Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2018/C 445/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 436, 3.12.2018

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 427, 26.11.2018

EUT C 408, 12.11.2018

EUT C 399, 5.11.2018

EUT C 392, 29.10.2018

EUT C 381, 22.10.2018

EUT C 373, 15.10.2018

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Överklagande ingett den 5 juli 2018 av Europeiska centralbanken av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 26 april 2018 i mål T-251/15, Espírito Santo Financial (Portugal) mot Europeiska centralbanken

(Mål C-442/18 P)

(2018/C 445/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska centralbanken (ombud: F. Malfrère, M. Ioannidis och H.-G. Kamman, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Espírito Santo Financial (Portugal), SGPS, SA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkt 1 i domslutet i tribunalens dom av den 26 april 2018, Espírito Santo Financial (Portugal), SGPS, SA mot ECB, T-251/15, EU:T:2018:234,

—	ogilla ansökan även i den del som avser ECB:s beslut att inte lämna ut uppgifter om kreditbeloppet i de protokollsutdrag som fogats till ECB-rådets beslut av den 28 juli 2014,

—	eller, om det andra yrkandet inte bifalls, återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal för avgörande, och

—	förplikta sökanden i första instans, tillika motparten i överklagandet, att ersätta två tredjedelar (2/3) av rättegångskostnaderna och ECB att ersätta en tredjedel (1/3) av rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första och enda grund: åsidosättande av artikel 10.4 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan) och första strecksatsen i artikel 4.1 a i beslut 2004/258. (1)

ECB hävdar att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 10.4 i stadgan och första strecksatsen i artikel 4.1 a i beslut 2004/258, genom att i den överklagade domen, särskilt punkterna 55, 75–61, 124 och 161, slå fast att ECB-rådet vid utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om utlämnande av sina protokoll ”ska iaktta villkoren och de gränser som fastställs i beslut 2004/258” (punkt 80), vilket i det konkreta fallet innebär att ECB är skyldig att motivera hur ett utlämnande av uppgifter i de protokoll från ECB-rådets möten som fogats till ECB-rådets beslut konkret och faktiskt undergräver skyddet för sekretessen vid överläggningar i ECB:s beslutande organ.

I artikel 10.4 i stadgan fastställs presumtionen för att uppgifter som ingår i ECB-rådets överläggningar behöver hållas hemliga för att skydda ECB:s oberoende och effektivitet. Denna primärrättsliga regel, som det inte får avvikas från i sekundärrätten, gäller även för delar av protokoll som fogats till ECB-rådets beslut. Det erinras om denna regel i första strecksatsen i artikel 4.1 a i beslut 2004/258. Det följer av den allmänna principen om sekretess vid ECB-rådets överläggningar, inklusive beslut, såsom den slås fast i artikel 10.4 i stadgan, att ECB inte behöver låta sitt beslut att offentliggöra resultatet av sina överläggningar omfattas av de materiella och processuella regler som fastställs i beslut 2004/258. I synnerhet behöver ECB inte förklara varför ett utlämnande av sådana protokoll från ECB-rådet faktiskt skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om sekretessen vid dess överläggningar.

---

(1)  Europeiska centralbankens beslut 2004/258/EG av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (EUT L 80, s. 24).

Överklagande ingett den 1 augusti 2018 av Europaparlamentet av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 17 maj 2018 i mål T-566/16, Josefsson mot Europaparlamentet

(Mål C-506/18 P)

(2018/C 445/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europaparlamentet (ombud: Í. Ní Riagáin Düro, V. Montebello-Demogeot)

Övrig part i målet: Erik Josefsson

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	således ogilla talan i första instans,

—	fastställa att parterna ska bära sina rättegångskostnader för förevarande förfarande, och

—	förplikta Erik Josefsson att bära rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Vad gäller överklagandet åberopar parlamentet följande grunder:

(i)	Felaktig rättstillämpning, missuppfattning av omständigheterna och bristande motivering när det gäller slutsatsen att kravet på en juridisk kvalifikation var orsaken till sökandens uppsägning.

(ii)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att antagandet av ett organisationsschema och de beslut som avser nämnda schema, samt beskrivningen av de tjänster som ingår däri ska omfattas av sökandens rätt att bli hörd.

(iii)

Missuppfattning av omständigheterna, uppenbart oriktig bedömning och bristande motivering när det gäller slutsatsen att om sökanden hade fått yttra sig i fråga om huruvida han hade en juridisk kvalifikation så skulle det faktiskt ha kunnat ändra utgången av det aktuella beslutsförfarandet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 13 augusti 2018 – Gesamtverband Autoteile-Handel e.V. mot KIA Motors Corporation

(Mål C-527/18)

(2018/C 445/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Gesamtverband Autoteile-Handel e.V.

Motpart: KIA Motors Corporation

Tolkningsfrågor

1)	Är tillverkaren skyldig att tillhandahålla den information som oberoende aktörer enligt artikel 6.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 (1) ska ges tillgång till i sådan form att uppgifterna kan behandlas elektroniskt?

2)

Föreligger diskriminering av oberoende aktörer, vilken är förbjuden enligt artikel 6.1 första meningen i förordning (EG) nr 715/2007, när en tillverkare genom att koppla in en tillhandahållare av informationstjänster öppnar ytterligare en informationskanal genom vilken auktoriserade återförsäljare och verkstäder kan sälja originaldelar?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

Överklagande ingett den 13 augusti 2018 av Outsource Professional Services Ltd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 31 maj 2018 i mål T-340/16, Flatworld Solutions Pvt Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-528/18 P)

(2018/C 445/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Outsource Professional Services Ltd (ombud: A. Kempter, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Flatworld Solutions Pvt. Ltd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 31 maj 2018 i mål T-340/16,

—	fastställa det beslut som EUIPO:s fjärde överklagandenämnd meddelade den 15 april 2016 i ärende nr R 611/2015-4, och

—	förplikta Flatworld Solutions Pvt. Ltd att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som med nödvändighet uppkommit för den som varit innehavare/förvärvare/klagande med avseende på EU-varumärket.

