25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/2

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2019 – International Management Group mot Europeiska kommissionen

(Förenade målen C-183/17 P och C-184/17 P) (1)

((Överklagande - Utvecklingssamarbete - Genomförande av Europeiska unionens budget genom indirekt förvaltning - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till prövning - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Beslut att tilldela en uppgift avseende genomförande av budgeten till en annan person än den som ursprungligen valdes - Beslut att inte längre tilldela nya uppgifter avseende genomförande av budgeten till den enhet som ursprungligen valdes - Förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 - Artikel 43 - Delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 - Artikel 43 - Begreppet ”internationell organisation” - Villkor - Ersättningskrav))

(2019/C 112/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: International Management Group (ombud: L. Levi och J.Y. de Cara, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre och J. Baquero Cruz)

Domslut

1)	Europeiska unionens tribunals dom av den 2 februari 2017, International Management Group/kommissionen (T-29/15, ej publicerad, EU:T:2017:56), och dom av den 2 februari 2017, International Management Group/kommissionen (T-381/15, ej publicerad, EU:T:2017:57), upphävs.

2)	Kommissionens genomförandebeslut C(2014) 9787 final av den 16 december 2014 om ändring av genomförandebeslut C(2013) 7682 om det årliga åtgärdsprogrammet 2013 till förmån för Myanmar/Burma som ska finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget, ogiltigförklaras.

3)	Europeiska kommissionens beslut att inte ingå nya avtal om delegering med International Management Group enligt metoden för indirekt förvaltning, vilket återfinns i skrivelsen av den 8 maj 2015, ogiltigförklaras.

4)	Mål T-381/15 återförvisas till Europeiska unionens tribunal för att denna ska pröva International Management Groups yrkande om ersättning för den skada som den anser sig ha lidit av kommissionens beslut som avses i punkt 3 i detta domslut.

5)	Anslutningsöverklagandena ogillas.

6)	Kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i målen C-183/17 P, C-184/17 P och T-29/15.

7)	Beslutet om rättegångskostnader anstår i mål T-381/15.

(1) EUT C 221, 10.07.2017

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/3

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2019 – Georgios Pandalis mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), LR Health & Beauty Systems GmbH

(Mål C-194/17 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 51.1 a och 51.2 samt artikel 75 - EU-varumärket Cystus - Livsmedelstillskott för icke medicinska ändamål - Delvis upphävandeförklaring - Varumärket har inte varit i verkligt bruk - Uppfattningen av benämningen ”cystus” som en beskrivande upplysning om de aktuella varornas huvudingrediens - Motiveringsskyldighet))

(2019/C 112/03)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Georgios Pandalis (ombud: A. Franke, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: S. Hanne och D. Walicka), LR Health & Beauty Systems GmbH (ombud: N. Weber och L. Thiel, Rechtsanwälte)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Georgios Pandalis ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 300, 11.9.2017.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 30 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG mot Land Berlin

(Mål C-220/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Huruvida direktiv 2014/40/EU är giltigt - Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror - Regler om ”ingredienser” - Förbud mot smaksatta tobaksvaror))

(2019/C 112/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG

Motpart: Land Berlin

Domslut

Det har vid prövningen av den första frågan inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av artikel 7.1, 7.7 och 7.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG.

Artikel 7.14 i direktiv 2014/40 ska dels tolkas så, att begreppet ”produktkategori” i den bestämmelsens mening omfattar cigaretter och rulltobak, dels så, att ett förfarande för att fastställa huruvida tröskelvärdet på 3 % enligt denna bestämmelse uppnåtts med avseende på en viss tobaksvara ska föreskrivas i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt.

3)	Artiklarna 8–11 i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att det inte är tillåtet för medlemsstaterna att införa perioder för införlivande utöver de som föreskrivs i artiklarna 29 och 30 i detta direktiv.

4)	Det har vid prövningen av den andra frågan inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av artikel 9.1 andra stycket, artikel 9.4 a andra meningen, artiklarna 9.6, 10.1 b, 10.1 e och 10.1 f samt artikel 11.1 första stycket, första meningen i direktiv 2014/40.

Artikel 13.1 c och 13.3 i direktiv 2014/40 ska tolkas så, att den förpliktar medlemsstaterna att förbjuda användning av information som hänvisar till smak, doft, eventuella smaktillsatser eller andra tillsatser, även om det inte är fråga om information i reklamsyfte och det fortfarande är tillåtet att använda de berörda ingredienserna.

6)	Det har vid prövningen av den tredje frågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 13.1 c och 13.3 i direktiv 2014/40.

(1) EUT C 239, 24.7.2017

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 31 januari 2019 – Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl. mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

(Mål C-225/17 P) (1)

((Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran - Frysning av penningmedel och ekonomiska resurser - Europeiska unionens tribunal har ogiltigförklarat ett beslut om upptagande i en förteckning - Förändring av kriterierna för upptagande i en förteckning över personer och enheter vars tillgångar ska frysas - Återupptagande - Bevis rörande tiden före det första upptagandet - Omständigheter som var kända före det första upptagandet - Rättskraft - Räckvidd - Rättssäkerhet - Skydd för berättigade förväntningar - Principen ne bis in idem - Effektivt domstolsskydd))

(2019/C 112/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Khazar Sea Shipping Lines Co., IRISL Europe GmbH, Qeshm Marine Services and Engineering Co., Irano Misr Shipping Co., Safiran Payam Darya Shipping Lines, Marine Information Technology Development Co, Rahbaran Omid Darya Ship Management Co., Hoopad Darya Shipping Agency, Valfajr 8th Shipping Line Co. (ombud: M. Lester QC, M. Taher, Solicitor))

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: J. Kneale och M. Bishop), Europeiska kommissionen (ombud: D. Gauci och T. Scharf,)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Khazar Shipping Lines, IRISL Europe GmbH, Qeshm Marine Services & Engineering Co., Irano Misr Shipping Co., Safiran Payam Darya Shipping Lines, Marine Information Technology Development Co., Rahbaran Omid Darya Ship Management Co., Hoopad Darya Shipping Agency, och Valfajr 8th Shipping Line Co., ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 231, 17.7.2017

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 januari 2019 – Konungariket Belgien mot europeiska kommissionen

(Mål C-587/17 P) (1)

((Överklagande - Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) - Förordning (EG) nr 1290/2005 - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Betalningar som undantagits från unionsfinansiering - Felaktigt utbetalda exportbidrag - Indrivning - Alla rättsmedel har inte uttömts - Det har inte överklagats till högsta instans till följd av det negativa utlåtandet från advokaten med behörighet att framträda inför Cour de cassation (Högsta domstolen) - Artikel 267 FEUF - Förhandsavgörande från EU-domstolen har inte begärts - Medlemsstatens försummelse))

(2019/C 112/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Konungariket Belgien (ombud: J.-C. Halleux, M. Jacobs, C. Pochet biträdda av E. Grégoire och J. Mariani, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet och B. Hofstötter)

Domslut

1)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 20 juli 2017, Belgien/kommissionen (T-287/16, ej publicerad, EU:T:2017:531), upphävs.

2)	Mål T-287/16 ska återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1) EUT C 412, 4.12.2017

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/6

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 31 januari 2019 – Republiken Grekland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-6/18 P) (1)

((Överklagande - Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) - Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) - Förordning (EG) nr 1290/2005 - Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken - Undantagna utgifter - Betalningar som verkställts av Republiken Grekland))

(2019/C 112/07)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Republiken Grekland (ombud: G. Kanellopoulos, I. Pachi och A. Vasilopoulou)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och A. Sauka)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 63, 19.2.2018

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/6

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 31 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Lisboa – Portugal) – Agostinho da Silva Martins mot Dekra Claims Services Portugal SA

(Mål C-149/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser - Förordning (EG) nr 864/2007 (Rom II) - Artiklarna 16 och 27 - Överordnade tvingande bestämmelser - Direktiv 2009/103/EG - Ansvarsförsäkring för motorfordon - Artikel 28))

(2019/C 112/08)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Agostinho da Silva Martins

Svarande: Dekra Claims Services Portugal SA

Domslut

Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ska tolkas så, att en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att preskriptionstiden för talan om ersättning för skada som orsakats av en olycka är tre år, inte kan anses utgöra en överordnad tvingande bestämmelse i den mening som avses i den artikeln, om inte den domstol vid vilken talan har väckts, mot bakgrund av en utförlig bedömning av bestämmelsens lydelse, systematik och mål samt det sammanhang i vilket bestämmelsen antogs, konstaterar att den är av så stor betydelse i den nationella rättsordningen att den motiverar att tillämplig lag som anges i artikel 4 i den förordningen frångås.

Artikel 27 i förordning nr 864/2007 ska tolkas så, att artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, såsom den har införlivats med den nationella rättsordningen, inte utgör en unionsrättslig bestämmelse som fastställer lagvalsregler med avseende på utomobligatoriska förpliktelser i den mening som avses i nämnda artikel 27.

(1) EUT C 161, 7.5.2018.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/7

Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Roma – Italien) – Pina Cipollone mot Ministero della Giustizia

(Mål C-600/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Visstidsarbete - Fredsdomare - Avvisning - Uppenbart att begäran inte kan tas upp till prövning))

(2019/C 112/09)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di pace di Roma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Pina Cipollone

Svarande: Ministero della Giustizia

Ytterligare deltagare i rättegången: Unione Nazionale Giudici di Pace (Unagipa)

Avgörande

Den begäran om förhandsavgörande som framställts av Giudice di pace di Roma (fredsdomare i Rom, Italien) ska avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning.

(1) EUT C 437, 18.12.2017.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/7

Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di Pace di Roma – Italien) – Alberto Rossi mot Ministero della Giustizia

(Mål C-626/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Tidsbegränsat arbete - Fredsdomare - Uppenbart att talan ska avvisas))

(2019/C 112/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Roma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Alberto Rossi

Svarande: Ministero della Giustizia

Ytterligare deltagare i rättegången: Unione Nazionale Giudici di Pace (Unagipa), Associazione Nazionale Guidici di Pace, Coordinamento Nazionale Giustizia di Pace, Organismo Unitario della Magistratura Onoraria – Magistrati Onorari Riuniti, Maria Maddalena Acernese och 656 andra fredsdomare (giudici di pace), Angela Abbondandolo och 139 extra åklagare (vice procuratori onorari), Santina Adelfio och 101 andra extra domare (giudici onorari)

Avgörande

Det är uppenbart att begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Roma (fredsdomaren i Rom, Italien) av den 17 oktober 2017 inte kan tas upp till prövning.

(1) EUT C 52, 12.2.2018.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/8

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 10 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal – Irland) – Atif Mahmood m.fl. mot Minister for Justice and Equality

(Mål C-169/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Anledning saknas att döma i saken))

(2019/C 112/11)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Atif Mahmood, Shabina Atif, Mohammed Ahsan, Mohammed Haroon, Nik Bibi Haroon, Noor Habib m.fl.

Motpart: Minister for Justice and Equality

Avgörande

Det saknas anledning att besvara den begäran om förhandsavgörande som framställts av Court of Appeal (Appellationsdomstolen, Irland) genom beslut av den 23 februari 2018 i mål C-169/18.

(1) EUT C 166, 14.05.2018

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/9

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 30 januari 2019 – (begäran om förhandsavgörande av Sofiyski gradski sad och Apelativen sad – Sofia – Bulgarien) – brottmålen mot AK (C-335/18) och mot EP (C-336/18)

(Förenade målen C-335/18 och C-336/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Kontroll av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen - Förordning (EG) nr 1889/2005 - Artikel 3.1 - Åsidosättande av deklarationsskyldigheten - Artikel 4.2 - Förvarsåtgärd - Artikel 9.1 - Sanktioner i nationell rätt - Nationell lagstiftning som utöver ett frihetsberövande straff eller böter uppgående till en femtedel av det odeklarerade beloppet, föreskriver att beloppet ska konfiskeras till förmån för staten - Proportionalitet))

(2019/C 112/12)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad och Apelativen sad – Sofia

Parter i brottmålen vid den nationella domstolen

AK (C-335/18) och EP (C-336/18)

Avgörande

Artikel 4.2 och artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i de nationella målen, som för att sanktionera ett åsidosättande av deklarationsskyldigheten i artikel 3 i förordningen, utöver ett frihetsberövande straff i högst fem år eller böter uppgående till en femtedel av det odeklarerade kontantbeloppet föreskriver att kontantbeloppet ska konfiskeras till förmån för staten.

(1) EUT C 276, 6.8.2018.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/9

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 30 januari 2019 – Verein Deutsche Sprache eV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-440/18 P) (1)

((Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handling som rör ett kommissionsbeslut om ändring av utseendet på pressrummet i Berlaymont-byggnaden i samband med att endast franska och engelska versioner tillhandahålls - Delvis avslag på ansökan om tillgång till handlingar))

(2019/C 112/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Verein Deutsche Sprache eV (ombud: W. Ehrhardt, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Erlbacher och F. Clotuche-Duvieusart)

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas som uppenbart ogrundat.

