo” ska kvarstå (artikel 27).

—	För det andra åsidosätts i den angripna akten principen om berättigade förväntningar.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen och principen om icke-diskriminering.

—	För det första står inte kränkningen av sökandenas rättigheter i proportion till de mål som eftersträvas med den angripna rättsakten.

—	För det andra ska den angripna rättsakten ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av likabehandlingsprincipen och principen om icke-diskriminering.

Femte grunden: Åsidosättande av rättsäkerhetsprincipen och principen om avsaknad av övergångsåtgärder.

—	För det första åsidosätter den angripna akten rättsäkerhetsprincipen, såtillvida att den på ett rättsstridigt sätt har retroaktiv verkan.

—	För det andra åsidosätter den angripna akten rättssäkerhetsprincipen, såtillvida att det saknas övergångsåtgärder i denna rättsakt.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/84

Talan väckt den 20 februari 2019 — Mende Omalanga mot rådet

(Mål T-103/19)

(2019/C 139/85)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lambert Mende Omalanga (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 11 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 11 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 a i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 a i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Den första grunden avser ett åsidosättande av rätten till försvar, inbegripet ett åsidosättande av skyldigheten att motivera åtgärderna och att säkerställa rätten till ett effektivt rättsligt skydd, samt ett åsidosättande av rätten av bli hörd.

2.	Den andra grunden avser en uppenbart oriktig bedömning avseende sökandens inblandning i gärningar som förhindrar en fredlig samförståndslösning för val i Demokratiska republiken Kongo.

3.	Den tredje grunden avser ett åsidosättande av rätten till skydd för privatlivet och proportionalitetsprincipen.

Den fjärde grunden avser att bestämmelserna i artikel 3.2 a i rådets beslut 2010/788/GUSP av den 20 december 2010 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2008/369/Gusp (EUT L 336, 2010, s. 30), och i artikel 2b.1 a i rådet s förordning (EG) nr 1183/2005 av den 18 juli 2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 193, 2005, s. 1) inte är tillämpliga. I detta avseende har sökanden gjort gällande att det rekvisit som anges i dessa artiklar, och som ligger till grund för beslutet att uppföra sökanden i de aktuella förteckningarna, utgör ett åsidosättande av principen om unionsakters förutsebarhet och av proportionalitetsprincipen, då det ger rådet utrymme för godtyckliga och skönsmässiga bedömningar.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/85

Överklagande ingett den 19 februari 2019 — Dermavita mot EUIPO — Allergan Holdings France (JUVÉDERM)

(Mål T-104/19)

(2019/C 139/86)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Dermavita Co. Ltd (Beirut, Libanon) (ombud: advokaten G. Paricheva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Allergan Holdings France SAS (Courbevoie, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ˮJUVÉDERMˮ — EU-varumärke nr 5 807 169

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 december 2018 i ärende R 2630/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för klaganden vid varje del av ogiltighetsförfarandet och överklagandeförfarandet, inbegripet rättegångskostnaderna i förevarande förfarande.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/86

Överklagande ingett den 20 februari 2019 — Louis Vuitton Malletier mot EUIPO — Wisniewski (Återgivning av ett schackmönster)

(Mål T-105/19)

(2019/C 139/87)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Louis Vuitton Malletier (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Roncaglia, G. Lazzeretti, N. Parrotta och F. Rossi)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Norbert Wisniewski (Warszawa, Polen)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärke som återger ett schackmönster — Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 2 829 851

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 november 2018 i ärende R 274/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader i detta förfarande, och

—	förplikta Norbert Wisniewski att ersätta klagandens rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.2 i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/87

Talan väckt den 20 februari 2019 — ACRE mot parlamentet

(Mål T-107/19)

(2019/C 139/88)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Alliance of Conservatives and Reformists in Europe (ACRE) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna E. Plasschaert och E. Montens)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 10 december 2018, som ingår i skrivelsen av den 12 december 2018 med referens D202862, om sökandens slutliga bidrag för 2017, i den del detta beslut

—	omklassificerade beloppet avseende ”Survey on attitude on UK minority groups in the EU”, nämligen 108985, 58 euro, som en icke stödberättigande utgift, på grund av det påstådda åsidosättandet av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning 2004/2003 av den 4 november 2003, (1)