Grunder och huvudargument

Överklagandet grundas på att tribunalen har överträtt unionsrätten, nämligen artikel 52.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, (1) senast ändrad genom rådets förordning 2015/2424. (2)

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att den som var innehavare/förvärvare/klagande med avseende på EU-varumärket hade handlat i ond tro när vederbörande gav in ansökan om registrering av varumärket med nr 006035547. Tribunalen feltolkade begreppet ond tro. Det är inte oärligt eller oetiskt att använda sig av en beskrivande lydelse för att beteckna en affärsverksamhet. Registreringen som varumärke utverkades följaktligen inte i ond tro.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, s. 21).

Begäran om förhandsavgörande framställd av dall’Eparchiako Dikastirio Larnakas (Cypern) den 19 september 2018 – D. Z. mot Blue Air – Airline Management Solutions S.R.L.

(Mål C-584/18)

(2018/C 445/06)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Eparchiako Dikastirio Larnakas

Parter i det nationella målet

Kärande: D. Z.

Svarande: Blue Air – Airline Management Solutions S.R.L.

Tolkningsfrågor

1)

Ska beslut nr 565/2014/EU (1) tolkas så, att den har direkta rättsverkningar som innebär att tredjelandsmedborgare inte är skyldiga att inneha visering vid inresa i destinationsmedlemsstaten och att den berörda destinationsmedlemsstaten inte får kräva nämnda visering om tredjelandsmedborgaren innehar en visering eller ett uppehållstillstånd som ingår i förteckningen över de handlingar som omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med beslut nr 565/2014/EU, vilket destinationsmedlemsstaten har åtagit sig att tillämpa?

2)

Om ett lufttrafikföretag på flygplatsen i utresemedlemsstaten, direkt och/eller genom sina ombud och auktoriserade tjänstemän, nekar en passagerare ombordstigning av det skälet att destinationsmedlemsstatens myndigheter inte tillåter att passageraren reser in i nämnda stat eftersom passageraren anses sakna inresevisering (visa), kan det då hävdas att lufttrafikföretaget fyller en funktion och agerar som den berörda statens förlängda arm (emanation of State) med den följden att passageraren inför en domstol i destinationsmedlemsstaten kan åberopa beslut nr 565/2014/EU gentemot staten för att styrka att vederbörande hade rätt till inresa utan ytterligare visering och för att begära ekonomisk ersättning för åsidosättandet av nämnda rätt och följaktligen för åsidosättandet av vederbörandes transportavtal?

3)

Kan ett lufttrafikföretag, direkt och/eller genom sina ombud och auktoriserade tjänstemän, neka en tredjelandsmedborgare ombordstigning på grundval av beslutet från destinationsmedlemsstatens myndigheter att neka inresa till den berörda medlemsstatens territorium, utan att i förväg utfärda och/eller överlämna ett skriftligt motiverat beslut om nekad inresa till vederbörande (se artikel 14.2 i förordning (EU) 2016/399 (2), tidigare artikel 13 i förordning (EG) nr 562/2006, där det stadgas att det ska utfärdas ett motiverat beslut om nekad inresa) i syfte att säkerställa att de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rättsligt skydd av den berörda passagerarens rättigheter, respekteras (se artikel 4 i förordningen)?

4)

Ska artikel 2 j i förordning (EG) nr 261/2004 (3) tolkas så, att dess tillämpningsområde inte omfattar nekad ombordstigning av en passagerare om lufttrafikföretaget fattar ett sådant beslut för att ”resehandlingarna [anses vara] ofullständiga”? Ska bestämmelsen tolkas så, att nekad ombordstigning omfattas av förordningens tillämpningsområde om det i ett mål, på grund av de särskilda omständigheter som föreligger i det specifika fallet, slås fast att resehandlingarna var godtagbara och att nekad ombordstigning var oberättigad eller rättsstridig eftersom den innebär ett åsidosättande av unionsrätten?

5)

Kan en passagerare fråntas den rätt till kompensation som följer av artikel 4.3 i förordning (EG) nr 261/2004 när lufttrafikföretaget åberopar en klausul om ansvarsfriskrivning eller ansvarsbegränsning om resehandlingarna anses vara ofullständiga, om en sådan klausul återfinns i lufttrafikföretagets sedvanliga och i förväg offentliggjorda villkor för drift och/eller tillhandahållande av tjänster? Utgör artikel 15 jämförd med artikel 14 i förordningen hinder för att tillämpa sådana klausuler om lufttrafikföretagets ansvarsbegränsning och/eller ansvarsfriskrivning?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 565/2014/EU av den 15 maj 2014 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod och om upphävande av beslut 895/2006/EG och 582/2008/EG (EUT L 157, 2014, s. 23).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (Text av betydelse för EES) – Uttalande från kommissionen (EUT L 46, 2004, s. 1).

Överklagande ingett den 21 september 2018 av The Goldman Sachs Group Inc. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-419/14, The Goldman Sachs Group mot Europeiska kommissionen

(Mål C-595/18 P)

(2018/C 445/07)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: The Goldman Sachs Group Inc. (ombud: A. Mangiaracina, avvocatessa, J. Koponen, advokat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Prysmian SpA, Prysmian Cavi e Sistemi Srl

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

helt eller delvis ogiltigförklara (till exempel från maj 2007 eller november 2007 och framåt, då GS Group och dess dotterbolag endast innehade cirka 45 procent respektive 26 procent av Prysmians aktier), artiklarna 1, 2, 3 och 4 i kommissionens beslut C(2014) 2139 (1) av den 2 april 2014 i den mån de angår sökanden, och/eller

—	sätta ned det bötesbelopp som ålagts klaganden genom artikel 2 i kommissionens beslut C(2014) 2139 av den 2 april 2014, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet i första instans och för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen tillämpade artikel 101 FEUF och artikel 23.2 i förordning 1/2003 (2) felaktigt genom att finna att klaganden skulle hållas ansvarig för en överträdelse som begåtts av Prysmian från den 29 juli 2005 till den 3 maj 2007 (perioden före börsintroduktionen).