2)	Verein Deutsche Sprache eV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 294, 20.8.2018.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/10

Överklagande ingett den 3 september 2018 av Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 10 juli 2018 i mål T-514/15, Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych mot kommissionen

(Mål C-560/18 P)

(2019/C 112/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych (ombud: P. Hoffman, adwokat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Konungariket Sverige, Republiken Polen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva Europeiska unionens tribunals beslut av den 10 juli 2018 i mål T-514/15, Izba Gospodarcza Producerów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych mot kommissionen,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 12 juni 2015, GESTDEM 2015/1291, att avslå klagandens ansökan om tillgång till det detaljerade yttrandet från Europeiska kommissionen inom ramen för anmälningsförfarandet 2014/537/PL och beslutet från Europeiska kommissionen av den 17 juli 2015, GESTDEM 2015/1291, att avslå klagandens ansökan om tillgång till det detaljerade yttrandet från Republiken Malta inom ramen för anmälningsförfarandet 2014/537 /PL, samt förplikta Europeiska kommissionen att bära sina egna kostnader och att ersätta klagandens rättegångskostnader, eller,

—	alternativt, om domstolen inte anser att förfarandet befinner sig i ett skede som gör det möjligt att fatta ett slutgiltig avgörande, återförvisa ärendet till Europeiska unionens tribunal och fastställa att beslutet om rättegångskostnaderna ska anstå.

Grunder och huvudargument

Överklagandet stödjer sig på följande grunder:

—

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning både i) när den i punkterna 30 och 32 i det överklagade beslutet konstaterade att det inte är troligt att den rättsstridighet som klaganden åberopade i talan kommer att återkomma i framtiden och att klaganden inte har något intresse av att fullfölja talan, och ii) när det i samma punkter hävdades att den aktuella frågan i detta sammanhang är om det är sannolikt att det i framtiden kommer att uppstå en situation där ett lagförslag anmäls till kommissionen som behandlar kommissionens farhågor angående den befintliga lagstiftning i den anmälande medlemsstaten som är föremål för pågående överträdelseförfaranden, och i vilket kommissionen vägrar tillgång till ett detaljerat yttrande som avgivits enligt direktiv 98/34 (1) som rör lagförslaget, där detta motiveras genom en generell presumtion om avslag som följer av behovet av att skydda syftet med dessa överträdelseförfaranden, medan den relevanta rättsliga frågan inte är om det är sannolikt att en sådan specifik situation kan återkomma, utan i stället huruvida tolkningarna av förordning 1049/2001 (2) eller av direktiv 98/34, som åberopats av kommissionen och som klagaden kritiserar i sin talan sannolikt kommer att tillämpas av kommissionen i framtiden.

—

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 33 i det överklagade beslutet slog fast att behovet av att pröva ett ärende om kommissionens avslag på en ansökan om tillgång till handlingar med stöd av ett påstått ”oupplösligt samband” mellan handlingarna och pågående överträdelseförfaranden – och där det muntliga förfarandet avslutats – inte kan följa av att det är nödvändigt att ge sökanden ett effektivt rättsligt skydd och att kommissionen, i frånvaro av rättspraxis, kommer att kunna undvika rättslig prövning av sitt beslut, eftersom alla sökande vars ansökan om tillgång till handlingar ursprungligen avslagits annars kunde väcka talan mot kommissionen även om ansökan beviljades efter det att talan vid tribunalen väckts.

—

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 34 i det överklagade beslutet hävdade, trots att förfarandet som inleddes av klaganden mot de ifrågasatta besluten hade pågått i nästan tre år och omfattade flera inlagor samt ett muntligt hörande, att ett avslutande av förfarandet och ett krav på att klaganden eller dess medlemmar ytterligare en gång, denna gång inom ramen för en skadeståndstalan mot kommissionen, skulle göra gällande att de omtvistade besluten är rättsstridiga, inte skulle medföra en obefogad börda för dem.

—

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 34 i det överklagade beslutet hävdade att det inte var nödvändigt att pröva talan på grundval av klagandens eller dess medlemmars yrkanden om skadestånd till följd av skada som orsakats av de omtvistade besluten, endast på grund av att i) klaganden inte angett huruvida klaganden eller dess medlemmar ”verkligen” avser att fullfölja sådana påståenden, ii) klaganden inte åberopade noggranna, specifika och kontrollerbara bevis för effekterna av de omtvistade besluten, och iii) klaganden inte tillhandahöll uppgifter vad gäller de övertygelser som följde av beslutet att inte bevilja tillgång till handlingar, och detta trots att (iv) tribunalen samtidigt förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader, vilka kostnader följaktligen innebar specifik och säker skada för klaganden som orsakats av de omtvistade besluten.

—

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 34 i det överklagade beslutet fann att klaganden inte hade något intresse av att väcka talan, trots att en ogiltigförklaring av de omtvistade besluten är nödvändig för att ersätta den ideella skada som klaganden lidit som en professionell organisation, och det inte finns något annat sätt att gottgöra sådan skada.

(1) Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/12

Överklagande ingett den 23 november 2018 av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 september 2018 i mål T-242/17, SC mot Eulex Kosovo

(Mål C-730/18 P)

(2019/C 112/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: SC (ombud: A. Kunst, Rechtsanwältin, L. Moro, avvocato)

Övrig part i målet: Eulex Kosovo

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, och

—	pröva målet i sak förutom den femte grunden och härvid fastställa följande:

—

Eulex har åsidosatt sina avtalsmässiga skyldigheter vid avtalets fullgörande och genom att använda OPLAN och operationskonceptet CONOPS och de allmänna operationella förfaranden (SOP), det vill säga SOP om omstrukturering och SOP om personalurval samt principerna om skälighet och god tro, vilket medför att hon har rätt till ersättning.

—

Eulex har åsidosatt sina skyldigheter utanför kontraktsförhållanden i förhållande till klaganden, inbegripet hennes rätt till rättvisa och rimliga arbetsförhållanden (artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, nedan kallad stadgan), hennes rätt till god förvaltning samt principen om opartiskhet (artikel 41 i stadgan), vilket medför att hon har rätt till ersättning.

—	Det interna uttagningsprovet år 2016 var rättstridigt och det var således även rättstridigt att inte förlänga klagandens kontrakt.

—	Eulex ska förpliktas att ute ersättning till klaganden för ekonomisk skada motsvarande 19 månaders nettolön med tillägg för dagtraktamente och lönestigningar och 50 000 EUR för icke-ekonomisk skada, som hon åsamkats till följd av Eulex rättstridiga beslut/handlingar.

—	I andra hand yrkar klaganden att domstolen ska fastställa följande:

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak, och

—	förplikta Eulex att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och i domstolen.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen hade behörighet att pröva hennes talan. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att talan delvis skulle avvisas, delvis var rättsligt ogrundad.

Klaganden har åberopat fem grunder till stöd för sitt överklagande:

Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 272 FEUF, eftersom tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den omklassificerade det tredje yrkandet (det vill säga klagandens talan med stöd av artikel 272 FEUF med yrkande om att tribunalen skulle fastställa att 2016:års interna uttagningsprov var rättstridigt och att det således var rättstridigt att inte förlänga klagandens kontrakt) till en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF och därefter avvisade talan.

Tribunalen saknade behörighet att göra denna omklassificering som stred mot klagandens avsikter. Det utgjorde felaktig rättstillämpning när den nekade henne rätt att uttrycka sina synpunkter.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 272 FEUF, klagandens tillgång till effektiva rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan och principen om likabehandling, eftersom tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att den inte hade behörighet enligt artikel 272 FEUF att pröva den tredje grunden i sak.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att den talan som väckts med stöd av artikel 272 FEUF med yrkande om att 2016:års interna uttagningsprov var rättstridig och att det således var rättstridigt att inte förlänga klagandens kontrakt, var en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF och att avgöranden under uttagningsprovet inte baserades på regler om avtalsförhållanden utan var administrativa åtgärder som inte kunde angripas med stöd av artikel 272 FEUF.

Den tredje grunden avser (a) ett åsidosättande av SOP om omstrukturering och SOP om personalurval, rätten till god förvaltning, inbegripet principen om opartiskhet och (b) bristande motivering såvitt som tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att klagandens kontrakt inte förlängdes eftersom hon inte blivit godkänd i 2016:års interna uttagningsprov.

Tribunalen prövade inte de argument som klaganden hade anfört i anslutning till den första, anda och tredje grunden, det vill säga att hon inte godkänts i 2016:års interna uttagningsprov eftersom ordföranden i uttagningskommittén inte hade förklarat sig jävig och inte entledigats på grund av en intressekonflikt och partiskhet.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, eftersom tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den ogillade den talan om ansvar utanför kontraktsförhållanden som hade väckts mot 2016:års interna uttagningsprov och den omständigheten att kontraket inte förlängdes. Klaganden hade väckt fastställelsetalan och därför kunde skadeståndstalan tas upp till sakprövning.

Den femte grunden avser ett åsidosättande av (i) artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket samt klagandens rättigheter enligt artiklarna 31 och 40 i stadgan (ansvar utanför kontraktsförhållanden) och (ii) åsidosättande av artikel 272 FEUF och artikel 340 första stycket FEUF samt kraven i 2014:års begäran att inkomma med ansökningar (ansvar i kontraktsförhållanden), eftersom tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att de skadeståndskrav som baserades på ansvar i och utanför kontraktsförhållanden och inom ramen för vilka det hävdats att de upprepade uppfordringarna att göra ett uppkörningsprov kränkte klaganden, var ogrundade.

Eulex uppfordringar som tvingade klaganden att vid upprepade tillfällen genomföra ett uppkörningsprov trots att Eulex kände till hon hade ett handikapp avseende sin högerhand var rättstridiga. Till följd av detta har hon lidit en icke-ekonomisk skada som medför rätt till ersättning.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/13

Överklagande ingett den 26 november 2018 av Gugler France av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 25 september 2018 i mål T-238/17, Gugler mot EUIPO

(Mål C-736/18 P)

(2019/C 112/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gugler France (ombud: S. Guerlain, avocat)

Övriga deltagare i rättegången: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Alexander Gugler

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 25 september 2018 i mål T-238/17, på grund av åsidosättande av artikel 8.4 i förordningen om EU-varumärken genom bedömningen av risken för förväxling som motsvarar begreppen i artikel 8.1 b i förordningen om EU-varumärken,

—	förplikta Alexander Gugler att ersätta klagandens rättegångskostnader i det aktuella målet.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att artikel 8.4 i förordningen om EU-varumärken och följaktligen artikel L711-4 i den franska lagen om immateriella rättigheter har åsidosatts genom att det inte har fastställts att det föreligger en ekonomisk koppling mellan innehavaren av den äldre rättigheten (klaganden) och den som har ansökt om registrering av det omstridda varumärket (motparten) och, även, att det eventuellt saknas risk för förväxling.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Överklagande ingett den 27 november 2018 av OPS Újpesti Csökkentmunkaképességűek Ipari és Kereskedelmi Kft. (OPS Újpest Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september i mål T-741/18, OPS Újpest/kommssionen

(Mål C-741/18 P)

(2019/C 112/18)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: OPS Újpesti Csökkentmunkaképességűek Ipari és Kereskedelmi Kft. (OPS Újpest Kft.) (ombud: L. Szabó)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	slå fast att överklagandet kan tas upp till prövning och är välgrundat, och följaktligen upphäva det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september i mål T-741/18, OPS Újpest/kommssionen (T-708/17, ej publicerat, EU:T:2018: 632), vilket delgavs klaganden den 2 oktober 2018,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av den andra, den tredje och den fjärde invändningen om rättegångshinder, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen och i målet om överklagande, såvida inte domstolen återförvisar målet till tribunalen, då den istället ska besluta att frågan om rättegångskostnader i målet vid tribunalen och i målet om överklagande ska anstå till dess att målet avgörs slutligt.

Grunder och huvudargument

Den första grunden

Klaganden gör gällande att rättssäkerhetsprincipen kräver att berörda personer har exakt kännedom om omfattningen av de skyldigheter som den lagstiftning som de berörs av ålägger dem. Detta krav kan endast uppfyllas om nämnda lagstiftning har offentliggjorts i vederbörlig ordning på adressatens officiella språk.

Om en rättsakt inte har offentliggjorts i vederbörlig ordning, ska den tidpunkt då en frist kopplad till att delgivning har skett börjar löpa fastställas på grundval av den tidpunkt då den första giltiga delgivningen skedde.

Den andra grunden

Om en svarande under rättegången gör gällande att talan ska avvisas på grund av att de beslut som det har yrkats ogiltigförklaring av inte kan anses utgöra slutgiltiga beslut av det skälet att prövningen fortfarande pågår, ska unionsdomstolen avgöra denna fråga innan den prövar övriga frågor om upptagande till prövning.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/15

Överklagande ingett den 30 november 2018 av Lux-Rehab Foglalkoztató Non-Profit Kft. (Lux-Rehab Non-profit Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september 2018 i mål T-710/17, Lux-Rehab Non-Profit mot kommissionen

(Mål C-747/18 P)

(2019/C 112/19)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Lux-Rehab Foglalkoztató Non-Profit Kft. (Lux-Rehab Non-Profit Kft.) (ombud: L. Szabó, ügyvéd)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

förklara att överklagandet kan tas upp till prövning och att det är välgrundat och, följaktligen, upphäva det beslut som meddelats av tribunalen (sjunde avdelningen) den 28 september 2018 i målet Lux-Rehab Non-Profit/kommissionen (T-710/17, ej publicerad, EU:T:2018:630), vilket delgavs den 2 oktober 2018,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av andra och fjärde invändningen om rättegångshinder, och

—

förplikta svaranden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna i första och andra instans, om domstolen inte återförvisar målet till tribunalen, för vilket fall klaganden yrkar att domstolen inte ska besluta om rättegångskostnaderna utan låta beslutet om rättegångskostnader anstå till dess slutlig dom meddelas.