—	omklassificerade beloppet avseende ”UK Trade Partnership Conference”, nämligen 122295,10 euro, som icke stödberättigande utgift, på grund av det påstådda åsidosättandet av artikel 7 i förordning 2004/2003,

—	omklassificerade beloppet avseende ”Conservative International — Miami Conference of 26-27 May 2017”, nämligen 249589, 17 euro, som en icke stödberättigande utgift, på grund av det påstådda åsidosättandet av artikel 8 i förordning 2004/2003,

—	omklassificerade beloppet avseende ”Conservative International — Kampala Conference of 13-15 July 2017”, nämligen 91546, 58 euro, som en icke stödberättigande utgift, på grund av det påstådda åsidosättandet av artikel 8 i förordning 2004/2003,

—	fastställde att betalningen av medlemsavgiften på 133043, 80 euro av Prosperous Armenian Party ska begränsas till 12 000 euro för donationer, och ålade sökanden att betala tillbaka överskottet över 12 000 euro till ovannämnda medlem, det vill säga ett belopp på 121 043,80 euro,

—

ogiltigförklara bidragsbeslutet med nummer FINS-2019-5, i den del detta beslut gör Europaparlamentets ersättning med 100 procent av förfinansieringsbeloppet på 4422345, 48 euro avhängigt av återbetalning före den 15 januari 2019 av (i) ett belopp på 535609, 48 euro till Europaparlamentet av (ii) varje betalning som felaktigt mottagits av tredje man till en sådan tredje man och, följaktligen, ogiltigförklara artikel 1.5.1 i de särskilda villkoren till ovannämnda bidragsbeslut, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tretton grunder.

Grunder avseende samtliga angripna aspekter av beslutet:

1.	Första grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning, artiklarna 7 och 8 i Europaparlamentets presidiums beslut av den 29 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter till förordning nr 2004/2003, artikel II.14.1 i bidragsbeslutet av 2017 och sökandens rätt till försvar.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 9.3 i förordning nr 2004/2003. Grunder avseende omklassificeringen av beloppet på 108985, 58 euro som icke stödberättigande, och beslutet att detta ska återbetalas:

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 7 i förordning nr 2004/2003 — i vart fall en uppenbart oriktig bedömning.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av den allmänna unionsrättsliga rättssäkerhetsprincipen.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av den allmänna unionsrättsliga likabehandlingsprincipen. Grunder avseende omklassificeringen av beloppet på 122295, 10 euro som icke stödberättigande och beslutet att detta ska återbetalas:

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 7 i förordning nr 2004/2003, — i vart fall en uppenbart oriktig bedömning.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av den allmänna unionsrättsliga likabehandlingsprincipen. Grunder avseende omklassificeringen av 249589, 17 euro respektive 91 546, 58 euro som icke stödberättigande och beslutet att detta ska återbetalas:

8.	Åttonde grunden: Åsidosättande av artikel 8 i förordning nr 2004/2003, artikel 10.4 FEU, artikel 204a i budgetförordningen samt av artiklarna 11 och 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — i vart fall en uppenbart oriktig bedömning.

9.	Nionde grunden: Åsidosättande den unionsrättsliga rättssäkerhetsprincipen.

10.	Tionde grunden: Åsidosättande av den allmänna unionsrättsliga likabehandlingsprincipen och principen om icke-diskriminering. Grunder avseende omklassificeringen av 133043 euro och åläggandet att återbetala 121043, 80 euro:

11.	Elfte grunden: Åsidosättande av artiklarna 2 och 6 i förordning nr 2004/2003 — i vart fall en uppenbart oriktig bedömning.

12.	Tolfte grunden: Åsidosättande av den unionsrättsliga rättssäkerhetsprincipen.

13.	Trettonde grunden: Åsidosättande av den unionsrättsliga likabehandlingsprincipen och principen om icke-diskriminering.