Andra grunden: Klaganden utövade inte ett avgörande inflytande i den mening som avses i den rättspraxis som fastställts mellan den 3 maj 2007-28 januari 2009 (perioden efter börsintroduktionen).

Tredje grunden: Begäran om att domstolen vid en eventuell nedsättning av bötesbeloppet för Prysmian ska tillämpa samma nedsättning i förhållande till klaganden.

---

(1)  Kommissionens beslut av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende AT.39610 – kraftkablar).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 25 september 2018 – Adler Real Estate AG m.fl.

(Mål C-605/18)

(2018/C 445/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Adler Real Estate AG, Petrus Advisers LLP, TZ

Motpart: Finanzmarktaufsichtsbehörde

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1a fjärde stycket led iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (1), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, tolkas på så sätt att ett villkor för att ”strängare krav” ska få åläggas ”aktieägare eller fysiska eller juridiska personer” är att den myndighet som medlemsstaten utsett i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25 (2) … om uppköpserbjudanden, ”utövar tillsyn” över de ”lagar och andra författningar” som föreskriver strängare krav för offentliggörande av andelsinnehav och att denna tillsyn omfattar efterlevnaden av dessa strängare krav beträffande offentliggörande av andelsinnehav, i den mening som avses i direktiv 2004/109/EG?

2)

Utgör artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder för en nationell praxis som innebär att ett lagakraftvunnet beslut, som fattats av tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 4 i direktiv 2004/25 och genom vilket det fastställs att en person har överträtt nationella bestämmelser som har utfärdats för att genomföra direktiv 2004/25, har bindande verkan också inom ramen för ett straffrättsligt förfarande mot samma person på grund av en överträdelse av nationella bestämmelser i anknytning till detta direktiv vilka införlivar direktiv 2004/109/EG (öppenhetsdirektivet), vilket innebär att denna person inte har möjlighet att göra faktiska och rättsliga invändningar i syfte att bestrida den överträdelse som fastslagits i ett redan lagakraftvunnet beslut?

---

(1)  EUT L 390, 2004, s. 38.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 2004, s. 12).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Tributário de Lisboa (Portugal) den 28 september 2018 – Estado do Canadá mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-613/18)

(2018/C 445/09)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Tributário de Lisboa

Parter i det nationella målet

Klagande: Estado do Canadá

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfråga

Är det förenligt med principen om förbud mot restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredjeland att, i samband med beskattning av utdelning från ett i beskattningslandet etablerat bolag till ett rättssubjekt som saknar hemvist i landet, på rättssubjekt som har hemvist i ett tredjeland tillämpa en högre effektiv skattesats, för skatten på inkomst för juridiska personer, än den som tillämpas på ett rättssubjekt av samma slag som har hemvist i beskattningslandet?

Talan väckt den 28 september 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-614/18)

(2018/C 445/10)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Tokár, C. Cattabrig)

Svarande: Republiken Slovakien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 Fördraget om Europeiska unionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med artiklarna 32.3, 34.7 och 35.7 i förordning (EG) nr 810/2009 (1) (viseringskodex) genom att neka tredjelandsmedborgare, som inte är familjemedlemmar till unionsmedborgare, vars viseringsansökan avslagits eller vars visering har upphävts eller återkallats, rätten att väcka talan vid domstol såsom följer av unionsrätten, och

—	förplikta Republiken Slovakien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör kommissionen gällande att de rättsfrågor som är stridiga i förevarande fall klart har utretts i domstolens dom i mål C-403/16, El Hassani. I den domen slog domstolen fast att artikel 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 (2), jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den ålägger medlemsstaterna en skyldighet att föreskriva ett förfarande för överklagande av beslut om avslag på en viseringsansökan, varvid det ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella reglerna för detta förfarande med iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. I nämnda förfarande måste det, i ett visst skede av förfarandet, finnas en möjlighet att överklaga till domstol

Kommissionen drar följaktligen den slutsatsen att de argument som Republiken Slovakien framfört under det administrativa förfarandet i förevarande fall inte ska godtas och vidhåller sin ståndpunkt att Republiken Slovakien inte har uppfyllt de skyldigheter som anges i ansökan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), Schengenavtalets tillämpningskonvention, rådets förordningar (EG) nr 1683/95 och (EG) nr 539/2001 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008 och (EG) nr 810/2009 (EUT L 182, 2013, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts Kehl (Tyskland) den 28 september 2018 – Brottmål mot UY

(Mål C-615/18)

(2018/C 445/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgerichts Kehl

Parter i det nationella målet

Staatsanwaltschaft Offenburg

mot

UY

Tolkningsfrågor

1.

Ska unionslagstiftningen, särskilt direktiv 2012/13 (1) och artiklarna 21, 45, 49 och 56 FEUF, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det – enbart på grund av att den tilltalade inte har hemvist i denna medlemsstat, utan i en annan medlemsstat – är möjligt att i ett brottmål bestämma att den tilltalade ska utse ett delgivningsombud för att kunna delges ett strafföreläggande, vilket får till följd att strafföreläggandet kommer att vinna laga kraft och det därmed skapas rättsliga förutsättningar för det straffrättsliga ansvaret för den tilltalades senare handlande (bindande verkan av omständigheterna i målet (Tatbestandswirkung)) även om den tilltalade i själva verket inte kände till strafföreläggandet och det inte på samma sätt som vid delgivning av strafföreläggandet när den tilltalade har hemvist i medlemsstaten är säkerställt att den tilltalade faktiskt har fått kännedom om strafföreläggandet?

2.