Grunder och huvudargument

Första grunden

Sökanden anser sig ha hänvisat till skyddet för sina processuella rättigheter och anser sig därför vara att anse som en berörd part i den mån som sökandens talan avser ogiltigförklaring av ett beslut att inte göra invändningar enligt artikel 4.3 i förordning nr 659/1999 (1) och att talan implicit avser tillvaratagandet av rättigheterna.

Andra grunden

När tribunalen tolkade en bilaga i ansökan genom vilken talan väcktes och på grundval av den tolkningen avgjorde talan i sak fanns det inte grund för antagandet att det inte åligger tribunalen att eftersöka och identifiera de grunder som sökanden åberopat i den bilagan.

Genom att kräva av sökanden att den förebringar bevis för en snedvridning av konkurrensen som är ”konkret och kännbar” för sökanden och således visar att den är direkt påverkad av den angripna rättsakten ändrade tribunalen bedömningen i sak. Därvid åsidosatte tribunalen villkoret avseende direkt påverkan.

Tredje grunden

I den mån svaranden under förfarandet gör gällande att det inte kan väckas talan mot de omtvistade besluten, eftersom de inte kan anses vara slutliga beslut med anledning av att undersökningen fortfarande pågår, bör denna fråga prövas av domstolen innan den prövar övriga användningar avseende rättegångshinder.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/16

Överklagande ingett den 30 november 2018 av Motex Ipari és Szolgáltató Rehabilitációs Kft. (Motex Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september 2018 i mål T-713/17, Motex mot kommissionen

(Mål C-748/18 P)

(2019/C 112/20)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Motex Ipari és Szolgáltató Rehabilitációs Kft. (Motex Kft.) (ombud: L. Szabó, ügyvéd)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Motex Kft. yrkar att domstolen ska

—	fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning och är välgrundat, och följaktligen upphäva det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september 2018 i mål T-713/17, Motex mot kommissionen, och som klaganden delgavs den 1 oktober 2018,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av den andra och den fjärde avvisningsgrunden, och

—	förplikta svaranden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande, såvida inte målet återförvisas till tribunalen, för vilket fall det yrkas att frågan om nämnda kostnader ännu inte ska avgöras utan anstå till den slutliga domen.

Grunder och huvudargument

Den första grunden

Klaganden hävdar att den omständigheten att dess ansökan avser ogiltigförklaring av ett beslut om att inte framställa några invändningar, i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 659/1999 (1), utgör grunden för dess påstående om försvaret av dess processuella rättigheter, varför det ska anses att klaganden är berörd part och att dess ansökan, genom hänvisning, innehåller en underförstådd begäran om domstolsskydd.

Den andra grunden

Eftersom tribunalen tolkade bilagorna till ansökan och dessutom dömde i saken på grundval av nämnda tolkning, kan den inte med fog förklara att den inte är skyldig att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder som klaganden åberopat.

Tribunalens krav på att klaganden ska ange de ”konkreta och påtagliga” verkningar som konkurrenssnedvridningen ger upphov till i klagandens situation, och som därigenom medför att den angripna rättsakten berör klaganden direkt, avser en bedömning av de faktiska omständigheterna. Detta utgör en förvanskning av villkoret direkt berörd.

3.	Den tredje grunden I den mån motparten i förfarandet gör gällande att de angripna besluten inte kan ifrågasättas på grund av att de inte är definitiva, eftersom utredningsförfarandet pågår, måste domstolsavgörandet i detta avseende föregå övriga frågor om upptagande till sakprövning.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 5 december 2018 – Ayuntamiento de Pamplona mot Orange España S.A.U.

(Mål C-764/18)

(2019/C 112/21)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: Ayuntamiento de Pamplona

Motpart: Orange España S.A.U.

Tolkningsfrågor

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), (1) som har tolkats av domstolen med avseende på företag som är verksamma inom mobiltelefonisektorn, och särskilt de begränsningar som anges i artiklarna 12 och 13 i direktivet vad gäller medlemsstaternas utövande av sin beskattnings- och avgiftsrätt, tolkas på så sätt att det är tillämpligt på företag som tillhandahåller fasta telefonitjänster och internettjänster?

Om den första frågan ska besvaras jakande (och direktiv 2002/20 således ska anses vara tillämpligt på företag som tillhandahåller fasta telefonitjänster och internettjänster), ska artiklarna 12 och 13 i direktivet tolkas på så sätt att de tillåter medlemsstaterna att ta ut avgifter som beräknas enbart utifrån företagets – som är ägare till de installerade faciliteterna – årliga bruttointäkter från tillhandahållandet av fasta telefonitjänster och internettjänster inom det aktuella geografiska området?

(1) EUT L 108, 2002, s. 21.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Koblenz (Tyskland) den 6 december 2018 – Stadtwerke Neuwied GmbH mot RI

(Mål C-765/18)

(2019/C 112/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Koblenz

Parter i det nationella målet

Klagande och motpart: Stadtwerke Neuwied GmbH

Motpart och klagande: RI

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Ska artikel 3.3 jämförd med punkterna b och c i bilaga A till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (1) tolkas så, att underlåtenhet att i god tid direkt informera gaskunder om villkoren och skälen för samt omfattningen av en förestående ändring av tarifferna för gasleveranser leder till att nämnda ändring inte får verkan?

Om fråga 1 besvaras jakande:

Är artikel 3.3 jämförd med punkterna b och c i bilaga A till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG sedan den 1 juli 2004 direkt tillämplig på ett privaträttsligt bildat allmännyttigt företag (såsom ett tyskt aktiebolag) med anledning av att nämnda direktivbestämmelser till sitt innehåll är ovillkorliga och således kan tillämpas utan att någon rättsakt för införlivande antagits, samt ger medborgare rättigheter gentemot ett organ som trots sin privaträttsliga form kontrolleras av staten eftersom den sistnämnda är ensam aktieägare i företaget?

(1) EUT L 176, 2003, s. 57

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – TK mot Land Sachsen-Anhalt

(Mål C-773/18)

(2019/C 112/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Halle

Parter i det nationella målet

Klagande: TK

Motpart: Land Sachsen-Anhalt

Tolkningsfrågor

Utgör en retroaktiv procentuell lönehöjning inom ramen för ett åldersdiskriminerande lönesystem ny diskriminering, om den procentuella höjningen för alla löneklasser i en lönegrad är lika stor och därför visserligen den absoluta, men inte den relativa skillnaden mellan dem som diskrimineras och dem som inte diskrimineras varierar?

2.	Om fråga 1 ska besvaras jakande, är en sådan procentuell höjning för alla åldersgrupper då motiverad om höjningen beror på att den ursprungliga betalningen underskrider ett minimum som föreskrivs i medlemsstatens författning?

Utgör unionsrätten, och särskilt artikel 9 i direktiv 2000/78/EG (1), hinder för en bestämmelse enligt vilken rätt till ersättning för åldersdiskriminering i samband med lön upphör efter två månader, om

—

tidsfristen börjar löpa vid den tidpunkt då domen av den 8 september 2011, Hennings och Mai, C-297/10 och C-298/10, EU:C:2011:560, meddelades, trots att den berörda personen inte omfattas av Bundesangestelltentarifvertrag (kollektivavtalet för statligt anställda i Tyskland), utan hans eller hennes personliga situation motsvarar situationen i domen av den 9 september 2015, Unland, C-20/13, EU:C:2015:561,

—	de berörda offentliganställda tjänstemännen och domarna (arbetstagarna) bara kan få tillgång till den ovannämnda domen i allmänna offentliga källor,

—	cheferna (arbetsgivarna) har förnekat att en tillämpning är möjlig efter det att den ovannämnda domen meddelades och härvid har bestridit att åldersdiskriminering föreligger, varvid denna uppfattning åtminstone till en del också har kommunicerats utåt,

—

det i rättspraxis från förvaltningsdomstolarna i första instans, inom den nämnda tidsfristen och även därefter fram till avkunnandet av domen av den 19 juni 2014, Specht m.fl., C-501/12–C-506/12, C-540/12 och C-541/12, EU:C:2014:2005, huvudsakligen har förnekats att åldersdiskriminering har förelegat,

—	det under tidsfristen inte fanns någon rättspraxis från högre instanser och den första domen i högsta instans avkunnades först efter det att domen i de förenade målen Specht m.fl. hade meddelats,

—	preskriptionstider vid anställning för offentliganställda tjänstemän eller domare (anställningsförhållande) bara gäller för ersättning av särskilda kostnader och sådana tidsfrister inte är kortare än sex månader,

—	rätt till lön omfattas av en preskriptionstid på tre år, vilken börjar löpa vid slutet av det år då ersättningen förföll till betalning och mottagaren känner till eller borde känna till rättigheten, och i annat fall en preskriptionstid på tio år gäller,

—	nationella löneanspråk som inte fastställts i lag ska göras gällande med det snaraste, det vill säga under det budgetår för vilket lönen begärs?

4.	Påverkas svaret på fråga 3 av att rättsläget är oklart eller komplicerat?

5.	Är det för att en preskriptionstid ska börja löpa tillräckligt att den missgynnade gruppen av personer känner till särbehandlingen, eller måste också orsaken till särbehandlingen, alltså kriteriet för differentiering, vara känt?

(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – UL mot Land Sachsen-Anhalt

(Mål C-774/18)

(2019/C 112/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Halle

Parter i det nationella målet

Klagande: UL

Motpart: Land Sachsen-Anhalt

Tolkningsfrågor

2)	Om fråga 1 ska besvaras jakande, är en sådan procentuell höjning för alla åldersgrupper då motiverad om höjningen beror på att den ursprungliga betalningen underskrider ett minimum som föreskrivs i medlemsstatens författning?

—

—	de berörda offentliganställda tjänstemännen och domarna (arbetstagarna) bara kan få tillgång till den ovannämnda domen i allmänna offentliga källor,

—	cheferna (arbetsgivarna) har förnekat att en tillämpning är möjlig efter det att den ovannämnda domen meddelades och härvid har bestridit att åldersdiskriminering föreligger, varvid denna uppfattning åtminstone till en del också har kommunicerats utåt,

—	det i rättspraxis från förvaltningsdomstolarna i första instans, inom den nämnda tidsfristen och även därefter fram till avkunnandet av domen i de förenade målen Specht m.fl. huvudsakligen har förnekats att åldersdiskriminering har förelegat,

—	det under tidsfristen inte fanns någon rättspraxis från högre instanser och den första domen i högsta instans avkunnades först efter det att domen i de förenade målen Specht m.fl. hade meddelats,

—	preskriptionstider vid anställning för offentliganställda tjänstemän eller domare (anställningsförhållande) bara gäller för ersättning av särskilda kostnader och sådana tidsfrister inte är kortare än sex månader,

—	rätt till lön omfattas av en preskriptionstid på tre år, vilken börjar löpa vid slutet av det år då ersättningen förföll till betalning och mottagaren känner till eller borde känna till rättigheten, och i annat fall en preskriptionstid på tio år gäller,

—	nationell löneanspråk som inte fastställts i lag ska göras gällande med det snaraste, det vill säga under det budgetår för vilket lönen begärs?

4)	Påverkas svaret på fråga 3 av att rättsläget är oklart eller komplicerat?

5)	Är det för att en preskriptionstid ska börja löpa tillräckligt att den missgynnade gruppen av personer känner till särbehandlingen, eller måste också orsaken till särbehandlingen, alltså kriteriet för differentiering, vara känt?

(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – VM mot Land Sachsen-Anhalt

(Mål C-775/18)

(2019/C 112/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Halle

Parter i det nationella målet

Klagande: VM

Motpart: Land Sachsen-Anhalt

Tolkningsfrågor

2)	Om fråga 1 ska besvaras jakande, är en sådan procentuell höjning för alla åldersgrupper då motiverad om höjningen beror på att den ursprungliga betalningen underskrider ett minimum som föreskrivs i medlemsstatens författning?

—

—	de berörda offentliganställda tjänstemännen och domarna (arbetstagarna) bara kan få tillgång till den ovannämnda domen i allmänna offentliga källor,

—	cheferna (arbetsgivarna) har förnekat att en tillämpning är möjlig efter det att den ovannämnda domen meddelades och härvid har bestridit att åldersdiskriminering föreligger, varvid denna uppfattning åtminstone till en del också har kommunicerats utåt,

—	det i rättspraxis från förvaltningsdomstolarna i första instans, inom den nämnda tidsfristen och även därefter fram till avkunnandet av domen i de förenade målen Specht m.fl. huvudsakligen har förnekats att åldersdiskriminering har förelegat,

—	det under tidsfristen inte fanns någon rättspraxis från högre instanser och den första domen i högsta instans avkunnades först efter det att domen i de förenade målen Specht m.fl. hade meddelats,

—	preskriptionstider vid anställning för offentliganställda tjänstemän eller domare (anställningsförhållande) bara gäller för ersättning av särskilda kostnader och sådana tidsfrister inte är kortare än sex månader,

—	rätt till lön omfattas av en preskriptionstid på tre år, vilken börjar löpa vid slutet av det år då ersättningen förföll till betalning och mottagaren känner till eller borde känna till rättigheten, och i annat fall en preskriptionstid på tio år gäller,

—	nationell löneanspråk som inte fastställts i lag ska göras gällande med det snaraste, det vill säga under det budgetår för vilket lönen begärs?