Till stöd för sin andra talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning, artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 (2) och åsidosättande av sökandens rätt till försvar.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 6.1 i Beslut av Europaparlamentets presidium av den 28 maj 201 om tillämpningsföreskrifter till förordning 1141/2014.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (EUT L 297, 15.11.2003, s.1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (EUT L 317, 4.11.2014, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/90

Överklagande ingett den 20 februari 2019 — Kerry Luxembourg mot EUIPO — Döhler (TasteSense By Kerry)

(Mål T-108/19)

(2019/C 139/89)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kerry Luxembourg Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Döhler GmbH (Darmstadt, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ˮTasteSense By Kerryˮ — Registreringsansökan nr 15 820 509

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2018 i ärende R 1179/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå invändningen från Döhler GmbH mot registreringen av varumärket TasteSense By Kerry nr 15 820 509, och

—	förplikta EUIPO, och Döhler, för det fallet att Döhler skulle intervenera i förfarandet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/91

Överklagande ingett den 20 februari 2019 — Kerry Luxembourg mot EUIPO — Döhler (TasteSense)

(Mål T-109/19)

(2019/C 139/90)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kerry Luxembourg Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Döhler GmbH (Darmstadt, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ˮTasteSenseˮ — Registreringsansökan nr 15 820 525

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2018 i ärende R 1178/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå invändningen från Döhler GmbH mot registreringen av varumärket TasteSense By Kerry nr 15 820 525, och

—	förplikta EUIPO, och Döhler, för det fallet att Döhler skulle intervenera i förfarandet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/92

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kazembe Musonda mot rådet

(Mål T-110/19)

(2019/C 139/91)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Claude Kazembe Musonda (Lubumbashi, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 10 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 10 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/92

Talan väckt den 20 februari 2019 — Boshab mot rådet

(Mål T-111/19)

(2019/C 139/92)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Évariste Boshab (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 8 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 8 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/93

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kibelisa Ngambasai mot rådet

(Mål T-112/19)

(2019/C 139/93)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Roger Kibelisa Ngambasai (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 6 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 6 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 a i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 a i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/94

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kampete mot rådet

(Mål T-113/19)

(2019/C 139/94)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ilunga Kampete (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 1 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 1 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/95

Överklagande ingett den 19 februari 2019 — Bacardi mot EUIPO — La Fée (ANGEL’S ENVY)

(Mål T-115/19)

(2019/C 139/95)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Bacardi Co. Ltd (Vaduz, Liechtenstein) (ombud: advokaten A. Parassina)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: La Fée LLP (Hertfordahire, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ANGEL’S ENVY — Registreringsansökan nr 13 896 551

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 7 december 2018 i ärende R 338/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå invändningen mot registreringen av ordmärket nr 13 896 551 för varor i klass 33,

—	underrätta EUIPO om tribunalens dom,

—	förplikta La Fée LLP att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 95 i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 27.2–4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/96

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kande Mupompa mot rådet

(Mål T-116/19)

(2019/C 139/96)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alex Kande Mupompa (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 9 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 9 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/96

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kahimbi Kasagwe mot rådet

(Mål T-117/19)

(2019/C 139/97)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Delphin Kahimbi Kasagwe (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 7 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 7 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 a i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 a i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/97

Talan väckt den 20 februari 2019 — Amisi Kumba mot rådet

(Mål T-118/19)

(2019/C 139/98)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Gabriel Amisi Kumba (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 2 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 2 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/98

Talan väckt den 20 februari 2019 — Mutondo mot rådet

(Mål T-119/19)

(2019/C 139/99)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Kalev Mutondo (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 14 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 14 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 a och b i beslut 2010/788/Gusp, och i artikel 2b.1 a och b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/99

Talan väckt den 20 februari 2019 — Numbi mot rådet

(Mål T-120/19)

(2019/C 139/100)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: John Numbi (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 5 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 5 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 a i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 a i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/99

Talan väckt den 20 februari 2019 — Ruhorimbere mot rådet

(Mål T-121/19)

(2019/C 139/101)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Éric Ruhorimbere (Mbuji-Mayi, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 12 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 12 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/100

Talan väckt den 20 februari 2019 — Ramazani Shadary mot rådet

(Mål T-122/19)

(2019/C 139/102)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Emmanuel Ramazani Shadary (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 13 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 13 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/101

Talan väckt den 20 februari 2019 — Kanyama mot rådet

(Mål T-123/19)

(2019/C 139/103)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Célestin Kanyama (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018, i den del det låter sökanden kvarstå i punkt 4 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 4 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/102

Talan väckt den 20 februari 2019 — Ilunga Luyoyo mot rådet

(Mål T-124/19)

(2019/C 139/104)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ferdinand Ilunga Luyoyo (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, M. Forgeois, och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionen råd