Om den första frågan besvaras nekande: Ska unionslagstiftningen, särskilt direktiv 2012/13 och artiklarna 21, 45, 49 och 56 FEUF, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det – enbart på grund av att den tilltalade inte har hemvist i denna medlemsstat, utan i en annan medlemsstat – är möjligt att i ett brottmål bestämma att den tilltalade ska utse ett delgivningsombud för att kunna delges ett strafföreläggande, vilket får till följd att strafföreläggandet kommer att vinna laga kraft och det därmed skapas rättsliga förutsättningar för det straffrättsliga ansvaret för den tilltalades senare handlande (bindande verkan av omständigheterna i målet (Tatbestandswirkung)) och den tilltalade, när denna brottsliga handling lagförs, åläggs mer omfattande skyldigheter i subjektivt hänseende när det gäller att faktiskt få kännedom om strafföreläggandet än den tilltalade skulle ha om han eller hon hade hemvist i medlemsstaten, så att det blir möjligt att lagföra vederbörande på grund av oaktsamhet?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Session, Edinburgh (Förenade kungariket) den 3 oktober 2018 – Andy Wightman m.fl. mot Secretary of State for Exiting the European Union

(Mål C-621/18)

(2018/C 445/12)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Session, Edinburgh

Parter i det nationella målet

Klagande: Andy Wightman, Ross Greer, Alyn Smith, David Martin, Catherine Stihler, Jolyon Maugham, Joanna Cherry

Motpart: Secretary of State for Exiting the European Union

Ytterligare deltagare i rättegången: Chris Leslie, Tom Brake

Tolkningsfråga

I ett fall där en medlemsstat i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen har anmält sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen till Europeiska rådet, tillåter unionsrätten att den anmälande medlemsstaten ensidigt återkallar sin anmälan, och om så är fallet, under vilka villkor och med vilken verkan avseende medlemsstatens fortsatta medlemskap i Europeiska unionen?

Talan väckt den 11 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-636/18)

(2018/C 445/13)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa dels att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (1) jämförd med bilaga XI till det direktivet genom att sedan den 1 januari 2010 systematiskt och konsekvent överskrida det årliga gränsvärdet för NO2 i följande 12 tätbebyggelser och luftkvalitetszoner: Marseille (FR03A02), Toulon (FR03A03), Paris (FR04A01), Auvergne-Clermont-Ferrand (FR07A01), Montpellier (FR08A01), Toulouse Midi-Pyrénées (FR12A01), ZUR Reims Champagne-Ardenne (FR14N10), Grenoble Rhône-Alpes (FR15A01), Strasbourg (FR16A02), Lyon-Rhône-Alpes (FR20A01), ZUR Vallée de l’Arve Rhône-Alpes (FR20N10) och Nice (FR24A01) samt genom att sedan den 1 januari 2010 systematiskt och konsekvent överskrida timvärdet för NO2 i zonerna Paris (FR04A01) och Lyon Rhône-Alpes (FR20A01) sedan det datum då gränsvärdena trädde i kraft 2010,

—

dels att Republiken Frankrike sedan den 11 juni 2010 har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa jämförd med bilaga XV till det direktivet, och särskilt den skyldighet som anges i artikel 23.1 andra stycket i samma direktiv att se till att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Från och med 2010 har de årliga gränsvärdena och timvärdena för NO2 systematiskt och konsekvent överskridits i 12 respektive 2 zoner. Dessa överskridanden utgör i sig ett åsidosättande av artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa jämförd med bilaga XI till detta direktiv.

Trots att Republiken Frankrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i och bilaga XI till direktiv 2008/50/EG har Republiken Frankrike inte, tvärtemot vad som föreskrivs i artikel 23.1 andra stycket i direktiv 2008/50/EG, antagit effektiva åtgärder i luftkvalitetsplaner så att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt.

Den bristande effektiviteten av dessa åtgärder framgår bland annat av varaktigheten av perioden av överskridandet av gränsvärdena, graden av överskridandena och utvecklingen av dem samt av den detaljerade analysen av var och en av de planer som upprättats av de franska myndigheterna för de 12 zonerna i fråga.

---

(1)  EUT L 152, 2008, s. 1.

Talan väckt den 12 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-638/18)

(2018/C 445/14)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Nicolae och K. Petersen)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

slå fast att Rumänien, genom att sedan 2007 systematiskt ha åsidosatt de dagliga gränsvärdena för halterna av PM10 och systematiskt under perioden 2007-2014, med undantag för 2013, ha åsidosatt de årliga gränsvärdena för halterna av PM10 i zonen RO32101 Bukarest, har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 3.1, jämförd med bilaga XI, i direktiv 2008/50/EG (1),

—

slå fast att Rumänien, när det gäller zon RO32101 Bukarest, från den 11 juni 2010 har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 23.1, jämförd med bilaga XV, avdelning A, i direktiv 2008/50/EG, bland annat skyldigheten enligt andra stycket att säkerställa att den period under vilken gränsvärdena för PM10 överskrids är så kort som möjligt, och

—	förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sedan 2007 har de dagliga gränsvärdena för halterna av PM10 överskridits systematiskt i zonen RO32101 Bukarest. Under perioden 2007-2014, med undantag för 2013, har dessutom de årliga gränsvärdena för halterna av PM10 överskridits i samma zon. Dessa överskridanden räcker för att det ska kunna konstateras att Rumänien har åsidosatt bestämmelserna i artikel 13.1, jämförd med bilaga XI, i direktiv 2008/50/EG.

Trots dessa överskridanden har Rumänien inte upprättat några planer för denna zon enligt bestämmelserna i artikel 23.1 i direktivet och särskilt åsidosatt skyldigheten att vidta lämpliga åtgärder så att perioden av överskridande av gränsvärdena för PM10 kan hållas så kort som möjligt. Detta åsidosättande följer av den långa period under vilken överskridandena konstaterats, de långa frister som föreskrivits för att upphöra med överskridandena, avsaknaden av en del av det som föreskrivs i bilaga XV, avdelning A, i direktivet samt den omständigheten att planerna inte omfattar alla huvudorsakerna till överskridandet av gränsvärdena och inte heller föreskriver tillräckliga obligatoriska åtgärder för att iaktta gränsvärdena.

---

(1)  EUT L 152, 2008, s. 1.