4)	Påverkas svaret på fråga 3 av att rättsläget är oklart eller komplicerat?

5)	Är det för att en preskriptionstid ska börja löpa tillräckligt att den missgynnade gruppen av personer känner till särbehandlingen, eller måste också orsaken till särbehandlingen, alltså kriteriet för differentiering, vara känt?

(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Roma (Italien) den 12 december 2018 – Società Italiana degli Autori ed Editori (S.I.A.E.) mot Soundreef Ltd

(Mål C-781/18)

(2019/C 112/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Roma

Parter i det nationella målet

Kärande: Società Italiana degli Autori ed Editori (S.I.A.E.)

Svarande: Soundreef Ltd

Tolkningsfrågan

Ska direktiv 2014/26/EU (1) tolkas så, att det utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken tillträde till marknaden för förmedling av upphovsrätter, eller under alla omständigheter utfärdande av licenser till användare, är förbehållet rättssubjekt som enligt definitionen i samma direktiv kvalificeras som kollektiva förvaltningsorganisationer, medan rättssubjekt som kvalificeras som oberoende förvaltningsenheter utestängs från nämnda marknad, oberoende av om de är etablerade i samma medlemsstat eller andra medlemsstater?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 2014, s. 72).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/22

Överklagande ingett av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 3 oktober 2018 i mål T-313/17, Wajos GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet ingett den 12 december 2018

(Mål C-783/18)

(2019/C 112/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (Ombud: D. Hanf)

Övrig part i målet: Wajos GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	förplikta Wajos GmbH att ersätta de rättegångskostander som uppkommit för EUIPO.

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen innebär enligt EUIPO:s uppfattning ett åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1). Tribunalen tillämpade en felaktig bedömningsgrund vid prövningen av det omtvistade varumärkets särskiljningsförmåga, prövade inte varumärket mot de relevanta kriterierna och använde oriktiga bedömningskriterier.

Den överklagade domen innebär även ett åsidosättande av artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol såtillvida att det inte är möjligt för klaganden eller domstolen att förstå varför tribunalen kom till den för domslutet nödvändiga slutsatsen att det omtvistade varumärkets form var ”ovanlig mot bakgrund av sedvänjorna i de berörda branscherna”.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, EUT L 78, 2009, s. 1

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 14 december 2018 – ratiopharm GmbH mot Novartis Consumer Health GmbH

(Mål C-786/18)

(2019/C 112/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: ratiopharm GmbH

Motpart: Novartis Consumer Health GmbH

Tolkningsfrågor

Ska artikel 96.1 i direktiv 2001/83/EG (1) tolkas på så sätt att läkemedelsföretag får lämna ut kostnadsfria färdiga läkemedelsprodukter också till apoteksföreståndare, om förpackningarna är märkta med texten ”zu Demonstrationszwecken” (för demonstration), läkemedelsprodukterna är avsedda att provas av apoteksföreståndaren, det inte finns risk för att de lämnas vidare (i oöppnad förpackning) till konsumenter, och de ytterligare villkoren enligt artikel 96.1 a–d och f–g i detta direktiv för att lämna ut läkemedelsprodukterna är uppfyllda?

Om den första frågan besvaras jakande: Tillåter artikel 96.2 i direktiv 2001/83/EG en sådan nationell bestämmelse som 47 § stycke 3 i Arzneimittelgesetz (AMG) (läkemedelslagen), om denna tolkas på så sätt att läkemedelsföretag inte får lämna ut kostnadsfria färdiga läkemedelsprodukter till apoteksföreståndare, om förpackningarna är märkta med texten ”zu Demonstrationszwecken” (för demonstration), läkemedelsprodukterna är avsedda att provas av apoteksföreståndaren, det inte finns risk för att de lämnas vidare (i oöppnad förpackning) till konsumenter, och de ytterligare villkor som anges i artikel 96.1 a–d och f–g i detta direktiv och i 47 § stycke 4 i läkemedelslagen för att lämna ut läkemedelsprodukterna är uppfyllda?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67), senast ändrad genom förordning (EU) nr 2017/745 (EUT L 117, 2017, s. 1).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Parma (Italien) den 14 december 2018 – Stanleyparma Sas, Stanleybet Malta Ltd mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli UM Emilia Romagna – SOT Parma

(Mål C-788/18)

(2019/C 112/29)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Parma

Parter i det nationella målet

Klagande: Stanleyparma Sas, Stanleybet Malta Ltd

Motpart: Agenzia delle Dogane e dei Monopoli UM Emilia Romagna – SOT Parma

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 56, 57 och 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning – bland annat domarna Gambelli (C-243/01), Placanica [m.fl.] (C-338/04[, C-359/04 och C-360/04]), Costa och Cifone (C-72/10 och C-77/10) samt Laezza (C-375/14) – och i fråga om skattediskriminering – bland annat domarna Lindman (C-42/02), kommissionen/Spanien (C-153/08) samt Blanco och Fabretti (C-344/13 och C-367/13) – samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som är aktuell i förevarande mål, vilken innebär att nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och eventuellt vadhållningsaktörerna själva solidariskt med sina nationella mellanhänder är skyldiga att betala engångsskatten på tipstävlingar och vadhållning enligt artiklarna 1–3 i lagstiftningsdekret nr 504 av den 23 december 1998, i dess lydelse enligt artikel 1.66 b i 2011 års stabilitetslag?

Ska artiklarna 56, 57 och 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning – bland annat domarna Gambelli (C-243/01), Placanica [m.fl.] (C-338/04[, C-359/04 och C-360/04]), Costa och Cifone (C-72/10 och C-77/10) samt Laezza (C-375/14) – och i fråga om skattediskriminering – bland annat domarna Lindman (C-42/02), kommissionen/Spanien (C-153/08) samt Blanco och Fabretti (C-344/13 och C-367/13) – samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som är aktuell i förevarande mål, vilken innebär att enbart nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och inte nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer med statlig koncession som bedriver samma verksamhet, är skyldiga att betala engångsskatten på tipstävlingar och vadhållning enligt artiklarna 1–3 i lagstiftningsdekret nr 504 av den 23 december 1998, i dess lydelse enligt artikel 1.66 b i 2011 års stabilitetslag?

Utgör artiklarna 52, 56 och följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, domstolens praxis i fråga om hasardspel och vadhållning samt de unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering, även mot bakgrund av Corte Costituzionales dom av den 23 januari 2018, hinder för en nationell lagstiftning såsom den italienska som följer av artikel 1.644 g i lag nr 190/2014, vilken innebär att nationella mellanhänder som överför speldata åt vadhållningsaktörer som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har – och eventuellt vadhållningsaktörerna själva solidariskt med sina nationella mellanhänder är skyldiga att betala engångsskatten på [tipstävlingar och] vadhållning enligt lagstiftningsdekret nr 504/1998 på grundval av ett schablonmässigt beskattningsunderlag som är tre gånger så stort som det genomsnittliga upptagandet i den provins där dataöverföringscentralen eller spellokalen är etablerad och beräknas med utgångspunkt från de uppgifter som har registrerats i den nationella totalisatorn för beskattningsperioden före referensperioden?

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 12 december 2018 – AQ m.fl. mot Corte dei Conti m.fl.

(Mål C-789/18)

(2019/C 112/30)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Sökande: AQ m.fl.

Svarande: Corte dei Conti, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Inps-Gestione

Tolkningsfrågor

Ska artikel 3.2 och 3.3 FEU, artiklarna 9, 45, 126, 145, 146, 147 och 151 första stycket FEUF, artikel 15.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 3 och 5 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013, i den mån denna bestämmelse ger de italienska statliga myndigheterna incitament att i samband med anställning eller tilldelning av arbetsuppgifter endast ge företräde åt arbetstagare som redan erhåller pension från italienska offentliga pensionssystem?

Ska artiklarna 106.1 och 107 FEUF tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013, som tillåter att italienska statliga myndigheter som bedriver ekonomisk verksamhet som omfattas av artikel 101 och följande artiklar FEUF att anställa personer som har samtyckt till att helt eller delvis avstå från lön och därigenom uppnå kostnadsbesparingar som är ägnade att ge den berörda myndigheten en konkurrensfördel gentemot andra ekonomiska aktörer?

Ska artiklarna 2, 3 och 6 FEU, artiklarna 126 och 151 första stycket FEUF, artikel 15.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 3 och 7 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013, som, på de villkor som anges däri, medger att en arbetstagare helt eller delvis kan avstå från sin lön, även om arbetstagaren gör detta enbart i syfte att undvika att förlora sin anställning?

Ska artiklarna 2, 3 och 6 FEU, artiklarna 14, 15.1 och 126 och 151 första stycket FEUF, artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 5, 6 och 10 i den europeiska pelaren för de sociala rättigheterna tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013, som, på de villkor som anges däri, medger att en person arbetar vid en italiensk statlig myndighet och därvid helt eller delvis avstår från lön, även om detta avstående inte är förenat med några förändringar vad beträffar arbetsförhållanden, arbetstid, arbetsrelaterade kvantitets- och kvalitetskrav och det ansvar som följer med arbetet, och därmed även om ett delvist avstående från lön innebär en väsentlig förändring av anställningsförhållandets ömsesidighet, såväl utifrån det proportionella förhållandet mellan å ena sidan lönen och å andra sidan arbetets kvalitet och kvantitet som på grund av att arbetstagaren därmed blir tvungen att arbeta under sämre arbetsförhållanden, vilket i sin tur leder till att arbetstageren blir mindre engagerad i sitt arbete och till att myndigheten blir mindre effektiv?

Ska artiklarna 2, 3 och 6 FEU, artiklarna 14, 15.1 och 126 och 151 första stycket FEUF, artikel 15.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 6 i den europeiska pelaren för de sociala rättigheterna tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013 och artikel 23b.1 i lagdekret nr 201/2011, som omvandlats till lag nr 214/2011, i den mån dessa bestämmelser gör det möjligt för eller ålägger en italiensk statlig myndighet – även inom ramen för ett pågående anställningsförhållande – att sänka arbetstagarens lön på grundval av de ändringar i lönetaket som anges i artikel 23b.1 i dekret nr 201/2011, som omvandlats till lag nr 214/2011, vilket således innebär att lönen sänks på grund en oförutsedd händelse och, i vilket fall som helst, genom tillämpning av en mekanism som inte är omedelbart förståelig och utan hänsyn till den information som lämnades till arbetstagaren i början av anställningsförhållandet?

Ska artiklarna 2, 3 och 6 FEU, artiklarna 8 och 126 och 126 FEUF, artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 10 och 15 i den europeiska pelaren för de sociala rättigheterna tolkas på så sätt att de utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning, såsom artikel 1.489 i lag nr 147/2013, som, på de villkor som anges däri, ålägger statliga italienska myndigheter att sänka lönen för de arbetstagare eller personer som utövar ett uppdrag vilka uppbär pension från offentliga pensionssystem, vilket medför att dessa personer straffas på grund av att de har andra inkomstkällor och i sin tur motverkar en förlängning av arbetslivet, privat ekonomisk initiativkraft samt skapande och ackumulering av privata inkomster, som trots allt utgör en rikedom och en resurs för nationen?

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale (Italien) den 12 december 2018 – ZQ mot Corte dei Conti m.fl.

(Mål C-790/18)

(2019/C 112/31)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Parter i det nationella målet

Sökande: ZQ

Svarande: Corte dei Conti, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Economia e delle Finanze

Tolkningsfrågor

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial da Comarca de Faro (Portugal) den 28 december 2018 – Rolibérica, Lda mot Autoridade para as Condições do Trabalho

(Mål C-834/18)

(2019/C 112/32)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca de Faro

Parter i det nationella målet

Klagande: Rolibérica, Lda

Motpart: Autoridade para as Condições do Trabalho

Tolkningsfråga

Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (1) av den 15 mars 2006 tolkas så, att veckovilan för förare som utför vägtransporter av varor och passagerare ska inledas och avslutas mellan måndag kl 00.00 och söndag kl 24.00, eller tvärtom så, att veckovilan i sin helhet och utan avbrott kan åtnjutas mellan varje arbetad vecka?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 – EUT L 102, 2006, s. 1.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 11 januari 2019 – WM mot Stadt Frankfurt am Main

(Mål C-18/19)

(2019/C 112/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: WM

Motpart: Stadt Frankfurt am Main

Tolkningsfråga

Utgör artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98) hinder mot en nationell bestämmelse enligt vilken förvar inför avlägsnande kan genomföras i fängelseanläggningar om utlänningen utgör en betydande risk för tredje mans liv och lem eller för betydande rättsliga intressen vad gäller den inre säkerheten, varvid den person som hålls i förvar i avvaktan på avlägsnande även i detta fall ska hållas avskild från interner?