Yrkanden

Sökanden(a) yrkar att tribunalen ska

—	del det låter sökanden kvarstå i punkt 3 i bilaga II till beslut 2010/788/Gusp,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018, i den del den låter sökanden kvarstå i punkt 3 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005,

—	fastställa att bestämmelserna i artikel 3.2 b i beslut 2010/788/Gusp och i artikel 2b.1 b i förordning (EG) 1183/2005/EG är rättsstridiga,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som i allt väsentligt är identiska eller överensstämmer med de som åberopas i mål T-103/19, Mende Omalanga/rådet.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/102

Talan väckt den 21 februari 2019 — Dyson m.fl. mot kommissionen

(Mål T-127/19)

(2019/C 139/105)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Dyson Ltd (Malmesbury, Förenade kungariket) jämte 14 andra sökanden (ombud: E. Batchelor, T. Selwyn Sharpe och M. Healy, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

förplikta svaranden att utge skadestånd med anledning av den skada som sökandena vållats på grund av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013, (1) med följande ungefärliga belopp:

—

176 100 000 EUR jämte kompensationsränta för den kontrafaktiska fallkonstellationen ”icke-märkning” från den dag då delegerad förordning nr 665/2013 trädde i kraft fram till den 19 januari 2019 då märkningsförordningen upphävdes; alternativt

—	127 100 000 jämte kompensationsränta för den kontrafaktiska fallkonstellationen ”fylld behållare” från den dag då delegerad förordning nr 665/2013 trädde i kraft fram till den 19 januari 2019 då märkningsförordningen upphävdes; och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 (2) och överträtt sina befogenheter enligt artikel 290 FEUF genom att anta en testmetod avseende tomma behållare i delegerad förordning nr 665/2013.

Svaranden har underlåtit att beakta en grundläggande del av artikel 10.1 i direktiv 2010/30/EU och överskridit sina befogenheter i strid med vad som föreskrivs i artikel 290 FEUF.

Andra grunden: Svaranden har brutit mot den grundläggande likabehandlingsprincipen genom att anta delegerad förordning nr 665/2013 som på ett olagligt sätt gjort en diskriminering mellan traditionella dammsugare med påsar och den påsfria, cykloniska teknologi som sökandena använder i sina dammsugare, utan att därvid lämna några sakliga skäl för diskrimineringen.

Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt den grundläggande principen om god förvaltning och/eller sin omsorgsplikt genom att anta en testmetod avseende tomma behållare som i) bortser från en grundläggande del av direktiv 2010/30/EU; ii) diskriminerar annan i grunden annorlunda teknologi; och iii) inte på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt bedömer den vid tiden tillgängliga alternativa testmetoden med fulla behållare.

Fjärde grunden: Svaranden har åsidosatt sökandenas grundläggande rättighet att idka näring och affärsverksamhet.

Svaranden har antagit en förordning som gynnat traditionella dammsugare med dammpåsar som förlorar i prestanda i takt med att behållaren fylls med damm, framför dammsugare såsom de som tillverkas av sökandena och som baseras på cyklonisk teknologi som behåller sin prestanda under användning. Detta utgör en inskränkning i sökandenas rättighet att idka näring och på lika villkor konkurrera med konkurrenter som saluför dammsugare med lägre prestanda då dammsugarna fylls med damm, varvid denna lägre prestanda döljs med svarandens märkning som grundas på en testmetod som genomförs under föråldrade förhållanden.

5.	Femte grunden: Dessa grova överträdelser av unionsrätten har vållat sökandena omfattande ekonomisk och ideell skada, som svaranden ska anses vara ersättningsskyldig för.

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, 13.7.2013, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, 18.6.2010, s. 1).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/104

Talan väckt den 26 februari 2019 — Spadafora mot kommissionen

(Mål T-130/19)

(2019/C 139/106)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Sergio Spadafora (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten G. Belotti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av Olafs generaldirektör av den 26 november 2018 om avslag på sökandens klagomål av den 24 juli 2018,

—	ogiltigförklara beslutet av Olafs tillförordnade generaldirektör, i dennes egenskap av tillsättningsmyndighet, vad gäller utnämningen av chefen på enhet Olaf.C4 (juridisk rådgivnin) med verkan den 1 juni 2018,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta den ekonomiska och ideella skada som sökanden åsamkats, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktar sig mot besluten om tillsättning, från den 1 juni 2018, av chefen för enheten ”Juridisk rådgivning” inom direktoratet ”Utredningsstöd” vid Olaf, och om avslag på det klagomål. enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som sökanden anfört mot nämnda beslut.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 8.1 och 8.2 i kommissionens beslut C(2016) 3288 final.