Talan väckt den 12 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-642/18)

(2018/C 445/15)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán, E. Sanfrutos Cano och F. Thiran)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen i enlighet med artikel 258 FEUF ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.1 och artikel 30.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (1) genom att inte anta avfallsplaner för de autonoma regionerna Aragonien, Balearerna, Kanarieöarna, Madrid och stadsregionen Ceuta, eller genom att inte se över planerna för dessa regioner i enlighet med direktiv 2008/98, och

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 33.1 i direktiv 2008/98 genom att officiellt underrätta kommissionen om antagandet eller översynen av avfallsplanerna för de autonoma regionerna Aragonien, Balearerna, Kanarieöarna, Madrid och stadsregionen Ceuta,

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda artiklar och punkter i direktiv 2008/98 genom att inte anta nödvändiga åtgärder före den 14 september 2017, vilket var det datum som angetts i det motiverade yttrandet av den 14 juli 2017.

---

(1)  EUT L 312, 2008, s. 3.

Talan väckt den 23 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-664/18)

(2018/C 445/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Norris-Usher, K. Petersen)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i direktiv 2008/50/EG, (1) jämförd med bilaga XI till direktivet, genom att fortsätta överskrida gränsvärdena för kvävedioxid (NO2) i zonerna FK0001 (Greater Londons stadsområde), FK0002 (West Midlands stadsområde), FK0003 (Greater Manchesters stadsområde), FK0004 (West Yorkshires stadsområde), FK0013 (Teessides stadsområde), FK0014 (The Potteries), FK0018 (Kingston upon Hull), FK0019 (Southamptons stadsområde), FK0024 (Glasgows stadsområde), FK0029 (Eastern), FK0031 (South East), FK0032 (East Midlands), FK0033 (North West & Merseyside), FK0034 (Yorkshire & Humberside), FK0035 (West Midlands) and FK0036 (North East), samt timgränsvärdet för NO2 i zonen FK0001 (Greater Londons stadsområde), trots att dessa gränsvärden trädde i kraft den 1 januari 2010,

—

fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland sedan den 11 juni 2010 har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i direktiv 2008/50/EG, jämförd med bilaga XV till direktivet, med avseende på ovannämnda zoner och, i synnerhet, skyldigheten enligt artikel 23.1 andra stycket att se till att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt, och

—	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Årsgränsvärdena för NO2 har sedan år 2010 överskridits i 16 zoner och tätbebyggelser och timgränsvärdena har överskridits i en zon. Dessa fall av överskridande utgör, även i sig, ett åsidosättande av artikel 13.1 i direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till samma direktiv.

Trots att detta åsidosättande av artikel 13.1, jämförd med bilaga XI till direktivet, har bestått har Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland underlåtit att upprätta luftkvalitetsplaner i vilka det föreskrivs lämpliga åtgärder så att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt. Bristerna i de åtgärder som förutsetts av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland framgår klart av hur länge den period under vilken gränsvärdena överskridits har pågått, överskridandenas omfattning och uppfyllandets utveckling, samt den närmare analysen av varje luftkvalitetsplan för de 16 zoner och tätbebyggelser som avses i denna ansökan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 2008, s. 1).

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Bacardi mot EUIPO – Palírna U zeleného stromu (42 BELOW)

(Mål T-435/12) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket 42 BELOW - Äldre icke registrerade nationella figurmärket VODKA 42 - Relativt registreringshinder - Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.4 i förordning (EU) 2017/1001) - Användande i näringsverksamhet - EUIPO:s tillämpning av nationell rätt))

(2018/C 445/17)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Bacardi Co. Ltd (Vaduz, Liechtenstein) (ombud: inledningsvis advokaten M. Reinisch, därefter advokaterna A. Parassina, L. Rigas och L. Lorenc)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis P. Geroulakos, därefter D. Gája och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Palírna U zeleného stromu a. s., tidigare Granette & Starorežná Distilleries a.s. (Ústí nad Labem, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten T. Chleboun)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 9 juli 2012 (ärende R 2100/2011-2) om ett invändningsförfarande mellan Granette & Starorežná Distilleries och Bacardi.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Bacardi Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 379, 8.12.2012.

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Nova mot kommissionen

(Mål T-299/15) (1)

((Skiljedomsklausul - Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för ett pilotprojekt i syfte att skapa ett kontakt- och diskussionsnätverk mellan kommuner i fråga om erfarenheter och bästa praxis avseende vidarebosättning och integration av flyktingar - Resultaten av projektet har inte varit föremål för en objektiv utvärdering - Proportionalitet - Återbetalning av utbetalda belopp - Åtgärder för bevisupptagning - Genkäromål))

(2018/C 445/18)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Nova Onlus Consorzio nazionale di cooperative sociali – Soc. coop. (Trani, Italien) (ombud: advokaterna M. Astolfi och M. Petrucci)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Di Paolo och L. Cappelletti, därefter L. Di Paolo och slutligen O. Verheecke och F. Moro biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF i vilken sökanden har yrkat att domstolen ska fastställa att kommissionen saknar grund för att återkräva ett belopp på 80 242,78 euro enligt bidragsavtal HOME/2011/PPRS/AG/2176 och förplikta kommissionen att betala 52 146,36 euro jämte dröjsmålsränta, samt i vilken kommissionen, i form av ett genkäromål, har yrkat att sökanden ska förpliktas att återbetala ett belopp på 80 242,78 euro jämte dröjsmålsränta i enlighet med nämnda bidragsavtal.

Domslut

1)

Europeiska kommissionen saknar grund för att, med stöd av bidragsavtalet med referensnummer HOME/2011/PPRS/AG/2176, kräva att Nova Onlus Consorzio nazionale di cooperative sociali – Soc. coop ska återbetala 15 procent av kostnaderna för webbplatsen för projektet Transnational Observatory for Refugee’s Resettlement in Europe, vilka kostnader uppgår till 3 002,45 euro.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Nova Onlus Consorzio nazionale di cooperative sociali förpliktas att, med stöd av nämnda avtal, till kommissionen betala ett belopp på 77 240,33 euro, jämte ränta på 3,55 procent från den 19 maj 2015 till dess att full betalning sker.

4)	Genkäromålet ogillas i övrigt.

5)	Nova Onlus Consorzio nazionale di cooperative sociali ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av de kostnader som kommissionen har haft.

6)	Kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 254, av den 3.8.2015.