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/28

Talan väckt den 25 januari 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-49/19)

(2019/C 112/34)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Costa de Oliveira och L. Nicolae)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (1) och enligt del B i bilaga IV till detta direktiv, genom att införa en särskild avgift för fördelning av nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster från och med år 2007 till och med den dag då de samhällsomfattande tjänsterna började att tillhandahållas av det eller de tjänsteföretag som utsetts enligt artikel 99.3 i lag nr 5/2004, såsom föreskrivs i artiklarna 17 och 18 i lag nr 35/2012, om kompensationsfonden, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 13.3 jämförd med del B i bilaga IV till direktivet om samhällsomfattande tjänster ska varje system för fördelning av nettokostnaderna för samhällsomfattande tjänster mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster vara förenligt med principerna om insyn, minsta marknadspåverkan, icke-diskriminering och proportionalitet.

Genom den portugisiska lagen nr 35/2012 inrättas en kompensationsfond för den samhällsomfattande elektroniska kommunikationstjänsten. Fonden ska finansiera nettokostnaderna för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst och ska garantera att dessa kostnader fördelas mellan de företag som är skyldiga att medverka.

Enligt artikel 6 i denna lag ska kompensationsfonden finansiera de nettokostnader för den samhällsomfattande tjänsten vilka fastställts inom ramen för de urvalsförfaranden som avses i artikel 99.3 i lag nr 5/2004 av den 10 februari 2004 och som ansetts allt för höga av ICP-ANACOM. Fonden ska dessutom finansiera de nettokostnader för den samhällsomfattande tjänsten som uppkommit före den dag då tjänsten började att tillhandahållas av det eller de tjänsteföretag som utsetts i enlighet med nämnda bestämmelse, genom införande av en särskild avgift som tas ut av de företag som är skyldiga att medverka, för vart och ett av åren 2013, 2014 och 2015.

Kommissionen anser att Republiken Portugal har åsidosatt principerna om insyn, minsta marknadspåverkan, icke-diskriminering och proportionalitet, vilka den är skyldig att iaktta enligt artikel 13.3 jämförd med del B i bilaga IV till direktivet om samhällsomfattande tjänster, genom att ta ut en särskild avgift för att täcka sådana kostnader för den samhällsomfattande tjänsten vilka har uppkommit före det att lag nr 35/2012 antogs.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EUT L 108, 2002, s. 51)

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/29

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Sigma Alimentos Exterior, S.L. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-239/11, Sigma Alimentos Exterior mot kommissionen

(Mål C-50/19 P)

(2019/C 112/35)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Sigma Alimentos Exterior, S.L. (ombud: M. Muñoz Pérez, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 15 november 2018 i målet T-239/11 (1),

—	ogiltigförklara artikel 1.1 i kommissionens beslut 2011/282/EU av den 12 januari 2011 (2),

—	i andra hand: ogiltigförklara artikel 4 i det angripna beslutet,

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande bygger på två grunder, och den andra grunden består av tre delgrunder:

—

Domen World Duty Free (3) har tolkats felaktigt, genom att felaktiga kriterier för jämförbarhet användes, vilket i sin tur ledde till en oriktig bedömning av huruvida det förelåg selektivitet, och följaktligen en oriktig bedömning av om det förelåg ett olagligt stöd, som därmed strider mot vad som föreskrivs i artikel 107 FEUF.

—

Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den, på grundval av en felaktig analys av den trestegsmetod som kommissionen tillämpat när den fann att det förelåg ett olagligt stöd, fann att en eventuell slutsats att det förelåg rättsliga hinder för gränsöverskridande företagsförvärv inte innebar att den omtvistade åtgärden inte kunde vara selektiv. Domen är således felaktig ur följande aspekter:

—	Den generella nationella skatteordningen identifierades felaktigt, vilket strider mot artikel 107 FEUF angående kvalificeringen som statligt stöd.

—	Den undersökta åtgärden ansågs felaktigt vara en allmän åtgärd, vilket även det strider mot artikel 107 FEUF.

—	Det gjordes en oriktig bedömning av huruvida det förelåg ett undantag från den generella nationella skatteordningen som referensram, vilket strider mot artikel 107 FEUF.

Klaganden anser att tribunalen på flera punkter har åsidosatt artikel 107.1 FEUF och principen om skatteneutralitet, och ur flera aspekter själv har väsentligen kompletterat eller till och med ersatt kommissionens resonemang i det angripna beslutet, vilket i sig är grund för att upphäva den överklagade domen.

(1) Dom av den 15 november 2018, Sigma Alimentos Exterior/kommissionen (T-239/11, ej publicerad, EU:T:2018:781).

(2) Kommissionens beslut 2011/282/EU av den 12 januari 2011 om [skattemässig avskrivning av] finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag nr C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (EUT L 135, 2011, s. 1).

(3) Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. (C-20/15 P och C-21/15 P, EU:C:2016:981).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/30

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av World Duty Free Group, S.A., tidigare Autogrill España, S.A., av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-219/10, RENV, World Duty Free Group mot kommissionen

(Mål C-51/19 P)

(2019/C 112/36)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: World Duty Free Group, S.A., tidigare Autogrill España, S.A. (ombud: advokaterna J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, R. Calvo Salinero, och A. Lamadrid de Pablo)

Parter som har intervenerat till stöd för klaganden i första instans: Konungariket Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland och Irland

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 15 november 2018,

—	bifalla talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tribunalen meddelade den 15 november 2018 domen T-219/10 RENV, World Duty Free Group/kommissionen (1), som är föremål för förevarande överklagande. Tribunalen ogillade i den domen klagandens talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 28 oktober 2009 (2) om ”finansiellt mervärde” enligt artikel 12.5 i den spanska lagen om beskattning av juridiska personer.

Klaganden åberopar en grund till stöd för överklagandet. Grunden avser felaktig rättstillämpning i den överklagande domen avseende tolkningen av artikel 107.1 FEUF och begreppet selektivitet.

Klaganden gör bland annat gällande att tribunalen

—	gjorde fel i samband med fastställandet av referenssystemet vid det första steget av selektivitetsbedömningen,

—	gjorde fel i samband med fastställandet av det syfte utifrån vilket de olika rättsliga och faktiska situationerna ska jämföras vid det andra steget i selektivitetsbedömningen,

—	gjorde som en följd av detta fel när den fördelade bevisbördan och tillämpade proportionalitetsprincipen,

—	i andra hand, gjorde fel i bedömningen att det saknades bevisning för orsakssambandet mellan omöjligheten för företag för att fusionera utomlands och förvärvet av aktieinnehav utomlands, och

—	i tredje hand, gjorde fel när den avfärdade argumentet att åtgärden kunde delas upp i flera delar beroende på procentandelen för det kontrollerande innehavet.

—	Förutom ett felaktig rättsliga resonemang har tribunalen på flera ställen ersatt resonemanget i beslutet med sitt eget resonemang, och dess rättstillämpning är därigenom felaktig i dessa delar.

(1) Dom av den 15 november 2018, World Duty Free Group/kommissionen (T-219/10 RENV, EU:T:2018:784).

(2) Kommissionens beslut 2011/5/EG av den 28 oktober 2009 om avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (EUT L 7, 2011, s. 48).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/31

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Banco Santander, S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-227/10, Banco Santander, S.A. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-52/19 P)

(2019/C 112/37)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Banco Santander, S.A. (ombud: J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, R. Calvo Salinero och A. Lamadrid de Pablo, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 15 november 2018,

—	ta upp talan om ogiltigförklaring till prövning och slutgiltigt ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den 15 november 2018 meddelade tribunalen dom i mål T-227/10, Banco Santander, S.A. mot Europeiska kommissionen, (1) som detta överklagande avser. Genom denna dom ogillades den talan som klaganden hade väckt mot Europeiska kommissionens beslut av den 28 oktober 2009, (2) om det ”finansiella mervärde” som regleras i artikel 12.5 i den spanska lagen om bolagsskatt.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en enda grund, som avser att det genom den överklagade domen har gjorts en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med avseende på begreppet selektivitet.

Genom överklagandet hävdas i synnerhet att den överklagade domen innebar felaktigheter

—	vid fastställandet av referenssystemet i den första fasen i bedömningen av selektiviteten,

—	vid fastställandet av det mål utifrån vilket de olika faktiska och rättsliga situationerna ska jämföras i den andra fasen i bedömningen av selektiviteten,

—	ävensom, följaktligen, vid fördelningen av bevisbördan och vid tillämpningen av proportionalitetsprincipen,

—	subsidiärt, vid bedömningen av den påstådda avsaknaden av bevis på orsakssamband mellan den omständigheten att fusion av företag inte är möjlig utomlands och förvärv av andelar utomlands, och

—	subsidiärt, genom att det uteslutits att åtgärden kan avskiljas beroende på kontrollnivå, samt

—	genom att tribunalen i domen, förutom genom att den rättsliga bedömningen är oriktig, i flera avseenden har ersatt bedömningen i beslutet med en annan och egen bedömning, och därmed har gjort en felaktig rättstillämpning i ytterligare fall.

(1) Dom av den 15 november 2018, Banco Santander/kommissionen (T-227/10, ej publicerad, EU:T:2018:785).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/32

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Banco Santander, S.A. och Santusa Holding, S.L. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-399/11 RENV, Banco Santander och Santusa mot kommissionen

(Mål C-53/19 P)

(2019/C 112/38)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Banco Santander, S.A. och Santusa Holding, S.L. (ombud: J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, R. Calvo Salinero och A. Lamadrid de Pablo, abogados)

Intervenienter till stöd för klaganden i första instans: Konungariket Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland och Irland

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 15 november 2018,

—	bifalla yrkandet om ogiltigförklaring och slutgiltigt ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den 15 november 2018 meddelade tribunalen dom i målet T-399/11 RENV, Banco Santander, S.A. och Santusa Holding, S.L./Europeiska kommissionen (1) vilket är den dom som detta överklagande avser. I nämnda dom ogillades klagandens talan rörande Europeiska kommissionens beslut av den 12 januari 2011 (2) om ”finansiellt mervärde” som regleras i artikel 12.5 i den spanska lagen om bolagsskatt.

Klaganden har till stöd för överklagandet anfört en enda grund som avser en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen vid tolkningen av artikel 107.1 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avseende begreppet selektivitet.

I synnerhet har klaganden gjort gällande att tribunalen i den överklagade domen gjorde fel i följande avseenden:

—	Vid fastställandet av referensramen i selektivitetsanalysens första etapp.

—	Vid fastställandet av det syfte mot bakgrund av vilket det olika faktiska och rättsliga omständigheterna skulle jämföras i selektivitetsanalysens andra etapp.

—	Följaktligen var även fördelningen av bevisbördan felaktig och proportionalitetsprincipen tillämpades felaktigt.

—	I andra hand, vid tribunalens analys av den påstådda bristen på bevis på kausaliteten mellan omöjligheten för företag att genomföra gränsöverskridande företagsförvärv och förvärv av andelar i utlandet,

—	I andra hand, genom att utesluta att åtgärden kunde avskiljas på grundval av hur många procent som kontrollerades.

—	Utöver att tribunalens juridiska resonemang är felaktigt har tribunalen på flera punkter ersatt resonemanget i beslutet med sitt eget, vilket innebär ytterligare felaktig rättstillämpning.

(1) Dom av den 15 november 2018, Banco Santander och Santusa Holding/kommissionen (T-399/11 RENV, EU:T:2018:787)

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/33

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Axa Mediterranean Holding SA, av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-405/11, Axa Mediterranean/kommissionen

(Mål C-54/19 P)

(2019/C 112/39)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Axa Mediterranean Holding, SA (ombud: advokaterna J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, R. Calvo Salinero, A. Lamadrid de Pablo)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 15 november 2018,

—	bifalla talan om ogiltigförklaring och slutgiltigt ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den 15 november 2018 meddelade tribunalen dom T-405/11, Axa Mediterranean/kommissionen (1), som förevarande överklagande avser. I domen ogillades klagandens talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 12 januari 2011 (2) angående ”finansiellt mervärde”, som regleras i artikel 12.5 i den spanska lagen om bolagsskatt.

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat en enda grund, rörande felaktig rättstillämpning i den överklagade domen, vad gäller tolkningen av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vad avser begreppet ”selektivitet”.

Klaganden har bland annat gjort gällande att tribunalen

—	begått ett fel i hur den fastställde referenssystemet, i det första ledet av analysen av eventuell selektivitet,

—	begått ett fel i hur den fastställde den målsättning utifrån vilken man kan jämföra olika situationer i faktiskt och rättsligt hänseende, i det andra ledet av analysen av eventuell selektivitet,

—	till följd härav också begått ett fel i hur den bestämde vem som hade bevisbördan och vid sin tillämpning av proportionalitetsprincipen,

—	eller, i andra hand, begått ett fel i sin analys av påståendet om att det inte föreligger något orsakssamband mellan omöjligheten för bolag att fusionera i utlandet och förvärv av andelar i utlandet, och

—	också i andra hand, begått ett fel genom att förklara att frågan huruvida åtgärden kan avskiljas inte får bedömas utifrån innehavens procentuella storlek.