—	Sökanden anför att tillsättningsmyndigheten inte beaktade de externa konsulternas bedömning, såsom krävs enligt artikel 8.1 i nämnda kommissionsbeslut..

Andra grunden: Åsidosättande av skyldigheten att vara opartisk.

—

I detta avseende görs det gällande att artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inte har iakttagits, eftersom det aktuella beslutet om utnämning av enhetschef inte antogs under en rättvis urvalsprocess utan är resultatet av den rättsstridiga plan som svaranden haft från början. Två aspekter framgår särskilt tydligt av denna plan: i) favoritism i förhållande till en av sökandens konkurrenter, ii) åsidosättande av tribunalens (avdelningen för överklaganden) dom av den 5 december 2017 i mål T-250/16 P.

Tredje grunden: I artikel 8.2 a i kommissionens beslut C(2016) 3288 final anges att ”innan en utnämning beslutas ska berörd generaldirektör samråda med ansvarig kommissionsledamot”. I förevarande fall genomförde generaldirektören inte något sådant samråd utan kom i stället överens med en eller flera personer om vilken sökande som skulle utnämnas till enhetschef.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/105

Överklagande ingett den 28 februari 2019 — Off-White mot EUIPO (OFF-WHITE)

(Mål T-133/19)

(2019/C 139/107)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Off-White LLC (Springfield, Illinois, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Decker)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke innehållande ordelementet ˮOFF-WHITEˮ — Registreringsansökan nr 17 360 009

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 14 december 2018 i ärende R 580/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	under alla omständigheter förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive dem som uppstått för OFF-WHITE LLC med anledning av förfarandet inför tribunalen och överklagandenämnden vid EUIPO.

Grunder

—	Det omtvistade beslutet beaktade inte tidigare praxis och innebär ett åsidosättande av rättsprinciperna om god förvaltning, rättssäkerhet och likabehandling.

—	Åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 2017/1001.

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/106

Talan väckt den 4 mars 2019 — Pilatus Bank mot ECB

(Mål T-139/19)

(2019/C 139/108)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pilatus Bank plc (Ta’Xbiex, Malta) (ombud: advokaterna O. Behrends, M. Kirchner och L. Feddern)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet enligt artikel 264 FEUF, genom vilket ECB inte tog över den direkta tillsynen av sökanden enligt artikel 6.5 b i SSM-förordningen (1),

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader enligt artiklarna 134 och 135 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.	Den första grunden avser ECB:s felaktiga antagande att den inte längre har behörighet att utöva tillsyn av sökanden till följd av att sökandens licens dragits tillbaka.

2.	Den andra grunden avser ECB:s skyldighet att ta över tillsynen eftersom den måste säkerställa en hög tillsynsstandard.

3.	Den tredje grunden avser ett åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel och principen om att parterna ska vara likställda i processen.

4.	Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av principen om berättigade förväntningar och rättssäkerhet.

5.	Den femte grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

6.	Den sjätte grunden avser maktmissbruk.

7.	Den sjunde grunden avser bristfällig motivering.

8.	Den åttonde grunden avser ett åsidosättande av rätten att bli hörd.

9.	Den nionde grunden avser ett åsidosättande principen om att ingen får dra fördel av sitt eget rättsstridiga handlande (nemo auditur).

(1) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

15.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/107

Överklagande ingett den 7 mars 2019 — Kludi mot EUIPO — Adlon Brand (ADLON)

(Mål T-144/19)

(2019/C 139/109)

Överklagandet är avfattat på tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kludi GmbH & Co. KG (Menden, Tyskland) (ombud: advokaten A. Zafar)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Adlon Brand GmbH & Co. KG (Düren, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ˮADLONˮ– Registreringsansökan nr 11 115 961

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 26 november 2018 i ärende R 1500/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 27.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av dispositionsprincipen.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 139

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 15 april 2019

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2019/C 139/01	Europeiska unionensdomstols senaste offentliggöranden i Europeiskaunionens officiella tidning	1
	GCEU
2019/C 139/02	Domarnas indelning på avdelningarna	2