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Epsilon International mot kommissionen

(Mål T-477/16) (1)

((Skiljedomsklausul - Avtal som ingåtts inom ramen för Sjunde ramprogrammet för forskning, teknologisk utveckling och demonstration (2007 – 2013) - Berättigat intresse av att få saken prövad - Bidragsberättigande kostnader - Avbrutna utbetalningar - Yrkande om ogiltigförklaring - Beslut att registrera sökanden i systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning))

(2018/C 445/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Epsilon International SA (Marousi, Grekland) (ombud: advokaterna D. Bogaert och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Estrada de Solà, A Katsimerou och A. Kyratsou)

Saken

Talan med stöd av artikel 272 FEUF med yrkande om fastställelse av, för det första, att de belopp som kommissionen har betalat ut enligt bidragsavtalen Briseide, i-SCOPE och Smart-Islands motsvarar bidragsberättigande kostnader, för det andra, att kommissionens beslut att avbryta utbetalningarna för projekten i-Locate, eENV-Plus, GeoSmartCitu och c-Space saknar grund och, för det tredje, att kommissionens rättsstridiga handlande har vållat sökanden skada. Vidare talan med stöd av, för det första, artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 17 juni 2016 Ares(2016) 2835215 om registrering av Epsilon i systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) och, för det andra, artikel 268 FEUF med yrkande om ersättning för den skada sökanden anser sig ha lidit till följd av denna rättsakt.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Epsilon International SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 402, 31.10.2016.

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Grupo Orenes mot EUIPO – Akamon Entertainment Millenium (Bingo VIVA! Slots)

(Mål T-63/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke Bingo VIVA! Slots - Äldre EU-figurmärke vive bingo - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Saken i målet))

(2018/C 445/20)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Grupo Orenes, SL (Murcia, Spanien) (ombud: advokaten J. Sanmartín Sanmartín)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)

Motpart vid överklagandenämnden: Akamon Entertainment Millenium, SL (Barcelona, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 7 november 2016 (ärende R 453/2016-2) om ett invändningsförfarande mellan Grupo Orenes och Akamon Entertainment Millenium.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Grupo Orenes, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 95, 27.3.2017.

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Fernández González mot kommissionen

(Mål T-162/17 RENV) (1)

((Personalmål - Tillfälligt anställda - Artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda - Meddelande om ledig tjänst som tillfälligt anställd enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren för övriga anställda - Avslag på ansökan - Invändning om rättsstridighet - Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda - Ansvar - Förlorad möjlighet))

(2018/C 445/21)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Elia Fernández González (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna M. Casado García-Hirschfeld och É. Boigelot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid et L. Radu Bouyon, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Saken

Ansökan enligt artikel 270 om dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 november 2014 om avslag på sökandens ansökan om den tjänst som tillfälligt anställd som avses i meddelandet om ledig tjänst COM/2014/2036 samt beslutet av den 22 maj 2015 om avslag på sökandens administrativa klagomål, dels ersättning för den skada som sökanden påstå ha lidit.

Domslut

1)	Europeiska kommissionens beslut av den 14 november 2014 om avslag på Elia Fernández González ansökan om den tjänst som tillfälligt anställd som avses i meddelandet om ledig tjänst COM/2014/2036 ogiltigförklaras.

2)

Kommissionen ska till Elia Fernández González betala 12 000 euro jämte dröjsmålsränta från och med dagen för avkunnandet av denna dom till dess full betalning sker, med den räntesats som har fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för återfinansieringstransaktioner ökad med två procentenheter.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 354, 26.10.2015 (målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol med målnummer F-121/15 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Bayer mot EUIPO – Uni-Pharma (SALOSPIR)

(Mål T-261/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SALOSPIR - De äldre EU-figurmärkena som återger band i färg och de äldre nationella figurmärkena Aspirin - Relativa registreringshinder - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001) - Användning av ett kännetecken i näringsverksamhet i mer än enbart lokal omfattning - Artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.4 i förordning 2017/1001)))

(2018/C 445/22)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Bayer AG (Leverkusen, Tyskland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral, S. Pétrequin och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Uni-Pharma Kleon Tsetis, Farmakeutika Ergastiria AVEE (Kifisiá, Grekland) (ombud: advokaterna C. Chrysanthis, P.-V. Chardalia och A. Vasilogamvrou)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 17 februari 2017 (ärende R 2444/2017-4) om ett invändningsförfarande mellan Bayer och Uni-Pharma Kleon Tsetis, Farmakeutika Ergastiria.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Bayer AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och för Uni-Pharma Kleon Tsetis, Farmakeutika Ergastiria AVEE i målet vid tribunalen.

---

(1)  EUT C 221, 10.7.2017.

Tribunalens dom av den 24 oktober 2018 – Deza mot kommissionen

(Mål T-400/17) (1)

((Miljö och skydd av folkhälsan - Förordning (EG) nr 1272/2008 - Klassificering, märkning och förpackning av vissa ämnen - Förordning (EU) 2017/776 - Klassificering av antrakinon - Ämne som förmodas vara cancerframkallande för människor - Uppenbart oriktig bedömning - Begreppet ämne - Rättssäkerhet - Rätt till egendom))

(2018/C 445/23)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Deza, a.s. (Valašské Meziříčí, Republiken Tjeckien (ombud: advokaten P. Dejl)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: Z. Malůšková, K. Mifsud-Bonnici och R. Lindenthal)

Rättegångsdeltagare som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Finland (ombud: S. Hartikainen), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, H. Shev, L. Zettergren och A. Alriksson), Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: M. Heikkilä, W. Broere och A. Hautamäki)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EU) 2017/776 av den 4 maj 2017 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 116, 2017, s. 1), i den del den klassificerar antrakinon som ett ämne som förmodas vara cancerframkallande för människor.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Deza, a.s. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Finland, Konungariket Sverige och Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 4.9.2017.