—	Förutom att ha fört ett juridiskt felaktig resonemang har tribunalen på flera punkter ersatt resonemangen i beslutet med egna resonemang, och därmed gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i ytterligare avseenden.

(1) Dom av den 15 november 2018, Axa Mediterranean/kommissionen (T-405/11, ej publicerad, EU:T:2018:780).

(2) kommissionens beslut 2011/282/EU av den 12 januari 2011 om avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag nr C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (EUT L 135, 2011, s. 1).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/34

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Prosegur Compañía de Seguridad, S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-406/11, Prosegur Compañía de Seguridad mot kommissionen

(Mål C-55/19 P)

(2019/C 112/40)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Prosegur Compañía de Seguridad, S.A. (ombud: J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, R. Calvo Salinero, A. Lamadrid de Pablo, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 15 november 2018,

—	bifalla talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tribunalen meddelade den 15 november 2018 domen T-406/11, Prosegur Compañia de Seguridad/kommissionen (1), som är föremål för förevarande överklagande. Tribunalen ogillade i den domen klagandens talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 12 januari 2011 (2) om ”finansiellt mervärde” enligt artikel 12.5 i den spanska lagen om beskattning av juridiska personer.

Klaganden åberopar en grund till stöd för överklagandet. Grunden avser felaktig rättstillämpning i den överklagande domen avseende tolkningen av artikel 107.1 FEUF och begreppet selektivitet.

Klaganden gör bland annat gällande att tribunalen

—	gjorde fel i samband med fastställandet av referenssystemet vid det första steget av selektivitetsbedömningen,

—	gjorde fel i samband med fastställandet av det syfte utifrån vilket de olika rättsliga och faktiska situationerna ska jämföras vid det andra steget i selektivitetsbedömningen,

—	gjorde som en följd av detta fel när den fördelade bevisbördan och tillämpade proportionalitetsprincipen,

—	i andra hand, gjorde fel i bedömningen att det saknades bevisning för orsakssambandet mellan omöjligheten för företag för att fusionera utomlands och förvärvet av aktieinnehav utomlands, och

—	i tredje hand, gjorde fel när den avfärdade argumentet att åtgärden kunde delas upp i flera delar beroende på procentandelen för det kontrollerande innehavet.

Förutom ett felaktig rättsliga resonemang har tribunalen på flera ställen ersatt resonemanget i beslutet med sitt eget resonemang, och dess rättstillämpning är därigenom felaktig i dessa delar.

(1) Dom av den 15 november 2018, Prosegur Compañia de Seguridad /kommissionen (T-406/11, ej publicerad, EU:T:2018:793).

(2) Kommissionens beslut 2011/282/EU av den 12 januari 2011 om avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (EUT L 135, 2011, s. 1).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/35

Talan väckt den 29 januari 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-63/19)

(2019/C 112/41)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, F. Tomat)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 19 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (1) genom att tillämpa nedsatta punktskattesatser på grundval av regional lagstiftning antagen i Friuli-Venezia Giulia, som föreskriver ett avgiftssystem för bensin och gasol som används som motorbränsle kopplat till försäljningen av sådana varor till personer bosatta i nämnda region, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den regionala lagstiftning som antagits i Friuli-Venezia Giulia har infört ett avgiftssystem för bensin och gasol som används som motorbränsle kopplat till försäljningen av sådana varor till personer bosatta i nämnda region. Systemet föreskriver i huvuddrag att när bränsle köps hos en bensinstation, ska den som driver denna betala ett bestämt belopp (per liter), vilken minskar det pris som ska betalas för bränslet. Regionalförvaltningen ska betala tillbaka det belopp som erlagts för mottagarnas köp av bränsle till dem som driver bensinstationerna.

Systematiken i direktiv 2003/96/EG, som har omstrukturerat gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, fordrar att varje medlemsstat ska tillämpa en enhetlig skattesats för varje produkt och för varje användningsområde inom hela landet. Den principen härrör från direktivets allmänna syfte, särskilt vad som anges i skälen 5 och 15 samt direktivsbestämmelsernas lydelse och en systematisk tolkning av de bestämmelserna. Endast i de fall som uttryckligen preciseras i direktivet är det tillåtet att göra undantag från principen att varje medlemstat måste tillämpa en enhetlig skattesats för varje produkt och varje användningsområde. Direktiv 2003/96 innehåller en rad bestämmelser som låter medlemsstaterna tillämpa skattenedsättningar, skattebefrielser eller differentierade skattesatser beträffande specifika produkter eller specifika användningsområden. Det gäller särskilt artiklarna 5, 7, 15, 16 och 17 liksom artiklarna 18 och 19. Sådana nedsättningar, befrielser eller differentierade satser får införas av medlemsstaterna genom de metoder som anges i artikel 6 i direktivet, som föreskriver att medlemsstaterna har frihet att bevilja skattebefrielse eller skattenedsättning antingen direkt, genom en differentierad skattesats eller genom återbetalning av hela eller delar av skatten.

Enligt kommissionen utgör det aktuella fallet en nedsättning av punktskatten på motorbränsle som inte är tillåten enligt direktiv 2003/96/EG om beskattning av energiprodukter.

Kommissionen anser därför att Republiken Italien i detta fall har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt artiklarna 4 och 19 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet.

(1) EUT L 283, 2003, s. 51.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/36

Överklagande ingett den 29 januari 2019 av Reino de España av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-219/10 RENV, World Duty Free Group mot kommissionen

(Mål C-64/19 P)

(2019/C 112/42)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Reino de España (ombud: A. Sampol Pucurull)

Övrig part i målet: World Duty Free Group, S.A., tidigare Autogrill España, SA, och Europeiska kommissionen

Intervenienter till stöd för sökanden i första instans: Förbundsrepubliken Tyskland och Irland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla detta överklagande och upphäva tribunalens dom av den 15 november 2018 i målet T-219/10 RENV World Duty Free Group, S.A./Europeiska kommissionen (1),

—

ogiltigförklara artikel 1.1 i det angripna beslutet, i den del kommissionen i beslut 2011/5/EG av den 28 oktober 2009 om [skattemässig avskrivning av] finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (2), fann att den omtvistade åtgärden utgör statligt stöd, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för överklagandet anfört en enda grund. Spanien anser att tribunalen har åsidosatt unionsrätten, i den mening som avses i artikel 58 i domstolens stadga, genom att ha gjort en felaktig tolkning av artikel 107.1 i fördraget och, i synnerhet, av begreppet selektivitet när det gäller de statliga stöd som avses i denna artikel. Denna grund består av fyra delgrunder:

—	För det första anser Spanien att tribunalen gjorde fel när den fastställde referensramen för den skatterättsliga åtgärden så att den skiljer sig från den i det angripna beslutet.

—	För det andra anser Spanien att den överklagade domen innebar en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen inte fann att den skattemässiga behandlingen av finansiellt mervärde utgjorde en allmän åtgärd eller en fristående eller specifik referensram.

—	För det tredje har Spanien gjort gällande att domen innebar en felaktig rättstillämpning även genom att syftet med referensramen inte fastställdes på ett korrekt sätt, och den jämförelse som krävs enligt domen World Duty Free (3) (dom C-20/15 P och C-21/15 P) genomfördes felaktigt.

—	För det fjärde medför det felaktiga fastställandet av en av de delar som ingår i referensramen en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av bevisbördan.

(1) Dom av den 15 november 2018, World Duty Free Group/kommissionen (T-219/10 RENV, EU:T:2018:784).

(2) EUT L 7, 2011, s. 48.

(3) Dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. (C-20/15 P och C-21/15 P, EU:C:2016:981).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/37

Överklagande ingett den 29 januari 2019 av Reino de España av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-399/11 RENV, Banco Santander och Santusa mot kommissionen

(Mål C-65/19 P)

(2019/C 112/43)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Konungariket Spanien (ombud: M. A. Sampol Pucurull)

Övriga parter i målet: Banco Santander, S.A. och Santusa Holding, S.L. och Europeiska kommissionen

Intervenienter till stöd för sökandena i första instans: Förbundsrepubliken Tyskland och Irland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla detta överklagande och upphäva tribunalens dom av den 15 november 2018 i målet T-399/10 RENV Banco Santander, S.A. och Santusa Holding S.L./Europeiska kommissionen (1),

—

ogiltigförklara artikel 1.1 i det angripna beslutet, i den del kommissionen i beslut 2012/282/EU av den 12 januari 2011 om [skattemässig avskrivning av] finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) som Spanien har genomfört (2), fann att den omtvistade åtgärden utgör statligt stöd, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

—	För det första anser Spanien att tribunalen gjorde fel när den fastställde referensramen för den skatterättsliga åtgärden så att den skiljer sig från den i det angripna beslutet.

—	För det andra anser Spanien att den överklagade domen innebar en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen inte fann att den skattemässiga behandlingen av finansiellt mervärde utgjorde en allmän åtgärd eller en fristående eller specifik referensram.

—	För det tredje har Spanien gjort gällande att domen innebar en felaktig rättstillämpning även genom att syftet med referensramen inte fastställdes på ett korrekt sätt, och den jämförelse som krävs enligt domen World Duty Free (3) (dom C-20/15 P och C-21/15 P) genomfördes felaktigt.

—	För det fjärde medför det felaktiga fastställandet av en av de delar som ingår i referensramen en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av bevisbördan.

(1) Dom av den 15 november 2018, Banco Santander och Santusa/kommissionen (T-219/10 RENV, EU:T:2018:787).

(2) EUT L 135, 2011, s. 1.

(3) Dom av den 21 december 2016, Kommissionen/World Duty Free Group m.fl. (C-20/15 P och C-21/15 P, EU:C:2016:981).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/38

Talan väckt den 11 februari 2019 – Republiken Italien mot Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

(Mål C-106/19)

(2019/C 112/44)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, S. Fiorentino, C. Colelli)

Svarande: Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1718 av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte, publicerad i EUT L 291 av den 16 november 2018, (1) och

—	förplikta rådet och parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför sökanden två grunder:

—

Åsidosättande av artiklarna 10, 13 och 14 FEU och artiklarna 114, 168.4 c, 289 och 294 FEUF: Den angripna förordningen, såtillvida som den anger Amsterdam som säte för Europeiska läkemedelsmyndigheten, slår endast fast det val som gjordes vid rådets sammanträde den 20 november 2017 och som Europaparlamentet inte deltog i. När den angripna förordningen antogs var parlamentet således väsentligen fråntaget sina rättigheter, eftersom det inte på något sätt kunnat påverka innehållet i det antagna beslutet. Dessa rättigheter borde ha iakttagits i enlighet med fördragsbestämmelserna om det valda lagstiftningsförfarandet.

—

Den angripna förordningen är indirekt rättsstridig, eftersom beslutet (14559/17) av den 20 november 2017 är rättsstridigt. Vidare maktmissbruk genom bristande utredning och förvanskning av de faktiska omständigheterna: Om den angripna förordningen i praktiken endast kunde slå fast det beslut som fattades den 20 november 2017 och parlamentets rättigheter därför inte åsidosattes, måste den angripna förordningen själv anses indirekt behäftad med de rättsstridigheter som vidlåder beslutet, rättsstridigheter som Republiken Italien redan har påpekat i sin ansökan i mål C-59/18.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1718 av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (EUT L 291, 2018, s. 3).

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/41

Tribunalens dom av den 8 februari 2019 – Serendipity m.fl.mot EUIPO – CKL Holdings (CHIARA FERRAGNI)

(Mål T-647/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CHIARA FERRAGNI - Det äldre Benelux-ordmärket Chiara - Relativt avslagshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001)))

(2019/C 112/49)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Serendipity Srl (Milo, Italien), Giuseppe Morgese (Barletta, Italien), Pasquale Morgese (Barletta) (ombud: advokaterna C. Volpi, L. Aliotta och F. Garbagnati Lo Iacono)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Holdings NV (Bussum, Nederländerna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 17 juli 2017 (ärende R 2444/2016-4) om ett invändningsförfarande mellan å ena sidan CKL Holdings och å andra sidan Serendipity och Pasquale Morgese.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 17 juli 2017 (ärende R 2444/2016-4) oglitigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som har uppkommit för Serendipity Srl, Giuseppe Morgese och Pasquale Morgese.