Talan väckt den 1 oktober 2018 – Pharma Mar mot kommissionen

(Mål T-594/18)

(2018/C 445/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pharma Mar, SA (Colmenar Viejo, Spanien) (ombud: advokaterna M. Merola och V. Salvatore)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2018) 4831 slutlig om godkännande för försäljning av läkemedlet ”Aplidin – plitidepsin” avsett för människor i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 (1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Den rådgivande vetenskapliga kommittén i onkologi liksom tillsättningsförfarandet för denna var inte tillräckligt opartiskt. — Sökanden anför att skyldigheten att pröva ett ärendes alla aspekter på ett noggrant och opartiskt sätt har åsidosatts mot bakgrund av att det omtvistade beslutet grundas på ett utlåtande från sakkunniga som inte är opartiska. — Åsidosättandet av skyldigheten att göra en opartisk prövning som sökanden åberopar gäller även Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) förfarande för att tillsätta experter, som på ett otillåtet sätt minskade möjligheten att få en mångfald av ståndpunkter. Detta i sin tur är ett krav för att kunna göra en opartisk bedömning.

2.

Andra grunden: åsidosättande av principen om god förvaltning. — Sökanden hänvisar till Europeiska läkemedelsmyndighetens tillsättning av experter som på ett otillåtet sätt minskade möjligheten att få en mångfald av ståndpunkter och menar att detta även kan ses som ett åsidosättande av principen om god förvaltning.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 12 i förordning (EG) nr 726/2004 och av likabehandlingsprincipen — Sökanden anser att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning och felaktigt slagit fast att det inte på ett lämpligt och tillfredsställande sätt visats att Aplidin var effektivt. Härigenom åsidosatte kommissionen nämnda artikel 12. — Under granskningsförfarandet vid Europeiska läkemedelsmyndigheten lämnades vissa delar av de vetenskapliga bevis som anförts till stöd för att Aplidin var effektivt åt sidan på grund av den metod som sökanden använder, vilket strider mot ett utlåtande som lämnats av en av EMA:s expertgrupper. — Den metodologi som använts i förevarande fall är densamma som dem som godtagits av EMA i ett liknande fall som gällde förfarandet för godkännande för försäljning av ett annat läkemedel. Detta påvisar att likabehandlingsprincipen har åsidosatts.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten — Sökanden anför att det inte lämnats någon motivering till beslutet att bortse från de vetenskapliga bevis som anförts till stöd för att Aplidin var effektivt. I synnerhet har det inte lämnats några skäl till varför man avvikit från ett utlåtande som lämnats av en av EMA:s expertgrupper.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av rätten till försvar. — Sökanden anser att man hindrats från att på ett effektivt sätt utöva sin rätt till försvar med avseende på en frågeställning som var av stor vikt för att bedöma Aplidins effektivitet. Detta i synnerhet på grund av den begränsade tid som bolaget gavs för att förbereda muntliga förklarande möten.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

Talan väckt den 28 september 2018 – ZL mot EUIPO

(Mål T-596/18)

(2018/C 445/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZL (ombud: advokaten E. Fontes Vila)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades den 1 december 2017 av uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EUIPO/AD/01/17 som innehöll sökandens resultat i uttagningsprovet och bekräftade att hon inte hade blivit placerad på ”reservlistan” över godkända sökande,

—

i andra hand ogiltigförklara följande anslutande beslut: för det första uttagningskommitténs beslut av den 7 mars 2018 i vilket den efter omprövning på sökandens begäran fastställde beslutet av den 1 december 2017, för det andra tillsättningsmyndighetens beslut av den 27 juni 2018 som avslog sökandens klagomål av den 7 juni 2018 och fastställde beslutet av den 1 december 2017,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Det saknas tillräckliga juridiska resonemang och styrkande dokument i all skriftväxling med och alla beslut som erhållits från EPSO och/eller EUIPO vad gäller det allmänna uttagningsprovet i fråga, såtillvida att sökanden inte kunde förvissa sig om huruvida de beslut som gick henne emot var välgrundade och kunde bli föremål för domstolsprövning, vilket skapar en rättsosäkerhet och försätter sökanden i en försvarslös ställning i förhållande till myndigheterna.

2.

Andra grunden: Det föreligger (1) åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter till god förvaltning och tillgång till handlingar (artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 15 FEUF, artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001 (1)) och av den horisontella principen om öppenhet, såtillvida att tillsättningsmyndigheten avslog sökandens begäran om att få tillgång till de omstridda frågorna i de datorbaserade läsförståelseproven med multiple-choice-frågor, med motiveringen att sökandens påstående varigenom hon ifrågasatte dessa frågors relevans och giltighet var alltför allmänt hållet, men utan att ange de särskilda skälen till att villkoren enligt rättspraxis för att inte erhålla svaren inte skulle anses vara uppfyllda, och (2) åsidosättande av sökandens rätt till försvar, såtillvida att tillsättningsmyndighetens krav på att de omstridda frågorna ska ifrågasättas mer i detalj är omöjligt att uppfylla för sökanden, vilket skapar en sårbarhet i form av en skyldighet att förebringa ett omöjligt bevis.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och av principerna om meriter och duglighet under det aktuella uttagningsprovet, principen om öppenhet vad gäller fri tillgång till offentliga tjänster samt principen om rättvis och likadan behandling, genom att sökanden inte kunde uppge någon materiell felaktighet i de omstridda frågorna grundad på den undermåliga eller felaktiga formuleringen av dem (till exempel problem med översättningen) efter det att hon erhållit sina provresultat. En sökande borde alltid, när som helst under uttagningsförfarandet, ha möjlighet att göra gällande att vederbörande blivit förfördelad på grund av materiella fel i frågor, särskilt efter det att resultaten lämnats. Vidare har sökanden hävdat att undermåliga översättningar kan göra att de sökande som väljer källspråket för de datorbaserade läsförståelseproven får en klar fördel.

4.	Fjärde grunden: Det angripna beslutet av den 1 december 2017 är ogiltigt på grund av ett uppenbart fel under uttagningsförfarandet, eftersom de omstridda frågorna i de datorbaserade läsförståelseproven innehöll ett materiellt fel.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, 2001, s. 43).

Talan väckt den 9 oktober 2018 – Google and Alphabet mot kommissionen

(Mål T-604/18)

(2018/C 445/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Google LLC (Mountain View, Kalifornien, Förenta Staterna), Alphabet, Inc. (Mountain View) (ombud: N. Levy, Solicitor, P. Stuart, Barrister samt advokaterna J. Schindler och A. Lamadrid de Pablo)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 18 juli 2018 i mål COMP/AT.40099 – Google Android,

—	alternativt ogiltigförklara eller sätta ned de böter som påförts sökandena med utövande av den obegränsade behörighet som tribunalen har, och

—	i vart fall, förplikta kommissionen att ersätta sökandenas kostnader för dessa förfararanden.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2018) 4761 final av den 18 juli 2018 om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 i EES-avtalet (AT.40099 – Google Android).

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet innehåller en felaktig bedömning av marknadsdefinitionen och den dominerande ställningen. — Sökandena anför att konstaterandet i det angripna beslutet att Android innehar en dominerande ställning var felaktigt. — Sökandena hävdar vidare att konstaterandet i det angripna beslutet att Play innehar en dominerande ställning var felaktigt. — Sökandena framhåller även att påståendet i det angripna beslutet att Google innehar en dominerande ställning vad gäller tillhandahållandet av allmänna söktjänster till användare inte passar ihop med beslutets missbruksteori, vilken hänför sig till sök-appar som är licenserade till tillverkare av originalutrustning.

2.

Andra grunden: Det var fel att i det angripna beslutet bedöma att förinstalleringsvillkoren i Googles avtal om distribution av mobila applikationer utgjorde missbruk. — Sökandena hävdar i detta avseende att kommissionen i det angripna beslutet inte lyckas visa att de ifrågasatta förinstalleringsvillkoren är ägnade utestänga konkurrensen. — Vidare hävdar sökandena att kommissionen i det angripna beslutet bortser från att förinstalleringsvillkoren är objektivt berättigade eftersom de gör det möjligt för Google att tillhandahålla Android-plattformen gratis.

3.	Tredje grunden: Det var fel att i det angripna beslutet slå fast att villkoret om enda förinstallering i Googles portföljbaserade intäktsdelningsavtal utgjorde missbruk.

4.

Fjärde grunden: Det var fel att i det angripna beslutet slå fast att Google gjorde sig skyldigt till missbruk genom att uppställa anti-fragmenteringsvillkoren i anti-fragmenteringsavtalen som villkor för licenser för Play och Google Search App. — Sökandena hävdar i detta avseende att kommissionen i det angripna beslutet gör en felaktig bedömning när den slår fast att anti-fragmenteringsvillkoren är ägnade att begränsa konkurrensen. — Sökandena hävdar vidare att kommissionen i det angripna beslutet inte tar hänsyn till att anti-fragmenteringsskyldigheterna är objektivt berättigade eftersom de säkerställer kompatibilitet.

5.

Femte grunden: Det angripna beslutet åsidosatte sökandenas rätt till försvar. — Sökandena anför i detta avseende att kommissionen felaktigt underrättade sökandena om sin ”lika effektiv konkurrent”-bedömning i ”faktaskrivelser” (letters of facts) och nekade dem muntligt hörande. — Sökandena hävdar vidare att kommissionen åsidosatte sökandenas rätt att få tillgång till handlingarna i ärendet.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen begick fel genom påförandet av böter och beräkningen av böterna i det angripna beslutet. — I detta avseende anför sökandena att böterna är rättsstridiga därför att det inte beaktas att Google inte kan tillskrivas uppsåt eller vårdslöshet. — Sökandena anför vidare att böterna är rättsstridiga därför att de strider mot proportionalitetsprincipen. — I andra hand anför sökandena även att böterna har beräknats på ett felaktigt sätt i det angripna beslutet.

Överklagande ingett den 5 oktober 2018 – Fujifilm Recording Media mot EUIPO – iTernity (d:ternity)

(Mål T-609/18)

(2018/C 445/27)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Fujifilm Recording Media GmbH (Kleve, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Härer, C. Schulze, C. Weber, H. Ranzinger och C. Gehweiler)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: iTernity GmbH (Freiburg, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”d:ternity”

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 juli 2018 i ärende R 2324/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	i andra hand fastställa att det saknas anledning att döma i saken

—	förplikta EUIPO och motparter vid tribunalen och överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 18 och 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 18 oktober 2018 – Gres de Aragón mot EUIPO (GRES ARAGÓN)

(Mål T-624/18)

(2018/C 445/28)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Gres de Aragón, SA (Alcalñiz, Spanien) (ombud: advokaten J. Learte Álvarez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GRES ARAGÓN – Registreringsansökan nr 16 311 938

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 16 augusti 2018 i ärende R 2269/2017-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet genom vilket ansökan om registrering nr 16 311 938 om registrering som EU-varumärke av figurmärket GRES ARAGÓN avslås för vissa varor och tjänster,

—	förordna att handläggningen av ansökan ska fortsätta beträffande samtliga varor och tjänster som avses i den ursprungliga ansökan,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 7.1 b och c samt artikel 7.2 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 18 oktober 2018 – mobile.de mot EUIPO (Bild av en bil i en pratbubbla)

(Mål T-629/18)

(2018/C 445/29)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: mobile.de GmbH (Dreilinden, Tyskland) (ombud: advokaten T. Lührig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-bildmärke (Bild av en bil i en pratbubbla) – Registreringsansökan nr 15 598 931

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 7 augusti 2018 i ärende R 2653/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 49.1 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 71.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 68.1 fjärde meningen i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001 jämförd med artikel 23.1 d i kommissionens delegerade förordning nr 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 68.1 fjärde meningen i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001 jämförd med artikel 23.1 e och artikel 22.1 b i kommissionens delegerade förordning nr 2018/625.

Överklagande ingett den 17 oktober 2018 – Herholz Vertrieb mot EUIPO (#)

(Mål T-631/18)

(2018/C 445/30)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Herholz Vertrieb GmbH & Co. KG (Ahaus, Tyskland) (ombud: advokaten D. Sprenger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket # – Registreringsansökan nr 16 967 267

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 augusti 2018 i ärende R 445/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ändra det överklagade beslutet så att ansökan om EU-registrering godtas, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.