(1) EUT C 392, 20.11.2017.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/41

Överklagande ingett den 16 januari 2019 – Orkla Foods Danmark mot EUIPO (PRODUCED WITHOUT BOILING SCANDINAVIAN DELIGHTS ESTABLISHED 1834 FRUIT SPREAD)

(Mål T-34/19)

(2019/C 112/50)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Klagande: Orkla Foods Danmark A/S (Taastrup, Danmark) (ombud: advokaten S. Hansen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”PRODUCED WITHOUT BOILING SCANDINAVIAN DELIGHTS ESTABLISHED 1834 FRUIT SPREAD” – Registreringsansökan nr 16 930 241

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 1 oktober 2018 i ärende R 309/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.3 förordning (EU) 2017/1001.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/42

Överklagande ingett den 23 januari 2019 – MSI Svetovanje mot EUIPO – Industrial Farmaceutica Cantabria (nume)

(Mål T-41/19)

(2019/C 112/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: MSI Svetovanje, marketing, d.o.o (Vrhnika, Slovenien) (ombud: advokat M. Maček)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Industrial Farmaceutica Cantabria, SA (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket nume – Registreringsansökan nr 15 120 355

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 8 november 2018 i ärende R 722/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, samt artikel 296 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/43

Talan väckt den 28 januari 2019 – AH mot Eurofund

(Mål T-52/19)

(2019/C 112/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AH (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsförhållanden (Eurofound)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattades av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsförhållanden den 11 mars 2018 och meddelat sökanden genom fondens advokat i skrivelse som utarbetars av fondens advokatbyrå, advokatfirman Beauchamps, i de delar som sökandens klagomål över att skyddet av personuppgifter åsidosatts, att hennes begäran om en undersökning av detta och hennes begäran om skadestånd, som lämnats in den 2 februari 2018 genom sökandens advokat, lämnats utan bifall,

—	förplikta svaranden att utge 30 000 euro i skadestånd för den icke-ekonomiska skada som åsamkats sökanden på grund av ”data Breach” och som följd av att klagomålet av den 2 februari 2018 avslogs, och

—	förplikta Eurofound att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden avser att det angripna beslutet är rättstridigt, såvitt som det inte fattades av behörig tillsättningsmyndighet men av en extern advokatbyrå utan behörighet att fatta sådana beslut.

Andra grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed, av biståndsplikten och av artikel 22 och 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), eftersom svaranden avslog sökandens klagomål utan att inleda en administrativ undersökning.

3.	Tredje grunden avser bland annat ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, av rätten till försvar, av rätten att bli hörd och av omsorgsplikten.

4.	Fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna och av de bestämmelser som är tillämpliga för skydd av personuppgifter.

5.	Femte grunden avser en intressekonflikt och ett åsidosättande av administrationens skyldighet att agera objektivt, opartiskt och självständigt.

6.	Sjätte grunden avser illojal maktanvändning.

7.	Sjunde grunden avser ett sidosättande av artikel 17 i tjänsteföreskrifterna och av den sekretess som gäller för fackliga uppdrag vilka samtliga arbetstagare har rätt at delta i.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/44

Överklagande ingett den 29 januari 2019 – Nosio mot EUIPO (BIANCOFINO)

(Mål T-54/19)

(2019/C 112/53)

Överklagandet är avfattat på italienska

Parter

Klagande: Nosio SpA (Mezzocorona, Italien) (ombud: advokaterna J. Graffer och A. Ottolini)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”BIANCOFINO” – Registreringsansökan nr 16 376 758

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 22 november 2018 i ärende R 2434/2017-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/1001.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/44

Överklagande ingett den 31 januari 2019 – Cypern mot EUIPO – Filotas Bellas & Yios (Halloumi Vermion grill cheese M BELAS PREMIUM GREEK DAIRY SINCE 1927)

(Mål T-60/19)

(2019/C 112/54)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Republiken Cypern (ombud: S. Malynicz, QC, V. Marsland, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Filotas Bellas & Yios AE (Alexandreia Imathias, Grekland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket Halloumi χαλλούμι Vermion grill cheese/grill est/grill kase M BELAS PREMIUM GREEK DAIRY SINCE 1927 – EU-varumärke nr 12 172 276

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 20 november 2018 i ärende R 2296/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av varuslagslikheten.

—	Överklagandenämnden ansåg felaktigt att det var korrekt att överföra resonemang från tribunalens tidigare praxis.

—	Överklagandenämnden slog felaktigt fast att ett äldre nationellt varumärke inte hade någon särskiljningsförmåga som kunde särskilja certifierade varor från dem som inte var det.

—	Överklagandenämnden gjorde fel vid jämförelsen av varumärkena och vid bedömningen av risken för förväxling.

—	Överklagandenämnden bortsåg från nationella bestämmelser och rättspraxis om den räckvidd och verkan som nationella kontrollmärken har.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/45

Talan väckt den 4 februari 2019 – ECSEL Joint Undertaking mot Personal Health Institute International

(Mål T-64/19)

(2019/C 112/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ECSEL Joint Undertaking (ombud: advokaterna G. Kuyper och P. Brochier)

Svarande: Personal Health Institute International (Amsterdam, Nederländerna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förplikta svaranden att till ECSEL utge ett belopp på 25 513,84 euro jämte avtalsenlig ränta på 3,15 procent från den 15 december 2014 till dess att full betalning erlagts.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund avseende att svaranden påstås ha gjort sig skyldig till avtalsbrott. Sökanden gör gällande att svaranden underlät att inkomma med detaljerade upplysningar eller information angående sitt projekt till den nationella finansierande myndigheten och underlät att uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter, vilket innebär att sökanden har rätt att säga upp avtalet i den del det avser sökanden, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i artikel II.20.1 i bilaga II till bidragsavtalet.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/46

Överklagande ingett den 5 februari 2019 – Sixsigma Networks Mexico mot EUIPO – Dokkio (DOKKIO)

(Mål T-67/19)

(2019/C 112/56)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Sixsigma Networks Mexico, SA de CV (Mexico city, Mexiko) (ombud: advokaten C. Casas Feu)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Dokkio, Inc. (San Mateo, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket DOKKIO – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 308 971

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 21 november 2018 i ärende R 1187/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i den mån invändningen B 2800087 därigenom avslås,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna för Sixsigma Networks Mexico, SA de CV, och

—	förplikta Dokkio, Inc. att ersätta rättegångskostnader för Sixsigma Networks Mexico, SA de CV.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/47

Överklagande ingett den 6 februari 2019 – Südwestdeutsche Salzwerke mot EUIPO (Bad Reichenhaller Alpensaline)

(Mål T-69/19)

(2019/C 112/57)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Südwestdeutsche Salzwerke AG (Heilbronn, Tyskland) (ombud: advokaten M. Douglas)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket Bad Reichenhaller Alpensaline – Registreringsansökan nr 17 126 517

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 4 december 2018 i ärende R 412/2018-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och bifalla registreringsansökan nr 17 126 517 i den del som den avslogs, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/47

Överklagande ingett den 7 februari 2019 – DK Company mot EUIPO – Hunter Boot (DENIM HUNTER)

(Mål T-74/19)

(2019/C 112/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: DK Company A/S (Ikast, Danmark) (ombud: advokaten S. Hansen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hunter Boot Limited (Edinburgh, Förenade Kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärket DENIM HUNTER – Registreringsansökan nr 14 649 891

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 16 november 2018 i ärende R 849/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ändra det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grund

—	Överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den konstaterade att det förelåg en förväxlingsrisk mellan varumärkena.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/48

Talan väckt den 8 februari 2019 – Comune di Milano mot Europaparlamentet och rådet

(Mål T-75/19)

(2019/C 112/59)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Comune di Milano (ombud: advokaterna F. Sciaudone, M. Condinanzi och A. Neri)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1718 av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte,

—	förklara att rådets beslut av den 20 november 2017 saknar verkan, i den mening som avses i punkt 6 i förfarandereglerna av den 22 juni 2017, och

—	förplikta rådet och Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: åsidosättande av principerna om representativ demokrati (artikel 10 FEU) och institutionell jämvikt och uppriktigt samarbete (artikel 13 FEU) samt åsidosättande av väsentliga formkrav och artikel 14 FEU.

—

Sökanden åberopar åsidosättande av de aktuella principerna såtillvida som i) sätet för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) valdes ut av endast en institution – rådet – efter en beslutsprocess som utmynnade i beslutet av den 20 november 2017, där innehållet i den omtvistade förordningen fastställdes (det vill säga att förlägga EMA:s säte till Amsterdam), utanför det ordinarie lagstiftningsförfarandets ramar och innan detta påbörjades, ii) rådet och kommissionen – de enda två institutioner som deltog under hela urvalsförfarandet för EMA:s nya säte – under hela urvalsförfarandet inte involverade parlamentet, vilket försvagade beslutsprocessen, iii) rådet och kommissionen i det ordinarie lagstiftningsförfarandet ställde parlamentet inför fullbordat faktum beträffande det (redan gjorda) valet att placera sätet i Amsterdam, iv) rådet och kommissionen inte gav parlamentet något utrymme att utvärdera eller ifrågasätta deras beslut, utan tvärtom föresatte sig att avsluta lagstiftningsförfarandet på kortast möjligt tid, v) parlamentet förhindrades att utföra sina uppgifter, trots att dessa slås fast i fördragen, och under det ordinarie lagstiftningsförfarandet mot sin vilja tvingades att ”ratificera” det beslut som rådet hade fattat.

Andra grunden: maktmissbruk och åsidosättande av principerna om öppenhet, god förvaltningssed och skälighet

—

Enligt sökanden var syftet med urvalsförfarandet att finna det bästa anbudet för omlokalisering av EMA:s säte utifrån de förbestämda objektiva urvalskriterier som formulerats i meddelandet om urvalsförfarandet. I detta fall gav metoden att dra lott utan föregående utredning inte utrymme för att kontrollera om Milanos och Amsterdams ansökningar verkligen var likvärdiga och välja det bästa anbudet. Vidare var utfallet av omröstningen den 20 november 2017, där Amsterdam vann, en följd av kommissionens underlåtenhet att göra en faktisk utredning liksom av en missuppfattning av det nederländska anbudet (i flera väsentliga avseenden). Medlemsstaterna valde därför Amsterdams ansökan på den felaktiga grunden att den uppfyllde kraven i meddelandet om urvalsförfarandet och myndighetens särskilda krav. Dessutom ändrades det nederländska anbudet i efterhand (till det sämre) efter omröstningen den 20 november 2017. Ändringarna i anbudet förhandlades i hemlighet och bilateralt. Bristerna i beslutet av den 20 november 2017 medför att den angripna förordningen är rättsstridig.

Tredje grunden: åsidosättande av principen om god förvaltningssed

—

Sökanden hävdar att beslutsprocessen för att välja ett nytt säte för EMA kännetecknades av en brist på formell struktur och metoder avsedda att säkerställa tillräcklig öppenhet. Den bristfälliga utredningen och de bilaterala, hemliga omförhandlingar som sedan följde av vissa av de centrala villkoren i det nederländska anbudet förvärrade åsidosättandet av öppenhetsprincipen. Vidare var det mycket information av relevans för beslutsfattandet som inte beaktades. Bristen på faktisk utvärdering av anbuden och kommissionen missuppfattning av tre väsentliga aspekter av det nederländska anbudet (det tillfälliga sätets yta, finansiella villkor och bristande lämplighet vad gäller att säkerställa kontinuiteten i myndighetens verksamhet) förvärrade åsidosättandet av principen om god förvaltningssed.

Fjärde grunden: avseende rådets beslut av den [1 december] 2009 om antagandet av rådets arbetsordning, samt åsidosättande av rådets förfaranderegler av den 31 oktober 2017

—	Sökanden hävdar att genomförandet och utfallet av omröstningen är ogiltiga till följd av att de särskilda regler som rådet borde ha tillämpat åsidosattes, och att beslutet av den 20 november 2017 och den angripna förordningen därför är rättsstridiga.

25.3.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/49

Talan väckt den 12 februari 2019 – Apostolopoulou och Apostolopoulou Chrysanthaki mot Europeiska kommissionen

(Mål T-81/19)

(2019/C 112/60)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Zoi Apostolopoulou (Aten, Grekland) och Anastasia Apostolopoulou- Chrysanthaki (Aten) (ombud: advokaten D. Gkouskos)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förena denna talan med den talan som sökandena väckte den 25 oktober 2018 och som registrerades under målnummer T-721/18,

—	bifalla talan och förplikta svarandena att tillsammans och solidariskt till varje sökande utge totalbeloppet 1 100 000 euro, såsom beloppet fördelats i ansökan genom vilken talan väckts, som ersättning för den ideella skada som sökandena lidit med anledning av angreppet på deras självkänsla,

—	förplikta svarandena att avstå från alla framtida angrepp på sökandenas självkänsla,

—	förplikta den första svaranden att återupprätta sökandenas ära och rykte genom en förklaring, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna talan har väckts mot Europeiska kommissionen och Europeiska unionen. Eftersom Europeiska unionen alltid företräds vid domstolen av den institution som har antagit den angripna rättsakten är kommissionen enda svarande i detta mål.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: åsidosättande av den skyldighet avseende sanning och lojalitet som åligger parterna, åsidosättande av den grundläggande principen om en rättvis förvaltning och domstolsprövning och åsidosättande av svarandenas rätt till en rättvis rättegång.

2.	Andra grunden: kränkande av sökandenas mänskliga värdighet och självkänsla, med åsidosättande av principen om en god förvaltning.

3.	Tredje grunden: åsidosättande av likhetsprincipen, principen om god tro och principen om berättigade förväntningar.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 112

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	62 årgången 25 mars 2019

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2019/C 112/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2019/C 112/02	Förenade målen C-183/17 P och C-184/17 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2019 – International Management Group mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Utvecklingssamarbete — Genomförande av Europeiska unionens budget genom indirekt förvaltning — Talan om ogiltigförklaring — Upptagande till prövning — Rättsakter mot vilka talan kan väckas — Beslut att tilldela en uppgift avseende genomförande av budgeten till en annan person än den som ursprungligen valdes — Beslut att inte längre tilldela nya uppgifter avseende genomförande av budgeten till den enhet som ursprungligen valdes — Förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 — Artikel 43 — Delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 — Artikel 43 — Begreppet internationell organisation — Villkor — Ersättningskrav)	2
2019/C 112/03	Mål C-194/17 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2019 – Georgios Pandalis mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), LR Health & Beauty Systems GmbH (Överklagande — EU-varumärke — Förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 51.1 a och 51.2 samt artikel 75 — EU-varumärket Cystus — Livsmedelstillskott för icke medicinska ändamål — Delvis upphävandeförklaring — Varumärket har inte varit i verkligt bruk — Uppfattningen av benämningen cystus som en beskrivande upplysning om de aktuella varornas huvudingrediens — Motiveringsskyldighet)	3
2019/C 112/04	Mål C-220/17: Domstolens dom (första avdelningen) av den 30 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG mot Land Berlin (Begäran om förhandsavgörande — Tillnärmning av lagstiftning — Huruvida direktiv 2014/40/EU är giltigt — Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror — Regler om ingredienser — Förbud mot smaksatta tobaksvaror)	3
2019/C 112/05	Mål C-225/17 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 31 januari 2019 – Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl. mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran — Frysning av penningmedel och ekonomiska resurser — Europeiska unionens tribunal har ogiltigförklarat ett beslut om upptagande i en förteckning — Förändring av kriterierna för upptagande i en förteckning över personer och enheter vars tillgångar ska frysas — Återupptagande — Bevis rörande tiden före det första upptagandet — Omständigheter som var kända före det första upptagandet — Rättskraft — Räckvidd — Rättssäkerhet — Skydd för berättigade förväntningar — Principen ne bis in idem — Effektivt domstolsskydd)	4
2019/C 112/06	Mål C-587/17 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 januari 2019 – Konungariket Belgien mot europeiska kommissionen (Överklagande — Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) — Förordning (EG) nr 1290/2005 — Förordning (EU) nr 1306/2013 — Betalningar som undantagits från unionsfinansiering — Felaktigt utbetalda exportbidrag — Indrivning — Alla rättsmedel har inte uttömts — Det har inte överklagats till högsta instans till följd av det negativa utlåtandet från advokaten med behörighet att framträda inför Cour de cassation (Högsta domstolen) — Artikel 267 FEUF — Förhandsavgörande från EU-domstolen har inte begärts — Medlemsstatens försummelse)	5
2019/C 112/07	Mål C-6/18 P: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 31 januari 2019 – Republiken Grekland mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) — Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) — Förordning (EG) nr 1290/2005 — Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken — Undantagna utgifter — Betalningar som verkställts av Republiken Grekland)	6
2019/C 112/08	Mål C-149/18: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 31 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Lisboa – Portugal) – Agostinho da Silva Martins mot Dekra Claims Services Portugal SA (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser — Förordning (EG) nr 864/2007 (Rom II) — Artiklarna 16 och 27 — Överordnade tvingande bestämmelser — Direktiv 2009/103/EG — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Artikel 28)	6
2019/C 112/09	Mål C-600/17: Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Roma – Italien) – Pina Cipollone mot Ministero della Giustizia (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler — Socialpolitik — Visstidsarbete — Fredsdomare — Avvisning — Uppenbart att begäran inte kan tas upp till prövning)	7
2019/C 112/10	Mål C-626/17: Domstolens beslut (andra avdelningen) av den 17 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di Pace di Roma – Italien) – Alberto Rossi mot Ministero della Giustizia (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler — Socialpolitik — Tidsbegränsat arbete — Fredsdomare — Uppenbart att talan ska avvisas)	7
2019/C 112/11	Mål C-169/18: Domstolens beslut (första avdelningen) av den 10 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal – Irland) – Atif Mahmood m.fl. mot Minister for Justice and Equality (Begäran om förhandsavgörande — Anledning saknas att döma i saken)	8
2019/C 112/12	Förenade målen C-335/18 och C-336/18: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 30 januari 2019 – (begäran om förhandsavgörande av Sofiyski gradski sad och Apelativen sad – Sofia – Bulgarien) – brottmålen mot AK (C-335/18) och mot EP (C-336/18) (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 99 i domstolens rättegångsregler — Kontroll av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen — Förordning (EG) nr 1889/2005 — Artikel 3.1 — Åsidosättande av deklarationsskyldigheten — Artikel 4.2 — Förvarsåtgärd — Artikel 9.1 — Sanktioner i nationell rätt — Nationell lagstiftning som utöver ett frihetsberövande straff eller böter uppgående till en femtedel av det odeklarerade beloppet, föreskriver att beloppet ska konfiskeras till förmån för staten — Proportionalitet)	9
2019/C 112/13	Mål C-440/18 P: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 30 januari 2019 – Verein Deutsche Sprache eV mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Artikel 181 i domstolens rättegångsregler — Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Handling som rör ett kommissionsbeslut om ändring av utseendet på pressrummet i Berlaymont-byggnaden i samband med att endast franska och engelska versioner tillhandahålls — Delvis avslag på ansökan om tillgång till handlingar)	9
2019/C 112/14	Mål C-426/18 P: Överklagande ingett den 26 juni 2018 av Adrian Iordăchescu, Florina Iordăchescu, Mihaela Iordăchescu, Cristinel Iordăchescu av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 18 april 2018 i mål T-298/17, Iordăchescu m.fl. mot Europaparlamentet m.fl.	10
2019/C 112/15	Mål C-560/18 P: Överklagande ingett den 3 september 2018 av Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 10 juli 2018 i mål T-514/15, Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych mot kommissionen	10
2019/C 112/16	Mål C-730/18 P: Överklagande ingett den 23 november 2018 av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 september 2018 i mål T-242/17, SC mot Eulex Kosovo	12
2019/C 112/17	Mål C-736/18 P: Överklagande ingett den 26 november 2018 av Gugler France av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 25 september 2018 i mål T-238/17, Gugler mot EUIPO	13
2019/C 112/18	Mål C-741/18 P: Överklagande ingett den 27 november 2018 av OPS Újpesti Csökkentmunkaképességűek Ipari és Kereskedelmi Kft. (OPS Újpest Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september i mål T-741/18, OPS Újpest/kommssionen	14
2019/C 112/19	Mål C-747/18 P: Överklagande ingett den 30 november 2018 av Lux-Rehab Foglalkoztató Non-Profit Kft. (Lux-Rehab Non-profit Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september 2018 i mål T-710/17, Lux-Rehab Non-Profit mot kommissionen	15
2019/C 112/20	Mål C-748/18 P: Överklagande ingett den 30 november 2018 av Motex Ipari és Szolgáltató Rehabilitációs Kft. (Motex Kft.) av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 september 2018 i mål T-713/17, Motex mot kommissionen	16
2019/C 112/21	Mål C-764/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 5 december 2018 – Ayuntamiento de Pamplona mot Orange España S.A.U.	17
2019/C 112/22	Mål C-765/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Koblenz (Tyskland) den 6 december 2018 – Stadtwerke Neuwied GmbH mot RI	17
2019/C 112/23	Mål C-773/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – TK mot Land Sachsen-Anhalt	18
2019/C 112/24	Mål C-774/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – UL mot Land Sachsen-Anhalt	19
2019/C 112/25	Mål C-775/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Halle (Tyskland) den 10 december 2018 – VM mot Land Sachsen-Anhalt	20
2019/C 112/26	Mål C-781/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Roma (Italien) den 12 december 2018 – Società Italiana degli Autori ed Editori (S.I.A.E.) mot Soundreef Ltd	21
2019/C 112/27	Mål C-783/18: Överklagande ingett av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 3 oktober 2018 i mål T-313/17, Wajos GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet ingett den 12 december 2018	22
2019/C 112/28	Mål C-786/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 14 december 2018 – ratiopharm GmbH mot Novartis Consumer Health GmbH	23
2019/C 112/29	Mål C-788/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione tributaria provinciale di Parma (Italien) den 14 december 2018 – Stanleyparma Sas, Stanleybet Malta Ltd mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli UM Emilia Romagna – SOT Parma	23
2019/C 112/30	Mål C-789/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 12 december 2018 – AQ m.fl. mot Corte dei Conti m.fl.	24
2019/C 112/31	Mål C-790/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale (Italien) den 12 december 2018 – ZQ mot Corte dei Conti m.fl.	26
2019/C 112/32	Mål C-834/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial da Comarca de Faro (Portugal) den 28 december 2018 – Rolibérica, Lda mot Autoridade para as Condições do Trabalho	27
2019/C 112/33	Mål C-18/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 11 januari 2019 – WM mot Stadt Frankfurt am Main	27
2019/C 112/34	Mål C-49/19: Talan väckt den 25 januari 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal	28
2019/C 112/35	Mål C-50/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Sigma Alimentos Exterior, S.L. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-239/11, Sigma Alimentos Exterior mot kommissionen	29
2019/C 112/36	Mål C-51/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av World Duty Free Group, S.A., tidigare Autogrill España, S.A., av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-219/10, RENV, World Duty Free Group mot kommissionen	30
2019/C 112/37	Mål C-52/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Banco Santander, S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-227/10, Banco Santander, S.A. mot Europeiska kommissionen	31
2019/C 112/38	Mål C-53/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Banco Santander, S.A. och Santusa Holding, S.L. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-399/11 RENV, Banco Santander och Santusa mot kommissionen	32
2019/C 112/39	Mål C-54/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Axa Mediterranean Holding SA, av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-405/11, Axa Mediterranean/kommissionen	33
2019/C 112/40	Mål C-55/19 P: Överklagande ingett den 25 januari 2019 av Prosegur Compañía de Seguridad, S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-406/11, Prosegur Compañía de Seguridad mot kommissionen	34
2019/C 112/41	Mål C-63/19: Talan väckt den 29 januari 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien	35
2019/C 112/42	Mål C-64/19 P: Överklagande ingett den 29 januari 2019 av Reino de España av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-219/10 RENV, World Duty Free Group mot kommissionen	36
2019/C 112/43	Mål C-65/19 P: Överklagande ingett den 29 januari 2019 av Reino de España av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 november 2018 i mål T-399/11 RENV, Banco Santander och Santusa mot kommissionen	37
2019/C 112/44	Mål C-106/19: Talan väckt den 11 februari 2019 – Republiken Italien mot Europeiska unionens råd, Europaparlamentet	38
2019/C 112/45	Mål C-577/17: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl, ytterligare deltagare i rättegången: Clinton Osas Alake alias Klenti Solim m.fl.	39
2019/C 112/46	Mål C-313/18: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Svea hovrätt – Sverige) – Dacom Limited mot IPM Informed Portfolio Management AB	40
2019/C 112/47	Mål C-566/18: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien – Österrike) – Austrian Airlines AG mot MG, NF	40
2019/C 112/48	Mål C-617/18: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 januari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia de Albacete – Spanien) – Los prestatarios mot Globalcaja S.A.	40
	Tribunalen
2019/C 112/49	Mål T-647/17: Tribunalens dom av den 8 februari 2019 – Serendipity m.fl.mot EUIPO – CKL Holdings (CHIARA FERRAGNI) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CHIARA FERRAGNI — Det äldre Benelux-ordmärket Chiara — Relativt avslagshinder — Risk för förväxling föreligger inte — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))	41
2019/C 112/50	Mål T-34/19: Överklagande ingett den 16 januari 2019 – Orkla Foods Danmark mot EUIPO (PRODUCED WITHOUT BOILING SCANDINAVIAN DELIGHTS ESTABLISHED 1834 FRUIT SPREAD)	41
2019/C 112/51	Mål T-41/19: Överklagande ingett den 23 januari 2019 – MSI Svetovanje mot EUIPO – Industrial Farmaceutica Cantabria (nume)	42
2019/C 112/52	Mål T-52/19: Talan väckt den 28 januari 2019 – AH mot Eurofund	43
2019/C 112/53	Mål T-54/19: Överklagande ingett den 29 januari 2019 – Nosio mot EUIPO (BIANCOFINO)	44
2019/C 112/54	Mål T-60/19: Överklagande ingett den 31 januari 2019 – Cypern mot EUIPO – Filotas Bellas & Yios (Halloumi Vermion grill cheese M BELAS PREMIUM GREEK DAIRY SINCE 1927)	44
2019/C 112/55	Mål T-64/19: Talan väckt den 4 februari 2019 – ECSEL Joint Undertaking mot Personal Health Institute International	45
2019/C 112/56	Mål T-67/19: Överklagande ingett den 5 februari 2019 – Sixsigma Networks Mexico mot EUIPO – Dokkio (DOKKIO)	46
2019/C 112/57	Mål T-69/19: Överklagande ingett den 6 februari 2019 – Südwestdeutsche Salzwerke mot EUIPO (Bad Reichenhaller Alpensaline)	47
2019/C 112/58	Mål T-74/19: Överklagande ingett den 7 februari 2019 – DK Company mot EUIPO – Hunter Boot (DENIM HUNTER)	47
2019/C 112/59	Mål T-75/19: Talan väckt den 8 februari 2019 – Comune di Milano mot Europaparlamentet och rådet	48
2019/C 112/60	Mål T-81/19: Talan väckt den 12 februari 2019 – Apostolopoulou och Apostolopoulou Chrysanthaki mot Europeiska kommissionen	49